Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj ds \nådiga proposition till Riksdagen angående
godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. ''\Maj:t och
kronan samt Stockholms stad angående strand- och vattenrätt
i Dalälfven m. m.; gifven Stockholms slott den 28
april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till aftal
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad
dels ock medgifva,

att det belopp, 430,000 kronor, som staden enligt aftalet har att
erlägga till kronan, må användas för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för
vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering
af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål, samt

att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, som i följd häraf kunna
komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under
vattenfallsstyrelsens förvaltning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Biksd. prot. Väll. 1 Sand. 1 Afd. 156 Höft. (Nr 221.)

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Förlikningsaftal
med
Stockholms
stad rörande
viss strandoch
vattenrätt
i
Dalälfveu.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronp rimen-Regent en i statsrådet
å Stockholms slott den 28 april 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Peteksson,

Hederstierna,

SwäRTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I sitt nedersta lopp från Hedesundafjärden inom Gästriklands gräns
nästan ända till hafvet bildar Daiälfven här och där ett slags deltaland
genom flera grenar, hvarigenom många större och mindre öar bildas.
Detta är särskildt fallet emellan Hedesundafjärdarna och fjärden ofvanför
Ålfkarleö bruk. Bland de större öar, som här finnas, märkas, i
ordning uppifrån och nedåt, Jörsön, hvarå Söderfors bruk är beläget och
som skäres af den här ungefär i norr och söder gående gränsen emellan
Uppland och Gästrikland, Rämsön, som ungefär på samma sätt skäres
af länsgränsen, Tyllerupsön, Kvarnön, Björkön och Storön. Medan en
jämförelsevis mindre älfgren åtskiljer de två förstnämnda öarna, gå större
grenar å ömse sidor om dessa båda öar, och älfvens hufvudgren flyter
emellan Rämsön _ oeh Tyllerupsön, emellan hvilka det största fallet mellan
Söderfors och Ålfkarleö bruk bildas vid Storgysingen nedom Untra -

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

fjärden. Något längre ned emellan Tyllerupsön samt Kvarnön och södra
fastlandet bildas Tammsforsen och ändå längre ned emellan Kvarnön och
samma fastland Kvarnforsarna. Älfvens hufvudgren flyter nedom Storgysingen
emellan Tyllerupsön och Kvarnön i söder samt Björkön och
Storön i norr, hvarefter denna älfgren emellan en mängd större och
mindre holmar inom Brusbo och Mehede byars områden straxt nedom
gränsen mellan sistnämnda by och Manna by flyter tillsammans med den
så kallade Tammsälfven eller nyssnämnda, förbi Tammsforsen och Kvarnforsarna
löpande älfgrenen, hvarpå de förenade flyta förbi och öster om
Storön. En jämförelsevis mindre älfgren, kallad Lerån, flyter fram
väster och nordväst om denna ö. Vid sistnämnda älfgren vid Hyttöfallen
är Hyttö masugn och bruk belägen.

Genom kontrakt den 21 december 1904 har Stockholms stad från
Söderfors bruks aktiebolag för en köpeskilling af 1,150,000 kronor
förvärfva! vissa i Söderfors och Tierps socknar belägna områden, erforderliga
för utförande af dammbyggnader och andra anläggningar i Storgysingen,
Tammsforsen och Kvarnforsarna och andra härintill belägna
delar af Dalälfven för tillgodogörande af vattenkraften därstädes,''äfvensom
alla grund, vatten, vattenfall, fiske och holmar inom och utmed
nämnda områden.

Därefter anhöll styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk
hos Uppsala läns norra domsagas häradsrätt om tillstånd att utföra
vattenbyggnader i Storgysingen, Tammsforsen, Kvarnforsarna och härinvid
belägna delar af Dalälfven i enlighet med ett af elektricitetsverkets
ingenjörer i samråd med aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån upprättad!
förslag. Efter det utredning i saken förebragts inför häradsrätten, hänvisade
rätten den 17 februari 1909 gas- och elektricitetsverksstyrelsen
att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till öfverbyggande af kungsådran; och
biföll Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 8 september 1909 på
vissa villkor af gas- och elektricitetsverksstyrelsen gjord ansökan om rätt
att öfverbygga kungsådran i Dalälfven vid Storgysingen.

Då målet därefter ånyo förekom till handläggning inför häradsrätten,
framställde kronoombudet å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar anspråk
på bättre rätt till den vattenkraft, om hvars tillgodogörande i målet var
fråga, samt begärde anstånd för förebringande af närmare utredning
rörande kronans rätt. Häradsrätten förklarade emellertid, att berörda
anspråk icke kunde komma under bedömande i målet, som afsåge allenast
att få i laga ordning bestämdt, om och under hvilka villkor den
för vattenbyggnaderna erforderliga dämning och reglering af älfven finge

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

äga rum, så att annan, som ofvan eller nedan vid vattendraget ägde
jord, vattenverk eller annan egendom, ej däraf förnärmades i sin rätt.
Och då den omständighet, för hvars utredande kronoombudet äskat anstånd,
sålunda icke vore af beskaffenhet att kunna inverka på målets
utgång, företog häradsrätten vid särskild! sammanträde den 10 november
1909 målet till slutligt afgörande, dock med Kungl. Maj:t och kronan
förbehållen rätt att genom stämning i laga ordning anhängiggöra talan
om bättre rätt till omförmälda vattenkraft. Häradsrätten förklarade därvid
hinder af deras rätt, hvilka ofvan och nedan vid vattendraget ägde
jord, vattenverk och annan egendom, icke möta för utförande på vissa
närmare angifna villkor af de häradsrättens pröfning underställda dammbyggnader
och andra anläggningar.

Mot häradsrättens förenämnda utlåtande fullföljdes talan i Svea
hofrätt af, bland andra, advokatfiskalsämbetet i hofrätten å kronans
vägnar, jämlikt därtill af justitiekanslärsämbetet lämnadt uppdrag, under
yrkande att häradsrättens utlåtande måtte undanröjas. Till stöd för
kronans talan åberopade advokatfiskalsämbetet, bland annat, dels den
utredning rörande grunderna för kronans anspråk på ifrågavarande
strömfall, hvilken till följd af nådig remiss förebragts inom kammarkollegium
och som innefattades i ett af kollegiets aktuariekontor den 1
december 1909 afgifvet memorial med tillhörande bilagor samt i kammarkollegii
samma dag å memorialet tecknade underdåniga utlåtande, dels
ock ett af landtmäteristyrelsen till justitiekanslärsämbetet den 7 mars
1910 afgifvet yttrande jämte därvid fogad utredning af byråchefen
Alfred Eriksson äfvensom i denna utredning åberopade kartutdrag och
andra bilagor.

Något afgörande i saken har ännu icke af hofrätten träffats, utan
är målet alltjämt beroende på hofrättens pröfning.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift den 23 december 1909 har
emellertid styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk anhållit,
att Kungl. Maj:t snarast måtte vidtaga åtgärder, för att en
öfverenskommelse måtte träffas mellan Kungl. Maj:t och Stockholms
stad i syfte att den andel af ifrågavarande vattenkraft i Storgysingen,
som en blifvande rättegång kunde tillerkänna kronan, blefve öfverlåten
å Stockholms stad. Sedermera hafva Stockholms stadsfullmäktige i en
till öfverståthållarämbetet ingifven och af ämbetet till bifall förordad
skrift den 25 april 1910 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte begära bemyndigande
hos Riksdagen att besluta angående öfverenskommelse med
Stockholms stad om försäljning efter gode iliäns värdering eller eljest

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

efter det pris, som kan aftalas, af den del af ifrågavarande vattenkraft,
som efter rättsligt afgörande kan befinnas tillhöra kronan.

Öfver dessa framställningar har vattenfallsstyrelsen anbefallts att till
Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande; och har styrelsen den 11 mars
1911 afgifvit sådant utlåtande.

I sitt förenämnda memorial, med afseende å hvilket kammarkollegium
ej funnit anledning till någon erinran eller anmärkning, har kammarkollegii
aktuariekontor på grund af i memorialet förebragt utredning för
sin del funnit, att, förutom Lanforsen och de för vissa industriella behof
af kronan upplåtna strömfallen vid Ålfkarleö och Söderfors bruk, jämväl
de uti ifrågavarande synemål närmast afsedda strömfallen vid Storgysingen
samt vid Tammsforsen och Kvarnforsarna, de två sistnämnda
forsarna till de delar, som vid afvägning af vattendraget befunnes belöpa
sig å delar af där förut befintlig rekognitionsallmänning, jämte i memorialet
omförmäld kronojord fortfarande vore af krononatur.

Sedan vattenfallsstyrelsen erhållit del af aktuariekontorets omförmälda
memorial, anhöll styrelsen i särskilda skrifvelse!’ till landtmäteristyrelsen
om verkställande af närmare undersökning rörande Kungl.
Maj:ts och kronans rätt till grund och vatten i Storgysingen, Tammsforsen
och Kvarnforsarna jämte de öfriga vattenfall och forsar, som
funnes å förevarande sträcka af Dalälfven. I anledning däraf har iandtmäteristyrelsen
med skrifvelse den 7 mars 1910 öfverlämnat en af vederbörande
föredragande, byråchefen Eriksson, utarbetad och af åtskilliga
utdrag ur handlingar och kartor åtföljd ingående utredning rörande
kronans rätt till vattenområdet i Dalälfven vid Storgysingen och i dess
närhet belägna vattenfall i älfven, hvilken utredning i väsentliga delar
lärer vara lika lydande med den, som från kronans sida ingifvits till
Svea hofrätt i förenämnda mål angående uppförande af dammbyggnader
i Storgysingen m. in.

I enlighet med de undersökningar, som sålunda verkställts i kammarkollegium
och landtmäteristyrelsen, har i nyss omförmälda mål
— utöfver de fall, då kronan ostridigt äger strand utmed Dalälfven —
häfdats kronans äganderätt till grund och vatten å förevarande sträcka
af älfven dels utmed de strandområden, som befunnits icke hafva blifvit
skatteförsålda och som följaktligen såsom kronan icke afhända delar af
de förutvarande rekognitionsallmänningarna finge anses fortfarande vara
kronan tillhöriga, dels ock på den grund, att vid skatteförsäljning al
hemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Ankarsäter
nr 1—4, Jörsön nr 1 och Gillerås nr 1 de inom hemmanens områden
belägna vattenfall undantagits från försäljningen genom mot -

6

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 221.

svarande skattebrefs föreskrift därom, att försäljningen ägde nun med
de villkor och förbehåll, som funnes stadgade och förordnade i nådiga
brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii därpå grundade kungörelse
den 24 januari 1823. I nämnda nådiga bref och kammarkollegii
kungörelse föreskrifves nämligen, att strömfall å kronohemmans eller
annan krono]ords områden, hvilka till farleders öppnande, sjöars och
kärrs uttorkning, of vanföre belägna ägors befrielse från öfversvämningar
och mera dylikt kunde för den däraf härflytande allmänna nytta för
landet i framtiden behöfva användas, icke finge genom skatteköp kronan
afhändas utan hennes ägande dispositionsrätt däraf alltid henne i sådant
afseende därvid förbehållas, likasom ett utmål närmast omkring strömfallet
af ett, två till tre tunnland jord för att vid förekommande behof
jämväl kunna användas; dock med rätt för åborna att sådana strömfall
äfvensom jorden emellertid begagna, likväl utan rättighet vid de tillfällen,
då de af förenämnda skäl beliöfdes, undfå annan ersättning än
för därvid uppförda byggnader, såvida Kung! Maj:t icke skulle vid
särskilda förhållanden finna skäligt förordna, att någon ersättning därutöfver
finge dem beviljas; och borde, när strömfallet vore särskilt skattlagdt,
äfvensom när den jord, som därvid afstodes, i hemmanets skattläggning
ingått, motsvarande minskning i hemmanets ränta meddelas.

I förutnämnda memorial antydes emellertid vidare, att kronan synes
kunna på grund af regalrätt göra anspråk äfven på öfriga delar af
vattenområdet å förevarande del af älfven, i den mån grund och vatten
i älfven ej tagits med i beräkning vid skattläggning af vidliggande
strandfastigheter eller af i älfven uppförda kvarnar och följaktligen i
den mån, vattenområdet kunde befinnas icke hafva inbegripits i skatteförsäljningen
af berörda strandfastigheter och kvarnlägenheter. Då vattenfallsstyrelsen
ansåg det vara af vikt för frågans bedömande, att vidare
undersökning härom förebragtes, särskilt angående de i jordeböckerna
för äldre tid bland skatteegendomar med särskilda räntor införda kvarnarna
i Untra, Brusbo och Mehede byar, aftalade styrelsen med kammarrådet
A. Björkman om verkställande af ytterligare utredning i ämnet.
I anledning häraf har kammarrådet Björkman den 27 januari 1911 till
styrelsen inkommit med ett memorial, innefattande resultatet af de af
honom hittills verkställda utredningarna.

Den sålunda af kammarrådet Björkman verkställda utredningen har
gifvit vid handen, att, bland andra, de af Stockholms stads planerade
anläggningar berörda fastigheterna 3 Va mantal Untra jämte kvarn och
fiske samt 74 mantal Rämsön och Vs mantal Mehede nr 4 böra behandlas
såsom rena frälseegendom ar (allodialt frälse). Då jämlikt Kung!. Maj:ts

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 7

för adeln i Sverige och Finland den 26 januari 1698 utfärdade nådiga
resolution och förklaring enskild ägare af viss frälsejord fått sig tillerkänd
en stadigvarande, med äganderätt jämställd besittningsrätt till publikt
vatten, där detsamma stöter till en under dylik frälsejord lydande strand,
skulle, enligt hvad den verkställda undersökningen utvisar, kronan icke
med utsikt till framgång kunna göra gällande några anspråk på vattenområdet
utmed nämnda egendomars stränder.

Af kammarrådet Björkmans utredning framgår vidare, att jämlikt
särskilda af kammarkollegium den 8 november 1753 och den 25 maj
1754 utfärdade bref direktören vid ostindiska kompaniet Claes Grill,
hvilken då var ägare af Söderfors bruk, i ersättning för särskilda å
honom transporterade poster af den grefliga Torstenssonska familjens
kronofordran erhållit immission i räntorna af, bland andra, följande då
inom Tierps socken befintliga skatteegendomar, hvilka, såvidt handlingarna
visa, då ej voro i bruksägarens hand, i hvad angår äganderätten
till jorden, nämligen 1 mantal Grimsarbo nr 1, Va mantal Grimsarbo
nr 2, Vs mantal Grimsarbo nr 3 med utjord, 1 mantal Brusbo nr 1, 1
mantal Brusbo nr 2 och 1 mantal Mehede nr 1. Endast i den mån
äganderätten till jorden kunde hafva förenats med rätten till räntan,
kunde dessa hemman behandlas såsom rena frälsehemman. Enligt uppgift
har emellertid Söderfors bruks aktiebolag förvärfvat, bland andra
fastigheter, hemmanen Grimsarbo nr 1 och 2 (i gällande jordebok upptagna
till respektive 3U och 7* mantal), Brusbo nr 1, ett mantal, Brusbo
nr 2, ett mantal, samt Mehede nr 1, ett mantal. På vattenområdet utanför
sistnämnda hemmans stränder torde följaktligen kronan enligt kammarrådet
Björkmans utredning ej heller kunna göra några anspråk gällande.

Huruvida kronan kan hafva äganderätt till grund och vatten utanför
öfriga hemman i Grimsarbo och Mehede byar, utanför Kågbo bys
strand samt eventuellt i älfgrenen förbi Hyttö bruk torde bero på, om
kronan kan styrka, att vattenområdet i omförmälda delar af.älfven icke
ingått i skatteförsälj ningen af motsvarande hemman, d. v. s. icke tagits
i beräkning vid hemmanens skattläggning.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 mars 1911 meddelar vattenfallsstyrelsen,
att styrelsen upptagit underhandlingar med Stockholms
stads gas- och elektricitetsverksstyrelse för att söka få till stånd en
öfverenskommelse, genom hvilken staden, oberoende af kronans anspråk
på äganderätten till en del af ifrågavarande vattenkraft och oafsedt huru
en blifvande äganderättstvist skulle komma att utfalla, kunde utföra
anläggningar för tillgodogörande af vattenkraften å den sträcka af Dalälfven,
hvarom nu är fråga. Det kunde, anmärker vattenfallsstyrelsen,

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

då synas ligga närmast till hands, att en dylik öfverenskommelse träffades
med tillämpning af de i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade
grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall.
Från stadens sida har man emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen
meddelar, varit föga benägen att grunda det planerade kraftstationsföretaget
på eu nyttjanderättsupplåtelse, och äfven från kronans sida
anser styrelsen i sjkifva verket frågans ordnande på dylikt sätt icke
vara att förorda. Såsom förut framhållits, äro nämligen kronans anspråk
på en del af den vattenkraft, som är afsedd att tillgodogöras genom
de af Stockholms stad planerade anläggningarna, baserade därpå, att i
skattebrefven rörande vissa rekognitionshemman hänvisning gjorts till
nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii kungörelse
den 24 januari 1823. Enligt nämnda bref och kungörelse äga emellertid
vederbörande åbor rätt att tills vidare begagna utmed hemmanens strand
befintliga vattenfall, intill dess de behöfva af kronan användas för vissa
angifna ändamål. Vattenfallsstyrelsen anser visserligen föreskrifterna
angående de ändamål, för hvilkas tillgodoseende kronan tillerkänts rätt
att återtaga strömfallen, icke gärna kunna annorlunda förstås, än att
däri inbegripes jämväl tillgodogörande af vattenkraften. Skulle emellertid
en öfverenskommelse träffas, hvarigenom staden tillförsäkrades nyttjanderätt
till ifrågavarande strömfall, för den händelse en blifvande
rättegång utfölle till kronans förmån, kunde, säger styrelsen, kronan
möjligen riskera, att dess talan i nämnda rättegång blefve ogillad, därför
att strömfallen i själfva verket icke kunde anses vara för kronan
behöfliga, då kronan genom öfverenskommelsen frånhändt sig nyttjanderätten
till desamma. Af enahanda anledning har en öfverenskommelse
med staden icke heller enligt vattenfallsstyrelsens mening kunnat gifvas
det innehåll, som stadsfullmäktige föreslagit i sin underdåniga skrifvelse
den 25 april 1910, eller att kronan skulle efter gode mäns värdering
eller eljest till det pris, som kunde aftalas, till staden försälja den del
af vattenkraften, som efter rättsligt afgörande kunde befinnas tillhöra
kronan.

För att, i hvad på kronan ankommer, möjliggöra att strömfallen
blifva tagna i anspråk för kraftändamål, utan att utgången af en eventuell
rättegång beliöfver afvaktas, har vattenfallsstyrelsen ansett det då
icke stå någon annan utväg öppen, än att kronan genom den ifrågasatta
öfverenskommelsen mot en skälig ersättning afstår från sina anspråk på
de land- och vattenområden, som behöfva tagas i anspråk för utförande
af de utaf staden planerade anläggningarna. Genom en dylik lösning
skulle denna fråga redan nu kunna definitivt ordnas, utan att ägande -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

rättsfrågan beliöfde blifva föremål för domstols afgörande. Och detta
anser styrelsen så mycket mera tilltalande, som en rättegång rörande
äganderätten till omförmälda land- och vattenområden tvifvelsutan skulle
kräfva eu tid af flera år, äfven om från kronans sida vidtoges alla de
åtgärder, som stå till buds för ett så snabbt afgörande af rättstvisten,
som vore förenligt med åvägabringande af fullständig utredning till stöd
för kronans anspråk. Några betänkligheter, mot att kronan afhänder sig
sin eventuella äganderätt till ifrågavarande vattenkraft, kunna enligt vattenfallsstyrelsens
mening skäligen ej heller göra sig gällande, då öfverlåtelsen
skulle ske till landets största kommun och strömfallen följaktligen
genom densamma skulle komma till allmänt gagn.

I enlighet med denna uppfattning har vattenfallsstyrelsen fört underhandlingar
med styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk;
och hafva styrelserna efter långvariga förhandlingar enats om ett förslag
till aftal, enligt h vil ket kronan skulle mot en ersättning af 430,000 kronor
och på de villkor i öfrigt, som finnas intagna i avtalet, till förmån
för staden afstå från sina anspråk på de land- och vattenområden, som
finnas angifna å de vid aftalsförslaget fogade kartor.

Afskrift af detta aftal torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Jag ber i detta sammanhang få nämna, att Stockholms stadsfullmäktige
genom beslut den 20 mars 1911 godkänt ifrågavarande aftalsförslag,
ett beslut som den 6 april 1911 fastställts åt öfverståthållarämbetet.

I sammanhang härmed har staden med Söderforsbolaget den 25
februari 1911 träffat aftal om ett tillägg till det ursprungliga köpekontraktet,
hvarigenom bolaget, under förutsättning att förlikningsaftalet
med kronan kommer till stånd, sänker köpeskillingen med ett belopp af
200,000 kronor.

På grund af nådig remiss har kammarkollegium den 7 april 1911
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat, att kollegium
ej har något att erinra mot aftalsförslaget, dock under förutsättning
att det aftalade ersättningsbeloppet enligt den ytterligare utredning,
vattenfallsstyrelsen torde komma att förebringa, motsvarar värdet af den
rätt, kronan enligt aftalsförslaget skulle afstå.

Hvad angår den under kyrkoherdebostället i Tierps församling lydande
Prästön jämte den rätt "till viss del af vattendraget, som enligt i
ärendet åstadkommen utredning skulle tillkomma vederbörande boställshafvare
för ifrågavarande lägenhet, har kammarkollegium ansett hinder
Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft. 2

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 221.

ej möta för afstående från bostället af berörda lägenhet jämte tillhörande
rätt till vattnet, därest sådant skulle för stadens tilltänkta vattenkraftsanläggningar
påkallas, dock emot särskild ersättning, som skulle
på stadens bekostnad bestämmas af tre gode män, af hvilka staden och
boställshafvaren skulle äga utse hvardera en samt kronofogden i orten
vara den tredje.

I anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört, har vattenfallsstyrelsen
anbefallts att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande. Detta
utlåtande har vattenfallsstyrelsen nu afgifvit i underdånig skrifvelse den
22 april 1911.

Styrelsen erinrar däri till en början, att enligt den af kammarrådet
Björkman verkställda, i styrelsens utlåtande den 11 mars 1911 åberopade
utredning hemmanen 3 Va mantal Untra jämte kvarn och fiske samt
f/é mantal Rämsön och Va mantal Mehede nr 4 böra behandlas såsom
rena frälseegendomar (allodialt frälse) och att, då jämlikt Kungl. Maj:ts
nådiga resolution och förklaring den 26 januari 1698 enskild ägare af
frälsejord fått sig tillerkänd en stadigvarande, med äganderätt jämnställd
besittningsrätt till publikt vatten, där detsamma stöter till en under dylik
frälsejord lydande strand, utredningen gifvit till resultat, att kronan
icke med utsikt till framgång kan göra gällande några anspråk på vattenområdet
utmed nämnda egendomars stränder. Styrelsen anmärker
vidare, hurusom styrelsen ansett enahanda skäl föreligga att såsom rena
frälseegendomar betrakta jämväl hemmanen 3/h mantal Grimsarbo nr 1,
V4 mantal Grimsarbo nr 2, 1 mantal Brusbo nr 1, 1 mantal Brusbo nr 2
samt 1 mantal Mehede nr 1, och att styrelsen i anslutning härtill i sitt
underdåniga utlåtande den 11 mars uttalat såsom sin uppfattning, att
kronan icke heller kunde göra några anspråk gällande på grand och
vatten utanför sistnämnda hemmans stränder. Då hvad sålunda förekommit
icke gifvit kammarkollegium anledning till någon erinran, torde
det enligt vattenfallsstyrelsens mening få anses vara till fullo utredt, att
vattenområdet i Dalälfven utanför samtliga ofvan omförmälda hemmans
stränder måste anses vara med dem förenadt.

Å återstående delar af grund och vatten i Dalälfven å nu ifrågavarande
sträcka skulle däremot kronan hafva anledning att framställa
anspråk, hvilka emellertid måste fotas på olika grunder, som vid en
eventuell tvist angående äganderätten till vattenområdet utanför vederbörande
fastigheter torde komma att visa sig i olika grad ägnade att
stödja kronans talan.

För att utröna huru stor andel af den samlade vattenkraften å den

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 221.

del af Dalälfven, hvarom här är fråga, kan antagas belöpa dels å förenämnda
hemman 3 mantal Untra, 1U mantal Rämsön, 1 mantal Grimsarbo
nr 1 och 2, 2 mantal Brusbo nr 1 och 2 samt 1 Va mantal Mehede
nr 1 och 4, utanför hvilka grund och vatten genom köp öfvergått å
Stockholms stad, dels ock å öfriga strandfastigheter, utanför hvilka vattenområdet,
enligt af kronan framställda anspråk, på olika grunder är
kronan tillhörigt, hafva vattenfallsstyrelsen och styrelsen för Stockholms
stads gas- och elektricitetsverk låtit genom två ingenjörer, utsedda en af
hvardera styrelsen, verkställa undersökning, huru den förefintliga fallhöjden
fördelar sig på de olika fastigheterna. Vid undersökningstillfället
uppgick älfvens vattenföring till omkring 300 kubikmeter i sekunden.
Vattenmängdens fördelning på de särskilda älfgrenarna vid olika vattenföringar
torde emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver, icke
förete så stora växlingar, att icke undersökningsresultatet kan anses med
tillräcklig säkerhet angifva procenttalen för vattenmängdens fördelning
på de olika grupperna af strandfastigheter jämväl vid den vattenföring,
250 sm3, för hvilken det ifrågasatta kraftverket är afsedt att utbyggas.
Undersökningen har verkställts enligt två alternativ, af hvilka Alt. I
utgår ifrån, att ingen annan afbördning sker förbi dammen vid Hyttö
bruk än den, som äger rum genom flottleden Hyttö—Korsnäs under de
tider, då flottning där bedrifves, under det att Alt. II förutsätter, att normal
afbördning sker genom Hvttöleden. För att vinna större likhet med
älfvens naturliga afrinningsförhållanden anser vattenfallsstyrelsen Alt. II
böra läggas till grund för beräkningen. Från kronans sida synes det,
säger styrelsen, vara så mycket större anledning att grunda beräkningen
på sistnämnda alternativ, som enligt detsamma ett afsevärdt mindre procenttal
af den samlade vattenkraften belöper å de hemman, hvilka, enligt
hvad nyss är nämndt, iklädt sig karaktären af allodialt frälse, och kronan
följaktligen enligt detta alternativ har anspråk på motsvarande större
andel af vattenkraften.

Vid förenämnda undersökning har, enligt hvad vattenfallsstyrelsen
meddelar, utrönts, att utanför det kronan tillhöriga Tierps kyrkoherdeboställes
strand finnes omkring 0,2 % af den samlade vattenkraften å
ifrågavarande sträcka af älfven. Å hemmanen 3 V» mantal Untra m. fl.
komma åter sammanlagdt 33 % af samma vattenkraft. Af återstoden
motsvara 41,5 % de strömfall, som kronan jämlikt nådiga brefvet den 28
december 1822 och kammarkollegii kungörelse den 24 januari 1823 förbehållit
sig vid skatteförsäljning af rekognitionshemmanen Söderfors nr 1
och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 samt Ankarsäter
nr 1—4, under det att öfriga 25,3 % dels belöpa å de strand -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

områden, som befunnits icke hafva blifvit skatteförsålda och följaktligen
såsom kronan icke afhända delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna
fortfarande måste anses vara kronan tillhöriga, dels ock motsvara
de strömfall, på hvilka kronan kan göra anspråk på grund af regalrätt
m. m.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare.

Samtliga de strömfall och forsar, som finnas å den del af Dalälfven,
hvilken enligt köpekontrakt den 21 december 1904 med tillägg den 20
januari 1909 och den 25 februari 1911 af Söderfors bruks aktiebolag
försålts till Stockholms stad, representera vid den lågvattenmängd, som
nu under alla förhållanden kan beräknas vara tillgänglig, ett kraftbelopp
af omkring 12,000 turbinhästkrafter efter uppdämning af Untrafjärden
i enlighet med föreliggande förslag. Af detta kraftbelopp torde
kronan, enligt hvad nyss sagts, af skilda anledningar kunna göra anspråk
på G7 %, motsvarande således eu minimieffekt af omkring 8,000 turbinhästkrafter.

För hela fallkomplexet betingade sig Söderforsbolaget år 1904 en
köpeskilling af 1,150,000 kronor, hvari ingick betalning för åtskilliga
delvis skogbeväxta holmar om sammanlagdt omkring 63 hektar. För
de öfriga markområden intill eu areal af 325 hektar, som voro för staden
erforderliga för fallens utnyttjande, samt för mark till järnväg
skulle däremot staden erlägga lösen efter G00 kronor per hektar åker,
200 kronor per hektar äng och 100 kronor per hektar skogs- och
hagmark. Genom ett tillägg den 20 januari 1909 till ifrågavarande
kontrakt ändrades emellertid dessa bestämmelser därhän, att bolaget mot
en ökning af köpeskillingen med 32,500 kronor till staden öfverlät de
markområden, som erfordrades för stadens anläggningar intill en areal
af 450 hektar. Denna ändring af kontraktet innebär tydligtvis eu för
staden förmånlig jämkning af köpeskillingen.

Priset för vattenkraften, hvilket med hänsyn till fallens läge torde
kunna betecknas såsom relativt lågt, kommer emellertid, på grund af
de synnerligen omfattande och dyrbara anläggningar, som kräfvas för
fallens tillgodogörande, tvifvelsutan att efter utbyggnaden ställa sig proportionsvis
rätt afsevärdt mycket högre, än hvad den betingade köpeskillingen
kan gifva anledning antaga.

Vid de underhandlingar i ämnet, som af vattenfallsstyrelsen förts med
representanter för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk, säger sig
vattenfallsstyrelsen af nära liggande skäl .icke kunnat förutsätta, att Stockholms
stad skulle till kronan betala fulla värdet af de land- och vattenområden,
som enligt det till Kungl. Maj:t öfverlämnade aftalsförslaget

13

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Kr 221.

äro afsedda att öfverlåtas å staden. Redan förslagets karaktär af öfverenskommelse
för undvikande af rättegång innebär, att det måste grundas
på ömsesidiga eftergifter. Kronans anspråk äro dessutom enligt vattenfallsstyrelsens
mening ej alla af den art, att de med särkerhet kunna
förutsättas vinna domstolarnas godkännande.

Såvidt nu kan bedömas, linnes det, säger styrelsen, all anledning
att antaga, att af kronan ankängiggjord talan angående bättre rätt såväl
till de delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna, Indika, enligt
hvad hittills verkställda utredningar utvisa, icke blifvit skatteförsålda,
som äfven till eventuellt förefintlig grund och vatten i Dalälfven utanför
dylika lägenheters stränder skall af domstolarna befinnas välgrundad.

Ser man vidare på de strömfall, som finnas utanför stränderna till
rekognitionshemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1,
Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 och Ankarsäter nr 1—4, äro, såsom förut nämnts,
kronans anspråk på dessa strömfall grundade därpå, att i de skattebref,
genom hvilka nämnda hemman frånhändts kronan, inryckts bestämmelse
därom att försäljningen ägde rum med de förbehåll, som blifvit stadgade
och förordnade i nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii
i anledning däraf under den 24 januari 1823 utfärdade kungörelse
angående vissa föreskrifter till förekommande af den skada, som i odlings
väg förorsakas genom uppdämningar för fisken och vattenverk m. m.
Nu kunde det emellertid, anmärker vattenfallsstyrelsen, frånsedt den
eventualiteten, att kronans talan i denna del helt ogillades, vara tänkbart,
att berörda nådiga bref och kammarkollegii kungörelse af domstolarna
tolkades så, att kraftuttagning icke inginge bland de ändamål,
för hvilka kronan förbehållit sig att återtaga strömfallen, och att kronan
alltså visserligen tillerkändes äganderätten till ifrågavarande delar af
vattenområdet, men besittningsrätten eller nyttjanderätten till samma
delar tilldömdes den andra parten, intill dess vattnet behöfde af kronan
användas för annat ändamål än kraftuttagning. Eu dylik utgång af
rättstvisten skulle i själfva verket innebära föga mindre än _ ett ogillande
af kronans talan.

Af den utaf byråchefen- i landtmäteristyrelsen Eriksson i ämnet verkställda
utredningen torde, anför vattenfallsstyrelsen vidare, framgå, att
det måste anses vara skäligen tvifvelaktigt, huruvida kronan med utsikt
till framgång kan framställa anspråk på Hyttö vattenfall och öfrig vattenrätt
i den s. k. Hyttöleden utmed områden, som ansetts tillhöra hemmanet
Ertmanshyttan nr 1.

A vattenområdet utmed öfriga, utanför de förutvarande rekognitionsallmänningarna
fallande strandfastigheter synes, enligt hvad vattenfalls -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

styrelsen uppöfver, kronan, om man bortser från den till Tierps kyrkoherdeboställe
hörande Prästön, hafva anspråk endast på grund af regalrätt.
Af kronan anhängiggjorda dylika anspråk torde emellertid enligt
vattenfallsstyrelsens mening i hvarje fall hafva osäkrare ntsikter att blifva
af domstolarna godkända än af kronan förd talan om bättre rätt till
vattenfall utanför de strandfastigheter, som befunnits icke hafva blifvit
skatteförsålda eller utanför förenämnda rekognitionshemman.

Vid bedömande af värdet af den vattenkraft, som är afsedd att af
kronan öfverlåtas å staden bör därjämte enligt vattenfallsstyrelsens förmenande
synnerligt afseende fästas därvid, att det knappast finnes någon
möjlighet för kronan att med ekonomisk fördel tillgodogöra sig vattenkraften
i samtliga de vattenfall och forsar, som genom en eventuell
rättegång kunde komma att tilldömas kronan, enär dessa äro spridda i
de månera olika er en ar, i hvilka älfven framrinner å den sträcka det
här gäller. En del af vattenkraften skulle kronan visserligen kunna
uttaga, men dels skulle uttagningskostnaderna med all sannolikhet komma
att ställa sig höga, dels ock skulle ett dylikt förfaringssätt innebära ett
oförsvarligt slöseri med naturkraften. Skall krafttillgången på ett rationellt
sätt tillgodogöras, måste det, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver,
ske antingen genom ett enda kraftverk i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det förslag till kraftstationsanläggning, Stockholms stad
för tillgodoseende af sitt kraftbehof står i begrepp att utföra, så snart
staden erhållit laga kraftvunnet tillstånd till anläggningens utförande,
eller ock på annat enhetligt sätt.

Slutligen framhåller vattenfallsstyrelsen, att den köpeskilling, staden
utfäst sig att erlägga till Söderfors bruks aktiebolag, äfven om man
tager hänsyn därtill att staden i sammanhang med det nu föreliggande
förslaget till uppgörelse med kronan erhållit en nedsättning af densamma
med 200,000 kronor, icke kan tåla ett alltför stort pålägg, om icke kraften
från det planerade Untraverket skall blifva alltför dyr.

I betraktande af alla dessa omständigheter kan det enligt vattenfallsstyrelsens
uppfattning icke gärna ifrågasättas, att det ersättningsbelopp,
som staden bör erlägga till kronan för dess afstående af sina anspråk
på ifrågavarande land- och vattenområden, skulle sättas högre än
aftalsförslaget angifver eller till 430,000 kronor, ett belopp, som framkommit
på grund af långvariga underhandlingar i frågan.

Såsom förut nämnts, kan kronan göra anspråk på omkring 67 % af
krafttillgången. Å dessa 67 % skulle, påpekar vidare vattenfallsstyrelsen,
om värdet per hästkraft af samtliga de vattenfall och forsar, som äro
afsedda att tillgodogöras i det planerade Untraverket, sättes lika —

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

livilket beräkningssätt icke torde vara till nackdel för kronan — belöpa
770,500 kronor af den köpeskilling Stockholms stad i kontraktet den
21 december 1904 utfåst sig att erlägga till Söderforsbolaget. Den nu
ifrågasatta köpeskillingen öfverstiger följaktligen rätt afsevärdt 50 % af
detta belopp. Härvid är emellertid, säger vattenfallsstyrelsen, att märka,
att någon särskild ersättning då icke beräknats vare sig för sådana
markområden, tillhörande icke skatteförsålda delar af rekognition allmänningarna,
å livilka kronan skulle afstå från sina anspråk till förmån för
staden, eller för utmål af respektive ett till tre tunnlands areal utmed
strömfall, belägna å förenämnda rekognitionshemman Söderfors nr 1
och 2 m. fl., å hvilka utmål kronan kan göra anspråk på grund af
motsvarande skattebrefs hänvisning till nådiga brefvet den 28 december
1822 och kammarkollegii kungörelse den 28 januari 1823. Enligt af
styrelsen verkställd uppskattning torde arealen, af samtliga dessa markområden
icke öfverstiga 50 hektar, till största delen skogsmark, livilket
slags mark i aftalet mellan staden och Söderforsbolaget uppskattades
till ett värde af 100 kronor per hektar. Sätter man emellertid genomsnittsvärdet
å marken till 150 kronor per hektar, uppgår ändock värdet
af ifrågavarande landområden icke till mer än 7,500 kronor. Å andra
sidan erhöll staden, såsom förut nämnts, genom 1904 års aftal med
Söderforsbolaget för den i aftalet bestämda köpeskillingen åtskilliga delvis
skogbeväxta holmar med en sammanlagd areal af omkring 63 hektar.
Äfven om man bortser härifrån och om man från den i det nu föreliggande
aftalsförslaget ifrågasatta ersättningssumman fråndrager omförmälda
belopp 7,500 kronor för de markområden, å hvilka kronan
genom aftalets godkännande skulle afstå från sina anspråk, kommer, anmärker
vattenfallsstyrelsen, återstoden dock att icke obetydligt öfverstiga
50 % af förberörda belopp 770,500 kronor, livilket vid en proportionell
fördelning skulle belöpa å de 67 % af den samlade vattenkraften,
till hvilka äganderätten synes kunna tillhöra kronan. Då det
dessutom enligt vattenfallsstyrelsens mening icke är möjligt att på förhand
med tillförlitlighet afgöra, huru kronans på olika grunder fotade
anspråk skulle af domstolarna slutligen bedömas, samt det därför ingalunda
är uteslutet, att det ifrågasatta ersättningsbeloppet betydligt öfverstiger
det procenttal, som nyss beräknats, finner styrelsen beloppet
kunna anses lämpligt, när det är fråga om en förlikning, hvilket i
själfva verket här är fallet.

Nu torde, fortsätter vattenfallsstyrelsen, visserligen mot aftalsförslaget
kunna invändas, att för ett rationellt tillgodogörande af vattenkraften
uti här ifrågavarande vattenfall icke erfordras, att kronan af -

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

händer sig'' den vattenrätt, som kan tillkomma kronan, utan att nyssnämnda
ändamål jämväl kunnat ernås, därest öfverenskommelse träffats
om ett gemensamt uttagande af vattenkraften. Mot eu dylik anordning
mötte emellertid ett bestämdt motstånd från stadens delegerades sida,
hvilka förklarade sig icke kunna godtaga en sådan lösning. Såsom
vattenfallsstyrelsen redan framhållit i sitt underdåniga utlåtande den 11
mars 1911, kunna för öfrigt, säger stjorelsen, betänkligheterna mot en
försäljning i detta fall icke tillmätas afgörande betydelse, då öfverlåtelsen
skulle ske till landets största kommun och vattenfallen följaktligen kunna
förväntas komma till allmänt gagn, till främjande af hufvudstadens och
den kringliggande nejdens ytterligare ekonomiska uppsving. Härtill
kommer, anför vattenfallsstyrelsen vidare, att staden med all säkerhet
genast från början är i stånd att till fullo tillgodogöra sig den elektriska
energi, som kan levereras från det planerade Untraverket. Till
följd af sina synnerligen betydande ångcentraler, hvilka torde komma
att tjänstgöra såsom reserv för Untraverket och utfylla de ojämnheter
i energiförbrukningen, hvilka icke lämpligen kunna tillgodoses af vattenkraftanläggningen,
torde slutligen staden på ett mera rationellt sätt än
någon annan kunna utnyttja vattenkraften uti de ifrågavarande vattenfallen
och därigenom äfven kunna framställa det största antalet kontinuerliga
hästkrafter med minsta möjliga kolåtgång samt följaktligen
bäst vara i stånd att åstadkomma en nationalekonomiskt sedt önskvärd
minskning åt vårt lands stenkolsimport.

Uti sitt i ärendet afgifna yttrande har, såsom förut nämnts, kammarkollegium
funnit hinder ej möta för afstående af den under Tierps
kyrkoherdeboställe lydande Prästön med tillhörande rätt till vattnet,
därest sådant skulle erfordras för stadens nu tilltänkta vattenkraftanläggningar,
dock emot särskild ersättning, som skulle på stadens bekostnad
bestämmas af tre på visst sätt utsedde gode män.

I anledning häraf har vattenfallsstyrelsen till en början påpekat,
att Prästön faller utanför det i § 1 af aftalsförslaget angifna området,
att följaktligen något förslag om försäljning af nämnda lägenhet icke
föreligger och att aftalsförslaget beträffande Prästön endast innehaller,
att kronan skulle afstå från sina anspråk på vattnet. Det lärer
emellertid, säger styrelsen, kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida verkligen
någon vattenrätt åtföljer Prästön; det synes i stället kunna ifrågasättas,
om icke rätten till vattnet tillkommer kronan på grund af regalrätt,
oberoende af rätten till Prästön. De i § 4 af aftalsförslaget intagna
bestämmelserna angående utgifvande af ersättning för sådan skada,
som genom stadens planerade anläggningar vållas till ecklesiastikstaten

17

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

hörande egendom, torde därför enligt styrelsens mening vara tillfyllest.

Skulle det emellertid befinnas, att rätten till vattnet tillkommer kyrkoherdebostället
såsom sådant, anser styrelsen denna omständighet dock
icke kunna utgöra hinder för stadens anläggningar, i det att i älfgrenen
utmed den ena stranden af Prästön fallhöjden icke uppgår till mer än
0,05 meter och i älfgrenen utmed den andra stranden till 0,25 meter,
hvilka fallh "jder gifvetvis omöjligt kunna med ekonomisk fördel för sig
tillgodogöras.

Utöfver de skäl för godkännande af det framlagda aftalsförslaget,
hvilka sålunda framförts, framhåller vattenfallsstyrelsen ytterligare en
omständighet, som enligt styrelsens uppfattning starkt talar för ett bifall
till förslaget. Därest detta icke vinner Kungl. Majrts och Riksdagens
godkännande, torde nämligen däraf föranledas ett flerårigt uppskof
med kraftanläggningens utförande. Stockholms stad komme nämligen
då sannolikt att afvakta utgången af en blifvande tvist om bättre
rätt till de strand- och vattenområden, å hvilka kronan framställt anspråk,
innan staden vidtager ytterligare åtgärder för tillgodogörande af
fallens vattenkraft. Ett dylikt uppskof vore emellertid, från det allmännas
synpunkt sedt, enligt vattenfallsstyrelsens mening att i hög grad
beklaga. Jämväl med hänsyn härtill vill det synas styrelsen, som om
det nu föreliggande förslaget, hvithet torde innefatta en lämplig och för
båda parterna förmånlig uppgörelse, vore förtjänt af att vinna godkännande
jämväl från kronans sida.

Dii ]ag förut vant i tillfälle att yttra mig rörande grunderna för Departementshushållningen
med statens vattenkraft, har jag framhållit, att det endast
undantagsvis torde böra ifrågakomma att försälja något staten tillhörigt y ,an e''
vattenfall. Ett sådant undantagsfall synes emellertid här föreligga.

Hvad som härvidlag i främsta rummet varit för mig bestämmande är, att
anländande af kronans anspråk skulle ske icke* till enskild person utan till
Stockholms stad och att sålunda ett allmänt intresse i alldeles särskild
grad är knutet äfven vid den andra partens innehaf af vattenfallet.

Jämväl öfriga af vattenfallsstyrelsen framhållna skäl synas mig tala för,
att en godvillig uppgörelse träffas i syfte att tillförsäkra staden äganderätten
till ifrågavarande vattenfallskomplex.

Om jag sålunda icke finner några betänkligheter i förevarande fall
möta mot att till Stockholms stad afhända kronan de anspråk, som från
dess sida kunna uppställas med afseende å rätten till jord, vatten och
fiske inom det område, hvarom här är fråga, återstår att pröfva, huruvida
de villkor, som innefattas i det förslag till förlikningsaftal, som
upprättats, kunna anses vara från kronans sida antagliga.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft.

3

18

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 221.

Såsom nämnts, skulle Stockholms stad enligt det ursprungliga köpeaftalet
till Söderfors bruks aktiebolag för hela fallkomplexet jämte en
del mark erlägga en köpeskilling af 1,150,000 kronor.

Enligt den i ärendet förebragta utredningen synes kronan på olika
grunder kunna göra anspråk på 67 procent åt den i fallkomplexet samlade
vattenkraften, motsvarande i förhållande till den erlagda köpeskillingen
ett värde af 770,500 kronor.

Det belopp, staden enligt aftalet skulle erlägga till kronan, utgör
430,000 kronor, sålunda omkring 56 procent af nyssnämnda belopp.
Gifvetvis är det i sakens nuvarande läge synnerligen svårt att bedöma,
b vilka utsikter staten skulle äga att i rättegångsväg vinna framgångför
sina anspråk i förevarande fall, och ett uppskattande af det ekonomiska
värdet af dessa anspråk måste därför under alla förhållanden
blifva mer eller mindre godtyckligt. Emellertid synes mig på de
grunder, vattenfallsstyrelsen anfört, det ersättningsbelopp, kronan i förlikningsväg
skulle erhålla för afstående af sina anspråk, få anses tillfredsställande.

Beträffande öfriga bestämmelser i aftalsförslaget torde någon närmare
motivering icke vara erforderlig. Grundtanken i förslaget är den,
att staden å ena sidan skall erhålla frihet att inom de gränser, som
innefattas i Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10
november 1909, vidtaga de anordningar för vattenkraftens uttagande, som
staden anser för sig lämpliga, men å andra sidan tillförbindas att icke
motsätta sig de åtgärder, om hvilka kronan kan komma att göra ansökan
för tillgodogörande af annan vattenkraft i Dalälfvens nedre lopp,
i den mån dessa åtgärder icke inkräkta på stadens rätt enligt häradsrättens
nyssnämnda utlåtande.

Vidkommande eventuell ersättning för den vattenkraft, som till äfventyrs
skulle kunna anses tillhöra den under Tierps kyrkoherdeboställe lydande
Prästön, åberopar jag hvad vattenfallsstyrelsen anfört.

Hvad angår användningen af det belopp, 430,000 kronor, Stockholms
stad på grund af ifrågavarande aftal skulle erlägga till kronan, synes detsamma
lämpligen böra tagas i anspråk för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för
vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering
af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål. Jag tillåter
mig härvid erinra, att 1909 års Riksdag medgifvit, att inköp af fastigheter,
som kunna erfordras för statens nuvarande eller blifvande anläggningar
vid Trollhättan äfvensom i öfrigt för ändamålsenligt genomförande
af de uppdrag, som lämnats vattenfallsstyrelsen, må åt Kungl.

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Maj:t beslutas till ett sammanlagdt belopp af 500,000 kronor, som skulle
utgå från riksgäldskontoret. Af detta belopp hafva hittills användts
96,974 kronor 47 öre.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels godkänna ifrågavarande förslag till aftal mellan Kungl. Maj:t
och kronan samt Stockholms stad
dels ock medgifva,

att det belopp, 430,000 kronor, som staden enligt aftalet har att
erlägga till kronan, må användas för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för
vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering
af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål, samt
att de fastigheter med vatten och fiskerätt, som i följd häraf kunna
komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under
vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Bilaga.

Emellan Kungl. Maj‘.t och. kronan, här nedan kallade kronan, samt
Stockholms stad, här nedan kallad staden, har träffats följande

Aftal.

§ I Kronan

afstår på villkor, om hvilka här nedan vidare förmäles, till
staden all den rätt, som kan tillkomma kronan till de å den vid detta
aftal fogade karta A, som försetts med påskrift af kontrahenterna, att densamma
åberopats i aftalet, med röda heldragna linjer öfverstreckade
strandområden och öar i Söderfors och Tierps socknar jämte grund,
vattenfall, vatten och fiske i Dalälfven och dess förgreningar invid
nämnda strandområden och Öar; innefattande denna öfverenskommelse
alltså ett afstående från kronans sida från allt anspråk på rätt till jord,
vatten och fiske inom det område, som enligt kontrakt den 21 december
1904 med tillägg därtill deu 20 januari 1909 af Söderfors bruks aktiebolag
försålts till staden, och därmed ett godkännande, såvidt kronans
rätt rör, af samma försäljning i hela dess omfattning.

Såsom en följd af denna öfverenskommelse förklarar sig kronan
icke hafva något att erinra mot att staden erhåller lagfart å de från
Söderfors bruks aktiebolag enligt ofvan omförmälda kontrakt med tillägg
inköpta fastigheterna.

s. 9
9

Kronan förbinder sig att gent emot staden ej heller gorå anspråk
på rätt till vattnet inom den del af Dalälfven, som är belägen emellan
de å vidfogade, med båda parternas påskrift försedda karta 1! angifna
röda heldragna linjerna A—A och B—B men utanför det i § 1 omförmälda
område, i'' den mån staden för utnyttjande af anläggningar i
och invid Storgysingen, Tammsforsen och Kvarnforsarna samt i och
invid andra därintill belägna delar af Dalälfven har behof af vattnet å
omförmälda del af älfven. Linjen A—A skall anses i plan motsvara
begränsningen af den uppdämning, hvartill staden erhållit tillstånd
o-enom Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10 november
1909. Denna utfästelse inbegriper jämväl kronans anspråk på

Kmif/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

21

rätt till vatten i Hyttån och dess förgreningar ned till Storfjärden,
dock att staden icke på grund häraf får göra någon invändning mot
sådan dämning af vattenytan ofvanför Lanforsen, som icke inverkar på
de i häradsrättens förenämnda utlåtande den 10 november 1909 fastställda
vattenstånden vid Klingforsskalan.

Därest staden skulle vilja utnyttja ifrågavarande vattenkraft på
annat sätt eller i annan omfattning, än hvad hittills varit föremål för
rättslig behandling, frånsäger sig kronan rätt att däremot göra invändning,
för såvidt icke kronans rätt till vatten — genom ändring af de
vattenstånd ofvanför och nedanför stadens anläggningar, hvilka fastställts
i omförmälda häradsrätts utlåtande den 10 november 1909, eller
af den i samma utlåtande bestämda tappningsplanen — skulle blifva
berörd beträffande annan vattenkraft än den, å hvilken kronan, enligt
hvad i §§ 1 och 2 sägs, afstått sina anspråk till staden.

§

Därest genom stadens anläggningar ’skulle förorsakas skada å jord,
fiske eller annan egendom, tillhörande ecklesiastika eller andra boställen
eller af kronan under arrende upplåten kronoegendom, skall staden vara
skyldig att därför till vederbörande utgifva den ersättning, som kan
varda i vederbörlig ordning bestämd.

§ b.

I detta aftal beröres endast den rätt, kronan kan äga såsom
eventuell ägare till strömfall i Dalälfven och dess förgreningar i den
omfattning, som afses i §§ 1 och 2; och skola sålunda frågor om de
allmänna intressen, som genom kungsådrans öppenhållande eller eljes,
på sätt särskildt finnes stadgadt, skola tillgodoses, i vanlig ordning
pröfva^.

§ 6.

I ersättning för kronans afstående från ifrågavarande anspråk skall
staden, utöfver hvad som kan komma att utgå på grund af bestämmelserna
i § 4 här ofvan, till kronan erlägga eu summa af fyrahundratrettiotusen
(430,000) kronor, hvilken summa skall af staden gäldas
till kronan senast fyra veckor, efter det denna öfverenskommelse blifvit
af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 156 Höft.

4

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

§ 7-

De vatten- och landområden, som äro föremål för denna öfverenskommelse,
få af staden tillträdas omedelbart efter aftalets undertecknande
å kronans vägnar.

§ 8.

Kronan förbinder sig att återkalla sin talan i ofvanberörda hos
Svea hofrätt nu anhängiga synemål, i hvilket Uppsala läns norra domsagas
häradsrätt den 10 november 1909 meddelat utlåtande.

§ 9-

Staden förbinder sig att, om och när kronan vid vederbörlig domstol
gör ansökan om erhållande af tillstånd att utföra anläggningar för
tillgodogörande af vattenkraft vid Lanforsen och Ålfkarleby, däremot
icke framställa några som helst invändningar eller anspråk, dock att
kronan icke är berättigad att begära tillstånd till vidtagande af sådana
anordningar vid Lanforsen, hvilka afse ändring af de vattenstånd nedanför
stadens anläggningar, hvilka fastställts i Uppsala läns norra domsagas
häradsrätts förenämnda utlåtande den 10 november 1909.

§ 10.

Detta aftal är icke för staden bindande under annan förutsättning, än
att det af Kungl. Maj:t godkänts genom beslut, fattadt före den 1 juli 1911.

Stockholm den 11 april 1911.

Styrelsen (ifver Stockholms gas- och elektricitetsverk:

JOHAN ÖSTBERG.

Erik Hildehrand.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1911.

«*• /

pf-opoj/tror-t fcxyex/e

°f+o/j-fcir-jrfcx? trf-.

offo/jrför-^/oy

/lan/o ofi^en Do/ö/fl^en

me//om h/eg/e^L/nc/cj/yGir -

c/en och /Q/f/rar/eö bruk.

6EK. STAB. LIT. ANST.