Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppdrag åt konstnären
Axel Törneman att i Andra kammarens plenisal utföra
väggmålningar m. m.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet remitterad
motion, nr 197, kafva kerrar N. Eden, frikerre Bonde, Nilsson i Bonarp,
Holmdahl, Rydén, Starbäck, Branting, frikerre Palmstierna ock J. F.
Nyström kemställt, »att Biksdagen måtte besluta: 1) att åt riksgäldsfullmäktige
uppdraga att träffa aftal med konstnären Axel Törneman
om utförande i Andra kammarens plenisal af väggmålningar al fresco i
kufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kerr Törneman utställda skisserna;
2) att för detta ändamål anslå ett belopp af 32,000 kr.; 3) att
bemyndiga riksgäldsfullmäktige att till kerr Törneman i mån af arbetets
fortskridande utanordna medel af det sålunda anslagna beloppet, om så
påfordras redan under innevarande år.»

Motionärerna hafva till stöd för denna sin framställning anfört
följande:

»När plenisalarna i det nuvarande riksdagshuset tillkommo, var det arkitektens
mening, att till själfva inredningen skulle sluta sig äfven en konstnärlig
dekorering. Särskild! äro de stora fälten öfver talmansplatsen och öfver de båda
läktarna på ömse sidor om denna plats uppenbarligen afsedda att prydas med
målniDgar. Att sådana målningar skulle vara väl behöfliga för att upplifva och
förhöja salarnas utseende, torde också vara en allmän mening, ej minst bland
Riksdagens ledamöter.

Ett försök till åstadkommande af sådan utsmyckning gjordes redan för sex
år sedan, sålunda omedelbart efter det riksdagshusets lokaler tagits i bruk. Riksgäldsfullmäktige
afläto då, den 18 januari 1906, eu skrifvelse till Riksdagen,
hvari de fäste uppmärksamheten på hvad som i detta stycke närmast behöfde
göras och för sin del förordade dels målningar å de nyssnämnda stora väggfälten,
dels skulpturverk framför de mindre, rektangulära ytorna, som ligga
under samma läktare, samt hemställde om ett anslag af 10,000 kr. för utlysande
af täflan mellan svenska konstnärer på grundvalen af ett af fullmäktige upp Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 18 käft. (Nr 20—22.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

gjordt program. Sedan denna hemställan af Riksdagen bifallits, företogs först
en allmän och för alla svenska konstnärer öppen täflan, därefter uttog den utsedda
prisnämnden — prins Eugen, artisten Richard Bergh, arkitekten A.
Johansson, professor Th. Lundberg och professor K. Warburg — ett mindre
antal konstnärer, som berättigades att deltaga i en begränsad täfling, och slutligen
gaf i denna senare täflan prisnämnden enhälligt det första rummet åt konstnären
Axel Törneman, hvilkens skisser af nämnden föreslogos till utförande.
Från Akademien för de fria konsterna framställdes emellertid vissa anmärkningar
mot dessa skisser, och inom Riksdagen tillvunno de sig icke några större sympatier.
På grund häraf fick frågan för denna gång förfalla.

Denna utgång torde väsentligen ha berott på ämnesvalet för täflingarna.
I enlighet med riksgäldsfullmäktiges första förslag begränsades detta i programmet
så, att målningarna borde afse allegoriska framställningar på väggfälten af
Sveriges näringslif och i absiderna af Sveriges försvar och andliga kultur.
Dylika allegorier blifva gärna för konstnären tämligen ointressanta uppgifter,
så mycket mer när de, som här, icke hafva någon direkt anknytning till den
lokal, för hvilken konstverket är afsedt, och äfven för åskådarna förefalla de
lätteligen främmande. Äfven den, som uppskattar de af prisnämnden föreslagna
skissernas konstnärliga förtjänster, kan därför anse, att det icke innebar någon
större förlust, när de ej kommo till utförande. Men väl blef utgången af 1906
års försök beklaglig ur den synpunkten, att resultatet måste försvåra frågans
upptagande på en liknande väg. En ny pristäflan kunde åtminstone tillsvidare
svårligen komma i fråga.

Så mycket mera tillfredsställelse måste det under sådana förhållanden framkalla,
att saken nu kommit upp igen på ett annat sätt. Herr Törneman, som
vid tättingen sattes främst, ehuru hans skisser icke då kommo till utförande, har
af eget initiativ framlagt ett nytt förslag genom de skisser, som varit utställda
först i Nationalmuseum och sedan i Riksdagshuset. Konstnären har nu arbetat
efter en helt annan plan än den år 1906 följda; han vill nämligen nu framställa
bilder, som i främsta rummet hämtats ur svenska folkets och svenska
representationens historia. •

Tanken synes oss i hög grad tilltalande. Om någonstädes historiska motiv
lämpa sig vid offentliga byggnaders dekorering, så bör det vara i Riksdagens
hus. Yi svenskar kunna vara stolta icke blott öfver en urgammal och obruten
yttre frihet, utan också öfver en lika urgammal och nästan lika obruten rätt för
folket att direkt eller genom sina representanter deltaga i allmänna angelägenheter.
Den svenska Riksdagen har en lång och märklig utveckling bakom sig,
som väl förtjänar att hugfästas inom dess nuvarande samlingsrum.

Herr Törnemans nu utställda skisser äro afsedda för Andra kammarens plenisal;
motsvarande förslag för Första kammaren äro ännu icke utarbetade. Konstnären
vill på de två fälten ofvanför läktarna i Andra kammaren framställa, på
det ena fältet Torgny lagman och Olof Skötkonung å Uppsalatinget, och på det
andra Engelbrekt Engelbrektssons hyllning efter riksföreståndarvalet vid riksdagen
i Arboga 1435 — den första riksdagen i vår historia. Båda ämnena äro
efter vår mening lika väl funna som i det hufvudsakliga förträffligt utförda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

Berättelsen om Torgny lagman och Olof Skötkonung ger oss, livad man än kan
säga om dess historiska detaljer, i hela sin anda en lefvande bild af den svenska
allmogens själfständighet och rätt att vara med i bestämmandet af landets öden
allt sedan urminnes tider, och konstnären har lyckats att sätta denna bild på
duken med klarhet, värdighet och kraft. Engelbrekt står i vår historia såsom
den svenska samlade fosterlandskänslans första stora uppväckare och Riksdagens
grundläggare, och konstnären har gifvit en ståtlig och liffull tafla af det ögonblick,
då han efter valet till riksföreståndare omringas och hälsas af både herrar
och prelater, köpstadsmän och bönder i den lilla medeltidsstaden. I absiden
ofvanför talmansstolen erbjuder det tydligen mycket stora svårigheter att placera
eu figurmålning, på grund af dess vältning, och konstnären har därför på denna
plats icke föreslagit någon bild af en historisk händelse, utan ett landskap, men
han har i detta landskap insatt ett motiv, som på sätt och vis anknyter sig till
de historiska bilderna, i det att han tecknat eu svensk bygd med brinnande
vårdkasar, sålunda under ofredens dagar, då folket kallas till landets försvar mot
inkräktare, och han har i denna bild gifvit eu både osökt och djupt känd symbol
af kärleken till fosterlandet och af fosterlandets värn.

I fråga om herr Törnemans skisser föreligger en mängd uttalanden af framstående
fackkunniga bedömare, och dessa bedömare hafva med sällsynt enhällighet
tillerkänt förslagen ett högt värde samt förordat deras utförande. Vi bifoga
. en del af dessa uttalanden, som offentliggjorts i pressen, (bil. I), och vilja
särskild! fästa uppmärksamheten därpå, att bland dem som sålunda yttrat sig
äro två medlemmar af den föregående prisnämnden, nämligen artisten Richard
Bergh och arkitekten A. Johansson, sekreteraren i Fria Konsternas Akademi, dr
Ludvig Looström och amanuensen dr Georg Göthe, konstnären Nils Kreuger och
professor O. Iijortzberg. Om de två sistnämnda vilja vi särskildt erinra, att de
själfva utfört större monumentalmålningar.

Under sådana förhållanden synes det oss, att nu föreligger ett tillfälle att
få frågan om väggmålningar i plenisalarna löst på ett verkligt tilltalande sätt,
och vi hålla före, att Riksdagen bör begagna sig af detta tillfälle. Att förslagen
tillkommit på konstnärens eget initiativ, afviker från den vanliga metoden med
utlysande af täflan för dylika uppgifter. Men här föreligger först det särskilda
förhållande, att herr Törneman redan genom sin seger i de förra täflingarna
dokumenterat sin förmåga, och vidare, det faktum, att han sedan dess utfört
andra stora monumentalmålningar. (I Östermalms läroverk i Stockholm, Värmlands
Enskilda Bank i Karlstad samt Frimurarelogens hus i Linköping.) Att
då föranstalta en ny täflan synes oss knappast ändamålsenligt och icke heller behöflig!.
Öfver hufvud taget torde det förhålla sig så, att en uppgift sådan som
denna just kan väntas blifva bättre löst, när eu konstnär tar upp den af egen
ingifvelse, än när den skall behandlas på grund af en officiellt föranstaltad täflan
med utstakadt program. De offentliggjorda vitsorden om herr Törnemans skisser
och hans förmåga såsom monumentalmålare synas oss också vara i och för sig
tillräckligt talande.

Vi tveka följaktligen ej att föreslå, att riksgäldsfullmäktige måtte få i uppdrag
att med herr Törneman träffa aftal om de af honom föreslagna målningar -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

nas utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med skisserna. Då för Första
kammarens dekorering inga förslag ännu blifvit framställda, men det torde vara
önskvärdt, att båda plenisalarna erhålla målningar efter samma plan och af
samma hand, förutsätta vi, att i Första kammaren motion väckes om uppdragande
åt herr Törneman att utarbeta skisser också för Första kammarens sal.

Konstnären har tänkt sig, att målningarna böra utföras icke på duk, som
anbringas å väggen, utan al fresco, med vattenfärger direkt å den våta putsytan.
Det senare förfaringssättet, som visserligen medför någon ökning af kostnaderna,
gör färgerna ljusare och mera glänsande samt är äfven genom hållbarheten oljemålningen
ojämförligt öfverlägsen. Då frescotekniken af dessa skäl, såvidt ske
kan, plägar föredragas i offentliga byggnader, vilja vi i detta hänseende tillstyrka
konstnärens förslag. Rörande kostnaderna hänvisas i öfrigt till bifogade, på vår
begäran af konstnären uppgjorda promemoria, hvilken styrkes af kalkyler från
flera firmor samt granskats och godkänts af professor O. Hjortzberg samt
dekorationsmålaren Filip Månsson med den reduktion, som af dessa senare på
en post föreslagits, och som konstnären godkänt (bil. 2). Då kostnaderna äro
beräknade för båda kamrarrna, men målningarna nu ej föreslås till utförande
för mer än Andra kammaren, behof ver tydligen för detta ändamål endast anslås
hälften af beräknade beloppet, afrundadt till ett jämnt tal.»

På sätt i motionen omförmäles, beslöt 1906 års Riksdag i anledning
af en af fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning att uppdraga
åt fullmäktige att, för utrönande huruvida lämpliga konstverk
kunde erhållas för dekorering af de härtill afsedda större fälten i riksdagshusets
plenisalar, anordna eu täflan mellan konstnärer samt därefter
jämte framläggande af det vunna resultatet till Riksdagen göra dem
framställning, hvartill förhållandena föranledde. Vidare bemyndigade
Riksdagen fullmäktige att af förslagsanslaget till riksdagskostnader i mån
af behof använda ett belopp af 10,000 kronor till bestridande af kostnaden
för berörda täflan. Sedan dylik täflan sedermera kommit till stånd
och den utsedda prisnämnden enhälligt förordat ett af konstnären Axel
Törneman uppgjordt förslag, hemställde fullmäktige i riksgäldskontoret i
skrifvelse den 19 mars 1908 till statsutskottet, att utskottet ville hos
Riksdagen utverka bemyndigande för fullmäktige att af förslagsanslaget
till riksdagskostnader använda ett belopp af högst 43,000 kronor för
dekorering af kamrarnas plenisalar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förenämnda förslag.

Efter det akademien för de fria konsterna äfgifvit utlåtande i ärendet,
fann statsutskottet sig icke hafva skäl att till Riksdagen göra framställning
för anvisande af medel för det angifna ändamålet. Frågan
hade alltså förfallit.

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

Nu har emellertid konstnären Törneman framlagt ett nytt förslag
till dekorering af Andra kammarens plenisal. Ifrågavarande förslag afser
att å två plana halfcirkelformiga väggfält ofvanför två af läktarna framställa
motiv ur svenska folkets och svenska representationens historia,
hvarjämte absiden ofvanför talmansstolen skulle prydas med en landskapsmålning.

Då det nu uppgjorda förslaget från sakkunnigt håll rönt allmänt
erkännande, anser utskottet, i likhet med motionärerna, detsamma höra
komma till utförande. Utskottet har därför icke något att erinra mot
att uppdrag lämnas fullmäktige i riksgäldskontoret att med konstnären
Törneman träffa aftal om utförande af ifrågavarande målningar i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det föreliggande förslaget.

Hvad beträffar kostnaden för arbetets utförande, har densamma beräknats
till i rundt tal 32,000 kronor. Något särskild! anslag för ändamålet
torde icke behöfva anvisas, utan synes kostnaden kunna bestridas
ur förslagsanslaget till riksdagskostnader.

Åberopande hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
må dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att med konstnären Axel Törneman träffa aftal om
utförande i Andra kammarens plenisal af väggmålningar
al fresco i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af honom i sådant hänseende uppgjorda förslaget,
dels ock bemyndiga fullmäktige att af förslagsanslaget
till riksdagskostnader i mån af behof använda ett
belopp af högst 32,000 kronor till bestridande af
kostnaden för ifrågavarande arbeten.

Stockholm den 26 april 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Herr Swartz har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.