Riksdagens skrifvelse Nr 32.

1

Nr 32.

Uppläst och godkänd lios Första kammaren den 17 mars 1911.
— _ — — Andra kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om ändring i lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall
från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

(Lagutskottets utlåtande nr 15.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär framställt förslag
om viss ändring i lagen af den 18 oktober 1907 angående ryttare-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stamhemmanet.

Såsom motionären erinrat, är det enligt 1 § i lagen angående
ryttare-, soldat- och båtsmantorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet den 18 oktober 1907 ägare till lägenhet,
som där omförmäles, medgifvet att inom natt och år, efter det lägenheten
uppläts, för ändamål, som i lagen afses, göra ansökning om anteckning
i lagfartsprotokollet, att lägenheten utgör område, som varit
till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget. Har upplåtelsen
skeft, innan lagen trädt i kraft, skulle enligt lagen i dess ursprungliga
lydelse ansökningen hafva gjorts före den 1 juli 1908, hvilken tidpunkt
dock sedermera genom lag den 25 juni 1909 utsträckts till den
1 juli 1911.

Bihang till Riksd. prof . 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Höft. (Nr 32—34.)

2

Riksdagens skrifvelse Nr 32.

Enligt lagens 2 § kan jämväl ägare af hemman, hvartill hör
område, som utgör eller utgjort dylikt torp, göra ansökning, som nyss
nämnts. I sådant fall kan ansökningen göras när som helst, innan
området afsöndrats från hemmanet.

Motionären ifrågasätter nu, att berörda i 1 § första st}rcket stadgade
tid af natt och år måtte räknas icke från det upplåtelse af lägenheten
skott, utan från den dag lagfart å densamma beviljats.

Äfven om en sådan tidsbegränsning som den af motionären förordade
blefve stadgad, skulle det i allt fall fortfarande som hittills
komma att inträffa, att ägare af lägenheter, som här afses, af en mer
eller mindre ursäktlig obekantskap med lagen eller af annan anledning
försutte äfven en sålunda bestämd tid och därmed blefve i saknad af
den förmån, som den ifrågavarande lagstiftningen velat bereda. Om
man emellertid af särskilda skäl och under särskilda omständigheter
ansett sig kunna, i syfte hufvudsakligen af egnahemsidéns förverkligande

1 hithörande fall, vidtaga de anordningar, som skett genom denna lag,
torde det äfven vara riktigt och lämpligt, att man, i den män det utan
åsidosättande af annans rätt låter sig gorå, söker ytterligare tillgodose
nämnda intresse genom ett än vidare fullföljande på den inslagna vägen.
Detta synes utan fara kunna ske genom borttagande af de angifna tidsbegränsningarna
för ansökning, som här afses. Då nämligen det publikationsförfarande,
som omnämnes i lagens 5 §, naturligen skulle, oberoende
af eu sådan ändring, fortbestå, lära därmed vederbörande rättsägares
intressen fortfarande vara tillbörligt tillgodosedda. Hvad inteckningshafvare
angår, komma dessa, formellt sedt, härigenom ej i sämre
ställning, än om stamhemmanets ägare begagnar sin rätt enligt lagens

2 §, hvilken rätt, som nämnts, redan för närvarande måste anses ej
vara inskränkt till viss tid. Och hvad den sistnämnde angår, synes ej
heller dennes berättigade intresse böra kunna hindra, att lägenhetsägaren
först senare betjänar sig af en rätt, som i allt fall en gång
stått honom öppen, och hvaremot stamhemmanets ägare, när helst
den göres gällande, fortfarande kan göra yrkande, som omförmäles i
lagens 3 §.

Lagutskottet vid 1907 års riksdag yttrade i anledning af de då
väckta motioner, som ligga till grund för ifrågavarande lag, bland annat:

»Motionärens förslag innehåller icke någon viss tidsgräns, efter
hvilken anteckning till lagfartsprotokollet om afsöndrad lägenhets egenskap
af knekttorp ej skulle göras.

Skulle en sådan tidsgräns utsättas, borde den väl bestämmas med
hänsyn till den tid, då indelningsverket i dess helhet kan väntas hafva

3

Riksdagens skrifvelse Nr 32.

upphört, men då en beräkning häraf för närvarande ej är möjlig och
ännu ett jämförelsevis stort antal rusthåll och rotar äro effektiva, har
utskottet ansett, att bestämmandet af en sådan tidsgräns, därest den
anses lämplig, bör blifva beroende af framdeles skeende lagstiftning.

Hvad ofvan anförts gäller emellertid endast de torp, som afsöndras,
efter det lagen trädt i kraft. Har ett knekttorp dessförinnan afsöndrats,
synes dess ägare, för vinnande af befrielse från inteckning, böra vara
skyldig; därom göra ansökan inom viss kortare tid, t. ex. före den 1
juli 1908.»

Då Riksdagen ansett sig kunna tillstyrka den ofvan förordade
anordningen, har Riksdagen förutsatt, att en sådan absolut tidsgräns
som den af 1907 års lagutskott afsedda förr eller senare skulle komma
att stadgas, eller med andra ord att hela den ifrågavarande lagstiftningen
inom en icke alltför aflägsen framtid kommer att upphäfvas.

Af den beräkning angående antalet i riket befintliga torp af ifrågavarande
beskaffenhet, som vid tillkomsten af förevarande lag inom lagutskottet
verkställdes, framgår, att antalet utgjort 25,278.

År 1909 inhämtades af en på föranstaltande af chefen för justitiedepartementet
verkställd utredning, att lagen då kommit till användning
i allenast omkring 1,500 fall.

Antalet effektiva rusthåll och rotar vid armén och båtsmanshållet
vid början af hvart och ett af åren 1904—1910 framgår af följande
sammanställning, som hållits Riksdagens lagutskott till hända:

! Effektiva rusthåll och rotar vid

År.

armén.

båtsmanshållet.

1904 .........

14,489

251

1905 .........

12,034

200

1906 .........

10,103

157

1907 .......

8,382

139

1908 ........

7,122

113

1909 .........

6,322

102

1910.........

5,758

92

Den sålunda skedda årliga minskningen i antalet torp kommer
naturligen att fortgå. För närvarande torde det emellertid vara synnerligen
vanskligt att fixera någon bestämd tidpunkt, då samtliga rotar,
som bär alses, äro ineffektiva. Riksdagen har därför ej ansett lämpligt,

4

Riksdagens skrifvelse Nr 32.

att någon för alla förhållanden gällande sluttid för begagnande af den
ifrågavarande rätten för närvarande utsättes.

_ Ehuru det synes Riksdagen tydligt, att den nu ifrågasatta lagändringen,
äfven utan att det uttryckligen utsäges, bör gälla till förmån
jämväl för dem, som vid tiden för ändringens ikraftträdande kunna
hafva försuttit den för närvarande stadgade tid för ansökning, hvarom
är fråga, har dock Riksdagen för undanröjande af all tvekan i sådant
afseende ansett detta böra uttalas i lagtexten.

Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen på grund af hvad
sålunda förekommit för sin del antagit följande

. Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat■ och båtsmanstorps befriande i vissa fall från
ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar
för inteckningar i stamhemmanet skall hafva följande ändrade
lydelse:

1 §•

1. År lägenhet afsöndrad från hemman och varder, då lagfart
sökes eller eljest, inför vederbörlig domstol styrkt, att lägenheten utgör
område, som vant till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget,
må på ansökning af lägenhetens ägare anteckning om sådant
förhållande införas i lagfartsprotokollet.

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats
_ i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten, ändå att med öfriga
rättägande ej är sålunda aftaladt.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och skall äga
tillämpning jämväl i fråga om lägenheter, som dessförinnan upplåtits.

Stockholm den 17 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.