Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankomjtill Riksdagens kansli den 8 mars 1912 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om;skrifvelse till Kungl.
Maj:l rörande ändring i gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, i syfte att
växande skog, utom i fråga om husbehofsvirke, undantages
från taxering af jordbruksfastighet.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren af herr Jonsson i Hökhult väckt motion,
nr 98, hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes, »att Riksdagen
ville besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t ville så omarbeta gällande nådiga förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst och därmed sammanhängande stadgande,
att växande skog icke tages i betraktande eller beräknas vid bevillningstaxeringen
af jordbruksfastighet, i annan mån än hvad den kan
betraktas såsom erforderlig för vedbrand samt underhåll af stängsel och
åbyggnader».
Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.
Frågan om beskattning af skog utgör ett af de mest omtvistade Utskottet.
spörsmålen i hela vårt beskattningsväsen och har under de senaste
Bihang Ull Riksdagens ''protokoll 1912. 7 sand. 12 käft. (Nr 15.)
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
trettio åren esomoftast varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet
utan att hittills hafva blifvit i sin helhet tillfredsställande löst. Det
har gällt, huruvida växande skog borde beskattas efter sin afkastningsförmåga,
genom fastighetsbevillning, eller efter den faktiska inkomst
ägaren hämtat därur, genom inkomstskatt. Den senare principen har
vunnit tillämpning i fråga om den nuvarande inkomstskatten till staten
äfvensom den till kommunerna utgående skogsaccisen. All egentlig
kommunalskatt är emellertid fortfarande grundad å bevillningen, som
af fast egendom utgår efter dess taxeringsvärde, vid bestämmande
hvaraf, enligt gällande stadganden, behörigt afseende skall fästas äfven
vid skogens beskaffenhet. I fråga om tillämpningen af sistnämnda föreskrift
hafva åsikterna i praxis växlat, men torde därmed få anses åsyftadt,
att behörig hänsyn skall tagas till den växande skogens värde.
Motionärens förslag till en bestämd begränsning i detta afseende,
så att skogen skulle tagas i betraktande, blott i den mån den vore
erforderlig till husbehof, innebär en tanke, som redan tidigare varit
uppmärksammad. Ehuru utskottet af skäl, som nedan skola angifvas,
funnit sig ej böra ingå i saklig pröfning af förslaget, torde en kortfattad
historisk återblick här vara på sin plats.
I det af skatteregleringskommittén 1881 afgifna förslaget till bevillningsförordning
föreslogs, att all inkomst af jordbruksfastighet, däri
inräknad inkomst genom försäljning af skog, skulle vara underkastad
inkomstbevillning till så stor del, som öfverstege det belopp af fem
procent af taxeringsvärdet, hvilket skulle anses beskattadt genom fastighetsbevillningen,
samt att vid fastighetens taxering växande skog
skulle beräknas blott i den mån den erfordrades till husbehof. Ehuru
Kungl. Maj:t i proposition till 1883 års Riksdag med förslag till ny
bevillningsförordning upptagit kommitténs synpunkter, gjorde likväl
Riksdagen icke någon ändring i beskattningen af jordbruksfastighet
utan förklarade uttryckligen, att inkomst af skogsbruk borde beskattas
genom fastighetsbevillning, hvilken grundsats således bibehölls i 1883
års bevillningsförordning.
Äfven i det af bevillningskommitterade 1891 afgifna betänkandet
föreslogs, att i fastighets taxeringsvärde skulle inbegripas värdet af
skog allenast till husbehof samt att inkomst, som ägaren i öfrigt hade
af skogen, skulle vara underkastad inkomstbevillning. 1894 års kommittéförslag,
som afsåg en allmännare ombildning af bevillningsförordningen,
anslöt sig också i fråga om skogsbeskattningen i hufvudsak till 1891 års
förslag. De olika förslagen ledde dock ej till något resultat, och 1897
Bevillningsutskottets betänkande Nr lo. 3
års bevillningsförordning kvarstod i förevarande afseende på den gamla
ståndpunkten.
Kommunalskattekommitterade, som hade i uppdrag att söka lösa
sambandet mellan bevillningen och den kommunala skattskyldigheten,
föreslogo i sitt år 1900 afgifna betänkande, såvidt nu är i fråga, å ena
sidan en till staten utgående skatt å den verkliga inkomsten af fast
egendom, således äfven af skog, samt å andra sidan, i fråga om kommunalskatten,
som delvis fortfarande skulle utgå efter taxeringsvärdet,
att vid bestämmandet af detta värde den växande skogen däri skulle
inbegripas och uppskattas till tjugu gånger den beräknade årsafkastningen.
I det af skogsbeskattningskommittén år 1907 afgifna betänkandet
föreslogs, att vid bestämmande af fastighets taxeringsvärde hänsyn
skulle tagas till skog, som funnes å egendomen, sa till vida att i taxeringsvärdet
inberäknades värdet af sj kifva skogsmarken äfvensom af förmånen
för egendomen att äga tillgång till husbehofsvirke, hvaremot
all annan afkastning af skogsbruk skulle göras till föremål för en särskild
beskattning. Den föreslagna reformen inskränktes emellertid till
införandet 1909 af en till kommunen utgående skogsaccis.
Genom 1910 års skattelagstiftning ordnades den direkta beskattningen
till staten och lades skatt å den verkliga inkomsten af skogen
såväl som af öfriga inkomstkällor. För kommunalbeskattningens del
bestå, som ofvan antydts, de gamla förhållandena.
Äfven om åtskilligt kunde vara att anföra till förmån för motionens
syfte, finner utskottet sig emellertid, med hänsyn dels därtill att ett bifall
till motionärens förslag skulle, särskildt i kommuner med störa skogsegendomar,
under nuvarande kommunala beskattningsförhållanden medföra
rätt betänkliga och i hvarje fall på förhand ej fullt öfverskådliga konsekvenser,
dels ock därtill att kommunalskattefrågan i sin helhet ännu
väntar på sin lösning, icke kunna förorda motionen. I sistnämnda hänseendet
vill utskottet erinra därom, att frågan om den kommunala skattereformen
alltjämt är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Den 18
november 1910 har Kungl. Maj:t sålunda bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga för utförande af vissa förarbeten
med afseende å den förestående revisionen af kommunalbeskattningen, och
hafva dessa sakkunniga, enligt hvad utskottet inhämtat, redan tagit
till behandling bland annat frågan om nya grunder för fastighetstaxeringen,
därvid nu föreliggande spörsmål torde blifva föremal för grundlig
utredning.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Under sådana förhållanden synes det icke vara lämpligt, att redan
nu i ett så väsentligt afseende som i motionen åsyftas gå den blifvande
reformen i förväg.
Anmärkas må slutligen, att motionärens förslag förutsätter ändringar
i gällande bestämmelser om förmögenhetsskatten, hvilken skall
beträffande fast egendom utgå efter dess bevillningstaxeringsvärde.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 98, icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 mars 1912.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
af herrar Larsson i Klagstorp och Jonsson i Hökhult.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI, 1912.