Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
1
N:o 208. ’
\
Kungl, Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla
upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stumpelafgift;
gifven Stockholms slott den 7 april 1911.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga bifogade förslag till förordning angående rätt att hos
statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra
stämpelafgift.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Swartz.
Bihang till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft. (N:o 208.) 1
2
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 208.
Förslag
till
förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om
skyldighet att utgöra stämpelafgift.
1 §•
Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med
hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar
angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla
dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,
hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock
statsmyndigheternas expeditioner.
Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.
2 §■
Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen
åtföljas vare sig af handling, i liufvudskrift eller afskrift, hvars
stämpelbeläggning är i fråga, eller ock af utkast, fullständigt återgifvande
den för handlingen afsedda lydelse.
Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifva^.
t
3 §•
Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock
obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade
upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad
för mycket kan hafva erlagts.
Kung!,. Majds Nåd. Proposition N.o 208.
3
i
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 april 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taubf,
Statsråden: PETERSSON,
Hederstierna,
SWARTZ,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Chefen för kungl. finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde
härefter.
Stämpelkommitterade, som på grund af nådigt bemyndigande den
14 maj 1910 af mig tillkallats, hade i uppdrag bland annat att uppgöra
förslag till ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar
rörande stämpelskyldigheten i förekommande fall kunde lämnas allmänheten.
Författningsförslag i sådant syfte hafva kommitterade, såsom jagtidigare
i dag anmält vid tillstyrkandet af, bland annat, proposition med
förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen
den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, öfverlämnat med
betänkande af den 31 december 1910.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 208.
Innan jag redogör för samma författningsförslag eller förslaget
till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning
i fråga om skyldighet att utgöra stämpelafgift samt återgifver hvad
kommitterade i förenämnda betänkande och statskontoret i underdånigt
utlåtande af den 9 sistlidne februari yttrat samt hvad eljest i ämnet
förekommit, tillåter jag mig erinra, hurusom kommitterades öfriga
förslag, nämligen förslaget till förordning om arfsskatt och skatt för
gåfva samt förslaget till ny förordning angående stämpelafgiften, i
af Kungl. Maj:t upptagits till pröfning allenast i fråga om vissa
detaljer, som föranledt propositioner till Kiksdagen med förslag dels
till nyssnämnda förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af gällande
stämpelförordning dels ock till förordning om rätt till anstånd i
vissa fall med erläggande af stämpelafgift för arffallen egendom. Nar
kommitterade och statskontoret yttra sig för eller mot nu föreliggande
förslag, hänföra sig kommitterade och statskontoret alltemellanåt till
de författningsförslag, som legat till grund för nyssnämnda proposition,
äfven i delar, hvilka icke beröras i propositionen. Ehuru alltså vissa
af kommitterade och statskontoret gjorda erinringar i fråga om behöfligheten
af stadganden om upplysningsförfarande i stämpelskattefrågor
för närvarande sakna aktualitet, skall jag likväl i det följande
för sammanhangets skull icke helt förbigå dessa erinringar vid redogörelsen
för kommitterades och statskontorets yttranden.
Med denna anmärkning öfvergår jag att redogöra för hvad i
förevarande fråga förekommit.
Beträffande denna fråga anförde jag vid förenämnda tillfälle den
14 maj 1910, att under de senare åren, då stämpelbeskattningen vunnit
en större utveckling och utsträckts att mera direkt beröra näringslifvets
skilda grenar, hade saknaden af eu offentlig myndighet med rätt och
skyldighet att lämna bindande upplysningar i stämpelbeskattningsärenden
blifvit alltmera kännbar. Oupphörligen hade under hand till finansdepartementet
riktats förfrågningar i afseende å tolkningen af stämpelskattebestämmelser,
särskildt beträffande stadganden rörande fond- och emissionsstämplarna.
Äfven om i de fall, där svar på dessa förfrågningar med
vederbörlig reservation lämnats, de, hvilka framställt frågorna, följt lämnade
råd och anvisningar, vore som bekant vederbörande icke därigenom
skyddade mot efterräkningar. En fullt tillförlitlig tolkning af ifrågavarande
bestämmelser torde nämligen för närvarande icke kunna
vinnas annorledes än i domstolsväg, d. v. s. genom vägledande beslut
i mål angående underlåten eller felaktig stämpelbeläggning. Det syntes
emellertid vara en billig fordran, att de stämpelpliktiga kunde
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208. 5
genom statens omedelbara medverkan erhålla tillfyllestgörande upplysningar
rörande skyldigheten i fråga om stämpelplikt i förekommande
fall. Den myndighet, som vore närmast att lämna dylika upplysningar,
torde väl vara statskontoret.
Ett förfarande af nu angifvet slag vore för öfrigt, framhöll jag
vidare, icke främmande för den svenska administrationen. Jag erinrade
i sådant afseende om tullbehandlings- och upplysningsbyrån inom generaltullstyrelsen.
Därmed ville jag dock icke hafva på förhand uppställt
organisationen af upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen såsom
mönster för en motsvarande organisation inom statskontoret eller annat
för ändamålet lämpligt ämbetsverk. Upplysningsförfarandet rörande
stämpelskyldigheten torde nämligen sannolikt icke kräfva sin särskilda
afdelning inom statskontoret, om upplysningsförfarandet förlädes dit,
och torde förty ställa sig långt billigare i jämförelse med upplysningsförfarandet
i generaltullstyrelsen.
I sitt förut omförmälda betänkande hafva kommitterade till eu Kommitierade.
början framhållit, att det behof af upplysningar om stämpelpliktens omfattning
i särskilda fall, som hos allmänheten gjorde sig gällande, torde,
på sätt ofvan antydts, hufvudsakligen framträda vid tillämpningen af stadgandena
rörande fond- och emissionsstämplarna, men äfven åtminstone
i vissa fall göra sig gällande vid den stämpelbeläggning af enskilda
handlingar i öfrigt, som likaledes vore helt och hållet öfverlämnad
åt de stämpelpliktiges egen åtgärd. Däremot torde något sådant
behof knappast vara för handen, när stämpelbeläggningen skulle verkställas
af statsmyndighet eller under sådan myndighets direkta tillsyn.
Visserligen kunde det icke förnekas, att stämpelbeläggningen af t. ex.
eu bouppteckning i många fall kunde erbjuda afsevärda svårigheter och
gifva anledning till vidt skilda meningar vid stämpelafgiftens beräknande.
Denna svårighet verkade emellertid till olägenhet icke så mycket
för den enskilda parten som för vederbörande domstol, till hvilken
handlingen skulle ingifvas och som hade att tillse, att den blefve behörigen
stämpelbelagd. Afsikten med den ifrågasatta anordningen med förhandsupplysningar
torde, enligt kommitterades förmenande, emellertid
icke vara att skapa en institution för myndigheternas upplysande. Uppgiften
att lämna bindande upplysningar om stämpelplikten med afseende
å bouppteckningar och öfriga handlingar, som tillhörde de s. k.
småprotokollen, kunde dessutom näppeligen, om man afsåge att erhålla
på sakkunskap och erfarenhet grundade upplysningar, anförtros åt
något förefintligt ämbetsverk. De centrala ämbetsverken hade icke
6
Kungi. Majts Aåd. Proposition N:o 208.
tillgång till den för bedömandet af mer eller mindre invecklade spörsmål
af juridisk natur behof!iga sakkunskapen och erfarenheten, och ett
uppijsningsförfarande, som skulle omfatta stämpelafgiften för bouppteckningar
och öfriga till småprotokollen hörande handlingar, torde
icke lämpligen kunna öfverlämnas åt något af dessa ämbetsverk. Den
för bedömandet af sådana spörsmål erforderliga sakkunskap och erfarenhet
kunde endast påräknas hos domstolarna. Det syntes emellertid uppenbart,
att de ifrågasatta upplysningarna, därest de skulle grundas på ett enhetligt
system och vara ägnade att blifva vägledande för tillämpningen af
gällande bestämmelser, borde lämnas af ett för hela riket gemensamt
upplysningsinstitut, hvarjäinte det torde få anses såsom eu nödvändig
förutsättning för det åsyftade ändamålets vinnande, att de gifna upplysningarna
omedelbart och utan pröfning af högre instans skulle äga
vitsord gentemot statsverket. Det torde då ligga i sakens natur, att
upplysningsförfarandet icke kunde anförtros åt underdomstolarna. Hvad
åter beträffade lxofrätterna och högsta domstolen, vore de icke så organiserade,
att de kunde betungas med bestyr af här ifrågavarande beskaffenhet.
En utväg vore visserligen att anförtro uppdraget åt en särskild tjänsteman
hos någon af hofrätterna, . exempelvis åt advokatfiskal^! i Svea
hofrätt, men det bjöde onekligen emot att öfverlämna en så maktpåliggande
och ansvarsfull pröfning, som upplysningsförfarandet innebure,
åt en enda tjänstemans slutliga afgörande. Det torde nämligen
kunna antagas, att till denne tjänstemans afgörande skulle hänskjutas
just de svåraste frågorna, om hvilkas besvarande meningarna vore i
särskildt hög grad delade, och det torde vara förklarligt, om han i sådan
situation och med känsla af det störa ansvar, som hvilade på honom,
skulle finna sig nödsakad att i tvifvelaktiga fall uttala sig för den
stämpelafgift, som vore för statsverket förmånligast, för att icke riskera,
att staten genom hans förvållande orsakades förlust, hvarför i vidrigaste
fall ersättningsskyldighet kunde träffa honom. Ett upplysningsförfarande
af sådan art vore emellertid icke önskvärdt och kommitterade
ville för sin del icke föreslå en anordning, som vore så litet tilltalande.
Då behofvet af en särskild ordning för meddelande af upplysningar
angående stämpelplikten för handlingar af här omförmäld beskaffenhet
icke heller syntes vara så kännbart, att för dess tillfredsställande
bildandet af ett nytt ämbetsverk eller en särskild afdelning i
något existerande ämbetsverk rimligen kunde ifrågasättas, hade kommitterade
funnit sig böra föreslå, att sådana enskilda handlingar, hvilka vid
ingifvandet till domstol skulle förses med stämpel, ej folie under den
lagstiftning, som här vore i fråga.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 208.
Att statsmyndigheternas expeditioner äfvenledes läge utom ramen
för denna lagstiftning, torde vara själfklart.
Beträffande öfriga enskilda handlingar, som enligt gällande stämpelförfattningar
vore underkastade stämpelafgift, torde man kunna säga,
att i det stora flertalet fall bestämmelserna om deras stämpelplikt vore
synnerligen lättfattliga och sällan torde gifva anledning till någon tvekan
om beloppet af den stämpelafgift, hvaraf de skulle träffas. Emellertid
torde det, på sätt förut antydts, i vissa fall vara önskvärdt, att tillfälle
bereddes den stämpelpliktige att på förhand erhålla upplysningar om
stämpelpliktens omfattning. Visserligen vore enligt bestämmelserna i 33
§ af gällande stämpelförordning en hvar berättigad att af stämpelförsäljningsman
utan ersättning erhålla upplysning om det stämpelbelopp,
som erfordrades för en viss handling, men den upplysning, som
sålunda kunde erhållas, hade icke bindande verkan och fyllde sålunda
icke det kraf, som enligt mitt förut anförda uttalande till statsrådsprotokollet
i detta afseende borde ställas på de upplysningar i fråga
om stämpelplikten, hvilka i förekommande fall borde lämnas allmänheten.
Att tillerkänna stämpelförsäljningsmännens upplysningar bindande verkan
torde åter, med hänsyn till den ordning som gällde för försäljningsmännens
antagande, icke vara tillrådligt.
Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå
allmänheten med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen
af den stämpelplikt, som påhvilade enskilda handlingar, hvilkas stämpelbeläggning
icke direkt öfvervakades af domstol, syntes vara statskontoret,
som sedan äldre tider haft till uppgift, bland annat, att handlägga
ärenden angående stämpelväsendet. Ämbetsverkets sammansättning
och den sakkunskap och erfarenhet på förevarande område, som hos
detsamma torde kunna förutsättas, skapade garantier för en samvetsgrann
och riktig pröfning af de frågor, som hänskötes till dess bedömande.
Och endast under förutsättning af sådana garantier syntes
staten böra till slutligt afgörande af en enda instans öfverlämna frågor
af den finansiellt betydande omfattning, som här vore i fråga.
Vissa af de handlingar, beträffande hvilkas stämpelbeläggning
allmänheten ansetts böra komma i tillfälle att på förhand förskaffa
sig upplysningar, nämligen aktie- och lottbref, skulle, jämte obligationer,
enligt ofvanberörda af kommitterade afgifna förslag till njr
stämpelförordning för framtiden åsättas stämpel genom statskontorets
försorg, och det torde, under förutsättning att nämnda förslag vunne
godkännande, kunna antagas, att behofvet af förhandsupplysningar
beträffande dessa handlingars stämpelplikt icke blefve synnerligen känn
-
8 Kungl. Maj ds Nåd Proposition Av o 208.
bart. Det både emellertid icke ansetts lämpligt att af sådan anledning
särskildt undantaga denna grupp af handlingar, utan hade kommitterade
ansett rättigheten att erhålla bindande förhandsupplysningar i den
ordning, författningsförslaget angåfve, böra gälla för alla enskilda handlingar
med förut omförmäldt undantag beträffande handlingar, öfver
hvilkas stämpelbeläggning det ålåge vederbörande domstol att öfva
tillsyn. Därutöfver afsåge det föreslagna upplysningsförfarandet äfven
den stämpelafgift, som enligt särskilda författningar utgjordes dels för
spelkort, dels för försäljning af punsch, arrak och rom, en omfattning,
som, om än icke påkallad af något kännbart behof, kunde hafva samma
berättigande som det medgifna upplysningsförfarandet beträffande vissa
bland hithörande enskilda handlingar, hvilkas stämpelplikt utan svårighet
kunde bedömas af den stämpelpliktige själf.
Ett förfarande af här ifrågavarande slag vore, såsom redan antydts,
icke främmande för den svenska administrationen, i det att en
särskild tullbehandlings- och upplysningsbyrå sedan någon tid tillbaka
funnes inrättad inom generaltullstyrelsen med uppgift att på anmodan
tillhandagå allmänheten med för statsverket bindande förhandsupplysningar
angående beloppet af den tullafgift, som eu viss, för import
afsedd vara vore underkastad. Bedömandet häraf kunde vålla svårighet
särskildt af den anledningen, att detsamma i många fall måste
föregås af en teknisk undersökning rörande varans beskaffenhet, eu
undersökning som blefve afgörande för dess hänförande under den ena
eller den andra varurubriken. De upplysningar, som i detta hänseende
kunde lämnas den intresserade importören, vore för honom af stor
betydelse, då de dels kunde tillförsäkra honom en snabbare tullbeliandling,
dels sätta honom i tillfälle att med relativ trygghet uppgöra
leveransaftal äfven för en lång tid framåt, I dessa upplysningars
natur läge jämväl, att de hade giltighet för en tid framåt, i hvad de
afsåge tullbehandlingen af den vara, för hvilken upplysningen sökts.
De upplysningar, som gåfves angående stämpelbeläggningen af en
viss handling, kunde gifvetvis hafva bindande verkan endast i afseende
å det konkreta fall upplysningen afsåge. Stämpelplikten i särskilda fall
vore hufvudsakligen beroende af de särskilda omständigheter, som förelåge
i hvarje fall och som i regel icke kunde generellt bedömas
utan måste blifva föremål för pröfning i det individuellt bestämda fallet.
Denna åtskillnad med afseende å de lämnade upplysningarnas betydelse,
allteftersom de afsåge en stämpelpliktig handling eller en tullpliktig vara,
betingade ock olika bestämmelser om själfva upplysningsförfarandet och
hade bland annat medfört, att åtskilliga af de stadgande!!, som reglerade
9
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen, ansetts icke böra upptagas
i nu föreliggande förslag.
De tre paragrafer, som kommitterades förslag innehölle, meddelade
emellertid, enligt kommitterades uppfattning, alla de bestämmelser, som
för upplysningsförfarandets anordnande kunde vara erforderliga. Måhända
torde för författningens tillämpning något tillägg behöfvas till
den för statskontoret gällande instruktionen. I nämnda afseende borde
statskontoret lämpligen kunna afgifva förslag till erforderliga bestämmelser.
Den föreslagna anordningen vore icke af synnerligen genomgripande
art och torde icke komma att vålla statskontoret någon nämnvärd
ökning i dess göromål. Huruvida vid en fortsatt utvidgning af stämpelbeskattningen
allmänhetens behof af förhandsupplysningar kunde blifva
af större omfattning, läte sig för närvarande icke afgöra, utan torde
väl blifva beroende af de nya stämpelafgifternas beskaffenhet och
de blifvande bestämmelsernas affattning. Emellertid torde det böra
erinras, att något större behof af förhandsupplysningar icke syntes
hafva gjort sig gällande i utlandet, icke ens i de länder, där
stämpelbeskattningen vore af väsentligt större betydelse än hos oss.
Af den utredning angående utländsk stämpellagstiftning, som lämnats
i statskontorets den 31 december 1908 afgifna underdåniga
utlåtande angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af
stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, hade kommitterade
inhämtat, att en procedur för meddelande af officiellt yttrande rörande
den stämpelafgift, som erfordrades till en viss handling, endast
funnes införd i England. Där gällde, att, om någon ville erhålla
sådant yttrande beträffande en utfärdad handling, vare sig handlingen
redan vore försedd med stämpel eller ej, ägde han vända sig till »the
Commissioners of Inland Revenue», som lämnade besked i ärendet, hvarefter
handlingen försåges, om den vore stämplad till det såsom riktigt
ansedda beloppet, eller i annat fall, sedan detta ägt rum, med en särskild
stämpel (adjudication stamp), utmärkande att handlingen vore behörigen
stämpelbelagd.
Det förslag, kommitterade sålunda förordat, hade följande
lydelse»
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 144 Häft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
Statskontoret.
förslag
till
förordning: angående rätt att lios statskontoret erhålla upplysning i fråga om
skyldighet att utgöra stämpelafgift.
1 §•
Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med
hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar
angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla
dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,
hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock
statsmyndigheternas expeditioner.
Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.
2 §•
Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen,
då den icke åtföljes af handling'', i hufvudskrift eller afskrift,
hvars stämpelbeläggning är i fråga, innehålla alla de uppgifter, som
erfordras för den sökta upplysningens meddelande.
Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.
3 §•
Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock
obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade
upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad
för mycket kan hafva erlagts.
På grand af nådig remiss den 17 sistlidne januari har, såsom
redan angifvits, statskontoret den 9 februari 1911 afgifvit underdånigt
utlåtande öfver nämnda författnipgsförslag. Därvid har statskontoret
framhållit, att hvad konnnitterade i sitt betänkande andragit syntes
statskontoret gifva vid handen, att något verkligt behof af bindande
förhandsupplysningar beträffande stämpelafgifterna hos oss icke kunae
anses föreligga, sedan undantag i berörda afseende gjorts för sådana enskilda
handlingar, hvilka vid ingifvandet till domstol skulle förses med stämpel.
I detta sammanhang har statskontoret uttalat såsom sin uppfattning,
att nyssnämnda undantag borde utvidgas därhän, att det
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
komme att omfatta jämväl vissa till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inlämnade deklarationer, som omförmälas i de delar af förslaget till
förordning om arfsskatt och skatt för gåfva, hvilka, på sätt jag nyss
angifvit, icke för närvarande upptagits till pröfning.
Om alltså från upplysningsförfarandet måste undantagas jämväl
nämnda deklarationer, och om i betraktande äfven toges, att det
skulle åligga statskontoret att med emissionsstämpel låta förse aktiebref,
lottbref och obligationer, blefve, framhöll statskontoret vidare, de
fall, då behof af tillgång till bindande förhandsupplysningar kunde
anses förefinnas, så reducerade, att det väl med skäl kunde ifrågasättas,
huruvida sådana förutsättningar kunde anses vara för handen,
som skulle kunna påkalla en särskild lagstiftning om bindande förhandsupplysningar
på det område, hvarom nu vore fråga.
På grund häraf och då jämväl erfarenheten från utlandet syntes
angifva, att sådan lagstiftning kunde undvaras, ansåge sig statskontoret
böra afstyrka antagandet af det föreliggande författningsförslaget.
Statskontorets utlåtande är emellertid icke enhälligt. Chefen
för ämbetsverket, generaldirektören grefve Hans ''Wachtmeister, framhåller
nämligen i sin reservation, att äfven om deklarationerna skulle
uteslutas från upplysningsförfarandet, blefve likväl en lagstiftning i
ämnet icke därigenom af så ringa betydelse, att frågan därom af sådan
orsak borde förfalla. På sätt i statsrådsprotokollet anförts, kunde
nämnda förfarande vara af betydelse i fråga om fondstämplarna och
därest, såsom all anledning vore att förmoda, stämpelbeskattningen i
en till äfventyra icke aflägsen framtid komme att utvidgas, kunde det
vara till nytta, att ett förfarande för vinnande af bindande förhandsupplysningar
funnes fastslaget.
Behofvet af ett upplysningsförfarande af förevarande beskaffenhet Departement»-får uppenbarligen icke mätas efter antalet af de rubriker i stämpel- chefcnförordningarna,
som närmast skulle gifva anledning till upplysningsförfarandets
användning. Skulle man så göra, hade man hvarken
tidigare eller nu några tungt vägande skäl att i förevarande afseende
tillmötesgå allmänhetens kraf. Ty i likhet med kommitterade och
statskontoret, synes det mig själfull et att, i den mån ansvaret för
stämpelskyldighetens bestämmande och utgörande åligger offentlig
myndighet, behofvet af upplysningsförfarande är af ringa eller intet
värde. Först i den mån sådan myndighet saknas och ansvaret för
underlåten eller felaktig stämpelbeläggning af handlingar drabbar den
enskilde, som har att utgöra stämpelbeloppet, inträder behofvet af ett
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
upplysningsförfarande. Man kan alltså genast lämna å sido ej blott
expeditionsstämplarna utan äfven stämplar å bouppteckning, lagfartshandlingar
och andra stämpelpliktiga handlingar, som mottagas och
medelbart eller omedelbart stämpelbeläggas af offentlig myndighet.
Sedan de stämpelrubriker, som afse dylika stämpelpliktiga handlingar,
frånräknats, äro visserligen de, som blifva af intresse vid upplysningsförfarandet,
jämförelsevis få. Dit höra nämligen, om ock icke
uteslutande, så dock mera öfvervägande de rubriker, som afse emissionsstämplarna,
eller stämpelplikt med afseende å aktier, lottbref och
obligationer, äfvensom den stämpelskyldighet, som regleras genom förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelafgift
vid köp och försäljning af fondpapper.
Visserligen skulle ett upplysningsförfarande jämväl kunna, såsom
kommitterade redan antydt, blifva af en viss, om ock mindre betydelse
för en del andra fall, då stämpelplikt inträder. Dessa fall, såsom i
fråga om kortstämpeln och punschstämpeln, beröra emellertid hvar för
sig en mindre verksamhetskrets och äro alltså icke af beskaffenhet att
framkalla något allmännare behof af ett upplysningsförfarande. Och
äfven om vissa andra, af mig icke omnämnda stämplar skulle kunna
påvisas vara af någon större betydelse för den stämpelpliktiga allmänheten,
skulle jag dock i förevarande sammanhang vara benägen frånse
all annan stämpelskyldighet än den, som regleras enligt nyssnämnda
förordning af den 6 november 1908.
Den stämpelplikt, som där afhandlas, har nämligen i och för sig
den omfattning såväl i fråga om antal fall som ock i afseende å antalet
stämpelpliktige, att redan nämnda författning gör ett upplysningsförfarande
till ett allmänt kraf. Den stämpelplikt, som följer vid köp
och byte af aktier, banklotter och obligationer, torde utan öfverdrift
kunna sägas vara i det dagliga lifvet af långt större betydelse än den
stämpelskyldighet, som eljest förekommer vid öfverlåtelse af egendom
vare sig vid dödsfall, vid köp af fast egendom eller eljest. Att i de
fall, där fondpappersstämpeln kommer till användning, stämpelplikten
i regel är, i penningar räknadt, mindre än vid nyss angifna fång, har
därvidlag, synes det mig, ingen eller ringa betydelse. Ty under det
att vid nämnda fång felaktigheten i stämpelbeläggning i.regel icke
kan läggas den enskilde stämpelskyldige till last, blir denne åter alltid
den ansvarsskyldige vid underlåten eller felaktig stämpelbeläggning i
fall, där köp eller byte af fondpapper föreligger. Och den enskildes
ansvar för felaktighet, hvarom här är fråga, inträder, oberoende om
den enskilde handlat i god tro eller icke, samt träffar köpare liksom
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
säljare. Under sådana förhållanden torde det ej väcka undran, om
klagan från enskildes sida allt emellanåt höres däröfver, att möjlighet
saknas att erhålla auktoritativ upplysning om rätta tolkningen af författningens
bestämmelser. Ty huru klara dessa bestämmelser än vore.
måste dock på ett område, hvilket så nära ansluter sig till hela näringslifvets
egen utveckling som fondpappersmarknaden, inträffa fall af den
mest skiftande beskaffenhet, för hvilkas bedömande enligt sakens
natur författningen icke alltid lämnar uttryckliga regler. Enligt min
mening kan det alltså icke anses annat än en billig fordran, att staten
jämsides med sin fiska-liska verksamhet å ifrågavarande område jämväl
anordnar ett upplysningsferfarande, hvarigenom den enskilde, som på
bästa sätt söker uppfylla sina förpliktelser mot staten, tryggas mot
efterräkningar i form af stora bötesbelopp.
Om jag sålunda anser mig böra i princip förorda bifall till kommitterades
förevarande författningsförslag redan på grund af den stämpelplikt,
hvarom stadgas i förordningen af den 6 november 1908, förefinnas
gifvetvis, på sätt jag redan antydt, ytterligare skäl för anordnandet
af ett upplysningsförfarande i tillvaron af åtskillig annan stämpelskyldighet,
hvars fullgörande helt anförtrotts åt den enskilde. Och då
1 den revision af allmänna stämpelförordningen, som innefattas i Kungl.
Maj:ts förut denna dag beslutade proposition med förslag till vissa
ändringar i 8 och 50 §§ af samma förordning, icke ingår någon förändrad
anordning med afseende å emissionsstämpeln eller stämpeln å
nyemitterade aktier, banklotter och obligationer, ha jämväl, torde
man få anse, statskontorets erinringar mot behöfligheten af ett upplysningsförfarande
i afsevärd mån förfallit.
Hvad slutligen angår detaljerna i det af kommitterade utarbetade
författningsförslaget, har jag däremot icke annat att erinra, än att
2 § synes mig, på sätt statskontoret angifvit, böra erhålla följande
lydelse:
»Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen
åtföljas vare sig af handling, i hufvudskrift eller afskrift, hvars
stämpelbeläggning är i fråga, eller ock af utkast, fullständigt återgifvande
den för handlingen afsedda lydelse.
Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.
»
Föredragande departementschefen hemställde härefter, att Kungl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga ett i
Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 144 Höft. i>
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
enlighet med de af honom uttalade åsikterna upprättadt förslag till
förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i
fråga om skyldighet att utgöra stämpelafgift.
Denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
gilla och bifalla; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
I
STOCKHOLM. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.