Riksdagens skrifvelse Nr 226.
1
Nr 226.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 27 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 27 maj 1911.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner
om ändringar i gällande förordning angående försäljning
af brännvin.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 32 och memorial nr 40).
Till Konungen.
Vid innevarande års Riksdag hafva af enskilda motionärer gjorts
framställningar, åsyftande ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning
med afseende å det så kallade Göteborgssystemet.
Göteborgssystemet afsåg, som bekant, ursprungligen endast att reformera
försäljningen — närmast utskänkningen — af brännvin till arbetarbefolkningen,
därvid man ville dels inskränka brännvinsförtäringen, dels
göra densamma till sina följder mindre fördärflig. Målet ville man vinna
dels och framför allt genom att aflägsna det enskilda ekonomiska intresset,
d. v. s. ordna försäljningen så, att säljarna ej hade något intresse af ökad
omsättning, dels ock genom att förbättra kroglokalerna och såmedelst utöfva
ett hyfsande inflytande på kunderna samt genom att vid utskänkning
Bihang till Rikad. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 62 Häft. (Nr 226—227.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 226.
tillhandahålla lagad mat, hvilket skulle minska brännvinets hälsovådliga
inflytande. Därjämte skulle, enligt den ursprungliga idén, systembolagens
inkomster hufvudsakligen användas till arbetarklassens gagn.
I en af de väckta motionerna hafva synnerligen skarpa anmärkningar
riktats mot det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare
åren stegrats i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte
det missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen
nära nog helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.
Om också motionärens framställning är öfverdrifven, i det att bland
annat omkostnadsstegringen till afsevärd del berott af omständigheter,
öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, såsom växande utskylder till stat och
kommun, berättigade löneförhöjningar åt tjänstemän hos bolagen och ökade
hyror äfvensom beträffande Stockholm och någon annan stad af den i
nykterhetens intresse vidtagna åtgärden att förbjuda den s. k. disksupningen,
hvilken åtgärd tydligen bidragit att öka kostnaden för hvarje utskänkt liter
brännvin, torde likväl kvarstå som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna
för bolagens utöfvande af brännvinsförsäljningen i allmänhet äro högre
än förhållandena synas betinga och med hänsyn till den uppkommande
vinsten kan anses skäligt.
Redan sistlidet års Riksdag har emellertid uppmärksammat, att omkostnaderna
inom vissa bolag stigit till en betydande höjd, och anmärkt,
att, äfven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån förklara
en dylik företeelse, sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag emellan,
som den officiella statistiken hade att uppvisa, vore ägnad att tilldraga sig
uppmärksamhet. Riksdagen fann med afseende härå önskvärdt, att en
opartisk och grundlig utredning anställdes beträffande omfattningen af
förefintliga missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande medelst skärpt
kontroll eller genom andra lämpliga åtgärder, och blef jämväl en skrifvelse
afbiten till Eders Kungl. Maj:t med begäran om en sådan utredning.
Då emellertid det utredningsarbete, som med anledning af berörda
skrifvelse lärer vara påbörjadt, ännu icke blifvit slutfördt, har det synts Riksdagen
lämpligt att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för några
punkter, som, utöfver hvad sistlidet år framhölls, särskildt böra vid utredningen
beaktas.
I sådant afseende har Riksdagen till en början velat framhålla, att
bolagens bokföring synes böra så ordnas, att den tydligt utvisar inkomster
och utgifter för de olika grenarna af ett bolags rörelse och sålunda särskildt
för utminuteringen och särskildt för utskänkningen.
Vidare har Riksdagen fäst sig vid frågan om bolagens mathållning.
3
Riksdagens skrifvelse Nr 226.
Motionären har låtit sin framställning anknyta sig förnämligast till förhållandena
i Stockholm. Systembolaget i Stockholm utöfvar själf 30 utskänkningsrättigheter
i s. k. värdshus, afsedda närmast för arbetarklassen.
I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med finare
lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,
att matprisen äro så låga, att bolaget utöfvar illojal konkurrens med
nykterhetsvärdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af
bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,
ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I
huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad, har Riksdagen icke
varit i tillfälle att utröna. Men obestridligt torde vara, att den äger en
viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer
mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning
in. m., hvarigenom det blir denne möjligt att hålla lägre priser än
andra jämförliga matserveringsställen. Det åligger visserligen bolagen
att vid utskänkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter
Riksdagens förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför
komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller Riksdagen före, att
genom en mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnadssiffra
skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall
kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden
inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola
kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.
Af den officiella statistiken framgår, att de särskilda bolagens verksamhet
gifvit mycket olika resultat beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer,
som reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget
kan inköpa varan, samt det salupris bolaget håller. I det förra hänseendet
kan man icke bortse från, hurusom de senare årens företeelser
på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen i beroende af den
uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker i landet, den
s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom gifven
konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning. Det synes under dessa
förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder vidtagas till bolagens
skyddande emot producenternas starka sammanslutningar. I sådant afseende
har motionären föreslagit, att staten skulle inlösa förädlingsverken
och därefter bedrifva förädlingen. Det afsedda ändamålet torde dock kunna
nås på andra vägar. Bland annat står ju alltid den utvägen öppen att
genom förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildning
på förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas vid
en utredning af frågan.
4
Riksdagens skrifvelse Nr 226.
I afseende å salupriset åter äro bolagen oförhindrade att taga hänsyn
till alla inverkande omständigheter och beroende allenast af eventuell
konkurrens sinsemellan. Denna konkurrens har emellertid ledt därtill, att
olika bolag fixera olika pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter
varmrenadt brännvin vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,1 öre
\ och högst 2 kronor. För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1
krona 50 öre och 1 krona 75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona
50 öre och hos 6 af dessa lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var
priset däremot högre än 1 krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det
sålda brännvinet växlade och ingalunda alltid i proportion till priset.
Riksdagen, som funnit denna konkurrens oegentlig, har velat ifrågasätta,
huruvida icke bestämmelser kunde och borde införas därom, att alla
systembolag skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma
alkoholhalt tillsaluhålla egentligt brännvin äfvensom billig konjak och
liknande drycker.
Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens
sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd
utåt, har af motionären föreslagits inrättandet af en särskild kommission
eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande
befogenhet. På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas
»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu
utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle
öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas
anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan
gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,
äfvensom verkställa inköp.
I princip har förslaget om ett gemensamt organ för samtliga systembolag
synts Riksdagen vara värdt det största beaktande, äfven om
man måste anse, att motionären tillämnat den ifrågasatta öfverstyrelsen
en väl vidsträckt befogenhet, då han synes hafva afsett, att den skulle
rent af ersätta de lokala styrelserna äfven beträffande vissa angelägenheter,
som enligt sakens natur lika väl eller bättre kunna besörjas af dem.
Lämpliga uppgifter för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären
tänkt sig, blefve fristående eller, såsom enligt Riksdagens åsikt därjämte
och främst bör förutsättas, ordnades såsom en afdelning af kontrollstyrelsen,
torde emellertid vara att åstadkomma och vidmakthålla större
likformighet de olika bolagen emellan i fråga om en del med försäljningsrörelsen
sammanhängande spörsmål äfvensom tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga
principer komme att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis
beträffande öfverlåtelsekontrakt, försäljningspris, varans styrka, förvaltnings
-
5
Riksdagens skrifvelse Nr 226.
kostnader o. s. v. En blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare
uppslag i afseende å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde
och befogenhet.
I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits ändrade bestämmelser
angående sammansättningen af bolagens styrelser, i syfte att -det allmänna måtte i dem blifva starkare representeradt.
Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt
Riksdagen ofvan förordat, synes det allmännas intresse blifva i väsentlig
mån tillgodosedt. Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas
sammansättning blir föremål för särskildt öfvervägande vid den
utredning, som med denna Riksdagens skrifvelse åsyftas.
Slutligen vill Riksdagen framhålla, att för denna utredning icke torde
böra på förhand uppdragas alltför snafva gränser. En ganska grundlig
revision af hithörande bestämmelser är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende
af de intressen, systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och
en närmare undersökning kan möjligen komma att gifva vid handen, att
äfven andra åtgärder än de af Riksdagen förordade kunna visa sig erforderliga
för ändamålets vinnande.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta, att vid den utredning rörande behöfligheten
af ändrade föreskrifter för brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet,
om hvars anordnande Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,
jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån ytterligare revision
af gällande brännvinsförsäljningsförordning i här ofvan förordade hänseenden
kan finnas af behofvet påkallad, samt att därefter måtte för Riksdagen
framläggas det förslag, som af utredningen kan föranledas.
Stockholm den 27 maj 1911.
Med undersåtlig vördnad.