Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
pension åt bankinspektören JR. II. Benckert.

I en den 9 februari 1912 till Riksdagen aflåten, till bankoutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 42) har Kungl.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att bankinspektören
Robert Herman Benckert må från och med månaden näst
efter den, under hvilken han efter uppnådd ålder af 67 år afgår från
sin befattning, under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af
sextusen kronor, att utgå från reservationsanslaget till upprätthållande
af bankinspektionens verksamhet.

Statsrådsprotokollet innehåller följande uttalande i ämnet af departementschefen: »I

underdånig skrifvelse den 24 november 1911 har bankinspektionen
hemställt, att bankinspektören Robert Herman Benckert måtte förklaras
berättigad att vid afskedstagande efter uppnådda 67 lefnadsår uppbära
en pension af 6,000 kronor årligen.

Bankinspektionen har därvid till stöd för sin framställning erinrat
om, bland annat, att Benckert, som vore född den 11 februari 1846,
följaktligen i början af år 1913 uppnådde den ålder, som för civile ämbetsoch
tjänstemän i allmänhet vore stadgad såsom villkor för åtnjutande
af pension. Efter att hafva från den 18 december 1874 till utgången
af 1888 i egenskap af auditör vid flottans station i Stockholm verkat i
statens tjänst, blef han den 19 mars 1888 förordnad att vara bankinspektör,
och torde det icke råda mer än en mening därom, att han
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 12 höft. (Nr 14.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

uppehållit detta grannlaga och maktpåliggande värf på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt. Hans aflöningsförmåner utgjorde för närvarande

10.000 kronor, däraf lön 7,000 kronor och tjänstgöringspenningar 3,000
kronor.

Efter nådig remiss har statskontoret den 5 december 1911 afgifvit
underdånigt utlåtande i detta ärende och därvid anfört, bland annat, följande.

Kostnaderna för bankinspektionen, hvars stat icke vore af Riksdagen
fastställd, bestredes helt och hållet genom de bidrag, som bankerna
enligt gällande bestämmelser vore skyldiga att för ändamålet
erlägga. Någon ändring i detta afseende vållades icke af Riksdagens
år 1911 fattade beslut att under sjunde hufvudtiteln i riksstaten för år
1912 uppföra ett reservationsanslag till upprätthållande af bankinspektionens
verksamhet, enär i sammanhang därmed bestämdes, att beloppet
skulle utgå af bankinrättningarnas bidrag till bankinspektionens organisation
och verksamhet, under förutsättning tillika, att de å dessa
bidragsmedel uppkommande öfverskott fortfarande som hittills skulle
efter vederbörligt tillstånd användas för det med anslaget afsedda
ändamål.

På grund häraf och då befattningen såsom bankinspektör och chef
för bankinspektionen enligt instruktionen tillsattes endast medels förordnande,
torde vara uppenbart, att lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension icke vore å bankinspektören
tillämplig. Hå han ej heller på annat sätt tillförsäkrats rätt till pension,
kunde pensionsfrågan icke lösas utan hänvändande till Riksdagen.

Enär bankinspektören Robert Herman Beneker t vore född den 11
februari 1846 och sålunda samma dag år 1913 uppnådde den ålder af
67 år, då rätt till pension och skyldighet att afgå inträdde för civila
tjänstinnehafvare i allmänhet, samt redan nu räknade mer än det för
hel pension åt sådan tjänstinnehafvare i allmänhet erforderliga antal af
35 tjänstår och vid uppnådda 67 år komme att innehafva inemot 25 år
såsom bankinspektör, ville det synas statskontoret, som om goda skäl
förelåge att söka bereda honom pension, och statskontoret hade med
hänsyn till bankinspektörens aflöning af tillhopa 10,000 kronor, hvaraf

7.000 kronor ansåges utgöra lön, icke något att erinra mot det föreslagna
pensionsbeloppet, 6,000 kronor.

Då, såsom redan nämnts, kostnaderna för bankinspektionen skulle
bestridas uteslutande af bankernas för ändamålet till statsverket inlevererade
bidrag, syntes pensionen i detta fall böra anvisas att utgå af
samma medel; och tilläte sig statskontoret i detta afseende erinra
därom, att de pensioner, som med tillämpning af pensionslagen beviljades

Barikoutskottets utlåtande Nr 14.

B

tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat, skulle utgå från
»patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond» eller
— såsom det utan ändring i sakförhållandet bestämts att tillämpas med
ingången af år 1912 — från reservationsanslaget till upprätthållande
af patent- och registreringsverkets verksamhet.

Bankernas ifrågavarande bidrag, hvilka finge bestämmas att utgöra
högst Vidd procent af bankinrättningens egna fonder och enligt nådiga‘
kungörelsen den 16 november 1906 bestämts att tills vidare utgå med
Viooo procent af bankinrättnings egna fonder vid utgången af nästföregående
kalenderår, hade influtit med i runda tal 34,300 kronor år 1907,
39,800 kronor år 1908, 38,700 kronor år 1909 samt 39,200 kronor år
1910, och förefunnes vid slutet af sistnämnda år en behållning af 22,058
kronor 78 öre.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde statskontoret
därför, att framställning måtte göras hos Riksdagen om beredande af
pension åt Benckert i öfverensstämmelse med af statskontoret här ofvan
gjorda uttalanden.

Hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig utgöra tillräcklig grund
för den gjorda framställningen. Såsom statskontoret framhållit, torde
emellertid denna fråga böra underställas Riksdagens pröfning. På grund
häraf och då den ifrågasatta pensionen torde böra beredas Benckert i
enlighet med hvad af statskontoret föreslagits, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att
bankinspektören Robert Herman Benckert må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han efter uppnådd ålder af 67 år afgår
från sin befattning, under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension
af sextusen kronor, att utgå från reservationsanslaget till upprätthållande
af bankinspektionens verksamhet.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 26 mars 1912.

På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.