Riksdagens skrifvelse Nr 108.

1

Nr 108.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 6 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 6 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta
motioner, afseende utredning rörande åtgärder för undanröjande
af en på äktenskaps frekvensen menligt inverkande
oegentlighet i skattelagstiftningen.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 22.)

Till Konungen.

Af enskilda motionärer vid innevarande Riksdag har påpekats en i
gällande _ skattelagstiftning förefintlig oegentlighet, som vore ägnad att
menligt inverka på äktenskapsfrekvensen inom vårt land. Det har näm Bihang

till Biksd. prot. 1911. 10 Sami. 1 Afl. 1 Barnl. SO Hiift. (Nr 108.)

2

Riksdagens skrifvelse Nr 108.

ligen framhållits, att en man och en kvinna, hvilka hvar för sig äga
inkomst, kunna genom att ingå äktenskap med hvarandra försättas uti
en med afseende å inkomstskatt och bevillning ofördelaktigare ställning
än före äktenskapets ingående, i det att sedermera deras inkomster beskattas
till sitt sammanlagda belopp och icke, såsom före äktenskapet,
fördelade på de bägge inkomsttagarna. Följden häraf blir, att de ofta
nog gå miste om den förmån af hel eller partiell skattefrihet, som de
förut åtnjutit.

Det har vid behandlingen inom Riksdagen af motionärerna synts
angeläget att inhämta, i hvad mån inom utländsk skattelagstiftning
hänsyn tagits till ifrågavarande spörsmål, och hafva genom utrikesdepartementet
uppgifter erhållits från ett flertal europeiska stater nämligen
Norge, Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, England, Frankrike,
Belgien, Holland och Italien. Eu sammanställning af de inkomna uppgifterna
har gifvit vid handen följande af intresse för föreliggande fråga.

Genomgående äfven i utlandet synes vara den grundsatsen, att, där
äkta makar hvar för sig hafva inkomst, till grund för skattens beräknande
lägges den sammanlagda inkomsten, som därefter beskattas hos
mannen.

Vissa afvikelser från denna regel synas dock förekomma inom några
länder.

Sålunda skall i Norge gift kvinna, som är i besittning af »lovlig
stiftet Ssereie» betraktas såsom ur skattesynpunkt själfständig person och
för inkomst af sådan egendom taxeras för sig enligt allmänna regler.

I Danmark gäller, att hustru, som under äktenskapet för beständigt
lefver skild från mannen, är att i beskattningshänseende anse såsom själfständig
person i fråga om inkomst, som ej består af bidrag från mannen.

Motsvarande undantagsbestämmelse återfinnes äfven i den österrikiska
inkomstskattelagstiftningen.

I Ungern betalar hustru inkomstskatt för sig, om sammanlefnaden
varaktigt upphört, och mannen ej äfven i sådant fall behållit förvaltningen
af hustruns egendom. Därjämte gäller, att hvad hustru genom
eget arbete i form af dag- eller veckolön förvärfvar till belopp af högst
500 kronor ungerskt mynt ej lägges till mannens inkomst, då denna ej
öfverstiger 1,000 kronor.

I öfrigt synes i fråga om äkta makars beskattning den utländska
skattelagstiftningen stå på ungefär samma ståndpunkt som den svenska.

Däremot har man genom att i större omfattniug medgifva gift
familjeförsörjare skattefria afdrag eller för honom fastställa relativt högre

Riksdagens skrifvelse Nr 108. 3

existensminimum på annan väg kommit att i viss mån befordra samma
syfte, som det af motionärerna afsedda.

I Norge gäller i fråga om inkomstskatt till staten, att skatteplikt
inträder först med 1,000 kronors inkomst, samt att vid taxering de skattepliktiga
indelas i fyra klasser, allt efter som de kafva att utom sig
och hustru, respektive man försörja ingen, 1—3, 4 — 6 och 7 eller flera
därtill berättigade personer, barn och anförvanter, därvid afdraget stiger
med hvarje senare grupp. Den beskattningsbara delen af inkomsten
bestämmes därefter i enlighet med eu tabell, uppställd efter principen,
att inom hvarje klass afdraget proportionsvis minskas i mån af större
inkomst. Absolut maximum för afdrag är i de fyra klasserna respektive
600, 1,000, 1,400 och 1,800 kronor.

Jämväl i fråga om kommunalskatten gäller, att af hvarje inkomst
ett visst belopp skall vara skattefritt, och är beloppets storlek beroende
af, huru stor familj den skattsk}ddige har att utom sig och hustru,
respektive man försörja, i hvilket afseende vederbörande indelas i åtta
klasser, af hvilka den första omfattar dem som ej hafva några att försörja,
andra t. o. m. sjunde klasserna dem som hafva respektive 1, 2, 3,
4, 5, 6 personer samt åttonde klassen dem som hafva 7 eller flera personer
att försörja. Inom hvarje klass finnes ett visst minimi- och maximibelopp
för det skattefria afdraget, och följes i öfrigt vid uträkning al
den skattefria delen af inkomsten en fastställd tabell med proportionsvis
fallande skala, allt efter som inkomsten stiger. I hufvudsak gälla enahanda
bestämmelser för stad och land, dock att i städerna atdragen i
allmänhet äro något större, hvarjämte vid beräkning af dessa, efter vederbörande
kommunala myndigheters bestämmande, hustru kan komma att
medräknas bland de försörjningsberättigade. Den kommunala bestämmanderätten
på förevarande område är ganska omfattande, något som
man i ett för närvarande under behandling liggande förslag till ny kommunalskattelagstiftning
sökt inskränka i syfte att vinna likformighet de
olika kommunerna emellan.

I Danmark åtnjuter enligt regeln inkomsttagare beträffande skatt
till staten skattefritt afdrag till belopp af i Köpenhamn och en af dess
förorter 800 kronor, i öfriga städer och två andra kommuner 700
kronor samt å landet 600 kronor. Därjämte medgifves för hvarje barn
under 15 år ett ytterligare afdrag af respektive 100, 85 och 70 kronor.

Beträffande kommunalskatten är i Köpenhamn existensminimum satt
till 800 kronor. I öfrigt åtnjutes afdrag för hvarje barn under 15 år
med 100 kronor, dock att genom sådant afdrag ingen skattepliktig
inkomst får nedbringas under 400 kronor.

4

Riksdagens skrifvelse Nr 108.

I öfriga kommuner beräknas kommunalskatten efter vissa regler å
den till grund för skatt till staten lagda inkomsten, dock att för hvarje
särskild skattskyldig grundbeloppet kan komma att ytterligare nedsättas
med hänsyn till bland annat antalet barn.

Den preussiska inkomstskattelagen har eu progressiv skatteskala
med en minsta beskattningsbar inkomst af 900 M. och i lägsta graden
upptagande inkomst från 900—1,050 M. till 6 M. skatt. Skattskyldig
med högst 6,500 M. inkomst erhåller, i mån af laglig försörjningsplikt,
nedsättning med en grad i skalan för två barn eller andra understödsberättigade
under 14 år och utan egna inkomster, med två grader för
3 eller 4, med tre grader för 5 eller 6, och för hvarje vidare ökning
af 2 personer med ytterligare en grad. Öfverstiger inkomsten 6,500
M. men ej 9,500 M., minskas skattebeloppet, om vederbörande har tre
personer att underhålla, med en grad, om han har 4 eller 5 med två
grader samt för hvar ytterligare ökning af de försörjningsberättigades
antal med 2 personer med ytterligare en grad.

Dessutom kan i särskilda fall, där inkomsten ej öfverstiger 12,500
M., nedsättning med högst tre grader beviljas på grund af vissa skatteförmågan
minskande förhållanden, bland hvilka upptagas särskildt betungande
omkostnader för underhåll och uppfostran af barn samt annan
laga försörjningsplikt.

Äfven beträffande den i Preussen utgående s. k. Ergänzungssteuer
åtnjutas skattefria afdrag.

Bestämmelserna i inkomstskattelagen om skatteafdrag för familjeförsörjare
få ökad betydelse därigenom, att inkomstskatten lägges till
grund för de direkta kommunalskatterna.

Äfven i Österrike utgår inkomstskatten efter en progressiv skala
med lägsta graden upptagande inkomst af 600—625 floriner till skatt
af 3,60 fl. Familjeförsörjare med inkomst ej öfverstigande 2,000 fl. och
som, äkta make oberäknad, har att försörja mera än två familjemedlemmar
utan egen inkomst, åtnjuter ett afdrag af •‘ so af inkomsten för
hvarje understödsberättigad därutöfver, dock att i hvarje fall inkomstbeloppet
sänkes minst en grad i skalan. År i inkomsten inberäknadt
förvärf af familjemedlem, hustru eller annan, åtnjutes ett afdrag för
hvarje sådan af 250 fl. eller det mindre belopp, hvartill inkomsten
uppgått.

Vidare kan oberoende af familjens storlek skattemyndigheten med
hänsyn till vissa på skatteförmågan inverkande omständigheter, såsom
ovanligt betungande utgifter för uppfostran af barn eller annan försörjningsskyldighet,
medgifva skattelindring intill tre grader för inkomst af
högst 5,000 fl.

Riksdagens skrifvelse Nr 108.

5

I Ungern börjar den. skala, efter hvilken inkomstskatten progressivt
utgår, med en lägsta grad af 800—900 Krönen och 5 K. skatt. Skattskyldig,
hvars inkomst ej öfverstiger 8,000 K. och som underhåller
minderåriga (under 14 år) barn eller andra anhöriga, på grund af laglig
förpliktelse, beviljas nedsättning i skatteskalan med en grad, om 2 eller
3, och två grader, om 4 eller flera personer underhållas.

I England utgår inkomstskatt endast, om inkomsten uppgår till
160 pund, hvilket belopp bestämts såsom existensminimum. I öfrigt
äger hvarje skattskyldig med inkomst af 160—500 pund rätt till visst
afdrag från inkomstskattebeloppet för hvarje barn under 16 år med
belopp motsvarande inkomstskatt å 10 pund.

Gällande skattelagar i Frankrike och Belgien, där skatterna i det hela
utgå efter andra grunder än en direkt uppskattning af inkomsten, hafva
icke upptagit några skattelindringar för familjeförsörjare i form af afdrag
o. d., såvida därtill ej bör räknas privilegiet i Frankrike för fader eller
moder till 7 lefvande minderåriga äkta barn att befrias från den s. k.
»Contribution personelle-mobiliére», om denna skatt ej öfverstiger 10 fr.

I Holland är lagstiftningen beträffande skatt till staten visserligen
byggd på liknande principer som i sistnämnda båda länder, men har
likväl inrymt vissa afsevärda lättnader i skattehänseende för familjeförsörjare.
Skatten till staten utgår efter sju titlar, bland andra bostadens
hyresvärde, antalet eldstäder i densamma, värdet af möbler in. m. och
antalet tjänare. För beräkning af de tre förstnämnda äro kommunerna
delade i nio klasser med växlande minimum, som berättigar till befrielse
från skatt enligt ifrågavarande titel. Beträffande hyresvärdet ligger detta
minimum mellan 125 Fl. för första klassen och 25 Fl. för den nionde.
I fråga om samma tre titlar åtnjutes, då hyresvärdet ej uppgår till sju
gånger minimum, afdrag med vissa procent för hvarje hemmavarande
eller endast tidtals för studier bortavarande barn, styfbarn, barnbarn
eller fosterbarn, som är ogift och under 20 år. Afdraget utgår för
hvarje barn med högst tolf och lägst två procent och minskas efter
vissa grunder, i den mån inom hvarje klass hyresvärdet stiger.

Jämväl beträffande skattetiteln tjänare åtnjutes befrielse, nämligen för
en kvinnlig sådan af den, som icke har annan tjänare och har hos sig
boende minst tre barn, styfbarn, barnbarn eller fosterbarn, som äro ogifta
och ej fyllt 20 år.

I fråga om den i Holland förekommande kommunala inkomstskatten
utgöres den beskattningsbara inkomsten af det uppskattade eller eljest
antagna inkomstbeloppet, minskadt med det för nödtorftigt lifsuppehälle
nödiga belopp, hvilket skall vara lika för alla eller med hänsyn till
familjernas sammansättning beräknas efter lika grunder för alla.

6

Riksdagens skrifvelse Nr 108.

I den italienska skattelagstiftningen har principen om skatteafdrag
för familjeförsörjare ännu ej gjort sig gällande, beroende, enligt lämnad
upplysning, på att förhållandena, åtminstone hvad äktenskapsfrekvensen
angår, icke påkallat dylika åtgärder.

Den jämförande befolkningsstatistiken utvisar för Sveriges del i
fråga om de ingångna äktenskapens antal, antalet lefvande födda barn
äfvensom de utom äktenskapet föddas antal afvikelser från medelsiffrorna,
tydligt pekande på tillvaron af missförhållanden, som påkalla
den allvarligaste uppmärksamhet. Likasom orsakerna till dessa missförhållanden
äro många och vidt skilda, har man helt visst också att på
mera än en väg söka motarbeta desamma.

Då nu motionärerna i fråga om ett visst område, nämligen skattelagstiftningens,
framhållit, att vissa där gällande bestämmelser kunna
vara ägnade att i sin mån menligt inverka på äktenskapsfrekvensen,
och framställt förslag i afsikt att vinna rättelse härutinnan, har Riksdagen
funnit syftet med deras framställning vara synnerligen beaktansvärdt.
Det torde också vara obestridligt, att vid tillämpningen af våra gällande
bestämmelser om skattefria afdrag, vissa oegentligheter kunna uppstå.
Att genom ändrade föreskrifter söka förekomma dylika, likasom att öfverhufvud
taget på skattelagstiftningens väg befordra det förevarande syftet
möter emellertid enligt sakens natur stora svårigheter. En radikal utväg
vore gifvetvis att som regel göra äkta makar till själfständiga skatteobjekt.
Därigenom skulle undanröjas åtminstone den i motionerna särskilt
betonade oegentligheten beträffande afdragen. En sådan åtgärd
skulle emellertid innebära ett brytande med en af grundprinciperna
i vårt skattesystem, äkta makars samfällda beskattning, en princip, som
är allmänt erkänd äfven i utlandet. Riksdagen har fördenskull tagit i
öfvervägande, huruvida icke på annat sätt åtgärder kunde vidtagas för
erhållande af en för ifrågavarande ändamål gynnsammare skattelagstiftning.
Såsom möjliga utvägar hafva därvid framställt sig de i motionerna
antydda, nämligen dels att sänka existensminimum för ogift person
och höja detsamma för samlefvande äkta makar, dels ock att på lägre
inkomststadium vid bedömande af äkta makars skatteförmåga måhända
större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas till det antal
barn, de hafva att försörja.

Det har själffallet ej varit Riksdagen möjligt att i frågans förevarande
outredda skick lämna närmare anvisningar, men har Riksdagen, utan att
öfverskatta betydelsen af det ifrågasatta åtgärderna, ansett dem likväl

7

Riksdagens skrifvelse Nr 108.

såsom lämpliga utgångspunkter för en blifvande utredning kunna läggas
till grund för en framställning i saken. Ett effektivt tillgodoseende af
motionärernas önskemål förutsätter emellertid, att bestämmelserna om
existensminimum och skattefria afdrag komma att afse äfven kommunalskatten,
men härvidlag lära beträffande åtskilliga kommuner vissa svårigheter
möta i fråga om särskildt de skattefria afdragen.

Frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen är
emellertid redan föremål för utredning, och synes det Riksdagen, att en
undersökning af förevarande mera speciella fråga lämpligen bör kunna
äga rum i samband med samma utredning.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning angående de åtgärder, hvilka i beskattningshänseende
må kunna vidtagas för främjande af ofvan angifna syfte, samt
därefter för Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen kan
föranledas.

Stockholm den 6 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.