Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 16 februari 1912 kl. 3 e. m.
Betänkande i anledning af väckt motion om ändring af § 12
i förordningen angående tillverkning af brännvin.
(2:a Afd.)
I en inom Första kammaren af grefve Mörner väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr|41, hemställes, »att Riksdagen ville för sin del
besluta sådan ändring af 12 § i gällande förordning angående tillverkningen
af brännvin, att den erhåller följande lydelse:
1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall tillverkaren påföras
skatt med 65 öre för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin,
som vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning--—--------- 1,500 liter.
3. Vid utförsel--------------normalstyrka.
4. Restitution---------------------ur riket.»
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Gällande förordning angående tillverkning af brännvin stadgar i 12 §
1 inom., att för brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre för
hvarje liter af normalstyrka.
Före förordningen den 2 juni 1882 åtnjöts denna frihet för tre procent
af den till normalstyrka reducerade tillverkningen. Såsom skäl till
afdraget uppgafs uttryckligen afdunstningen.
Den kommitté, som i betänkande den 23 januari 1880 föreslog införandet
af de nu föreskrifna automatiska kontrollapparaterna, föreslog
tillika, att staten skulle öfvertaga kostnaderna för kontrollörernas bostad
och kost samt tjänsteresor. Då emellertid, därest detta skulle ske utan
ersättning, härigenom eu nedsättning medelbarligen skulle ske i den
Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 7 samt. 4 käft. (Nr 4—5). 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
tillverkarna pålagda beskattningen, hvilket kommittén ingalunda ville förorda,
och det ej heller syntes vara skäl att blott af denna anledning höja
själfva skatten med ett ringa belopp, föreslog kommittén, att afdunstningsafdraget
skulle sänkas från 3 till 2 procent. Denna förändring gillades
af Ivungl. Maj:t och Eiksdagen.
Emellertid synas numera tillräckliga skäl icke föreligga att öfverhufvud
bibehålla något dylikt afdrag.
Enligt hvad från fullt sakkunnigt håll uppgifvits, är numera brännvinstillverkningen
tekniskt så fullkomnad, att någon dylik afdunstningsförlust
icke kan sägas förekomma, sedan vätskan passerat kontrollapparaten,
men väl på ett tidigare stadium af tillverkningen. Äfven om någon
mycket obetydlig dylik förlust efter kontrolluppmätningen fortfarande skidle
förefinnas, synes den böra liksom andra tillverkningsomkostnader drabba
fabrikationen. Bestämmelsen om 2 procents skattefrihet verkar därför numera
direkt såsom en nedsättning i skatten. I den mån härigenom en
extra vinst kan uppstå för tillverkaren, synes detta under alla förhållanden
olämpligt.
Att vid borttagandet af det skattefria af draget brännvinspriset kommer
att i någon mån höjas, torde ej vara osannolikt. Från nykterhetsintressets
synpunkt torde dock detta just tala till förmån för förändringen.
Såsom en visserligen mycket underordnad fördel kan framhållas, att
kontrollarbetet och räkenskapsföringen rörande brännvinstillverkningen rätt
afsevärdt skulle förenklas, ifall man sluppe taga hänsyn till detta skattefria
belopp.
Om skattefriheten borttages, kan statens bruttoinkomst af brännvinstillverkningen
beräknas stiga med drygt 2 procent, och statsverket alltså
tillföras, lågt räknadt, 450,000 kronor årligen.»
Den 17 november 1911 tillsatte Ivungl. Maj:t en kommitté med vidsträckt
befogenhet att afgifva förslag till reformer i afseende å nykterI
lots lagstift ni ngen. Kommittén har sålunda, förutom vissa uttryckligen
angifna uppgifter, fåtti i uppdrag »att efter behörig utredning framlägga
förslag till jämväl andra välberäknade och verksamma anordningar för att
begränsa rusdryckshandteringens skadliga verkning;»'' ».
Enligt hvad utskottet imhämtat, kommer därvid äfven det af motionären
upptagna spörsmålet att blifva föremål för kommitténs uppmärksamhet,
äfven om motionen icke skulle föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
."Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
3
Vid sådant förhållande och då kommitténs arbete lärer komma att
bedrifvas med största skyndsamhet, finner utskottet skäl ej föreligga, att
uttalande i ärendet göres från Riksdagens sida.
Utskottet får därför hemställa,
att grefve Mörners förevarande motion, 1:41, om
ändring af § 12 i förordningen angående tillverkning
af brännvin icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Steckholm den 16 februari 1912.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.