Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
om ändring i och tillägg till grunderna för förvaltningen
af vissa kronan tillhöriga vattenfall; gifven Stockholms
slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
att för sin del besluta,

dels att de i 2 § af kungl. kungörelsen den 4 juli 1910 angående
grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall meddelade
bestämmelser skola utbytas mot följande stadganden:

:»2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits i
anspråk för kronans räkning, ankomme på Kungl. Maj:t att förordna,
huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas åt
annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse till nyttjande’
af vattenfallslägenhet, som nu sagts, skall lägenheten i enlighet
med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg upplåtas på
arrende eller med vattenfallsrätt.»

dels ock att till omförmälda grunder skola fogas följande nya stadganden: »18

§.

Där vattenfallslägenhet skall upplåtas med vattenfallsrätt, skall hvad
här ofvan i 3—5 och 7—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande arrende
äga motsvarande tillämpning; dock att upplåtelse af vattenfall i obebyggd!
skick må, utan hinder af stadgandet i 4 §, ske för en tid af
intill nittiofem år. Afser sådan upplåtelse längre tid än sextiofem år,
äge nyttjanderättshafvaren ej optionsrätt att få vattenfallslägenheten till
sig ånyo upplåten, utan vare pliktig att vid utgången af upplåtelsetiden
afträda vattenfallet och utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga,
å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan i aftalet

Bill. till Pikset. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afä. 42 Höft. (Nr 68.) 1

2

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 68.

angifven, honom tillhörig och å lägenheten befintlig'' egendom, som erfordras
för vattenkraftanläggningens drift. Bestämmelse om hvad sålunda
skall gälla skall intagas i upplåtelsehandlingen.

19 §•

I aftal om vattenfallsrätt må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen
äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens bekostnad
å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans
vägnar godkänna anläggningarna i den män de utförts eller fullbordats.

I aftalet skall föreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren vid utförande
af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig
till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats i
och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande sätt,
vattenfallsstyrelsen skall äga att låta inställa arbetets vidare fortsättande.

Därest i aftalet stadgas skyldighet för nyttjanderättshafvaren att
inom viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets bebyggande
eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, må tillika,
om särskilda skal föranleda därtill, i aftalet intagas bestämmelse därom,
att nyttjanderättshafvaren, i händelse af väsentlig försummelse i nämnda
hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses hafva förverkat
vattenfallsrätten och kronan förty vara berättigad att uppsäga
aftalet; dock att, om uppsägning ej skett inom sex månader från den tid,
då arbetet skulle hafva varit påbörjadt eller anläggningen fullbordad,
kronan sedan ej äger åberopa nyttjanderättshafvarens försummelse härutinnan
såsom grund för hans skiljande från vattenfallsrätten.»

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Ilugo Hamilton.

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den LO
februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SVVAKTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,.

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstieena.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Vid 1910 års Riksdag antogos i hufvudsakligaste öfverensstämmelse
med en af Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition grunder för förvaltningen
af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Sedermera har nådig kungörelse
i ämnet utfärdats den 4 juli 1910. Öfver det förslag, som legat
till grund för propositionen, hade svenska vattenkraftföreningen afgifvit
yttrande, och hade i det slutligen antagna förslaget skälig hänsyn
tagits till de af föreningen uttryckta önskemålen.

Dessa grunder afse allenast upplåtelse på vanligt arrende.

Emellertid har Eders Kungl. Maj:t förut denna dag, på sätt redan
vid nästlidet års Riksdag ställdes i utsikt, beslutit nådig proposition med
förslag till lagstadganden angående ett nytt rättsinstitut, benämndt vattenfallsrätt,
afseende upplåtelse af kronan tillhöriga vattenfall under hufvudsakligen
samma villkor, som gälla beträffande tomträtt. Det torde
därför vara nödigt, att allmänna grunder blifva fastställda jämväl för
upplåtande af vattenfallsrätt.

Grunder för
upplåtelse
af vattenfallsrätt.

4

Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.

Lagrådet.

I det förslag till grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga
vattenfall, som uppgjorts af särskilt tillkallade sakkunniga och på
livilket den af Eders Kung!. Maj:t i ämnet aflåtna propositionen var byggd,
hade förutsatts,, att de föreskrifter, som meddelats beträffande arrende,
skulle i hufvudsak äga motsvarande tillämpning å upplåtelse med vattenfallsrätt.

Vid granskning af förslaget till lag om vattenfallsrätt erinrade emellertid
lagrådet, hvars yttrande öfver förslaget inhämtats, i anslutning
till de anmärkningar, som beträffande tomträtt på sin tid framställdes
inom högsta domstolen, att den i förslaget till lag om vattenfallsrätt
medgifna frihet att i aftal om upplåtelse af vattenfallsrätt
inrymma livad villkor som helst angående vattenfallsrättens förverkande
jämte skyldighet för nyttjanderättshafvaren att vid aftalets upphörande
utan lösen till ägaren af vattenfallslägenheten afstå å lägenheten
befintliga byggnader och inrättningar vore ägnad att väcka betänkligheter,
enär en dylik aftalsfrihet kunde äfventyra ett af de ändamål
man velat vinna genom vatten fallsrättsinstitutet eller att vattenfallsrätten
skulle kunna tjäna såsom underpant för lån. Då emellertid de inom
högsta domstolen i sådant afseende framförda anmärkningar icke vunno
afseende vid ny ttj ander ättslagens antagande, borde enligt lagrådets uppfattning
ej lämpligen ifrågasättas, att lagen om vattenfallsrätt därutinnan
skulle intaga eu afvikande ståndpunkt.

Nödig motvikt mot eu i sistnämnda lag medgifven aftalsfrihet
kunde emellertid, anför lagrådet vidare, på annan väg ernås, enär i fråga
om vattenfallsrätt kronan alltid är den upplåtande kontrahenten. Det
vore nämligen att förutse, att, i likhet med hvad på andra områden ägt
rum, allmänna grunder för upplåtande af vattenfallsrätt blefve i särskild
ordning stadgade, och i dessa kunde och borde ofvanberörda anmärkningar
beaktas. Hur närliggande det än kunde synas, lämpa sig emellertid
enligt lagrådets mening icke såsom förebild de af 1910 års Riksdag
antagna och af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 4
juli 1910 utfärdade grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga
vattenfall, enär i dessa grunder stadgas skyldighet för arrendator att
i vissa fall, bland annat när arrende upphör i följd af förverkande, utan
lösen afstå honom tillhöriga byggnader, lrvarjämte upptagas bestämmelser,
som möjliggöra, att arrendet i ett flertal fall, och stundom af
skäligen obetydlig anledning, kan blifva förverkadt.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68-

Med anledning af livad lagrådet sålunda anfört anbefalldes vattenfallsstyrelsen
genom nådigt beslut den 15 juli 1910 att inkomma med
yttrande och förslag i ämnet.

Vattenfallsstyrelsen har därefter inkommit med underdånigt yttrande
den 29 oktober 1910.

Styrelsen erinrar till en början, att lagrådet synes anse, att de i
nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade grunder för förvaltningen
af vissa kronan tillhöriga vattenfall icke böra tillämpas vid upplåtelse af
dylikt vattenfall med vattenfallsrätt, dels enär öfverhufvudtaget enligt
dessa grunder nyttjanderättshafvaren skall tillförbindas att i vissa fäll
till kronan utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader, dels ock därför
att de däri angifna skäl till förverkande af nyttj and er ätten stundom
icke äro af den betydelse, att de skäligen böra medföra en så ingripande
påföljd.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare.

8er man efter, när det enligt nådiga kungörelsen den 4 juli 1910
— frånsedt de fall då förverkande ägt rum — bör åligga arrendatorn
att utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga, å vattenfallslägenheten
befintliga vattenverksbyggnader, så finner man, att dylik skyldighet
skall åligga arrendatorn dels vid utgången af den tid, för hvilken
han efter den första arrendeperiodens utgång kan erhålla förnyad upplåtelse
af vattenfallslägenheten, dels ock efter första arrendeperiodens
slut, för den händelse arrendatorn icke vill begagna sig af honom tillkommande
optionsrätt. Då staten i hvarje fall under en lång tid framåt
nästan undantagslöst torde komma att upplåta vattenfall till nyttjande i
omonteradt skick, skulle följaktligen arrendatorn, vid afstående af sina
byggnader och eventuellt äfven annan egendom, i förra fallet i regel
hafva innehaft lägenheten i 85 och i senare fallet i 55 år, eller om
Eders Kungl. Maj:t därtill lämnat medgifvande i respektive 95 och 65 år.
Vattenfallsstyrelsen föreställer sig därför, att ifrågavarande bestämmelser
skola kunna tillämpas äfven på upplåtelse med vattenfallsrätt utan att
nyttjanderättshafvaren därigenom beredes afsevärdt större svårigheter
vid anskaffande af lån mot inteckning i vattenfallsrätten. Det torde,
enligt hvad styrelsen vidare anför, hufvudsakligen vara för täckande af
de med vattenkraftanläggningens utförande förenade, ofta mycket betydande
kostnader, som vattenfallsrättshafvaren är beroende af att den till
honom upplåtna rättigheten kan användas såsom säkerhet för realkredit.
Om man räknar med en normal byggnadstid af omkring fem år, skulle
följaktligen återstå en amorteringstid af ungefär 80 å 90, respektive 50
å 60 år. Redan eu amorteringsperiod af 50 år torde enligt styrelsens

Vattenfallsstyrelsen■ -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

mening vara längre, än en kreditgifvare i regel lärer vara benägen att
medgifva ett industriellt företag, hvarför erhållet byggnadslån redan före
denna periods utgång bör vara amorteradt, oafsedt om nyttjanderättshafvaren
vid nyttjanderättens upphörande erhåller lösen för sina byggnader
eller ej. Det torde emellertid, menar styrelsen, tryggt kunna förutsättas,
att det endast i mycket sällsynta undantagsfall skall förekomma,
att eu vattenfallsrättshafvare förklarar sig icke vilja begagna sig af honom
tillkommande optionsrätt, i synnerhet som han lärer kunna påräkna
att få öfverlåta vattenfallsrätten på annan person för den nya arrendeperioden.
I hvarje fall torde ett sådant afstående af optionsrätt i regel
icke äga rum utan efter därom träffad öfverenskommelse mellan vattenfallsrättshafvaren
och innehafvare af eventuella inteckningar i vattenfallsrätten.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, att, ehuru det naturligtvis måste
antagas, att det för eu vattenfallsrättshafvare skall blifva lättare att få
lån mot säkerhet i vattenfallsrätten med hvad därtill hör, om han alltid
är tillförsäkrad lösen för sina byggnader vid nyttjauderättens upphörande
— särskildt torde detta vara fallet, om han är i behof af lån
under sista delen af upplåtelsetiden — det dock torde förtjäna framhållas,
att det för finansieringen af en vattenkraftanläggning, belägen å
en med vattenfallsrätt upplåten vattenfallslägenhet, icke torde vara af så
stor betydelse, som det vid första påseendet kan tyckas, om vattenfallsrättshafvaren
vid nyttjauderättens upphörande erhåller lösen för sina
byggnader eller icke. Om han är berättigad att vid nyttjanderättstidens
utgång utfå lösen för byggnaderna, lärer nämligen, påpekar styrelsen,
den årliga afgift, han har att utgöra till kronan, i regel komma att sättas
högre. Då det ansetts ändamålsenligt att beträffande upplåtelse af
vattenfallslägenhet på vanligt arrende stadga, att arrendator!! i vissa fall
vid arrendets upphörande skall utan lösen till kronan afstå de å lägenheten
befintliga vattenverksbyggnader och annan egendom, synes det
styrelsen icke vara lämpligt att göra afvikelse härifrån vid upplåtelse af
vattenfallsrätt. Om så sker, torde det dessutom ligga nära till hands
att antaga, att spekulanter å kronan tillhörig vattenkraft endast i sällsynta
undantagsfall skola vara benägna att mottaga upplåtelse af ett
kronan tillhörigt vattenfall på vanligt arrende utan i stället så godt som
alltid påfordra upplåtelse med vattenfallsrätt.

De i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 stadgade skäl till förverkande
af arrenderätt till upplåten vattenfallslägenhet återfinnas i § 6 af
nämnda kungörelse. Det är emellertid, anför vattenfallsstyrelsen, att
märka, att beträffande vanlig arrenderätt jämväl gälla de förverkande -

K)tn<)l. Maj:ts Nåd Proposition Nr fiS. 7

skäl, som finnas upptagna i 2 kap. 30 § af lagen om nyttjanderätt till
fäst egendom. Beträffande vattenfallsrätt skulle däremot, om berörda
kungörelse komme till tillämpning äfven vid upplåtelse med vattenfallsrätt,
endast gälla de förverkandeskäl § 6 innehåller, för den händelse
det icke i något särskildt fall befunnes lämpligt och nödigt att därutöfver
i aftalet imycka någon bestämmelse om nyttjanderättens förverkande
på annan grund. Vattenfallsstyrelsen framhåller dessutom, att
ifrågavarande paragraf är så formulerad, att endast det förverkandeskäl,
som finnes omnämndt i första stycket af paragrafen, ovillkorligen
skalf inryckas i nyttjanderättsaftalet. Beträffande de förverkandeskäl, som
angifvas i paragrafens andra och tredje stycken, är det däremot lämnadt
kontrahenterna öppet att öfverenskomma, huruvida de skola intagas i
aftalet eller icke.

Såsom här ofvan erinrats, synes lagrådet hysa den uppfattningen,
att icke alla de i § 6 af nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 omförmälda
förverkandeskäl är o af den betydelse, att de skäligen böra medföra nyttjanderättens
förlust. Denna uppfattning kan emellertid vattenfallsstyrelsen
för sin del icke biträda. Det synes tvärtom styrelsen, som om
ett nyttjanderättsliafvarens bristande åt sina skyldigheter enligt kontraktet
i de punkter, som angifvas i nämnda paragraf, vore af den synnerliga vikt
för kronan, att de till fullo motivera eu förlust af nyttjanderätten. Då
kronan enligt aftalet kan komma att inlösa den af nyttjanderättshafvaren
uti orda vattenkraftanläggningen eller denna utan lösen hemfaller
till kronan, måste det nämligen enligt styrelsens åsikt vara af stor
betydelse för kronan, om nyttjanderättshafvaren bebygger vattenfallet
på ett helt annat sätt, än de af vattenfallsstyrelsen godkända ritningarna
utvisa, eller icke utför anläggningen på ett ändamålsenligt och för framtiden
betryggande sätt. Redan det allmänna intresset af att vattenverksbyggnaderna
utföras så omsorgsfullt, att fara för dammbrott och skada
å nedanför liggande vattenverk eller annan egendom förebygges, torde,
säger styrelsen, motivera, att kronan får ett effektivt medel i sin hand
att öfva påtryckning på nyttjanderättshafvaren, om denne skulle tredskas
med att göra mera betydande afvikelse från de fastställda ritningarna
för anläggningen eller utför densamma på ett slarfvigt och otillfredsställande
sätt.

I de aftal, som komma att afslutas om upplåtelse af kronan tillhöriga
vattenfall till nyttjande, torde i regel intagas bestämmelser om att
nyttjanderättshafvaren under byggnadstiden befrias från erläggande af
någon afgift för upplåtelsen eller åtminstone torde afgiften komma att
sättas lägre än för tiden efter det anläggningen blifvit färdig och tagits

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr G8.

8

i bruk. Det kali då enligt styrelsens mening- icke anses vara för kronan
oviktigt, om arrendator!! icke inom föreskrifven tid påbörjar anläggningsarbetena
eller om han utan giltigt skäl fördröjer deras fullbordande.
Betydande belopp skulle därigenom kunna undandragas kronan. Om
någon kännbar påföljd icke vore förenad med ett dylikt handlingssätt,
kunde det dessutom lätt inträffa, att personer i rent spekulationssyfte
toge upplåtelse - af ett kronans vattenfall.

Hvad åter angår den eventualiteten, att nyttjanderättshafvaren använder
upplåten vattenkraft eller däraf framställd energi för annat ändamål
än vid upplåtelsen förutsatts, åberopar vattenfallsstyrelsen hvad
jag därom anfört till statsrådsprotokollet den 8 april 1910 vid föredragning
af det förslag till grunder för vissa kronan tillhöriga vattenfall,
hvarpå nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 hvilar. Styrelsen framhåller
därjämte, att genom den jämkning, Riksdagen lät nu ifrågavarande
bestämmelse undergå, densamma blifvit högst väsentligt mildrad. Genom
särskilda bestämmelser i aftalet torde för öfrigt enligt styrelsens mening
den risk för nyttjanderättens förverkande, som för vattenfallsrättshafvaren
och eventuella långifvare kan ligga i en föreskrift af nu ifrågavarande
art, utan större svårighet kunna aflägsnas. I de fall, då den årliga
afgiften för ny ttj anderätten till ett kronans vattenfall sättes särskildt lag,
därför att vattenkraften enligt uppgift skall användas till visst angifvet
ändamål t. ex. till viss, för landet betydelsefull fabrikation, som icke är
i stånd att bära ett normalt kraftpris, kunde nämligen redan i aftalet
foreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren använder vattenkraften till
annat ändamål än sålunda förutsatts, den årliga afgiften skall utgå med
visst i aftalet angifvet förhöjdt belopp. Om en sådan bestämmelse inryckes
i aftalet, skulle följaktligen ett förverkande af ny ttj anderätten
under angifven förutsättning icke ifrågakomma utan vattenfallsrättshafvaren
endast blifva skyldig att erlägga den i aftalet bestämda högre
afgiften.

Äfven om något dylikt stadgande icke skulle inflyta i aftalet, synes
det emellertid vattenfallsstyrelsen, som om risken för nyttjanderättens förverkande
icke skulle vara så stor, som enbart ordalagen i 6 § af nämnda
kungörelse kunna gifva vid handen. I samtliga de fall, då förverkande
kan äga rum, skall nämligen nyttjanderättshafvaren, i händelse af nyttjanderättens
förverkande, gå förlustig de af honom utförda, mången gångmycket
kostsamma anläggningarna. Det lärer då kunna antagas, att
domstolarna skulle anse sig kunna bifalla af kronan förd talan om förverkande
af nyttjanderätt till upplåten vattenfallslägenhet endast under
förutsättning att nyttjanderättshafvaren uppenbarligen och i stor utsträckning
åsidosatt sina förpliktelser enligt aftalet.

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 68.

9

Om nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 i nu förevarande delar
blefve tillämplig jämväl å upplåtelser med vattenfallsrätt, kan det enligt
styrelsens förmenande icke heller med skäl befaras, att det med vattenfallsrättsinstitutet
afsedda ändamålet, att vattenfallsrätten skall tjäna såsom
underpant för lån, skulle äfventyras. För att erfara, hvilken uppfattning
i denna fråga gör sig gällande inom finansiella kretsar, liar styrelsen
hänvändt sig till några af våra ledande bankmän med förfrågan i ämnet.
Dessa hafva därvid uttalat såsom sin uppfattning att, om § 6 i nådiga
kungörelsen den 4 juli 1910 konnne att gälla äfven för vattenfallsrättsupplåtelser,
en långifvares risk därigenom icke skulle afsevärdt höjas och
följaktligen vattenfallsrättens belåningsvärde icke heller däraf komma att
röna någon afsevärd inverkan.

Härvid är det en omständighet, till hvilken särskild hänsyn bör
tagas. Enligt hvad styrelsen inhämtat bruka bankerna under byggnadstiden
i regel utlämna beviljade lån till industriella företag endast mot
extra säkerhet. Först efter det anläggningen blifvit fullbordad och tagen
i bruk, ordnas förhållandena definitivt på förut aftaladt sätt. Skulle
upplåten vattenfallsrätt förverkas under byggnadstiden, torde därför långifvaren
i regel icke komma att lida någon förlust, då han kan hålla
sig till den ofvan omförmälda extra säkerheten. Det torde till och med,
enligt hvad styrelsen framhåller, kunna sägas, att det tryck, som bestämmelsen
i § 6 första stycket i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 skulle
utöfva på vattenfallsrättshafvaren att utföra vattenkraftanläggningen på
ett betryggande och tillfredsställande sätt, bör vara ägnadt att öka pantens
värde och således minska långifvarens risk. Likaledes borde det
vara till fördel för långifvaren att vattenkraftanläggningen så snart som
möjligt fullbordas och träder i verksamhet. Hvad åter beträffar en eventuell
omläggning af den verksamhet, för hvilken anläggningen planerats,
torde, åtminstone då långifvare utgöres af bankinrättning, någon sådan
icke förekomma utan bankens vetskap och efter dess medgifvande. Det
blir då äfven möjligt för långifvaren att, därest sådant skulle anses
erforderligt, inverka på vattenfallsrättshafvaren, så att denna vidtager
nödig åtgärd för att träffa uppgörelse med kronan, och därigenom undanröja
faran af att kronan för talan om vattenfallsrättsrättens förverkande.

Vattenfallsstyrelsen finner sålunda de af lagrådet anförda skäl för
uppgörande af särskilda grunder för upplåtelse af vattenfallsrätt till
kronan tillhöriga vattenfall icke vara öfvertygande utan anser, att nådiga
kungörelsen den 4 juli 1910 utan olägenhet kan gälla äfven för dylik
upplåtelse.

Under förutsättning att vattenfallsstyrelsens uppfattning skulle vinna
Bill. till Bifall. Prof. 1911. 1 Sond. 1 Afd. 42 Höft. 2

10

Kungl, Maj: Is Nåd. Proposition Nr 68.

Departements chefen.

afseende har styrelsen tillika afgifvit förslag till de ändringar i ifrågavarande
kungörelse, som skulle vara erforderliga. Dessa afse dels en
jämkning i 2 §, enligt hvilken, därest förordnande meddelats om upplåtelse
till nyttjande af vattenfall slägenhet, lägenheten skall upplåtas antingen,
såsom redan gäller, på arrende eller med vattenfallsrätt, dels och
ett tillägg, hvarigenom stadgas, att, därest vattenfallslägenhet skall upplåtas
med vattenfallsrätt, hvad i 3—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande
arrende af dylik lägenhet skall äga motsvarande tillämpning.

Det är sålunda allenast hvad 16 § innehåller — förbud att utan
vattenfallsstyrelsens medgifvande öfverlåta arrenderätt — som enligt
vattenfallsstyrelsens förslag icke skulle tillämpas på vattenfallsrätt, något
som betingas af dess beskaffenhet att kunna inteckna^ för fordran.

Såsom nämnclt afse de af sistlidet års Riksdag antagna, af Eders
Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 4 juli 1910 utfärdade grunder
för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall allenast upplåtelse
på vanligt arrende.

På sätt jag förut omnämnt hade de sakkunniga, som uppgjort förslaget
i förevarande ämne, förutsatt, att de föreskrifter, som blefve
gällande i fråga om arrende, skulle i hufvudsak vinna tillämpning jämväl
på upplåtelse med vattenfallsrätt. Inom lagrådet har emellertid anmärkts,
att de i kungörelsen den 4- juli 1910 upptagna grunder icke
lämpa sig för upplåtelse med vattenfallsrätt, enär i dessa grunder stadgas
skyldighet för arrendator att i vissa fall, bland annat när arrende
upphör i följd af förverkande, utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader,
hvarjämte upptagas bestämmelser, som möjliggöra, att arrendet
i ett flertal fall, och stundom af skäligen obetydlig anledning, kan
blifva förverkadt.

Vattenfallstyrelsen har å sin sida ansett nådiga kungörelsen den 4
juli 1910 kunna utan olägenhet gälla äfven för upplåtelse med vattenfallsrätt.

Till eu början tillåter jag mig betona, att här gäller uteslutande en
praktisk fråga, att tillse det förhållandena så ordnas, att staten erhåller
bästa möjliga direkta eller indirekta ekonomiska utbyte af de kronan
tillhöriga vattenfall, som upplåtas till nyttjande. Härvid framträder
genast en grundväsende skillnad mellan upplåtelse på arrende och med
vattenfallsrätt. I senare fallet är nämligen själfva nyttjanderätten med
hvad därtill hörer i byggnader och anläggningar afsedd att kunna tjäna
såsom underlag för realkredit, under det arrenderätten såsom sådan
icke kan blifva föremål för inteckning. Det synes mig då gifvet, att

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

man i fråga om upplåtelse med vattenfal Isrätt bör anlägga en något
annan synpunkt än vid utarrendering, nämligen att främst tillse, det
sådana bestämmelser meddelas, att utan eftersättande af statens rätt
och trygghet största möjliga säkerhet beredes kreditgifvaren. I samma
mån säkerheten för kreditgifvaren ökas torde nämligen villkoren för låntagaren
kunna lindras och staten i sin ordning betinga sig högre upplåtelseafgift.
Det bör ej heller förbises, att staten vid upplåtelse af sina
vattenfall har att utstå eu betydande konkurrens från enskilda vattenfallsägare,
som äro villiga att afstå äganderätten till sina vattenfall.
För att öfver hufvud taget kronans vattenkraftstillgångar skola blifva
begärliga för industrien, är det därför angeläget, att upplåtelse, fastän
staten bibehåller sin äganderätt, skall ske i former, som i hvarje fall
för en långifvare medför en i förhållande till äganderätten ej alltför
underlägsen trygghet.

Utgående från dessa synpunkter skall jag i det följande något närmare
behandla lagrådets anmärkningar i nu förevarande hänseenden.

Lagrådets anmärkning riktar sig i första rummet mot att enligt de i
kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade grunderna nyttjanderättshafvaren
skall tillförbindas att i vissa fall till kronan utan lösen afstå honom
tillhöriga byggnader. Denna skyldighet åligger arrendatorn, frånsedt de
fall då arrendet förverkas, dels vid utgången af andra arrendeperioden
och dels efter första arrendeperiodens slut, om arrendatorn ej begagnar
sig af sin optionsrätt. Nu synes mig utan vidare klart, att man bör
så ordna saken, att kronan, då nyttjanderätten upphör, utan ersättning
kommer i besittning jämväl af byggnaderna å vattenfallslägenheten.
Att redan vid aftalets uppgörande tillförsäkra nyttjanderättshafvaren lösen
kan nämligen vara betänkligt, då man därigenom årtionden i förväg
skulle binda statsmakterna vid en betydande utgift. I det fall, som
här afses, eller då ny ttj anderätten jämte byggnader skall utgöra
underpant för fordran, lärer emellertid å andra sidan den tid, inom
hvilken skyldigheten för nyttjanderättshafvaren att utan lösen afstå
byggnaderna kan inträda, i vissa fall kunna bli väl kort. Vattenfallsstyrelsen
har härvid erinrat, att redan den första arrendeperioden
har en varaktighet af 55, eventuellt 65 år, och att ett byggnadslån
inom denna tid gifvetvis bör vara amorteradt. Så torde också säkerligen
i normala fall blifva händelsen. Men att märka är, att vid en
större vattenkraftanläggning, där byggnadskostnaderna röra sig om
millioner kronor, amorteringstiden måste tillmätas något rymligare än
vid en mindre industri, och att för öfrigt betydande belopp tid efter
annan måste nedläggas på utvidgningar och förbättringar för att göra en
sådan anläggning konkurrenskraftig.

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition JSTr 68.

Det är visserligen sannt, att njttjanderättshafvaren bär optionsrätt
till ny upplåtelse efter första arrendeperiden, men dels äro villkoren för
denna nya upplåtelse icke på förhand bestämda, dels är nyttjanderättshafvaren
härvidlag ensam afgörande utan att långifvaren har makt att
gorå sin vilja gällande. Allt detta har gifvetvis inverkan på villkoren
för kreditaftalet och kan i sin män göra vattenfallsrätten mindre användbar
för belåning. Det synes därför lämpligt att, då fråga är om
upplåtelse med vattenfallsrätt, bereda möjlighet att gifva upplåtelsen
redan från början en längre giltighetstid än som stadgats beträffande
arrende. Detta lärer också bäst öfverensstämma med vattenfallsrättens
natur, i hvilket afseende jag tillåter mig erinra, att beträffande tomträtten,
efter hvilket institut vattenfallsrätten är bildad, upplåtelsetiden
är väsentligen utsträckt i förhållande till annan nyttjanderättsupplåtelse.
Jag skulle därför vilja förorda, att upplåtelse med vattensfallsrätt af
obebyggdt vattenfall må kunna ske för en tid af intill 95 år, dock att,
om sådan upplåtelse afser längre tid än 65 år, nyttjanderättshafvaren
icke skall äga optionsrätt till ny upplåtelse utan vara pliktig att vid
utgången af upplåtelsetiden afträda vattenfallet och utan lösen afstå
byggnaderna.

Lagrådet har vidare uttalat sina betänkligheter mot att i aftal om
vattenfallsrätt skola kunna inryckas bestämmelser om aftalets förverkande,
stundom af skäligen obetydlig anledning. Det lärer vara uppenbart, att
därest i aftal om vattenfallsrätt intagas förverkandeklausuler, detta i
allmänhet skall medföra svårigheter för nyttjanderättshafvaren, då det
gäller att förskaffa lån med vattenfallsrätten såsom underpant. Det torde
därför böra undersökas, huruvida för behörigt tillgodoseende af kronans
rätt det är nödvändigt att inrymma villkor om aftalets förverkande eller
om icke saken skall kunna på annat sätt ordnas.

Hvad då angår det i 6 § af nådiga kungörelsen den 4 juli 1910
afsedda fallet att nyttjanderättshafvaren icke inom i aftalet föreskrifven
tid pabörjat arbetet med vattenfallets bebyggande eller fullbordat anläggningen
i dess helhet, synes bestämmelse om aftalets förverkande
här svårligen i vissa fall kunna undvaras. Det lärer nämligen kunna
antagas, att det skulle kunna för ägaren af ett vattenfall eller valtenfallskomplex
vara ekonomiskt fördelaktigt att äfven mot jämförelsevis
hög afgäld förvärfva nyttjanderätten till ett närbeläget kronan tillhörigt
vattenfall och sedermera låta detsamma ligga obebyggdt allenast i syfte
att därigenom försäkra sig mot tillkomsten af eu besvärande konkurrent.
Ur kreditsynpunkt torde icke heller någon befogad erinran kunna
göras mot en förverkandeklausul i nu afsedda fall, då ju säkerligen

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

långifvare!! icke utlämnar några penningar, innan anläggningen påbörjats,
och lian val också lärer tillse, att de penningar, som låntagaren
uppbär, verkligen användas till anläggningens utförande. Emellertid
tillåter jag mig påpeka, att enligt 6 § af nämnda kungörelse i fråga om
arrende icke ovillkorligen föreskrifvits, att bestämmelse om viss tid för
arbetets påbörjande och anläggningens fullbordande skall intagas i aftalet.
Så lärer ej heller böra ske hvad angår vattenfallsrätten; och
torde icke, äfven om bestämmelser i förevarande hänseenden intagits i
aftalet, föreskrift om förverkande i anledning af försummelse från nyttjanderättshafvarens
sida böra stadgas annat än om särskilda skäl föranleda
därtill. Gifvetvis bör icke en än så obetydlig försummelse medföra
en så hård påföljd som vattenfallsrättens förlust. Endast ett väsentligt
åsidosättande af aftalets föreskrifter bör föranleda aftalets förverkande.
Detta synes böra ytterligare utsägas i grunderna. Därest
kronan icke inom sex månader från det försummelsen skett uppsagt
aftalet, lärer kronan icke böra äga att påkalla tillämpning af förverkandeklausulen.

Beträffande åter öfriga i 6 § upptagna omständigheter, som i afseende
å arrende kunna medföra aftalets förverkande, torde, då fråga är om upplåtelse
med vattenfallsrätt, kronans rätt kunna på annat sätt behörigen tillgodoses.
Enligt det förslag till lagstiftning, som nu förelagts Riksdagen,
skulle nämligen kronan för afgäld, som betingats vid upplåtelse
af vattenfallsrätt, njuta förmånsrätt i vattenfallsrätten framför inteckningar.
Om därför såsom påföljd för nyttjanderättshafvarens bristande
åt sina skyldigheter enligt aftalet i nu förevarande hänseenden stadgas,
i stället för förverkande, att afgälden för vattenfallsrätten skall utgå
med väsentligen förhöjdt belopp, lärer kronan kunna med tillbörligt
eftertryck göra sin vilja gällande utan att långifvarens rätt helt och
hållet äfventyras. Därest den sålunda förhöjda afgiften icke betalas,
kan nämligen vattenfallsrätten utmätas och exekutivt försäljas på sätt,
som för utmätning och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt.
Kronans fordran för afgäld utgår därvid såsom nämndt med förmånsrätt
framför inteckning, hvadan å ena sidan kronans rätt alltid bör vara tryggad,
medan å andra sidan möjlighet beredes för inteckningshafvaren att genom
inköp af vattenfallsrätten till högre belopp än den förfallna afgälden bevaka
sitt intresse och själf träda i nyttjanderättshafvarens ställe under återstoden
af upplåtelsetiden. Någon motsvarande förmånsrätt för arrende finnes däremot
icke, och arrenderätten kan ej heller exekutivt försäljas, hvadan en
bestämmelse om förhöjdt arrende icke kan hafva samma verkan som i
fråga om vattenfallsrätt. I aftal om vattenfallsrätt synes därför lämp -

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

ligen kunna föreskrifvas, att afgälden skall utgå med ett väsentligen
förhöj dt belopp, om nyttjanderättshafvaren gör större afvikelse!’ från de
godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig till efterrättelse
af vattenfallsstyrelsen meddelade föreskrifter i och för anläggningens
utförande på ändamålsenligt och betryggande sätt, eller om lian
för annat ändamål än som i aftalet förutsatts tager vattenkraften eller
energien i anspråk till sådan omfattning, att det ursprungliga ändamålet
eftersättes. Något uttryckligt stadgande i här berörda afseenden synes
dock icke böra intagas i grunderna, då där eljest icke meddelats några
bestämmelser rörande afgäldens belopp. Det lärer emellertid kunna förutsättas,
att vattenfallsstyrelsen vid uppgörande af kontrakt skall tillse,
att kronans intressen i förevarande hänseenden blifva behörigen iakttagna.

Såsom ytterligare korrektiv mot att nyttjanderättshafvaren tredskas
med att göra betydande afvikelse!’ från ritningarna eller utför anläggningen
på slarfvigt och otillfredsställande sätt, torde i grunderna böra
föreskrifvas, att i aftalet må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen
äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens
bekostnad å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans
vägnar godkänna anläggningarna i den mån de utförts eller fullbordats.
Ett sådant stadgande skulle tjäna till säkerhet jämväl för nyttjanderättshafvaren,
som därigenom kan förskaffa sig visshet att vattenfallsstyrelsen
ej efter arbetets verkställande eller fullbordande vägrar godkänna detsamma.

Slutligen torde böra föreskrifvas, att vattenfallsstyrelsen skall äga
att låta inställa arbetet, därest större afvikelse från ritningarna äger
rum eller anläggningen utfores i strid mot af styrelsen meddelade föreskrifter.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

dels att de i 2 § af kungl. kungörelsen den 4 juli 1910 angående
grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall meddelade
bestämmelser skola utbytas mot följande stadganden:

»2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits i
anspråk för kronans räkning, ankomme på Kungl. Maj:t att förordna,
huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas åt
annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse till nyttjande
af vattenfallslägenliet, som nu sagts, skall lägenheten i enlighet

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg upplåtas på
arrende eller med vattenfallsrätt.»

dels ock att till omförmälda grunder skola fogas följande nya stadganden: »18

§.

Där vattenfallslägenhet skall upplåtas med vattenfallsrätt, skall
hvad här ofvan i 3 — 5 och 7—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande
arrende äga motsvarande tillämpning; dock att upplåtelse af vattenfall
i obebyggdt skick må, utan hinder af stadgandet i 4 §, ske för en tid
af intill nittiofem år. Afser sådan upplåtelse längre tid än sextiofem
år, äge nyttjanderättshafvaren ej optionsrätt att få vattenfallslägenheten
till sig ånyo upplåten, utan vare pliktig att vid utgången af upplåtelsetiden
afträda vattenfallet och utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga,
å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan
i altalet angifven, honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom,
som erfordras för vattenkraftanläggningens drift. Bestämmelse om hvad
sålunda skall gälla skall intagas i upplåtelsehandlingen.

19 §.

I aftal om vattenfallsrätt må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen
äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens bekostnad
å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans
vägnar godkänna anläggningarna i den mån de utförts eller-fullbordats.

I aftalet skall föreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren vid utförande
af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer
sig till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats
i och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande
sätt, vattenfallsstyrelsen skall äga att låta inställa arbetets vidare fortsättande.

Därest i aftalet stadgas skyldighet för nyttjanderättshafvaren att
inom viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets
bebyggande eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, må tilllika,
om särskilda skäl föranleda därtill, i aftalet intagas bestämmelse
därom, att nyttjanderättshafvaren, i händelse af väsentlig försummelse
i nämnda hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses
hafva förverkat vattenfallsrätten och kronan förty vara berättigad att
uppsäga aftalet; dock att, om uppsägning ej skett inom sex månader
från den tid, då arbetet skulle hafva varit påbörjad! eller anläggningen

16

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

fullbordad, kronan sedan ej äger åberopa nyttj under ät ishaf varens försummelse
härutinnan såsom grund för hans skiljande från vattenfallsrätten.
»

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Henrik Hissen.

Stockholm, K. Ij. Beckmans Boka-., 1911.