Riksdagens skrifvelse Nr 198.
1
Sr 198.
Uppläst och godkänd hos Törsta kammaren den 30 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stadga om skjutsväsendet.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 110.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 31 mars 1911 aflåten proposition, nr 151,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionen
fogadt förslag till stadga om skjutsväsendet.
I skrifvelse den 27 april 1905 anhöll Riksdagen hos Kungl. Maj:t
om utredning och förslag rörande skjutsväsendet i syfte att den skyldighet
för vissa hemman att fortfarande ansvara för skjutsningens uppehållande
å landet, som för särskilda fall enligt gällande författningar
ännu kvarstode, måtte upphöra eller, därest så ej kunde ske, för samma
hemman göras mindre betungande. Riksdagen uttalade i nämnda skrifvelse,
att ett bibehållande af den obligatoriska skjutskyldigheten ej stode i
öfverensstämmelse med nu gällande åskådning om all jords lika beskattning.
En hel del hemman vore nämligen befriade från skjutsningsbesväret,
och de hemman, som för dem åliggande gästgifverihållning af
ålder varit befriade från rotering eller grundskatt, både vid rustningsoch
roteringsbesvärets aflyftande från jorden och grundskatternas afskrifning
icke erhållit någon motsvarande lindring. Riksdagen ansåge
därför tiden vara inne för ett fullständigt genomförande af principen om
Bihang till Biksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 53 Höft. (Nr 198-200.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
skjutsningens uppehållande på frivillighetens väg och skjuts väsendets
ordnande såsom en allmän samhällsangelägenhet. Därest skjutsningens
uppehållande icke kunde ske genom entreprenad eller godvilligt åtagande,
syntes denna angelägenhet böra öfverlämnas åt landstingen med biträde
i en eller annan form från statens sida.
Länsstyrelserna, som anbefalldes att efter vederbörandes hörande
inkomma med yttranden öfver Riksdagens omförmälda skrifvelse, afgåfvo
härefter dylika utlåtanden, åtföljda af yttranden från bland andra
flertalet landsting, och tillstyrkte uti dessa utlåtanden och yttranden de
flesta länsstyrelserna och landstingen en förändring, hvarigenom skjutsningen
komme att ordnas såsom en allmän samhällsangelägenhet.
Kammarkollegium, som sedermera afgaf underdånigt utlåtande i
ärendet, anslöt sig jämväl till förslaget om .skjutsskyldighetens afskaffande.
Det nu föreliggande förslaget, som väsentligen är byggdt på
kammarkollegii berörda utlåtande, står hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med Riksdagens förenämnda skrifvelse och innebär i främsta rummet
den skjutsskyldiga jordens befrielse från det nuvarande besväret. Riksdagen
delar i detta afseende till fullo den uppfattningen, som kommit
till uttryck i förslaget. För skjutsskyldighetens afskaffande hafva nämligen
enligt Riksdagens åsikt anförts så talande skäl, att Riksdagen finner
sig fullt öfvertygad om riktigheten däraf. De viktigaste af dessa skäl
synas Riksdagen vara, att ifrågavarande besvär endast drabbar vissa
fastigheter, att synnerligen stor ojämnhet råder beträffande besvärets fördelning,
att skjutslagen äro ställda i alltför stort beroende af de entreprenadbidrag,
som landstingen kunna finna skäligt anvisa, samt framför allt
att nuvarande anordning strider emot den annars numera genomförda
principen om all jords lika beskattning.
Mot skjutsskyldighetens afskaffande kan däremot egentligen endast
ett skäl anföras, nämligen att kostnaderna för skjutsningens uppehållande
med all sannolikhet för vissa trakter komma att undergå någon ökning
genom skjutshållningens ordnande enligt det föreliggande förslaget. Att
så blifver fallet, torde nog icke kunna bestridas, men synes det Riksdagen,
som om lämpliga utvägar i förslaget anvisats för att begränsa
skjutskostnaden, och lärer för öfrig! en dylik kostnadsökning ej fä förhindra
en åtgärd från statsmakternas sida, som är påkallad af billighet
och rättvisa.
Beträffande frågan hvem skyldigheten att subsidiärt svara för
skjutsningens uppehållande, i händelse skjutsanstalt icke kan efter entreprenad
eller godvilligt åtagande komma till stånd, vill Riksdagen an
-
3
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
sluta sig till förslaget, som i denna del står i full öfverensstämmelse
med den i Riksdagens meromnämnda skrifvelse uttalade uppfattningen.
I detta sammanhang anser sig Riksdagen böra särskildt framhålla,
att enligt förslaget staten, äfven där entreprenad vid skjutsanstalt ej
kommer till stånd, skall efter samma grund som beträffande entreprenadbidragen
med landstinget deltaga i kostnaden för anstaltens uppehållande
på annat sätt. Ehuru Riksdagen väl inser, att en betydande
del af skjutsbördan härigenom kommer att öfverflyttas å statsverket,
har Riksdagen dock funnit denna bestämmelse ej böra hindra antagande
af förslaget, då Riksdagen ju förutsatt, att statens biträde skulle för
skjutsbesvärets afskaffande i en eller annan form erfordras.
De medel, som stå till buds för att lämpligen begränsa skjutskostnaden,
äro enligt förslaget dels en indragning af mindre behöfliga
skjutsanstalter, dels ock en allmän förhöjning af den skjutslega, som
entreprenör skall äga att uppbära. Beträffande det förstnämnda af dessa
medel, hvilka synas Riksdagen välbetänkta och ägnade att främja det
med dem afsedda ändamålet, vill Riksdagen uttala den åsikten, att en
indragning af skjutsanstalter med ringa skjutsåtgång torde utan olägenhet
kunna ske i ganska stor utsträckning, och i fråga om det andra
medlet vill Riksdagen framhålla, att detta torde stå i full öfverensstämmelse
med principen, att de resande och ej det allmänna böra vidkännas
hela kostnaden för skjutsningen.
I samband med förhöjningen af skjutslega!! torde val ock af enahanda
skäl böra vidtagas en höjning af åkdonslegan och väntningspenningarna.
Kammarkollegium har i fråga om indragning af obehöfliga skjutsanstalter
uttalat, att indragning af eu dylik anstalt med ringa skjutsfrekvens
synts kollegium alltid böra ske, därest den icke kunde uppehållas
utan särskildt entreprenadbidrag. I likhet med departementschefen
anser emellertid Riksdagen för sin del, att en i så stor utsträckning
företagen indragning af skjutsanstalter i många fall skulle vara
till stor olägenhet för samfärdseln. Det torde nämligen icke kunna bestridas,
att, en skjutsanstalt med ringa skjutstillgång kan under vissa
omständigheter vara af verkligt behof påkallad och af denna anledningböra
bibehållas.
Emellertid lärer med införandet af den nya ordningen ett stort
antal skjutsanstalter komma att indragas, då förutsättningen för en
skjutsanstalts bibehållande enligt förslaget är, att densamma kan uppehållas
utan oskälig kostnad.
4
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Då med den föreslagna anordningen, att landstingen skola, sedan
den nuvarande skjutsskyldigheten afskaffats, jämte staten bestrida kostnaderna
för skjuts väsendet, synes med rätta åt landstingen böra inrymmas
eu vidsträcktare befogenhet än för närvarande beträffande de
ärenden, som angå skjutsväsendet, och har i sådant afseende uti förslaget
stadgats bland annat, att landstingen skola äga besluta om och
i hvad mån entreprenadbidrag skola beviljas eller ej. Den i 15 § af
gällande skjutsstadga Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifna bestämmanderätten
har sålunda ansetts kunna upphöra, och detta med allt
skäl, då staten ju enligt förslaget skall deltaga i kostnaden för uppehållandet
af en behöflig skjutsanstalt, oafsedt om entreprenad kan åstadkommas
eller ej. Länsstyrelsernas omförmälda beslutanderätt var nämligen
afsedd att utgöra en garanti mot att entreprenad bidragen till förfång
för statsverket uppdrefvos till alltför stor höjd, men då vederbörande
landsting enligt det nya förslaget lärer hafva lika stort intresse
som staten att så mycket som möjligt nedbringa skjutskostnaden, torde
detta innebära en tillräcklig säkerhet för staten mot att denna kostnad
alltför mycket ökas.
Ehuru sålunda länsstyrelserna frånhändts bestämmanderätten i afseende
å entreprenadbidragen eller eljest skjutskostnaden för det allmänna,
har i förslaget åt länsstyrelserna öfverlämnats afgöranderätten i
fråga om indragning af skjutsanstalter och extra förhöjningar i skjutslegan.
Den af departementschefen uttalade farhågan, att, om landstinget
finge ensamt besluta i dessa frågor, tinget, för att bereda de skattskyldiga
lättnad, kunde föranledas att indraga skjutsanstalter och vidtaga extra
legoförhöjningar i större utsträckning än som låter förena sig med
samfärdselns behof, utgör enligt Riksdagens förmenande fullgiltig! skäl
för förslaget i denna del, som ock står väl tillsammans med den länsstyrelserna
sedan gammalt tillkommande befogenheten att hafva inseendet
öfver skjuts väsendet.
Mot hvad förslaget innehåller i fråga om upphäfvandet af skjutsskyldigheten
för städerna äfvensom uppehållandet af gästgifveri- eller
stationshållningen på frivillighetens väg och upphörandet af gästgifverihemmanens
skyldigheter såsom sådana har Riksdagen, som ej funnit
anledning till yttrande rörande nu icke behandlade delar af förslaget i
allmänhet, ej något att erinra.
Rörande själfva detaljbestämmelse rita i förslaget har Riksdagen
endast i nedan angifna afseenden funnit sig höra vidtaga ändringar eller
tillägg.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
5
18 §.
»Tjänstemän» torde här böra utbytas mot »tjänsteman», hvarjämte
sista stveket af §:n lämpligen synes kunna ur förslaget utgå.
21 §.
\
Den bär bestämda ersättningen för besvär och tidspillan i händelse
af återkallad skjutsbeställning samt den för tillhandahållande af skjuts
till särskild! hämtningsställe föreskrift^ minsta ersättningen synes skäligen
böra höjas till en krona för hvarje häst.
25 §.
Den resande uti ifrågavarande § medgifna rätten att själf eller
genom åtföljande person köra eget åkdon lärer enligt Riksdagens förmenande
numera icke behöfva bibehållas, men synes det fortfarande
kunna tillåtas resande att använda eget åkdon, under förutsättning att
åkdonet är lämpligt. Föreskrifterna om antalet skjutsare kunna enligt
Riksdagens åsikt såsom onödiga ur förslaget utgå, hvarjämte andra
stycket bör flyttas till 24 §.
28 §.
Då den resande vid längre vägsträckor icke torde böra påfordra
så snabb fortkomst som efter en och en fjärdedels timme på milen, synes
bestämmelsen i detta afseende böra ändras till en och en half timme
på milen, därest vägsträckan öfverstiger 25 kilometer. I sådan händelse,
och ej endast då afståndet mellan två skjutsanstalter är ovanligt långt,
bör ock entreprenören hafva rätt att låta hästen hvila lämplig tid, hvars
längd Riksdagen ansett Kungl. Majrts befallningshafvande bäst kunna
bestämma.
34 §.
Sista meningen i första stycket torde utan olägenhet kunna ute1
slutas ur förslaget.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
36 §.
Riksdagen har ansett det kunna åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlämnas att pröfva, huru ofta länsman skall för det i §:n omförmälda
ändamål besöka skjutsanstalt.
44 §.
Orden »för alltid» i sista meningen böra såsom onödiga utgå.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen antagit följande
förslag till
Stadga
om skjutsväsendet. I 2
I Kap.
Om skjutsanstalt.
1 §•
Skjutsanstalt för resandes befordran skall å tjänlig plats finnas
för hvarje ort, där behofvet sådant krafvel- och anstalten enligt denna
stadga kan uppehållas.
2 §•
Om inrättande, flyttning eller indragning af skjutsanstalt eller om
förändring af sådan anstalts egenskap enligt 3 § förordnar Konungens
befallningshafvande. Innan sådant förordnande meddelas, skola trafikanter
och andra, som saken kan röra, i ärendet höras vid sammanträde,
som efter tillkännagifvande i länskungörelserna och i ortstidning hålles
antingen inför Konungens befallningshafvande eller, efter dess bestämmande,
inför magistrat eller kronofogde.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
7
3 §•
Skj utsanstalt skall, etter ty Konungens befallningshafvande bestämmer,
vara antingen gästgifveri eller skjutsstation.
Vid skjutsstation tillhandahålles resande, förutom skjutsning, gästoch
stallrum samt vagnbod, hvilka lägenheter skola hållas i fullgodt
stånd, äfvensom hästfoder.
Vid gästgifveri skola dessutom för de resande vara att tillgå nödig
förplägning och uppassning samt, till det antal Konungens befallningshafvande
bestämmer, ett eller flera rum för härbärge. Dessa rum skola
vara städade, försedda med snygga möbler och i mån af behof uppvärmda
sängkläder, så ock med nödigt lyse, samt, när årstid eller
väderlek så fordrar, vara uppeldade.
4 §•
hör begagnande af husrum, förplägning eller annan förmån, som
jämlikt 3 § skall vid skjutsanstalt vara för resande att tillgå, skall
resande erlägga skälig betalning. Dock äge resande, som ankommer
till skjutsanstalt, under afvaktan på anskaffandet af därstädes beställd
skjuts, uppehålla sig i gästrummet utan betalning.
Visar sig behof af taxa å de förnödenheter, för hvilka enligt hvad
nu är sagdt betalning skall erläggas, ankomme på Konungens befallningshafvande
att fastställa sådan taxa. År för skjutsanstalt dylik taxa utfärdad,
skall densamma vara i gästrummet anslagen.
5 §•
hör resandes befordran skola vid skjutsanstalt hållas fullt dugliga
hästar med seltyg samt snygga åkdon och, där så nödigt finnes, ridsadlar,
eller, där båtskjuts äger rum, farkoster, till det antal för hvarje
dygn räknadt, som Konungens befallningshafvande bestämmer. Härvid
bör iakttagas, att skjutsåtgången lägges till grund för bestämmandet af
hästarnas eller farkosternas antal, samt att, där betydligt olika antal
under olika tider af året utgår, bestämmelserna därefter lämpas.
Skjutsdygnet räknas från klockan sex eftermiddagen det ena dygnet
till samma tid det andra.
8
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Om tiden för hästars eller farkosters inställande skall Konungens
befallningshafvande jämväl meddela föreskrift. Ej må därvid stadgas,
att häst eller farkost skall inställas genast vid anfordran, eller att inom
kortare tid än en timme efter anfordran skall tillhandahållas större antal
hästar eller farkoster än det, som under nästföregående år dagligen i
medeltal vid skjutsanstalten utgått.
År skjuts beställd före den resandes ankomst, skola de hästar eller
farkoster, hvilka för skjutsen utlämnas, afräknas å antalet af de hästar
eller farkoster, hvilka inom den längsta tiden skola tillhandahallas..
Om olika slag af åkdon, som skola vid skjutsanstalt vara att tillgå,
och deras beskaffenhet skall gälla hvad Konungen vid fastställande af
afgift för begagnande af sådana åkdon bestämmer.
& Jämte farkost skall tillhandahållas nödigt rodd- eller segelmanskap;
och skall Konungens befallningshafvande meddela föreskrift såväl härom
som angående farkostens beskaffenhet och det högsta antal personer
eller största last, som vid hvarje tillfälle må med farkosten befordras.
Om skjuts med automobil eller motorbåt stadgas i 63 §.
6 §.
Vid skjutsanstalt skola såväl gästgifveri- eller stationshållningen,
hvarmed förstås tillhandahållandet af de i 3 § härofvan omförmälda förnödenheter
och förmåner, som skjutsningen gemensamt upplåtas på
entreprenad efter ty i V kap. därom bestämmes.
Om uppehållande af skjutsanstalt annorledes än genom sådan
entreprenad skils i VII kap.
^ §•
Gästgifveri skall förestås af gästgifvare, skjutsstation af stationsföreståndare.
Där entreprenad, som i V kap. alses, vid skjutsanstalt ager rum,
skall entreprenören vara gästgifvare eller stationsföreståndare; honom
dock obetaget att till sådan befattning i sitt ställe på egen bekostnad
sätta annan person, som af Konungens befallningshafvande godkannes.
Uppehälles skjutsanstalt annorledes än genom entreprenad, hvarom
nyss är nämndt, skall särskild person till gästgifvare eller stutionsforeståndare
af Konungens befallningshafvande antagas.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
9
8 §•
Till entreprenör eller eljest till gästgifvare eller stationsföreståndare
må ej antagas annan än den, som äger medborgerligt förtroende,
gjort sig känd för ordentlighet och redbarhet samt jämväl i öfrigt finnes
för befattningen lämplig. Entreprenör skall ock, för att kunna såsom
sådan godkännas, ställa antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser
han genom entreprenaden åtager sig. Denna borgen skall vara ingången
af minst två personer, en för båda och båda för en såsom för egen skuld,
och försedd med vederbörligt intyg om deras vederhäftighet samt innefatta
ansvarighet för gäldande af alla de kostnader, som, i händelse
entreprenören jämlikt 37 § varder skild från entreprenaden eller under
entreprenadtiden aflider, kunna föranledas af entreprenadens uppehållande
genom annan.
9 §•
Vid skjutsanstalt skall genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens
försorg och på hans bekostnad finnas uppsatt en tafla, tydligen
angifvande namnet å skjutsanstalten samt dess egenskap af gästgifveri
eller skjutsstation, så ock namnen å och afstånden till de skjutsanstalter,
till hvilka skjuts från ifrågavarande anstalt utgöres.
10 §.
Entreprenör vare pliktig att underkasta sig den förändring i skjutsskyldigheten,
som genom flyttning eller indragning af närbelägen
skjutsanstalt eller tillkomsten af ny sådan göres nödvändig.
11 §•
Jämte iakttagande af hvad denna stadga i öfrigt för gästgifvare
eller stationsföreståndare utsätter, skall honom åligga:
att med höflighet bemöta samt själf eller genom sina tjänare med
beredvillighet tillhandagå resande;
att städse hålla anstaltens gästrum och öfriga lägenheter i behörigt
skick;
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 53 Häft.
2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
att vårda det, som i hans förvar af resande lämnas;
att tillse, att häst jämte seltyg äfvensom åkdon eller farkost, som
för skjuts tillhandahålles, är i fullt behörigt skick samt i motsatt fall
anskaffa duglig skjuts;
att vidmakthålla ordning bland skjutsare under det de uppehålla
sig vid skjutsanstalten; samt
att vaka öfver, att resande hvarken genom förvållande af någon,
som med skjutsningen har befattning, uppehälles eller affordras betalning
utöfver hvad i skjutslega eller andra afgifter enligt denna
stadga bör erläggas eller på annat sätt tillskyndas olägenhet eller förfång
af skjutsare eller andra vid skjutsanstalten sig uppehållande personer.
Aflägsna!- sig gästgifvare eller stationsföreståndare från skjutsanstalten,
skall han dessförinnan draga försorg, att hans åligganden
vid anstalten under hans frånvaro fullgöras af annan lämplig person.
II Kap.
Om skjuts- och åkdonslega.
12 §.
Maximibeloppet af lega, som i allmänhet må uppbäras för skjuts
efter häst, fastställes för hvarje stad, som ej hör till landsting, samt i
öfrigt för hvarje län eller, där län är fördeladt i särskilda landstingsområden,
hvarje sådant område af Konungen på förslag af vederbörande
stadsfullmäktige eller landsting samt Konungens befallningshafvande.
Beloppet kan sättas olika för olika delar af samma län.
13 §.
Maximilegan för båtskjuts vid anstalt, där sådan utgöres, bestämmes
genom taxa, som för den anstalt fastställes af Konungen på
dess befallningshafvandes förslag.
14 §.
Finnes i anseende till särskilda svårigheter för skjutsningens utgörande
vid viss skjutsanstalt den enligt 12 § bestämda maximilega
11
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
mera afsevärdt understiga skjutsens verkliga värde; eller skulle för vidmakthållande
af viss skjutsanstalt erfordras utöfver rättigheten till uppbärande
af maximilega enligt 12 eller 13 §§ större bidrag af allmänna
medel än att anstaltens nytta och behöflighet kan anses däremot svara;
då må, i den ordning som i V och VII kap. sägs, skjutslegan för sådan
anstalt kunna antingen för viss tid eller tills vidare förhöjas utöfver
maximilegan efter ty skäligt pröfvas.
15 §.
Åkdonslega, hvarunder här förstås jämväl afgift för sadel och
betsel till ridhäst, som af resande begagnas, så ock för sele, när den
resande medför eget åkdon, bestämmes af Konungen.
III Kap.
Om begagnande af skjuts.
16 §.
Vid skjutsanstalt äge en hvar resande påkalla och erhålla skjuts
i enlighet med denna stadgas bestämmelser. Drucken eller vildsint person,
som begär skjuts, må dock afvisas.
17 §•
Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt. Dock skall
skjuts lämnas äfven från eller till annat ställe, dit farbar väg finnes,
under förutsättning, att den skjutsande icke därigenom kommer att
färdas längre väg än som motsvarar afståndet från skjutsanstalten, där
skjutsen erhållits, till det längst därifrån belägna ombytesställe, dit
skjuts från anstalten utgöres.
Där skjuts sålunda begagnas från annat ställe än skjutsanstalt,
och den resandes färd ej går tillbaka till den anstalt, där skjutsen
erhållits, skall den resande erlägga utöfver skjutslega efter den af honom
därvid tillryggalagda väglängd jämväl särskild skjutslega för hämtningen.
Denna lega beräknas efter vägens längd från anstalten till hämtningsstället.
12
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare jämväl berättigad
att utan särskild ersättning med skjutsen färdas till annat ställe
inom stadens planlagda område än därvarande skjutsanstalt. Kan ej
härbärge å det uppgifna stället erhållas, må den resande icke förvägras
att, för sökande af härbärge annorstädes, ytterligare begagna skjutsen
mot särskild ersättning, beräknad efter sjuttiofem öre hästen för hvarje
full halftimme, som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.
18 §.
Skjuts må före den resandes ankomst beställas antingen skriftligen
eller, där så ske kan, genom telegram eller ock genom telefon från
telefonstation.
Skriftlig beställning skall vara undertecknad af den resande själf
eller annan person å hans vägnar. Beställning genom telegram eller
telefon skall vara vitsordad af tjänsteman vid den telegraf- eller telefonstation,
från hvilken beställningen göres.
Vid beställning skall uppgifvas, förutom den resandes namn, titel
eller yrke samt hemvist, jämväl det antal hästar eller farkoster, som
påfordras, tid och ort för skjutsens tillhandahållande samt namnet å det
ställe, till hvilket skjutsen skall utgöras.
Har ej vid beställning iakttagits hvad sålunda är stadgadt, må
densamma lämnas utan afseende.
19 §.
Entreprenör skall vara skyldig att under högst två timmar från
den för skjutsens tillhandahållande bestämda tid låta skjuts afvakta att
resan anträdes eller skjutsbeställningen återkallas. För hvarje full fjärdedels
timme, som af den sålunda stadgade väntningstiden förflyter efter
det skjutsen å utsatt tid varit att tillgå, skall entreprenören vara
berättigad att i väntningspenningar af den resande erhålla tjugufem
öre för hvarje häst.
20 §.
Entreprenör är ansvarig för, att skjuts lämnas inom behörig tid
och i fullt dugligt skick.
Varder resande till följd däraf att honom lämnats oduglig häst
förhindrad att med erhållen skjuts fortsätta resan, skall skjutsaren vara
honom behjälplig att genom beting anskaffa annan skjuts.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
13
21 §.
Återkalla! resande skjutsbeställning senare än eu timme innan
skjutsen skall lämnas, skall entreprenören vara berättigad att af den
resande för besvär och tidsspillan erhålla ersättning med en krona för
hvarje häst.
Tillhandahålles betingad skjuts vid särskilt liämtningsställe utan
att sedermera af den resande begagnas, äge entreprenören att för färden
dit åtnjuta lega i förhållande till våglängden däremellan och skjutsanstalten,
från hvilken skjutsen utgått, dock minst en krona för hvarje häst.
Utöfver ersättning eller lega, hvarom nu är sagdt, skola jämväl
erläggas väntningspenningar, där sådana enligt 19 § böra utgå.
22 §.
Då gästgifvare, stationsföreståndare eller entreprenör därom tillsäger,
skall resande innan färden anträdes erlägga, jämte väntningspenningar,
där sådan bör utgå, belöpande skjutslega för resan till det
ställe, dit skjutsen skall utgöras.
Har resande vid skjutsanstalt, hvarifrån färden anträdes, åtnjutit
iörmån, för hvilken enligt 4 § betalning skall gäldas, skall sådan betalning
erläggas innan afresa får ske.
23 §.
Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgifver, belastas
med större tyngd af resande och resgods än etthundrasextio eller, där
skjutsaren ej å åkdonet färdas, tvåhundrafyrtio kilogram för hvarje häst.
Person som fyllt tolf år anses härvid motsvara åttio samt barn under
tolf år fyrtio kilograms vikt. Utgör resgods, som å åkdonet medföres,
ej mer än tio kilogram för hvarje häst, varde det gods ej beräknadt.
På häst, som af resande användes till ridt, må ej läggas gods till
större tyngd än femton kilogram.
24 §.
För schäs, kärra, trilla eller därmed jämförligt åkdon med eller
utan sufflett vare resande ej skyldig att använda flera än en häst. För
större åkdon skola begagnas två hästar.
14
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Till skjutsare må ej användas person under aderton år, om ej den
resande det medgifver; ej heller någon, som eljest uppenbarligen är för
ändamålet olämplig eller oduglig.
25 §.
Resande vare berättigad att använda eget lämpligt åkdon.
26 §.
Begagnar resande ridhäst, skall han såsom godtgörelse för hästens
återhämtande erlägga hälften af den för skjutsen belöpande lega.
27 §.
Skjuts intill en half mil betalas såsom för en half mil. Vid
skjuts utöfver en half mil beräknas betalningen efter den tillryggalagda
våglängden, dock att som full tiondedels mil räknas Överskjutande del
af sådan.
28 §.
Resande äge icke att fordra skyndsammare fortkomst än efter eu
och en fjärdedels timme på milen och, där afståndet mellan två skjutsanstalter
öfverstiger 25 kilometer, efter en och en half timme på milen.
År afståndet mellan skjutsanstalterna större än nu sagts, eller är vägen
af svårare beskaffenhet eller af backar i hög grad besvärad, ankomme
på Konungens befallningshafvande att för sådant skjutshåll bestämma
ställe, hvarest entreprenören må vara berättigad att låta hästen hvila,
och jämväl fastställa lämplig tid härför, dock ej öfver en timme.
Under färden må af resande göras uppehåll högst tre timmar.
För den tid skjutsen sålunda uppehälles öfver en fjärdedels timme skall
den resande erlägga väntningspenningar efter den i 19 § stadgade
beräkningsgrund.
29 §.
Sker genom resandes eller honom åtföljande persons förvållande
skada å häst, åkdon, seltyg eller sadel, må ej, innan öfverenskommelse
om ersättning därför blifvit träffad och betalning af ersättningsbeloppet
15
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
erlagts eller säkerhet därför ställts, skjuts till resans fortsättande lämnas
den resande, med mindre den, som skadan lidit, det medgifver.
30 §.
Hvad i detta kapitel stadgas om entreprenör skall, där skjutsanstalt
uppehälles annorledes än genom entreprenad, gälla om annan
person, af hvilken skjuts vid den anstalt utgöres.
IV KAP.
Om tillsyn öfver skjutsanstalt.
31 §.
För kontroll öfver gästgifveri- eller stationshållningens och skjutsningens
ordentliga besörjande skall vid skjutsanstalt finnas dagbok, som
före hvarje månads början tillställes gästgifvaren eller station sföreståndaren,
i stad genom magistratens och på landet genom länsmannens
försorg.
Gästgifvare eller stationsföreståndare skall vårda dagboken och
opåmint tillhandahålla resande densamma för behöriga anteckningar efter
ty nedan sägs.
32 §.
Dagboken, som bör bestå af erforderligt antal blad, uppdelade i
särskilda kolumner för de anteckningar, hvilka böra däri införas, skall
å första sidan innehålla uppgift å
de särskilda skjutsanstalter, till hvilka skjuts från anstalten utgöres;
våglängden till berörda ställen;
den lega, som bör erläggas för resa till hvardera af dessa ställen;
det antal hästar eller farkoster, som vid skjutsanstalten skall för
de resande tillhandahållas, samt
de tider, inom hvilka skjuts efter tillsägelse skall inställas.
Riktigheten af dessa uppgifter skall genom vederbörande polismyndighets
underskrift bestyrkas.
16
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
33 §.
Resande åligger att, innan lian lämnar skjutsanstalt, hvarest skjuts
tages, i dagboken anteckna sitt namn, titel eller yrke, dagen då resan
äger rum, den ort, hvarifrån resan företages, och den, till hvilken resan
ställes, äfvensom det antal hästar, som begagnas.
Lämnas skjuts vid särskilt hämtningsställe, eller underlåter resande
att verkställa nämnda anteckningar, skola dessa göras af gästgifvaren
eller stationsföreståndaren. Betingas skjuts genom beställning, som i
18 § afses, skall gästgifvaren eller stationsföreståndaren genast i dagboken
anteckna tiden, då beställningen ingått.
34 §.
Vill resande anföra klagomål i ett eller annat hänseende öfver
förhållande vid skjutsanstalt eller eljest vid skjutsningen, göre det antingen
i särskild skrift, i stad till magistraten och å landet till vederbörande
länsman, eller ock genom anteckning i därtill afsedd kolumn i
dagboken. Resande skall därvid jämväl uppgifva de skäl och bevis,
som för styrkande af klagomålets befogenhet må förefinnas, äfvensom
sitt namn, titel eller yrke och postadress.
Resande, som anför obefogadt klagomål, skall vara pliktig att
ersätta alla de besvär och kostnader, som däraf föranledas för den, mot
hvilken klagomålet riktats.
35 §.
För hvarje månad skall, inom åtta dagar efter utgången däraf,
dagboken försedd med gästgifvarens eller stationsföreståndarens under- •
skrift af honom aflämnas eller insändas, i stad till magistraten och å
landet till länsmannen.
Förekommer i dagboken klagomål, eller är sådant i särskild skrift
anfördt, skall magistraten eller länsmannen ofördröjligen verkställa noggrann
undersökning rörande det öfverklagade förhållandet samt därefter
till Konungens befallningshafvande insända dagboken eller klagoskriften
jämte undersökningsprotokollet och vederbörandes förklaring.
Dagbok, i hvilken klagomål icke finnes antecknadt, skall ofördröjligen
öfverlämnas till Konungens befallningshafvande.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
17
36 §.
För hvarje skjutsanstalt skall i stad magistraten samt å landet
kronobetjaningen öfva särskild tillsyn å, att ordning och skick äro vid
anstalten rådande, samt att gästgifvare eller stationsföreståndare äfvensom
entreprenör, där sådan tinnes, behörigen fullgöra sina skyldigheter.
A landet skall för nämnda ändamål länsmannen minst en gång i
kvartalet eller oftare, om Konungens befallningshafvande så förordnar,
besöka hvarje skjutsanstalt inom sitt tjänstgöringsområde och därvid
med sorgfällighet undersöka anstaltens skötsel. Härom skall anteckninggöras
i dagboken.
Förekommer vid tillsyn, hvarom nu är sagdt, anmärkning, som
finnes påkalla anmälan hos Konungens befallningshafvande, skall sådan
anmälan ofördröjligen aflåtas.
37 §.
Visar gästgifvare eller stationsföreståndare gång efter annan försumlighet
med fullgörande af sina skyldigheter, eller förekomma å
skjutsanstalt vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att gästgifvaren
eller stationsföreståndaren icke kan anses fortfarande äga de
för befattningens utöfvande erforderliga egenskaper, vare han, utom det
bötesansvar, hvartill han i hvarje fall må hafva gjort sig skyldig, underkastad
påföljden att från befattningen skiljas, och skall densamma i
sådant fall öfverlämnas till annan person. Beslut härom meddelas af
Konungens befallningshafvande, på anmälan af magistrat eller kronobetjäning.
Entreprenör, som sålunda skiljes från befattning såsom gästgifvare
eller stationsföreståndare, skall vara pliktig- att gälda kostnaden
för befattningens uppehållande genom annan.
Underlåter eljest entreprenör att behörigen fullgöra sina skyldigheter,
eller förekomma andra sådana omständigheter att entreprenaden
icke vidare kan honom anförtros, skall han från densamma skiljas.
Konungens befallningshafvande skall därom på anmälan af magistrat
eller kronobetjäning meddela beslut. Varder entreprenör sålunda skild
från entreprenaden eller afiider han under entreprenadtiden, och finnes
ej annan lämplig person villig att för den återstående tiden öfvertaga
entreprenaden på stadgade villkor, skall det åligga i stad magistraten
och på landet länsmannen att skyndsamt ombesörja entreprenadens
uppehållande på entreprenörens eller hans dödsbos och löftesmäns beBihang
till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 53 Höft. 3
18
Riksdag ems skrifvelse Nr 198.
kostnad. Kan det ej ske, varde förhållandet anmäldt hos Konung-ens
befallningshafvande, och äge den myndighet förordna, att anstalten skall
för den återstående entreprenadtiden indragas.
V Kap.
Om åstadkommande af entreprenad.
38 §.
Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta eu period af fem
kalenderår. Konungens befallningshafvande äge dock, om så anses lämpligare,
inskränka perioden till tre år. I hvarje fall skall emellertid perioden
utlöpa vid samma tidpunkt för alla skjutsanstalter inom ett och samma län.
Huru i visst fall entreprenadperiod må afse kortare tid än nu är
sagdt stadgas i 49 §.
39 §.
För upplåtande på entreprenad af skjutsningen och i förening
därmed af gästgifveri- eller stationshållningen vid skjutsanstalt skola
anställas auktioner, eu eller flera, efter ty i detta kapitel därom närmare
bestämmes.
Auktion utlyses af Konungens befallningshafvande genom tillkännagifvande
i länskungörelserna och i åtminstone en af ortens tidningar,
ordinarie auktion minst en månad och ny auktion minst ijorton
dagar före auktionsdagen. Därvid skall för den anstalt, auktionen afser,
jämväl meddelas uppgift å de bestämda entreprenadvillkoren, så ock å
antalet hästar som under sistförflutna tre år, där anstalten så länge
ägt bestånd, i medeltal vid densamma utgått.
Där så lämpligt finnes, må auktioner för flera skjutsanstalter å
landet hållas vid samma tillfälle.
Auktion förrättas för skjutsanstalt i stad af magistraten samt för
sådan anstalt å landet af kronofogden eller, där Konungens befallningshafvande
så förordnar, länsmannen i orten.
Vid -auktion skall föras protokoll, upptagande gjorda utrop och
samtliga anbudsgifvares därvid afgifna lägsta anbud.
Efter auktionens slut skall protokollet jämte anbudsgifvares därvid
aflämnade bevis, intyg och borgen skyndsamt insändas till Konungens
befallningshafvande.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
19
40 §.
I början af året näst före det, med hvilket den löpande entreprenadperioden
inom länet går till ända, skall Konungens befallningshafvande
efter vederbörande magistraters och länsmäns hörande taga under ompröfning,
huruvida för någon eller några skjutsanstalter inom länet någon
förändring af de stadgade entreprenadvillkoren må vara behöflig, samt, i
den mån anledning därtill förekommer, meddela beslut om sådan ändring.
Härefter skall Konungens befallningshafvande ombesörja, att ordinarie
entreprenadauktion före näst infallande maj månads utgång hålles
för tillvägabringande af nvtt beting för en hvar skjutsanstalt inom länet.
41 §•
Vid ordinarie auktion skall skjutsningen och i sammanhang därmed
gästgifveri- eller stationshållningen utropas emot rättighet att af
de resande i skjutslega uppbära den för orten fastställda maximilega
utan villkor af bidrag. Varder därvid icke något anbud afgifvet, skall
utrop anställas med villkor af bidrag jämte rättighet att uppbära nämnda
maximilega.
42 §•
Nu tiar vid ordinarie auktion afgifvits anbud, mot hvilket med
afsende å anbudsgifvares person eller borgen eller beskaffenheten af den
för gästgifveri- eller stationshållningen erbjudna lägenhet anmärkning
ej förekommer; är sådant anbud afgifvet utan anspråk på entreprenadbidrag,
skall det af Konungens befallningshafvande antagas. Åro två
eller flera sådana anbud, skall det antagas, som innefattar erbjudande
att besörja skjutsningen för lägsta legan. Åro två eller flera anbud
därutinnan lika, kåfve det företräde, som linnes erbjuda största säkerhet
för entreprenadens behöriga fullgörande.
År åter vid det eller de lägsta godkända anbuden fäst förbehåll
om entreprenadbidrag, skall auktionsprotokollet för det ändamål, som
afses i 44 §, af Konungens befallningshafvande öfverlämnas, för skjutsanstalt
i stad, som ej deltager i landsting, till stadsfullmäktige och för
annan skjutsanstalt till årets lagtima landsting för det län eller landstingsområde,
där skjutsanstalten är belägen.
20
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
43 §.
År vid ordinarie auktion icke afgifvet något anbud, som Konungens
befallningshafvande finner kunna godkännas, skall Konungens befallningshafvande
skyndsamt låta förrätta ny auktion.
I afseende å denna auktion och därvid gjorda anbud, mot hvilka
anmärkning ej förekommer, skola stadgandena i 41 och 42 §§ äga
motsvarande tillämpning.
Göres vid auktion, hvarom nu är sagdt, ej anbud, som finnes
kunna godkännas, gifve Konungens befallningshafvande stadsfullmäktige
eller landstinget därom underrättelse för den åtgärd, som jämlikt 44 §
däraf må föranledas.
44 §.
Stadsfullmäktige eller landstinget beslute, huruvida ocli till hvilket
belopp entreprenadbidrag för skjutsanstalt må böra anvisas.
I sammanhang härmed må stadsfullmäktige eller landstinget, där
anledning därtill förekommer, taga under öfvervägande och för sin del
besluta, ej mindre huruvida någon förhöjning af skjutslegan utöfver
maximilegan må kunna enligt 14 § medgifvas, än äfven huruvida, för
den händelse entreprenad vid anstalten ej kan åstadkommas med tilllämpning
af sålunda bestämda villkor i afseende å bidrag och skjutslega,
anstalten må indragas för den period, hvarom fråga är. Finnes
anstalten böra, utan vidare åtgärd för entreprenad, indragas, må ock
därom beslutas.
45 §.
Stadsfullmäktiges eller landstingets beslut skall ofördröjligen hos
Konungens befallningshafvande anmälas.
Afser beslutet indragning af skjutsanstalt eller förhöjning af skjutslegan
för sådan anstalt, skall beslutet därutinnan underställas Konungens
befallningshafvandes pröfning. Sådan underställning skall ock äga rum
beträffande landstings beslut, hvarigenom entreprenadbidrag beviljats.
Beslut, som sålunda underställes, skall af Konungens befallningshafvande
oförändradt antingen godkännas eller ogillas. Ej må godkännande
af landstings beslut om entreprenadbidrag vägras på den
grund, att beviljadt dylikt bidrag anses vara för högt.
21
Riksdagens skrif velse Nr 198.
Hvad sålunda efter underställning- från landsting beslutas skall
delgifvas landstinget, så framt tinget ännu är samladt. Eljest skall
underrättelse om beslutet införas i länskungörelserna.
46 §.
År betingadt bidrag medgifvet, skall motsvarande anbud antagas.
Har bidrag antingen alldeles icke eller ock endast till nedsatt
belopp beviljats, med eller utan förböjning af skjutslega^, och åtuöjes
godkänd anbudsgifvare med sålunda bestämda villkor, skall ock entreprenaden
till honom öfverlämnas. Hafva två eller derå afgifvit godkända
anbud, skall med iakttagande af nämnda villkor entreprenaden
hembjuda^ dessa anbudsgifvare i ordning efter deras anbud, så att den,
som gjort lägre anbud, skall hafva företräde framför den, som högre bjudit.
Åro på grund af hvad sålunda stadgats två eller flera anbudsgifvare
lika berättigade till entreprenadens öfvertagande, skall företrädet
tillkomma den, som nöjes i främsta rummet med lägsta bidrag men
eljest med lägsta skjutslega. Kan ej på sådant sätt dem emellan skiljas,
skall entreprenaden lämnas till den, hvars antagande finnes erbjuda
största säkerhet för entreprenadens behöriga fullgörande.
47 §.
Kan ej efter ty ofvan är sagdt entreprenad åstadkommas, skall
Konungens befallningshafvande så snart ske kan föranstalta om förrättande
af ny auktion.
Vid denna auktion skall utrop anställas med de villkor i afseende
å bidrag och skjutslega, hvarom jämlikt 44 och 45 §§ blifvit bestämdt.
48 §.
Har vid auktion enligt föregående paragraf afgifvits anbud, mot
hvilket anmärkning ej förekommer, varde det anbud antaget. Föreligga
flera sådana anbud, skola i fråga om företrädet dem emellan de i 46 §
stadgade grunder äga motsvarande tillämpning.
49 §.
Finnes under den för länet löpande entreprenadperiod ny skjutsanstalt
böra utan afbidan på periodens slut inrättas och kan efter föregången
auktion, hvarom Konungens befallningshafvande förordnar,
22
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
entreprenad vid den anstalt åstadkommas för periodens återstående del
utan entreprenadbidrag eller förhöjning i skjutslegan, äge Konungens
befallningshafvande till den minstbjudande öfverlämna denna entreprenad.
Kan ej sådant beting tillvägabringas, vare frågan om anstaltens
uppehållande för nämnda tid förfallen.
Auktion enligt denna paragraf må hållas så snart ske kan och
tillkännagifves på sätt om ordinarie entreprenadauktion är ofvan stadgadt.
50 §.
Med den person, till hvilken entreprenad skall öfverlämnas, skall
afslutas entreprenadkontrakt, för skjutsanstalt i stad genom magistraten
och för anstalt på landet genom kronofogden. Kontraktet skall upprättas
i tre exemplar, af hvilka det ena tillika med borgensförbindelsen
för entreprenadvillkorens behöriga fullgörande förvaras hos magistraten
eller länsmannen, det andra tillställes entreprenören och det tredje insändes
till Konungens befallningshafvande.
Bestyrkt afskrift af kontraktet skall jämte ett exemplar af denna
stadga genom entreprenörens försorg finnas anslaget i skjutsanstaltens
gästrum.
VI Kap.
Om utgörande af en treprenad h i drag.
51 §.
I fråga om gäldande af fastställda entreprenadbidrag utgör hvarje
stad, som ej hör till landsting, och i öfrigt hvarje län eller landstingsområde
ett distrikt för sig.
§■
Bidrag för distriktets samtliga vederbörande skjutsanstalter intill
belopp, som motsvarar hälften af den för distriktet senast fastställda
23
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
bevillning af fast egendom samt för inkomst af kapital eller arbete,
skola gäldas med lika andel af staten och distriktet. Öfverskjuta bidragen
nämnda hälft, skall öfverskottet gäldas med två tredjedelar af
staten och en tredjedel af distriktet.
Vid beräkning efter ty nu är sagdt skall så anses, som om bevillningen
vore bestämd att utgå med sex öre för hvarje fulla etthundra
kronor af taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, fem öre för hvarje fulla
etthundra kronor af taxeringsvärdet å annan fastighet och frälseränta
samt en för hundra af taxerad inkomst.
53 §.
I fråga om statens andel i bidragen åligger Konungens befallningshafvande
att, så snart denna andel blifvit till beloppet utrönt, ofördröjligen
till Konungen insända förteckning öfver de ifrågavarande särskilda
skjutsanstalterna tillika med uppgift å det för hvarje sådan anstalt
bestämda bidrag samt den däraf pa staten belöpande andel. Konungens
befallningshafvande äger emellertid att af under händer hafvande statsmedel
efter hvarje hälft års utgång utanordna och i landskontorets
specialräkning afföra samt till entreprenörerna utbetala hvad en hvar
af dem i statsbidrag tillkommer.
54
§•
b ör stad, som ej hör till landsting, utbetalas distriktets andel i
bidrag halfårsvis ur stadens kassa till vederbörande entreprenör.
55 §.
bör län eller landstingsområde skall distriktets andel i bidragen
utgöras medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till
bevillning af fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete,
med iakttagande af den särskilda grund, som för utgörande af de på
bevillning beroende utskylder är eller varder i allmänhet stadgad.
Konungens befallningshafvande åligger att i sammanhang med
kronoskatterna för det år, bidragen afse, låta hos de skattskyldiga uttaga
ifrågavarande afgift. För sådant ändamål har Kommgens befallnings
-
24
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
hafvande att, efter det taxeringsförrättningarna för nämnda år blifvit
afslutade, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund låta
verkställa uträkning å det öretal, som för distriktet belöper på hvarje
krona bevillning af fast egendom samt af inkomst. Härefter skall afgiften
genom Konungens befallningshafvandes försorg af vederbörande
under benämning bidrag till skjutsentreprenaderna debiteras och indrifvas
samt hos Konungens befallningshafvande insättas inom den tid och med
det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgadt.
Af de härvid influtna medel eller, i den mån sådana ej finnas hos
Konungens befallningshafvande innestående, förskottsvis af under händer
hafvande statsmedel skall Konungens befallningshafvande efter hvarje
hälft års utgång låta utbetala till entreprenörerna hvad dem i bidrag
från distriktet tillkommer.
För hvarje år bör en hos Konungens befallningshafvande upprättad
och af verifikationer åtföljd redovisning öfver uppbörden af de
skattskyldigas afgifter inom den 1 april nästföljande år tillställas landstingets
revisorer för granskning och yttrande till nästa landsting.
VII Kap.
Om uppehållande af skjutsanstalt, när entreprenad ej kan åstadkommas.
56 §.
Kan ej i den ordning, hvarom i V kap. är stadgadt, entreprenad
åstadkommas vid skjutsanstalt, om hvars indragning för sådant fall beslut
ej heller meddelats, skall Konungens befallningshafvande om förhållandet
underrätta, för skjutsanstalt i stad, som ej hör till landsting, stadsfullmäktige
och för annan sådan anstalt nästa lagtima landsting för det län
eller landstingsområde, där anstalten är belägen.
Stadsfullmäktige eller landstinget åligge därefter att, på sätt tjänligast
finnes, låta draga försorg om anstaltens uppehållande för den
period, hvarom fråga är. Finnes därvid skjutslegan för anstalten kunna
jämlikt 14 § förhöjas utöfver hvad tillförene är för anstalten bestämdt,
må dylik förhöjning beslutas i enahanda ordning som i 44 och 45 §§
är stadgad.
25
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
I Stockholm skall i ofvannämnda fall skjutsningen, intill dess den
kan enligt denna stadgas bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen,
uppehållas på sätt hittills skett.
57 §-
Årlig kostnad för uppehållande af skjutsanstalt i fall, som afses i
föregående paragraf, skall, sedan densamma blifvit hos Konungens befallningshafvande
till beloppet styrkt, anses såsom entreprenadbidrag,
hvarå bestämmelserna i VI kap. skola äga motsvarande tillämpning,
med iakttagande att de medel, som jämlikt nämnda bestämmelser eljest
skolat utbetalas till entreprenör, i stället skola af Konungens befallningshafvande
öfverlämnas till vederbörande stads eller landstings kassa.
58 §.
Kan ej i fall, hvarom i 56 § är sagd t, skjutsanstalt utan oskälig
kostnad uppehållas, må anstalten indragas. Om ordningen för beslut
därom gälle hvad i 44 och 45 §§ är stadgadt.
Vill Kap.
Ansvarsbestämmelser m. m.
59 §.
Lämnas ej skjuts inom behörig tid; eller är häst, seltyg, åkdon
eller farkost, som utlämnas för skjuts, ej i fullt dugligt skick; eller varder
resande genom förvållande af någon, som med skjutsningen har befattning,
eljest uppehållen, eller alfordras honom af sådan person betalning
utöfver hvad i skjutslega eller andra utgifter enligt denna stadga bör
erläggas, straffes den felande med böter från och med fem till och med
femtio kronor.
Till enahanda ansvar dömes, där eljest gästgifvare eller stationsföreståndare,
entreprenör eller annan, af hvilken skjuts vid anstalt utgöres,
eller skjutsare öfverträder hvad honom enligt denna stadga
åligger iakttaga.
Fråga om ådömande af bestraffning efter ty nu är stadgadt upptages
och afgöres af Konungens befallningshafvande i anledning af
klagomål eller anmälan enligt 34—36 §§.
Bihang till Riksd. prot. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 53 Höft. 4
26
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Har i målet jämväl framställts yrkande om ersättning för skada,
som af förseelsen kommit, och är ej sådant yrkande bestrida må ock
skyldighet att gälda skadeståndet af Konungens befallningshafvande den
felande åläggas.
Har i sammanhang med förseelsen den felande jämväl begått
gärning, som är straffbar enligt allmän strafflag, eller har framställdt
yrkande om skadestånd blifvit bestridt, skall dock målet i hela dess
vidd tillhöra allmän domstols pröfning och förty af Konungens befallningshafvande
öfverlämnas till vederbörande åklagare för talans utförande
vid sådan domstol.
60 §.
Böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
61 §.
Öfver landstings i laga ordning fattade beslut, hvarigenom bidragtill
skjutsentreprenads åstadkommande blifvit beviljadt eller eljest anslag
till uppehållande af skjutsanstalt anvisadt, må ej besvär anföras; ej
heller öfver beslut, hvarigenom Konungens befallningshafvande förklarat
sig icke kunna godkänna gjordt entreprenad anbud.
Beträffande annat af Konungens befallningshafvande enligt denna
stadga meddeladt beslut må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.
IX Kap.
Särskilda bestämmelser.
62 §.
Hvad i denna stadga föreskrifves om magistrat skall gälla i Stockholm
i tillämpliga delar för öfverståthållareämbetet och i stad, där
magistrat ej finnes, för den stadsstyrelse, som i stället är tillsatt.
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
27
G3 §.
De i denna stadga gifna bestämmelser om skjuts efter häst eller
om båtskjuts skola i tillämpliga delar gälla om skjuts med automobil eller
motorbåt. Dock skola, för den händelse sådan skjuts utgöres, entreprenadvillkoren
i afseende å antal hästar och åkdon eller farkoster, som skola
vid skjutsanstalt tillhandahållas, därefter lämpas, och må skjutslegan
jämväl utgå med skälig förhöjning, allt efter ty Konungens befallningshafvande
på framställning af entreprenör eller där förhållandena eljest
därtill gifva anledning äger närmare bestämma.
I öfrigt skall, i fråga om automobilskjuts, lända till efterrättelse
hvad om automobiltrafik är eller varder särskild! stadgadt.
o
64 §.
Kostnaden för tillkännagifvanden enligt 2, 39 och 49 §§ gäldas
af statsverket.
Genom denna stadga upphäfvas:
28 kapitlet byggningabalken;
Kungl. gästgifvareförordningen den 12 december 1734; dock att
hvad § 7 innehåller angående borthuggande af smärre buskar på ömse
sidor om landsväg skall, i fråga om stads område, fortfarande gälla;
Kungl. förklaringen angående gästgifveriskjuts m. m. den 11
december 1766;
Kungl. Majrts nådiga stadga angående skjutsväsendet den 31
maj 1878,
samt allt hvad öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter innehålla
mot den nya stadgan stridande.
28
Riksdagens skrifvelse Nr 198.
Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1914. I fråga om
skjutsväsendets ordnande för den period, som samtidigt med stadgans
ikraftträdande skall taga sin början, skola dock föreskrifterna i denna
stadga tillämpas.
Där enligt nu gällande ordning ny entreprenadperiod skall taga
sin början tidigare än den 1 januari 1914, skall denna period omfatta
allenast'' den tid, som återstår, till dess stadgan träder i kraft.
Stockholm den 30 maj 1911.
Med undersåtlig vördnad.