Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
1
Nr 206.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
förlängning af västra vågbrytaren vid Hand hamn i
Mjällby socken af Blekinge län; gifven Stockholms slott
den 21 april 1911.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för förlängning genom statens försorg
af västra vågbrytaren vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge
län å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 24,300 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under innevarande år af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna beloppet.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 142 Höft. (Nr 206.)
1
2
Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent eri i statsrådet å Stockholms
slott den 21 april 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna,
Förbättrande
af
Hand hamn.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton, anförde:
Uti en till Kungl. Maj:t ställd och till civildepartementet den 3 april
1911 inkommen skrifvelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning
om anslag för iståndsättande och förbättring af Hanö hamn
i Mjällby socken och Listers härad af Blekinge län.
Hand är en skoglös och för odling omöjlig klippö med en längd
af omkring- 2 V i kilometer och en bredd af omkring 1 kilometer, belägen
omkring 4 kilometer från närmaste land. Förutom Hanö fiskläge,
förlagdt å öns västra sida, finnes å ön lots- och fyrstation. Befolkningens
antal uppgår enligt senaste mantalsskrifning till 204 personer.
Hamnen, som anlagts vid fiskläget, har utförts hufvudsakligen på
statens bekostnad, utan iakttagande af det för anslag från bro- och hamnbyggnadsfonden
stadgade villkor, att statens bidrag i regel må bestäm
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
mas till högst två tredjedelax af den beräknade kostnaden enligt den
fastställda arbetsplanen.
Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade nämligen,
jämte vitsordande af hamnens stora betydelse .för fiskarbefolkningen samt
lots- och fyrpersonalen, framhållit, att från enskilda ej kunde till hamnanläggningen
påräknas något bidrag åtminstone icke af någon betydenhet.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallts att från
fiskarbefolkningen å Hanö inhämta yttrande, huruvida befolkningen vore
villig att medels arbetsprestationer eller annorledes bidraga till hamnanläggningens
utförande, förklarade sig emellertid 29 å Hanö bosatta
fiskare villiga att bidraga till hamnbyggnaden, hvarje fiskare med 75
dagsverken.
Därjämte tillstyrkte lotsstyrelsen, att af lotsverkets medel måtte beviljas
ett bidrag af 10 procent af anläggningskostnaden samt att lotsverket
skulle betala 10 procent af förekommande underhållskostnader.
Uti proposition till 1900 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för anläggning
genom statens försorg af en hamn vid Hand fiskläge bevilja ett anslag
af 101,500 kronor och däraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp
af 50,000 kronor. I skrifvelse den 7 maj 1900 anmälde Riksdagen,
att Kungl. Maj:ts framställning vunnit Riksdagens bifall. Sedermera
har 1901 års Riksdag på extra stat för år 1902 anvisat återstående
beloppet, 51,500 kronor.
Förutom de af Riksdagen anvisade medlen och fiskarbefolkningens
dagsverken har till hamnanläggningen från lotsverket utbetalts en summa
af 12,200 kronor.
Hamnanläggningen fullbordades under år 1905, och då å de anvisade
medlen uppstått en behållning af 2,726 kronor 99 öre, har detta
belopp inlevererats till statskontoret.
Hvad angår det framtida underhållet af hamnbyggnaden, framhöll
dåvarande departementschefen i det yttrande till statsrådsprotokollet,
som fanns bifogadt förenämnda proposition till 1900 års Riksdag, att
Mjällby kommun förbundit sig att ansvara för hamnens underhåll under
de tio första åren, efter det anläggningen blifvit afsynad och godkänd,
under villkor att blifvande hamnkassa ställdes under kontroll af socknens
kommunalnämnd. Lotsstyrelsen hade tillstyrkt bidrag af lotsverkets
medel till underhållet med en tiondedel af kostnaden därför. Och slutligen
hade fiskarbefolkningen å Hanö åtagit sig att bidraga därtill ge
-
Anvisande af
anslag för
hamnens anläggning.
Bestämmelser
rörande hamnens
framtida
underhåll.
4
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
nom årliga hamnafgifter för fisklägets båtar, hvilka afgifter jämte de
hamnafgifter, som kunde påföras andra hamnen anlöpande farkoster,
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppskattats till ett årligt belopp
af omkring 400 kronor. Under de tio första åren efter anläggningens
fullbordande komme sålunda underhållet af hamnen att bestridas med
det af lotsstyrelsen tillstyrkta bidrag samt med ofvan omförmälda hamnafgifter,
af hvilka sistnämnda borde bildas en hamnfond, ställd under
kontroll af kommunalnämnden i Mjällby socken, hvilken kommun ansvarade
för hvad därutöfver tilläfventyrs för hamnens underhåll erfordrades.
Efter nämnda tio års förlopp funnes, anförde departementschefen
vidare, för hamnens underhåll att tillgå lotsverkets omförmälda bidrag
samt inflytande hamnafgifter, hvilka komme att tillväxa, i den mån rörelsen
vid- hamnen utvecklades. Hamnunderhållet syntes sålunda vara i
detta fall lika tillfredsställande betryggadt som vid åtskilliga andra hamnanläggningar,
för hvilka statsbidrag beviljats.
Uti sin omförmälda skrifvelse den 7 maj 1900 anförde Riksdagen,
att i förevarande fall, då på grund af hamnens stora betydelse för det
allmänna dess anläggning skulle till hufvudsaklig del bekostas af statsmedel,
anledning ej syntes förekomma att beträffande säkerheten för
hamnbyggnadens framtida underhåll fordra uppfyllande af enahanda villkor,
som vore bestämda för erhållande af bidrag till dylikt företag från
den s. k. hamnfonden. Med hänsyn härtill hade det sätt, på hvithet,
enligt hvad statsrådsprotokollet utvisade, blifvit sörj dt för det framtida
underhållet af ifrågavarande hamnbj^ggnad, synts kunna godkännas;
dock hade Riksdagen velat framhålla, att, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade att med därför afsedda medel ombesörja berörda underhåll,
den för ändamålet bildade hamnfonden borde stå under nämnda
styrelses förvaltning.
Då ärendet den 21 september 1900 föredrogs inför Kungl. Maj:t,
anbefalldes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i enlighet med af
Kungl. Maj:t fastställd plan låta utföra hamnanläggningen. Samtidigt
meddelade Kungl. Maj:t bestämmelse angående hamnens vidmakthållande.
I sådant afseende föreskref Kungl. Maj:t, att det skulle åligga väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att ombesörja hamnanläggningens framtida underhåll.
Härtill skulle användas
dels den afgift af fem kronor för hvarje mindre och tio kronor
för hvarje större fiskebåt, som det skulle åligga en hvar ägare af fiskebåt
å ön att till hamnkassan årligen utgifva,
dels inflytande hamnafgifter enligt taxa, som på förslag af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och sedan vederbörande blifvit hörda komme
att af Kungl. Maj:t fastställas,
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.
5
dels det bidrag af tio procent af årliga kostnaden för hamnunderliållet,
som skulle af lotsverkets medel gäldas,
och dels under de tio första åren, efter det anläggningen blifvit
afsynad. och godkänd, det bidrag till hamnunderhållet, som på grund af
Mjällby kommuns åtagande komme att af kommunen utgöras.
Därjämte ålade Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
årligen under de tio första åren, efter det anläggningen blifvit afsynad
och godkänd, delgifva kommunalnämnden i Mjällby socken redogörelse
för de under året till bekostande af underhållet influtna medel och därmed
bestridda utgifter. Slutligen bestämde Kungl. Maj:t, att den hamnkassa,
som af de inflytande, för hamnunderhållet afsedda men icke omedelbarligen
använda afgifter kunde komma att bildas, skulle stå under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning.
Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifven rapport an- Uppgörande af
mälde hamnmästaren vid Hand, att genom de svåra stormarna under arbhe‘^*”gfor
hösten 1909 den yttre stenfyIlningen utanför hamnens västra vågbry- iståndtare
blifvit af vågsvallet utrifven och att ny stenfyllning behöfde på- satfcandeföras.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat Kungl. Maj:t
underrättelse om förhållandet, bemyndigade Kungl. Maj:tden 27 maj 1910,
i enlighet med styrelsens därom gjorda hemställan, styrelsen att låta
uppgöra förslag till åtgärder för kvarhållande af den yttre stenfyllningen
längs västra vågbry tåren vid Hanö hamn. Därjämte anbefallde
Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmoda Mjällby
kommun att kostnadsfritt tillhandahålla handtlangning, inbegripet förmän
för handtlangningsmanskap, båtar och sådan undersökningsredskap, som
ej är att hänföra till instrumenter.
Med anledning häraf och sedan Mjällby kommun den 7 augusti
1910 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen aflämnat förbindelse att vid
undersökningen kostnadsfritt tillhandahålla handtlangning med mera, förordnade
styrelsen den 18 i samma månad t. f. distriktschefen i södra
väg- och vattenbyggnadsdistriktet, kaptenen E. Sahlén att upprätta den
erforderliga arbetsplanen.
Sedermera inkommo 35 fiskare samt lots- och fyrpersonalen på ön
med en skrift till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och framhöllo däruti,
att det vore behöfligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband
med det förestående reparationsarbetet läte förlänga västra hamnarmen
med två kistors längd i riktning mot Listers hufvud.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Berörda skrift blef af väg och vattenbyggnadsstyrelsen öfverlämnad
till kaptenen Sahlén med anmodan att jämväl uppgöra det förslag, som
med framställningen i fråga afsåges.
Kaptenen Sahléns
utredning
rörande hamnens
•iståndsättande
och
förbättring.
Efter verkställd undersökning på platsen har kaptenen Sahlén till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med förslag till förbättring
af västra vågbrytaren vid Hand hamn.
Uti det till förslaget hörande betänkandet har kaptenen Sahlén anfört,
att den utanför västra vågbrytaren varande stenfyllningen under
årens lopp vid stormtillfällen utdragits på djupare vatten, så att densamma
nu till större delen icke räcker upp till öfverkanten af de stenfyllda
kistor, å hvilka den öfver vatten varande öfverbyggnaden är uppmurad,
i följd hvaraf fara är för handen, att vågbrytarens kistor och
öfverbyggnad skola äfventyras, samt att det, för att sjön icke skall med
sådan våldsam kraft som nu, sedan denna yttre afbrottsstenfyllning dragits
ut, åverka vågbrytaren, erfordras, att denna utanför varande stenfyllning
förefinnes i sådan mängd och så ordnad, att den är i stånd att
i erforderlig grad bryta sjöarna, hvarför den nu kvarliggande afbrottsstenen
under alla förhållanden måste ökas genom ny påfyllning på
lämpligt sätt ordnad.
Beträffande medlen att åstadkomma att den sålunda kompletterade
utfyllningen icke åter må ramponeras och dragas ut på djupet, har
kaptenen Sahlén framhållit, att det såsom en möjlig och tillförlitlig åtgärd
i detta syfte kunde tänkas, att man medelst i stenfyllningen anbragta
och sinsemellan förbundna rader af i hafsbottnen nedslagna pålar
af räls, järnbalkar eller järnbeton kvarhölle stenen. Då bottnen utanför
ön är synnerligen hård och stenbunden, bestående af hård och mycket
stenblandad alm, torde det emellertid enligt kaptenen Sahléns mening icke
låta sig göra att förfara på detta sätt, enär det vore så godt som omöjligt
att utan extraordinära .åtgärder, hvilka skulle medföra högst afsevärda
kostnader, kunna på ett tillfredsställande och effektivt sätt anbringa och
i bottnen fastgöra ett dylikt pålverk.
En annan enligt allt att förutse jämväl betryggande metod vore,
säger kaptenen Sahlén, att vid stenfyllningens fot nedsänka eu rad af
vanliga stenkistor, hvilka kunde utgöra stöd och skydd för afbrottsstenen.
Ehuruväl det mot en sådan åtgärd icke reste sig några betänkligare
tekniska svårigheter, syntes det emellertid tvifvelaktigt, huruvida
icke kostnaden härför måste anses utgöra ett relativt taget alltför stort
belopp. Under förutsättning att hvarje af de i sådant fall erforderliga 18
7
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 206.
kistorna gjordes 2 meter hög, 3 meter bred och 8 meter lång samt att
stenfyllning^ ökades så, att den i medelvattenytan finge G meters bredd
med dosering 1 på 6 ofvan och 1 på 2 under denna höjd, såväl ofvan- som
nedanom kistorna, skulle kostnaden härför enligt verkställd utredning
belöpa sig till 32,400 kronor. Så relativt kostbara åtgärder för afbrottsstenens
kvarhållande borde dock tillgripas, endast såvida inga enklare
och mindre kostbara förfaringssätt, som kunde förutsättas lämna nöjaktigt
resultat, kunde tänkas här användbara. För egen del var kaptenen
Sahlén nämligen öfvertygad om, att ett tillfredsställande resultat beträffande
afbrottsstenens kvarliggande skulle ernås för en kostnad, som uppginge
till endast omkring en tredjedel af förenämnda belopp, därest den
erforderliga kompletteringen utfördes enligt det af honom uppgjorda
förslaget. Detta förslag afser, att stenutfyllningen för en beräknad
kostnad af 11,700 kronor påfylles med grof, sprängd eller kilad sten af
minst 1,5 å 2 tons vikt till 6 meters bredd i medelvattenytan samt med
dosering 1 på 6 ofvan och 1 på 2 under denna höjd. De af befolkningen
å ön hörda hysa, uppgifver kaptenen Sahlén, jämväl härom samma
åsikt, särskildt med hänsyn till att afbrottsstenen nu efter att hafva utstått
så många stormars påkänningar, senast under hösten 1910, blifvit
någorlunda fastbunden och fått stadga.
Beträffande den af befolkningen på ön begärda förlängningen af västra
vågbrytaren. anför kaptenen Sahlén i betänkandet, att vanskligheten att
vid härd vind från sydkanten komma in i eller ut ur hamnen synes
göra nödvändigt, att bättre förhållande härvidlag åvägabringas. Det
framginge tydligt, att under nuvarande omständigheter hamnen icke till
fullo motsvarade det ändamål, som med densammas byggande afsetts.
Hamnen vore svårt utsatt för sjöns åverkan vid hård vind från sydost
till sydväst. Svarast verkade brottsjöarna vid sydostlig storm, då visserligen
hamnen läge i lä för vindriktningen, men den grafva sjön rullade
rundt öns södra ända samt sammanpressades mellan ön och fastlandet
och med våldsam kraft vräkte rätt pa hamnen. Vid hård vind
mellan sydost och sydväst bröte sjön under nuvarande förhållanden i hög
grad öfver västra vågbrytaren, och brottsjöarna, som uppstå strax utanför
pirhufvudet, omöjliggjorde så godt som all navigering därstädes.
\ ld dylik vind med en styrka af omkring 8 å 9 grader eller mera enligt
Beaufortska skalan vore risken alltför stor att söka angöra eller utsegla
ur hamnen, då man befarade, att farkosten antingen skulle krossas
mot hamnarmarna eller kastas upp mot land. Under förenämnda vindförhållanden
kunde lotspersonalen emellanåt för lotshjälp icke ens med
8
Väg- och vattenbyggnadaatyrelaen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
motorbåt taga sig ut ur hamnen utan måste utgå med en mindre roddbåt
från östra sidan af ön, hvithet medförde åtskilligt af besvär och
fara.
Enda sättet att råda bot härutinnan anser kaptenen Sahlén vara,
att västra vågbrytaren förlänges i ungefär nordvästlig riktning. Förslaget
upptager därför en till en kostnad af 24,300 kronor beräknad
dylik förlängning af 22 meters längd i 45° riktning utåt från den nuvarande
vågbrytaren räknadt. Det förutses därvid, att brottsjöarna skola
kastas utåt, så att vid in- och utsegling, äfven vid hårdaste väder, något
så när smult vatten kommer att finnas i inloppet till hamnen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att därest bottnens
beskaffenhet vid Hand hamn kunnat medgifva nedkraning af en
förpålning af järnräls eller järnbalkar vid foten af afbrottsstenfyIlningen
längs västra vågbrytaren, hade därigenom stenfyllningens utdragande
af den återfallande sjön kunnat i möjligaste mån förhindras. Då emellertid
undersökning gifvit vid handen, att bottnen består af mycket hård,
stenbunden alm, kunde man icke genom vanlig nedkraning drifva pålar
ned till sådant djup, att nödig stadga och försträfningsstyrka kunde
vinnas för en förpålning.
Den andra af kaptenen Sahlén omförmälda metoden att betrygga
afbrottsstenfyllningens kvarliggande med tillhjälp af en yttre rad af vid
stenfyllningens fot nedsänkta stenkistor skulle, anför väg* och vattenbyggnadsstyrelsen,
medföra en kostnad af icke mindre än 32,400 kronor
och förordas icke af förslagsställaren, som — med framhållande att så relativt
kostbara åtgärder icke för ändamålet borde tillgripas, såvida enklare
och mindre kostbara förfaringssätt kunna här användas och lämna nöjaktigt
resultat — säger sig vara öfvertygad om, att genom stenfyllningens
komplettering, på sätt det af honom uppgjorda förslaget angifver,
ett tillfredsställande resultat beträffande afbrottsstenens kvarliggande skall
ernås för endast tredjedelen af nyssnämnda kostnad.
För att en dylik yttre rad af stenkistor skola kunna utgöra ett
hållbart skydd mot afbrottsstenfyllningens utöfvande af de återrullande
sjöarna, fordras, påpekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det äfven
utanför denna yttre kistrad ständigt förefinnes en stenfyllning nog kraftig
att skydda dessa kistor för sönderslagning, för hvilken påföljd de
ofelbart blifva utsatta, så snart sjön utsugit den utanför dem varande
stenfyllnmgen. Det blefve därför nödvändigt att vidmakthålla denna
genom återfyllning, så snart den blifvit i mera eller mindre grad utdra
-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 206.
9
gen. Kostnaden komme därför icke att inskränka sig till beräknade
32,400 kronor, utan härtill komme kostnad för vidmakthållande äfven
af stenfyllning^ utanför de yttre stenkistorna, och hade man sålunda
att räkna icke endast med nämnda kostnadsbelopp för ernående af ett
betryggande skydd för västra vågbrytaren vid Hand.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare.
Förslagsställaren synes vara af den uppfattningen, att, därest stenutfyllningen
blott kompletterades på det af honom angifna sättet, densamma
genom själfva sin anordning och sina dimensioner därefter skall förmå
motstå sjöns utsugning. Detta antagande kommer erfarenheten helt visst
att jäfva. Öfverallt där vågbrytarna måste skyddas medelst en yttre
stenfyllning för att bryta sjöns kraft mot vågbrytaren, rubbas denna
stenfyllning af sjön, därvid under våldsamma stormar stenblocken dels
kunna slungas in öfver vågbrytaren dels ock dragas ut af de återfallande
sjöarna. Därvid utplanas afbrottsstenfyllningen och kommer efter de
nödvändiga förnyade påfyllningarna att antaga en allt större utsträckning
och en allt svagare dosering ut från vågbrytaren. Först sedan
denna utsträckning och denna förflackning nått den omfattning och de
påfyllda stenblocken den storlek, som på hvarje hamnplats visar sig svara
mot de därstädes rådande förhållandena med afseende å vågornas kraft
och stormarnas våldsamhet, pläga afbrottsstenfyllningarna börja visa sig
betryggande och stå vid lag. Det blir därför på hvarje särskild hamnplats
en ren erfarenhetssak att komma till klarhet med, huru stor mäktighet
afbrottsstenfyllningen måste erhålla och hvilka doseringar den
måste slutligen antaga, innan den kan stå vid lag för framtiden. Vid
sådant förhållande kan man blifva öfvertygad om ett tillfredsställande
resultat af eu projekterad afbrottsstenfyIlning endast och allenast genom
en för platsen i fråga redan vunnen erfarenhet, som visar att den utförda
afbrottsstenfyllningen verkligen motsvarar den därstädes behöfliga
mäktigheten och formationen. Men just härför är det också, när det
såsom vid Hand icke är möjligt att genom förpålningar kvarliålla stenfyllningen
och man sålunda är hänvisad att gå den rena försöksvägen,
skäl att välja den billigaste åtgärden och först i mån af behof lägga
ned ytterligare kostnad. Ehuruväl det är att emotse, att den föreslagna
kompletteringen af afbrottsstenfyllningen skall i framtiden visa sig kräfva
än ytterligare påfyllning, innan utsträckningen och förflackningen nått
den omfattning, som kan betrygga afbrottsfyllningens orubbade bestånd,
är det under förevarande omständigheter riktigare att för närvarande
inskränka sig till den föreslagna kompletteringen af stenfyllningen,
Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 142 Käft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
istället för att tillgripa den betydligt dyrare anordningen med ökad stenfyllning
jämte en yttre kistrad, som själf kräfde skydd genom påfyllning
tid efter annan af dess yttre stenfyllning.
Den föreslagna förlängningen af västra vågbrytaren med 22 meter
har, anför vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, erfarenheten redan
visat vara i hög grad behöflig.
De förhållanden, under hvilka förslaget om anläggning af en båthamn
vid Hanö år 1895 hade att arbeta sig fram, voro, säger väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, sådana, att det var en bjudande nödvändighet,
så framt hela företaget öfverhufvud skulle kunna tänkas bringadt till
utförande, att inskränka kostnaden till den minsta möjliga. Följden blef
ock den under sådana förhållanden vanliga, att hamnanläggningen fick
tilltagas med minsta möjliga utsträckning af vågbrytarna och att dessa
fingo förläggas så nära land och på så grundt vatten som möjligt.
Detta har åter medfört, att hamngattet eller inseglingsöppningen ligger
på endast 3,5 till 4,0 meters vattendjup och så nära stranden, att sjön
vid sydliga stormar bryter så hårdt mot strandgrundet och västra vågbrytarens
yttre del, att det är riskabelt att angöra eller utsegla
ur hamnen på grund af de brottsjöar, som uppstå strax utanför pirhufvudet
å sagda vågbrytare. Genom en förlängning af denna senare
på sätt nu föreslås skulle förhållandena i sådan måtto förbättras,
att angöringen komme att underlättas, då farkosten kommit i lä innanför
förlängningen, innan den måste söka inseglingsöppningen, samt
att utseglingen genom denna likaledes komme att ske i smult vatten,
innan farkosten träffas af brottsjöarna, då den behöfver fritt manöverrum.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen framhållit, att komplettering
af den yttre afbrottsstenfyllningen med nödvändighet måste
ske under 1911 års sommar, på det att icke genom de kommande höstocli
vårstormarna västra vågbrytaren kommer att lida svåra skador,
som medföra större reparationskostnader. Då vidare den föreslagna
förlängningen af västra vågbrytaren, på samma gång den är af behofvet
oundgängligen påkallad, är att anse som nybyggnad och sålunda,
då hamnanläggningen tillhör statsverket, torde böra bekostas
af detta, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte för arbetets utförande ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande dels ett belopp af 11,700 kronor för underhåll af
västra vågbrytaren vid Hanö hamn genom komplettering af den yttre
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
afibrottsstenfyllningen utanför densamma dels ock ett belopp af 24,300
kronor till förlängning af vågbrytaren, allt i enlighet med den af kaptenen
Sahlén upprättade arbetsplanen.
Genom nådig remiss har lotsstyrelsen anbefallts att afgifva under- Lotsstyrelsen.
dånigt utlåtande i ärendet och att därvid särskildt meddela, huruvida
af lotsverkets medel anses böra beviljas ett bidrag af tio procent af den
beräknade kostnaden för förlängning af den västra vågbrytaren vid
Hand hamn.
Med anledning häraf har lotsstyrelsen den 7 april afgifvit underdånigt
utlåtande och däruti anfört, att lotsstyrelsen i likhet med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anser det af kaptenen Sahlén framlagda
förslaget till reparation af den nu befintliga delen af västra vågbrytaren,
vara, under föreliggande förhållanden, det lämpligaste och ur kostnadssynpunkt
billigaste.
Vidkommande den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatta
förlängningen af västra hamnarmen torde densamma, säger lotsstyrelsen,
med all sannolikhet komma att i afsevärd grad underlätta angöringen
af hamnen under stormig väderlek, men enligt lotsstyrelsens förmenande
torde det vara tvifvelaktigt, huruvida denna förlängning är tillräcklig,
för att hamnen skall kunna angöras eller båtar taga sig ut därifrån
under alla förhållanden.
Då den genom Kungl. Maj:t den 16 juni 1905 förordnade fiskehamnskommissionen
trädde i verksamhet, voro, fortsätter lotsstyrelsen,
statsmedel redan anvisade till anläggning af en fiskehamn vid Hanö,
hvilken hamn i öfrigt då redan var nyligen fullbordad. Man torde
kunna antaga, att under andra förhållanden sagda kommission i sitt förslag
till anläggning af fiskehamnar vid rikets kuster säkerligen upptagit
äfven hamnen vid Hanö till utförande. Det förhållandet, att nödvändigheten
af en fiskehamn vid Hanö föranledt anvisande af medel till <
densamma före andra nu föreslagna fiskehamnar, synes lotsstyrelsen icke
böra särställa denna hamn gentemot öfriga fiskehamnar, som komma
att med statsmedel utföras, hvadan enligt lotsstyrelsens förmenande
riktigast torde vara, att hamnens nu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna utbyggande och förbättring utföres med statsmedel af samma
art, som de, Indika komma att för anläggning af andra fiskehamnar anvisas.
Därjämte har lotsstyrelsen för sin del förklarat sig anse, att
hamnen lämpligen borde för framtiden underhållas och förvaltas på
samma sätt, som beträffande öfriga med statsmedel utförda fiskehamnar
kan varda stadgadt.
12
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 206.
Departements
chefen.
Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrifvelse framgår, att den
västra vågbrytaren vid Hand hamn bör iståndsättas under innevarande
års sommar, därest man icke skall äfventyra, att delar af hamnen alldeles
förstöras. Reparationen synes böra äga rum enligt den af kaptenen
Sahlén uppgjorda planen, hvilken förordats af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lotsstyrelsen och af de alternativ, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anser kunna ifrågasättas, medför den minsta kostnaden.
Denna har af kaptenen Sahlén beräknats till 11,700 kronor. Af
detta belopp torde på grund af bestämmelserna i nådiga brefvet den 21
september 1900 lotsverket böra betala en tiondel eller 1,170 kronor.
Lotsstyrelsen har visserligen förklarat sig anse, att hamnen bör för
framtiden underhållas och förvaltas på samma sätt, som beträffande
öfriga med statsmedel utförda fiskehamnar kan varda stadgadt. Lotsverkets
bidrag skulle därigenom möjligen upphöra. Jag anser emellertid
anledning saknas att, åtminstone så länge Mjällby kommun är pliktig
att ansvara för hamnens vidmakthållande, ändra de genom nådiga brefvet
den 21 september 1900 meddelade bestämmelserna angående hamnens
underhåll.
Från hamnkassan kan icke erhållas något bidrag. Behållningen i
kassan utgjorde vid 1909 års utgång 57 kronor 10 öre, men var vid
1910 års slut för tillfället ingen. Återstoden af kostnaden för hamnens
iståndsättande bör alltså betalas af Mjällby kommun på grund af dess
förbindelse att ansvara för hamnens framtida underhåll under de tio
första åren, efter det anläggningen blifvit afsynad och godkänd.
Åtskilliga medlemmar af kommunen lära visserligen hysa den meningen,
att kommunens åtagande förfallit, enär Kungl. Maj:t i enlighet
med Riksdagens uttalade åsikt föreskrifvit, att den hamnkassa, som af
de inflytande hamnafgifterna kunde komma att bildas, skall stå under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning. Kommunens såsom villkor
för dess underhållsskyldighet uppställda fordran, att den blifvande
hamnkassan ställdes under kontroll af socknens kommunalnämnd, skulle
nämligen härigenom icke hafva uppfyllts. Vid framförande af denna
åsikt synes man emellertid icke hafva tagit i betraktande, att Kungl.
Maj:t, enligt hvad förut omförmälts, meddelat bestämmelse i syfte att
bereda kommunen tillfälle att utöfva kontroll öfver hamnmedlens förvaltning.
Men om kommunen skulle vägra att utbetala den del af underhållskostnaden,
som bör af kommunen gäldas, måste beloppet af statsverket
förskotteras, enär, såsom förut framhållits, hamnens reparation
måste verkställas innevarande års sominar. Statskontoret lärer i sådant
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
fall böra anbefallas förskjuta beloppet, och talan får därefter anhängiggöras
mot kommunen om förskottets ersättande.
På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, omfattar den
af kaptenen Sahlén uppgjorda planen icke blott iståndsättande utan äfven
förlängning af den västra vågbrytaren med 22 meter. Penna utvidgning
af hamnen, som begärts af fiskarbefolkningen samt lots- och fyrpersonalen,
betingas däraf, att in- och utsegling ur hamnen vid sydlig
storm under nuvarande förhållanden medför stor risk och ibland är
omöjlig samt att hamnen därför delvis förfelat sitt ändamål. Såväl vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen som lotsstyrelsen hafva också förordat förslaget.
Genom den västra vågbrytarens ifrågasatta förlängning synas i
hufvudsak tillfredsställande förhållanden uppnås. Af lotsstyrelsen har
visserligen ifrågasatts, huruvida den af kaptenen Sahlén föreslagna förlängningen
af västra vågbrytaren är tillräcklig, för att hamnen skall
kunna angöras eller båtar taga sig ut därifrån under alla förhållanden.
Med anledning däraf tillåter jag mig påpeka, att det gifvetvis vore önskvärdt,
om vågbrytaren förlängdes ännu mer, än förslaget afser. Men
kostnaden för utläggning af ytterligare en stenkista om 11 meters längd
skulle öka utgiften med minst 12,000 kronor. Man har emellertid sökt
undvika att föreslå allt för dyrbara anordningar, i förhoppning att den
ifrågasatta förlängningen af vågbrytaren kommer att motsvara behofvet.
De båtar, som trafikera hamnen, äro nämligen icke så stora. Efter förslagets
utförande skulle för dessa finnas skydd för vågorna vid in- och
utsegling på en sträcka af 22 meter utanför hamnmynningen. Skulle
det framdeles visa sig erforderligt att ytterligare förlänga vågbrytaren,
uppgifves detta kunna ske, utan att kostnaden för den ytterligare förlängningen
då blifver väsentligt högre, än den skulle blifva, om den
utfördes tillsammans med de nu föreslagna två kistorna. Pet är
nämligen lättare att fortsätta utbyggnaden från förlängningens sista kista
än från pirhufvudet med dess helt annorlunda formade underbyggnad.
Arbetet med vågbrytarens förlängning synes lämpligen höra utföras
i samband med vågbrytarens iståndsättande, då, enligt hvad som meddelats
mig, kostnaderna härigenom blifva väsentligen billigare. De hafva under
sådan förutsättning, såsom nämndt, beräknats till 24,300 kronor.
Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, anser jag mig
böra tillstyrka, att förbättring af hamnen enligt kaptenen Sahléns förslag
nu kommer till stånd. Enär den nuvarande hamnen, om man frånser
fiskarbefolkningens dagsverken, utförts uteslutande med statsmedel, synas
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
de nödvändiga kompletteringsarbetena äfven böra af staten ensam bekostas.
Vid sådant förhållande lärer, liksom vid hamnens anläggning,
medlen icke böra utgå från den af Riksdagen till understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader m. m. anvisade
fonden.
Då hamnen byggdes, lämnades af lotsverkets medel ett bidrag uppgående
till omkring en tiondel af kostnaden. Lotsstyrelsen har ansett,
att så icke nu bör äga rum, enär Kungl. Maj:t vid framställning i statsverkspropositionen
till innevarande års Riksdag om anslag till utförande
på statens bekostnad af fiskehamnar vid Träslöf m. fl. orter icke ifrågasatt,
att någon del af utgifterna skall bestridas af lotsverkets medel.
Hela det belopp, som för dessa fiskehamnar erfordras för år 1912, har
Kungl. Maj:t föreslagit skola anvisas på extra stat.
I enlighet härmed och då enligt uppgift lotsverkets medel äro härd!
anlitade och endast med svårighet förslå till att fylla de ändamål, för
hvilka de egentligen äro afsedda, anser jag, att hela det erforderliga
beloppet eller 24,300 kronor bör äskas af Riksdagen.
Tiden har icke medgifvit att från fiskarbefolkningen infordra yttrande,
huruvida den är villig att, genom utförande af dagsverken utan
ersättning, bidraga till hamnens förbättring. Det har meddelats, att, då
befolkningen på ön är ovan vid stenarbeten, de dagsverken, som af öborna
utgjordes vid hamnens byggande, voro betydligt mindre värda än dagsverken
af mera vana arbetare. Det var äfven svårt att af fiskarbefolningen
få ut de utlofvade dagsverkena, enär fiskarena, då vädret var
gynnsamt, ville gifva sig ut till sjöss för att utöfva sin näring.
Jag anser det därför icke böra i förevarande fall såsom villkor för
anslagets utgående föreskrifvas, att befolkningen fullgör vissa arbetsprestationer.
Någon sådan skyldighet har icke föreslagits såsom villkor
för utförande på statens bekostnad af omförmälda fiskehamnar vid
Träslöf m. fl. orter. Liksom beträffande dessa hamnar skulle fiskarbefolkningens
bidrag alltså inskränka sig till erläggande af hamnumgälder.
På grund af hvad sålunda anförts och efter samråd med chefen för
sjöförsvarsdepartementet får jag i underdånighet hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för förlängning genom statens försorg
af västra vågbrytaren vid Piano hamn i Mjällby socken af Blekinge
län å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 24,300 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att redan under innevarande år af tillgängliga medel
förskottsvis utanordna beloppet.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall och förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta profil
utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.