Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
1
V
Nr 19.
Ankom till Riksdagens kansli den 21 mars 1912 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående inskränkning af antalet förste
kontrollörer vid sockerbeskattningen.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren af herrar Waldén och Thorsson väckt
motion, nr 152, hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes,
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t ville låta utreda, huruvida och i hvad mån en inskränkning af de
vid sockerbeskattningen anställda förste kontrollörernas antal må kunna
ske i syfte att minska omkostnaderna för kontrollen vid nämnda beskattning,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda».
Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.
Om ifrågavarande tjänstemäns åligganden stadgas hufvudsakligen i Utskottet.
8 § ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen den 23 juli 1908, där
det bland annat föreskrifves, att förste kontrollör skall minst sex timmar
hvarje dygn vara i fabriken närvarande och deltaga i kontrollgöromålen.
Motionärernas tanke, att en och samma förste kontrollör skulle
kunna i vissa fall utöfva kontrollen vid två eller flera sockerfabriker,
förutsätter därför, antingen att en inskränkning i nämnda minimitid är
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 16 käft. (Nr 19—20.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
möjlig, eller ock att i förste kontrollörs frånvaro från endera platsen någon
af kontrollörerna får utöfva dennes befogenhet helt eller delvis. Kontrollstyrelsen,
som afgifvit infordradt utlåtande öfver motionen, har beträffande
frågan, huruvida den stadgade minimitiden faktiskt behöfver
användas, för att förste kontrollör utan biträde af medhjälpare skall
kunna under nuvarande förhållanden förrätta sina åligganden, framhållit,
»att förste kontrollören skall öfvervaka och ansvara för kontrollen vid
raffinaderiet, respektive råsockerfabriken, och att han ingalunda är fri
från detta ansvar genom en sex timmars vistelse vid fabriken. Den
förändring med afseende å den lokala kontrollen vid sockerfabrikerna,
som inträdde den 1 september 1908 och som innefattade, att den af
öfverkontrollörerna dittills utöfvade befattningen med sockerkontrollen
upphörde och i vissa afseenden öfverflyttades på förste kontrollören, har
gifvetvis medfört, att dennes åligganden vid fabriken blifvit af annan
omfattning och betydelse. Å ena sidan intager förste kontrollören gentemot
fabriksledningen eu mera själfständig ställning och är ofta nödsakad
att utan ^att kunna åtspörja någon öfverordnad vidtaga erforderliga
dispositioner. Å andra sidan är han såsom förman för kontrollpersonalen
vid sockerfabriken närmast ansvarig för kontrollens effektivitet
och kan ju vänta att när som helst under dagens lopp blifva rådfrågad
af kontrollörerna. Allt detta gäller såväl raffinaderi som råsockerbruk.
Man torde således ej kunna bestämma någon viss daglig arbetstid,
som skulle vara erforderlig för utförande af en förste kontrollörs åliggande.
Gäller frågan själfva expeditionsgöromålen, torde dessa vid ett
raffinaderi kräfva i allmänhet två timmar och vid en råsockerfabrik
omkring en half timme, men härvid är då att märka, att dessa expeditionsgöromål
ej alltid låta utföra sig i ett sammanhang, utan kan tillverkaren,
både vid raffinaderier och råsockerfabriker, när som helst under
dagens lopp komma med begäran att få en förpassningsinlaga eller dylikt
behandlad.»
En sammanslagning i kontrollafseende, sådan motionärerna åsyfta,
finner utskottet, i likhet med hvad kontrollstyrelsen jämväl erinrat, redan
med hänsyn till göromålens omfattning icke vara möjlig mellan en råsockerfabrik
å ena samt ett raffinaderi å andra sidan. Äfven två eller
flera råsockerfabrikers sammanförande under gemensam förste kontrollör
synes ej kunna utan vidare äga rum. En sådan åtgärd förutsätter nämligen,
såsom redan antydts, med nödvändighet anställande vid hvarje
fabrik af någon af kontrollörerna som ställföreträdare för förste
kontrollören. I hufvudsak måste dock enligt sakens natur denne allt
-
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
fort själf bestrida sina åligganden vid hvarje fabrik, och är en sammanslagning
alltså genomförbar blott, där kommunikationerna tillåta
förste kontrollören att hvarje dygn vara under erforderlig tid tillstädes
å hvarje särskild plats, utan att tjänstgöringstiden obilligt
utsträckes. Kontrollstyrelsen har emellertid ej funnit kommunikationsförhållandena
i något dylikt fall medgifva ifrågasatt sammanslagning.
Utskottet har från sakkunnigt håll förskaffat sig detaljerad utredning
i kommunikationshänseende rörande några till äfventyrs tänkbara
fall af sammanslagning. Denna utredning ger vid handen, att strängt
taget blott i två fall motionärernas tanke är praktiskt utförbar, nämligen
beträffande dels råsockerfabrikerna i Staffanstorp och Svedala, dels
råsockerfabrikerna i Hököpinge och Trelleborg. Afståndet är i båda
fallen 17 kilometer på järnväg, och kostnaden för resa fram och åter
2 kronor 4 öre. Tåglägenheterna äro jämförelsevis goda, och hvarje
resa tager inemot två timmar i anspråk. Den besparing, som vunnes
genom indragning i anförda fall af två förste kontrollörer, blefve dock
i verkligheten skäligen ringa. Med en antagen tjänstgöringstid af nittio
dagar utgör deras sammanlagda aflöning efter 12 kronor om dagen 2,160
kronor för år. Härifrån har man dock att afräkna dels den höjning i
aflöningen åt de två återstående förste kontrollörerna, som skulle betingas
af deras ökade arbete samt resorna mellan fabrikerna och eventuella
kostnader för kost och logis å den plats, där de ej vore bosatta,
allt tillsammans ej gärna understigande 6 kronor om dagen för hvardera,
hvilket gör tillhopa 1,080 kronor om året, dels ock skäligt tillägg i aflöningen
åt förste kontrollörens ställföreträdare bland kontrollörerna.
Äfven om i ytterligare något fall dylik indragning skulle kunna
ifrågakomma, synes det alltså tydligt, att statens vinst af den föreslagna
förändringen ej komme att blifva nämnvärd och i hvarje fall ej stå i rimligt
förhållande till risken af mindre verksam kontroll i följd däraf.
I detta sammanhang vill utskottet också erinra därom, att Riksdagen
1907 vid pröfning af ett af Kungl. Maj:t framlagdt förslag om
sådan omläggning af kontrollen öfver brännvinstillverkningen, att kontrollör
skulle kunna utöfva tillsyn öfver mera än ett bränneri,
med afslag därå, funnit böra såsom grundprincip uppställas främst fordran
på en effektiv kontroll och i andra rummet hänsyn till vinnande
af besparing. (Riksdagens skrifvelse nr 220 sid. 2.)
Med åberopande af hvad sålunda anförts och då utskottet är förvissadt
därom, att vederbörande i så måtto iakttaga behörig sparsamhet
på förevarande område, att ej flera kontrollörer förordnas, än som med
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
effektiv tillämpning af bestämmelserna angående förste kontrollörs åligganden
befinnas erforderliga för utöfvande af fullt verksam kontroll, får
utskottet hemställa,
att herrar Waldéns och Thorssons förevarande
motion, nr 152, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 mars 1912.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.