2
Riksdagens skrifvelse Nr 27.
och med vissa beträffande detta område tillstyrkta förbehåll försäljas till
Falkenbergs stad för en köpeskilling af 1,200 kronor under villkor i öfrigt:
att området får af staden tillträdas den 14 mars 1912;
att köpeskillingen, som skall inbetalas till Kungl. Majrts befallningshafvande
i länet, erlägges senast å den dag, då staden får tillträda området, samt
att staden ensam vidkännes de med områdets afskiljande och lagfarten
å fånget förenade kostnader.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 7 mars 1911.
Med underdånig vördnad.
Nr 27.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 10 mars 1911.
— — — — Andra kammaren den 10 — — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utredning angående
lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkning
saf handling ars beläggande med stämpel.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 3.)
Till Konungen.
Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner har föreslagits, att
Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring i förordningen angående stämpelafgiften af den 18 sep
-
3
Riksdagens skrifvelse Nr 27.
timber 1908, att nödig kontroll öfver att afhandling angående skogsafverkning
försåges med stämpel måtte vinnas.
Enligt gällande stämpelförordning skall afhandling om skogsafverkning
vid upprättandet eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig
göra, sist inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af
sådan afhandling skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven
tid förse handlingen med stadgad stämpel bota två gånger den felande
stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.
Före den 1 januari 1909, då nu gällande stämpelförordning trädde
i kraft, gällde, enligt beslut af 1894 års Eiksdag, att skogsafverkningsafhandling
skulle förses med stämpel, då den företeddes för vinnande
af inteckning. För fel eller försummelse härutinnan fanns då endast ett
generellt stadgande med hänvisning till allmän lag angående ansvar i
sådant fall för vederbörande ämbets- eller tjänsteman.
1904 års Eiksdag framhöll i skrifvelse (nr 146) till Ivungl. Maj:t,
att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående
utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke
endast på stämpelbeskattningens område utan äfven på andra beskattningsområden
kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme
att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde
genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke
blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning
åtkomlig. Bland de åtgärder, som härvid af Eiksdagen
åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid försäljning
af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde funnes,
den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades
sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen såsom
likvid för själfva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,
under det att den större delen af köpeskillingen betraktades utgöra
ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges
från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse
som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare
utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Eiksdagen förändring
af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet väl
påkallad. Då Eiksdagen emellertid ansåg en mera omfattande utredning
4
Riksdagens skrifvelse Nr 27.
än den, Riksdagen varit i tillfälle att verkställa, vara erforderlig för att
afgöra, Indika åtgärder härutinnan borde vidtagas, hemställde Riksdagen,
att Ivungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, genom Indika åtgärder
de anmärkta missförhållandena kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
I det förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, som innefattas
i Eders Ivungl. Maj ds proposition nr 160 till 1908 års Riksdag,
vann Riksdagens ofvan omförmälda framställning beaktande.
Af det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt vid
berörda proposition, framgår, att öfver Riksdagens omförmälda framställning
hörts dels öfverståthållarämbetet och samtliga Eders Ivungl. Maj ds
befallningshafvande i länen, dels ock statskontoret. Statskontoret framhöll
i sitt utlåtande, bland annat, att i frågan inkomna yttranden finge
anses hafva lämnat full visshet därom, att de öfverklagade missförhållandena
förekomme i den utsträckning, att, på sätt 1904 års Riksdag antagit,
särskilda åtgärder till deras stäfjande vore af verkligt behof påkallade,
hvaremot det förefölle som om meningarna varit något delade,
när det gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas.
Efter att hafva omförmält och granskat de i sådant hänseende framkomna
förslag, vid hvilka enligt statskontorets mening uppmärksamhet
särskildt borde fästas, uttalade statskontoret, att det hufvudsakliga
syftet efter statskontorets antagande borde stå att vinna genom
införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga
hvarje skogsafverksningskontrakt, dels ock af ett stadgande om
ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den
sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse. Äfven departementschefen
uttalade till berörda statsrådsprotokoll, att det efter den vunna allsidiga
utredningen af frågan finge anses till visshet ådagalagdt, att de i Riksdagens
skrifvelse åsyftade missförhållandena förekomme i den omfattning,
att man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i
möjligaste mån afhjälpa desamma. Eders Ivungl. Maj:ts förslag till
stämpelförordning upptog de af statskontoret föreslagna bestämmelserna i
förevarande ämne.
Bevillningsutskottet vid 1908 års Riksdag tillstyrkte bifall till propositionen
i denna del utan att i sitt betänkande beröra frågan och
Riksdagens bägge kamrar lämnade utan diskussion sitt bifall till de
förändrade bestämmelserna, hvilka sålunda infördes i 1908 års stämpelförordning
och från och med den 1 januari 1909 varit i gällande kraft.
5
Riksdagens skrifvelse Nr 27.
I ofvanberörda motioner har gjorts gällande, att dessa bestämmelser
icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomme
afhandlingar angående skogsafverkning, hvilka icke blifvit behörigen
stämpelbelagda.
Genom upplysningar, som lämnats vid ärendets behandling inom
Riksdagen, har denna uppfattning bekräftats. Från skilda trakter i
landet har vitsordats, att skogsafverkningskontrakt ofta upprättas utan
att i laga ordning stämpelbeläggas.
Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kan finna sin förklaring
i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen af
ifrågavarande stämpelskyldighet, lära dock gällande ansvarsbestämmelser
icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkningsafhandlingar.
Förklaringen härtill torde man kunna söka dels
i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den obetydliga
risk, som är därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren har föga intresse
af att åtala. Till närmare utveckling häraf vill Riksdagen anföra
följande.
Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande
afhandlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid en annan
form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke är satt i
samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen stämpelskyldigheten
vid öfverlåtelse af fondpapper. Yid öfverlåtelse af fondpapper
kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flere personer
för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen i
öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelser af mäklare, dels åligger,
där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom
vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.
Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta, utan att
någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta
sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed
förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet
kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvaren
ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan han inställer
sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också
gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i
stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,
afser att bereda denne, väsentligen försvagas.
Hvad Riksdagen sålunda anfört torde innefatta tillräckliga skäl att
6
Riksdagens skrifvelse Nr 27.
antaga, att ifrågavarande missförhållande fortfarande förekommer i icke
ringa omfattning, och den af 1904 års riksdag framhållna och af Eders
Kungl. Maj:t år 1908 bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma
synes sålunda fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten att
vinna rättelse härutinnan är enligt Riksdagens mening så mycket mera
beaktansvärd, som det icke kan befordra aktning för gällande lag, att
vissa dess bestämmelser stratflöst kunna kringgås trots statsmakternas
försök att genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan möjlighet.
1908 års bestämmelser tillkommo under den af föredragande departementschefen
till ofvanberörda statsrådsprotokoll uttalade synpunkten,
att man borde låta sig angeläget vara att icke ålägga vederbörande
förpliktelser utöfver hvad som kunde anses nödvändigt för det hufvudsakliga
målets vinnande. Med fullt erkännande af denna uppfattnings
riktighet måste man dock numera, sedan det visat sig, att de bestämmelser,
som i ifrågavarande hänseende infördes år 1908, icke varit tillräckliga
att betrygga det med dem afsedda syftet, söka finna starkare
garantier för stämpelskyldighetens fullgörande i förevarande fall.
Motionärerna hafva tänkt sig, att i sådant syfte utgifvare af skogsafverkningsafhandling
borde åläggas att inom viss tid efter utgifvandet
för allmän åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande af att
denna vore i laga ordning stämpelbelagd. Utan att yttra sig om lämpligheten
af den af motionärerna sålunda anvisade utvägen, får Riksdagen
på grund af hvad Riksdagen sålunda anfört anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande års riksdag framlägga
förslag till sådan ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften,
att nödig kontroll må vinnas däröfver, att afhandling angående skogsavverkning
förses med stämpel.
Stockholm den 10 mars 1911.
Med undersåtlig vördnad.