Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 3 e. va.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af
af gifter na för inrikes postanvisningar. ^-a Afd )

I en inom Andra kammaren vackt motion, nr 95, som hänvisats till
bevillningsutskottet, har herr Nydal föreslagit, »att Riksdagen ville besluta,
att afgifterna för inrikes postanvisningar till och med 10 kronor bestämmas
till 10 öre, däröfver till och med 25 kronor till 15 öre, däröfver till och
med 50 kronor till 20 öre, däröfver till och med 100 kronor till 25 öre,
däröfver till och med 250 kronor till 30 öre, hvarutöfver de nuvarande
afgifterna bibehållas oförändrade».

I fråga* om hvad motionären anfört till stöd för detta sitt yrkande
får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet anser sig till en början böra här nedan meddela eu samman- Utskottet.
ställning af de nu gällande och de af motionären föreslagna afgifterna för
inrikes postanvisningar.

Anvisnings-

Gällande

Föreslagen

belopp.

afgift.

afgift.

Kr.

Öre.

Öre.

högst 5

10

10

5— 10

15

10

10— 25

15

15

25— 50

25

20

50— 100

30

25

100— 250

35

SO

250— 500

40

40

500— 750

50

50

750—1,000

60

60

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 17 käft. (Nr 21.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Innan utskottet företagit ifrågavarande ärende till slutlig behandling,
har utskottet i vederbörlig ordning från generalpoststyrelsen infordrat utredning
rörande den minskning i inflytande portoafgifter, som kunde
väntas blifva en följd af postanvisningsafgifternas nedsättning till de i
motionen förordade beloppen, i sammanhang hvarmed generalpoststyrelsen
jämväl lämnats tillfälle att äfven i öfrigt yttra sig öfver det i motionen
framställda förslaget. I följd häraf har generalpoststyrelsen med eget
utlåtande af den 9 mars 1912 till bevillningsutskottet öfverlämnat en af
styrelsens statistiska kontor i ärendet verkställd utredning, hvilka två
yttranden utskottet här efteråt bifogar och till hvilka utskottet äfven får
hänvisa. (Bil. A och B.)

Af den förebragta utredningen framgår, att ett bifall till motionärens
förslag beräknas medföra eu årlig minskning i postverkets inkomster af
omkring 160,000 kronor.

Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter har postverket under de
senaste åren gifvit följande inkomstöfverskott:

År.

Kr.

1907

2,168,864

1908

946,282

1909

1,530,242

1910

1,366,597

I skrifvelse den 13 februari 1912 till statsrådet och chefen för
civildepartementet har generalpoststyrelsen anmält, att det ekonomiska resultatet
för postverket under år 1911, hvilket icke kunde till sitt exakta
belopp fastställas före medlet af nästa april månad, såvidt bedömas kunde,
skulle komma att gifva ett inkomstöfverskott af 2,806,100 kronor.

Motionären har nu såsom sin mening framhållit, att detta inkomstöfverskott
borde medgifva införandet af nya lättnader i den postala samfärdseln,
hvilka lättnader i främsta rummet borde beredas, där de ansåges mest behöfliga.
Det har då synts motionären särskildt önskvärdt, att en sänkning
vidtoges i afgifterna för de inrikes postanvisningarna, hvilka, enligt motionärens
förmenande, numera i allt större utsträckning blifvit det medel,
hvarigenom den större allmänheten och i synnerhet småfolket öfverfiyttade
sina besparingar ur en hand i annan. Äfven en ringa dylik sänkning
skulle, anser motionären, för småfolket kännas såsom eu afsevärd lättnad.

Såvidt utskottet, med stöd af ofvan intagna uppgifter rörande postverkets
inkomstöfverskott under de senaste åren, kunnat finna, skulle den

Bevillningsutslcottets betänkande Nr 21.

3

inkomstminslming af 160,000 kronor för år, som ett bifall till motionärens
förslag beräknas medföra, ehuru rätt betydande, dock i och för sig icke
åstadkomma någon afsevärd rubbning i postverkets ekonomi. Utskottet har
icke heller velat bestrida, att postverkets inkomstöfverskott åtminstone i viss
omfattning bör påkalla införandet af större lättnader och fördelar för den
korresponderande allmänheten, dock med nödig hänsyn tagen till postverkets
förmåga att äfven i framtiden bära däraf uppkommande inkomstminskning
eller utgiftsökning.

Generalpoststyrelsen har i sitt afgifna utlåtande framhållit, att inom
styrelsen väckts fråga, huruvida de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna
borde i viss mån underkastas revision, men att denna fråga
tills vidare fått hvila. Generalpoststyrelsen hade nämligen ansett det
olämpligt att just nu företaga en dylik revision, enär det vore sannolikt,
att vid den till våren nästa år utsatta världspostkongressen skulle komma
under pröfning, huruvida en eller annan af de internationella postafgifterna
borde nedsättas. Enär det icke kunde beräknas, i hvilken mån kongressens
beslut kunde komma att medföra nedsättning i postverkets inkomster,
borde, enligt generalpoststyrelsens åsikt, icke för närvarande vidtagas åtgärder,
hvarigenom redan nu dessa inkomster skulle minskas. Utskottet
har velat ansluta sig till de af generalpoststyrelsen i detta hänseende uttalade
betänkligheterna mot att nu vidtaga större rubbningar i förhållandet
mellan postverkets inkomster och utgifter.

Tillika har utskottet velat såsom sin åsikt uttala, att ett utnyttjande
af postverkets inkomstöfverskott till den korresponderande allmänhetens
fördel kan ske icke blott genom nedsättning i nu fastställda postbefordringsafgifter,
utan äfven genom vidtagande af andra åtgärder för en behöflig och
nyttig utveckling af det postala kommunikationsväsendet, exempelvis genom
öppnande af nya postförbindelser, förbättrande af redan befintliga
dylika förbindelser m. m. Utskottet har sig äfven bekant, att man inom
generalpoststyrelsen icke är främmande för den af utskottet sålunda antydda
synpunkten.

Utöfver hvad redan anförts vill utskottet framhålla, hurusom den i ärendet
verkställda utredningen icke synes hafva bekräftat den i motionen framförda
uppfattningen, att den mindre bemedlade delen af vårt folk i så stor omfattning
betjänar sig af postanvisningar, att äfven en ringa nedsättning i postanvisningsafgifterna
skulle för densamma medföra en afsevärd lättnad. Eedan det
förhållandet, att hela antalet afsända portopliktiga anvisningar, fördeladt på
rikets vuxna invånare, icke, för år 1910, utvisar högre siffra än 1,9,
synes utskottet ådagalägga, att den påyrkade nedsättningen i afgifterna

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

icke skulle bereda åtminstone de korrespondenter, som mera sällan begagna
sig af detta försändningssätt, någon större utgiftsminskning. Och
då det tillika af utredningen i ämnet synes framgå, att de bredare folklagren
icke i allmänhet i större utsträckning och beträffande belopp, öfverstigande
100 kronor, endast undantagsvis använda postanvisningar för
öfversändande af penningmedel, lärer det af motionären åberopade skälet
än mera förlora i giltighet. Icke heller har hvad generalpoststyrelsens
statistiska kontor anfört rörande de ändamål, för hvilka en stor del af
särskild! de å mindre belopp lydande postanvisningarna afsändts, synts utskottet
tala till förmån för motionärens förslag.

På ofvan anförda grunder får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:95, icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 mars 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. G. KARLSSON.

i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

5

Bil. A.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Med anledning af en inom Riksdagens Andra kammare väckt motion, nr 95,
om nedsättning af afgifterna för inrikes postanvisningar tiar Kungl. Maj:t anbefallt
• Generalpoststyrelsen att verkställa utredning rörande den minskning i inflytande portoafgifter,
som kunde väntas blifva en följd af nämnda afgifters nedsättning till de i
motionen förordade belopp samt att därefter delgifva Eder utredningens resultat och
till Eder afgifva det yttrande öfver det i motionen framlagda förslag, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.

Sedan generalpoststyrelsen låtit genom sitt statistiska kontor verkställa den sålunda
äskade utredningen, får styrelsen äran härmed öfverlämna bestyrkt afskrift
af statistiska kontorets i ämnet afgifna memorial, hvarjämte generalpoststyrelsen anser
sig böra tillägga, att äfven inom styrelsen fråga varit väckt, huruvida de inrikes
postanvisnings- och postförskottsafgifterna borde i viss mån underkastas revision, men
att denna fråga fått tills vidare hvila. Särskild! synes det generalpoststyrelsen
olämpligt att just nu företaga en dylik revision. Till våren nästkommande år är
nämligen utsatt en världspostkongress, vid hvilken sannolikt torde komma under
pröfning, huruvida en eller annan af de internationella postafgifterna bör nedsättas,
och när man icke kan på förhand beräkna, i hvilken mån de beslut, som fattas vid
nämnda kongress, kunna medföra nedsättning i svenska postverkets inkomster, lära
icke för närvarande böra vidtagas åtgärder, hvarigenom dessa inkomster skulle i någon
afsevärd mån minskas.

Stockholm den 9 mars 1912.

JULIUS JUHLIN.

E. f.

Buben Lindberg.

Bil. B.

Vördsamt memorial.

I en vid innevarande års Riksdag i Andra kammaren under nr 95 väckt motion
om nedsättning af afgifterna för inrikes postanvisningar, har motionären hemställt,
att Riksdagen ville besluta, att afgifterna för inrikes postanvisningar t. o. m. 10 kronor
bestämdes till 10 öre, däröfver t. o. m. 25 kronor till 15 öre, däröfver t. o. m. 50
kronor till 20 öre, däröfver t. o. m. 100 kronor till 25 öre, däröfver t. o. m. 250
kronor till 30 öre, hvarutöfver de nuvarande afgifterna skulle bibehållas oförändrade.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Såsom motiv för sin hemställan har motionären, under framhållande att postverkets
inkomster under år 1911 öfverstigit dess utgifter med icke mindre än
2,835,000 kronor, hvithet förhållande motionären säger hafva fört hans tanke tillbaka
till den erkända satsen, att postverket icke är till för att bereda statsverket ökade
inkomster, utan för att bereda allmänheten lättnader i den postala samfärdseln, anfört,
att sådana lättnader torde böra främst komma i fråga hvad angår de inrikes
postanvisningarna, »som numera i allt större utsträckning blifvit det medel, hvarigenom
den större allmänheten och i synnerhet småfolket öfverflyttar sina besparingar
ur en hand i annan». Motionären anför vidare: »Äfven en ringa sänkning i dessa
afgifter torde för småfolket kännas såsom en afsevärd lättnad, då denna utväg
mycket ofta anlitas för öfversändande af arbetsförtjänst eller andra besparingar till anhöriga
eller fordringsägare. Det torde därför finnas lämpligt att sänka afgifterna med
5 öre mellan 5 och 10 kronor samt mellan 25 och 250 kronor. Afgiftsserien bringas
därigenom äfven att ernå en större inbördes symmetri.»

Med anledning af förenämnda motion får jag vördsamt andraga följande.

Postan visningar och postförskott infördes den 1 augusti 1866 i den inrikes
poströrelsen, hvarvid fastställdes, att vid samtliga postkontor och postexpeditioner
postanvisningar skulle kunna erhållas och postförskott inlösas å belopp af högst 40
riksdaler och vid vissa postkontor å belopp af högst 80 riksdaler, hvilka maximibelopp
redan påföljande år höjdes till resp. 50 och 100 riksdaler. Efter hand utsträcktes
till samtliga fullständiga fasta postanstalter rättigheten att deltaga i utväxlingen
af postanvisningar och postförskott till maximibelopp af 100 kronor. År
1899 höjdes detta belopp till 500 kronor och år 1909 till 1,000 kronor. Åt poststationer
äfvensom åt landtbrefbärare af visst slag gafs så småningom rätt att deltaga
i utväxlingen af postanvisningar och postförskott, ehuru med begränsad och
sinsemellan olika befogenhet.

Till en början hade postanvisningarna form af bref, »postanvisningsbref», och
för desamma utgick, utöfver postanvisningsafgiften, vanligt brefporto. Den särskilda
postanvisnings- resp. postförskottsafgiften utgjorde vid försändning inom riket år
1866 20 öre för belopp af högst 20 riksdaler, 40 öre för belopp öfver 20 t. o. m.
40 riksdaler och 60 öre för belopp öfver 40 t. o. m. 80 riksdaler. Redan år 1867
— i sammanhang med ändringen af maximibeloppen — fastställdes emellertid nya
afgifter, nämligen 20 öre för belopp af högst 50 riksdaler och 24 öre för belopp öfver
50 t. o. m. 100 riksdaler. År 1869 bortföll, med införandet af särskilda postanvisningsblanketter,
för postanvisningarna det vanliga brefportot. Postanvisningsresp.
postförskottsafgifterna bestämdes nu till 25 öre för belopp ej öfverstigande 50
riksdaler samt till 33 öre för belopp öfver 50 t. o. m. 100 riksdaler. År 1892
stadgades följande afgifter, nämligen: 15 öre för belopp af högst 25 kronor, 25 öre
för belopp öfver 25 t. o. m. 50 kronor samt 30 öre för belopp öfver 50 t. o. m.
100 kronor. Då år 1899 maximibeloppet höjts till 500 kronor, bestämdes afgifterna
för de nytillkomna grupperna till 35 öre för belopp öfver 100 t. o. m. 250 kronor
samt till 40 öre för belopp öfver 250 t. o. m. 500 kronor. Nuvarande afgifter fastställdes
år 1904 resp., för postanvisningar (inkl. postförskott) öfver 500 kronor, år
1909 och utgöra :

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

7

10

15

öre

»

för belopp

af högst 5
öfver 5

c-t-

• fV
o r*

B

25

kr.

25

»

»

»

»

25

50

»

30

»

»

»

50

»

100

35

»

»

»

100

»

250

40

»

»

»

»

250

»

500

»

50

»

»

500

»

750

» samt

60

»

»

»

750

»

1,000

kr.

Den inrikes postanvisningsrörelsens utveckling från år, 1870 belyses af efterföljande
tablå.

Inrikes postanvisningar.

Ökning

Belopp.

Ökning

Antal.

på 10 år.

Kr.

på 10 år.

X

%

År 1870 ....................

.......... 56,104

—

2,404,856

—

» 1880 ....................

.......... 249,409

344,6

7,398,387

207,6

» 1890 ....................

.......... 573,976

130,1

14,523,338

96,3

» 1900 ....................

.......... 2,444,570

325,9

62,493,080

330,3

» 1910 ....................

.......... 7,304,614

198,8

252,759,433

304,5

Beträffande de

inrikes

postanvisningarnas

fördelning på olika storleksgrupper

företogs år 1906 en

utredning, afseende mai

månad nämnda år och lämnade föl-

jande resultat.

Antal postanvisningar.

Belopp.

Vanliga.

Telegram.

X

X

Högst 5

kr.......

...... 34,7

1,2

5— 25

»

...... 38,9

14,6

25— 50

» ____

...... 12,8

15,2

50—100

» ......

...... 9,3

18,7

100—250

» ......

...... 3,2

21,4

250—500

» ......

...... 1,1

28,9

Summa 100,0

100,0

En jämförelse mellan nu utgående afgifter och de af motionären ifrågasatta ter

sig som följer.

Nuvarande

Ifrågasatt

Belopp.

afgift.

afgift.

Högst 5

kr.......

... 10 öre

10 öre

5— 10

»

10 »

10— 25

»

... 15 »

15 »

25— 50

» ......

20 »

50—100

»

... 30 »

25 »

100—250

... 35 »

30 »

öfver 250

» ______

... Ingen förändring.

s

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Å generalpoststyrelsens statistiska kontor har en beräkning verkställts angående
den minskning i postverkets portoinkomst, som ett bifall till motionen skulle medföra,
hvarvid år 1911 tagits till utgångspunkt. Under första halfåret 1911 inlämnades
vid rikets postanstalter tillhopa 3,887,952 portopliktiga postanvisningar, utställda
till adressater inom riket. För de anvisningar, hvilka lyda å belopp till och
med 5 kronor eller å belopp öfverstigande 10 men ej 25 kronor eller å belopp
öfverstigande 250 kronor, afser motionären ingen förändring i nu utgående afgifter.
Beträffande postanvisningar, lydande å belopp öfver 5 t. o. m. 10 kronor äfvensom
å belopp öfver 25 t. o. m. 250 kronor åter, skulle, om motionen bifölles, för hvarje
postanvisning vållas postverket en inkomstminskning af 5 öre. Den verkställda,
utredningens resultat framgår af efterföljande sammanställning.

Antal inrikes postanvisningar

Inkomst-

lydande å

Summa post-

minskning

Månad

5—10 kr.

25—250 kr.

anvisningar.

kr.

Januari 1911 ........................

102,685

157,183

259,868

12,993: 40

Februari » ........................

100,494

140,964

241,458

12,072: 90

Mars » ........................

111,440

165,373

276,813

13,840: 65

April » ........................

106,389

158,559

264,948

''13,247: 40

Maj » ........................

110,495

161,940

272,435

13,621: 75

Juni » ........................

105,556

170,062

275,618

13,780: 90

Summa för l:a halfåret 1911

637,059

954,081

1,591,140

79,557: —

Inkomstminskningen skulle sålunda under första halfåret 1911 hafva utgjort
inemot 80,000 kronor och torde, då beloppen för de särskilda månaderna icke i
väsentligare mån skifta, kunna för hela året 1911 beräknas till i rundt tal 160,000
kronor.

Denna inkomstminskning är ganska afsevärd; och fråga är dels om en nedsättning
af afgifterna, på sätt i motionen föreslagits, skulle bereda allmänheten en
mot den minskade inkomsten för'' statsverket svarande lättnad, dels ock om denna
lättnad komme i den utsträckning motionären förmenar, »den större allmänheten och
i synnerhet småfolket» till godo.

Motionären talar endast om en sänkning af postanvisningsafgifterna. Emellertid
utgå de särskilda postförskottsafgifterna med enahanda belopp som dessa, på grund
af postförskottens egenskap att vid inlösen öfvergå‘till postanvisningar. En sänkning
af afgifterna för sistnämnda slag af försändelser skulle därför nödvändiggöra en motsvarande
sänkning af postförskottsafgifterna*.

I själfva verket utgöres en väsentlig del af postanvisningarna af sådana, hvilka
utgöra likvider för inlösta postförskott, s. k. postiörskottsanvisningar. Förhållandet
mellan dessa slag af anvisningar, mellan hvilka i det föregående ingen åtskillnad
gjorts, belyses för åren 1908—1910 af efterföljande tablå.

* Då dessa afgifter betalas i förskott af afsändare!!, skulle en sänkning af desamma
drabba jämväl de oinlösta postförskotten (hvilka icke öfvergå till postanvisningar). Den ytterligare
inkomstminskning, som härigenom tillskyndades postverket, blefve emellertid tämligen
ringa, hvadan därifrån kan i detta sammanhang bortses.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

9

Antal postförskotts Inrikes

portopliktiga postanvis- anvisningar i % af

År

ningar.

Inlösta inrikes

postförskott.

hela antalet post-

Antal

Belopp kr.

Antal

Belopp kr.

anvisningar

1908 ....

.. 5,970,862

174,397,999

2,158,861

16,560,526

36.2

1909.. .

.. 6,382,331

197,859,908

2,353,956

18,656,241

36.9

1910.....

.. 7,236,440

251,511,688

2,639,128

21,551,884

36.5

År 1910 — det sista år, för hvilket fullständiga statistiska uppgifter föreligga

— uppgick sålunda antalet postförskottsanvisningar till 36.5 X af samtliga inrikes
portopliktiga postanvisningar. Då postförskotten, såsom en granskning af tablån
jämväl torde utvisa, i regel lyda å jämförelsevis små belopp — medelbeloppet för
vanlig (= ej telegram-) inrikes postanvisning utgjorde år 1910 33 kronor 63 öre,
för inrikes postförskott åter 8 kronor 28 öre — falla af postförskottsanvisningarna
gifvetvis en väsentlig del på gruppen anvisningar lydande å belopp mellan 5 och 10 kronor.

Frånsedt de fall, då postförskott användas för indrifvande af föreningsafgifter,
ett tillvägagångssätt som i stor utsträckning anlitas, hafva postförskottsanvisningarna
i regel karaktären af affärsanvisningar och tjäna sålunda till att öfverbringa likvid
för bekomna varor. Att postförskottspaketen i ej ringa utsträckning afse adressater
bland arbetarklassen eller det s. k. småfolket är ganska visst. Särskildt gäller detta
postförskottspaket, afsända från sådana firmor som Åhlén & Holm i Insjön, John
Fröberg i Finspong m. fl., hvilka hafva sina flesta afnämare bland arbetarklassen
och landtbefolkningen. Antalet af dylika firmor under år 1910 afsända postförskottspaket
utgjorde dock endast omkring en tredjedels miljon. Det öfvervägande flertalet
postförskott utgår från andra håll och torde afse personer utom småfolkets led.

Hvad de egentliga postanvisningarna angår, år 1910 uppgående till omkring
4,6 miljoner stycken, äro äfven dessa i regel affärsanvisningar, d. v. s. utgöra likvid
för rekvirerade eller erhållna varor. För vinnande af upplysningar i hithörande afseenden
inhämtades af statistiska kontoret från 30 postkontor — belägna i olika
delar af landet och af skilda anledningar befunna lämpliga att i detta fall åtspörjas

— upplysningar, bland annat, huruvida därvarande postmästares erfarenhet vore, att
den större allmänheten och särskildt det s. k. småfolket i den utsträckning, motionären
syntes förmena, anlitade postverket för öfversändande medelst postanvisning af
arbetsförtjänst eller andra besparingar. Af 30 postmästare angåfvo endast fem, däraf
två vid postkontor i Småland och resp. en vid postkontor i Skåne, Värmland och
Dalarna, att så i någon större grad ägde rum. Öfriga postmästare förklarade enstämmigt,
att småfolket anlitade postverket i ytterst obetydlig utsträckning för öfversändande
medelst postanvisning af arbetsförtjänst eller andra besparingar till anhöriga
och — med vissa undantag, för hvilka nedan skall redogöras —• i ringa mån
till fordringsägare. Detta kunde ju ock förväntas, då den bofasta arbetarbefolkningen
väl i allmänhet köper sina varor på orten och den ambulanta arbetarstocken i vårt
land, om man bortser från tjänarinnor, hvilka dock i detta fall knappast torde
komma i betraktande, är förhållandevis ringa*. Framhållas må i detta sammanhang

* Att en betydlig kontingent af de ambulanta säsongarbetarna utgår från Dalarna, Värmland
och Småland är bekant och bekräftas af ofvan anförda uttalanden af vissa postmästare
inom dessa län.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 17 käft. (Nr 21.)

2

-Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

10

den möjlighet, som står arbetare, sysselsatta utom hemorten, till buds att insätta
sina besparingar å postsparbankskontor på den ort, där de för tillfället uppehålla
sig, för att sedermera lyfta dem vid den postanstalt de önska.

Af sju postmästare betonades, att, då personer tillhörande arbetarklassen afsände
penningar medelst postanvisning, postanvisningarna i allmänhet afsåge rekvisition af
lottsedlar eller spritvaror. För att utröna, huru härmed förhölle sig, hafva å statistiska
kontoret en del undersökningar verkställts, hvarvid materialet utgjorts dels af
de aviser, å hvilka vissa större firmor och foretag utkvittera till dem ställda postanvisningar,
dels ock af själfva originalpostanvisningarna, hvilka för senare år förvaras
i generalpoststyrelsens arkiv.

Utredningarna gåfvo vid handen, att till Idrottslotteriet i Stockholm ingått
under sista kvartalet 1911 ej mindre än omkring 50,000 postanvisningar, samt till
utskänkningsbolagen i Sundsvall, Växjö och Falun under första halfåret samma år
resp. omkring 1,700, 3,000 och 10,000 postanvisningar. Nu omnämnda företag utkvitterade
sina anvisningar medelst aviser. I hvilken utsträckning personer bland
småfolket vore afsändare af dessa postanvisningar, kunde ej med stöd af aviserna
utrönas. Beträffande de under sista tiodagsperioden (21—31) i mars månad 1910,
under hvilken tiodag påskhelgen inföll, afsända postanvisningar företogs en undersökning
med ledning af originalanvisningarna. Denna undersökning gaf till resultat,
att under sagda tid omkring 15,000 postanvisningar afsändts till utskänkningsbolag
och vinaffärer. Pikturen å dessa anvisningar röjde oförtydbart, att af sändarna i öfvervägande
grad tillhörde arbetarklassen. Att genom en sänkning af afgifterna för vissa
grupper af postanvisningar gynna nämnda trafik synes icke vara nationalekonomiskt
klokt eller öfverensstämmande med motionärens afsikter.

Emellertid utgöra nu senast behandlade postanvisningar, ehuru i och för sig
talrika, en ganska ringa del af hela antalet inrikes postanvisningar. Den stora massan
af dessa utgöras af affärsanvisningar i egentlig mening, afsända af personer inom alla
samhällsklasser, men till långt öfvervägande del af affärsmän och enskilda i mera
burgen ställning. Då antalet portopliktiga inrikes postanvisningar år 1910 uppgick
till 7,236,440, komma i medeltal 1,9 postanvisningar på hvarje vuxen invånare i
riket, om till vuxna räknas personer öfver 15 år. Inför detta medeltal, sammanställdt
med hvad i det föregående anförts, synes motionärens uttalande, att äfven en ringa
-sänkning af afgifterna för postanvisningar skulle »för småfolket kännas såsom en
af sevärd lättnad», föga sannolikt.

Slutligen torde förtjäna anmärkas, att postanvisningar lydande å belopp öfver
100 kronor endast i undantagsfall afsändas af personer, tillhörande småfolket.

Den förebragta utredningen torde sålunda få anses hafva ådagalagt, dels att den
inkomstminskning, som i händelse af bifall till motionen skulle åsamkas postverket,
-är betydande, för närvarande uppgående till omkring 160,000 kronor årligen, dels
ock att de lättnader, som en sänkning i vissa fall af afgifterna för postanvisningar
skulle för allmänheten medföra, i ringa utsträckning skulle komma den del af folket
till godo, som motionären afsett.

Remissakten återställes.

Stockholm, kungl. generalpoststyrelsens statistiska kontor den 6 mars 1912.

Åke Eliaeson.

Stockholm 1912, O. L. Svanbäcks Boktryckeri.