Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 februari 1912 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t rörande ändring i gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst i
syfte att till inkomst af kapital må räknas jämväl utdelning
å aktier i svenska aktiebolag ock solidariska bankbolag.

(2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren af herr Jonsson i Hökkult väckt motion,
nr 97, hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes, »att Riksdagen
måtte besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville
så omarbeta gällande nådiga förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst och därmed sammanhängande stadganden, att till
inkomst af kapital jämväl må räknas utdelning af aktier i svenska aktiebolag
eller solidariskt bankbolag, samt för Riksdagen framlägga förslag
i ämnet.»

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Enligt nu gällande bevillningsförordning och instruktion för taxeringsmyndigheterna
skola enskilda delägare i aktiebolag eller solidariskt bankbolag
icke taxeras för inkomst från samma bolag, enär aktiebolag eller
solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten af
hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för den vinst, som rörelsen därutöfver
lämnat. Jag kan icke finna någon anledning, hvarför inkomst af
aktier skall vara fritagen från beskattning för aktieägare i ett aktiebolag
eller solidariskt bankbolag, då inkomst af inteckningar, reverser, depositioner
och obligationer skola beskattas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 8 käft. {Nr 9).

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Denna förordning om aktiebolag och aktieägares beskattning vidlåder
så stora oegentligheter med afseende å den kommunala beskattningen, att
rättelse häruti bör vidtagas. Härigenom undandrager man den kommun,
hvari aktieägaren är bosatt, det bidrag, som han till bestridande af kommunens
gemensamma utgifter bör lämna, så som andra skattskyldiga i
kommunen få bidraga. Ett aktiebolag eller solidariskt bankbolag äro hvar
för sig en institution, ett skatteföremål för sig, som icke den enskilde
aktieägaren, kapitalisten, bör hafva någon fördel af, då det är fråga om
den kommunala beskattningen. Eättvisast är, att aktieägaren skattar för
den utdelning, han uppbär af bolaget, och bolaget skattar för sin behållna
inkomst från rörelsen.

Det är nödvändigt att vidtaga den förändringen, att aktieägare skola
erlägga bevillning för den inkomst, de uppbära i utdelning från bolag.
Aktiebolag och solidariska bankbolag äro inrättningar, som för sin verksamhet
i nuvarande tid fordra stora kapital, och som de senare åren
betydligt ökats, och som med allt större och större kraft draga till sig
kapitalen. Att därför inkomst af aktie icke beskattas, där aktieägaren är
mantalsskrifven, är en stor orättvisa mot de kommuner, som icke hafva
några bolag inom sina områden, men däremot måhända åtskilliga aktieägare.

Tära större kapitalister hafva i allmänhet placerat sina penningar i
bolag, där de beräkna och vanligen få högre inkomst af sina penningar än
i andra företag och så äfven gå fria från skatt för denna inkomst. Men
det kan icke vara rättvist, att någon, som har inkomst, på något sätt må
kunna undkomma den kommunala beskattningen, oberoende hvarifrån han får
denna inkomst. Men då den kommunala beskattningen utgår i förhållande
till den inom kommunen påförda bevillningen, kunna medlemmar af kommunen,
när de hafva sina pengar insatta i bolag och hafva inkomst därifrån,
undandraga sig utgifterna till den kommun, där de äro bosatta,
detta till en stor orättvisa mot öfriga skattdragande inom kommunen. Särskilt
då denna kommun, där aktieägaren är mantalsskrifven, merendels
är en annan än den, där bolaget har sin verksamhet och aktieägaren icke
heller genom bolaget erlägger kommunal beskattning, som förhållandet vanligen
är på landet, där mera sällan några bolagsinstitutioner finnas.

Om kapitalisten sätter in sina penningar i ett bolag eller på deposition
i bank eller lånar ut dem mot inteckning, betyder ingenting. Meningen
torde ändock vara den, oafsedt hvar man placerar sina penningar, att
af kapitalet uppbära vinst. Utdelning från aktiebolaget till aktieägarna kan
icke i alla fall vara annat än inkomst af det kapital, han i bolaget insatt.

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Hvarför skola då icke aktieägare, som i allmänhet äro de mera förmögna,
erlägga kommunal skatt för inkomst af sitt kapital, som de insatt
i bolag, såväl som de, hvilka insatt sina penningar i bank eller utlånat
dem till enskilda personer eller de, som hafva inkomst vare sig af jordbruk,
lön, rörelse eller arbete, måste erlägga skatt för den inkomst de
hafva. „

Att hvarenda inkomsttagare bör beskattas för all den inkomst han
uppbär, vare sig af aktiebolag eller solidariskt bankbolag, likasom för
annan inkomst, torde vara så klart och tydligt, att det är rättvist, att det
icke bör kunna ifrågasättas något annat i fråga om den kommunala beskattningen,
som utgår efter den allmänna bevillningen. Då aktiebolag beskattas
endast i den eller de orter, där rörelsen bedrifves, eller där bolaget har
sin styrelse, blifver följden den, att i enlighet med gällande bevillningsförordning
personer, som uppbära betydande inkomster från bolag, till och
med större än någon annan person i samma kommun, men som äro mantalsskrifna
inom annan kommun än den, där bolaget är beskattningsskyldigt,
blifva befriade ifrån att af denna sin inkomst bidraga till sin egen kommuns
utgifter, där de äro bosatta och mantalsskrifna, fastän dessa personer,
likaväl som de till kommunen skattskyldiga, hafva fördel af de genom
kommunens medel underhållna anstalter och inrättningar. Det bör därför
vara så, att hvarje enskild person erlägger bevillning och skattar till
kommunen för all den inkomst, som den har vare sig från bolag såväl
som från annan inkomst.

I fråga om beskattning af den inkomst, ett aktiebolag eller solidariskt
bankbolags rörelse inbringar, bör beskattningen ske så, att aktieägarna
beskattas för den inkomst, de erhålla i utdelning från aktiebolag, i den
kommun, där de äro mantalsskrifna, samt bolaget beskattas för all öfrig
inkomst, som det haft, och för den utdelning, som tillfaller utländska aktieägare.
»

Frågan om aktiebolagens* beskattning har sedan länge hört till de Utskottet.
mest omtvistade spörsmålen inom vår skattelagstiftning, särskildt hvad
angår den del af bolagens inkomst, som utdelats åt de enskilda aktieägarna.
Det har gällt, huruvida denna utdelning skolat beskattas hos

* Då i det följande talas om aktiebolag och aktieutdelning o. s, v., inbegripas däruti äfven
solidariska bankbolag, utdelning å lotter i dem etc.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

bolaget eller hos aktieägarne eller till äfventyra hos bådadera. Den allmänna
bevillningen har städse påförts bolaget ensamt för hela dess inkomst,
och först i den mån inkomstskatteprincipen tillämpats, har den
enskilde aktieägarens utdelning från bolaget dessutom tagits i anspråk
såsom objekt för beskattning till staten, till en början med och senare
äfven utan visst motsvarande afdrag till bolagets förmån.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 1 juni 1901 anhöll Eiksdagen om
utarbetande och framläggande af förslag till förordning om eu särskild
såsom bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen fristående
direkt skatt att efter angifna grunder erläggas för alla slag af
inkomst, däribland särskild! i skrifvelsen framhölls utdelning å aktier. I
det förslag, som med anledning där af uppgjordes och förelädes 1902 års
Eiksdag, upptogs å ena sidan skattskyldighet för enskilda för utdelning
å aktier samt å andra sidan befogenhet för bolaget att vid egen taxering
göra afdrag för ett belopp, motsvarande 4 % å det inbetalda aktiekapitalet,
hvilket afdrag emellertid af Eiksdagen bestämdes till det belopp, som
utdelats, dock högst 6 % af nämnda kapital. Dubbelbeskattning inträdde
således först vid viss högre utdelning.

Sedermera har förslag till omläggning af aktiebolags beskattning utarbetats
år 1904. Detta förslag utsträckte dubbelbeskattningen så till vida,
som det bolaget medgifna afdraget skulle stanna vid 5 % af inbetalda
kapitalet. Förslaget upptog äfven i andra afseenden skärpta grunder för
beräkningen af bolagens inkomstskatt. Den förmögenhetsbeskattning, som
jämväl ingick i förslaget, skulle dock ej träffa bolaget, utan endast de
enskilda aktieägarna.

1902 års skattelagstiftning förblef emellertid i förevarande afseenden
orubbad ända till 1910. Detta års genomgripande omläggning af vårt
skatteväsen, hvad angår den direkta beskattningen till staten, skapade
också nya grunder för aktiebolagens beskattning. Aktieägarna hafva nu
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för sin aktieutdelning, och
bolaget skall skatta för hela sin inkomst utan afdrag för hvad som utdelats
till aktieägarna. Från förmögenhetsskatt är bolaget emellertid befriadt.
Dess förmögenhet anses beskattad i vederbörande delägares händer,
i den mån dessa äro skyldiga att utgöra förmögenhetsskatt. I öfrig! hvilar
den nya lagstiftningen beträffande bolagens beskattning på grunder, som
väsentligen skilja sig från såväl de förut i detta hänseende gällande som
från dem, hvilka afse enskilda personers beskattning. Sålunda är bland
annat för bolagens del fastställd eu särskild progressionsskala, hvilkens

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

anordning emellertid kan anses innesluta en viss kompensation för den
förlorade rätten till afdrag för aktieutdelning. Nämnda skatteskala har
1911 undergått viss jämkning.

Ett af hufvudsyftena för åtminstone de sista två årtiondenas reformarbete
inom skattelagstiftningen har varit att efter hand helt skilja statens
och kommunernas skatteväsen från hvarandra. Genom 1910 års skattereform,
som ordnade den direkta beskattningen till staten, har samtidigt
tagits det afgörande steget till denna skilsmässa. Den direkta skatten till
staten har sammanförts i inkomst- och förmögenhetsskatten, medan bevillningen
förlorat sin betydelse i detta afseende. Den är bibehållen blott
såsom underlag för den kommunala beskattningen, och dess högst reducerade
belopp är anslaget till andra än statsändamål.

Kommunalskattefrågan är ännu olöst, ehuru utredning däruti sedan
länge pågått. Det ligger i sakens natur, att med afseende å skatteobjekten
i hufvudsak samma problem möta lagstiftaren på detta område som då det
gällde skatten till staten. Sålunda uppställer sig äfven här spörsmålet om
aktiebolagens beskattning. Det af kommunalskattekommitterade år 1900
afgifna betänkandet innehöll särskilda förslag till bevillningsförordning och
till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet. Såsom beskattningsbar
inkomst af kapital upptogs i båda författningsförslagen äfven
utdelning å aktier, hvaremot svarade föreskriften, att vid taxering af bolagets
inkomst afdrag skulle medgifvas för ett belopp, motsvarande 4 % af inbetalda
aktiekapitalet.

I föreliggande motion har uppmärksamheten åter fästs vid frågan om
aktiebolagens kommunala beskattning. Motionären afser att få bevillningsförordningen
ändrad så, att inländska aktieägare skulle bevillningstaxeras
för utdelning å aktier och följaktligen äfven kommunalt beskattas, samt
bolaget beskattas för all öfrig inkomst, som det haft, och för den utdelning,
som tillfaller utländska aktieägare.

Enligt utskottets mening finnas vissa skäl för, att aktieägares utdelning
från bolag blir kommunalt beskattad, men motionärens förslag skulle
i flera afseenden medföra ganska betydande förändringar. Dylika förändringar
på bevillningslagstiftningens område torde emellertid icke böra ske utan
eu mera allsidig utredning och pröfning af de principer, på hvilka den
kommunala beskattningen bör hvila.

Den kommunala skattereformen är också alltjämt föremål för Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet. Den 18 november 1910 har Kungl. Maj:t sålunda
bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

för utförande af vissa förarbeten med afseende å den förestående revisionen
af kommunalbeskattningen, och, enligt hvad utskottet inhämtat, har sådan
förberedande utredning påbörjats och bedrifves med all skyndsamhet.

Under sådana förhållanden torde det icke vara lämpligt att redan nu
i en viss ur systemet utbruten, ej oväsentlig del reformera den kommunala
skattelagstiftningen, och detta så mycket mindre med afseende å föreliggande
spörsmål, som det icke kan förutses, i hvilken utsträckning inkomstbeskattning
öfver hufvud taget kommer att ingå i det blifvande kommunala
skattesystemet.

Utskottet får på grund häraf hemställa,

att hérr Jonssons i Hökhult förevarande motion,
II: 97, om skrifvelse till Ivungl. Maj:t rörande ändring
i gällande förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst i syfte, att till inkomst af kapital
må räknas jämväl utdelning å aktier i svenska aktiebolag
och solidariska bankbolag, icke måtte till någon
Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation

af herrar friherre Beclc-Friis, OUas Ericsson och friherre Fleming
i fråga om vissa delar af motiveringen.

Friherre Trolle har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

Stockholm 1912. Kung). Hofb.-Tr. Iduns Tr.-A.-B.