6

Riksdagens skrifvelse Nr 47.

Nr 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1911.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

(Lagutskottets utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

Vid innevarande Riksdag har enskild motionär framställt förslag
om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Då man genom stadgandena i 37 § stadsplanelagen ville bereda
möjlighet för reglerande på sätt där angifves af hvarje område å landet,
hvarest större byggnadsverksamhet kunde förväntas, utan att den dock
behöfde vara igångsatt, framhölls, att man vid ett. sådant reglerande
ej borde gå alltför mycket i detalj. I enlighet därmed ansågs fastställandet
af stadsplan för ett dylikt område endast böra medföra den
verkan, att nybyggnad ej finge ske å mark, som enligt planen skulle
ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Först då sedermera större
sammanträngd befolkning uppkommit å området, kan förordnande att
stadsplanelagen därå skall äga tillämpning meddelas i vanlig ordning
och med vanlig rättsverkan.

Ändring af stadsplan, som nyss nämnts, måste — då annan föreskrift
därom icke meddelats — antagas skola ske i samma ordning
som planen fastställes, d. v. s. af Konungen efter framställning af
Konungens befallningshafvande eller af områdets ägare. Det af motionären
afsedda stadgandet i lagens 2 §, att beslut om jämkning af ringa

7

Riksdagens skrifvelse Nr 47.

betydenhet i byggnadskvart.ers gränser, gatiiprofiler eller dylikt skall,
där ej kronans rätt beiöres, vara gällande, om det af Konungens
befallningshafvande fastställes, lär alltså ej äga motsvarande tillämpning
i fråga om stadsplan, som ofvan nämnts.

Ej heller synas i fråga om sådan stadsplan kunna tillämpas öfriga
af motionären afsedda, i lagens 3 § meddelade bestämmelser, att om
fastställande af visst sätt för byggnadstomternas användande samt af
tomtindelning skall gälla hvad i 2 § stadgas om fastställande af stadsplan.
Beträffande fastställande af tomtindelning för område, som afses
i 37 §, är i 38 § stadgadt, att detta skall ske af Konungens befallningshafvande
på framställning af områdets ägare. I fråga åter om fastställande
af visst sätt för användande af byggnadstomterna å sådant
område är föreskrift icke meddelad.

Såväl omförmälda andra stycke i 3 § som äfven 38 § hafva tillkommit
på hemställan af det särskilda utskott vid 1907 års riksdag,
som behandlade det då föreliggande förslaget till ifrågavarande lag.
Det förra stadgandet tillsattes i syfte hufvudsakligen, att stadsplans
helgd skulle kunna beredas åt sådana sträfvanden angående förgårdar,
fristående byggnader m. m., som prägla modern anläggning af städer
eller stadsliknande samhällen. Då tomtindelning oftast ansågs stå i
så nära sammanhang med bestämmelserna härom, att bägge frågorna
borde i ett sammanhang afgöras, ansågs jämväl böra medgifvas, att
frågan om tomtindelning finge behandlas på samma sätt som frågan
om fastställande af stadsplan.

De skäl, som sålunda i nämnda hänseenden gjort sig gällande i
fråga om städer och stadsliknande samhällen, synas äga giltighet äfven
beträffande de af motionären afsedda områden. Detta så mycket mer
som det just är vid ett områdes första reglerande för bebyggande som
det är af vikt, att de nämnda anordningarna blifva tillämpade.

Hvad angår motionärens yrkande, att jämkning af stadsplan, som
fastställts för af honom afsedt område, i förekommande fall må kunna
ske genom beslut af Konungens befallningshafvande, synas praktiska
skäl tala för motionärens förslag äfven i denna del.

Då, på sätt framgår af 2 § andra stycket i ifrågavarande lag,
hinder icke ansetts förefinnas att i fråga om sådana till stad hörande
områden, som ligga utom dess egentliga stadsplan, men inom dess
jurisdiktion, tillämpa liknande föreskrifter som de nu af motionären
afsedda, d. v. s, de allmänna reglerna i lagens 2 och 3 §§, synes någon
afsevärdare svårighet icke böra möta för tillämpning af motsvarande
bestämmelser äfven beträffande förevarande områden på landsbygden.

8

''Riksdagens skrifvelse Nr 48.

Riksdagen har för nående af nämnda ändamål ansett eu närmare
undersökning böra komma till stånd, än som kunnat inom Riksdagen
verkställas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke hvad i 2 § andra stycket
i lagen angående stadsplan och tomtindelning finnes stadgadt om jämkning
af stadsplan samt i 3 § andra stycket om fastställande af sättet
för byggnadstomternas användning och af tomtindelning, må gifvas
motsvarande tillämpning i fråga om sådana områden, som afses i 37 §
nämnda lag, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
kan gifva anledning.

Stockholm den 21 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1911.
_ — — — Andra Kammaren den 21---

Riksdagens skrif velse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 14 kap. 22 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär af anförda skäl
hemställt om sådan ändring i 14 kap. 22 § strafflagen, att ordet »foster»
i samma § skulle utbytas mot ordet »barn».

Den äldre svenska rätten såg i barnamord en särskild svår förbrytelse
och straffade i enlighet därmed sådant brott såsom kvalificeradt
mord. Ännu 1734 års lagstiftare ansågo, att barnamord borde be -