Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

1

N:o 70.

Kung}. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om
ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m.;
gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till
4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af
tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i
tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra;

Bih. till Rifcsd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 70.)

l

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

*

Albert Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap.

samma lag.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 4 kap. 8 § i lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande
ändrade lydelse samt att till 4 kap. samma lag skola fogas tre nya
paragrafer af nedan angifna lydelse och att i följd häraf kapitlets öfverskrift
skall lyda som följer:

1 kap.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken
rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt
eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning
särskild! är stadgadt.

4 kap.

Om tomträtt och vattenfallsrätt.

3 §•

År, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren,
denne enligt tomträttsaftalet pliktig att gälda lösen för byggnad eller
annat, som finnes å tomten, eller att utgifva ersättning för mistning
af nyttjanderätten, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten,
sådan iösen eller ersättning utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde
beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra det intecknings -

4 Kung!. Majds Nåd. Proposition No 70.

hafvarne och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare, som
ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller ersättningen
icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med tomtägaren
tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

10 §.

Vattenfall, som äges af kronan, må med eller utan utmål af kronan
tillhörig mark för viss tid upplåtas under vattenfallsrätt.

Vill kronan upplåta sådan rätt, skall vid landtmäteriförrättning,
som efter vederbörligt förordnande hålles, det område upplåtelsen afser
noggrant angifvas, vattenfallet till sina gränser ofvan och nedan samt
utmål, där sådant upplåtes, till storlek, läge och gränser, och varde i
enlighet härmed området utstakadt och kartlagdt.

11 §•

Hvad här ofvan i 2—9 §§ är stadgadt angående tomträtt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

o 1 handling, hvarigenom vattenfallsrätt upplåtes, skall det område
upplåtelsen afser angifvas medelst hänvisning till protokoll och karta
vid landtmäteriförrättning, som i 10 § sägs.

12 §.

kppas, efter det vattenfallsrätt upplåtits, för nyttjanderättshafvaren
behof af utvidgadt område, äge kronan, där det erforderliga området
blifvit så angifvet, utstakadt och kartlagdt, som i 10 § sägs, att i den
ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt är föreskrifven, med
nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten utsträckes
till att gälla sagda område.

Har aftal, som nu sagts, slutits, skall på ansökan af nyttjanderättshafvaren
anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda
villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats.
År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, vare lag som
i 7 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

5

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af

fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning
af tomträtt samt af fång till sådan rätt skall fogas en ny paragraf af
nedan angifna lydelse och att i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda
■som följer:

Lo,g om inskrifning af tomträtt och vaUenfallsrätt samt af fång till

sådan rätt.

17 §•

Hvad här ofvan i 1—3 samt 5—16 §§ är stadgadt angående tomträtt
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt. Den, som
söker inskrifning af sådan rätt, vare pliktig att vid påföljd, som i 4 §
sägs, ingifva protokoll vid landtmäteriförrättning, hvartill upplåtelsehandlingen
hänvisar, jämte styrkt kopia af den därvid upprättade karta.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag
till
Lagom
tillägg till lagen (len 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt skall fogas en ny paragraf af nedan angifna lydelse och att
i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda som följer:

Lag om inteckning i tomträtt och vattenfall sr ätt.

23 §.

Hvad här ofvan i denna lag är stadgadt om tomträtt skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

7

Förslag

till
Lagom
ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,
må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs,
erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder;
dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående
inskrifning af sådan rätt är särskild! stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens
hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag
till
Lagom
ändrad lydelse af 17 kap. (> $ liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § liandelsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter
förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt
annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och
byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt&upplåtits,
i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens, innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före
utmätning eller början af konkurs, sa ock för husröta ellei vanhäfd, däx
sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur,
redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika lätt föi
lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,
där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendator!! lämnadt..

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i
tomträtt eller vattenfallsrätt, förmånsrätt i tomti ätten ellei vattenfalls—
rätten med hvad därtill hör; dock galle ej förmånsrätt för ränta, som
före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för längre tid än tre
år. År tomträtten eller vattenfallsrätten intecknad för fleres fordringar,
äge den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning
samma dag, äge lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund
af medgifvande, som lämnats efter fordringens tillkomst, och varder den,
som inteckningen medgifvit, eller, där flere äro, som den medgifvit,
någon af dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad efter det
inteckningen söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gäll©
inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats ellei därefter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

9

Förslag till Lag om

ändrad lydelse af 4 § 1 lagen den 24 maj 1895 angående hvad til!
fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Har någon efter särskild! stadgande eller på annan emot en hvar
gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2
eller 3 § sägs, skulle till annans fästa egendom höra, då må det ej till
den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande
bruk afsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven
tomträtt, eller å område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må
ej, ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta
egendomen, hänföras till denna.

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,
hvarom i 2 § är sagd t, må ej, ändå att den tillhör ägaren
af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. M Höft.

2

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag
till
L a g

om ändrad lydelse af DO § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 90 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran liar lös pant i handom eller inteckning
i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vatten fallsrätt, där
sådan rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller
rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap.
sjölagen sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej
rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för
fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det
äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran
med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge
rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid,
från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren
ingifva bevis, att han föreskrifVen ed aflagt: utsätte ock viss tid af
högst eu månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet
ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd
för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta
fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis
inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom
annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen
omhänder tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som
sina fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan
utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

11

Förslag

till

Lag

Om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt
eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom; njute han nr den egendom,
som sålunda'' häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning, sin
fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag
som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning angifven.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

12

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

Förslag
till
Lagom
ändrad lydelse åt 1 § i förordningen den 6 juni 1875 angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden skall erhålla följande ändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,
nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver
inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt
af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattenfallsrätt
samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vattenfallsrätt
(tomträttsprotokoll); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares
tillsättande och entledigande; samt ett öfver bouppteckningar,
testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen
skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,
ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering
af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn
och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras
särskilt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för
hvarje ärende å bredden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift
om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt
öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende
å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det
nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde
det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 70.

1

O

O

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår ende», hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å
Stockholms slott den 25 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1908 års riksdag
framställda förslag beslöt Riksdagen — med förklarande, att från och
med år 1909 styrelsen för Trollhare kanal- och vattenverk skulle
upphöra att fungera och att från och med samma år skulle inrättas
en vattenfallsstyrelse — att under vattenfallsstyrelsens förvaltning skall
ställas, omedelbart eller ock efter hand på grund af särskilda beslut
af Kung!. Maj:t, åtskilliga kronan tillhöriga, mera betydande vattenfall
jämte strandområden och andra fastigheter, som kunna befinnas
erforderliga för vattenfallens tillgodogörande. Den sålunda beslutade

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

vattenfallsstyrelsen liar numera blifvit utsedd och trädt i verksamhet.
I enlighet med Riksdagens därom fattade beslut och jämlikt den af
lvungl. Maj:t för vattenfallsstyrelsen utfärdade instruktion har styrelsen
till åliggande, bland annat, att, efter verkställda utredningar, hos Kungl.
Maj:t göra framställningar om de under styrelsens förvaltning ställda
vattenfallens disposition, i hvilket hänseende i främsta rummet ifrågakommer,
huruvida visst vattenfall skall för kronans egen räkning bebyggas
och begagnas eller ock upplåtas till nyttjande af annan. Skall,
enligt därom af Kungl. Maj: t med delad! beslut, visst vattenfall disponeras
på sistnämnda sätt, har vattenfallsstyrelsen att vidtaga närmare
åtgärder för upplåtelsen i enlighet med vissa allmänna grunder för
förvaltningen af kronans vattenfall. Såsom i ofvan omförmälda proposition
angafs, förutsattes, att särskild! .förslag till dylika grunder skulle
utarbetas och proposition i ämnet föreläggas Riksdagen.

Sådan proposition torde komma att aflämnas till 1910 års riksdag.
Förslag till kungörelse i ämnet har utarbetats af särskilda sakkunnige,
utsedde af chefen för civildepartementet, och öfver detta förslag hafva
kammarkollegium och domänstyrelsen afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande.

I sin motivering af nämnda förslag hafva de sakkunnige erinrat,
att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida staten i täflan med enskilda
vattenkraftsägare, som vore beredda att åt industrien utbjuda vattenfall
med full äganderätt, skulle kunna göra sina vattenfall inkomstbringande
genom upplåtelse för industriellt ändamål, därest icke för upplåtelse al
nyttjanderätt skapades annan form än den, som nu stode kronan till buds.
Det måste nämligen fasthållas, att de anordningar, som erfordrades för
åstadkommande af en större modern vattenkraftsanläggning, i regel vore
synnerligen dyrbara och att följaktligen det vore al stor vikt lör den,
som ville utföra en dylik anläggning, att han kunde erhålla lån till
betydande belopp. Naturligtvis skulle sådant blifva honom lättare, om
han kunde lämna en långifvare panträtt i anläggningen med hvad därtill
hör. Hade han på arrende mottagit vattenfallet och det utmål, som
för anläggningen tagits i anspråk, vore lian emellertid af gällande lagstiftning
utesluten från möjligheten att till säkerhet för lån lämna vanlig
inteckning i anläggningen och de stora värden, som däri funnes nedlagda.
Vid sådant förhållande torde det vara att förvänta, att industrien
i många fall komme att finna det med sin fördel förenligt att hellre åt
enskilda med äganderätt förvärfva den vattenkraft, hvaraf den vore i
behof, än att arrendera ett kronan tillhörigt vattenfall. Det hade därför
för de sakkunnige framstått såsom en angelägenhet al stor betydelse,

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

att med lagstiftningen måtte kunna införlifvas en sådan ny form af
nyttjanderätt till statens vattenfall, att för en blifvande nyttjanderättshafvare
finansieringen af den anläggning lian önskade utföra så mycket
som möjligt underlättades. Genom lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom hade i den svenska rätten införts ett nytt rättsinstitut,
tomträtt, hvarmed bland annat afsetts att åstadkomma den fördelen
för innehafvaren af en dylik nyttjanderätt, att det ekonomiska
värdet af upplåtelsen kunde af honom användas såsom underpant för
fordran. De sålunda gifna stadgandena hade synts de sakkunnige
lämpligen kunna tjäna till förebild för de nya lagbestämmelser, som
erfordrades, därest enahanda förmån, som i nämnda hänseende beredts
tomträttshafvare, jämväl skulle kunna komma innehafvare af nyttjanderätt
till statens vattenfall till godo.

Ett utkast till dylika lagbestämmelser har af de sakkunnige uppgjorts
och bifogats förslaget till kungörelse angående grunder för förvaltningen
af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Detta utkast har för
vidare åtgärd öfverlämnats till justitiedepartementet. Vid granskning af
de däri innefattade bestämmelser har jag funnit mig kunna i hufvudsak
biträda desamma.

Det lärer kunna antagas, att under afsevärd tid framåt de staten
tillhöriga vattenfallen icke skola lämna för kronans egen räkning finna
användning i sådan omfattning, att icke kronan måste söka ekonomiskt
tillgodogöra sig en stor del af dem genom upplåtelser till andra för
bebyggande. Med säkerhet kommer det därför att blifva en af vattenfallsstyrelsens
viktigaste uppgifter att i kronans och enskildas gemensamma
intresse verka för att på nämnda sätt industrien tillföres erforderlig
kraft från kronans vattenfall. Såsom redan vattenfallskommittén
framhöll i sitt till Kungl. Maj:t den 17 mars 1903 afgifna betänkande,
är det af stor vikt, att vattenfallen komma att upplåtas under
villkor, som äro ägnade att göra just kronans vattenkraftstillgångar
begärliga för industrien. De bestämmelser, som skola ligga till grund
för vattenfallsstyrelsens befattning med och åtgöranden för dessa tillgångars
disposition genom upplåtelser af nyttjanderätt, böra därför
iippenbarligen vara sådana, att industrien icke finner med sitt intresse
förenligt att uteslutande eller åtminstone företrädesvis uppsöka vattenkraft,
som tillhör annan än kronan. Det gäller härvid framför allt att
så ordna saken, att icke den omständigheten, att kronan erbjuder allenast
nyttjanderätt under en mer eller mindre begränsad tidrymd, ställer
kronan i en ogynnsam situation gent emot enskilda vattenfallsägare,
som vore villiga att afstå äganderätten till sina vattenfall. Det är visser -

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

ligen så, att den gällande lagstiftningen angående upplåtande af nyttjanderätt
till fast egendom för sådant ändamål, hvarom nu är fråga —
hvilken lagstiftning innefattas hufvudsakligen i 2 kap. 43 § lagen om
nyttjanderätt till fäst egendom — lämnar jordägaren ganska fria händer
vid bestämmandet af det närmare innehållet i nyttjanderättsaftalet; och
särskildt i fråga om kronan gäller, att denna, i olikhet med enskild
fastighetsägare, icke är bunden af några inskränkande bestämmelser
beträffande den tid, för hvilken dylikt nyttjanderättsaftal skall äga
giltighet. Men hur ändamålsenligt nyttjanderättsaftalet än må inrättas,
skall dock med den nu gällande lagstiftningen förvärf med äganderätt
alltid äga det viktiga företräde framför upplåtelse af allenast nyttjanderätt,
att för upplåning af erforderligt kapital fastighetskrediten — lån
mot inteckning i fast egendom — kan anlitas. Då man besinnar, att,
som afsedt är, kronan kommer att — i allt fall under de första skedena
af vattenfallsstyrelsens verksamhet — i regel upplåta vattenfallen omonterade
och att följaktligen det i regel ankommer på nyttjanderättshafvaren
själf att föranstalta om vattenfallets bebyggande, är det uppenbarligen
icke eu underordnad fråga, huruvida och i hvad män nyttjanderättshafvaren
skall för betäckande af de med vattenfallets bebyggande och
verkets drifvande förenade, oftast synnerligen betydande kostnaderna
kunna anlita äfven lånevägeu. Med den nuvarande lagstiftningen skulle
emellertid vattenkraftsanläggningen icke kunna af honom användas
såsom underlag för en verklig realkredit. Nyttjanderätten såsom
sådan kan icke blifva föremål för inteckning; och då nyttjanderättshafvaren
tillhöriga byggnader och andra anläggningar å det upplåtna
området såsom belägna å annans grund enligt lag utgöra lös
egendom, kunna icke heller byggnaderna och anläggningarna tjäna
såsom säkerhet för realkredit. Någon annan kredit än den rent personliga,
måhända stärkt genom förlagsinteckning i sådan egendom, som
enligt lag kan utgöra föremål för dylik inteckning — hvartill emellertid
icke lärer vara att räkna byggnad å annans grund — skulle alltså icke
stå nyttjanderättshafvaren till buds.

Det synes mig dock otvifvelaktigt, att det angifna syftet med
statens vatten fallspolitik skulle i hög grad befordras, därest genom
förändrade lagbestämmelser kunde beredas möjlighet för nyttjanderättshafvare,
hvarom nu är fråga, att begagna den åt honom upplåtna
egendomen med hvad därtill hör såsom underpant för fordran. En
naturlig utväg att sålunda, oaktadt kronan behåller äganderätten till
vattenfallet med därtill hörande markområde, ändock låta nyttjanderättshafvaren
komma i åtnjutande af betingelserna för en verklig realkredit

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

har, såsom af förut nämnde sakkunnige framhållits, blifvit öppnad genom
de med vår lagstiftning nyligen införlifvade rättsgrundsatser, på hvilka
upplåtelse af s. k. tomträtt hvilar. Detta nya rättsinstitut har till hufvudsakligt
syfte att för städer och andra kommuner samt kronan möjliggöra
att till tomtmark upplåta nyttjanderätt af sådan särskild beskaffenhet,
att, utan hinder däraf att själfva äganderätten fortfarande stannar hos
samhällena eller kronan, byggnadsverksamhet må kunna äga rum, särskilt
för beredande af egna hem åt mindre bemedlade. För vinnande
af detta syfte har stadgats, att sedan i särskild ordning inskrifning
meddelats till säkerhet för tomträttens bestånd, byggnad och annan
stadigvarande anläggning, som finnes å tomten, skall anses såsom tillbehör
till tomträtten, samt att i tomträtten tillika med hvad sålunda
utgör tillbehör till densamma skall kunna meddelas inteckning till
säkerhet för fordran.

Såsom nämndt, är jämväl kronan behörig att göra tomträttsupplåtelser.
Lika litet som kommunerna kan emellertid kronan upplåta
dylik nyttjanderätt till annat område än tomt, d. v. s. ett sådant inom
fastställd plan för bebyggande (stadsplan) beläget område, som blifvit
vid laga tomtindelning afskildt såsom själfständig fastighet. Såsom redan
själfva namnet angifver, utgör tomträttsinstitutet — i olikhet med vissa
dess förebilder i utländsk rätt, speciellt den tyska lagens »Erbbaurecht»
— en med hänsyn till föremålet för den därmed afsedda nyttjanderättsupplåtelsen
strängt begränsad typ af nyttjanderätt till fast egendom,
ett förhållande, som naturligtvis måst inverka på den formella uppställningen
och affattningen af de särskilda tomträtten rörande lagbuden.
Vill man nu, såsom jag redan antydt, tillgodogöra sig den nya tomträttslagstiftningen
för andra syftemål än det, som uteslutande afsetts
med denna, synes eu dylik utvidgning icke lämpligen böra ske i den
mera enkla formen, att lagbestämmelserna angående hvad som kan
utgöra föremål för tomträtt underkastas sådan ändring, att jämväl andra
områden än tomter — nämligen de nu ifrågavarande vattenfallen med
eller utan utmål af mark — komme att få upplåtas med tomträtt.
Detta sätt att gå till väga skulle innebära en rubbning af själfva grundvalen
för tomträttslagstiftningen och i själfva verket betaga tomträttsinstitutet
den specifika karaktär, som utmärker detsamma. Det läte
sig väl också knappast göra att såsom beteckning för en sålunda utvidgad
nyttjanderätt bibehålla benämningen tomträtt. Det torde därför
vara riktigare att, med bibehållande af tomträttsinstitutet oförändradt,
vid sidan af detta äfvensom de allmänna bestämmelserna angående
upplåtelse på arrende af vattenfall, anordna en särskild lagstiftning,
Bih. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 41 Käft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

hvilken, anslutande sig till och byggd på samma grunder som tomträttslagstiftningen,
lämnar rum för upplåtelse af kronans vattenfall med
enahanda rätt, som är utmärkande för tomträttsupplåtelserna.

I lagen om nyttjanderätt till fast egendom har skillnaden mellan
tomträtt och vanlig arrenderätt utmärkts i främsta rummet genom fastställande
af den tid, för hvilken tomträtt må upplåtas. Å ena sidan är
sålunda maximitiden för tomträttsupplåtelse satt till 100 år, och å andra
sidan måste dylik upplåtelse alltid omfatta minst 26 år eller, med andra
ord, alltid sträckas utöfver den i allmänhet för vanlig arrenderätt till
tomter bestämda maximitiden af 25 år. Visserligen är ingen dylik
maximitid i lag stadgad i fråga om upplåtelse från kronan af vanlig
arrenderätt, men då jämte kronan åtskilliga samhällen, för hvilka nämnda
maximitid ovillkorligen gäller, äro berättigade att göra tomträttsupplåtelser,
har det ansetts lämpligt att icke med afseende å kronan göra
något undantag i fråga om fastställandet af 26 år såsom minimitid för
tomträttsupplåtelse. Då emellertid den nu ifrågaställda särskilda nyttjanderätten
till vattenfall icke är afsedd att kunna upplåtas till andra
vattenfall än sådana, som tillhöra kronan, har det synts mig oegentligt
att i ändamål att på ett karakteristiskt sätt utmärka nämnda säregna
nyttjanderätt i förhållande till vanlig, af kronan upplåten arrenderätt,
fastslå en viss minimitid — vare sig 26 år eller någon annan tidrymd
— för beståndet af sådan vattenfallsupplåtelse, hvarom nu är fråga; och
att af annan grund stadga en dylik minimitid torde lika litet som fastställandet
af någon maximitid vara påkalladt. Den allmänna regeln angående
rätt för kronan att vid aftal om upplåtelse af nyttjanderätt vara
obunden af tidsbestämmelser synes äfven här böra upprätthållas; en
annan sak är tydligtvis, att i den förut antydda författningen angående
grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall kan komma att — i
likhet med hvad som i fråga om kronans jordbruksdomäner skett i
grunderna för förvaltningen af dessa — meddelas särskilda bestämmelser
angående den tid, för hvilken nyttjanderätt af ena eller andra slaget må
upplåtas af vattenfallsstyrelsen. Då sålunda den egenartade nyttjanderätt,
hvarom nu är fråga, måste i lagen karakteriseras på annat sätt än
som skett i fråga om tomträtten, har det i sådant hänseende ansetts
lämpligt att i stället redan vid själfva beskrifningen af förstnämnda nyttjanderätt
såsom kännemärke för densamma angifva just den rättsverkan,
som, enligt hvad förut erinrats, skulle utgöra den egentliga grunden till
den nya lagstiftningen, eller att nyttjanderätten skall kunna intecknas för
fordran. Af praktisk betydelse torde det helt visst ock vara att genom en
särskild beteckning utmönstra denna nyttjanderätt från vanlig arrende -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

rätt; och har i sådant hänseende benämningen »vattenfallsrätt» synts
kunna användas såsom en lämplig parallell till beteckningen »tomträtt».

Det ligger i sakens natur, att för ett vattenfalls tillgodogörande
såsom kraftkälla erfordras dispositionsrätt jämväl till större eller mindre
strandområde att användas till dammfäste, plats för vattenkanaler eller
tunnlar, för kraftstationer och annat dylikt. I den mån staten är i tillfälle
att till nyttjande upplåta, förutom själfva vattenfallet, jämväl erforderligt
utmål af mark, får det förutsättas, att i regel ny ttj anderättsupplåtelsen
kommer att omfatta äfven sådant utmål. Det är emellertid
icke uteslutet, att kronan äger allenast själfva vattenfallet, och vidare
kan det naturligtvis inträffa, att kronan såsom ägare allenast till ena
stranden med därtill hörande del i vattenfallet icke kan upplåta nyttjanderätt
till annat än denna del af vattenfallet jämte strandområde därintill.
I sådana händelser som de nu nämnda är nyttjanderättshafvaren,
där han ej själf är ägare af vatten och strand, hänvisad att genom
uppgörelse med andra vederbörande förvärfva den nödiga dispositionsrätten
till sådant, som kronan icke kan till honom upplåta. Därest
fråga vore allenast om vanlig arrenderätt, skulle nu angifna förhållanden
icke i detta sammanhang påkalla någon särskild uppmärksamhet. Dessa
spela däremot en viss roll beträffande den ifrågasatta lagstiftningen om
vatt en fallsrätt. I likhet med tomträtten skulle enligt denna lagstiftning
visserligen själfva nyttj anderätten — sådan denna gestaltar sig enligt
de i nyttj anderättsaftalet närmare bestämda villkoren — utgöra det
närmaste föremålet för den panträtt, som inteckning i vattenfallsrätten
skulle medföra. Men den ekonomiska betydelsen af denna panträtt
måste, likasom förhållandet är vid tomträtten, blifva i hög grad beroende
af att panträtten tillika omfattar byggnader för vattenkraftens tillgodogörande;
och vidare ökas naturligtvis panträttens värde i den mån densamma
omfattar icke blott de egentliga s. k. vattenverlcsbyggnaderna
— eller anordningar dels för vattnets dämning och ledande till och
från kraftanläggningen såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar
och turbinkammare, dels ock för flottningen och fiskens gång — utan
äfven öfriga byggnader och anläggningar (transformatorsstationer, ledningar,
fabrikshus m. m.). Det är emellertid gifvet, att under panträtten
icke kunna under några förhållanden innefattas andra byggnader
än sådana, som finnas å det område i vatten eller mark, som utgör
föremålet för den af kronan gjorda xvpplåtelsen. För den händelse upplåtelse
sker af enbart vattenfall, komma emellertid de erforderliga byggnaderna
att falla utom hvad sålunda upplåtits, om man undantager
själfva dammbyggnaden med tillbehör, till den del denna med tillbehör

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

är uppförd i själfva vattenområdet. Häraf torde dock icke böra dragas
den slutsatsen, att vattenfallsrätt icke skall kunna upplåtas i sådan
händelse som den senast nämnda. Därest vattenverksbyggaren med
äganderätt besitter det för vattenkraftens utnyttjande nödiga strandområdet,
å bägge sidorna om fallet eller å endera, är han i tillfälle att
såsom säkerhet för lån erbjuda vanliga fastighetsinteckningar, omfattande
strandområdet med de därå uppförda byggnaderna. Det synes emellertid
otvifvelaktigt, att från penninginrättningarnas sida skall kunna förväntas
betydligt större intresse att finansiera ett företag af ifrågavarande beskaffenhet,
om vattenverksbyggaren kan erbjuda dem panträtt jämväl i
hans rätt till själfva kraftkällan. Den af vattenverksbyggaren själf ägda
fastigheten med hvad därtill enligt lag hör får naturligtvis sitt egentliga
värde i och genom nyttjanderätten till vattenfallet, likasom å andra
sidan värdet af denna nyttjanderätt är i hög grad beroende af sambandet
mellan ny ttj anderätten och vattenverksbyggarens fastighet med
hvad till denna hör. Men vid en tilläfventyrs inträffande exekutiv
realisation — hvilken måste sönderfalla i tvenne särskilda exekutiva förfaranden,
det ena för fastigheten och det andra för ny ttj anderätten till
vattenfallet — skulle långifvaren, därest han hade allenast fastighetsinteckningar,
icke utan vidare kunna göra anspråk på företrädesrätt till
den köpeskilling, som vid realisationen betingas för nyttjanderätten.
Har åter långifvaren en på inteckning grundad panträtt jämväl i nyttjanderätten
till vattenfallet, är det långifVaren, som nämnda köpeskilling, i
likhet med köpeskillingen för fastigheten, kommer till godo. Samma
betraktelsesätt gör sig gällande för sådana händelser, då enligt nyttjanderättsaftalet
kronan kan blifva skyldig att utgifva lösen för vattenverksbyggnader
eller ersättning för mistning af nyttjanderätten såsom sådan.
Det torde nämligen kunna förutsättas, att i de förut omnämnda grunderna
för förvaltningen af kronans vattenfall kommer att inflyta bestämmelse
därom, att kronan äger förbehålla sig rätt att redan efter vissa år återtaga
dispositionsrätten öfver vattenfallet, med skyldighet i sådant fall
för kronan att till nyttjanderättshafvaren utgifva icke blott lösen för
vattenverksbyggnad, som är uppförd å det upplåtna vattenområdet,
utan äfven ersättning för mistningen af nyttjanderätten. Att när dylik
lösen eller ersättning skall utgå, den, som belånat fastighetsinteckningarna,
icke skulle, i saknad af panträtt i nyttjanderätten med tillbehör,
vara utan vidare berättigad att utbekomma löseskillingen eller ersätt
ningsbeloppet, är emellertid tydligt.

För öfrigt, äfven om nyttjanderättshafvaren icke själf äger det för
vattenfallets tillgodogörande erforderliga strandområdet utan fått detta

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

med vanlig arrenderätt åt sig upplåtet af enskild och således icke
äo-er inteckna detsamma med därå uppförda byggnader, synes likväl
denna omständighet icke i och för sig hindra, att nyttjanderattshafvaren
kan få belånade inteckningar, meddelade i den af kronan upplatna
nyttianderätten till vattenfallet; till följd af sambandet mellan dessa
båda nyttianderätter — hvilket kan framträda sålunda, att arrenderatten
till fastigheten till sitt värde är uteslutande eller väsentligen beroende
af att innehafvaren af densamma innehar jämväl nyttjanderätten till
vattenfallet — kan sistnämnda nyttjanderätt besitta ett belanmgsvarde,
tillräckligt stort att medgifva lån till täckande af en afsevärd del åt
omkostnaderna för företaget i dess helhet. På nu anförda grunder ar
den omständigheten, att kronan upplåter allenast vattenfallet, ansetts
icke böra utgöra hinder för att upplåtelsen sker med vattenfallsratt.

Ännu mindre bör möjligheten till upplåtelse af vattenfallsratt vara
utesluten, därför att kronan icke är i tillfälle att till nyttjande upplåta
allt det utmål af mark, som erfordras för de egentliga vattenverksbyggnaderna
eller för öfriga byggnader och anläggningar. Med en
dylik uteslutning skulle fördelarna af den nya lagstiftningen komma att
undandragas nyttjanderättshafvaren i de ingalunda fa fall, da kronan
äo-er mark allenast å ena stranden jämte den därmed följande delen åt

vattenfallet. . , , .. „ c..

I enlighet med hvad nu anförts torde i lagen hora såsom föremal

för vattenfallsrätt angifvas dels vattenfall och dels vattenfall jamte utmål
af mark. Med »vattenfall» afses här visserligen närmast sadana vattenområden,
som af naturen själf danats till vattenfall, men intet hindrar,
att föremålet för vattenfallsrätt — likasom för vanlig arrenderatt -kan utgöras af ett vattenbäcken, som uppkommit pa det satt, att genom
en kanal eller en tunnel afledning af vatten skett från en högre liggande
till en lägre belägen vattenbassäng. Sm största praktiska betydelse far
detta med afseende å sådana vattendrag, där till följd af kroknmgar i
vattendragets lopp viss del af vattendraget bildar en dylik högre liggande
bassäng i förhållande till en annan del af samum vattendrag, hor
åskådliggörande häraf tillåter jag mig hänvisa till en såsom bilaga A narsluten,
genom vattenfallsstyrelsens försorg upprattad skiss. I det a denna
skiss med a-a-a-a betecknade naturliga vattendraget låter kronan bygga
en damm (b-b) och träffar aftal med A. om rätt för denne att genom
en konstgjord kanal (c-c)—byggd antingen af kronan eller åt A. i
turbinhuset vid x intaga t. ex. 10 kbm. vatten i sekunden, isar sedermera
kronan af B. erhåller anbud om ratt for honom att uttaga t. ex.
20 kbm. i sekunden, ingår kronan aftal med B. om ratt for denne att

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

genom kanalen d-d i turbinhuset vid y intaga nämnda vattenkvantitet
och foretager, om sa behofves, för ändamålet erforderlig påbyggnad
eller förändring af dammen. På samma sätt tillkommer kanalen e-e för
intagande för C:s rakning vid z af t. ex. SO kbm. Föremålen för de
sålunda upplaga särskilda nyttjanderätterna blifva då de respektive
vattenfallen c-c, d-d och e-e, hvardera med tillhörande utmål af mark

f1 v 0 T n ensamt eder Jämte ytterligare markområde), med rätt för
A. tf. och O. att gemensamt begagna kronans damm (b-b).

... , be.da?. uPPlatelse skett af vattenfallsrätt till ett visst vattenfall
järn e u ma a mark,. kan det inträffa, att för anläggningens utvidgande
eder af annan anledning nyttjanderättshafvaren blir i behof af ytterligare
utmål a kronan tillhörig mark, och likaså är det icke uteslutet, att, när
enbart vattenfall redan upplåtits med vattenfallsrätt, kronan på grund
af andrake förhållanden kommer i tillfälle att upplåta jämväl erforderligt
utmål af mark Det synes icke lämpligt att i slik händelse kronan och
nyttjanderattshafvaren skulle vara uteslutande hänvisade till att antingen
tillita det vanliga arrendeaftalet eller med annoterande af det förut
s utna vattenfallsrattsaftalet ingå ett nytt sådant, som omfattar jämväl
det ifrågavarande utmålet; ett vanligt arrendeaftal skulle icke bereda
nyttjanderattshafvaren tillfälle att begagna den genom det nya utmålet
mojhggjorda utvidgningen af anläggningen till att utvidga''jämväl sin
pa inteckning grundade kredit, och att ersätta det gamla avtalet med
ett. nytt innebar en (modigt betungande utväg, för hvars anlitande för
ofngt lätt nog skulle kunna möta oöfverstigliga hinder. På grund
häraf torde i nu angifva fäll, ehuru hvad som skall upplåtas utgöres
allenast af mark, upplåtelse med vattenfallsrätt böra i lagen medgffvas.
Ett nödvändigt villkor härför synes dock vara, att saken så ordnas, att
icke tva skilda vattenfallsrätter uppkomma. Om man icke förebygger
detta, _ kunna nämligen störa svårigheter och förvecklingar uppkomma.
Det ar, a ena sidan, klart, att med vattenfallsrätt och dess syfte icke
vore förenligt att i aftal et utestänga nyttjanderättshafvaren från rätt att
utan vattenfallsstyrelsens medgifvande öfverlåta vattenfallsrätten; ett
orbud mot fri öfverlåtelse skulle helt visst lägga hinder i vägen för
vattenfallsrattens belånande. Men å andra sidan är det påtagligt, att
ett mycket oegentlig^ förhållande skulle inträda, om nyttjanderättshafvaren
begagnade sm ofverlåtelserätt sålunda, att han öfverläte de
bada. sarslulda vattenfallsrätterna till olika personer. Det läte visserligen
marianda tänka sig, att hinder mot inteckningarnas belånande icke skulle
mota af ett ofverlatelseforbud i den modifierade formen att vattenfallsratterna
icke finge genom föryttring komma i olika händer, men om

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

också härigenom möjligheten af frivillig öfverlåtelse till olika personer
blefve utesluten, skulle i allt fall — och detta torde icke vara det minst
viktiga — i händelse af exekutiv försäljning, vare sig af den ena
vattenfallsrätten eller af båda, det knappast vara möjligt att under alla
omständigheter upprätthålla grundsatsen om rättigheternas bibehållande
i en hand. Vid nu angifna förhållanden synes mig, därest man skall
medgifva upplåtelse med vattenfallsrätt af enbart utmål, det rätta vara
att i själfva lagen anordna denna upplåtelse såsom ett tilläggsaftal,
hvarigenom den ursprungliga vattenfallsrätten allenast utsträckes. till
att omfatta äfven det markområde, som efter dennas upplåtande blifvit
behöflig!. Saken bör, med andra ord, ställas så, att oansedt områdets
utvidgning, själfva vattenfallsrätten fortfarande kommer att blifva densamma
som förut. Detta syfte lärer emellertid icke kunna vinnas utan
att man tillika genom särskilda lagbestämmelser sörjer för att de inteckningar,
som tilläfventyrs förut meddelats i vattenfallsrätten i dess
ursprungliga omfattning, utan vidare komma att i stället hvila å vattenfallsrätten
sådan denna blifvit genom tilläggsaftalet bestämd. För de
sålunda nödvändiga bestämmelserna anhåller jag att få redogöra först
längre fram, sedan jag lämnat en framställning — utöfver hvad redan
anförts — af det sätt, på hvithet jag tänkt mig det nya institutet i
allmänhet böra anordnas.

Det torde knappast behöfva påpekas, att under »utmål» faller icke
blott markområde, som skall användas för själfva vattenkraftsanläggnino-en
i vidsträckt mening. Efter omständigheterna kan sålunda utmålet
komma att omfatta jämväl plats för transformatorsstation, ledningar och
dylikt, fabrikshus samt bostäder åt tjänstemän och andra och detta
oberoende af huruvida dessa byggnader äro förlagda i omedelbar närhet
af kraftanläggningen eller icke —, och komma i sådant fall naturligtvis
äfven dylika byggnader att omfattas af den genom inteckning i vattenfallsrätten
vunna panträtten.

Det lider intet tvifvel att, innan vattenfallsrätt bör få upplåtas,
föremålet för upplåtelsen måste vara så noggrant som möjligt bestämdt
och begränsad! mot annan — kronan eller enskild tillhörig egendom,
så att ingen osäkerhet må förefinnas angående områdets belägenhet och
omfattning. I detta hänseende torde det vara nödigt. att utsträcka
fordringarna utöfver hvad enligt lag gäller i fråga om jordafsöndring
och sålunda alltid kräfva en särskild landtmäteriförrättning för afskiljande
af det område i vatten eller mark, hvarom fråga är. Hvad själfva vattenfallet
beträffar, böra härvid dess gränser ofvan och nedan bestämmas
och å marken utstakas. Detta är gifvetvis alltid tillräckligt, när upp -

24

Kunrjl, Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

låtelsen afser vattenfallet i dess helhet. Men äfven när kronan a-er
endast den ena stranden med därtill hörande del af vattenfallet och
således vattenfallet allenast till denna del är föremål för upplåtelsen
ar en dylik gränsbestämning till fyllest, alldenstund gränsen mellan
kronans område i vattnet (= den kronan tillhöriga delen af grunden i
vattendraget) och det motsidan tillhöriga området i vattnet i allmänhet
ar att bestämma omedelbart enligt de i 12 kap. 4 § jordabalken gifna
reg ernå. Huruvida med innehafvet af kronans i enlighet med nämnda
regler bestämda område i vattnet följer större eller mindre lott i den uti
vattenfallet i dess helhet framrinnande vattenmängden än som tillkommer
innehafvare!! af den motliggande strandfastigheten, eller om tilläfventyrs
de bada strandfastigheterna hafva lika lott i vattnet, är eu frå-a för
sig, som uppenbarligen icke är af någon betydelse för individualiseringen
åt den ifrågavarande upplåtelsens föremål. Men om man uppställer det
nu angifna villkoret för upplåtelse af vattenfallsrätt, är det å andra
sidan klart, att dylik upplåtelse är utesluten för de händelser, då kronan
t. ex. såsom delägare i ett vid skifte såsom samfällighet afsatt vattenområde
eller på annan grund är ägare af allenast en s. k. ideell andel
i vattenfallet; men det synes också vara i sin ordning att icke medgitim,
att till en dylik ideell andel må upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet
att kunna mtecknas för fordran. Hvad åter utmålet beträffar,
bor detta vid landtmätenförrättningen till storlek, läge och gränser noga
bestammas och utstakas. ö ö

Utmålet bör naturligtvis vid förrättningen kartläggas. Å kartan
bor äfven det upplåtna vattendraget angifvas. Jämväl när frå-a är
3 j T- °m kronans strand hörande del af vattenområdet torde,

med hänsyn till hvad ofvan nämnts, vid sagda angifvande icke, såvidt
angar sjalfva vattendraget, i allmänhet böra ifrågakomma annat än att
granserna ofvan och nedan för det upplåtna vattenområdet å kartan
utmarkas. iSågon gränslinje i vattendragets längdriktning bör sålunda
1®„® a kartan utmärkas i annat fall än då där finnes en lagligen fastställd
eller eljes behörigen bestämd rågång. I själfva upplåtelsehandlingen
bor det upplatna områdets individualisering komma till särskildt
uttryck därigenom, att den af landtmätaren upprättade kartan lägges
till grund för den närmare beskrifning af området, som i enlighet
med handlingarna rörande landtmätenförrättningen skall göras i upplåtelse!^
dhngen. 1 F

Hvad i ofrigt erfordras af lagbestämmelser inskränker sig väsenthgen
till stadganden, genom hvilka hvad som gäller angående tomträtt
utstrackes till att äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfalls -

25

Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 70.

rätt. Härutinnan torde allenast följande behöfva särskildt bemärkas.
Då enligt 4 kap. 4 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom såsom
tillbehör till tomträtt skall hänföras byggnad, stängsel eller annan för
stadigvarande bruk afsedd anläggning, som finnes å det genom tomträttsaftalet
upplåtna området (tomten), kommer alltså att såsom tillbehör
till vattenfallsrätten hänföras enahanda egendom, som finnes å det
genom vattenfallsrättsaftalet upplåtna området, vare sig detta utgöres
af enbart vattenfall eller af vattenfall jämte utmål af mark. Lika litet
som det ansetts nödigt att i tomträttslagstiftningen upptaga någon föreskrift
angående skyldighet för upplåtaren af tomträtt att, när tomträttsaftalet
upphör att gälla, gälda lösen för byggnader eller annat, som
finnes å tomten, lika litet har dylik föreskrift i den tilltänkta lagen
synts påkallad i fråga om vattenfallsrätten. Frågan, om och i hvad
mån kronan skall gälda dylik lösen, är så viktig, att den med nödvändighet
måste komma att afgöras vid hvarje särskild upplåtelse. Men
fastställandet af de grunder, som härvid skola lända till efterrättelse,
torde desto mindre böra ske i själfva lagen, som helt visst bestämmelser
angående lösen måste lämnas jämväl med hänsyn till sådana händelser,
då vattenfall med eller utan utmål upplåtes på vanligt arrende. Föreskrifter
i nämnda syfte torde därför komma att inflyta i den särskilda
författningen angående grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall.
Däremot erfordras i den tilltänkta lagen på samma sätt, som skett
i tomträttslagstiftningen, stadgande i syfte att trygga inteckningshafvares
företrädesrätt till lösen, där sådan skall utgå. Emellertid lärer
i detta hänseende icke vara tillräckligt att allenast hänvisa till hvad i
4 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas i fråga
om tomträtt. På sätt förut erinrats, kan nämligen kronan blifva skyldig
icke blott att gälda lösen för byggnader och annat, som finnes å vattenfallslägenheten,
utan äfven att utgifva ersättning för mistning af själfva
nyttjanderätten; då tydligtvis jämväl dylik ersättning bör komma inteckningshafvare
till godo, har i förevarande lagförslag måst upptagas en
särskild lagbestämmelse, som svarar emot den i 4 kap. 8 § allmänna
nyttjanderättslagen upptagna, men som har vidsträcktare innebörd än
denna.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle det särskilda, för tomträtt
gällande inskrifningsväsendet — reglerna angående inskrifning al
tomträtt, inskrifning af fång, hvarigenom tomträtt öfvergår från en till
annan, samt inteckning i tomträtt — komma att äga motsvarande tilllämpning
i fråga om vattenfallsrätt. Då denna rätt och tomträtten
skola utgöra skilda rättsinstitut, kunde det måhända synas mindre
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 44 Häft. 4

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

egentligt, att det protokoll, som skall föras i inskrifningsärenden angående
tomträtt — det s. k. tomträttsprotokollet — samt de på detta
protokoll grundade tomträttsböckerna skola användas äfven i inskrifningsärenden
angående vattenfallsrätt. Härigenom vinnes emellertid den
praktiska fördelen, att man undviker att belasta underrätterna med skyldighet
att föra alltför många protokoll och böcker i inskrifningsärenden
rörande fast egendom. Vid sådant förhållande har det funnits icke
böra möta hinder att låta nämnda protokoll och böcker vara gemensamma
för tomträttsärenden och nu ifrågavarande inskrifningsärenden.

På grund af stadgandet i 4 § lagen om inskrifning af tomträtt
och af fång till sådan rätt blefve innehafvaren af vattenfallsrätten
skyldig att vid ansökan om inskrifning af denna visa det upplåtna
områdets läge och gränser; med afseende härå har det synts nödigt
att tillförbinda sökanden att till rätten ingifva behörigen styrkt kopia
af den öfver området upprättade kartan, hvilken handling sålunda skulle
komma att motsvara den vid ärende angående inskrifning af tomträtt
erforderliga tomtkartan (designation). Att nämnda kartekopia bör stanna
hos rätten att i dess arkiv förvaras, är påtagligt; föreskrift härom torde
emellertid böra meddelas i administrativ ordning. I detta sammanhangtillåter
jag mig ytterligare erinra, hurusom de föreskrifter, hvilka äro
meddelade i kungörelsen den 29 november 1907 angående tomträttsböckers
inrättande och förande icke äro ägnade att i allo utan vidare
tillämpas i fråga om inskrifningsärenden angående vattenfallsrätt. Under
förutsättning att den nu ifrågaställda lagstiftningen kommer till stånd
anhåller jag att framdeles få underställa Kungl. Maj:t förslag till de
jämkningar i nämnda kungörelse, som må finnas behöfliga.

Jag anhåller att nu få återkomma till den förut berörda frågan
om tilläggsaftal i syfte att få området för en redan upplåten vattenfallsrätt
utvidgadt genom upplåtelse af utmål. Att för ett dylikt supplerande
aftal måste i fråga om områdets individualisering äfvensom
formen för aftalets slutande och afhandlingens innehåll gälla alldeles
samma regler som för själfva vattenfallsrättsaftalet, är påtagligt och
har i förslaget uttryckligen stadgats; däremot har särskild bestämmelse
angående tiden för tilläggsaftalets giltighet icke erfordrats, då den
omständigheten, att aftalet åsyftar allenast en utsträckning af vattenfallsrätten,
gifvetvis innebär, att denna skall i sin nya utsträckning
gälla tills den ursprungligen aftalade tiden gått till ända. Därest tillläggsaftalet
slutes innan inskrifning af vattenfallsrätten ägt rum och
således innan inteckning kan hafva meddelats i vattenfallsrätten, är
det tydligt, att inskrifning eller inteckning, som efter tilläggsaftalet

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

meddelas, utan vidare kommer att hänföra sig till vattenfallsrätten
i dess nya omfattning. Skulle åter inskrifning af vattenfallsrätten redan
hafva meddelats, är det lika tydligt, att särskild åtgärd uti inskrifningshänseende
måste vidtagas med anledning af tilläggsaftalet, därest detta
skall få rättslig betydelse för annan än kontrahenterna själfva. Denna
åtgärd har synts böra bestå däri, att rörande det förändrade förhållandet
göres anteckning till rättens protokoll; förslaget har i detta hänseende
tagit till förebild det i 4 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom
införda och — till följd af bestämmelserna i 4 § af nu föreliggande
förslag — jämväl å vattenfallsrätt tillämpliga stadgandet beträffande
ändring eller tillägg af annat slag än nu ifrågavarande tilläggsaftal.
Då emellertid detta afser, att vattenfallsrätten hädanefter skall hänföra
sig delvis till ett alldeles nytt område, lärer häraf med nödvändighet
påkallas en föreskrift därom, att för rätt att iå tilläggsaftalet antecknadt
till protokollet skola gälla alldeles samma villkor och ordning som
stadgats för rätt till inskrifning af vatteniallsrätt. Härförutom är, för
den händelse vattenfallsrätten är intecknad, ytterligare att iakttaga, att
inteckningshafvaren skall hafva lämnat sitt samtycke till vattenfallsrättens
utvidgning; äfven om denna i regeln får antagas blifva till fördel för
inteckxdngshafvaren, kan denne dock hafva en annan mening härom,
särdeles i sådana fall då, såsom väl kommer att höra till vanligheten,
i sammanhang med tilläggsaftalet afgälden för vattenfallsrätten höjes.
Därför har — i öfverensstämmelse med hvad som skett i 4 kap. 7 §
lagen om nyttjanderätt till fast egendom, jämförd med 5 § i förevarande
förslag — i detta stadgats, att anteckning om utvidgningen ej. må ske,
med mindre inteckningen uppvisas för rätten i och för dess förseende
med bevis om det ändrade förhållandet. Sker sålunda i rättens protokoll
anteckning om vattenfallsrättens utsträckning, innebär detta, att
vattenfallsrätten därefter är inskrifven i sin nya omfattning. Detta har
först och främst den verkan, att byggnad eller annan för stadigvarande
bruk afsedd anläggning å det tillagda området kommer, i likhet med
byggnad å det gamla området, att såsom tillbehör hänföras till vattenfallsrätten.
Men vidare kommer inteckning, som före anteckningen
meddelats i vattenfallsrätten, att gälla i den utsträckta vattenfallsrätten
såsom hade inteckningen från början fastställts i denna; en särskild
lagbestämmelse i syfte att fastslå detta förhållande lärer icke vara
erforderlig, lika litet som en uttrycklig bestämmelse därom, att en före
anteckningen gjord men hvilande förklarad ansökan om inteckning skall,
efter det anteckning skett, fastställas i vattenfallsrätten i dess utsträckta
omfattning.

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

Af de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt torde
påkallas tillägg eller ändring i vissa gällande författningar af civillags
natur, hvilka i ett eller annat afseende beröra tomträtten och därför,
till följd af vattenfallsrättens likställande med tomträtten, icke lära
kunna nu lämnas obeaktade. Då jag nu anhåller att få för Kungl.
Maj:t anmäla jämväl dessa ärenden, torde jag icke behöfva redogöra
för innebörden af ifrågavarande tilläggs- eller ändringsförslag
i vidare mån än såvidt angår ett såsom nödigt ansedt tillägg till 2 kap.
43 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Såsom jag redan
förut haft anledning erinra, äro de bestämmelser i sagda kapitel, som
äga tillämpning å vanlig upplåtelse af nyttjanderätt till vattenfall med
eller utan utmål, innefattade i nämnda lagrum, hvilket afser upplåtelser
i allmänhet af fast egendom på arrende för annat ändamål än jordbruk.
Dessa bestämmelser skulle däremot icke beträffande de ifrågasatta upplåtelserna
af vattenfallsrätt lända till efterrättelse i vidare mån än såvidt
upplåtelsehandlingen innehåller hänvisning till samma bestämmelser; upplåtelse
af vattenfallsrätt skulle uteslutande regleras af den nya lagstiftningen
jämte innehållet uti de i enlighet med denna upprättade aftalen.
På samma sätt förhåller det sig med lagbestämmelserna angående tomträtt,
å ena sidan, och de i 2 kap. 43 § af nyss omförmälda lag upptagna
rättsreglerna, å andra sidan. Men under det att detta förhållande
på grund af uppställningen af sagda lag — däri reglerna angående
tomträtt ingå såsom ett särskildt kapitel — icke behöft särskilt angifvas,
har däremot, då de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt
utgöra föremålet för eu speciallagstiftning vid sidan af den allmänna
nyttjanderättslagen, genom tillägg till berörda lagrum synts böra utmärkas,
att detta icke i och för sig är att tillämpa i fråga om vattenfallsrätt.
»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande
lagförslag, af den lydelse bilaga B vid detta protokoll utvisar, nämligen
förslag till

1) Lag om vattenfallsrätt;

2) Lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) Lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

4) Lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) Lag om. ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra;

6) Lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

. V Pay om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning; och

8) Lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden/
och hemställde departementschefen, att vattenfallsstyrelsen måtte
anbefallas att öfver dessa lagförslag skyndsamt afgifva underdånigt
yttrande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle utdrag af
protokollet expedieras till vattenfallsstyrelsen.

Ur protokollet
Witus Nyman.

30

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

Bilaga A.

Hl A

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

31

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till vattenfall, som äges af kronan, så ock till dylikt vattenfall
jämte kronan tillhörigt utmål af mark må, under de villkor och i den
ordning här nedan i 2 och 3 §§ stadgas, upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet
att kunna intecknas för fordran.

Nyttjanderätt, som nu sagts, kallas vattenfallsrätt.

2 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt må ej ske, med mindre af landtmätare
efter vederbörligt förordnande det område, upplåtelsen afser,
blifvit noga bestämdt, vattenfall till sina gränser ofvan och nedan och
utmål till storlek, läge och gränser, samt utstakning af gränserna
verkställts så ock karta upprättats med angifvande, såvidt angår vattenfall,
af dettas gränser ofvan och nedan.

3 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt skall ske för viss tid.

Aftal om upplåtelse af vattenfallsrätt skall upprättas skriftligen
och med vittnen; skolande upplåtelsehandlingen, under hänvisning till

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

karta, som i 2 § omförmäles, innehålla så noggrann beskrifning å hvad
som upplåtes, att någon osäkerhet i afseende a områdets läge och
gränser samt storleken af utmål, där sådant upplåtes, ej kan uppstå,
samt uttryckligen angifva, att upplåtelsen afser vattenfall srätt.

Öfverlåtes vattenfallsrätt, skall ock aftalet därom upprättas skriftligen
och med vittnen.

O

4 §•

Hvad i 4 kap. 3—7 samt 9 §§ i lagen om nyttjanderätt till
fast egendom är stadgadt angående tomträtt skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om vattenfallsrätt.

5 §.

År, då område, hvartill upplåtits vattenfallsrätt, återgår till kronan,
denna enligt upplåtelsehandlingen pliktig att gälda lösen för byggnad
eller annat, som finnes å området, eller att utgifva ersättning för mistning
af ny ttj anderätten, må ej, där inteckning är meddelad i vattenfallsrätten,
sådan lösen eller ersättning utgifvas till nyttjanderättshafvaren,
utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra
det inteckningshafvarna och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare,
som ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller
ersättningen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med
kronan tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

6 §•

I fråga om inskrifning af vattenfallsrätt, om inskrifning af fång
till sådan rätt samt om inteckning i vattenfallsrätt skall hvad i lag är
beträffande tomträtt stadgadt i fråga om inskrifning och inteckning äga
motsvarande tillämpning; skolande, när ansökan göres om inskrifning
af vattenfallsrätt, sökanden vid den i 4 § i lagen om inskrifning af
tomträtt samt af fång till sådan rätt stadgade påföljd till rätten ingifva
vederbörligen styrkt kopia af karta, som här ofvan i 2 § omförmäles.

7 §•

Har vattenfallsrätt upplåtits, och yppas därefter för nyttjanderättshafvaren
behof af utmål eller, där upplåtelsen omfattade äfven utmål,

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 70.

behof af ytterligare sådant, äge kronan, där det erforderliga området
blifvit så " bestämdt, ntstakadt och kartlagdt, som i 2 § sägs, att i den
ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt föreskrifves i 3 § andra
stycket, med nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten
utsträckes till att gälla sagda område.

klar aftal, som nu sagts, slutits, må på ansökan af nyttjanderättshafvaren
anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda
villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats.
År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, må
dock dylik anteckning ej ske, med mindre inteckningshandlingen uppvisas
för rätten, och varde bevis därom handlingen åtecknadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

O

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den It juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande
ändrade lydelse:

1 KAP.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken
rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt
eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning,
särskild! är stadgadt.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. -14 Höft.

O

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola
å sådan upplåtelse stadgande^ i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9,
18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt 42 §
första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar
angående rätt för jordägaren att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter
det arrendatorn tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där
arrendatorn på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande
ställer säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter
det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns
rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten Qvarsitta, ej heller för arrenderättens
förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma;
har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse af vattenfallsrätt är särskild! stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,
må, till betryggande af nyttj anderättens bestånd efter ty här nedan
sägs, erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder;

35

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående
inskrifning af sådan rätt är särskildt stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens
hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag,

innefattande tillägg till 17 kap. 6 § liandelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i 17 kap. 6 § liandelsbalken stadgas angående jordägares
och inteckningshafvares förmånsrätt i tomträtt med hvad därtill hör
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt med hvad
därtill hör.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1S95 angående hvad till
fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade
lydelse:

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Har någon efter särskildt stadgande eller på annan emot en hvar
gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2
ellei 3 § sågs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till
den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande
bruk alsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven
tomträtt eller a område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må ej,
ända att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta egendomen,
hänföras till denna.

hör grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,
hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör ägaren
af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 19

Förslag

till

L a g

om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen.

Härigenom förord nas att 90 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning
i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vattenfallsrätt, där
sådan . rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller
rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap.
sjölagen sägs, njute, där lian fordringen i konkursen icke bevakat, ej
rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för
fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det
äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran
med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelätten
eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid.
från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren

37

K uiujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

ingifva bevis, att lian föreskrilven ed afiagt: utsiitte oek viss tid af
högst en månad, inom hvilken den, som edgången vrkat, bär att delgifvandet
ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd
för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta
fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis
inkomma eller laga förfall därför visa; da må egendomen,
såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen
omhänder tagas, och utdelning härutur ske till andra borgenärer,
som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör lian edgången
innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen
bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om
tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt
•eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom,
som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning,
sin fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock
las; som i 7 S sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning

ö 0 0 7

frigifven.

Denna lag skall träda i kraft den

19. .

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse al 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden skall erhålla följande ändrade fydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,
nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver
inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt
af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattentallsrätt
samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vatteniallsrätt
(tomträttsprotokollet); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares
tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,
testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen
skall för hvarje ärende ä brädden tecknas namnet på den egendom,
. ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår
inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente, den
dödes namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

- . Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras
särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för
hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift
om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt
öfver, inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende
å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det
nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde
det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

39

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i
statsrådet å Stockholms slott den 14 maj 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve EhrensväRD,

Malm,

Lindström,
von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen lör civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson, ånyo frågan
om lagstiftning angående vattenfallsrätt.

Sedan förslag blifvit uppgjorda till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) ''lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den IG juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. G § liandelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni
1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och
andra ärenden,

har jämlikt nådigt beslut den 25 februari 1910 vattenfallsstyrelsen
anbefallts att öfver dessa förslag afgifva underdånigt yttrande.

Sådant yttrande har den 5 april 1910 afgifvxts af vattenfallsstyrelsen,
som däri anfört:

Såvidt styrelsen vore i stånd att bedöma, syntes den ifrågasatta
lagstiftningen blifva af stort värde vid sträfvande!, att bereda statsverket
inkomster af vattenfall, som vore eller komrne att blifva ställda
under styrelsens förvaltning. Utan tvifvel måste det nämligen för den,
som önskade erhålla nyttjanderätt till ett statens vattenfall, blifva afsevärdt
lättare att skaffa erforderligt kapital för utförande af anläggningar
för vattenfallets tillgodogörande, om upplåtelsen lämnades honom
under sådana former, att han såsom säkerhet för lån jämväl kunde erbjuda
inteckning i nyttjanderätten. Det kunde då äfven förväntas, att
de, som önskade komma i besittning af vattenkraft, skulle blifva mera
benägna att fylla sitt kraftbehof genom att förvärfva nyttjanderätt till
ett statens vattenfall, om de kunde erhålla upplåtelse med vattenfallsrätt,
än om de uteslutande vore hänvisade till vanligt arrende. Vattenfallsstyrelsen
tillstyrkte därför på det lifligaste, att den föreslagna lagstiftningen
snarast möjligt måtte komma till stånd. Vid granskning
af de remitterade lagförslagen hade vattenfallsstyrelsen icke funnit
anledning till någon erinran.

Föredraganden hemställde nu, att lagrådets yttrande öfver ifrågavarande
lagförslag matte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas genom utdrag af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

41

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den 3
juni 1910.

Närvarande:

Justitieråd en: Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i statsrådet den 14 maj 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, inhämtas öfver upprättade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad ''lydelse af 39 § i förordningen den 10 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 an gående

hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och
andra ärenden. _

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén,
och blefvo desamma nu företagna till slutlig behandling.

Bih. till Piksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft.

6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslaget

till lag om vattenfallsrätt.

Lagrådet yttrade beträffande:

1 §•

Vid granskning af det förslag, som ligger till grund för gällande
lag om nyttjanderätt till fast egendom, anmärktes inom högsta domstolen,
att i fråga om upplåtande af tomträtt aftalsfriheten borde vara
i vissa hänseenden inskränkt. De betänkligheter, som inom högsta
domstolen yppades, afsågo den omständighet, att förslaget lämnade
möjlighet att i tomträttsaftalet inrymma hvad villkor som helst angående
tomträttens förverkande jämte bestämmelse om skyldighet för tomträttshafvare
att vid aftalets upphörande utan lösen till jordägaren afträda
å tomten uppförda byggningar och inrättningar; och påpekades,
hurusom en dylik aftalsfrihet vore ägnad att äfventyra ett af de ändamål,
man velat vinna genom tomträttsinstitutet, eller att tomträtten
skulle kunna tjäna som underpant för lån.

De sålunda uttalade betänkligheterna synas jämväl i fråga om
vattenfallsrätt beaktansvärda; men då desamma icke vunno afseende
vid nyttjanderättslagens antagande, lärer ej lämpligen böra ifrågasättas,
att lagen om vattenfallsrätt skall härutinnan intaga en afvikande
ståndpunkt.

Nödig motvikt mot eu i sistnämnda lag medgifven aftalsfrihet
lärer — då i fråga om upplåtande af vattenfallsrätt kronan alltid är
den upplåtande kontrahenten — kunna på annan väg ernås. Det är
nämligen att förutse, att, i likhet med hvad på andra områden ägt
rum, allmänna grunder för upplåtande af vattenfallsrätt varda i särskild
ordning stadgade; och i dessa torde ofvanberörda anmärkningar kunna
och böra beaktas. Härvid torde emellertid böra erinras, att såsom
förebild — hur närliggande det än kan synas — icke lämpa sig de af
innevarande års riksdag antagna grunder för förvaltningen af vissa
kronan tillhöriga vattenfall, enär i dessa grunder stadgas skyldighet
lör arrendator att i vissa fall, bland annat när arrendet upphör i följd
af förverkande, till kronan utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader,

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

och därjämte upptagas bestämmelser, som möjliggöra, att arrendet kan
i ett flertal fall, och stundom af skäligen obetydlig anledning, varda
förverkadt.

2 §•

Paragrafens affattning är så till vida mindre egentlig, som det
enligt densamma kan synas ankomma på landtmätaren att bestämma,
bvilket område den tillämnade upplåtelsen borde afse, något som emellertid
måste tillhöra den myndighet, hvilken å kronans vägnar har att
vidtaga upplåtelsen. Någon redaktionell jämkning torde med hänsyn
härtill vara af nöden.

3 §•

Till förebyggande af misstag eller tvifvelsmål rörande området
för upplåten vattenfallsrätt torde höra föreskrifvas, att området skall i
upplåtelsehandlingen angifvas medelst hänvisning icke allenast till karta
öfver den landtmäteriförrättning, som föregått upplåtelsen, utan äfven
till förrättningsprotokollet. Sker detta, synes det däremot öfverflödigt
och mindre lämpligt att, såsom förslaget innebär, fordra, att i upplåtelsehandlingen
intages beskrifning af områdets läge och gränser samt
storleken af upplåtet utmål.

5 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf afse att bereda dem, hvilka.
hafva inteckning i vattenfallsrätt, företräde till de belopp, som kronan
enligt upplåtelsehandlingen har att gälda vid vattenfallsrättens upphörande.
Från motsvarande föreskrifter i fråga om tomträtt, hvilka återfinnas
i 4 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skilja
sig de nu föreslagna därutinnan, att i afseende å tomträtt stadgas företräde
för inteckningshafvarne endast beträffande lösen, som tomtägaren
kan vara pliktig att gälda för byggnad eller annat, som finnes å tomten,
under det att enligt förevarande paragraf inteckningshafvarnes företrädesrätt
omfattar ej mindre lösen för byggnad eller annat, som finnes
å det upplåtna området, än äfven ersättning för mistning af nyttjanderätten.
Anledningen till denna olikhet är, enligt hvad i föredragande
departementschefens yttrande angifves, att man förutsatt, att
kronan vid upplåtande af vattenfall kan komma att förbehålla sig rätt

44

Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition N:o 70.

att redan efter vissa år återtaga dispositionen öfver vattenfallet mot
skyldighet att till nyttjanderättshafvaren utgifva ersättning för mistningen
af nyttjanderätten. Visserligen lärer anledning saknas till antagande,
att vid tomträttsupplåtelser aftalsvillkor af motsvarande innehåll
skola blifva vanliga, men något laga hinder synes icke möta för tomtägaren
att i tomträttsaftalet betinga sig rätt att återtaga den upplåtna
tomten före den aftalade tidens utgång, om blott iakttages, att denna
rätt ej inträder, förr än tomträtten ägt bestånd under den i lagen stadgade
minimitid. Har tomtägaren utfäst sig att vid begagnande af sålunda
förbehållen rätt utgifva ersättning för mistning af ny ttj anderätten,
bör tydligen sådan ersättning lika väl som ersättning för mistad nyttjanderätt
till vattenfall i främsta rummet tillgodokomma inteckningsbafvarne.

Vid sådant förhållande synes 8 § i 4 kap. af lagen om nyttjanderätt
till fast egendom böra erhålla sådan förändrad affattning, att den
inteckningsliafvarne tillagda företrädesrätt kommer att omfatta jämväl
ersättning för mistning af nyttjanderätt, som tomtägaren enligt tomträttsaftalet
kan vara pliktig att utgifva. Därest så sker, bör tydligen
5 § i det remitterade förslaget utgå och i stället ifrågakomna paragraf
i nyttjanderättslagen upptagas bland de bestämmelser i nämnda lag,
som enligt 4 § i förslaget skola äga motsvarande tillämpning i fråga
om vattenfallsrätt.

6 §•

Hvad i senare delen af denna paragraf stadgas därom, att, när
ansökan göres om inskrifning af vattenfallsrätt, vederbörligen styrkt
kopia af den i 2 § omförmälda karta skall ingifvas, är tydligen afsedt
att motsvara den i 4 § af lagen om inskrifning af tomträtt m. m. meddelade
föreskrift, att den, som söker inskrifning af tomträtt, skall visa
tomtens läge enligt den för området upprättade planen samt tomtens
ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor. För att full motsvarighet
mellan de båda stadgandena skall vinnas, synes det emellertid icke
vara nog, att vid ansökan om inskrifning af vattenfallsrätt kartekopia
ingifves, utan torde jämväl böra företes protokollet vid den landtmäteriförrättning,
som enligt 2 § i lagförslaget skall verkställas i sammanhang
med kartans upprättande, så att rätten vid ansökningens pröfning
kan förvissa sig om upplåtelsehandlingens öfverensstämmelse med nämnda
protokoll.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

45

7 §•

Anledning synes saknas att från paragrafens bestämmelser undantaga
det fall, att nyttjanderättshafvaren behöfver utvidgadt område i
vatten, och hemställes förty, att paragrafen måtte så affatta», att jämväl
detta fall i densamma inrymmes.

Då den tillämnade vattenfallsrätten skulle komma att utgöra eu
art af nyttjanderätt och på det närmaste likna den i 4 kap. af lagen
om nyttjanderätt till fast egendom behandlade tomträtten, synes det
kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser förslaget innehåller
borde, i stället för att bilda en fristående lag, inarbetas i nyttjanderättslagens
4 kap. äfvensom lagarne om inskrifning åt tomträtt
samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt. Eu dylik
inarbetning synes icke möta några större svårigheter, och rättsreglerna
om vattenfall srätt torde, om de sålunda omedelbart sammanställas med
bestämmelserna om tomträtt, komma att te sig mera lättfattliga och
öfverskådliga än om de, såsom förslaget innebär, intagas i eu särskild
lag, som i väsentliga delar innehåller allenast hänvisningar till de lagar,
som handla om tomträtt.

Förslaget

till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den
14 juni 1307 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet yttrade:

Skulle, såsom af lagrådet ifrågasatts, de materiella bestämmelserna
om vattenfallsrätt komma att inarbetas i 4 ^ kap. af lagen om nyttjanderätt
till fast egendom, torde 2 kap. 43 § kunna bibehållas sådan
den nu lyder. Att, såsom förslaget åsyftar, i paragrafen införa en erinran
rörande sagda bestämmelser lärer i sådant fall lika litet erfordras,
som det funnits vara af nöden att där erinra om rättsreglerna angående
tomträtt. För öfrigt torde, äfven om vattenfallsrätten komme att regie -

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

ras af en särskild lag, behöfligheten af det föreslagna fjärde stycket i
nyssnämnda paragraf kunna ifrågasättas.

Förslaget

till lag1 innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.
Lagrådet yttrade:

Lämpligare än att i särskild lag upptaga den i förslaget meddelade
bestämmelse synes vara att låta densamma inflyta i 17 kap. 6 §
handelsbalken.

De öfriga lagförslagen lämnades af lagrådet titan anmärkning.

Vid protokollet:
Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

47

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendenr MUet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 10 februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets
utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 maj 1910 till
lagrådet remitterade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
livad till last egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden.

Efter att hafva redogjort för det afgifna utlåtandets innehåll
yttrade departementschefen:

»I enlighet med lagrådets hemställan har jag låtit inarbeta de i
den föreslagna lagen om vattenfallsrätt innefattade bestämmelser i 4 kap.
af lagen om nyttjanderätt till fast egendom samt lagarna om inskrifning
af tomträtt samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt.
Då vattenfallsrätten enligt förslaget i det stora hela är underkastad
samma rättsregler som tomträtten, torde en sådan anordning af bestämmelserna
i ämnet, på sätt lagrådet erinrat, vara ägnad att göra
dem mera lättfattliga och öfverskådliga, än om de intagas i en fristående
lag om vattenfallsrätt, hvars innehåll till väsentliga delar utgöres
af hänvisningar till lagstiftningen angående tomträtt. De af lagrådet
vid vissa särskilda bestämmelser i det remitterade förslaget gjorda
erinringar hafva föranledt åtskilliga ändringar eller jämkningar i dessa.

I stället för den föreslagna lagen innefattande tillägg till 17 kap.
6 § handelsbalken har jag, likaledes i enlighet med lagrådets hemställan,
låtit i nämnda lagrum införa bestämmelser, hvarigenom vattenfallsrätten
likställts med tomträtt.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna
yttrandet affattade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till
4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af
tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i
tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra;

49

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 70-

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen
till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1911

1 Sami.

1 Afd. U Höft.

7