Kungi- Maj ds Nåd. Proposition Nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pensionsunderlag
för innéhafvaren af de med hvarandra förenade
befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital
och professor i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet; gifven Stockholms slott den 16 december 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen att

besluta, det i lönestaterna för statens hospital och asyler samt
för karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten under
Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri införas
en anmärkning af följande innehåll: »Så länge den föreskrift kvarstår,
att öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i
psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade
med hvarandra, skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna
utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken
är i åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Bihang till Rikta. Prat. 1,911. 1 Sami. 1 Afd. 39 Höft. (Nr 65.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

underlagar Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdeparteinnehafvaren
menten föredrog departementschefen, statsrådet Lindström en underdånioof/erläkar-
framställning angående pensionsunderlag för innehafvare!! af förenade öfverbefattningen
läkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri vid
hoims^hos- karolinska mediko-kirurgiska institutet, jämte i ärendet afgifna underdåniga
pitai och utlåtanden.

psyldan-frid Departementschefen yttrade härvid:

karolinska Bland de lärarbefattningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
institutet, hvilka berördes af den utaf Riksdagen år 1908 efter framställning från
Eders Kungl. Maj:t fastställda löneregleringen för universiteten och nämnda
institut, jämte de af Riksdagen godkända villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de nya aflöningsförmånerna, var dittillsvarande extraordinarie
professuren i psykiatri. Förändringen i professurens ställning blef dock

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

ej särdeles betydande. Den inskränkte sig till att lärostolen, i sammanhang
med den allmänna förvandlingen af de extraordinarie professurerna
till ordinarie professurer, blef ordinarie professur, att det ål der stillägg,
som efter viss tids tjänstgöring tillkom professurens innehafvare, höjdes
från sitt dåvarande belopp, 500 kronor, till 600 kronor, likasom vid öfriga
professurer, samt att professorn underkastades nyss omförmälda villkor och
bestämmelser. Dessa innehöllo emellertid i flera hänseenden samma föreskrifter,
som förut varit tillämpliga. I ett afseende gjordes för professorsbefattningarna
inom de medicinska fakulteterna och vid institutet undantag
från den allmänna bestämmelsen om förbud att förena de af löneregleringen
berörda ordinarie befattningar med annan tjänst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat, i det att dylik förening medgafs i fråga om de medicinska
professurerna, när föreningen var föreskrifven eller medgifven i vederbörande
af Kungl. Maj:t fastställda stadgar eller Kungl. Maj:t i särskilda
fall annars funne skäl därtill gifva lof.

Särskildt för professuren i psykiatri var detta undantag af den betydelse,
att i själfva verket aflöningens storlek vid denna professur, 4,000
kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
ej undergick någon förhöjning med hänsyn därtill, att med professuren
var förenad öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och
därmed förknippade aflöningsförmåner, utgörande 4,000 kronor jämte boställsvåning
med bränsle och elektrisk belysning. Den sammanlagda aflöning,
som de förenade tjänsternas innehafvare sålunda åtnjöt, ansågs,
såsom antydt, vid löneregleringen vara så stor, att den sedvanliga professorsaflöningen,
7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar, ej borde ifrågakomma för professorn i psykiatri.

Beträffande den nyss omförmälda tjänsteföreningen meddelades först
provisoriska bestämmelser genom nådigt bref den 18 januari 1861. Under
år 1876 inkom till Kungl. Maj:t underdånig framställning, afseende att
för framtiden betrygga sambandet mellan ifrågavarande båda tjänster, och
genom nådigt bref den 26 januari 1883 förordnade Kungl. Maj:t, att vid
inträffad ledighet af öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka
och extraordinarie professors beställningen i psykiatri vid karolinska
institutet befattningarna skulle förenade och samtidigt anslås till ansökning
lediga, hvarjemte föreskrifter meddelades rörande förfarandet vid tjänsternas
tillsättning m. m.

För ytterligare utredning af den fråga, som jag under denna punkt
ämnar framlägga för Eders Kungl. Maj:t, nämligen frågan om storleken af
pensionsunderlaget för de förenade befattningarnas innehafvare, har jag nu
blott att omförmäla, hurusom år 1910 af Riksdagen beslutits ändring af

4 '' Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

lönestaterna för statens hospital och asyler m. in., hvarom utfärdats nådigt
bref den 4 juli 1910. I den nya från och med år 1911 gällande lönestaten
upptagas de särskilda befattningshafvarnas aflöningsförmåner särskildt
för hvarje hospital. Såvidt angår öfverläkaren vid Stockholms hospital
skedde år 1910 ej annan förändring i hans aflöningsförmåner än att det
bestämdes, att för honom, liksom för öfriga öfverläkare, aflöningen kunde
efter 10 år höjas med 600 kronor, däraf 400 kronor ansåges utgöra lön
och 200 kronor tjänstgöringspenningar — den kontanta begynnelseaflöningen
4,000 kronor är å sin sida fördelad i lön 2,666 kronor 66 öre och
tjänstgöringspenningar 1,333 kronor 34 öre.

Frågan om nyssnämnda ändring i lönestaterna för statens hospital och
asyler förelädes Eders Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i sammanhang
med andra statsregleringsärenden. Det framgår af vederbörande departementschefs
yttrande i det vid statsverkspropositionen år 1910 fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nyssnämnda dag, att
förutsättningen för den kontanta begynnelseaflöningens bibehållande för
öfverläkaren vid Stockholms hospital vid dess förutvarande belopp af 4,000
kronor var att nyssberörda tjänsteförening skulle fortfara att äga bestånd.
Väl har något uttryckligt förbehåll om rätten till denna tjänsteförening ej
förknippats med de vid omförmälda lönereglering af Riksdagen fästa sedvanliga
villkor om förbud för vederbörande tjänstemän att med sin tjänst
förena annan befattning å rikets, Riksdagens eller kommuns stat. Men
att ifrågavarande tjänsteförening öfverensstämmer med Riksdagens vilja, är
uppenbart på grund af de af mig omförmälda bestämmelser om tjänsteförening
i fråga om professurer vid karolinska institutet.

Jag antydde nyss, att den fråga, för hvars belysande jag ansett nödigt
att förutskicka dessa meddelanden, gäller storleken af pensionsunderlaget
för innehafvare!! af de båda förenade befattningarna. Innebörden af
denna fråga inhämtas af den framställning i ämnet, som gifvit mig anledning
att upptaga omförmälda spörsmål. Framställningen är gjord af karolinska
| institutets lärarkollegium, som i skrifvelse till kanslern för rikets
universitet erinrat, att enligt bestämmelserna i lagen om civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 högsta pensionsunderlag
för professorn i psykiatri vid institutet efter den nya löneregleringens
genomförande *vore 3,600 kronor — sammanlagda beloppet af lönen och
ålderstillägget. Högsta pensionsunderlaget åter för den med professuren
förenade öfverläkarbefattningen vore 3,066 kronor 66 öre.

På grund af bestämmelserna i 16 § af nyssnämnda lag, sådan denna
paragraf löde enligt lagen den 17 juni 1908, Unge emellertid pen -

5

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 65.

sion för ornförmälda båda tjänster icke utgå med högre belopp än som
motsvarade pensionsunderlaget för professuren, ökadt med en tredjedel af
pensionsunderlaget för öfverläkartjänsten. Högsta möjliga pension för
innehafvaren af de båda förenade tjänsterna blefve sålunda 4,622 kronor
22 öre, eller nära 1,000 kronor mindre än den pension, som i allmänhet
tillkomme professor vid karolinska institutet. För en sådan utgjorde högsta
pensionsunderlaget 5,600 kronor.

Den omständigheten att professorn i psykiatri tillika vore öfverläkare
vid Stockholms hospital och till följd häraf uppbure sin aflöning delvis
från karolinska institutet och delvis från hospitalet, syntes emellertid icke
billigtvis böra hafva till påföljd, att han efter sitt afskedstagande erhölle
lägre pension än som i allmänhet vore professor vid karolinska institutet
tillförsäkrad. Att denna angelägenhet icke ordnades i sammanhang med
den nya löneregleringen för karolinska institutet, torde hafva varit beroende
allenast därpå, att särskildt förslag i ämnet icke från institutets sida framställts.

Då emellertid nuvarande innehafvaren af ifrågavarande båda tjänster
professorn B. Gadelius anhållit om lärarkollegiets åtgärd för beredande
åt honom af rätt till enahanda pension som tillkomme öfriga professorer
vid institutet, ville lärarkollegiet anhålla, att kanslern måtte utverka aflåtande
af nådig proposition till 1911 års Riksdag därom, att pensionsunderlaget
för innehafvare af den med öfverläkartjänsten vid Stockholms
hospital förenade professuren i psykiatri vid karolinska institutet måtte
förklaras skola utgöra 5,000 kronor eller, om han intjänat det med professuren
förenade ålderstillägget, 5,600 kronor.

Härom yttrade universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 10
oktober 1910, att han ansåge alldeles uppenbart, att professorn i psykiatri
icke borde med afseende å pensionsrätt befinna sig i ogynnsammare ställning''
än öfriga professorer vid institutet. Under åberopande af hvad
lärarkollegiet i ämnet yttrat hemställde kanslern därför om proposition till
Riksdagen i enlighet med lärarkollegiets förslag.

Ärendet remitterades till statskontoret, som i underdånigt utlåtande
den 10 november 1910, under hänvisning till ett af 1904 års Riksdag
fattadt beslut i fråga om pensionsrätten för innehafvarna af de med öfverläkartjänster
förenade professurerna i medicin, i kirurgi och i pediatrik
vid karolinska institutet, tillstyrkte bifall till förevarande framställning.
Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension borde det erforderliga

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

stadgandet i ämnet meddelas i form af tillägg till respektive lönestater.
Statskontoret hemställde fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen besluta tillägg till lönestaterna för karolinska institutet och
Stockholms hospital af innehåll, att, så länge föreskrift kvarstode, att professuren
i psykiatri vid nämnda institut skulle vara förenad med öfverläkartjänsten
vid Stockholms hospital, pensionsunderlaget för de båda befattningarna
skulle tillsammans utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare
af befattningarna, hvilken intjänat ålderstillägget å professorslönen,
5,600 kronor.

Slutligen har äfven medicinalstyrelsen anbefallts att yttra sig i detta
ärende samt med anledning häraf i underdånig skrifvelse den 5 december
1910 utlåtit sig i frågan. Medicinalstyrelsen har därvid anfört följande.

Skyldigheten att afgå och rätten till hel pension för innehafvare af
omskrifna båda tjänster inträdde enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension vid olika tider för de båda tjänsterna, i det han
enligt 5 och 6 §§ i nämnda lag vore skyldig afgå från öfver läkartjänsten
vid uppnådda 62 år och från professuren vid 65 år med rätt till hel
pension efter respektive SO och 25 tjänstår. Då emellertid de båda
tjänsterna icke ens under en kortare tidsperiod utan stora olägenheter
kunde fördelas på olika personer, syntes det styrelsen att, samtidigt med
att pensionsunderlaget bestämdes till belopp lika med det för professorsbefattning
gällande, föreskrift borde meddelas, att innehafvaren af professuren
i psykiatri vid karolinska institutet vore skyldig kvarstå vid öfverläkartjänsten
vid Stockholms hospital till dess han uppnått den för innehafvaren
af professuren fastställda lefnadsåldern 65 år, samt att han för
erhållande af hel pension skulle hafva uppnått den för innehafvare af
professuren bestämda tjänståldern 25 år. Visserligen kunde Eders Kungl.
Maj:t enligt nämnda 6 § under visst angifvet förhållande låta med afsked
från öfverläkartjänsten anstå utöfver den fastställda lefnadsåldern, men
det syntes styrelsen i allt fall, att föreskrift borde meddelas om innehafvarens
af berörda båda tjänster skyldighet att kvarstå vid tjänsterna, till
dess han uppnått den högre pensionsåldern af 65 lefnadsår, helst som
denna lefnadsålder i de liesta fall icke torde utgöra absolut hinder för
öfverläkartjänstens behöriga skötande.

I detta sammanhang ville styrelsen i underdånighet erinra därom
att, jämlikt 1 § af Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 11 oktober 1907
med föreskrifter om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, för uppbörd och redovisning af pensionsafgifter
ansvarades af den redogörare, som ombesörjde utbetalning af tjänst inne -

7

K/ingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

hafvaren tillkommande lönemedel. Nu ifrågavarande tjänstinnehafvare
uppbure sin aflöning dels å karolinska institutets stat dels å hospitalets
stat. Då emellertid, därest förevarande framställning vunne Eders Kung!.
Maj:ts bifall, pensionsunderlaget skulle komma att beräknas å den aflöning,
som utginge från karolinska institutet, syntes någon särskild föreskrift
ej erforderlig därom, att af de båda redogörarna den, som utbetalade
nämnda aflöning från karolinska institutet, vore ansvarig för pensionsbeloppets
uppbörd och redovisning.

I öfrigt hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot bifall till ifrågavarande.
framställning på sätt statskontoret i sitt underdåniga utlåtande
föreslagit.

Statskontoret har i sitt utlåtande omförmält ett beslut af 1904 års DeparteRiksdag.
Beslutet innebar rätt för vissa professorer vid karolinska insti-mentschefentutet,
Indika, på grund däraf att med deras professurer andra befattningar
voro förenade, uppburo mindre aflöning såsom professorer än deras ämbetsbröder
vid institutet, att likväl vid afskedstagandet komma i åtnjutande af
pension till samma belopp, hvartill dessa voro berättigade, under förutsättning
härvid att vederbörande professor ej åtnjöte pension för den med
professuren förenade tjänsten. Likasom statskontoret finner jag i omförmälda
beslut ett stöd för att tillstyrka bifall till förevarande framställning,
hvilken synes mig äga fullt berättigande. Frågan bör alltså föreläggas
Riksdagen. . Såsom statskontoret påpekat bör saken ordnas genom en bestämmelse^
infogad i vederbörande lönestater. Detta öfverensstämmer med
föreskrift i 3 § af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.
Denna § ger nämligen den anvisning, att, om afvikelse från de allmänna
föreskrifterna om pensionsunderlag skall äga rum, det särskilda pensionsunderlaget
skall fastställas i lönestaten. Detta torde beträffande föreläsande
fall lämpligast kunna ske genom att i staten för karolinska
institutet under professuren i psykiatri och i hospitalsstaten under Stockholms
hospital införa en anmärkning väsentligen af det innehåll, som
af statskontoret, med instämmande af medicinalstyrelsen, föreslagits för det
ifrågasatta tillägget till staterna,

Medicinalstyrelsen har framhållit önskvärdheten af att för rätt till
pension samma lefnads- och tjänstålder måtte stadgas att gälla i fråga
om båda nu omförmälda tjänster. Jag instämmer med medicinalstyrelsen
härutinnan. Härför erfordras en ändring i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension och frågan därom torde få hänskjutas till

8

Kunjl. Majds Nåd. Proposition Nr 65.

behandling inom finansdepartementet. Jag vill nämna, att nuvarande innehafvaren
af omförmälda båda tjänster är född år 1862.

En annan sak, som likaledes lärer ankomma på finansdepartementets
förberedande handläggning, och som i motsats till den nyss omförmälda
synes böra af Eders Kungl. Maj:t upptagas till afgörande i samband med
ett eventuellt beslut af Riksdagen i pensionsunderlagsfrågan, är den af
medicinalstyrelsen vidrörda frågan om hvilken redogörare som skall vara
ansvarig för uppbörd och redovisning af pensionsafgiften. Detta bör enligt
min mening uppdragas åt redogöraren vid karolinska institutet.

Under åberopande af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att besluta, det i lönestaterna för statens hospital och asyler samt för
karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten under
Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri, införas
eu anmärkning af följande innehåll: »Så länge den föreskrift kvarstår, att
öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade med hvarandra,
skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna utgöra
5,000 kronor, eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken är i
åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor».

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes
tians Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande
departementschefen sålunda hemställt; och skulle proposition
i ämnet aflåtas till Riksdagen af det innehåll,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Efr. Sandberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.