Riksdagens skrifvelse Nr 206.
5
Nr 206.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 29 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 29 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i fråga , om med sjukvård
sysselsatta kvinnors arbetsförhållanden.
(Första kammarens första tillfälliga, utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen har väckts förslag om verkställande af undersökning
rörande i sjukvård sysselsatta kvinnors arbetsförhållanden samt vidtagande
af de åtgärder till denna personals bästa, hvartill undersökningen
kunde gifva anledning.
Sjuksköterskeinstitutionen, som i sin nuvarande form är relativt ung,
har under de sista decennierna hastigt utvecklat sig. Ej blott på Sophiahemmet
och öfriga institutioner i Stockholm, som grundlagt den moderna
sjuksköterskeutbildningen i Sverige, utan numera äfven å de stora lasaretten
samt på statens hospital hållas årliga utbildningskurser för sjuksköterskor.
Äfven för sjukvården utom sjukhusen hafva sjuksköterskor,
s. k. distriktssköterskor, anställts i kommunernas tjänst. Löneförmånerna
och villkoren i öfrigt hafva också på senare tider flerestädes förbättrats.
Oaktadt detta synes det emellertid Riksdagen, att inom det ifrågavarande
arbetsområdet en del missförhållanden ännu förefinnas, hvilka
påfordra en ingående undersökning.
Sjukvårdspersonalen betungas nämligen utan tvifvel med till öfveransträngning
stundom ledande hardt arbete och den saknar ofta semester;
dess anställning måste i åtskilliga afseenden anses mindre betryggande,
Bill. till Riksd. prut. Bni. 10 Band. 1 Afd. 1 Band. ''55 Haft. 2
6 Riksdagens skrifvelse Nr 206.
kvarjämte det ofta är otillräckligt sörj dt för dess underhåll ock vård
under sjukdomsfall ock på ålderdomen.
En del af dessa missförhållanden äro påtagligen sådana, som ligga
i sjukvårdens natur. Särskilt vill Riksdagen i sådant afseende framhålla,
att det ej torde vara möjligt eller för tillgodoseende af den hjälpsökande
allmänhetens kraf ens önskvärdt att med några mer eller mindre
detaljerade allmänna föreskrifter ordna ifrågavarande arbete så, att öfveransträngning
vid alla tillfällen undvikes.
Det synes dock Riksdagen önskvärdt och genomförbart att, efter
föregången allsidig undersökning och utredning, i åtskilliga afseenden
reglera och förbättra sjukvårdspersonalens ställning och arbetsförhållanden.
En sådan undersökning skulle utan tvifvel vara till nytta äfven i
så måtto, att redan blotta påvisandet af missförhållanden borde i många
fall leda till deras afhjälpande utan statens mellankomst; och synes det
Riksdagen att den ej minsta nyttan af en undersökning läge häri.
Emellertid skulle enligt Riksdagens mening ett alltför djupgående ingripande
från statens sida hvarken vara önskvärdt eller nödvändigt, ity
att ett sådant ingripande lätt kunde tänkas verka hämmande på sjuksköterskekårens
fria utbildning och på de insatser härutinnan, som det
enskilda initiativet bör taga.
Den ifrågasatta undersökningen bör dock enligt Riksdagens mening
icke omfatta all sjukvårdspersonal utan endast den, som sysslar med
sjukvård i egentlig mening, d. v. s. sjuksköterskor och sjuksköterskeelever
samt af dessa endast sådana, som tjänstgöra vid allmänna sjukvårdsinrättningar
samt de i kommunernas tjänst anställda s. k. distriktssköterskorna.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t måtte verkställa en undersökning om sjuksköterskors och
sjuksköterskeelevers vid allmänna sjukvårdsinrättningar och s. k. distriktssköterskors
arbetsförhållanden samt vidtaga de åtgärder, hvartill undersökningen
kan gifva anledning.
Stockholm den 29 maj 1911.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Nja Tryckeri-Aktiebolaget, 1911.