Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62-

1

N:o 62.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till förordning angående grunderna och sättet för markegång
sprisens bestämmande; gifven Stockholms slott den
3 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning angående grunderna och
sättet för markegångsprisens bestämmande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

(Jarl Swartz.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. (No 62).

1

2

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition N:o 62.

Förslag:

till

Föror (lullig;

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande.

§ I I

öfverensstämmelse med § 75 regeringsformen skall i hvarje län
markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap
och oväld kända deputerade, hvilka jämte lika antal suppleanter
väljas af landstinget. I län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra
deputerade och fyra suppleanter af hvardera landstinget.

Deputerade och suppleanter skola bestå af afgäldstagare och afgäldsgifvare
till lika antal, och skall i valprotokollet uttryckligen angifvas,
till hvilkendera af dessa kategorier de valda äro att hänföra.

Deputerad och suppleant väljas för en tid af två år från och med
året näst efter det, hvarunder valet ägt rum; och må ingendera af dem
kunna afsåga sig uppdraget, med mindre han fyra år tjänstgjort som
deputerad eller uppnått sextio års ålder eller eljest uppgifver hinder,
som af landstinget godkännes.

§ 2-

Deputerade sammanträda i länsstyrelsens lokal å därtill af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i utfärdad kungörelse bestämd tid en af de fyra
första dagarna i november.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

3

Markegångssättning må ej ske med mindre fullt antal deputerade
eller suppleanter äro tillstädes.

Inträffar för deputerad sådant hinder, att lian ej kan inställa sig
vid sammanträdet för markegångstaxans upprättande, åligger det honom
att därom ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
i hans ställe inkallar vederbörande suppleant.

Deputerad eller inkallad suppleant, som, utan att kunna hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande styrka laga förfall, uteblir å den för markegångssättningen
bestämda tid, är skyldig ersätta all kostnad, som till
följd af hans frånvaro och häraf föranledt uppskof med förrättningen
vållas.

§ 4.

1 mom. Vid deputerades sammanträde föres ordet af landshöfdingen
utan rättighet för honom att i besluten deltaga men ined skyldighet
att göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening
afviker från deputerades beslut, låta densamma i protokollet anteckna.
Landskamreraren vare ock tillstädes för att kronans rätt bevaka med
åliggande att, om afseende icke fästes ä hans framställningar, dem till
protokollet anmärka. År landshöfdingen frånvarande, och icke någon i
lians ställe förordnad, utse deputerade inom sig ordförande. Falla
rösterna härvid lika mellan två eller flera deputerade, skall genom lottning
bland dessa utses ordförande.

Protokollet föres af länsbokhållare!!.

2 mom. Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas, sker
omröstning, hvarvid rösterna beräknas efter hufvudtal och de fiestes
mening blir gällande. Utfalla rösterna lika för två olika pris å samma
persedel, värde medelbeloppet däraf såsom markegångspris upptaget.

§ 5.

Deputerade äga att beräkna och erhålla reseersättning, på sätt för
landstingsman är stadgadt.

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 62.

§ 6.

Markegångstaxa» skall innehålla:

A: den årliga markegång en eller gällande pris å löpande årets
skörd samt värdet å alla öfriga persedlar och tjänst!)arheter, som enligt
fastställdt formulär skola utgöra föremål för denna markegångssättning;

B: årspris å länens eu gång för alla i samband med ränteförenklingen
bestämda så kallade lmfvudpersedlar, hvilka årspris, som
skola ingå i beräkningen af medelmarkegångsprisen å samma persedlar,
grundas för hvarje persedel å de pris, som varit gångbara under de tre
sista månaderna af det näst-förflutna och de tre första månaderna af det
löpande året; och

C: årets medelmarkegångspris eller medeltalet af de för det löpande
och de nästförflutna nio åren upptagna årsprisen å hufvudpersedlarna.

§

1 mom. Till ledning vid markegångsprisens bestämmande skola
priskuranter å alla i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter
af fullgodt och afradsgilldt slag upprättas så val för städerna som
för landet.

2 mom. För städerna uppgöras dessa priskuranter i enlighet med
torgprisen eller eljest inom staden gångbara pris af magistraten, så vidt
angår den årliga markegången, i medlet af oktober och, beträffande
årsprisen, omedelbart efter utgången af en hvar af månaderna oktober,
november, december, januari, februari och mars. Det åligger magistraten
att genast efter upprättandet insända priskuranterna till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.

3 mom. För landet upprättas priskuranterna fögderivis.

Till uppgörande af priskurant till ledning vid bestämmandet af
den årliga markegången skola samtliga kommunalnämnder inom fögderiet
i medlet af oktober hvarje år hvar för sin kommuns område meddela
uppgift å därinom gällande pris på hvarje i taxan ingående persedel
eller tjänstbarhet. Dessa prisuppgifter skola af kommunalnämndernas
ordförande omedelbart insändas till vederbörande kronofogde, hvilken i
öfverensstämmelse med medeltalet af de pris, kommunalnämnderna uppgifva,
upprättar priskuranten för fögderiet och före den 25 oktober insänder
denna tillika med de inkomna prisuppgifterna och häröfver upprättadt
sammandrag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Kronofogden

i)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

skall därvid, för den händelse hans mening- skiljer sig från de i priskuranten
angifna pris, i särskild! yttrande afgifva förslag- till de jämkningar
i prisen, hvilka af honom finnas skäligen påkallade.

Priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande upprättas af
eu för fögderiet i oktober månad hvarje år utsedd särskild nämnd
(markegångsnämnden), hvilken består dels af ombud, ett för hvarje
kommun, å kommunalstämma valda bland ortens afgäldsgifvare, skiftesvis
af det antal kommuner och efter den ordning dem emellan, som
Kungl. Maj:ts befallningshafvande årligen bestämmer, med iakttagande dock
att antalet ej må understiga fyra eller öfverstiga åtta, dels ock af motsvarande
antal ledamöter, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnar
bland inom fögderiet bosatta, för oväld och sakkunskap kända män,
helst afgäldstagare. Vid förfall för de ordinarie ledamöterna inträda i
nämnden suppleanter, som i enahanda ordning- och till samma antal
utses af såväl kommunalstämman som Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Markegångsnämnden sammanträder med kronofogden på dennes
kallelse i slutet af mars månad å lämpligt, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämdt ställe i fögderiet. Vid sammanträdet uppgöras priskuranter
särskild! för de tre sista månaderna af det nästförfiutna och
särskildt för de tre första månaderna af det löpande kalenderåret.

Efter sammanträdets slut insändas priskuranterna till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande af kronofogden, hvilken de! därjämte åligger att
anmärka, huruvida han i något fall anser andra pris än de uppgifna
hafva varit i orten gällande, äfvensom att särskildt utsätta de vid marknader
och andra afsättningsställen i fögderiet gångbara pris, såvidt de
afvika från de uppgifna.

4 mom. Öfver de inkomna priskuranterna upprättar landskontoret
sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje rnarkegångsdistrikt,
då mer än ett sådant förekommer inom länet; börande
sammandraget äfven upptaga de anmärkningar, som af kronofogden
blifvit framställda.

Dessa sammandrag jämte öfriga till ärendet hörande handlingar
framläggas för de deputerade, som bestämma markegången för året.

§ 8.

Vid priskuranternas upprättande och afgifvande af anmärkningar
däröfver äfvensom vid alla prisbestämningar enligt denna förordning bör
i afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

afsalu, hänsyn tagas till de pris, som äro gångbara vid försäljning mot
kontant betalning.

§ 9.

Det åligger markegångsdeputerade att efter noggrant öfvervägande
af kända förhållanden och gällande pris samt med ledning af de prisuppgifter,
hvarom i § 7 förmäles, bestämma pris å alla i markegångstaxan
ingående persedlar och tjänstbarheter.

Då deputerade vid bestämmande af årspriset å hufvudpersedlarna
frånträda det på grund af inkomma priskurant^'' uträknade medelpriset
å dessa persedlar, böra i hvarje fall skälen därtill angifvas i
protokollet.

§ 10-

Så snart markegång^ taxan blifvit upprättad skall erforderligt antal
exemplar häraf till kammarkollegium insändas jämte det vid deputerades
sammanträde förda protokoll samt de från städerna och fögderierna inkomna
priskuranter och däröfver upprättade sammandrag.

Markegångstaxa!! skall å första eller andra söndagen efter den
dag, markegången satts, kungöras i alla kyrkor inom markegångsdistriktet,
hvarest gudstjänst då hålles; börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i den kungörelse, som utfärdas angående dagen för
deputerades sammanträde, äfven utsätta, å hvilken söndag markegångstaxa!!
kommer att kungöras.

Jämte taxan kungöres ock den för besvärs anförande däröfver
stadgade ordning.

§ 11.

1 mom. Den, som är missnöjd med den verkställda markegångssättningen,
äger att däruti hos kammarkollegium söka ändring genom
besvär, som skola ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret
i det län, hvars markegång öfverklagas, innan klockan tolf å
femtonde dagen, räknad, där afgäldsgifvare eller afgäldstagare klagar,
från kungörandet i den socken eller i någondera af kyrkorna inom det
pastorat, hvarifrån den klaganden tillkommande eller åliggande afgälden

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 62. 7

utgår, och, där klagan föres af annan person, i hvad hans rätt angår,
från taxans kungörande i det pastorat, där klaganden är boende.

Det åligger Kungl. Ma;j:ts befallningshafvande att senast å andra
dagen efter det besvären inkommit till landskontoret insända dem
jämte eget utlåtande till kammarkollegium, som har att inom fjorton
dagar från den dag, besvären dit inkommit, afgöra dem och expediera
sitt beslut till Kungl. Majits befallningshafvande, genom hvars försorg
vederbörande därom ofördröjligen underrättas.

2 mom. Beslut om ändring af den under litt. A i markegångstaxan
upptagna markegång gäller till förmån allenast för den eller dem,
som sökt den vunna ändringen; däremot skall hvarje i behörig ordning
fastställd förändring i det under litt. B bestämda årspris och därigenom
uppkommande jämkning i medelmarkegångspriset tillämpas inom hela
länet eller markegångsdistriktet.

3 mom. Det åligger kammaradvokatfiskalen att tillse, huruvida
å kronans vägnar kan vara något att erinra vid markegångstaxorna,
och i sådant fall framställa sina anmärkningar däremot. Senast inom
femton dagar efter erhållen del af en markegångstaxa skall advokatfiskal
hos kammarkollegium anmäla, om han har något att erinra
mot taxan, hvilken i annat fall, så vidt den rör kronans rätt, anses
hafva vunnit laga kraft. Framställd anmärkning bör af kammarkollegium
inom fjorton dagar därefter pröfvas och afgöras. Så väl då
ändring i markegångstaxan göres som när advokatfiskalen förklarat sig
icke hafva något att» erinra mot densamma, skall underrättelse därom
genast meddelas Kungl. Majits befallningshafvande till kungörande
i orten.

4 mom. Öfver kammarkollegii beslut i markegångsfrågor må
klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

§ 12-

Kammarkollegium, som det tillkommer att fastställa formulär till
markegångstaxor och priskuranter, äger sålunda att meddela bestämmelser
om de persedlar och tjäustbarheter, hvilka skola i markegångstaxorna
upptagas, äfvensom om uteslutande ur taxorna af sådana persedlar
och tjänstbarheter, å hvilka prissättning ej längre finnes erforderlig.

Frågor om förändrad reglering af markegångsdistrikten ankomma
på Kungl. Majits pröfning.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

Öfvergång sstadgande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1912, dock att
deputerade för åren 1912 och 1913 samt markegångsnämnder för år
1912 utses redan år 1911 i den ordning, som här ofvan finnes stadgad,
samt att halfva antalet af de bland afgäldstagare och halfva antalet af
de bland afgäldsgifvarc utsedda deputerade och suppleanter skall vid
slutet af år 1912 utträda efter lottning, som vid det årets landsting
anställes.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 62.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
febr Kart 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

I skrifvelse den 31 mars 1905 har Riksdagen gjort framställning
angående revision af de författningar, som afse priskuranters och
markegångstaxors upprättande.

Gällande bestämmelser i detta ämne innefattas i nådiga kungörelsen
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande den
11 maj 1855; kammarkollegii tvenne cirkulär till Kungl. Maj:ts samtliga
befallningshafvande den 24 augusti 1855 med formulär dels till markegångstaxorna
dels till priskuran ter å markegångspersedlar; nådiga förklaringen
den 24 februari 1860 af § 5, mom. 1 och 2, i nyssberörda nådiga
kungörelsen den 11 maj 1855 och kammarkollegii i anledning däraf den
Bill. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 36 Höft. 2

Ang. revision
af de författningar
y som afse
priskuranters
och markegdng8taxors

upprättande.

10

Grunderna för
marlcegangssättningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

8 mars 1861 utfärdade cirkulär om ändring af formuläret till markegångstaxorna;
nådiga kungörelsen angående sättet för val af markegångsdeputerade
och om tiden för Överklagande af deras beslut den
31 juli 1867; nådiga kungörelsen angående ändring i gällande st.adganden
om sättet för utseende af deputerade till markegångstaxornas
upprättande den 17 april 1868; kammarkollegii cirkulär angående
ändring i föreskrifterna rörande markegångstaxornas upprättande den
29 december 1869; nådiga kungörelsen den 18 augusti 1871 angående
ändring äf § 2, mom. 3 och 4, af merberörda nådiga kungörelsen den
11 maj 1855; nådiga förordningen angående reseersättning åt deputerade
till markegångstaxors upprättande den 1 juni 1877; samt nådiga
kungörelsen angående afskaffande af den för markegångsdeputerade
föreskrifna edgång den 22 april 1881.

Enligt åberopade nådiga kungörelsen den 11 maj 1855, hvilken
innehåller själfva liufvudgrunderna för markegångssättningen, skola
markegångstaxorna upptaga dels, såsom förut, den årliga markegång en,
dels ock årspris och medelmarkegångspris, Indika bägge sistnämnda pris
tillkommo med anledning af den i särskild nådig kungörelse den 11 maj
1855 anbefallda omsättning och förenkling till vissa hufvudpersedlar af
de i ordinarie räntan ingående persedlar, Indika af ålder upptagits i de
så kallade orternas undervisning och ännu anträffas under afdelning A
i markegångstaxan. Berörda hufvudräntepersedlar skulle lösas med
penningar, men då man till grund härför icke ville lägga det gamla
förhållandet eller hvarje års skiftande markegångspris, med afseende
hvarå med rätta anmärkts, att skattebeloppet icke stode i rättvist förhållande
till de skattskyldiga egendomarnas afkastning, utan tvärt om
ökades i samma mån som dåliga skördar eller missväxt minskade tillgångarna
för de skattskyldige till skattens utgörande, beslöt man i
stället, att räntorna skulle hvarje år lösas efter på förhållandena under
någon längre tidsperiod grundadt medelpris, hvarigenom man hoppades
få olikheterna emellan de goda och onda åren utjämnade. I sådant
syfte antogs till medelpris medium af tio års markegång. Man hade
dock iakttagit, att den årliga markegången, som sattes i början af
november, då årets nyss inbärgade skörd ännu icke i större myckenhet
utkommit i marknaden, icke på ett fullt tillförlitligt sätt angåfve prisen
för skatteåret i dess helhet, hvilka pris gemenligen vunne stadga först
längre fram under vinterns lopp. Af sådan anledning ville man ej låta
det årliga markegångspriset ingå i beräkningen af det tioåriga medelpriset,
utan beslöt man att i dess ställe taga ett nytt särskildt årspris,
grundadt på förhållandena under månaderna oktober—mars. Då detta

11

Kungi. Maj:t$ Nåd- Proposition N:o 62.

årspris gifvetvis icke kunde bestämmas förr än efter mars månads utgång,
men det tioåriga medelpriset, efter livilket räntorna skulle lösas,
borde vara kändt redan vid afradstiden i december månad, fann man
sig af praktiska skäl föranlåten att i stället för skatteårets årspris taga
det föregående årets på enahanda sätt bestämda årspris. Häraf blef
följden den, att det tioåriga medelpriset eller, såsom det vanligen benämnes,
medelmarkegångspriset för hvarje år kom att utgöra medium
af de tio nästföregående årens årspris utan att röna någon påverkan af
det löpande årets pris förhållanden. Det gamla sättet för markegångens
bestämmande måste likväl bibehållas dels såsom öfvergångsstadgande,
där hinder för medelprisets tillämpning af en eller annan anledning
kunde möta, dels ock med hänsyn till frälseräntorna, på hvilkas beskaffenhet
och utgörande de nya stadgandena om ränteförenklingen icke Unge
inverka, med mindre vederbörande därom träffade öfverenskommelse.

På sådana grunder hvila de nu gällande stadgandena om markegångssättningen,
livilka i hufvudsak äro af följande innehåll.

I hvarje län upprättas markegångstaxa årligen af åtta inom länet
bosatta, för sakkunskap och oväld kända, af vederbörande landstingutsedda
deputerade, som för ändamålet sammanträda i länsresidenset å
viss dag i november före den 5 under ordförandeskap af landshöfdingen,
hvilken dock icke äger rätt att i besluten deltaga men är skyldig
att göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans
mening afviker från deputerades beslut, låta densamma i protokollet
anteckna. År landshöfding frånvarande, utse deputerade inom sig ordförande.
För bevakande af kronans rätt är landskamreraren tillstädes
med skyldighet att, om afseende å hans framställningar icke fästes,
dem till protokollet anmärka. Deputerade bestämma den särskilda
markegången å ränte-, tionde- samt andra därmed jämförliga persedlar
för det löpande året, hvilken upptages i markegångstaxan under litt.
A, inom. 1, och numera hufvudsakligen har betydelse såsom grund för
de likvider enskilda emellan, som äro en följd af med afseende å årlig
markegång träffade överenskommelser, hvartill förnämligast äro att
hänföra frälseräntor. Vidare hafva deputerade att bestämma det årspris,
som i markegångstaxa!! upptages under litt. B och som saknar all sjanständig
betydelse utan endast ingår i beräkningen af det medelpris för
de senaste tio åren, efter hvilket kronans behållna och anordnade räntor
och tionde enligt nådiga kungörelsen angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande den 11 maj 1855 fingo af räntegifvarne
lösas, men hvilket numera, så vidt angår kronans rätt, kommer
till användning hufvudsakligen såsom beräkningsgrund för de järn -

Gällande
tadganden om
markegångssättning
en.

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 62.

likt nådiga förordningen angående förändring af grundräntor ock kronotionde
den 23 juli 1869 och nådiga kungörelsen den 5 oktober 1871
med föreskrifter för verkställighet af berörda förordning ännu utgående
indelningsersättningar, som äro af markegång beroende. Sjkifva det
tioåriga medelpriset eller medelmarkegångspriset, som i markegångstaxan
upptages under litt. C, uträknas å landskontoret. Slutligen hafva
deputerade att utsätta värdet å vissa persedlar och tjänstbarheter, Indika
enligt gällande författningar skola i markegångstaxorna införas och där
upptagas såsom underafdelningar under litt. A, såsom vakansafgifter i
taxorna för det fåtal län, där sådana ännu utgå, underhåll åt tågande
trupper samt bröd åt fångar under forsling, allt dock af betydelse
endast för vissa grenar af statsförvaltningen.

Till ledning för markegångsdeputerade vid prisens bestämmande
skola priskuranter å fullgoda och afradsgilla varor af de persedelslag,
som upptagas i markegängstaxan, upprättas såväl för städerna som
för landet.

Friskuranterna till markegången under litt. A upprättas på landet
fögderivis af fullmäktige, utsedda å kommunalstämma, eu för hvarje
socken, hvilka i medlet af oktober månad sammanträda med kronofogden
å för ändamålet lämpligaste, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämda ställe inom fögderiet och i öfverensstämmelse med
medeltalet af de pris, fullmäktige hvar för sin socken uppgifva, stadga
det pris på hvarje under taxerubriken upptagna persedel eller tjänstbarhet,
hvithet såsom ortens gångbara bör till länets markegångsförrättning
uppgifvas. Kronofogden skall jämväl yttra sin mening och,
därest denna skiljer sig från de af fullmäktige stadgade pris, låta sitt
yttrande åtfölja priskuranten. Vid samma tid, d. v. s. i medlet af
oktober månad, skola magistraterna i länets städer afkunna uppgift på
de i staden då gångbara pris på samma persedlar.

Till markegången under litt. B eller det så kallade årspriset skola
priskuranterna uppgöras, för städerna i öfverensstämmelse med torgprisen
under oktober, november, december, januari, februari och mars
månader af magistraterna efter hvarje månads slut, samt för landet
fögderivis af särskilda nämnder, de så kallade markegångsnämnderna,
hvilka bestå dels af minst fyra och högst åtta räntegifvare, valda skiftesvis
af de socknar, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer,
och dels af ett motsvarande antal af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utsedda män, kända för sakkunskap och oväld, helst
räntetagare. Dessa nämnder sammanträda med kronofogden å för ända -

13

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

målet lämpligaste, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämda
ställe inom fögderiet två gånger årligen, nämligen i början af januari
och i slutet af mars, då priskuranter upprättas, vid det förra tillfället
för de tre sista månaderna af det förflutna, och vid det senare tillfället
för de tre första månaderna af det löpande kalenderåret. Kronofogden
har därvid att anmärka, huruvida han i något fall anser andra pris än
de uppgifna hafva varit i orten gällande, äfvensom att särskildt utsätta
de vid marknader och andra afsättningsställen å landet gångbara pris.
I afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för
afsalu, böra endast de pris tagas i betraktande, hvilka äro gångbara
vid så kallad kontant betalning.

öfver förutnämnda båda slag af priskuranter upprättar landskontoret
sammandrag med utsatta medelpris för hela länet eller markegångsdistriktet,
om länet är i särskilda sådana indeladt, hvilka sammandrag
jämte öfriga ärendet rörande handlingar därefter framläggas för
markegångsdeputerade. Dessa hafva då att efter noggrant öfvervägande
af kända förhållanden och med ledning af de uppgjorda priskuranterna
bestämma markegångsprisen. Deputerade äro således icke ovillkorligen
bundna af priskuranterna, men då de frånträda dessas medelpris, höra
skälen därtill i hvarje fall i förrättningsprotokollet anföras. Då skiljaktiga
meningar bland deputerade yppas, sker omröstning, hvarvid de
flestas mening blir gällande, och om rösterna utfalla lika för två olika
pris å samma persedel, skall medelbeloppet däraf såsom markegångspris
upptagas.

Den fastställda markegångstaxan skall skyndsamligen ej allenast
i vanligt antal exemplar tillika med protokollet öfver markegångssättningen
jämte de inkomna priskuranterna och de däröfver upprättade
sammandrag insändas till kammarkollegium än äfven kungöras i länets
kyrkor med besvärshänvisning. Besvär få hos kammarkollegium anföras
såväl af räntegifvare eller räntetagare och annan person, i hvad hans
rätt angår, som ock af kollegii advokatfiskal, därest han skulle finna
något å kronans vägnar vara att erinra. Besvärstiden är femton dagar,
räknade, där räntegifvare eller räntetagare klagar, från taxans kungörande
i den socken eller i någondera af kyrkorna inom det pastorat,
hvarifrån den klaganden tillkommande eller åliggande räntan utgår; om
klagan föres af annan enskild, från taxans kungörande i det pastorat,
där klaganden är boende, och för kammaradvokatfiskalen från det han
af taxan erhållit del. Kammarkollegium skall inom fjorton dagar från
det besvär dit inkommit dem afgöra och sitt beslut expediera till Eders

i9 Oo ars Riksdags
skrifvelse.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars försorg vederbörande
därom ofördröjligen underrättas. Så val då ändring i markegångstaxan
göres som när advokatfiskal förklarat sig icke hafva något att erinra
mot densamma, skall sådant af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i orten kungöras. * .

Beslut om ändring af den under litt. A i taxan upptagna markegång
gäller till förmån allenast för den eller dem, som den vunna
ändringen sökt; hvaremot hvarje i behörig ordning fastställd förändring
i det under litt. B bestämda årspris och därigenom uppkommande jämkning
i medelmarkegångspriset tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet,
utan afseende därå om ändringen genom besvär af flera
eller färre blifvit föranledd.

Öfver kanonarkollegii beslut få underdåniga besvär hos Eders
Kungl. Maj:t anföras, och skola dylika besvär från räntegifvare eller
räntetagare ingifvas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande innan
klockan tolf å trettionde dagen från delfående^

I sin ifrågavarande skrifvelse har Riksdagen, med hänvisning till
särskilda inom Riksdagens kamrar i ämnet väckta motioner, till utveckling
af sin förenämnda framställning anfört följande.

I motionerna framhölles bland annat, hurusom industri, handel och
näringar betydligt förändrats sedan år 1855, då kungörelsen angående
priskurantsättningarna utfärdades. De förbättrade kommunikationsförhållanden,
som sedan nämnda år utvecklat sig, hade på ett verksamt
sätt utjämnat varuvärdet.

Vidare syntes den apparat, som i nyssnämnda kungörelse föreskrefves,
och de kostnader, som däraf förorsakades, vara allt för stora
och för öfrigt numera onödiga. Det borde jämväl uppmärksammas,
att då den efter 1855 genomförda reformen i beskattningsafseende medfört,
att en mängd olika räntepersedlar genom förvandling öfverförts
till några få hufvudpersedlar, vore det nyttigt och nödigt, att jämväl
åtskilliga i markegångstaxorna förekommande persedlar därifrån utgallrades.

En med anledning af förevarande fråga inom Riksdagen vidtagen
granskning af de markegångstaxor, som upprättats af de markegångsdeputerade,
hvilka sammanträd t i november månad 1904, hade visat,
att högst betydande skiljaktigheter förefunnes i de värden, hvilka inom
olika, stundom närgränsande län åsatts vissa persedlar. Dessa säkerligen
icke af ortförhållandena betingade skiljaktigheter syntes till
väsentlig del bero på sättet för priskuranternas och markegångstaxornas

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 62.

upprättande. Vore inom ett markegångsdistrikt (län eller landskap) ett
flertal städer belägna, blefve merendels i ett motsvarande antal priskuranter
jämförelsevis höga pris upptagna, och markegångsprisen, som
åsattes efter medeltalet af de i priskuranterna upptagna pris, äfvenledes
tämligen höga; vore däremot städerna få till antalet, blefve det slutliga
priset oftast jämförelsevis lågt.

Riksdagen, som ingalunda förbisåge de svårigheter, hvilka mötte
att bringa markegångstaxorna i full öfverensstämmelse med nutida förhållanden,
och som väl insåge vikten af att full trygghet vunnes för
att prissättningen å markegångspersedlarna blefve så riktig som möjligt,
ansåge dock fog icke saknas för yrkandet på en revision af nu gällande
bestämmelser rörande markegångssättningen. Redan för tjugufem år
sedan gjorde sig inom Riksdagen den åsikt gällande, att det borde ske
en undersökning och utredning, huruvida en del räntepersedlar skulle
kunna ur markegångstaxorna uteslutas samt en förenklad uppställning
af desamma åstadkommas. De reformer i beskattningshänseende, som
sedan den tiden blifvit genomförda, samt de förändrade förhållanden,
som i många andra afseenden sedan dess inträdt, gjorde önskvärdheten
att bringa markegångstaxa!! i närmare öfverensstämmelse med nutida
begrepp än mer framträdande, hvarvid dock utan tvifvel stor varsamhet
måste iakttagas och grundlig utredning föregå, innan sådan reform utan
olägenhet kunde genomföras.

Riksdagen ansåge äfven, likasom i motionerna framhållits, att med
nutidens snabba och bekväma förbindelser samt lättheten att erhålla
noggranna uppgifter på gängse priser å de i markegångstaxorna upptagna
viktigare varuslag något mindre omständlig föregående procedur
för prisbestämmelserna än hvad nu vore föreskrifvet skulle kunna vara
till fyllest, utan att noggrannheten äfventyrades, ehuru naturligtvis äfven
i detta hänseende noga borde tillses, att förfaringssättet blefve fullt
betryggande för att såväl skattskyldiges som skattemottagares rätt i
alla hänseenden skulle blifva tillgodosedd.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen i sin
ifrågavarande skrifvelse anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning, huruvida och i hvad mån en del räntepersedlar
skulle kunna ur markegångstaxorna uteslutas, samt efter föranstaltad
granskning af de författningar, som hade afseende på priskurantuppgifterna
och sättet för markegångstaxornas upprättande, taga i nådigt
öfvervägande, huruvida en förändring i de förberedande åtgärderna för
markegångstaxornas upprättande i syfte att åstadkomma en förenkling

.Redogörelse för
i ärendet afgifna
yttranden.

Frågan om utgallring
af
markegång sperscdlar.

16 Kungl. Kaj-M Nåd. Proposition N:o 62.

i det nu föreskrifna förfaringssättet skulle kunna vidtagas, utan att
noggrannheten äfventyrades samt sedermera till Riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, hvartill Eders Kungl. Maj:t kunde finna sådan
utredning föranleda.

Med anledning af denna Riksdagens framställning har kammarkollegium
efter erhållen nådig remiss den 8 maj 1908 afgifvit underdånigt
utlåtande och därvid tillika öfverlämnat i ärendet inhämtade
yttranden af de markegångsdeputerade, Indika i november 1907 sammanträdde
i de särskilda länen, af flertalet magistrater och fögderiförvaltningar
— af hvilka senare eu del bifogat yttranden af markegångsoch
prisnämnder, kommunalstämmor, kommunalnämnder, räntetagare
och räntegifvare — äfvensom af Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
i samtliga län.

Af de inkomna yttrandena inhämtas hufvudsakligen följande.

Hvad först beträffar frågan, huruvida och i hvad män en del
räntepersedlar skulle lämna ur markegång staxorna uteslutas, har någon
uteslutning af persedlar, som upptagas under afdelningarna B och C
eller sådana som äro föremål för bestämmande af års- och medelmarkegångspris,
i allmänhet ansetts — såsom ej heller med Riksdagens framställning
afsedd — icke kunna äga rum.

Däremot har det stora flertalet af dem, som yttrat sig i denna
fråga, uttalat sig för en mer eller mindre långt gående utgallring af
de under litt. A i markegångstaxorna förekommande persedlar, däi''vid
åtskilliga af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande liksom ock markegångsdeputerade,
om än i flera fall med tvekan, äfven lämnat specifika
uppgifter å persedlar, som ansåges kunna ur respektive läns taxor
uteslutas.

Markegångsdeputerade i några län äfvensom tvenne af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva förmält sig anse åtskilliga af
de i taxorna upptagna persedlar böra kunna såsom obehöfliga utgå
men i saknad af kännedom om hvilka persedlar, som förekomme i utgående
frälseskatteräntor, inskränkt sig till att allenast framhålla önskvärdheten
af en utgallring.

Såsom skäl mot utgallring af markegångspersedlar har åberopats,
af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Stockholms län och markegångsdeputerade
i Örebro län hänsynen till frälses katteräntorna, om
hvilkas persedlar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åtminstone
icke utan eu synnerligen omfattande undersökning kunde förskalfa sig

17

Kung]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 02.

fullständig kännedom; af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
markegångsdeputerade i Blekinge län, att någon utgallring af persedlar
ur länets markegångstaxa icke vore erforderlig efter de förenklingar
taxan undergått jämlikt kammarkollegii beslut den 21 september 1905;
af markegångsdeputerade i Kristianstads län, att de i länets markegångstaxa
ingående persedlars antal vore så ringa, att någon uteslutning
däraf icke rimligen kunde ske; samt af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län, att den årliga markegång^ lände till efterrättelse
såväl för kronan som för enskilda vid deras likvider sins emellan.

Kammarkollegium har meddelat, att kollegium på grund af § 6 i
nådiga kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens
bestämmande den 11 maj 1855 tid efter annan utfärdat bestämmelser
om ändring i formuläret till markegångstaxorna, hvarigenom i
taxorna antingen i några enstaka fall upptagits nya persedlar, som af
en eller annan anledning bort blifva föremål för markegångssättning,
eller ock därifrån uteslutits sådana, som uppenbarligen kommit ur bruk,
i hvithet senare afseende särskild! framhållits kollega på yrkande af dess
advokatfiskalsämbete den 21 september 1905 meddelade föreskrifter om
uteslutande ur markegångstaxorna för flertalet län af vakansafgifterna.
Vidare har kollegium anfört, att kollegium i fråga om de yttre former,
under Indika markegångstaxorna med tillhörande priskurant^: nu framträda,
ansåge en nästan fullständig omgestaltning i flera afseenden påkallad.
Kollegium hade dock under antagande att det hädanefter likasom
hittills skulle öfverlåtas åt kollegium att härutinnan förfara efter
omständigheterna ej i detta sammanhang låtit utarbeta några detaljerade
förslag x detta ämne. Helt visst förekomme nxx ett stort antal maxxkeo-ångspersedlar,
som utan olägenhet kxxnnat för länge sedan xxr markegångstaxorna
utgå. Den jämförelsevis ringa kännedom, man hittills ägt
och ännu ägde särskild! om de af den årliga markegång^ beroende så
kallade frälseskatteräntornas sammansättning, hade vant eii bland de
mest verksamma orsakerna därtill, att kollegium ej ännu ingripit rensande
på detta område. Visserligen hade en del vederbörande nxx, om ock i
vissa fäll under uttalande af tvekan, förtecknat de persedlar, som ansetts
kunna såsom markegångspersedlar alldeles undvaras. Alla omständigheter
talade dock för att härutinnan ej borde träffas något afgörande,
innan med ledning särskild! af de uppgifter i berörda hänseende, som
nu inkommit, genom kammaradvokatfiskalsämbetets försorg inom länen
verkställts en sorgfälligare utredning angående persedlarnas, användning
än den, som härutinnan nu kxxnnat utan vederbörande intressenters
hörande åstadkommas. Kollegium hemställde därför, att handlingarna
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. Ilo Raft. 3

Kamm ar -kollegium..

18

Förenkling i
de förberedande
åtgärderna
för markegångssättning
en.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

i ärendet måtte varda i sinom tid öfverlämnade till kollegium för att i
nyssberörda sylte hållas advokatfiskalsämbetet tillhanda.

I sammanhang härmed har kollegium anfört, hurusom från nästan
alla. håll vitsordats behofvet af prisbestämning å spannmål och därtill
hänlörliga persedlar jämväl efter vikt och med anledning däraf hemställt,
att en allmän föreskrift härom måtte utfärdas, af innehåll hufvudsakligen,
att i markegångstaxorna med mera skall vid sidan af och omedelbart
eftei hvarje med hänsyn till visst rymdmått utsatt prisbestämning å
spannmål jämte därmed sammanställda persedlar tillika införas pris å
samma persedel efter en viktenhet af 100 kilogram.

Beträffande härefter frågan, huruvida en förenkling i de förberedande
åtgärderna för markegångstaxornas upprättande må kunna vidtagas, har,
hvad angår städerna, det öfvervägande antalet magistrater, markegångsdeputerade
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som yttrat sig
i denna del af ärendet, uttalat sig för bibehållande af den magistraterna
nu åliggande skyldighet med afseende på priskuranters uppgörande, om
än i några fall med smärre afvikelse!’ i fråga om tiderna för uppgifternas
afkunnande.

Hvad däremot angår landsbygden hafva, med undantag af några
få markegångs- och prisnämnder samt fögderiförvaltningar, hvilka motsatt
sig hvarje förändring i nu gällande ordning för markegångsprisens
bestämmande, öfriga vederbörande, som yttrat sig härutinnan, i hufvudsak
anslutit sig till Riksdagens uppfattning om önskvärdheten af en förenkling.

I fråga om sättet för förenklingen hafva meningarna emellertid
varit mycket delade.

Eders Kungl. Majds befallningshafvande och markegångsdeputerade
i Södermanlands, Kalmar, Örebro och Jämtlands län, Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län, äfvensom några magistrater,
kronofogdar och markegångsnämnder hafva uttalat sig för afskaffande
af de nu föreskrifna primäruppgifterna och markegångssättningens
öfverlämnande helt och hållet åt markegångsdeputerade. Till
stöd härför hafva Södermanlands läns markegångsdeputerade, med hvilka
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet instämt, framhållit, hurusom
de primäruppgifter, som erhölles inom länet, ofta vore föga lämpade
att läggas till grund för prissättningen. Då till exempel år 1907
priset å 1 deciton halm inom länets öfriga distrikt växlat mellan 1
krona 50 öre och 2 kronor 50 öre, hade detsamma i Strängnäs upptagits
till 11 kronor 42 öre. Priset å en kubikmeter granved hade

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 62.

företett så störa olikheter, att under det detsamma i Eskilstuna uppgifvits
till 10 kronor, hade detsamma i Trosa upptagits till endast 2
kronor 98 öre. Det vore därför tydligt, att sådana primäruppgifter
hufvudsakligen vore ägnade att förrycka medelpriset för länet i dess
helhet och vittnade föga om sakkunskap hos den, som lämnat desamma.
Inom landtdistrikten hade väl prissättningen varit något jämnare, men
med kännedom om det ytterst ringa intresse, hvarmed prislcurantsättningen
omfattades och som särskilt gåfve sig uttryck däri, att sammanträdena
för dessa förrättningar oftast vore ytterst fåtaligt besökta, syntes
ej heller prisuppgifterna från landtdistrikten vara af den beskaffenhet,
att de kunde tillerkännas något större värde för utrönande af de pris, som
verkligen vore gällande inom länet. Äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län har framhållit, att priskuranterna, i synnerhet
de från städerna, ofta varit långt ifrån ägnade att med någon
trygghet läggas till grund för prisbestämmelserna. De på grund af
primäruppgifterna uträknade medelprisen hade sålunda i detta län ej
■sällan måst frånträdas, särskildt i fråga om de viktigare persedlarna.
För att markegångsdeputerade skulle kunna utan nu föreskrift^
primäruppgifter verkställa markegångssättningen på ett för såväl räntegifvare
som räntetagare fullt betryggande sätt, har flertalet af dem, som
omfattat detta förslag, ansett nödvändigt, att markegångsdeputerade
komme att bestå af både räntegifvare och räntetagare, utsedda från
skilda delar af länet, samt att antalet deputerade ökades. Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i Örebro län håller sålunda före, att deputerades
antal borde ökas till tolf, högst sexton, däraf minst fyra och
högst halfva antalet räntetagare. Därjämte har sagda befallningshafvande
ifrågasatt, huruvida icke deputerade borde väljas för längre tid,
exempelvis fem år, hvarigenom kunde förväntas större intresse hos de
valda att iakttaga prisförändringar och eljest inhämta för uppdragets
fullgörande erforderliga upplysningar. Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
i Kalmar län har i likhet med länets markegångsdeputerade
föreslagit, att markegångssättningen skulle anförtros åt en nämnd, bestående
af dels sex ledamöter, valda till lika antal af länets båda landsting,
dels två ledamöter, utsedda af Eders Kungl. Majds befallningshafvande
bland räntetagare inom länet, dels ock landshöfdingen och landskamrerareu
såsom själfskrifna ledamöter, hvarförutom de valda ledamöterna
borde utses af nästföregående årets lagtima landsting, på -det att de
måtte kunna genom noggranna anteckningar om prisförhållandena under
hela året bereda sig för markegångssättningen. Markegångsdeputerade
och Eders Kungl. Majds befallningshafvande i Jämtlands län hafva före -

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 02.

slagit en ökning af deputerades antal till tolf, däraf minst fyra räntetagare.
Samma antal deputerade har äfven föreslagits af Eders Kungl.
Majds befallningshafvande i Östergötlands län, som dock anser, att
halfva antalet borde utses af Eders Kungl. Majds befallningshafvande
bland räntetagare och halfva antalet af landstinget året näst före markegångssättningen.

Markegångsdeputerade i Stockholms län hafva jämväl uttalat sig
för de nuvarande primäruppgifternas afskaffande men icke tilltrott sig
framlägga något bestämdare förslag i ämnet i vidare mån, än att de
ifrågasatt, huruvida icke den möjligheten för frågans ordnande borde
tagas under öfvervägande, att åt landstinget eller någon delegation af
detta öfverlämnades att i samråd med af länsstyrelsen utsedda representanter
för de ecklesiastika löntagarna, hvilkas inkomster åtminstone
med nuvarande löneregleringar vore i så hög grad beroende af markegångssättningen,
bestämma angående densamma. Det sålunda af markegångsdeputerade
framkastade förslaget att åt landstinget öfverlämna
markegångssättningen har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i
Stockholms län ansett vara synnerligen förtjänt af beaktande. En
delegation af landstinget med så stort antal ledamöter, att länets olika
delar blefve fullt representerade och vid bestämmande af markegången
under litt. B och C förstärkt med af Eders Kungl. Majds befallningshafvande
utsedda representanter för de ecklesiastika tjänstemännen inom
länen skulle, enligt Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes mening,
både i fråga om sakkunskap och kanske ännu mera, hvad en fullt opartisk
värdesättning anginge, väl kunna mäta sig med om ej öfverträffa
de nuvarande markegångsfunktionärerna. Eders Kungl. Majds befallningshafvande
hölle före, att ett af en dylik delegation i närvaro af
landskamreraren såsom kronoombud uppgjordt förslag, som före dess
underställande under kammarkollegium borde kungöras i länstrycket för
granskning af räntegifvare och räntetagare, otvifvelaktigt skulle från
dessas sida mötas af fullt förtroende. Det syntes därför vara sannolikt,
att anmärkningar mot detsamma, liksom för närvarande mot markegångsdeputerades
förslag, sällan skulle förekomma. I hvarje fall borde
de tvistiga frågorna icke blifva af så invecklad art, att icke kammarkollegium
skulle, sedan Eders Kungl. Majds befallningshafvande i anledning
af besvären förebragt utredning, i de därefter tillgängliga
handlingarna äga tillräckligt material för bedömande af besvärens befogenhet.

Eu med nyssnämnda myndighets i viss mån öfverensstämmande
ståndpunkt har intagits af Eders Kungl. Majds befallningshafvande i

21

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Gäfleborgs län, som, med anslutning till hvad länets markegångsdeputerade
yttrat, anfört följande: Det ville synas, som om enda utvägen

till förenkling i sättet för upprättande af markegångstaxan och därför
erforderliga priskuranter vore, att själfva taxans upprättande anförtroddes
åt landstinget direkt, utan att därför erfordrades särskilda deputerade.
Vid tiden för landstingets sammanträde i detta län eller den
tredje måndagen i september ansåges, enligt af markegångsdeputerade
uttalad mening, värdet af årets skörd redan kunna bedömas, och någon
anledning till uppskof med taxans upprättande till första dagarna i
november syntes ej förefinnas. Taxan borde i sådant fall förberedas af
ett för ändamålet af landstinget tillsatt utskott och därefter ankomma
på landstingets beslut. Därest taxans upprättande öfverlämnades åt
landstinget, finge väl antagas, att erforderlig sakkännedom d ärmo in
funnes för fastställande af priserna enligt litt. A i taxan, utan att särskilda
priskuranter därför behöfde upprättas. Vidkommande åter priserna
under litt. B torde sådana allt fortfarande blifva af nöden och
höra upprättas enligt nu gällande bestämmelser. Priskuranterna till
B-prisen borde i sådant fall insändas till landskontoret, som däröfver
utarbetade sammandrag och öfverlämnade dem jämte förslagsvis uppgjorda
uträkningar öfver tioåriga medelmarkegångspriset till landstingets
vidare åtgärd. Under förutsättning af ett sålunda ändradt förfaringssätt
torde likväl äfven böra föreskrifvas åliggande för landskamreraren
att, dels till bevakande af det allmännas rätt, dels för lämnande af de
upplysningar, som förarbetena i landskontoret kunde erbjuda, deltaga i
dessa landstingets åtgärder med skyldighet för honom att därvid göra
de erinringar, som kunde på honom ankomma.

Jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län
har, liksom äfven länets markegångsdeputerade, uttalat sig för afskaffande
af de i oktober månad sammanträdande nämnderna för uppgörande
af priskuranter till den under litt. A i taxorna upptagna årliga markegången.
Sagda befallningshafvande anser, att markegångsdeputerade,
som sammanträda någon af de första dagarna i november, knappast
mera än 14 dagar efter det oktobernämnderna afslutat sina sammanträden,
hade väl så goda förutsättningar som dessa nämnder att bedöma
de inom länet gällande pris å markegångspersedlarna. Först i slutet
af oktober och i början af november hade nämligen åtskilliga af dessa
persedlar, särskilt spannmål, mera allmänt kommit i marknaden, och
de tidigare sammanträdande oktobernämnderna saknade därföre tillförlitligt
material för sina prisbestämmelser å sådana persedlar, hvilket
däremot i regel stode till deputerades förfogande.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Förslaget att åt markegångsdeputerade, utsedda bland räntegifvare
och räntetagare, uppdraga att bestämma markegången utan ledning af
prisuppgifter från markegångsnämnderna eller någon annan, har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län funnit innebära en
från noggrannhetssynpunkt ganska betänklig ändring. Äfven om deputerade
vore fullt lämpliga för sitt uppdrag och icke läte bestämma sig
af andra än sakliga skäl, kunde det inträffa, att prissättningen på någon
punkt blefve oriktig. Detta fel verkade i sin fulla utsträckning, under
det att, om liknande felaktigheter förekomme i markegångsnämndernas
uppgifter, dessa fel i uppgifternas medium icke verkade med mera än
eu bråkdel eller till och med kunde neutralisera hvarandra, i händelse
priset å samma persedel satts för högt af en nämnd men för lågt af
en annan. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge därföre, att
primäruppgifterna icke lämpligen kunde undvaras, detta äfven af den
anledning, att kammarkollegium utan tillgång till sådana knappast skulle
vara i tillfälle att närmare granska markegångssättningen. Det ville
också synas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om reformen
snarare skulle kunna gå i en alldeles motsatt riktning eller så, att
markegången sattes i enlighet med medierna af markegångsnämndernas
och magistraternas uppgifter utan medverkan af deputerade. I Jönköpings
län hade nämligen visat sig, att deputerade i hufvudsak satt markegången
i enlighet med nämnda medier. Sålunda hade under åren 1891
—1907 medierna för B-prisen frångåtts endast en gång, nämligen år
1906. Priset å 1 kilogram smör sänktes då med 5 öre, men kammarkollegium
fastställde priset till mediet. Då under åren 1887—1890
medierna å B-priserna i någon mån nedsatts, syntes detta hafva stått i
samband med svårigheten för markegångsnämnderna att under öfvergången
från äldre rymdmått till nu gällande fixera prisen, ty ginge man
längre tillbaka i tiden, funne man nämnda medier i allmänhet vara
troget följda. Förhållandena vore visserligen något annorlunda beträffande
A-prisen, ty deputerade hade merendels satt markegången
något lägre än medierna, åtminstone å spannmålspersedlarna. Dessa
pris komme dock numera så sällan till användning, att man icke kunde
anse sig böra endast för deras bestämmande bibehålla en institution,
som i öfrigt visat sig umbärlig. I händelse markegången finge sättas
enligt primäruppgifternas medier, skulle helt säkert, enligt Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förmenande, markegångsnämnderna starkare
känna betydelsen af sitt arbete och söka motsvara det ökade förtroendet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore fördenskull öfvertygad
därom, att genom en dylik anordning noggrannheten vid markegångs -

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

sättningen icke skulle äfventyras. Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda ifrågasatte, att markegångssättningen skulle kunna
med betryggande noggrannhet ske utan medverkande af deputerade och
grundas på markegångsnämndernas priskuranter jämte magistraternas
nuvarande uppgifter, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tänkt sig, att i landskontoret skulle såsom hittills upprättas medier af
nyssnämnda uppgifter, att taxan skulle af Eders Kungl. Maj:ts befallningskaf
vande fastställas i full öfverensstämmelse med nämnda medier,
och att nu gällande föreskrifter rörande taxans kungörande och besvär
mot densamma skulle bibehållas oförändrade.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs och Västernorrlands
län äfvensom dessa läns markegångsdeputerade hafva jämväl
föreslagit, att bestyret med själfva markegångssättningen måtte öfverflyttas
från deputerade till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som skulle hafva att, så snart sammandrag af do från orterna inkomna
priskuranterna blifvit af landskontoret upprättade, utfärda markegångstaxan
i enlighet med de uträknade medelprisen. Något sammanträde
af markegångsdeputerade ansåges nämligen icke behöfligt, då det i allmänhet
visat sig, att af nämnda läns deputerade gjorda jämkningar i
medelprisen blifvit på besvär af kammaradvokatfiskalen undanröjda af
kammarkollegium, samt deputerades åliggande att uppgifva huru mycket
mjöl kunde, efter afdrag för kvarntull och afdammning, erhållas af en
hektoliter råg, antingen kunde öfvertagas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
eller blifva obehöfligt genom ett generellt stadgande,
att eu hektoliter råg beräknades gifva en viss vikt mjöl.

Till den sålunda väckta frågan, huruvida markegångssättningen
borde verkställas af markegångsdeputerade eller af Eders Kungl. Maj :ts
befallningshafvande, intager Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Norrbottens län en mellanställning, i det att sagda myndighet ansett
lämpligt, att två af landstinget utsedda personer, den ene räntegifvare
och den andre räntetagare, skulle jämte landshöfdingen eller i hans
ställe landskamreraren med ledning af priskuranter bestämma markegångsprisen
på samma sätt och tid som nu markegångsdeputerade.

Med afseende på eu förenkling i de förberedande åtgärderna för
markegångstaxornas upprättande hafva Blekinge och Kristianstads läns
markegångsdeputerade samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län äfvensom ett fåtal kronofogdar och magistrater föreslagit,
att priskuranter å markegångspersedlarna skulle såväl för landet som för
städerna uppgöras af hushållningssällskapens förvaltningsutskott, hvilka,
enligt hvad markegångsdeputerade i Blekinge län framhålla, genom

24

Kungl. Aiaj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

sina underafdelningar, hushållsnämnderna eller hushållsgillena, stode i
intim förbindelse med länens näringslif och på grund däraf syntes
lämpade att lösa denna uppgift.

Markegångsdeputerade i Västmanlands län hafva med instämmande
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida ej insamlandet af prisuppgifter lämpligast kunde anförtros
åt länets hushållningssällskap, men att häremot kunde erinras,
att ett dylikt uppdrag icke folie inom ramen för hushållningssällskapens
verksamhet och att härigenom skulle ske afvikelse från de hufvudgrunder,
hvarå markegångssättningen hvilade.

Ett annat förslag, som framställts af ett fåtal ortsmyndigheter,
bland andra magistraten i Östersund, afser, att priskuranterna såväl för
landet som för städerna skulle uppgöras af taxeringsnämnderna och
själfva taxan af länets pröfningsnämnd. I anledning häraf har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län erinrat, att taxeringsnämnderna,
Indika sammanträdde under årets första hälft, icke kunde
värdesätta det löpande årets skörd, samt att taxeringsnämndernas arbete
för öfrigt vore så maktpåliggande, att det icke syntes lämpligt att
ytterligare betunga dem.

Upprättandet af priskuranter för landsbygden hafva Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs och Västerbottens län ansett
lämpligen kunna verkställas af kronofogdarna, härvid sistnämnde befallningshafvande
tillika ifrågasätter, att årsprisen å hufvudräntepersedlarna
skulle bortfalla och medelmarkegångsprisen uträknas efter den årliga
markegången.

Markegångsdeputerade och Eders Kungl. Map.ts befallningshafvande
i Hallands län föreslå, att priskuranter för landsbygden å de
under litt. A i taxan förekommande persedlar skulle upprättas af
fögderiförvaltningarna efter länsmännens hörande och å persedlarna under
litt. B i taxan såsom nu af markegångsnämnderna men vid endast ett
sammanträde under senare hälften af mars månad.

Markegångsdeputerade och Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
i Gottlands län föreslå däremot afskaffande af den särskilda markegången
under litt. A i taxan och att priskuranter till B-prisen skulle uppgöras
af länsmännen med ledning af prisförhållandena å större handelsplatser
inom deras distrikt.

För de nuvarande priskurantnämndernas inskränkande till en enda
allenast en gång årligen sammanträdande nämnd hafva uttalat sig
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus samt
Västmanlands län äfvensom dessa läns markegångsdeputerade och några

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 62.

fögderiförvaltningar. Förstnämnda myndighet har, med framhållande,
att — livad åtminstone anginge Göteborgs och Bohus län — staten
hade ganska obetydligt intresse att bevaka vid markegångssättningen,
men att däremot prästerskapet, å ena, samt dess lön- och räntegifvare,
å andra sidan, vore af densamma i öfvervägande grad beroende, vidare
förmält sig anse, att de utaf en nämnd åsätta priser å de artiklar, som
borde upptagas i en markegångstaxa, hane större förutsättning att
öfverensstämma med det verkliga priset än medeltalet af flera olika
nämnders priser, samt att följaktligen, rent teoretiskt taget, niarkegångstaxan
inom ett län eller markegångsdistrikt borde uppgöras af
en enda nämnd, sammansatt af ledamöter af prästerskapet och räntegifvare.
Ehuru Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande sålunda hyste
den uppfattningen, att såväl grunderna som sättet för markegångsprisens
bestämmande borde ändras, hade Eders Kungl. Majds befallningshafvande
ansett sig icke böra därom framställa något förslag,
enär en mera djupgående omarbetning af de markegångssättningen
rörande författningarna torde förutsätta grundlagsändring, och den af Riksdagen
åsyftade förenklingen afsåge endast förarbetena till markegångssättningen.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande funne sig därför,
hvad anginge landsbygden, föranlåten hemställa, att inom hvarje fögderi
en nämnd årligen afgåfve prisuppgift å de i markegångstaxan förekommande
artiklar. Denna nämnd borde vara sammansatt af lika många räntetagare
och räntegifvare och sammanträda å ortens tingsställe i oktober
månad, räntelagarna utsedda af Eders Kungl. Majds befallningshafvande
och räntegifvarna valda å kommunalstämmor, på sätt hittills skett för
priskurantsättningarna i januari och mars, samt hafva att upprätta de
priskuranter, som enligt nu gällande bestämmelser afgåfves af priskurantnämnden
i januari, mars och oktober. Nämnden skulle inom sig
utse ordförande, hvilken det äfven ålåge att till Eders Kungl. Majds
befallningshafvande insända priskuranterna; och skulle i händelse af
skiljaktiga meningar inom nämnden förfaras på sätt, som nu funnes
stadgadt för markegångsdeputerade. Beträffande sammansättningen af
denna nämnd hafva Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Västmanlands
län och detta läns markegångsdeputerade eu så till vida
afvikande mening, att räntegifvarnas representanter skulle väljas af
landstinget samt kronofogden vara ordförande i nämnden.

Åtskilliga vederbörande hafva i mer eller mindre utsträckning
velat lägga bestyret med primäruppgifterna å kommunalnämnderna.
Alfsborgs läns markegångsdeputerade och Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
i nämnda län anse sålunda, att kommunalnämnderna
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

borde för årsprisens bestämmande upprätta och i slutet af mars månad
till kronofogden insända uppgifter å räntepersedlarnas medelpris för
månaderna oktober—mars, hvarefter kronofogden skulle i midten af
september månad hålla sammanträde med lika antal ombud för räntegifvare
och räntetagare för ortsprisens definitiva bestämmande och
omedelbart därefter insända priskuranten till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. I fråga om den årliga markegången vore däremot
intet sammanträde inför kronofogden behöflig!, utan borde kommunalnämnderna
i midten af september upprätta och före den 20 i samma
månad till kronofogden insända prisuppgifter för året å räntepersedlarna,
hvarefter kronofogden skulle före månadens utgång till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande insända öfver prisuppgifterna upprättadt
sammandrag med angifna medelpris för fögderiet. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län har, med anslutning till hvad
markegångsdeputerade och tvenne kronofogdar i länet yttrat, förordat
kommunalnämndernas anlitande för priskuranternas upprättande men
ansett, att för bevakande af räntetagarnes rätt såväl kyrkoherden i
församlingen som vederbörande länsman borde äga säte och stämma i
nämnden vid ärendets behandling. Priskuranterna, som borde uppgöras
två gånger om året, nämligen dels i mars eller april månad och dels
i september, skulle genom länsmännens försorg insändas till kronofogden,
som hade att efter uträknande af medelprisen för hela fögderiet insända
dem jämte eget yttrande till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
En dylik samverkan mellan kommunalnämnder, räntetagare och fögderitjänstemän
har äfven föreslagits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Värmlands och Kopparbergs län samt dessa läns markegångsdeputerade.
Förstnämnda befallningshafvande anser sålunda, att de
nuvarande priskuranterna för landsbygden borde ersättas med skriftliga
uppgifter, hvilka beträffande årsprisen skulle afgifvas dels af kommunalnämnden,
å räntegifvarnas vägnar, och dels af pastor i församlingen
såsom representant för räntetagarna men i fråga om de årliga markegångsprisen
endast af kommunalnämnden, hvarefter kronofogden skulle
hafva att upprätta sammandrag öfver de inkomna uppgifterna samt
afgifva eget yttrande i ärendet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län har tänkt sig, att det lämpligen kunde
åläggas kronofogdarna, hvar för sitt fögderi, att efter inhämtande af
prisuppgifter från vederbörande kommunalnämnder och länsmän samt,
sedan ortens räntetagare satts i tillfälle att yttra sig öfver uppgifterna
för årsprisen, till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända de
insamlade uppgifterna och yttrandena tillika med eget förslag i frågan,

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

exempelvis å de tider, som vore bestämda för insändandet åt motsvarande
uppgifter för städerna.

Markegångsdeputerade och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län vilja öfverlämna åt kommunalnämnderna att afgifva
prisuppgifter för persedlarna under kitt. A i taxan, öfver Indika uppgifter
kronofogden skulle upprätta sammandrag med uträknade medelpris, men
hafva däremot ansett den nuvarande ordningen för upprättande af
priskuranter till B-prisen böra bibehållas allenast med den förenkling,
att markegångsnämnden skulle sammanträda inför kronofogden blott eu
gång om året, nämligen i slutet af mars, då priskuranter skulle uppgöras
såväl för näst!öregående årets tre sista som för det löpande
årets tre första månader.

Den sålunda föreslagna förenklingen i fråga om upprättandet af
priskuranter till B-prisen har äfven förordats af Kronobergs läns markegångsdeputerade,
hvilka ansett att tillvägagångssättet vid markegångstaxornas
upprättande i öfrigt borde förblifva oförändradt, hvaremot Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvande i nämnda län tillstyrkt allenast den
förenkling i det förberedande förfaringssättet, att antalet af de sockenfullmäktige,
som i oktober skola sammanträda inför kronofogden för
uppgörande af priskuranter till A-prisen, begränsades sålunda, att fullmäktige
skola väljas skiftesvis af de socknar, som af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande bestämmas.

T likhet med åtskilliga andra i ärendet hörda vederbörande har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län tillika framhållit,
att räntetagarnas intresse borde skäligen tillgodoses äfven vid
deputerades sammanträde och lort)7 ifrågasatt, huruvida icke deputerade
borde väljas till sitt halfva antal bland dessa intressenter.

Kammarkollegium, som den 22 februari 1907 afgifvit underdånigt
utlåtande angående ifrågasatta åtgärder för markegångssättningarnas
tidigare slutförande, har under åberopande af samma utlåtande anfört,
att'' krafvet på ett tidigare afslutande af markegångssättningarna, som
då väckts med hänsyn till den under år 1908 genomförda förändringen
i tiden för uppbörd sstämmornas hållande och önskvärdheten af att kunna
vid nämnda stämmor utbetala ännu utgående, på grundvalen af markegångsprisen
uträknade indelningsersättningar, än mera framträdt under
den fortsatta handläggning, som kommit denna fråga till del. Något
egentligt hinder att bestämma medelmarkegångsprisen redan under april
månad hvarje år förefunnes icke. Hvad däremot anginge de under. aldelningen
A i markegångstaxan upptagna pris, funne sig kollegium icke

Kammar■
koilegiutn.

28

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 62.

kunna tillstyrka någon förändring beträffande tiden för bestämmande af
dessa pris. Lika litet kunde kollegium biträda af en del vederbörande
nu framställda förslag, att jämväl den årliga markegången skulle för
möjliggörande af en tidigare prisbestämning grundas på det nästföregående
årets skörde- och prisförhållanden, hvarigenom den grundsats,
som härutinnan städse varit gällande, eller att denna markegång afsåge
löpande årets skörd, skulle öfvergifvas och i markegångstaxorna införas
ett fullkomligt nytt pris, efter hvilket de af den årliga markegången
beroende rättsförhållandena skulle anpassa sig.

Kammarkollegium har vidare till öfvervägande framkastat frågan,
huruvida åt den i § 75 i regeringsformen gifna föreskrift om de årliga
markegångstaxornas upprättande genom deputerade, valda på sätt af
Riksdagen särskildt stadgas, måste gifvas sådan tolkning, att de i
markegångstaxorna från och med år 1855 under afdelningarna B och C
införda pris ej skulle kunna utan grundlagsändring ur markegångstaxorna
utbrytas för att bestämmas antingen af markegångsdeputerade vid särskild
förrättning eller ock af annan myndighet, exempelvis Kung!.
Maj ds befallningshafvande. Det kunde enligt kollega mening ej förnekas,
att markegångsdeputerade på grund af den mera allsidiga kännedom
om de på markegångssättningen inverkande förhållanden, deputerade
måste anses äga, vore särskildt skickade att fastställa de under afdelningen
A i markegångstaxorna införda pris. Hvad däremot anginge
de i markegångstaxorna under afdelningarna B och C upptagna pris,
hade till följd af de tillförlitliga uppgifter om fullt kända prisförhållanden,
på hvilka markegången under dessa båda afdelningar egentligen grundade
sig, markegångsdeputerades medverkan vid fastställande af dessa pris hittills
i regel visat sig vara af uteslutande formell natur, hvadan och då på
grund af den antydda karaktären af nämnda pris en dylik medverkan af
markegångsdeputerade vid fastställandet af samma pris syntes kunna utan
olägenhet alldeles undvaras, kollegium funne sig böra hemställa, huruvida ej
åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen kunde inrymmas
befogenhet att fastställa de hittills under sistnämnda två afdelningar i
markegångstaxorna upptagna pris, hvarvid i fråga om granskning med
mera af dessa pris, som efter visst formulär kunde publiceras i länskungörelserna,
skulle i hufvudsak gälla hvad hittills härutinnan iakttagits.

Härigenom skulle ock efter kollegii mening den åberopade, genom
nu gällande nådiga kungörelse om markegångsprisens bestämmande den
11 maj 1855 fastslagna grundsatsen, att de nämnda prisen borde framstå
såsom på fullt objektiva grunder fotade, med ledning af tillförlitliga
uppgifter om verkliga och fullt kända förhållanden uträknade pris, ej i

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

någon mån åsidosättas, utan fasthellre vida bättre, än hvad för närvarande
vore förhållandet, tillgodoses.

I detta sammanhang har af kollegium ifrågasatts, huruvida ej med
hänsyn till markegångssättningens alltfort minskade betydelse markcgångsdeputerades
antal skulle kunna utan åsidosättande af berättigade
anspråk på ett fullt riktigt och därigenom tillförlitligt markegångspris
inskränkas till fyra inom länet bosatta, för sakkunskap och oväld kända
deputerade, Indika jämte likaledes fyra suppleanter skulle såsom hittills
väljas af vederbörande landsting.

Vidkommande därefter de förberedande åtgärderna för markegångsprisens
bestämmande eller sättet för priskuranters upprättande med mera
syntes det kollegium, som om, åtminstone hvad anginge landsbygden,
ganska genomgripande förenklingar i den nu gällande proceduren kunde
genomföras, utan att noggrannheten, som särskildt på detta område måste
iakttagas, därigenom skulle äfventyras. Den särskilda nämnd, som nu
hade att på kallelse af kronofogden med honom sammanträda två gånger
under hvarje skatteår, nämligen i början af januari och i slutet åt mars,
för uppgörande af priskuraåter, vid det förra tillfället för de tre sista
månaderna af det förflutna och vid det senare tillfället för de tre första
månaderna af det löpande året, torde emellertid böra bibehållas, särskildt
för det fall, att åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle öfverlåtas
att utan medverkan af markegångsdeputerade fastställa de i markegångstaxorna
under afdelningarna B och C upptagna pris. Dock torde under
alla förhållanden allenast ett sammanträde erfordras i slutet af mars
månad hvarje år för uppgörande af priskuranter för båda de angifna
tidsperioderna.

Däremot funne kollegium i likhet med de flesta i ärendet hörda
vederbörande alla skäl tala för att den af fullmäktige, valda en för
hvarje socken, bestående prisnämnden, som hittills haft att inom hvarje
fögderi jämte kronofogden och på dennes kallelse sammanträda i medlet
af oktober månad hvarje år för att i öfverensstämmelse med medeltalet
af de pris, dessa fullmäktige hvar för sin socken uppgåfve, stadga det
pris å hvarje i taxan ingående persedel, hvilket såsom ortens gångbara
skolat till länets marlcegångsförrättning uppgifvas, kunde utan olägenhet
afskaffas. Dock torde, i händelse af bifall härtill, i en ny allmän författning
i ämnet böra intagas föreskrift af innehåll, att kommunalnämnderna
skulle hafva att å de priskuranter, som efter förändradt
formulär borde fastställas, införa socknens pris å do persedlar, som i
do nya, likaledes efter förändradt formulär uppställda markegångstaxorna
äfven framgent komma att bibehållas eller däri såsom nytillkomna

Departements chefen.

30 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 62.

upptagas. Dessa priskuranter skulle vederbörande kommunalnämnders
ordförande före medlet af oktober månad hvarje år insända till kronofogden
i orten för att hufvudsakligen i den ordning, som nu är stadgad,
behandlas och vidare fastställas.

Det lärer icke kunna förnekas, att markegångstaxorna i sin nuvarande
form förete eu bild af något föråldradt och för nutidens förhållanden
främmande. Dels hafva åtskilliga af de i taxorna upptagna
persedlarna numera upphört att förekomma i den allmänna varuomsättningen,
dels äro persedlarnas kvantitet och beskaffenhet i många fall
så obestämdt angifna, att svårigheter måste uppkomma vid prissättningen.
Dessa omständigheter härleda sig från markegångstaxornas ursprungliga
uppgift att reglera likviden mellan kronan, såsom räntetagare, och de
enskilda jordägarna, såsom räntegifvare. Markegångstaxorna upptogo
sålunda till en början endast de i hvarje ort förekommande rånte- och
kronotiondepersedlarna. Efter hand infördes emellertid i taxorna på
grund af särskilda af Kungl. Maj:t eller kammarkollegium utfärdade
föreskrifter åtskilliga nya persedlar och prestationer, som icke ingingo
i hemmansräntorna men som af andra anledningar behöfde åsättas
markegångspris. Sådana ännu kvarstående prisbestämningar äro de,
som afse underhåll åt tågande trupper, bröd åt fångar under forsling
samt i några län vakansafgift för soldat- eller båtsmansrote.

Sedan jämlikt nådiga förordningen angående förändring af grundräntor
och kronotionde den 23 juli 1869 de med lösen efter markegångspris
utgående räntepersedlar och kronotiondespannmål blifvit omsatta i
penningar efter vissa angifna grunder för att med det sålunda fixerade
värdet framgent utgöras, samt indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag,
med vissa undantag, indragits till statsverket mot ersättning
medelst statsanslag i penningar, förlorade markegångssättningen för
statens vidkommande det väsentligaste af sin forna betydelse, och genom
den med 1904 års ingång verkställda grundskatteafskrifningen kan man
säga, att det egentliga ändamålet med markegångssättningen upphört.

Emellertid hafva tid efter annan lämnats bestämmelser om markegångsprisens
tillämpning äfven å andra förhållanden, där naturaprodukter
ingå i likvider såväl mellan staten och enskilda som mellan enskilda
inbördes. Allt fortfarande grunda sig sålunda en mängd utbetalningar,
som åligga statsverket, på markegångstaxornas prisbestämmelser. Så
utgå, bland annat, de till ganska afsevärda belopp stigande ersättningarna
till indelningshafvare för indragna rånte- och tiondeanslag med lösen i

31

Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

penningar efter hvarje års medelmarkegångspris, och efter den årliga
markegången bestämmes dels det belopp, hvarmed skattefrälseräntor af
statsverket inlösas, och dels den ersättning, som af statsmedel utgår för
ännu utgående skattefrälseräntor. Åtskilliga i senare tid utfärdade författningar
hänvisa alltjämt till markegångspriserna såsom grund för uppskattning
af vissa persedlars och prestationers penningevärden. I sådant
afseende tillåter jag mig erinra om lagen angående skyldighet för
kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof
den 24 maj 1895, § 5; nådiga förordningen den 12 augusti 1902 med
närmare bestämmelser för verkställighet af lageu den 24 maj 1895
angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens behof, § 27;
nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
den 28 oktober 1910, § 4; nådiga förordningen angående stämpelafgiften
den 18 september 1908, § 11; lagen angående aflösning af
afgäld från afsöndrad lägenhet den 19 april 1907, § 1; nådiga förordningen
den 14 oktober 1898 angående upphörande af den i Göteborgs
och Bohus län utgående landskyld; nådiga förordningen den 20 november
1908 om ändring i nyssberörda nådiga förordning; nådiga förordningen
angående upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge
utgående landgille den 20 november 1908; nådiga förordningen angående
aflösning af afgälder från de till skatte försålda så kallade halländska
kyrkohemmanen den 20 november 1908; nådiga kungörelsen angående
försäljning af vissa kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge den
20 november 1908 in. fl. Vidare utgå arrendeafgifterna för utarrenderade
ecklesiastika boställen och lägenheter delvis i persedlar, som skola lösas
med penningar efter markegång, likasom äfven afgäld för lägenheter,
upplåtna från sådana hemman och lägenheter i regel fastställts och
alltjämt fastställes i persedlar att efter enahanda grund lösas. Men en
mycket stor och omfattande betydelse dessutom bär medelmarkegångspriset
erhållit i afseende å utgörandet af prästerskapets löner enligt
nådiga kungörelsen den 11 juli 1862, där de till hufvudsaklig del beräknats
i persedlar, för hvilka i regel utgår lösen med penningar efter
medelmarkegångspris.

Med hänsyn till de viktiga intressen, som sålunda äro beroende
af markegångsprisernas riktiga bestämmande och däraf, att de persedlar,
å hvilka prisbestämningar af en aller annan anledning erfordras, fortfarande
i markegångstaxorna upptagas, måste gifvetvis eu revision af
hithörande författningar och allmänna bestämmelser företagas med stor
försiktighet.

32

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 62.

Emellertid torde nog med afseende å såväl markegångstaxornas
uppställning som förfaringssättet vid deras upprättande någon förenkling
kunna utan olägenhet åstadkommas.

Beträffande markegångstaxornas yttre form samt antalet och beskaffenheten
af de persedlar, som skola i taxorna upptagas, har det
hittills varit öfverlämnädt åt kammarkollegium att härutinnan meddela
erforderliga föreskrifter. I ett eller annat fall har väl Kungl. Maj:t
omedelbart meddelat nödig föreskrift om införande i markegångstaxorna
af någon persedel, men kammarkollegium har i allmänhet utan särskildt
bemyndigande till efterrättelse utfärdat de föreskrifter i afseende å såväl
införande som uteslutande af persedlar ur taxorna, hvilka på grund af
förändrade förhållanden befunnits påkallade. Härvid torde äfven för framtiden
böra förblifva. Emellertid synes det mig lämpligt att kammarkollegium
får sig anbefalldt att efter noggrann undersökning af alla hithörande
förhållanden och efter vederbörande rättsägares hörande utfärda bestämmelser
om, hvilka persedlar skola i markegångstaxorna för respektive
distrikt upptagas, med iakttagande därvid att alla obeliöfliga persedlar
uteslutas. För åstadkommande af mera exakta prisbestämningar, än
med nuvarande bestämmelser kunna erhållas, torde i sammanhang
härmed kollegium böra taga i öfvervägande, huruvida icke i de nya
markegångstaxorna bör angifvas jämväl vikten å den i hektoliter angifna
myckenhet spannmål och därmed jämförliga persedlar, hvarå pris sättas,
äfvensom att till kvantiteten mer eller mindre godtyckligt bestämda
persedlar, såsom ett lass ved och dylikt, vid prisbestämningen till sin
myckenhet närmare bestämmas i nu gällande mått.

Då markegångstaxa^ prisbestämmelser icke hafva någon egentligbetydelse
för på senare tid tillkomna rättsförhållanden, som grunda sig
på aftal med bestämmelser om spannmålens beräknande efter vikt, lärer
med hänsyn till den uppgift, markegångstaxorna hafva att fylla, näppeligen
erfordras någon allmän föreskrift af innehåll, att vid sidan af
hvarje med hänsyn till visst rymdmått utsatt pris å spannmål med flera
persedlar tillika skall införas pris å samma persedel efter eu viktenhet
af 100 kilogram. Emellertid torde det böra öfverlämnas åt kammarkollegium
att taga äfven denna fråga under öfvervägande och efter
verkställd utredning meddela de bestämmelser härutinnan, som af förhållandena
påkallas.

Den revision af markegångstaxornas form och innehåll, som sålunda
skulle uppdragas åt kammarkollegium och hvarigenom jämväl ett af syltemålen
med Riksdagens skrifvelse i ämnet är afsedt att vinnas, synes mig
dock lämpligen böra anstå, till dess den ifrågasatta revisionen af själfva

33

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

markegångsförordningen blifvit genomförd. Det torde därför tillåtas
mig att, så snart denna senare fråga vunnit sin lösning, ånyo inför
Eders Kungl. Maj:t anmäla den af Riksdagen väckta frågan om utgallring
af en del persedlar ur markegångstaxorna.

Hvad härefter angår själfva hufvudfrågan eller en revision af
gällande stadganden angående markegångssättningen är det, såsom i
Riksdagens skrifvelse framhållits, i afseende å förfaringssättet vid priskuranternas
uppgörande, som eu förenkling ansetts önskvärd. Däremot
har Riksdagen icke ifrågasatt någon förändring i afseende på markegångsdeputerades
befattning med markegångssättningen. Eu sådan förändring
synes ej heller vara af omständigheterna påkallad. Den nuvarande
anordningen att låta. markegångstaxa!! i hvarje län upprättas
af åtta af landstinget valda deputerade, livilka för ändamålet sammanträda
i länets residensstad en gång om året, kan med hänsyn till vikten
af en riktig markegångssättning icke anses vara onödigt omständlig..
Den synes å andra sidan erbjuda erforderlig trygghet för nmrkegångssättningens
riktiga fastställande. Marlcegångsdeputerade hafva utan
tvifvel på ett tillfredsställande sätt skött sitt grannlaga värf, och man
lärer icke åstadkomma vare sig större enkelhet eller ökad trygghet i
detta hänseende genom att öfverlämna markegångsprisens bestämmande
åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller åt landstinget.

Sedan Eders Kungl. Maj:t numera genom nådiga förordningen
den 17 juni 1908 och nådiga kungörelsen den 26 augusti samma år
meddelat förändrade föreskrifter om tiden för indelningsersättningars
utbetalande, kvarstå icke heller de skäl, som framkallat kammarkollegii
förslag att ur markegångstaxorna utbryta de under afdelningarna B och
O upptagna persedlarna och göra dem till föremål för en särskild, af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande verkställd markegångsförrättning.
Emot detta förslag får jag för öfrigt erinra, att det utgår från eu tolkning
af stadgandet i § 75 regeringsformen, som jag för min del icke
anser mig kunna biträda, samt att genom förslagets antagande någon
förenkling i förfaringssättet vid markegångssättningen icke torde vara
att vinna. Tvärtom lärer ökadt arbete blifva en oundviklig följd af den
föreslagna bestämmelsen därom, att i hvarje län skall årligen, men på
olika tider och af olika myndigheter, upprättas två markegångstaxor i
stället för en enda, som enligt nu gällande bestämmelser upprättas
af landstingets deputerade.

Jag har därför ansett mig böra bibehålla nuvarande bestämmelser
därom, att den årliga markegångstaxan för hvarje län skall upprättas
Bih. till Rissel. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Hcift. 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

af deputerade, valda af landstinget, och innehålla prisbestämningar beträffande
samtliga de persedlar och prestationer, som under afdelningarna
A, B och C skola i taxan kvarstå. I fråga om deputerades
antal har jag icke ansett erforderligt eller lämpligt att föreslå någon
ändring af nu gällande bestämmelser.

Hvad däremot beträffar de nuvarande anordningarna för priskuranternas
åstadkommande, lärer det icke kunna bestridas, att desamma
med hänsyn till nutida förhållanden äro onödigt omständliga. Ett stort
antal af de hörda myndigheterna har också ansett, att priskuranterna
äro obehöfliga för markegångssättningen, hvilken, enligt dessa myndigheters
mening, utan att noggrannheten äfventyrades, skulle kunna stödja
sig allenast på de deputerades kännedom om de i länet gångbara
priserna på markegångspersedlarna. Emellertid torde man icke böra
frånkänna de förberedande prissättningarna all betydelse. Länets markegångspris
är ju egentligen icke ett exakt uttryck för varuvärdena å
någon viss ort inom länet, utan en sammanfattning af de priser, som
gälla inom länets olika delar. Då man nu knappast kan antaga, att de
deputerade hafva fullständig kännedom om prisförhållandena inom länets
alla delar, nödgas man erkänna nyttan af att deputerade till ledningvid
markegångsprisens fastställande hafva tillgång till prisuppgifter från
skilda trakter af länet, upprättade af personer, som besitta nödig sakkunskap.
Men det torde få anses obehöflig! att för erhållande af sådana
prisuppgifter på landet anordna tre årliga sammanträden inför kronofogden
af dels visst antal ombud för räntetagare och räntegifvare, dels
socknefullmäktige från alla fögderiets socknar. Särskild! synes det
sammanträde, som hålles inför kronofogden i medlet af oktober hvarje
år och sålunda kort före markegångsdeputerades sammanträde, numera
icke vara erforderligt. Erfarenheten synes ock hafva ådagalagt att
på grund af bristande intresse hos de valda socknefullmäktige berörda
sammanträden blifvit mycket fåtaligt besökta och att den därvid skeende
prissättningen till stor del måst grunda sig på kronofogdens kännedom
om prisförhållandena i fögderiets olika delar. Jag har därför ansett,
att dessa sammanträden utan olägenhet kunna afskaffäs och att åt kronofogdarna
kan uppdragas bestyret med prisuppgifternas insamlande och
sammanförande till ett medelpris för fögderiet. Då emellertid inom vissa
fögderier socknarnas antal är mycket stort, och det icke syntes vara
behöflig! att hvarje år insamla prisuppgifter från alla, till en del hvarandra
närbelägna socknar, blef i det ursprungliga förslag till ny förordning
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande,
som inom finansdepartementet upprättats, öfverlämnadt åt kronofogden

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att införskaffa upplysningar om gällande priser från de delar al
fögderiet, som i sådant afseende sinsemellan visade större skiljaktigheter,
med åliggande emellertid för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att tillse,
att upplysningar inkomme från erforderligt antal så belägna orter inom
hvarje fögderi, att det uträknade medeltalet med skål kunde anses såsom
ett medelpris för fögderiets samtliga socknar. Såsom af flertalet länsstyrelser
äfvensom af kammarkollegium blifvit föreslaget har jag ansett,
att kommunalnämnderna lämpligen kunna åläggas att meddela de upplysningar,
som skola läggas till grund för kronofogdens prisuppgifter.

Hvad åter angår de sammanträden, som hållas i januari och
mars månader och vid hvilka uppgöras priskuranter för bestämmandet
af det årspris, som skall ingå vid beräkningen af det tioåriga medelmarkegångspriset,
har från flera håll framhållits, att dessa sammanträden
äro af stort värde för prissättningen genom det tillfälle till personligt
sammanträffande och rådplägning, som därvid beredes räntetagare och
räntegifvare. I dessa sammanträden deltaga blott ett begränsadt antal
ombud. De intressen, som af denna prissättning beröras, äro särskildt
med afseende å förvandlingen i penningar af de enligt nuvarande löneregleringar
i persedlar bestämda lönebidrag till prästerskapet af så stor
och ingripande betydelse, att vid revision af de nu gällande grunderna
för nämnda prissättning den största varsamhet bör iakttagas. Jag har
därför ansett mig böra föreslå, att dessa nämnder fortfarande bibehållas.
Emellertid torde med stöd af de i ärendet gjorda uttalandena kunna
antagas, att ett sammanträde för detta ändamål kan vara tillfyllest, och
jag har i enlighet med denna uppfattning föreslagit, att ombud för
räntegifvare och räntetagare, utsedda i nu vanlig ordning, skola sammanträda
en gång årligen inför kronofogden för att uppgöra priskuranter
å de persedlar, å hvilka under afdelningen B i markegångstaxorna
årspris skola bestämmas. Jag har emellertid ansett det vara lämpligt
att meddela föreskrift därom, att, till upplysning för markegångsdeputerade,
vid detta sammanträde skola bestämmas och i särskilda
kolumner i priskuranterna utföras värden såväl för de tre sista månaderna
af det förflutna året som för de tre första månaderna af det löpande
året. Ledamöternas antal, som enligt nuvarande bestämmelser kan vara
lägst åtta och högst sexton, har i omförmälda förslag ansetts kunna,
utan att noggrannheten äfventyrädes, begränsas till åtta, nämligen fyra
räntetagare och lika många räntegifvare.

I fråga om sättet för uppgörande af priskuranter för städerna
och landskontorets åliggande att upprätta sammandrag öfver de inkomna

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

priskuranterna och prisuppgifterna samt uträkna medelpris för länet
har någon förändring icke ansetts erforderlig.

Med hänsyn särskild! till de förändrade grunder, som för meddelande
af primäruppgifter för den årliga markegången blifvit föreslagna,
har jäg ansett lämpligt, att åt markegångsdeputerade lämnas större
frihet än hittills, att oberoende af priskuranternas medelpris bestämma
markegången för länet. Men därmed har också framträdt behofvet af
att i någon män ändra nuvarande bestämmelser om deputerades sammansättning
för att betrygga såväl räntegifvares som räntetagares rätt,
äfvensom bestämmelserna om deputerades tjänstgöringstid m. m. 1
sådant afseende har föreslagits, att landstinget vid val af markegångsdeputerade
skall tillse, att såväl räntetagare som räntegifvare blifva till
lika antal representerade. På det att deputerade skola få anledning att
följa med priserna under hela den tidsperiod, som markegångssättningen
afser, böra de väljas redan af nästföregående årets landsting, hvar jämte
det synts lämpligt, att de väljas för någon längre tid.

De skäl, som föranledt stadgandet därom, att landshöfdingen skall
vara ordförande vid deputerades sammanträde, hafva synts böra medföra
åliggande för landskamreraren att vid förfall för landshöfdingen föra
ordet vid nämnda sammanträde.

Hvad nu är stadgadt därom, att vid lika röstetal för två olika
pris å någon persedel medelpriset emellan dessa skall såsom länets
markegångspris i markegångstaxa^ införas, kan uppenbarligen, då stor
skiljaktighet råder emellan de två priserna, leda till orimligt resultat.
Därför upptogs i förslaget ett stadgande af innehåll, att ordföranden
skulle äga att inom vissa gränser bestämma markegångspriset i de fall,
då rösterna för två pris utfallit lika.

Som enligt det upprättade förslaget markegångssättningens tyngdpunkt
blifvit förlagd hos markegångsdeputerade, är det af vikt att
deputerades hela antal deltager vid markegångstaxa^ upprättande. Med
anledning däraf har jag ansett nödvändigt att föreslå bestämmelser om
särskild påföljd för deputerad eller inkallad suppleant, som Titan anmäldt
laga förfall uteblir från deputerades sammanträde.

I enlighet med de hufvudgrunder, jag sålunda antydt, upprättades
följande

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 62.

37

Förslag

till

förordning angående grunderna och sättet för markegång sprisens

bestämmande. .

§ 1-

I öfverensstämmelse med § 75 regeringsformen skall uti hvarje
län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för
sakkunskap och oväld kända deputerade, hvilka jämte fyra suppleanter
för dem väljas af landstinget. I län, hvarest två landsting finnas,
väljas fyra deputerade och två suppleanter af hvartdera landstinget.

Deputerade och suppleanter skola bestå af räntetagare och räntegifvare
till lika antal; och bör vid valet tillgå sålunda, att först väljes
bland räntetagare och därefter bland räntegifvare behörigt antal deputerade
med suppleanter.

Deputerade väljas för eu tid af tre år från och med året näst
efter det, hvarunder valet ägt rum.

§ 2.

Deputerade sammanträda i länsresidenset årligen å därtill af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande genom kungörelse bestämd dag i november
före den 5 i samma månad.

§ 3.

1 mom. Vid deputerades sammanträde skola landshöfdingen och
laudskamreraren vara tillstädes. Ordet föres af landshöfdingen eller,
vid förfall för honom, af laudskamreraren.

I beslut, som vid sammanträde fattas, äger landshöfding eller
landskamrerare icke deltaga utom i fall, hvarom förmäles i 2 mom.
härnedan; men enhvar af dem är skyldig att vid öfverläggning till
beslut göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening
afviker från deputerades beslut, låta anteckna densamma i protokollet.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Protokollet föres af länsbokhållare:!!.

2 mom. Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas, sker
omröstning, hvarvid rösterna beräknas efter hufvudtalet och de flestas
mening blir gällande. Utfalla rösterna lika för olika pris å samma
persedel, äger ordföranden att bestämma markegångspriset å nämnda
persedel till det belopp, han anser skäligt, dock icke understigande det
lägsta eller öfverstigande det högsta af de pris, hvarom omröstning
ägt rum.

§ 4.

Deputerade äga att beräkna och erhålla reseersättning, på sätt för
landstingsman är stadgadt.

§ 5.

Inträffar för deputerad sådant hinder, att han ej kan inställa sig
vid sammanträdet för markegångstaxans upprättande, åligger det honom
att därom ofördröjligen underrätta Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
som i hans ställe inkallar vederbörande suppleant.

Den, som blifvit till deputerad utsedd eller i egenskap af suppleant
i stället för ordinarie deputerad inkallad, men utan vederbörligen anmäldt
laga förfall icke infinner sig vid deputerades sammanträde, skall bota
tio kronor, hvilka tillfalla vederbörande landstingskassa.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnar, efter af deputerade
gjord anmälan och efter pröfning af härvid förekommande förhållanden,
om uttagande af de böter, hvartill den utebjifne gjort sig förfallen.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.

§ 6.

Markegångstaxa!! skall innehålla:

l:o) under afdelningen A: den årliga markegången eller gällande
pris å löpande årets skörd samt värdet å alla öfriga persedlar och
tjänstbarheter, å hvilka enligt gifna bestämmelser årlig markegång
skall sättas.

Efter denna markegång hafva de nuvarande indelningshafvare,
som ej äro underkastade regleringen med medelpris, samt deras ränteoch
tiondegifvare att tillsvidare rätta sig, och densamma utgör jämväl

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

grund för de likvider enskilda emellan, som enligt träffade överenskommelser,
och för de uppskattningar, som enligt utfärdade bestämmelser,
skola grunda sig på den årliga markegången.

2: o) Under afdelning en B: det år spris, som skall ingå i beräkningen
af det under afdelningen C upptagna tioåriga medelmarkegångspriset.

3:o) Under afdelningen G: årets medelmarkegångspris eller medeltalet
af de under afdelningen B för året och de nästförflutna nio åren
upptagna årsprisen.

Efter medelmarkegångspris utgå ersättningarne för indragna ränteoclr
tiondeanslag, som varit anvisade dels åt ämbets- och tjänstemän
på lön, dels åt allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma
stiftelser, dels ock såsom ersättning för vissa hemman åtföljande besvär,
äfvensom ersättningarna för en del vissa städer tillerkända anslag af
nämnda beskaffenhet. Vidare utgå, där ej annorlunda är stadgadt,
prästerskapets i vissa persedlar bestämda löneförmåner med lösen i
penningar efter tioårigt medelmarkegångspris. I öfrigt gäller om medelmarkegångsprisets
tillämpning, hvad därom i hvarje särskild! fall kan
vara stadgadt eller öfverenskommet.

§ 7.

Deputerade åligger att efter noggrant öfvervägande af kända
förhållanden och med ledning af de prisuppgifter, hvarom i 8 § förmärs,
bestämma pris å alla i markegångstaxan ingående persedlar och
tjänstbarheter, med iakttagande därvid att den årliga markegången grundas
på de pris, som gälla vid tiden för deputerades sammanträde, samt
att årspriset beräknas efter de pris, som varit gångbara under de tre
sista månaderna af det nästförflutna och de tre första månaderna af
det löpande året.

§ 8.

1 inom. Till ledning vid markegångsprisens bestämmande skola
tjäna de prisuppgifter å fullgoda och afradsgilla varor, hvarom härnedan
förmäles.

,2 inom. För städerna upprättar vederbörande magistrat priskuranter
å samtliga i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter
i enlighet med torgprisen eller eljest inom staden gångbara
pris. Dessa priskuranter afgifvas, i hvad de afse den under afdelningen A

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

i markegångstaxa!! upptagna årliga markegången, i medlet af oktober
månad, och, beträffande afdelningen B i markegångstaxan, omedelbart
efter utgången af en hvar af månaderna oktober, november, december,
januari, februari och mars.

3 mom. För landet upprättas priskuranter till ledning vid fastställandet
af den årliga markegången fögderi vis af kronofogden på grundvalen
af de upplysningar om gångbara priser, som i medlet af oktober
månad meddelats af kommunalnämnderna i minst fyra af fögderiets
socknar. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att för hvarje år bestämma,
från hvilka socknar sådana upplysningar det året skola infordras,
och därvid tillse, att prisuppgifter inkomma från alla de delar af
fögderiet, som i afseende å varuprisen förete större skiljaktigheter. De
inkomna uppgifterna tillika med däröfver upprättad t sammandrag och
den af kronofogden uppgjorda priskuranten skola insändas till Kungl.
Maj ds befallningshafvande före den 25 oktober.

Priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande upprättas på
landet, likaledes fögderivis, af en särskild nämnd, (markegångsnämnden),
som i medlet af mars månad sammanträder inför kronofogden på dennes
kallelse å lämpligaste af Kungl. Majds befallningshafvande bestämda
ställe i fögderiet. Vid sammanträdet uppgöras särskild priskurant för
de tre sista månaderna af det nästförflutna året och särskild priskurant
för de tre första månaderna af det löpande året.

Markegångsnämnden består af åtta ledamöter, som utses i oktober
månad hvarje år. Fyra af ledamöterna väljas å kommunalstämma i de
socknar, Kungl. Majds befallningshafvande i sådant afseende årligen
bestämmer, bland räntegifvare i orten. Återstående fyra ledamöter förordnas
af Kung]. Maj ds befallningshafvande bland inom fögderiet bosatta,
för oväld och sakkunskap kända män, helst räntetagare. Vid förfall
för de ordinarie ledamöterna inträda i nämnden suppleanter, som i enahanda
ordning utses af såväl kommunalstämma som Kungl. Majds befallningshafvande.

Efter sammanträdets slut insänder kronofogden till Kungl. Majds
befallningshafvande såväl de upprättade priskuranterna som sitt öfver
dem afgulna yttrande, kvilket jämväl skall innehålla upplysning om de
vid marknader och andra afsättningsställen i fögderiet gångbara pris,
såvidt de afvika från de uppgifna.

4 mom. Öfver de inkomna priskuranterna upprättar landskontoret
sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje markegångsdistrikt,
då mer än ett sådant förekommer inom länet; börande nämnda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62. 41

sammandrag äfven upptaga de anmärkningar, som af kronofogden blifvit
framställda.

Dessa sammandrag jämte öfriga till ärendet hörande handlingar
framläggas för de deputerade, som för året bestämma länets markegång.

§ 9-

Vid alla prisbestämningar enligt denna förordning bör, med afseende
å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för afsalu,
hänsyn tagas endast till de pris, som äro gångbara vid kontant försäljning.

§ io.

Så snart markegångstaxan blifvit upprättad, skall vanligt antal
exemplar däraf till kammarkollegium insändas jämte det inför deputerade
förda protokoll samt de från städerna och fögderierna inkomna priskuranter
och däröfver upprättade sammandrag.

Markegångstaxan skall å första eller andra söndagen efter den
dag, markegången sättes, kungöras i alla kyrkor inom länet, hvarest
gudstjänst då hålles; börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i den
kungörelse, som utfärdas angående dagen för deputerades sammanträde,
äfven utsätta, å hvilken söndag markegångstaxan kommer att kungöras.

Jämte taxan kungöres ock den för besvärs anförande däröfver
stadgade ordning.

§ Il År

räntegifvare eller räntetagare med den verkställda markegångssättningen
missnöjd, äger han att däruti hos kammarkollegium söka
ändring genom besvär, som böra ingifvas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
å landskontoret innan klockan tolf å femtonde dagen från
taxans kungörande i den socken eller i någondera af kyrkorna inom
det pastorat, hvarifrån den klagande tillkommande eller åliggande räntan
utgår. År eljest någon missnöjd med hvad taxan, i hvad honom angår,
innehåller, må i enahanda ordning besvär anföras innan klockan tolf å
femtonde dagen från den för taxans kungörande i det pastorat, där
klaganden är boende, bestämda dag. Vid besvären böra fogas bevis Om
dagen, då taxan blifvit kungjord, äfvensom då besvären icke äro af

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sant. 1 Afd. 36 Höft. 6

Kammar kollegium.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

klaganden egenhändigt undertecknade, fullmakt för deras ingifvande;
klagande dock obetaget att på eget äfventyr insända besvären i betaldt
bref med allmänna posten. Försummas något af hvad sålunda är föreskrifvet,
varda besvären icke till pröfning upptagna.

Beslut om ändring af den under afdelningen A i taxan upptagna
årliga markegången gäller till förmån allenast för den eller dem, som
den vunna ändringen sökt; hvarje i behörig ordning fastställd förändring
i det under afdelningen B bestämda årspris skall åter tillämpas
inom hela länet eller markegångsdistriktet.

§ 12-

Kammarkollegium, som det tillkommer att fastställa formulär till
markegångstaxor och priskuranter, äger jämväl att meddela bestämmelser
om de persedlar och tjänstbarheter, som skola i markegångstaxorna förde
särskilda länen upptagas, äfvensom om uteslutande ur taxorna af
sådana persedlar och tjänstbarheter, å hvilka särskild prissättning icke
längre finnes erforderlig.

I nu gällande indelning af markegångsdistrikten äger kammarkollegium
att på framställning af vederbörande länsstyrelse vidtaga
ändring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910, dock att
deputerade för tiden 1910—1912 samt markegångsnämnden för år 1910
utses redan år 1909 i den ordning, som härofvan finnes stadgad.

Öfver detta förslag har kammarkollegium, till följd af nådig remiss,
den 26 februari 1909 afgifvit underdånigt utlåtande och däruti vid
särskilda paragrafer i förslaget erinrat följande.

§ I Då

behofvet af suppleants inkallande till tjänstgöring vid markegångsprisens
bestämmande säkerligen komme att hädanefter göra sig
gällande i större omfattning än förut, ville det synas, som om i den
nya förordningen borde föreskrifvas, att suppleanter skola väljas till
lika stort antal som markegångsdeputerade. Beteckningarna »räntetagare»
och »räntegifvare» syntes icke vidare kunna användas. I stället

43

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

borde utfinnas andra efter nutida förhållanden mera afpassade benämningar
såsom »afgäldslagare» och »afgäldsgifvare» eller dylikt.

I afseende å markegångsdeputerades tjänstgöringstid tilläte kollegium
sig hemställa, huruvida ej i analogi med hvad som nu gällde enligt
§ 16 i nådiga förordningen om landsting den 21 mars 1862 i markegångsförordningen
lämpligen kunde föreskrifvas, att tjänstgöringstiden
för markegångsdeputerad och suppleant skall vara två år från och med
året näst efter det, hvarunder valet ägt rum, samt att halfva antalet
skall vid slutet af första året från det den nya markegångsförordningen
vunnit tillämpning utträda efter lottning, som vid det årets
landsting anställes.

Vid val af markegångsdeputerade och suppleanter äfvensom vid
nyssberörda lottning skulle särskild! tillses, att deputerade och suppleanter
komrae att "bestå af afgäldstagare och afgäldsgifvare till lika
antal, och syntes jämväl böra stadgas, att i valprotokollet skall tydligt
angifvas, huruvida en invald eller utesluten deputerad eller suppleant
är att hänföra till afgäldstagare eller afgäldsgifvare. Det syntes däremot
vara alldeles likgiltigt, huruvida val eller lottning först ägde rum bland
afgäldstagare och därefter bland afgäldsgifvare eller i omvänd ordning,
allenast val eller lottning skedde särskild! inom hvardera gruppen.

I händelse markegångsdeputerades befogenhet bestämdes pa sätt
sålunda blifvit föreslaget, borde ock enligt kollegii mening i markegångsförordningen
intagas bestämmelser af hufvudsakligen enahanda
innehåll, som § 11 i åberopade nådiga förordning om landsting den
21 mars 1862.

§ 3-

De nuvarande bestämmelser, som skulle aflösas af förevarande §,
anträffades i § 1 mom. 3 samt § 3 mom. 5 af nådiga^ kungörelsen
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
den 11 maj 1855, det förra momentet enligt lydelsen i nådiga kungörelsen
den 17 april 1868.

Då enligt § 1 af förevarande förslag markegångsdeputerade ovillkorligen
skulle sammansättas af afgäldstagare och afgäldsgifvare till
lika antal inom hvardera gruppen, vore uppenbart, att förutsättningarna
för att rösterna skulle utfalla lika för olika pris å samma persedel vore
för handen hardt när i fråga om hvarje prisbestämning. Gifvetvis
skulle också genom en bestämmelse, som i tv fall inrymde utslagsrösten
åt markegångsdeputerades ordförande, landshöfdingen eller

44

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 62.

eventuellt landskamreraren, bestämmanderätten i fråga om markegångsprisen
i regel ankomma på en administrativ tjänsteinnehafvare och. ej
på markegångsdeputerade, hvilkas olika grupper endast hade att angifva
markegångsprisens maxima och minima. En sådan anordning syntes
komma i strid med § 1 af förslaget och den däri åberopade bestämmelsen
i § 75 regeringsformen.

Kollegium, som för sin del, på sätt kollegium under § 7 tillstyrkte,
jämväl ansåge att bestämmelserna enligt § 3 mom. 5 af åberopade
nåd. kungörelsen den 11 maj 1855 borde i den nya markegångsförordningen
oförändrade intagas, hemställde alltså, att någon
förändring icke heller måtte vidtagas i nu gällande bestämmelser därom
att vid markegångsdeputerades sammanträde ordet skall föras af landshöfdingen,
dock utan rättighet för honom att i besluten deltaga, men
med skyldighet för honom att göra de erinringar, som funnes af nöden,
äfvensom att, då hans mening afveke från deputerades beslut, låta
anteckna densamma i deputerades protokoll. Vore landshöfdingen
frånvarande och icke någon i hans ställe i nåder förordnad, borde
jämväl, på sätt nu är stadgadt, deputerade inom sig själfva utse ordförande,
som i sådant fall gifvetvis ock ägde att i markegångsdeputerades
beslut deltaga. Skulle under nyssberörda förutsättning vid valet
af ordförande rösterna blifva lika fördelade mellan två eller flera deputerade,
hvilket med hänsyn till deputerades sammansättning hädanefter
torde inträffa oftare än förut, syntes som om för sådant fall borde
stadgas att genom lottkastning må afgöras hvilken af dem, som sålunda
erhållit lika röstetal, skall vara markegångsdeputerades ordförande.
Landskamrerarens och länsbokhållarens nuvarande befogenheter i afseende
å markegångssättningen borde bibehållas.

§ 5.

Inom ett och annat län, såsom förhållandet år 1908 varit i Blekinge
och Kopparbergs län, hade väl inträffat, att markegångsdeputerad eller
till tjänstgöring inkallad suppleant icke låtit sig afhöra å bestämd dag;
och hade markegångssättningen i sådant fall försiggått utan att föreskrifvet
antal deputerade varit tillstädes. Såvidt för kollegium vore
kändt, hade någon egentlig olägenhet häraf hittills icke försports. Därest
förslaget om deputerades sammansättning till hälften af afgäldstagare
och till hälften af afgäldsgifvare vunne nådigt afseende, ville det emellertid
synas, som om i den nya markegångsförordningen jämväl borde intagas
bestämmelse, innefattande ovillkorlig föreskrift därom att märke -

45

Kungl. Majits Nåd. Proposition N;o 62.

gångssättningen ej i något fall Unge ske med mindre fullt antal deputerade
eller suppleanter äro tillstädes. Dessutom syntes böra stadgas,
att deputerad eller inkallad suppleant, som, utan att hos Kungl. Majits
befallningshafvande hafva anmält laga förfall, uteblefve å den lör markegångssättningen
bestämda dag, vore skyldig ersätta all kostnad, som
till följd af hans frånvaro och häraf föranledt uppskof med förrättningen
vållades. I händelse af bifall härtill syntes några särskilda bestämmelser
om bötesansvar ej erfordras; och skulle sålunda andra och tredje stycket
af förevarande paragraf kunna helt och hållet uteslutas, hvarefter denna
paragraf i dess förändrade skick torde böra i markegångsförordningen
upptagas omedelbart efter § 2 enligt förslaget.

§ 6.

De särskilda föreskrifter eller enskilda överenskommelser, på grund
af livilka markegångstaxa]! komme till användning å det ena eller andra
rättsförhållandet, ansåge kollegium ej vidare böra eller ens kunna med
någon fullständighet angifvas i markegångsförordningen, som ju hade
en helt annan uppgift eller att stadga grunderna och sättet för de olika
markegångsprisens bestämmande. I enlighet härmed och då dessutom
hvad som under denna paragraf föreslagits i särskilda stycken dels
efter mom. 1, dels ock efter mom. 3 vore till stor del antikveradt, torde
dessa bestämmelser böra ur markegångsförordningen utgå.

Efter hitflyttning af vissa bestämmelser från § 7 enligt förslaget
syntes förevarande § 6 kunna affattas ungefärligen sålunda:

»Markegångstaxan skall innehålla dels den årliga markegången eller
gällande pris å löpande årets skörd samt värdet å alla öfriga persedlar
och tjänstbarheter, som enligt fastställdt formulär skola utgöra föremål
för denna markegångssättning, dels år spris å länets en gång för alla i
samband med ränteförenklingen bestämda så kallade hufvudpersedlar,
hvilka årspris, som skola ingå i beräkningen af medelmarkegångsprisen
å samma persedlar, grundas för hvarje persedel å de pris, som varit
ffånffbara under de tre sista månaderna af det nästförflutna och de tre
första månaderna af det löpande året, dels ock årets medelmarkegängsgrö
eller medeltalet af de för det innevarande och de nästförflutna nio
åren upptagna årsprisen å hufvudpersedlarna».

Här hade bland annat föreslagits, att den årliga markegången
skulle »grundas på de pris, som gälla vid tiden för deputerades såra -

46

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

manträde». Under den förberedande behandlingen af förevarande ärende
hade icke heller saknats förslag i syfte, att själfva grunden för den
årliga markegången skulle omläggas, så att ett tillförlitligare material
för bestämmande jämväl af den årliga markegången skulle erhållas.
Finge man exempelvis till grund för den årliga markegången lägga
prisförhållandena under de tre sista månaderna af det nästförflutna och
de tre första månaderna af det löpande året, skulle utom annat äfven
den fördelen vinnas, att medelmarkegångspriset kunde beräknas med
tillhjälp af den årliga markegången, och all markegångssättning redan
kunna ske under april månad hvarje år. På sätt kollegium i sitt den
8 maj 1908 i ärendet afgifna utlåtande framhållit syntes dock frågan
om en dylik genomgripande ändring af den årliga markegångens karaktär
böra få anstå åtminstone till dess frälseräntorna, som af ålder beräknats
efter detta markegångspris, blifvit fullständigt in- eller aflösta.
Icke ens den nu föreslagna bestämmelsen, att den årliga markegången
skulle grundas å de pris, som gällde vid tiden för deputerades sammanträde,
borde sålunda enligt kollega mening intagas i markegångsförordningen.

Åt § 7, som torde komma att nedflyttas efter den nästföljande
§ 8, borde alltså, enligt kollega mening, gifvas följande lydelse:

»Det åligger markegångsdeputerade att efter noggrant öfvervägande
af kända förhållanden och gällande pris samt med ledning af
de prisuppgifter, hvarom i [§ 8] förmäles, bestämma pris å alla i markegfingstaxan
ingående persedlar och tjänstbarheter.

Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas etc. (enligt ofvanberörda
§ 3 mom. 5 af nu gällande markegångskungörelse).

Då deputerade vid bestämmande af årspriset å hufvudpersedlarna
frånträda det på grund af inkomna priskuranter uppgjorda medelpriset
ä dessa persedlar, böra i hvarje fall skälen därtill angifvas i protokollet.))

§ 3.

Såvidt anginge uppställning och annan formulering af förevarande
§ ansåge kollegium, att gällande markegångskungörelse borde närmare
följas, hvarjämte kollegium i afseende å de såsom mom. 3 i förslaget
under denna § upptagna bestämmelserna åberopade sitt i ärendet den
8 maj 1908 afgifna utlåtande, såvidt detsamma afveke från hvad förslaget
härutinnan innehölle.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

47

§ 9-

Denna § syntes böra erhålla följande förändrade lydelse:

»Vid priskuranternas upprättande och afgifvande af anmärkningar
däröfver äfvensom vid alla prisbestämmelser enligt denna förordning
bör i afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för
afsalu, hänsyn tagas endast till de pris, som äro gångbara vid försäljning
mot kontant betalning.))

§ io.

Genom skrifvelse till Kungl. Majtts befallningshafvande i samtliga
län den 6 oktober 1882 hade kollegium på framställning af sitt advokatfiskalsämbete
förordnat, att vid markegångshandlingarnas insändande till
kollegium skulle framdeles från och med år 1882 i stället för 8 bifogas
12 exemplar af markegångstaxan.

Uttrycket »vanligt antal exemplar» syntes böra utbytas mot »erforderligt
antal exemplar».

§ u Genom

kollega på Kungl. Maj:ts nådiga förklaring den 24 februari
18G0 grundade skrifvelse till Kung!. Maj:ts samtliga befallningshafvande
den 8 mars 18G1 hade fastställts formulär till den vid slutet af markegångstaxorna
införda besvärshänvisning. Det ville synas, som om jämväl
detta formulär vore föråldradt och tarfvade omarbetning. Kollegium
skulle också ej underlåta att i samband med fastställelse af nytt formulär
till markegångstaxor taga alla hithörande frågor i öfvervägande.

I markegångsförordningen torde böra härutinnan stadgas följande:

»Den, som med den verkställda markegångssättningen, i hvad honom
angår, är missnöjd, äger att däruti hos kammarkollegium söka ändringgenom
besvär, som böra ingifvas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, hvars markegångstaxa öfverklagas, innan klockan 12 å femtonde
dagen från den för taxans kungörande bestämda dag. Det åligger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att fortast möjligt insända besvären
jämte eget utlåtande till kammarkollegium, som har att inom fjorton
dagar från den dag, besvären dit inkommit, dem afgöra och sitt beslut
expediera till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars förslagvederbörande
därom ofördröjligen underrättas.

48

Departements chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:ö 62.

Beslut om ändring af den i markegångstaxa!! upptagna årliga
markegången gäller till förmån allenast för den eller deri!, som den
vurma ändringen sökt; däremot skall hvarje i behörig ordning fastställd
förändring i de bestämda års- och medelmarkegångsprisen å hufvudpersedlarne
tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet.»

Bestämmelserna enligt § 5 inom. 3 af åberopade kungörelsen deri
11 maj 1855 torde ock böra bibehållas.

Under hänvisning till nådiga kungörelsen den 31 juli 1867 angående
bland annat tiden för öfverklagande af vissa beslut i markegångsfrågor,
hemställde kollegium vidare huruvida ej i markegångsförordningen
borde intagas följande hänvisning:

»Underdåniga besvär mot kammarkollegii beslut i markegångsfrågor
skola anföras inom den tid och i den ordning, som för anförande
af besvär i administrativa mål iaktta ges.»

§ 12;.

Man hade hittills ansett, att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t
att meddela beslut om ändring i nu gällande indelning af markegångsdistrikten.
På grund af denna uppfattning, som kollegium för sin del
funne välgrundad, hemställde kollegium, att, i händelse uttrycklig bestämmelse
härom skulle erfordras, förevarande § måtte i nu angifna del
affatta^ sålunda:

»Frågor om inrättande af nya eller förändrad reglering af förutvarande
markegångsdistrikt ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning.»

Vidkommande tiden, då markegångsförordningen skulle träda i
kraft, erinrade kollegium om sin beträffande varaktigheten af markegångsdeputerades
funktion här ofvan under § 1 uttalade mening.

Hvad kammarkollegium vid det upprättade förslaget till ny markegångsförordning
sålunda erinrat har jag i allmänhet funnit beaktansvärdt
och förty låtit i hufvudsaklig öfverensstämmelse därmed omarbeta förslaget.
Härigenom hafva visserligen de förberedande åtgärderna för bestämmandet
af den årliga markegången blifvit så till vida omständligare, att, på sätt
§ 7 mom. 3 af det omarbetade förslaget innehåller, prisuppgifter skulle
aflämnas af samtliga kommunalnämnder inom fögderiet i stället för ett
mindretal efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes bestämmande. Det
torde emellertid icke kunna förnekas, att genom en sådan anordning vinnes

49

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

ökad trygghet för att den priskurant, som med stöd af dessa prisuppgifter
skall af kronofogden upprättas, kommer att i möjligaste män
blifva ett tillförlitligt uttryck för de verkliga prisförhållandena inom
fögderiet, då ju uppenbarligen förekomsten af en eller annan mindre
exakt prisuppgift måste till sin verkan å uppgifternas medium blifva
desto mindre kännbar ju större antalet uppgifter är. Att en ökning i
prisuppgifternas antal kommer att medföra ökadt arbete kan ju å andra
sidan ej bestridas, men då detta arbete, som till sin verkan hufvudsakligen
kommer att hvila å kronofogdarna, icke torde blifva afsevärdt
betungande, har jag ansett denna omständighet icke böra tillmätas
någon afgörande betydelse.

Vid § 1 har kollegium, bland annat, framhållit, att val af markegångsdeputerade
och suppleanter äfvensom lottning för bestämmande af
de deputerade och suppleanter, hvilka vid slutet af år 1912 skola utträda,
borde likgiltigt i hvilken ordning, förrättas särslcildt inom hvardera af
de båda grupperna: afgäldstagare och afgäldsgifvare. Hvad angår den
allenast en gång förekommande lottuingen lärer någon föreskrift utöfver
den i föreslagna öfvergångsstadgande inrymda icke vara erforderlig.
Beträffande själfva valförrättningen skulle en uppdelning af denna i
två omgångar, såsom kollegium förordat, visserligen i det afseendet
öfverensstämma med motsvarande stadgande i departementets författningsförslag,
men ett sådant förfarande synes mig i allt fall onödigt
omständligt, då syftet därmed eller ett fastslående af hvilkendera gruppen,
hvarje deputerad och suppleant representerar, lika väl kan vinnas
vid gemensamt val inom båda grupperna, blott valsedlarna innehålla
tydlig beteckning af de olika kategorierna. Jag har därför ansett tillfyllest
att i § 1 intaga bestämmelse därom, att i valprotokollet skall
uttryckligen angifvas, till hvilkendera af de båda kategorierna, afgäldstagare
och afgäldsgifvare, de valda äro att hänföra.

I likhet med kollegium finner jag väl lämpligt, att de i § 5 af
departementets förslag upptagna bestämmelserna om böter för deputerad
eller inkallad suppleant, som uteblir från sammanträdet för markegångssättningen,
utbytas mot stadgande om skyldighet att ersätta all kostnad,
som till följd af hans frånvaro och däraf föranledt uppskof med förrättningen
vållas, men, då billigheten kräfver, att sådan skyldighet drabbar
allenast den, som utan laga förfall uteblir från sammanträdet, och sådant
förfall gifvetvis kan inträffa så sent, att anmälan därom innan den för
sammanträdet utsatta tid icke kunnat hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
göras, har jag låtit denna skyldighet, hvarom bestämmelse
intagits i § 3 af det nya förslaget, gälla allenast deputerad eller inkallad
Bih. till Biksd, Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 36 Höft. 7

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 62.

suppleant, som uteblir utan att kunna hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
styrka laga förfall.

Kollega erinran vid § 7, att bestämmelserna rörande omröstning
vid skiljaktiga meningar bland deputerade borde där inrymmas, har
jag icke ansett böra följas, då dessa bestämmelser torde hafva sin rätta
plats i det sammanhang, hvari de förekomma i det ursprungliga författningsförslaget.
De hafva därför intagits i det nya förslagets § 4.

Slutligen har jag icke heller ansett mig böra biträda kollega vid
§11 framställda förslag till ändring med afseende å tiden för anförande
af besvär öfver markegångssättningen, utan hafva nu gällande bestämmelser
härutinnan, allenast till formen omarbetade, upptagits i § 11, mom.
1 i det nya förslaget.

Departementschefen uppläste härefter det omarbetade förslaget till
förordning angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
;

och hemställde departementschefen, att samma förslag måtte föreläggas
Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan.

Hvad statsrådet sålunda i underdånighet hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla, och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
visar.

Ur protokollet:
Axel Älexanderson.

STOCKHOLM, ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1811.