Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till Riksdagens kansli den 2G april 1912 kl. 12 m.
Utlåtande, angående vissa framställningar, rörande tionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.
Ordinarie anslag.
A. Pensionsstaten.
Ilo)
Uti den till Riksdagen den 13 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Majrt i punkt 6 under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att beräkna
förslagsanslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare, nu
100,000 kronor, med ett till 600,000 kronor förhöjdt belopp.
Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari
1912 har departementschefen härom yttrat följande:
»Från och med år 1908 har å riksstaten under tionde hufvudtiteln
varit uppfördt ett förslagsanslag å 100,000 kronor till pensionering af
civila tjänstinnehafvare.
Detta anslag har år för år allt mera öfverskridits och en höjning
af detsamma bör icke längre uppskjutas.
De närmare omständigheter, som härvid böra komma i betraktande,
torde jag framdeles få närmare utveckla i sammanhang med förslag till
proposition till Riksdagen i ämnet.»
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till Riksdagen den 29 mars
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 17 käft. (Nr 19.) 1
Any. höjning
af antlagei
till pensionering
af civila
tjänstinnehafvare.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang. pension
åt sergeanten
af andra Idassen
W. G.
Sterner.
innevarande år aflåten proposition, nr 139, föreslagit Riksdagen att upptaga
det å riksstatens tionde kufvudtitel uppförda förslagsanslaget till
pensionering af civila tjänstinnehafvare till ett till 600,000 kronor förhöjdt
belopp.
Beträffande den härom förebragta utredningen, tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för nämnda den 29 mars.
Utskottet får, med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, hemställa,
att Riksdagen må upptaga det å riksstatens tionde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering
af civila tjänstinnehafvare till ett till 600,000 kronor
förhöjdt belopp.
B. Indragningsstaten.
2:o)
Uti en till Riksdagen den 1 april innevarande år aflåten proposition,
nr 134, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d.
sergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente Wilhelm Gottfrid
Sterner må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 780 kronor att beräknas och utgå från och
med september 1910.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till vid
propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för ofvannämnda den 1 april.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, och hemställer förty,
att Riksdagen må medgifva, att f. d. sergeanten
af andra klassen vid Kalmar regemente Wilhelm Glottfrid
Sterner må under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
sjuhundraåttio kronor att beräknas och utgå från och
med september 1910.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
3
3: o)
Uti en till Riksdagen den 1 april 1912 aflåten proposition, nr 132,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att förre soldaten vid Jönköpings regemente Sven
August Pohl må å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid åtnjuta eu årlig pension af 100 kronor att utgå från och med
innevarande år.
I fråga om utredningen anhåller utskottet få hänvisa til] ofvannämnda
statsrådsprotokoll.
Med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som i
detta fall föreligga, anser utskottet Pohl böra beredas något understöd
från statens sida och har för sin del icke något att erinra mot det af
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 100 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af förevarande proposition,
må medgifva, att förre soldaten vid Jönköpings
regemente Sven August Pohl må å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta
ett årligt understöd af etthundra kronor att utgå
från och med innevarande år.
4:o)
Kungl. Maj:t har i eu till Riksdagen den 22 mars innevarande år
aflåten proposition, nr 85, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva, att kökspigan vid garnisonssjukhuset i Stockholm
Maria Johansson må å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, under hvilken hon blifver entledigad från sin
ifrågavarande ■ befattning.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, i fråga om
hvilken utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, hemställes,
att Riksdagen må medgifva, att kökspigan vid
garnisonssjukhuset i Stockholm Maria Johansson må
Ang. understöd
åt f.
soldaten
S. A. Pohl.
Ang. pension
åt kökspigan
Maria Johans
son.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang.
pensioner
åt nio arbetare
vid Karl
Gustafs stads
gevärsfaktori.
Ang. understöd,
till beväring
sman»
nen 0. M.
Karlsson.
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension af trehundra kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken hon blifver entledigad från sin ifrågavarande
befattning.
5:o)
Kung!. Maj:t har i en den 1 april 1912 till Riksdagen aflåten
proposition nr 133, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva, att en hvar af arbetarna vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori
August Lund, Carl Eriksson, Fredrik Leonard Bergström, Sven
August Jonsson, Axel Antonius Wibell, Gustaf Bernhard Jansson, Carl
Johan Bergström, Olof Teodor Backlund samt Vilhelm Reinhold Hedström
må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under hvilken han erhållit afsked från gevärsfaktoriet.
Då enligt ingånget meddelande . ofvanbemälde Fredrik Leonard
Bergström den 22 innevarande april aflidit, erfordras ej något yttrande
beträffande honom.
På grund af den i ärendet förebragta utredningen, rörande hvilken
utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att en hvar af arbetarna
vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori August
Lund, Carl Eriksson, Sven August Jonsson, Axel
Antonius Wibell, Gustaf Bernhard Jansson, Carl Johan
Bergström, Olof Teodor Backlund samt Wilhelm Reinhold
Hedström må under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
femhundra kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken han erhållit afsked från
gevärsfaktoriet.
6:o)
Uti en till Riksdagen den 15 sistlidna mars aflåten proposition,
nr 168, har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag,
Bankoutskottets ''utlåtande Nr 19.
5
föreslagit Riksdagen medgifva, att beväringsmannen Oskar Manfred
Karlsson må från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid
uppbära ett årligt understöd af 300 kronor, att utgå från och med
dagen efter det Karlsson upphör att åtnjuta underhåll och vård genom
militär myndighets försorg.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till hvad departementschefen anfört till stöd för denna
framställning, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att beväringsmannen
Oskar Manfred Karlsson må från allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära ett årligt
understöd af trehundra kronor, att utgå från och med
dagen efter det Karlsson upphör att åtnjuta underhåll
och vård genom militär myndighets försorg.
7:°)
I en till Riksdagen den 22 sistlidna mars aflåten proposition, nr
102, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att konstapeln
vid flottans poliskår Anton Herman Lindhs änka Adeline LindJi må
under sin återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, å rikets allmänna indragningsstat uppbära en årlig pension
af 237 kronor 50 öre, att utgå från och med år 1912.
Utredningen i ärendet återfinnes i ett propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 22 mars 1912, till
hvilket utskottet anhåller få hänvisa.
Då utskottet icke haft något att erinra mot ifrågavarande proposition,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att konstapeln vid
flottans poliskår Anton Herman Lindhs änka Adeline
Lindh må under sin återstående lifstid, så länge hon
i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af tvåhundratrettiosju
kronor 50 öre, att utgå från och med år 1912.
Ang. pension
åt konstapel
vid flottans
poliskår A. H.
Lindhs änka.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang. pension
åt tvättförestånderskan
Emelie Charlotte
Löfgren.
Ang. beredande
af medel till
aflönande af
öfvertaliga befattningshäfvare
vid
navigationsskolorna
efter
ingånqen af
år 1913.
8: o)
I en till Riksdagen den 29 mars innevarande år aflåten proposition,
nr 147, har Kungi. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva, att tvättförestånderskan vid flottans sjukhus i Karlskrona
Emelie Charlotte Löfgren, född Tysk, må från och med månaden
näst efter den, under hvilken hon entledigas från sin syssla, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 350 kronor.
Utskottet, som tillåter sig hänvisa till hvad nämnda statsrådsprotokoll
i detta ärende innehåller, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att tvättförestånderskan
vid flottans sjukhus i Karlskrona Emelie Charlotte
Löfgren, född Tysk, må från och med månaden
näst efter den, under hvilken hon entledigas från sin
syssla, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af trehundrafemtio
kronor.
9:o)
Uti eu till Riksdagen den 22 sistlidna mars aflåten proposition,
nr 154, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att aflöning
enligt den intill den 1 augusti 1912 gällande staten för navigationsskolorna
i riket må till de vid ingången af år 1913 å samma stat ännu
kvarstående öfvertaliga föreståndare och ordinarie lärare bestridas från
allmänna indragningsstaten för tiden från och med ingången af år 1913
till dess frågan om beredande af medel till aflöning åt denna personal
blifvit efter Riksdagens pröfning definitivt ordnad, med skyldighet för
sådan befattningshafvare, hvilken under nämnda tid uppnår 65 lefnadsår,
att för tiden därefter åtnöjas med så stor aflöning, som motsvarar den
del af de till honom därförinnan utgående aflöningsförmåner, som är att
hänföra till lön jämte ålderstillägg.
Under hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen, som
återfinnes i propositionen bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för den 22 mars 1912, får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
7
att Riksdagen må medgifva, att aflöning enligt
den intill den 1 augusti 1912 gällande staten för
navigationsskolorna i riket må till de vid ingången af
år 1913 å samma stat ännu kvarstående öfvertaliga
föreståndare och ordinarie lärare bestridas från allmänna
indragningsstaten för tiden från och med ingången
af år 1913 till dess frågan om beredande af
medel till aflöning åt denna personal blifvit efter Riksdagens
pröfning definitivt ordnad, med skyldighet för
sådan befattningshafvare, hvilken under nämnda tid
uppnår 65 lefnadsår, att för tiden därefter åtnöjas med
så stor aflöning, som motsvarar den del af de till
honom därförinnan utgående aflöningsförmåner, som
är att hänföra till lön jämte ålderstillägg.
10:o)
1 en till Riksdagen den 15 mars innevarande år aflåten proposition,
nr 97, har Kungl. Magt, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att föreståndaren för navigationsskolan
i Stockholm Maurits Fredrik von Krusenstjerna och föreståndaren
för navigationsskolan i Göteborg Gustaf Fredrik Wilhelm Barkman må
från och med månaden näst efter den, under hvilken de från tjänsten
afgå, å rikets allmänna indragningsstat under sin återstående lifstid
uppbära hvardera en årlig tilläggspension till belopp af 950 kronor.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till propositionen.
Enligt hvad af berörda utredning framgår, föreligger i detta fall
sådana säregna omständigheter, att eu förbättring af ifrågavarande befattningshafvare
tillkommande pensionsförmåner synes vara befogad.
Utskottet "får därför hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att föreståndaren
för navigationsskolan i Stockholm Mauritz Fredrik
von Krusenstjerna och föreståndaren för navigationsskolan
i Göteborg Gustaf Fredrik Wilhelm Barkman
må från och med månaden näst efter den, under
hvilken de från tjänsten afgå, å rikets allmänna indragningsstat
under sin återstående lifstid uppbära
Ang, tilläggspension
åt
navigationsskoleföreståndarna
M. F.
von Krusenstjerna
och
G. F. W.
Barkman.
Bankoutskottets utlåtande Jsr 19.
Ang. föreståndaren
för navigationsskolan
i Härnösand
1. A. H. W.
Bolins öfvermättning
å in -dragning sst åt.
Ang. pensioner
åt /. timmermannen
Sven
Andersson
m. fl.
hvardera en årlig tilläggspension till belopp af niohundrafemtio
kronor.
ll:o)
Uti en till Riksdagen den 22 sistlidna mars aflåten proposition,
nr 101, har Knngl. Maj: t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver s jöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att föreståndaren för navigationsskolan i Härnösand
Ivar Adolf Hjalmar Wilhelm Bolin må under sin återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvarunder han före den 1 augusti
1912 från tjänsten afgår, årligen uppbära, intill uppnådd pensionsålder
3,800 kronor samt därefter 2,300 kronor, att utgå från allmänna indr
agnin gsstaten.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
I likhet med statskontoret finner utskottet visserligen det föreliggande
förslaget mindre tilltalande, men då det synes vara nödvändigt,
att navigationsskolan erhåller en fullt arbetsduglig ordinarie föreståndare,
och någon annan utväg till ernående af detta mål icke lärer finnas än ett
godkännande af det af Bolin gjorda erbjudandet, har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Map.ts ifrågavarande förslag.
Utskottet hemställer förty,
att Riksdagen må medgifva, att föreståndaren
för navigationsskolan i Härnösand Ivar Adolf Hjalmar
Wilhelm Bolin må under sin återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvarunder han före
den 1 augusti 1912 från tjänsten afgår, årligen uppbära,
intill uppnådd pensionsålder tretusenåttahundra
kronor och därefter tvåtusen trehundra kronor, att utgå
från allmänna indragningsstaten.
12:o)
I en till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten- proposition, nr 146,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva,
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
9
att eu hvar af förre timmermannen Sven Andersson, förre båtsmanskorpralerna
Carl Nyström Smålänning och (Jarl Jonsson Ljungström,
förre båtsmannen Per Olof Johansson Fäste samt förre eldaren Olof
Ingelssons hustru Sofia Charlotta Jönsson må under sin återstående lifstid
uppbära pension å allmänna indraga!ngsstaten att från och med år 1912
utgå till hvardera af Andersson och hustrun Ingelsson med 300 kronor
samt till en hvar af de öfriga med 450 kronor årligen.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen, får utskottet
hänvisa till propositionen.
Med tillstyrkande åt bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att en hvar af förre
timmermannen Sven Andersson, förre båtsmanskorpralerna
Carl Nyström Smålänning och Carl Jonsson
Ljungström, förre båtsmannen Per Olof Johansson
Fäste samt förre eldaren Olof Ingelssons hustru Sofia
Charlotta Jönsson må under sin återstående lifstid uppbära
pension å allmänna indragningsstaten att från
och med år 1912 utgå till hvardera af Andersson och
hustrun Ingelsson med trehundra kronor samt till en
hvar af de öfriga med fyrahundrafemtio kronor årligen.
13:o)
I en till Riksdagen den 29 mars innevarande år aflåten proposition,
nr 116, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen medgifva, att extra landtmätaren i Göteborgs och
Bohus län, kommissionslandtmätaren Albert Emanuel Söderström må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigats från
sina befattningar i landtmäteristaten, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.
Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller härom följande yttrande
af departementschefen:
»I en till Kungl. Maj:t ställd, af landtmäteristyrelsen med underdånigt
utlåtande den 30 december 1911 öfverlämnad ansökning har
extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren
Albert Emanuel Söderström anhållit om utverkande åt honom af en
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt, 17 höft. (Nr 19.) 2
Ang. pension
åt extra
landtmätaren
A. E. Söder*
ström.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
årlig pension å 1,600 kronor eller det belopp, Kungi. Maj:t kunde finna
skäligt.
Söderström, som är född den 21 maj 1855, uppnår alltså nästa
födelsedag en ålder af 57 år. Efter att hafva fullgjort föreskrifven elevtid
och undergått landtmäteriexamen, konstituerades han den 5 maj 1880
till landtmäteriauskultant, hvarefter han befordrades den 2 augusti 1901
till vice kommissionslandtmätare och den 2 juni 1905 till kommissionslandtmätare
samt förordnades den 31 december 1909 till extra landtmätare.
Vid midten af år 1912 kan han således räkna 32 tjänstår, däraf
11 såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare.
Af ett handlingarna bilagdt läkarbetyg framgår, att sökanden numera
på grund af svårartadt åderbråck i bägge benen, ägghvitesjukdom
och degenereradt hjärta är för framtiden arbetsoduglig samt oförmögen
att sin tjänst utöfva, äfvensom att denna hans sjuklighet under de
senaste åren förvärrats och ökats, hufvudsakligen genom ansträngande
arbete å fältet.
Till stöd för sin ansökning har Söderström anfört hufvudsaksakligen
följande.
Det vore enligt Söderströms mening till fullo ådagalagdt, att den
sjuklighet, som nu gjort honom arbetsoduglig, till stor del vållats af
hans tjänst. Hans ekonomiska ställning gjorde det emellertid omöjligt
för honom att taga afsked från sin tjänst, därest ej pension till erforderligt
belopp blefve honom beviljad. Han hade hustru och tre
minderåriga barn, det yngsta allenast sex år gammalt, att försörja.
Söderström vore visserligen ägare af en för år 1911 till 101,000 kronor
taxerad fastighet i Göteborg, men denna lämnade, enligt Söderströms
samma år afgifna själfdeklaration, i hyra för uthyrda lägenheter, efter
afdrag af egna förvaltnings- och underhållskostnader, allenast ett belopp
af 2,476 kronor 70 öre, hvaremot räntan å i fastigheten intecknad gäld
uppginge till 2,089 kronor 61 öre. Hans inkomst af arbete under
det år, samma själfdeklaration afsåge, utgjorde 1,600 kronor såsom extra
landtmätare och 1,915 kronor 66 öre i form af sportler af landtmäterioch
öfriga i samband därmed stående uppdrag. Han hade emellertid
under året drabbats af förluster till vida större belopp än ofvan upptagna
inkomstbelopp, som jämte 62 kronor 67 öre i ränteinkomst utgjorde
hans totalinkomst. På grund häraf hade — såsom ock framgår
af en ansökningen bifogad debetsedel — det belopp, för hvilket han
år 1911 taxerats för inkomst- och förmögenhetsskatt, uppgått till
allenast 700 kronor. Utan den äskade pensionen vore han ej i stånd
att efter ett eventuellt afskedstagande försörja sig och de sina, och ville
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
11
han jämväl framhålla den uppenbara omöjligheten för honom att, på
grund af sin sjukdom, hädanefter genom enskilda uppdrag kunna förskaffa
sig några inkomster.
I sitt förberörda utlåtande har landtmäteristyrelsen anfört bland
annat följande.
Söderström, som redan år 1875 aflagt fullständig afgångsexamen
vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, hade därigenom i åtskilliga
delar förvärfvat större tekniska insikter än sina jämnåriga kamrater inom
landtmäteristaten. Härigenom funne det sin naturliga förklaring, att
hans håg och intresse legat åt den del af landtmäteriet, där han kunnat
få användning för dessa sina kunskaper, samt att Söderström till följd
däraf varit mindre verksam såsom skiftesi andtmätare än såsom stadsplanelandtmätare.
Förutom de arbeten, Söderström utfört inom städer,
hade han utöfvat en ansenlig verksamhet å flere tätare bebyggda orter
inom Göteborgs och Bohus län, inom hvilket län så godt som hela
hans verksamhet varit förlagd. I öfrigt hade han till stor del sysslat
med mätnings- och utstakningsarbeten för afsöndringar. Samtliga berörda
slag af göromål kunde utföras utan myndighets förordnande.
Detta förhållande hade fört med sig, att Söderström varit i tillfälle tillhandagå
allmänheten och bereda sig själf utkomst utan att förut hafva
vunnit befordran till landtmätare på eget ansvar. Först sent syntes
han hafva insett betydelsen af dylik befordran och därefter vidtagit
åtgärder, hvarigenom sådan möjliggjorts. Nu omförmälda förhållanden
vore äfven anledningen till att landtmäteristyrelsen icke ansett sig kunna
uppföra Söderström på underdånigt förslag till distriktslandtmätartjänst,
för hvars utöfvande i främsta rummet måste fordras omfattande erfarenhet
inom skiftesväsendet.
På grund af beslut af 1885 års Riksdag funnes å allmänna indragningsstaten
uppförda 48 pensionsrum till belopp af 1,600 kronor för
hvarje att af Kungl. Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum därtill
lämnade tillfälle, vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten
äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan
innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65 lefnadsår och
tjänat minst 30 år samt under sammanräknadt 25 år varit anställd vid
generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket eller såsom
storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller
kommissionslandtmätare och af Kungl. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda
25 år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. Af dessa
pensionsrum funnes för närvarande åtta lediga.
Då Söderström vid eventuellt afskedstagande under våren 1912
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
endast uppnått eu lefnadsålder af 57 år ock icke tjänstgjort mer än 11 år
såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare, uppfyllde
lian alltså icke villkoren för erhållande af någon af förenämnda pensioner.
Med hänsyn till ofvan omförmälda särskilda förhållanden förefunnes
emellertid, enligt landtmäteristyrelsens mening, icke någon väsentlig
skillnad mellan Söderströms verksamhet före och efter hans befordran
till på eget ansvar arbetande landtmätare. På grund häraf ansåge landtmäteristyrelsen
det åtminstone billigt och i viss mån äfven berättigadt
att likställa en större del af Söderströms tjänsteår såsom auskultant med
sådan verksamhet, som enligt förenämnda villkor skulle hafva utöfvats
under 25 år för erhållande af pension, beträffande Söderströms verksamhet
ansåge sig landtmäteristyrelsen därför på det hela taget kunna
uttala den mening, att densamma i förhållande till hans tjänsteår kunde
betraktas såsom normal och att densamma, därest han kunnat kvarstanna
i tjänst till en ålder af 65 år, icke bort utgöra hinder för erhållande af
pension enligt ofvan omförmälda bestämmelser.
Det hufvudsakliga hindret i fråga om Söderströms pensioneringsyntes
alltså bestå uti bristande lefnadsålder. Att han redan nu sökte
pension berodde på styrkt sjukdom, på grund af hvilken Söderström
åtnjutit tjänstledighet sedan den 7 december 1910. Då Söderströms
hälsotillstånd enligt innehållet i föreliggande sjukbetyg syntes vara sådant,
att han icke kunde antagas komma att''vidare göra tjänst, syntes det
äfven ur det allmännas synpunkt mest gagneligt, om pension bereddes
honom till sådant belopp, att han kunde finna med sin fördel förenligt
att begära afsked.
Distriktslandtmätares lön utgjorde 2,000 kronor med tre ålderstillägg,
hvardera å 400 kronor, och ägde distriktslandtmätare att vid
65 lefnads- och 35 tjänstår komma i åtnjutande af hel pension. Distriktslandtmätares
pension komme alltså i regel att uppgå till ett belopp
af 3,200 kronor. I sammanhang med fastställandet af nya lönestaten
hade förklarats, att sådana förutvarande innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning,
Indika icke erhölle befordran till distriktslandtmätartjänst,
skulle vara bibehållna vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem. Extra landtmätare åtnjöte ingen lön men däremot årligt
arfvode till belopp af 1,600 kronor. Någon pensionsrätt vore emellertid
icke tillförsäkrad extra landtmätare i denna egenskap. Nu omförmälda
förhållanden tillika med de ökade lefnadskostnaderna och penningvärdets
sänkning syntes enligt landtmäteristyrelsens mening tala för billigheten
af att Söderströms pension bestämdes till ett belopp af 1,600 kronor.
På grund af hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
13
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
bemyndigande att vid beviljande af nådigt afsked för Söderström tilldela
honom ett af förenämnda 48 pensionsrum utan hinder däraf, att han
icke uppfyllde de villkor därför, som funnes bestämda i Riksdagens
skrifvelse den 20 maj 1885 angående reglering af utgifterna under riksstatens
dåvarande nionde hufvudtitel.
Uti infordradt utlåtande af den 15 januari 1912 har statskontoret
i ärendet anfört följande.
I egenskap af extra landtmätare är sökanden i åtnjutande af —
förutom den ersättning, som enligt taxa utgår för hvarje förrättning —
aflöning endast i form af arfvode å den af 1909 års Riksdag godkända
och genom nådigt bref den 22 oktober samma år fastställda lönestaten
för landtmäteristaten i orterna. I nämnda egenskap kan sökanden därför
icke vara berättigad till pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Enligt beslut i sammanhang
med fastställande af omförmälda lönestat skola emellertid de
innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning, hvilka — såsom fallet
är med sökanden — icke erhållit befordran till distriktslandtmätartjänst,
hvarmed följer rätt till pension, vara bibehållna vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem. Då sökanden blott är 56 år gammal och
kan räkna en tjänstetid såsom kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare
af endast omkring 10 år, har han alltså ännu icke
på länge upplyllt villkoren för att komma i åtnjutande af ett utaf de
enligt 1885 års Riksdags beslut medgifna pensionsrum för kommissionslandtmätare,
hvarför icke heller på denna väg någon pension nu kan
sökanden beredas.
Enligt hvad landtmäteristyrelsen anfört beträffande sökandens verksamhet
såsom landtmätare, efter det han den 5 maj 1880 anställdes
såsom landtmäteriauskultant, torde emellertid denna verksamhet, som
visserligen varit af speciellt slag, dock kunna såsom till större delen
utöfvad under eget ansvar tåla jämförelse med den verksamhet, som
författningsenligt kräfves af en kommissionslandtmätare, för att han må
komma i åtnjutande al pension. Vid sådant förhållande, och då sökanden
enligt läkares intyg numera är till följd af sjukdom för all framtid
oförmögen att sköta sin befattning och icke heller kan med arbete på
sitt verksamhetsområde förskaffa sig sitt uppehälle samt han alltså
icke lärer någon längre tid kunna bibehållas vid förordnandet såsom
extra landtmätare, ansåge statskontoret, att något årligt understöd efter
afskedet borde honom af statsmedel beredas. Hvad beträffade det föreslagna
pensionsbeloppet, 1,600 kronor, motsvarande den del af inkoms
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang. pension
dst professorn
H. A. von
Posts änka.
terna i tjänsten, som erhålles såsom arfvode å lönestaten, hade statskontoret
icke något att däremot erinra.
Af ofvanberörda enligt 1885 års Riksdags beslut för kommissionslandtmätare
inrättade pensionsrum till ett antal af 48 vore visserligen
för närvarande 8 lediga; men då ännu torde finnas vida fler till
distriktslandtmätare icke befordrade kommissionslandtmätare, hvilka
kunde vara berättigade till sådant pensionsrum, syntes det, enligt statskontorets
mening, icke böra ifrågakomma, att något af dessa pensionsrum
tilldelades den, som icke uppfyllt stadgade villkor.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde statskontoret, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden finge från
och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigades från
förordnandet att vara extra landtmätare, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.»
För egen del har departementschefen anslutit sig till hvad statskontoret
anfört i ämnet.
På grund af den i ärendet förebragta utredningen, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva,
att extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus
län, kommissionslandtmätaren Albert Emanuel Söderström
må från och med månaden näst efter den, under
hvilken han entledigats från sina befattningar i landtmäteristaten,
under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension af ettusensexhundra
kronor.
14:o)
I en till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten proposition, nr 118,
har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva
att professorn Hampus Adolph von Posts änka Olga Maria Josefina
von Post, född Berg, må under sin återstående lifstid från och med
september månad 1911, så länge hon förblifver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.
Hvad beträffar den i detta ärende förebragta utredningen, får utskottet
hänvisa till propositionen.
Bankoutslcottets utlåtande Nr 19.
15
Af statsrådsprotokollet inhämtas bland annat, att von Post under
sin långa lefnad ägnat sig åt vetenskapliga studier och därunder samlat
ett mycket rikt material af anteckningar i olika grenar af naturhistorien
samt teckningar öfver en mängd naturföremål. Alla dessa manuskript
och afbildningar hade enligt hans uttalade önskan efter hans död öfverlämnats
till vetenskapsakademien.
Med hänsyn såväl härtill som till den stora betydelse, von Post
haft för den svenska naturforskningen har utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att professorn
Hampus Adolph von Posts änka Olga Maria Josefina
von Post, född Berg, må under sin återstående lifstid
från och med september månad 1911, så länge hon
förblifver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af ettusentvåhundra kronor.
15:o)
Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 29 mars afbiten proposition,
nr 117, föreslagit Riksdagen medgifva, att förre bokhållaren vid
Flyinge hingstdepå Per Axel Vilhelm Tullbergs änka Alma Elivira Tullberg,
född Rudolph, må från och med den 1 januari 1912 under sin
återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, att utgå med
630 kronor, intill dess hennes dotter Anna Vera Alma Gustafva uppnår
21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap eller aflider, och därefter
med 420 kronor.
På grund af den i ärendet förebragta utredningen, beträffande
hvilken utskottet hänvisar till propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för ofvanberörda den 29 mars, får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre bokhållaren
vid Flyinge hingstdepå Per Axel Vilhelm Tullbergs
änka Alma Elvira Tullberg, född Rudolph, må från
och med den 1 januari 1912 under sin återstående
lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd för
-
Ang. pension
åt f. bokhållaren
P. A. V.
Tullbergs
änka.
Ang. tillfälligt
understöd åt
f. d. förrådsvaktmästare.
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
bäfver, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension, att utgå med sexhundratrettio kronor, intill
dess hennes dotter Anna Vera Alma Gustafva uppnår
21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap eller
aflider, och därefter med fyrahundratjugu kronor.
Extra anslag.
16:o)
I en till Riksdagen den 1 april 1912 aflåten proposition, nr 135,
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 under
tionde hufvudtiteln uppföra ett anslag af 1,812 kronor för utdelande af
tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behöfvande omständigheter, samt
att understödet för en hvar bestämmes till sådant belopp, att det
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till 300 kronor.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsäreuden för ofvannämnda den 1 april.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må å extra stat för år 1913 under
tionde hufvudtiteln uppföra ett anslag af 1,812 kronor
för utdelande af tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behöfvande omständigheter, samt
att understödet för enhvar bestämmes till sådant
belopp, att det jämte honom tillkommande gratial från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 300 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr J9.
17
17:o)
I punkt 48 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt å extra stat för år 1913 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1912 innehåller
i detta ärende följande anförande af departementschefen:
»På framställning af Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvart och ett af åren
1910—1912 till förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt å
extra stat under riksstatens tionde hufvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 31,000
kronor. Anslaget afsåg att användas till höjning af pensionsbeloppet i fjärde
klassen, omfattande sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhafvare, styrmän eller maskinister,
från 60 till 90 kronor.
Den till 1909 års Riksdag aflåtna propositionen i ärendet afsåg, att anslaget
å extra stat till nämnda pensionsanstalt skulle gifvas sådan omfattning att det
jämväl möjliggjorde borttagandet af den inskränkning i pensionsrätt, som pensionsrummens
begränsade antal innebure, så att alla, som uppfyllde de i reglementet
gifna förutsättningarna, komme i åtnjutande af pension utan föregående väntetid.
I denna del vann emellertid framställningen icke Riksdagens bifall och anförde
Riksdagen såsom skäl härför bland annat, att Riksdagen icke ansåge det lämpligt
att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom man beträffande en viss yrkesklass skulle
kunna föregripa den pågående utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. I anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t åt
den af Kungl. Maj :t den 13 december 1907 tillsatta kommittén för utredning af
frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring att vid fullgörande af sitt
uppdrag taga under öfvervägande förevarande fråga, såvidt den afsåge ålderdomsoch
invaliditetsförsäkring.
Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den 22 juni 1911
af Riksdagens skrifvelse den 29 därförutgångne maj, däri Riksdagen anmälde sitt
beslut att för år 1912 bevilja förut omförmälda förslagsanslag å 31,000 kronor,
Kungl. Maj:t bemyndigat direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt dels att
till en hvar, som i enlighet med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans
pensionsanstalt och direktionens därå grundade beslut komme att för år 1912 eller
någon del däraf uppbära pension inom fjärde klassen, för motsvarande tid utbetala
fyllnadspension efter 30 kronor för år räknadt, dels ock att efter ingången af år
1912 hos statskontoret, i mån af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera
för utbetalande af dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som statskontoret
skulle hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda af Riksdrgen anvisade
förslagsanslag å 31,000 kronor.
Då kommittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,
åt hvilken, efter hvad jag nyss erinrat om, Kungl. Maj:t uppdragit att
vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande frågan om förbättradt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 sand. 17 höft. (Nr 19.) 3
Ang. förbättring
af -pensioneringen
från handelsflottans
pensionsanstalt.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Motion II: 11
Utskottet.
pensioneringssätt för sjömän, ännu icke inkommit med underdånigt betänkande,
anser jag mig icke böra ifrågasätta, att till förbättring af pensioneringen från
handelsflottans pensionsanstalt af Riksdagen nu äskas högre belopp än 1911 års
Riksdag i sådant afseende beviljat.»
Sedermera har Kung! Maj:t i eu till Riksdagen den 22 mars 1912
afiåten proposition, nr 151, föreslagit Riksdagen att till förbättring af
pensioneringen inom de tre första klasserna af handelsflottans pensionsanstalt
å extra stat för år 1913 bevilja under riksstatens tionde hufvudtitel
ett anslag af 31,000 kronor.
I fråga om den härom förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för ofvannämnda den 22 mars.
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra kammaren af herr U. Leander väckt motion, nr 11, häruti hemställts,
»det Riksdagen ville, förutom af Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
äskade 31,000 kronor, å extra stat för år 1913 anvisa
ytterligare 7,600 kronor till förbättring af pensionering från handelsflottans
pensionsanstalt sålunda, att pensionsrummen ökas till ett antal
af 20 st. inom hvar och eu af klasserna 1, 2 och 3 eller att däraf anslås
till en vidsträcktare pensionering inom första klassen 3,200, inom
andra klassen 2,400 och inom tredje klassen 2,000 kronor».
Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts hänvisas
till sjkifva motionen.
Hvad först angår Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning, att i likhet med hvad som skett för åren 1910—1912
äfven för år 1913 måtte anvisas ett anslag å 31,000 kronor till förbättring
af pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt inom
fjärde klassen, har utskottet icke haft något att däremot erinra.
Beträffande sedermera förslagen till förbättrad pensionering inom
de tre första klasserna af berörda anstalt, afser Kungl. Maj:ts proposition
ett anslag af 31,000 kronor för pensionering inom nämnda klasser,
tagna såsom en klass; de sökande skulle alltså komma att pensioneras
i den ordning de blifvit pensionsberättigade inom anstalten, oafsedt
hvilken af nämnda tre klasser de tillhöra. Motionen åter går ut på
beviljandet af ett anslag af 7,600 kronor i och för en ökning af pensionsrummen
med 20 inom hvar och en af ifrågavarande klasser.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
19
Utskottet anser vägande skäl vara anförda för vidtagande af de af
Kungl. Maj:t föreslagna förbättringarna af sjöfolkets pensionering.
Därest Kungl. Maj:ts förslag bifalles, torde de af motionären framställda
önskemålen hafva blifvit tillgodosedda.
Utskottet hemställer alltså,
l:o) att Riksdagen må till förbättring af pensioneringen
från handelsflottans pensionsanstalt å extra
stat för år 1913 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett försagslanslag å 31,000 kronor;
2:o) att Riksdagen må till förbättring af pensioneringen
inom de tre första klasserna af handelsflottans
pensionsanstalt å extra stat för år 1913 bevilja under
riksstatens tionde hufvudtitel ett anslag af 31,000
kronor; samt
3:o) att motionen II: 11 må anses besvarad genom
utskottets hemställan under 2:o).
Stockholm den 26 april 1912.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Reservation
vid punkten 13:o) angående pension åt extra landtmätaren A. E.
Söderström :
af herrar Neiglick, Wall etiker g, Henricson i Karlslund, Juhlin,
Kristensson, Wahlquist, Carlson i Herrljunga och Borg, Indika ansett,
att pensionsbeloppet bort bestämmas till 1,200 kronor.
Herrar Söderberg och Leander hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit, den förre i behandlingen af i detta utlåtande oinförmälda
frågor och den senare i utskottets beslut rörande punkten 13:o).
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.