Riksdagens skrifvelse Nr 6.

1

Nr 6.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.
— —• — — Andra kammaren den 30 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande
anslagen till civildepartementet.

(Statsutskottets utlåtanden nr 6, 44, 86, 90, 94, 96, 103
och 110 samt memorial nr 38.)

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel,
innefattande anslagen till civildepartementet, får Riksdagen för
Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Bihang till R.ilc&d. prot. 1011. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. G Iläft. (Nr 6.) 1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd ock behof har Eders Kungl.
Maj:t under sjätte kufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att
godkänna sådan ändring i den år 1909 för regeringsrättens vaktmästare
fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras kunna
efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens lön ej blott efter
5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100
kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade.

I enlighet med hvad Riksdagen angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel beslutat i fråga om ändrade bestämmelser
om ålderstillägg åt högsta domstolens vaktmästare har Riksdagen
godkänt sådan ändring i den år 1909 för regeringsrättens vaktmästare
fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklarats kunna
efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens lön ej blott efter
5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämt enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven sådan
förhöjning blifvit stadgade.

Landsstaterna i länen.

2:o) Under punkt 2 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att godkänna sådan ändring i den år 1908 för tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna fastställda aflöningsstat, att lönen
för de därå uppförda vaktmästare förklaras kunna höjas ej blott efter
5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100
kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning
bestämma enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade.

Riksdagen har godkänt sådan ändring i den år 1908 för tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna fastställda aflöningsstat, att lönen

3

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

för de därå uppförda vaktmästare förklarats kunna höjas ej blott efter
5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning
bestämt enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven sådan
förböjning blifvit stadgade.

3:o) Uti punkt 3 af denna kufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att anslaget till landsstaterna i länen måtte, med anledning
af de i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den
13 januari 1911 omförmälda boställens indragning, böjas med 1,665
kronor.

Riksdagen har med anledning af de i statsrådsprotokollet öfver
civildepartementsärenden den 13 januari 1911 omförmälda boställens
indragning, böjt anslaget till landsstaterna i länen med 1,665 kronor.

Genom hvad Riksdagen under denna punkt beslutat, kommer anslaget
till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag)
att böjas från 3,066,970 kronor till 3,068,635 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Eders Kungl. Maj:t, som under punkt 4 i denna kufvudtitel
föreslagit Riksdagen att i afvaktan å den proposition angående lönereglering
för väg- och vattenbyggnadstyrelsen, Eders Kungl. Maj:t skulle
aflåta till Riksdagen, tills vidare förslagsvis beräkna en böjning af anslagstiteln
till väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvartdera å 45,000 kronor) med 60,000 kronor eller från 179,400
kronor till 239,400 kronor, bar sedermera uti en den 7 april innevarande
år till Riksdagen aflåten proposition (nr 196) under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma
dag föreslagit Riksdagen att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till aflöningsstat
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder lydande distriktstjäustemän,
att tillämpas från och med år 1912, äfvensom de i protokollet
angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma
stat upptagna aflöningsförmåner,

dels förklara,

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder ordinarie
befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser samt

4

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvilka
icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja öfvergå till
den nya aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem,

dels höja det i riksstatens anslag till väg- och vattenbyggnadsstaten
ingående aflöningsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte
därunder lydande distriktstjänstemän från 86,400 kronor med 47,600
kronor eller sålunda till 134,000 kronor,

dels till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under år 1911, utöfver det af Riksdagen för samma år
för ändamålet beviljade anslaget å 15,400 kronor, å extra stat för år
1912 anvisa 5,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under
år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet,

och dels för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel på extra stat för år 1912 anvisa 6,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Riksdagen har vid pröfning af frågan om lönereglering för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän i likhet
med departementschefen fäst sin uppmärksamhet å den omgång, som
är förenad med handläggningen af de ärenden, hvilka enligt nu gällande
bestämmelser beredas gemensamt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen, och håller jämväl för sin del före, att en förenkling
och besparing af arbetskrafter otvifvelaktigt skulle vinnas, om dessa
ärenden bereddes uteslutande af det ena ämbetsverket. Då emellertid
fråga härom redan är föremål för särskilda utredningar, har Riksdagen
icke velat föregripa desamma, utan allenast velat uttala önskvärdheten
däraf, att vid frågans utredning måtte fästas tillbörlig uppmärksamhet
å den besparing i förrättningskostnader, som skulle vinnas, om den
besiktning af de till ämbetsverkens gemensamma handläggning hörande
afdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag, som nu verkställes
af de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen,
öfverlämnades åt landtbruksingenjörerna, hvilkas tjänstgöringsdistrikt
äro af vida mindre omfattning än de förenämnda distriktstjänstemännens.
Visserligen skulle dessa ärendens öfverflyttande till ensam
beredning af landtbruksstyrelsen komma att medföra en viss förändring

Riksdagens skrifvelse Nr (i.

o

med afseende å de distriktstjänstemännen åliggande skyldigheter, men då
förändringen i allt fall torde blifva af ringa betydelse, bär Riksdagen
icke ansett nödvändigt att göra den nu ifrågasatta löneregleringen beroende
af dessa utredningar. Vid sådant förhållande och då det icke
heller synes föreligga några andra skäl att längre uppskjuta denna lönereglering,
bar Riksdagen ansett densamma nu böra upptagas till ompröfning.

Vid den närmare granskning, som Riksdagen ägnat Eders Kung!.
Maj:ts särskilda förslag i ämnet, har hvad Eders Kungl. Maj:t däri föreslagit
icke gifvit Riksdagen anledning till någon anmärkning.

Såsom förutsättning för tillämpning af den blifvande aflöningsstaten
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde emellertid, i likhet med hvad
som i allmänhet skett i fråga om de nyreglerade ämbetsverken, böra
uppställas, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag.

I sammanhang härmed har Riksdagen emellertid velat framhålla, att
Riksdagen, i likhet med löneregleringskommittén, fäst sin uppmärksamhet
å den uti § 12 af gällande taxa på arfvode för förrättningar, som verkställas
af tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, meddelade
bestämmelsen, enligt hvilken dagarfvode för biträde åt förrättningsmannen
skall, då sådant dagarfvode är medgifvet, utgå med 13 kronor,
om biträdet är distriktsingenj ör eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren,
men med högst 9 kronor, om biträdet är annan af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen godkänd ingenjör. Riksdagen, som, lika med
kommittén, funnit det olämpligt, att d a gar fvo det utgår med högre belopp,
om biträdet är officer i väg- och vattenbyggnadskåren än om han,
frånsedt distriktsingenj ör, är annan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkänd ingenjör, förutsätter, att en ändring härutinnan kommer till
stånd i samband med en blifvande omarbetning af arfvodestaxan för
distriktstj änstemännen.

Slutligen har Riksdagen, som inhämtat, att fråga föreligger om upphäfvande
af väg- och vattenbyggnadskåren, funnit sig böra framhålla,
att Riksdagen, jämväl för det fall att ett dylikt upphäfvande icke skulle
komma till stånd, ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke sambandet
mellan vissa officersbeställningar vid väg- och vattenbyggnadskåren samt
vissa beställningar vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller därunder
lydande distriktsförvaltningar bör upphöra.

På grund af hvad sålunda förekommit har Riksdagen

6

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

dels godkänt följande aflöningsstat för väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsen
jämte därunder lydande distriktstjänstemän, att tillämpas från
och med år 1912:

K r c

ii o r.

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

j Öfverdirektören och chofen........

6,200

2,800

1,000

10,000

| 1 byråchef och ledamot............

5,000

2,500

600

8,100

1 Efter 5 år kan lönen höjas i

1 » » »)

5,000

2.500

600

8,100

j med 600 kronor.

1 byrådirektör och ledamot......

3,600

1.800

400

5.800

| Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste bvråingenjör...............

3,600

1,800

400

5,800

^ med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500

1 » ». ..............

3,600

1,800

400

5,800

! kronor.

1 byråingenjör........................

2,200

1,500

300

4,000

1 2 byråingenjörer.....................

4,400

3,000

600

8,000

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10 år

| 1 notarie ..............................

2,200

1.500

300

4,000

med ytterligare 500 kronor

1 registrator, tillika aktuarie ...

2,200

1,500

300

4,000

och efter 15 år med än yt- !
terligare 500 kronor.

1 revisor och bokhållare .........

2,200

1,500

300

4,000

1 kvinnligt biträde..................

600

450

150

1,200

[ med 200 kronor och efter !

4 kvinnliga biträden ..............

2,400

1,800

600

4,800

| 10 år med ytterligare 200 !

kronor.

1 förste vaktmästare................

900

450

150

1,500

( Efter 5 år kan lönen höjas j
\ med 100 kronor.

1 vaktmästare........................

1 » ........................

700

700

350

150

1,200

^ Efter 5 år kan lönen höjas
l med 100 kronor och efter

350

150

1,200

| 10 år med ytterligare 100

kronor.

Till arfvoden åt ingenjörsbiträ-den och amanuenser, gratifika-tioner åt extra tjänstemän och
extra vaktmästare, godtgörelse
åt tillfälliga rit- och skrif-

biträden samt vikariatsersätt-ningar................................

—

—

—

26,500

1 distriktschef........................

3,000

—

—

3,000

5 distriktschefer.....................

15,000

—

—

15,000

1 distriktsingenjör..................

1,500

—

—

1,500

7 distriktsingenjörer...............

10.500

—

—

10.500

Summa

—

134,000

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Anm. 2. Pensionsundcrlaget för distriktschef skall utgöra 4,000 kronor och för distriktsingenjör
2,000 kronor.

Riksdagens skri/velse Nr 6.

7

dels beslutat, att under denna aflöningsstat skall införas följande
bestämmelse:

Denna aflöningsstat träder i kraft den 1 januari 1912 under förutsättning,
att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom att
samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst
sex timmar hvarje söckendag;

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i aflöningssstaten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

A) beträffande ordinarie befattningshafvare i styrelsen:

att innehafvare af ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom
därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller
därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas
till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i väg- och v ätten by ggn ad s s ty r el s en
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl.
Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning, väg-och vattenbyggnadsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att befattuingshafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ieke får

8

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

åtaga sig byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning
i entreprenörs tjänst;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och
behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstilllägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresor
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest
af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår
;

att emellertid, därest ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till följd af tjänsteresa eller för handläggning af särskilda ärenden
är under allenast några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning,
tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig att utan särskild
ersättning sköta de till ledamotsbefattningen hörande löpande göromål;

9

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje
förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern biff vit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är
anställdt hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och antages till biträde
å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till
o-odo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos sty O

''

relsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af öfverdirektören, byråcheferna, byrådirektören
och förste byråingenjörerna en hvar under en och en half månad
samt af byråingenjörerna, notarien, registrator^ revisorn och bokhållaren
samt de kvinnliga biträdena enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af öfverdirektören bestämmes,
begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Höjt.

2

10 Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

B) beträffande de ordinarie tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten:

att distriktschef och distriktsingenjör skola vara underkastade såväl
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämväl utom sitt distrikt, eller
jämkning i åligganden, som ock den reglering af tjänstgöringsområde,
som kunna varda föreskrifna;

att med ordinarie befattning som distriktschef eller distriktsingenjör
icke må förenas annan tjänstebefattning eller uppdrag, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, etter pröfning, finner inverka hinderligt för
tjänstgöringen såsom distriktschef eller distriktsingenjör; åliggande det
distriktschef eller distriktsingenjör, innan han åtager sig annan tjänstebefattning
eller uppdrag, att gorå anmälan i ämnet hos väg- och vattenbyggnadsstj"
relsen;

att distriktschef eller distriktsingenjör icke får åtaga sig byggnadsarbetens
utförande på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs
tjänst;

att distriktschef eller distriktsingenjör, som åtnjuter tjänstledighet,
skall. till vikarien afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af
vikarien verkställda tjänstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver arfvode enligt
taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen, som erfordras
för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;
i att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i. häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något
däraf;

Riksdagens skrifvelse Nr 6. 11

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därelter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; dock att tjänstinnehafvare
skall vara pliktig underkasta sig de förändrade bestämmelser,
som kunna varda meddelade i afseende å, de för rätt till hel pension
stadgade lefnads- och tjänstår och den därpå grundade skyldighet att
från tjänsten afgå; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra
inkomster, som kunna åtfölja distriktschefs- eller distriktsingenjörsbefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklarat,

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja öfvergå till
den nya aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;

dels höjt det i riksstatens anslag till väg- och vattenbyggnadsstaten
ingående aflöningsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte
därunder lydande distriktstjänstemän från 86,400 kronor med 47,600
kronor eller sålunda till 134,000 kronor;

dels till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under år 1911, utöfver det af Riksdagen för samma ar
för ändamålet beviljade anslaget å 15,400 kronor, å extra stat för år
1912 anvisat 5,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under
år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet; samt

12

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

dels för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel, på extra stat för år 1912 anvisat 6,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Postverket.

5:o) Under punkt 5 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
vidare föreslagit Riksdagen att förklara, att det i riksstaten upptagna
anslaget till postverket, för år 1911 förslagsvis bestämdt till 21,690,000
kronor att utgå direkt af postmedlen, skall ur riksstaten utgå.

Öfver denna framställning, som af Riksdagen bifallits, anmäler
Riksdagen i annan skrifvelse sitt beslut.

Telegrafverket.

6:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte förklara,
att det i riksstaten upptagna anslaget till telegrafverket, för år 1911 förslagsvis
bestämdt . till 13,020,000 kronor att utgå direkt af telegrafmedlen,
skall ur riksstaten utgå.

Öfver denna framställning, som af Riksdagen bifallits, anmäler
Riksdagen i annan skrifvelse sitt beslut.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Aflidicin al styr elsen.

7 :o) Under punkt 7 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t vidare
föreslagit. Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag
till aflöningsstat för medicinalstyrelsen att tillämpas från och med år
1912, äfvensom de i statsrådsprotokollet angifna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;
dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af
år 1912 tillträder befattning i medicinalstyrelsen, skall vara pliktig att
underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de
förutvarande innehafvare af befattningar i medicinalstyrelsen, hvilka

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

13

icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta sig- den
nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänst-''
innehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; dels medgifva, att, därest tillförordnade medicinalrådet,
öfverläkaren vid Västerviks hospital Gustaf Richard Stenbeck utnämnes
till medicinalråd och byråchef å den nya staten, han må för åtnjutande
af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan på grund
af nådigt förordnande uppehållit medicinalrådsämbete, samt att extra
vaktmästare, som vid den nya statens ikraftträdande är anställd hos
medicinalstyrelsen och antages till vaktmästare å denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan
tjänstgjort såsom extra vaktmästare mot ersättning från särskilt
af Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen anvisadt anslag; dels ock höja
det i riksstaten uppförda anslaget till medicinalstyrelsen från 95,550
kronor med 42,050 kronor eller sålunda till 137,600 kronor.

Enligt hvad Riksdagen i särskild skrifvelse anmält har denna framställning
icke af Riksdagen bifallits.

Statsmedicinska anstalten.

8:o) Under punkt 8 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att medgifva, att arfvodet till assistenten vid statsmedicinska
anstaltens medicinskt-bakteriologiska afdelning må från
och med år 1912 höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att
förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant ändamål höja
anslaget till statsmedicinska anstalten från 54,200 kronor med 1,000
kronor till 55,200 kronor.

Riksdagen, som finner den föreslagna arfvodesförhöjningen åt ifrågavarande
assistent skälig, har medgifvit, att arfvodet till assistenten
vid statsmedicinska anstaltens medicinskt-bakteriologiska afdelning må
från och med år 1912 höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock
att förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant ändamål höjt
anslaget till statsmedicinska anstalten från 54,200 kronor med 1,000
kronor till 55,200 kronor.

14

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Förste provinsialläkare och provinsialläkare.

9:o) Under punkten 9 af denna kufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag
till aflöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att
tillämpas från och med år 1912, äfvensom de uti statsrådsprotokollet
angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma stat
upptagna aflöningsförmåner; dels förklara, att enhvar, som med eller
efter ingången af år 1912 tillträder befattning såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande innehafvare
af befattningar såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; dels ock upptaga
det under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater uppförda
anslaget till provinsialläkarna under förändrad rubrik till »förste
provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma från 399,300
kronor med 490,500 kronor till 889,800 kronor.

I sammanhang med förevarande förslag har Riksdagen till behandling
förehaft en till Riksdagen den 13 januari 1911 afbiten proposition, nr 32,
däri Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag begärt Riksdagens
yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till ändringar i gällande
taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild
sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag; samt förklarat sig vilja efter emottagande af Riksdagens
svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna
om utfärdande af ny författning i ämnet.

Det propositionen bilagda förslaget till ändringar i taxan är af följande
lydelse.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

15

Förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst

anställda läkare för enskild sjukvård ock för intyg, meddelade på
enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda
enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ I 1.

Förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, provinsial-,
extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare, eller vikarie
för sådan läkare äger att för enskild sjukvård, som inom distriktet
lämnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran meddelas, erhålla
arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt här nedan gifna bestämmelser,
där ej högre arfvode erbjudes.

2. När i denna taxa lämnas fritt åt läkaren att mellan vissa
ängifna gränser själf bestämma arfvodets belopp, skall lian härvid taga
hänsyn så väl till sjukdomsfallets natur samt det arbete, läkaren därpå måst
nedlägga, som ock till den betalning sskyldiges förmåga att utgöra arfvodet,
dock må af personer i ringa förmögenhetsvillkor, såsom stat- eller annat
tjänstfolk och andra med dessa i ekonomiskt hänseende likställda, under alla
förhållanden endast det lägsta beloppet fordras.

§ 2-

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med
1—3 kronor. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet
50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller
beräknas, därest vid sjukbesök på afstånd från läkarens bostad. Överskjutande
en hälg mil läkaren rådfrågas af någon, som tillhör samma
hushåll som den sjuke.

§ 4‘

Ofverstiger vid sjukbesök våglängden till den sj like från läkarens
bostad eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, två
kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half
mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare

16

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

1 krona 50 öre—3 kronor för hvarje öfver skjutande börjad half mil
intill fyra mil och därefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande
börjad mil af våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskilt
arfvode för återfärden.

§ 6-

1. Begagnar läkaren, där han ej med skjuts befordras, för resa
vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer eller för del af
sådan resa, järnväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd
vägen eller någon del däraf tillryggaläggas på båt, till häst eller
till fots, skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden
åtgår, sålunda att arfvodet utgår med 2—3 kronor för hvarje börjad
timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje
börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må
understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas jämväl
om skjuts jämte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid
bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den
tid läkaren måst under färden afvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;
ägande dock den betalningsskyldige att, där han vill undgå kostnaden
för väntetid under hemfärden, själf ombesörja läkarens fortskaffning
till hans hem. Däremot inberäknas icke den tid, som åtgår för
nattlogi, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på järnväg efter afgift för
plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för
enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,
därest läkaren måste själf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,
honom ersättas stadgad eller, där taxa icke finnes, betingad lega. Har
läkaren haft utgift för transport af reseeflekter eller, vid sjukbesök på
afstånd öfverstigande fyra mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom
godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter
besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan
sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3
inom. 1, § 4 och § 6 mom. 1 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid
afvägen eller där den nya vägen börjar, antingen hämta läkaren samt
ombesörja hans hemfärd eller ock utgifva reseersättning efter ofvan stadgade
grund.

Riksdagens slcrijvelse Nr 6.

17

2. Skall, då flera på förhand af talade sjukbesök i ett sammanhang
företagas, läkarens arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några
af besöken beräknas efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela
reseturen, dock så att för hvarje sjukbesök ett arfvode af minst 3 kronor
utgår; skolande arfvodet mellan de betalningsskyldiga fördelas efter den
tid, som åtgått för färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och
svare hvar för den hämtningsskyldighet eller reseersättning, som efter
ofvan stadgade grunder på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade
arfvode och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare
arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor.

§ n.

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför
läkaren därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår
arfvodet för all sådan läkarvård med endast tre fjärdedelar af det här
ofvan för hvarje särskildt fall stadgade lägsta arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast
såvida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

3. För likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,
äger läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och
reseersättning.

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen
i skrifvelse den 17 maj 1903, att Kungl. Maj:t måtte dels låta
utreda, i hvad mån den nuvarande läkardistriktsindelningen i riket vore
otidsenlig och olämplig, dels låta uppgöra förslag till omreglering af
denna distriktsindelning i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och
sjukvården å landsbygden, dels ock vidtaga de åtgärder, som af en
sådan utredning och af ett sådant förslag kunde föranledas. Sedan Kungl.
Maj:t i följd af denna Riksdagens skrifvelse tillsatt en kommitté med
uppdrag att verkställa den sålunda äskade utredningen samt därefter
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet, afgaf kommittén sitt betänkande
den 17 juli 1907. På detta betänkande är Eders Kungl. Maj:ts
nu föreliggande förslag i hufvudsak grundadt. Då kommittén byggt
sitt förslag till läkarväsendets ordnande på de grunder, som för när Bihang

till Bilcsd. grof. t911. JO Sami. 1 Afd. 1 Band. ti Häft. 3

18

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

varande äro bestående, har också det kungliga förslaget blifvit till sina
hufvudprinciper fotadt på samma grunder, och är det nya, som innefattas
i såväl kommitténs som Eders Kungl. Maj:ts förslag, hufvudsakligen:
förste provinsialläkar- och provinsialläkartjänsternas fullständiga särskiljande
från hvarandra, utom i vissa mindre län, väsentlig ökning af
provinsialläkarnas antal samt förändrade lönestater för förste provinsialläkare
och provinsialläkare.

Hvad då till en början vidkommer organisationen af förste provinsialläkartjänsterna
har Eders Kungl. Maj:t såsom nämnts i princip föreslagit
dessa befattningars fullständiga särskiljande från provinsialläkartjänsterna.
Det arbete för den allmänna hälsovården, som enligt förslaget skulle tillkomma
förste provinsialläkarna, har nämligen synts vara alltför omfattande
och betungande för att, utan ettdera^ åsidosättande, kunna förenas med
provinsialläkarens jämväl maktpåliggande arbete i den enskilda sjukvårdens
tjänst. Emellertid har Eders Kungl. Maj:t liksom ock kommitténs majoritet,
med hänsyn i främsta rummet till den afsevärda kostnad ett sådant
till fullo genomfördt särskiljande skulle medföra, ansett denna reform
lämpligen böra tills vidare begränsas till de län, där behofvet af själfständiga
förste provinsialläkarbefattningar visat sig mest påfallande.
Efter jämförelse mellan rikets samtliga län och med afseende fäst å förste
provinsialläkarnas ämbetsverksamhet, hafva länen uppdelats i två grupper,
den ena omfattande 16 större och ur läkarsynpunkt mera svårskötta
län och den andra 8 mindre och mera lättskötta. I de till förra gruppen
hörande län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län har reformen ansetts ej längre kunna undanskjutas,
under det att den beträffande de 8 återstående länen ansetts
kunna tills vidare anstå.

I detta afseende hade inom kommittén två ledamöter reserverat
sig, under yrkande att särskiljandet skulle utsträckas till samtliga förste
provinsialläkardistrikt, af hvilka dock vissa skulle bildas genom sammanförande
af två län till ett distrikt.

Då Riksdagen, som är af den mening, att arbetet såväl för den
allmänna hälsovården som för den enskilda sjukvården är af alltför
stor betydelse för att få i något afseende åsidosättas, jämväl delar den
af departementschefen uttalade uppfattning angående svårigheten att
utan ettdera arbetets tillbakasättande förena förste provinsialläkarens
och provinsialläkarens åligganden, anser sig Riksdagen följaktligen böra
i princip godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag att särskilja dessa tjänster.

19

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Förenämnda reservanter i kommittén hafva äfven sökt göra gällande
lämpligheten af ett förbud för förste provinsialläkarna att utöfva
enskild praktik, en uppfattning som emellertid ej delats vare sig af
medicinalstyrelsen, som framhållit, att ett dylikt förbud skulle kunna
leda till dessa läkares trakasserande för helt tillfälligt och jämväl lofvärdt
utöfvande af läkaryrket, eller af departementschefen, som ansett
det ifrågasatta förbudet så mycket mindre lämpligt, som förste provinsialläkaren
just genom att utöfva enskild praktik i den omfattning,
hans hufvudsakliga tjänståligganden sådant medgifva, blefve bättre i
tillfälle att skaffa sig ingående kännedom om befolkningens lefnadsförhållanden
och. vanor, något som gifvetvis vore af stor betydelse för
honom i hans ämbetsutöfning såsom målsman för den allmänna hälsovården.
De skäl som sålunda anförts mot det ifrågasatta förbudet hafva
synts Riksdagen väl grundade.

I fråga om förste provinsialläkarinstitutionen är det egentligen endast
i ännu ett afseende, som olika meningar gjort sig gällande, nämligen
i fråga om skyldighet för förste provinsialläkaren att verkställa
de i lagen angående minderårigas och kvinnors användande till arbete
i industriellt yrke den 17 oktober 1900 föreskrifna, årligen återkommande
besiktningarna å minderåriga vid arbetsplatserna. Kommittén
hade föreslagit skyldighet för förste provinsialläkarna att efter Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande verkställa dylika besiktningar.
Detta kommitténs förslag har rönt motstånd. Man har
nämligen velat göra gällande, att ifrågavarande besiktningar till följd
af de med desamma förenade långa resor skulle blifva för förste
provinsialläkaren alltför tidsödande äfvensom att de, med hänsyn till
det obetydliga utbyte beträffande ökad kunskap och erfarenhet, som
de gåfve, innebure ett ödslande med dyrbar och på annat håll inom
tjänsten erforderlig kraft. Departementschefen, som anslutit sig till
kommitténs förslag, har därvid framhållit den stora fördelen af, att
dessa besiktningar i så stor utsträckning som möjligt utfördes af samme
läkare, äfvensom anfört, att, då förordnande angående ifrågavarande
besiktningar meddelades af Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,
det ej behöfde befaras att sådant uppdrag lämnades en förste provinsialläkare,
hvars tid ej medgåfve arbetets utförande. Jämväl i detta
afseende finner Riksdagen skäl biträda departementschefens mening.

Hvad därefter vidkommer provin sialläkartjänsterna innefattar det af
Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget den förändring, att antalet sådana
tjänster skulle ökas med 50 eller från 139 till 189, och skulle
detta antal fördela sig på de särskilda länen på följande sätt:

20

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Folkmängd

Areal i
kvadratmil.

Antal provinsialläkardisti-ikt.

Län.

den 31 dec.
1909.

För

närvarande.

Enligt

kommitténs

förslag.

Enligt

departements-

chefens

förslag.

Stockholms .............

220,152

78,44

5

8

8

Uppsala ..............................

127,561

53,13

4

3

3

Södermanlands.....................

175,861

68,06

8

7

8

Östergötlands ......................

291,507

110,46

6

9

9

Jönköpings .........................

213,072

115,22

6

7

7

Kronobergs .........................

158,226

99,10

4

6

6

Kalmar ...............................

228,066

115,43

9

10

10

Gottlands .........................

54,849

31,60

3

3

3

Blekinge..............................

149,625

31,14

3

4

4

Kristianstads ......................

226,710

63,46

6

7

7

Malmöhus ..........................

370,116

48,29

5

7

7

(utom staden Malmö)

Hallands..............................

147,308

49,21

3

4

4

Göteborgs och Bohus............

211,257

50,47

6

7

7

(utom Göteborgs stad)

Alfsborgs ...........................

286,429

127,29

8

11

12

Skaraborgs..........................

240,779

84,80

6

8

8

Värmlands........................

259,235

193,24

9

10

10

Örebro ...............................

206,013

91,24

5

7

7

Västmanlands .....................

153,050

67,40

3

4

4

Kopparbergs.......................

232,642

298,4 9

6

10

10

Gäfleborgs...........................

252,643

197,24

5

8

8

Västernorrlands ..................

248,533

255,82

7

10

10

Jämtlands ..........................

117,021

509,72

7

11

11

Västerbottens .....................

160,341

589,93

6

13

13

Norrbottens ..... ..................

158,503

1,058,82

9

13

13

Summa

—

—

139

187

189

Beträffande sättet för distriktsindelningen, har departementschefen
anfört, att då detsamma icke inverkar på antalet distrikt, frågan härom
ej lärer vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning.

Vidare har departementschefen anmärkt, att det af medicinalstyrelsen
uppgjorda förslaget till distriktsindelning jämte stationsorter,
hvilket i det stora hela öfverensstämmer med kommitténs, vid närmare
granskning torde befinnas böra undergå jämkning i vissa fall såväl

Riksdagens skrifvelse Nr 6. 21

i fråga om distriktens sammansättning som beträffande stationernas
förläggning.

Riksdagen, som biträder hvad departementschefen sålunda anfört,
har hvad distriktsindelningen angår i första hand sökt pröfva behofvet
inom de olika länen af det föreslagna antalet provinsialläkartjänster.

Hvad angår Stockholms län, har, såsom af ofvanstående tabell framgår,
Eders Kungl. Maj:t i likhet med kommittén föreslagit, att antalet provinsialläkardistrikt,
för närvarande 5, skulle höjas till 8. Riksdagen har
emellertid ej funnit hvad i ämnet anförts innebära tillräckligt vägande
skäl för en''sådan ökning. Då Riksdagen håller före, att vid bedömande
af behofvet af provinsialläkare, hänsyn äfven måste tagas till den större
eller mindre tillgången i vederbörande trakter på andra läkare, och
befolkningen, åtminstone i stora delar af Stockholms län, onekligen
måste anses vara i detta afseende ovanligt väl tillgodosedd, har det
synts Riksdagen, att en ökning af antalet provinsialläkare till 7 borde
vara tillräcklig. Denna sin uppfattning har Riksdagen fått ytterligare
styrkt af det förhållande, att af de föreslagna 8 provinsialläkarna 2,
enligt medicin alstyrelsens af departementschefen i hufvudsak godkända
förslag, skulle placeras å samma ort, nämligen i Stockholm, under det att
behofvet af provinsialläkare för Stockholm och kringliggande trakt lärer
vara nöjaktigt tillgodosedt med en dylik läkare.

Ej heller hvad angår Södermanlands län har Riksdagen kunnat biträda
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som afser bibehållande i länet af nuvarande
antalet, nämligen 8 provinsialläkardistrikt. Kommittén hade här föreslagit
7 distrikt, hvilket jämväl biträdts af medicinalstyrelsen. Ehuruväl kommitténs
förslag innebär en minskning i nuvarande antalet läkardistrikt,
har dock Riksdagen, med hänsyn därtill att det i Södermanlands län i
jämförelse med öfriga län synes vara särdeles väl beställdt i afseende å
''tillgång på tjänstläkare, funnit sig böra biträda den mening i fråga om
det erforderliga antalet distrikt, som häfdats af kommittén och medicinalstyrelsen.

Jämväl beträffande Ålfsborgs län har Riksdagen funnit Eders Kungl.
Maj:ts förslag, innebärande en så afsevärd höjning af distriktens antal
som från 8 till 12, ej motsvaras af förefintligt behof. Kommitténs förslag,
som innefattar en ökning af antalet till 11, torde, vill det synas
Riksdagen, därest distriktsindelningen inom länet ordnas på fullt ändamålsenligt
sätt, helt säkert tillfredsställande tillgodose detta läns behof
af ordinarie läkarkrafter.

I Gäfleborgs län skulle, enligt kommitténs, af medicinalstyrelsen
och departementschefen omfattade förslag, i stället för nuvarande 5

22

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

distrikt, inrättas 8. Vid behandling af denna fråga har Riksdagen ej
kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid att patientantalet för provinsialläkaren
i det föreslagna Los distrikt, med ett invånarantal af
endast 2,839 personer och med en i jämförelse med kringliggande
distrikt liten areal, skulle komma att blifva synnerligen obetydligt.
Med föranledande häraf har Riksdagen, som ej ansett sig böra emot
kommitténs af medicinalstyrelsen biträdda förslag besluta distriktets indragning,
likväl velat uttala önskvärdheten af att, så vida Eders Kungl.
Maj:t icke vid förnyad ompröfning skulle finna detta distrikt kunna indragas,
detsamma dock genom jämkning i gränserna tillfördes en större
areal med åtföljande ökadt invånarantal.

Hvad vidkommer Norrbottens län, för närvarande indeladt i 9
distrikt, innefattar Eders Kungl. Maj:ts liksom ock kommitténs förslag
13 distrikt, af hvilka ett benämndt Gammelstadens distrikt skulle bildas
dels af Neder-Luleå till Neder-Luleå nuvarande provinsialläkardistrikt
hörande socken och dels af Öfver-Luleå och Edefors i Öfver-Luleå
nuvarande distrikt _ ingående socknar, samt ett med station i Öjebyn
under benämning Ojebyns distrikt skulle bestå af Piteå landsförsamling
och Ålfsby socken.

Riksdagen har emellertid ansett att utöfver de af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna 13 provinsialläkardistrikt i Norrbottens län ytterligare
ett distrikt bör inrättas.

Beträffande öfriga här ofvan ej särskilt omförmälda län har Riksdagen
funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Om Riksdagen, såsom nämnts, icke anser distriktsindelningen inom
de särskilda länen vara af beskaffenhet att böra af Riksdagen pröfvas,
har Riksdagen likväl, med föranledande af hvad kommittén och departementschefen
i ämnet anfört, velat uttala angelägenheten af att samtidigt
med denna indelnings fastställande, i fråga om vissa socknar, flera eller
färre än de af kommittén omnämnda, som kunna hafva sådant läge, att
olika delar af dem kunde hafva fördel af att få anlita läkare å skilda
provinsialläkarstationer, meddelas föreskrift om skyldighet för båda de
i hvarje fall i frågakommande provinsialläkarna att enligt gällande taxa
tillhandagå dessa socknars invånare med enskild sjukvård.

Vidare har Riksdagen velat uttala sin anslutning till hvad af kommittén
och departementschefen anförts därom, att provinsialläkare skulle
på statens bekostnad i och för rådfrågningar besöka vissa mera aflägsna
platser i de norrländska länen; och är Riksdagen öfvertygad, att Eders
Kungl. Maj :t vid fastställande af distriktsindelningen icke lärer underlåta att
på nu angifvet sätt i största möjliga mån tillgodose sådana orters in -

23

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

tressen, hvilka till följd af särskild! långt afstånd till provinsialläkarstation
kunna komma att blifva i behof af den lättnad i förevarande
afseende, som sådana läkarmottagningar skulle innebära.

Slutligen bär Riksdagen i detta sammanhang velat framhålla önskvärdheten
af, att vid indelningens fastställande såvidt möjligt tages
hänsyn till de svårigheter i fråga om erhållande af läkarhjälp, som
skärgårdsbefolkningen, till följd af de särskildt under vissa delar af året
rådande ogynnsamma kommunikationsförhållandena, har att bekämpa.

Genom den föreslagna ökningen af antalet provinsialläkartjänster
skulle gifvetvis det erforderliga antalet extra provinsialläkardistrikt
kunna i afsevärd mån nedbringas. Helt och hållet kan dock, enligt
hvad kommittén i sitt betänkande anfört, extra provinsialläkarinstitutionen
ej indragas, utan måste den bibehållas vid sidan af statens provinsialläkardistrikt.
Emellertid har kommittén beträffande denna institution
föreslagit en del förändringar, hufvudsakligen gående ut dels på att
distriktsbildning framdeles ej skulle medgifvas på så kort tid i sänder,
som nu är fallet, dels att ansökningsrätten vid nybildning af distrikt skulle
öfverflyttas från kommunerna på vederbörande landsting, samt dels att
extra provinsialläkarnas tillsättning och entledigande skulle för alla
distrikt uppdragas åt medicinalstyrelsen på sätt redan äger rum för
distrikt med statsbidrag m. in. Hvad kommittén i detta afseende föreslagit
har af departementschefen biträdts.

Mot kommitténs förslag, att i fråga om tillsättande och entledigande
jämställa samtliga extra provinsialläkarna, vare sig distrikten erhålla
statsbidrag eller ej, har anmärkning framställts i eu inom Riksdagen
väckt motion, där uti föreslagits, att Riksdagen ville besluta sådan ändring
i Eders Kung! Maj:ts förslag rörande tillsättandet af extra provinsialläkartjänster
i de distrikt, som ensamma betala hela läkarlönen, att
distrikten fortfarande som hittills måtte få välja och tillsätta läkare.

Vid den generella granskning, Riksdagen, för att bättre kunna bedöma
regleringsförslaget i dess helhet, ansett sig böra företaga äfven
beträffande hvad departementschefen i fråga om extra provinsialläkarna
liksom ock i fråga om köpings- och municipalläkarna anfört, har Riksdagen
i hufvudsak funnit den af departementschefen uttalade mening
väl grundad, men har Riksdagen funnit hvad ifrågavarande motion innehåller
angående tillsättningen af extra provinsialläkare i distrikt,
som ej hafva statsbidrag, väl värdt beaktande, och därför ej ansett
sig kunna i detta afseende biträda departementschefen. Då förslag i
fråga om ny läkarinstruktion likväl ej för närvarande finnes för Riksdagen
framlagdt och ej heller angående ändrade grunder för extra pro -

24

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

vinsialläkares tillsättning, har Riksdagen ej fattat något beslut i anledning
af förevarande motion. Riksdagen bär emellertid inhämtat, att, vid
framställning till Eders Ivungl. Maj:t i fråga om bildande af extra provinsialläkardistrikt
utan statsbidrag, Eders Kungl. Maj:t plägat beträffande
tjänstens tillsättande föreskrifva, att därvid skall så förfaras, att,
sedan tjänsten af distriktsstyrelsen kungjorts ledig samt inkomna ansökningshandlingar
blifvit insända till medicinalstyrelsen för inhämtande
af denna myndighets utlåtande om de sökandes kompetens, distriktsstyrelsen
till extra provinsialläkare utser en bland de kompetenta sökande
; och vill Riksdagen såsom sin mening uttala, att nämnda förfaringsätt
synes såsom tillgodoseende distriktets rättmätiga intressen
vara att förorda.

Innan Riksdagen öfvergår till frågan om lönestater och anslagshehof,
har Riksdagen ansett lämpligt att till behandling upptaga Eders Kungl.
Maj:ts förenämnda framställning i fråga om ändringar i gällande provinsialläkartaxa.

Hvad till en början vidkommer de i taxeförslaget förekommande
arfvodesförhöjningar biträder Riksdagen en i en inom Riksdagen väckt
motion uttalad mening angående olämpligheten af desamma.

Därjämte har Riksdagen ej kunnat undgå att finna det föreslagna
sättet för arfvodenas utgående efter graderad skala af beskaffenhet att
i hvarje fall böra så litet som möjligt förekomma. Riksdagen biträder i detta
afseende hvad Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Jämtlands län
i öfver förslaget afgifvet yttrande anfört därom, att en sådan gradering
lagd i läkarens hand blefve för honom ytterst svår att rättvist verkställa
och att den med all säkerhet blefve ojämn allt efter läkarnas
förmåga och begär att se sig själfva ekonomiskt tillgodo. Riksdagen
anser sig sålunda icke kunna gilla förslaget i detta afseende.

Däremot har Riksdagen funnit det, i anslutning till af Riksdagens
justitieombudsman gjord framställning, föreslagna utbytet i § 1 af orden
»där ej annorlunda öfvenskommes» mot »då ej högre arfvode erbjudes»
innebära en förbättring, hvarför Riksdagen anser denna förändring kunna
införas.

Det föreslagna nya momentet i § 1 har Riksdagen af skäl, som
framgår af hvad ofvan nämnts, icke ansett erforderligt.

Hvad därefter beträffar den föreslagna ändringen af § 2 mom. 2,
afseende att vid sjukbesök på afstånd ej öfverstigande en half mil den
föreskrifna skyldigheten för läkaren att kostnadsfritt meddela läkarvård
åt enhvar tillhörande samma hushåll som den sjuke, skulle bortfalla,
har Riksdagen funnit densamma vara af beskaffenhet att böra af Riksdagen
bifallas.

25

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Den ifrågasatta ändringen i § 6 åsyftande, att då arfvode för sjukbesök
beräknas efter tid, däri jämväl skall inräknas den tid, som åtgår
för läkarens besök hos den sjuke, har Riksdagen funnit öfverensstämmande
med rättvisa och billighet.

Den föreslagna förändringen af § 7 mom. 1 har Riksdagen däremot
ej funnit innebära någon förbättring, och hvad vidkommer det föreslagna
tillägget till mom. 2 af samma §, afseende ett med 3 kronor förhöjdt
arfvode för hvarje sjukbesök, som göres utöfver det första, då vid
sjukresa med efter tid beräknad kostnad flera sjukbesök göras, finner
Riksdagen, då läkaren ändock äger att i dylika fall till beräkningsgrund
för kostnaden lägga bestämmelsen om 2 kronor för hvarje börjad timme
äfvensom, enligt hvad Riksdagen anfört, tillgodoräkna sig ersättning för
tiden för sitt besök hos den sjuke, tillräcklig anledning till ytterligare
ersättning saknas.

Ej heller den föreslagna förändringen af § 8 har Riksdagen funnit
innebära någon förbättring.

I öfrigt har Riksdagen beslutat förklara, att Riksdagen för sin del
finner § 2 mom. 1 och § 11 böra hafva följande lydelse:

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med
1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet
50 öre.

§ 11-

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren
därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår arfvodet
för all sådan läkarvård med endast tre fjärdedelar af det här ofvan stadgade
arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast
såvida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

3. För likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,
äger läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och
reseersättning.

Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. (i Haft.

4

26

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Enligt föreliggande förslag skulle aflöningen för själfständig förste
provinsialläkare bestämmas till enahanda belopp, som för landssekreterare
och landskamrerare i en del smärre län eller 7,100 kronor, däraf
5,000 kronor lön och 2,100 kronor tjänstgöringspenningar jämte ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Därtill skulle komma ortstillägg
för förste provinsialläkaren i Stockholms län med 600 kronor samt för
hvardera af förste provinsialläkarna i Västerbottens och i Norrbottens
län med 300 kronor. Hvad angår de 8 förste provinsialläkare, som
fortfarande skulle sköta hvar sitt provinsialläkardistrikt, skulle dessa
åtnjuta, förutom sin provinsialläkarlön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
såsom förste provinsialläkare.

För provinsialläkarna skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag utgå
en begynnelseaflöning af 4,000 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år. De så
kallade fixa tjänstgöringspenningarna skulle uppföras i staten under
titel ortstillägg och utgå med 1,000 kronor till provinsialläkaren i
Vittangi distrikt och med 500 kronor till ett hvart af 12 angifna
provinsialläkardistrikt inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.

Riksdagen har ansett förste provinsialläkarnas utan provinsialläkardistrikt
aflöningsförmåner böra bestämmas till lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar
2,000 kronor, ortstillägg såsom Eders Kungl. Maj:t
föreslagit samt ålderstillägg med 500 kronor efter 5 år och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.

I öfrigt har Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Dessa förbättringar i fråga om aflöningsförmåner synas dock,
hvad angår förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt och provinsialläkare,
böra medgifvas under förutsättning att icke de förhöjningar
i arfvodestaxan, hvilka innehållas i förenämnda taxeförslag, blifva
gällande. Då frågan om bestämmelserna i läkartaxan emellertid synts
Riksdagen stå i det närmaste sammanhang med godkännandet af ny
lönestat, bär Riksdagen, som vid fastställande år 1890 af lönestat för
provinsialläkarna uppsatte som villkor, att dylik taxa af viss lydelse
blefve af Kungl. Maj:t utfärdad, jämväl nu vid antagandet af ny lönestat
fästat det villkor, att förenämnda taxa ändras endast i de afseenden
och på det sätt Riksdagen angifvit.

Hvad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om villkoren
för åtnjutande af förste provinsialläkare och provinsialläkare tillkommande
löneförmåner liksom ock beträffande biträdande provinsialläkare
har ej gifvit Riksdagen anledning till någon erinran.

27

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Riksdagen får alltså för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen
dels förklarat, att Riksdagen för sin del finner gällande taxa för
arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom lör tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag,
höra på det sätt ändras, som Riksdagen bär ofvan angifvit, men
i öfrigt oförändrad bibehållas,

dels under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t i fråga om nämnda
taxa förfar i enlighet med denna Riksdagens förklaring,

godkänt följande aflöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att tillämpas från och med år 1912:

Tjänst-

görmgs-

Orts-

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 förste provinsialläkare......

4,000

2,000

600

6,600

1 » »

4,000

2,000

300

6,300

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

1 » n

4,000

2,000

300

6,300

10 år med ytterligare 500

» »

4,000

2,000

—

6,000

kronor.

12 » » ......

48,000

24,000

—

72,000

1 » » ......

—

1,500

—

1,500

7 » »

—

10.500

—

10,500

Kronor

''

64,000

44,000

1,200

109,200

1 provinsialläkare ...............

3,000

1,000

1,000

5,000

1 i » ...............

3,000

1,000

500

4,500

Efter 5 år kan lönen höjas

ii » ...............

33,000

11,000

5,500

49,500

10 år med ytterligare 500

i » ...............

3,000

1,000

—

4,000

kronor.

173 » ...............

519,000

173,000

—

692,000

Kronor

561,000

187,000

7,000

755,000

äfvensom godkänt följande villkor och bestämmelser för de i staten
upptagna afiöningsförmåner:

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola vara underkastade
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som kan varda stadgad;

28

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att med förste provinsial- eller provinsialläkarbefattning icke må
förenas annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat;

att med sådan befattning icke heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår
förste provinsialläkare, Kungl. Maj:t och, hvad angår provinsialläkare,
medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderlig! för tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att befattningshafvare, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet,
skall till vikarien afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å
de af vikarien verkställda tjänstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar och arfvode
enligt taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänstutöfning, blifvit tillsvidare oförmögen till tjänstgöring, aflöningen
å stat må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, kunna,
efter medicinalstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande på pröfning af Kungl. Maj:t till huru
stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid
af sex månader;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid, hvarunder han afhållit
sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

29

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del af hans aflöning, som icke af medicinalstyrelsen pröfvas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida medicinalstyrelsen ejj finner skäligt låta honom uppbära
något där af;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester,
provinsialläkare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla
förste provinsialläkartjänst, bestrida densamma, mot åtnjutande i
förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, under iakttagande, hvad livar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må, när sådant utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande
kan ske, af medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning,
beviljas tjänstinnehafvare under antingen en månad årligen eller två
månader hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla
eller bekosta fri bostad för vikarien;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

30

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed,
samt föreskrifvit,

att enhvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder befattning
såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, skall vara pliktig
att underkasta sig förut angifna villkor och bestämmelser för den nya
aflöningsstatens åtnjutande; samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, hvilka icke föreden 1 november 1911
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels upptagit det under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande
stater uppförda anslaget till provinsialläkarna under förändrad
rubrik »till förste provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höjt detsamma
från 399,300 kronor med 464,900 kronor till 864,200 kronor;

Hyresersättning åt provinsialläkare.

10:o) Under punkt 10 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen förklara, att det i riksstaten till hyresersättning åt
provinsialläkare upptagna förslagsanslag, högst 104,250 kronor, skall
ur riksstaten utgå.

Riksdagen har beslutat, att det i riksstaten till hyresersättning åt
provinsialläkare upptagna förslagsanslag, högst 104,250 kronor, skall
ur riksstaten utgå.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

ll:o) Riksdagen, som icke har något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t under punkt 11 af denna hufvudtitel föreslagit, har medgift,

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

31

dels att det i riksstaten för bidrag- till extra provinsialläkares
aflönande npptagna förslagsanslag å 65,000 kronor minskas med 35,000
kronor och uppföres såsom ett till siffran bestämdt anslag å 30,000 kronor;

dels att behållningar å anslag till nyinrättade provinsialläkarbefattningar,
innan tjänsterna första gången blifvit tillsatta, må användas till
bidrag till extra provinsialläkares aflönande i distrikt, hvilka förut åtnjutit
statsunderstöd,

dels och att, utan hinder af den för statens bidrag till aflönande
af extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag i
intet fall må öfverstiga 1,500 kronor, därutöfver må utbetalas årliga tillläggsarfvoden
till extra provinsialläkare i Tärna, Stensele och Sorsele
distrikt med 1,300 kronor till enhvar af dem samt till extra provinsialläkare
i Arjepluogs distrikt med 1,000 kronor, till de tre sistnämnda
intill dess den ifrågasatta förändringen af de extra provinsialläkardistrikten
till ordinarie trädt i kraft.

Hospitals underhåll.

12:o) Eders Kungl. Maj: t har vidare under punkt 12 af denna hufvudtitel
föreslagit, att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till hospitals
underhåll med 400,000 kronor, eller från 3,100,000 kronor till 3,500,000
kronor.

Riksdagen, som funnit den förebragta utredningen utvisa beliofvet
af den föreslagna förhöjningen af ifrågavarande förslagsanslag, har höjt
förslagsanslaget till hospitals underhåll med 400,000 kronor, eller från
3,100,000 kronor till 3,500,000 kronor.

13:o) Under punkt 13 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
medgifva, att det belopp af högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat
till arfvoden åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens och
asylernas lönestater, liöjes med 700 kronor till högst 40,600 kronor,
på det att Eders Kungl. Maj:t må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet
till sekreterarna vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till 800 kronor
om året samt för predikanten vid Göteborgs hospital till 1,000 kronor
om året, samt att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Riksdagen anser en förhöjning af ifrågavarande befattningshafvares
arfvoden af förhållandena påkallad och har ej heller något att erinra mot
do i sådant afseende föreslagna arfvodesbeloppen, utgörande för sekreteraren
vid Göteborgs hospital 800 kronor, i stället för nuvarande 600,

32

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

för sekreteraren vid Växjö hospital 800 kronor, i stället för nuvarande
500, samt för predikanten vid Göteborgs hospital 1,000 kronor i stället
för nuvarande 800.

Riksdagen har alltså medgifvit, att det belopp af högst 39,900
kronor, som Riksdagen beviljat till arfvoden åt tjänstemän, hvilka ej
äro upptagna i hospitalens och asylernas lönestater, höjes med 700
kronor till högst 40,600 kronor, på det att Eders Kungl. Maj:t må blifva
i tillfälle att bestämma arfvodet till sekreterarna vid Göteborgs hospital
och Växjö hospital till 800 kronor om året samt för predikanten vid
Göteborgs hospital till 1,000 kronor om året, samt att hvad som erfordras
för beredande af ifrågavarande aflöningsförmåner må utgå af
förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Järfsö sjukhus för spetälska.

14:o) Under punkten 14 af denna kufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska
uppföra ett ordinarie anslag af 22,000 kronor.

Riksdagen som ej har något att erinra mot det föreslagna beloppet
22,000 kronor, anser sig jämväl böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
om anslagets öfverförande från extra till ordinarie stat.

Riksdagen har alltså för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska
uppfört ett ordinarie anslag af 22,000 kronor.

Försäkringsinspektionen.

15:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet
å ordinarie stat uppfört ett reservationsanslag af 53,000 kronor,
att utgå af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet, under förutsättning tillika att de å dessa
bidragsmedel uppkommande öfverskott fortfarande såsom hittills skola
efter vederbörligt tillstånd användas för det med anslaget afsedda ändamål.

Sjukkasseväsendets befrämjande.

16:o) Under punkt 16 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen dels att till sjukkasseväsendets befrämjande å

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

33

ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å 1,300,000 kronor; samt
dels ock medgifva, att från berörda anslag tillsvidare må utgå hvad
som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag i enlighet
med de grunder och villkor, som innefattas i Riksdagens skrifvelse
den 2 juni 1910, nr 157; samt att af samma anslag tillsvidare jämväl
må användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning för
Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af kostnaderna för sjukkassebyråns
inom kommerskollegium verksamhet.

Då det förslagsanslag, hvarom nu är fråga, redan från början
representerar ett stort belopp och lärer komma att för hvarje år afsevärdt
ökas, därest den med sjukkasselagstiftningen afsedda utvecklingen
af sjukkasseverksamlieten kommer till stånd, synes det vara af vikt att
från början tillses, att personer, hvilkas ekonomiska ställning är sådan,
att de utan bistånd från statens sida böra kunna bära omsorgen om
sin försäkring, icke, eller åtminstone icke i mera utsträckt omfattning,
komma i åtnjutande af statsbidragets fördelar. På grund af den ringa
erfarenhet, som ännu föreligger i fråga om den af Riksdagen nästlidet år
beslutade sjukkasselagen och dess verkningar, har Riksdagen emellertid
saknat anledning att nu yttra sig öfver huruvida Riksdagens beslut i detta
ämne må innefatta tillfyllestgörande garantier i ofvannämnda afseende.

Riksdagen har dels till sjukkasseväsendets befrämjande å ordinarie
stat under sjätte hufvudtiteln uppfört ett förslagsanslag å 1,300,000
kronor; samt dels medgifvit att från berörda anslag tillsvidare må utgå
hvad som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag
i enlighet med de grunder och villkor, som innefattas i Riksdagens
skrifvelse den 2 juni 1910, nr 157, samt att af samma anslag tillsvidare
jämväl må användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning
för Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af kostnaderna
för sjukkassebyråns inom kommerskollegium verksamhet.

Bidrag till fiskares försäkring.

17:o) Uti punkt 17 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till bestridande af statens bidrag till fiskares
försäkring å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag af 16,000 kronor.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft
eu inom Riksdagen väckt motion, däri föreslagits, att Riksdagen

Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. (i Höft. 5

34

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

måtte för sin del besluta, att de af Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen
fastställda grunder för den särskilda, för fiskare afsedda försäkringen
mot skada till följd af olycksfall ändras därhän, att ersättning utgår
jämväl för skada till följd af olycksfall, som uppstår vid användning af
fiskebåt för fraktfart, samt att Riksdagen följaktligen måtte i skrifvelse
till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att sådan ändring vidtages i § 2 af kung!,
kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare afsedd
försäkring mot skada till följd af olycksfall, att samma paragraf erhåller
följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring

utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen
af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd
eller vid användning af fiskekåt, utan att fiske därvid bedrifves.
Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade uppsåtligen
själf ådragit sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man,
där denne icke haft ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för
skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt
fartyg.

Mot hvad Eders Kungl. Maj:t uti förevarande punkt föreslagit har
Riksdagen icke haft något att anmärka. Hvad angår förenämnda motion
vill Riksdagen till en början erinra, att nu gällande grunder för den
särskilda för fiskare afsedda försäkringen mot skada till följd af olycksfall
äro angifna i Riksdagens skrifvelse den 23 april 1908 och intagna
i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908. § 2 i denna kungörelse

är af följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring
utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från
utöfningen af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif
ur sjönöd eller vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid
bedrifves, för såvidt båten icke användes vid fraktfart, som ej har samband
med fiskerinäringen. Ersättning utgår dock ej i något fall för
skada, som den skadade uppsåtligen själf ådragit sig, eller som uppsåtligen
förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning af eller
uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den försäkrade
vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Till följd af undantagsbestämmelsen beträffande fiskebåts användning
för fraktfart är, såsom i motionen framhållits, fiskare under den tid
af året han använder sin fiskebåt för fraktfart, ej skyddad mot de ekonomiska
följderna af olycksfall, äfven om han erlagt den för helt år gällande
försäkringspremien. För att åtnjuta skydd i sådant afseende nödgas
han förskaffa sig en tilläggsförsäkring, hvilken emellertid, enligt
hvad i motionen visats, är oskäligt dyr. Riksdagen, som håller före,

35

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att risken vid fraktfart i hvarje fall ej torde vara större än vid fiske,
delar den i motionen uttalade mening angående olämpligheten af
nu anmärkta förhållande och finner sig följaktligen höra gilla förslaget
i fråga om ersättnings utgående vid fiskarförsäkringen jämväl för skada
till följd af olycksfall, som uppkommer vid användning af fiskebåt för
fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Riksdagen får härigenom anmäla, att Riksdagen till bestridande af
statens bidrag till fiskares försäkring å ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag
af 16,000 kronor, och får Riksdagen tillika, med anledning
af förenämnda motion anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
sådan ändring i § 2 af kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908 angående
en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af
olycksfall, att samma paragraf erhåller hufvudsakligen följande lydelse:

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgår för skada
till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket eller
som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid användning
af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves. Ersättning utgår
dock ej i något fall för skada, som den skadade uppsåtligen själf ådragit
sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft
ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat
den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Öfriga ordinarie anslag.

18:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag å sjätte hufvudtiteln har
Eders Kungl. Maj:t icke föreslagit annan ändring än att förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för jämnande af hufvudtitelns
slutsumma måtte ökas med 82 kronor, eller från 425,<79 kronor till

425,861 kronor. , ,

Riksdagen får anmäla att samtliga å sjätte hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, som här ofvan icke blifvit särskild! omförmälda, för
år 1912 fastställts till samma belopp som i innevarande års riksstat,
dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för jämnande
af hufvudtitelns slutsumma minskats från sitt nuvarande belopp
425,779 med 23 kronor till 425,756 kronor.

36

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof liänförliga till sjätte hufvudtiteln
gjorda framställningar, hafva följande anslag beviljats

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

19:o) Under punkt 19 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 13 januari 1911 tillstyrkta grunder och på de
däruti förordade villkor, bevilja på extra stat för år 1912 ett förslagsanslag
af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor må användas till
höjning af vikariatsersättning under semester.

Af statsrådsprotokollet, har Riksdagen inhämtat, att föredragande
departementschefen i fråga om det föreslagna aflöningstillägget anfört,
att för detsammas åtnjutande borde stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 13 januari 1911 föreslagit, och tillika för
utbetalningen af aflöningstilläggen meddelas de därvid ifrågasatta föreskrifter.

Dessa villkor och föreskrifter öfverensstämma fullkomligt med dem,
som af nästlidet års Riksdag bestämdes ifråga om enahanda lönetillägg.

Riksdagen, som ej har något att erinra mot hvad Eders Kungl.
Maj:t sålunda föreslagit, har till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta grunder och på de
däri förordade villkor, på extra stat för år 1912 beviljat ett förslagsanslag
af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor må användas till höjning
af vikariatsersättning under semester.

20:o) Med bifall till hvad Eders Kung]. Maj:t under punkt 20 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen för aflönande af en extra
föredragande inom civildepartementet på extra stat för år 1912 anvisat ett
belopp af 7,000 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses utgöra tjänstgö
ringspenningar.

21:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1908—1911 ägt rum, såsom

37

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande inom civildepartementet
på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af 4,000 kronor.

22:o) I anledning'' af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1909—1911 ägt rum,
till förhöjning af de inom civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli anställda amanuensernas arfvoden m. in. på extra stat för år 1912
anvisat ett belopp af 15,900 kronor.

Öfverståthållareämbetet.

23:o) Under punkt 23 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa dels till fortsatt
utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser)) och »Meddelanden angående
automobiltrafik» ett belopp af 24,000 kronor, dels ock för arkivinredning
och anskaffande af möbler i den nya lokal, där redaktionen
af ifrågavarande tidningar kommer att inrymmas, ett anslag af 1,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga
medel redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Beträffande anslag till »Meddelande angående automobiltrafik» hafva
Riksdagens revisorer i sin berättelse om den år 1910 af dem verkställda
granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1909 anfört följande:

»Jämlikt bestämmelserna i § 37 af kungl. förordningen den 21
september 1906 om automobiltrafik skall hvarje beslut eller åtgärd af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 5 § 4 mom. eller 7 § af
nämnda förordning för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskildt
förordnas.

I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t föreskrifvit, att detta
kungörande skall verkställas i en särskild publikation, benämnd »Meddelanden
angående automobiltrafik». Denna publikation utgifves, under
inseende åt Stockholms polisstyrelse, af redaktionen för den i enhanda
ordning utgifna publikationen »Polisunderrättelser» och har dragit följande
kostnader nämligen

för år 1907 kr. 3,521:03
» » 1908 » 1,902:05

» » 1909 » 1,821:99,

i hvilka summor äfven ingå hyresräkning för gemensam lokal m. m.

38

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Revisorerne, som tagit del af de under revisionsåret utkomna
numren af förstnämnda publikation, hvilka allenast innehålla uppgifter
angående tilldelade igenkänningsmärken, hafva icke kunnat finna de
gifna meddelandena vara af sådan betydelse för det allmänna, att desamma
behöfva i nuvarande form bibehållas.

I de med all säkerhet ganska sällsynta fall, då, med stöd af 7 §
af förenämnda förordning, förbud mot automobils fortsatta användande
meddelas, synes underrättelse härom lämpligare kunna bringas till polismyndigheternas
kännedom genom tidskriften »Polisunderrättelser»..

Med stöd af hvad sålunda anförts hafva revisorerne, som visserligen
icke förbisett, att den stämpel å 10 kronor, som jämlikt kungl.
förordningen den 5 juni 1909 skall åsättas bevis om igenkänningsmärke
för automobil, är åfsedd att täcka de utgifter, som äro förenade med
utgifvandet af först omförmälda publikation, dock ansett sig böra ifrågasätta
att åtgärder måtte vidtagas i ändamål att dessa utgifter må kunna
inbesparas.»

Af i detta ämne meddelade upplysningar har emellertid framgått,
att indragning på sätt revisorerna ifrågasatt af publikationen »Meddelanden
angående automobiltrafik» och öfverflyttande af de i densamma
hittills införda upplysningar till tidskriften »Polisunderrättelser» icke
skulle medföra besparing utan snarare föranleda ökad kostnad, på grund
hvaraf Riksdagen icke ansett sig kunna bifalla revisorernas omförmälda
framställning, helst, enligt hvad upplyst blifvit, inflytande stämpelafgifter
för bevis om igenkänningsmärken för automobiler och motorcyklar,
hvilka afgifter äro afsedda att täcka kostnaderna för förstnämnda publikation,
vida öfverstiga dessa kostnader.

Riksdagen får sålunda anmäla, att Riksdagen på extra stat för år
1912 anvisat dels till fortsatt utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser)'')
och T)Meddelanden angående automobiltrafik» ett belopp af 24,000
kronor, dels ock för arkivinredning och anskaffande af möbler, i den
nya lokal, där redaktionen af ifrågavarande tidningar kommer att inrymmas,
ett anslag af 1,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
förskottsvis af tillgängliga medel redan under ar 1911 utanordna sistnämnda
belopp.

Landsstaterna i länen.

24:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen på extra stat för år 1912 ställt till Eders Kungl. Maj:ts

39

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen
under de i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den 21
februari 1908 angifna villkor för åtnjutande af bidrag från anslaget,
användas till aflöning och underhäll afl särskild polisstyrka på landet, där
sådan kan af förhållandena påkallas, under medgifvande tillika, dels att
af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor må användas till åtgärder
i särskilda fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande
och gripande, dels att Eders Kungl. Maj:t må af anslaget
använda lämpligt belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas
att inom civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning
och förande af register öfver den polisstyrka, som kan komma att ur
vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande
af polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet af frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall.

25:o) Under punkt 25 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 794,800 kronor för beredande af tillfällig löneförbättring
under samma år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516
länsmän.

Med anledning häraf har Riksdagen på extra stat för år 1912 anvisat
ett förslagsanslag af 794,800 kronor för beredande af tillfällig
löneförbättring under samma år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare
och 516 länsmän, att utgå med följande belopp, nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) enhvar 800 kronor, (häraf 200 kronor skola anses utgöra lön, 400
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för enhvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor, däraf 200
kronor skola anses utgöra lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar;

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) enhvar 900 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön, 500
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) enhvar 700 kronor, däraf
200 kronor skola anses utgöra lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar;
och

för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag med 75 kronor
för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstgöringsdistriktet;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens län samt i Arjepluogs,
Juckasjärvi och Enontekis distrikt af Norrbottens län) enhvar

40

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

1,000 kronor, däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 200 kronor
ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;

för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens och Norrbottens
län samt länsmännen i Jämtlands län) enhvar 1,300 kronor, däraf 600
kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar, 200
kroDor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag; samt

för enhvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor, däraf 600 kronor
skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200
kronor förvaltningsbidrag.

26:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 26 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen, i likhet med hvad förut
under en följd af år ägt rum, för juridiskt biträde åt de svenska lapparna
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom
lappbyarna på extra stat för år 1912 anvisat 20,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

27:o) I anledning af Eders Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad förut under en följd af år
ägt rum, på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 10,000 kronor
till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika
arbeten icke äro förenade med vägföretag.

28:o) Eders Kungl. Maj:t bär vidare föreslagit Riksdagen att till
bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor.

Riksdagen har till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat
för år 1912 anvisat ett belopp af 1,750,000 kronor.

29:o) Uti punkt 29 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 ställa till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
ett anslag af 500,000 kronor.

Med anledning häraf har Riksdagen på extra stat för år 1912
ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder ett anslag af 500,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

41

Eders Kung].. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å
statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar samt till bro- och
hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder som af Riksdagen
för år 1912 kunde komma att beviljas, må gälla de allmänna
villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse
den 31 maj 1907.

De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodonjutande
af de under denna och nästföregående punkt omförmälda statsbidrag
samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas, förutom i Riksdagens berörda skrifvelse,
uti kung], kungörelsen den 28 juni 1907, (Svensk författningssamling
1907, nr 41).

Riksdagen bar beslutat, att, i afseende å de af Riksdagen för år
1912 beviljade statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar samt
till bro- och hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder,
skola gälla de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i
Riksdagens skrivelse den 31 maj 1907.

30:o) Eders Kungl. Maj:t bar vidare föreslagit Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att ställas till
Eders Kungl.Majrts befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande
för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 12 januari 1909 angifna grunder,
användas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre
lappmark.

Med anledning häraf har Riksdagen, i likhet med hvad för åren
1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag
af 30,000 kronor att ställas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
i Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12
januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande af enklare vägar
i Västerbottens läns öfre lappmark.

På sätt Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, bar Riksdagen till
bestridande af kostnaden för förlängning af västra vågbrytaren vid Hand
hamn på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 24,300 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under innevarande år af tillgängliga
medel förskottvis utanordna beloppet.

Bihang till Iliksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Ilttft.

6

42

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Medicinalstaten.

31:o) I en till Riksdagen aflåten proposition (nr 229) af den 23 maj

1911 bar Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen dels
att till provisorisk lönereglering för ordinarie befattningshafvare i medicinalstyrelsen,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet angifna grunder och på
de däruti omförmälda villkor, på extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag
af 19,200 kronor, däraf högst 612 kronor 50 öre må användas till
höjning af vikariatsersättning under semester; dels att på extra stat för år

1912 bevilja ett anslag af 600 kronor att under nämnda år med 50
kronor i månaden användas såsom personligt lönetillägg till tillförordnade
medicinalrådet Gustaf Richard Stenbeck, så länge han på grund af
nådigt förordnande bestrider ett medicinalrådsämbete i medicinalstyrelsen;
samt dels att likaledes på extra stat för år 1912 till aflönande af en extra
vaktmästare hos medicinalstyrelsen anvisa ett anslag af 1,175 kronor.

Såsom förut i denna skrifvelse anmälts, har Eders Kungl. Maj:ts
förut gjorda framställning om lönereglering för medicinalstyrelsen icke
af Riksdagen bifallits.

Riksdagen, som vid föregående tillfälle, på särskild framställning
af Eders Kungl. Maj:t, medgifvit tillfällig löneförbättring för ett verk,
sedan fråga om verkets omorganisation och lönereglering förut vid samma
års Riksdag förfallit, har Riksdagen ansett, att medicinalstyrelsen i likhet
med öfriga centrala ämbetsverk, hvilkas löneförhållanden under de
senare åren icke reglerats, bör komma i åtnjutande af provisorisk lönereglering.
Och har Riksdagen icke funnit något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t i sådant afseende föreslagit under förutsättning att för åtnjutande
af det provisoriska aflöningstillägget, utöfver förut gällande aflöningsvillkor,
varda stadgade motsvarande villkor och förbehåll, som äro af Riksdagen
beslutade i fråga om provisorisk lönereglering för befattningshafvande
i statsdepartement samt vissa centrala ämbetsverk.

Eders Kungl. Maj:ts öfriga i propositionen gjorda förslag hafva
icke heller gifvit Riksdagen anledning till någon anmärkning.

Riksdagen har alltså dels till provisorisk lönereglering för ordinarie
befattningshafvare i medicinalstyrelsen, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
angifna grunder och på de däruti omförmälda villkor, på
extra stat för år 1912 beviljat ett förslagsanslag af 19,200 kronor, däraf
högst 612 kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester; dels på extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 600

43

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

kronor att under nämnda år med 50 kronor i månaden användas såsom
personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf Richard
Stenbeck, så länge han på grund af förordnande bestrider ett medicinalrådsämbete
i medicinalstyrelsen; samt dels likaledes på extra stat för år
1912 till aflönande af en extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen anvisat
ett anslag af 1,175 kronor.

32:o) Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t uti punkt 31 af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen,.
såsom för åren 1909 —1911 ägt rum, till arfvode för en kontrollant af
hospitalens ekonomiska förvaltning på extra stat för år 1912 beviljat ett
anslag af 5,800 kronor.

33:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 32 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen, i likhet med hvad för åren
1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912 anvisat ett förslagsanslag
af 15,000 kronor att enligt därom af Eders Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser användas till bekostande af behandling enligt den
s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen »lupus vulgär is» behäftade
personer frän landsorten, under villkor att genom bidrag från vederbörande
landsting eller kommuner eller annorledes bestrides det belopp,
som erfordras för patientens resa fram och åter mellan hemorten och
den anstalt, där behandlingen äger rum, äfvensom för hans underhåll,
så länge behandlingen varar.

34:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 33 af
af denna hufvudtitel föreslagit har Riksdagen till täckande af brist å
förut anvisade anslag till Järf so sjukhus för spetälska samt till vissa reparationer
och byggnadsarbeten vid sjukhuset på extra stat för år 1912 anvisat
ett belopp af 8,250 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

35:o) Under punkt 34 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af
2,400 kronor att användas till gratifikation åt medicine licentiaten Karl
George Lindgren med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

Riksdagen, som funnit skäligt att viss ersättning af statsmedel beredes
Lindgren för den förlust han lidit genom det i statsrådsprotokollet
omförmälda olycksfall under tjänsteresa, och ej haft något att
erinra mot det föreslagna beloppet, har på extra stat för år 1912 beviljat
ett anslag af 2,400 kronor att användas till gratifikation åt medicine
licentiaten Karl George Lindgren, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

44

Biksdagens skrifvelse Nr 6.

36:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 35 af
denna hufvudtitel föreslagit har Riksdagen af det för anläggning af ett
hospital i närheten af Östersund beviljade anslaget å högst 2,359,000
kronor på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af 750,000 kronor.

37:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för
uppförande vid Uppsala hospital och asyl af ett bostadshus af trä för
öfverläkaren, tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus
bevilja ett anslag af 135,800 kronor samt häraf på extra stat för år
1912 anvisat 75,000 kronor.

Beträffande det föreslagna nya bostadshuset för öfverläkaren framgår
af lämnad utredning, att anledningen till förslaget att uppföra en ny
sådan byggnad närmast varit att söka i angelägenheten att förskaffa
familjebostad åt innehafvaren af den år 1907 inrättade hospitalsläkarebefattningen
därstädes, men att, då öfver!äkarbostaden ansetts i åtskilliga
hänseenden mindre tillfredsställande, det befunnits lämpligast
att uppföra en ny byggnad för öfverläkaren och på sådant sätt bereda
plats för hospitalsläkaren i nuvarande öfverläkarebostaden. Riksdagen
bär emellertid inhämtat, att förutom hvad i statsrådsprotokollet sålunda
anförts såsom skäl för ifrågavarande nybyggnad, jämväl åtskilliga andra
och mera tungt vägande skäl för en sådan anläggning förefinnas. Utrymmesförhallandena
vid hospitalet hafva nämligen i vissa afseenden
befunnits vara sådana, att en förändring till det bättre är oundgängligen
nödvändig. Sålunda har utrymmet ej tillåtit inrättande åt hospitalsläkaren
af egen expeditionslokal, utan har han för sina expeditionsgöromål
nödgats begagna sig af öfverläkarens expedition, något som
medför så mycket större svårigheter, som denna är för trång för att
på någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara ens öfverläkarens
eget behof. Ridare har gjort sig gällande behofvet att kunna anordna
ett konferensrum, där anstaltens sju läkare skulle efter förrättade
ronder o. d. kunna dagligen sammankomma för rådplägningar, men har
en sådan lokal till följd af brist på utrymme ej kunnat inredas. Därjämte
saknas plats vid hospitalet för laboratorium, för museum, för
logerande af tillfälligt vikarierande eller eljest för studier vid anstalten
varande läkare m. m. Dessa missförhållanden skulle nu, om ock beträffande
laboratoriet och museet mera provisoriskt, blifva af hjälpta
genom det ökade utrymme, som den föreslagna nya öfverläkarbostaden
skulle medföra, hvarför Riksdagen ej har något att erinra mot uppförandet
af en sådan byggnad.

Riksdagen är jämväl öfvertygad om angelägenheten att vid hospitalet
uppföra de ifrågasatta betjänings- och verkstadshusen.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

45

Beträffande öfverläkarbostaden har Riksdagen likväl, i likhet med
de sakkunniga och myndigheter, som yttrat sig i ärendet, funnit vägande
skäl tala för densammas uppförande af sten, i stället för, såsom af
Eders Kungl. Maj:t föreslagits, af trä. Med hänsyn till eldfaran torde det
nämligen ej vara lämpligt att inom hospitalet uppföra en byggnad af
så pass stora dimensioner af trä; och den ökade kostnad, som byggnadens
uppförande af sten skulle medföra, lärer nog i afsevärd grad uppvägas
af minskning i kostnaden för underhållet.

Då emellertid de beräknade kostnaderna för samtliga de föreslagna
byggnaderna synas synnerligen rundligt tilltagna, har Riksdagen ansett
sig hafva grundade skäl för den uppfattning, att det nu äskade anslaget,
därest vid dess användning iakttages nödig sparsamhet och omsorg,
skall visa sig tillräckligt för läkarbostadens uppförande af sten.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen för uppförande
vid Uppsala hospital och asyl af ett bostadshus för öfverläkaren, tre
bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus beviljat ett anslag
af 135,800 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisat 75,000
kronor.

38:o) Under punkt 37 af denna bufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att i afvaktan på den proposition, som kan komma
att aflåtas angående anslag för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital,
för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp
af 200,000 kronor.

I särskild skrifvelse har Riksdagen, som icke bifallit detta förslag,
anmält sitt beslut i ärendet.

39:o) Eders Kungl. Maj: t har vidare föreslagit Riksdagen att för anordnande
af järnvägsspår samt anläggande af vagn våg inom Säters hospitals
område på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 23,900
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
redan under år 1911 utanordna beloppet.

Hvad i detta ärende förekommit har synts Riksdagen styrka behofvet
och lämpligheten af den utaf Eders Kungl. Maj:t föreslagna spåranordningen.
Vidkommande den föreslagna inlösningssumman för redan
förefintligt spår, 14,000 kronor, har Riksdagen ej kunnat undgå att
finna densamma, jämförd med det spåret åsätta realisationsvärde, 4,400
kronor, påfallande hög. Emellertid har, enligt hvad som framgår af
Riksdagens vederbörande utskott tillhandakomna skrivelser i detta
ärende från medicinalstyrelsen, förvaltningen i entreprenörens för hospitalsbygget
G. S. Hallströms konkurs anfört, att Hallström vidtagit
ifrågavarande järnvägsanläggning först efter samråd med medicinalstyrelsen,
som förklarat densamma äfven efter byggnadsverksamhetens

46

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

afslutan.de
skulle komma att inlösa spåret, därest det anlades i af medicinalstyrelsen
angifven riktning och utfördes med hänsyn till framtida bestånd.

Medicinalstyrelsen har i anledning af detta konkursförvaltningens
yttrande meddelat, att, sedan Hallström afgifvit anbud å uppförandet af
byggnader för Säters hospital och kontrakt af honom underskrifvits,
hade han — under framhållande af de stora ekonomiska fördelar han
skulle hafva af ett järnvägsspårs framdragande till byggnadsplatsen —
gjort framställning om, att medicinalstyrelsen skulle låta utföra nämnda
järnväg. Härtill hade medicinalstyrelsen emellertid inga medel sig
anvisade, men styrelsen underrättade Hallström om, att i den för Säters
hospitalsanläggning utarbetade planen framhållits behofvet af att hospitalet
genom ett bispår sattes i förbindelse med Säters järnvägsstation,
samt att styrelsen vore sinnad att framdeles i vederbörlig ordning ingå
till Eders Kungl. Maj:t med förslag, att statsverket skulle till skäligt
pris öfvertaga ett af Hallström eventuellt anlagdt järnvägsspår, under
förutsättning att anläggningen blefve solid och att spårets riktning inom
hospitalet blefve för hospitalet lämplig.

Då af hvad sålunda förekommit synes framgå, att Hallström haft
grundad anledning beräkna, att spåret skulle, därest det utfördes i enlighet
med hvad medicinalstyrelsen förutsatt, af staten öfvertagas, har
Riksdagen icke velat motsätta sig att för ändamålet anvisa den begärda
summan. I öfrigt har Riksdagen intet att erinra mot hvad Eders Kungl.
Maj:t i fråga om anordnande af nämnda järnvägsspår föreslagit.

Hvad däremot vidkommer den föreslagna vagnvågen, som beräknats
kosta 4,000 kronor, har Riksdagen ej kunnat af hvad i detta afseende
anförts vinna öfvertygelse om behofvet eller lämpligheten att anlägga
eu dylik, hvarför Riksdagen ej funnit skäl bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag därom.

Riksdagen har på det sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, att Riksdagen för anordnande af järnvägsspår inom Säters
hospitals område på extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 19,900
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
redan under 1911 utanordna beloppet.

40:o) Under punkt 39 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
vidare föreslagit Riksdagen att för inlösen af byggnader å det af staten
förvärfvade området af Växjö Östergård, tillhörande lägenheterna Fagraholm,
Karlslund och Sjöbol samt torpet Lybeck å extra stat för år
1912 bevilja ett anslag af 10,050 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna
beloppet.

^Riksdagens skrifvelse Nr 6.

47

Hvad i ärendet förekommmit synes Riksdagen ådagalägga, att ifrågavarande
byggnader lämpligen böra för Växjö hospitals räkning förvärfvas
för att användas till bostäder för hospitalets betjäning; och då Riksdagen
mot det beräknade priset för byggnaderna icke haft något att erinra,
har Riksdagen för inlösen af byggnader å det af staten förvärfvade
området af Växjö Östergård, tillhörande lägenheterna Fagraliolm, Karlslund,
och Sjöbol samt torpet Lybeck, å extra stat för 1912 beviljat ett
anslag af 10,050 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

41:o) I anledning af Eders Kung). Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till upprätthållande af verksamheten vid de
genom medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna
på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af 200,000
kronor att användas i enlighet med af Eders Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.

42:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
har Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1909—1911 ägt rum,
dels till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1912
anvisat ett belopp af 400,000 kronor; dels beslutat, att i afseende å
allmänna bestämmelser för åtnjutande af statsbidrag från berörda anslag
skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1908, nr 195, bestämts
beträffande anslag för år 1909; dels medgifvit, att, därest af
Riksdagen till ifrågavarande ändamål förut beviljade belopp icke blifva
till fullo tagna i anspråk de år, hvarför de anvisats, återstoden må för
ett annat år för ändamålet disponeras; dels medgifvit, att jord, som står
under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon af de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller
någon af de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,
hvilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter af Eders
Kungl. Maj:t i hvarje särskilt fall verkställd pröfning, utan särskild
ersättning till kronan på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t kan
finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar
eller enskilda för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter; dels ock
medgifvit, att berörda bestämmelser må äga tillämpning jämväl å redan
skedd upplåtelse för ifrågavarande ändamål, under villkor likväl, att ersättning
icke redan blifvit till kronan inbetald.

43:o) Eders Kungl. Maj:t har i 42 punkten af sjätte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulos -

48

Riksdagens skrifvelse Nr 6-

sjukvårdsanstalter på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 405,000 kronor; dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande af ifrågavarande statsanslag besluta:

att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en
på hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknadt
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för
skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan
inskränkning i förhållande till invånarantalet; och

att Eders Kungl. Magt i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga.

Då, på sätt af utredningen i ärendet framgår, behofvet af ifrågavarande
anslag får anses såsom en följd af Riksdagens beslut om beviljande
af anslag till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter
samt Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning
emot vare sig grunderna för beräkningen af anslagets belopp
eller de för bidrag från anslaget föreslagna villkor, har Riksdagen
dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för år 1912 anvisat ett förslagsanslag af 405,000 kronor;

dels ock i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
ifrågavarande statsanslag beslutat:

att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och patient,
för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock med
den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag
ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje tusental
af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknadt antalet
sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn, samt
med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens län?

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

49

där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande
till invånarantalet; och

att Eders Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga
att stadga.

44:o) Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t uti punkt 43 af denna liufvudtitel föreslagit, har Riksdagen
på extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 2,700 kronor att användas
till stipendier för läkare, som genomgå utbildning skur ser i tuberkulossjukvård.

45:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen

dels medgifvit att för fullbordande af arbetena med uppförande af
ett för 110 manliga patienter afsedt tuberkidossanatorium d Spenshults
kronopark i Hallands län samt en paviljong för 10 manliga patienter vid
Österåsens sanatorium för en kostnad, inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning,
af 775,000 kronor, må under åren 1911 och 1912, utöfver
förut anvisade medel, användas af allmänna besparingarna å fjärde
hufvudtiteln 234,375 kronor och å femte hufvudtiteln 78,000 kronor;

dels ock för ändamålet å extra stat för år 1912 anvisat ett belopp
af 62,625 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

V attenfallsstyrelsen.

46:o) Under punkt 45 af denna liufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af

22,000 kronor, att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk
förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden
den 13 januari 1911 angifna planen.

Riksdagen har på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af

22,000 kronor, att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande
af undersökuingar och arbeten för åstadkommande af en skematisk
förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden
den 13 januari 1911 angifna planen.

Bihang till Riksd. prat, 1911. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 6 lläft.

7

50

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Riksförsäkringsanstalten.

47:o) Under punkt 46 af denna hufvudtitel tiar Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 148,000
kronor.

Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders Kungl.
Maj:t i detta afseende föreslagit, har Riksdagen för upprätthållande af
riksförsäkringsanstaltens verksamhet på extra stat för år 1912 beviljat ett
förslagsanslag af 148,000 kronor.

48:o) Med anledning af hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 47
af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen på extra stat för år 1912
anvisat ett förslagsanslag af 15,500 kronor att användas till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.

Diverse anslag.

49:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfnerf öring på extra stat för år 1912
anvisat

dels 20,000 kronor till arfvoden under samma år åt fyra inspektörer
med 5,000 kronor till enhvar af dem, för år räknadt;

dels ock 1,400 kronor till ersättning till ett skrif- och ritbiträde åt
bemälda inspektörer.

50:o) Under punkt 49 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på proposition om anslag till bestridande
af kostnaden för den genom statens försorg anordnade medlingen
i arbetstvister, för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna
ett belopp af 40,000 kronor.

Enligt hvad Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, har Riksdagen
för år 1912 på extra stat anvisat ett förslagsanslag af 25,000 kronor
att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande och användas till ersättning
åt förlikningsmän för medling i arbetstvister.

51:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i och för
befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

51

riket i enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder på
extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 40,000 kronor.

Riksdagen har för år 1912 på extra stat anvisat ett förslagsanslag
af 40,000 kronor i och för befrämjande och organiserande af den offentliga
arbetsförmedlingen i riket i enlighet med de af Riksdagen tidigare
godkända grunder.

52:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för understödjande
af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på extra
stat för år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910 och 1911 ägt
rum, för understödjande af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet
på extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 10,000 kronor.

53:o) Eders Kungl. Maj:t har för betäckande af vissa i statsrådsprotokollet
omförmälda förskott, sammanlagdt 640,875 kronor 29 öre
af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1912, hvilket för undvikande
af öretal i riksstaten ansetts böra bestämmas till 640,876 kronor.

Riksdagen har till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp
af 640,876 kronor.

54:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 53 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen till beredande i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1911
angifna grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän
och betjänte i till civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer
å extra stat för år 1912 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp af

70,000 kronor.

Stockholm den 30 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.

52

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Bil. Ititt. A.

Ordinarie anslagen under riksstatens Sjätte hufvudtitel.

Indelning och

därmed järn-

Anvisning

i

förlig anvis-

nmg, pa

Summa.

kontant.

förslag.

Ersättningar.

Civildepartementet.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst......................

6,500

—

—

—

6,500

—

Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor ...................

45,000

45,000

Departementschefen........................................................

17,000

17 000

Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli..................

93 300

93 300

Regeringsrätten...........................................................................

93,700

—

—

—

93,700

_

Ofverståthållarämbetet .......................................................

97,022

97 022

Landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag) ..........

3,068,635

—

—

—

3,068,635

_

Väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag,

till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,

hvartdera å 45,000 kronor)............... .................

227,000

—

—

—

227,000

—

Vägar och kommunikationer............................................................

12,000

—

—

—

12,000

—

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag...........

2,700

—

4,567

—

7,267

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (däraf 12,000 kronor reserva-

tionsanslag) ...............................................

1,027,700

1,027,700

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande ............

30,000

—

—

—

30,000

—

Resestipendier åt civile läkare......................................................

3,500

3 500

Ortopediska institutet...................................................................

8,250

—

—

—

8,250

—

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag .................................

7,700

—

—

—

7,700

—

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård, förslags-

anslag........ .......

185,000

—

—

—

185,000

—

Svenska läkarsällskapet ........................................

3,000

_

3,000

Lasaretts underhåll..........................

15,774

15,774

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella

hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag.................................

7,000

—

—

—

7,000

—

Trpt

4,950,781

—

4,567 —

4,955,348

—

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

53

Anvisning

kontant.

i

Indelning och
därmed jäm-förlig anvis-ning, på
förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Trpt

4,950,781

—

4,567

—

4,955,348

—

Hospitals underhåll, förslagsanslag .................................................

3,500,000

—

——

—

3,500,000

—

Till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska....................................

22,000

—

—

—

22,000

—

Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslagsanslag.............................

75,000

—

—

—

75,000

—

Karantänsinrättningen på Ivänsö, förslagsanslag, högst.......................

16,600

—

—

—

16,600

—

Alderstillägg, förslagsanslag..........................................................

265,000

—

—

—

265,000

—

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.................................

50,000

—

—

—

50,000

—

Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser, förslagsanslag........

Till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet, reservations-

860,000

860,000

anslag..............................................................................

53,000

—

—

—

53,000

—

Till sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ..........................

1,300,000

—

—

—

1,300,000

—

Till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

16,000

—

—

—

16,000

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.....................

425,756

—

—

—

425,756

—

Extra utgifter, reservationsanslag ..................................................

12,000

—

—

—

12,000

—

Summa

11,546,137

-

4,567

—

11,550,704

—

54

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjätte liufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i civildepartementet, förslagsanslag 13,540

» aflönande af en extra föredragande inom civildepartementet ........................... 7,000

Godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande inom civildepartementet ......... 4,000

Till förhöjning af de inom civildepartementet anställda amanuensernas arfvoden m. m. 15,900

Öfver ståthållarämbetet :

Till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden angående automobiltrafik»
samt för arkivinredning m. m. i dessa tidningars redaktionslokal...........................

Landsstaterna i länen:

Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, förslagsanslag............ 350,000:

» beredande af tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän,

förslagsanslag.................................................................................... 794,800:

» ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna.................. 20,500:

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under år 1911

» anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel..................

» undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m..................................

» bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar......................................................

5.000

6.000
10,000

1,750,000: -

understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder.........................................................

500,000: -

Trpt 2,271,000;

Kronor.

40,440

25,000

1,165,300

1,230,740

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

55

Trpt 2,271,000:

i Till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark................... 30,000:

| » bestridande af kostnaderna för förlängning af vågbrytaren vid Hand kanin i

Mjällby socken af Blekinge län ......................................................... 24,300:

Medicinalstaten:

Till provisorisk lönereglering för ordinarie befattningsbafvare i medicinalstyrelsen,

förslagsanslag .................................................................................

» personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf Kichard Stenbeck

» aflönande af en extra vaktmästare bos medicinalstyrelsen ............................

» arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning...................

» bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen

»lupus vulgaris» behäftade personer från landsorten, förslagsanslag.....

» täckande af brist å ett till Järfsö sjukhus för spetälska anvisadt anslag m. m

» gratifikation åt medicine licentiaten Karl George Lindgren.......................

» anläggning af ett hospital i närheten af Östersund ...............................

» uppförande af bostadshus vid Uppsala hospital och asyl........................

» anordnande af järnvägsspår m. m. inom Säters hospitals område ..................

» inlösen af byggnader å ett staten tillhörigt område af Växjö Östergård.........

» upprätthållande af verksamheten vid de genom medel ur Konung Oscar II:s

jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna.......................................

» bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter.............

» bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, förslagsanslag ...

» stipendier för läkare, som genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvärd......

» uppförande af ett tuberkulossanatorium å Spenshults kronopark samt en paviljongvid
Österåsens sanatorium ...............................................................

19,200

600

1,175

5,800

15.000
8,250
2,400

750.000

75.000
19,900
10,050

200.000

400.000

405.000
2,700

62,625: —

Kronor.

Vattenfallsstyrelsen:

Till verkställande af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en schematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall ..................................................................

Bilcsförsäkringsanstalten:

Till upprätthållande af riksforsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag .........

» ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalning för
riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag................................................

148,000: -

15,500: —

Trpt

1,230,740

2,325,300

1,977,700

22,000

163,500

5,719,240

56

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Kronor.

öre.

Diverse anslag:

Trpt

5,719,240

—

Till anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning eller

arbetsöfverföring...............................................................................

21,400: —

»

bestridande af kostnaden för den genom statens försorg anordnade medling i

arbetstvister............................................................................

25,000: -

"

befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, för-

slagsanslag......................................................................................

40,000: -

»

understödjande af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet .............

10,000: —

»

ersättning åt länsmannen A. Egerström för ett husrötebelopp, som han ej kunnat

af företrädaren utfå ...........................

1,580: -

»

betäckande af vissa utaf statskontoret förskottsvis bestridda utgifter ............

640,870: —

))

beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte i

till civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag ......

70,000: -

808,856

—

Summa

6,528,096

-

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.