Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

1

N:o 89.

Kungl. Maj:ts nådig tf proposition till Riksdagen angående ändrad
lydelse aj 20. 21 och 24 §§ i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907; gifven
Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning angående ändrad
lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående tillverkning af
brännvin den 11 oktober 1907 äfvensom förklara, att dessa §§ i sin
ändrade lydelse skola träda i kraft, 20 och 21 §§ den 1 oktober 1911
samt 24 § från och med den dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

(Jarl Swarts.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 52 Raft. (N:o 89.)

1

2

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 89.

Pörslag tiii Förordning angående

ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

Härmed förordnas, att 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

20 §.

1. Öfverkontrollör — — — öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller
bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode
med 10 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontrollstyrelsen bestämma högre arfvode, dock ej mera
än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

3. Biträdande — — — kostnaderna.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels

3

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

att mot tre kronor om dagen, som af Konungens befallningshafvande
godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören
lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt
gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen
inom distriktet.

2. Vid — — — bränneriet.

3. Hvad i denna och nästföregående § stadgas angående kontrollapparat
gäller icke för bränneri, där affallslut från trämassefabrik
användes såsom råämne och där allt det tillverkade brännvinet denatureras
eller utföres ur riket; för brännvinets uppmätning vid dylikt
bränneri äger kontrollstyrelsen meddela behöfliga föreskrifter.

1. Det

2. Om

— kontrollapparaten.

— beräknas.

4

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 89.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SvVARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde därefter:

Jag ber nu att få anmäla i tvenne särskilda afseenden gjorda
framställningar, som, om ock till sitt syfte sakligt fullt skilda, likväl
hafva det gemensamt, att de, i händelse af Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens bifall, påkalla förändringar af brännvinstillverkningsförordningen
och därför lämpligen böra behandlas i ett sammanhang.

Dessa framställningar afse hufvudsakligen

dels förhöjning af kontrollörernas vid brännvinstillverkningen
aflöning,

dels ock visst tillägg till gällande bestämmelser rörande kontrollapparater
i bränn vinsbrännerier.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 89. 5

Enligt 17 § 3 mom. i nådiga förordningen den 13 juli 1887 angående
villkoren för tillverkning af brännvin åtnjöt kontrollör af staten,
bland annat, arfvode under tjänstgöringstiden med 10 kronor om dagen
vid tillsyn å ett och 12 kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier
äfvensom ersättning för skrif- ocli förseglingsmaterialier samt postporto
med 10 öre för hvarje dag, han varit i tjänstgöring.

Dessutom var i 4 mom. af samma § föreskrifvet, att i fall, där
tillverkaren var skyldig tillhandahålla kontrollören kost och bostad,
han ägde därför uppbära tre kronor om dagen, hvilket belopp skulle
afdragas å kontrollörsarfvodet.

Dessa lokala kontrolltjänstemän voro då allenast anställda vid
brännvinstillverkningen, men förutsattes sedermera i nådiga förordningen
den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker, att brännvinskontrollör mot ett visst tilläggsarfvode kunde
utöfva'' tillsyn äfven öfver ett eller flera skattepliktiga bryggerier. Denna
i sistberörda förordning angifna möjlighet till förening af kontrollörstjänster
har blifvit uppslaget till nu gällande anordning af den lokala
kontrollen.

Härutinnan må erinras därom, att 1906 års Riksdag, med hänsyn
särskild! till de betydande belopp, hvartill kostnaden för kontrollen
öfver brännvins-, sockel’- och maltdryckstillverkningarna årligen uppginge,
i skrifvelse den 12 maj 1906 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade
bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna
i syfte att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma
större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade
kontrollkostnader.

För ernående af omförmälda syftemål föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till 1907 års Riksdag, beträffande brännvinsbrännerierna,
vidtagande af vissa förenklingar i kontrollproceduren genom inskränkning
i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen, bland annat,
i det hänseendet, att kontrollören i regel endast två gånger i veckan
skulle besöka hvarje bränneri. I sammanhang härmed föreslogs dels
eu viss nedsättning i de för kontrollörerna bestämda arfvodena dels,
såsom kompensation, utsträckning af den tid, hvarunder kontrollören
skulle äga tjänstgöra inom samma kontrollörsdistrikt. Dagarfvodet för
kontrollör med tjänstgöring inom distrikt, där endast ett bränneri
funnes, skulle enligt förslaget utgöra åtta kronor, emot förut tio kronor
för kontrollör, som hade tillsyn öfver ett bränneri. I likhet med
hvad redan ägde rum, skulle kontrollör erhålla reseersättning vid in -

Förhöjning
af kontrollörernas

vid brännvinstillverkningen
aflöning.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

träde i tjänst m. in., hvaremot den enligt då gällande förordning till
kontrollör utgående ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier
samt postporto med 10 öre för hvarje tjänstgöringsdag skulle bortfalla.

Emot den föreslagna inskränkningen i kontrollörernas personliga
deltagande i kontrollen hade emellertid, enligt hvad i Riksdagens
skrifvelse i ämnet förmäldes, inom Riksdagen uttalats betänkligheter.
Den besparing i kontrollkostnaderna, hvilken ställts i utsikt, ansågs
icke uppväga den risk för minskning af kontrollens effektivitet, som
förslaget, i hvad detta afsåge förändrade anordningar vid brännerierna,
syntes innebära. Kontrollörernas dagliga närvaro vid brännerierna
och personliga öfvervakande af tillverkningen borde därför icke
uppgifvas. I anslutning härtill förklarade Riksdagen, att såsom grundprincip
borde uppställas främst fordran på eu effektiv kontroll i förening
med största möjliga enhetlighet i densammas organisation, samt
att i andra rummet reformerna borde inriktas på vinnande af besparing.
Med hänsyn härtill beslöt Riksdagen, att den lokala kontrollen
vid brännerierna skulle i hufvudsak bibehållas sådan den för
det dåvarande vore ordnad. Däremot godkände Riksdagen den föreslagna
nedsåttningen i kontrollörernas dagarfvode, då därigenom möjligheten
att göra besparingar bevarades.

Bestämmelsen om den sålunda fastställda aflöningen återfinnes i
20 § 2 mom. af förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
af brännvin, som därom stadgar:

Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller bryggerier
— som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör
dagarfvode med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,
dock ej mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid
förflyttning från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

I särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna underdåniga skrifter
hafva nu åtskilliga brännvinskontrollörer inom Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län anhållit, att sådan ändring i gällande författning
måtte vidtagas, att dagarfvode till dylik kontrollör för tjänstgöring
vid ett bränneri bestämdes till 12 kronor och vid flera i proportion

7

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition No 89.

därefter; och hafva brännvinskontrollörerna i Malmöhus län alternativt
hemställt om återgång till aflöningsförmånerna enligt 1887 års förenämnda
förordning.

Uti särskild underdånig framställning hafva därjämte brännvinskontrollörerna
inom Blekinge län begärt en förhöjning till 10 kronor
i det lägsta dagarfvodet.

Till stöd för dessa framställningar har anförts hufvudsakligen
följande.

Med den genom förordningen den 11 oktober 1907 i samband
med utvidgning af kontrollörsdistrikten vidtagna ändringen i brännvinskontrollörernas
genom förordningen den 13 juli 1887 fastställda dagarfvoden,
hvarigenom desamma ändrats från att hafva utgått med tio
kronor om dagen vid tillsyn å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn
å två brännerier till att utgå med åtta kronor vid tillsyn af ett
bränneri och med högst femton kronor vid tillsyn af flera, torde icke
hafva afsetts att åstadkomma någon sänkning i kontrollörernas inkomst.
Så hade emellertid blifvit förhållandet. Man hade nämligen vid fastställandet
af de nya arfvodena utgått från att distrikten i allmänhet
skulle komma att omfatta flera brännerier. Men till följd af den i
ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket den 8 april 1908
bibehållna bestämmelsen att kontrollör i allmänhet skulle afläsa kontrollapparat
två gånger hvarje dygn. kunde praktiskt taget ett kontrolldistrikt
icke omfatta mer än ett, högst två brännerier, hvadan
kontrollörernas inkomst faktisk blefve lägre än efter förutvarande
beräkningsgrund. Sålunda kunde inom Blekinge län endast två kontrollörer
genom samtidig tjänstgöring vid två brännerier, och endast
under kortare tid, komma i åtnjutande af högre dagarfvode än det
lägsta.

Minskningen i kontrollörernas inkomster hade emellertid ytterligare
ökats därigenom, att tjänstgöringstiden förkortats och till följd
häraf antalet dagarfvoden reducerats. Genom tillkomsten af nya brännerier
och minskad spritkonsumtion hade nämligen tillverkningstiden
vid hvarje särskildt bränneri måst förkortas. Sålunda funnes inom
Blekinge och Kristianstads län tillhopa endast ett bränneri, vid hvilket
tillverkning ägde rum jämväl under tiden 1 maj—1 oktober, och
ett stort antal brännerier vore i gång endast tre till fyra månader
årligen. Tjänstgöringstiden torde i medeltal utgöra högst fyra månader
om året.

Denna faktiska minskning i inkomsterna vore så mycket kännbarare,
som sedan år 1887 lefnadsomkostnaderna i stället för att sjunka

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 89.

tvärtom väsentligen stegrats. Detta hade äfven beaktats i så måtto,
att ett flertal öfriga statens verk och myndigheter kommit i åtnjutande
af löneförbättringar. Vid sådant förhållande kunde ett anspråk på
löneförbättring från kontrollörernas sida icke anses oskäligt.

Denna löneförbättring vore äfven påkallad af de svårigheter, som
vore förenade med utöfvande af brännvinskontrollen. Tjänstgöringen
vid densamma verkade ofta menligt på kontrollörens hälsa. Kontrollören
måste i regel lämna sin familj och inrätta sig i förhållanden med afseende
å bostad och annat, som icke vore tillfredsställande. Vidare
vore tjänstgöringstiden af växlande längd och stundom helt kort.
Likväl måste en person, som blifvit antagen till kontrollör, vara disponibel
vid eventuell kallelse till tjänstgöring och kunde till följd däraf
icke binda sig vid annan tjänstgöring. Om kontrollör träffades af
sjukdom, blefve han omedelbart försatt ur tjänstgöring. Endast undantagsvis
utöfvade brännvinskontrollörerna kontrollantskap vid Öl- och
svagdrieksbryggerier och åtnjöte alltså i allmänhet icke någon extra
inkomst häraf. Sålunda funnes inom Blekinge och Kristianstads län
endast en brännvinskontrollör, som tillika vore kontrollör vid Öl- och
svagdricksbryggeri.

Öfver dessa framställningar hafva Eders Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande, enhvar efter hörande af öfverkontrollörerna i
respektive län, afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Dessa myndigheter hafva samtliga tillstyrkt eu förhöjning i brännvinskontrollöremas
lägsta dagarfvode.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge, Kristianstads
och Malmöhus län hafva därvid föreslagit tio kronor för ett bränneri;
befallningshafvanden i sistnämnda län förklarar sig hafva, alltsedan de
nya aflöningsvillkoren för kontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen
trädde i tillämpning, varit af den uppfattningen, att
aflöningen blifvit för lågt tilltagen, för att kontrollörskåren fortfarande
skulle kunna på lika tillfredsställande sätt som dittills rekryteras i
län, där stor lcontrollörspersonal erfordrades. Samma farhågor för
framtiden uttalas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge
län. Befallningshafvanden i Hallands län har lika med öfverkontrollören
i länet förordat ett dagarfvode af tolf kronor för tillsyn vid ett bränneri,
under förutsättning att ingen särskild godtgörelse skulle ifrågakomma
för kontrollen öfver bryggerier inom samma kontrollörsdistrikt. Öfverkontrollören
inom Blekinge län biträder kontrollörernas inom detta
län gjorda framställning om ett lägsta dagarfvode af tio kronor, (ifver -

9

Kunrjl. Majds Nåd. Proposition N:o 89.

kontrollörerna inom Kristianstads och Malmöhus län föreslå i enlighet
med 1887 års förordning tio kronor om dagen vid tillsyn å ett och
tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier. Vissa af dem hemställa
om en återgång till berörda författning äfven i det afseende!,
att kontrollör borde tillerkännas ersättning för skrifmaterialier och
porto med tio öre för dag. Två af ifrågavarande öfverkontrollörer
erinra, att vissa svårigheter och olägenheter uppkommit med anledning
af nedsättningen i den tillverkaren tillerkända godtgörelsen för kost
och bostad och anse, att denna godtgörelse bör bestämmas till tre
kronor såsom förut. Till samma mening ansluter sig befallningshafvanden
i Kristianstads län.

Härefter har kontrollstyrelsen fått sig anbefalldt att afgifva underdånigt
utlåtande i detta ärende. Uti sitt i anledning häraf den 26
november 1910 afgifna utlåtande anför kontrollstyrelsen, bland annat.

En förhöjning af det lägsta dagarfvodet till tio kronor syntes
styrelsen fullt befogad.

Anledningen till den vidtagna nedsättningen af kontrollörernas
arfvoden hade varit den föreslagna, men af Riksdagen ej godkända förändringen
i det tillämpade kontrollförfarandet. Då den ifrågasatta inskränkningen
i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen ej hade
ansetts tillrådlig, hade den viktigaste förutsättningen för arfvodesminskningen
bortfallit. Den enstämmighet, hvarmed, bland andra, länsstyrelser
och öfverkontrollörer i Skåne och Blekinge, där nära 80
procent af rikets brännerier vore belägna, förordat en arfvodesförhöjning,
utgjorde ett kraftigt vittnesbörd om behöfiigheten af en förbättring
i bränn vinskontrollörernas aflöningsvillkor.

Redan under våren 1908, således innan förordningen den 11
oktober 1907 trädt i kraft, hade förelegat framställningar från kontrollpersonalen
i vissa län att varda bibehållen vid de tidigare aflöningsförmånerna,
men hade dessa framställningar den 8 maj 1908 för det
dåvarande förklarats ej föranleda till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den af kontrollstyrelsen ifrågasatta ökningen i kontrollörsaflöningen
skulle för tillverkningsåret 1908—1909 hafva medfört eu merkostnad
af omkring 36,000 kronor.

Hvad härefter beträffade den tillverkaren i visst fall tillerkända
godtgörelse för kost och bostad åt kontrollör, finge kontrollstyrelsen,
på grund af erfarenheter, som vunnits vid ett flertal brännerier, tillstyrka
en förhöjning till tre kronor i nämnda godtgörelse, på sätt af
två öfverkontrollörer samt befallningshafvande!! i Kristianstads län
Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 92 Raft. 2

10

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 89.

ifrågasatts. Den omständigheten att i nådiga förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,
25 § 4 inom., motsvarande godtgörelse vore fastställd till två kronor
om dagen, som utöfver kontrollörsarfvodet betalades af staten, borde
ej utgöra hinder för ifrågavarande förändring, då vid kontrollen öfver
de skattepliktiga bryggerierna, där dagarfvodet uppginge till högst tre
kronor för tillsyn å ett bryggeri, kontrollörerna endast undantagsvis
utsåges utom den å orten bosatta befolkningen.

Förslaget att åter medgifva ersättning för skrifmaterialier och
porto in. m. kunde styrelsen däremot ej biträda.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde kontrollstyrelsen
i underdånighet, att nådig proposition måtte aflåtas till Riksdagen
därom, att 20 § 2 mom. och 21 § 1 inom. i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 måste erhålla den ändrade
lydelse som af hvad styrelsen anfört betingades.

Slutligen har statskontoret den 2 februari 1911 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört.

Af hvad kontrollstyrelsen i sitt utlåtande anfört och erinrat samt
af hvad i öfrigt i ärendet förekommit torde framgå, att den ändring
i fråga om brännvinskontrollörernas ersättning, som kommit till stånd
genom stadgandet i 20 § 2 inom. af nådiga förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907, kommit att för flertalet
kontrollörer föranleda minskning i inkomst.

Yäl torde detta förhållande icke i och för sig innebära, att den
ersättning, som jämlikt nyssberörda stadgande tillkomme bränn vinskontrollör,
vore oskäligt låg. Men med hänsyn särskild! därtill, att af
handlingarna i ärendet syntes framgå, hurusom ifrågavarande kontrollörer,
i olikhet mot förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna,
hvilkas ansökning om arfvodesförhöjning förut af statskontoret afstyrkts,
blott en mindre del af året vore i tillfälle att åtnjuta inkomst af sitt
uppdrag, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka den af kontrollstyrelsen
föreslagna ändringen i 20 § 2 inom. af nämnda förordning.

Under förutsättning att sådan ändring konnne till stånd, syntes
ej vara något att erinra mot kontrollstyrelsens förslag till ändring i
förordningens 21 § 1 mom.

Hvad i ärendet förekommit synes mig innefatta goda skäl att
biträda hvad kontrollstyrelsen föreslagit i fråga såväl om ökad aflöning
åt kontrollörerna vid brännvinsbrännerierna som ock om förhöjning

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 89.

af den tillverkaren i visst fall tillerkända godtgörelse för kost och
bostad åt kontrollören äfvensom beträffande de ändringar i brännvinstillverkningsförordningen
som däraf må betingas.

Ifrågavarande ändringar i förordningen torde lämpligen böra träda
i kraft den 1 nästkommande oktober, då nytt tillverkningsår tager
sin början.

Med erinran därom att i nu gällande förordning angående tillverkning
af brännvin, 23 §, stadgas, att brännvinsbränning ej må
företagas, innan kontrollapparat blifvit anbragt i bränneriet och vissa
andra åtgärder vidtagna, samt i 24 § 1 mom. i samma förordning,
att det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten, har
kontrollstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 januari 1911 gjort
framställning om sådan författningsändring, att hvad sålunda om kontrollapparat
är stadgadt icke måtte gälla för bränneri, där allt det
tillverkade brännvinet denatureras eller utföres ur riket samt att styrelsen
måtte äga befogenhet att meddela behöfliga föreskrifter för brännvinets
uppmätning vid dylikt bränneri.

Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört följande.

I enlighet med nämnda bestämmelser hade kontrollapparater uppsatts
i de brännerier, där brännvin tillverkades af den vid cellulosatillverkningen
uppkomna affallsluten, de s. k. sulfitbrännerierna, vid
hvilka allt det tillverkade brännvinet denaturerades. Den vid dessa
brännerier redan vunna erfarenheten visade, att brännvinet, som innehölle
åtskilliga vid vanligt brännvin ej förekommande föroreningar
såsom aceton, träsprit och svafvelsyrlighet, mycket starkt angrepe kontrollapparaten,
hvilken inom jämförelsevis kort tid blefve alldeles
oanvändbar. Därtill komme, att kontrollapparaten visat sig icke arbeta
med samma noggrannhet vid dessa som vid andra brännerier.

På grund af dessa förhållanden vore det särdeles önskligt, att
det kunde medgifvas nu ifrågavarande brännerier undantag från ofvan
anförda bestämmelser angående kontrollapparat. Dylikt undantag kunde
så mycket lättare medgifvas, som ingen skatt erlades för det uppmätta
brännvinet, utan kontrollen gånge ut på att tillse, att allt det tillverkade
brännvinet blefve denatureradt eller utfördt ur riket, hvilken
kontroll, enär brännvinet läge under kronans lås ända till dess denatureringen
eller förpassningen för export företoges, kunde ske utan brännvinets
noggranna uppmätning. Den uppmätning, som under alla förhållanden
borde ske, afsåge hufvudsakligen det statistiska intresset.

Tillägg till
gällande bestämmelser

rörande kontrollapparater
i brännvinsbrännerier.

12

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 89.

Alldenstund brännvinstillverkningen af sulfitlut ännu till eu stor
del befunne sig på försöksstadiet, torde det ej vara lämpligt att i vare
sig förordningen angående tillverkning af brännvin eller i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna införa några detaljerade bestämmelser
angående det tillverkade brännvinets uppmätning, utan syntes
det vara tillfyllest att lämna kontrollstyrelsen befogenhet att utfärda
de i hvarje fall behöfliga föreskrifterna, på samma sätt som styrelsen
enligt 9 § i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket hade befogenhet
att, när redskapens konstruktion eller tillverkningsmetoden så föranledde,
meddela undantag från åtskilliga af ordningsstadgans föreskrifter.

Det ifrågasatta undantaget vore visserligen endast afsedt för sulfitbrännerierna,
men då för närvarande dessa brännerier vore de enda,
där allt brännvinet denaturerades, torde undantaget kunna medgifvas
åt de brännerier, där allt det tillverkade brännvinet denaturerades eller
utfördes ur riket, hvarigenom vunnes, att man kunde använda samma
benämning, som redan förekomme på andra ställen i tillverkningsförordningen.
Såsom kontrollstyrelsen tänkt sig undantaget formuleradt,
skulle det ej omöjliggöra användning af kontrollapparat, när sådant
skulle visa sig lämpligt.

Hvad med framställningen åsyftades, syntes kunna vinnas genom
att till 24 § i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11
oktober 1907 fogades ett nytt, tredje moment, innefattande undantagsbestämmelse
rörande ifrågavarande brännerier.

Att en bestämmelse med hufvudsakligen det syfte, som kontrollstyrelsen
föreslagit, är af omständigheterna motiverad, synes hvad styrelsen
anfört gifva vid handen. Den torde också lämpligen böra gifvas
den plats i brännvinstillverkningsförordningen, som styrelsen ifrågasatt.

Något praktiskt behof af en sådan bestämmelse synes emellertid
f. n. förefinnas allenast i fråga om de brännerier, som använda sulfitaffallslut
såsom råämne. När kontrollstyrelsen det oaktadt hemställt,
att den ifrågasatta undantagsbestämmelsen skulle gifvas sådan affattning,
att den komme att afse brännerier, där allt det tillverkade brännvinet
denatureras eller utföres ur riket, är det i syfte att bringa
denna bestämmelse i öfverensstämmelse med de af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna och af Riksdagen godkända förändringarna i 2, 12, 13 och
21 §§ i brännvinstillverkningsförordningen, Indika fått sitt uttryck i
nådiga förordningen i ämnet den 12 september 1910 och som närmast
afse att bereda vissa lättnader åt de brännerier, där sulfitaffallslut användes
såsom råämne.

13

Kung1. Majds Nåd. Proposition N:o 89.

Äfven om någon olägenhet icke skulle vara förenad med en sådan
formulering, som k o n t r ol 1 s tv r els en föreslagit och enligt upplysningar,
som kommit mig tillhanda, synes något sådant åtminstone under förhandenvarande
förhållanden icke vara att befara finner jag det
likväl oegentligt, att bestämmelsen göres tillämplig på andra brännerier
än dem, vid hvilka densamma har något behof att tillgodose. Jag
anser därför, att det föreslagna undantaget bör begränsas till de brännerier,
för hvilka föreligger behof af förändring af nu gällande bestämmelser
om kontrollapparater. Nu är visserligen närmast fråga om
brännerier, vid hvilka sulfitaffallslut användes som råämne, men da det
ligger nära till hands att antaga, att affallslut från andra trämassefabriker
än sulfitfabriker kan komma att för samma ändamål användas,
och de olägenheter, hvilka kontrollstyrelsen med sitt förslag afsett att
förekomma, jämväl därvid lära göra sig gällande, torde bestämmelsen
böra affattas så, att undantaget afser brännerier, där affallslut från
trämassefabriker användes såsom råämne och där allt det tillverkade
brännvinet denatureras eller utföres ur riket.

Ifrågavarande bestämmelse torde böra träda i kraft snarast möjligt,
och lärer vid sådant förhållande höra- öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t
att bestämma dagen för ikraftträdandet.

I öfverensstämmelse med hvad jag uttalat i afseende å de af
mig nu berörda frågor, har jag låtit verkställa erforderlig omarbetning
af hithörande bestämmelser i brännvinstillverkningsförordningen.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslagtill
förordning angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ af nu
gällande förordning angående tillverkning af brännvin, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes genom nådig proposition
föreslå Riksdagen att antaga samma förslag äfvensom förklara, att dessa
§§ i sin ändrade lydelse skola träda i kraft, 20 och 21 §§ den 1 oktober
1911 samt 24 § från och med den dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft.

3