Riksdagens skrifvelse nr 248.

1

Nr 248.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 47 och 50 samt memorial nr 55.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om
ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

Den af motionären berörda frågan om åtgärder för en effektivare
lagstiftning mot sådana tukt och sedlighet sårande gärningar, som af
honom afses, har tidigare uppmärksammats inom Riksdagen. Sålunda
anhöll Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1893, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke de lagbestämmelser, som afse
förekommande af osedlighet eller lockelser därtill, måtte kunna göras mera
verksamma genom att fullständigas och i öfrigt mera lämpas efter rådande
förhållanden, särskild! med afseende a tillsynen öfver dessa bestämmelsers
efterlefnad, samt därefter vidtaga de åtgärder, som häraf kunde föranledas.
I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat, att anledning
fanns att antaga, att tukt och sedlighet sårande bilder spriddes i stort antal
utan att sådant behörigen beifrades. Om orsaken till att åtal för sådana
brott mera sällan förekomme befunnes vara ofullständighet i gällande
Bihang till liiksd. prof. 1011. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. (Nr 248.) 1

2 Riksdagens skrifvelse nr 248.

lagstiftning, borde denna undergå sådan ändring, hvarigenom laglig tukt
med större energi måtte kunna upprätthållas. Särskild! vore det i sådant
ändamål viktigt, att strafflagens förbud mot utspridande af osedliga skrifter,
målningar, teckningar och bilder fullständigades genom förbud jämväl
mot dylika alsters utbjudande eller hållande till salu.

Justitiekanslersämbetet vitsordade i sitt öfver Riksdagens berörda skrifvelse
afgifna utlåtande af den 20 augusti 1896 bland annat behofvet af
sådan ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, att däri komme att stadgas straff
äfven för den, som för egen eller andras räkning hölle till salu eller utbjöde,
utställde eller ansloge sådan skrift eller bild, som sårade tukt och
sedlighet.

Med hänsyn särskild! till den stora spridning, skrifter af här ifrågavarande
beskaffenhet nått från det ena landet till det andra, samt vikten
af internationella åtgärder för motverkande af den fara, som häruti visat
sig företinnas, hölls på inbjudan af franska regeringen i Paris den 18 april
—4 maj 1910 en internationell konferens för förhindrande af osedliga
publikationers spridande. Denna konferens, vid hvilken 15 stater, däribland
Sverige, voro representerade genom ombud, beslöt dels att, med
villkor om ratificering, antaga ett »arrangement», afseende vissa administrativa
åtgärder mot omförmälda publikationer, och dels att ett å konferensen
utarbetadt förslag till konvention, innefattadt i ett slutprotokoll, skulle
underställas de särskilda regeringarnas bedömande. Nämnda förslag till
konvention innehåller bland annat, att straff bör drabba enhvar, som för
afsalu eller utdelning tillverkar eller innehar osedliga skrifter, teckningar,
bilder eller föremål, för samma ändamål importerar eller låter importera,
transporterar eller låter transportera dylika alster, drifver handel därmed
(äfven icke offentligt) eller yrkesmässigt utlånar dem eller tillkännagifver
denna handel på hvilket offentligt sätt som helst. De kontraherande stater,
hvilkas lagstiftning för närvarande icke anses tillräcklig att gifva effekt åt
konventionen, förbinda sig att vidtaga eller för sina folkrepresentationer
föreslå nödiga mått och steg i detta afseende. Arrangementet är icke
undertecknadt å Sveriges vägnar, hvaremot slutprotokollet undertecknats
af samtliga i konferensen deltagande staters ombud.

Vikten af effektivare lagbestämmelser i omförmälda afseende har
äfven vitsordats af den s. k. reglementeringskommittén i dess den 31 december
1910 af<fffna betänkande.

I en till Eders Kungl. Maj:t den 20 februari 1911 ingifven skrift hafva
ärkebiskopen J. A. Ekman m. fl., med framhållande, att spridningen af
bilder eller andra alster med för tukt och sedlighet sårande framställningar
under senare tider tagit ett omfång, som borde uppkalla samhället till för -

o

Riksdagens skrifvelse nr 248.

svar däremot, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag
till förändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

I anledning häraf har också inom justitiedepartementet utarbetats och
underställts lagrådets granskning förslag till tillägg till 18 kap. 13 § strafflagen
i ändamål att skrift, målning, teckning eller bild, som afsåges i paragrafens
första stycke, måtte kunna förklaras förbruten. Detta förslag kommer
emellertid, enligt hvad Riksdagen inhämtat, icke att föreläggas denna Riksdag.

På sätt i motionen framhålles, har det blifvit allt vanligare, att tukt
och sedlighet sårande ritningar, fotografier och andra afbildningar, bland
annat i form af vykort, mestadels från utlandet spridts här i landet och
nått en utbredning, som inger allvarsamma farhågor. Mot det ocker på
andras obetänksamhet eller lättsinne, hvartill den gör sig skyldig, som för
egen vinning och såsom en lönande affär bedrifver ifrågavarande slags trafik,
måste det enligt Riksdagens mening vara samhällets plikt att skarpt reagera.
Särskildt för ungdomen, hos hvilken dylika schackrare lära hafva lyckats
afsätta sina varor i större omfattning, än man i allmänhet vill tro, synes
den här föreliggande faran iögonenfallande. Det synes vara anledning antaga,
att, om ej denna rörelse, som väl hittills i allmänhet i någon större omfattning
bedrifvits endast i de större städerna, allvarligen stäfjas, densamma skall
komma att sträcka sig och sina verkningar ut till öfriga delar af landet.

Lika med motionären finner Riksdagen det därför vara af synnerlig
vikt, att, såvidt på lagstiftningen ankommer, de åtgärder vidtagas mot
ifrågavarande slags samhällsonda, hvaraf behof ostridigt förefinnes.

Enligt Riksdagens mening kan det vid anförda förhållanden icke vara
riktigt, att dylika åtgärder helt åsidosättas i afvaktan på det mer ingående
och mer tidsödande öfvervägande, som för behörigt fullständigande af den
gällande lagstiftningen i ämnet, bland annat ur internationellt rättslig
synpunkt, kan vara erforderligt.

I sådant syfte anser Riksdagen omedelbart böra afhjälpas den förut
framhållna och af erfarenheten ytterligare bestyrkta brist i nämnda lagstiftning,
att däraf i allmänhet ej träffas den, som håller till salu eller
utbjuder alster af ifrågavarande beskaffenhet utan att försäljning eller
annat utspridande ägt rum. Då den bevisning, som i sistnämnda hänseende
erfordras, ofta visat sig svår att åstadkomma, hafva vederbörande
myndigheter icke kunnat med nödig effektivitet ingripa i förekommande fall.
Riksdagen har därför ansett sig böra förorda sådant tillägg till lagrummet
i fråga, att saluhållande och utbjudande af skrift, målning, teckning eller
bild, som sårar tukt och sedlighet, komma att falla under lagrummets
straffbestämmelser.

4

Riksdagens skrifvelse nr 248.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen för sin del antagit
följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen:

Härigenom förordnas, att 18 kap. 13 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning,
teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes med böter eller
fängelse. Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och
sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse däraf
kommer.

Där någon — — — — — — —--— — — — — — —

där stadgas.

Stockholm den 30 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad

111570

Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.