Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Nr 16.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1912 kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till
2 § i tulltaxeunderrättelserna.
(l:a Afd.)
I eu inom Andra kammaren vackt motion, nr 46, har herr Hamrin
hemställt, »att Eiksdagen må för sin del besluta, att ett nytt moment i §
2 af tulltaxeunderrättelserna införes af följande lydelse: då juteväf upprullad
på bommar af trä hit till landet importeras, må vid förnyad tullbehandling
af samma bommar afdrag göras för bommarnas vikt, om dessa träbommar
före utförseln från Sverige kontrollvägts af svensk tullmyndighet och
då blifvit försedda med tullverkets stämpel».
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för ifrågavarande förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
I § 2 mom. 1 af gällande tulltaxeunderrättelser föreskrifves, att tullsats,
som i taxan är bestämd efter varans vikt, skall, såframt icke annorlunda
är särskildt stadgadt, beräknas efter nettovikten, hvarmed förstås vikten af
själfva varan utan emballage.
Såsom i föreliggande motion erinras, är i anmärkningen till tulltaxans
rubriker nr 445—466 stadgadt, att vid tullbehandling af där omförmälda
väfnader afdrag i vikten ej får medgifvas för omslag af papper och väf
kring hvarje särskildt stycke, ej heller för inlägg.
Af motionären bar framhållits, att för den inhemska tillverkningen
af linoleummattor importeras betydande kvantiteter af s. k. underlagsväf
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 13 käft. (Nr 16). 1
Utskottet.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
af jute, upprullad och fastspikad å träbommar, hvilka i vikt uppgå till
9 å 13 kilogram, samt att dessa träbommar, sedan väfnaden för afsedt
ändamål afrullats, återutföras för att sedermera tagas i bruk vid förnyade
sändningar af dylik väf.
Enligt ofvan åberopade bestämmelser är varuemottagare skyldig att
vid införsel af förenämnda, å bommar upprullade juteväf — som först vid
användandet i förutnämnda industri frånskiljes bommarna — erlägga tull,
utom för väfnaden, jämväl för de medföljande bommarna, och gäller detta
icke blott, då dylik bom första gången införes, utan äfven allt framgent
vid förnyad införsel af samma bom. Af tekniska skäl lärer ock, såsom
motionären meddelar, nu angifna förpackningssätt vara nödvändigt beträffande
ifrågavarande juteväfnad, hvaremot för annat ändamål afsedd sådan
väfnad icke torde förpackas på dybkt sätt.
Såvidt utskottet kunnat finna, föreligga goda skäl att beträffande det
af motionären berörda förhållandet medgifva ett undantag från den i ofvanberörda
anmärkning meddelade bestämmelsen om inläggs medräknande i
den tullbehandlade varans vikt. Ifrågavarande träbommar äga nämligen,
såsom nyss framhållits, en afsevärd vikt, som vid hvarje varupartis införsel
medräknas vid bestämmandet af tullbeloppet. Någon invändning från
juteindustrins sida lärer, enligt hvad inom utskottet upplysts, icke framställas
mot en anordning i den af motionären föreslagna riktningen.
Vid ärendets behandling inom utskottet har emellertid ifrågaställts,
huruvida icke motionärens önskemål skulle kunna med större fördel uppfyllas
genom att tullfrihet beviljades för ofvannämnda bommar redan första
gången de införas till landet och icke, såsom motionären föreslagit, först
vid deras förnyade införsel. I syfte att vinna upplysning rörande de tulltekniska
synpunkternas inverkan såväl i ena som i andra fallet, har utskottet
ansett sig böra i föreskrifven ordning begära generaltullstyrelsens utlåtande,
huruvida från tullteknisk synpunkt något funnes att erinra mot den af
motionären föreslagna bestämmelsen eller mot förenämnda, inom utskottet
ifrågasatta anordning.
I en den 2 mars 1912 dagtecknad skrifvelse har generaltullstyrelsen
afgifvit sålunda infordradt yttrande. Af de i ärendet hörda packhusinspektionerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö hade packhusinspektionen i
Stockholm afstyrkt den af motionären föreslagna tullfriheten, hvaremot de båda
öfriga uttalat sig till förmån för densamma. Packhusinspektionen i Göteborg,
som lärer vara den enda af nyssnämnda tullmyndigheter, som haft att
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
handlägga förtullningsärenden af ifrågavarande art, hade förordat, att
bommarna gjordes tullfria redan vid första tullbehandlingen. Med öfverlämnande
af sålunda afgifna yttranden har generaltullstyrelsen förklarat, att
såväl det ena som det andra af de framställda förslagen till tullfrihets åtnjutande
kunde genomföras utan hinder från tullteknisk synpunkt. Generaltullstyrelsen
har jämväl i sitt berörda yttrande såsom sin åsikt framhållit,
att den upprepade tullbeskattning, som förut omförmälda träbommar måste
undergå, uppenbarligen icke vore med billighet öfverensstämmande. Detta
framginge, enligt generaltullstyrelsens åsikt, äfven af grunderna för § 4
mom. q i tulltaxeförordningen, enligt hvilket författningsrum tullfrihet på
stadgade villkor åtnjutes för här i landet förut införtullade och ånyo till
landet införda utländska varor. Generaltullstyrelsen har vidare uttalat
sin anslutning till det inom utskottet framförda förslaget, att förut omförmälda
träbommar göras tullfria redan vid första införseln.
Då utskottet, såsom förut framhållits, funnit skäl föreligga för de
ofvan berörda träbommarnas undantagande vid beräknandet af tull för
den därå upprullade juteväfnaden, har utskottet, äfven med stöd af generaltullstyrelsens
nyssnämnda uttalande, ansett, att den af motionären förordade
tullfriheten bör vinna tillämpning, oafsedt huruvida träbommarna i
fråga förut tullbehandlats inom landet. Stadgande härom synes, enligt
utskottets mening, höra inflyta såsom ett tillägg i anmärkningen till tulltaxans
rubriker nr 445—466, af den lydelse, som utskottet, i öfverensstämmelse
med generaltullstyrelsens förslag i ämnet, här nedan föreslår.
Utskottet har icke förbisett möjligheten, att importörerna kunna komma
att minska vikten af ifrågavarande bommar, men är förvissadt, att generaltullstyrelsen
skall finna medel att äfven för sådana fall tillgodose statsverkets
intresse i fråga om tullbeloppets beräknande.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Eiksdagen, med anledning herr Hamrins förevarande
motion, 11:46, ville besluta, att anmärkningen
till rubrikerna nr 445—466 i gällande tulltaxa skall
erhålla följande förändrade lydelse:
Anm. till n:r 445—466. Vid tullbehandling af
väfnader medgifves ej afdrag i vikten för
omslag af papper eller väf kring hvarje särskild!
stycke, ej heller för inlägg; dock att
vid tullbehandling af väfnader, hänförliga till
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
någon af rubrikerna nr 446 eller 447, afdrag
må göras för bommar, å hvilka väfnaderna
äro upprullade.
Stockholm den 15 mars 1912.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. Gr. KARLSSON.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1912.