Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Majt:s nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om inskränkning i inmutningsrätten; gifven Stockholms
slott den 21 april 1911.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 138 Höft. (Nr 202). 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i innuitningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län må under tiden
intill den 1 oktober 1912 endast för kronans räkning inmutning ske å
kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1911.

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Ma.j:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 24 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anförde efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

»Sedan år 1902 har enligt lagar, som gifvits för ett år i sänder,
varit förordriadt, att inom Norrbottens län endast för kronans räkning inmutning
finge ske å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen. Enahanda har gällt med afseende
å Västerbottens och Jämtlands län allt ifrån år 1907. Enligt lag den 12
augusti 1910 gäller förbudet mot inmutning i dessa tre län intill den 1
oktober 1911.

Ifrågavarande provisoriska inskränkning i inmutningsrätten föranleddes
närmast af vissa missförhållanden, som med afseende å denna rätts
utöfning framträdt särskild! inom Norrbottens län; och har sedermera

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

detta provisorium fått bestå i afbidan på ett slutligt ordnande af förhållandena
med afseende å mineralfyndighets tillgodogörande å kronojorden.

I detta hänseende framlade Eders Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag
särskilda förslag, däribland till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan,
innebärande upphäfvande af inmutningsrätten å viss kronojord,
samt till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande åt
mineralfyndighet å viss kronojord, hvilka bestämmelser afsåges skola jämlikt
77 § regeringsformen gifvas af Riksdagen ensam. Enligt dessa bestämmelser
skulle i fråga om områden, som förklarades utgöra statsgrufvefält,
särskilda regler råda. Förslag till områden, som borde förklaras för
statsgrufvefält, hade emellertid ej hunnit upprättas; och föranledde detta,
att Riksdagen ansåg sig icke böra till vidare granskning upptaga förslaget
till berörda bestämmelser. I anledning häraf afslogs i Första kammaren
jämväl förslaget om ändringar i grufvestadgan, hvadan sålunda frågan i
sin helhet vid den riksdagen förföll.

Vid nästlidet års riksdag framlades åter berörda båda förslag i
hufvudsakligen samma skick och därjämte förslag till områden, som borde
förklaras vara statsgrufvefält.

I anledning af sistberörda förslag antog Riksdagen för sin del lagom
ändrad lydelse af 3 och 10 §§ grufvestadgan, innebärande upphäfvande!
af inmutningsrätten å sådan kronojord, som genom beslut af Konung och
Riksdag förklarats skola utgöra statsgrufvefält, hvarjämte Riksdagen för
sin del beslöt att de i Eders Kungl. Maj:ts proposition upptagna områden
skulle förklaras vara statsgrufvefält. I öfrigt beslöt Riksdagen att ej bifalla
Eders Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet.

Sammansatta lag- och jordbruksutskottet, till hvars behandling ärendet
hänskjutits, yttrade i sitt utlåtande, att det syntes utskottet, som om de
principer, som kommit till uttryck i de förevarande förslagen, vore i det
hela tillfredsställande när man ville upphäfva inmutningsrätten, och att
utskottet alltså funnit sig kunna i hufvudsak ansluta sig till det nya
system, som i förslagen vunnit uttryck. Utskottet ansåge emellertid af
anförda skäl, att ofvan omförmälda bestämmelser angående undersökning
och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord borde erhålla
formen af lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar. Utskottet
gjorde vidare erinringar beträffande såväl den ifrågavarande lagstiftningens
omfattning som vissa af de föreslagna detaljbestämmelserna.
Då sålunda en omarbetning af förslagen vore erforderlig och denna ej
lämpligen kunde af utskottet verkställas, ansåge sig utskottet böra afstyrka
bifall till förslagen i föreliggande skick. Det gällande provisoriska för -

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

budet mot inmutning i de tre nordligaste länen borde naturligen i afvaktan
på en definitiv lagstiftning tills vidare uppehållas.

Från utskottets utlåtande voro dess ledamöter från Andra kammaren
skiljaktiga. De framhöllo, att enligt deras uppfattning borde cn ny i
stort sedt enhetlig gruflagstiftning komma till stånd, byggd på den principen,
att mineralier, i den mån de ej redan vore tagna i bruk af enskilda,
skulle närmast falla inom statens intresseområde, oafsedt om fyndigheten
läge på kronans eller enskildas mark. Huru en ny väsentligen
enhetlig gruflagstiftning, grundad väsentligen på ett koncessionssystem
borde i sina detaljer utformas, kunde naturligtvis icke annat än efter
närmare undersökning utrönas. Det hade icke påvisats, att någon synnerlig
brådska förelåge för att redan nu utfärda en lagstiftning för kronomark
utan afvaktan på den erforderliga utredningen öfver ämnet i hela
dess vidd. Skulle det emellertid anses nödvändigt eller önskligt att innan
dess så att säga provisoriskt antaga en ny positiv lagstiftning enbart för
kronojord, så hade man att ingå i granskning af det för sådant ändamål
nu framlagda förslaget. Beträffande detta anförde reservanterna, att det
kunde ifrågasättas om ej en förnyad allsidigare granskning af förslaget
skulle verka, att Riksdagen kunde med större tillförsikt gå till afgörandet.
Efter att därefter hafva framställt erinringar i fråga om vissa detaljbestämmelser
förklarade sig reservanterna på de af dem anförda skäl och
med instämmande väsentligen i utskottets yttrande i öfrigt anse, att frågan
borde undergå en förnyad granskning, hvadan de anslöte sig till utskottets
slutliga hemställan.

I Första kammaren bifölls utskottets förslag, hvaremot Andra kammaren
anslöt sig till reservanterna.

På grund af den skillnad i uppfattningen beträffande lämpliga sättet
för nu förevarande frågas lösning, som sålunda inom de olika kamrarna
framträdt, synes mig föga utsikt finnas att inom närmaste tiden vinna en
definitiv lösning af frågan. Jag anser mig därför icke för närvarande äga
anledning föreslå Eders Kungl. Maj:t vidtagande af ytterligare åtgärder i
själfva lagstiftningsärendet. Men då uppenbarligen den hittills rådande
provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län bör i afvaktan på en definitiv lagstiftnings
åstadkommande fortfarande uppehållas, har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten, innebärande
utsträckning af nu gällande förbud mot inmutning intill den 1
oktober 1912.»

Sedan föredraganden härefter uppläst sistberörda lagförslag, af den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att lagrådets

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

utlåtande öfver förslaget måtte för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet

Willand Asclian.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

7

Bil.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län må under tiden
intill den 1 oktober 1912 endast för kronans räkning inmutning ske å
kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1911.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

Utdrag af ''protokollet, hållet i Kungl. Maf.ts lagråd måndagen
den 10 april 1911.

N ärvarande:

Justitieråden Sundberg,
Borgström,
Skarstedt,
Regeringsrådet Ernberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den 24
mars 1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas
öfver ett inom justitiedepartementet utarbetadt förslag till lag om
inskränkning i inmutningsrätten.

Förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
af andre ledamoten å afdelningen för lagärenden Gustaf Appelberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Olander.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement-särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets
genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 24 mars
1911 inhämtade utlåtande öfver förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten;
och hemställde föredraganden att förslaget, som af lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 138 Höft.

2