Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1912 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse a.f 3 §,
1 mom. i lagen om rätt till fiske.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 50, hafva herrar Molin i Dombäcksmark
och Lundgren i Björna föreslagit, att Riksdagen för sin del beslutar
följande ändrade lydelse af byggningabalkens 17 kap. 3 § mom. 1:
I Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gäfleborgs län må
strömmingsfiske idkas af hvarje svensk medborgare äfven vid annans strand,
såframt den består af skogsmark eller sten och ej af åker eller äng;
dock vare vid notfiske strandägaren, där han i fisket deltager, berättigad
till första notdräkten hvarje måndag och onsdag.
Till stöd härför har anförts följande:
»Lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske under 17 kap. byggningabalken
§ 3 mom. 1 lyder: ’I Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands
och Gäfleborgs län må å ställen, där sådant af ålder varit vanligt,
strömmingsfiske med rörlig redskap idkas af hvarje svensk undersåte
äfven vid annans strand, såframt den består af skogsmark eller sten och
ej af åker eller äng; dock vare vid notfiske strandägaren, där han i fisket
deltager, berättigad till första notdräkten hvarje måndag eller onsdag’.
I detta moment förekommer enligt vår mening åtskilliga till formen
tänjbara, otydliga och öfverflödiga uttryck, som visat sig skada dem, som
idka strömmingsfiske efter den norrländska kusten. Uttrycket »å ställen,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 samt. Al höft. (Nr 71.)
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
Utskottet.
där sådant af ålder varit vanligt», synes oss alldeles öfverflödigt, isynnerhet
som fri rätt till strömmingsfiske af ålder varit regel efter ifrågavarande
kust, då däremot inskränkningar i denna rätt varit enstaka undantag.
Utan risk kunde uttrycket helt borttagas, så mycket mer som § 12
i samma lag tillförsäkrar de få undantagsbestämmelser, som till äfventyr.s
ännu finnas, bestående rätt.
Uttrycket »rörlig redskap» har gifvit upphof till olika tolkningar
och rättstvister mellan fiskare och strandägare. De senare hafva gjort
gällande, att med »rörlig redskap» endast skulle menas not, ej de numera
vanligast förekommande skötarna. Och domstolarna hafva, enligt hvad vi
erfarit, godkänt denna tolkning.
Redan af momentets nuvarande lydelse synes oss framgå, att begreppet
»rörlig redskap» ej kan vara liktydigt med endast not. Fastmer synes
oss, att redskapet not endast är en del af begreppet »rörlig redskap»,
som sålunda jämväl skulle kunna omfatta strömmingsskötarna. Huru dessa
skötar, som ligga ute högst öfver natten och sedan upptagas, kunna räknas
såsom fast redskap, är oss ofattligt.
Den i slutet af momentet gjorda bestämmelsen, att vid notfiske strandägaren,
där han deltager i fisket, äger rätt till första notdräkten hvarje
måndag och onsdag innebär tydligen, att afståndet af notdräkterna i fråga
skall utgöra ersättning för beträdandet af strandägarens mark, enär fiske
med not icke kan ske utan att de fiskande beträda stranden. Yid fiske
med skötar behöfva de fiskande icke beträda stranden.
Då enligt vårt förmenande det aldrig varit lagstiftningens mening,
att rätten i fråga om strömmingsfiske skulle blifva kringskuren så, som
den på senare tiden blifvit, få vi i enlighet med en talrik norrländsk
fiskarebefolknings önskan motionera, att Riksdagen för sin del — — —»
Såsom af motionen framgår, åsyftar densamma en ändring i lagen om
rätt till fiske, hvarigenom rätten till strömmingsfiske inom de fyra nordligaste
kustlänen vid annans strand, som ej utgöres af åker eller äng,
skulle på det sätt utsträckas, att sådant fiske skulle få bedrifvas jämväl
vid annan strand af nämnd beskaffenhet än där det af ålder varit brukligt
och äfven med andra redskap än rörliga.
I förstnämnda afseende motivera motionärerna sin framställning därmed,
att fri rätt till strömmingsfiske af ålder varit regel vid ifrågavarande
kust och inskränkningar i denna rätt undantag. Af motiven till nu gällande
lag om rätt till fiske synes emellertid framgå, att så icke varit
Jordbrulcsutslcottets utlåtande Nr 71.
3
förhållandet, utan att förevarande stadgande, hvithet återfinnes såväl i 1766
års som 1852 års fiskeristadga, endast afsett att gifva laglighet åt de lokala sedvänjor
vid olika delar af denna kust, hvilka under tidernas lopp utbildat
sig vid sidan af den skrifna lagen. Vidare framgår af nämnda motiv,
att det af motionärerna uppgifna förhållandet, att bestämmelsen i 12 § af
1896 års lag skulle tillförsäkra de få undantagsbestämmelserna, som ännu
funnes, bestående rätt, vara beroende på en missuppfattning rörande sistnämnda
stadgandes innebörd. Stadgandet afser nämligen, såsom utskottet
i annat sammanhang (utlåtandet nr 27) visat, alls icke dylika lokala sedvanor,
åt hvilka den nu gällande fiskerilagstiftningen icke velat gifva
kraft af lag annat än uti de i lagen särskild! omnämnda delarna af riket.
Jämväl i fråga om tolkningen af begreppet rörlig redskap synas motionärerna
hafva gjort sig skyldiga till eu missuppfattning. De kommitterade,
på hvilkas förslag den nu gällande lagen om rätt till fiske är
grundadt, yttrade i detta hänseende följande:
»De i 3 §:s första stycke föreslagna stadganden om rätt till strömmingsfiske
vid främmande strand i de fyra norrländska kustlänen innehålla
hufvudsakligen ett förtydligande af nu gällande bestämmelser i detta
ämne.
Dessa lida så till vida af otydlighet, att det icke med visshet framgår,
huruvida de afse fiske med allt slags redskap eller endast notfiske.
Den förra uppfattningen öfverensstämmer närmast med ordalagen, som helt
allmänt angifva, att »strömmingsfisket» under vissa villkor är fritt för
hvarje rikets innebyggare. Till stöd för den senare meningen kan åter
anföras, att stadgandet om strandägarens rätt till första notdräkten erhållit
en affattning, som synes gifva vid handen, att man ej haft tanke på något
annat slags fiske än det, som drifves med not. Enligt vunna upplysningar
lärer emellertid vid vissa delar af den norrländska kusten strömmingsfiske
med nät (skötar) i stor omfattning idkas utan hänsyn till strandägarerätt.
På åtskilliga orter synes sådant fiske till och med vara en hufvudnäring
för en icke obetydlig fiskarebefolkning. Under sådana förhållanden
har det ansetts vara af vikt, att fiskeristadgans bestämmelser förtydligas
därhän, att deras tillämplighet på skötfisket ej vidare kan dragas
i tvifvelsmål. Förutom not och skötar användes vid strömmingsfiske visst
slags fast (ryssjeartad) redskap. Dylikt fiske torde emellertid böra förbehållas
strandägaren, hvilken eljest skulle utsättas för ett alltför betänkligt
intrång i dispositionen öfver sitt enskilda vattenområde. Första stycket i
förslagets 3 § har i öfverensstämmelse med nu angifna grunder erhållit
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
en affattning, som utmärker, att detsamma afser allt slags fiske med rörlig
redskap, men också endast sådant fiske.»
Af detta yttrande torde otvifvelaktigt framgå, att skötar måste vara att
hänföra till rörliga redskap, och enligt hvad utskottet inhämtat, har af högsta
domstolen icke afkunnats någon dom, som kan gifva stöd åt en motsatt
åskådning.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må af Kiksdagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1912.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tallberg.
I beslutet hafva deltagit:
från Första kammaren: A. T. Odelberg, G. L. De Geer, G. Tamm, A. H. Fahlén,
A. Pers, A. H:son Wachtmeister, C. G. Barthelson, O. B. A. Silfverschiöld; från
Andra kammaren: D. Persson i Tällberg, G. Odqvist, S. Linders, P. O. Lundell,
P. Hellström, O. Nilsson i Tånga, P. N:son Bosson, G. L. Olausson.
Stockholm 1912. A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri.