Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1912 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående en allsidig utredning rörande
tullsystemets verkningar m. m.
I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 151, kar herr Eriksson
i Grängesberg hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
-Datt i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte låta
skyndsamt verkställa en möjligast allsidig utredning rörande tullsystemets
verkningar samt lämpligheten af dess afskrifning eller modifiering,
hvarvid särskildt bör beaktas, i hvad mån lifsmedelstullarna till skada för
befolkningens breda lager och till förfång för vårt lands konkurrenskraft
på världsmarknaden verka till fördyring af lefnadskostnaderna, samt för
Riksdagen framlägga de förslag, denna utredning må föranleda;
att likaledes hos Kungl. Maj:t anhålla, att, i samband med denna
utredning, måtte uppgöras en plan för att, dels genom besparingar och
dels genom beredande af andra inkomstkällor för staten, ordna frågans
statsfinansiella sida, därest Riksdagen finner sig böra, sedan utredningen
föreligger, besluta lifsmedelstullarnas fullständiga afskaffande samt däremot
svarande eller eljest påkalladt borttagande af eller nedsättning i öfriga
tullsatser.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet
hänvisa till motionen.
Af motionärernas yrkande såväl som af den förutgående motiveringen
framgår, att den i motionen ifrågasatta utredningen icke skulle inskränka
sig till att allenast blifva en undersökning rörande de verkningar, tullsystemet
medfört å olika områden inom vårt ekonomiska lif, utan att denBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 30 käft. (Nr 33—34.J 1
Utskottet.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
samma fastmera skulle från början inriktas på möjligheten att helt
eller åtminstone i betydande omfattning afskrifva det nu gällande tullsystemet.
Med den innebörd, motionärernas förslag sålunda äger, torde detsamma
böra bedömas ur synpunkten, huruvida det under nu rådande förhållanden
är tänkbart att, med behörig hänsyn tagen till såväl statens
som näringarnas intressen, vidtaga en så väsentlig rubbning i vår nationalekonomiska
politik, som de af motionärerna i utsikt ställda åtgärderna
innebära.
Då tullsystemet tjänar två särskilda ändamål, det ena att skydda
inhemsk produktion mot utländsk konkurrens och det andra att tillföra
statsverket inkomster, torde det vara af vikt att närmare skärskåda, huru
dessa båda intressen kunna påverkas af nyssnämnda åtgärder.
Hvilken uppfattning man än må hysa om lämpligheten däraf, att
skyddstullspolitiken öfverhufvud inom vårt land kommit till tillämpning, torde
det, sedan tullarna nu en gång införts och näringslifvet inrättat sig därefter,
få anses obestridligt, att frågan om tullskydd eller frihandel därigenom
blifvit bragt i ett väsentligen annat läge än förut. Vid sidan af
detta principiella skäl bör äfven beaktas, att den inhemska produktionen
å ena sidan har mycket begränsade afsättningsmöjligheter inom eget land
och å andra sidan är utsatt för trycket af främmande länders med rikare
kapitaltillgång och större afsättningsområden eller eljest under gynnsammare
förhållanden bedrifna produktion, hvars konkurrenskraft ofta afsevärdt
ökas genom trustbildning eller annan sammanslutning.
Hvad särskildt lifsmedelstullarna beträffar, synas motionärerna vilja
framhålla, att dessa i främsta rummet borde afskrifvas eller nedsättas. Därvid
bör emellertid icke förbises, att lifsmedelstullarna stå i så nära förhållande
till industritullarna, att nedsättning eller afskaffande af de förra
säkerligen icke kan företagas, utan att samtidigt med fog komma att framställas
enahanda kraf beträffande de sistnämnda.
Äfven om man bedömer förevarande fråga ur den andra af ofvan angifna
synpunkter, den statsfinansiella, skall man finna, att en afskrifning eller mera
allmän nedsättning af gällande tullar svårligen är genomförbar. Statens inkomster
af tulluppbcrden uppgå för närvarande till öfver sextio millioner
kronor om året. Att helt eller till väsentlig del afskrifva denna betydande
inkomstpost skulle under nuvarande förhållanden säkerligen möta synnerligen
stora svårigheter, allrahelst man torde böra räkna med möjligheten
af en framtida väsentlig minskning af de inkomster, som tillföras statsverket
genom rusdryckshandteringen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
3
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 151, icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1912.
På bevillingsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
af herrar Bäckström, Christiernson, friherre Palmstierna och Rundgren.
Herrar friherre Beck-Friis och Rökig hafva anhållit få antecknadt,
att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.