Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2i.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1912 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj.t angående införande af proportionellt
valsätt vid val af kommunalfullmäktige.

Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Hagström, Clason, Bellinder, Hellberg, Ekman,
von Geijer, Mannheimer, Kjellén, Wavrinsky, von Mentzer, Ericsson,
Nilsson*, Nyström, Edén, Larsson i Västerås, Magnusson, Larsson i Säby
och Fornander.

*) Ej närvarande vid utlätandeta justering.

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 56, har herr Sterne, med instämmande i motionens syfte af
herrar Edv. Uddenberg, A. J. Bärg och G. W. Källman, hemställt, »att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggandet
af förslag till sådana ändringar i kungl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet af den 21 mars 1862, att de landskommuner, inklusive köpingar
och municipalsamhällen, som i enlighet med åberopade förordnings 27 §
infört kommunalfullmäktige, skola välja kommunalfullmäktige med proportionella
val i likhet med den för rikets städer gällande valmetoden.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Då inom stadskommunerna den proportionella valmetoden kommit till
användning vid val af fullmäktige, och denna valmetod synes vinna terräng
äfven vid val af nämnder, utskott m. m., synes det vara en enkel konsekvens
häraf, att denna valmetod utsträckes äfven till de landskommuners,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 sand. 16 käft. (Nr 21.) 1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

köpingars och nmnicipal sam hällens val af kommunalfullmäktige, hvilka i
enlighet med medgifvandet i gällande kommunalförfattning infört eller
komma att införa fullmäktigeinstitutionen.

Visserligen kan det sägas, att frågan är föga aktuell, då endast ett
fåtal af landskommunerna tagit denna sin rätt i anspråk. Tydligen kommer
dock utvecklingen att gå mot ett allmännare införande af fullmäktigeinstitutionen.
Vi äga nämligen här i landet nära 300 landskommuner,
oberäknadt sådana köpingar och municipalsamhällen, hvilka ej bilda egen
kommun, hvars innevånareantal enligt den tillgängliga befolkningsstatistiken
varierar mellan 3,000 och 22,000. Däraf visar sig, att nära 300 landskommuner
i sitt innevånareantal öfverskrida den befolkningsgräns, där
gällande kommunalförfattning för städerna stadgar, att fullmäktige skola
införas.

Troligt är, att många af dessa större landskommuner skulle finna med
sin fördel förenligt att införa kommunalfullmäktige, därest de ägde den
för stadskommunerna gällande rätten att utse sina fullmäktige proportionellt.
Ty ett af hindren, som anförts för fullmäktiges införande i landskommunerna,
har stundom varit det, att majoritetsvalen utestängt minoriteten
från allt inflytande, och under sådana förhållanden hafva de allmänna kommunalstämmorna
föredragits, där åtminstone något inflytande tillkommit
minoritetsgrupper. I något fall har också inträffat, att i kommun, där
fullmäktige införts, man genom frivillig öfverenskommelse vid valet af kommunalfullmäktige
fördelat platserna ungefär i proportionellt förhållande till
de olika meningsgruppernas storlek. Detta visar äfven i sin mån behofvet
af den proportionella valmetodens införande för landskommunernas fullmäktigeval.
Visserligen förryckas de proportionella valens förmåga att återspegla
de verkliga meningsskiftningarna i en fullmäktigerepresentation,
sådana de hos medlemmarna i en kommun framträda af den kommunala —
40-gradiga — rösträttsskalan, men då liten rättvisa är bättre än ingen, torde
fördelen af en sådan kommunal författningsändring ligga i öppen dag.

Skola emellertid kommunalfullmäktige väljas proportionellt, vore det en
oformlighet, om ordförande och vice ordförande i kommunalnämnden jämte
kommunalnämndens öfriga ledamöter skulle väljas med majoritetsval och
sedan vara själfskrifna ledamöter i kommunalfullmäktige i enlighet med
nu gällande kommunalförordning. Denna bestämmelse bör därför utgå och
i samband med den proportionella valmetodens utsträckning till val af kommunalfullmäktige
jämväl föreskrifvas, att en kommuns hela fullmäktigekår,
med undantag af stämmans ordförande och vice ordförande, utses genom

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

3

proportionellt valsätt och att kommunalfullmäktige äga att utse såväl
kommunalnämndens ordförande och vice ordförande som öfriga ledamöter
i kommunalnämnden.»

Under det att jämlikt gällande kommunallagstiftning handhafvandet
af kommunens angelägenheter uti städer af en viss storlek alltid måste
öfverlämnas åt särskildt utsedde stadsfullmäktige, gäller det däremot som
regel, att å landsbygden beslutanderätten utöfvas direkt af de röstberättigade
å kommunalstämma. Rättighet är dock äfven förbehållen landskommunerna
att, där kommunalstämman så beslutar, åt särskildt utsedde ombud,
så kallade kommunalfullmäktige, öfverlämna kommunens beslutanderätt
uti densamma berörande frågor, likväl med undantag af vissa angifna
ärenden, nämligen sådana, som beröra försäljning, pantförskrifning eller
utbyte af till kommunen donerad fast egendom, påläggande af avgifter,
som erfordra uttaxering för längre tid än fem år, upptagande af lån, ställdt
på längre af betalningstid än två år, samt justering af vissa längder liksom
naturligtvis val af samtliga de personer, som skola hafva säte och stämma
i kommunalfullmäktige. Före år 1910 erfordrades för fattande af beslut
om införande af kommunalfullmäktige, att kommunalstämman med mer än
hälften af kommunens hela röstetal efter röstvärdet förenade sig därom,
men numera är denna fråga upptagen bland dem, för hvilkas afgörande
erfordras majoritet, uppgående till 2/a af de uti omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet. Kommunalfullmäktige skola bestå dels af själfskrifna
ledamöter, nämligen de å kommunalstämma valda ledamöterna uti
kommunalnämnden samt af kommunalstämman likaledes utsedde ordföranden
och vice ordföranden i kommunalstämman, dels ock af ett antal å
kommunalstämma likaledes valde fullmäktige till så stort antal, att
hela antalet fullmäktige kommer att uppgå till fyra gånger så många
som de valde medlemmarne af kommunalnämnden.

Då kommunalfullmäktige uti landskommunerna, trots de ofvan angifna
inskränkningarna uti deras befogenhet i hufvudsak hafva alldeles samma
uppgift som städernas stadsfullmäktige, kan utskottet ej finna annat, än
att det af motionärerna framställda förslaget måste anses beaktansvärdt.

Redan vid framläggandet af 1907 års rösträttsproposition fäste föredragande
departementschefen uppmärksamheten därpå, att, då proportionellt
valsätt skulle komma att införas vid val af stadsfullmäktige, det med
fog kunde sättas i fråga att jämväl anordna valen till kommunalfullmäktige
efter proportionell metod, och att härför talade dessa fullmäktiges

Utskottets

yttrande.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

egenskap att vara kommunens i många frågor beslutande represensation.
»Att jag emellertid för närvarande», yttrade departementschefen, »ej velat
föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående dessa val, har sin
grund väsentligen i två omständigheter: den ena, att institutionen hittills

kommit till användning i jämförelsevis få fall------—; den andra,

att enligt gällande bestämmelser en fjärdedel af kommunalfullmäktige utgöres
af kommunalnämndens valda ledamöter, samt att ordföranden och vice ordföranden
i kommunalstämman jämväl äro fullmäktige. Då någon anledning
till ändring i sistnämnda förhållande icke föreligger, synes en förändrad
ordning för valet af öfriga fullmäktige knappast lämplig.»

Såsom af detta yttrande framgår, anförde departementschefen i
främsta rummet såsom skäl för uppskof med denna frågas afgörande, att
kommunalfullmäktige endast uti ett fåtal kommuner kommit till användande.
Detta skäl har dock ej längre samma betydelse, ty sedan den
tiden har ytterligare ett antal kommuner funnit med sin fördel förenligt
att införa denna institution, och säkerligen skulle ännu flera hafva följt
exemplet, om de blott kunnat vara förvissade om att inom dessa fullmäktige
få de olika partiriktningarna företrädda i förhållande till deras storlek
och betydelse. Den andra invändningen, som departementschefen hade att
anföra, var, att ett proportionellt valsätt ej skulle kunna tillämpas vid
utseende af samtliga fullmäktige, eftersom dels ordföranden och vice ordföranden
i kommunalstämman, dels ock de af kommunalstämman genom
majoritetsval utsedde ledamöterna af kommunalnämnden äro själfskrifna.
Denna olägenhet torde dock utan svårighet kunna undanröjas genom upphäfvande
af bestämmelsen om själfskrifna ledamöter. Antagligt är emellertid,
att till följd af deras ställning inom kommunen ordföranden och vice
ordföranden i kommunalstämman jämväl komma att utses till kommunalfullmäktige,
och synes det utskottet böra blifva föremål för en särskild
utredning, huruvida kommunalnämndens medlemmar efter själfskrifvenhetens
upphörande böra som hittills utses af kommunalstämman eller detta
öfverlämnas åt kommunalfullmäktige.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af den förevarande
motionen, i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
och framlägga förslag till sådana ändringar i förord -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

5

ningen om kommunalstyrelse på landet, att valen till
kommunalfullmäktige anordnas efter proportionell valmetod.

Stockholm den 2 maj 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

. Reservation

af herrar Clason och von GeAjer mot vissa delar af motiveringen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 saml. 16 käft. (Nr 21.)

2