KUNGL. MAJ:TS

NÅDIGA

TILL

l»L££eil

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 januari 1911.

Jämlikt grundlagens bud afgifver Kung]. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof under år 1912.

Därvid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, om hvilka bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 13 i denna månad *) lämnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll arigifna förutsättningar, föreslår Kungl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1912 upptagas sålunda:

*) Se bil. til! statsverkspropositionen: ”Inkomsterna”.

Bill. till Rilestl. Prat. 1911. Pa Sami. Pa Afd.

Kmigl. Majits nåd, prop. nio 1, om statsverket 1911.

Kronor.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

Mantalspenningar................................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning.............---

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, bevillning------------------------------------------------------------ Bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter,

bevillning...-------------------------------------------------

Arfsskatt, bevillning...........................................

Öfriga stämpelmedel, bevillning.............--...............

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning -------------------------------------

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning .---------------------

Sockerskatt, bevillning.........................................

Punschskatt, bevillning ...............-.......................

Maltskatt, bevillning ........................-.............

I •

5,245,000

B. Inkomster åt* statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet:

Statens järnvägar:

inkomster .............-.................... 80,000,000: —

driftkostnad ________________________________ 63,500,000: —

öfverskott. ____________________________—........................ 16,500,000:

Transport 16,500,000: — j 164,620,O-m ; —

Uppbörd i statens verksamhet:

Fyr- och håkmedel------------------------------------------------- 1,700,000

Bidrag till försäkringsinspektionen ...................-........ 53,000

Bidrag till bankinspektionen................................— 47,000

Inkomster af myntning och justering ------------------------- 915,000

Patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter......... 395,000

Kontrollstämpelmedel ----------------------------------------------- J)o,000

Terminsafgifter från läroverken .....................-......---- 540,000

Diverse inkomster ............................................... 1,500,000

Säger egentliga statsinkomster 164.620,000 kronor.

825,000:

31.000. 000: —

1,250,000: —

300,000; —
6,000,000: —

11.000. 000: —

62,000,000: —

21,500,000: —

19,000,000: —

1,500,000: —

5,000,000:— 159,375,000 !■

Kungl. Maj:ts nåd. prof., n:o t, om statsverket Wll.

Kronor

Transport 16,500,000:

Postverket.:

inkomster, bevillning

driftkostnad_______________

öfverskott________________

24,000,000: —
22,400,000: —

Telegrafverket:

inkomster ____

driftkostnad.. _
öfverskott_______

15,000,000:

10,475,000:

Statens vattenf''allererJe:

Trollhätte kanalverk:

inkomster---------------- 471,000: —

driftkostnad ------------- 310,000: —

öfverskott----------------------------------- 101,000;

Trollhätte kraftverk:

inkomster_____________

driftkostnad_________

öfverskott___________

1,200,000: —

620,000: —

Trollhätte fastighetsförvaltning:

inkomster ............... 50,000:

driftkostnader____________ 20,000:

öfverskott_________________________

Vattenfall och fastigheter inom Älfsborgs
samt Göteborgs och Bohus län:

inkomster_______________ 100,000: —

driftkostnader__________ 5,000: —

öfverskott__________________________________

Vattenfall och fastigheter, inköpta för
elektrisk drift vid statens järnvägar:

inkomster_______________ 8,000: —

driftkostnader ......... 4,000: —

öfverskott__________________________________

Diverse vattenfall och fastigheter:

inkomster_____________ 8,000: —

driftkostnader _________ 2,000: —

öfverskott ...........................

580,000:

30,000: —

95,000: —

4,000: ■

1,600,000:

4,525,000:

164,620,000

-------- 6,000: —

Transport 876,000:— 22,625,000:

164,620,000

Kungl. Majzts nåd. •prof). n:o /, om statsverket 1911.

Kronor.

Transport

Säger för vatten falkverken:

inkomster --------------

driftkostnader-------------------------------------

öfverskott.........................j-------

876.000:— 22,625,000: — | 164,620,000

1,986,000: —

1,110,000:

_________________ 876,000: — i

Statens domäner:

inkomster ------------------------------------

driftkostnad ------------------------------

14,700,000: —

5,400,000: — 9,300,000: — i 32,801,000

Statens aktier:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

1,500,000 |........

Statens utlåningsfonder (öfverskott):

Nya odlingslånefonden------------------------

Torfindustrilånefonden---------------------

Rederilånefonden------------------------------

Egnahemslånefonden ------------------------

Fiskerilånef onden------------------------

Norrländska nyodlingsfonden-------------

Jordförmedlingsfonden --------------......

Handtverkslånefonden ---------------------

Järn vägslånefond en-------------------------

Allmänna byggnadslånefonden ------------

300,000	—
135,000
640,000
840,000
75,000	*-
20,000	—
60,000	—
1,600	—
1,775,400	—
39,600	—

Arbetarförsäkringsfondon-------------------------------------------------

Säger inkomster aj produktiva fonder 09,48/1)00 kronor.

3,886,600 |- -J
1,300,000 |.....

C. Andel i riksbankens vinst för år 1910

1). i anspråk tågna kapitaltillgångai .

Aktiebolaget Svenska östasiatiska kompaniets län från staten 2,000,000

Af jåmvägslånef''onden--------------------------- ----------------- 542,000

Af allmänna byggnadslånefonden.------------------------------ 38,000

Af reservationer & anslaget till allmänna läroverken------- 100,000

E. Lånemedel

6,.■>99,000

2,680,000

44,077,400

Summa j 257,364,000 j—|

Kungl. Maj:ls nåd. prop. n:o /, om statsverket 1011.

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kungl. hot''- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kungl. hofstaten.......................................................... kronor 1,365,900: —

i- » slottsstaten........................................................ » 127,100: —

tillsammans kronor 1,493,000: —
Häri föreslår Kungl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13
i denna månad *) föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
att till införande i Stockholms slott af centraluppvärmning
och i sammanhang därmed förbättrade
ventilationsanordningar bevilja sammanlagdt 324,000
kronor samt däraf å extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af............................................................................. kronor 100,000: —

med rätt för Kungl. Maj:t att disponera detta belopp
redan under innevarande år.

En jämförelse mellan	denna	hufvudtitel, sådan den	finnes i riksstat™
för år 1911 upptagen och	sådan	den af Kungl. Maj:t nu	är föreslagen, ut-
faller på följande sätt:
		1911.	1912.
ordinarie anslag........		..................... 1,493,000:	— 1,493,000: —
extra » .........		.................... 100,000:	100,000: —
	summa kronor 1,593,000:	— 1,593,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufyndtiteln”.

Kunxjl. Maj-.ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1911.

Andra Imfvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till ärliga eller ständiga utgifter anvisade 4,998,867
kronor, vill Kungl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justi tiedepartementsärenden för den 13 innevarande
januari*, föreslå Riksdagen beträffande

Högsta domstolen:

[1.1 att godkänna sådan ändring i den år 1909
för högsta domstolens vaktmästare fastställda aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt eu hvar annan vaktmästares
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan
jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifna afiöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor som för tillträde
till förut medgifna sådana förhöj ninngar blifvit
stadgade;

J ustit i ekansl ersex ped itionen:

[2.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för justitiekanslersämbetet fastställda aflöningsstat, att
lönen för den därå uppförde vaktmästaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan
jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifven atlöningsförhöjning
bestämma enahanda villkor som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra Imfvudtiteln”.

Kungl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Nedre justitierevisionen:

[3.] att

godkänna de i åberopade statsrådsprotokollet
intagna, af departementschefen framlagda förslag till
ordinarie stat och öfvergångsstat för nedre justitierevisionen,
att tillämpas från och med år 1912, äfvensom
de af departementschefen föreslagna villkor och
bestämmelser för åtnjutande af de med befattning ä
den ordinarie staten förenade aflöningsförmåner,

dels besluta,

att enhvar, som med eller etter ingången af år
1912 tillträder befattning å den ordinarie staten, skall
vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och
bestämmelser,

au, sedan åt Kungl. Maj:t bestämts, Indika nuvarande
ordinarie protokollsekreterare a hittills gällande
stat skola vid 1912 års ingång öfvertaga de fem
i c.en nya ordinarie staten upptagna protokollssekreteraroefattningarna,
öfriga ordinarie protokollssekreterare a
den gamla staten skola såsom öfvertaliga uppföras a
öfvergångsstaten, samt

att de ordinarie eller konstituerade innehafvare af
befattningar a den gamla staten — utom nämnda
öfvertaliga protokollssekreterare —, Indika icke före
i eu 1 november 1911 anmäla, att de vilja, underkasta
sig den nya ordinarie staten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
föi bindas, skola varda bibehållna vid dem dittills å
gamla staten tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den män ej annat föranledes af bestämmelserna

1. lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem, dock att, mot befrielse från åliggande skyldighet
att bekosta ren skrifning, till vissa af befattningarna i
fråga anslagna renskrifuingspenningar skola upphöra
att utgå, samt att i stället för sportler, som i sammanhang
med löneregleringen indragas, skall utgå godtgörelse,
beräknad efter medeltalet af den inkomst,
tjänstmnehafvare må anses hafva åtnjutit af sålunda
indragna sportler under den senast förflutna tid, sä -

Kund!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket li)11.

vidt möjligt ej understigande fem av, därför denna
inkomst kan utrönas,

dels stadga, att protokollsekreterare, _ som uppförts
å öfvergångsstaten, skall vara skyldig bestrida
amanuens!lefattning i nedre: justitierevisionen, samt att
för hvarje amanuensbefattning, som pa detta sätt uppehälles,
skal! af det i den ordinarie staten upptagna
belopp till amanuenser m. in. besparas 2,0i5 kronor,

dels och höja det ordinarie anslaget till nedre

justitierevisionen '' från 161,000 kronor med..................- krono]

till 294,800 kronor;

Rikets liofrättcr med därunder lydande justitiestater:

[4.] att godkänna sådan ändring i de av 1909 för
Svea hofrätt/ Göta hofrätt samt hofrätten öfver Skalle
och Blekinge fastställda aflöitillgsstater, att förste vaktmästares
lön förklaras kunna efter 5 av höjas med 100
kronor samt en hvar annan vaktmästare^ lön ej blott
efter 5 av med 100 kronor utan jämväl efter 10 år
med ytterligare 100 kronor, a f vem som för tillträde till
sålunda medgifna afiöningsförhöjningar bestämma enahanda
villkor som för ‘tillträde till förut medgifna,
sädana förhöjning,'']!'' blifvit stadgade; och.

[5.] att från och med år 1912 höja de häradshöfdingen
i Orusts och lyans härads domsaga,, tillkommande
tjä-nstgöiirigspenningar, Indika nu utgå, med
200 kronor årligen, till ett ärligt belopp af 1,500
kronor;

vid bifall till hvilken framställning anslaget till
Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat kommer

att höjas från 518,764 kronor med................................. »

till 520,066 kronor;

Hiifuultitelns allmänna förslagsanslag1 till ålderstillägg:

[6.] att höja det under andra hufvudtitein uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg från dess nuvarande
belopp 55,000 kronor med................................. »

eller sålunda till 80,000 kronor; ___________________________________

133,800: —

1,300: --

25,000: —

transport kronor

160,100: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Fångvården:

r tJ.~] att medgifva, att direktören vid straffängelset
i Uppsala P. Billow må för erhållande af ålderstillägg
a di rektorat] änsten räkna sig till godo den tid från
och med den 1 oktober 1902 till "deri 1 juni 1907,
hvarunder han på förordnande uppehållit'' direktörsbefattningen
vid numera nedlagda centralfängelset å
Nya Varf vet; dock att sådant medgifvande ej må föranleda
utbetalande till Billow af ålderstillägg för tid
före den 1 januari 1911;

[8.] att medgifva, att assistenten vid tvångsarbetsanstalten
a Svartsjö C. -T. E. Gulich må för erhållande
åt ålderstillägg å assistenttjänsten räkna sig till godo
den tid från och med deri 10 oktober 1904 tilfden
17 maj 1907, hvarunder han på förordnande uppehållit
bevakningsbefälhafvartjänsten vid numera nedlagda
centralfängelset å Nya Varfvet; och

[9.] att medgifva, att den rätt i fråga om ålderstillägg,
som tjänsteman, tillhörande fångvårdens bevakningspersonal,
må hafva förvärfvat under det han uppburit
aflöning från förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, må, sedan han erhållit konstitutorial å
befattning i samma lönegrad, med aflöning enligt af
Riksdagen fastställd stat, räknas honom till godo beträffande
ålderstillägg å den med den nya befattningen
förenade lön;

Ersättning åt domare, vittnen ocli parter:

[10.] att medgifva, att, där förbrytare, som skall
åtalas vid svensk domstol, afvikit ur riket, och kostnad,
som finnes böra gäldas af statsmedel, uppstår
för hans efterspanande, gripande och hemförande till
Sverige äfvensom i mål om hans utlämnande, sådan
kostnad må bestridas från det under andra hufvud transport

kronor

160,100: —

Bill. till Riksd. Prof. 1911. l-.a Sami. ha Afd.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1911.

transport kronor 160,100: —

titeln uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare,
vittnen och parter;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[11.] att för jämnande af hufvudtitelns slutsumma
minska det under hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. från
111,954 kronor med 18 kronor till 111,93b kronor;

Öfriga ordinarie anslag:

Beträffande öfriga ordinarie anslag har Kungl.

Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Då från ofvan angifna höjningar af särskilda anslag,
tillhopa...................................................................... kronor

dragés den föreslagna minskningen af anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved in. m........................ *

kommer förhöjningen å de ordinarie anslagen att utgöra kronor
Läo-o-es härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt gällande riksstat...........................................»_

komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel
att uppgå till............................................................. kronor

160,100: —,
18:

160,082:—.
4,998,867: —,

5,158,949: —.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1.911.

Extra anslag.

Under åberopande af ofvannämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
för den 13 innevarande januari vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att
under denna hufvudtitel å extra stat för år 1912 anvisa:

[12.] till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i justitiedepartementet, i enlighet med de af
departementschefen tillstyrkta grunder och på de af

honom förordade villkor, ett förslagsanslag af........... kronor 5,195: —,

hvaraf högst 100 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester;

[13.] för aflönande af en andre ledamot å justitiedepartementets
afdelning för lagärenden........................ » 8,000: —,

hvaraf 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar; [14.

] till arfvode åt en extra föredragande inom
justitiedepartementet ..... » 3,000: —;

[15.] för bestridande af de utaf tillämpning af lagen
om straffregister föranledda kostnader för amanuenser,

renskrifning in. in. inom justitiedepartementet.............. » 5,000: —;

[16.] för fortsatt uppehållande af lagberedningens
verksamhet.......................................................................... » 50,000:—;

[17.] till bestridande af kostnaderna för en förberedande
utredning angående en rättegångsreform. » 40,000: —

med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad under
samma år må för ändamålet blifva erforderligt;

[18.] för fortsatt uppehållande under ett år från
och med den 1 september 1911 af en extra division i
Svea hofrätt för behandling af vädjade mål och till

hofrätten instämda tvistemål............................................ » 32,900: —,

med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1911 förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hvad af detta belopp
belöper å tiden från och med den 1 september
till årets slut;

[19.] för beredande af tillfällig förstärkning af
hofrättens öfver Skåne och Blekinge arbetskrafter med

transport kronor 144,095: —-

Kungl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 144,095: —

eu extra division för behandling af vädjade mål och
till hofrätten instämda tvistemål under ett år från och

med den 10 september 1911............................................ » 31,650:—,

med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1911 förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hvad af detta
belopp belöper å tiden från och med den 10 september
till årets slut;

[20.] dels till arfvoden åt krigshofrättens ordfö -

rande och militära ledamöter.................... » 3,250: —,

dels och för beredande af tillfällig löneförbättring

åt krigshofrättens vaktmästare......................................... » 300: —,

hvilket belopp skall anses utgöra tjänstgöringspenningar; [21.

] till resestipendier åt ordinarie domare eller
dem, som vid domstolarna bereda sig för domarkallet » 6,000: —;

[22.] till understöd för fortsatt utgifvande af
»Nytt Juridiskt Arkiv. Afd. I. Tidskrift för lagskipning.
» och »Nytt Juridiskt Arkiv. Afd. II. Tidskrift
för lagstiftning in. in.»......... » 3,000 :—.

Vidare föreslår Kungl. Magt Riksdagen att
[23.] dels medgifva, att det belopp å 4,921 kronor
35 öre, som icke uttagits af det i 1904 års riksstat
upptagna extra anslag för uppförande af nya fånggårdar
vid länsfängelserna i Linköping och Karlskrona, må
användas till uppförande af ny hägnad vid straffängelset
i Kristianstad och nya fånggårdar vid straffängelset
i Vänersborg,

dels ock därutöfver för samma ändamål å extra

stat för år 1912 anvisa...................................................... » 15,400 —;

och föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att å extra
stat för år 1912 ytterligare anvisa:

[24.] dels till aflöningar åt tjänstemän vid statens

uppfostringsanstalt å Bona högst..................................... » 26,175:—,

dels ock till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever in. m. ett förslagsanslag af..................... » 45,400: —;

[25.] för beredande af uppfostran åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols förordnande
skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,

transport kronor 275,270: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 275,270: —

dels såsom ersättning för hyra, ved, inventarier
m. in. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor
och biträden vid sådan anstalt ................................ »

dels ock till godtgörande af de vid anstalten
mottagna elevers bespisning, beklädnad, undervisning,
läkar- och sjukvård in. in. äfvensom till utrustning vid

elevs utskrifning ett förslagsanslag af ............................ »

[26.] för beredande, i enlighet med grunder, som
angifvits i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
denna dag, af extra lönetillägg för år 1911 åt vissa
tjänstemän och betjänte i ämbetsverk under justitiedepartementet
ett förslagsanslag af................................ »

[27.] af det för inrättande af ett jordregister beviljade
reservationsanslag å 750,000 kronor ett belopp af »
[28.] för beredande åt häradsskrifvarna af ersättning,
enligt af departementschefen i 1910 års statsverksproposition
angifna grunder, för röstlängders upprättande
under år 1912 ett förslagsanslag af_________________ »

[29.] till täckande af utgifter, som statskontoret
förskottsvis bestridt för vissa i statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden omförmälda ändamål, i

jämnt krontal,____________________________________________________________________ »

Slutligen föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[30.] att, i afvaktan å nådig proposition om anslag
till bestridande af kostnaderna för en arbetsdomstol
under år 1912, å extra stat för samma år för detta
ändamål beräkna ett belopp af........................................ »

summa kronor

6,500: —,

6,000:

13,000: —;
150,000: —;

50,000: -

140,281:—.

73,000: —.
714,051: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1911 upptagen och sådan den nu är af Kungl. Mai:t föreslagen, utfaller
sålunda:

1911. 1912.

ordinarie anslag 4,998,867: — 5,158,949: —, således ökning kronor 160,082: —
extra___» 690,033: — 714,051:—, » s » 24,018: —

summa kronor 5,688,900:— 5,873,000: —, således ökning kronor 184,100: —

Kunyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1011.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 1,458,564 kronor,
vill Kungl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande januari, *)
föreslå Riksdagen

[1.] att förslagsanslaget ersättningar till olönade
konsuler och vicekonsuler, nu uppgående till 45,000

kronor, må höjas med...................................................... kronor 25,000: —

till 70,000 kronor; samt

[2.] att, för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier, expenser, renskrifning,
ved, ljus m. m., nu uppgående till 120,114 kronor,
må höjas med............................................................ » 40: —

till 120,154 kronor. _________

summa kronor 25,040: —

Om till förestående belopp lägges de ordinarie

anslagens nuvarande slutsumma___________________ »____1,458,564: —

komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel

att uppgå till ................... kronor 1,483,604: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Extra .anslag.

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden
den 13 i denna månad finnes antecknadt, vill Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen att under denna hufvudtitel å extra stat för år 1912 bevilja:

[3.] till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater kronor 4,500: —
[4.] till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna
under innevarande år för den internationella skiljedomstolens
byrå i Haag............................................................. > 2,500: _

[5.] såsom bidrag till den internationella fredsbyrån
i Bern............................................... » 75Q. _

[6.] såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för interparlamentariska förbundets byrå och generalsekretariat
för år 1912 ...................................... > 750. _

[7.] till personliga godtgörelser för mistade kon sulatafgifter.

....................................................................... » 11,000: —

[8.] till personliga lönetillägg åt generalkonsulerna

I). Danielsson i London och M. Ameen i Hamburg .... » 5,500: —

[9.] till förstärkande af arbetskrafterna inom utrikesdepartementet
............................................................ > 3,000: _

[10.] till arfvode för eu legationssekreterare vid

beskickningen i Tokio och Peking............. » 7,500: —

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen:

[11.] att af det förut beviljade anslaget till gäldande
af det af statskontoret förskjutna belopp för
inköp af beskickningshus i Paris å extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af................................................ > • 25,000: —

[12.] att till täckande af vissa andra i statsrådsprotokollet
omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter å extra stat för år 1912 anvisa...... ?, 192,496: —

[13.] att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i utrikesdepartementet å extra stat för

år 1912 bevilja ett förslagsanslag af ............................ » 18,900: —

transport kronor 271,896: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 271,896: —
d[traf högst 455 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester.

Dessutom föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att medgifva,

[14.] att af hyresinkomsterna från kronans fastighet
i Konstantinopel må år 1912 för svenska kyrkan
i Paris få användas 1,169 kronor, att utgå såsom löne tillökning

för pastorn. _____

tillsammans kronor 271,896: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1911 upptagen och sådan den af Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 1,458,564: — 1,483,604
extra > 270,336: — 271,896

— således ökning kronor 25,040

— t> » 1,560

—

summa kronor 1,728,900: — 1,755,500

— således ökning kronor 26,600

—

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Fjärde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1911 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt 49,978,845 kronor,
vill Kungl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari*), föreslå
Riksdagen i fråga om

Arméförvaltningen:

[1.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för arméförvaltningen
samt af däri omförmälda tillägg till de i sammanhang
med fastställandet af nu gällande stat godkända
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de
i staten upptagna aflöningsförinånerna för den civila
personalen, minska anslaget till arméförvaltningen, nu
275,800 kronor, med 21,850 kronor till 253,950 kronor;

Skrifmaterialier, expenser och bränsle m. m. för
arméförvaltningen:

[2.] att i riksstaten uppföra ett nytt ordinarie anslag,
benämndt: »skrifmaterialier, expenser och bränsle

m. in. för arméförvaltningen, reservationsanslag», å .... kronor 30,900: —

Generalstabens fast anställda personal:

[3.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för general ________

transport kronor 30,900: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjärde liufvudtiteln”.

Bill. till Rik sd. Prof. 1911. l:a Sami. l:a Afd.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1911.

transport kronor
staben, höja anslaget till generalstabens fast anställda

personal, nu 321,315 kronor, med ................................ >

till 343,485 kronor;

samt att för tillträde till de inedgifna nya ålderstilläggens
åtnjutande skola gälla enahanda villkor, som
för tillträde till förut medgifven sådan förhöjning blifva
stadgade;

Artilleristaben:

[4.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ändrad stat för artilleristaben
samt af däri omförmälda villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten för vaktmästarna
upptagna aflöningsförmåner, i riksstaten för år 1912
upptaga förevarande anslag med oförändradt belopp
eller 16,200 kronor;

Kommendantsstaten:

[5.] att, med godkännande af det vid ofvan omförmälda
statsrådsprotokoll fogade förslag till ny stat
för kommendantsstaten, höja detta anslag, nu 32,128

kronor, med........................................................................

till 32,678 kronor;

Aflöning och rekrytering in. m.:

[6.] att, med godkännande af de vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till nya stater för truppförband
af infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen
samt för fast anställda officerare och underofficerare
med vederlikar samt betjänte vid fortifikationen och
för den fast anställda manskapsstyrkan vid ingenjörkårerna
och fälttelegrafkåren, höja anslaget till aflöning
och rekrytering m. m., nu 17,986,176 kronor,med
till 18,183,017 kronor; _

30,900:

22,170:

550:

196,841:

transport kronor 250,461:

Kungl. Majits nåd. prof). n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden:

[7.] att i riksstaten för år 1912 uppföra anslaget
till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden med
oförändradt belopp eller 125,800 kronor;

Intendenturkåren:

[8.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för intendenturkåren,
minska detta anslag, nu 681,583 kronor, med
4,468 kronor till 677,115 kronor;

Ink varteringskostnader:

[9.] att i riksstaten för år 1912 uppföra anslaget
till inkvarteringskostnader med oförändradt belopp eller
1,088,307 kronor;

Ålderstillägg:

[10.] att minska anslaget till ålderstillägg, nu
82,450 kronor, med 50 kronor till 82,400 kronor;

Landstormen:

[11.] att höja anslaget till landstormen, nu 198,225

kronor, med........................................................................

till 200,225 kronor;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation: [12.

] att minska detta anslag, nu 15,052 kronor,
med, i jämt krontal, 1,135 kronor till 13,917 kronor;

250,461: —

2,000: —

transport kronor 252,461: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Bemontering in. in.:

[13.] att höja anslaget till remontering in. in., nu

708,695 kronor, med................................................-.......

till 952,911 kronor;

Lega af hästar för artilleriets, ingenjör truppernas och
trängens exercis:

[14.] att höja anslaget till lega af hästar för artilleriets,
ingenjörtruppernas och trängens exercis, nu

613,272 kronor, med........................................................

till 629,048 kronor;

Krigshögskolor:

[15.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för krigshögskolan
samt af däri omförmälda villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten för vaktmästarna
upptagna aflöningsförmåner, höja anslaget till krigshögskolor,
nu 92,055 kronor, med.....................................

till 98,455 kronor;

Krigsskolan:

[16.] att i riksstaten för år 1912 uppföra anslaget
till krigsskolan med oförändrad t belopp eller 130,165
kronor;

Garnisonssjuklmsen i Stockholm och å Karlsborg:

[17.] att i riksstaten för år 1912 upptaga ifrågavarande
anslag med oförändradt belopp, 88,200 kronor,
äfvensom medgifva, att reservationer å anslaget må
användas till upphjälpande af underläkarnas vid garnisonssjukhuset
i Stockholm löneförhållanden;_

252,461:

244,216:

15,776:

6,400:

transport kronor 518,853.

Kungl Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

De värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning
in. in.:

[18.] att minska detta anslag, nu 2,877,465 kronor,
med 235,101 kronor till 2,642,364 kronor.

Arméns vapen, ammunition och inålskjutningsmateriel
samt artilleriets öfningar och materiel:

[19.] att i riksstaten för år 1912 uppföra ifrågavarande
anslag med oförändradt belopp 2,708,850
kronor;

Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsntgifter
samt foi’tiiikationens öfningar och materiel:

[20.] att höja anslaget till arméns byggnader,
mötesfält och kominendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel, nu 1,146,640 kronor, med »
till 1,260,390 kronor;

Arméns mathållning:

[21.] att minska anslaget till arméns mathållning,
nu 7,604,691 kronor, med 218,133 kronor till 7,386,558
kronor;

Furagering af arméns hästar:

[22.] att höja detta anslag, nu 3,110,882 kronor,

med, i jämnadt tal,...........................................................

till 3,199,752 kronor;

Arméns munderingsutrustning:

[23.] att minska detta anslag, nu 4,528,197 kronor,
med, i jämnadt tal, 120,050 kronor till 4,408,147
kronor;

518,853: —

113,750: —

88,870: —

transport kronor 721,473: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 721,473: —

Arméns diverse intendenturbekof:

[24.] att minska detta anslag, nu 786,072 kronor,
med, i jämnadt tal, 22,468 kronor till 763,604
kronor;

Arme''ns kasernutredning samt ved, ljus och vatten:

[25.] att höja anslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten, nu 1,777,056 kronor, med, i

jämnadt tal,......................................................................., » 122,530: —

till 1,899,586 kronor;

Arméns sjuk- och veterinärvård samt Imf beslag m. m.:

[26.] att minska detta anslag, nu 376,593 kronor,
med 4,407 kronor till 372,186 kronor;

Ersättning för rustning och rotering:

[27.] att minska detta anslag, nu 950,000 kronor,
med 80,000 kronor till 870,000 kronor; _

summa kronor 844,003: —

[28.] Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i
1911 års riksstat finnas å fjärde hufvudtiteln uppförda,
föreslår Kungl. Maj:t icke någon förändring.

Summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat utgör................................................ » 49,978,845: —

summa kronor 50,822,848: —

Härifrån

afgår genom minskning af anslagen

arméförvaltningen............ kronor 21,850

intendenturkåren ____________ » 4,468

ålderstillägg

till

kronor 50,822,848: —

transport kronor 26,368

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 26,368: — kronor 50,822,848: —

ersättning åt vissa löntagare
i följd af arméns
omorganisation... »
de värnpliktigas aflöning,
inskrifning och redovisning
m. m............. »

arméns mathållning........ »

arméns munderingsut rustning.

................ »

arméns diverse intenden turbehof.

....................... »

arméns sjuk- och veterinärvård
samt hofbe slag.

............................... >

ersättning för rustning
och rotering................ »

1,135: —

235,101: —
218,133: —

120,050: —

22,468: —

4,407: —
80,000: —

707,662: —

hvadan denna hufvudtitels ordinarie anslag för år
1912 enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle uppgå till..... kronor 50,115,186: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver landtförs
varsår en den för den 13 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår

Kungl. Maj:t Riksdagen: [29.] att för fortsatt anskaffning af nya eldhand-vapen för armén bevilja 1,200,000 kronor, samt att häraf å extra stat för år 1912 anvisa..........................	kronor	200,000: —
[30.] att för anskaffning af ny fältartillerimateriel af det utaf 1909 års Riksdag beviljade beloppet, 3,000,000 kronor, å ekträ stat för år 1912 anvisa yt-terligare.......................................		800,000: —
[31.] att utaf det till fullbordande af befästnings-arbetena vid Boden beviljade beloppet, 7,134,500 kro-nor, å extra stat för år 1912 anvisa .................		200,000: —
transport kronor	1,200,000: —

Kungl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[32.] att utaf det af 1906 års Riksdag till
uppförande af kasernetablissemang för femton infanteriregementen
beviljade anslaget, 21,744,000 kronor, a

extra stat för år 1912 anvisa........................................

[33.] att utaf den för uppförande af lokaler för
krigshögskolan in. m. beviljade summan, 440,000 kronor,
å extra stat för år 1912 anvisa återstoden.......... »

[34.] att utaf den till uppförande af en befälsbyggnad
för Norrbottens regemente beviljade summan,

145,000 kronor, å extra stat för år 1912 anvisa återstoden
....................-.........................................;......-........ *

[35] att för ytterligare mässlokaler vid Vendes

artilleriregemente å extra stat för år 1912 anvisa........

[36.] att för beredande af mässlokaler för Underofficerare
och manskap vid Skånska dragonregementet

å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af ------------ »

[37.] att till vissa byggnadsarbeten vid fälttelegrafkårens
etablissemang å Alarieberg å extra stat förär
1912 anvisa ett belopp af—...................................... »

[38.] dels att för anskaffande af ingenjör materiel
m. m. för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani

å extra stat för år 1912 anvisa..................................... »

med rätt för Kungl. Maj:t att af omhänderhafvande
medel under år 1911 förskjuta beloppet för att sedermera
ersättas af ifrågavarande anslag;

dels ock att för anskaffande af ingenjör materiel
in. in. för Bodens ingenjörkår bevilja 117,000 kronor

samt att häraf å extra stat för år 1912 anvisa............ »

[39.] att för anskaffning af ballong- och gnisttelegrafmateriel
in. in. bevilja 316,000 kronor och häraf

å°extra stat för år 1912 anvisa .............-....................... »

[40.] att till anskaffning af belysningsmateriel bevilja
165,000 kronor samt att häraf å extra stat för

år 1912 anvisa.......................-................-...............- ----.....

[41.] att af det för anskaffning af nya uniformer
för armén beviljade anslag, 6,000,000 kronor, å extra

stat för år 1012 anvisa.................................-................... »_

transport kronor

1,200,000: —

3,250,000: —
220,000: —

72,500: —
14,000: —

50,000: —

60,000: —

15,000: —

17,000: —

136,000: —

82,500: —

200,000: —
5,317,000: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[42.] att för inköp af inventarier i nya kasern etablissemang

å extra stat för år 1912 anvisa.............. »

[43.] att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
såsom extra anslag för år 1912 anvisa............... »

med rätt för Kungl. Maj:t att under följande år använda
hvad af anslaget kan under år 1912 besparas;

[44.] att till befrämjande af det frivilliga sjukvårdsväsendet
i krig å extra stat för år 1912 anvisa.. »
[45.] att för beredande af tillfällig löneförbättring
åt fortilikationskassören och redogöraren samt fortifikationskassörerna
och förvaltarna vid fortifikationen å

extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af.................. »

[46.] att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag angifna
grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt eu
del betjänte, som åtnjuta aflöning från fjärde hufvudtitelns
medel, å extra stat för år 1912 såsom förslagsanslag
anvisa, i jämnadt tal, ett belopp af.......... »

[47.] att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i landtförsvarsdepartementet, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder
och villkor, å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af.................................................................... j,

däraf högst 175 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester;

[48.] att för utbetalande af tillägg till dagaflöning
åt indelt manskap med 2 kronor till korpral, vicekorpral
och menig beställningsman samt 2 kronor 10 öre
till annan menig för tjänstgöring i egenskap af underbefäl,
instruktör eller beställningsman vid skolor och
öfningar utom vanliga repetitionsöfningar å extra stat
för år 1912 anvisa såsom förslagsanslag ett, jämväl

för afrundande af hufvudtitelns slutsumma, till............ »

jämkad t belopp;

[49.] att för extra lönetillägg åt vissa bataljonsläkare
samt genomförande af fältläkarkårens omorganiation
å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af... »

transport kronor

Bill. till Rilcsd. Prot. 1911. l:a Sami. ha Afd.

5,317,000: —

200,000: —
870,000: —

10,000: —

13,545: —

398: —

8,270: —

154,120: —

40,600: —
6,613,933: —

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 6,613,933: —

[50.] att för beredande af personligt lönetillägg åt
musikdirektören vid Hälsinge regemente Carl Anders

Clementz å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af » 483: —

[51.] att för täckande af brist i ordinarie byggnadsanslaget
å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af, i jämnadt tal, ....... » 241,712: —

[52.] att till täckande af vissa utaf arméförvaltningen
och statskontoret utgifna förskott å extra stat

för år 1912 anvisa, i jämnadt tal, ett belopp af ........ »__ 206,686: —

summa kronor 7,062,814: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i 1911 års
riksstat upptagen och sådan den åt Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 49,978,845: — 50,115,186:— således ökning kr. 136,341: —
extra » 4,577,755:— 7,062,814:-- > _» > 2,485,059: —

summa kronor 54,556,600: — 57,178,000:—således ökning kr. 2,621,400: —

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

Femte hnfvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant ............................................................................... kronor 19,382,027: —

indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag:

friheter .............................................................. » 405: —

ersättningar ................................................................ » 4: —

tillsammans kronor 19,382,436: —

vill Kungl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå Riksdagen
beträffande

Marinförvaltningen:

[1.] att godkänna sådan ändring i den år 1908 för
marinförvaltningens vaktmästare faställda aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år
höjas med 100 kronor samt en hvar annan vaktmästares
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl
efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor som för tillträde till förut
medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Aflöning för flottans kårer och stater:

[2.] att godkänna stater för flottans officerskår,
för reservofficerare under repetitionsöfning vid flottan,

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte liufvudtiteln”.

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår
samt å dagaflöning till officerare och underofficerare
vid flottan äfvensom för marin intendenturk åren och
för reservmarinintendentsaspiranter af den lydelse, bilagorna
n:r 2—8 vid nämnda protokoll utvisa;

att i riksstaten för år 1912 från reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan öfverföra 9,500 kronor till anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater;

att, med godkännande af förordad uteslutning af
stat för marinintendenturkåren i flottans reserv och
minskning i anvisningen för reserv- och indragningsstaterna
samt båtsmanskompanierna, i riksstaten för år
1912 höja anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater med, förutom nämnda öfverföring,...................... kronor

samt att följaktligen i riksstaten för år 1912 upptaga
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater,
nu 5,725,947 kronor, med ett belopp af 5,808,819
kronor;

Naturaunderhåll åt personal vid flottan:

[3.] att i riksstaten för år 1912 från förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför öfverföra 386,750 kronor
till förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan och jämväl därutöfver höja sistnämnda anslag

med..................................................................................... i>

samt följaktligen i riksstaten för år 1912 uppföra förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan, nu
1,191,460 kronor, med ett belopp af 1,703,030 kronor;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[4.] att i riksstaten för år 1912 höja reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll, nu

2.375,000 kronor, med ....................................................

till 2,416,000 kronor -

73,372

124,820

41,000

transport kronor 239,192

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Flottans öfningar:

[5.] att i riksstaten för år 1912 från reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan öfverföra 5,400 kronor till reservationsanslaget
till flottans öfningar, med förklarande att ifrågavarande
medel må tills vidare inbegripas i sistnämnda anslags
nuvarande belopp, 1,800,000 kronor;

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan:

[6.] att, vid bifall till förut under punkterna 2
och 5 gjorda framställningar att från det i gällande
riksstat uppförda reservationsanslaget till repetitionsöfningar
för reservofficerare vid flottan å 14,900 kronor
i riksstaten för år 1912 öfverföra 9,500 kronor till anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater samt
återstående 5,400 kronor till reservationsanslaget till
flottans öfningar, ur riksstaten för år 1912 utesluta
reservationsanslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare
vid flottan;

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför:

[7.] att, vid bifall till framställningen under
punkt 3 om öfverflyttning af 386,750 kronor från det
nu i riksstaten med 1,857,500 kronor uppförda förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför till anslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan, i riksstaten för år
1912 jämväl öfverföra från förstnämnda anslag 11,050
kronor till anslaget till sjukvård för marinen; samt
att höja det därefter återstående anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, 1,459,700 kronor, med...............................

till 1,616,500 kronor;

239,192: —

156,800: —

transport kronor 395,992: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Undervisningsverken:

[8.] dels att godkänna sådan ändring i den för sjökrigshögskolan
gällande aflöningsstat, att lönen för den
därå uppförda vaktmästaren förklaras kunna höjas ej
blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor;

dels att, med godkännande af stat för sjökrigsskolan
af den lydelse, bilagan n:r 9 vid omförmälda protokoll
utvisar, i riksstaten för år 1912 minska reservationsanslaget
till sjökrigsskolan, nu 42,024 kronor,
med 1,674 kronor till 40,350 kronor;

dels ock att, med godkännande af stat för skeppsgosseskolan
af den lydelse, bilagan n:r 10 vid förenämnda
protokoll utvisar, i riksstaten för år 1912 höja
anslaget till skeppsgosseskolan, nu 27,670 kronor, med
till 29,170 kronor;

samt godkänna följande villkor och bestämmelser
att gälla rektor vid skeppsgosseskolan för åtnjutande
af de i staten för honom upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:

att rektor skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af skeppsgosseskolan eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad;

att med rektorsbefattningen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat och ej
heller annan tjänstebefattning, så framt ej vederbörande
stationsbefälhafvare, uppå därom gjord framställning,
finner befattningen icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjänstgöringen vid skeppsgosseskolan;

att de i rektors aflöning ingående tjänstgöringspenningarna
skola beräknas utgå efter kalenderår, men
till olika belopp för lästiden och för ferierna efter
särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas
; _

395,992:

1,500:

transport kronor 397,492:

Kvngl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

att tjänstgöringspenningar icke få af rektor uppbäras,
under det han åtnjuter full tjänstledighet,
utan skola för denna tid utgå till den, som förrättar
tjänsten;

att, då rektor af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, han äger uppbära hela lönen, men att,
om han undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från
tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är
lagligen förhindrad att befattningen sköta, han kan
förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfva
s skäligt;

att för rektor uppflyttning från lägre till högre
lönegrad må äga rum efter förloppet af fem år, därest
han under mera än fyra femtedelar af den tjänstgöringstid,
som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,
med nit och skicklighet bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjänst
eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, hvarjämte
rektor må för erhållande af ålderstillägg räkna sig till
godo det antal tjänstår vid de allmänna läroverken,
han såsom adjunkt vid dylikt läroverk skulle ägt rätt
beräkna för uppflyttning i högre lönegrad;

att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre
aflöningen icke får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadg-ade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; samt

att, om rektor, då han intjänat stadgad tid för
erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till
pension och fyllnadspension, han icke må tillträda
samma förhöjning;

äfvensom förklara,

ej mindre att den, som med eller efter 1912 års
ingång tillträder befattningen såsom rektor vid skepps transport

kronor

397,492: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

gosseskolan, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda
villkor och bestämmelser;

än äfven att, om förutvarande innehafvare:! af
befattningen icke före den 1 november 1911 anmäler,
att han vill underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, han skall
varda bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner; kommande

vid bifall härtill anslaget till undervisningsverken
att i sin helhet minskas från 106,019
kronor till 105,845 kronor;

Aflöning för kustartilleriets personal:

[9.] att, med godkännande af stat för kustartilleriet
af den lydelse, bilagan n:r 11 vid omförmälda protokoll
utvisar, i riksstaten för år 1912 höja anslaget till
aflöning för kustartilleriets personal, nu 1,378,944 kronor,
med ............................................................................ »

till 1,400,469 kronor;

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap:

[10.] att i riksstaten för år 1912 från förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning därför öfverföra 209,200
kronor till förslagsanslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap och jämväl därutöfver höja sistnämnda
anslag med........................................................... »

samt följaktligen i riksstaten för år 1912 uppföra förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap, nu 258,318 kronor, med ett belopp af 523,173
kronor;

397,492

21,525

55,655

transport kronor 474,672

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1911.

transport kronor

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför:

[11.] att minska förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, nu 690,000 kronor, med 41,800 kronor;

att, vid bifall till framställningen under punkt
10 om öfverflyttning af 209,200 kronor från ifrågavarande
anslag till anslaget till naturaunderhåll åt
kustartilleriets manskap, i riksstaten för år 1912 jämväl
öfverföra från förstnämnda anslag 4,000 kronor till
anslaget till sjukvård för marinen; samt

att följaktligen i riksstaten för år 1912 upptaga
förslagsanslaget till kustartilleribe vä ringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför med det
efter omförmälda minskning och öfverflyttningar å tillhopa
255,000 kronor återstående beloppet, eller

435,000 kronor;

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och
badinrättningar:

[12.] att i riksstaten för år 1912 höja förslagsanslaget
till uppvärmning, belysning, renhållning samt
tvätt- och badinrättningar, nu 2ö5,000 kronor, med.... »

till 300,000 kronor;

Sjukvård för marinen:

[13.] att i riksstaten för år 1912 upptaga anslaget
till sjukvård för marinen såsom förslagsanslag;

att, vid bifall till framställningarna under punkterna
7 och 11 om öfverflyttning till samma anslag
dels af 11,050 kronor från förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, dels ock af 4,000 kronor från förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be transport

kronor

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. l:a Sami. ha Afd.

474,672: —

65,000: —

539,672: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

klädnad och ersättning därför, jämväl höja förstnämnda

anslag med.......................................................................... »

samt att följaktligen i stället för det nuvarande
reservationsanslaget till sjukvård för marinen å 91,700
kronor i riksstaten för år 1912 uppföra ett förslagsanslag
till sjukvård för marinen å 112,960 kronor;

Skrifmaterialier och expenser m. in.:

[14.] att i riksstaten för år 1912 höja förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. från

113,864 kronor med......................................................... »

till 113,902 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[15.] att reservationsanslaget till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna måtte i riksstaten
för år 1912 upptagas till enahanda belopp,
hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats,
eller 1,700,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning
af däruti ingående friheter och ersättningar
409 kronor, utföras med 1,700,409 kronor, under förutsättning
därjämte att de å förenämnda inkomsttitel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills
få med vederbörligt tillstånd användas för de med
anslaget afsedda ändamål;

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[16.] att i afvaktan på den nådiga proposition
angående omorganisation af undervisningsanstalterna
för sjöfart, Kungl. Maj:t må komma att till Riksdagen
aflåta, i det för undervisningsanstalter för sjöfart uppförda
ordinarie anslaget, nu 100,800 kronor, måtte

beräknas en förhöjning af................................................ »

och anslaget i dess helhet sålunda beräknas till 182,700
kronor;

539,672: —
6,210: —

38: —

81,900: —

transport kronor 627,820: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 627,820: —

Nautisk-meteorologiska byrån:

[17.] att, med godkännande af stat för nautiskmeteorologiska
byrån af den lydelse, bilagan n:r 12
vid förenämnda protokoll utvisar, i riksstaten för år
1912 höja anslaget till nautisk-meteorologiska byrån,

nu 24,000 kronor, med.....................................................

till 25,500 kronor.

Beträffande öfriga under femte hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kungl. Maj:t icke någon
förändring.

1,500:

Summa kronor

Den föreslagna tillökningen i ordinarie

anslag

ntgör således .................................................................... kronor

hvarifrån böra afräknas:
dels det belopp, som torde öfverföras
från reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för reservofflcerare
vid flottan till
reservationsanslaget till flot -

629,320:

tans
nämnda

öfningar,

utan att sist -

anslag

därigenom

1,674:

ökas. —................................... kronor 5,400: —

dels minskning af reservationsanslaget
till sjökrigsskolan....
dels minskning af förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför ............

41,800: —

48,874:

då anslagsförhöjningen utgör.................................... kronor 580,446: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................. » 19,382,436: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kungl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................. kronor 19,962,882: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden
den 13 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår Kungl.
Maj:t Riksdagen:

[18.] att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i sjöförsvarsdepartementet, i enlighet med
grunder och på villkor, som angifvas i statsrådsprotokollen
öfver justitieärenden och sjöförsvarsärenden för
den 13 innevarande januari, på extra stat för år 1912

bevilja ett förslagsanslag af ........................-......—.......... kronor 4,115:

däraf högst 75 kronor må användas till höjning
af vikariatsersättning under semester;

[19.] att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag af............ » 4,750,000:

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[20.] dels att på extra stat för år 1912 bevilja:

till skjutförsök och inskjutning af kanoner » 35,000: —

» anskaffning af automatiska kulsprutor
för jagarna Mode, Magne, Väte,

Ragnar och Sigurd............................. » 58,000: —

» försök med affyrningsanordningar...„...... » 45,000: —

» försök med torped- och gnistsignalma teriel.

...................................................... * 25,000:

dels att för anskaffning af och anställande af försök
med en 28 cm. kanon med lavettage samt ammunition
bevilja ett anslag af 300,000 kronor och däraf

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af............ » 100,000: —

dels att af det utaf 1909 års riksdag beviljade
anslag för anbringande af kikarsikten å de å l:a kl.
pansarbåtar, torpedkryssare och jagare befintliga 57
mm. kanonerna å 195,000 kronor på extra stat för år

1912 anvisa återstående, ännu icke anvisade beloppet.. » 65,000: —

dels att af det utaf 1909 års riksdag för omladdning
af 21 cm. och 15 cm. halfpansargranater med
brisansämne beviljade anslag å 300,000 kronor anvisa
på extra stat för år 1912 ett belopp af......................... »__75,000:

transport kronor 5,157,115:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

dels att af det utaf 1909 års riksdag till anordningar
för ökande af artilleriets eldhastighet å l:a kl.
pansarbåtar beviljade anslag å 385,000 kronor anvisa
på extra stat för år 1912 återstående, ännu icke anvisade
beloppet,..................................................................... »

dels att af det utaf 1910 års riksdag beviljade anslag
för anskaffning af torpeder och torpedmateriel å 481,200
kronor på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af »
dels ock att för anskaffning af gnistsignalmateriel
bevilja ett anslag af 375,000 kronor och däraf på extra

stat för år 1912 anvisa ett belopp af_............................

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[21.] dels att för anskaffning af handininor med
tillbehör för flottan bevilja ett anslag af 329,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af »
dels att för anskaffning af båtmateriel för sjöpositioner
bevilja ett anslag af 146,000 kronor och
däraf anvisa på extra stat för år 1912 ett belopp af »
dels ock att på extra stat för år 1912 bevilja till

försök med minmateriel ett anslag af............................. »

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen
[22.] att för anskaffning af belysningsmateriel med
tillbehör bevilja ett anslag af 59,000 kronor och däraf

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af............ »

[23.] att för anskaffning af brisansladdade projektiler
till kustartilleriets grafva kastpjäser bevilja ett
anslag å 150,000 kronor och däraf på extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af............................................ »

[24.] att till eldledningsanordningar för kustfästningarnas
rörliga bestyckning bevilja på extra stat
för år 1912 ett anslag af................................................ »

[25.] att till anordningar för genomblåsning af
vissa kustartilleriets kanoner bevilja ett anslag af

52,000 kronor och däraf på extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af ........................................................... »

[26.] att för ändring af vissa till Hörningsholms"
kustposition hörande kanoner bevilja på extra stat för
år 1912 ett anslag af........................................................ »

transport kronor

5,157,115: —

125,000: —
127,200: —
187,500: —

164,500: —

73,000: —
70,000: —

29,500: —

50,000: —
42,000: —

26,000: —

20,200: —
6,072,015: —

Kungl. Maj:ts råd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[27.] att till anordningar för elektrisk f]ärrmanövrering
af vissa strålkastaretorn, tillhörande Karlskrona
fästning, bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag af »
Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[28.] dels att af det utaf 1910 års riksdag beviljade
anslag för anskaffning af en ångkranpråm å

115,000 kronor anvisa på extra stat för år 1912 återstående,
ännu icke anvisade beloppet ............................ »

dels ock att för anskaffning af min- och telefonmateriel
i öfrigt för kustartilleriet bevilja på extra stat

för år 1912 ett anslag af ................................................ »

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[29.] att, i afvaktan på den nådiga proposition
angående förflyttning eller utvidgning af flottans station
i Stockholm, Kungl. Maj:t må komma att till
Riksdagen aflåta, för byggnadsarbeten vid nämnda station
bland de extra anslagen å femte hufvudtiteln för

år 1912 beräkna ett belopp af........................................ »

Därjämte föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[30.] att på extra stat för år 1912 bevilja

till anskaffning af stängseltråd för Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning ................ kr. 8,500: —

till anordnande af bäddningar för
3 st. 8 cm. kanoner inom samma fästning
........................................................ » 2,700: —

samt till komplettering af stängslet
kring Oscar II:s fort och närliggande

kronan tillhörigt område........................ » 17,700: —

eller tillhopa.................................................................... »

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen
[31.] att för uppförande vid Oscar-Fredriksborg
af ett bostadshus för underofficerare samt af ett exercishus
bevilja ett anslag af 173,500 kronor och däraf på

extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af ................ »

[32.] att för anskaffning af transportmedel för
flottans varf i Karlskrdna bevilja på extra stat för år
1912 ett anslag af............................................................ »

transport kronor

6,072,015: —

20,000: —

55,000: —

68,200: —

400,000: —

28,900: —

86,750: —

85,000: —
6,815,865: —

Kungl. Maj:ts nåd. ■prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[33.] att. för anskaffning af transportmedel för
flottans varf i Stockholm bevilja på extra stat för år
1912 ett anslag af .................................................... ;)

[34.] att af det utaf 1910 års riksdag beviljade
anslag å 100,000 kronor för ersättande af föråldrade
arbetsmaskiner med snabbarbetande dylika samt för
afhjälpande af brist på arbetsmaskiner vid flottans
varf i Karlskrona anvisa på extra stat för år 1912

återstående, ännu icke anvisade beloppet.,...................... »

[35.] att för anordnande af en marinläkarkurs bevilja
på extra stat för år 1912 ett anslag af................ »

[36.] att för arfvoden åt vid skeppsgossekåren i
Marstrand anställda personer samt medikamenter, bad
m. m. på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af »
[37.] att till personligt lönetillägg åt marindirektören
af 2:a graden i flottan Carl Eric Richson på

extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af ................ »

[38.] att till beredande af personligt lönetillägg af
600 kronor för år åt en hvar af bataljonspredikanterna
vid flottans station i Karlskrona Ernst Alfred
Waldemar Holmberg och Ernst Algot Collén på extra

stat för år 1912 anvisa ett belopp af............................ »

[39.] att för påskyndande af sjö mätningarna vid
rikets kuster bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag
af................................................. x

[40.] att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 13 innevarande
januari angifna grunder, af extra lönetillägg
för år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte i ämbetsverk,
kårer och stater, hörande till sjöförsvarsdepartementet,
på extra stat för år 1912 anvisa såsom

förslagsanslag ett belopp af ............................................ »

[41.] att, till täckande af förskott, å riksstatens
femte hufvudtitel för år 1912 anvisa ett extra anslag af »

tillsammans kronor

6,815,865:

48,000:

50,000:

5,000:

10,498:

1,365:

1,200:

192,000:

8,600:

7,690:

7,140,218:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1911 års riksstat
upptagen och sådan den är af Kungl. Maj:t nu föreslagen, utfallei på
följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 19,382,436:- 19,962,882:- således ökning kronor 580,446: —
extra » 4,248,264:- 7,140,218:- > > > 2,891,954:-

summa kronor 23,630,700: - 27,103,100: — således ökning kronor 3,472,400: —

Kungi. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Sjätte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant........................................... kronor 44,089,245: —

indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................ > 4,567: _

tillsammans kronor 44,093,812: —

vill Kungl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 13 innevarande januari, föreslå Riksdagen
beträffande

Regeringsrätten:

[1-] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för regeringsrättens vaktmästare fastställda aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens lön ej
blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor äfvensom för tillträde
till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar bestämma
enahanda villkor som för tillträde till förut
medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

Landsstaterna i länen:

[2.] att godkänna sådan ändring i den år 1908
för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna fastställda
afiöningsstat, att lönen för de därå uppförda
vaktmästare förklaras kunna höjas ej blott efter 5 år
med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor äfvensom för tillträde till sålunda
medgifven aflöningsförhöjning bestämma enahanda vill Bih.

till Riksd. Prof. 1011. l:a Sami. l:a Afd.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

kor som för tillträde till förut medgifven sådan förhöjning
blifvit stadgade;

[3.] att anslaget till landsstaterna i länen må,
med anledning af de i statsrådsprotokollet omförmälda

boställens indragning, höjas med...................................... krono]

kommande vid bifall härtill anslaget till landsstaterna
i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag) att
höjas från 3,066,970 kronor till 3,068,635 kronor;

Yäg- och vattenbyggnad sstaten:

[4.] att, i afvaktan å den nådiga proposition angående
lönereglering för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Kungl. Maj:t må komma att aflata till ltiksdagen,
tillsvidare förslagsvis beräkna en höjning af
anslagstiteln till väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf
två särskilda reservationsanslag till expenser för allmänna
arbeten och till vägundersökningar, hvartdera

å 45,000 kronor) med .....................................................

eller från 179,400 kronor till 239,400 kronor;

Postverket:

[5.] att förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget
till postverket, för år 1911 förslagsvis bestämdt
till 21,690,000 kronor att utgå direkt af postmedlen,
skall ur riksstaten utgå;

Telegrafverket:

[6.] att förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget
till telegrafverket, för år 1911 förslagsvis bestämdt
till 13,020,000 kronor att utgå direkt af telegrafmedlen,
skall ur riksstaten utgå.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

a) Medicinalstyrelsen:

[7.] dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet

tillstyrkta förslag till aflöningsstat för medicinalstyrel-_

transport kronor

1,665:

60,000:

61,665

Kungl. MajUs nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

sen, att tillämpas från och med år 1912, äfvensom de
i statsrådsprotokollet angifna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner; dels

förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången
af år 1912 tillträder befattning i medicinalstyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar
i medicinalstyrelsen, hvilka icke före den
1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels medgifva, att, därest tillförordnade medicinalrådet,
öfverläkaren vid Västerviks hospital Gustaf
Richard Stenbeck utnämnes till medicinalråd och byråchef
å den nya staten, han må för åtnjutande af löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, han därförinnan
på grund af nådigt förordnande uppehållit medicinalrådsämbete,
samt

att extra vaktmästare, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställd hos medicinalstyrelsen och
antages till vaktmästare å denna stat, äger att för åtnjutande
af löneförhöjning räkna sig till godo den tid,
han därförinnan tjänstgjort såsom extra vaktmästare
mot ersättning från särskild! af Kungl. Maj:t och Riksdagen
anvisadt anslag;

dels ock höja det i riksstaten uppförda anslaget

till medicinalstyrelsen från 95,550 kronor med............

eller sålunda till 137,600 kronor.

61,665

42,050

transport kronor 103,715

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

b) Statsmedieinska anstalten:

[8.] medgifva, att arfvodet till assistenten vid statsmedicinska
anstaltens medicinskt-bakteriologiska afdelning
må från och med år 1912 höjas från 2,000 kronor
till 3,000 kronor, dock att förmånen af fri bostad
skall bortfalla; samt för sådant ändamål höja anslaget
till statsmedieinska anstalten från 54,200 kronor med »
till 55,200 kronor.

c) Förste provinsialläkare och provinsialläkare:

[9.] dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet
tillstyrkta förslag till aflöningsstat för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, att tillämpas från och
med år 1912, äfvensom de uti statsrådsprotokollet
angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;
dels förklara,

att enhvar, som med eller efter ingången af år
1912 tillträder befattning såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar
såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
indika icke före den 1 november 1911 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock upptaga det under anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater uppförda anslaget
till provinsialläkarna under förändrad rubrik till »för- _

transport kronor

103,715

1,000

104,715

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

ste provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja

detsamma från 399,300 kronor med............................... »

till 889,800 kronor;

kommande, vid bifall till hvad under punkterna
7, 8 och 9 föreslagits, anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater, nu upptaget till 561,800 kronor,
däraf 12,000 kronor reservationsanslag, att höjas med
533,550 kronor till 1,095,350 kronor, däraf 12,000
kronor reservationsanslag.

Hyresersättning åt provinsialläkare:

[10.] förklara, att det i riksstaten till hyresersättning
åt provinsialläkare upptagna förslagsanslag, högst
104,250 kronor, skall ur riksstaten utgå.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande:

[11.] dels att det i riksstaten för bidrag till extra
provinsialläkares aflönande upptagna förslagsanslag å
65,000 kronor minskas med 35,000 kronor och uppföres
såsom ett till siffran bestämdt anslag å 30,000
kronor;

dels att behållningar å anslag till nyinrättade
provinsialläkarbefattningar, innan tjänsterna första
gången blifvit tillsätta, må användas till bidrag till
extra provinsialläkares aflönande i distrikt, Indika
förut åtnjutit statsunderstöd;

Stensele och Sorsele distrikt med 1,300 kronor till en
hvar af dem samt till extra provinsialläkare i Arjepluogs
distrikt med 1,000 kronor, till de tre sistnämnda
intill dess den ifrågasatta förändringen af de extra
provinsialläkardistrikten till ordinarie trädt i kraft.

104,715: —
490,500: —

transport kronor 595,215:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Hospitals underhåll:

[12.] att höja förslagsanslaget till hospitals underhåll
med............................................................................ »

eller från 3,100,000 kronor till 3,500,000 kronor;

[13.] att medgifva, att det belopp af högst 39,900
kronor, som Riksdagen beviljat till arfvoden åt tjänstemän,
hvilka ej äro upptagna i hospitalens och asylernas
lönestater, höjes med 700 kronor till högst
40,600 kronor, på det att Kungl. Maj:t må blifva i
tillfälle att bestämma arfvodet. till sekreterarna vid
Göteborgs hospital och Växjö hospital till 800 kronor
om året samt för predikanten vid Göteborgs hospital
till 1,000 kronor om året; samt

att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

Järfsö sjukhus för spetälska:

[14.] att för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska
uppföra ett ordinarie anslag af..............................

Rörsäkringsinspektionen:

[15.] att till upprätthållande af försäkringsinspektionens
verksamhet å ordinarie stat uppföra ett reservationsanslag
af.............................................................

att utgå af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet, under
förutsättning tillika att de å dessa bidragsmedel
uppkommande öfverskott fortfarande såsom hittills
skola efter vederbörligt tillstånd användas för det
med anslaget afsedda ändamål.

595,215:

400,000:

22,000:

53,000:

transport kronor 1,070,215

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Sjnkkasseväsendets befrämjande:

[16.] dels att till sjukkasseväsendets befrämjande
å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å ................ »

dels ock medgifva,

att från berörda anslag tillsvidare må utgå hvad
som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor
statsbidrag i enlighet med de grunder och villkor, som
innefattas i Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1910, n:r
157; samt

att af samma anslag tillsvidare jämväl må användas
erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning
för Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af
kostnaderna för sjukkassebyråns inom kominerskollegium
verksamhet;

Bidrag till fiskares försäkring:

[17.] att till bestridande af statens bidrag till
fiskares försäkring å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag
af ..................................................................... »

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:

[18.] att för jämnande af hufvudtitelns slutsumma
öka förslagsanslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. med................................................. »

eller från 425,779 kronor till 425,861 kronor.___

summa ökning kronor

Summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat
utgör............................................ kronor 44,093,812

Härifrån afgå dels de
anslag, som föreslagits
skola utgå ur riksstaten
nämligen:

1,070,215: —

1,300,000: —

16,000: —

82: —

2,386,297: —

transport kr. 44,093,812 kronor 2,386,297: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kr. 44,093,812 kronor 2,386,297: —

till postverket...................kr. 21,690,000

» telegrafverket............. » 13,020,000

» hyresersättning åt provinsialläkare.
............... » 104,250

dels ock genom minskningen
af anslaget till
bidrag till extra provinsialläkares
aflönande
............................... > 35,000 » 34,849,250 » 9,244,562: —

hvadan denna hufvudtitels ordinarie anslag för år
1912 enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle uppgå till .... kronor 11,630,859: —-

Extra anslag.

Kungl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver civilärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvud -

titel må å extra stat för år 1912 beviljas till:

[19.] provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder och på de däruti förordade
villkor, ett förslagsanslag af................................ kronor 13,540: —

däraf högst 325 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester;

[20.] extra föredragande inom civildepartementet, », 7,000: —

däraf 2,500 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar; [21.

] ytterligare en särskild föredragande inom civildepartementet
..... » 4,000: —

[22.] förhöjning af de inom civildepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli anställda amanuensernas
arfvoden in. m............................... »_15,900: —

transport kronor 40,440: —

Kungl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[23.] dels fortsatt utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser»
och »Meddelanden angående automobiltrafik».
.................................................................................. »

dels ock arkivinredning och anskaffande af möbler
i den nya lokal, där redaktionen af ifrågavarande tidningar
kommer att inrymmas........................................... »

med rätt för Kungl. Magt att förskottsvis af tillgängliga
medel redan under år 1911 utanordna sistnämnda
belopp.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[24.] att på extra stat för år 1912 ställa till

Kungl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af______________ »

att, hufvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 21 februari 1908 angifna villkor
för åtnjutande af bidrag från anslaget, användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på
landet, där sådan kan af förhållandena påkallas, under
medgifvande tillika, dels att af detta anslag ett belopp
af 10,000 kx-onor må användas till åtgärder i särskilda
fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande
och gripande, dels att Kungl. Maj:t må af
anslaget använda lämpligt belopp till årsarfvode åt en
polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet
biträda ej mindre vid uppläggning och förande
af register öfver den polisstyrka, som kan komma att
ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas
förfogande för beredande af polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet
af frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall;

[25.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af...................................................................„ »

för beredande af tillfällig löneförbättring under samma
år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän,
att utgå med de i statsrådsprotokollet angifna
belopp;

[26.] att för juridiskt biträde åt de svenska
lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappförmän

transport kronor

Bih. till Riksd. Prof. 1911. l:a Sami. ha Afd.

40,440: -

24,000: —
1,000: —

350,000: —

794,800: —

1,210,240: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 1,210,240:

äfvensom ordningsmän inom lappbyarna på extra stat

för år 1912 anvisa________________________-................-.................

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen
[27.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af
till undersökningar af mindre hamnar och farleder
äfvensom till upprättande af planer till anläggning
eller ombyggnad af bröar, da- dylika arbeten icke äro
förenade med vägföretag;

[28.] att till bidrag för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af..............................-.........................-........-..........

[29.] att på extra stat för år 1912 ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder ett anslag af....
hvarjämte Kungl. Maj:t föreslår,
att i afseende å de statsbidrag, som för år 1912
kunna af Riksdagen beviljas till väganläggningar och
vägförbättringar samt till bro- och hamnbyggnader
äfvensom upprensning af åar och farleder, skola gälla
de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka finnas
intagna i Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907.
Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[30.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af................—...................................................—.......

att ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i
Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1909 angifna grunder,
användas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens
läns öfre lappmark.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[31.] att till arfvode för en kontrollant af hospitalens
ekonomiska förvaltning på extra stat för år

1912 bevilja ett anslag af................................................

[32.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af ................................................... .............

20,500:

10,000:

1,500,000:

500,000:

30,000:

5,800:

15,000:

transport kronor 3,291,540:

Kungl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 3,291,540:

att enligt därom af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
användas till bekostande af behandling enligt
den s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen
»lupus vulgaris» behäftade personer från landsorten,
under villkor att genom bidrag från vederbörande
landsting eller kommuner eller annorledes bestrides
det belopp, som erfordras för patientens resa fram och
åter mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen
äger rum, äfvensom för hans underhåll, så länge behandlingen
varar;

[33.] att till täckande af brist å förut anvisade
anslag till Järfsö sjukhus för spetälska samt till vissa
reparationer och byggnadsarbeten vid sjukhuset på

extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af.................. » 8,250:

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet;

[34.] att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af » 2,400:

att användas till gratifikation åt medicine licentiaten
Karl George Lindgren, med rätt för Kungl. Maj:t att
af tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911
utanordna beloppet;

[35.] att af det för anläggning af ett hospital i närheten
af Östersund beviljade anslag å högst 2,359,000
kronor på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af » 750,000:

[36.] att för uppförande vid Uppsala hospital och
asyl af ett bostadshus af trä för öfverläkaren, tre bostadshus
af trä för betjäning och ett verkstadshus be-~
vilja ett anslag af 135,800 kronor samt däraf på extra

stat för år 1912 anvisa....................... » 75,000:

[37.] att, i afvaktan på den nådiga proposition, som
kan komma att aflåtas angående anslag; för om- och
tillbyggnad af Stockholms hospital, för sådant ändamål
på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp af........... » 200,000:

[38.] att för anordnande af järnvägsspår samt
anläggande af vagnvåg inom Säters hospitals område

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af............ » 23,900:

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel för -

skottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

transport kronor 4,351,090:

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911

transport kronor

[39.] att för inlösen af byggnader å det af staten
förvärfvade området af Växjö Östergård, tillhörande
lägenheterna Fagraholin, Karlslund och Sjöbol samt
torpet Lybeck, å extra stat för 1912 bevilja ett anslag
af................................................................................. *

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

[40.] att till upprätthållande af verksamheten vid
de genom medel ur Konung Oscar IT:s jubileumsfond
inrättade s. k. folksanatorierna på extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af................................................. »

att användas i enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.

Därjämte föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[41.] dels att till bidrag för uppförande eller inrättande
af tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis
tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat

för år 1912 anvisa ett belopp af.................................... »

dels besluta, att i afseende ä allmänna bestämmelser
för åtnjutande af statsbidrag från berörda anslag
skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse den SO
maj 1908, n:r 195, bestämts beträffande anslag för år
1909;

dels ock medgifva,

att, därest af Riksdagen till ifrågavarande ändamål
förut beviljade belopp icke blifva till fullo tagna
i anspråk de år, hvarför de anvisats, återstoden må
för ett annat år för ändamålet disponeras;

att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller tillhör någon af de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon af de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade
kronoegendomar, hvilka icke upplåtits till
förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter af Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan
särskild ersättning till kronan på de villkor i öfrigt,

transport kronor

4,351,090:

10,050:

200,000:

400,000:

4,961,140:

Kungi. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till
landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för anläggning
af tuberkulossjukvårdsanstalter; samt

att berörda bestämmelser må äga tillämpning jämväl
å redan skedd upplåtelse för ifrågavarande ändamål,
under villkor likväl att ersättning icke redan
blifvit till kronan inbetald;

[42.] dels att till bidrag för driftkostnaderna vid
tuberkulossjukvårdsanstalter på extra stat för år 1912

anvisa ett förslagsanslag af ........................................... »

dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande af ifrågavarande statsanslag besluta:

a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt,
som pröfvas vara på tillfredsställande sätt anordnad
och där afgiften för vårdplats i allmän sjuksal
för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1
krona för dag;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst 50
öre för dag och patient, för hvilken afgiften ej är högre
än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning
att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,
häri dock ej inberäknadt antalet sjukplatser å
kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för
hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande till
invånarantalet; och

c) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de
bestämmelser och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[43.] att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag
af................................................................................ »

att användas till stipendier för läkare, som genomgå
utbildningskurser i tuberkulossjukvård;

4,961,140

405,000

2,700

transport kronor 5,368,840

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[44.] dels medgifva, att för fullbordande af arbetena
med uppförande af ett för 110 manliga patienter afsedt
tuberkulossanatorium å Spenshults kronopark i
Hallands län samt en paviljong för 10 manliga patienter
vid österåsens sanatorium för en kostnad, inberäknadt
utgifter för inventarieanskaffning, af 775,000 kronor,
må under åren 1911 och 1912, utöfver förut anvisade
medel, användas af allmänna besparingarna å fjärde
hufvudtiteln 234,375 kronor och å femte hufvudtiteln

78.000 kronor, dels ock för ändamålet å extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af.................................-......... »

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna sistnämnda
belopp.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[45.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af »
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande
af en schematisk förteckning och beskrifning
öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet angifna planen.

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[46.] att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1912 bevilja
ett förslagsanslag af.....................................-.........- »

[47.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af.................................................................— »

att användas till ersättning åt postsparbanken för dess
bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten; [48.

] att, för anordnande af inspektion öfver elektriska
anläggningar för belysning eller arbetsöfver föring,

på extra stat för år 1912 anvisa dels................ »

till arfvoden under samma år åt fyra inspektörer med

5.000 kronor till en hvar af dem, för år räknadt,

dels ock .......................................................-............ »

till ersättning till ett skrif- och ritbiträde åt bemälda
inspektörer; _______

5,368,840:

62,625:

22,000:

148,000:

15,500:

20,000:

1,400:

transport kronor 5,638,365:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[49.] att, i afvaktan på nådig proposition om anslag
till bestridande af kostnaden för den genom statens
försorg anordnade medlingen i arbetstvister, för sådant
ändamål på extra stat för är 1912 beräkna ett belopp af »
[50.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af........................................................... .......... »

i och för befrämjande och organiserande af den offentliga
arbetsförmedlingen i riket i enlighet med de af
Riksdagen tidigare godkända grunder;

[51.] att för understödjande af nationalföreningens
mot emigrationen verksamhet på extra stat för år 1912

bevilja ett anslag af......................................................... »

[52.] att till betäckande af vissa, i statsrådsprotokollet
omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af...................................................................... »

Slutligen föreslår Kung]. Maj:t Riksdagen att till
beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 i denna månad angifna
grunder, af

[53.] extra lönetillägg för innevarande år åt en
del tjänstemän och betjänte i till civildepartementet
hörande ämbetsverk och kårer å extra stat för år
1912 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af............ »

summa kronor

5,638,365: —

40,000: —
40,000: —

10,000: —

640,876: —

70,000: —
6,439,241: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1911 års
riksstat upptagen och sådan den af Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag44,093,812:-ll,630,859:- således minskning kronor32,462,953:-extra anslag__ 8,155,188:— 6,439,241:— » » » 1,715,947;_

summa kronor 52,249,000:-18,070,100:-således minskning kronor 34,178,900P
Anm. Minskningen ar beroende på den förändrade uppställningen af riksstaten.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
^•illande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................-.........-..................-....... kronor 12,596,513: —

indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag:

friheter................................-........................................ >......30: ~

tillsammans kronor 12,596,543: —

vill Kungl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Finansdepartementets afdelning- af Kungl. Maj:ts kansli:

[1.] att det i staten för finansdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslag till
amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifriing m. in.,

nu 15,400 kronor, må höjas med...................-.....-........ kronor

eller till 18,300 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till finansdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli i sill
helhet att ökas från 55,100 kronor till 58,000 kronor.

Kammarkollegium:

[2.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för kammarkollegium fastställda aflöningsstat, att förste

vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas med_____________________________

transport kronor 2,900: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

100 kronor samt en hvar annan vaktmästares lön kunna
höjas ej blott, såsom staten innehåller, efter 5 år med
100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna
aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor,
som för tillträde till första aflöningsförhöjning för vaktmästare
förut äro stadgade.

Statskontoret:

[3.] att i staten för statskontoret från och med

år 1912 uppföra aflöning för en ombudsman med.......... »

däraf 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspermingar
och 400 kronor ortstillägg,

och därvid medgifva, att nämnda tjänstinnehafvare
må äga rätt till två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring,

samt förklara, att berörda ålderstillägg skola utgå
af det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg,

äfvensom godkänna de af departementschefen för
åtnjutande af dessa aflöningsförmåner föreslagna villkor
och bestämmelser;

[4.] att höja det i staten för statskontoret uppförda
ordinarie anslag till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar, nu 30,700 kronor, med.... »

till 36,000 kronor;

kommande vid bifall till de sålunda föreslagna
förhöjningarna det ordinarie anslaget till statskontoret
i sin helhet, nu utgörande 144,700 kronor, att uppgå
till 155,800 kronor;

[5.] att godkänna sådan ändring i den år 1907
för statskontoret fastställda aflöningsstat, att förste
vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor samt en hvar annan vaktmästares lön
kunna höjas ej blott, såsom staten innehåller, efter 5
år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytter transport

kronor

2,900: —

5,800: —

5,300: —

14,000: —

Bih. till Riksd. Prot. 1911. l:a Sami. l:a Afd.

Kungl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Ägare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor,
som för tillträde till första aflöningsförhöjning för
vaktmästare förut äro stadgade.

Bankinspektionen:

[6.] att till upprätthållande af bankinspektionens

verksamhet uppföra ett reservationsanslag af.________________ »

att utgå af bankinrättningarnas bidrag till bankinspektionens
organisation och verksamhet, under förutsättning
tillika att de å dessa bidragsmedel uppkommande
öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter
vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget afsedda ändamål.

Kontrollstyrelsen:

[7.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för kontrollstyrelsen fastställda aflöningsstat, att lönen
för den därå uppförda vaktmästaren förklaras kunna
höjas ej blott, såsom staten innehåller, efter 5 år med
100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven
andra aflöningsförhöjning bestämma enahanda
villkor, som för tillträde till första aflöningsförhöjning
blifvit stadgade.

Mynt- och justerings verket:

[8.] att, med uteslutande ur riksstaten af det för
mynt- och justeringsverket uppförda anslag å 30,650
kronor, till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader uppföra ett
reservationsanslag å 915,000 kronor att utgå af inkomsterna
af verkets verksamhet, under förutsättning
tillika att de å dessa inkomster uppkommande öfverskott
tillsvidare skola efter vederbörligt tillstånd användas
uteslutande för det med anslaget afsedda ändamål;

14,000

47,000

transport kronor

61,000

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

kommande vid bifall härtill det senare anslaget,

915,000 kronor, att i förhållande till det förra, 30,650

kronor, innefatta en förhöjning med................................ »

[9.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för mynt- och justeringsverket fastställda aflöningsstat,
att lönen för den därå uppförda vaktmästaren förklaras
kunna efter 5 år höjas med 100 kronor äfvensom för
tillträde till sålunda medgifven afl öningsförhöj ning
bestämma enahanda villkor, som för tillträde till första
aflöningsförhöjning för befattningshafvare i ämbetsverket
förut äro stadgade.

Kammarrätten:

[10.] att godkänna sådan ändring i den år 1908
för kammarrätten fastställda aflöningsstat, att förste
vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor samt en hvar annan vaktmästares iön
kunna höjas ej blott, såsom staden innehåller, efter
5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med
ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda
villkor, som för tillträde till första aflöningsförhöjning
för vaktmästare förut äro stadgade.

Tullverket:

[11.] ej mindre att, med godkännande af de utaf
departementschefen förordade ändringar i tullverkets
stater, för år 1912 bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af
5,861,1 00 kronor, att såsom förslagsanslag utgå, hvarigenom
anslaget till tullverket skulle höjas med............ »

än äfven medgifva, att för år 1912 till aflöning
åt de tjänsteinnehafvare, hvilkas innehafvande befattningar
antingen bibehållas i den nya organisationen
eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tj än stegra
d. men Indika komma att kvarstå å äldre stat, må

61,000:

884,350:

112,150:

transport kronor 1,05 7,500:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor
disponeras aflöningarna vid motsvarande befattningar i
den nya staten, samt

att för år 1912 till aflöning åt tjänstinnehafvare,
som behöfva förflyttas å indragningsstat, må af de å
anslaget till tullverket anvisade medel användas så
stort belopp, som motsvarar deras sammanlagda löner
enligt 1910 års stat.

Kommerskollegium:

[12.] att höja det i staten för kommerskollegium
uppförda ordinarie anslag till amanuenser och andra
extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m., nu 37,900 kronor, med_................. »

till 41,500 kronor.

Patent- och registreringsverket:

[13.] att, med godkännande af det utaf departementschefen
tillstyrkta förslaget till utgiftsstat för
patent- och registreringsverket för år 1912 samt
med förklarande, att det å ämbetsverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslag till provisorisk lönereglering
för den å aflöningsstaten upptagna personal må
för sådant ändamål disponeras i enlighet med de af
departementschefen tillstyrkta grunder och på af honom
i öfrigt förordade villkor,

till upprätthållande af patent- och registreringsverkets
verksamhet uppföra ett reservationsanslag af »
att utgå af de till patent- och registreringsverket inflytande
afgifter dels för patent samt för registrering
af varumärken äfvensom af mönster och modeller, dels
ock för registrering af aktiebolag, försäkringsbolag och
solidariska bankbolag samt för andra uppgifter till de
hos verket förda bolags- och försäkringsregistren, under
förutsättning tillika att de å dessa afgifter uppkommande
öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter
vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget afsedda ändamål.

1,057,500: —

3,600: —

395,000: —

transport kronor 1,456,100:

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

1,456,100: —

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[14.] att, för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. in., för år 1911 upptaget till 100,043

kronor, med......................................................................... » 66: —•

till 100,109 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under sjunde
hufvudtiteln föreslår Kungl. Maj:t icke någon förändring.

summa ökning kronor 1,456,166: —

Lägges till förestående ökning de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma, ........................................ » 12,596,543: —

komma sjunde hufvudtitelns ordinarie anslag för år

1912 att uppgå till............................................... .......... kronor 14,052,709: —

Extra anslag.

Under åberopande åt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för
den 13 innevarande januari föreslår Kungl. Magt Riksdagen att under denna
hufvudtitel å extra stat för år 1912 bevilja till:

[15.] provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i finansdepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden ofvannämnda
dag i fråga om provisorisk lönereglering för
justitiedepartementet angifna grunder och på de i samma

protokoll förordade villkor, ett förslagsanslag af ........ kronor

däraf högst 175 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester;

[16.] ersättning för af'' statskontoret gjorda förskott »

[17.] förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
departementschefen angifna grunder................................ »

transport kronor 459,323: —

7,820: —
435,003: —
16,500: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[18.] provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i öfverintendentsämbetet, med undantag af
kassören och bokhållaren, i enlighet med de af departementschefen
tillstyrkta grunder och på de af
honom i öfrig!, förordade villkor, ett förslagsanslag af »
häraf högst 145 kronor må användas till höjning
af vikariatsersättning under semester;

[19.] uppförande af ny byggnad till bostad åt
landshöfdingen i Västernorrlands län, i enlighet med

hvad öfverintendentsämbetet föreslagit............................ »

med rätt för Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande
år disponera 60,000 kronor;

[20.] provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i kommerskollegium, i enlighet med de af departementschefen
tillstyrkta grunder och på de af honom

förordade villkor, ett förslagsanslag af............................ »

däraf högst 525 kronor må användas till höjning
af vikariatsersättning under semester;

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på

extra stat för år 1912 anvisa

[21.] till bestridande af kostnader förhandläggning
hos kommerskollegium af ärenden rörande svenska

fartygs registrering in. m........................................— »

[22.] till beredande af arfvode åt ett sjötekniskt
biträde hos kommerskollegium ....................................... »

[23.] till förstärkning af arbetskrafterna å kom merskollegii

afdelning för näringsstatistik ................... »

An vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[24.] att för arbetsstatistiska undersökningar på

extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af__________________ »

med rätt för Kungl. Magt att däraf under innevarande
år disponera högst 4,000 kronor;

[25.] att till anordnande försöksvis inom kommerskollegium
af statistiska undersökningar rörande landtarbetares
lefnads- och arbetsförhållanden på extra stat

för år 1912 anvisa ett belopp af.................................... s

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa

459,323: —

6,550: —

175,000:

16,995: —

10,850: —
3,000: —

22,610: —

50,775: —

12,500: —

transport kronor 757,603:

Kung!- Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911. 6

transport kronor 757,603:

[26.] till beredande af arfvode åt en vaktmästare
hos kotnmerskollegium ................................ j 475.

[27.] såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan
i Borås och aflönande af eu andre lärare vid samma skola 4,800:

[28.] såsom bidrag till personlig löneförbättring
för föreståndaren och förste läraren vid skolan Arthur
Krebs ett belopp af 500 kronor och såsom bidrag
till sådan löneförbättring för andre läraren därstädes Sven
H. von Schedvin ett belopp af 250 kronor, eller tillhopa » 750:

[29.] åt föreningen för svensk hemslöjd såsom
bidrag till uppehållande af dess verksamhet under
nästkommande år........................ ,, 15 000-

[30.] till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, samt Malmö

högre handelsinstitut........................... s 42 qqq.

[31.] såsom bidrag till underhållande af handelshögskolan
i Stockholm................... >} 30 000:

[32.] till exportstipendier, såsom reservationsanslag,
ett belopp af..................... ;> 20 000:

[33.] till handelsstudiestipendier, likaledes såsom
reservationsanslag, ett belopp af.____________ » 20 000-

[34.] till Sveriges allmänna exportförening såsom
bidrag till föreningens verksamhet under innevarande
år ett belopp af.......................................................... » 4g gQQ.

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under innevarande
år disponera detsamma.

Därjämte föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[35.]^ att under de villkor, som innefattas i det
mellan Kungl. Ma.j:t och kronan, å ena sidan, samt
rederiaktiebolaget Nordstjerna!! å andra sidan afslutade
kontrakt, af det af Riksdagen såsom understöd till
rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande under
åren 1911—1915 af regelbunden ångbåtsförbindelse
mellan Sverige samt La Plata-länderna och Brasilien
beviljade anslag af 500,000 kronor på extra stat för
år 1912 anvisa ett belopp af............................................. * 110,000:

transport kronor 1,018,128:

Kungi. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[36.] att under de villkor, som innefattas i det
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt aktiebolaget
svenska ostasiatiska kompaniet, å andra sidan,
afslutade kontrakt, af det utaf Riksdagen såsom understöd
till nämnda bolag för uppehållande gemensamt
med det danska »östasiatiske kompagni» under en tid
af fem år af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan
Sverige och Danmark, a ena, samt Ostasien, a andra
sidan, beviljade förslagsanslag å högst 1,850,000 kronor
för gäldande af de utaf det svenska bolaget för dess
fartyg erlagda afgifter i Suezkanalen å extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af högst...............................- »

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa

[37.] till bergsskolorna i Filipstad och Falun........

[38.] för anordnande af fabriksinspektion ............ »

[39.] till ersättning åt sjömanshusen för dem
åliggande bestyr med värnpliktiges inskrifning och

redovisning m. in...........................-................-...............

[40.] till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i statistiska centralbyrån, i enlighet med de af
departementschefen tillstyrkta grunder och på de af honom
förordade villkor, ett förslagsanslag af........ - -- »

däraf högst 225 kronor må användas till höjning
af vikariatsersättning under semester;

[41.] till arfvode åt en extra ordinarie tjänsteman

i statistiska centralbyrån..............................................

[42.] till förstärkning af det till arfvoden åt tillfälliga
biträden hos statistiska centralbyrån samt till
vikariatsersättningar därstädes å ordinarie stat anvisade
anslag.................................................................................. *

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[43.] att såsom anslag till dispaschörsväsendet på
extra stat för år 1912 anvisa till arfvode åt två dispaschörsassistenter,
anställda den ene i Stockholm och
den andre i Göteborg, 2,000 kronor år dem hvardera

eller tillhopa............................................................:.......... *

transport kronor

1,018,128: —

270,000: —

23,000: —
57,000: —

40,000: —

7,670: —

3,900: —

21,500: —

__ 4,000: —

1,445,198: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[44.] att till bestridande af kostnaderna för den
öfverståthållareämbetet och länsstyrelserna åliggande
befattning med registreringar och anmälningar till
förenings-, försäkrings- och handelsregistren å extra

stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag å ................ »

samt medgifva att de till nämnda myndigheter inflytande
afgifter för sådanda registreringar och anmälningar
må tillföras detta anslag såsom särskilda uppbördsmedel; [45.

] att å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af................................................................................. >

att fördelas mellan landsting och städer, som icke deltaga
i landsting, efter förhållandet mellan den bevillning
af fast egendom samt af inkomst, som debiterats
på grund af vederbörande pröfningsnämnds år 1912
verkställda eller fastställda taxeringar inom landstings -i

o o

område eller stad, hvarom nu nämnts, och den i samma
ordning debiterade bevillningssumman för hela riket;

[46.] att till bestridande af kostnaden för gäldande
af årspremier för brandförsäkring af operabyggnaden
och dramatiska teaterbyggnaden vid Nybroplanen i Stockholm
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af »

[47.] att till bestridande af kostnaden för gäldande
af årspremie för brandförsäkring af staten tillhörig, i
operabyggnaden förvarad lös egendom på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af.......................................... »

[48.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
för den 18 innevarande januari angifna
grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt en
del tjänstemän och betjänte i till finansdepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år
1912 såsom förslagsanslag anvisa ett belopp af____________ »

[49.] att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
under år 1912 för den af föreningen för
arbetarskydd i Stockholm anordnade permanenta utställningen
af skyddsanordningar mot olycksfall och
ohälsa i arbetet, på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af_____________________________________________________________________________ )>

transport kronor

Bill. till llilcsd. Prot. 1911. I.a Sami. i.a Afd.

1,445,198: —

4,000: —

1,250,000: —

40,175: —

3,668: —

16,000: --

3,000: —
2,762,041: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 2,762,041: —

Slutligen föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 bevilja

[50.] såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel....................-................................................. *_________750:

tillsammans kronor 2,762,791: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1911 upptagen och sådan den af Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 12,596,548
extra » 2,663,957

— 14,052,709:— således ökning kronor 1,456,166

- 2.762,791:- » » » 98,834

summa kronor 15,260,500

— 16,815,500:—således ökning kronor 1,555,000

—

Anm. Ökningen af de ordinarie anslagen är väsentligen beroende pa den förändrade
uppställningen af riksstaten.

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1. om statsverket 1911.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 23,330,909: —

indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 2,500: —

ersättningar..........................................- —_> 506,487: —

tillsammans kronor 23,839,896: —

vill Kungl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden den 13 innevarande januari, * föreslå
Riksdagen beträffande

Riks- och landsarkiven:

[1.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för riksarkivet fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens
lön förklaras kunna efter 5 år höjas med 100
kronor samt lönen för en hvar af de båda andra vaktmästarna
äfvensom för eldaren ej blott efter 5 år med 100
kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade:

[2.] att godkänna sådan ändring i de aflöningsstater,
som fastställts år 1909 för landsarkiven i Vadstena, Uppsala
och Lund och år 1910 för landsarkivet i Göteborg,
att lönen för en hvar af där uppförda vaktmästare
förklaras kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor
utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförböjning
bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kungi. Maj:ts nåd. •prof. n:o 1, om statsverket 1911.

Kung!. biblioteket:

[3.] att godkänna sådan ändring i den är 1909
för kungl. biblioteket fastställda aflöningsstat, att förste
vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor samt en hvar annan vaktmästares lön
ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde
till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar bestämma
enahanda villkor, som för tillträde till förut
medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

Universitetet i Uppsala:

[4.] att föreskrifva, att från och med den 1 oktober
1915 skall i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala
vidtagas den ändring, att, med afförande ur staten
af den under matematisk-naturvetenskapliga sektionen
af filosofiska fakulteten inom afdelningen A)
Aflöningar m. m. uppförda professorsbefattningen i
fysik med därför upptagna aflöningsförmåner, antalet
professurer inom nämnda sektion, för hvilka särskilda
ämnen ej äro angifna, ökas från tio till elfva samt den
för dessa professurer uppförda aflöning ökas med ett
belopp af 7,500 kronor;

[5.] att medgifva, att förste vaktmästaren vid
universitetsbiblioteket i Uppsala Lars Erik Lindberg
må för erhållande af ålderstillägg å förste vaktmästartjärtsten
under i öfrigt gällande villkor räkna sig till
godo den tid af åren 1897—1909, hvarunder han bestie
dt vaktmästarbefattning vid nämnda bibliotek;

[6.] att öka det i utgiftsstaten för universitetet i
Uppsala, afdelningen A) Aflöningar in. in., under rubriken
Farmakologiska institutionen upptagna anslaget
till städning och uppassning från dess nuvarande belopp,
500 kronor, till 750 kronor samt förty höja det
ordinarie anslaget till nämnda universitet med............ kronor

[7.] att dels öka det i utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala, afdelningen A) Aflöningar in. in., under

transport kronor

Kung!.. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

rubriken Geografiska institutionen upptagna anslaget
till städning och uppassning från dess nuvarande belopp,
500 kronor, till 750 kronor samt förty höja det
ordinarie anslaget till nämnda universitet med ett belopp
af................................................................................ »

dels ock förklara, att ur omförmälda anslag jämväl
skall bestridas kostnaden för städning och uppassning
vid seminariet för matematik;

[8.] att medgifva, att af det med ritmästarbefattningen
vid universitetet i Uppsala förenade arfvode å
800 kronor ett belopp af 300 kronor för år räknadt
må från och med höstterminen 1911 till 1914 års slut
utgå till arfvode åt en amanuens vid universitetets
konstmuseum samt att återstoden af ritmästararfvodet,
eller 500 kronor för år, må under samma tid användas
till arfvode åt en lärare, som, i enlighet med af det
större akademiska konsistoriet gifna bestämmelser, skall
meddela undervisning i utförandet af ritningar för
vetenskapligt ändamål;

[9.] att för beredande af höjning af det i utgiftsstaten
för universitetet i Uppsala, afdelningen B) Till
materiell m. in., under rubriken Museum för nordiska
fornsaker upptagna kontanta anslag öka anslaget till

nämnda universitet med ett belopp af..._________________________ >

[10.] dels att för beredande åt seminariet för
klassisk fornkunskap och antikens historia vid universitetet
i Uppsala af medel till inköp af böcker och annan
undervisningsmateriel! äfvensom för tillfälliga utgifter
höja anslaget till nämnda universitet med ett belopp af »
dels ock att, i stället för det nu i utgiftsstaten för
universitetet i Uppsala under afdelningen A) Aflöningar
m. m. för vissa seminarier inom humanistiska
sektionen af filosofiska fakulteten upptagna anslaget
till arfvoden, 1,900 kronor, under ändrad rubrik: Seminarierna
för klassiska, nordiska och romanska språk,
tyska språket, engelska språket, historia, statskunskap,
filosofi, estetik och litteraturhistoria, semitiska och slaviska
språk, sanskrit och jämförande indoeuropeisk

250: —

350: —

500: —

transport kronor

1,350: —

Kung}. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor
språkforskning, klassisk fornkunskap och antikens historia
samt statistik, till arfvoden uppföra ett anslag
af 2,400 kronor och för detta ändamål höja ordinarie
anslaget till nämnda universitet med ett belopp af .... >

Bifall till hvad under punkterna 4, 5 och 8 föreslagits
föranleder icke någon ökning af anslaget till
universitetet i Uppsala. Under förutsättning däremot
af bifall till hvad under punkterna 6, 7, 9 och 10 föreslagits,
kommer anslaget till universitetet i Uppsala, nu
791,586 kronor, att ökas med tillhopa 1,850 kronor
eller till 793,436 kronor.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t i enlighet med beslut,
som innefattas i förenämnd a statsrådsprotokoll, Riksdagen
beträffande

Universitetet i Lund:

[11.] att godkänna följande förändrade lydelse af
utgiftsstaten för universitetet i Lund, afdelningen A)
Adöningar m. m., såvidt angår underafdelningen a)
Professorer m. fl. och teologiska fakulteten:

Eu förste teologie professor, tillika domprost, 3,480: —
Uppbär dessutom:

1) Inkomsten af Lunds stads- och landsförsamlingars
prebendepastorat med därtill hörande löningsjord i
Hardeberga samt predikstolshemmanen 1h mtl.
Brönnestad n:r 16, V2 mtl. ibm och ''JA mtl. Lilla
Bjällerup n:r 9.

2) Lösen för kronotionde från Norrhviddinge socken
26, 309 hl. råg, 39,268 hl. korn och 20,47 hl. hafre
jämte forsellönsersättning 24 kronor 74 öre och
kontant 84 öre.

3) Ersättning för den till domprosten i Lund från

Kristianstads län anslagna, men enligt kungl. förordningen
den 23 juli 1869 till statsverket indragna
ränta 2 kronor 9 öre samt kronotiondespannmål
164,868 hl., V2 råg och Vs korn, jämte 50 kronor
40 öre forsellönsersättning. ___

1,350:

500:

transport kronor

1,850

Kungl. Maj:ts nåd. •prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

En professor..................................................... 1,200: —

Uppbär dessutom inkomsten af Västra Kärrstorps
och Glostorps församlingars prebendepastorat.

En professor......................................................... 840: —

Uppbär dessutom inkomsten af Stångby och Vallkärra
församlingars prebendepastorat.

En professor.................................................... 2,400: —

Uppbär dessutom inkomsten af Stora Uppåkra och
Flackarps församlingars prebendepastorat.

En professor..................................................... 1,290: —

Uppbär dessutom inkomsten af Hellestads, Dalby
och Bonderups församlingars prebendepastorat.

En professor..................................................... 1,621: —

Uppbär dessutom inkomsten af Husie och Västra
Skreflinge församlingars prebendepastorat.

För uppehållande af kostnadsfri undervisning och examination
i liturgisk sång ........................... 800: —

Anmärkning. Af den teologiska fakultetens 6 professorsbefattningar
omfatta 2 hvardera exegetisk teologi och de öfriga 4 hvardera
ett af följande ämnesområden: 1) dogmatik och moralteologi, 2) kyrkohistoria
och symbolik, 3) praktisk teologi, samt 4) praktisk teologi
och moralteologi.

(Se för öfrigt särskilda föreskrifter.)

[12.] att underträdgård smästaren vid universitetets
i Lund botaniska institution Gustaf Olander Nilsson
må för erhållande af ålderstillägg i sin innehafvande
befattning, under i öfrigt gällande villkor tillgodoräkna
sig den tid af åren 1906—1909, hvarunder han vid
nämnda institution tjänstgjort såsom äldre trädgårdsdräng
med full tjänstgöring;

[13.] att i utgifsstaten för universitetet i Lund
under afdelningen A) Aflöningar m. m. och rubriken
Astronomiska observatoriet för anställande af räknebiträden
uppföra ett anslag af 1,500 kronor samt att
för sådant ändamål höja anslaget till sagda universitet

med nämnda belopp.......................................................... »

[14.] att dels höja den i staten för universitetet i
Lund, afdelningen A) Aflöningar m. in., under rubriken

1,850: —

1,500: —

transport kronor

3,350: —

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1911.

transport kronor

Musikkapellet upptagna afiöningen för kapellmästaren
från dess nuvarande belopp, 2,500 kronor, till 8,000
kronor, däraf 2,000 kronor skola utgöra lön och 1,000
kronor tjänstgöringspenningar,

dels medgifva, att kapellmästaren må äga rätt till
två ålderstillägg å lönen, hvartdera å 250 kronor, att
utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, med
rätt för den nuvarande innehafvare!! af kapellmästarbefattningen
att i fråga om åtnjutande åt ålderstillägg
räkna sig till godo den tid han etter sitt tillträde till
befattningen tjänstgjort i densamma,

dels förklara ej mindre, att de enligt nådiga kungörelsen
den 13 juni 1908 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af löneförmåner enligt 1908
års lönereglering vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet skola från
och med år 1912 gälla i fråga om kapellmästarbefattningen,
med iakttagande att beträffande rätt för kapellmästaren
att med sin ifrågavarande befattning förena
annan ''tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat
skall gälla hvad som i sådant afseende föreskrifvits i
fråga om musikdirektören vid universitetet i Uppsala,
än äfven att, därest den nuvarande kapellmästaren ej
före viss angifven tidpunkt anmäler, att han underkastar
sig de nya aflöningsbestämmelserna, han skall
varda bibehållen vid honom hittills tillkommande aflöningsförmåner,
äfvensom vid den rätt till pension,
som hittills tillkommit honom,

dels ock för beredande af omförmälda löneförhöjning;-
öka anslaget till universitetet i Lund med ett be O

lopp al...................................................—----------------------— 1

[15.] att för beredande åt seminariet för klassisk
fornkunskap och antikens historia vid universitetet i
Lund af medel till inköp af böcker och annan undervisningsmateriell
samt tillfälliga utgifter höja anslaget

till nämnda universitet med ett belopp af.....................

[16.] att för beredande af höjning af det i ut giftsstaten

för universitetet i Lund, avdelningen B)_

transport kronor

3,350:

500

4,350

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1911.

transport kronor

Till materiell m. in., för historiska museet upptagna
anslag öka anslaget till nämnda universitet med ett belopp
af_..__............................................................................ *

[17.] att för ökande af det i universitetets i Lund
stat, afdelningen B) Till materiell m. in., uppförda anslaget
till underhåll och reparationer af universitetets
byggnader höja det ordinarie anslaget till nämnda universitet
med.......................................................................... »

Bifall till hvad under punkterna 11 och 12 föreslagits
medför ej någon ökning af anslaget till universitetet
i Lund. Bifalles däremot hvad under punkterna
13—17 föreslagits, kommer härigenom att
förorsakas en ökning af anslaget till universitetet i
Lund med sammanlagdt 12,000 kronor, eller från
649,791 kronor till 661,791 kronor.

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t i enlighet med
beslut, som innefattas i omförmälda statsrådsprotokoll.
Riksdagen i afseende å

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[18.] att å ordinarie stat för karolinska medikokirurgiska
institutet uppföra en professur i öron-, näsoch
halssjukdomar med enahanda aflöningsförmåner,
som tillkomma institutets professorer i allmänhet, och
med skyldighet för tjänstens innehafvare att vara underkastad
de för dessa förmåners åtnjutande fastställda
villkor och bestämmelser, äfvensom att för ändamålet
höja det ordinarie anslaget till institutet med ett belopp
af................................................................................ »

[19.] att höja det till materiell för den anatomiska
institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
på ordinarie stat uppförda anslag från 2,000 kronor

till 3,500 kronor eller med.............................................. »

kommande vid bifall till hvad under punkterna
18 och 19 föreslagits anslaget till karolinska medikokirurgiska
institutet, nu 309,735 kronor (däraf till

transport kronor

Bih. till Riksd, Prål. 1911. l:a Sami. J:a Afä.

4,350: —

1,500: —

8,000: —

7,500: —

1,500: —

22,850: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor
tandläkarinstitutet 31,700 kronor, förslagsanslag högst),
att ökas med tillhopa 9,000 kronor eller till 318,735
kronor (däraf till tandläkarinstitutet 31,700 kronor,
förslagsanslag högst).

Allmänna läroverken:

[20.) att godkänna sådan ändring i den år 1909
för öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk fastställda
aiiöningsstaten, att lönen för den i staten uppförda
vaktmästaren förklaras kunna höjas ej blott etter
5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med
ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifven aflöningsförhöjning bestämma enahanda
villkor, som blifvit stadgade för tillträde till
förut medgifven sådan förhöjning;

[21.] att för beredande af lönefyllnad åt teologie
lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby höja
reservationsanslaget till de allmänna läroverken med.... »

[22.] att medgifva, att terminsafgiften till biblioteks-
och materiellkassorna vid de allmänna läroverken
må, enligt af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, från
och med höstterminen 1911 utgå med högst 7 kronor,
lägst 4 kronor SO öre, för lärjunge, som ej därifrån i
föreskrifven ordning befrias.

Bifall till hvad under punkterna 20 och 22 föreslagits
föranleder icke någon höjning af reservationsanslaget
till de allmänna läroverken. Under förutsättning
däremot af bifall till hvad under punkt 21 föreslagits
kommer reservationsanslaget till de allmänna läroverken,
nu 5,716,506 kronor, att ökas med 1,072 kronor eller
till 5,717,578 kronor.

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen beträffande

Högre lärarinneseminariet:

[23.] att med godkännande af den af departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade stat för högre

transport kronor

22,850:

1,072:

23,922

Kungl. Ma,j:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

lärarinneseminariet för år 1912 höja det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslag för denna
läroanstalt från dess nuvarande belopp, 73,000 kronor,
till 77,250 kronor eller med............................................ »

Folkundervisningen:

[24.] att för beredande af anslag till materiell,
bränsle och lyse in. m. vid folkskoleseminariet i Luleå
höja anslaget till seminarier för folkskollärares bildande

med ........................................................

eller från dess nuvarande belopp 589,690 kronor till
600,690 kronor;

kommande vid bifall härtill reservationsanslaget till
folkundervisningen, nu 763,940 kronor, att ökas med
11,000 kronor eller till 774,940 kronor,

[25.] att höja förslagsanslaget till befrämjande af
folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter
bosatta finnar från 90,000 kronor till 150,000 kronor

eller med......................................................................

[26.] att höja förslagsanslaget till lönetillskott åt
lärare vid folkskolor och småskolor från 10,000,000

kronor till 10,650,000 kronor eller med.............

[27.] att höja

dels förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
från 140,000 kronor till 220,000 kronor eller

med ...................................................................................

dels förslagsanslaget till understöd för aflönande
af lärare vid fortsättningsskolan från 110,000 kronor

till 135,000 kronor eller med ...............................

dels förslagsanslaget för anordnande af manlig
slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
från 345,000 kronor till 390,000 kronor eller

med ...............................................................

dels ock förslagsanslaget för anordnande af kvinnlig
slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
från 205,000 kronor till 265.000 kronor eller
med .......................................

23,922: —

4,250: —

11,000: —

60,000: —
650,000: —

80,000: —
25,000: —

45,000: —

60,000: —

transport kronor 959,172:

76 Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[28.] att å åttonde hufvudtiteln under rubriken
Folkundervisningen för understödjande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af departementschefen i statsrådsprotokollet
angifna grunder, af dels folkskolebarns
resor till landet under sommarferierna dels ock folkskolebarns
studieresor uppföra ett förslagsanslag å------- »

[29.] att ur riksstaten afföra den under åttonde
hufvudtitelns anslagsrubrik Folkundervisningen, med
förslagsvis 83 kronor uppförda anslagsposten »Folkskolan
i Västerlösa, ersättning att utgå enligt hittills
gällande grunder».

Bifall till hvad under punkt 29 föreslagits förorsakar
en minskning af anslaget till folkundervisningen
med 83 kronor, under det att vid bifall till hvad under
punkterna 24—28 föreslagits skulle uppkomma en
ökning af samma anslag med tillhopa 961,UOO kronor,
och skulle sålunda bifall till hvad under samtliga
punkterna 24—29 föreslagits medföra, att anslaget till
folkundervisningen, nu 12,099,528 kronor, komme att
ökas med 960,917 kronor eller till 13,060,440 kronor.

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen beträffande -

De tekniska läroverken:

[30.] att i afbidan på nådig proposition angående,
bland annat, omorganisation af tekniska högskolan för
genomförande af sagda omorganisation beräkna en ökning
af högskolans ordinarie stat från nuvarande beloppet
226,700 kronor till 290,700 kronor eller med »
[31.] att i afbidan på nådig proposition angående,
bland annat, lönereglering för lektorer med derå bcfattningshafvare
vid Chalmers tekniska läroanstalt för
genomförande af sagda lönereglering beräkna en ökning
af anstaltens ordinarie stat från nuvarande beloppet
106,200 kronor till 140,200 kronor eller med »
kommande vid bifall till hvad under punkterna
30 och 31 föreslagits anslaget till de tekniska läro-___

transport kronor

959,172: —

30,000: —

64,000: —

34,000: —

1,087,172: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

verken att ökas med tillhopa 98,000 kronor eller från
dess nuvarande belopp, 581,975 kronor, till 679,975
kronor;

Farmaceutiska institutet:

[32.] att dels godkänna den af departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade stat för farmaceutiska
institutet jämte i sagda protokoll omförm Sida, för åtnjutande
af i staten upptagna aflöningsförmåner föreslagna
villkor och bestämmelser,

dels förklara, ej mindre att eu hvar, som med
eller efter ingången af år 1912 tillträder ordinarie
befattning vid farmaceutiska institutet, skall vara pliktig
att underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser,
samt att de förutvarande innehafvare af ordinarie
befattningar vid institutet, hvilka icke före viss
tidpunkt, som af Kungl. Maj:t bestämmes, anmäla, att
de vilja öfvergå till den nya aflöningsstaten samt underkasta
sig de för aflöningens åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem,

dels höja det under rubriken Farmaceutiska institutet
upptagna anslag med ______________________________________

dels ock medgifva, ej mindre att de i staten omförmälda
ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg,
än äfven att det belopp, hvarmed de studerandes
afgifter kunna komma att öfverskjuta 6,500
kronor för år, må efter Kungl. Maj:ts pröfning användas
till förbättring af materiellen vid institutet
äfvensom till bestridande af förökad undervisning därstädes,
i fall sådant finnes behöfligt, dock att sådana
öfverskottsmedel icke få användas till beredande af

1,087,172: —

23,900: —

transport kronor 1,111,072: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

ökad ersättning åt befattningshafvare, för hvilken aflöning
finnes uppförd i staten;

kommande vid bifall till i denna punkt framställda
förslag det i riksstaten under rubriken Farmaceutiska
institutet förefintliga anslag å 34,000 kronor
att uppgå till 57,900 kronor;

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

[33.] att godkänna sådan ändring i den år 1909
för vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien fastställda
aflöningsstaten, att lönen för de i staten uppförda
två vaktmästarna förklaras kunna efter 5 år
höjas med 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifven aflöningsförhöjning bestämma enahanda
villkor, som blifvit stadgade för tillträde till
första aflöningsförhöjningen vid antikvariebefattning vid
akademien;

Akademien för de fria konsterna:

[34.] att i afbidan på nådig proposition angående,
bland annat, ordnande af undervisningen i arkitektur
vid konsthögskolan för nämnda ändamål beräkna en
höjning af anslaget till akademien för de fria konsterna
från dess nuvarande belopp, 90,750 kronor, till
103,050 kronor eller med..................—........................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn:

[35.] att höja förslagsanslaget till uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn från 185,000 kronor till
255,000 kronor eller med..............................................

1,111,072:

12,300:

70,000:

transport kronor 1,193,372:

Kunal. Majy.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 1,193,372: —

Rese- och traktamentspenningar:

[36.] att öka förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 6,000 kronor till 15,000 kronor
eller med ......................

9,000: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[37.]. att, för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., nu utgörande 55,093 kronor, må

höjas till 55,120 kronor eller med _________________________________ » 27- _

Summa ökning kronor 1,202,399: _

Afdrages härifrån den under punkten 29 anmärkta
minskning af anslaget till folkundervisningen...............

blir ökningen ....................

Om till förestående belopp lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsamma...................

komma åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag att
uppgå till.............

____*__83: —

kronor 1,202,316: —

23,839,896:

» 25,042,212: —

Extra anslag.

behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kungl. Maj:t, på sätt omförmälda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen beträffande

Ecklesiastikdepartementets afdelning af Kungl. 5Iaj:ts

kansli:

[38.] att dels till provisorisk lönereglering för befattningshäfvare
i ecklesiastikdepartementet, i enlighet
med hvad i nämnda statsrådsprotokoll blifvit angifvet, å

extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af..... kronor 12,145: _

transport kronor 12,145: —

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor
dåra! högst 275 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester;

dels ock godkänna de af departementschefen i
statsrådsprotokollet förordade villkor för åtnjutande af
de provisoriska aflöningstilläggen samt föreskrifter till
iakttagande vid utbetalningen af aflöningstilläggen;

[39.] att för beredande af arfvode å 7,800 kronor,
hvaraf 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgörilöspenningar,
åt en extra byråchef inom ecklesiastikdepartementet
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af................. ...........................................—.....*

[40.] att för beredande af arfvode åt en särskild
föredragande i ecklesiastikdepartementet m. m. på

extra stat för år 1912 bevilja ett belopp af.----------------- s

[41.] att till förhöjning af de inom ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli anställda
amanuensers arfvoden m. in. på extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af.......................................... »

[42.] att till biträden vid utförande af de inom
ecklesiastikdepartementet förekommande statistiska arbetena
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af »

Kiks- och landsarkiven:

[43.] att dels till fortsatt utgifvande i tryck genom
riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro
af vikt för fäderneslandets historia, på extra stat lör

år 1912 anvisa ett anslag af..........................................

dels ock medgifva, att för enahanda ändamål må
gemensamt disponeras hvad som icke blifvit användt
af för år 1911 eller tidigare beviljade anslag för utgifvande
genom riksarkivet ej mindre af sådana handlingar,
som äro af vikt för fäderneslandets historia,
än äfven af Svenska riksdagsakter jämts andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under
tiden 1521—1809;

12,145:

7,800:

4,500:

10,950:

6,200:

4,500:

transport kronor

46,095:

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 46,095:
[44.] dels att på extra stat för år 1912 anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid landsarkivet i

Uppsala...................................................................................... » 1,800:

till arfvode åt eu amanuens vid landsarkivet i

Vadstena ......................................................................... > 1,800:

till arfvode åt eu amanuens vid landsarkivet

1 Lund ................................................................................... » 1,800:

samt till arfvode åt en amanuens vid landsarkivet

i Göteborg................................................................................. 1,800:

med rätt för Kungl. Makt, hvad angår hvart och
ett af dessa belopp, att, om särskilda förhållanden
skulle därtill föranleda, bestämma om medlens användande
till ersättning åt liera extra biträden vid landsarkivet
i fråga,

dels ock att likaledes på extra stat för år 1912
till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet i
Lund bevilja ett anslag af......................... » 1,000:

Kung!. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa i afseende å:

Kungl. biblioteket:

[45.J till redigering af deri för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogens 26:e
årgång, omfattande år 1911, ett belopp af.................... » 1,500:

_ [46.] till inbindning af obundna böcker i kungl.

bibliotekets äldre samlingar ett belopp af................. * 10,000:

och till utarbetande af katalog öfver ofullständigt
förtecknade delar af dessa samlingar ett belopp af .... > 11,000:

Nationalmuseum:

[47.] för beredande i enlighet med de af Riksdagen
beträffande motsvarande anslag för år 1911 angifna
grunder af provisoriska aflöningstillägg att på de af

transport kronor 76,795:

Bill. till Riksd. Prat. 1911. l:a Sami ha Afd.

82 Kung!. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 76,795:
meddelade föreskrifter utså till viss» befäl innehafvare

vid nationalmuseum, ett förslagsanslag af.........................( » 4,895:

däraf högst 25 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättniug under semester;

[48.] till beredande af ökade ersättning;'', r för bestridande
af sekreterar- och kainrerargöromålen vid
nationalmuseum ett anslag af.......................................... bOO:

[49.] till beredande af höjda arfvoden åt extraordinarie
tjänstemän vid nationalmuseum ett anslag af » 8,350:

[50.] för vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar ett anslag af.......................> » 5,100:

[51.] för biträde vid vård och tillhandahållande af
handtecknings- och gravyrsamlingen i nationalmuseum
äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets samling:!
r ett belopp af...................................................-......... * 2,000:

[52.] för anordnande af nattlig bevakning vid national
inuseibyggnaden ett anslag å................... * 3,800:

[53.] för beredande af tilläggsarfvoden åt extraordinarie
vaktmästare vid nationalmuseum för ökad
tjänstgöring under är 1912, att utgå under de villkor
Kung!. Maj:t kan finna godt föreskrifva, ett anslag åt 900:

Lifrustkammaren:

[54.] dels för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar ett belopp af................................. * 6,200:

dels ock för iståndsättande af vissa föremål i
nämnda samlingar ett belopp åt..................................... » 800:

Domkapitlens expeditioner:

[55.] till förstärkande af ordinarie anslaget till
domkapitlens expeditioner ett anslag af.......................— » 4,570:

[56.] för beredande af öka dt anslag för år 1912
till vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning
m. m. vid Stockholms stads konsistorium ett belopp af »_________ 500:

transport kronor 108.510:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Universitetet i Uppsala:

[57.] till arfvode åt en biträdande lärare i medicin
vid universitetet i Uppsala ett anslag af................. »

[58.] till förstärkande af lärarkrafterna i kirurgi

vid universitetet i Uppsala ett anslag af........................ »

[59.] för anordnande vid institutionen för medicinsk
och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala

af den i stadgan för medicinska examina föreskri foa
undervisningskursen i allmän kemi till arfvode åt en
lärare vid kursen 2,500 kronor samt till höjning af
institutionens anslag till materiell in. m. 1,000 kronor,

eller tillhopa......................................................................... >

[60.] såsom bidrag till arfvode åt en assistent å
akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenafdelning, med
den tjänstgöring, som af kungl. Maj:t bestämmes, ett

anslag af............................................................................. »

med villkor att för ifrågavarande assistents aflöning
ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets
stat;

[61.] till förhöjning af arfvode! för notarien hos
medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala ett -

anslag af................................................................................ »

[62.] af redan beviljad t anslag för anställande vid
universitetet i Uppsala af lektorer i tyska, franska och

engelska språken återstoden_______________________________________________ »

[63.] till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Uppsala i nordisk och jämförande fornkunskap med
den tjänstgöringsskyldighet, som af Kungl. Maj:t bestämmes,
ett anslag af....................................................... »

att utgå under förutsättning, att fullt lämpligperson
för ifrågavarande undervisnings meddelande
finnes att tillgå samt med villkor att, därest vederbörande
lärare är innehafvare af docentstipendium,

arfvodet för undervisningen skall minskas, så att detsamma
järnte sti [»endiet ej öfverst!ger 5,000 kronor;

[64 ] till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Uppsala med åliggande att biträda vederbörande pro -

108,510: —

3,000: —
2,000: —

3,500: —

1,500: —

400: —
9,000: —

3,500: —

transport kronor

131,410:

Kung''. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

fessor i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid
uppehållande af undervisnings- och examinationsskyldigheten
i samma ämne, enligt- de närmare bestämmelser
som af Kungi. Maj:t meddelas, ett belopp af.... »

med villkor att, därest vederbörande lärare är
innehafvare af docentstipendium, arfvodet för undervisningen
skall minskas, så att detsamma jämte stipendiet
ej öfverstiger 5,000 kronor;

[65.] såsom bidrag till uppehållande af verksamheten
vid det pedagogiska seminariet vid universitetet
i Uppsala och den med seminariet förbundna öfnings -

skolan ett belopp af........................................................... »

[66.] till uppehållande af öfningarna å institutionen
för allmän och analytisk kemi vid universitetet

i Uppsala ett anslag af...................................................... »

[67.] till aflöning åt en assistent vid det meteorologiska
observatoriet i Uppsala samt till bestridande af
löpande utgifter för de vid observatoriet anordnade

seismologiska undersökningarna ett anslag af................ »

[68.] af redan beviljadt anslag till arfvode åt en
för biträde vid arbetet med den internationella solarforskningen
anställd assistent vid den fysiska institu tionen

vid universitetet i Uppsala ett belopp af............ »•

[69.] för höjning af arfvodet för notarien hos
filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala ett anslag
af................................................................................. »

[70.] till Uppsala universitets bibliotek ett belopp
af................................................................................. 5»

[71.] för anordnande vid universitetet i Uppsala
af undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna godt meddela, ett

anslag af...............................-............................................ »

[72.] till utgifvande af Uppsala universitets årsskrift
ett belopp af..............................................................

131,410: -

3,500:

5,000: —

1,500: —

2,000:

1,500:

700: —

10,000: —

600: —
5,000: —

transport kronor 161,210:

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen beträffande
Universitetet i Lund:

[73.] att för uppehållande vid universitetet i Lund
af undervisning och examination i teologisk encyklopedi
och teologiska prenotioner, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kungl. Maj:t meddelas, på extra

stat för år 1912 anvisa ett belopp af............................ >

[74.] att för anordnande af kostnadsfri propedeutisk
undervisning i allmän kirurgi vid universitetet i Lund

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af............ »

[75.] att såsom bidrag till arfvode åt en assistent
å det vid universitetets i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet,
med den tjänstgöring, som af Kungl.

Magt bestämmes, på extra stat för år 1912 anvisa

ett anslag af........................................................................ >>

under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort
belopp bidrager till ifrågavarande assistents aflöning;

[76.] att för anordnande af den i stadgan angående
medicinska examina föreskrifna undervisningskursen
i allmän kemi vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1912 uppföra dels till aflöning åt en lärare
vid kursen 2,000 kronor dels ock till materiell för

densamma 500 kronor, eller tillhopa....................... »

[77.] att för universitetet i Lund på extra stat
för år 1912 anvisa till arfvode åt en biträdande lärare
i medicin ett belopp af 2,000 kronor samt till höjning
åt arfvodet för notarien hos medicinska fakulteten ett

belopp af 200 kronor, tillhopa......................................... >

[78.] att af redan beviljadt anslag föranställande
af lektorer i tyska, franska och engelska språken vid
universitetet i Lund på extra stat för år 1912 anvisa

ett belopp af...................................................................... }

[79.] att till uppehållande vid universitetet i Lund
af undervisning i slaviska språk, företrädesvis ryska,

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af............ >

[H0.] att till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Lund med åliggande att biträda vederbörande professor

161,210: —

5,000: —
1,500: —

1,500: —

2,500: —

2,200: —

9,000: —
2,500: —•

transport kronor 185,410: —

86 Kim yl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

i estetik samt litteratur-foch konsthistoria vid uppehållande
af undervisnings- och examinationsskyldigheten
i samma ämne enligt de närmare bestämmelser,
som af Kungl. Maj:t meddelas, på extra stat för år
1912 bevilja ett belopp af..........

med villkor att, därest vederbörande lärare är innehafvare
af docentstipendium, arfvodet för undervisningen
skall minskas, sa att detsamma jämte stipendiet
ej öfverstiger 5,000 kronor;

[81.] att för aflönande af eu föreståndare för universitetets
i Lund historiska museum samt mynt- och
medalj kabin ett med den tjänstgöringsskyldighet, som
af Kungl. Maj:t bestämmes, på extra stat för ar 1912

bevilja ett anslag af................................................;.....—- *

[82.] att till arfvode åt eu amanuens vid universitetets
i Lund konstsamlingar på extra stat för år 1912

bevilja ett belopp af...................................-.........-............

[83.] att för erforderlig inredning och utrustning
af det geografiska seminariet vid universitetet i Lund

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af.............

[84.] att för uppehållande af undervisning i entomologi
och vård af de entomologiska samlingarna
vid universitetet i Lund på extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af..............................................-...............

att utgå under förutsättning, att fullt lämplig person
för tjänstgöringens bestridande finnes att tillgå;

[85.] att dels medgifva, att universitetet i Lund
må för vinnande af lämplig plats för en ny byggnad
för universitetets botaniska institution med Lunds
stadsfullmäktige träffa öfverenskommelse rörande tomtförvärf
och jordutbyte i enlighet med hvad stadsfullmäktiges
protokoll i ärendet den 17 september 1909
utvisar och på de i protokollet närmare angifna villkor
och bestämmelser;

dels ock för tomtinköpet och därmed i samband
stående kostnader samt för uppförande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
af den nya byggnaden äfvensom för an-____________

transport kronor

185,410: —

3,500: —

4,000: —
500: —

5,000: —

3,000: —

201,410: —

Kungl. Majit* nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1911.

transport kronor 201,410:
skaffande af inventarier in. in. därför bevilja ett anslag
af 162,000 kronor och däraf på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af............................................................ > 62,000:

[86.] att på extra stat för år 1912 anvisa
dels till uppförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med företedd ritning af en nybyggnad för
astronomiska observatoriet vid universitetet* i Lund ett
belopp af 22,000 kronor;

dels till inredning af ifrågavarande byggnad ett
belopp af 2,000 kronor; och

dels till inköp af räknemaskiner för observatoriets

behof ett belopp af 5,000 kronor, eller tillhopa........... 29,000:

[87.] att för höjning af arfvodet för notarien hos
filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1912 bevilja ett anslag af.............................. ; 250:

[88.] att till materiell m. m. för universitetsbiblioteket
i Lund å extra stat för år 1912 anvisa ett be loPP

af.............-......................................-............................. » 10,000:

[89.] att för anordnande vid universitetet i Lund
af undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser,
Kungi. Maj:t kan finna godt meddela, på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af............................. » 600:

[90.] att till materiell för inrättningen för gymnastik
och fäktkonst vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1912 bevilja ett anslag af.......................... , 500:

[91.] att för utgifvande af Lunds universitets årsskrift
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af » 4,000:

Kungl. Maj:t föreslår ytterligare Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa i afseende å

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[92.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
gynekologisk:! klinik å Sabbatsbergs sjukhus ett be loPP

af--.....;.................-........-............................................. » 900:

[93.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran ett be loPP

af..................................''..................-.................................»___ 900:

transport kronor 309,560:

Kung t. Maj:U nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[94.] för upprätthållande af den institutet åliggande
undervisning och sjukvård vid vissa obstetriska
och gynekologiska kliniker under den tid af år 1912,
hvarunder de ordinarie lärarna vid institutet icke ombesörja
nämnda undervisning och sjukvård ett anslag af »

[95.] dels till arfvode åt biträdande lärare i
medicin 3,000 kronor, dels till arfvode åt biträdande
lärare i kirurgi 3,000 kronor, dels ock till uppehållande
af assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset i Stockholm
600 kronor, tillhopa................................................ »

[96.] dels till arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet
ä Serafimerlasarettet 3,000 kronor, dels
ock till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren
och till underhåll af röntgeninstrumentariet 2,000

kronor, tillhopa.......................................................-.......... *

[97.] dels till arfvode åt ett lärarbiträde vid den
förberedande kursen i allmän kemi 2,500 kronor, dels
ock till materiell vid kemiska institutionen 1,500 kronor,
tillhopa...........................................-............................_ *

[98.] för beredande af tillgång till ett belopp åt
2,400 kronor att, lika fördeladt mellan den anatomiska
och den histologiska institutionen vid institutet, användas
till aflönande af nödigt arbetsbiträde vid en
hvar af nämnda institutioner, utöfver de för ändamålet
disponibla, å ordinarie stat uppförda aflöningsmedlen

för eu preparator, 1,650 kronor, ett anslag åt............

[99.] till eu pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................

en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm........ »

under villkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att
Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda
belopp för år 1912;

[100.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
klinik för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbats bergs

sjukhus ett belopp af.............................................

[101.] till täckande af brist, som uppstått å institutets
allmänna materiellanslag under åren 1907, 1908

och 1909, ett afrundadt belopp af..................................

transport kronor

309,560: —

1,500: —

6,600: —

'' 5,000: —

4,000: —

750: —

1,800: —
3,500: —

900: —
4,000: —

337,610: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[102.] till anordnande af elektriskt belysningsoch
kraftsystem inom den åt patologisk-anatomiska
samt kemiska institutionerna vid institutet upplåtna
byggnad, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar och kostnadsförslag, ett belopp af

Universiteten och karolinska institutet gemensamt:

[103.] till resestipendier åt ordinarie lärare och
vissa andra tjänstemän vid rikets universitet samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ett anslag af ........ »

Undervisning i epidemiologi:

[104.] för anordnande vid epidemisjukhusen i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala af klinisk
undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater, ett

anslag af................................................................................ »

att användas enligt af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen beträffande

Allmänna läroverken:

[105.] att till förstärkande af det till öfverstyrelse]!
för likets allmänna läroverk utgående anslag för tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, hyra för lokal
och expenser in. m. med ett belopp af 4,500 kronor
för år 1912, på extra stat för nämnda år anvisa ett
belopp af..................................................................... »

[106.] att till arfvode åt en amanuens hos öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk på extra stat för
år 1912 anvisa ett belopp af........................................... ,

[107.] att för beredande af medel till gäldande af
hyra för ämbetslokal åt öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk under hyresåret 1 oktober 1911—30
september 1912 på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af...............................................................

transport kronor

Bih. till Kikad. Prof. 1911. Pa Sami. Pa Afd.

337,610:

7,400:

10,000:

6,000:

4,500:

1,500:

5,000:

372,010:

Kung!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[108.] att till arfvoden åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken på extra stat för år

1912 bevilja ett anslag af.................................................. »

[109.] att till extra arfvoden åt teckningslärare vid
de allmänna läroverken på extra stat för år 1912 bevilja

ett anslag af.........................................-.............................

[110.] att medgifva, att till skolläkare vid allmänna
läroverk må såsom ersättning för dem i nämnda egenskap
åliggande göromål, förutom det redan förut af
statsmedel och af läroverkets ljus- och vedkassa utgående
arfvodet, af statsmedel utgå ytterligare ett belopp,
motsvarande 1 krona för hvarje'' under höstterminen
vid läroverket närvarande lärjunge, samt att för
detta ändamål på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af..............................................................-......-.......---

[111.] att för upprätthållande under år 1912 vid
högre realläroverket i Göteborg af profårskurs för praktisk
utbildning af blifvande lärare vid de allmänna
läroverken på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag å

Högre lärarinneseminariet:

[112.] att dels på extra stat för år 1912 anvisa:
till förhyrande af lokal för normalskolans lägsta klasser.
............................................ kronor 3,000: —

> uppehållande af hushållsskolans

verksamhet................................ » 6,200:

» uppehållande af den valfria fjärde

årskursen...........................-...... » 3,000:

j arfvoden åt extra lärarinnor och

timlärare in. in........................ » 9,100:

» hyra af nya lokaler för undervisningen
i biologi och fysik..... » 3,000: —

2- undervisning i träslöjd............... » 300: —

dels ock bevilja ett anslag af 7,000 kronor till
inköp af materiell för undervisningen i biologi och
fysik samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 3,500 kronor, alltså tillhopa på extra stat
för år 1912..................................................-...............----

372,010:

134,000:

13,000:

23,000:

5,100:

28,100:

transport kronor

575,210:

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Öl

transport kronor

Enskilda läroanstalter och kommunala mellanskolor:

[113.] att till resestipendier åt lärarpersonalen vid
enskilda läroanstalter och kommunala mellanskolor,
under de villkor och bestämmelser Kungl. Maj:t kan
finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1912 bevilja
ett anslag af.............................................................. »

[114.] att dels till resestipendier dels ock till understöd
vid fortsatta studier åt föreståndarinnor och lärarinnor
vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi
äfvensom åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter,
under de villkor och bestämmelser Kungl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af................................................ »

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen beträffande Folkundervisningen: [Ilo.

] att dels medgifva, att tillfällig löneförbättring
må för år 1912 till de ordinarie lärarna och
lärarinnorna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor
utgå, i Stockholm och Göteborg med 400 kronor för
lärare och 300 kronor för lärarinna och i ofri ga städer
med 300 kronor för lärare och 200 kronor för lärarinna; dels

ock för bestridande af berörda löneförbättring
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af »
[116.] att af det till uppförande af nybyggnader för
folkskoleseminariet i Göteborg samt afjämnande af
härvarande lekplan redan beviljade anslag af 429,000

kronor på extra stat för år 1912 anvisa återstoden..... »

[117.] att för uppehållande af undervisningen vid
seminariet i Göteborg i förhyrda lokaler samt anordnande
af parallellklasser därstädes på extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af.......................................... »

[118.] att för inredning och möblering af de nya
byggnaderna för folkskoleseminariet i Göteborg, för an transport

kronor

575,210: —

10,000: —

2,000: —

8,200: —

129,000: —

27,525: —

751,935: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

skaffande af undervisningsmateriell därstädes samt för
ordnande af seminariets trädgård på extra stat för år

1912 anvisa ett anslag af ...........................-.................... 51

[119.] att för inköpande på af stadsfullmäktige i
Falun den 29 oktober 1909 och den 14 april 1910 godkända
villkor af ett å den Fall! stad tillhöriga egendomen
Haga beläget område om 40,000 kvadratmeter
bevilja ett belopp af 35,000 kronor samt till uppförande
å sagda område af nya byggnader för folkskoleseminariet
i Falun i hufvudsaklig öfverensstämmelse med för ändamålet
af professor É. Lallerstedt uppgjorda ritningar •
och förslag ytterligare ett belopp af 506,500 kronor
eller sålunda tillhopa 541,500 kronor och däraf på extra

stat för år 1912 anvisa.................................................... »

[120.] att till arfvode åt läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet i Luleå samt för undervisning
i hygien därstädes på extra stat för år 1912 bevilja

ett belopp af ...................-..........................—-.........:......... ''*

[121.] att för uppehållande af undervisning i folkskolans
högre afdelning vid de med folkskoleseminarierna
i Kalmar, Landskrona, Strängnäs, Härnösand,

Skara, Växjö och Luleå förenade öfningsskolorna på

extra stat för år 1912 bevilja ett belopp af............... »

[122.] att till anordnande under år 1912 af en för
manliga studenter afsedd parallellafdelning till fjärde
klassen vid folkskoleseminariet i Växjö äfvensom till
undervisning i slöjd uti nämnda parallellafdelning
höstterminen 1910 och åren 1911 och 1912 på extra

stat för år 1912 anvisa ett belopp af..........................- *

[123.] att till understöd för uppehållande af Stockholms
privata folkskollärarinneseminarium under år
1912 på extra stat för samma år bevilja ett anslag åt t>
att utgå på de närmare villkor, som af Kungl. Maj:t
bestämmas;

[124.] att till anordnande, i enlighet med de närmare
bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, af repetitionskurser i gymnastik för folk -

751,935:

78,000:

150,000:

700:

19,030:

4,520:

6,300:

transport kronor 1,010,485:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

skollärare och folkskollärarinnor på extra stat för år

1912 anvisa ett anslag af................................................. »

[125.] att till understöd för anordnande under år
1912 vid Adelsnäs trädgårdsskola, i enlighet med de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, af fortbildningskurser i trädgårdsskötsel för
folkskollärare äfvensom för lärare i nämnda ämne vid
rikets folkskoleseminarier på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af............................................................... »

[126.] att för beredande af möjlighet till skolgång
för fattiga, på längre afstånd från skolorna boende
skolpliktiga barn inom Vilhelmina, Risbäcks, Stensele,

Tärna, Sorsele, Arjeplogs och Malå församlingar samt,
i mån åt tillgång, jämväl Fredrika församling på extra

stat för år 1912 bevilja ett anslag af .......................... »

att användas enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna godt meddela;

[127.] att för beredande af möjlighet till skolgång
för fattiga, på längre afstånd från skola boende skolpliktiga
barn inom Hotagens församling i Jämtlands
län på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af..... »

att användas enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna godt meddela;

[128.] att till resestipendier åt rektorer samt öfriga
lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna, under
de villkor och bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1912 ett

belopp af........................................................................ »

[129.] att till resestipendier åt folkskollärare och
folkskollärarinnor, enligt de villkor och bestämmelser
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat

för år 1912 uppföra ett anslag af................................... »

[130.] att till resestipendier åt lärare och lärarinnor
vid småskoleseminarier samt mindre folkskolor och
småskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, enligt de villkor och bestämmelser Kungl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af.............................. ................ »

transport kronor

1,010,485: —
12,900: —

1,300: —

20,000: —■

1,000: —

2,000: —

8,000: —

3,000: —
1,058,685: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 1,058,685:
Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen i afseende å

De tekniska läroverken:

[131.] att i afbidan på nådig proposition angående,
bland annat, omorganisation af och nybyggnader för
tekniska högskolan för nybyggnader för och ändringar
vid högskolan äfvensom till förstärkning af lärarkrafterna
vid densamma in. m. beräkna på extra stat för
år 1912 ett belopp af....................................-................

[132.] att, i afbidan på nådig proposition angående,
bland annat, lönereglering för lektorer med flera befattningshafvare
vid Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom
tillfällig löneförbättring för vissa lärare vid anstalten
samt om- och tillbyggnad för densamma, för
sagda ändamål beräkna på extra stat för år 1912 ett
belopp af...............................-----.......................................

[133.] att för beredande af provisorisk lönereglering
med 20 % å i stat uppförda aflöningsförmåner åt
befattningshafvare vid tekniska skolan i Stockholm, med
undantag för skolans föreståndare i hans egenskap af
sådan samt såsom föreståndare för högre konstindustriella
skolan och öfverlärare inom denna afdelning,

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af-........... »

med beräknande att till denna lönereglering bidraglämnas
af Sjöstedtska fonden med ett belopp af 480
kronor samt under villkor, att Stockholms stad för
ändamålet särskild! tillskjuter ett belopp af 4,600
kronor;

[134.] att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska skolan i Stockholm på extra stat för år 1912
anvisa:

för förhöjning af betjäningens aflöning kronor 446: —

» » » underlärarnas » » 9,905: —

» » » anslaget för den ex traordinarie

undervisningen
________ » 260: -—

» » » anslaget till belysning » 750: —

transport kronor 11,361

kronor

323,000:

154,000:

1,600:

1,540,285:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 11,361: — kronor

för förhöjning af anslaget till inventariers
anskaffande

och underhåll......... » 1,000: —

» » » anslaget till under visningsmateriell_____

» 1,7,50: —

» > » anslaget till diverse

utgifter.................... » 2,050: —

eller således tillhopa »

under villkor att Stockholms stad för år 1912, utöfver
förut anslagna medel å 7,500 kronor, för berörda ändamål
bidrager med 16,161 kronor;

[135.] att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping på extra stat
för år 1912 anvisa till undervisning i svenska språket
200 kronor, till betjäningens aflöning 400 kronor, till
lyshållning, uppvärmning m. in. 2,000 kronor, till
assistenter och repetitörer 400 kronor, till undervisning
i främmande språk 400 kronor, till höjd aflöning åt
läraren i frihandsteckning 150 kronor, till bibliotek
och samlingar 300 kronor samt till undervisning i

verkstadsarbete 400 kronor, tillhopa............................... »

[136.J att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Malmö på extra stat för
år 1912 anvisa till betjäningens aflöning 1,000 kronor,
till lyshållning, uppvärmning m. m. 2,200 kronor, till
eu parallellafdelning i första årskursen 4,500 kronor,
till eu parallellafdelning i andra årskursen 5,000 kronor,
till en parallellafdelning i tredje årskursen 1,000 kronor
samt till inköp af undervisningsmateriel1 750 kronor,

eller tillhopa.................................................................... »

[137.] att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Örebro på extra stat för år
1912 anvisa till höjda aflöningar åt extra lärarna i
svenska språket, främmande språk, frihandsteckning
och modellering 825 kronor, till höjd ersättning för
bestridande af sekreterar- och kamrerargöromålen 100
kronor, till arfvode åt extra lärare för undervisning i

1,540,285:

16,161:

4,250:

14,450:

transport kronor 1,575,146:

Kuncjl. Maj:ts nåd. •prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 1,575,146:

parallellklasser 13,075 kronor, till biträden i landtmäteri
in. in. 200 kronor, till biträden på verkstaden
1,570 kronor, till betjäningens aflöning 850 kronor samt
till lyshållning, uppvärmning in. in. 3,300 kronor, eller

tillhopa.........................................................................-------

[138.] att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Borås på extra stat för år
1912 anvisa till undervisning i verkstadsarbete 700
kronor, till undervisning i svenska och främmande
språk 500 kronor, till undervisning i frihandsteckning
200 kronor, till betjäningens aflöning 850 kronor samt
till lyshållning, uppvärmning in. in. 2,000 kronor,

tillhopa.................................................................................

[139.] att för uppehållande afl verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Härnösand på extra stat
för år 1912 anvisa* till undervisning i svenska språket
200 kronor, till undervisning i främmande språk 400
kronor, till lyshållning, uppvärmning in. in. 2,900 kronor,
till betjäningens aflöning 850 kronor samt till
förhöjning af arfvodet till gymnastiklärare 200 kronor,

eller tillhopa,............—....................................................—

[140.] att för beredande af tillfällig löneförbättring
åt rektor, ordinarie lärare, tjänstemän och vaktmästare
vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra stat

för år 1912 anvisa ett anslag af....................................

under villkor att Eskilstuna stad för nämnda ändamål
bidrager med 601 kronor;

[141.] att dels till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor på det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 13 januari 1906 angifna villkor
rörande bidrag från vederbörande kommun, dels ock
till bestridande af kostnader för inspektion af dessa
skolor på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af
[142.] att till resestipendier åt föreståndare och
facklärare vid lägre tekniska läroanstalter, under de
villkor och bestämmelser Ivungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af.....................................-.....-------------------------------------

19,920:

1,250:

4,550:

602:

95,000:

3,000:

transport kronor 1,702,468:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[143.] att till understöd för uppehållande af slöjdföreningens
i. Göteborg skola på extra stat för år 1912

bevilja ett belopp af.......................................................... »

att, under villkor att Göteborgs stad för skolan tillskjuter
minst lika mycket för år 1912 äfvensom på
de öfriga villkor, som Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, ställas till styrelsens för skolan förfogande
för därmed afsedt ändamål.

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen beträffande -

Gymnastiska centralinstitutet:

[144.] att dels medgifva, att tillfällig aflöningsförbättring
för år 1912 må kunna tillkomma följande befattningshafvare
vid gymnastiska centralinstitutet med
nedannämnda belopp:

öfverlärare 1,000 kronor, däraf 500 kronor lön och
500 kronor tjänstgöringspenningar;

lärare 1,000 kronor, däraf 500 kronor lön och 500
kronor tjänstgöringspenningar;

lärarinna 500 kronor, däraf 250 kronor lön ocli
250 kronor tjänstgöringspenningar; samt

vaktmästaren och portvakten hvardera 200 kronor;
dels för bestridande af berörda aflöningsförbättringar
på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag

af högst .............................................................................. »

dels godkänna följande villkor för åtnjutande af
ifrågavarande aflöningsförbättringar,

att tjänstinnehafvare, som erhållit tillstånd att
med sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet förena
militär beställning, icke må tillgodonjuta aflöningsförbättring,
hvarom nu är fråga, samt

att i öfrigt, frånsedt föreningen af förestånd arbefattningen
vid institutet med öfverlärartjänst därstädes,
tjänstinnehafvare icke må med den tjänst, för hvilken
aflöningsförbättring utgår, förena annan tjänstebefattning,
allmän eller enskild, såframt ej, hvad angår öfver transport

kronor

Bih. till RiJesd. Prof. 1911. l:a Sami. l:a Apel,

1,702,468: —
30,000: —

8,400: —

1,740,868: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

lärare, Kungl. Maj:t och, hvad angår annan tjänstinnehafvare
vid institutet, direktionen, uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande tjänstebefattning
ej må anses inverka [underligt för tjänstgöringen
vid institutet, finner befattningen kunna få
tillsvidare mottagas och bibehållas.

[145.] att för uppehållande af gymnastiska centralinstitutets
verksamhet under år 1912 anvisa ett
anslag på extra stat för samma år af 7,650 kronor
att användas med nedanstående belopp till följande

ändamål, nämligen:

till förhöjning af anslaget till arfvo den

åt extra lärare....................... kronor 5,400:

» förhöjning af anslaget till ved,

ljus, materiel], samlingar in. in. » 1,450: —

d aflöning åt extra vaktmästar biträde.

.........................—............. *_______800:

tillhopa »

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa beträffande

Bariimorskemidervisniiigen och barnbördshusen:

[146.] till anordnande af repetitionskurser för äldre
barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri
bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna däri under

den tid, de genomgå dessa kurser, ett anslag af ........

[147.] af förut till uppförande af nya byggnader
för allmänna barnbördshuset i Stockholm in. in. beviljadt
anslag, 304,640 kronor,........................................

V etenskapsakademieii:

[148.] för inlösen af fullständiga exemplar och
enstaka delar af eu internationell, fortlöpande katalog
öfver naturvetenskaplig litteratur....................................

1,740,868:

7,650:

2,000:

100,000:

2,000:

transport kronor 1,852,518:

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

samt för upprätthållande under samma år af den
för ifrågavarande katalogarbete anordnade regionalbyrån
för Sverige ............................................................ »

[149.] af förut beviljadt anslag till bestridande af
den på Sverige belöpande andelen i kostnaderna för
den internationella jord mätningen ytterligare................ »

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

[150.] till bekostande af åtgärder för konserverande
af Korna klosterkyrka ett anslag af..............................._ »

[1.51.] för undersökning af eu påbyggnad från
stenåldern vid Alvastra ett anslag af............................ »

Naturhistoriska riksmuseum:

[152.] till vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska
riksmuseets etnografiska afdelning ett anslag af »
med rätt för Kungl. Maj:t att däraf redan under år
1911 förskottsvis utanordna ett belopp af 300 kronor;

[153.] för brandförsäkring af naturhistoriska riksmuseets
samlingar och macerationsbyggnaden vid Värtan
ett anslag af .................................................................... »

[154.] för beredande af personlig löneförbättringåt
amanuensen vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska
afdelning G. Flink och amanuensen vid samma
museums botaniska afdelning G. A. H. Dahlstedt med
2,000 kronor till dem hvardera ett anslag af ............... »

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen beträffande

Meteorologiska centralanstalten:

[155.] att på extra stat för år 1912 anvisa dels
till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjänst
vid meteorologiska centralanstalten...................... »

hvaraf 1,100 kronor såsom personligt tillägg i arfvode
åt amanuensen vid anstalten Nils Ekholm samt 3,000
kronor såsom arfvode åt en andre amanuens med hufvudsaklig
uppgift att biträda vid väderlekstjänsten om

transport kronor

1,852,518: —
1,600: —
1,424: —

2,400: —
6,000: —

6,500: —

2,428: —

4,000: —

10,250: —

1,887,120: —

100

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

förmiddagarna under hela året och med skyldighet
att, om så påfordras, mot en särskild ersättning af
600 kronor biträda vid väderlekstjänsten om eftermiddagarna
under månaderna juli—september, dels ock till
upprätthållande af två meteorologiska stationer, den
ena i Gällivare och den andra i norra Värmland eller

i norra Dalarna.................................................................. »

[156.] att till utförande under meteorologiska centralanstaltens
ledning och kontroll af vissa meteorologiska
observationer för den hydrografiska undersökningen
af Sveriges färskvatten på extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af................................................ >

[157.] att af såsom bidrag från Sverige för åren
1911—1913 till bekostande af den internationella kommissionens
för vetenskaplig luftsegling publikation af
undersökningar rörande de högre luftlagren beviljadt
anslag å 2,160 kronor på extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af.........................................................— »

[158.] att af för meteorologiska centralanstaltens
förseende med dagliga meteorologiska telegram från
Färöarna och Island beviljadt anslag å 144,000 kronor
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af

Undervisningsanstalter för döfstumma och Minda:

[159.] att till handtverksskolan i Kristinehamn för
blinda på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af »
[160.] att på extra stat för år 1912 bevilja till

tryckning af blindskrifter................................................. »

samt till understöd åt blindlärarelever och reseunder stöd

åt blindlärare............................................................ »

[161.] att till resestipendier åt föreståndare, lärare
och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,
blindskolor och sinnesslöanstalter) på de villkor och
under de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna skäligt föreskrifva, på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af........................................................ »_

1,887,120: —

600: —

13,700: —

720: —

4,320: —

20,000: —
2,500: —
1,200: —

1,000: —

transport kronor 1,931,160: —

Kungl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

101

transport kronor

[162.] att till understöd åt De blindas förening

på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af............ »

att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kung! Maj:t
kan finna godt meddela;

Undervisningsanstalter för vanföra:

[163.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af........................................................................... »

att användas dels i öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angifna grunder till understöd åt de i Göteborg,
Hälsingborg och Stockholm af föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalterna
för vanföra, dels ock för bekostande af dessa anstalters
inspektion;

Diverse anslag:

[164.] att för beredande af religionsvård åt svenska
sjöman i utländska hamnar samt åt andra därstädes sig
uppehållande landsmän på extra stat för år 1912 bevilja

ett belopp af.................................................................... »

[165.] att till aflöning åt pastor vid svenska
Victoriaförsamlingen i Berlin på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af..................................................

[166.] att för anställande under åren 1912—1914
af en extraordinarie prästman vid järnvägslinjen
Gällivare Riksgränsen samt vid järnvägsbyggnaden
Gällivare—Porjus bevilja 10,500 kronor och däraf på

extra stat för år 1912 anvisa ........................................ »

[167.] att af förut beviljadt anslag dels till fyra
kontraktsadjunkter inom Lappmarken dels ock till
resekostnadsersättning åt dessa på extra stat för år

1912 anvisa af anslaget till kontraktsadjunkterna........ »

och af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa......»

[168.] att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Norrbottens norra kontrakt samt Juckasjärvi och

transport kronor

1,931,160: —
25,000: —

30,000: —

25,000: —
6,000: —

3,500: —

8,000: —
1,300: —

2,029,960: —

102

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Karesuando församlingar af Lappmarkens tredje kontrakt
12,000 kronor, däraf på extra stat för år 1912
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,500 kronor, däraf pa extra stat för år 1912
samt till tre stipendier för utbildande vid universitet
af präster, förtrogna med finska språket, 6,750 kronor,

däraf på extra stat för år 1912 ................—..................

med rätt för Kungl. Majd att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande
;

[169.] att till resestipendier åt prästmän, under
de villkor och bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva, på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af..................................-......—..............-................

[170.] att till bestridande af kostnaderna för utredning
rörande ecklesiastika boställen pa extra stat

för år 1912 bevilja ett förslagsanslag å...................... »

[171.] att af det till uppförande af en svensk kyrka
med samlingslokal och pastorsbostad in. m. för svenska
församlingen i Paris redan beviljade anslag å 125,000
kronor på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af
Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 anvisa:

[172.] för beredande af arfvodestillökning åt bibliotekarien
vid stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping

ett belopp af .............................................-................. —

att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna godt föreskrifva;

[173.] för upprätthållande under tiden den 1 september
1911—den 1 september 1912 af svensk undervisning
för svenska barn i Berlin ett belopp af .....----

att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt föreskrifva;

[174.] för upprätthållande under tiden den 1 juli
1911—den 1 juli 1912 af svensk undervisning för

svenska barn i London ett belopp af ....................—-----

att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t

kan finna lämpligt föreskrifva; ____________

transport kronor

2,029,960:

4,000:

500:

2,250:

8,000:

10,000:

25,000:

1,500:

1,600:

2,000:

2,084,810:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o /. om statsverket 1911.

106

transport kronor

[175.] till bestridande af utgifter för undersökningar
rörande hälsovårdsförhållandena vid folk- och

småskolor å Sveriges landsbygd ett anslag af................

att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Magt
kan finna godt meddela;

[176.] till nordiska museet ett belopp af............... »

att, under villkor att utaf ledamöterna i museets nämnd
en är af Kungl. Maj:t förordnad äfvensom på de
öfriga villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva,
ställas till nämndens förfogande för att enligt
dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål;

[177.] till kulturhistoriska museet i Lund ett belopp
af................................................................................ »

att, under villkor att utaf ledamöterna i styrelsen
för kulturhistoriska föreningen för södra Sverige en
är af Kungl. Magt förordnad samt under de ytterligare
villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, ställas
till styrelsens förfogande för att användas för museets
förvaltningskostnader och i främsta rummet till
aflöning af två vetenskapligt och fackmässigt utbildade
biträden vid museet;

[178.] till befrämjande af föreningen Pietas’ verksamhet
under åren 1911 och 1912 ett anslag af......... »

under villkor att föreningen till statens historiska museum
med äganderätt öfverlämnar genom föreningens
försorg utförda fotografier, register och beskrifningar
öfver behandlade föremål;

[179.] till understöd åt musikhistoriska museet ett

belopp af ................................................... »

att utgå på de villkor och under de förbehåll, Kungl.

Maj:t kan finna skäligt föreskrifva;

[180.] till svenska fornskriftsällskapet ett belopp af »

[181.] till understöd åt samfundet för utgifvande
af handskrifter rörande Skandinaviens historia ett belopp
af................................................................................ »

under villkor att samfundet till ecklesiastikdeparte -

2,084,810: —

5,000: —
70,000: —

15,000: —

6,000: —

3,000: —
2,000: —
1,000: —

transport kronor 2,186,810:

104

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 2,186,810:

mentet a,Hamnar 50 exemplar af den för anslagsåret
afsedda publikationen;

[182.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
Nordiskt medicinskt arkiv................................... » 5,000:

dock under villkor att af tidskriften för år 1912 kostnadsfritt
öfverlämnas till hvardera af universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund 10 exemplar samt till
karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek 5
exemplar, af Indika behöfligt antal i främsta rummet
tilldelas vederbörande institutioner och kliniker vid de
medicinska undervisningsanstalterna;

[183.] till understöd för fortsatt utgifvande af tid -

skriften Acta mathematica ett belopp af........................ » 3,000:

[184.] till understöd för fortsatt utgifvande af
tidskriften Sfinx ett belopp af........................................ » 1,200:

med villkor att dess utgifvare kostnadsfritt öfverlämnar
till universitetsbiblioteket i Uppsala 40 exemplar
och till universitetsbiblioteket i Lund 20 exemplar af
tidskriften för att användas för dessa biblioteks bytesverksamhet
med utlandet;

Kungl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen:

[185.] att i afbidan på nådig proposition angående
understöd för anordnande af populärvetenskapliga föreläsningsk
urser i folkbild ningssyfte för ifrågavarande
ändamål å extra stat för år 19i2 beräkna ett belopp af » 253,300:

[186.] att såsom bidrag till täckande af kostnaderna
för de föreläsningskurser, som från universiteten i
Uppsala och Lund varda på begäran vare sig af institution,
som ej åtnjuter särskildt till populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte beviljadt
statsunderstöd, eller af viss kommun eller enskild person
anordnade att under år 1912 eller senare hållas
utom universitetsstäderna,'' på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af ........................................................ » 5,500:

hvaraf 2,500 kronor till Uppsala universitet och 3,000
kronor till Lunds universitet, att utgå under villkor
att den, som begärt föreläsning, för täckande af före -

transport kronor 2,454,810:

Kung], Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1911.

transport kronor

läsarens resekostnad och arfvode tillskjuter minst lika
mycket som staten;

[187.] att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för de föreläsningskurser, som äro afsedda
lätt under sommaren 1912 eller senare vid universitetet
i Uppsala anordnas för allmänheten, på extra stat

för år 1912 anvisa ett belopp af..................... »

[188.] att af ett till fasta årliga understöd under
åren 1911—1913 åt inhemska skönlitterära författare
af utmärkt förtjänst redan beviljadt anslag å 30,000
•kronor på extra stat för år 1912 anvisa ytterligare.... »
[189.] att på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af .................................................... »

för att bereda forskare från Sverige tillfälle till vetenskapligt
arbete vid en eller flera utländska biologiska
stationer;

[190.] att till pedagogiska biblioteket i Stockholm

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af______________ »

[191.] att för understödjande af Svenska skolmuseet
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af »

att på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma,
för sagda ändamål ställas till centralstyrelsens
för Sveriges allmänna folkskollärarförening förfogande
;

[192.] att till understöd, under de villkor Kungl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, för anordnande af
undervisningskurser för utbildande åt lärarinnor i huslig
ekonomi på extra stat för år 1912 anvisa åt styrelsen
för Uppsala enskilda läroverk 14,000 kronor, åt
styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm
4,000 kronor och åt Göteborgs allmänna folk skolestyrelse

2,500 kronor, tillhopa................................ »

[193.] att för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag af...........................'' »

att på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.
, användas till understöd för utgifvande äfven
under år 1912 af tidskriften »Nj-are bidrag till

transport kronor

Bill. till Riksd. Prof. 1911. l:a Sami. 1:a Afd.

105

2,454,810: —

7,000: —

10,000: —
1,800: —

5,500: —
3,000: —

20,500: —
5,000: —

2,507,610: —

106

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor 2,507,610: —

kännedomen om de svenska landsmålen och svenskt
folklif»;

[194.] att i afbidan på nådig proposition angående
anslag till ortnamnskommittén för dess fortsatta arbete
å extra stat för år 1912 beräkna ett belopp af »
[195.] att i afbidan på nådig proposition angående
anslag för höjande af musiklifvet i Sverige för ifrågavarande
ändamål å extra stat för år 1912 beräkna

ett belopp af........................................................................ *

[196.] att af för bearbetning och utgifning af de
vetenskapliga resultaten af filosofie doktorn Sven
Hedins resa i Centralasien under åren 1906—1908
redan beviljadt anslag af 75,000 kronor på extra stat

för år 1912 anvisa ett belopp af.................................... »

[197.] att till beredande, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet angifna grunder, af extra lönetillägg
för år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte
i vissa till ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverk
och kårer på extra stat för år 1912 anvisa,

såsom förslagsanslag, ett belopp af.............................— 1

[198.] att för återgäldande af belopp, som af
statskontoret förskottsvis utbetalts, på extra stat för år
1912 anvisa....................................-................................... >:

9,000:

30,000:

25,000:

20,000:

134,178:

summa kronor 2,725,788: —

En jämförelse beträffande denna hufvud titel mellan de i 1911 års riksstat
upptagna och de af Kungl. Maj:t nu för år 1912 föreslagna belopp utfaller
sålunda:

1911. 1912.

ordinarie anslag 23,839,896
extra » 2,024,604

— 25,042,212:— således ökning kronor 1,202,316

- 2,725,788:- » » » 701,184

—

summa kronor 25,864,500

— 27,768,000:— således ökning kronor 1,903,500

—

Kungl. Muj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1911.

107

innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvud titel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant........

friheter.......

ersättningar

	8,825,044: — 7,730: — 1,664: —

tillsammans kronor	8,834,438: —

vill Kungl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver jordbruksärenden den 13 januari 1911, föreslå Riksdagen
beträffande

Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. 3Iaj:ts

kansli:

[1.] att höja den i staten för jordbruksdepartementets
afdelning af Kung]. Maj:ts kansli upptagna
anslagsposten för amanuenser, vikariatsersättning och
renskrifning in. in. från dess nuvarande belopp 18,000

kronor till 23,600 kronor eller med................................ kronor 5 600: _

Vid bifall härtill kommer anslaget till jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli att
undergå motsvarande ökning eller "från 53,700 kronor
till 59,300 kronor.

transport kronor

5,600:

108

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

5,600:

Landtbruksstyrelsen:

[2.] att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna
förslaget till stat för landtbruksstyrelsen att tillämpas
från och med år 1912;
dels förklara,

att de villkor och bestämmelser, hvilka i kungl.
kungörelsen den 2 oktober 1908 stadgats för åtnjutande
af de uti nu gällande stat för landtbruksstyrelsen upptagna
aflöningsförmåner, skola tillämpas för åtnjutande
af aflöningsförmånerna enligt den nya staten;

att enhvar, som med eller efter ingången af år
1912 tillträder nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen,
skall vara skyldig underkasta sig förberörda
villkor och bestämmelser, äfvensom

att nuvarande innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen
i medicinalstyrelsen, därest han
icke före viss af Kungl. Maj:t bestämd, dag anmäler,
att han vill underkasta sig öfverflyttning till landtbruksstyrelsen,
den nya aflöningsstaten därstädes samt
nämnda villkor och bestämmelser och han icke lagligen
kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid honom
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den
män ej annat föranledas åt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;

dels medgifva, att, därest sistnämnda befattningshafvare
öfvergår å landtbruksstyrelsens stat, han må
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig tillgodo den
tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd;

dels och höja det i riksstaten uppförda anslaget
till landtbruksstyrelsen från 57,600 kronor med 19,400
kronor till 77,000 kronor.

ökningen utföres med ...........................................

19,400

transport kronor

25,000

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Undervisningsanstalter för jordbruk cell landtmanna nsiringar: [o.

] [4.] att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna
förslagen till nya aflöningsstater för landtbruksinstitutet
vid Ultima samt för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp att tillämpas från och med år 1912;
dels förklara,

att de villkor och förbehåll, hvilka i kungl. kungörelsen
den 16 juni 1905 äro stadgade för åtnjutande
af de uti nu gällande stater för instituten upptagna
afiöningsförmåner, i den mån de fortfarande äga giltighet,
skola gälla för åtnjutande af aflöningsförrnånerna
enligt de nya staterna samt

att enhvar, som med eller efter ingången af år
1912 tillträder befattning å de nya lönestaterna, skall
vara skyldig underkasta sig förberörda villkor och
förbehåll;

dels bestämma det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till landtbruksinstitutet vid Ultima
till 64,790 kronor,

dels ock bestämma det under samma anslagstitel
uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitut vid
Alnarp till 83,650 kronor,

kommande vid bifall härtill det i anslagstiteln
ingående bestämda anslag att undergå höjning med.... »

eller från 306,900 kronor till 322,840 kronor; samt
[5.] att för sin del godkänna vissa i statsrådsprotokollet
sammanfattade grunder för med statsmedel
understödda landtbruks- och landtmannaskolor att tilllämpas
å sådana skolor från och med ingången af läsåret
1912—1913.

Bifall till hvad i denna punkt föreslagits föranleder
för närvarande icke någon höjning i anslagstitelns slutsumma.
Då emellertid den hemställan, som gjorts

109

25,000: -

15,940:

transport kronor

40,940:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

under punkterna 3. och 4. härofvan, förutsätter höjning
af det i an slagstiteln ingående bestämda anslaget
med 15,940 kronor skulle anslagstiteln i sin
helhet komma att erhålla följande utseende:

bestämdt anslag:

till landtbruksinstituten in. m. kronor 322,840: —

förslagsanslag:

till understöd åt landtmanna skolor

................................ >> 50,000: —

summa kronor 372,840: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar

[6.] att med godkännande af det i statsrådsprotokollet
framlagda förslaget till stat för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet att gälla från och
med ingången af år 1912 samt med förklarande, att
de villkor och förbehåll, som nu gälla för åtnjutande
af de i staten för centralanstalten upptagna aflöningsförmåner
skola tillämpas å samtliga föreståndar- och
öfverassistentsbefattningar i den nya staten,

höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
nu 108,100 kronor, med ........................

till 121,100 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill kommer anslagstiteln
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landmannanäringar» att ökas med 13,000 kronor eller
från 290,800 kronor till 303,800 kronor.

40,940:

13,000:

transport kronor

53,940:

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Fiskerinäringens understöd:

[7.] att, för tillsättande från och med år 1912 af
en femte fiskeriintendentsbefattning, höja det under
anslagstiteln uppförda anslag till statens fiskeriadministration
från 24,000 kronor till 28,000 kronor eller

med ..................................

samt att, med bifall härtill höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 68,000 kronor till 72,000
kronor.

Domänstyrelsen:

[8.] att för sin del besluta, att anslaget till domänstyrelsen,
159,000 kronor, skall från hufvudtitelns stat
afföra^.

Skogsväsendet:

[9.] att

dels godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat
för skogsinstitutet, att lönen för den därå uppförda
planteringsvaktaren förklaras kunna höjas ej blott
efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år
med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till
sålunda medgifven aflöningsförhöjning bestämma enahanda
villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade;

dels medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet för år 1911 må disponeras ett belopp
af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter
för statens skogsförsöksanstalt;

dels ock, med afförande från nionde hufvudtitelns
stat af anslaget till skogsväsendet, 4,588,000 kronor,
å samma stat under titel »Skogsundervisning och skogshushållning
i allmänhet» uppföra ett anslag å 185.000
kronor,

111

53,940: —

4,000: —

transport kronor

57,940: —

112

Kung!,. Maj:tu nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

börande således anslagstiteln »Skogs un de rvisnin g
och skogshushållning i allmänhet» här utföras med .... »

hvaremot i hufvudtitelns ordinarie anslag bör beräknas
eu minskning med beloppet af det nuvarande anslaget
till skogsväsendet eller med 4,588,000 kronor.

Landtmäteristaten:

[10.] att godkänna sådan ändring i den för landtmäteristyrelsen
nu gällande afiöningsstat, att förste
vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor samt den andra i staten uppförda
vaktmästarens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor
utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifna afiöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit
stadgade.

c?1

Sveriges geologiska undersökning:

[11.] att godkänna sådan ändring i den för Sveriges
geologiska undersökning nu gällande afiöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten
uppförda vaktmästarens lön ej blott efter 5 år med
100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna
aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor,
som för tillträde till förut medgifven sådan förhöjning
blifvit stadgade.

Bidrag till skjutsentreprenader:

[12.] att höja det under denna titel uppförda förslagsanslag
från 215,000 kronor med............................ »

till 250,000 kronor; _______

57,940: —
185,000: —,

35,000: —

transport kronor 277,940: —

Kung!. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

113

transport kronor 277,940: —

Bidrag till vägunderhållet på landet:

[13.] att höja det under denna titel uppförda förslagsanslag-
från 1,000,000 kronor med.......................... 150 000- _

till 1,150,000 kronor;

Fattigvården i allmänhet:

[14.] att höja det under denna titel uppförda förslagsanslag-
från 175,000 kronor med
till 260,000 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[15.] att, för utjämnande af hufvudtitelns slutsumma,
höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m., nu 40,446 kronor, till 40,504
kronor, eller med........................

summa kronor 512,998: —-

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande år
nnnas å nionde hufvudtiteln uppförda, föreslår Kung], Maj:t icke någon ändring.

Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till ....... ....................[..................... kronor 8,834,438: -

Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag om afförande
från hufvudtiteln af anslagen

till domänstyrelsen .................................... kr. 159,000

» skogsväsendet........................................4,588,000

skulle hufvudtitelns ordinarie anslag minskas
med........................................ kr. 4,747,000,

men da Kungl. Maj:t tillika föreslår uppförande
i staten af anslag
till skogsundervisning och
skogshushållning i allmänhet.
........................... kr. 185,000

transport kr. 185,000 kr. 4,747.000 kronor 8,834,438:

Bih. till Riks it. Prof. 1911. ha Sami. ha Afd.

114

Kungl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kr. 185,000 kr. 4,747,000 kronor

samt höjning i anslagen
till jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts

kansli .............................. - 5,600

» landtbruksstyrelsen -------- » 19,400

» undervisningsanstalter för

jordbruk och landtmanna näringar.

............................ 15,940

» befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landt mannanäringar

..... » 13,000

» fiskerinäringens understöd » 4,000

» bidrag till skjutsentreprenader.
...............-................ 35,000

» bidrag till vägunderhållet

på landet ......... » 150,000

» fattigvården i allmänhet. » 85,000

» skrifmaterialier och expenser,
ved in. m........— »___ 58 » 512,998

kommer minskningen i de ordinarie anslagen
att utgöra................................ 5 4,234,002

Då minskningen utgör............................................... kronor

skulle de ordinarie anslagen för 1912 uppgå till ........

8,834,438: —

4,234,002y —

kronor 4,600,436: —

Kung!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

115

Extra anslag.

|., Kun^; föJeslårx, vidfe, under åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver jordbruksärenden för den 13 innevarande januari, att unde? nionde
hufvudtiteln må å extra stat för år 1912 beviljas:

[16.] till provisorisk lönereglering för befattningshalvande
i jordbruksdepartementet i enlighet med i
statsrådsprotokollet angifna grunder och på enahanda

villkor som för innevarande år, ett förslagsanslag af kronor 6 660- —
, ... darafr höSst 162 kronor 50 öre må användas till ’

höjning af vikariatsersättning under semester.

för aflönande af en kanslisekreterare inom
jordbruksdepartementets afdelning af Kung]. Maj:ts
kansli...................... * ''"”0^0

däraf 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenmngar.
° °

[18.J föi beredande af arfvode åt en extra föredragande
inom jordbruksdepartementet in. m. ett anslag
af.......

° \-r . -t *.........-........................................................... » 4 000- __

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

[19.] att till bestridande af kostnaderna för uppförande
af en institution sbyggnad och tvä lärarbostäder
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för uppförande
af två lärarbostäder och för vissa förändringar i hufvudbyggnaden
. vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Ainarp bevilja ett anslag af 144,000 kronor och däraf

pa extra stat för år 1912 anvisa........................... >N q. 000-

att a extra stat för 1912 anvisa

[20.] till undervisningsmateriell för landtbruks och

mejeriinstitut vid Ainarp ett anslag af.................... » g aaa. _

L21.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sadana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrar af
statsmedel, ett anslag af..........................................._ _ , 10 000- -

att utgå under de villkor, som Kungl. Maj:t kan
unna godt föreskrifva

transport kronor 122,710: _

116

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[22.] för höjning från 4,000 kronor till 6,000
kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor
utgående understöd af statsmedel, ett anslag
af--------------------------—......................-............. .

[23.] till beredande af statsbidrag åt brednkaBremer-förbundets
landthushållningsskola vid Rimforsa

för utbildande af lärarinnor, ett anslag af..................... »

[24.] såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverige dels under
villkor, att konsulenternas rese- och traktamenteersättning
bekostas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, och, hvad angår konsulenterna i södra
och mellersta Sverige, att vederbörande hushållningssällskap
under det år, för hvilket statsbidrag sökes,
på egen bekostnad och utan anlitande till någon del
af statsbidraget, anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter,
dels och på de villkor i ( ifrigt, Kungl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva, ett anslag af.............

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[25.] att — med förklarande att samma stat, som
för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska anstalten
af Riksdagen godkänd, skall vara gällande
äfven under år 1912 — medgifva, att Kungl. Maj:t må
under sistnämnda år för uppehållande af anstaltens
verksamhet under år 1912 disponera å extra stat för
år 1910 för samma ändamål anvisade medel 21,320
kronor;

att å extra, stat för år 1912 anvisa

[26.] såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten..........................................

samt

[27.] till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
.................................................................................•—

[28.] till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet,
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp inrättade anstalter för profning ______________

transport kronor

122,710: —

6,000: —
6,000: —

55,000: —

7,500: —
12,500: —

209,710: —

117

Kungl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

af maskiner och redskap för landtbrukets behof ett

anslag af______________________________________________________________________________ »

med ratt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 5,000 kronor.

Vidare föreslår Kungl. Maj:i Riksdagen.

[29.] att å extra stat för år 1912 anvisa såsom
bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, där
landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller
i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och
bekosta ej mindre lokal för detta jämte bostad eller hyresmedel
för kemist och assistent än äfven aflöningen till
dessa och laboratoriet]änaren äfvensom de årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af
böcker och inventarier för stationens behof — 6,000

kronor för hvarje station eller tillhopa ........................ »

[80.] att såsom bidrag till underhåll af en för öfra
Norrland afsecld kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens
län — under villkor att från länets landsting
och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas till
anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 6,750 kro -

(") 7

nor — på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af »
[31.] att på extra stat för år 1912 till Kungl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af.......................... »

för att — med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt

— användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understödjas med minst
samma belopp som statsbidraget och hvilka anstalter
vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som
af Kungl. Maj:t fastställas.

[32.] att såsom bidrag till åtgärder för befordrande
af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af............ »

[33.] att till anställande af- en statskonsulent i
fröodling på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af »

transport kronor

209,710: —
17,500: —

48,000: —

11.250: —
10,000: —

15,000: —

6,500: —
317,960: —

118

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[34.] att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges
utsädesföreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet

på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af............ »

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[35.] att till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel
och mejerihushållning på extra stat för år 1912

anvisa ett anslag af.......................................................... »

[36.] att för anställande af en första och en andra
torfingenjör samt tre torfassistenter på extra stat för

år 1912 anvisa ett anslag af........................................... »

[37.] att af det utaf 1907 års riksdag beviljade
anslag å 35,000 kronor till upprätthållande af en torfskola
under åren 1908—1912 på extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af............................................... »

[38.] att för vidtagande af sådana åtgärder, som
kunna finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i
landets torfmossar befintliga tillgång på bränntorf, torfströ
m. in., på extra stat för år 1912 att i mån af

behof användas anvisa ett belopp af................................ »

med rätt därjämte för Kungl. Maj:t att låta utaf
nämnda belopp förskottsvis under år 1911 af tillgängliga
medel utanordna högst 5,000 kronor samt likaledes i män
af behof under år 1912 för enahanda ändamål disponera
hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit användt af
tidigare för samma ändamål på extra stat beviljade
medel.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 bevilja

[39.] till understöd åt svenska inosskulturföreningen »

[40.] till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket.
.............. »

med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1911 för enahanda
ändamål disponera, hvad vid utgången af år 1910
möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag;

[41.] till anställande af en statskonsulent för det
mindre jordbruket ............................................................ »

317,960: --

25,000: —

1,500: —
25,000: —

7,000: —

10,000: —

35,000: —
250,000: —

6,500: —

transport kronor 677,960: —

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[4*2.] såsom bidrag till åtgärder för främjande af
ordnad bokföring vid mindre jordbruk ett förslagsanslag.
..............._.................................................................. »

[43.] dels till ökadt statsbidrag till fortgående
smörprofningar ett anslag af 10,000 kronor samt dels
till anställande i samband med smörprofningarna af
särskilda undersökningar af vattenhalten i svenskt exportsmör
ett anslag af 6,000 kronor, eller tillhopa..... »

[41.] till fjäderfäafvelns befrämjande....................... »

[45.] såsom bidrag till bildande och upprätthållande
af afvelscentra för nötboskap............................... »

[46.] till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens
län............................................................................ »

[47.] till åtgärder för höjande af landets svinafvel >
[48.] för bestridande af kostnad för extra personal
vid Flyinge hingstdepå...................................................... »

Vidare föreslår Kungl. Magt Riksdagen
[49.] att för år 1912 på extra stat anvisa till anställande
af en andra instruktör i husslöjd och såsom
personligt ålderstillägg till andra instruktören Jonas
Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap

med godt vitsord tjänstgör,............................................. »

[50.] att till underhålls- och driftkostnad för ett
fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning
vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året
än vintermånaderna på extra stat för år 1912 anvisa

ett anslag .......................................................................... s

[51.] att, till bestridande af kostnader för försäkring
af fartyget Skagerak på extra stat för år 1912 anvisa »
[52.] att medgifva, att Kungl. Maj:t måtte för stationerande
under vintern 1911—1912 af ett armerad t
ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning
och skydd vid fiskets bedrifvande under åren 1911
och 1912 i mån af behof disponera hvad vid utgången
af år 1910 icke blifvit användt af de till stationerande
af dylikt ångfartyg vid rikets kuster tillförene å extra
stat beviljade anslag.

119

677,960: —

15,000: —

16,000: —
20,000: —

11,000: —

5,000: —
30,000: —

4,630: —

3,500: —

34,000: —
5,200: —

transport kronor 822,290:

120

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

[53.j att till utförande af hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven på

extra stat för år 1912 bevilja tillhopa ..........................

[54.] att såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser
i navigation för bohuslänska fiskare,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af............

med rätt för Kungl. Maj:t ej mindre att, därest
af Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
eller landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas minst
1,000 kronor, af det anvisade anslaget använda hälften
eller 1,125 kronor, men, därest bidraget från orten
uppgår till minst 2,000 kronor, hela beloppet 2,250
kronor, än äfven att under innevarande år förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hälften af de belopp,
som sålunda må af Kungl. Maj:t användas.

[55.] att till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af »
häraf till upprätthållande af föreningens fiskeriskola
8,500 kronor och såsom bidrag till föreningens försöksoch
fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor;

[56.] att för bestridande af underhålls- och driftkostnader
för det för fiskeriadministrationens behof byggda
fartyg Eystrasalt på extra stat för år 1912 bevilja ett

anslag af.........................................................-.................... »

[57.] att till anställande af undersökningar öfver
möjligheten att genom fiskodling i större skala befrämja
fiskets utveckling inom mellersta Sveriges Östersjöområde
af det utaf 1909 års Riksdag till landtbruksstyrelsens förfogande1
ställda belopp på extra stat för år 1912 anvisa »
[58.] att till bestridande af kostnader för utförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
fiskehamnskommissionen uppgjorda planer åt hamnbyggnader
vid Träslöf och Glommen i Hallands län,
Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus
län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus
län bevilja ett anslag af 1,183,000 kronor samt däraf
på extra för år 1912 anvisa ett belopp af.................... >

822,290:

26,100:

2,250:

15,500:

8,500:

1,900:

198,000:

transport kronor 1,074,540:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911. 15

transport kronor 1,074,540:

att enligt de närmare föreskrifter, Kung]. Maj:t må
finna godt meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor,

dels om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva
området för hamnarna än äfven af det område i land,
som med hänsyn till den rörelse, som är afsedd att i
hamnarna bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet
afsöndras;

dels ock att vederbörande landsting, under vissa
närmare angifna förutsättningar, åtagit sig ansvaret för
framtida underhåll af hamnan!ä

L59.J att för uppehållande under år 1912 af verksamheten
vid hydrografiska byrån med under densamma
omedelbart lydande observationsstationer på extra stat

för samma år anvisa ett anslag af 50,000 kronor, samt
att för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska
specialundersökningar på extra stat för samma år

anvisa ett anslag af 3,000 kronor, eller tillhopa............ » 53,000:

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[60.] att till anställande af extra lärarkrafter vid
skogsinstitutet på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af.............................. » 8,000:

[61.].att till bestridande af kostnaderna för vissa
af distriktslandtmätare företagna tjänsteresor å extra

stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag ............... » 30,000:

[62]. att på extra stat för år 19i2 till Kungl.

Maj:ts förfogande ställa ett anslag af ........................ » 34,300:

att användas till landtmäteriundervisningens ordnande
och bedrifvande under läsåret 1911—1912 i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af landtmäteristyrelsen
den 6 november 1909 framställda, i statsrådsprotokollet
för den 6 april 1910 närmare angifna förslag,
med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för
ändamålet utanordna erforderligt belopp;

[63.] att för reparation och renovation af kartor
i landtmäterikontoren i länen bevilja å extra stat för

år 1912 ett anslag af........................................................ » 30,000:

transport kronor 1,229,840:

Bill. till Rissel. Prof. 1911. Ua Sami. ha Afd. 16

122

Kungl. Maj ds nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

med rätt för Kungl. Maj :t att däraf under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna, hvad som
må finnas erforderligt;

[64.] att å extra stat för år 1912 anvisa till utvidgning
m.fi. arbeten vid landtmäterikontoren i Malmöhus
län 11,500 kronor, i Örebro län 22,000 kronor
och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt »
Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att å extra
stat för år 1912 anvisa

[65.] till anställande af ökad civil personal vid

rikets allmänna kartverk, namngranskning m. m......... s

[66.] till höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och rit biträden

...........................................................................>

[67.] till anställande af ökad personal m. m. vid

rikets allmänna kartverks geodetiska afdelning ........— *

[68.] till anskaffande af instrument och inventarier

vid samma afdelning ---------------------------------.....................

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[69.] att till bestridande af kostnaderna under år
1912 för Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten
och för utgifvande af de på nämnda institutions undersökningar
grundade kartor, afhandlingar och uppsatser

på extra stat för samma år bevilja................-...............

[70.] att af det utaf 1908 års Riksdag beviljade
anslaget å 580,610 kronor för verkställande af nybyggnad
för Sveriges geologiska undersökning å extra

stat för år 1912 anvisa.............................-......................- »

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att å
extra stat för år 1912 anvisa

[71.] för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar såsom förslagsanslag................. »

[72.] till understöd åt synnerligen betungade väg hållningsdi

strikt................................................................... *

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att
[73.] dels på extra stat för år 1912 till Kungl.

Maj:ts förfogande ställa ett anslag af............................ »

transport kronor

1,229,840: —

42,500: —

22,100: —

1,000: —
25,950: —
16,150: —

36,000: —

55,500: —

35,000: —
150,000: —

85,000: —
1,699,040: —

123

KungI. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 11)11.

transport kronor

att användas till förekommande och hämmande af
tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,

dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år
1911 möjligen icke blifvit användt af tidigare för
ändamålet beviljade anslag må under år 1912 användas
för enahanda ändamål.

Ytterligare föreslår Kung!. Maj:t Riksdagen att
[74.] dels på extra stat för år 1912 ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning norrländska
afdikningsanslaget, till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Yästernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet
med arbetsföretaget är uppodling af till åker
eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet

för närliggande bygd, ett belopp af ............................. »

[75.] dels på extra stat för år 1912 ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning allmänna
frostmi nskningsan slaget, till understödjande medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga
delen af riket, hvilkas ändamål är att minska frost ländigheten

för närliggande bygd, ett belopp af.........

dels ock besluta sådan ändring i villkoren för
erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från norrländska
afdikningsanslaget, att bidraget för hvarje företag
må bestämmas till högst en tredjedel af beräknade
kostnaden;

[76.] medgifva,

dels att under år 1912 inflytande flottningsafgifter
må användas till bestridande af kostnader för reglering
af flottleder inom riket;

dels ock att de medel, som af föregående års anslag
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder
i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,

Örebro och Västmanlands län vid 1911 års slut må
finnas disponibla, må under år 1912 till enahanda
ändamål användas utan begränsning till vissa län.

transport kronor

1,699,040: —

800,000: —

150,000: —

2,649,040:

124

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[77.] att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af...-------------------------------------------—-........-........................ *

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att å extra
stat för år 1912 anvisa

[78.] för skogsodlingens befrämjande, att ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgångtilldelas
antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka landsting
eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat
bidrag, eller i landstingsområde, där sådan styrelse icke
finnes, landsting eller hushållningssällskap, under iakttagande
att i intetdera fallet statsbidrag må till något
landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvarmed
landsting och hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem till ändamålet bidragit, samt att
landsting eller hushållningssällskap, som undfått dylikt
bidrag, skall vara skyldigt att efter årets utgång . till
Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva
redogörelse öfver användningen af de utaf staten samt
af landsting eller hushållningssällskap lämnade bidrag >
[79.] såsom bidrag till anordnande genom rikets
hushållningssällskap af jordförmedlingsbyråer för egna hemslånerörelsen

ett anslag af............-................-........... »

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[80.] att i afvaktan på den nådiga proposition angående
kreditförhållandena för det mindre jordbruket,

Kungl. Maj:t må komma att aflåta till Riksdagen,

på extra stat för 1912 beräkna ett anslag af................

Ytterligare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[81.] att, för lindring af fraktkostnaderna vid
transport å järnväg af kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behof, på extra stat för år 1912 anvisa,

såsom förslagsanslag,........................................................... 31

[82.] att i afvaktan på den nådiga proposition
angående anslag att användas till befrämjande af afsättninsren
i främmande länder af alster af svenska

o ----—------

transport kronor

2,649,040:

67,500:

100,000:

20,000:

7,000:

380,000:

3,223,540:

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

125

transport kronor 3,223,540: —

landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen,

Kungl. Maj:t må komma att till Riksdagen aflåta, på

extra stat för år 1912 beräkna ett anslag af............... » 22,000: —

[83.] att, till bestridande af kostnaden för Sveriges
deltagande uti internationella landtbruksinstitutet i Rom,

på extra stat för år 1912 anvisa.................................... » 5,000: —

[84.] att till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af » 11,000: —

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1912 bevilja

[85.] till betäckande af utgifter, som af statskontoret
förskottsvis bestridts,......................................... » 231,024: —

[86.] till betäckande af vissa af domänstyrelsen
förskjutna belopp ......... » 8,300: —

Slutligen föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
[87.] att, till beredande, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13
januari 1911 angifna grunder, af extra lönetillägg
för år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte vid
under jordbruksdepartementet lydande verk och stater,
å extra stat för år 1912 anvisa, såsom förslagsanslag,

ett belopp af..................................................................... » 5,000: —

tillsammans kronor 3,505,864: —

En jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes upptagen i
1911 års riksstat och sådan den nu är föreslagen af Kungl. Maj:t, utfaller på
följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 8,834,438
extra anslag 3,421,162

- 4,600,436

- 3,505,864

— således minskning kr. 4,234,002: —

— » ökning » 84,702: —

summa kronor 12,255,600

- 8,106,300

— således minskning kr. 4,149,300: —

Anm. Minskningen är beroende på den förändrade uppställningen af riksstaten.

126

Kungl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Tionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
2,598,049 kronor, föreslår Kungl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)
Riksdagen

[1.] att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl
och underbefäl med vederlikar vid armén,

nu .........- ---- kronor 119,332: —

med......................................................1:____1................... 480: -

till.......................................................... kronor 119,812: —:

[2.] att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,

nu.............................................................- kronor 24,550: —

med............................................-............... .»__ 450:

till................................................................ kronor 25,000: —;

[3.] att medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a kompani nr 10
Samuel Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu
år från tjugu års ålder räknadt;

[4.] dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra provinsialläkare
och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna följande hufvudgrunder: a)

Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa och
träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål dels att bereda
pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda tilläggspension åt sådana
delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare, men som vid afgången
från denna befattning icke komma i åtnjutande åt hel pension å 4,000 kronor.

b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar och en
som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordning första
gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där läkarens aflöning helt
eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt 45 år.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Tionde hufvudtiteln».

Kungl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

127

Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare, som
inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera, inom ett år
efter det anställning första gången tillträdts, gorå anmälan om inträde.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare i
kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter och rättigheter,
som nedan sägs.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är delägare
i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare med de förändrade
skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift om 200 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år, erlägger
därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen medelst ett belopp
en gång för alla eller i kvartårliga poster.

1 Delägarens ålder vid inträdet i kassan.	Tilläggsafgif-tens belopp ifall den er-	Tilläggsafgiftens belopp för hvarje kvartal ifall den erlägges
lägges på en gång vid in-	under de första	till 62 års
	trädet.	5 åren.	10 åren.	ålder.
Fyllda 35 år...................	Kr. 290	Kr. 17	Kr. 9	Kr. 5
» 36 :> ...............	910	Öl	28	15
37 > ......................	1,540	87	48	27
» 38 » ......................	2,210	125	69	39 1
39 » .................	2,910	165	91	53
i 40 » ............	3,640	206	114	69 i
» 41 » .....................	4,400	249	139	86
» 42 » ......................	5,200	295	164	105
j 43 » .....................	6,030	342	191	126 ;
» 44 ;■ ............	6,910	392	219	150
» 45 » .................	7,830	445	249	178
» 46 » ...................	8,790	500	280	209 !
» 47 » ................	9,800	558	313	245 j
» 48 »..........	10,870	620	348	287 i
» 49 » ...........	11.990	685	385	337
» 50 » .................	13,180	753	425	396 ;
» 51 » .............	14,430	826	467	467
» 52 » .............	15,750	903	—	554
» 53 > .............	17,150	985	—	665
» 54 » .............	18,640	1,073	—	807
i 55 » .............	20,220	1,167	—	999 !
» 56 » ............	21,910	1,268	—	1,268
» 57 i .............	23,720	—	1,674
» 58 > ................	25,670	—	_	2,353 !

128 Kungl. Maj:ts nåd. ''prof. n:o 1, om statsverket 1911.

Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att hans
befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom senare tillträdande
af annan befattning, med hvilken följer skyldighet eller rättighet
att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften, hvilken af
kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits, skall
fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift samt äger,
om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag, som i öfrigt, skolat för
honom inbetalas, om befattningen ej blifvit indragen.

d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen .200 kronor
för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,
hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för hvilken aflöningen utgår
från landstinget.

Enahanda årliga- afgift om 200 kronor erlägges af staten till kassan för
hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.

e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,
inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen till kassan
de afgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget och staten, dock att
kommunen (kommunerna) eller samhället endast- efter till kassans styrelse
ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet att utgöra dessa afgifter, och äger
kommunen (kommunerna) eller samhället rätt att af läkaren godtgöra sig
intill 100 kronor årligen af afgifternas belopp.

f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning indragits,.
äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna, dock utan ränta.

g) Delägare erhåller '' vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens inträdande
hel pension, afkortad pension eller tilläggspension. _

h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver delägare,
för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,
vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är skyldig att afgå
från tjänsten.

i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen kronor,
motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven äi.

efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning indragits
och som icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår del
ägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas före

sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt ^ ,

delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått sextiofem lefnadsår,
om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet icke längre
kunna med sitt arbete uppehålla sig.

129

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare befordrad
delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i åtnjutande af hel pension
å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen till belopp motsvarande den för
delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst till sådant belopp att den
tillsammans med af staten åtnjuten pension utgör fyra tusen kronor årligen.

k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;

dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsålder vid den tid,
då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet, öfverstiger 45 år
och icke blir delägare i nämnda pensionskassa samt omedelbart vid uppnådda
65 år eller, därest han vid nyssnämnda tidpunkt redan uppnått sådan ålder,
omedelbart därefter afgår från sin tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagande!
erhålla en årlig pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;

dels och för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder i kostnaden
för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag af
15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912;

[5.] att dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna i Haparanda
och Murjek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid seminarierna inrättade
föreståndarbefattningar äfvensom hvar och en af de vid seminarierna befintliga
lärartjänster, Indika skola uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga
folkskollärare — seminariet i Haparanda dock beträffande föreståndarbefattningen
först efter den nuvarande föreståndarens afgång från tjänsten —
erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp,
hvaraf den föreståndare eller lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder
enligt gällande författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension
för ifrågavarande föreståndare och lärare må bestämmas till högst två
tredjedelar af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreståndaren
för seminariet i Haparanda, Emil Lindbäck, må, under iakttagande
i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa med det högsta lönebelopp,
hvaraf han på grund af tjänstålder enligt gällande författning äger att komma
i åtnjutande,

dels föreskrifva,

att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje seminarium
anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ordning inbetalas
till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren uttaga lärarens afgifter
genom afdrag å hans aflöning;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande bestridt
eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu är fråga, må för

Bill. till Rihsd. Prat. 1911. l:a Sami. l:a Afd. 17

130

Kungl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1911.

åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning räkna hela den
tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap, såsom ordinarie tjänstår;

att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är föreskrifvet
angående folkskollärare;

att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den i reglementet
för kassan föreskrift^ tid af seminariets föreståndare insändas till
direktionen; samt

att det skall åligga föreståndaren att beträffande ifrågavarande tjänster
och deras innehafvare lämna direktionen erforderliga uppgifter,

dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget
»Bidrag till folkskollärares pensionering» med 800 kronor samt det under
samma hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas änke- och
pupillkassa» med 200 kronor;

[6.] att dels medgifva att de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar åt föreskrifterna, i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter omförmälda, vid
nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet i nämnda pensionsanstalt
enligt följande särskilda villkor och bestämmelser;.

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare däii
inberäknade;

att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare törstas
sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller
tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslöanstalt än
arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola, kvinnlig föreståndare
för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller kvinnlig föreståndare
för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola, samt manlig ellei kvinnlig
lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna vid döfstumskola, dock att för
denna sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes
till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel pension,
hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjånstaien atnj.uftt
löneförmåner, värdet åt bostad och bränsle eller ersättning därför häri. icke
inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket delaktighet i pensionsanstalten
för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han eller, hon
tjänstgjort vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse om delaktighet
för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande med afseende a rätt till
pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring i ordinarie befattning

Knngl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

131

vid vederbörande anstalt, utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken
den pensionssökande varit anställd såsom extra lärare eller lärarinna vid
sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare ej må räkna
sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma
varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet i pension sanstalten;
samt

att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla hvad i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt och
distriktsskol styrelse,

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för
samma lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller lärare,
som, efter det nådig kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt
tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara
skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att
rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga tjänstinnehafvare,
samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare som vid den tid, då
kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande styrelse
vinner delaktighet i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet
sker hos kassans direktion inom utgången af det år, hvarunder
styrelse för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten, äfvensom att för
denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter
och pensionsbelopp skola utgå i förhållande till de belopp, efter
hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i
döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änkeoch
pupillkassa äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf att
den i § 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att
nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall af
styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall afgifvas af vederbörande
styrelses ordförande,

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas

7 O Ö

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens
tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor;

[7.] att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och
pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk framlagda förslag — under förutsättning att den
rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus
efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning
upphäfd — höja det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn efter

132

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1011.

lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m. uppförda anslaget,
nu 115,965 kronor, med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor;

[8.] att i riksstaden under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 5,000 kronor till bestridande af de statsverket på grund af lagen angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande
utgifter för lifräntor in. in., som ej på grund af särskilda bestämmelser annorledes
gäldas.

Förevarande stat skulle således enligt Kungl. Maj:ts förslag komma att
ökas med följande belopp:

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén ............................. kronor 480: —

höjning af anslaget för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond............................................................... » 450: -—

bidrag till pensionering af extra provinsialläkare.... » 15,000: —

höjning af bidraget till folkskollärarnas pensionering.
......................... » 800: —

höjning af bidraget till folkskollärarnas änke- och

pupillkassa............................................................................. » 1,060: —

höjning af bidraget till pensionering af änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,

seminarier m. in. ........ » 26,889: —

anslag till bestridande af de statsverket på grund

af lagen angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande utgifter
för lifräntor m. in., som ej på grund af särskilda bestämmelser
annorledes gäldas ............................................ _5,000: —

kronor 49,679: —

Vid bifall till de, enligt hvad ofvan nämnts, framställda
förslag komma således de ordinarie anslagen till
pensionsstaten, i nu gällande riksstat upptagna till sam manlagdt.

............................................................................... kronor 2,598,049: —

att sluta å ett belopp af...................................................... kronor 2,647,728: —

Allmänna indragiiingsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant
2,614,079 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kungl. Maj:t:

133

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

[9.] att bestämma att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset å
Nya varf ve t. August Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor, äger
att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten, skall
från och med år 1912 höjas till 4,350 kronor;

[10.] att be vakt] i ngsbefäl h afv are n vid kronohäktet i Svanesund Gustaf
Henrik von Tell må från och med månaden näst efter den, hvarunder lian
erhåller afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid åtnjuta från
allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,000 kronor;

[11.] att generalkonsul Richard Bagges änka fru Lily Bagge, född
Schwartz, må frän och med år 1911, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor;

[12.] att sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Ernst
Hugo Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten uppbära
en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från innehafvande
beställning;

[13.] att förre fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson må under
sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra kronor å allmänna
indragningsstaten att utgå från 1911 års början;

. C14-] oatt förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson må under

sm åtel stående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra kronor å allmänna
indragningsstaten att utgå från och med år 1911;

[15..] att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman må
under sin återstående liftsid åtnjuta en årlig pension af tre hundra kronor
å allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911;

[16.] att sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl

Frithiof Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 900
kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhåller afsked ur tjänsten;

r [17.] att sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof

Bi önnander må å allmänna indragningsstaten uppbära eu pension af 900
kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden näst efter
den, hvarunder han erhåller afsked från nu innehafvande beställning;

[18.] att läraren i franska språket vid krigshögskolan m. in. Ferdinand
Faul Schulthess må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära, utöfver honom författningsenligt tillkommande
pension å 1,200 kronor, en tilläggspension af 800 kronor årligen;

[19.] att förre fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom
må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension af 221 kronor att utgå från och med den 1 januari 1911;

134

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

[20.] att enhvar af arbetarna Frans Vilhelm Karlsson, Johan Nilsson,
Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven Johan Kjellberg, Per
Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson inå från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller entledigats från
anställning vid statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor, dock med
villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot
aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp
af 900 kronor eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen
varar, upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande i
öfrigt, minskas, så att densamma jämte afiöningen icke uppgår till högre
belopp än nämnda medelinkomst;

[21.] att vaktmästaren vid nationalmusei konstafdelning Carl . Johan
Johanssons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, må under sin återstående
lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor att utgå från början
af år 1910;

[22.] att öfver!äraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn
Olof Per Ulrik Arborelius må från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked från öfverlärarbefattningarna varder honom beviljad t, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till
belopp af 500 kronor;

[23.] att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag
å 3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 400 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst, men därifrån

erhållit afsked före år 1867; _

[24.] att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa och till
Kungl. Maj ds disposition ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande af
ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller mindie
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,
hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort,
afgått från tjänsten utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den
22 juni 1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrigt, som
beträffande det för år 1911 uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit
af Riksdagen stadgade, nämligen

att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutas så tidigt, att ålderdomsunderstöd
enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat honom eller
henne beviljas, eller före utgången af år 1891:

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått en lefnadsålder
af minst femtiofem år;

135

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes till
150 kronor årligen; samt att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga; ''

[25.] att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å
4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj :t kan finna lämpligt meddela,
användas till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande lärare
och. lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra
ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring
erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt
nådiga reglementet den 22 juni 1892, men erhållit afsked före utgången af
år 1900, dock att understödet tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
utgående må komma att utgöra högst 150 kronor;

[26.] att docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde
må, sedan han uppnått 65 års ålder, från och med månaden näst efter den,
i hvilken entledigande från docenturen varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära understöd till belopp
af 1,500 kronor årligen;

[27.] att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin må äga att vid
uppnådda 67 års ålder från och med månaden näst efter den, då han erhåller
afsked från sin befattning, uppbära pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af tretusen kronor, dock med skyldighet för Nordin att från tjänsten
afgå i enlighet med bestämmelserna i 6 § b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant
afdrag å pensionsbeloppet, som i 7 § af samma lag sägs;

[28.] att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina Nordendahl må från och med
månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen
kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 1,000 kronor;

[29.] att amanuensen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från sin anställning
hos domänstyrelsen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en ärlig pension af 2,000 kronor;

[30.] att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte
minskas med 148,505 kronor eller från 2,614,079 kronortill kronor 2,465,574: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten................ » 2,647,728: —

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva...........................................................................»_5,113,302: —

136

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kungl. Magt
Riksdagen

[31.] att å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 2,850,000
kronor, att användas såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående;

[32.] att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget för
bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med
vederlikar vid armén å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 480
kronor;

[33.] att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl. Magt med 1907
års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde hufvudtiteln för år
1912 uppföra ett förslagsanslag af 26,231 kronor;

[34.] att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond å extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af 450 kronor;

[35.] att dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser Kungl.
Halfö kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare och folkskollärarinnor,
Indika före år 1907 erhållit afsked med pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, må för år 1912 tillerkännas understöd till så stort
belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till 525
kronor;

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtiteln för år
1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor;

[36.] att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka på grund af
§ 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller till
följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade bestämmelser
om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma att utgå,
på extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett
förslagsanslag å 20,000 kronor;

[37.] att på extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1912 uppföra
ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt
pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas annan
än den, som styrker sig vara i behöfvande omständigheter och antingen er -

137

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

hållit afsked med pension från allmänna indragningsstaten till belopp, understigande
500 kronor, eller ock under år 1908 erhållit afsked med afkortad
pension från anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i
afseende å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utfående
pensionen icke må tillsammans öfverstiga 500 kronor;

[38.] att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt
å extra stat för år 1912 under rikstatens tionde hufvudtitel bevilja
ett förslagsanslag å 31,000 kronor; J

hvarigenom summan af tionde hufvudtitelns extra anslag för år 1912
koinme att utgöra 2,968,798 kronor.

Eu jämförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1910 upptagen och sådan den af Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1911. 1912.

ordinarie anslag 5,212,128: 5,113,302: — således minskning kronor 98 826: —

ex^ra__________2,478,172: ■— 2,968,798:— » ökning » 490,626: —

summa kronor 7,690,300: — 8,082,100: — således ökning kronor 391,800: —

Bih. till Rilcsd. Prof. 1911. l:a Sami. l:a Afd.

138

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Riksdags- och revisionskostnader.

Räntor å statsskulden.

I enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 i, nevarande januari, *) vill Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen att

dels för bestridande af riksdags- och revisionskostnader
m. m. för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å..................................-........................................... kronor 1,392,000: —

dels ock för betalning af räntor å statsskulden
m. m. för samma år anvisa likaledes ett förslagsanslag
å...............................................................................» 22,044,700:

tillsammans kronor 23,436,700: ■

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Riksdags- och re vision skosi n åder. Räntor a statsskulden”.

Kungi. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

139

Utgifter för kapitalökning.

Statens affärsverksamhet:

I afseende å utgifterna för statens affärsverksamhet föreslår
enligt bilagda statsrådsprotokoll* Riksdagen:

Postverket.

[1.] dels att för inköp af inventarier för postverkets
behof för år 1912 anvisa ett anslag af........... kronor

dels att för inköp af två tomter i Västervik och
för uppförande därå af ett post- och telegrafhus anvisa
ett anslag för år 1912 å.......................................... »

dels ock att medgifva, att för sistnämnda ändamål
må, utöfver berörda anslag, användas ett belopp
af 26,625 kronor, som tidigare reserverats för anskaffande
af lokaler för postverkets behof;

Telegrafverket.

[2.] dels att medgifva,

att för stationsbyggnaden i Lund må användas ett
belopp af 50,000 kronor utöfver förut anvisade 300,000
kronor;

att den tomt, å hvilken telegrafverkets telefonstationsbyggnad
i Orsa är uppförd, må för telegrafverkets
räkning inköpas för eu köpeskilling af 2,000
kronor; samt

transport kronor

Kungl. Maj:t

125,000: —
173,400: —

298,400: —

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Utgifter för kapitalökning”.

140

Kungl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor
att å telegrafverket tillhörig tomt i Borås må uppföras
en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl
lokaler för postkontoret i staden, för en kostnad, ej
öfverstigande 400,000 kronor;

dels att för år 1912 anvisa till inköp och bebyggande
af fastigheter för telegrafverkets räkning

ett anslag af..............................................................---.......

samt för inköp af stationsinventarier ett anslag af........ »

med rätt för Kungl. Maj:t att af dessa belopp redan
under år 1911 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna
200,000 kronor;

dels att medgifva att, därest telegrafverkets öfverskottsmedel
skulle för åren 1910 och 1911 uppgå till
högre belopp än för år 1910 1,200,000 kronor och
för år 1911 1,130,000 kronor, öfverskjutande belopp
må innehållas för att öka det nu till 900,000 kronor
bestämda kassaförlaget för telegrafverket;

dels ock att för enahanda ändamål för år 1912

anvisa ett anslag af.....................................................------

[3.] att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende
för år 1912 anvisa, att utgå af lånemedel, ett

anslag å................................................................-.............

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet;

Statens järnvägar.

[4.] att till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens redan trafikerade järnvägar för

år 1912 anvisa ett belopp åt...................................-.......

med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis redan
under år 1911 af tillgängliga medel utanordna 550,000
kronor;

[5.] att för fullbordande af arbetet med uppförande
af en byggnad för vissa kontor inom järnvägsstyrelsen

vid Tomteboda för år 1912 anvisa ett belopp af........ »

[6.] att för fullbordande af arbetet med uppförande
af ny bro öfver Stångån vid Linköping för år 1912

bevilja ett anslag af.........................-................................ 8_

transport kronor

298,400: —

873,000: —
100,000: —

150,000: —
4,000,000: —

2,662,219: —

500,000: —

175,000: —
8,758,619: —

Kungl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1911.

141

transport kronor

[7.] att för fullföljande af vissa åtgärder för underlättande
af arméns strategiska uppmarsch för år

1912 bevilja ett anslag af................................................

[8.] att till betäckande af vissa af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter anvisa ett anslag för år

1912 af...............................................................................

[9.] att för nya inventarier och ökadt förlag vid

statens järnvägar anvisa ett anslag för år 1912 af...... »

[10.] att för år 1912 till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade järnvägar bevilja
ett anslag, att utgå af lånemedel, af.............................. »

[11.] att för fortsättande af arbetet med utläggning
af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna stationer in. in. för år 1912 anvisa ett anslag,
att utgå af lånemedel, af........................................ »

[12.] att för år 1912 anvisa, att utgå af lånemedel,
dels till fullbordande af statsbanan från Bastuträsk
till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden ett

anslag af ........................................................................ »

dels ock till fullbordande af statsbanan från Östersund
till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår ett

anslag af............................................................................. »

[13.] dels att medgifva, att å statsbanan från
Järna öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till
Norrköping må anläggas stationer vid Västerljungs
kyrka, Braken, Enstaberga och Löfsjön, en håll-, lastoch
mötesplats vid Långgrufvan samt hållplatser vid
Torskär och Hammaren äfvensom vid Aby anordnas en
för ifrågavarande järnväg och östra stambanan gemensam
station;

dels ock att till fortsättning af statsbanan Järna
—Norrköping för år 1912 anvisa ett anslag, att utgå

af lånemedel, af................................................................. »

med rätt för KungL Maj:t att där af redan under
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor;

[14.] att i afvaktan på den nådiga proposition,
som kan komma att aflåtas rörande anläggande af

transport kronor

8,758,619: —

100,000: —

51,681: —
2,000,000: —

3,250,000: —

1,500,000: —

1,028,000: —
1,400,000: —

4,000,000: —

22,088,300: —

142

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

transport kronor

statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och
Ångermanälfven (Volgsjön), för ändamålet beräkna ett

anslag för år 1912, att utgå af lånemedel, af.............. »

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000
kronor;

[15.] att, i afvaktan på den nådiga proposition,
som kan komma att aflåtas rörande fortsättning af
Norra stambanan från Veittijärvi, för ändamålet beräkna
ett anslag för år 1912, att utgå af lånemedel, af »
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000
kronor;

[16.] att för utförande af nödiga kompletteringsarbeten
å järnvägslinjen Kiruna—Svartön för år 1912

bevilja ett anslag, att utgå af lånemedel, af..._............ »

med rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp redan
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
200,000 kronor;

[17.] att för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Göteborg och Alingsås och utförande
af därmed sammanhängande arbeten bevilja ett anslag
af 5,100,000 kronor samt däraf för år 1912 anvisa ett

belopp, att utgå af lånemedel, af.................................... »

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 250,000
kronor;

[18.] att såsom tilläggsanslag för redan utförda
anläggningar vid Trälleborgs ångfärjestation för år
1912 anvisa ett belopp, att utgå af lånemedel, af........

[19.] att för inköp af mark, som erfordras i och
för ordnande af Stockholms bangårdsförhållanden samt
för utvidgning af andra järnvägsstationer, för år 1912

anvisa ett anslag, att utgå af lånemedel, af................ »

med rätt för Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor; _____

22,088,300: —

900,000: —

1,070,000: —

650,000: —

204,400: —

2,000,000: —

transport kronor 27,812,700: —

Kung!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

143

transport kronor

Statens vattenfalls verk.

[20.] att af det utaf Riksdagen för anläggning af
en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade
anslaget å 22,800,000 kronor för år 1912 anvisa

ett belopp, att utgå af lånemedel, af__........................... »

med rätt för Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor;

[21.] att för år 1912 anvisa ett belopp, att utgå

af lånemedel, af.......................................... >

att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar,
användas för anläggning af ledningar, afsedda
att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk
vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten,
med rätt för Kungl. Magt att låta redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor;

[22.] att till ökande af Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital för år 1912 anvisa ett anslag af »

[23.] att utaf det af Riksdagen för uppförande af
en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule
älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg
mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga
åtgärder i och för införande af elektrisk drift å
bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget å
21,500,000 kronor för år 1912 anvisa ett belopp, att
utgå af lånemedel, af....................................................... »

[24.] att, i afvaktan på den nådiga proposition,
som kan komma att aflåtas angående anläggande af
ett statens kraftverk vid Älfkarleby, för ändamålet beräkna
ett anslag för år 1912, att utgå af lånemedel, af »
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,650,000
kronor.

27,812,700: —

5.000. 000: —

1,500,000: —

150,000: —

4.000. 000: —

3,450,000: —

Summa kronor 41,912,700:

144

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Statens utlåningsfonder:

Beträffande dessa fonder föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen:

Nya odlingslånefonden.

[25.] att i afbidan på nådig proposition i ämnet
såsom kapitalökning under år 1912 tillsvidare beräkna
för nya odlingslånefonden, att utgå af lånemedel........ kronor

Itederilånefonden.

[26.] att till ökning af lånefondens för rederinäringens
understödjande kapital för år 1912 anvisa ett
anslag af ...........................-................................................ *

Egnaliemslåne-, fiskerilåne-, norrländska nyodlings- och
jordförmedlingsfonderna.

[27—30.] att, i afbidan på de nådiga propositioner
angående den för en hvar af nedannämnda fonder under
år 1912 erforderliga kapitalökning, Kungl. Maj:t må
komma att framlägga för Riksdagen, såsom kapitalökning
under år 1912 tillsvidare beräkna, att utgå af lånemedel,

för egnahemslånefonden ......................................... »

» fiskerilånefonden.........................-........................ »

» norrländska nyodlingsfonden............................. »

» jordförinedlingsfonden.......................................

Handtverkslånefonden.

[31.] dels att till ökning af fondens för befrämjande
af handtverk och därmed jämförlig mindre industri
kapital för år 1912 anvisa ett anslag, att utgå

af lånemedel, af..................................................-............

dels ock besluta, att af inflytande räntor å de

från fonden utlämnade lån skall från och med samma_

transport kronor

524,000: —

2,000,000: —

5,000,000: —
116,000: —
210,000: —
800,000: —

75,000: —

8,725,000: —

Kung}. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

145

o , , , „ transport kronor 8,725,000:

ar det belopp, som ma återstå, sedan kostnaderna för
tendens förvaltning blifvit från räntorna bestridda, tilltöras
statsverket;

Fond för bibanor i vissa delar af riket.

[32.] att, i afvaktan på den nådiga proposition
som kan komma att aflåtas angående inrättande af en
aneiond för åstadkommande af bibanor inom vissa
delar åt riket, för ändamålet beräkna ett anslag för
är 1912, att utgå af lånemedel, af................

Järnvägslånefonden.

[33.] att för afsättning till järnvägslånefonden i
riksstaten för år 1912 upptaga ett belopp, att utgå
åt lånemedel, åt ........................... °

1,000,000:

» 1,500,000:

Summa kronor 11,225,000:
Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen, i afseende å

Arbetarförsäkringsfonden:

. , J at.t tin ökning af denna fonds kapital för

ar 1912 anvisa ett anslag af..........................

samt beträffande de medel, som för nu ifrågavarande
statsregleringsperiod böra utgå

för afbetalning å statsskulden:

[35.] att för år 1912 anvisa ett anslag, att tillhandahållas
riksgäldskontor^ för nämnda ändamål, å

2,525,000: —

5,820,000:

Slutsumman af utgifterna för kapitalökning vid ifrågavarande statsreglering
skulle således uppgå till 61,482,700 kronor, dåraf 410)17,700 kronor

fonder OdoT “»“^mliet 11,225,000 k™» P» statens utlånings a™

f fe00ar°,nOr pa arbetai’försäkringsfonden och 5,820,000 kronor
åro afsedda för afbetalning å statsskulden.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. l;a Samt. l:a Afd.

146 Kungi Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

De för år 1912 äskade anslag utgöra, sammanförda i grupper enligt de! i bilagda
statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 30 december 1. ) > g

grunder, sålunda:

Verkliga utgifter ____________

1 ]

5
t;

8
9

m. ............

Räntor å statsskulden in. m. .

Ordinarie.		Extra.		Summa.	1
1,493,000	—1	100,000		1 1,593,000
5,158,949		714,051	—1	5,873,000
1,483,604	-“i	271,896	—	1,755,500
50,115,186		7,062,814	—	57,178,000
19,962,882	—	7,140,218		27,103,100	—\|
11,630.859	—	6,439,241	—	18,070,100	—
14,052,709	—	2,762,791	—	16,815,500	—
25,042,212		2,725,788	—	27,768,000	—
4.600,436	—	3,505,864	—	8,106,300	—
5,113,302	—	2,968.798	—	8,082,100	—
138,653,139	—	33,691,461	—	172,344,600	—
	L			1,392,006	—
—	i-	—		22,044.70C	—

Kronor.

Utgifter för kapitalökning

Statens affärsverksamhet:

Statens järnvägar . .

Postverket......

Telegrafverket . . . ■

att täckas af

lånemedel.

1.6,902,400

4,000,000

Transport : 20,902,400
Transport j --

andra statsinkomster.

5,488,900

298,400

1,123,000

6,910,300

Summa.

22,391,300
— 298,400

5,123,000 —

195,781,300

27,812,700

195,781,300

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Riksstateiis uppställning.”

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

147

Transport

Statens vattenfalls verk:
Trollhätte kanals ombyggnad .

Trollhätte kraftverk.....

Trollhätte fastighetsförvaltning

Porjus kraftverk.......

Alfkarleby kraftverk.....

Säger vattenfallsverket:
af lånemedel . . 13,950,000: —
» andra statsinkomster
. . 150,000: —

Summa 14,100,000: —

Statens utlåningsfonder:

Nya odlingslånefonden.....

j Rederilånefonden........

Egnaheöislånefonden......

I Fiskerilånefonden.......

Norrländska nyodlingsfonden . .

Jordförmedlingsfonden.....

Handtverkslånefonden . . . . •
Fonden för bibanor i vissa delar

af riket...........

Järnvägslånefonden.......

i Arbetarförsäkring sf onden.....

För afbetalning & statsskulden . .

i Säger utgifter för

kapitalökning . .61,482,700: —

Summa

att	;ä c k a s af		\| Summa.	i Kronor.
lånemedel.	andra stats inkomster
—	—	__	—		—	195,781,300
20,902,400	—	6,91.0,300	—	27,812,700	—
5,000,000	_			5,000,000
1,500,000	—	—	—	1,500,000	—
—	—	150,000	—	150,000	—
4,000,000	—	—	—	4,000,000	—
3,450,000	—	—		3,450,000	—	41,912.700
; 524,000				524,000
—	_	2,000,000	—	2,000,000	—
5,000,000		—	—	5,000,000	—
116,000	—	—	—	116,000	—
2Ki,000	—	—	—	210,000	—
800,000	—	—	—	800,000	—
75,000	—		—	75,000	—
1,000,000	—	—	—	1,000,000	_
1,500,000	—	—	—	1,500.000	—	11,225,000	_
—		2,525,000	—	—	—	2,525,000	—
	-	5,820,000	—	—	—j	5,820,000	—
44.077,400	—-	17,405,300	—	—	I
—	! 1	—	__\|-\|	257,264,000	—;

som utgör totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, indika sålunda
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1912 här ofvan
beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

148

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1911.

Riksstat

Kronor.

Inkomster.
Egentliga statsinkomster:

Skatter:

Mantalspenningar................. 825,000:

Skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse.............. 49,550,000:

Tullar och acciser ........ 109,000,000:

159,375,000:

Uppbörd i statens verksamhet............................ 5,245,000:

B. Inkomster af statens produktiva fonder:

Statens affärsverksamhet.......................—.....

Statens aktier...................................................

Statens utlåningsfonder........................... .........

Århetarförsäkringsf onden.................................

164,620,000

| C. Andel i riksbankens vinst för år 1910.

| D. I anspråk tågna kapitaltillgångar..........

I E. Lånemedel..............................—..........

32,801,000

1.500.000
3,886,600

1.300.000

Summa

;; 39,487,600 -

.j 6,399,000
. | 2,680,000
44,077,400

257,264,000|

Kungl. Majds nåd. grop. n:r 1, om statsverket It) 11.

149

för år 11)12.

!				Kronor.
U t g i f t e r.
Verkliga utgifter	•
	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Till 1 hufvudtiteln ..........	1,493,000 5,158,949 1,483,604 50,115,186 19,962,882 11,630,859 14,052,709 25,042,212 4,600,436 5,113,302	100,000 714,051 271,896 7,062,814 7,140,218 6,439,241 2,762,791 2,725,788 3,505,864 2,968,798	1.593.000 5.873.000 1,755,500 57.178.000 27.103.100 18.070.100 16,815,500 27.768.000 8,106,300 8,082,100
» 2 » ...........
» 3 » ............
»4 » » 5 » ............ » 6 » ...... > 7 » » 8 » ............ » 9 » .......
» 10 » ......

Säger	138,653,139	33,691,461	172,344,600
Riksdags- och revisionskostnader in. m. Räntor å statsskulden in. in..............		. 1,392,000 . 22,044,700	195,781,300	—
Utgifter	för kapitalökning:
	Att täckas af
	lånemedel.	andra statsin-komster.	Summa.
Statens affärsverksamhet______ Statens utlåningsfolider........ Arbetarförsäkringsfonden .... För afbetalning af statsskul-den ................................	34,852,400 9,225,000	7,060,300 2,000,000 2.525.000 5.820.000	41,912,700 11,225,000 2.525.000 5.820.000

Säger	44,077,400	17,405,300	61,482,700	61,482,700	—
Summa kronor	—	——	—	257,264,000	—

150

Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket löll.

Kungl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finarisärenden för den 13 innevarande
januari angående utgifterna, att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen
för år 1912 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841 angifna
grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarna fortfarande
må blifva gällande, dock att behållningar, som å anslag till nyinrättade
tjänstebefattningar uppstå, innan dessa första gången tillsättas,
skola till ett följande års statsreglering reserveras.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang ägande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott °tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

103140

Bilagor

till

Kling}. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1911.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd.

Riksstatens uppställning.
Inkomsterna.

U tgifterna.

Propositionens justering.

Stockholm, Isaac Marcus* Boktr.-Aktiebolag, 1911

Ri ksstatens uppställning.

Kiksstatens uppställning.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december
1910.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anmälde ett af
särskildt tillkallade sakkunnige inom finansdepartementet utarbetadt förslag
rörande riksstatens uppställning jämte därmed sammanhängande ämnen
och anförde i underdånighet följande:

6 Riksstatens uppställning.

»Innan jag redogör för innehållet af föreliggande förslag anhåller
jag att få erinra om mitt anförande till statsrådsprotokollet den 18 september
1909. Jag framhöll då de mångahanda brister, som vidlåda den
nuvarande uppställningen af riksstaten och i följd där af budgetbehandlingen
i allmänhet, samt angaf vissa riktlinjer, hvilka enligt mitt förmenande
borde följas vid en reform i detta hänseende.

Riksstaten borde blifva uttömmande, till sin uppställning klar och
lätt öfversiktlig. I budgeten borde om möjligt ingå alla de medel och
alla de anslag, som för ett gifvet år anvisats. De borde upptagas i en
systematisk, af rådande skatte- eller andra förhållanden påkallad ordning.

De två särskilda finanstablåer, som hittills betingats af den centrala
finansförvaltningens tudelning på två särskilda ämbetsverk: riksgäldskontoret
och statskontoret, borde sammanställas till en enda. En fullständig
bild af rikets alla inkomster och utgifter kunde man icke erhålla
annorledes än genom en sådan sammanställning. Den nuvarande gränsskillnaden
mellan statsverkets och riksgäldsverkets stater vore i visst afseende
rent formell. Icke ändamålet med ett anslag, utan sättet för anskaffande
af medel till bestridande af anslaget bestämde om och i hvad mån anslaget
skulle upptagas i den ena eller den andra staten. Jag uttalade, att om
man å ifrågavarande område ville vidtaga en radikal reform, fotad på
fullt rationella grunder, torde densamma komma att utmynna däri, att
alla af Riksdagen beviljade anslag utan något som helst undantag passerade
riksstaten. Jag ansåg, att under alla förhållanden de medel, som riksgäldskontoret
upplånade i syfte att användas till anslag för något statsverkets
direkta ändamål, till sin natur hörde till riksstaten. Men undersökas
borde också om icke jämväl sådana medel, som riksgäldskontor upplånade
att användas till vidare utlåning, borde uppföras i budgeten.

Öfverskådligheten i finanstablån borde tillgodoses därigenom att
poster af likartad eller närbesläktad beskaffenhet sammanfördes i grupper
under sina särskilda rubriker. I fråga om de egentliga inkomsterna vore
släktskapen dem emellan väl i regel att söka i inkomstkällornas likartade
natur. 1 stort sedt torde man sålunda kunna till en gemensam grupp
sammanföra alla inkomster, som härflyta ur skattekällor, och till en annan
grupp de inkomster, hvilka äro att anse såsom afkastning af statens
egendom eller företag. Hvad angår utgifterna åter, torde ändamålet med
desamma blifva bestämmande för grupperingen. I afseende å . vissa
utgifter blefve sålunda hufvudtitlarne en lämplig och fullt naturlig indelningsgrund.
Jag framhöll, att en dylik artskillnad mellan de olika
inkomst- och utgiftsgrupperna otvifvelaktigt också varit vägledande vid
uppställningen af riksstaten i dess nuvarande skick. Men den form, som

Kiksstatens uppställning. 7

blifvit bestämmande för uppställningen, både icke anpassat sig efter den
med tidsutvecklingen förändrade allmänna uppfattningen af de skilda
posternas inbördes samband och släktskap. Särskildt påpekade jag, hurusom
statens pa senare tider tillkomna stora inkomster af själfverksamhet
på grund af samma uppställning blifvit splittrade på skilda inkomstgrupper.
Jag syftade bär på den nuvarande grupperingen af inkomsterna
i »ordinarie inkomster» och »bevillningar», hvilken i en finanstablå verkar
synnerligen formell samt i mer än ett hänseende föråldrad.

Denna indelning af inkomsterna vore uppenbarligen betingad af en
strängt formell tillämpning af grundlagens bestämmelser rörande ordinarie
inkomster och bevillningar. Men äfven om riksstatens nuvarande uppställning
i förevarande delar på eu tid, då de s k. ordinarie inkomsterna
voro af långt större betydelse än nu samt skillnaden mellan ordinarie
inkomster och bevillningar af större reell innebörd, än för närvarande
faktiskt är fallet, kunde det icke, för att taga ett exempel, betraktas
annorlunda än såsom en stor oegentlighet, att, under det att telegrafmedlen
och järnvägstrafikmedlen uppfördes som ordinarie inkomster, postmedlen
återfunnes i en annan grupp, nämligen bland bevillningarna. Till
denna och andra oegentlighet^- i afseende å inkomsternas formella uppdelning
i ordinarie inkomster och bevillningar kunde läggas, att med
nuvarande ordning en ny inkomsttitel komme att stå helt utanför inkomsternas
bägge hufvudgrupper och till följd däraf måste till men för
öfverskådligheten införas i riksstaten själfständigt för sig. I sådant afseende
framhöll jag, hurusom statens afkastning af aktierna i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, en afkastning, som hade organiskt samband med
afkastningen af statens öfriga egendom såsom arrendemedlen, skogsmedlen
m. m., saknade rum hos båda ifrågavarande grupper.

Vidare erinrade jag därom, att oegentligheterna vid inkomsternas
gruppering i ordinarie inkomster och bevillningar under åtskilliga år
tillbaka föranledt vederbörande föredragande att vid redogörelsen för de
delar af statsregleringen, som rörde statsverkets tillgångar för de behof,
Indika vid statsregleringen borde fyllas, göra en särskild gruppering af
inkomsterna, »som bättre än den sedvanliga uppställningen lämnar eu
öfversikt af dessa inkomsters olika natur ur finansiell synpunkt och
närmare sammanför inkomster af närsläktad art». Denna särskilda
gruppering, hvilken icke trängt utanför statsrådsprotokollet, hade då
upptagit dels under inkomster, som ej utgöra skatter: arrendemedel, skogsmedel,
järnvägstrafikmedel, postmedel, telegrafmedel, bötesmedel, terminsafgifter
från läroverken och extra uppbörd, och dels under skatter a) all -

8 Riksstatens uppställning.

manna: tullmedel, bränn vinstillverkningsskatt, punsch skatt, maltskatt,

sockerskatt, stämpelmedel, mantalspenningar, bevillning af fast egendom
samt af inkomst, inkomstskatt och extra inkomstskatt, b) särskilda af gifter:
fyr- och båkmedel, kontrollstämpelmedel samt be villnings af gifter för särskilda
förmåner och rättigheter. _ . .

Denna underhandsindelning af inkomsterna, som i och för sig ju
vore en förbättring af den officiella uppställningen, bekräftade emellertid
ytterligare, att den åskådning, som år 1809 gjort sig gällande med
afseende å inkomsternas gruppering, ej längre vore bärande. Till följd
häraf och då på grund af tidsomständigheterna den indelning, som
följdes, inkräktade på riksstatens åskådlighet, borde man, obunden af
rådande praxis, söka vinna en ny ur såväl statsfinansiell som allmän
affärsmässig synpunkt praktisk grund för inkomsternas gruppering.

Den naturliga ordningen vore, att inkomster, som vore närbesläktade
eller i allt fall ägde ett visst finansiellt sammanhang, sammanfördes i
a-rupper. Båge man frågan i denna belysning, erbjöde sig själfmant en
uppställning, som harmonierade med hela finanspolitikens utveckling.
Denna utveckling tenderade å ena sidan att alltmera vidga gränserna
för statens själfverksamhet och därmed öka inkomsterna af statens egna
företag och afkastningen af statens eget kapital samt å andra sidan att
o-enoni en systematiskt genomförd skattepolitik fördela de summor, som
måste anskaffas i skatteväg, mellan skattetitlar, som i form af tullar
och acciser — visserligen äfven för annat än finansiellt ändamål
innefattade beskattning af importerade eller producerade varor, indirekt
beskattning, samt skattetitlar, som i en eller annan form hade sina
källor i inkomst och kapital, den direkta beskattningen. De inkomster,
som vore att söka under andra än nu nämnda inkomstrubriker, vore,
finansiellt sedt, äfven sammanlagdt, så litet betydande, att de utan
olägenhet torde kunna sammanföras i en grupp.

Det vore naturligen lör saväl öfverskadlighetens som fullständighetens
skull af stor vikt, att i fråga om inkomster de skilda posterna
inginge med fullt jämförliga värden. Om nämligen i ett fall nettobehållningen
af inkomstkällan, men i andra fall bruttoinkomsterna infördes
i riksstaten, blefve staten i dess helhet i viss mån, åtminstone för en
stor allmänhet, missvisande. Att eu sådan oegentlighet, särskilt i fråga
om inkomsterna af statens själfverksamhet, vidlådde den nuvarande n sstaten,
hade icke undgått Kungl. Maj:ts eller Riksdagens uppmärksamhet.
Jag syftade närmast på järnvägstrafikmedlen, som upptoges till nettobehållningen
& driften, medan inkomsterna af post och telegraf mgmge

Riksstatens uppställa i ng-,

i riksstaten utan afdrag för driftkostnaderna. Denna motsägelse syntes
mig böra på ett eller annat sätt undanröjas; och då det icke lämpligen
kunde ifrågakomma att i fall, där nu ett'' företags bruttoinkomster upp*
toges i riksstaten, därutinnan gorå någon ändring, torde, hvad statens
järnvägar beträffar, järnvägarnas inkomster böra till hela sitt belopp
ingå bland inkomstposterna, eller ock, om man icke skulle finna en sådan
åtgärd behöflig, bruttoinkomster och driftkostnader föras inom linjen
och såsom hittills allenast öfverskottet upptagas såsom det för riksstaten
beräkneliga belopp.

Slutligen anförde jag, att de anmärkningar liksom de förslag, jag
i afseende å riksstatens uppställning framställt, i ingen mån afsåge att
vara uttömmande eller afgörande för frågans lösning. Åmnet vore alltför
omfattande för att jag skulle vilja, innan en mer ingående undersökningägt
ram, uttala någon bestämd mening om lämpligaste ordningen för
riksstatens uppställning. Jag hade härtill eu alldeles särskild anledning
i det förhållandet, att riksstatens nuvarande uppställning i mer än ett
hänseende otvifvelaktigt anslöte sig till vissa konstitutionella stadgande!!,
särskildt i fråga om de egentliga inkomsternas gruppering. Det vore
naturligtvis icke min mening, att den af praktiska skäl påkallade ändrade
uppställningen af riksstaten skulle innebära eller medföra någon som helst
saklig ändring i statsmakternas maktförhållanden i afseende å statsreglenngen;
och jag kunde ej heller finna annat, än att riksstatens form
borde kunna bestämmas oberoende af hvad grundlagen i nämnda afseende
stadgade.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställde jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom departementet
uppgöra förslag till förändrad uppställning af riksstaten.

Efter det Eders Kungl. Maj:t behagat bifalla denna hemställan,
tillkallade jag ordföranden hos fullmäktige i riksgäldskontor juris doktor
Per Axel Henrik Cavalli, professorn Karl Gustaf Cassel, statskommissarie!!
Christian Leonard Tenow och fullmäktigen i riksbanken, filosofie doktorn
Henrik Ragnar Törnebladh att fullgöra nämnda uppdrag; och anmodade
jag tillika juris doktorn Cavalli att i egenskap af ordförande leda arbetet.

Med skrifvelse den 4 sistlidne oktober hafva nu dessa kommitterade,
med förmälan att uppdraget fullgjorts, öfverlämnat utlåtande med förslag
i ämnet.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Riksstatens uppställning.

Detta förslag liar blifvit till trycket befordradt och anhåller jag att
under den redogörelse för dess innehåll, som jag nu går att i underdånighet
framlägga, få gång efter annan hänvisa till de sidor i utlåtandet,
som synas böra uppmärksammas, utan att direkt i min framställning
citeras.

Kommitterades förslag innebär i sina hufvuddrag följande:

l:o) att gorå riksstaten, och därmed budgetredovisningen, till eu
åtminstone i det väsentliga fullständig sammanställning af statens inkomster
och utgifter under budgetåret. Detta är, säga kommitterade å sid.
19, »en nödvändig förutsättning för att de olika grenarne af statens
finansiella verksamhet skola kunna öfverblickas i ett sammanhang och
för att man skall få eu rätt blick på de särskilda utgiftsanslagens och
inkomstkategoriernas relativa betydelse i vårt finanssystem)).

I detta syfte föreslå kommitterade i främsta rummet upptagande i
riksstaten af å ena sidan de för året beräknade lånemedlen och å
andra sidan de anslag, som anvisas att utgå af dessa lånemedel.
Af kommittébetänkandet framgår, såsom jag senare blir i tillfälle visa,
att detta inryckande i budgeten af lånestaten medför konsekvenser och
möjliggör förändrade anordningar i afseende å budgeten, hvilka hvar
och en för sig äro önskvärda, ehuru de knappast därförutan kunna
genomföras.

I fullständighetens intresse är det ock som kommitterade föreslå,
att följande ämbetsverk och myndigheter, hvilka hittills saknats i riksstaten,
skola där inrymmas, nämligen:

a) patent- och registreringsverket,

b) bankinspektionen,

c) försäkringsinspektionen,

d) riksförsäkringsanstalten och

e) mynt- och justeringsverket.

Förslaget innebär vidare

2:o) att ordna de affärsdrifvande verkens ställning till statens
finansväsen. För närvarande äro statens järnvägar, såsom redan är
antydt, ställda såsom eu fristående affärsdrift utanför den egentliga statsförvaltningen
och afkunna endast sitt nettoöfverskott till de gemensamma
statsutgifterna, under det att de principiellt likställda affärsgrenarna: postverket,
telegrafverket och statens domäner ingå i riksstat och budgetredovisning
som delar af statsförvaltningen såsom sådan och till såväl
inkomster som utgifter behandlas brutto.

Kommitterade föreslå nu eu enhetlig behandling af alla statens

Riksstatens uppställning:.

aflärsdritvande verk, så att de skola, på sätt nu sker med statens järnvägar,
behandlas såsom i viss mån stående utanför den egentliga statsförvaltningen.
i ill affärsverken böra också räknas statens vattenfallsverk.

Genom denna anordning af de affärsdrifvande verken skall det
också lyckas att

o:o) i riksstat och budgetredovisning afskilja de egentliga statsinkomsterna
från inkomsterna af statens produktiva fonder. De särskilda
grenarna åt statens affärsverksamhet betraktas nämligen såsom afskrida,
i de olika affärsföretagen placerade fonder, eller delar af statskapitalet,
hvilka lämna sin nettoafkastning till den gemensamma budgeten.

Och

Do) då jämväl statens utlåningsrörelse till understödjande af handel,
industri och näringar måste på sätt och vis betraktas innefatta en placering
af statskapital i enskildas affärer, hvilken lämnar eu viss afkastning,
sa ha kommitterade föreslagit, att de fonder, det statskapital, från
hvilket denna utlåningsrörelse besörj es (egnahemslånefonden, torflånefonden,
odlingslånefonden, rederilånefonden etc.), skola i budgethänseende
behandlas såsom produktiva fonder.

Af samma skäl föreslå också kommitterade

5:o) att statens aktiebesittning skall betraktas som en produktiv
fond, och

(koj att arbetareförsäkringsfonden, som tillsvidare är en fond för
samling af kapital, hvilket förräntas, skall inordnas bland statens produktiva
fonder och dess ränteafkastning tillföras de allmänna statsinkomsterna,
under det att den kapitalökning, som statsmakterna afse åt
denna fond, skall uppföras på riksstaten bland de allmänna statsutgifterna.
Det kommer därigenom att direkt af budgeten framgå, hur stort belopp,
som i verkligheten hvarje år af de allmänna statsinkomsterna afsättes
till denna fond.

Genom ett sådant särskiljande al inkomsterna af statens produktiva
fonder från de egentliga statsinkomsterna har kommittén ernått:

7 :o) att . få en fast grund för redovisningen af statens verkliga
kapital, så. att i rikshufvudboken kan uppläggas och sammanbindas konton
för de olika delarna af statskapitalet, de olika statsfonderna, och uppvisas
huru stort detta kapital i själfva verket är, hvilket hittills icke
kunnat ske annat än efter en tidsödande utredning-.

12 Riksstatens uppställning.

Detta har i sin ordning ledt kommitterade in på frågan om livad
rikshufvudboken bör innehålla. Här föreslå kommitterade en begränsning
så till vida, att den blir en redovisning för budgeten och för de statsfonder,
det statskapital, som har omedelbart inflytande på budgeten. För
närvarande redovisas i rikshufvudboken och sammanknytas där med redovisningarne
för delar af statskapitalet och budgetredovisningen en massa
andra fonder, som icke ha annat gemensamt med budgeten och statskapitalet
än att de förvaltas, helt eller delvis, af statskontoret.

Vidare ha kommitterade föreslagit, att

8:o) de utgifter, som afse kapitalökning, resp. afbetalning å skuld,
vid riksstatens uppställning skola skiljas från statens verkliga utgifter.
Detta sammanhänger nära med lånestatens inryckande i riksstaten, då ju
statens gäld plägar åsamkas enbart i och för kapitalökning för produktiva
ändamål, under det att statens verkliga utgifter uteslutande bestridas
af verkliga statsinkomster. Genom en sammanställning mellan upplåning
och kapitalökning erhålles en riktig föreställning om statens finansläge.
Särskiljandet af utgifter för kapitalökning från verkliga utgifter, hvilket
icke kan i riksstaten genomföras med mindre lånebudgeten där inrvmmes,
sammanhänger också med frågan om de affärsdrifvande verkens,
utlåningsfondernas och öfverhufvud allt produktivt statskapitals ställning
till budgeten.

9:o) Såsom eu konsekvens af förslaget om lönebudgetens införande
i riksstaten föreslå kommitterade vidare en förändring i riksgäldskontorets
ställning, så till vida att dess befattning med de utgifter, som
äro afsedda att täckas genom upplåning, skulle inskränkas till att sörja för
den nödiga upplåningen och tillhandahålla statsverket medlen. Härigenom
skulle från riksgäldskontoret till statskontoret öfverflyttas den lånerörelse,
som afser understöd åt enskilda järnvägar, byggnadslån åt kyrkor och
skolor, kanal- och slussanläggningar etc. Vidare skulle utbetalningen af å
lånemedel anvisade anslag till statens egna verk och fonder ske genom statskontoret
och icke som nu i stor utsträckning direkt från riksgäldskontoret.

10:o) Kommitterade syfta också till eu ny rationell klassificering af inkomsterna
ur finansiella synpunkter. Här ha emellertid mött de svårigheter,
som bero af den af § 60 regeringsformen betingade uppdelningen
i »ordinarie inkomster» och »bevillningar». Denna svårighet ha kommitterade
löst genom sitt förslag, att i den nya grupperingen skall efter

Riksstatens uppställning. 13

hvarje särskild inkomsttitel angifvas dess natur af ordinarie inkomst
eller bevillning.

ll:o) En betydelsefull förändring ifrågasätta kommitterade i sitt
förslag till en förändrad behandling af statsregleringens öfverskott och
brist. De påyrka, att fonden för reserverade medel skall principiellt och
konsekvent reserveras för sitt egentliga ändamål att vara en utjämningsfond
för eventuella brister i statsregleringarna och att man alltså afstå!''
från att taga fondens medel i anspråk vid riksstatens uppgörande. »Om
man konsekvent genomförde den principen att i riksstaten icke upptaga
något bidrag från fonden för reserverade medel, men å andra sidan
också beräknade riksstatens inkomster och utgifter så nära som möjligt
i anslutning till verkligheten, komme väl ändock statsregleringen under
goda konjunkturer att lämna öfverskott, men under dåliga brist. Öfversko
tten skulle under en följd af goda år samlas till en måhända rätt
betydande behållning å fonden för reserverade medel. Då de dåliga
åren komme, skulle denna reserv tagas i anspråk för fyllande af brister
i statsregleringarna. Något särskild! anslag till täckande af sådan brist
behöfde då icke förekomma. Kommitterade syfta härmed till att motverka
det hittills brukliga användandet af statens kapitaltillgångar till
fyllnad i budgeten för löpande statsutgifters bestridande, livilket de icke
anse vara berättigad!. Ett upptagande i riksstaten af sådana tillgångar
bör, enligt kommitterades mening, icke få ske annat än när det motiveras
af motsvarande, särskilda utgifter till kapitalökning.

12:o) I sammanhang härmed föreslå kommitterade ett sammanförande
af fonden för reserverade medel med kassaförlagsfonden. Den
senare, 15,000,000 kronor, är enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen för
ringa för behofvet och krafvel'' med nödvändighet förstärkning. Efter
den föreslagna omläggningen komme emellertid fonden för reserverade
medel att fylla samma ändamål. Det är därför onödigt att komplicera
räkenskaperna och därmed öfversiktligheten med två fonder, hvilka båda
tjäna hufvudsakligen samma ändamål. Åt den nya sammanslagna fonden
vilja kommitterade gifva namnet: »statsverkets kassafond».

Kommitterades förslag till riksstat har följande utseende:

Riksstatens uppställning.

Riksstat

Kronor

Inkomster.

A. Egentliga statsinkomster:

Skatter:

Mantalspengar .........................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse ...

Tullar och acciser.......................................

Uppbörd i statens verksamhet .......................

| B. Inkomster af statens produktiva fonder:

j Statens atfärsverksamhet ............

{ Statens aktier.....................................

j Statens utlåningsfonder..........................

j. Arbetarforsäkringsfonden .......................

j C. Andel i riksbankens vinst för år..........

j D. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar .......

| E. Från riksgäldsverket:
j Lånemedel ..........................................

Summa kronor

Kiksstatens uppställning.

för ar

Kronor

Utgifter.

Verkliga utgifter:

Till 1 hufvudtiteln

»> ~1 tf

„ 3
„ i

»> u J*

.. „ 7
„ 8
9

„ 10

Till riksgäldsverket:

Säger

riksdags- och revisionskostnader in. in.,
räntor å statsskulden m. in...............

Utgifter för kapitalökning:

Statens affärsverksamhet....................................

(däraf lånemedel....................................

Statens aktier ................................................

Statens utlåningsfonder ...................................

(däraf lånemedel....................................

Arbetarfdrsäkringsfontien...................................

Till riksgäldsverket för afbetalning å statsskulden .

Ordinarie Extra
anslag anslag

Summa

Summa kronor!

Riksstatens uppställning.

Specifikation af statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

Mantalspengar .................................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning ......

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, bevillning
..................................................

Näringssätt af utlänningar, bevillning............

Arfsskatt, bevillning ....................................

Öfriga stämpelmedel, bevillning .....................

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning ....................................

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning ............

Sockerskatt, bevillning .................................

Punschskatt, bevillning.................................

Maltskatt, bevillning ...................................

Uppbörd i statens verksamhet:

Fyr- och båkmedel ..........................................

; Inkomster af myntning och justering ..................

Patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter

j Bidrag till bankinspektionen ..............................

Bidrag till försäkringsinspektionen ....................

Terminsafgifter från läroverken.........................

Diverse inkomster .. ..........................................

Kronor

Transport

Kiksstatens uppställning.

Kronor

Transport

E. Inkomster åt statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet:

Statens järnvägar: inkomster................

driftkostnad.............

öfverskott ...............

Postverket: inkomster, bevillning.

driftkostnad.............

öfverskott ...............

Telegrafverket: inkomster................

driftkostnad.............

öfverskott ...............

Statens vattenverk: inkomster ..

driftkostnad
öfverskott ..

Statens domäner: inkomster ..

driftkostnad
öfverskott ..

; Statens aktier:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.......................................|

j Statens utlåningsfonder (öfverskett):

Manufakturförlagslånefonden................................................

Äldre odlingslånefonden ......................................................

| Nya odlingslånefonden.........................................................

Torfindustrilånefonden.........................................................

| Rederilånefonden ...............................................................

Egnahemslånefonden............................................................

Fiskerilånefonden ...............................................................

Norrländska nyodlingsfonden................................................

Jordförmedlingsfonden .........................................................

Handtverkslånefonden .........................................................

Trollhätte egnahemslunefond................................................

Järnvägslånefonden ............................................................

Allmänna byggnadslånefonden ............................................. ..................

Arbetarförsäkringsfonden ...........................................................................

C. Ände! i riksbankens vinst för år

D. I anspråk tågna kapitaltillgångar ....................

E. Från riksgäldsverket: lånemedel........................

Summa kronor |

Bill. till lliksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Kommit

teradcs

förslag.

18 Riksstat*1 vin uppställning.

Efter denna allmänna öfversikt af det hufvudsakliga i kommitterades
förslag anhåller jag att få öfvergå till dess detaljer och i sammanhang
därmed redogöra för respektive ämbetsverks yttranden i anledning däraf.

Det första af de önskemål, för hvilkas vinnande kommitterade hade
att framställa förslag, afsåg riksstatens fullständigande med de grenar af
statens verksamhet, som för närvarande där saknas.

Här möter först, såsom det framför allt annat väsentliga, förslaget om
lånestatens inrymmande i riksstaten.

Då emellertid frågan härom, såsom jag redan antyd t, på det intimaste
sammanhänger med åtskilliga delar af föreliggande reformförslag,
för hvilka jag skall senare i ett sammanhang redogöra, anhåller jag att
först få uppehålla mig vid de kraf, som kommittén framställt i fråga om
riksstatens fullständigande med vissa verk och myndigheter, som nu där
alldeles saknas. Dessa äro patent- och registreringsverket, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen äfvensom riksförsäkringsanstalten samt
mynt- och justeringsverket.

Patent- och registreringsverket. Efter att hafva erinrat om att inkomsterna
af patent- och registreringsverksamheten ingå till en under
statskontorets förvaltning stående fond, »patent- och varumärkes- samt
registreringsafgifters fond», från hvilken jämväl utgifterna bestridas,
yttra kommitterade, att en hel verksamhetsgren, som utan tvifvel
utgör en del af den egentliga statsförvaltningen, på detta sätt ställes utanför
riksstaten, synes mindre lämpligt. Riksstaten förfelar därigenom sin
uppgift att vara en fullständig öfversikt af statens verksamhet från finansiell
synpunkt. Icke heller är det förenligt med de principer, som i öfrigt
göras gällande för statshushållningen, att öfverskott, som. uppstå i eu
gren af statsförvaltningen, hopsamlas till en särskild fond. Någon anledning
att låta patent- och registreringsverket bibehålla en sådan särställningsynes
icke förefinnas. Riksdagen fastställer redan nu utgiftsstat för verket
och denna stat omfattar två hufvudafdelningar, nämligen »aflöningar»
och »omkostnader», af hvilka den senare uttryckligen betecknas som
förslagsanslag. Enligt kommitterades mening borde dessa anslag upptagas
på riksstaten bland statsverkets utgifter under sjunde liufvudtiteln.
Å andra sidan borde då patent- och varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna
uppföras som tillgång bland statsverkets inkomster.
Anses det önskvärdt, att dessa avgifter hållas inom den gräns, att de
ungefärligen täcka utgifterna för patent- och registreringsverksamheten,
borde detta syfte minst lika väl kunna uppnås med den nämnda anordningen
som med den nuvarande. I hvarje fall skulle, enligt kommitterades

Bi ksstat ens upp ställuin g.

mening, eventuella öfverskott icke längre läggas till någon fond. Den
nuvarande fonden borde därför upphöra och dess behållning'' med undantag
för verkets fasta egendom (nr 0 i kvarteret Rännilen i Stockholm)
öfverföras till fonden för reserverade medel.

Bankinspektionen. I fråga om bankinspektionen erinra kommitterade,
att kostnaderna därför bestridas helt och hållet genom bidrag från
bankerna. Enligt gällande bestämmelser skall bankbolag årligen till
kostnaderna för bankinspektionen erlägga bidrag till belopp, motsvarande
högst Vioo procent af bankens egna fonder. För närvarande utgår bidraget
enligt Kungl. Maj:ts föreskrift med 7,0oo procent. Af dessa medel, som
ingå. till statskontoret och där bokföras separat, betalas utgifterna för
bankinspektionen enligt fastställd stat. Bidraget är så afvägdt, att inkomster
och utgifter ungefär täcka hvarandra. Syftet med denna anordning
har tydligen varit, att bankerna själfva skulle bekosta bankinspektionen,
men att å andra sidan högre bidrag icke skulle utkräfvas af bankerna,
än som behöfdes för ändamålet. Kommitterade framhålla, att det emellertid
synes vara oberättigadt att häraf dra den slutsatsen, att bankinspektionens
utgifter och inkomster borde uteslutas ur riksstaten. Bankinspektionen är
naturligtvis en del af statsförvaltningen, och dess utgifter böra därför
återfinnas bland statsverkets utgifter. Å andra sidan utgöra bankernas
bidrag till bankinspektionen statsinkomster, som visserligen äro anslagna
till ett speciellt ändamål, men som ingalunda därför böra uteslutas
från riksstatens sammanställning af statsverkets inkomster. Om etthelt
verk, på sätt som sker med bankinspektionen, ställes utanför riksstaten,
blir följden icke allenast att riksstaten kommer att lida af eu
viss ofullständighet, Titan också att verket kommer att saknas i rikshufvudbokens
redovisning af statens inkomster och utgifter. Eu dylik
lucka bör icke få finnas i den sammanfattande kontrollen af statens finanser.
Någon olägenhet af att uppföra bankinspektionen på riksstaten
synes icke heller behöfva befaras. Under en sådan ordning kunde
man naturligtvis lika väl som med den nuvarande vaka däröfver, att
bankernas bidragsprocent fastställdes så nära som möjligt till det belopp,
som behöfdes för att täcka utgifterna.

Efter denna motivering föreslå kommitterade (sid 33), att bankernas bidrag
till bankinspektionen upptagas som tillgång å riksstatens inkomstsida
och att å utgiftssidan under sjunde hufvudtiteln uppföres ett anslag
till uppehållande af bankinspektionen.

Försäkringsinspektionen. Dennas finansiella ställning är analog med
bankinspektionens. Försäkringsbolag är enligt lagen om försäkringsrörelse
skyldigt att årligen till kostnaden för försäkringsinspektionen erlägga

Statskontoret.

20 Riksstatens uppställning.

bidrag till belopp motsvarande högst 2 pro mille af premieinkomsten.
För närvarande utgår detta bidrag enligt Kungl. Maj:ts föreskrift med
1 pro mille. Afgifterna inflyta till statskontoret, där de särskildt bokföras,
och från den sålunda bildade fonden utbetalar statskontoret till
försäkringsinspektionen de belopp, som enligt af Kungl. Maj:t fastställd
stat skola utgå till inspektionens uppehållande. Försäkringsinspektionen
saknas emellertid i riksstaten och därför äfven i rikshufvudbolcens budgetredovisning.
Till afhjälpande af denna olägenhet föreslå kommitterade
(sid. 34) på hufvudsakligen samma grunder, som ifråga om
bankinspektionen anförts, att försäkringsbolagens ifrågavarande bidrag
upptagas som tillgång å riksstatens inkomstsida och att å utgiftssidan
under sjätte hufvudtiteln uppföres ett anslag till uppehållande af försäkringsinspektionen.

I fråga om kommitterades nu omförmälda förslag beträffande upptagandet
i riksstaten af patent- och registreringsverket, bankinspektionen
och försäkringsinspektionen anför statskontoret uti underdånigt utlåtande
den 15 sistlidne november, att det icke kunde förnekas, att dessa statens
verksamhetsgrenar utgöra delar af den egentliga statsverksamheten, och
att de medel, som i anledning af denna verksamhet inflyta, och de utgifter,
som däraf bestridas, tillhöra området för statsförvaltningen. Därigenom
att de för närvarande helt och hållet stå utanför riksstaten förfelar
denna — såsom de sakkunniga riktigt anmärka — sin uppgift att
vara en fullständig öfversikt af statens verksamhet från finansiell synpunkt.

Emellertid äro i alla dessa tre verksamhetsgrenar statens utgifter
afsedda att bestridas af utgifter, som skola erläggas af dem, för hvilka
verksamheten utöfvas, och dessa avgifter höra icke utgå med högre belopp
än som är nödigt för verksamhetens uppehållande utan särskilda
tillskott af statsverket. Detta synes betinga, att dessa utgifter och utgifter
upptagas i riksstaten och redovisas i rikshufvudboken på ett sådant
sätt, att berörda förhållande kommer att mera direkt framträda än hvad
fallet blir om de sakkunnigas förslag oförändradt antages. Statskontoret,
som delar de sakkunnigas mening, att dessa ämbetsverk böra till såväl
inkomster som utgifter upptagas i riksstaten, hemställer, att detta må
ske i närmaste öfverensstämmelse med hvad fallet är med utgifterna för
lots- och fyrinrättningen och dess uppbörd af fyr- och båkmedel. Dessa
medel upptagas å riksstatens inkomstsida med det belopp, hvartill de
beräknas inflyta, och å utgiftssidan uppföres ett reservationsanslag till
lots- och fyrinrättningen med samma belopp. Därest inkomsttiteln

Riksstatens uppställning.

lämnar öfverskott, tillgodoföres detta utgiftsanslaget, hvars reservationer
därigenom ökas och stå till förfogande. Om däremot under en följd af
år utgifterna komma att öfverskrida inkomsterna och reservationerna
därigenom minskas, blir detta fullt synligt i riksstatsredovisningen, och
tiden är då inne att fatta beslut om höjning af de utgifter, hvilka äro
afsedda att uppehålla verkets drift.

De betänkligheter, som kunna resas mot de sakkunnigas förslag
på den grund att dylika afgifter icke böra få disponeras för andra statsutgifter
än dem, för hvilka de äro speciellt upptagna, bortfalla därest
dessa statens verksamhetsgrenar införas i riksstaten på sådant sätt, som
statskontoret nu föreslagit.

Hvad särskildt patent- och registreringsverket beträffar, måste
emellertid uppmärksammas, att de afgifter, som tillflyta patent- och
varumärkes- samt registreringsafgifters fond, icke uteslutande afse patentoch
registreringsverkets ämbetsområde. Uteslutande till detta höra nämligen
endast patent- och varumärkesafgifterna, under det att en del af
registreringsafgifterna erläggas för den registreringsverksamhet, som utöfvas
af länsstyrelserna och öfverståthållareämbetet, samt disponeras af
dessa myndigheter för utgifter i anledning af samma, af patent- och
registreringsverket fullkomligt oberoende verksamhet. Till detta senare
ämbetsverk erlägges däremot de afgifter, som afse registrering af aktiebolag.
Det vill synas statskontoret, som om de registreringsafgifter,
hvilka icke hänföra sig till patent- och registreringsverkets ämbetsområde,
höra frånskiljas de afgifter, hvilka skola i riksstaten uppföras såsom
speciel] tillgång till nämnda verks utgifter. I sådant fall borde de
hos länsstyrelserna och öfverståthållareämbetet inflytande registreringsafgifterna
å riksstatens inkomstsida upptagas såsom särskild inkomsttitel,
medan å sjunde hufvudtiteln skulle uppföras ett reservationsanslag till
omkostnader för denna registreringsverksamhet. Om man emellertid
anser, att dessa registreringsafgifters jämförelsevis ringa belopp — omkring
30,000 kronor — icke betinga deras införande i riksstaten såsom
särskild inkomsttitel, kunna de antingen uppföras under »diverse inkomster»
eller ock såsom särskilda uppbördsmedel tillföras det förslagsanslag,
som bör för ändamålet uppföras bland utgifterna under sjunde
hufvudtiteln. Mot sistnämnda förslag skulle möjligen kunna anföras de skäl,
som af de sakkunniga (sid. 26) framhållits beträffande utgiftstitlarnas särskilda
uppbördsmedel i allmänhet, därest nu ifrågavarande afgifter verkligen
uppginge till något i budgethänseende afsevärdt belopp. Då emellertid
detta icke är fallet, vill det synas statskontoret, som om det vore lämpligast,
att sedan å riksstaten uppförts ett förslagsanslag till omkostnader

Patent- och
registreringsverket.

22 Riksstatens uppställning.

för den länsstyrelserna och öfverståthållareämbetet åliggande registreringsverksamhet,
de därför atsedda registreringsafgifter tillfördes detta
anslag som särskilda uppbördsmedel.

I anslutning till hvad sålunda föreslagits hemställer statskontoret,
att de behållningar, som nu finnas å patent- och varumärkes- samt registreringsafgifters
fond äfvensom bankinspektionens och försäkringsinspektionens
hos statskontoret reserverade medel från och med det år,
då riksstaten erhåller den åt de sakkunniga föreslagna förändrade uppställningen,
må tillgodoföras de respektive anslag, som komma att uppföras
å riksstat^! för ifrågakomna verk.

Därvid bör emellertid uppmärksammas, att å patent- och varumärkes-
samt registreringsafgifters fond för närvarande bokföres såsom
tillgång fasta egendomen N:o 6 i kvarteret Rännilen i Stockholm med
ett belopp af 630,000 kronor efter afdrag af en intill år 1922 ouppsägbar,
i fastigheten intecknad skuld å 300,000 kronor. Denna skuld
förräntas tillfullo af inflytande liyresmedel. Egendomen torde böra vid
den förestående omläggningen afskrifvas och nettoinkomsten af egendomen
tillföras reservationsanslaget såsom särskilda uppbördsmedel. Af
reservationerna bör dock ett belopp af 300,000 kronor särskild! bokföras
och bibehållas som tillgång till inlösande af omförmälda inteckning.

Tillika torde, därest hvad nu föreslagits vinner afseende, statskontoret
undfå nådig befallning att intill tiden för nämnda omläggnings
genomförande hafva realiserat de fondens tillgångar, som nu förräntas
genom utlåning, samt öfverföra dem till patent- och registreringsverkets
reserverade medel, hvilka därefter komma att innestå för verkets räkning
å statsverkets giroräkning i riksbanken och tillsvidare utgöra en förstärkning
i statsverkets kassaförlag.

De synpunkter, statskontoret sålunda framhållit i fråga om nödvändigheten
att i budgeten hålla nu ifrågavarande, för särskilda statsändamål
upptagna utgifter strängt afskira, framkäfvas ännu skarpare af de ämbetsverk
och myndigheter, som saken närmast rör.

Uti underdånigt utlåtande den 2 innevarande månad erinrar patent-
och registreringsverket till eu början om att de utgifter, som
inflyta till verket, utgöras af: utgifter för patentansökningar, årsafgifter
för patent, utgifter för ansökningur om registrering af varumärken,
för ansökningar om registrering rörande aktie-, försäkrings- och
bankbolag, för ansökningar om förnyad registrering af varumärken samt
för ansökningar om registrering af vissa mönster och modeller, och framhåller
därefter, att samtliga nu nämnda utgifter hafva, enligt hvad vid

Rik sstatens uppställning.

de olika författningarnas tillkomst uttryckligen framhållits, uteslutande
pålagts för täckande af de kostnader, som'' af samma författningars tillämpning
nödvändiggöras, och hafva deras belopp jämväl endast med hänsyn
till denna deras uppgift beräknats och fastställts.

Med ingången af år 1894 hade patentafgiften också nedsatts från
50 kronor till 20 kronor; och detta skedde efter en utredning, som förelädes
1893 års riksdag, hvarigenom ådagalades såväl önskvärdheten af
en minskning af den afgift, som patentsökanden hade att erlägga som
ock möjligheten att utan våda för patentbyråns ekonomi nedsätta denna
afgift; och Riksdagen hade vid bifall till den nådiga propositionen i ämnet
uttalat, att patentbyråns ekonomi torde vara betryggad äfven med den
lägre afgiften.

Ämbetsverket framhåller vidare, att öfverskotten å till patentoch
registreringsverket influtna avgifter emellertid äro afsedda ej endast
att trygga ämbetsverkets ekonomi, utan man har äfven beräknat att
med dem bestrida kostnaderna för tjänstepersonalens pensionering, i den
mån sådan skall ske med allmänna medel. Vid samtliga de tillfällen, då
personalens pensionsfråga varit föremål för statsmakternas behandling har
denna uppfattning uttalats; och, bland annat i syfte att bereda trygghet
i detta hänseende hade, efter förslag af statskontoret, Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 14 juni 1901 förordnat, att öfverskotten å patent- och
varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna skulle hos statskontoret
sammanföras till eu gemensam fond, som skulle bokföras under benämning
»Patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafg-ifters fond». De
nämnda fond tillhöriga medel skulle göras fruktbärande i enlighet med
vissa bestämmelser och med iakttagande att fonden skulle förräntas särskild!
från öfriga under statskontorets vård ställda fonder, samt att, därest
det skulle finnas vara lör fonden fördelaktigt, densamma tillhörande medel
finge i afbidan på annan placering insättas i bankinrättning med af Kungl.
Maj:t fastställd bolagsordning. Därjämte har uti nådigt bref den 13 januari
1906 angående inköp af fastighet för beredande af ämbetslokal åt ämbetsverket
förklarats, att medel tillhöriga fonden finge placeras i fastighet.

Tillika erinrar ämbetsverket därom, att enligt nådiga kungörelsen
den 11 oktober 1907 förordnats, att de pensioner, som med tillämpning
af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension komma att
beviljas till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat skola
utgå från patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond,
samt att den fond, från hvilken pensionerna sålunda utbetalts, skall
beredas godtgörelse från den i 11 § af förenämnda lag omförmälda fond
för pensionering af civila tjänstinnehafvare med belopp svarande mot

Riksstatens uppställning.

pensionsfondens, efter den fördelningsgrund som af Kungl. Maj:t varder
fastställd, uträknade andel i pensionsutgifterna.

I detta sammanhang erinrar ämbetsverket vidare, att dess verksamhetsområde
är af sådan art, att en ständig ökning af göromålen är att
förvänta och att följaktligen en ökning af den ordinarie tjänstepersonalen
inom jämförelsevis korta mellantider kan finnas erforderlig. Till betänkligt
stor del bestrides nu arbetet inom verket af extra ordinarie
tjänstemän, af indika vid en förestående omorganisation af verket ett
flertal kan förväntas böra uppföras å ordinarie stat. Att detta förhållande
kan komma att utöfva stort inflytande med afseende å den framtida
kostnaden för personalens pensionering, är uppenbart.^ För närvarande
äro endast chefen och en byråingenjör, hvilka utnämnts å sina befattningar
i verket efter ingången af år 1908, underkastade pensionslagens bestämmelser.
Utredning rörande behofvet af omorganisation af verket och
där af föranledd lönereglering har uppdragits åt en den G mars 1908 tillsatt
kommitté. I nära samband därmed står ock frågan om anskaffande
af en tillräckligt rymlig och lämplig ämbetslokal åt verket. Äfven dessa
frågors lösning kommer säkerligen att kräfva betydande kostnader, för
hvilkas bestridande medel från patent- och varumärkesafgifters samt
registreringsafgifters fond lämpligen synas böra hallas tillgängliga, Orenom
ett godkännande af kommitterades förslag skulle den synpunkt, som vid
bestämmandet af beloppen å de till patent- och registreringsverket inflytande
afgifterna och sedermera alltjämt varit gällande, nämligen att
dessa afgifter icke borde utgå med högre belopp än som vore nocligt
för verksamhetens uppehållande utan särskilda tillskott af statsverket,

åsidosättas. , ,

Ämbetsverket finner det därför ur synpunkten af dess veiksamhe

synnerligen ensidigt., att fonden bibehålies och förräntas på sätt nu sker,
och kan följaktligen icke biträda hvad kommitterade föreslagit i fråga
om riksstatens uppställning hvad angår patent- och registreringsverket.

Skulle emellertid af finansiell hänsyn det ej låta sig gorå, att nuvarande
anordning af fonden bibehålies oförändrad, finner ämbetsverket
den anordning, som, enligt hvad patent- och registreringsverket mhamtat,
föreslagits af statskontoret, nämligen, att den behållning, som finnes a
patent- och varumärkes- samt registreringsafgifters fond, från och med
det år, då riksstaten erhåller den af kommitterade föreslagna iorandrade
uppställningen, må såsom reservation tillgodoföra^ det anslag, som kommer
att uppföras å riksstaten för ämbetsverket, vara vida att föredraga
framför kommitterades förslag.

Därigenom skulle ofvanberörda olägenhet, att till patent- och registie O -

Riksstadens uppställning''.

ringsverket inflytande afgifter koinine att disponeras för andra ändamål
än dem., för Indika de äro upptagna, förebyggas. Skulle detta statskontorets
förslag vinna godkännande, synas för framtiden de registreringsafgifter,
som numera erläggas för den registreringsverksamhet, som utöfvas
af öfverståthållareämbetet och länsstyrelserna, och hvilka nu sammanföras
med de till patent- och registreringsverket inflytande afgifterna
för bolagsregistreringen, böra frånskiljas de afgifter, hvilka skola i riksstaten
uppföras såsom tillgång till verkets utgifter.

Numera ökas fonden årligen såväl genom inlevererade öfverskott
å influtna afgifter som genom influtna räntor å de fonderade medlen.
Enligt statskontorets förslag torde ränta å de reserverade medlen ej tillgodogöras
desamma. Huruvida, vid sådant förhållande, inflytande afgifter
jämte. patent- och registreringsverkets reserverade medel komma
att för framtiden visa sig tillräckliga till pensionering af tjänstepersonalen
tilltror patent-. och registreringsverket sig ej att nu bedöma. Vid en
ändring af nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907, som i allt fall enligt
ämbetsverkets uppfattning blifver erforderlig, därest fonden kommer att
upphäfvas, torde det därför blifva af vikt, att sådana bestämmelser meddelas,
att pensionernas behöriga utgående säkerställes.

Jämväl bankinspektionen gör energiska invändningar mot kommitterades
förslag. 1 sitt den 25 nästlidne november i ärendet afgifna
underdåniga utlåtande anför densamma, att uppkomna öfverskott å bankbolagens
bidrag uppgingo vid 1909 års slut till kronor 18,190: 53. Då i
förslaget icke särskildt bestämmes, hvart nämnda öfverskottsmedel skola
föras, lärer man häraf böra draga den slutsatsen, att de äro afsedda att
öfverföras till »statsverkets kassafond» samt sålunda skulle komma att
användas till täckande af eventuella brister i statsregleringarna. Och
äfven för framtiden skulle den del af bankernas bidrag, som icke erfordrades
för uppehållande af bankinspektionens verksamhet, tagas i
anspråk för andra statsverkets behof. Men i gällande banklagstiftning
föreskrifves, att. bidragen skola användas »till bestridande af kostnaden
för bankinspektionens organisation och verksamhet». Det synes därför
bankinspektionen uppenbart, att dessa öfverskott, som framdeles kunna
val behöfvas, till exempel i händelse af en utvidgning af bankinspektionen,
höra hållas särskildt fonderade för bankinspektionens räkning.

.1 Riksdagens skrifvelse den 24 maj 1906, uttalas, att genom
det i samma skrifvelse innefattade bifall till Kungl. Maj:ts förslag
angående bankinspektionens organisation och verksamhet Riksdagen

Bill. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Åfd. 4

Bank inspektionen.

Svenska

bank föreningen.

Försäkrings inspektionen.

26 Riksstatens uppställning.

jämväl medgifvit, att Kungl. Maj:t må disponera bankernas bidrag
för det ändamål, hvartill de äro afsedda. Och Eders Kungl. Maj:t har
också enligt skrifvelse till bankinspektionen den 13 november 1908 utan
Riksdagens hörande medgifvit en förhöjning af assistenternas arfvoden.
Men om nu, såsom här föreslagits, på riksstaten under sjunde hufvudtiteln
uppföres ett visst anslag för uppehållande af bankinspektionen, torde
detta innebära, att den enligt 190G års Riksdags beslut Kungl. Maj:t
tillkommande dispositionsrätt öfver bankernas bidrag inskränktes, hvilket
synes mindre önskvärdt.

Om bankinspektionen riktigt uppfattat innebörden af ofvannämnda
förslag, som till synes afser blott en formell anordning, skulle detsamma
sålunda leda till konsekvenser, som efter inspektionens uppfattning dels
strida emot lag och dels innebära en icke önskvärd förändring af ett
bestående förhållande. 1 anledning häraf hemställer bankinspektionen i
underdånighet, att förslaget icke må vinna bifall.

Tillika har svenska bankföreningen i en till mig ställd skrift den
27 innevarande månad, på hufvudsakligen enahanda skäl, anhållit, att
vid eventuell förändring af riksstatens uppställning sådan anordning
måtte vidtagas, att de medel, hvilka af bankerna inbetalats såsom bidrag
till kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, icke
måtte kunna användas till annat ändamål än det, lör hvilket de enligt
lag af statsverket uppburits.

I nära anslutning härtill framhåller försäkringsinspektionen uti
underdånigt utlåtande den 15 nästlidne november, att den af kommitterade
föreslagna anordningen icke skulle stå i öfverensstämmelse med
lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903. 1 133 § af nämnda lag

stadgas nämligen, att till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet skall försäkringsbolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Korningen meddelas. Detta
bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af bolagets
hela inkomst af afgifter för nästföregående kalenderår för försäkringar,
som tillhöra bolagets rörelse bär i riket. Detta stadgande, jämfördt med
Riksdagens uti dess skrifvelse nr 135 vid 1903 års riksdag gjorda
uttalande, att försäkringsbolagens bidrag tillsvidare finge af Kungl.
Maj:t användas till bestridande af aflöningar till försäkringsinspektionens
tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma, synes otvetydigt
gifva vid handen, att bidragen skola användas allenast till bestridande
af kostnaden för försäkringsinspektionen, samt att Riksdagen afstått från

Riksstatens uppställning. 27

förfogandet öfver desamma och öfverlämnat åt Kungl. Maj:t att använda
dem till därför afsedt ändamål.

Förslaget skulle dessutom kunna innebära ett fördyrande för bolagen
af kostnaderna för försäkringsinspektionen, enär vid beräkningen af den
procent — för närvarande en tiondedels procent — å inkomsten, som
bolagen skola erlägga, man tvingas att icke räkna för knappt i händelse
icke någon fond för ifrågavarande ändamål linnes att tillgå, om
inkomsterna ej skulle förslå till utgifterna.

Äfven från en annan synpunkt skulle ett borttagande af den nu
samlade fonden vara synnerligen olämpligt. På grund af försäkringslagens
stadganden om särskild administration i vissa fall af lifförsäkringsbolag
kunna nämligen utgifterna för försäkringsinspektionen komma
att under administrationstiden högst afsevärdt ökas, och vore det för
dylika oförutsedda utgifter högeligen önskvärdt att kunna för ändamålet
disponera en af bidragen bildad fond.

I likhet med kommitterade och statskontoret anser jag det vara
uppenbart, att ur synpunkten af budgetens fullständighet sådana grenar
af statsverksamheten som patent- och registreringsverket, bankinspektionen
och försäkringsinspektionen, icke böra saknas i den sammanfattande
tablå öfver statens inkomster och utgifter, som för hvarje finansår förelägges
Riksdagen i statsverkspropositionen och finner sitt slutgiltiga uttryck
i riksstaten och budgetredovisningen. Och oegentligt måste det
anses vara att, på sätt nu sker med bidragen till bankinspektionen och
försäkringsinspektionen, medel för ett visst statsändamål inflyta och användas
samt besparingar därå uppkomma och fonderas, utan att detta
kommer till synes i de publikationer, genom hvilka resultaten af statens
verksamhet ur finansiell synpunkt belysas. Jag anser alltså, att ifrågavarande
tre ämbetsverk böra till såväl inkomst som utgift beredas plats i
riksstat och budgetredovisning. Den omläggning som vidtages får emellertid
icke ske på ett sådant sätt, att, då enskilda personer eller institutioner, på
grund af lag eller eljes i vederbörlig ordning tillkomna bestämmelser, fått
sig ålagdt att bidraga till en viss bestämd statsverksamhet, de i följd däraf
inflytande afgifterna komma att till äfventyra användas till jämväl andra
statsändamål än de, till hvilka de blifvit såsom bidrag lämnade. Då emellertid
kommittéförslaget innebär, att besparingar å ifrågavarande afgifter skola
komma till användning för andra statsutgifter än de, som hänföra sig
till den speciella statsverksamhet, för hvilken de erlagts, kan jag icke
biträda kommitterades förslag i denna del. Däremot anser jag hvad statskontoret
i frågan anfört vara af beskaffenhet att böra läggas till grund

Departementschefen.

Riksstatens uppställning.

för dess lösning på ett för de enskilda intressena betryggande och
jämväl för statsverksamheten på dessa speciella områden för framtiden
tillfredsställande sätt. Man får nämligen icke förbise, att många af de
utgifter, som betingas af ifrågavarande verksamhet, kunna fördela sig
synnerligen ojämnt på olika år. Försäkringsinspektionen har härutinnan
erinrat om försäkringslagens stadganden om särskild administration
i vissa fall af lifförsäkringsbolag, i följd hvaraf det kunde inträffa, att
försäkringsinspektionens verksamhet konime att under administrationstiden
högst afsevärdt ökas och att det för dylika oförutsedda utgifter
vore högeligen önskvärd! att kunna för ändamålet disponera en af bidragen
bildad fond. Och bankinspektionen har erinrat om eventuellt
behof af ökade arbetskrafter. Mest i ögonen fallande framträder behofvet
af verklig fondering af öfverskotten å patent- och varumärkessamt
registreringsafgifterna. Så länge det är fastslaget, att de som använda
sig af statens patent- och registreringsverksamhet skola genom
afgifter bestrida kostnaderna för denna verksamhet, är det också riktigt,
att man ordnar så, att oförutsedda eller icke regelbundet återkommande
utgifter för verksamheten kunna utgå från samma afgifter. Frågan om
anskaffande af utvidgade lokaler för patentverket lärer icke länge kunna
undanskjutas, då dess verksamhet med hvarje år utvidgas, och, därest
kommitterades förslag vunne afseende, skulle man i sådant fall vara
nödsakad att betunga budgeten med utgifterna för nybyggnad.

Genom det af statskontoret framställda förslaget att i budgeten behandla
patent- och registreringsverket samt bankinspektionen och försäkringsinspektionen
på enahanda sätt som lots- och fyrinrättningen, vinner
man emellertid fördelarna af en .fondering på samma gång som dessa verksamhetsgrenar
blifva representerade i riksstaten. Hvad särskild! patentoch
registreringsverket beträffar, innebär visserligen detta förslag den
materiella förändringen, att ränta å dithörande reservationer icke vidare
komma att öka deras belopp, men i öfrigt föranleder detta förslags
genomförande icke någon materiell ändring i bestående förhållanden.
Dessa afgifter kunna dock icke, sedan de en gång tillflutit statskassan
— visserligen endast för ett speciellt statsändamål — skäligen frånkännas
naturen af statsmedel; och det har icke med afseende å andra
reserverade statsmedel varit brukligt, att de särskildt förräntats och därigenom
undandragits den medelbara förräntning, som är riksbanken förbehållen
i och genom den allmänna bestämmelsen, att allmänna verks
och inrättningars kontanta, för löpande utgifter icke behöfliga behållningar
skola insättas i riksbanken. Jag anser, att anledning saknas att
i detta hänseende längre bibehålla en särställning för patent- och regi -

Riksstatens uppställning. 29

streringsverket, helst jag icke finner det sannolikt, att därigenom äfventyras
tryggheten, att patentverkets reserverade medel skola vara tillräckliga
att möta oförutsedda och på olika år ojämnt fallande utgifter; hvarvid
jag dock bortser ifrån sådana utgifter, som betingas af att verksamheten
varder utvidgad af anledningar, som i hvarje händelse borde följdriktigt
medföra förhöjning i afgifterna. Häraf följer, att jag icke heller
hysei några betänkligheter af den art, som patent- och registreringsverket
uttalar i fråga om pensioneringen af verkets personal. Hvad beträffar
den af verket ifrågaställa ändringen af nådiga kungörelsen den
11 oktober 1907 med föreskrifter angående de medel, af hvilka pensioner,
som jämlikt lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension
komma att beviljas, skola utgå m. m., synes en sådan ändring vara
erforderlig af formella skäl, men i realiteten har den föga att betyda,
då äfven efter omläggningen, sådan jag i anslutning till1 statskontorets
hemställan förordar densamma, »patent- och varumärkesafgifters- samt
registreringsafgifters fond» kommer att för framtiden bibehållas, ehuru
under den förändrade benämningen af »reservationer å anslaget till
patent- och registreringsverket» och sålunda såsom en fortfarande fullt
afskild fond inom statsregleringsfonden, och torde jag senare få förelägga
Eders Kungl. Maj:t förslag till nådig proposition till Riksdagen
angående ändring af nämnda kungörelse i angifna hänseende.

Härest, mot förmodan, reservationerna i framtiden komma att nedgå
i sådan grad, att det kan befaras, att de icke skola förslå till bestridande
af nämnda pensionsutgifter, inträder det förhållandet, som jämväl skulle
kunna inträffa, om dessa öfverskottsmedel fortfarande fonderades under
den form nu äger rum vid sidan af statsregleringsfonden, nämligen att
inkomsterna för patent- och registreringsverket måste förstärkas genom
höjda afgifter för patent och registrering.

På grund af hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra i underdånighet
förorda det af statskontoret framställda förslaget i fråga om
uppförande i riksstaten af ett reservationsanslag till patent- och registreringsverket
med det belopp, hvartill dess stat för året bör fastställas.
Vid detta anslag bör i anslutning till statskontorets förslag fogas den
bestämmelsen, att detsamma skall utgå af till verket inflytande patento.
ch varumärkes- samt registreringsafgifter, för hvilka å riksstaten samtidigt
uppföres en inkomsttitel med enahanda belopp, hvartill utgiftsanslaget
beräknats; och har jag för afsikt att, därest hvad jag nu anfört
vinner Eders Kungl. Maj:ts godkännande, i dessa hänseenden framställa
detaljerad! förslag, då jag har att anmäla de frågor, som angå

30 Riksstatens uppställning.

beräkningen af statsverkets inkomster samt regleringen af riksstatens
sjunde hufvudtitel för år 1912.

På de af statskontoret anförda skäl anser jag tillika, att de afgift^,
som inflyta hos de lokala registrera ngsmyndigheterna, öfverståthållarämbetet
och länsstyrelserna, (d. v. s. utgifter för registrering och
kungöranden om anmälningar till registret angående föreningar för ekonomisk
verksamhet och till försäkringsregistret samt om firma), och
hvilka uteslutande afse att bestrida kostnaderna för denna af de lokala
myndigheterna omhänderhafda registrering icke vidare böra sammanföras
med de utgifter, som afse uppehållandet af patent- och registreringsverkets
verksamhet. Vid valet mellan de båda alternativ, statskontoret
framställt i fråga om dessa inkomsters och utgifters budgettekniska behandling,
finner jag det visserligen vara angeläget att så mycket som
möjligt nedbringa den hittills, ofta i allt för stor utsträckning använda
posten »utgiftsanslagens särskilda uppbördsmedel», men då det här,
såsom jag vid frågans behandling vid regleringen af sjunde hufvudtiteln
skall visa, endast rör sig om i budgethänseende föga betydande
belopp, finner jag det vara olägligt att för detta slag af registreringsafgifter
afse en särskild inkomsttitel, utan ansluter jag mig till statskontorets
andra alternativ, enligt hvilket å riksstaten skall uppföras ett
förslagsanslag till omkostnader för den länsstyrelserna och öfverståthållarämbetet
åliggande registreringsverksamheten, under det att de därför afsedda
registreringsafgifterna tillföras detta anslag som särskilda uppbördsmedel.

I anslutning till statskontorets förslag kommer jag senare att vid förnyad
föredragning hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i särskild proposition
föreslå Piksdagen medgifva, att behållningen vid 1911 års slut å
patent- och varumärkesafgifters fond — sedan statskontöret realiserat dess
tillgångar, i mån de icke utgöras af kontanta medel, och den fonden tillhöriga
fasta egendomen nr 6 i kvarteret Rännilen i Stockholm, i öfverensstämmelse
med hvad som plägar'' ske med andra ämbetslokalhus, i räkenskaperna
afskrifvits — må tillföras reservationsanslaget till patent- och
registreringsverket såsom tillgång; och torde för framtiden ej mindre
den årliga nettoinkomsten af egendomen än äfven köpeskillingen för
densamma, därest försäljning ifrågakommer, få tillföras samma anslag
såsom särskilda uppbördsmedel.

Slutligen torde Eders Kungl. Maj:t vilja, först efter det föreliggande
ärende blifvit af Riksdagen behandladt, upptaga till pröfning statskontorets
i sammanhang härmed framställda underdåniga förslag därom,
att af reservationerna å ifrågavarande anslag skall särskildt bokföras så -

Riksstatens uppställning. 31

som tillgång till inlösen af den å berörda fastighet hvilande, intill år
1922 ouppsägbara skuld ett belopp af 300,000 kronor.

I anslutning till hvad jag anfört om bankinspektionen och försäkringsinspektionen
torde vidare vid uppgörande af förslag till statsreglering
för år 1912 dels under sjätte hufvudtiteln för försäkringsinspektionen
och dels under sjunde hufvudtiteln för bankinspektionen få
uppföras reservationsanslag till uppehållande af dessa inspektioners verksamhet
med de slutbelopp, som de för dessa myndigheter fastställda
stater utvisa, med angifvande tillika, att dessa utgifter skola utgå af de
till statsverket inflytande afgifter till inspektionernas uppehållande, och
för hvilka i riksstaten samtidigt uppföres eu inkomsttitel, beräknad till
samma belopp som motsvarande utgiftsanslag, och torde Eders Kung!. Makt
sedermera vilja, uppå särskild framställning, förordna därom, att bankinspektionens
och försäkringsinspektionens hos statskontoret vid 1912 års
ingång reserverade medel skola tillgodoföras vederbörliga anslag.

I detta sammanhang anser jag mig slutligen böra med styrka
framhålla, att då jag nu i underdånighet hemställt om patent- och registreringsverkets,
bankinspektionens och försäkringsinspektionens uppförande
i riksstaten till inkomster och utgifter på enahanda sätt som lots- och
fyrinrättningen sedan gammalt är där uppförd, så har detta skett under
den bestämda förutsättningen, att liksom hittills aldrig ifrågasatts, än
mindre förekommit, att reservationer å anslaget till lots- och fyrinrättningen
tagits i anspråk till andra statsutgifter än dem, för hvilkas bestridande.
motsvarande afgifter uppburits, sådant icke heller skall förekomma
i afseende å dessa i riksstaten nytillkomna anslag. De å afgifterna
uppkommande öfverskott skola fortfarande som hittills användas
för det med utgiftsanslaget afsedda ändamål. Detta får emellertid
gifvetvis icke anses innefatta någon rätt för ämbetsverket att fritt förfoga
öfver, öfverskotten. Förekommer anledning, att det för ämbetsverket
anvisade anslag behöfver användas för andra verksamheten afseende
ändamål, än dem, som äro i utgiftsstaten upptagna, bör verket
alltså därom göra framställning hos Kung! Maj:t.

Itiksförsäkring sanstalten. Kommitterade erinra, att kostnaderna för Kommitterade.
riksförsäkringsanstalten täckas genom anslag från arbetareförsäkringsfondens
afkastning. Då denna afkastning icke upptages bland statsinkomsterna,
blir riksförsäkringsanstalten helt och hållet eliminerad ur
riksstaten. Kommitterade anse det emellertid vara olämpligt, att
inkomsterna af en fond, hvars ändamål tillsvidare är inskränkt till att
samla kapital, alldeles saknas å riksstaten och, i öfverensstämmelse med

Ämbetsverken.

Departements chefen.

Kommittera.de.

32 Biksstatens uppställning.

de allmänna principer, som legat till grund för deras reformförslag,
hafva kommitterade, på sätt jag redan antydt och sedermera får tillfälle
att i sammanhang med frågan om upptagandet i riksstaten af
afkastningen af statens produktiva kapital närmare utveckla, hemställt
om upptagande på riksstatens inkomstsida af arbetareförsäkringsfondens
afkastning. Såsom följd häraf kunna då också kostnaderna för riksförsäkringsanstalten
uppföras på riksstatens utgiftssida. Därigenom
mister bidraget till riksförsäkringsanstalten sin karaktär af speciellt
bidrag från arbetareförsäkringsfonden och kommer i stället att framstå
i sin rätta dager, nämligen som en statsverkets utgift till uppehållande
af en viss gren af statsförvaltningen. Statsregleringen behöfver
emellertid icke genom denna formella förändring bli på något
sätt betungad. Ty till riksstaten skulle ingå hela alkastningen al
arbetareförsäkringsfonden med ett belopp, som för närvarande ej obetydligt
öfverstiger en miljon kronor.

I afgifvet yttrande den 29 nästlidne november har riksförsäkringsanstalten
förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till kommitterades
förslag, hvilket jämväl blifvit tillstyrkt af statskontoret.

Jag har för afsikt att i underdånighet förorda kommitterades förslag
om arbetareförsäkringsfonden, till hvilket jag anhåller att senare få återkomma,
och har chefen för civildepartementet, meddelat, att han kommer
att i fråga om regleringen af riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1912
hemställa, att erforderliga anslag må uppföras för riksförsäkringsanstalten
och för de öfriga ändamål, som för närvarande tillgodoses genom medel
från arbetareförsäkringsfonden.

Mynt- och justeringsverket. I fullständighetens intresse är det ock,
som kommitterade föreslagit mynt- och justeringsverkets upptagande i riksstaten
till såväl inkomst som utgift samt jämväl — med hänsyn till detta
ämbetsverks befattning med kontrollmedlens indrifvande — ifrågasatt denna
inkomsttitels sammanförande med inkomsterna af myntning och justering.

En särskild fond är afsatt att utgöra driftkapital för myntverket.
Detta kapital, stort 400,000 kronor, bokföres under sjunde hufvudtitelns
allmänna besparingar och benämnes »för myntverket reserverade medel».
Då genom myntningsverksamheten vinst uppstår, föres denna öfver denna
fond, utan att passera riksstaten, direkt till fonden för reserverade medel,
under det att, då förlust å verksamheten uppstår, nästa års resultat plägat
afvaktas. Kommitterade erinra, att som någon motsvarande inkomstpost

Riksstatens uppställning. 33

öfverhufvud icke är upptagen i riksstaten, kommer öfverskottet icke att
ingå i beräkningen af statsregleringens öfverskott eller brist. För att
■erhålla en öfverblick öfver finansläget måste man alltså till statsregleringens
öfverskott lägga myntverkets. Visar statsregleringen en brist,
måste från densamma dragas myntverkets vinst. Att räkenskaperna
sålunda icke omedelbart utvisa årets finansiella resultat, finna kommitterade
vara en olägenhet. Det måste också anses mindre lämpligt, att en
så betydande inkomstpost, som här är fråga om, helt och hållet utelämnas
i riksstaten. Därigenom komma räkenskaperna alldeles onödigtvis
att afvika från riksstaten.

Kommitterade erinra tillika därom, att enligt 1909 års Riksdags
beslut sammanslogs kontrollverket med myntverket och öfverflyttades
öfverinseendet öfver justerings väsendet i riket till det nya verket, som
erhöll namnet »mynt- och justeringsverket». För detta verk uppfördes
på riksstaten ett ordinarie anslag å 30,650 kronor. Samtidigt medgaf
Riksdagen, att alla för mynt- och justerings verkets verksamhet erforderliga
omkostnader må bestridas af de inkomster, som uppstå i sammanhang
med myntnings- pell justeringsverksamheten, och uteslöt ur riksstaten
det förut å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget å 15 000
kronor med titel »omkostnader för kontrollverket». Af mynt- och justerings
verkets inkomster upptagas på riksstaten numera endast kontroll•stämpelmedel.
Hufvudposterna af inkomsterna, det egentliga myntverkets
inkomster, saknas fortfarande i riksstaten.

Da kommitterade anse, att en förändring- i dessa förhållanden är
önskvärd för åstadkommande af en rationell uppställning af riksstaten,
hafva de föreslagit (sid. 29), att den i den nuvarande riksstaten förekommande
titeln »kontrollstämpelmedel» uteslutes och i stället mynt- och justeringsverkets
samtliga inkomster i en post upptagas som en tillgång på riksstaten
under titeln: »inkomster af myntning och justering», samt att på
ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppföres ett förslagsanslag till
täckande af omkostnader för mynt- och justeringsverket.

Detta kommitterades förslag har af statskontoret tillstyrkts.

Däremot har myntdirektören i den 5 innevarande månad däröfver
afgifvet underdånigt utlåtande gjort vissa erinringar, för hvilka jag nu
anhåller att få närmare redogöra, Någon sannolikhet funnes icke för
ett riktigt beräknande på förhand af verkets inkomster och utgifter.
\ isserligen kunde ett program uppföras för arbetet på myntet för ett
kommande år och en budget uppställas därför, men i flertalet fall kunde
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami 1 Afd. 5

Statskontoret.

Myntdirek tören.

Riksstatens uppställning.

ott sådant program icke genomföras. I detta hänseende åberopade han
erfarenheten från Norge, där budgeten bestämmes på förhand:

Norska myntverket.

Finansår.

1905— 06

1906— 07

1907— 08

1908— 09

Inkomster.

U t g i f t

Budget.

360: —
740,470: —
700,460: —
1,035,476: 8 4

Räkenskap.

432: —
362,693: is
65,587: 2 2
1,035,774: 2 4

Budget.

15,300: —
436,300: —
363,778: 88
536,178: 12

e r.

Räkenskap.

15,393: 4 1
262,471: 62
60,254: o 7
540,065: 02

Finansåret 1905—06 utfördes intet arbete och året 1908—09
lyckades man verkligen utföra det uppgjorda programmet. För de
båda öfriga åren visa däremot budgeten och de verkliga inkomst- och utgiftssiffrorna
högst betydliga skiljaktigheter.

Vidare anför myntdirektören, att det enligt instruktionen för myntverket,
24 §, åligger honom att vidtaga nödiga åtgärder lör bibehållande
af verkets utväxlingskassa vid den för skilj emyntsutväxlingen erforderliga
storleken. Från denna utväxlingskassa äger hvem som helst rätt att
tillväxla sig huru störa belopp som helst i vissa odelbara poster. Och
det olika behofvet af skiljemynt har visat sig vara en synnerligen
känslig mätare på goda och dåliga konjunkturer, hvilket framhållits på
många ställen i myntdirektörens berättelser och skrifvelse!'', särskildt till
Eders Kungl. Maj:t den 27 januari 1908. Och detta olika behof af
växelmynt framgår ock åt efterföljande tablåer, af hvilka den första
anger de utväxlade beloppen och den andra de totala inkomsterna och
utgifterna samt nettovinsten af myntets verksamhet under de fyra
senaste åren, allt i kronor.

År.	Silfverstil]''cmynt till riksbanken. till andra.	Bronsskiljemynt till riksbanken. till andra.
1906	290.000 882.000	4,337,500	20,000	111,100
1907	4,633,200	13,500	130,200
1908	775,000	3,151,000	6,000	88,500
1909	150,000	3,470,200	32,000	87,100

Myntverkets inkomster, utgifter och nettovinst:

År.	Inkomster.	Utgifter.	Nettovinst.
1906	974,391: 7 3	820,614: 46	340,757: 92
1907	2,904,974: 2 5	1,234,732: o o	1,315,005: 7 9
1908	1,505,514: 4 5 611,107: —	912,195: 60	669,318: 5 9
1909	526,170: 9 3	202,545: i o

Riksstatens uppställning. 35

iör att således kunna utföra ett framställdt program för myntets
verksamhet fordras, att de ekonomiska konjunkturerna under ett år verkligen
blifva de, som man vid uppgörande af programmet tagit för gifna,
och detta är förvisso ett antagande, som erfarenheten jäfvar.

För sin industriella verksamhet på myntet behöfver mynt- och
justeringsverket ett betydande rörelsekapital, som med den anordning
tor detsammas anskaffande, som nu är vidtagen, uppgick i kronor till
följande belopp vid början af följande år:

År. Rörelsekapital.

190Ö 1,481,778: 32

1907 1,084,719: 4 8

1908 2,055,763:71

1909 2,388,335: 8 5

1910 1,278,988: oi

Detta rörelsekapital fördelar sig på posterna: kontant, utväxlingskassa,
giroräkning i riksbanken och varor (d. v. s. omyntadt guld och
silfver, koppar, andra metaller, bränsle, deglar och guldsmedsarbeten;
öfriga inventarier och myntets fastighet äro med den nu använda bokföringen
ej upptagna i behållningen).

År.	Kontant.	Utväxlingskassa.	Giro i riksbanken.	Varor.
1906	3,677: 91	438,050: —	271,076: 29	768,974: 12
1907	1,057: so	275,300: —	90,223: o i	718,138: oi
1908	3,991: 28	405,450: —	1,283,420: 7 9	362,901: 64
1909	6,442: 08	483,100: —	1,455,880: 92	442,912: 85
1910	8,319: 93	271,000: —	436,033: 3 5	563,634: 7 6

Rörelsekapitalet har erhållits på det sätt, att mynt- och justeringsverket,
enligt nådiga brefvet den 26 februari 1904, tillsvidare äger att
såsom rörelsekapital disponera hela behållningen från det föregående året
samt att inlevereringen till statskontoret af det belopp, hvarmed nyssnämnda
. behållning öfverstiger 400,000 kronor, icke behöfver äga rum
förr än i slutet af nästkommande året. Med dessa anordningar har det
visat sig möjligt att uppehålla rörelsekapitalet i erforderlig storlek, hvilket
ej var möjligt med den anordning, som genom nådiga brefvet den 5
maj 1882 bestämdes, nämligen att myntverket skulle äga att tillsvidare
årligen af behållningen från föregående år såsom rörelsekapital disponera
högst 400,000 kronor, samt att inleverering till statskontoret af det ut -

36 Iliksstatens uppställning.

öfver nämnda rörelsekapital befintliga öfverskottet skulle äga rum senast
den 1 juli påföljande år.

Efter att hafva afstyrkt de sakkunnigas förslag med undantag af
livad det afser kontrollstämpelmedlens sammanslående med inkomsten af
myntning och justering, uttalar mynt direktören, att mynt- och justeringsverket
borde i budgethänseende upptagas i den kategori af ämbetsverk,
som i kommitterades förslag sammanföras under rubriken »statens affärsverk».
Till stöd för denna sin uppfattning anför han, att den bland
myntverkets uppgifter, som intager den största betydelsen i ekonomiskt
afseende, är tillverkningen af mynt och medaljer och är sålunda ett rent
industriellt verksamhetsområde. För denna industriella verksamhet har
myntverket ock till sitt förfogande en särskild fastighet, i hvilken myntoch
justerings verket har sin ämbetslokal. Verkets öfriga åligganden,
nämligen probering, kontrollstämpling och justering, äro i ekonomiskt
afseende af ringa betydelse i jämförelse med verksamheten på myntverkstäderna,
hvilket belyses af följande sammanställning för de senaste
fyra åren öfver inkomster i kronor:

År.	Verksamhet på myntverkstäderna.	Probering.
1906	974,391: 73	1,051: 25
1907	2,904,974: 2 5	1,025: —
1908	1,505,514: 45	1,031: 50
1909	611,107: —	1,063: so

Kontrollstämpling. Justering.

86,541: 10 2,235: 98

94,298: 24 2,822: 37

85,546:io 2,543:0 4

89,976:7 3 2,350:80''

Uppgifterna äro hämtade från myntverkets, kontroll verkets och
justeringsstyrelsens räkenskaper samt kontrollverkets journal för s. k.
enskilda proberingar.

En blick på ofvanstående tablå visar till fullo den dominerande
betydelsen af verksamheten på myntverkstäderna, och detta dominerande
inflytande anser myntdirektören vara ett fullt tillräckligt skäl för att
mynt- och justerings ver ket, ekonomiskt sedt, bör föras till de affärsdrifvande
verken.

Följden af att mynt- och justeringsverket fördes till de affärsdrifvande
verken blefve, att ett särskildt konto för detsamma finge uppläggas
i rikshufvudboken och att verkets inkomster och utgifter, till
hvilka då äfven skulle föras de på verkets stat uppförda, upptagas inom
linjen i riksstaten och endast nettobehållningen beräknas som en tillgång
för riksstaten.

Af hänsyn till det uppvisade behofvet af rörelsekapital samt svång -

Riksstatens uppställning. 37

heten att på förhand beräkna nettobehållningens storlek anser emellertid
myntdirektören, att detta affärsverk bör beredas eu undantagsställning så
till vida, att nämnda behållning icke i riksstaten upptages för det år,
då den intjänas, utan först tre år därefter.

I likhet med kommitterade finner jag det vara en brist, som bör
afhjälpas, att mynt- och justeringsverket saknas i riksstaten. Men jag
anser, att detta införande bör ske på ett sådant sätt, att de svårigheter,
som, enligt hvad myntdirektören påpekat och erfarenheten gifvit vid
handen, äro förknippade med beräknandet på förhand af detta verks inkomster
och utgifter samt öfverskott, icke komma att medföra olägenheter,
som verka missledande vid budgetförslagets uppgörande. Visserligen
är det sant, att äfven åtskilliga andra statsinkomster, som svårligen
låta sig på förhand beräknas, måste upptagas på riksstaten. Men
erfarenheten har till fullo visat, att myutningsinkomsternas beräknande
medför alldeles särskilda vanskligheter. I detta hänseende torde vara
tillräckligt att åberopa, att öfverskotten under femårsperioden 1905—
1909 belöpte sig till: år 1905: 52;810: 12; år 1906: 340,757:72: år
1907: 1,314,995: 79; år 1908: 669,318:59 samt 1909: 202,545: 10.

Däremot kan jag icke dela myntdirektörens uppfattning, att myntverket
är ett affärsdrifvande verk, åtminstone icke i den bemärkelsen,
som i föreliggande förslag till budgetbehandling med denna term afses.
Det i myntverket af staten nedlagda kapitalet är icke en del af statens
produktiva kapital, afsedt att bringa staten en inkomst af privatekonomisk
art. Det åligger staten att verkställa myntningen, men syftet med
denna verksamhet är icke att därigenom bereda staten en inkomst i väsentligen
högre grad, än som är nödvändigt, för att de med myntningen
förenade kostnader skola betäckas. Mynt- och justeringsverket tillhör
därför närmast den grupp af ämbetsverk, hvilka enligt kommittéförslaget
äga »uppbörd i statens verksamhet»; och jag anser det med hänsyn
härtill vara riktigast, att det i budgethänseende behandlas på hufvudsakligen
enahanda sätt som dessa. Härtill föranledes jag också af hvad
myntdirektören anfört i fråga om behofvet af rörelsekapital för myntverket.

Därest myntverkets utgifter uppföras med ett reservationsanslagunder
riksstatens sjunde hufvudtitel och angifvas att utgå af verkets inkomster,
som å riksstatens inkomstsida uppföras med enahanda belopp,
kommer ingen olägenhet att uppstå för statsreglering^! däraf, att verkets
inkomster och utgifter kunna vara svåra att för ett visst år på förhand
beräkna, enär öfverskott å inkomstsidan komma att täcka eventuella brister
å utgiftssidan och tvärtom. Och genom de reservationer, som tid efter annan

Departementschefen.

38 Riksstatens uppställning.

uppstå, vinner verket det rörelsekapital, som, enligt hvad myntdirektören
påvisat, är oundgängligen erforderligt, utan att detta behöfver ske genom
sådana anordningar, som de, Indika måst vidtagas genom Kungl. Maj:ts
beslut den 26 februari 1904.

Därest reservationerna, genom under en följd af år samlade öfverskott,
komma att uppgå till belopp, som öfverstiga det normala behofvet
af rörelsekapital för myntverket, kunna dessa kapitaltillgångar tagas i
anspråk för statsverkets utgifter till kapitalökning antingen genom placering
i statens produktiva fonder eller till afbetalning å statsskulden,
på liknande sätt som jämväl innevarande år torde komma att föreslås i
afseende å vissa reservationer å åttonde hufvudtitelns anslag till allmänna
läroverken. 1 fråga om ett sådant användande af uppkommna reservationer
å anslaget till mynt- och justeringsverket lärer icke kunna göras
sådana erinringar som * de, Indika jag själf nyss anförde mot ett användande
af uppkommande reservationer å anslagen till lots- och fyrinrättningen,
patent- och registreringsverket samt bankinspektionen och
försäkringsinspektionen, Indika hvila på helt andra förutsättningar än
öfverskotten på myntningsverksamheten. Dessa senare hafva, tvärt emot
hvad fallet principenligt varit med de förra, hittills alltid med fullt tog
tagits i anspråk för den allmänna statsregleringen.

Med den inpassning i riksstaton af mynt- och justeringsverket, som
jag sålunda tänkt mig, är det emellertid icke erforderligt, att, på sätt
kommitterade föreslagit, utesluta den i den nuvarande riksstaten förekommande
titeln »kontrollstämpelmedel», hvars förhållande till mynt- och
justeringsverket så sent som vid 1909 års Riksdag blifvit af statsmakterna
bestämdt, och hvarutinnan jag icke anser det vara lämpligt att
redan nu göra ändring.

Genom det af mig nu föreslagna sättet för den budgettekniska behandlingen
af mynt- och justeringsverkets inkomster och utgifter vinnes i sak
samma fördelar som de, hvilka kommitterade afsett: verket kommer att till
såväl inkomst som utgift varda representeradt i riksstaten och budgetredovisningen,
och öfverskotten å såväl inkomst- som utgiftssidan komma
att tjänstgöra såsom kassaförlag för statsverket, intill dess de nå en sådan
storlek, att de kunna såsom kapitaltillgångar tagas i anspråk för utgifter
för kapitalökning. Enligt kommitterades förslag skulle de reserveras å
kassafonden, under det att de enligt mitt nu framställda förslag komma
att reserveras särskildt under anslagets titel. Men i båda fallen komma
de att tjäna samma ändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört har jag för afsikt att vid
föredragning af de frågor, som röra regleringen af sjunde hufvudtiteln,
föreslå mynt- och justeringsverkets uppförande med ett reservationsan -

Riksstatens uppställning. 39

slag, att utgå af verkets inkomster, för hvilka jag vid bestämmandet af
riksstatens inkomstsida kommer att föreslå enahanda belopp.

Det utan tvifvel viktigaste och mest ingripande förslaget till åstadkommande
af en fullständig och enhetlig budget är det, som afser lånebudgetens
inryckande i riksstaten. Endast därigenom kommer riksstaten
att framträda såsom en sammanfattande finansplan för statens hela
verksamhet, omfattande utom den egentliga statsförvaltningen jämväl
förvaltningen af statens produktiva kapital och statsskuldsförvaltningen.

Till följd af det intima sambandet mellan statens produktiva kapital Statens prooch
statsskulden, anhåller jag att först få redogöra för kommitterades förslag duktitv®j kapi''
rörande den budgettekniska behandlingen af detta kapital.

Statens produktiva kapital är bundet dels i de affärsdrifvande verken,
dels i utlåningsfonderna, dels i statens aktiebesittning och dels i arbetareförsäkringsfonden
.

Kommitterades förslag går ut på, att alla statens produktiva fonder Nettobudget,
skola betraktas såsom särskilda på visst sätt utanför den egentliga statsförvaltningen
stående specialförvaltningar, och att afkastningen af det
kapital, som blifvit bundet i en hvar af dessa fonder, skall tillföras riksstaten,
d. v. s. statsregleringen, med sitt netto för att i främsta rummet
tjäna till förräntning af statsskulden, som ju i allmänhet uppkommit, för
att staten skulle kunna binda produktivt kapital.

Därigenom kommer detta kapitals verkliga nettoafkastning att
framträda: beräknadt i riksstaten och med sitt verkliga belopp i budgetredovisningen.

Eu följd af denna nettobehandling blir, att nytt kapital för produktiva
statsändamål, för så vidt som det härflyter från de allmänna
statsinkomsterna och lånemedlen, icke får afsättas annat än i form af anslag
på riksstaten, så att man af denna och af riksstatsredovisningen kan direkt
inhämta, hur mycket staten för hvarje år binder för produktiva ändamål.

I samband härmed skall det kapital, som för sådant ändamål upplånas,
föras till riksstaten, d. v. s. statsregleringen, på dess inkomstsida.

Härigenom vinnes, att lånebudgeten på ett naturligt sätt blir
inpassad i riksstaten, och att man kan direkt af denna och budgetredovisningen
se, hur det upplånta kapitalet disponerats.

För ett riktigt bedömande af vårt lands finansiella ställning anse
kommitterade, att det är af synnerlig vikt att veta, huruvida kostnaden
för förräntning, och jag vill tillägga jämväl amortering, af statslånen
täckes af de inkomster, som för detta ändamål i främsta rummet böra påräknas,
nämligen nettobehållningen af statens affärsverksamhet, statens

Riksstatens uppställning.

aktiebesittning och statens utlåningsrcrelse. Om så är förhållandet, kräfva
förräntningen och amorteringen af statsskulden ingen särskild belastning
af de skattdragande. I motsatt fall måste skattemedel i viss utsträckning
påräknas för rikets gäld. Att veta hvilketdera som är fallet bör
intressera icke blott oss sj kifva, utan naturligtvis också i mycket höggrad
våra långifvare. Därför är det öuskvärdt, att riksstaten ger omedelbart
besked i denna fråga. En förutsättning härför är, att nettobehållningen
af de produktiva fonderna finnes uppförd på riksstatens inkomstsida.

Vid tillämpning af nettoprincipen bör man emellertid strängt fastAffärsverken.
hålla vid, att endast verkliga driftkostnader afdragas från bruttoinkomsterna,
så att hela det verkliga öfverskottet utföres som tillgång i
riksstaten. I staterna för våra affär sd rifvande verk sammanföras regelbundet
med driftkostnaderna vissa utgifter, som faktiskt innebära en
kapitalökning. Därigenom kommer öfverskottet att synas mindre än det
i verkligheten är. Genom en sådan sammanblandning skulle man förfela
nettosystemets egentliga syfte, som ju är att låta det verkliga
öfverskott, som af någon gren af statens affärsverksamhet kan påräknas,
komma till synes i riksstaten. Ett nettosystem föranleder naturligen en
skarp åtskillnad mellan utgifter för drift och utgifter för kapitalökning.
Medan de förra afdragas från inkomsterna, ha de senare sin plats på
riksstatens utgiftssida, Om någon statens verksamhetsgren i riksstaten
upptages med sin nettobehållning, så följer däraf, att denna verksamhetsgren
i rikshufvudboken kommer att behandlas såsom på visst sätt stående
utanför det egentliga statsverket. För att rikshufvudboken skall kunna
redovisa för såväl inkomster som utgifter i en sådan verksamhetsgren,
betraktas densamma såsom eu särskild fond och upplägges för densamma
ett särskildt konto, från hvilket endast nettobehållningen omföres till
det konto, där statsverkets inkomster och utgifter redovisas, nämligen
statsregleringsfondens. Det är äfven ur andra synpunkter särdeles önskvärd!,
att hvart och ett af statens affärsdrifvande verk i rikshufvudboken
företrädes af en sådan särskild fond, som ger en samlad öfverblick
öfver verkets ekonomiska ställning. Kontot för en dylik fond måste
ju nämligen utvisa såväl fondens hela kapital vid årets början och
slut som dess nettobehållning för året. Följdes i öfrigt vid beräkningen
af kapital och nettobehållning fullt rationella principer, skulle rikshufvudbokens
konto för hvarje särskildt affärsdrifvande verk innehålla
alla väsentliga data för bedömande af verkets finansiella resultat.

Enligt kommitterades mening böra i riksstaten för hvart och ett
af de affärsdrifvande verken inkomster och utgifter föras inom linjen
och öfverskottet utföras som tillgång. Den omständigheten, att verkets
inkomster införas netto i riksstaten, behöfver alltså icke innebära någon

Riksstatens uppställning. 41

materiell förändring i afseende å Riksdagens befogenhet att fastställa
inkomst- och utgiftsstat för verket. För statens järnvägar fastställes
visserligen lönestaten af Riksdagen, men det definitiva fastställandet af
ntgiftsstaten är öfverlämnadt åt Kungl. Maj:t. Anledningen härtill är,
att man ansett, att ntgiftsstaten för en så omfattande och af konjunkturerna
beroende affärsverksamhet icke kunde fastställas så långt i förväg,
som fallet blefve, om Riksdagen skolk! fylla denna funktion. Emellertid
måste ju nettobehållningen förslagsvis beräknas i riksstaten. Detta förutsätter
en förslagsberäkning såväl af inkomster som af utgifter. Om
denna beräkning, som nu utföres af järnvägsstyrelsen och ingår i statskontorets
beräkning af statsverkets inkomster, upptoges inom linjen
i riksstaten, skulle ju därmed ingen materiell förändring inträda i afseende
å sättet för fastställandet af stats] äril vägarnas stat.

Som statens affärsdrifvande verk böra enligt kommitterades mening
räknas följande verk, nämligen under civildepartementet: postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenverk; samt under
jordbruksdepartementet: statens domäner.

På grund af hvad sålunda anförts, föreslå kommitterade (sid. 25), att
för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och de vattenfallsstyrelsen
underlydande verken samt för statens domäner, inkomster och utgifter
upptagas inom linjen i riksstaten och endast nettobehållningen beräknas
som eu tillgång för riksstaten; samt att, liksom för närvarande sker för
statens järnvägars fond, ett särskildt konto upplägges i rikshufvudboken
för hvar och en af de fonder, som motsvara nu nämnda affärsdrifvande
verk.

Kapitalökningen inom statens affärsdrifvande verk sker för närvarande
hufvudsakligen under fyra olika former:

1. Verket behåller medel af öfverskottet på rörelsen;

2. Anslag lämnas på riksstaten af statsverkets medel;

3. Anslag anvisas att utgå från riksgäldskontoret af lånta medel;

4. Lån lämnas från riksgäldskontoret af lånta medel.

Till följd af denna söndersplittring medför det ett afsevärdt besvär
att få reda på den sammanlagda kapitalökning, som för ett visst verk
beräknas för det kommande finansåret. Då därtill formerna för kapitalökning
under tidernas lopp växlat högst betydligt och i synnerhet i
äldre tider varit tämligen godtyckliga, är det ingen lätt sak att få reda
på det totala statskapital, som verket under tidernas lopp fått under sin
disposition. En tillförlitlig siffra angående detta kapital har hittills icke
för något af statens affärsverk stått att få. Bäst har man varit ställd
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 6

Nettobehållningen
af
affärsverken.

42 Riksstatens uppställning.

i fråga om statens järnvägar, hvilka alltsedan 1876 i riksliufvudboken
varit representerade af en särskild fond.

Af riksstaten i dess nuvarande uppställning framgår icke heller,
åtminstone icke omedelbart, till hur stort belopp driftöfverskottet beräknas
i de särskilda verken. Tv det öfverskott, som kommer statsverket till
godo, är icke det verkliga öfverskottet, då en del öfverskottsmedel
reserveras för verket.

På grund af dessa förhållanden har det hittills vant så godt som
omöjligt att få en säker kännedom om, hur de olika affärsdrifvande
verken förräntat de i dem nedlagda statskapitalen. Man har saknat de
allra väsentligaste data för ett omdöme om dessa verks ekonomiska
ställning och betydelse för statens finanser. Då de olika verken därtill
finansierats efter mycket olika principer, har det mött än större
svårigheter att göra en tillförlitlig jämförelse mellan deras finansiella
resultat.

Det torde på grund af hvad nu anförts få anses såsom af behofvet
synnerligen påkalladt, att möjligast enkla och likformiga grunder bestämmas
för den finansiella behandlingen af statens affärsdrifvande verk.

Om emellertid i riksstaten som en statsverkets tillgång upptages
den beräknade nettobehållningen af rörelsen inom hvart särskildt affärsdrifvande
verk, måste vissa allmänna grunder fastställas för nettobehållningens
beräkning. I detta afseende föreslå kommitterade (sid. 45), att
för hvart och ett af statens affärsdrifvande verk den nettobehållning, som
under titeln »öfverskott tillföres riksstaten, beräknas som skillnaden
mellan verkets bruttoinkomst och driftkostnad; att bland driftkostnader
upptages endast hvad som erfordras för verkets drift jämte sådant
underhåll, som kräfves för att all verkets egendom skall uppehållas i sitt
fulla värde; att såsom underhåll må anses afskrifning af slopade anläggningar
eller materiel äfvensom afsättning till förnyelsefond, där sådan
anses erforderlig; men att däremot i driftkostnad i intet fall inbegripes
tillökning i det af verket disponerade kapitalet.

I fråga om sättet för beräkning ad den nettobehållning, som tillföres
riksstaten, skiljer sig kommitterades förslag väsentligen från nuvarande
praxis. Det är, som ofvan framhållits, för närvarande brukligt,
att verket tillätes behålla eu del af sina öfverskottsmedel till ökning
af sitt kapital. Öfverskottet kommer därför att synas mindre, än det i
verkligheten är. Enligt kommitterades mening bör detta icke vidare förekomma,
utan öfverskottet, beräknadt efter nu angifna grunder, i sin
helhet tillföras statsverket och sålunda upptagas som en tillgång i riksstaten.
Däraf följer då å andra sidan, att den kapitalökning, som för

Riksstatens uppställning. 43

närvarande åstadkommes genom kapitalisering af öfverskottsmodel, för
framtiden skulle erhållas genom anslag på riksstaten.

Med denna anordning vinnes för det första den fördelen, att
riksstaten omedelbart kommer att utvisa den verkliga nettobehållning,
som hvart och ett af de affärsdrifvande verken beräknas komma att ge*
och . chiimed också hvad staten samman! agdt kan påräkna 1 afkastning
af sin affärs verksamhet. Det kommer då också att af riksstaten synas,
hvilket bidrag denna afkastning beräknas lämna till förräntning af
statsskulden.

Med den föreslagna förändringen är emellertid också första steget Kapital
taget till att pa ett ställe samla hela den kapitalökning, som staten affärsverken
beviljar hvart och ett af sina affärsverk för finansåret. Detta mål kommer
fullständigt att vinnas, om, såsom kommitterade föreslagit, såväl
anslag som lån, som för närvarande anvisas till utgående från riksgäldskontoret,
i stället uppföras som anslag på riksstaten. Därmed skulle
hela den för ett visst verk afsedda kapitalökningen få sin plats i riksstaten
under en enda anslagspost. Detta hindrar naturligtvis icke, att i
särskilda partialsummor under denna anslagspost anges, hur stor del af
anslaget var afsedd att täckas genom statsverkets tillgångar och hur
stor del genom lånemedel. En sådan fördelning är önskvärd, särskildt
ur den synpunkten, att man må kunna få en lätt öfverblick af den skuld,
staten under tidernas lopp iklädt sig för hvarje särskildt verk.

Kommitterade föreslå alltså (sid. 47), att för hvart och ett af statens
affärsdrifvande verk hela den för aret afsedda kapitalökningen upptages
i riksstaten såsom anslag, dock så att särskildt anges, hur stor del af
detta anslag är afsedd att täckas med lånemedel.

Fördelen af detta förslag ligger i öppen dag. Riksstaten kommer
att föi hvarje särskildt affärsverk utvisa den totala kapitalökning, som
är afsedd att under finansåret äga rum. Det kommer således också att
framgå, till hvilket belopp den sammanlagda kapitalökningen i statens
hela affärsverksamhet beräknas. Därmed blir det möjligt att i tablån
öfver riksstaten i en särskild post sammanfatta alla utgifter, som representera
kapitalökning (resp. skuldminskning). Denna siffra är naturligtvis
af väsentlig betydelse .för bedömandet af budgetens finansiella styrka.

Särskildt bör det ha sitt intresse att jämföra den med beloppet af den
för året erforderliga upplåningen, hvilket belopp ju också direkt kommer
tiH synes i riksstaten, om denna tår den af kommitterade föreslagna
omfattningen. En sådan jämförelse skulle lata vår budget framstå i eu
icke oväsentligt gynnsammare dager än den nu brukliga, föga öfverskådliga
uppställningen skänker densamma.

Lån utbytas
mot anslag.

44 Riksstatens uppställning.

Den föreslagna principen upphäfver också fullständigt den söndersplittring
af formerna för kapitalökningen inom statens affärsdrifv ande
verk som nyss kritiserats. Förslaget innebär nämligen också deri
reformen, att anslag i form af lån icke vidare komma att lämnas till
affärsdrifvande verk. För närvarande förekomma sådana anslag endast
för telegrafverket. Den sträfvan att ersätta anslagen till statens affärsdrifvande
verk med lån, som på senare tid stundom gjort sig gällande,
förklaras däraf, att man så att säga velat ha svart pa kvitt på, huruvida
verket bar sig som affär, en sak hvarom den gamla uppställningen åt
riksstaten och räkenskaperna icke lämnade klart besked. Det är emellertid
tydligt, att detta syfte icke på den vägen nås, då verket, såsom förhållandet
särskildt varit med telegrafverket, erhållit och kanske fortfarande
erhåller anslag utan återbetalningsskyldighet eller tillätes att öka sitt
kapital genom att behålla öfverskottsmedel.

Synnerligen belysande i detta hänseende är just förhållandet med
telegrafverket. Af hela det kapital, som detta verk disponerade vid ingången
af år 1908, hade, såsom kommitterade i en särskild tablå visa,
endast omkring hälften anskaffats genom lån från riksgäldskontoret.
På dessa lån hade så mycket afbetalats, att återstående skulden endast
litenorde 12,321,000 kronor, hvilket belopp motsvarade knappt en fjärdedel
af hela det disponerade kapitalet. Medel till dessa afbetalning^ ha
anskaffats därigenom, att telegrafverket för sig behållit hela eller största
delen af vinsten. Men att ett företag, som sålunda icke behotver förränta
mer än eu fjärdedel af sitt kapital och detta högst efter 4 Procent,
därutöfver förmår''att göra betydande afbetalningar på denna fjärdedel,
det bevisar ju icke i och för sig, att företaget bär sig. Om alltså ett
statens verk, som disponerar betydande statskapital utan skyldighet, att
erlägga ränta, betalar ränta på något annat som lån utlämnadt kapital,
så är detta snarast ägnadt att vilseleda den allmänna uppfattningen.
Hvad telegrafverket beträffar, har man hittills icke vetat, huruvida detta
verk i sin helhet lönade sig. Att verket kunde förränta och amortera
sina lån bevisade ju icke, att det förmådde förränta hela det, i verket
nedlagda kapitalet.'' Detta har nu genom den af kommitterade föranstaltade
utredningen visat sig vara fallet. För år 1908 uppgick telegrafverkets
vinst till ungefär 6 V2 procent af hela det af verket i genomsnitt
under året disponerade kapitalet. Telegrafverket lämnar alltså en afkastning,
som ingalunda öfver stiger, hvad man af ett storindustriellt företag
af denna art bör vänta. Denna enda siffra säger ju i själfva verket
ofantligt mycket mera om telegrafverkets ekonomiska ställning än några

Riksstatens uppställning. 45

uppgifter om förräntning och amortering af verkets lån. Bedömandet
af telegrafverket som affär underlättas alltså i väsentlig grad, om hela
vinsten utan afdrag för några räntor eller amorteringar får ingå till
statsverket och sålunda beräknas som eu tillgång i riksstaten. Det nuvarande
systemet, enligt hvilket telegrafverket endast behöfver betala
ränta och amortering på sina lån, föranleder också direkt den föreställning
hos allmänheten, att verket gärna kunde sänka sina taxor betydligt.
Äfven ur denna synpunkt är det fördelaktigare, att man får
en samlad uppgift om hela det i telegrafverket nedlagda kapitalet och
om den afkastning detta kapital lämnar. Då skall denna afkastning
icke synas oskäligt stor.

En verklig inblick i ett företags ekonomiska bärkraft kan endast Affärsverkens
vinnas därigenom att man sammanställer dess totala afkastning med hela hufvudboken.
det af verket disponerade kapitalet. Göres detta, såsom kommitterade
föreslå, efter likformiga grunder för alla statens affärsdrifvande verk, får
man en säker utgångspunkt för bedömande af deras räntabilitet. Därmed
vinnes tydligen på ett mycket fullständigare sätt det syfte, man velat
vinna genom att utlämna en del anslag i form af räntebärande lån.

Då för hvart och ett af de affärsdrifvande verken endast nettobehållningen
upptages som tillgång i riksstaten, följer, såsom nyss
framhållits, att dessa verk i räkenskapshänseende komma att i rikshufvudboken
representeras af särskilda fonder. Kontot för hvar och en åt
dessa fonder kommer att i en hufvudpost utvisa hela den verkliga kapitalökningen
under räkenskapsåret och likaledes i en hufvudpost den verkliga
nettoafkastningen. Då ett sådant konto ju också måste utvisa hela
det vid årets början disponerade kapitalet, har man här alla data för bedömandet
af det finansiella resultatet. Det säger sig själft, att verkets
årsberättelse och preliminära rapporter måste följa samma grunder för
framställningen af verkets ekonomiska ställning. Det kommer således
årligen att ges ett tillfälle både för statsmakterna och för allmänheten
att få en inblick i denna ställning och att anställa jämförelse mellan de
olika verken.

Till frågan om hvad som inom hvart och ett af statens affärsdrifvande
verk skall anses som driftkostnad samt till vissa detaljer af
kommitterades förslag, särskild! de statistiska tablåer öfver den finansiella
ställningen, som böra dels ingå i årsberättelserna och dels preliminärt
och summariskt tidigare afgifvas, men hvilka icke äga omedelbart sam -

Statens aktie''
besittning.

Statens utlåningsfonder.

Under statskontorets
förvaltning

stående utlåningsfonder.

46 Riksstatens uppställning.

band med lånebudgetens införande i riksstaten, skall jag senare återkomma.

På i hufvudsak enahanda sätt som det produktiva kapital, hvilket
är bundet hos affärsverken, skulle, såsom jag förut omförmält, jämväl
öfrigt produktivt kapital behandlas i dess relationer till budgeten.

Så statens aktiebesittning. Inkomsten af statens aktier har sin
naturliga plats i riksstaten vid sidan af inkomsten af statens affärsverksamhet.
Skulle utgifter för ökning af statens aktiebesittning ifrågakomma,
böra dessa uppföras på riksstaten i sammanhang med utgifterna för
kapitalökning i statens affärsverksamhet. I rikshufvudboken bör också
statens aktiebesittning representeras af en särskild fond, på samma sätt
som föreslagits för statens olika affärsverk. Till denna fond böra emellertid
endast föras aktier, som omedelbart ägas af statsverket, f. n. aktier i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Aktier tillhörande särskilda affärsverk,
t. ex. »statens vattenfallsverk», böra fortfarande bokföras under verkets
fond. Kommitterade föreslå (sid. 83), att statens omedelbara aktiebesittning
betraktas som en särskild fond, »fonden för statens aktier», hvilken
i allo behandlas på samma sätt som de affärsdrifvande verkens fonder.

Så ock statens utlåningsfonder. Dessa fonder ligga dels under statskontorets,
dels under vattenfallsstyrelsens och dels under riksgäldskontorets
förvaltning. De hafva alla det gemensamt, att de äro afsedda att
genom lån understödja handel, industri och näringar, samt att de i största
utsträckning förses med kapital därigenom att riksgäldskontoret för ändamålet
upplånar medel, för Indika fonden, om den ligger under statskontorets
och vattenfallsstyrelsens förvaltning, står i skuld för såväl kapital
som ränta till riksgäldsverket. Ett par fonder, nämligen nya odlingslånefonden
(i synnerhet genom äldre odlingslånefonden, hvilken så småningom
uppgår i den nya) samt fiskerilånefonden hafva dock betydande
cgnalkapit;i Tillgångar.

Pijai Efter att hafva (å sid. 84—87) redogjort för de under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonder och skildrat, hurusom dessa fonder få
till riksgäldskontoret betala en för olika fonder olika ränta, hur understundom
kapitalafbetalningarne läggas till fonden för att användas till ny utlåning,
men ibland gå till riksgäldskontoret, under det att nytt kapital utom

Riksstatens uppställning. 47

riksstaten i form af lån tillföres fonden från riksgäldskontor, samt hur
den på fondens konto i rikshufvudboken balanserade tillgången motsvaras
af en skuld till riksgäldskontor, för hvars räkning i samma hufvudbok
å riksgäldsverkets fond balanseras en tillgång i form af fordran hos fonden,
framhålla kommitterade, hur olämpligt det är, att på riksgäldsverkets fond
såsom tillgångar upptagas fordringar af andra statsfonder, för hvilka det
t. o. m. understundom, såsom fallet är exempelvis med egnahemslånefonden,
kan inträffa, att valuta faktiskt icke är för handen, nämligen för den
händelse fondernas kapitalfordringar måst afskrifvas eller af annan anledning,
exempelvis att räntan till riksgäldskontoret är större, än den fonden
uppbär af låntagarna.

En genomgripande reform af statens utlåningsfonders statsfinansiella
ställning synes alltså i och för sig vara i hög grad påkallad. Men en
sådan reform betingas jämväl af den allmänna omgestaltning af budgeten,
hvartill kommitterade angifvit grundlinjerna, och i hvilken ett hufvudmoment
skulle vara budgetens fullständigande genom lånestatens inryckande
i riksstaten.

Ett konsekvent genomförande af detta program kräfver, såsom
redan framhållits, att för framtiden medel till kapitalökning för statens
utlåningsfonder anslås på riksstaten. Fonderna böra erhålla dessa medel
såsom verkliga anslag, icke såsom lån. I den mån det anses lämpligt
att täcka dessa anslag genom upplåning, bör ett motsvarande belopp
upptagas i den summa lånta medel, som riksgäldskontoret enligt Riksdagens
beslut för året skall tillhandahålla statsverket.

Denna förändring i sättet för tillförsel af kapital till statens utlåningsfonder
är af väsentlig betydelse, för att riksstaten skall kunna
utbildas till att bli en enhetlig och fullständig budget. Några betänkligheter
af praktisk art kunna icke resas mot ett fullständigt öfverflyttande
af denna utlåningsrörelse från riksgäldskontoret till statskontoret. Ty då
förvaltningen af de ifrågavarande utlåningsfonderna redan nu helt och
hållet tillkommer statskontoret, innebär förslaget i fråga om fördelningen af
administrationsarbetet ingenting nytt. Låntagarna komma framdeles såsom
hittills att lyfta sina lån i statskontoret, liksom också att dit inbetala
sina räntor och amorteringar. Reformen berör i själfva verket
endast statskontorets förhållande till riksgäldskontoret i afseende å
fondernas finansiering.

Då utlåningsfonderna för framtiden skulle erhålla sitt kapital i
form af anslag, skulle ju för detta nya kapital ingen ränta betalas till
riksgäldskontoret. I stället måste då tydligen afkastningen af detta

48 Riksstatens uppställning.

kapital tillföras riksstaten, som ju komme att belastas med en motsvarande
utgift för statsskuldens förräntning.

Reformen innebär alltså i princip, att kapital skall tillföras statens
utlåningsfonder i form af anslag och att utlåningslondernas afkastning
skall] upptagas som tillgång i riksstaten. Man kunde nu tänka sig, att
denna princip tillämpades endast i fråga om det kapital, som framgent
tillfördes utlåningsfonderna, och i fråga om afkastningen af detta kapital.
Men tydligt är, att en sådan lösning af frågan skulle komma att visa
sig mycket litet tillfredsställande. Man skulle ha kvar alla olägenheter,
som redan uppkommit på grund dåra! att medel till utlåningsfonderna
anvisats i form af lån. Och i systemet för utlåningsfondernas finansiering
skulle man ha infört en dubbelhet, som i liög grad måste försvåra
Öfverblicken af fondernas verkliga ställning.

Reformen torde alltså i sina konsekvenser få anses kräfva, att allt
det kapital, som statens utlåningsfonder för närvarande disponera, bokföres
som dessa fonders tillhörighet och att sålunda ingen del _ af detta
kapital i form af fordringar upptages såsom en tillgång för riksgäldsverkets
fond. Häraf skulle då följa, att all direkt räntebetalning från
fonderna till riksgäldskontoret upphörde och. att fondernas behållna afkastning
i stället tillfördes statsverket och med sitt beräknade belopp

O . ...

upptoges som en tillgång i riksstaten.

Genom en sådan åtgärd komme naturligtvis den bokförda behållningen
på riksgäldsverkets fond att undergå en viss minskning. Men
å andra sidan komme utlåningsfonderna att i rikshufvudbokens balanskonto
upptagas med hela beloppet af sina tillgångar och den egnahemslånefondens
skuld, som nu föres särskild! bland den utgående balansens
skulder, komme att försvinna. »Kapitalkontot för tillgång» skulle alltså
icke ändras genom den sålunda ifrågasatta omflyttningen, hvilket ju är
helt naturligt, då statens förmögenhetsställning icke kan förändras genom
en åtgärd af denna formella art. Däremot vinnes i räkenskapshänseende
den fördelen, att balanskontots tablå öfver statens tillgångar omedelbart
kommer att utvisa det kapital, som disponeras af hvar och en af
statens utlåningsfonder, att de för fonderna angifna behållningarna bli
fullt jämförbara med hvarandra, då egnahemsfondens nuvarande särställning
försvinner, samt att några skulder till riksgäldskontoret icke
behöfva upptagas på balanskontots kreditsida.

Först om reformen genomföres med den konsekvens, som nu angifvits,
blir det möjligt att helt aflägsna alla de betänkliga olägenheter,
som, enligt hvad nyss är visadt, vidlåda det nuvarande systemet för
utlåningsfondernas finansiering, särskild! att riksgäldskontoret kan komma

Riksstatens uppställning. 49

att äga fordringar på en utlåningsfond, öfverstigande fondens tillgångar,
och att en fond, för att betala ränta till riksgäldskontoret, nödgas anlita
sina kapitaltillgångar.

Men äfven i budgettekniskt afseende nås de med reformen afsedda
fördelarna fullständigt, endast om reformen genomföres med full konsekvens.
Man bör med fog af riksstaten begära, att den i en enda post
utvisar hela den afkastning, som staten kan påräkna af sitt i utlåningsfonderna
nedlagda kapital. Detta skulle omöjliggöras, därest allt framgent
en del af afkastningen skulle direkt inbetalas till riksgäldskontoret i form
af ränta. Då afkastningen af det nya kapital, som kan komma att anslås
till statens utlåningsfonder, skall uppföras som en tillgång på riksstaten,
fordrar enhetligheten, att öfverhufvud hela afkastningen af det i fonderna
placerade kapitalet upptages i riksstaten. För öfrigt torde det bli omöjligt
att genomföra en rationell skillnad mellan räntan på det gamla kapitalet
och afkastningen af det nya, särskildt i de fall då räntebetalningarna
till riksgäldskontoret till dels skulle behöfva täckas af det nytillförda
kapitalets afkastning.

Så länge riksgäldskontoret direkt disponerar vissa statsverkets
inkomster, kommer anslaget till riksgäldskontoret för statsskuldens förräntning
att kunna nedsättas under det belopp, som i verkligheten för
ändamålet erfordras. Från synpunkten af en rationell uppställning af
budgeten är det emellertid af vikt, att det belopp, som kräfves för statsskuldens
förräntning, i sin helhet upptages som en utgift i riksstaten.

För de utlåningsfonder, som sedan gammalt ha ett eget kapital,
sker kapitalökning för närvarande jämväl under den formen, att den
behållna afkastningen af detta egna kapital lägges till fonden. Gifvetvis
fordrar konsekvensen och krafvet på öfverskådlighet, att äfven denna
form för kapitalökning försvinner och ersättes med den för alla fonderna
gemensamma formen: anslag på riksstaten. Alltså bör äfven för detta
fall den principen genomföras, att fondens hela afkastning tillföres statsverket
och upptages som en tillgång på riksstaten. Först därigenom
kommer riksstaten att utvisa såväl den totala afkastning, staten kan
påräkna af allt sitt i utlåningsfonderna nedlagda kapital, som ock å andra
sidan hela den för utlåningsfonderna erforderliga kapitalökningen.

Då all räntebetalning från statens utlåningsfonder till riksgäldskontoret
skulle upphöra, kräfdes naturligtvis en motsvarande höjning i
riksstatens anslag till riksgäldskontoret för förräntning af statsskulden.
Men å andra sidan skulle ju medel härtill också beredas därigenom, att
utlåningsfondernas hela afkastning tillfördes riksstaten. I skälfva verket
skulle ju det tillskott, som riksstaten sålunda erhölle, afsevärdt öfverstiga
Bill. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 7

Från riksgäldskontoret

utgående anslag
och lån.

50 Riksstatens uppställning.

den nödiga höjningen i anslaget till riksgäldskontoret. För en fond, som
har en större egen kapitalbehållning, uppstår för närvarande ett årligt
öfverskott, hvilket som sagdt enligt nu gällande regler lägges till fonden.
För framtiden skulle emellertid dessa räntemedel i likhet med fondens
hela öfriga afkastning ingå till statsverket och beräknas som tillgång i
riksstaten.

Skall emellertid ingen sänkning äga rum i utlåningsfondernas
kapitalökning, måste anslagen för detta ändamål höjas med just det
belopp, hvartill fondernas egen kapitalökning förut uppgått.

Till ytterligare belysning af frågan om lånebudgetens inryckande
i riksstaten och hvad därmed äger samband anhåller jag att få redogöra
för hvad kommitterade anfört å sidd. 39 och följande:

Efter att hafva lämnat en kortfattad historik öfver de reformer,
som tid efter annan vidtagits i syfte att öfverföra delar af statsförvaltningen
från riksgäldsverket till statsverket för att inom det senare allt mera
fullständigt samla statens hela finansförvaltning, framhålla kommitterade,
att statsverket numera utgör den egentliga kärnan af nämnda förvaltning.

Emellertid har för riksgäldskontoret förbehållits en viktig del häraf.
På riksgäldskontoret anvisas direkt sådana anslag, som äro afsedda att
täckas genom upplåning. Likaledes ingå vissa räntor och afbetalningar
på af staten utlämnade lån äfvensom vissa andra statsinkomster till riksgäldskontoret.
Utom sin egentliga uppgift att tillhandahålla statsverket
upplånade medel och med de af statsverket för ändamålet mottagna
medlen förränta och amortera rikets gäld bär riksgäldskontoret sålunda
jämväl den funktionen att af lånemedel direkt verkställa vissa statsutgifter
och att direkt mottaga vissa statsinkomster.

Till följd häraf består ännu alltjämt i vår finansförvaltning en
tudelning, som medför olägenheter. Keformsträfvandena ha icke nått
sin afslutning. Riksstaten är ännu icke fullt hvad den borde vara, en
fullständig framställning af statens beräknade inkomster och utgifter under
finansåret. Det är därför alltid för den oinvigde förenadt med afsevärda
svårigheter att förskaffa sig en samlad öfverblick öfver statsfinansernas
verkliga ställning. Det framgår ej af riksstaten, till hvilket totalbelopp
statens utgifter sammanlagdt uppgå, ej heller hur stor del af statens utgifter
är afsedd att täckas genom lån, eller hur summan af de statsutgifter, som
kunna anses representera en kapitalökning, förhåller sig till upplåningen.
Lika litet ger riksstaten en fullständig öfversikt af statens inkomster.
Visserligen kan man ur riksgäldskontorets reglemente hopsamla vissa

Riksstatens uppställning. 51

uppgifter angående dessa frågor, men detta reglemente anger icke alltid
i ^ siffror de på riksgäldskontoret anvisade utgifterna, och utvägen att
på nämnda sätt bilda sig en föreställning om budgetens verkliga innehåll
är i öfrigt allt för obekväm, för att icke bristen på en sammanfattande
finanstablå skulle visa sig mycket kännbar. Motsvarande olägenheter
visa sig också i statsverkspropositionen. Visserligen brukar Kungl.
Maj.t där upptaga vissa anslagskraf, som äro afsedda att täckas genom
lån, under rubriken »utgifter utom riksstaten». Men denna sammanställning
innehåller ingen fullständig tablå öfver de utgifter, som under
finansåret böra täckas genom lån. Den måste kompletteras med vissa
anslagskraf, som Kungl. Maj:t framställer först under riksdagens lopp
samt dessutom också med utgifter, som för det ifrågavarande året beslutats
af föregående riksdagar, och om hvilka uppgifter återfinnas i
nksgäldsfullmäktiges förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster
och utgifter under finansåret,

Gifvetvis måste denna brist på enhetlighet i budgetens uppställning
återverka på budgetredovisningen och göra denna onödigt komplicerad
och svårbegriplig. I sådant afseende klagas ju ock öfver rikshufvudboken.
Med den nuvarande uppställningen af riksstaten skall
man emellertid förgäfves af rikshufvudboken vänta den fullständiga och
klara öfversikt af statsfinanserna, som ur många synpunkter, icke minst
ur kontrollens, är så önskvärd.

Själfva tudelningen af finansförvaltningen medför också olägenheter,
som alldeles särskildt framträda i fråga om de grenar af statsförvaltningen,
hvilkas finansiering är delad mellan statskontoret och
riksgäldskontoret, alltså i fråga om telegrafverket, statens järnvägar och
de vattenfallsstyrelsen underlydande verken, delvis äfven i fråga om
statens domänförvaltning.

Det torde under sådana förhållanden få anses som särdeles önskvärdt,
att det arbete för en mera enhetlig finansförvaltning, som fått
sitt uttryck i här skildrade reformer, fortsättes och får sin naturliga
utslutning.. Detta arbete har, såsom af föregående framställning synes,
resulterat i att statens finansväsen allt mera samlats till en enhet, medan
området för riksgäldskontorets separata finansförvaltning inskränkts.
Den vägen måste reformarbetet gå till slut. Enheten i statens finansvasen
skall då komma att representeras af en riksstat, som utgör en
fullständig plan för rikets finanser, samt af en rikshufvudbok, som med
samma fullständighet redovisar för, hur denna finansplan genomförts.
Riksgäldskontorets finansiella uppgift blir inskränkt till förvaltningen
af rikets gäld samt till att tillhandahålla statsverket upplånade medel.

52 Riksstatens uppställning.

Det gäller nu alltså närmast att till riksstaten öfverflytta de° utgifter,
som ännu anvisas till utgående från riksgäldskontor. Ifrågavarande
utgifter ka, som nämndt, det gemensamt, att medel till dem
beredas genom upplåning. Men i öfrigt äro de af rätt olika karaktär.

Man kan dela dem i tre grupper.

Den första gruppen bildas af vcvkliga (inslag till statens artärs drifvande

verk. Sådana anslag äro exempelvis de på riksgäldskontor
anvisade byggnadsmedlen för statens järnvägar, för Irollhätte kraftverk
och kanalbyggnad m. m. Då det här är fråga om verkliga anslag,
synes ingen tvekan kunna råda därom, att dessa anslag böra uppföras
på riksstaten, som just är ämnad att vara en tablå öfver statens samtliga
inkomster och utgifter.

Den andra gruppen bildas af lån, som riksgäldskontoret liar att
utlämna till statens verk eller fonder. Sådana lån ha på senare åren i
stor utsträckning gifvits till telegrafverket samt till de under statskontorets
förvaltning ställda utlåningsfonderna. Beträffande dessa lån
kan i allmänhet anmärkas, att det a priori synes olämpligt, att staten
lämnar anslag till sina särskilda förvaltningsgrenar i form af lån. En
närmare undersökning af detta system har ledt kommitterade till det
resultat, att denna form af anslag till statens verk eller utlåningsfonder
bör fullständigt afskaffa^ och ersättas med verkliga anslag af samma
karaktär som de anslag, som här hänförts till första gruppen.. Nu ifrågavarande
anslag skulle alltså äfven de komma att uppföras i riksstaten.

Den tredje gruppen bildas af de lån, som anvisas till utgående från
riksgäldskontoret till andra låntagare än statens verk och fonder, alltså
till kommuner och enskilda. De viktigaste af dessa lån äro lånen ti
enskilda järnvägsanläggningar. Det är här fråga om en utlåning, som
direkt administreras af riksgäldskontoret. Vill man jämväl för denna
utlåning uppföra anslag på riksstaten, bör man tydligen ge den samma
ställning som statens öfriga utlåningsrörelse. Detta innebär en administrativ
förändring, bestående däri, att förvaltningen af ifrågavarande
utlåning öfverflyttas från riksgäldskontoret till statskontoret. Mot en
sådan åtgärd skulle man möjligen kunna gorå gällande vissa praktiska
betänkligheter, men dessa böra näppeligen tillmätas den vikt, att man
för deras skull bör uppge den eftersträfvansvärda enhetlighet i vårt
budgetväsen, som endast kan nås därigenom, att alla statens utgifter
upptagas i riksstaten. Kommitterade ha därför beträffande administrationen
af ifrågavarande utlåningsrörelse ansett sig böra föreslå eu förändring
i angifven riktning. Därmed vunnes då, att äfven den tredje

Riksstatens uppställning. 53

gruppen af utgifter, som för närvarande anvisas att utgå från riksgäldskontoret,
för framtiden skulle komma att upptagas i riksstaten.

Ett sådant fullständigt öfverflyttande till riksstaten af de utgifter,
som täckas genom upplåning, innebär ock, att de inkomster, som beredas
genom upplåning, upptagas i riksstaten. Detta föranleder ingen som
helst ändring i den befattning med rikets gäld, som grundlagsenlig^
tillkommer riksgäldskontoret, hvilket alltjämt skulle sörja för behöflig
upplåning. Endast i den mån riksstaten föreskref, skulle lånemedlen
ställas till förfogande för statsverket, som sedan både att disponera öfver
dessa medel i enlighet med riksstatens bestämmelser.

Riksgäldskontorets utlåning till statens verk och utlåningsfonder bör,
som nämndt, enligt kommitterades förslag upphöra. Skall man emellertid
vinna den fulla fördelen med denna reform, är det nödvändigt, att de
fordringar på ifrågavarande verk och fonder, som riksgäldsverket genom
sin utlåning hittills förvärfvat, icke vidare bokföras såsom tillgångar på
riksgäldsverkets fond, utan inom ramen för den i rikshufvudboken upptagna
balans för statens samtliga där redovisade tillgångar, däribland
jämväl riksgäldsverkets, omflyttas till vederbörande affärsverks eller utlåningsrörelses
fond. Den sålunda ifrågasatta omflyttningen komme att
på det mest naturliga sätt ske därigenom, att det kapital, dessa verk
och fonder disponera, i sin helhet komme att bokföras såsom en deras
tillgång. Den årliga afkastningen skulle då också i sin helhet komma
att tillföras statsverket och till sitt beräknade belopp upptagas i riksstaten,
medan ränte- och kapitalbetalningar till riksgäldskontoret, i stället
för att såsom nu gå direkt från det affärsdrifvande verket eller utlåningsfonden
till riksgäldskontoret, skulle utgöras af statsverket i form af en
erforderlig ökning i det till riksgäldskontoret utgående riksstatsanslaget
till räntor å statsskulden m. m.

Vid öfverflvttandet till statskontoret af riksgäldskontorets öfriga
utlåning böra tydligen riksgäldsverkets på grund af denna utlåning
tidigare förvärfvade fordringar öfverflyttas på statsverket, så att ifrågavarande
utlåningsrörelse i sin helhet samlas hos statskontoret. Däraf
skulle då följa, att för framtiden alla räntor och af betalningar å alla från
staten utlämnade lån skulle ingå till statskontoret. Den ränteinkomst,
som sålunda tillfördes statsverket, komme naturligtvis att upptagas som
en inkomst i riksstaten.

Till följd af dessa förändringar komme riksgäldskontoret att mista
de inkomster, som nu dit direkt ingå i form af räntor och afbetalningar
på af staten utlämnade lån. A andra sidan komme det belopp, riksgälds -

Riksgälds kontorets lånefonder.

54 Riksstatens uppställning.

kontoret behöfde till förräntning och amortering af statsskulden, i sin
helhet att upptagas i riksstaten såsom ett anslag till riksgäldskontoret,
hvars nuvarande funktion att direkt mottaga vissa statsinkomster alltså
skulle upphöra samtidigt med dess befattning med statens utgifter.

Efter anförande häraf föreslå kommitterade (sid. 43), att utgifter,
som äro afsedda att täckas genom lånemedel, icke vidare anvisas på
riksgäldskontoret, utan upptagas i riksstaten; att sålunda riksgäldskontorets
befattning med dessa utgifter inskränkes till att sörja för den nödiga upplåningen
och tillhandahålla statsverket medlen; samt att på riksstatens
inkomstsida under rubriken: »från riksgäldsverket: lånemedel» upptages
det belopp, som riksgäldskontoret sålunda har att tillhandahålla statsverket.

I direkt anslutning härtill hemställa kommitterade vidare (sid. 65),
att riksgäldskontorets fordringar för äldre till telegrafverket utlämnade
låneanslag öfvertagas af statsverket och att för deras förräntning och
amortering det till riksgäldskontoret utgående anslaget till räntor å statsskulden
m. m. i erforderlig mån förhöjes; samt vidare (sid. 91), att
nödig kapitalökning för statens under statskontorets förvaltning liggande
utlåningsfonder för framtiden anvisas som anslag på riksstaten att täckas
vare sig genom upplåning eller af statsinkomster; att riksgäldskontorets
fordringar på dessa fonder icke vidare bokföras som tillgång för riksgäldsverkets
fond; samt att fondernas behållna afkastning tillföres statsverket
och till sitt beräknade belopp uppföres som tillgång i riksstaten, äfvensom
(sid. 93) att anslag till täckande af utlåningsfondernas löpande utgifter icke
uppföras på riksstaten, men att i stället afkastningen af ifrågavarande
fonder i riksstaten upptages med sitt nettobelopp.

Samma förslag göra kommitterade (sid. 95) i afseende å Trollhätte
egnahemslånefond, som ligger under vattenfallsstyrelsens förvaltning, och
hvars kapitaltillgång motsvaras af en skuld till riksgäldskontoret.

Bland statskontorets utlåningsfonder vilja också kommitterade, såsom
redan är antydt, upptaga riksgäldskontorets utlåning till andra låntagare
än statens verk och fonder. I detta hänseende framhålla kommitterade,
att de ojämförligt viktigaste af dessa lån äro lånen till enskilda järnvägar.
Riksgäldskontorets fordringar på sådana lån utgjorde vid slutet
af 1908 kronor 50,610,486. Vid samma tid hade riksgäldskontoret att
fordra på byggnadslån (till kyrkor och skolor) kronor 271,164, på tomt -

Riksstatens uppställning. 55

regleringslån (till städer, som härjats af eld) kronor 920,162 samt på lån
för kanal- och slussanläggningar (till Kinda kanal) kronor 325,432.

Räntor och afbetalningar å dessa lån ingå till riksgäldskontoret
och bilda där en inkomstpost, som direkt användes till statsskuldens
förräntning och amortering. Afbetalningarne reserveras alltså icke för
en fortsatt utlåning för samma ändamål, såsom fallet är vid utlåning
från en utlåningsfond. Statskontorets ofvan behandlade utlåningsrörelse
är genomgående organiserad i sådana utlåningsfonder. Så är icke fallet
med riksgäldskontorets utlåning.

Detta . hindrar icke, att ett större anslag på en gång kan ställas
till disposition för utlåning till ett visst ändamål. Sålunda beviljade
1906 ars Riksdag till låneunderstöd för enskilda järnvägar ett extra anslag
å riksgäldskontoret af 7,500,000 kronor, att utgå under 5 år från och
med år 1907 med 1,500,000 kronor årligen, dock så att belopp, som ej
blifvit till utgående under ett af dessa år af Kungl. Maj:t anvisadt, må
för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras.

För att riksstaten skall bli en fullständig budget, omfattande jämväl
lånemedlen, fordras tydligen, att låneanslag af nu ifrågavarande karaktär
icke längre anvisas på riksgäldskontoret, utan upptagas i riksstaten.
Enligt kommitterades mening borde där af följa, att lånen utlämnades
genom statskontoret, som också skulle ha att mottaga räntor och kapitalbetalningar.
Därmed skulle ytterligare vinnas, att sådana betalningar icke
längre komme att direkt ingå till riksgäldskontoret, hvilket ju borde
erhålla hela sin utgift för statsskuldens räkning betäckt genom ett anslag
på riksstaten.

Äfven i detta fall borde öfverflyttningen af lånerörelsen till statskontoret
göras så fullständig, att jämväl riksgäldskontorets redan förefintliga
fordringar öfverfördes på statskontoret. Eljes skulle räntor och
kapitalbetalningar på dessa fordringar allt framgent ingå till riksgäldskontoret,
som sålunda i stadd mot reformens princip, sådan kommitterade
utvecklat den, komme att direkt disponera vissa statsinkomster.

o Medel för ° ifrågavarande utlåningsrörelse borde anskaffas genom
upplåning och sålunda i likhet med öfriga lånemedel tillhandahållas statsverket
af riksgäldskontoret. I öfrigt syntes det lämpligt, att medlen
anvisas under samma former, som gälla för statskontorets öfriga utlåning,
d. v. s. läggas till vissa fonder. Under statskontorets förvaltning
borde sålunda, enligt kommitterades mening, upprättas en »järnvägslånefond»
för lån till enskilda järnvägsanläggningar. Till denna fond skulle
till en början läggas riksgäldskontorets fordringar för järnvägslån samt
därefter alla anslag, som beviljas till kapitalökning för fonden. Men till

Riksstatens uppställning.

fonden borde dessutom föras alla ingående kapitalbetalningar, vare sig å
äldre eller å nya, från fonden utlämnade järnvägslån. Räntorna på
fonden däremot skulle, efter afdrag för omkostnader och förluster,
tillföras statsverket såsom en dess inkomst, som beräknas som tillgång i
riksstaten. Fonden erhölle alltså i allo samma ställning, som kommitterade
föreslagit för statens nuvarande utlåningsfonder.

På liknande sätt borde förfaras med riksgäldskontorets byggnadslån,
tomtregleringslån och lån för kanal- och slussanläggningar. Lämpligen
kunde man för dem upprätta en gemensam lånefond, exempelvis under
benämningen »allmänna byggnadslånefonden».

Genom att på detta sätt förlägga statens hela utlåningsrörelse till
vissa utlåningsfonder skulle man på detta område vinna största möjliga
likformighet. Den behållna inkomsten af utlåningsrörelsen komme att,
beräknad efter likformiga grunder, i sin helhet tillföras statsverket och
i en särskild post upptagas som tillgång i riksstaten. De till hvar
särskild fond ingående kapitalbetalningarna lades till fonden, hvarigenom
fonden i allmänhet — transedt nya anslag och eventuella kapitalförluster
— bibehölles vid oförändradt belopp. Anslag till utlåning skulle
ges allenast i form af anslag på riksstaten till kapitalökning för någon
redan befintlig utlåningsfond eller till kapital för en nyinrättad fond. Att
medel för sådana anslag i regel komme att beredas genom upplåning
ligger i sakens natur.

Denna likformighet i den budgettekniska behandlingen af statens
utlåningsrörelse är i formellt afseende af stor betydelse. Den konsekvent
genomförda fondering af statens utlåning, som kommitterade föiorda,
har emellertid också en materiell innebörd, som torde böra något
närmare belysas.

Att en utlåningsrörelse grundas på fondering innebär, såsom redan är
framhållet, att låntagarnas kapitalbetalningar läggas till en fond och sålunda
reserveras till fortsatt användning för samma utlåningsrörelse. Det motsatta
förfarandet består däri, att kapitalbetalningar å lån från staten
återgå till staten för att användas för allmänna statsändamål. Om medlen,
såsom i regel är fallet, faktiskt fortfarande behöfvas för den ifrågavarande
utlåningsrörelsen, ligger däri naturligtvis ett viktigt skäl till förmån för
den förra metoden. För densamma och mot den senare talar också den
omständigheten, att om kapitalbetalningarna återgå till staten, de lätt
komma att sammanföras med räntorna å de utlämnade lånen i en summa,
som bokföres som en statens inkomst. Så sker för närvarande, då
kapitalbetalningar till riksgäldskontoret behandlas på samma sätt som
räntebetalningar. I riksgäldsfullmäktiges förslagsberäkningar angående

Riksstatens uppställning. 57

riksgäldskontorets inkomster och utgifter för det kommande butgetåret
ha dessa intäkter till och med plägat sammanföras i en enda inkomstpost.
Härutinnan har visserligen i förslagsberäkningen för 1911 vidtagits den
förbättringen, att kapitalbetalningarna och räntebetalningarna angifvits i
skilda poster. Men kapitalbetalningarna ingå dock allt fortfarande bland
de riksgäldsverkets inkomster, som få bidraga till täckning af riksgäldsverkets
utgifter för statsskulden. Om kapitalbetalningarna i likhet med
räntebetalningarna för framtiden tillfördes statsverket, är fara värdt, att
de på liknande sätt komme att behandlas som en statsverkets löpande inkomst.
Nu är det emellertid af stor betydelse, att de kapitaltillgångar,
som eventuellt disponeras för statsverkets löpande behof, bestämdt skiljas
från statsverkets verkliga inkomster, liksom ock att utgifter, som tjäna
kapitalökning, skiljas från verkliga utgifter. De kapitalbetalningar, som
ingå från statens låntagare, representera ju utan tvifvel för staten
kapitaltillgångar, icke verkliga inkomster. Dessa kapitalbetalningar få
alltså i budgeten icke sammanblandas med statens löpande inkomster.
Säkraste sättet att förekomma en sådan sammanblandning är tydligen att
föra kapitalbetalningarna till deras särskilda fonder. Det är naturligtvis
icke otänkbart, att beräknade kapitalbetalningar i vissa grenar af statens
utlåningsrörelse kunde uppföras i riksstaten såsom en för året disponerad
kapitaltillgång utanför de egentliga riksstatsinkomsterna. Men de kapitalbetalningar,
för hvilka ett dylikt förfaringssätt skäligen kunde ifrågakomma,
skulle säkerligen visa sig allt för små för att beredas en sådan
särställning i riksstatan. I hvarje fall är det uppenbart, att, om alla
kapitalbetalningar i statens utlåningsrörelse föras till den fond, dit de
böra, därigenom tydligast markeras, att de äro att betrakta såsom
beståndsdelar af ett statens kapital. Skulle det i en viss utlåningsfond
nedlagda kapitalet helt eller delvis visa sig obehöflig! för sitt ändamål,
bör naturligtvis det sålunda ledigblifna kapitalet på annat sätt disponeras.

Fondering af statens utlåning är, som ofvan visats, regel i
fråga om den utlåning, som administreras af statskontoret. Den motsatta
metoden tillämpas för den utlåning, som direkt skötes af riksgäldskontoret.
I sin den 9 december 1909 dagtecknade, statsverkspropositionen
lör 1910 bilagda skrifvelse beräkna riksgäldsfullmäktige de kapitalbetalningar,
som under år 1911 ansåges komma att inflyta af nu ifråga
varande utlåningsrörelse, till 758,500 kronor. Under nu rådande ordning
ingår detta belopp i de riksgäldskontorets tillgångar, som direkt
användas till statsskuldens förräntning och amortering. Med den af
kommitterade föreslagna ordningen skulle de nämnda kapitalbetalningarna
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 Riksstatens uppställning.

reserveras för de särskilda fonderna. Det bidrag till statsskuldens förräntning
och amortering, som för år 1911 kunde påräknas från statens
utlåningsrörelse, skulle alltså lia minskats med ofvannämnda belopp
758,500 kronor. Riksstaten hade alltså blifvit belastad med en motsvarande
höjning i anslaget till räntor och afbetalningar å statsskulden. A andra
sidan hade behofvet af upplåning för ifrågavarande utlåningsrörelse
minskats.

Skillnaden i dessa båda metoder för finansiering af statens utlåningsrörelse
framstår kanske tydligast genom en jämförelse mellan
exempelvis järnvägslånen och rederilånen. I fråga om de senare ingå
kapitalbetalningarna till en fond, så att det kapital, som står till förfogande
för utlåning, förblir oförändradt. I fråga om järnvägslånen
åter tas kapitalbetalningarna i anspråk för ett annat statsändamål,
nämligen statsskuldens amortering. Staten drar alltså tillbaka kapital,
som en gång anslagits för denna utlåningsrörelse, och använder det för
minskning af statsskulden. I stället utfylles utlåningsrörelsens kapitalbehof
genom ny upplåning. I förra fallet lämnas statens kapitalbehållning
i den ifrågavarande verksamhetsgrenen orörd, så länge den för
sitt ändamål behöfs. I det senare fallet förbrukas en del af denna
kapitalbehållning för en afbetalning af statsskulden, en afbetalning, som
emellertid motväges af en samtidig upplåning, hvarigenom medel beredas
att åter höja kapitalbehållningen till dess förra belopp. Kommitterade
anse knappast att det kan råda någon tvekan därom, att denna senare
metod är mindre rationell och därför bör vika för den förstnämnda,
då det gäller att genomföra full likformighet i finansieringen af statens
utlåningsrörelse.

Kommitterade föreslå därför (sid. 102), att för tillgodoseendet af de
enskilda järnvägarnas lånebehof en särskild »järnvägslånefond» inrättas att
förvaltas af statskontoret; att till denna fond föras ej mindre riksgäldskontorets
fordringar å utlämnade lån för enskilda järnvägsanläggningar
samt anslag, som äro eller kunna varda anvisade för samma ändamål,
än äfven alla från låntagarna framdeles ingående kapitalbetalningar;
att desslikes under statskontorets förvaltning inrättas en »allmän byggnadslånefond»,
till hvilken föras riksgäldskontorets fordringar å utlämnade
byggnadslån, tomtregleringslån och lån för kanal- och slussanläggningar
samt ingående kapitalbetalningar å dessa eller framdeles från fonden
utlämnade lån; samt att dessa utlåningsfonder i öfrigt erhålla samma
ställning, som kommitterade föreslagit för statens redan nu under statskontorets
förvaltning liggande utlåningsfonder.

Såsom kommitterade redan i sitt allmänna yttrande om låne -

Riksstatens uppställning. 59

budgetens inryckande i riksstaten anmärkt, medför en öfverflyttning från
riksgäldskontoret till statskontoret af nu ifrågavarande grupp af anslag
en administrativ förändring, mot hvilken möjligen vissa betänkligheter
skulle kunna göras gällande. Hvad man då närmast har att se till är
väl, huruvida statskontoret genom den ifrågasatta förändringen skulle
komma att belastas med en alltför stor arbetsbörda. I detta afseende
framhålla kommitterade, att den löpande administrationen af ifrågavarande
utlåningsrörelse är jämförelsevis enkel, då den endast består i
mottagande och bokföring af bestämda annuiteter. För bedömandet af,
huruvida fastställda villkor för låns utlämnande äro uppfyllda, fordras
visserligen mera omdöme. Men i dylika frågors handläggning har ju
statskontoret speciell erfarenhet. Höga fordringar i afseende å klokhet
och skicklighet ställas utan tvifvel vid behandlingen af sådana fall, då
en låntagare blir oförmögen att fullgöra honom åliggande betalningar.
Under ogynnsamma förhållanden skulle ju statskontorets arbetsbörda i
detta afseende kunna afsevärdt ökas genom den föreslagna förändringen,
utan att dock detta ämbetsverk därigenom ställdes inför uppgifter af
annan art, än det redan inom sitt nuvarande verksamhetsområde möter.
I öfrigt vill det synas kommitterade, som om förändringen i administrativt
hänseende icke skulle komma att medföra några afsevärda svårigheter.

Men äfven om man ville uppskatta de administrativa svårigheterna
något högre, har det likväl synts kommitterade, som om sådana betänkligheter
icke borde få stå hindrande i vägen för en reform, som afser
ett så väsentligt mål som riksstatens uppställande efter enhetliga och
rationella principer.

Bland de icke minst viktiga konsekvenserna af lånebudgetens inryckande
i riksstaten är, såsom af det anförda redan torde hafva framgått,
äfven den, att det medgifver en uppställning af riksstaten, hvarigenom
densamma kommer att framträda såsom en sammanfattande
finansplan för statens hela verksamhet, omfattande utom den egentliga
statsförvaltningen jämväl förvaltningen af statens produktiva fonder och
statsskuldsförvaltningen. På sådant sätt blir riksstaten i stånd att uppvisa
det finansiella sambandet emellan de nämnda hufvudgrenarna af förvaltningen,
på samma gång som den genom sin fullständighet fyller det
kraf, som redan dess namn ställer på den: att vara en rikets stat.

Därigenom vinnes också, att de i riksstaten ingående inkomsttitlarna
och utgiftsanslagen kunna i stort sedt erhålla en fullt rationell gruppering.

Liksom i den enskildes ekonomi en väsentlig skillnad består mellan

Utgifternas
och inkomsternas

gruppering.

60 Riksstatens uppställning.

utgifter och. kapitalplaceringar, så förefinnes också i statshushållningen
en djupgående olikhet mellan verkliga utgifter och utgifter, som representera
en kapitalökning. Denna olikhet bör i riksstaten liksom i räkenskaperna
framträda så skarpt markerad som möjligt.

För detta ändamål är det först och främst nödvändigt att bestämma,
hvilka slag af utgifter, som skola anses representera en kapitalökning.

Frågan behöfver icke skärskådas ur allmän nationalekonomisk
synpunkt. Det gäller här endast att afgöra, när utgifter, som upptagas
på riksstaten, skola betraktas som en kapitalökning. Den frågan måste
ses helt och hållet ur riksstatens synpunkt.

Från denna synpunkt böra tydligen utgifter till ökning af sådant
statskapital, hvaraf en inkomst tillfiyter statsverket, på riksstaten uppföras
under rubriken »utgifter för kapitalökning». Ty då är fråga om
en verklig kapitalplacering, af hvilken kommande riksstater kunna påräkna
en inkomst.

I det föregående ha kommitterade föreslagit, att de olika grenarna
af statens affärsverksamhet äfvensom statens aktiebesittning och statens
ntlåningsfonder skulle upptagas såsom särskilda fonder i rikshufvudboken.
Från dessa fonder skulle den årliga nettoafkastningen ingå till
statsverket. Detsamma borde gälla om arbetarförsäkringsfonden. Dessa
fonder skulle alltså från riksstatens synpunkt vara att betrakta som
inkomstgifvande och kunde med ett gemensamt namn betecknas som
»statens produktiva fonder». Anslag till dessa fonder skulle, enligt hvad
kommitterade föreslagit, endast ges, då det gällde eu kapitalökning.
Följaktligen borde alla anslag till dem uppföras under rubriken »utgifter
för kapitalökning».

Under denna rubrik höra också anslagen till afbetalning å statsskulden.
En minskning af statsskulden är ju likvärdig med en ökning
af statens inkomstgifvande kapital. För riksstaten vinnes i båda fallen
en ökning af det nettotillskott, som statens produktiva fonder förmå
lämna till statsverkets inkomster.

En liknande uppdelning bör göras af riksstatens inkomstposter.

Riksstatens verkliga inkomster böra bestämdt åtskiljas från sådana
intäkter, som innebära en kapitalminskning, alltså dels dispositioner af
statskapital, dels statens upplåning.

I regeln skulle inkomstsidan endast upptaga verkliga inkomster
och upplåning. Riksstaten skulle alltså omedelbart utvisa, hur upplåningen
förhölle sig till de utgifter, som representera kapitalökning.
Detta förhållande är ju i väsentlig grad afgörande för styrkan af en

Riksstatens uppställning. 61

budget. Ofverstiger upplåningen nämnda utgifter, så innebär detta att
statens löpande, verkliga utgifter till någon del täckas genom upplåning.
Ett sådant förhållande förekommer, som bekant, numera icke i
den svenska statshushållningen, där tvärtom de utgifter, som representera
kapitalökning, i allmänhet väsentligen öfverstiga upplåningen. Det är
naturligtvis särdeles önskvärd!, att detta faktum med fullständig klarhet
framträder redan i riksstaten.

Det kunde ju synas principiellt riktigt, att alla utgifter, som afse
kapitalökning, täcktes genom upplåning. Men då, såsom hos oss plägar
vara fallet, åtskilliga af dessa nominellt produktiva utgifter göras för
ändamål, som faktiskt lämna ingen eller mycket ringa afkastning, är
det särdeles lämpligt, att »utgifter för kapitalökning» i viss omfattning
täckas af verkliga inkomster. Det bör alltså för våra förhållanden
anses normalt, att posten »utgifter för kapitalökning» afsevärdt öfverstiger
posten »upplåning».

Om man i eu efter nu angifna grunder uppställd riksstat från
»utgifter för kapitalökning» drager de för året i anspråk tagna lånemedlen
samt eventuellt beräknad tillgång af statens kapital, framgår nettobeloppet
af den kapitalökning, som riksstaten afsett att åstadkomma. Denna
kapitalökning kan ju sedan vid riksstatens genomförande komma att
ökas eller minskas, allt eftersom statsregleringen afslutas med öfverskott
eller brist.

Riksstatens inkomster från statens produktiva fonder äro naturligtvis
verkliga inkomster, men böra lämpligen beredas en särställning,
så att de lätt skiljas från de egentliga statsinkomsterna. Därigenom
kommer riksstaten att utvisa, hvithet bidrag statens produktiva fonder
sammanlagdt lämna, alltså hvilken afkastning statsverket har af sitt inkomstgifvande
kapital.

Genom den uppställning af riksstaten, som sålunda i sina hufvuddrag
angifvits, komma statens produktiva fonder att i budgethänseende
intaga en särställning. Riksstaten upptager för statsverket i allmänhet
såväl inkomster som utgifter, men beträffande de produktiva fonderna
nettoinkomsten. De egentliga statsutgifterna uppföras samtliga som
»verkliga utgifter», medan riksstatens utgifter för statens produktiva
fonder utan undantag äro utgifter för kapitalökning. För riksgäldsverket
finnas på grund af sakens natur såväl »utgifter för kapitalökning», nämligen
afbetalning å statsskulden, som »verkliga utgifter», nämligen
räntor å statsskulden. Till dessa riksgäldsverkets verkliga utgifter
måste också föras utgifterna för riksdags- och revisionskostnader m. m.

Budgetredo visningen.

62 Riksstatens uppställning.

Men lånebudgetens inrymmande i riksstaten, på sätt kommitterade
föreslagit, medför också konsekvenser i fråga om budgetredovisningen,
som i och. för sig äro önskvärda och från olika synpunkter helt eller
delvis påyrkade, utan att do hittills kunnat genomföras.

I denna fråga framhålla kommitterade följande:

Den uppdelning af riksstatens inkomster och utgifter, som nu angifvits,
bör naturligtvis återfinnas i rikshufvudboken. Rikshufvudbokens
egentliga uppgift är ju att vara en budgetredovisning. Denna
redovisning sker närmast på statsregleringsfondens konto, som redovisar
för riksstatens samtliga inkomster och utgifter. Skulle riksstatens uppställning
här följas, borde statsverkets »verkliga utgifter» redovisas under
en hufvudpost — den som i räkenskaperna upptages under namn af
»kapitalutgifters konto» — medan utgifterna för kapitalökning skulle
omföras till de särskilda fonder, hvartill anslagen gifvits. På samma
sätt borde på inkomstsidan lånemedlen upptagas som en omföring från
riksgäldsverkets konto, afkastningen af statens produktiva fonder som
omföringar från de respektive fonderna, men de öfriga egentliga statsinkomsterna
sammanföras under titeln »kapitalinkomsters konto». Om
statsregleringen lämnat öfverskott, borde detta omföras på utgiftssidan
till »statsverkets kassafond». En brist borde däremot täckas genom eu
omföring på inkomstsidan från »statsverkets kassafond».

För en budgetredovisning efter detta system fordras, att rikshufvudboken
upptar alla de fonder, som stå i ett omedelbart samband med statsregleringen,
men inga andra. Om exempelvis ett statens affärsverk icke i
rikshufvudboken representeras af en särskild fond, så måste anslag till
kapitalökning för dettaoverk föras bland statsverkets utgifter under »kapitalutgifters
konto». Å andra sidan kommer anslag, som i riksstaten
upptagits bland statsverkets verkliga utgifter, men som går till någon i
rikshufvudboken särskildt upptagen fond, att bokföras utanför statsverkets
utgifter såsom en omföring till fonden. Så t. ex. ingå för närvarande
riksstatens anslag till invalidhusfonden, Vadstena krigsmanshusfond och
pensionsfonden till civila tjänsteinnehafvare i rikshufvudbokens redovisning
af statsregleringen icke bland statsverkets utgifter, utan omföras under
särskilda rubriker till sina respektive konton. Statens järnvägar ha ett
särskildt konto i rikshufvudboken och dit omföras anslagen till statens
järnvägar, äfven om de i riksstaten upptagits bland statsverkets utgifter
under sjätte hufvudtiteln. Formen för rikshufvudbokens budgetredovisning
bestämmes alltså för närvarande icke af riksstaten, utan af den tillfälliga
omständigheten att vissa ändamål, för hvilka anslag ges på riksstaten,
i rikshufvudboken representeras af särskilda fonder, andra icke.

Riksstatens uppställning. 63

Samma förhållande framträder på inkomstsidan af statsregleringsfondens
konto. Där upptages inkomsten af statens järnvägar under en
särskild post, trots det att denna inkomst i riksstaten är uppförd bland
statsverkets ordinarie inkomster. I räkenskaperna ha alltså begreppet
»ordinarie inkomster» icke alls samma betydelse som i riksstaten. På
samma sätt är en liten inkomst, som i riksstaten bör anses inbegripen
bland arrendemedlen och således bland statsverkets ordinarie inkomster,
i räkenskaperna särskildt upptagen som en omföring från förenade
mötespassevolanskassornas fond.

Det torde häraf framgå, att en bud*getredovisning i anslutning till
riksstaten förutsätter en reform af rikshufvudboken. Frågan hvilka särskilda
räkningar, som skola uppläggas i rikshufvudboken, måste afgöras
uteslutande med hänsyn till riksstatens uppställning. Denna synpunkt
bär hittills icke varit bestämmande. Rikshufvudboken har haft den
dubbla uppgiften att vara en budgetredovisning på samma gång som
en redovisning för under statskontorets förvaltning ställda fonder. Detta
sammanhänger därmed, att uppgiften att kontrollera statsregleringen och
uppvisa dess resultat tillfallit ett ämbetsverk, som samtidigt i stor utsträckning
är ett förvaltande verk. Till följd häraf ha alla kapitaltillgångar,
som förvaltas af statskontoret, blifvit redovisade i rikshufvudboken. En
fullständig redovisning för statens hela förmögenhet har som bekant
därigenom ändå icke erhållits. Denna dubbelhet i rikshufvudbokens
uppgift bör nu vika för den principen, att rikshufvudboken uteslutande
skall vara en budgetredovisning, som redovisar statens kapital, endast
i den omfattning som budgetredovisningen det kräfver.

Om rikshufvudbokens uppgift sålunda begränsas till att vara en
redovisning af statsregleringen, bör rikshufvudboken, under förutsättning
att kommitterades i det föregående afgifna, statsregleringen berörande
förslag godkännas, upptaga följande fonder:

Statsregleringsfonden,

Statsverkets kassafond,

Riksgäldsverkets fond,

Fonderade statslånen och deras amorteringsfond,

Fonden för extra amortering af statsskulden,

Statens affärsdrifvande verks fonder,

Fonden för statens aktier,

Statens utlåningsfonder,

Arbetarförsäkringsfonden.

Statsregleringsfonden innehåller den egentliga redovisningen för
statsregleringen och synes därför böra ställas först bland fonderna, så

64 Riksstatens uppställning.

att genast framgår att denna redovisning är rikshufvudbokens ändamål.
I närmaste samband med statsregleringsfonden står »statsverkets kassafond»,
hvilken på sätt senare skall utvecklas, skulle tjäna som en
reserv till tryggande af statsregleringens genomförande i enlighet
med riksstaten. Från statsregleringsfonden omföras de utgifter, som
afse kapitalökning, till sina särskilda fonder. Af detta skäl bör rikshufvudboken
upptaga statens affärsdrifvande verks fonder, statens utlåningsfonder
och arbetarförsäkringsfonden. Från dessa fonder omföras
årets nettoöfverskott till statsregleringsfonden. Detsamma gäller för fonden
för statens aktier, som alltså äfvenledes har sin plats i rikshufvudboken.
Mot den kapitaltillgång, som representeras af nu nämnda fonder, står
statsskulden. För att balanskontot skall uppvisa den verkliga kapitalbehållningen
måste alltså äfven statsskuldens båda fonder ingå i rikshufvudboken.
Någon tvekan kunde möjligen råda därom, huruvida eu
särskild fond för riksgäldsverket bör upptagas i rikshufvudboken. Riksstatens
anslag till statsskuldens amortering omföras för närvarande i
rikshufvudboken först till riksgäldsverkets fond och därifrån till amorteringsfonderna.
Denna omgång kan synas onödig. Från budgetredovisningens
synpunkt vore det enklare att direkt omföra ifrågavarande anslag
till amorteringsfonderna. Anslagen till riksdags- och revisionskostnader
etc., som nu omföras till riksgäldsverkets fond, borde hellre, i likhet
med alla verkliga statsutgifter, direkt afföras på statsregleringsfondens
konto. Emellertid finnas också skäl, som tala för att bibehålla riksgäldsverkets
fond i rikshufvudboken. Bland dem hafva kommitterade
endast framhållit de afgörande, nämligen för det första att denna fonds
kapitalbehållning icke lämpligen kan skiljas från det öfriga statskapital,
som skulle redovisas i rikshufvudboken. Riksgäldskontorets »tills vidare
förräntade medel» bilda nämligen en tillgång, som ovillkorligen måste
balanseras mot statsskulden. För det andra kan posten »lånemedel»,
som skall förekomma på statsregleringsfondens inkomstsida, icke direkt
omföras från statsskuldens fond. Ty till följd af kapitalrabatter och
andra omkostnader för statslånen kommer denna inkomstpost icke fullt
upp mot den motsvarande ökningen i statsskulden. Af dessa skäl blir
det äfven framgent nödvändigt att i rikshufvudboken äga en särskild
räkning under titeln »riksgäldsverkets fond».

På grund af den särställning riksbanken intager i statens finansväsen
kan någon fond för riksbanken icke upptagas i rikshufvudboken.
Budgetredovisningen måste nämligen genomgående afse budgetåret, medan
riksbanksvinsten upptages för ett föregående år.

Riksstatens uppställning.

Alla nu ej nämnda, för närvarande i rikshufvudboken upptagna
fonder böra ur densamma uteslutas. För dessa fonder bör väl statskontoret,
såsom förvaltande myndighet, afgifva årlig redogörelse. Men denna
redogörelse bör hållas fullständigt skild från budgetredovisningen.

Om rikshufvudbokens omfattning bestämmes på sätt nu är sagd!,
kommer kapitalkontots balans att motsvara eu viss, strängdt begränsad
del af statens förmögenhet. Mot det kapitalbegrepp, som sålunda skulle
bestämma rikshufvudbokens omfång, korresponderar begreppet kapitalökning,
sadant det förut definierats. Ett anslag, som enligt kommitterades
förslag skulle upptagas på riksstaden, såsom utgift för kapitalökning,
komme alltid att medföra en motsvarande ökning af det kapital,
för hvithet rikshufvudboken redovisar. Öfriga anslag skulle däremot
redovisas såsom verkliga utgifter, som i rikshufvudboken omedelbart
aiföras på statsregleringsfondens konto. Äfven om ett sådant anslag
från en allmännare synpunkt kunde anses medföra en ökning af statens
förmögenhet, komme det ändå icke att omföras till någon i rikshufvudboken
upptagen fond och således icke heller att ingå i kapitalkontots
balans. Detta förhållande kan också uttryckas så, att staten i sina räkenskaper
omedelbart afskrifver alla tillgångar, som möjligen förvärfvas
genom anslagen, så framt icke dessa anslag enligt gifna regler uttryckligen
upptagits som anslag till kapitalökning. Om staten exempelvis
b.7g''ger pansarfartyg, så kan detta fartyg ju anses representera ett
visst statskapital. Men från rikshufvudbokens synpunkt är det icke att
betrakta såsom kapital. Rikshufvudboken har icke någon fond för marinens
fartyg, och ett anslag till anskaffande af fartyg måste därför föras under
statsverkets verkliga utgifter. Dessa utgifter afloras i rikshufvudboken
definitivt och kunna således icke medföra någon ökning af det kapital,
för hvilket rikshufvudboken redovisar. 1 enlighet härmed skulle också
ett sådant anslag på riksstaten upptagas under verkliga utgifter, icke
under utgifter för kapitalökning.

Man ser häraf hvilken betydelse åtskillnaden mellan »verkliga utgifter»
och »utgifter för kapitalökning» har. Med denna distinktion
äro i själfva verket budgetredovisningens kapitalbegrepp och därmed
rikshufvudbokens omfång gifna. Från de fonder, som i rikshufvudboken
upptagas såsom »produktiva fonder», ingå nettoöfvei’skotten till
statsverket, under det statsverkets öfriga inkomster räknas brutto. Denna
skillnad är i sin ordning af afgörande betydelse för riksstatens uppställning.

En efter nu angifna grunder uppställd rikshufvudbok ger naturligtvis
icke någon fullständig öfversikt öfver svenska statens tillgångar. En
Bih. till Eilcsd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 9

66 Riksstatens uppställning.

sådan öfversikt kan, enligt hvad ofvan anförts, icke lämpligen åstadkommas
i samband med en framställning af statsregleringens resultat,
utan torde, om den öfverhufvud anses behöflig, böra gifvas i en fristående
tablå. .

Beträffande denna fråga yttrade 1908 års statsrevisorer följande:

»Med hänsyn till det betydande anlitande af utländsk kredit för
statens rakning, som under senaste åren ägt rum och framdeles än
vidare kan ifrågakomma, hafva revisorerna funnit önskvärdt, att kännedom
om svenska statens tillgångar må blifva lättare tillgänglig och
mera allmänt spridd än hvad för närvarande torde vara fallet.

Visserligen afgifver statskontoret hvart nionde år räknadt från år
1868 en mycket detaljerad redogörelse för det mesta af statens egendom;
men denna redogörelse offentliggöres endast uti ett af statsutskottet
afgifvet memorial och lärer vara för de flesta och framför allt för
utlandet obekant. Alltsedan år 1888 har i statsrevisorernas berättelse
angående statsverket såsom inledning intagits en öfversikt af statsverkets
finansiella ställning vid slutet af revisionsåret. Denna redogörelse torde
dock vara föga uppmärksammad. Likaså förekommer sedan 1901 i
»Sammandrag af Sveriges officiella statistik)) en kortfattad tabell öfver
statens tillgångar och skulder, men äfven denna är säkerligen icke. så
känd, som önskligt vore. Fastmer är att befara, att utlandets bankirer
och börsmän företrädesvis i »Kapitalkonto till Rikshufvudboken» söka
upplysning i detta ämne, därtill föranledda icke minst af själfva titeln
på detta sammandrag af statsverkets räkenskaper.

Som bekant upptager emellertid kapitalkontot till rikshufvudboken
blott vissa slag af statens egendom. Andra knappt mindre betydande
poster saknas fullständigt, så t. ex. det bokförda värdet af telegrafverkets
egendom samt taxeringsvärdet å de under domänstyrelsens förvaltning
stående kronoegendomar och kronoparker m. m. Däremot upptagas
bland tillgångarna flera fonder, som icke tillhöra staten och som
därför synas böra redovisas utan sammanblandning med statens egendom.

Ett önskemål vore, enligt revisorernas mening, att ändring i nu
berörda afseende kunde ske i rikshufvudboken samt därigenom i »Kapitalkontot
till rikshufvudboken», så att denna publikation mera än hvad
nu är fallet Lomme att motsvara sin titel.

På grund af kungl. brefvet den 30 december 1874 fanns vid kapitalkonto
till rikshufvudboken för åren 1873, 1874 och 1875 fogad en
öfversikt af svenska statens finansiella ställning, hvilken sammanfattning
af statens tillgångar och skulder dock var mycket summarisk och
ofullständig. Efter nämnda tid och enligt föreskrift i kungl. brefvet den

Kiksstatens uppställning;. 67

12 april 1878 har någon sådan öfversikt icke vidare bilagts det tryckta
kapitalkontot. Denna öfversikt upphörde nämligen i sammanhang därmed
att på grund af sistnämnda kungl. bref från och med år 1876 den
ändring vidtogs i rikshufvudbolcen, att statens tillgångar i järnvägsanläggningar
med därtill hörande byggnader, rörlig materiel samt förråd
af materialier och inventarier in. in. i densamma redovisades och upptogos
under rubrik »Statens järnvägar med därtill hörande materiel och förlag».
En sådan fristående öfversikt torde också vara öfverflödig, därest åt
rikshufvudboken beredes erforderlig fullständighet; och lämpligast torde
vara, att just från denna räkenskap må kunna inhämtas alla erforderliga
upplysningar om statens finansiella ställning. Ett sådant syfte
synes kunna vinnas, om i rikshufvudboken införes ej mindre eu räkning
eller s. k. fond för statens telegraf och telefoner med därtill hörande
materiel och förlag på sätt beträffande järnvägarne redan äger rum, än
äfven, på enahanda sätt, de under domänstyrelsens förvaltning ställda,
jordbruksdomäner och skogsfastigheter samt vattenfall jämte annan egendom
äfvensom riksbankens fonder i likhet med hvad nu sker i fråga
om riksgäldsverkets fonder.

Med afseende å vikten däraf, att den kreditgifvande allmänheten,
särskild! utlandets, må äga tillgång till en för landets kredit betydelsefull
öfversikt af dess tillgångar, hafva revisorerna velat uttala önskvärdheten
af att rikshufvudboken må varda i angifna hänseenden fullständigad
och rättad samt att följaktligen dess kapitalkonto, som årligen
till trycket befordras, må erhålla de uttömmande och tillförlitliga uppgifter,
som af en sådan publikation måste förväntas.»

Med anledning af detta statsrevisorernas uttalande gjorde 1909
års Riksdag i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t följande framställning:

»Då det måste betraktas som eu afsevärd brist hos rikshufvudboken
i dess nuvarande skick, att af densamma icke kan erhållas fullständig
kännedom om statsverkets finansiella ställning, har Riksdagen
med anledning åt revisorernas förevarande framställning ansett sig böra
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruvida icke i afseende å rikshufvudbokens innehåll och
uppställning må vidtagas sådan förändring, att i densamma kommer att
intagas en fullständig sammanfattning af statsverkets samtliga tillgångar
och skulder.»

Det önskemål, som statsrevisorerna med det anförda uttalandet
velat framföra, har tydligen i främsta rummet varit att statens inkomstgifvande
kapital skulle redovisas i rikshufvudboken. Detta önskemål
blir, om man bortser från riksbankens fonder, genom kommitterades

68 Kiksstatens uppställning.

förslag fullständigt tillgodosedt, då ju i öfrigt statens alla »produktiva
fonder» komme att upptagas i rikshufvudboken. Under detta begrepp
falla särskild! de affärsverk, som i statsrevisorernas uttalande speciellt
framhållas. Ser man frågan från den synpunkt, som statsrevisorerna
utgått från, nämligen hänsynen till statens kredit, torde också kommitterades
förslag få anses innebära hela det fullständigande af riksstaten,
som af omständigheterna påkallas.

Vid sidan af, eller möjligen som bilaga till, en budgetredovisning
enligt kommitterades förslag kan man naturligtvis utge en öfversikt åt
statens samtliga tillgångar. En sådan öfversikt skulle då som främsta
post upptaga rikshufvudbokens kapitalbehållning. Det föll icke inom
ramen för kommitterades uppdrag att angifva hvilka tillgångar, som i
(ifrigt skulle upptagas. Men kommitterade hafva dock fäst uppmärksamheten
på, hur obestämd och godtycklig begränsningen af innehållet
i en sådan tablå är och måste vara.

Kommitterade (sid. 131) föreslå alltså, att den tryckta redogörelse,
som nu afgifvos under titeln »Kapitalkonto till rikshufvudboken», göres
till en verklig budgetredovisning, där statsregleringens resultat framställes
genom en räkenskapsmässig redovisning för följande fonder,
nämligen:

Statsregleringsfonden,

Statsverkets kassafond,

Riksgäldsverkets fond,

Fonderade statslånen och deras amorteringsfond,

Fonden för extra amortering af statsskulden,

Statens affärsdri(vande verks fonder,

Fonden för statens aktier,

Statens utlåningsfonder,

Arbetar försäkringsfonden;

och att där, i likhet med hvad för närvarande är fallet, särskilda specialredogörelser
lämnas för statsverkets inkomster och utgifter; men att
öfriga af statskontoret förvaltade fonder uteslutas ur rikshufvudboken.

Innan jag i vidare män, än som redan skett, ingår på detaljerna i
kommitterades förslag och de beslut, som däraf i särskilda punkter påkallas,
anhåller jag nu att få redogöra för hvad riksgäldsfullmäktige,
statskontoret och öfriga i ärendet hörda ämbetsverk anfört i de delar
af kommitténs betänkande, hvilka jag nu framlagt.

Riksstatens uppställning. 69

Fullmäktige i riksgäldskontoret yttra i underdånigt utlåtande den
24 nästlidne november följande: »Kommitterade hafva framhållit, hurusom
den mest i ögonen fallande ofullständigheten i den svenska riksstaten
torde vara den, att lånebudgeten helt och hållet är utesluten ur densamma.
I>å det emellertid måste anses vara af särskild vikt, att riksstaten blir
eu i det väsentliga fullständig sammanställning af statens beräknade inkomster
och utgifter under finansåret, hafva kommitterade framställt förslag
om upptagande i riksstaten af såväl de utgifter, som äro afsedda att
täckas genom upplåning, som ock de inkomster, som genom upplåning
beredas. Med afseende härå dela fullmäktige helt och hållet kommitterades
mening. Kommitterade hafva emellertid i detta sammanhang tillika föreslagit,
att ifrågavarande utgifter icke vidare skulle anvisas till utgående från riksgäldskontor
och att sålunda riksgäldskontorets befattning med dessa
utgifter skulle inskränkas till att sörja för den nödiga upplåningen och
att tillhandahålla statsverket medlen. Häremot hafva fullmäktige funnit
sig hafva skäl att framställa vissa erinringar.

Den nuvarande ordningen, vid hvilken anslag, som skola bestridas
af uppslita medel, utbetalas af riksgäldskontoret direkt till de
verk, som hafva att använda samma anslag, medför den beaktansvärda
fördelen att fullmäktige få omedelbar känning af vederbörandes behof
al att disponera ifrågavarande medel och i följd däraf kunna tillnärmelsevis
beräkna de belopp, som å skilda tider måste hållas för ändamålet
tillgängliga. För fullmäktige är detta af stort värde vid bedömande af
tidpunkten för upptagande af lån liksom ock med afseende å placeringen
al redan upplånta medel. Detta intresse torde icke kunna i samma grad
tillgodoses om, såsom nu föreslagits, utbetalningen af ifrågavarande anslag
skulle verkställas af statskontoret. Man synes knappast kunna begära
att sistnämnda ämbetsverk, som har att bestrida utbetalningar jämväl
å alla andra statsanslag, skulle åt låneanslagen ägna den särskilda
uppmärksamhet, som erfordras för att kunna i förväg beräkna och på
skilda terminer fördela behofvet af upplånta medel. Gifvet är i allt fall,
att sådana beräkningar lättare kunna komma till stånd under nuvarande
förhållanden, då låneanslagen, skilda från den öfriga mängden af anslag,
äro sammanförda hos det verk, som har att anskaffa medel till deras
bestridande.

'' | I anledning häraf vore det enligt fullmäktiges mening önskvärd!,
om de utgifter, som skola bestridas med upplånta medel, fortfarande
komme att anvisas till utbetalning från riksgäldskontoret. Bibehållandet
af denna anordning synes fullmäktige icke kunna utgöra något hinder
för vinnande af det viktiga mål, kommitterade med sina förslag åsyfta,

RiksgäldsfuU mäktige.

70 Riksstatens uppställning.

nämligen att få riksstaten till eu fullständig plan för rikets finanser och
rikshufvudboken till en lika fullständig redovisning för det sätt, på
hvilket denna finansplan genomförts. Att i riksstaten bör upptagas
såväl de inkomster, som beräknas inflyta genom upplåning, som ock de
utgifter, som med dem skola täckas, hafva fullmäktige redan härofvan
tillstyrkt. Och äfven om låneanslagen fortfarande utbetalas af riksgäldskontoret
direkt till vederbörande verk, synes det kunna så ordnas, att
utbetalningarna å dessa anslag liksom ock de af riksgäldskontoret upplåga
medlen komma att inflyta i rikshufvudboken. I och med det att
en inkomsttitel eller ett utgiftsanslag uppföres å riksstaten, följer nämligen,
att denna inkomsttitel och detta anslag blifva redovisade å statsregleringsfonaens
konto i rikshufvudboken. För vinnande af det angifna
syftet skulle då enligt fullmäktiges tanke endast erfordras, att i riksgäldskontorets
hufvudbok upplägges ett särskildt konto för statsregleringsfonden,
å hvilket skulle redovisas den del af riksstaten, som förvaltas af
riksgäldskontoret, och blefve det därefter riksbokslutsbyråns sak att vid
upprättandet af rikshufvudboken till ett gemensamt konto sammanföra
riksgäldskontorets konto för statsregleringsfonden med motsvarande konto
hos statskontoret. För att utmärka de delar af riksstaten, som förvaltas
af riksgäldskontoret, bör i riksstaten vid alla sådana inkomsttitlar och
utgiftsanslag angifva*, att de, till skillnad från öfriga inkomsttitlar och
utgiftsanslag, tillhöra riksgäldskontoret. Tillika synes det fullmäktige
vara önskvärdt, att samtliga låneanslagen å riksstatens sammanfattande
tablå angifvas i eu summa för att sålunda åskådligt framställa, huru
stor del af riksstatens anslag, som är afsedd att bestridas med upplånta
medel.

Under de senare åren har, såsom kommitterade framhållit, i stor
utsträckning tillämpats systemet att till affärsdrifvande statsinstitutioner
samt till utlåningsfonder lämna anslag i form af lån. Sådana lån halva
från riksgäldskontoret utlämnats till telegrafverket äfvensom till den
under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående Trollhätte egnahemslånefond
och till åtskilliga af statskontoret förvaltade fonder. Härjämte har
den af riksgäldskontoret erlagda köpeskillingen för Trollhätte kanalverk,
jämlikt Riksdagens beslut, betraktats såsom ett utlämnadt lån, hvarå
riksgäldskontoret äger att af kanalverkets inkomster åtnjuta ränta.

Kommitterade hafva nu underkastat omförmälda system eu ingående
granskning och därvid kommit till det resultat, att den använda
låneformen icke kan anses vara lämplig för tillgodoseende af kapitalbehofvet
för statens verk och utlåningsfonder, utan att för framtiden
verkliga anslag höra för ändamålet anvisas. Beträffande de redan ut -

Riksstadens uppställning. 71

lämnade lånen anse kommitterade, att rånte- och kapitalbetalning å dem
skulle upphöra och att fordringar för dessa lån icke vidare skulle bokföras
såsom en tillgång för riksgäldskontoret. I stället skulle för framtiden
den behållna afkastningen af de förut med lån understödda verken
och fonderna tillföras statsverket. Då för närvarande de till riksgäldskontoret
ingående rånte- och kapitalbetalningarna å förberörda lån användas
såsom bidrag för bestridande af utgifterna för ränta och amortering
å statsskulden, måste å andra sidan med upphörandet af denna
riksgäldskontorets inkomst de till riksgäldskontoret utgående anslagen
för nyssnämnda ändamål ökas med motsvarande belopp.

Mot hvad af kommitterade i omförmälda hänseenden föreslagits
hafva fullmäktige ej något att erinra.

Kommitterade hafva vidare föreslagit, att till statskontorets förvaltning
skulle öfverlämnas de lån, som af riksgäldskontoret från vissa
åt Riksdagen anvisade anslag utlämnats till andra låntagare än statens
verk och tonder, samt att statskontoret äfven skulle öfvertaga framdeles
ifrågakommande utlåning för hithörande ändamål.

Den viktigaste gruppen af ofvan omförmälda lån utgöras af lånen
till enskilda järnvägsanläggningar, å Indika lån vid 1909 års slut återstod
ett kapital af öfver 52 miljoner kronor. Under en lång följd af
år hafva anslag för] detta ändamål varit af Riksdagen anvisade; och
senast innevarande år beviljades sådant anslag å 7,500,000 kronor för
femårsperioden 1912 — 1916. Enligt kommitterades mening borde de nu
nämnda lånen bokföras såsom en fond, benämnd »järnvägslånefonden»,
under det att de öfriga lånen i fråga skulle sammanföras till en fond
med benämning »allmänna byggnadslånefonden». Sistberörda lån utgöras
af följande grupper: a) byggnadslån (för kyrko- och skolbyggnader),
b) tomtregleringslån (till städer, som härjats af eldsvåda) samt
c) lån till kanal- slussanläggningar (numera endast ett lån till Kinda
kanalaktiebolag). De till dessa tre grupper hörande lånen äro nästan
alla utlämnade för längre tid sedan, och efter år 1902 bär något sådant
lån icke blifvit af Riksdagen beviljadt. För samtliga dessa lån uppgick
kapitalåterstoden vid 1909 års slut till något mer än 1,400,000 kronor.

Förslaget om öfverflyttning till statskontoret af ifrågavarande lånerörelse
har af kommitterade framställts hufvudsakligen i syfte att få
statens inkomster af densamma upptagna i riksstaten samt därvid genomfördt,
att ränteinbetalningarna å lånen hållas skilda från och erhålla
annan användning än kapitalbetalningarna å desamma. De senare böra
nämligen, såsom kommitterade med rätta framhållit, icke disponeras för
statens löpande behof, utan antingen fonderas eller ock tagas i anspråk

72 Riksstat™* uppställning.

för utgifter, som bereda staten en kapitalökning, eller, hvilket härmed
är liktydigt, eu minskning i statsskulden. Dessa syften kunna emellertid,
på sätt fullmäktige nedan vilja påvisa, utan svårighet vinnas äfven
om riksgäldskontoret fortfarande bibehåller förvaltningen af ifrågavarande
lån.

Kommitterade hafva förordat, att inflytande kapitalbetalningar å
lånen skulle läggas till de lånefonder, som enligt kommitterades ofvan
omförmälda förslag borde bildas, och att dessa medel sålunda skulle
reserveras till fortsatt användning för samma lånerörelse. En sådan anordning
synes emellertid fullmäktige i förevarande fall vara mindre lämplig.
Hvad särskildt angår de lån, som enligt kommitterades förslag skulle
sammanföras till »allmänna byggnadslånefonden», har, såsom fullmäktige
ofvan meddelat, någon utlåning för hithörande ändamål icke under de
senare åren skett, och man torde hafva skäl antaga, att äfven framdeles
sådan utlåning endast undantagsvis skall ifrågakomma. Hvad beträffar
utlåningen till enskilda järnvägsanläggningar ställa sig visserligen för
närvarande förhållandena annorlunda, men i fråga om dessa län bör man
icke lämna obeaktadt, att inflytande kapitalbetalningar å dem uppgå till
så pass stora belopp — för närvarande omkring 500,000 kronor årligen
— att det för budgetens upprättande icke kan anses sakna betydelse,
om dessa belopp, hvilka hittills tagits i anspråk för statsreglering^,
hädanefter skulle genom fondering undandragas densamma. Under sådana
förhållanden synes eu fondering af kapitalbetalningarna icke vara
att förorda, utan anse fullmäktige lämpligare, att desamma användas för
bestridande af utgifterna för amortering af statsskulden, en användning
som på sätt ofvan anförts, måste anses fullt rationell.

I enlighet härmed och för tillgodoseende af kommitterades syften
i (ifrigt beträffande riksstatens fullständighet, hafva fullmäktige tänkt sig
att, vid bibehållande af riksgäldskontorets förvaltning af ifrågavarande
lån, inflytande annuiteter å dessa skulle i riksstaten och i följd däraf
äfven å statsregleringsfondens konto upptagas på följande sätt. A inkomstsidan
upptagas räntebetalningarna under »statens utlåningsfonder» och
amorteringarna under »i anspråk tagna kapitaltillgångar» och å utgiftssidan
afföra* räntorna under titel »räntor å statsskulden m. m.» och
amorteringarna under titel »afbetalning å statsskulden», och bör, i öfverensstämmelse
med hvad af fullmäktige förut föreslagits, vid hvar och en af
dessa poster särskildt angifvas, att medlen tillhöra riksgäldskontorets
förvaltning.

På detta sätt torde från budgetväsendets synpunkt förhållandena
kunna tillfredsställande ordnas utan öfverflyttning till statskontoret af

Riksstatens uppställning-, 73

ifrågavarande lönerörelse. Någon reel fördel med afseende å lånens förvaltning
synes ej heller vara att vinna genom en sådan öfverflyttning.

Med hänsyn däremot till de ändamål, för hvilka ifrågavarande
låneunderstöd beviljats, och de omständigheter, som särskildt med afseende
å sådana lån äro att taga i beaktande vid behandlingen af fall,
då låntagaren icke är i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet, föreställa
sig fullmäktige, att det är mer öfverensstämmande med Riksdagens
önskan, att dess fullmäktige handhafva förvaltningen af dessa lån och i
följd häraf berörda förvaltning mera omedelbart kommer under kontroll
af Riksdagen samt dess revisorer och vederbörande utskott. Såsom
af det anförda framgår, anse sig fullmäktige icke hafva skäl tillstyrka
kommitterades förslag om öfverflyttning till statskontoret af omförmälda
lånerörelse.»

Efter att hafva i korthet redogjort för kommitterades förslag att
utgifter, som äro afsedda att täckas genom upplåning icke vidare anvisas
på riksgäldskontoret, utan upptagas i riksstaten, därvid riksgäldskontorets
befattning med dessa utgifter skulle inskränkas till att sörja
för den nödiga upplåningen och tillhandahålla statsverket medlen, yttrar
statskontoret följande: Vid framställandet af dessa förslag hafva de statskontoret.
sakkunniga utgått ifrån det förhållandet, att då vid föregående tillfällen
vissa grupper af statsinkomster eller statsutgifter från riksgäldskontorets
reglemente öfverflyttats till riksstaten, hafva dessa inkomster och utgifter
på samma gång i förvaltningshänseende öfverflyttats från riksgäldskontoret
till statskontoret. Riksstaten har hittills alltid varit en statsverkets stat,
under det att riksgäldskontorets reglemente innefattat riksgäldsverkets
stat, i hvilket historiska förhållande de sakkunniga icke afsett någon
rubbning.

Det vill emellertid synas statskontoret, som om ett inrymmande i
riksstaten af lånebudgeten icke skulle med nödvändighet påkalla öfverflyttandet
från riksgäldskontoret till statskontoret af samtliga låneanslags
distribuerande och alla statens utlåningsfonders förvaltning, om än detta
onekligen skulle bäst öfverensstämma med den historiska utvecklingen
och jämväl leda till en viss enkelhet och reda i bokföringshänseende
samt tillika samla hela statens finansförvaltning hos ett enda ämbetsverk.

Då emellertid en sådan öfverflyttning, såsom statskontoret här nedan
skall visa, icke skulle kunna genomföras utan betydande förändringar
inom och utvidgning af detta ämbetsverk, har statskontoret ansett sig
böra undersöka, huruvida riksstatens uppställande på sätt de sakkunniga

Bih. till Rihsd. Prof,. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 10

74 Riksstatens uppställning.

föreslagit — hvilket synes statskontoret eftersträfvansvärdt med hänsyn
till önskvärdheten af öfverskådlighet och reda — icke skulle kunna
realiseras utan den ifrågasatta öfverflyttningen i hela den utsträckning
de sakkunniga föreslagit.

Därvid förekommer till eu början, att de förslag, som de sakkunniga
framställt i afseende å behandlingen af statens redan nu under
statskontorets förvaltning liggande utlåningsfonder, måste erkännas leda
till verklig förenkling i administrativt hänseende på samma gång som
de medföra enkelhet och reda i budgethänseende. Statskontoret har
alltså intet att erinra mot hvad de sakkunniga i dessa punkter hemställt.

Hvad därefter angår de sakkunnigas förslag beträffande de lån,
som hittills utgått från riksgäldskontoret till speciellt telegrafverket,
delar statskontoret de sakkunnigas uppfattning därom, att denna lönn.
af anslag till kapitalökning för statens verk — liksom till utlåningsfonderna
— bör afskaffa^ och ersättas med verkliga anslag af samma
karaktär, som de direkta anslag till affärsdrifvande verk, hvilka jämväl
plägat utgå vid sidan af lånen, exempelvis de på riksgäldskontoret anvisade
byggnadsmedlen för statens järnvägar, för Trollhätte kraftverk
och kanalbyggnad med mera.

Men själfva utbetalningen af dessa medel till statens affärsdrifvande
verk synes icke nödvändigtvis bellöfva verkställas genom statskontoret,
utan lärer, såsom här nedan skall närmare utvecklas, kunna, ehuru de i
full öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag uppföras på riksstaten,
anordnas direkt från riksgäldskontoret, i den mån de äro afsedda
att täckas genom lån.

Statskontoret tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag så till vida,
att de utgifter, som äro afsedda att täckas genom lån, upptagas i riksstaten.

I fråga om den föreslagna öfverflyttningen från riksgäldskontoret
till statskontoret af förvaltningen af lånen till andra låntagare än statens
verk och fonder, erkänner statskontoret, att det icke torde kunna förnekas,
att denna administrativa förändring, såsom statskontoret redan
antydt, skulle konsekvent befordra den enhetlighet i statens finansförvaltning,
som de sakkunniga åsyftat.

Men mot denna öfverflyttning af lånen till enskilda järnvägsanläggningar,
byggnadslånen till kyrkor och skolor äfvensom tomtregleringslånen
till städer, som härjats af eld, samt lånen till kanal- och
slussanläggningar resa sig emellertid praktiska svårigheter, som statskontoret
måste tillmäta större betydelse än hvad de sakkunniga gjort.
Statskontorets arbetsbörda är nämligen för närvarande, särskilt å den

Riksstatens uppställning. 75

byrå, som närmast skulle öfvertaga riksgäldskontorets befattning med
ifrågavarande utlåningsrörelse, redan förut så tung, att densamma i och
för sig och oafsedt eventuell förökning däraf, påkallar en förstärkning
af ämbetsverkets arbetskrafter; och statskontoret kan därför icke påtaga
sig ansvaret för denna nya för dess verksamhet hittills främmande lånerörelse
utan en väsentlig ökning af sin personal, eventuellt en omreglering
af ämbetsverket.

Därest dessa lån, i öfverensstämmelse med de allmänna principer,
som underligga de sakkunnigas förslag, hos riksgäldskontoret sammanföras
till tvenne särskilda utlåningsfonder, »järnvägslånefonden» och »allmänna
byggnadslånefonden», hvilka med sitt kapital kornrne att ingå
bland statens tillgångar och budgettekniskt behandlades på enahanda
sätt som de sakkunniga föreslagit och statskontoret här ofvan tillstyrkt
afseende å de under statskontorets förvaltning liggande utlåningsfonder,
synes intet afgörande hinder böra möta för deras uppförande i riksstaten
såväl till afkastning som kapitalisering, utan att denna lånerörelses
administrerande frånhändes riksgäldskontoret.

Liksom Trollhätte egnahemslånefond lian, på sätt de sakkunniga
föreslagit, administreras af vattenfallsstyrelsen, ehuru densamma i riksstat
och budgetredovisning uppföres till såväl afkastning som kapitalökningsanslag
vid sidan af statens öfriga, af statskontoret förvaltade utlåningsfonder,
så lärer jämväl »järnvägslånefonden» och »allmänna byggnadslånefonden»
kunna alltjämt administreras af riksgäldskontoret och i riksstat
och budgetredovisning uppföras vid sidan af och behandlas på enahanda
sätt som statens öfriga utlåningsfonder, blott några därtill syftande smärre
ändringar vidtagas i de sakkunnigas förslag till riksstatens uppställning
och vissa däraf betingade anordningar genomföras inom riksgäldskontorets
bokföring.

Enär afkomsten af de af riksgäldskontoret administrerade fonderna
komme att inflyta direkt till detta ämbetsverk, måste den del af riksstatsanslaget
till räntor å statsskulden med mera, som, enligt de sakkunnigas
förslag, skulle täckas af afkastningen från berörda tvenne fonder.
afskiljas från anslaget och uppföras särskildt, på det att å statsregleringsfondens
konto, som bör omfatta en fullständig redovisning post
för post af riksstaten, må klart framgå hela förhållandet jämväl med den
del af budgeten, som sålunda komme att administreras af riksgäldskontoret.
De sakkunniga hafva förutsatt, att inflytande amorteringar å
dessa, liksom å öfriga statens utlåningfonder, skulle kapitaliseras för
fonderna. Därest emellertid detta icke anses lämpligt, hvarom stats -

76 Riksstatens uppställning.

kontoret saknar anledning att uttala sig, torde amorteringarna komma
att afses för afbetalning å statsskulden. Dessa amorteringar böra då å
riksstatens inkomstsida upptagas under rubriken: »I anspråk tagna kapitaltillgångar»
och å dess utgiftssida afföras under rubriken: »För afbetalning
å statsskulden».

Vid den undersökning, statskontoret i förevarande hänseende verkställt,
har ämbetsverket alltså funnit, att den öfverskådlighet, som vinnes
genom lånebudgetens införande i riksstaten, på sätt de sakkunniga föreslagit,
icke i afsevärd mån rubbas genom bibehållandet åt riksgäldskontoret
af det direkta utbetalandet af alla för de affärsdrifvande verkens
kapitalökning afsedda, ä riksstaten uppförda anslag, hvartill medel anskaffats
genom upplåning. Icke heller är det för tillgodoseende af denna
öfverskådlighet nödvändigt att till statskontoret öfverflytta förvaltningen
af de medel, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillhöra »jämvägslånefonden»
och »allmänna byggnadslånefonden», om blott vissa smärre
förändringar vidtagas i de sakkunnigas förslag till uppställning af riksstaten
och dess bilagor samt tillika riksgäldskontor låter i sin hufvudbok
upplägga ett särskildt konto till redovisning af de af riksgäldskontor
förvaltade delar af riksstaten.

Det af de sakkunniga uppgjorda formuläret till den sammanfattande
tablån öfver riksstaten behöfver icke undergå annan förändring än att
å inkomstsidan under E.) orden: »Från riksgäldskontor» framför »lånemedel»
och å utgiftssidan orden: »Till riksgäldsverket» framför »riksdagsoch
revisionskostnader in. in.» och »räntor å statsskulden in. in.»
böra utgå.

Specifikationen af statens inkomster bör fullständigas därutinnan,
att »statens utlåningsfbnder» grupperas sålunda:

Hos statskontoret:

Äldre odlingslånefonden,

Nya odlingslånefonden,

Toriindustrilånefonden,

Rederilånefonden,

Egnahemslånefonden,

Fiskerilånefonden,

Norrländska nyodlingsfonden,

J ordförmedlingslånefonden,

Handtverkslånefonden,

Hos vattenfallsstyrelsen:

Trollhätte egnahemslånefond.

Kiksstatens uppställning. 77

Hos riksgäldskontoret:

Jämvägslånefonden,

Allmänna byggnadslånefonden.

I specifikationen af statens inkomster bör vidare under »D) I anspråk
tagna kapitaltillgångar» den fond angifvas, från hvilken kapitaltillgången
tages, exempelvis jämvägslånefonden, därest de dit ingående
kapitalbetalningarna afses att tagas i anspråk för afbetalning å statsskulden
eller användas till kapitalökning.

Därest man hos riksgäldskontoret bibehåller distribuerandet af de
anslag till kapitalökning, hvilka beredas genom upplåning, samt förvaltningen
af »jämvägslånefonden» och »allmänna byggnadslånefonden»,
måste specifikationen af utgifterna angifva, hvilka anslag, som skola utbetalas
från riksgäldskontoret, till skillnad från det stora öfvervägande
antalet anslag, som, där annat icke är å specifikationen angifvet, skola
utgå från statskontoret. Detta angifvande sker enklast genom att vid
hvarje af de förstnämnda anslagen fogas följande tillägg: »att utgå från
riksgäldskontoret».

Därjämte påkallar bibehållandet hos riksgäldskontoret af ifrågavarande
statsmedelsförvaltning, att i riksgäldskontorets hufvudbok upplägges
ett särskildt konto för statsregleringsfonden till redovisning af de
å riksstaten uppförda inkomster och utgifter, hvilka inflyta till och utgå
ifrån riksgäldskontoret. Detta konto i riksgäldskontorets hufvudbok
skulle därefter jämte motsvarande konto hos statskontoret ligga till grund
för deri. sammanställning af statsregleringsfonden, som skall ingå i rikshufvudboken
och innehålla den egentliga redovisningen för statsregleringen
i dess helhet.

I afseende å hvad de sakkunniga föreslagit beträffande de affärsdrifvande
verkens upptagande i riksstaten och deras fonders redovisning
i rikshufvudboken ifrågasätter statskontoret ingen annan förändring än
den, som påkallas af hvad ämbetsverket här ofvan anfört i fråga om
bibehållandet åt riksgäldskontoret af utbetalningen till dessa verk af de
å riksstaten uppförda anslag, som äro afsedda att täckas af upphämta, medel.

Järnvägsstyrelsen har i sitt öfver kommitterades förslag afgifna
underdåniga utlåtande den 1 innevarande månad icke framställt någon
erinran mot förslagets hufvudprinciper. Till hvad styrelsen anfört i fråga
om driftkostnadernas beräkning och uppställningen af vissa statistiska,
tablåer skall jag senare återkomma.

Järnväg sstyrehen.

Generalpoststyrelsen har i underdånigt utlåtande den 18 nästlidne Generalpost.
november förklarat sig anse förslaget hvila på rationella grunder, hvilkas styrelsen.

Telegraf styrelsen.

Vattenfalls styrelsen.

78 Riksstat ens uppställning.

tillämpande på sätt styrelsen föreslagit i vissa afseenden, för Indika jag
inom kort får tillfälle att närmare redogöra, skulle medföra, att svenska
statens tillgångar blefve i rikshufvudboken mera exakt angifna, än hvad
hittills varit fallet. Särskild! förklarar sig styrelsen fullkomligt dela
kommitterades uppfattning, att de utgifter, som afse kapitalökning, böra
skiljas från de utgifter, som äro att hänföra till driftkostnader.

Telegrafstyrelsen förmäler sig i underdånigt utlåtande den 6 innevarande
månad icke hafva någon erinran att göra mot de sakkunnigas
sålunda framställda förslag, utan finner sig böra, under vissa angifna
förutsättningar, till alla delar tillstyrka desamma.

Viktigast af dessa förslag är ur telegrafverkets synpunkt utan tvifvel
det, som afser utbytandet för framtiden af de nu brukliga låneanslagen
till telegrafverket för telefonväsendets utveckling m. in. mot verkliga
anslag och de befintliga lånens öfverflyttande från riksgäldskontoret till
statsverket. Vid 1910 års utgång kommer telegrafverkets skuld till riksgäldskontoret
att belöpa sig till 28,895,000 kronor och det äldsta då
återstående lånet är från år 1906. Dessutom har 1908 års Riksdag lör
stationsbyggnader i Stockholm och Göteborg anvisat af styrelsen ännu
ej lyftadt lån å 1,280,000 kronor, hvarjämte styrelsen i underdånig
skrifvelse den 19 november 1910 anhållit om beredande af ytterligare
lån för telefonväsendets utveckling under år 1911 till belopp af 4,000,000
kronor. Då det ur statsverkets synpunkt måste vara till gagn, om de
sakkunnigas reformprogram kan helt genomföras, anser sig telegrafstyrelsen
jämväl på de af de sakkunniga i öfrigt anförda skäl böra tillst
vrka låneformens utbytande för framtiden mot anslagsformen.

Detta tillstyrkande sker emellertid under förutsättning, dels att
styrelsen icke skall behöfva på förhand angifva de särskilda telefonanläggningar,
för Indika anslag äskas, dels att anslagen anvisas såsom
förslagsanslag. Till hvad telegrafstyrelsen i dessa hänseenden yttrat
och hemställt, torde jag senare få återkomma.

Vattenfallsstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 15 innevarande
månad förmält sig icke hafva något att i hufvudsak erinra mot de allmänna
principer, som kommitterade uppställt och lagt till grund för sitt arbete.
På de skäl, som af kommitterade anförts, anser äfven vattenfallsstyrelsen
det afgjordt vara att föredraga, att budgeten, hvad beträffar statens
affärsverksamhet, uppställes som nettobudget. Efter att hafva erinrat,
att Riksdagen icke för närvarande fastställer inkomst- och utgiftsstat

Riksstatens uppställning. 79

för Trollhätte kanal- och vattenverk, men att aflönings- och pensionsstaten
för tjänstemännen vid kanalverket däremot varit föremål för
Riksdagens pröfning, medan Eders Kungl. Maj:t fastställt utgiftsstaten
i dess helhet, framhåller vattenfallsstyrelsen vidare, att statens vattenfallsverk,
i likhet med statens järnvägar, utgör ett så omfattande och
af konjunkturerna beroende affärsföretag, att detaljeradt förslag till utgiftsstat
för detsamma icke lämpligen kan afgifvas så långt i förväg,
som erforderligt vore, i fall Riksdagen skulle fastställa densamma.
Vattenfallsstyrelsen uttalar därför såsom sin åsikt, att det definitiva
fastställandet af utgiftsstaten för statens vattenfallsverk allt framgent
bör öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t. Detta behöfver ej hindra, att
inom linjen i riksstaten uppföres i rund summa ett förslagsvis beräknadt,
approximativt belopp såsom vattenfallsverkets driftkostnad. I fråga
om kommitterades förslag, att anslag i form af lån icke vidare skulle
komma att lämnas till affärsdrifvande verk, uttalar vattenfallsstyrelsen,
att det syfte, man genom låneformen velat ernå, nämligen att få en
inblick i företagets ekonomiska bärkraft, skulle på ett fullständigare sätt
kunna vinnas därigenom, att man sammanställer verkets totala afkastning
med hela det disponerade kapitalet. Då genom användande af låneformen
för kapitalökningar inom statens affärsverk den enhetlighet och
öfverskådlighet, som är budgetreformens förnämsta syfte, skulle i väsentlig
grad gå förlorad, finner sig vattenfallsstyrelsen böra instämma med
kommitterade i denna punkt.

Jag återkommer senare till en utförligare behandling af vattenfalls
verkens ställning till budgetreformen.

Domänstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 5 innevarande
december, under framhållande i mera allmänna ordalag af vissa omständigheter,
som, enligt styrelsens förmenande, gjorde det svårare
att inpassa styrelsens finanser inom ramen för den föreslagna uppställningen,
uttalat, att då emellertid dessa svårigheter icke synas styrelsen
vara af oöfvervinnelig art och då förslagets genomförande
ovedersägligen komme att medföra fördelar för det allmänna, så anser
styrelsen de af de sakkunniga följda allmänna principerna böra vinna
tillämpning.

Då man skärskådar det förslag till budgetreform, som kommitterade
efter den nu i hufvudsakliga delar angifna motiveringen framställt och

Domän styrelsen.

Departements chefen.

80 Eiksstatens uppställning.

som fått sitt uttryck i de förut omförmälda formulären till riksstat och
specifikation af statsverkets inkomster, framträder såsom för systemet
utmärkande, att å inkomstsidan de egentliga statsinkomsterna, d. v. s.
sådana som uttagas af medborgarna och härflyta af skatter och afgifter
för tjänst})arheter, äfvensom inkomster af mera tillfällig natur, äro skarpt
åtskilda från inkomster af statens produktiva kapital och lånemedlen,
samt att å utgiftssidan verkliga utgifter, d. v. s. sådana som äro oupplösligt
förenade med statsverksamhetens uppehållande, äro skilda från
utgifter för kapitalökning.

Kommitterade hafva, såsom jag i det föregående visat, utförligt
och öfvertygande motiverat betydelsen af denna gruppering å såväl inkomst-
som utgiftssidan; och af de ämbetsverk och myndigheter, som
blifvit hörda öfver föreliggande förslag, är det ingen, som framställt
någon erinran mot principerna för denna gruppering. Tvärtom hafva
såväl statskontoret som fullmäktige i riksgäldskontoret, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt domänstyrelsen uttalat sin
tillslutning till förslagets allmänna grundlinjer.

Och för min del har jag funnit dessa grundlinjer innebära en
lycklig lösning af frågan om en rationellt uppställd riksstat.

Det för en riktig uppfattning af statens finansläge värdefullaste i
det föreliggande förslaget, torde vara den möjlighet detsamma bereder
till en samlad inblick i de olika inkomst- och utgiftskategoriernas relativa
betydelse för budgeten, äfvensom den jämförelse, som genom densamma
kan utan omgång verkställas mellan utgifterna för kapitalökning och de
för året upplånade medlen. Af utomordentlig betydelse är också att på
ett ställe återfinna hvad statens produktiva kapital beräknas afkasta
under finansåret, hvilket möjliggöres genom nettobudgetens konsekventa
etablerande för de affärsdrifvande verken och utlåningsfonderna, äfvensom
att kunna efter likformiga linjer följa de olika inkomst- och utgiftsgruppernas
utveckling år efter år.

Icke mindre viktiga och eftersträfvansvärda äro de konsekvenser,
som denna uppställning af riksstaten medför för rikshufvudboken och
därmed för en ingående kännedom om statens verkliga kapitaltillgångar
samt om resultatet af icke blott statsförvaltningen i egentlig bemärkelse
(de egentliga inkomsterna och de verkliga utgifterna), utan äfven förvaltningen
af de produktiva fonderna (affärsverken, aktiebesittningen
och utlåning^öreisen).

De praktiska olägenheter, som man i några fall trott sig kunna
påvisa, torde lätt nog kunna öfvervinnas, utan att rubbning sker i de
uppdragna grundlinjerna för reformen. Särskild! synes den öfverflyttning

Riksstatens uppställning. 81

från riksgäldskontoret till statskontoret af utbetalningar af beviljade anslag,
hvilka skola täckas genom lånemedel, äfvensom af administrationen
af lånerörelsen till understöd åt enskilda järnvägar m. fl., som kommitterade
föreslagit, icke vara en oundgänglig förutsättning för budgetreformens
ändamålsenliga genomförande, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret
anvisat för denna fråga en teknisk lösning, som jämväl vunnit
statskontorets anslutning. Genom hvad därutinnan förekommit, finner
jag det vara tillförlitligen ådagalagdt, att lånestatens införande i riksstaten
kan ske utan andra än rent formella förfoganden.

Det enda hänseende, i hvilket betänkligheter möjligen torde möta,
är kommitterades af hela systemet för budgetbehandlingen beroende förslag,
att anslag i form af lån icke vidare skola förekomma till vare sig
statens verk eller dess fonder. Denna förändring är emellertid, såsom
af kommitterades hela framställning med full tydlighet framgår, oundgängligen
påkallad af det förändrade systemet för budgetens uppställning.
Därest man vill införa lånebudgeten i riksstaten och därmed
vinna en uttömmande indelning i verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning,
liksom i egentliga statsinkomster, inkomster af statens produktiva
fonder och inkomster genom upplåning, samt om man tillika, hvilket
är det icke minst viktiga, vill ernå en sådan redovisning af statskapitalet,
som kommitterade föreslagit genom uppläggande i rikshufvudboken
af särskilda konton för de olika stats fonderna, så måste man
också afstå ifrån den form af kapitalökning för dessa fonder, som bestått
i att statens affärsverk och utlåningsfonder undfått lån från riksgäldskontoret
med direkt förräntnings- och återbetalningsskyldighet.

_Men . härtill kommer, att denna förändring, såsom kommitterade
utförligt visat, äfven af andra skäl måste anses eftersträfvansvärd; och
i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret finner jag
kommitterades kritik i detta hänseende äfvensom deras motivering för
den föreslagna förändringen i allo öfvertygande, äfven i de delar den
icke grundar sig på det nyss angifna förhållandet, att det nya systemets
genomförande i och för sig klöfver en förändring i denna riktning.

På grund af hvad sålunda förekommit, ansluter jag mig till kommitterades
förslag med de modifikationer, som betingas af statskontorets och
fullmäktiges i riksgäldskontoret erinringar i fråga om den statens utlåningsrörelse,
som för närvarande bedrifves genom riksgäldskontoret.

Jag håller alltså före, att för postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och de vattenfallsstyrelsen underlydande verken samt för
statens domäner inkomster och utgifter, hvilka senare endast må utgöras
af verkliga driftkostnader och bland hvilka alltså i intet fall må
Bil,. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 11

82 Riksstatens uppställning.

inbegripas tillökning i det af verket disponerade kapitalet, böra upptagas
inom linjen i riksstaten och endast nettobehållningen beräknas som tillgång
för statsregleringen; och torde Eders Kungl. Maj:t vilja, efter det
1912 års riksstat blifvit af Riksdagen fastställd, meddela erforderliga
föreskrifter därom, att, liksom för närvarande sker för statens järnvägar,
ett särskilt konto upplägges i rikshufvudboken för livar och en åt de
fonder, som motsvara nu nämnda affärsdrifvande verk.

Vidare anser jag, att för hvart och ett af statens affärsdrifvande
verk hela den för året afsedda kapitalökningen bör upptagas i riksstaten
såsom anslag, dock med den inskränkning, som betingas däraf att kapitalökning
kan för ett verk uppkomma jämväl annorledes än genom statsanslag
i egentlig mening.

I afseende å inkomst af statens aktier delar jag den af kommitterade
uttalade meningen, att statens aktiebesittning bör betraktas såsom
en särskild fond, hvilken i riksstat och budgetredovisning behandlas
på enahanda sätt som de affärsdrifvande verkens fonder.

Hvad därefter angår statens utlåningsrörelse, anser jag, att för
den kapitalökning, som kan ifrågakomma för de under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonder, böra på riksstaten uppföras anslag
att täckas vare sig genom upplåning, hvilket i sådant fall bör för hvarje
fond angifvas, genom i anspråk tagna kapitaltillgångar eller af allmänna
statsinkomster; samt att fondernas behållna afkastning tillföres statsverket
och till sitt beräknade belopp uppföres som tillgång i riksstaten;
och torde Eders Kungl. Maj:t vilja sedermera, uppå särskilda framställningar
af vederbörande departementschefer, fatta beslut dels om uppförande
å 1912 års riksstat under anslagsgruppen »utgifter för kapitalökning»
af de anslag, som finnas erforderliga för respektive fonder, dels
ock om de ändringar, som kunna af den förändrade budgetbehandlingen
påkallas i nu gällande bestämmelser om lånerörelsen.

Jag anser tillika, att i det förslag till riksstat för år 1912, som
skall föreläggas 1911 års Riksdag, bör upptagas å utgiftssidan i särskild
kolumn, under gruppen: »utgifter för kapitalökning» och till densamma
hörande utgiftskategorier, de anslagsbelopp, som äro afsedda att
täckas genom upplåning, och å inkomstsidan under titel »lånemedel» det
sammanlagda belopp, som för sådant ändamål skall af riksgäldskontoret
upplånas.

Däremot synes det icke vara erforderligt att — på sätt ifrågasatts
— i specifikationerna af riksstaten angifva hvilka inkomsttitlar
och utgiftsanslag, som skola af riksgäldskontoret förvaltas, då erforderliga
bestämmelser därom fortfarande som hittills torde komma att in -

Riksstatens uppställning. 83

föras i riksgäldskontorets reglemente och ett införande i själfva riksstaten
af eu sådan ytterligare indelningsgrund onödigtvis skulle verka
störande för öfverblicken. Till frågan om anordningsförfarandet med
och bokföringen af de till riksgäldskontorets förvaltning hörande delar
af riksstaten skall jag senare återkomma.

I detta sammanhang anser jag mig tillika böra framhålla, att
anslag till kapitalökning till sin natur böra vara sådana, att de väl under
alla förhållanden till hela sitt belopp under budgetåret stå till vederbörande
affärsverks eller fonds förfogande, men icke få öfverskridas.
De böra vara så afvägda, att de gifva ett uttryck för storleken af det
belopp, som statsmakterna afsett såsom kapitalplacering under året hos
det beträffande verket eller fonden. Skulle däremot hela beloppet icke
komma att uttagas, så uppstår ett öfverskott i statsregleringen, som
emellertid, enär dessa anslag väl i allmänhet komma att täckas af lånemedel,
samtidigt uppväges af ett motsvarande underskott å lånemedelstiteln,
hvilken beräknats till samma belopp som kapitalökningsanslaget,
men till följd af nyssangifna förhållande kommer att utgå endast med
det belopp, som till verket eller fonden i verkligheten levererats.

Skulle verket eller fonden hafva uttagit större belopp af beviljadt
kapitalökningsanslag, än som under året åtgått, komme öfverskjutande
beloppet att reserveras hos verket eller fonden såsom tillgång till enahanda
ändamål under följande år; och lärer det sålunda — åtminstone
i vissa fall — kunna väntas nedbringa verkets eller fondens behof af
kapitalökning under det följande året.

Därest öfverskott uppstår å ett kapitalökningsanslag, som icke är
afsedt att täckas af lånemedel, kommer detsamma att öfverföras till
fonden för reserverade medel eller den fond, som enligt kommitterades
förslag må komma att ersätta denna.

På det att vederbörande styrelse eller fondförvaltare icke må
lockas att hos verket eller fonden af beviljade kapitalökningsanslag
anhopa och reservera större belopp än som, oafsedt hvad i riksstaten
beviljats, af behofvet verkligen påkallas, är det af vikt, att de statistiska
redogörelser, hvilka kommitterade föreslagit och till hvilka jag
inom kort skall återkomma, varda så uppställda och i så god tid afgifna,
att däraf eu riktig uppfattning om verkets eller fondens förvaltning
vinnes, så att statsmakterna må kunna öfva vederbörlig kontroll
och anslagen till kapitalökning vid riksstatens uppgörande afväges i
möjligaste mån efter det verkliga behofvet.

Kommitterade hafva föreslagit (sid. 90), att riksgäldskontorets fordringar
på de under statskontorets förvaltning liggande utlåningsfonder

84 Riksstatens uppställning.

icke vidare skola bokföras som tillgång på riksgäld sverkets fond. Denna
bokföringsfråga sammanhänger intimt med själfva kärnan i den föreliggande
budgetreformen. Dessa fordringar, hvilka utgöras af den del
af statskapitalet, som placerats i vederbörande utlåningsfonder, äro nu
bokförda såsom en statens tillgång på riksgäldsverkets fonds konto i
rikshufvudbok en, men skulle efter reformens genomförande komma att
balanseras med fullt enahanda belopp såsom en statens tillgång på den
utlåningsfonds konto, dit de i själfva verket höra och från hvilket de
tillföras statens allmänna balanskonto för tillgångar. Till denna rent
formella angelägenhet anhåller jag att få återkomma, sedan Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen fattat beslut om budgetreformens genomförande.

1 fråga därefter om den budgettekniska behandlingen af den statens
lånerörelse, som bedrifves af riksgäldskontoret, ansluter jag mig, såsom
af det föregående framgår, till de af statskontoret och fullmäktige i
riksgäldskontoret framställda förslagen; och lärer frågan därom i dess
nuvarande läge icke böra blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts omsorg
i vidare män, än att i förslaget till riksstat för år 1912 upptagas å
inkomslsidan ej mindre under inkomstgruppen: »Statens utlåningsfonder
(öfverskott)» och titlarna: »Järnvägslånefonden» och »Allmänna byggnadslånefonden»
de räntemedel, som för från dessa fonder utlämnade lån
belöpa för år 1912, än äfven under inkomstgruppen: »I anspråk tagna
kapitaltillgångar» och titlarna: »Af Järnvägslånefonden» och »Af Allmänna
byggnadslånefonden» de amorteringar, som afse från samma fonder
utlämnade lån, under det att dessa amorteringar komma att å utgiftssidan
öka afbetalningarna å statsskulden.

I detta hänseende hafva fullmäktige i riksgäldskontoret uti skrifvelse
den 8 innevarande månad meddelat, att berörda räntemedel kunna
beräknas inflyta med: för Järnvägslånefonden 1,775,400 kronor och för
Allmänna byggnadslånefonden 39,600 kronor, under det att amorteringarna
väntas belöpa sig till: för Järnvägslånefonden 542,000 kronor
och för Allmänna byggnadslånefonden 38,000 kronor.

Kommitterade hafva (sid. 65) föreslagit, att riksgäldskontorets
fordringar för äldre till telegrafverket utlämnade låneanslag öfvertagas
af statsverket och att för deras förräntning och amortering det till riksgäldskontoret
utgående anslaget till räntor å statsskulden m. in. i erforderlig
mån förhöjes.

Detta förslag sammanhänger, på enahanda sätt som motsvarande
förslag beträffande riksgäldskontorets fordringar å vissa under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonder, omedelbart med själfva
kärnan i den föreliggande reformen eller lånebudgetens införande i riks -

Riksstatens uppställning. 85

staten samt de hittills brukliga låneanslagens utbytande mot å riksstaten
uppförda anslag till kapitalökning. Efter att hafva (å sid. 56—63)
ingående skildrat den nuvarande söndersplittringen af telegrafverkets
finansiering, för hvilken jag nyss redogjort, anföra kommitterade, att därest
telegrafverket för framtiden erhåller alla kapitaltillskott i form af riksstatsanslag,
och låneformen icke vidare användes, måste det anses oegentligt,
att de förut i form af lån från riksgäldskontoret erhållna anslagen fortfarande
i telegrafverkets och riksgäldskontorets räkenskaper behandlas som
skulder till riksgäldskontoret, hvilka det skulle åligga telegrafverket att
direkt till riksgäldskontoret förränta och amortera. Ett sådant förfaringssätt
skulle försvåra öfverblicken af den finansiella ställningen och fortfarande
nödvändiggöra en mer eller mindre godtycklig delning af telegrafverkets
öfverskottsmedel mellan räntor, amorteringar och statsverket behållna
telografmedel. Med den af kommitterade föreslagna omläggningen är
eu sådan fortfarande amortering och förräntning direkt från telegrafverket
till riksgäldskontoret ändamålslös, enär statsverket öfvertager
telegrafverkets skyldigheter till riksgäldskontoret. Telegrafverkets öfverskottsmedel
skola nämligen enligt detta förslag levereras oafkortade
till statsverket och upptagas å riksstatens inkomstsida, under det att
å riksstatens utgiftssida uppföras erforderliga anslag ej blott till den
för året nödiga kapitalförstärkningen åt telegrafverket utan ock till förräntning
och amortering af hela statsskulden, däri inräknadt den skuld,
hvilken riksgäldskontoret fått ikläda sig i och för de till telegrafverket
utlämnade lånen.

Statsverkets öfvertagande af riksgäldsverkets fordringar för äldre
till telegrafverket utlämnade låneanslag innebär i realiteten intet annat
än eu öfverflyttning mellan tvenne olika statsfonder (riksgäldsverkets
fond och telegrafverkets fond) af ett staten tillhörigt kapital. Till denna
bokföringsfråga anhåller jag att senare få återkomma, sedan beslut om
budgetreformens genomförande blifvit af Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen
beslutad.

Jag tillåter mig nu att öfvergå till ett skärskådande af, hur reformen
kan hos de aflarsdrifvande verken och i afseende å utlåningsfonderna
genomföras i vissa detaljer, som jag förut förbigått.

I fråga om hvad som inom hvart och ett af statens affärsdrifvande
verk rätteligen skall anses såsom driftkostnad hafva kommitterade (sid.
45) föreslagit, att bland driftkostnader må upptagas endast hvad som
erfordras för verkets drift jämte sådant underhåll, som kräfves för att all
verkets egendom skall uppehållas i sitt fulla värde, och att som underhåll

Driftkostnaderna
för
affärsdrifvande
verk.

Kommitte rade.

Statens järnvägar.

86 Riksstatens uppställning.

må anses afskrifning'' af slopade anläggningar eller materiel äfvensom afsättning
till förnyelsefond, där sådan anses erforderlig, men att däremot
i driftkostnad i intet fall inbegripes tillökning i det af verket disponerade
kapitalet. Härom yttra kommitterade vidare, att detta förslag befunne sig
i full öfverensstämmelse med numera rådande praxis. Inom telegrafverket
t. ex. förekommer ingen årlig afskrifning för de olika anläggningarna.
Men i stället underhållas dessa, eventuellt ombyggas i mån af behof.
Kostnaderna härför täckas af trafikmedel. På detta sätt uppehälles
verkets egendom ständigt vid sitt fulla värde. Någon anledning, hvarför
man skulle amortera det i verket nedlagda kapitalet, finnes då icke. I statens
järnvägsdrift måste årligen en del af den rullande materielen slopas.
Därvid afskrifves denna materiels bokförda värde, men motsvarande
belopp tages af trafikmedlen och tillföres en fond för ^löpningsmedel’,
som användes till inköp af ny rullande materiel. På detta sätt uppehälles
alltså den rullande materielen i sitt fulla värde och någon amortering
af det i densamma nedlagda kapitalet behöfves icke.

För mycket stora verk, där underhåll och slopning förekomma
årligen i icke alltför olika omfattning, är denna princip enligt kommitterades
mening fullt rationell, Däremot kan det ifrågasättas, huruvida
det icke vore lämpligt, att vid en anläggning, sådan som Trollhätte
kraftverk, där reparationer eller ombyggnader till följd af någon
särskild olycka under ett år kunna få en extraordinär omfattning, eu
särskild, verket tillhörig förnyelsefond upplades, till hvilken årliga
afsättningar efter viss plan gjordes, och som användes för att möta
sådana extraordinära utgifter. I ett sådant förfarande ligger ju ingen
väsentlig afvikelse från den allmänna princip, kommitterade önska fasthålla
med hänsyn till afskrifningar inom statens affärsverksamhet.
Någon amortering af det i verket nedlagda statskapitalet skulle ju i
intet fall ifrågakomma.

Hvad särskilt statens järnvägar beträffar, erinra kommitterade, att
icke blott det enligt gällande grunder af trafikmedlen utgående bidraget
till pensionsinrättning för personalen, utan jämväl det särskilda bidrag
till pensionering af personalen, som under de senaste åren skolat till
statskontoret inbetalas, bör inräknas i driftkostnaderna, då såväl det ena
som det andra är att betrakta som en del af järnvägarnas aflöningskostnader.
I anledning häraf genmäler järnvägsstyrelsen i sitt öfver
förslaget afgifna underdåniga utlåtande den 1 innevarande månad, att
på grund af den nya pensionslagens för statens järnvägars personal
ikraftträdande den 1 januari 1911 sistnämnda afsättning komme att

Riksstatens uppställning:. 87

upphöra med utgången af innevarande år, samt att beträffande den af
1910 års Riksdag beslutade öfverföringen år 1911 till den af statskontoret
förvaltade pensionsfonden af ett belopp af 500,000 kronor af
trafikmedel styrelsen icke ifrågasatt annat än att nämnda belopp skulle
— liksom afl annan af trafikmedlen utgående kostnad för bestridande
af personalens pensionering — inräknas i driftkostnaderna. Järnvägsstyrelsen
anför vidare, att en sund affärsdrift kräfver, att företagets tillgångar
icke äro bokförda högre, än de verkligen äro värda, eller om
det bokförda värdet är högre än det verkliga, att skillnadsbeloppet
finnes afsatt till en eller flera förnyelsefonder. Vid statens järnvägar
hafva årligen i omkostnadsstaten upptagits afsevärda belopp under olika
underhållsrubriker för ersättning af försliten materiel, utbyte af räler,
förstärkningar af broar och ombyggnad af hus. Under 10-årsperioden
1901—1910 hafva dessa belopp uppgått till:

broar och viadukter ..............	............ kr.	2,800,000
räler och rälstillbehör............		7,200,000
husbyggnader............................	........... 11	5,750,000
rullande materiel......................	........... 11	10,870,000

Summa kr. 26,620,000

eller i medeltal för år 2,662,000 kronor. Under senare åren hafva
emellertid de belopp, som i omkostnadsstaten upptagits för omförmälda
ändamål, efterhand ökats. Sålunda förekomma i styrelsens förslag till
omkostnadsstat för år 1911 följande poster:

för broar och viadukter..........	.................... kr.		700,000
,, räler och rälstillbehör ....		1,	,000,000
,, husbyggnader......................	.................... 11	1	,000,000
,, rullande materiel................	.................... 11	1,	,500,000
	Summa kr.	4.	,200,000.

Visserligen har, på sätt framgår af nedanstående utredning, detta
sätt att genom förnyelse upprätthålla anläggningens värde icke varit
fullt effektivt, om också, såsom de ofvan ur omkostnadsstaten för år
1911 anförda siffrorna utvisa, en förbättring härutinnan inträdt. Beträffande
nu anförda förhållandes inverkan på statsbanornas bokförda
värde kan dock utan tvekan sägas, att detsamma icke är högre än det
verkliga, med hänsyn dels därtill, att under årens lopp uti de löpande
underhållskostnaderna ingått betydande belopp för arbeten, hvilka i
själfva verket varit af samma natur som verkliga förnyelsearbeten, dels

88 ltiksstatens uppställning.

och till de betydliga tillskott i mark och penningar, som influtit från
landsting, kommuner ocli enskilda personer, hvilka tillskotts värde icke
bokförts å kapitalkontot.

I allt fall lider emellertid det hittills tillämpade förfaringssättet,
som är afsedt att motsvara afskrifningarna enligt vanligt affärsbruk, af
väsentliga brister. Den ena af dessa brister är den, att det icke utan
vidare klart framgår ur räkenskaperna, att verkligen förnyelsearbetena
bedrifvas i sådant omfång, att desamma lämna tillräcklig ersättning för
den värdeminskning, som uppstår genom ålder och slitning. Det kräfves
med nuvarande förfaringssätt särskilda undersökningar för att utröna,
huru härmed förhåller sig och för att vinna en god öfverblick öfver
statsbaneaffären i förevarande hänseende. Erfarenheten visar också, att
detta föranledt oriktiga föreställningar om det verkliga värdet af statsbanornas
tillgångar. En annan olägenhet är den, att med det nuvarande
förfaringssättet utgifterna för behöfliga förnyelsearbeten komma att
drabba kostnaderna för drift och underhåll ganska ojämnt från år till
år. Större rälsutbyten, ombyggnad af större broar, nybyggnad af otidsenliga
stationshus etc. fördela sig icke lika på det ena året efter det
andra. Följden häraf blir antingen den, att driftkostnaderna kunna
komma att fluktuera — skenbart omotiveradt — ganska mycket från
år till år, eller också att behöfliga förnyelsearbeten icke vidtagas vid
den rätta tidpunkten, emedan man vill undvika dylika fluktuationer.

Dessa olägenheter skulle undvikas, om årligen efter vissa grunder
bestämda afsättningar till en eller flera förnyelsefonder ägde rum, och
erforderliga förnyelsearbeten bekostades af dessa fonder. Härigenom
vunnes, dels att utan svarig]]et kunde bedömas, huruvida de gjorda
afsättningarna äro skäliga i förhållande till den årliga värdeminskningen,
dels att större, till sin omfattning starkt växlande förnyelsearbeten kunde
utföras vid lämpligaste tidpunkt utan att föranleda en ojämn belastning
af driftkostnadernas konto. De delar af statsbanans egendom, som företrädesvis
äro utsatta för värdeminskning genom förslitning och genom
ålder, äro räler, broar, husbyggnader, rullande materiel och sjöfartsmateriel.
Hvad angår själfva banbyggnaden, så underhålles denna år
efter år på sådant sätt, att ingen värdeminskning hos densamma uppstår.
Broar och viadukter hafva under en följd af år dels erhållit alldeles
ny öfverbyggnad, dels väsentligen förstärkt sådan, på det att de
skola motsvara de ökade påkänningarna i följd af större hastighet och
större hjultryck. Värdet af räler, broar och husbyggnader vid de
trafikerade statsbanorna är icke bokfördt i särskilda poster, hvilket däremot
är fallet med den rullande materielen och sjöfartsmaterielen. En

ftiksstatens uppställning.

utredning har därför behöft verkställas för bestämmandet af värdet af
räler, broar och husbyggnader. Värdet vid 1910 års slut utgör enligt denna
utredning och enligt böckerna, därvid dock icke beräknats räntor under
byggnadstiden, enär dessa belopp icke äro för järnvägsstyrelsen kända:

broars och viadukters öfverbyggnad ...........................

räler med tillbehör, växlar, vändskifvor och vågar

husbyggnader ....................................................................

verkstäder och deras fasta inredning...........................

rullande materiel..............................................................

sjöfartmateriel med landningsbroar..............................

Summa

kronor 10,000.000
„ 52,000,000

„ 45,000,000

„ 10,000,000
„ 136,000,000

„ 6,000,000

kronor 259,000,000.

Beträffande förestående värdeuppgifter får styrelsen framhålla, att
vissa af dem endast grunda sig å en öfverslagsberäkning, enär tiden
icke medgifvit en detaljerad utredning härutinnan.

Den årliga värdeminskningen har järnvägsstyrelsen efter verkställd
utredning ansett sig kunna angifva i procent af det bokförda värdet
på följande sätt:

broars och viadukters öfverbyggnad 1,5 procent......... kronor 150,000

räler med tillbehör, växlar, vändskifvor och vågar 1,5

Procent ................................................................................. „ 780,000

husbyggnader 2,0 procent.................................................. „ 900,000

verkstäder och deras fasta inredning 3,0 procent ...... „ 300,000

rullande materiel 2,5 procent............................................ v 3,400,000

sjöfartsmateriel 5,0 procent............................................ ?? 300,000

Summa kronor 5,830,000

eller i genomsnitt 2,2 5 procent å anläggningsvärdet. Häraf framgår,
att afsätiningsbeloppet efter nuvarande anläggningsvärde bort vara mer
än dubbelt mot det belopp, som i medeltal under de 10 senaste åren
nedlagts på förnyelsearbeten.

För att den af järnvägsstyrelsen förvaltade egendomen icke skall
undergå någon värdeminskning, bör sålunda årligen af trafikmedel afsättas
belopp, motsvarande den med ledning af ofvanstående beräknade
värdeminskningen. Dessa belopp böra lämpligen afsättas till en för
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 12

90 Riksstatens uppställning.

ofvan angifna egendomsgrupper gemensam förnyelsefond. Då förnyelsearbeten
eller nyanskaffningar företagas för ersättning af det förslitna,
bestridas kostnaderna härför ur nämnda fond. Emellertid kunna ofvanstående
procenttal icke göra anspråk på att vara fullt riktigt träffade,
utan böra de korrigeras, sedan erfarenhet vunnits i denna fråga.

Med stöd af det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes medgifva, det järnvägsstyrelsen hädanefter vid
afgifvandet af förslag till specificerade omkostnadsstater för statens
trafikerade järnvägar, sålunda första gången vid afgifvandet under
november 1911 af sådan stat för år 1912, får bland utgifterna för drift
och underhåll upptaga i hufvudsak enligt ofvan angifna grunder beräknade
afsättningar till en förnyelsefond, och att ur denna fond skola
bestridas kostnaderna för sådana förnyelsearbeten och nyanskaffningar,
som äro afsedda att ersätta genom förslitning och ålder åstadkommen
värdeminskning af statens järnvägars egendom.

Departements- Då omkostnadsstaten för år 1912 icke föreligger till fastställelse

chefen, förr än [ siutet af 1911, lärer Eders Kungl. Maj:t icke vilja redan
nu upptaga till pröfning frågan om särskilda poster i denna stat.
Emellertid får jag erinra därom, att järnvägsstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 30 nästlidne november afgifvit förslag till beräkning af
inkomsterna af statens järnvägar år 1912 och därvid hemställt, att
bruttoinkomsterna måtte beräknas till 80,000,000 kronor och utgifterna
för drift och underhåll till 63,429,000 kronor, hvadan öfverskottet kunde
antagas för nämnda år uppgå till i afrundadt tal 16,500,000 kronor.
Och då jag från järnvägsstyrelsen inhemtat, att någon ändring i denna
beräkning icke påkallas af hvad järnvägsstyrelsen i sitt nyss citerade
underdåniga utlåtande öfver kommitterades föreliggande förslag till
förändrad uppställning af riksstaten anfört om vissa utgifter för drift
och underhåll, har jag för afsikt att vid föredragning af frågan om
statsverkets inkomster för år 1912 ansluta mig till nämnda beräkning.

Postverket. Hvad angår postverkets driftkostnader, har hittills i den omkost nadsstat,

som af Riksdagen årligen för detta verk fastställts, plägat
förekomma ett anslag till »inköp och underhäll af inventarier». Kommitterade
erinra (sid. 53), att detta anslag utgör till dels en kapitalökning
och är så till vida icke i egentlig mening en löpande omkostnad
för året; och generalpoststyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande den
18 nästl. november framhållit, att då underhållet af inventarierna borde

Riksstatens uppställning. 91

i allmänhet belasta driftkostnaderna, berörda anslag borde uppdelas i två:
»inköp af inventarier» under riksstatens utgiftsgrupp kapitalökning och
»underhåll af inventarier» bland driftkostnaderna.

I och för bestämmandet af det belopp, som i riksstaten för år
1912 skall uppföras såsom nettoafkastning af postverket, har jag af
chefen för civildepartementet inhämtat, att han kommer att i underdånighet
hemställa om driftkostnadernas för postverket beräkning för år 1912
till 22,400,000 att utgå direkt af postmedlen, däri underhållet af inventarierna
inräknats med 100,000 kronor, under det att, enligt hvad bemälde
departementschef tillika meddelat, anslag till inköp af inventarier
kommer att äskas under den å riksstaten uppförda anslagsgruppen:
»utgifter för kapitalökning».

Till frågan om hvad som skall betraktas såsom driftkostnad hänför
sig också hvad generalpoststyrelsen i sitt åberopade underdåniga utlåtande
anfört om uppehållandet af värdet å postverkets lösa och fasta
egendom. Det vore väl sant, att om för postverkets räkning och behof
uppföres en byggnad, postverkets tillgångar till följd däraf blifvit ökade
med fastighetens värde, men detta värde kunde och borde, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, i vissa fall nedsättas. »Om en postverkets
byggnad», säger generalpoststyrelsen, »på grund af densamma öfvergången
eldsvåda eller dylikt gått förlorad, så minskas ju därigenom
statens tillgångar med byggnadens värde. Och om, i motsatt fall, en
större ombyggnad af en dylik fastighet skett, sedan nödiga medel därför
anvisats, så erhåller fastigheten därigenom ett högre värde än det förut
angifna. För att det i räkenskaperna upptagna värdet af statens fasta
egendomar skall något så när motsvara det verkliga värdet af desamma,
torde det vara nödigt, att fastigheternas värde må kunna i förra fallet
nedskrifvas och i senare fallet förhöjas. Då afsedt är att genom rikslmfvudboken
erhålla en fullständig och tillförlitlig sammanställning af
statsverkets samtliga tillgångar, bör enligt generalpoststyrelsens förmenande
därmed förstås, att tillgångarna, jämväl i afseende å fastigheterna,
skola motsvaras af ett reelt underlag, d. v. s. af fastigheternas
verkliga värde vid räkenskapsårets slut, och att i följd däraf värdet af
desamma icke bör bestämmas allenast efter det å egendomarna nedlagda
kapitalet. Däremot bör, såsom de sakkunniga äfven förmena, själfva
underhållet af fastigheten, äfvensom mindre förändringar af densamma,
hvilka kunna befinnas nödiga för poströrelsens behof, icke medföra någon
förändring i egendomens värde såsom kapitaltillgång. Värdet af postverkets
fasta egendomar synes således generalpoststyrelsen böra i postverkets
hufvudbok upptagas med det belopp, som husen jämte tomterna

Departementschefen.

92 Riksstatens uppställning.

därtill kunna anses vid en eventuell försäljning betinga, eller som de
på annat sätt kunde beräknas äga. Ungefär detsamma är förbållandet
beträffande de för postverkets räkning anskaffade inventarier. När ett
nytt postkontor inrättas, måste kontoret förses med en uppsättning af
möbler och inventarier, hvilkas kostnad ökar det disponerade kapitalet.
Men värdet af dessa liksom af postverkets öfriga inventarier minskas
gifvetvis år för år, och den kostnad, som inventarierna ursprungligen
betingat, utgör icke deras verkliga värde vid en senare tidpunkt. Då
postverket nu skulle i riksstaten inrangeras såsom ett affärsdrifvande
verk, borde verket i afseende på dess inventarier, hvilka representera
ett så afsevärdt belopp som omkring 1,675,000 kronor, äfven få förfara
på sätt som enskilda affärsföretag göra, nämligen att årligen afskrifva
en viss procent på inventariernas bokförda värde. Eller ock borde inventarierna
efter vissa tidsperioder, t. ex. hvart tredje eller femte år,
värderas och det då framkomna värdet upptagas i hufvudboken. Detta
verkliga värde af samtliga inom postverkets egendomar eller vid distriktsförvaltningarna
och postkontoren befintliga möbler och inventarier bör
sedan upptagas bland driftkapitalet. Däremot bör i allmänhet underhållet
af dessa inventarier belasta driftkostnaderna. Vill man emellertid,
på sätt de sakkunnige synas anse lämpligt, hålla fast vid att ingen
amortering af värdet å inventarierna skulle äga rum, torde det blifva
nödigt, att postverket, i likhet med statens järnvägar, får af postmedlen
disponera ett visst belopp att tillföras en fond för slopningsmedel att
användas till anskaffning af nya inventarier, transportåkdon, postkupéinredningar
o. d., i den mån som gammal materiel måste kasseras.

Den uppfattning generalpoststyrelsen sålunda uttalat synes icke
till alla delar öfverensstämma med de principer, som underligga kommitterades
förslag. Dessa utgå nämligen därifrån, att af det konto i
rikshufvudboken, som skall uppläggas för postverkets fond, bör direkt
framgå storleken af det kapital, som staten tid efter annan placerat i
denna fond, detta bland annat i det viktiga syftet, att man skall kunna
vid en jämförelse mellan nettoafkastningen och det nedlagda kapitalet
bedöma hur driften lönat sig. Värdet å byggnader och inventarier kan
under sådana förhållanden icke nedskrifvas, utan måste genom underhåll
uppehållas. Däremot är, enligt denna åskådning, underhållskostnader
för såväl hus som inventarier att anse som en driftkostnad, som icke
får betraktas som kapitalökning och belasta fondens kapital. För att
förekomma underhållskostnadernas allt för ojämna tryck anser jag därför
en årlig afsättning från de inflytande trafikinkomsterna till en förnyelse -

Riksstatens uppställning. 93

fond kunna ifrågasättas. Att en sådan afsättning äger rum med vissa
bestämda procent å olika slag af bus och inventarier finner jag vara
synnerligen lämpligt. Emellertid lärer det, enligt hvad jag inhämtat af
chefen för civildepartementet, icke vara erforderligt att lämna särskild!
medgifvande därtill i den stat för driftkostnader år 1912, som skall föreläggas
1911 års riksdag till fastställelse; men lärer bemälde departementschef
anse sig böra sedermera hemställa, att generalpoststyrelsen undfår
nådig befallning att vid afgifvande af förslag till omkostnadsstat för år
1913 förebringa erforderlig utredning i berörda hänseende.

Den af Riksdagen för hvarje år vid behandlingen af sjätte hufvudtiteln
fastställda utgiftsstaten för telegrafverket har hittills innefattat
A) aflöningsstat, B) pensions- och understödsstater, C) omkostnadsstat,
D) ränta och amortering å lånen från riksgäldskontoret, E) inköp och
bebyggande af fastigheter samt F) telegraflinjebyggnader, äfvensom Gr)
öfvergångsstat. och H) indragningsstat. I öfverensstämmelse med det af
kommitterade framställda förslaget skulle till driftkostnader hänföras alla
de utgifter, som förekomma under A), B), G) och H) äfvensom de under
C) upptagna med undantag af hvad som afses till inköp af inventarier.
Ränta och amortering å lånen från riksgäldskontoret skulle, såsom redan
är omförmäldt, icke vidare utgöras af telegrafverket, utan det därtill erforderliga
beloppet uppföras på riksstaten tillsammans med öfriga anslag
till förräntning och amortering af statsskulden; och anslagen till inköp
och bebyggande af fastigheter samt till telegrafliniebyggnader jämte de
under C) hittills upptagna posterna till inköp af inventarier hänföras till
gruppen: anslag för kapitalökning.

I sitt åberopade underdåniga utlåtande öfver kommitterades förslag
anför telegrafstyrelsen, att det kan vara föremål för tvekan, huruvida
under rubriken »utgifter för kapitalökning» jämväl bör uppföras anslaget
för inköp af verktygsinventarier och om alltså verktygens värde bör
redovisas såsom en kapitaltillgång för telegrafverket. Då emellertid
verktyg hafva så kort varaktighet, att de till och med i enskilda företag
anses böra afskrifvas på två å tre år, synes det styrelsen ej föreligga
skäl att anse inköp af verktyg medföra en kapitalökning.

Styrelsen har också i sitt förslag till stat för 1912 upptagit anslaget
till verkstadsinventarier under omkostnadsstaten, men däremot fört
anslaget till inköp af inventarier i öfrigt till utgiftsgruppen för kapitalökning.
Styrelsen framhåller vidare, att då genom planmässigt ordnadt,
periodvis återkommande underhålls- och ombyggnadsarbete, därför kostnaden
bestrides från de under omkostnadsstaten uppförda anslag, alla

Telegraf verket.

Departements chefen.

94 Riksstatens uppställning.

telegrafverkets anläggningar kunna anses städse uppehållas i sitt fulla
värde, någon konstant afskrifning eller afsättning till förnyelsefond
näppeligen är för telegrafverket behöflig. Inom telegrafverket förekommer
också endast afskrifning af slopade anläggningar och kasserad materiel.
Möjligen skulle det kunna anses lämpligt, att en förnyelsefond för stationers
inredning borde bildas, emedan nyinredning af stationer icke är
en regelbundet återkommande utgift. Men då kostnaden för en stations
nyinredning, om den går till mera afsevärdt belopp, oftast torde kunna
fördelas på ett par år, synes det icke nödvändigt, att i afseende å
en, i förhållande till telegrafverkets årliga utgifter så liten post frångå
den hittills tillämpade och äfven af kommitterade såsom riktig angifna
principen. En särställning intager emellertid i nu förevarande hänseende
telegrafverkets verkstad. En sund verkstadsdrift förutsätter ovillkorligen,
att årlig afskrifning å maskiner, inredning m. m. göres enligt
bestämda normer. Hittills har afskrifning ägt rum endast i samma omfattning
som inom telegrafverket i öfrigt, men är det styrelsens afsikt
att inom närmaste tiden fastställa grunder för årlig afskrifning å verkstadens
kapitaltillgångar. Verkstaden har betraktats såsom en särskild
gren af telegrafverkets rörelse, hvarur telegrafstyrelsen under vissa år
tillförts vinst, som dock i realiteten bestått allenast af till telegrafstyrelsen
återburna medel, hvilka af styrelsen förut utbetalts till verkstaden för
utfördt arbete. Då telegrafverket är verkstadens enda afnämare, bör
härutinnan för framtiden ändring ske så, att — järnte det att af verkstadens
egen bokföring bör framgå, huruvida och i hvad mån det är
för telegrafverket lönande att drifva egen verkstad — telegrafstyrelsen
tillhandahåller verkstaden erforderligt rörelsekapital, men icke tillgodogör
sig någon vinst af verkstaden. Verkstadens utgifter skulle i analogi
med hvad hittills skett — bestridas af medel från telegrafverkets anslag
under omkostnadsstaten och för nyanläggningar, i riktiga proportioner,
hvar)ände på riksstaten skulle uppföras ett särskilt anslag för erforderlig
kapitalökning vid verkstaden, från hvilket anslag skulle bestridas
utgifter, som nu i sista hand drabba låneanslagen för nyanläggningar.

Enligt hvad jag inhämtat slutar den stat för telegrafverkets driftkostnader
under år 1912, som chefen för civildepartementet har för afsikt
tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen till godkännande,
på ett belopp af 10,475,000 kronor, däri inberäkna^! anslaget till inköp
af verkstadsinventarier, men i öfrigt innefattande endast sådana poster,
som kommitterade, enligt hvad nyss är omförmäldt, ansett böra som
driftkostnader betraktas. Vid den beräkning af telegrafverkets netto -

Riksstatens uppställning. 95

afkastning, som jag har att vid afgifvande af förslag till beräknande af
statsverkets inkomster år 1912 för Eders Kung! Maj:t framlägga, kommer
jag att upptaga driftkostnaderna för telegrafverket till enahanda belopp.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig kunna i stort sedt ansluta sig till
kommitterades åsikt, att då ett affärsdrifvande verks egendom genom
vederbörligt underhåll, hvari inbegripes afskrifning af slopade anläggningar
eller materiel samt eventuell afsättning till förnyelsefond, ständigt
uppehälles i sitt fulla värde, det icke finnes någon anledning att amortera
det i verket nedlagda kapitalet. »Visserligen skulle man kunna tänka
sig det fallet, att exempelvis ett kraftverk helt och hållet måste nedläggas.
En naturrevolution kan afleda vattnet åt annat håll, nya uppfinningar
kunna åstadkomma billigare drifkraft med mera dylikt. Sannolikheten
för dylik fullständig slopning af ett kraftverk måste dock anses
så pass liten, att staten kan stå risken därför, utan att genom årlig
amortering åstadkomma ett kontant kapital, som motsvarar naturkraftens
värde jämte kostnaderna för de delar af anläggningen, hvilka äro af ett
beståndande värde, om de väl underhållas. Annorlunda ställer sig spörsmålet
rörande speciella delar af ett kraftverk, såsom turbiner, generatorer,
instrumentering, lyftkranar, dammluckor, isgrindar m. m., som äfven vid
bästa _ underhåll gifvetvis med tiden försämras och måste utbytas vare
sig till följd däraf eller på grund af nya uppfinningar eller af andra
skål. Utbyte af mindre dyrbara delar skulle ju kunna bekostas af årets
inkomster, utan att kontinuiteten mellan de årliga driftöfverskotten förryckes,
men då det blir fråga om utbyte af en del, för hvilken kostnaden
är betydlig i förhållande till årsinkomsterna, böra medel härtill finnas
tillgängliga i form af förnyelsefond. Afsättningar till dylika förnyelsefonder
böra gifvetvis bokföras under rubriken driftkostnader på sätt de
sakkunniga definierat dessa. Hvad beträffar afsättningens lämpliga storlek
måste densamma göras beroende af arten och beskaffenheten af de
olika verken.

I fråga om kraftverk, som afse distribution till enskilda af elektrisk
energi, är det af vikt att, till mötande af förevitelser om illojal konkurrens
med angränsande enskilda kraftnät, icke allenast ränta på nedlagdt
kapital och vattenkraftens värde, utan äfven affärsmässiga afskrift
ningar af anläggningskapitalet inberäknas i själfkostnaderna vid bestämmande
af försäljningsprisen för den elektriska energien. Om dessa afskrift
ningar få minska det bokförda värdet och tillföras en fond, blir denna
snart nog tillräcklig att jämväl kunna användas till förnyelser af ofvan
angifvet slag. Vid sådant förhållande anser styrelsen lämpligt att å de

Vattenfalls verket.

Departements chefen.

Domänför valtningen.

Domän styrelsen.

96 Riksstatens uppställning.

till vattenfallsverket hörande anläggningarna så vidt möjligt företagas
affärsmässiga afskrifningar motsvarande den årliga värdeminskningen,
och att häremot svarande belopp afsättas till afskrifnings- och förnyelsefonder.

Med den ofvan anförda tolkningen af uttrycken »afskrifning» och
»förnyelsefond» finner sig vattenfallsstyrelsen kunna förorda kommitterades
förslag i fråga om hvad som skall anses såsom driftkostnad.

Af chefen för civildepartementet har jag inhämtat, att han, i anslutning
till hvad vattenfallsstyrelsen sålunda yttrat, kommer att föreslå till
uppförande i staten för driftkostnaderna för Trollhätte kanalverk och
Trollhätte kraftverk särskilda belopp för afsättning till förnyelse- och
afskrifningsfonder; och kommer jag att i det förslag till beräkning af
af kastningen af statens vattenfallsverk, som jag har att senare framlägga

1 samband med frågan om uppförandet i riksstaten af statsverkets inkomster
för år 1912, inberäkna dessa afsättningar bland driftkostnaderna.
Chefen för civildepartementet har tillika meddelat, att han har för afsikt
att, innan stater för dessa verk för år 1912 föreläggas Eders Kungl. Maj:t
till fastställelse, från vattenfallsstyrelsen infordra förslag till grunder
för sådana afsättningar.

Hvad slutligen angår driftkostnaderna för statens domäner, har jag,
efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, kommit till den
uppfattningen, att efter budgetreformens genomförande icke samtliga
de anslag till skogsförvaltningen, som nu finnas under nionde hufvudtiteln
uppförda, kunna betraktas såsom driftkostnader för domänernas skötsel.

I detta hänseende har domänstyrelsen särskildt framhållit, att styrelsens
verksamhet i mångt och mycket berör sådant, som alls icke tillhör
förvaltning och vård af statens egendom. Särskildt erinrar styrelsen
om sådana skogspersonalens göromål på enskildas skogar, för hvilka
intet vederlag tillgodoföres statsverket, men hvilka göromål äro ganska
omfattande. I detta afseende omnämner styrelsen särskildt föreskrifterna i

2 § af lagen den 24 juli 1903 angående vård af enskildas skogar, lagen
af samma dag angående skyddsskogar samt nådiga förordningen af
samma dag angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning
af ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län. Skogspersonalens
af statsmedel utgående aflöning kan sålunda icke i sin helhet
anses såsom driftkostnad för statens domäner.

Biksstatens uppställning. 97

Jämväl kommitterade hafva härutinnan framhållit, att domänsty- Kommittérelsen,
som enligt det nya förslaget skall förvalta domänfonden, jämväl
har sig anförtrodda vissa andra statsuppgifter, nämligen uppehållandet
af skogsundervisningen samt skogsstatens befattning med enskilda skogar.

Enligt kommitterades mening kan emellertid denna omständighet icke
lägga hinder i vägen för anordningen af domänförvaltningen såsom
ett affärsdrifvande verk. För skogsundervisningen böra nämligen kunna
å riksstaten under nionde hufvudtiteln uppföras särskilda anslag, hvilka
få för sina respektive ändamål disponeras och hvilka utan sammanblandning
med de medel, som tillhöra statens domäners fond, kunna redovisas
under rubriken »verkliga utgifter» på statsregleringsfondens konto. Och
hvad beträffar den ersättning, som till domänstyrelsen inflyter för skogsstatens
befattning med andra skogar än statens, hafva kommitterade
framhållit, att densamma följdriktigt alltjämt bör tillgodoföras domänfonden
såsom en tillgång, då skogsstatens löner och omkostnaderna för
dess handhafvande af nämnda skogar komma att bokföras såsom utgifter
för domänfonden och för öfrig! ofta icke lära kunna särskiljas från skogsstatens
öfriga omkostnader.

I anslutning till denna uppfattning torde de för följande ändamål Departementsafsedda
belopp böra särskildt uppföras på riksstaten, såsom icke afseende chefen•
driftkostnader för domänfonden, nämligen: kostnaderna för statens skogsläroverk,
för ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, för enskilda
skogsundervisningen, Klotens skogsskola, underhåll af byggnader vid
skogsskolorna m. fl. utgifter för dessa skolor, äfvensom för kolarskolan
vid Hällnäs, skogsförsöksanstalten, statens skogsingenjörer, bidrag för
utgifvande af skogslitteratur samt tryckning af försöksanstaltens publikationer.

Domänstyrelsen har, under förutsättning af den äldre uppställningen
af riksstaten, i sitt stats förslag för år 1912 upptagit anslag under
nionde hufvudtiteln: å ordinarie stat: bestämdt anslag till skogsstaten
och statens skogsläroverk, förslagsanslag till ålderstillägg och reservationsanslag
till enskilda skogsundervisningen samt till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet; samt å extra
ordinarie stat: till ökade lärarekrafter vid skogsinstitutet och till afdikningar
å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.

Från de härför afsedda belopp böra alltså frånskiljas de kostnader,
som, enligt hvad nyss är antydt, böra uppföras på riksstaten såsom verkliga
utgifter, men återstoden upptagas på den stat för driftkostnader för
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 13

98 Riksstatens uppställning.

skogsförvaltningen, som Eders Kungl. Magt torde komma att i särskild
nådig proposition, uppå föredragning af chefen för jordbruksdepartementet,
förelägga Riksdagen till fastställelse.

Till domänförvaltningens driftkostnadssumma böra emellertid också
läggas de anslag till den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner,
som hittills varit uppförda å nionde hufvudtitelns extra stat, och hvilka
helt och hållet hafva karaktären af driftkostnad, nämligen till aflöning
åt domänintendenter och till resekostnader vid domänförvaltningen.

Enligt hvad jag af chefen för jordbruksdepartementet inhämtat,
slutar det förslag till stat för domänförvaltningens driftkostnader, som
han senare kommer att förelägga Eders Kungl. Magt till godkännande,
på ett belopp af 5,400,000 kronor; och kommer jag att lägga denna summa
till grund vid den beräkning af afkastningen af domänfonden, som jag
har att verkställa i och för upptagande i riksstaten af statsverkets inkomster.

Utlåningsfon- I fråga om utlåningsfondernas driftkostnader får jag till en början

^kostnader* er^nra därom, att jag nyss tillstyrkt, att fondernas behållna afkastning
skall tillföras statsverket och till sitt beräknade belopp uppföras som
tillgång i riksstaten. Detta innebär, att nämnda afkastning skall upptagas
i riksstaten efter nettoprincipen, d. v. s. bruttoinkomsten efter afdrag
af utgifterna. Utlåningsfonderna få alltså, såsom flere gånger framhållits,
samma ställning till budgeten som statens affärsdrilvande verk.
Liksom statens affärsverksamhet har utlåningsfondernas rörelse sin plats
i viss mån utanför statsverket, hvilket också får sitt uttryck däri, att
de i rikshufvudboken företrädas af särskilda fonder utanför de egentliga
statsverksfonderna, men just därigenom blir det möjligt att å rikshufvudboken
s kapitalkonto sammanknyta de särskilda fondernas tillgångar, så
att man får en samlad öfverblick af allt staten i egentlig mening tillhörande
kapital. Detta är af grundläggande betydelse i denna budgetreform
och har endast kunnat ernås genom nettoprincipens tillämpning
på detta område af statsförvaltningen.

Kommitterade. Komrnitterade framhålla, att sedan räntebetalning till riksgäldskontoret
upphört komma utgifterna för statens utlåningsfonder endast att
bestå i afskrifningar och omkostnader. Utgifter af dessa slag förekommo
under år 1908 endast för nya odlingslånefonden och egnahemslånefonden.
För den förra gällde det en afskrifning, för den senare
förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen. Att afskrifningar ännu
icke förekommit i någon större omfattning torde bero därpå, att fler -

Riksstatens uppställning. 99

talet af fonderna jämförelsevis nyligen börjat sin utlåningsverksamhet''
Tydligt är emellertid att man för framtiden, åtminstone för några af
fonderna, måste vara beredd på att afskrifningar icke sällan varda nödvändiga.
Hvad omkostnader beträffar ha sådana utgifter i allmänhet
icke förekommit, af det skälet att förvaltningen af fonderna varit lagd
på statskontoret. Det kunde emellertid ifrågasättas huruvida icke fonderna
borde debiteras de verkliga kostnaderna för denna förvaltning.
Utan att i sådant afseende framställa något förslag ha kommitterade
endast velat framhålla, att, i den mån afskrifningar och omkostnader
framdeles förekomma, dessa utgifter böra täckas af fondernas inkomster
och först öfverskottet tillföras statsverket som behållen afkastning
af utlåuingsfon derna.

Då egnahemslånefonden år 1904 inrättades, medgaf Riksdagen
tillika, att Kungl. Maj:t finge af fondens medel årligen anvisa såsom
bidrag till hushållningssällskapen för betäckande af för dem genom lånerörelsen
uppkommande kostnader och möjliga förluster, ett belopp, motsvarande
för hvarje hushållningssällskap en half procent af den ej till
betalning förfallna kapitalskuld, hvari sällskapet på gran d af från fonden
utbekomna statslån vid årets början häftat till staten. Dylika förvaltningsbidrag
beviljades därefter år 1906 med 8,842 kronor 80 öre, år
1907 med 15,884 kronor 94 öre och år 1908 med 25,758 kronor
48 öre.

Då vid 1908 års riksdag vissa förändringar blefvo vidtagna i de
för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelser, medgafs äfven låneförmedlande
aktiebolag och föreningar rätt att komma i åtnjutande af
samma förvaltningsbidrag, därvid såsom grundval för beräkningen af
bidraget skulle godkännas äfven de statslån, som dessa låneförmedlare
redan förut fått sig beviljade.

Förvaltningsbidragen utgingo under år 1909 i enlighet med af
Riksdagen lämnadt medgifvande från egnahemslånefondens kapitaltillgång
och utgjorde tillhopa 47,364 kronor 48 öre.

Då emellertid en dylik anordning syntes mindre lämplig, bland
annat, på den grund att fondens kapital därigenom så småningom förminskades,
under det att fondens skuld till riksgäldskontoret förblefve
oförändrad, beviljade 1909 års Riksdag, på framställning af Eders Kungl.
Maj:t, till bestridande af ifrågavarande förvaltningsbidrag på extra stat för
år 1910 ett förslagsanslag af 75,000 kronor. Vid beräkning af anslagets
storlek utgick man från, att låneförmedlarnas icke förfallna kapitalskuld
vid 1910 års början komme att uppgå till inemot 15 miljoner kronor.

Statskontoret.

Departements chefen.

100 Riksstatens uppställning.

För år 1911 har Riksdagen beviljat ett motsvarande anslag på
95,000 kronor.

Att ifrågavarande förvaltningsbidrag upptagits som ett extra anslag
på nionde hufvudtiteln, synes under nn rådande förhållanden ha vaiit
en af behofvet påkallad åtgärd. Då nämligen redan egnahemslånefondens
räntebetalning till riksgäldskontoret öfverstiger dess ränteinkomster,
måste förvaltningsbidragen, innan ifrågavarande anslag anvisades,
tas af fondens kapital. Om emellertid fonden i budgethänseende
erhåller den ställning, som kommitterade föreslagit, och sålunda
dess räntebetalning till riksgäldskontoret upphör, förlorar detta skäl sin
betydelse. Det synes då vara naturligare att förvaltningsbidragen direkt
täckas af fondens ränteinkomster och att först återstoden tillföres statsverket
såsom dess verkliga behållning på egnahemslånefondens utlåningsrörelse.

Därest kommitterades mening vinner afseende, kommer alltså något
anslag till förvaltningsbidrag för framtiden icke att upptagas på riksstaten.
Detta hindrar emellertid icke att beloppet af förvaltningsbidragen
kan förslagsvis beräknas efter de fastställda grunderna för bidragens
utgående. Detta belopp bör då i riksstaten fråndragas fondens beräknade
bruttoinkomst och återstoden, den beräknade nettobehållningen af
fondens utlåningsrörelse, uppföras som en tillgång. Ett sådant förfaringssätt
står ju i full öfverensstämmelse med det, som kommitterade föreslagit
för statens affärsdrifvande verk.

Statskontoret har tillstyrkt hvad kommitterade sålunda hemställt.

Enligt hvad jag inhämtat, kommer chefen för jordbruksdepartementet
att i anledning af kommitterades föreliggande förslag förelägga
Eders Kungl. Maj:t förslag till nådig proposition till Riksdagen om
ifrågavarande driftkostnaders utgående med visst belopp från egnahemslånefondens
bruttoafkastning; hvarjämte jag har för afsikt att vid
beräkningen af den nettoafkastning af egnahemslånefonden, som bör
bland statsverkets inkomster upptagas i 1912 års riksstat, taga hänsyn
till dessa driftkostnader.

Tillika får jag erinra därom, att Riksdagen, enligt underdånig
skrifvelse den 3 juni 1910 (nr 167), med bifall till Eders Kungl. Maj:ts
därom afgifna nådiga proposition, beslutit inrättande af en särskild fond
å 200,000 kronor för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig
mindre industri, från hvilken fond lån må tilldelas Sveriges liandtverksorganisation,
som förklarat sig villig att i egenskap af låneför -

Riksstat*1»* uppställning.

101

medlare utlämna låneunderstöd till handtverkare och mindre industriidkare
för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare
arbetsredskap. Samtidigt därmed beviljades för år 1911 ett extra anslag
å riksstatens sjunde hufvudtitel, att ställas till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande för att tilldelas låneförmedlaren såsom bidrag till täckande
af de för honom genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader
och andra direkta utgifter.

I öfverensstämmelse med hvad jag nyss omförmält om egnahemslånefonden,
kommer jag att senare i underdånighet förelägga Eders
Kungl. Maj:t förslag till nådig proposition till Riksdagen angående anvisande
af anslag för täckande af förvaltningskostnader för handtverkslånefonden
år 1912, samt att vid beräkningen af statsverkets inkomster,
i den mån de kunna väntas härflyta från denna fond, taga hänsyn till
de såsom driftkostnader sålunda till utgående föreslagna förvaltningsbidragen.

Då kommitterade förordat, att anslag i form af lån icke vidare må
lämnas till statens affärsverk, hafva de fäst synnerligt afseende vid att
den verkliga räntabiliteten för de olika verken blir beräknad efter likformiga
och riktiga grunder och blir icke blott så allmänt, men också
tidigt som möjligt känd. Af dessa skäl föreslå kommitterade (sid. 49):

att hvart och ett af statens affärsdrifvande verk ålägges att i sin
årsberättelse upptaga en tablå öfver rörelsens finansiella resultat, utvisande:
af verket vid årets början disponeradt kapital;
dess ökning under året;
öfverskott å rörelsen;

under året till statsverket verkställda inbetalningar;

vid årets slut disponeradt kapital;

under året i genomsnitt disponeradt kapital;

inkomster, driftkostnad och öfverskott samt öfverskott i procent
af det i genomsnitt disponerade kapitalet;

kapitalets fördelning efter den källa, hvarifrån det erhållits (upplåga
medel, statsinkomster eller öfverskottsmedel);

kapitalets användning vid årets början och slut;
allt på sätt vid kommitterades utlåtande fogade tablåer öfver
rörelsens resultat under år 1908 närmare utvisa;

samt att verken vidare åläggas att före februari månads utgång
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med en efter samma grunder uppställd
provisorisk öfversikt af föregående års resultat; äfvensom att dessa
öfversikter sammanställas för att sedan öfverlämnas till Riksdagen.

Statistiska
tablåer
för affärsverken.

Kommitterade.

Järnvägs styrelsen.

102 Riksstatens uppställning.

Som synes af ofvanstående föreslå kommitterade, att öfverskottet
beräknas i procent af det kapital, som verket under året i genomsnitt
disponerat. Då kvart ock ett af de ifrågavarande verken i allmänket
icke blott skulle lyfta anslag i flera poster under året utan äfven verkställa
inbetalningar af öfverskottsmedel i en eller flera poster, kan det
af verket disponerade kapitalet under årets lopp undergå rätt afsevärda
förändringar. Kommitterade anse därför, att det är nödvändigt att
angifva afkastningen i procent af det i genomsnitt disponerade kapitalet.
Detta beräknas så, att räntan på detta kapital efter en viss räntefot för
helt år stiger till samma belopp som summan af räntorna efter samma
räntefot på de kapital, som verket faktiskt under olika delar af året
disponerat. Därvid betraktas den uppkomna årsvinsten icke som disponeradt
kapital förr än vid ingången af nästföljande år.

Härom yttrar järnvägsstyrelsen i sitt åberopade underdåniga
utlåtande följande:

»Emot denna tablå, i hvad den afser att angifva resultatet af
rörelsen under året, får styrelsen erinra, att densamma enligt styrelsens
mening icke lämnar en fullt riktig föreställning rörande räntabiliteten
af statens järnvägar, såsom affärsföretag betraktade. För sådant ändamål
synes det styrelsen nödvändigt, särskildt med hänsyn till de jämförelser,
som kunna göras med andra statens affärsdrifvande verk eller
med enskilda järnvägar, att en åtskillnad göres å ena sidan mellan
sådana statsbanelinjer, kvilkas trafikområde är sådant, att skälig afkastning
å det i desamma nedlagda kapitalet kan påfordras, samt å andra
sidan sådana linjer, kvilkas trafikområde är sådant, att tillsvidare icke
någon ränteafkastning kan påräknas. Den ränteuppoffring jämte den
förlust på själfva driften, som vid trafikeringen af sistnämnda grupp af
statsbanelinjer kan ifrågakomma, torde böra betraktas såsom en af
statsverket gjord uppoffring till befordrandet af de af dessa järnvägslinjer
berörda landsdelarnas kulturella ooh ekonomiska utveckling till
båtnad jämväl för landet i dess kelket, äfvensom såsom ett bidrag till
stärkandet af landets försvarskraft. Vidare anser styrelsen, att i redogörelsen
för resultatet af rörelsen för året bör särskildt för sig upptagas
ångfärgetrafiken samt under byggnad varande statsbanor, hvilka ännu
icke öppnats för allmän trafik.»

Huru styrelsen tänkt sig en uppställning i öfverensstämmelse med
hvad kär ofvan anförts framgår af följande tablå:

Riksstatens uppställning.

103

Statens järnvägar 1908.

A. Banor, hvilka anses böra

gifva full ränta på anläggningskapitalet
.................

B. Banor, hvilka tillsvidare
icke anses kunna lämna
ränta å anläggningskost

naden

C. Angfarjeleden Malmö—Ko
penhamn ....................

D. Icke för allmän trafik öpp
nade bandelar.................

Anlägg-ningskost-nad. och förlags-kapital	Brutto- inkomst	Drift. utgifter	Netto- behållning	Ränta å kapitalet
420,626,563	60,663,065	51,604,825	+ 9,058,240	+ 2.15%
91,947,304	3,469,417	5,527,364	— 2,057,947	— 2.24%
995,283	188,890	183,701	+ 5,189	+ 0.52%
6,577,300	—	—	—	—
520,146,450	64,321,372	57,315,890	+ 7,005,482	—

Summa

Stockholm, kung!, järnvägsstyrelsens kammarkontor, den 3 december 1910.

»I afseende å denna tablå vill styrelsen till en början framhålla,
att den däri förekommande uppdelningen mellan räntabla och icke räntabla
banor alltid måste blifva mer eller mindre godtycklig och alltså
måste betraktas såsom uppgjord allenast förslagsvis. En sådan uppdelning
bör tid efter annan revideras och därvid öfverflyttas från icke
räntabla banlinjer till räntabla sådana järnvägssträckor, å hvilka trafiken
ernått en sådan utveckling, att ränteafkastning å desamma skäligen kan
påfordras. Vidare får styrelsen, med hänsyn därtill, att de statistiska
siffror, som förekomma i tablån, icke blifva tillgängliga förr än i september
månad året efter det tablån afser, uttala sig för att afkomstprocenten
måtte uteslutas ur den »provisoriska öfversikt» af föregående
års resultat, som enligt de sakkunnigas förslag borde af styrelsen afgifvas
före februari månads utgång och som lämpligen torde kunna intagas
i den summariska redovisning för det ekonomiska resultatet af

Kommitté rade.

Järnvägs styrelsen.

104 Riksstatens uppställning»

statens järnvägstrafik, hvilken styrelsen jämlikt § 5 i gällande instruktion
har att till chefen för civildepartementet afgifva.» I stället borde,
enligt järnvägsstyrelsens förmenande, i nyssnämnda redovisning intagas
en tablå, upprättad i öfverensstämmelse med ofvanstående förslag; och
skulle denna tablå i så fall afse förhållandena under året näst före det
redovisningen i öfrigt gäller.

Slutligen må meddelas, att järnvägsstyrelsen i ofvan införda tablå
räknat till icke räntabla banor följande: Sköfde—Karlsborg, Boden —
Morjärv, Boden—Bräcke med linjen till Umeå, Örnsköldsvik och Sollefteå
samt statsbanan genom Bohus län, under det att till räntabla banor
räknats: Gellivare—Riksgränsen, Luleå—Gellivare med bibanor, Ange—
Storvik, Ljusdal—Hudiksvall, Kilafors—Stugsund, Storvik—Stockholm
central och Karlberg—Värtan, Västra stambanan jämte bilinjer, Hallsberg—Krylbo
och Örebro—Svärta, Hallsberg—Mjölby, Nordvästra stambanan
med linjen till Fryksta, Östra stambanan, Södra stambanan, Västkustbanan,
Sundsvall—Storlien—gränsen.

Kommitterade hafva vidare (sid. 70) föreslagit, att öfverskottet af
statens järnvägstrafik bör uttiyckas i procent af hela det af statens
järnvägar disponerade statskapitalet (alltså ej blott »byggnadskostnaden»).

Förslaget i denna punkt afser, att, i motsats mot hvad hittills ägt
rum, nettoinkomsten måtte beräknas i procent icke blott af byggnadskostnaden
för trafikerade banor utan äfven af anslagsmedel för nya
järnvägsanläggningar, af anslagsmedel för nya byggnader och anläggningar
vid redan trafikerade banor äfvensom af förlagskapitalet.

Emot förslaget i denna punkt förmäler sig järnvägsstyrelsen icke
ha något att erinra utom h vad angår nettoinkomstens beräknande å anslagsmedel,
som äro afsedda för eller förbrukade för nya järnvägsanläggningar,
hvilka icke upplåtits för trafik. Då den afkomstprocent, hvarom
här är fråga, afser att uttrycka resultatet af rörelsen under året, synes
det styrelsen riktigare, att vid beräkningen bortses från kapital, afsedt
för eller nedlagdt uti banor, som icke tagits i anspråk för rörelsen samt
att i stället, på sätt de sakkunniga eventuellt ifrågasatt, ränta beräknas
å ifrågavarande medel under byggnadstiden, hvilken ränta sedermera
bör läggas till byggnadskostnaden för vederbörande handel. Styrelsen
är visserligen icke beredd att nu visa, huru ett dylikt beräkningssätt
skulle xitfalla i fråga om statens trafikerade banor, men håller styrelsen
före, att utredning härutinnan skall kunna åstadkommas.

Riksstatens uppställning. 105

Generalpoststyrelsen anför beträffande ifrågavarande statistiska
uppgifter, att dylika tablåer och öfversikter lämnas redan nu af generalpoststyrelsen,
ehuru uppställningen af de samma hittills varit något
olika mot hvad nu ifrågasättes. Något hinder för den nu föreslagna
uppställningen möter emellertid icke från postverkets sida. Härvid framhåller
dock generalpoststyrelsen att, då afräkningar från utländska postverk
för året i regel icke inkomma förr än under mars eller april
månad nästföljande år, den provisoriska öfversikten komme att, såsom
hittills varit fallet, i detta hänseende grunda sig på närmast föregående år.

Telegrafstyrelsen tillstyrker utan vidare motivering kommitterades
förslag i denna del.

Beträffande den af kommitterade föreslagna provisoriska öfversikten
öfver föregående års resultat anmärker vattenfallsstyrelsen, att
densamma synes kunna ersätta den i styrelsens nuvarande instruktion
föreskrifna summariska redovisning, som skall afgifvas före mars månads
utgång. Men då tidpunkten för den provisoriska öfversiktens
afrinnande satts en hel månad tidigare, synes den föreslagna tiden blifva
för knapp för åstadkommande af något så när exakta uppgifter.

Domänstyrelsen uttalar, att tiden för afgifvandet af den ifrågasatta
provisoriska öfversikten af föregående årets resultat bör framflyttas så
långt, att möjlighet finnes för dess utarbetande.

I nära anslutning till hvad sålunda förekommit i fråga om behofvet
af en fullständig öfversikt öfver resultatet af den rörelse, som
bedrifves af statens affärsverk, hafva kommitterade också framhållit, att
man jämväl behöfver känna det kapital statens utlåningsfonder disponera
samt den afkastning staten har af detta kapital. Uttryckes denna afkastning
i procent af kapitalet och jämföres denna procentsats med den
genomsnittliga räntekostnaden för riksgäldskontorets upplåning, kommer
att visa sig att utlåningsfonderna i sin helhet drifvas med förlust.
Det är i hög grad önskvärdt, att man får noggrann kännedom om
denna förlust. Systemet att låta fonderna betala ränta till riksgäldskontoret
för sitt upplånta kapital har så att säga tjänat att öfverskyla
det faktum, att rörelsen gått med förlust. Då kommitterade nu
föreslagit att afskaffa detta system, ha de också funnit det vara sin
plikt att angifva på hvad sätt det verkliga resultatet af utlåningsfondernas
rörelse skall komma till allmän kännedom.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Generalpost styrelsen.

Telegraf styrelsen.

Vattenfalls styrelsen.

Domänslyrel sen.

Statistiska
tablåer för
utlåningsfonderna.

Kommitterade.

Statskontoret.

Departements chejen.

106 Riksstatens uppställning.

Af denna anledning hafva de föreslagit (sid. 94):
att för hvar och en af statens under statskontorets förvaltning
liggande utlånings fou der årligen så snart ske kan lämnas en redogörelse
för resultatet af fondens utlåningsrörelse under det gångna året; börande
denna redogörelse upptaga:

fondens behållning vid årets början;

de anslag som under året tillförts fonden;

fondens behållning vid årets slut;

fondens i genomsnitt under året disponerade kapital;

bruttoinkomsten;

utgifter (omkostnader och afskrifningar);
nettoinkomsten;

nettoinkomsten i procent af det under året i genomsnitt disponerade
kapitalet;

samt att dessa redogörelser sammanställas för att öfverlämnas till
Riksdagen.

Statskontoret, som i sitt åberopade underdåniga utlåtande den 15
nästlidne november såsom allmänt omdöme uttalat, att de förslag, kommitterade
framställt i afseende å behandlingen af statens under statskontorets
förvaltning liggande utlåningsfonder, måste erkännas leda till
verklig förenkling i administrativt hänseende på samma gång som de
medföra enkelhet och reda i budgethänseende, har förklarat sig icke
hafva något att erinra mot hvad kommitterade föreslagit i nu föreliggande
punkt.

Af hvad ifråga om dessa statistiska redogörelser sålunda anförts
synes framgå, ej mindre att desamma skulle komma att utgöra ett
viktigt led i den föreliggande budgetreformen i hvad den afser att
åstadkomma en klar inblick i den ekonomiska bärkraften hos statens
särskilda affärsgrenar och utlåningsrörelse, än äfven att intet verkligt
hinder möter för att vederbörande ämbetsverk skola kunna afgifva
redogörelserna på en sådan tidpunkt, att de hinna för hvarje år sammanställas
och i god tid före Riksdagens utgång offentliggöras.

Såsom en af fördelarna med den föreliggande budgetreformen har
jag redan förut framhållit, att genom densamma beredes möjlighet att
få en samlad, och såvidt möjligt riktig, öfverblick öfver den verkliga
afkastningen af statens hela produktiva kapital. Beräknad redan i
riksstaten, kommer denna afkastning att räkenskapsmässigt framträda i
rikshufvudboken genom den förändrade uppställning af denna hufvud -

Riksstatens uppställning. 107

bok, som blir en följd af budgetreformens genomförande. Men den
fulla statistiska belysning, som icke kan vinnas af räkenskaperna men
likväl ej får sättas å sido, om man eftersträfvar ett allsidigt och rättvist
bedömande af affärsverkens och utlåningsfondernas verkliga resultat,
ernås genom dessa statistiska redogörelser. Och därvid får icke förbises
betydelsen af att de få en så vidt möjligt enhetlig uppställning, icke
blott så att jämförelser mellan de olika affärsverken och fonderna må
kunna med lätthet verkställas, utan äfven så att sammanställningen
lämnar en riktig uppfattning af den samlade afkastningen af hela det
kapital, som af staten nedlagts i produktiva företag. Det är nämligen
helt naturligt, att det ena företaget kan komma att lämna en väsentligen
sämre afkastning än det andra, ja sämre än hvad i allmänhet
liknande företag i enskild hand pläga lämna. Men staten kan likväl,
i motsats mot enskilda företagare, vara af kulturella eller andra intressen
skyldig att, detta till trots, fortsätta driften. Så är icke blott
fallet inom de särskilda affärsverken — exempelvis den af järnvägsstyrelsen
framhållna skillnaden mellan räntabla och icke räntabla banor
— utan äfven mellan dessa verk. Under det att telegrafverket och
postverket lämna en jämförelsevis hög afkastning af det däri disponerade
kapitalet, utvisar järnvägsdriften ett i detta hänseende af många
anledningar ogynnsammare resultat. Och hvad det i de olika utlåningsfonderna
nedlagda kapitalet beträffar, torde deras förräntning i allmänhet
vara mindre än hvad den skulle vara, om de icke jämväl hade till ändamål
att befordra allmänna kulturella intressen. Under sådana förhållanden
synes det vara af vikt att erhålla kännedom om hvad hela det kapital,
som är nedlagdt i statens produktiva fonder, afkasta!’ och hvilken procent
å sagda kapital denna afkastning motsvarar.

Detta skulle vinnas genom den sammanställning af nu ifrågavarande
statistiska tablåer, som af kommitterade föreslagits.

Det är därför af vikt, att frågan om såväl formen för dessa redogörelsers
uppställning som tiden för deras afgifvande underkastas ytterligare
utredning, innan Eders Kungl. Maj:t därom utfärdar bindande
föreskrifter; och då dessa tablåer visserligen förutsätta och fullständiga,
men i öfrigt icke stå i oupplösligt samband med budgetreformen, är
det icke af nöden att sådana föreskrifter utfärdas förr än i slutet af
nästkommande år, så tidigt att vederbörande verk må hinna vid 1912
års ingång anpassa sin bokföring efter de statistiska uppgifter, som
skola lämnas; och torde statskontoret anbefallas att efter samråd med
do affärsdrifvande verkens styrelser inkomma med underdånigt utlåtande
i denna fråga.

Inlevereringen
af
järnvägsmedlen.

Fonden för
posthusbygg''
nader.

108 Riksstatens uppställning.

Det återstår mig nu att redogöra för, hur den föreslagna reformen
skulle komma att verka för de affärsdrifvande verken och utlåningsfonderna
i vissa hänseenden, som jag i föregående sammanhang icke
haft tillfälle att beröra.

Den af mig tillstyrkta budgetreformen innebär, hvad beträffar
statens järnvägar, att öfverskottet i dess helhet skulle till statsverket inbetalas.
Statsverkets inkomst af järnvägstrafikmedlen skulle alltså vara
lika med denna trafiks nettobehållning.

För närvarande inbetalas af statens järnvägar öfverskottsmedel till
statsverket, i den mån järnvägsstyrelsen anser sig kunna undvara dem.
Sådana inbetalningar ske vanligen en gång i månaden. En dylik
successiv inbetalning af öfverskottsmedel kan ju vara lämplig, då det
gäller ett verk, där så stora belopp öfverskottsmedel samla sig som
i statens järnvägar. Af kommitterades förslag följer emellertid, att
sedan bokslutet för året uppgjorts, resten af öfverskottet skall inbetalas
till statsverket, så att af räkenskaperna klart framgår, att verkligen
hela öfverskottet kommit statsverket till godo. Någon svårighet för
järnvägsstyrelsen att verkställa denna inbetalning kan ju icke finnas,
då styrelsen erhåller nödig ökning i förlag och inventarier genom särskilda
anslag.

Kommitterade föreslå därför (sid. 71), att föreskrift meddelas järnvägsstyrelsen
att, sedan räkenskaperna för året afslutats, det öfverskott,
som bokslutet utvisar, skall i den mån det öfverstiger hvad styrelsen
af årets öfverskottsmedel redan inlevererat, till statsverket inbetalas.

Detta förslag afser en följdåtgärd, beträffande hvilken Eders
Kungl. Maj:t torde böra fatta beslut först efter det budgetreformen i
öfrigt blifvit beslutad.

Vid postverket förekommer den särskilda form för reservation af
medel till postverkets nybyggnader, som skapats genom inrättandet af
en s. k. fond för posthusbyggnader. Denna fond leder sitt ursprung
från år 1896, då Riksdagen beslöt att viss del af postverkets öfverskott
för åren 1895—1897 skulle afsättas till en »fond för anskaffande af
tomt till nytt posthus i Stockholm». Genom nådigt bref den 26 maj
1899 förändrades fondens benämning till »fond för posthusbyggnader»
och erhöll fonden samtidigt ett af den nya benämningen framgående
vidsträcktare syfte.

Riksstatens uppställning. 109

Fonden, som vid 1909 års slut utgjorde 116,650 kronor 89 öre,
förvaltas och göres räntebärande af statskontoret.

Enligt kommitterades förslag skulle fonden till posthusbyggnader
icke vidare erhålla något tillskott af postmedel, utan anslag till posthusbyggnader
alltid uppföras på riksstaten under anslagsgruppen: »utgifter
för kapitalökning». Kommitterade framhålla, att tillvaron af en
särskild fond för posthusbyggnader onödigt komplicerar räkenskaperna
och försvårar öfverblicken af postverkets finanser. Någon anledning att
bibehålla en sådan fond torde icke finnas, då anslag till postverkets
nybyggnader för framtiden skulle föras på riksstaten, och då fluktuationerna
i dessa anslag väl näppeligen behöfva bli så stora, att de behöfva
utjämnas genom någon särskild fond. Vid genomförandet af det
af kommitterade förordade systemet bör alltså ifrågavarande fond upphöra.
Därvid böra fondens medel tydligen komma till användning för
det ändamål, för hvilket de afsatts, nämligen beredande af lokaler för
postverket; och då fondens behållning numera är ganska liten, torde
detta syfte på lämpligaste sätt vinnas genom att densamma öfverföres
till postverkets reserverade byggnadsmedel för att i mån af behof förbrukas.
Kommitterade föreslå alltså (sid. 54), att fonden skall upphöra
och att dess behållning öfverföres till postverket för att i mån af behof
användas till nybyggnader.

I denna fråga erinrar generalpoststyrelsen, att Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen medgifvit, att de å fonden hos statskontoret innestående
medel må användas för bestridande af kostnaderna för uppförande
af ett posthus i Trelleborg. Denna fond kommer sålunda att
inom den närmaste tiden tagas i anspråk för postverkets räkning.

I anledning af hvad sålunda upplysts torde kommitterades förslag
om fonden för posthusbyggnader icke föranleda någon åtgärd.

Budgetreformen, har, såsom jag förut meddelat, af telegrafstyrelsen
tillstyrkts för telegrafverkets vidkommande under förutsättning
dels att styrelsen icke skulle behöfva på förhand angifva de särskilda
telefonanläggningar, för hvilka anslag äskas, dels att anslagen anvisas
såsom förslagsanslag. Till stöd härför yttrar telegrafstyrelsen, att de
redan nu stora svårigheterna att på förhand beräkna behofvet af lånemedel
för telefonväsendets utveckling komma att blifva betydligt mycket
större, om lånen ersättas med anslag. Lånen hafva nämligen anvisats
af det års Riksdag, under hvilket do med dem afsedda anläggningarna
skolat utföras, och således har telegrafstyrelsen icke behöft uppgöra

Kommitte rade.

Generalpost styrelsen.

Departements chefen.

Telegrafverkets
anslag
till nyanläggningar.

Telegraf styrelsen.

Departements chefen,

110 Riksstatens uppställning.

sina beräkningar i afseende å dessa anläggningar förrän under senare
hälften af året innan anläggningarna skulle komma till utförande.
Utbytas nu lånen mot anslag, som alltså måste af Riksdagen beviljas
året innan anläggningarna skola utföras, blir följden att telegrafstyrelsens
förslagsberäkningar måste uppgöras jämnt ett år tidigare än nu
är fallet. Så t. ex. har telegrafstyrelsen, efter det förberedande arbeten
utförts under 1910 års sommar och höst, i november samma år uppgjort
förslagsberäkningar i afseende å de anläggningar, som äro
af sedda att utföras under år 1911 och till hvilka lån af styrelsen äskas
utaf 1911 års Riksdag. Skulle däremot 1911 års anläggningar bestridas
medelst anslag å riksstaten måste detta anslag hafva beviljats af 1910
års Riksdag och telegrafstyrelsens beräkningar måste följaktligen hafva
grundats på under sommaren och hösten 1909 gjorda förarbeten. Då
det emellertid är omöjligt att tillförlitligt beräkna, hvilka nya telefonledningar
och nya lokala nät eller hvilka utvidgningar af befintliga nät
kunna nödvändiggöras af en två år fram i tiden eventuellt inträffande
stegring i samtalsfrekvensen eller tillströmning af nya telefonabonnenter,
kan telegrafstyrelsen icke vidare, såsom hittills plägat ske i styrelsens
underdåniga skrivelser rörande beredande af lånemedel till telefonväsendets
utveckling, uppräkna de särskilda anläggningar, till hvilka
äskade medel skola användas. Det inträffar nämligen allt för ofta, att
t. ex. en telefonledning, som nu anses blifva nödvändig att utföra
under år 1912, framdeles visar sig kunna mycket väl uppskjutas något
år, under det att en annan ledning, hvars behöflighet nu ej kunnat
förutses, måste uppläggas inom två år härefter. Det kan ej heller vara
öfverensstämmande med en ekonomisk drift af telefonväsendet, att
utföra en anläggning, innan den blifvit oumbärlig, men telegrafverket
får å andra sidan ej ställas inför nödvändigheten att af brist på medel
vägra nya abonnenter telefon eller underlåta att upplägga genom ökad
samtalsfrekvens nödvändigblifna nya telefonledningar.

De erinringar, som telegrafstyrelsen sålunda framställt, hafva icke
synts mig vara af beskaffenhet att förringa betydelsen af den ifrågasatta
reformens genomförande för telegrafverket, då denna reform icke
lägger några hinder i vägen för en sådan anordning, att anslagen,
ehuru uppförda på riksstaten för ett visst år, kunna, därest Eders
Kungl. Maj: t och Riksdagen finner sådant af behofvet påkalladt, få förskottsvis
efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande lyftas under det näst
föregående. Detta synes icke böra för riksgäldskontoret medföra någon
som helst olägenhet och inskränker sig i själfva verket till en enkel
bokföringsfråga.

Riksstatens uppställning.

Ifråga om vattenfallsverken föreslå kommitterade, att hela den
administration, som faller under vattenfallsstyrelsen, skulle bilda ett
affärsdrifvande verk. Emellertid kan derin a administration ingalunda
betraktas som en enda sammanhängande affär, utan sönderfaller i flera
fristående affärer, som det är högst angeläget att hålla skilda från
hvarandra. Så t. ex. är det nödvändigt att skilja Trollhätte kanalverk
från statens öfriga anläggningar vid Trollhättan, så att det blir fullt
klart hvilket kapital kanalverket disponerar, hvilka omkostnader som
hänföra sig till kanalen, och hvilka inkomster, som därifrån erhållas.
Sker i något af dessa afseenaen en sammanblandning med andra delar
af vattenfallsstyrelsens förvaltning, blir det uppenbarligen omöjligt att
få en riktig inblick i kanalverkets ställning som själfständig affär. Men
detta är naturligtvis en oundgänglig förutsättning för eu rationell ledning
af affären och speciellt för fastställande af tariffer för kanaltrafiken.
Alldeles detsamma gäller om Trollhätte kraftverk. Vid Trollhättan äger
staten dessutom en mängd fastigheter, som hufvudsakligen komma att
användas till upplåtelse åt industriella företag samt till bostäder. Man
måste alltså urskilja en särskild »Trollhätte fastighetsförvaltning». Hela
den statsegendom, som har något sammanhang med anläggningarne vid
Trollhättan, måste nu på ett rationellt sätt fördelas mellan dessa tre
affärer. Att vattenverk, som staten äger eller bygger i andra strömmar,
t. ex. anläggningarne vid Porjus, måste bokföras för sig, är uppenbart.
Dock torde de vattenfall, som inköpts för elektrisk drift å statens järnvägar,
tillsvidare lämpligen kunna sammanföras i en grupp. Detsamma
gäller om den öfriga vattenkraft, som staten äger, men ännu icke börjat
tillgodogöra sig.

För hvar och eu af dessa affärer måste det disponerade kapitalet
anges. Detta möter beträffande statens vattenverk den särskilda svårighet,
att något värde icke är satt å den staten tillhöriga vattenkraft,
som icke förvärfvats genom köp. Gifvet är emellertid, att ett värde
måste åsättas hvarje egendom, som ingår i affären. I annat fall bli
räntabilitetskalkylerna mer eller mindre vilseledande.

Denna uppdelning af statens vattenverk i skilda affärer kräfver
en särskild utredning, hvilken synes böra anförtros åt vattenfallsstyrelsen,
och hemställa kommitterade därför (sid. 72), att vattenfallsstyrelsen erhåller
i uppdrag att inkomma med förslag till ej mindre en fördelning på skilda
affärer af all den statsegendom, som ligger under vattenfallsstyrelsens
förvaltning, än äfven en beräkning af det kapital, som efter denna fördelning
skulle komma att disponeras af hvar och en af dessa affärer.

Sedan dessa förslag inkommit och vunnit fastställelse, bör kapital

Vattenfallsverkens
uppdelning
i
skilda
affärer.

Kommit terade.

Vattenfalls styrelsen.

112 Biksstatens uppställning.

icke tillföras något af statens vattenverk i annan form, än kommitterade
föreslagit för statens affärsverk i allmänhet. Någon oklarhet behöfver då
aldrig uppstå om hvilket kapital hvarje särskildt vattenverk disponerar.

Till den af kommitterade sålunda föreslagna fördelningen på skilda
affärer af vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde har styrelsen omedelbart
afgifvit förslag i sitt åberopade underdåniga utlåtande den 15 innevarande
månad. Efter att hafva uttalat, att hela denna affärsverksamhet
lämpligen kunde benämnas »statens vattenfalls verk», framhåller styrelsen,
att densamma är af så skiftande art, att den, såsom kommitterade också
påpekat och motiverat, bör uppdelas i flera från hvarandra skilda affärer.
De tablåer öfver rörelsens finansiella resultat, som enligt förslaget skulle
årligen upprättas, böra således uppgöras särskildt för hvarje sådan affär.
När det sålunda gäller att fördela vattenfallsverkets kapitaltillgångar på
skilda affärer, måste man iakttaga, dels att sådana förvaltningsgrenar,
som äro af olikartad natur, skiljas från hvarandra, dels att man skiljer
mellan sådana verk, som äro tagna i bruk, och sådana, som befinna sig
under anläggning. Af de senare kan naturligtvis icke påfordras någon
afkastning. Äfven måste man särskilja sådana grupper af vattenfall
med tillhörande fastigheter, för hvilkas inköp stora kapitalutlägg gjorts,
men som ännu icke kunnat tagas i bruk för det med inköpet afsedda
ändamålet. Med tillämpande af dessa grunder borde den statsegendom,
som för närvarande står under vattenfallsstyrelsens förvaltning, fördelas på
följande olika affärer:

Statens vatten/allsverk:

1 a) Trollhätte kanalverk;

b) Trollhätte kanals ombyggnad (under anläggning);

2) Trollhätte kraftverk;

3) Trollhätte fastighetsförvaltning;

4) Diverse statens vattenfall och fastigheter inom Ålfsborgs samt
Göteborgs och Bohus län;

5) Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift å statens
järnvägar;

6) Diverse statens vattenfall och fastigheter;

7) Porjus kraftverk (under anläggning).

I den män som nya kraftverk komma att anläggas, böra dessa naturligtvis
anordnas såsom särskilda affärer. I detta hänseende omnämner vattenfallsstyrelsen,
att styrelsen samtidigt i särskild underdånig skrifvelse afgifvit
förslag till anläggning af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby vattenfall.

113

Eiksstatens uppställning.

A id beräkningen af det kapital, som skulle komma att disponeras
al livar och eu al dessa affärer, bör enligt kommitterades mening värde
äfven åsättas den staten tillhöriga vattenkraft, som icke förvärfvats
genom köp, och som därför hittills icke upptagits till bestämdt kapitalbelopp.
Härtill genmäler styrelsen, att värdesättning af ett sådant vattenfall
emellertid är en ganska vansklig sak. Det åsätta värdet bör naturligtvis
vara lika med det pris, hvartill vattenfallet skulle kunna försäljas, men detta
pris beror på flera svårberäkneliga faktorer, såsom vattenfallets läge, kommunikationerna,
den relativa lättheten att bebygga vattenfallet, afsättningsmöjligbeterna
i orten för den kraft, som af vattenfallet kan alstras, o. s. v.
Oaktadt de svårigheter, som sålunda möta en sådan värdering, hvilken
aldrig kan blifva annat än relativt godtycklig, anser vattenfallsstyrelsen densamma.
likväl böra företagas i den utsträckning sådant lämpligen kan ske.

Enligt § 1 mom. 2 c i den för vattenfallsstyrelsen gällande instruktionen
tillkommer det styrelsen att förvalta bl. a. sådana i Norrland
belägna vattenfall, som enligt särskilda bestämmelser i afvittringsförfattningarna
reserverats för statens räkning. Emellertid finnes det
icke ännu någon fullständig utredning om Indika dessa vattenfall i
själfva verket åro. Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom särskilda
nådiga bref ställt under styrelsens förvaltning vissa vattenfall, beträffande
Indika äganderätten är föremål för tvist. Enligt vattenfallsstyrelsens
förmenande, bör värdering af ett till någon af dessa båda kategorier
hörande vattenfall icke ske, förrän staten står i begrepp att tillgodogöra
sig detsamma, vare sig genom anläggning af ett eget kraftverk
eller genom utarrendering i och för vattenkraftens utnyttjande.

De vattenfall, som sålunda närmast skulle komma ifråga att värdesättas,
äro Trollhättefallen, Laholms vattenfall, Porjusfallen och Ålfkarleby
vattenfall, därest dessa sistnämnda enligt styrelsens förslag blifva
föremål för bebyggande.

Förslag till fördelning af det vattenfallsstyrelsen anförtrodda statskapitalet
på de olika affärerna är styrelsen icke nu beredd att afgifva,
utan torde detta lämpligen böra uppskjutas, tills bokslutet för innevarande
år blir färdigt; förslaget skulle då komma att afse förhållandena
vid detta års utgång.

Vattenfallsstyrelsen har tänkt sig, att till Trollhätte fastighetsförvaltning
skulle hänföras endast det vid Trollhättans samhälle belägna
sammanhängande fastighetskomplexet, och att de öfriga till Trollhätte
kanal- och vattenverk nu hörande fastigheterna Fredrikslund och Källshagen,
Sjöboda, Fridhem samt de år 1908 inköpta fastigheterna vid
Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 15

114

Riksstatens uppställning.

Departements chefen.

Vargön, Inlands pappfabrik och Lilla Edets pappersbruk skulle sammanföras
till den ofvan anförda gruppen nr 4.

Emellertid kommer det af Trollhätte fastighetsförvaltning disponerade
kapitalet att bestå icke endast af fastigheter utan äfven af vissa
fonderade medel. Genom nådigt bref den 28 juni 1907 har Eders
Kungl. Maj:t nämligen bl. a. föreskrifvit, dels att tillsammans med den
fond, som enligt nådiga brefvet den 16 juni 1905 skall bildas af köpeskillingarna
för försålda tomter med inflytande räntor, och hvilken fond
bör benämnas fonden A, skola bokföras alla de öfriga inkomster, som
inflyta från de af Nya Trollhätte kanalbolag inköpta fastigheterna vid
Trollhättan, dels att de inkomster, som genom försäljning eller annorledes
inflyta från vissa andra under styrelsens förvaltning ställda fastigheter
vid Trollhättan, skola redovisas såsom en särskild fond under
benämning fonden B. Vidare har Eders Kung]. Maj:t i samma nådiga
bref medgifvit, att af dessa fonder må bestridas de utgifter, som erfordras
för motsvarande fastigheters ordnande, tillgodogörande och underhåll,
att af fonden A må utgå ersättningar för byggnader, då sådana
skola från tomtinnehafvare lösas, samt att från denna fond må utlämnas
byggnadslån enligt vissa föreskrifter.

Enligt hvad jag inhämtat har vattenfallsstyrelsen uti särskild skrifvelse,
som är beroende på chefens för civildepartementet föredragning,
aflämnat en sammanställning af de inkomst- och utgiftsposter, som beträffande
vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde enligt styrelsens mening
borde ingå i riksstaten för år 1912, därest denna uppställes i enlighet
med kommitterades förslag med af vattenfallsstyrelsen föreslagna modifikationer.
I denna sammanställning har vattenfallsstyrelsen uppfört bruttoinkomster
och driftkostnader samt anslag till kapitalökning med särskilda
belopp för en hvar af de styrelsen underlydande verken, sålunda
fördelade som styrelsen i föreliggande utlåtande förordat.

Därest ifrågavarande inkomster, driftkostnader och anslag varda i
1912 års riksstat upptagna med den fördelning på de särskilda affärerna,
som vattenfallsstyrelsen föreslagit och hvilken jag har för afsikt att
följa vid den beräkning af vattenfallsverkens afkastning, som bör ingå
ibland statsverkets inkomster år 1912, lärer chefen för civildepartementet,
enligt hvad jag af honom inhämtat, komma att, med anledning af
kommitterades hemställan, tillstyrka, att vattenfallsstyrelsen erhåller i
uppdrag att i god tid före 1911 års utgång inkomma med förslag till ej
mindre en fördelning på de skilda affärerna af all den statsegendom,
som ligger under vattenfallsstyrelsens förvaltning, än äfven en beräkning

Riksstadens uppställning. 115

af det kapital, som efter denna fördelning'' skulle komma att disponeras
af hvar och en af dessa affärer.

Under erinran, att kommitterade hemställt, att för hvart och ett
af statens affärsdrifvande verk hela den för året afsedda kapitalökningen
skall upptagas i riksstaten såsom anslag, samt att i driftkostnad i intet
fäll må inbegripas tillökning i det af verket disponerade kapitalet,
uttalar vattenfallsstyrelsen, att denna reform måste anses vara till stor
fördel för ett lättare öfverskådande och ett riktigare bedömande af rikets
budget, men styrelsen finner sig likväl härvid böra göra ett par erinringar.
Beträffande anslag till nya anläggningar vid statens vattenfallsverk, till
utveckling af ett kraftverks distributionsnät o. d. innebär förslaget ju i
stort sedt ingen ändring af de nuvarande förhållandena. I den mån utvecklingen
af statens kraftdistribution kommit riktigt i gång och den elektriska
energiens användning blifvit allt allmännare, lär det emellertid blifva omöjligt
för vattenfallsstyrelsen att tillförlitligt beräkna, hvilka nya kraftledningar
kunna nödvändiggöras af en efter c:a två år eventuellt inträffande stegring
i efterfrågan på elektrisk energi. Vattenfallsstyrelsen torde sålunda
icke i sina anslagspetita beträffande utvecklingen af kraftdistributionsnäten
kunna uppräkna de särskilda anläggningar, till hvilka de äskade medlen
skola användas. Ej heller synes vattenfallsstyrelsen böra ställas inför nödvändigheten
att af brist på medel för anläggning af erforderliga kraftledningar
afvisa oförutsedda större afnämare af elektrisk energi, häraf följer,
att dylika anslag icke kunna annat än öfverslagsvis beräknas. Vidare måste
det ju inträffa vid ett verk, vid hvilket intet anslag för nyanläggningar
mera förekommer, men hvars affärsverksamhet befinner sig i normal
stegring, att anslag behöfves till inköp af nya inventarier och materialier
utöfver hvad som slopas och afskrifves. Ett sådant anslags storlek kan
icke heller med någon grad af tillförlitlighet beräknas så långt i förväg
som vid tiden för afgifvande! af uppgifter till statsverkspropositionen.
Äfven dylika anslag kunna således endast uppskattningsvis angifvas.
Ett annat sätt vore anvisande af förlagskapital eller dylikt, från hvilket
inköp af nya inventarier och materialier kunde få bestridas.

Hvad vattenfallsstyrelsen i detta hänseende erinrat har icke synts
mig vara af beskaffenhet att utgöra hinder för genomförandet af kommitterades
förslag, att den för hvarje år afsedda kapitalökningen skall i
riksstaten upptagas såsom anslag och icke såsom lån. Ty fullkomligt
enahanda äro förhållandena, då anslagen hafva karaktären af lån och
äro uppförda i riksgäldskontorets reglemente och icke i riksstaten. Den

Vattenfallsstyrelsen.

Departements chefen.

Fastighetsförvaltningens
lån från
handels- och
sjöfartsfonden.

Kanalverkets
bidrag till
handels- och
sjöfartsfonden.

Kommit terade.

116 Riksstatens uppställning.

föreliggande reformen afser ju i denna punkt i själfva verket föga annat
än ett sammanförande inom riksstatens ram af alla anslag till statsändamål.
Vattenfallsstyrelsen ser keller icke själf i de af styrelsen
anförda omständigheterna något hinder för genomförandet af kommitterades
förslag, hvilket styrelsen tillstyrker under angifna förutsättningar.
I sitt förslag till utgifter för kapitalökning, att uppföras i 1912 års
riksstat, har styrelsen också, enligt hvad jag inhämtat, uppfört för
Troll hatte kraftverk ett anslag för anläggning af distributionsledningar
och för därmed sammanhängande arbeten. Därest detta anslag varder
af Riksdagen å riksstaten uppfördt, lärer frågan om dess användning
blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning i samband med fastställandet
i slutet af år 1911 af vattenfallsverkets specialstater för år 1912
i den män pröfningen redan då kan verkställas och därefter uppå underdånig
anmälan af vattenfallsstyrelsen.

Genom nådiga brefvet den 10 juli 1909 har vattenfallsstyrelsen
medgifvits rätt att från handels- och sjöfartsfonden erhålla ett lån al

100,000 kronor till bestridande af vissa utgifter inom fastighetsförvaltningen.
Häraf har styrelsen under år 1909 i statskontoret lyftat 50,000
kronor. Kommitterade framhålla (sid. 73), att sedan statens vattenverk
erhållit den ställning i statsförvaltningen, som kommitterade förordat,
bör icke en sådan form af kapitalanskaffning förekomma, utan kapitalbehofvet,
i den mån det visar sig nödigt, anvisas på riksstaten samt
lånet från handels- och sjöfartsfonden återbetalas.

Vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt detta förslag, under den af kommitterade
gifna förutsättningen; och enligt hvad chefen för civildepartementet
meddelat, kommer han att i underdånighet hemställa, att Eders
Kungl. Magt måtte af Riksdagen äska motsvarande belopp under titel
kapitalökning åt fastighetsförvaltningen.

Kommitterade hafva vidare (sid. 77) erinrat, att af inkomsterna
på Trollhätte kanalverk betalas för närvarande ränta till riksgäldskontoret
å köpeskillingen för viss egendom, som inköpts från nya Trollhätte
kanalbolag. Af den återstående nettobehållningen behålles en del för
kapitalökning för verket, medan återstoden levereras till handels- och
sjöfartsfonden. I öfverensstämmelse med grunderna för budgetreformen
skulle härutinnan inträda följande förändringar: kanalverket skulle upphöra
att betala ränta till riksgäldskontoret. Ingen del af nettobehåll -

Riksstadens uppställning. 117

ningen skulle af verket disponeras för kapitalökning. Nettobehållningen,
som efter dessa förändringar komme att väsentligt öfverstiga den, som
nu levereras till handels- och sjöfartsfonden, skulle i sin helhet ingå
till statsverket såsom afkastning af det i kanalverket nedlagda statskapitalet,
För att emellertid hålla handels- och sjöfartsfonden skadeslös
borde, enligt lcommitterades mening, ett motsvarande statsbidrag till
dess utgifter uppföras på riksstaten.

Detta kommitterades förslag har af vattenfallsstyrelsen tillstyrkts,
i det att styrelsen hemställt, att under sjunde hufvudtiteln skulle å
extra stat för år 1912 uppföras ett anslag till handels- och sjöfartsfonden
till belopp af 105,000 kronor, utgörande medeltalet af de senaste
tjugu årens levereringar till handels- och sjöfartsfonden. Skulle Eders
Kungl. Maj:t icke finna uppförandet af ett dylikt extra anslag lämpligt,
anser styrelsen motsvarande belopp gifvetvis kunna öfverföras till fonden
från kanalverkets öfverskott, men styrelsen häfdar, att detta icke under
några omständigheter borde öka driftkostnaderna, ty i sådant fall skulle
verkets räntabilitet framställas i eu alldeles oriktig dager.

Denna skyldighet för kanalverket att med det belopp, som öfverstiger
vissa utgifter, årligen aflämna sitt öfverskott till handels- och
sjöfartsfonden, är grundad på det kungl. privilegium, som den 2 februari
i838 utfärdades för Nya Trollhätte kanalbolag och hvarigenom bolaget
oktrojerades att företaga och fullborda Trollhätte kanals utvidgande och
bebysgande med nya slussar in. in. Af bolaget skulle i årlig afgift erläggas
10,000 rdr banco, hvarjämte det belopp, hvarmed behållna inkomsten
öfverstege 100,000 riksdaler banco, skulle levereras till kronan.
Penna, afgift och Överskjutande vinst har sedan denna tid alltjämt ingått
till handels- och sjöfartsfonden, ehuru i viss mån ändrade bestämmelser
i fråga om vinstens beräkning sedermera blifvit gällande, t
detta hänseende erinrar jag dels om nådiga brefvet den 2 oktober 1874
och dels om de förändringar, som vidtagits i samband med statens förvärf
af kanalverket. Dessa förändrade bestämmelser återfinnas i nådiga
brefven den 16 juni 1905, angående organisation af styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk, och den 28 juni 1907 angående försäljning
af tomter från de under styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
ställda fastigheter vid Trollhättan m. m. äfvensom i Riksdagens skrifvelser
den 19 maj 1905 och den 13 maj 1907.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 19 maj 1905 och nådiga brefvet
don 16 juni samma år medgafs, att, sedan af kanal- och vattenverkets

Vattenfalls styrelsen.

Departements chefen.

118

liiksstatens uppställning.

inkomster guldits kostnaden för verkets förvaltning'' jämte utgifterna
för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten, äfvensom af samma inkomster
till riksgäldskontoret öfverlämnats 3,6 procent af den i svenska
statens 3,6 procent obligationer erlagda köpeskillingen för Trollhätte
kanalverk och viss annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom, 5,721,726
kronor 70 öre, återstoden af årliga inkomsten, med undantag af hvad som inbyter
för försäljning af tomter, skall öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden.
I sammanhang därmed beslöts, att medan de arrendeafgifter,
som inböte från jordegendomarna, skulle ingå i kanal- och vattenverkets
kassa, köpeskillingarna för försålda tomter med inbytande räntor skulle
förvaltas och bokföras såsom en särskild fond, och att af denna fond
skulle utgå ersättning för byggnader, då sådana skulle af staten från
tomtinnehafvare lösas. Tomtfondens räntor bidrogo sålunda icke ursprungligen
till den föreskrifna inbetalningen till riksgäldskontoret af
3,6 procent ränta å köpeskillingen för kanalverket, ehuruväl en afsevärd
del af denna köpeskilling belöpt på tomter och annan jordegendom,
som icke hade något direkt sammanhang med kanaldriften.

På underdånig hemställan af styrelsen för Trollhätte kanal- och
vattenverk föreslog emellertid Kungl. Magt 1907 års Riksdag en ändring
härutinnan, hvilken äfven, enligt underdånig skrifvelse den 13 maj
samma år, bifölls. Sålunda medgafs, att tomtfondens ränteafkastning
bnge tagas i anspråk jämväl för stadgad inbetalning till riksgäldskontoret
af räntan å köpeskillingen för kanalverket, dock att af fondens
ränteafkastning icke bnge för nämnda ändamål användas större belopp,
än att detsamma jämte öfrig under fonden bokförd årlig afkomst från
ifrågavarande egendom uppginge till sammanlagdt 44,280 kronor årligen,
samt att öfverskottet af den årliga afkastningen skulle tilläggas fonden.
I sammanhang härmed stadgades, att, därest Kungl. Maj:t så pröfvade
lämpligt, till riksgäldskontoret bnge inlevereras kapitalbehållning å
ifrågavarande fond, mot det att räntebetalning å motsvarande belopp
af nyssberörda köpeskilling upphörde. På grund häraf har tomtfonden
eller den s. k. fonden A. från och med år 1907 bidragit till räntebetalningen
till riksgäldskontoret med följande belopp, nämligen år 1907:
kronor 13,328:5 8; år 1908: kronor 11,252:2 1 och år 1909: kronor
13,969: 18.

Till följd häraf har det öfverskott af kanalverket, som kunnat
levereras till handels- och sjöfartsfonden, blifvit så mycket större, som
fonden A. abämnat bidrag till förräntningen af lånet, hvilket också varit
fullt riktigt, då ju detta lån upptagits för att gälda en köpeskilling,

Riksstatens uppställning. 119

som i stor utsträckning belöpt jämväl på fastigheter, som tillagts
fonden A.

Emellertid anför nu vattenfallsstyrelsen, att enär räntebetalningen
till riksgäldskontoret skulle efter budgetreformens genomförande upphöra,
så finnes det icke längre någon vägande anledning att skilja på fonderna
A. och B. Styrelsen, som i sin den 31 maj 1910 afgifna underdåniga
berättelse för år 1909 sagt sig ha för afsikt att ingå till Eders Kungl.
Maj:t med framställning om jämkning i bestämmelserna angående hvilka
fastigheter, som skola motsvara respektive fonder A. och B., föreslår
nu, att dessa må få sammanslås med det öfriga af Trollhätte fastighetsförvaltning
disponerade rörelsekapitalet till en enda fond.

Den omläggning, som budgetreformen afser att genomföra, syftar
icke till materiella förändringar, utan är af formell natur. Den rätt,
som sedan gammalt varit tillförsäkrad handels- och sjöfartsfonden att
uppbära viss del af öfverskottet från Trollhätte kanalverk, anser jag
därför icke böra rubbas. Och detta så mycket mindre, som budgetreformen
utan tvifvel kan i denna del genomföras, utan att förändrade
bestämmelser i fråga om dispositionen af kanalverkets öfverskottsmedel
ifrågasättas. I denna punkt afser nämligen denna reform endast och
allenast, att den del af öfverskottsmedlen, som med 3,6 procent ränta å köpeskillingen,
5,721,726 kronor 70 öre, hittills levererats till riksgäldskontoret,
skall från och med år 1912 inlevereras till statsverket för att ingå bland
dess inkomster. Men däraf behöfver ingalunda följa, att också den del
af dessa öfverskottsmedel, som enligt riksdagens medgifvande skola till
handels- och sjöfartsfonden levereras, nödvändigtvis behöfva öfver riksstaten
tillföras fonden. Dessa kunna och böra uppenbarligen af vattenfallsstyrelsen
levereras direkt till fonden med det belopp, som enligt
gällande bestämmelser skall för hvarje år till fonden utgå. Detta är en
fråga, som icke i någon mån kan påverka bedömandet af vattenfallsverkens
räntabilitet, hvilken därigenom hvarken blir större eller mindre,
och till belysning hvaraf vattenfallsstyrelsen för öfrigt, enligt hvad af
det föregåeude framgår, bör i särskild ordning afgifva statistiska tablåer.

Emellertid torde vid den nya uppställningen af riksstaten det belopp,
som skall tillföras handels- och sjöfartsfonden, icke böra göras
beroende af huru mycket fonden A. för tillfället kan afkasta. Fastighetsaffären
är en sak för sig, som bör hållas fullständigt skild från
kanalrörelsen. Ett ytterligare skäl härför är, att det i längden lärer
vara omöjligt att hålla den del af fastighetsaffären vid Trollhättan, som
motsvarar fonden A., skild från de öfriga delar, som omfatta de mot
fonden B. svarande samt andra nytillkomna fastigheter. Rationellast är

120

Riksstatens uppställnilig.

utan tvifvel, att af kanalverkets årliga nettobehållning till statsverketöfverföres
ett belopp, som motsvarar 3,6 procent å den del af den till
Nya Trollhätte kanalbolag erlagda köpeskillingen, som belöpte på själfva
kanalverkets fasta och lösa egendom, och att återstoden krediteras
handels- och sjöfartsfonden, under det att fastighetsförvaltningens afkastning
redovisas direkt till statsverket.

I Trollhättestyrelsens underdåniga skrifvelse den 23 oktober 1906,
hvilken lades till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års
Riksdag (nr 135), fördelades den till Nya Trollhätte kanalbolag erlagda
köpeskillingen, 5,721,726 kronor 70 öre, sålunda:

Kanalverket med tillhörande fastig -

heter.................................................

Aktier i Trollhätte badhusaktiebolag
Materialier och inventarier...................

Tomter och jordegendomar..................

kronor 4,442,347: 40
1: —
49,378: so

Säger

4,491,726: 7 o
1,230,000: —
5,721,726: 7 0

och det var sistnämnda belopp, 1,230,000 kronor, som lades till grund
för det maximibelopp, med hvilket fonden A. skulle deltaga i räntebetalningen
till riksgäl dskontoret.

Det synes därför vara fullt motiveradt, att för statsverket påräknas
3,6 procent af 4,491,726 kronor 70 öre, utgörande den på kanalverket
fallande delen af lånet, eller 161,702 kronor 16 öre, såsom afkastning
af det i kanalverket nedlagda statskapitalet, under det att fastighetsförvaltningen
vid Trollhättan får gent emot statsverket svara för förräntningen
af den del af berörda kapital, som nedlagts i dess rörelse, eller

1,230,000 kronor. Denna förräntning borde, strängt taget, lämna statsverket
44,280 kronor årligen. Om, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit,
fonden A. sammanslås med fonden B. samt till fastighetsförvaltningen,
såsom jämväl blifvit föreslaget, föres Trollhätte egnahemslånefond, och
det enligt budgetreformens princip tillika fastställes, att fastighetsförvaltningens
nettoaifästning skall tillföras statsverket, har man åstadkommit
en reglering på detta område, som synes vara enkel och
följdriktig.

Härigenom kommer visserligen, under tiden intill dess fastighetsförvaltningen
kan lämna den beräknade fulla afkastningen af 44,280
kronor, handels- och sjöfartsfonden att ha utsikt till ett något större
bidrag än enligt de nuvarande bestämmelserna skulle vara fallet, men
det vill förefalla, som om denna omständighet icke borde få stå hindrande

Riksstatens uppställning. 121

i vägen för eu reglering, som ur synpunkten af enkelhet och reda är
synnerligen eftersträfvansvärd. Det mångåriga bidraget till handels- och
sjöfartsfonden skall för öfrigt enligt gällande bestämmelser, sedan den
nya kanalen blifvit färdigbyggd, inom få år alldeles upphöra. Det gäller
alltså här i hvarje händelse endast föga afsevärda belopp.

Enligt livad jag inhämtat, har vattenfallsstyrelsen beräknat bruttoinkomsterna
för år 1912 af Trollhätte kanalverk till 620,000 kronor och
driftkostnaderna till 310,000 kronor, hvadan öfverskottet skulle komma
att uppgå till 310,000 kronor. Af detta öfverskott kan emellertid såsom
jag nyss utvecklat, icke för statsverket disponeras mer än 3,6 procent å
den del af ofvanberörda köpeskillingsbelopp, som faller å kanalverket,
eller 161,702 kronor 16 öre, under det att öfverskjutande beloppet, enligt
hvad af det föregående framgår, skall erläggas till handels- och sjöfartsfonden.
Med nämnda belopp, afrundadt till 161,000 kronor, kommer
jag att vid beräkningen af statsverkets inkomster för år 1912 upptaga
af kastningen af det kapital, som statsverket nedlagt i Trollhätte kanalverk.

Emellertid har jag tillika inhämtat af chefen för civildepartementet,
att vattenfallsstyrelsen gjort framställning om att på riksstaten för år
1912 må under utgiftsgruppen: »utgifter för kapitalökning» för kanalverkets
behof upptagas tvenne anslag: det ena för utvidgning af skeppsdockan
vid Trollhättan med 15,000 kronor och det andra för ökning
af förlag och materialier med likaledes 15,000 kronor. Då dessa utgifter,
innan budgetreformen genomförts, skolat utgå direkt af kanalverkets
inkomster, hvarigenom handels- och sjöfartsfondens andel i vinsten
blifvit minskad med motsvarande belopp anser jag det vara riktigast,
att dessa anslag anvisas att utgå från handels- och sjöfartsfonden; och
har chefen för civildepartementet meddelat, att han delar denna min
uppfattning.

Kommitterade erinra (sid. 73), att till byggnadslån åt personer,
till hvilka med äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter inom statens
egnahemsområde vid Trollhättan, skulle riksgäldskontoret, jämlikt 1908
års Riksdags beslut, tillhandahålla styrelsen för Trollhätte kanal- och
vattenverk, numera vattenfallsstyrelsen, ett lånebelopp af intill 400,000
kronor. Kommitterade hemställa (sid. 95), att denna statsverket tillhöriga
fond, som borde förblifva under vattenfallsstyrelsens förvaltning,
i budgethänseende likställes med de under statskontorets förvaltning
stående utlåningsfonderna.

Detta förslag är af vattenfallsstyrelsen afstyrka under hänvisning
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 16

122 Riksstatens uppställning.

till livad af styrelsen, enligt hvad jag nyss omförmält, erinrats om
fonderna A och B samt till den omständigheten att, enligt kommitterades
förslag, nettoafkastningen af fastighetsförvaltningen ej längre
skulle få tillföras fonderna, utan inlevereras till statsverket. Då
fondernas disponibla kapital således endast skulle bestå af afbetalningarne
å köpeskillingarna och byggnadslånen, vore detta kapital
otillräckligt för de angifna ändamålen. Vattenfallsstyrelsen fäster
därför Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att det under
de närmaste åren lärer blifva erforderligt, att anslag anvisas å riksstaten
till förstärkning af Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital.
Styrelsen ställer emellertid i utsikt, att detta kapital kan sedermera,
sedan afbetalningar å köpeskillingar och byggnadslån influtit i
rikligare mån, återbetalas till statsverket.

Därigenom skulle det i fastighetsförvaltningen bundna kapital
delvis blifva lösgjord t för användning till annan kapitalplacering eller
till afbetalning å statsskulden.

I den sammanställning af inkomst- och utgiftsposter, som styrelsen
enligt hvad jag nyss omförmält aflämnat, har styrelsen också upptagit
ett anslag till förstärkande af fastighetsförvaltningens rörelsekapital med

100,000 kronor, att utöfver det belopp af 50,000 kronor, som, enligt
hvad jag tidigare omförmält, kommer att äskas för återbetalande af
ett lån från handels- och sjöfartsfonden, uppföras i 1912 års riksstat
under utgiftsgruppen: »utgifter för kapitalökning».

Efter att hafva erinrat därom att »Trollhätte egnahemslånefond», såsom
konunitterade också uppmärksammat, i viss mån fått tjäna som rörelsekapital
för fonden A, hvilkct synts styrelsen ganska naturligt, då äfven
denna fond i stor utsträckning är använd till byggnadslån och gäller
just samma förvaltningsgren, hemställer styrelsen tillika, i syfte att stäi-ka
fastighetsförvaltningens rörelsekapital, att de från riksgäldskontoret erhållna
byggnadslånemedlen måtte få sammanslås med Trollhätte fastighetsförvaltnings
öfriga kapitaltillgångar. Genom bifall till detta styrelsens
förslag skulle äfven vinnas den fördelen, att allt hvad som i det af
kommitterade framlagda förslaget till riksstat förekommer under rubriken
»statens utlåningsfonder» skulle stå under statskontorets förvaltning.

Enligt hvad jag af chefen för civildepartementet inhämtat, har han
för afsikt att tillstyrka detta vattenfallsstyrelsens förslag, hvarigenom de
under beteckningen »Trollhätte egnahemslånefond» från riksgäldskontoret
erhållna byggnadslånemedel icke längre komme att betraktas såsom en
särskild utlåningsfond. I följd häraf påkallar kommitterades hemställan i
fråga om Trollhätte egnahemslånefond icke vidare yttrande från min sida.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att ytterligare en omständighet vore
att härvid taga i betraktande. I nådigt bref den 27 november 1908

Riksstatens uppställning. 123

har heders Ivungl. Maj:t föreskrifvit, att i tomtafgift för med tomträtt
upplåtna tomter skall årligen erläggas dels så stort belopp, att staten
har skälig afkastning af tomten äfvensom minst 4 procent ränta å de
nedlagda kostnaderna, dels ock en så stor summa, att genom densamma
jämte ränta på ränta efter 4 procent bildas ett kapital, motsvarande den
löseskilling, som staten skall vid upplåtelsetidens slut erlägga för de å
tomten befintliga byggnaderna. Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreskrifvit,
att de erlagda tomtafgifterna skola ingå till de i nådiga brefvet
den 28 juni 1907 bestämda fonder, från livilka äfven de framtida lösebeloppen
skola utbetalas. Detta innebär emellertid en kapitalökning.
Man skulle då kunna sätta i fråga att låta den sist omnämnda delen af
tomträttsafgifterna ingå till eu särskild fond. Emellertid är det icke
säkert, att man alltid kan påräkna de ränteinkomster, som skulle vara
erforderliga för att den sålunda samlade fonden skulle blifva tillräcklig
för sitt ändamål. Vattenfallsstyrelsen föreslår därför såsom en enklare
utväg, att tomträttsafgifternas hela belopp (naturligtvis med afdrag af
driftkostnaderna) måtte få inlevereras till statsverket, och att de omnämnda
lösebeloppen för byggnader måtte få utbetalas från det af Trollhätte
fastighetsförvaltning disponerade rörelsekapitalet.

Denna angelägenhet synes närmast vara eu bokföringsfråga, och
enligt hvad jag af chefen för civildepartementet inhämtat har han för
afsikt att tillstyrka detta vattenfallsstyrelsens förslag.

Slutligen fäster vattenfallsstyrelsen uppmärksamheten därpå, att
styrelsen fått sig anförtrodda vissa uppgifter, hvilka icke kunna inrangeras
under statens affärsverksamhet. Sålunda har 1910 års Riksdag
på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp af 27,000 kronor för påbörjande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk
förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall. Vidare har
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 juli 1910 ställt en del af
det sålunda anvisade anslaget till vattenfallsstyrelsens förfogande samt
förordnat, att ledningen af arbetet skall handhafvas af styrelsen.

I likhet med vattenfallsstyrelsen anser också jag, att vattenfallsverkets
behandling i budgethänseende såsom ett affärsverk icke lägger
hinder i vägen, att allt fortfarande dylika anslag få för sina respektive
ändamål disponeras af vattenfallsstyrelsen och utan sammanblandning
med de medel, som tillhöra vatten fallsverkets fond, redovisas under utgiftsgruppen:
»verkliga utgifter» på statsregleringsfondens konto.

Såsom jag i det föregående omförmält, innefattar den ifrågasatta
budgetreformen en ingripande förändring därutinnan, att statens skogs -

Statens

domäner.

Kommitterade.

124 Riksstatens uppställning.

förvaltning och förvaltningen af statens jordbruksdomäner skulle sammanslås
för att utgöra ett statens affärsverk och i budgethänseende behandlas
såsom en »statens domäners fond». Kommitterade yttra härom
följande:

Afkastningen af statens domäner återfinnes i nuvarande riksstat
och rikshufvudbok under tvenne särskilda inkomsttitlar: arrendemedel
och skogsmedel.

Arrendemedlen härflyta af domänstyrelsens och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förvaltning af jordbruksdomänerna och skogsmedlen
af domänstyrelsens förvaltning af statens skogar. Utgifterna för dessa
förvaltningar bestridas från särskilda å riksstaten uppförda utgiftsanslag.

Genom denna söndersplittring af inkomsterna från och utgifterna
för domänförvaltningen kan man hvarken af riksstat eller räkenskaper
erhålla någon samlad öfverblick öfver dessa näst statens järnvägar ur
affärssynpunkt mest betydande af statens affärsgrenar. Icke heller kunna
under sådana förhållanden i rikshufvudboken redovisas de betydande
produktiva kapitaltillgångar, som representeras af statens domäner.

Den ständigt fortgående tillökningen af statens skogsbesittning
äfvensom förbättringen af skogsvården och ett allt fullständigare tillgodogörande
af skogsprodukterna jämte stigande virkespriser äro faktorer,
som samverka för att i framtiden ge denna skogsförvaltning eu
allt mer betydande plats i statens finanser. En närmare undersökning
visar tillika, att förvaltningen af jordbruksdomänerna i detta hänseende
icke lämpligen kan skiljas från skogs förvaltningen, utan att dessa båda
närbesläktade delar af statens affärsverksamhet böra organiseras till en
gemensam domänförvaltning.

Härför tala icke blott rent teoretiska skäl, utan äfven de praktiska
svårigheter, som resa sig mot ett särskiljande.

För det första äro nämligen äfven statens jordbruksdomäner att
betrakta som eu inkomstgifvande förmögenhet, hvars förvaltande icke
tillhör det egentliga statsverket. Redan af detta skäl är det lämpligt,
att förvaltningen af jordbruksdomänerna erhåller den ställning, som
kommitterade velat ge åt ett statens affärsverk. Därtill kommer, att
gränsen mellan statens jordbruksdomäner och skogar är i hög grad
obestämd och skiftande. Till jordbruksdomänerna hör icke så litet skog.
Delvis ingår denna skog i arrendet, men delvis är den också förbehållen
kronan, hvarvid arrendatorn har viss utsyningsrätt. Arrendesummans
storlek är under sådana förhållanden i viss mån beroende på den med
arrendet följande rätten till virkesfångst. I statens arrendemedel ingår
därför till en viss utsträckning eu inkomst, som faktiskt härrör af skog.

Riksstatens uppställning. 125

Gränsen mellan hvad som bokföres som arrendemedel och skogsmedel
kan också lätt förskjutas, om rätten till skogsfångst i nya arrendekontrakt
bestämmes olika. I skogsmedlen ingår vidare en särskild post
»arrendemedel», utgörande arrenden för jordbrukslägenheter inom kronoparkerna.
Till denna post komma också i framtiden arrenden för skog-storpen
att ingå. Dessutom förekommer ofta, att jordbruksdomäner eller
delar af dem afsättas till kronoparker eller tilläggas angränsande kronoparker.
Därigenom förskjutes ytterligare gränsen mellan statens besittning
af jordbruksdomäner och dess besittning af skogar. I största utsträckning
sker detta genom att mindre jordbruksdomäner försäljas och försäljningsmedlen
användas till inköp af skog.

Det framgår häraf, att förvaltningen af statens jordbruksdomäner
så intimt sammanhänger med skogsförvaltningen, att dessa båda förvaltningar
måste betraktas som grenar af en och samma affär. Förvaltningen
af statens samtliga domäner synes därför böra behandlas såsom
ett enda affärsdrifvande verk, som under namn af »statens domäner»
står under domänstyrelsens ledning. Inom detta verk bör åtskillnad
göras mellan förvaltningen af jordbruksdomäner och förvaltningen af
skogar, och böra dessa förvaltningsgrenar i verkets bokföring särskiljas.

De allmänna regler, kommitterade föreslagit beträffande behandlingen
i budgethänseende af statens affärsverksamhet, skulle också tilllämpas
för detta affärsverk. I rikshufvudboken skulle alltså ett särskildt
konto uppläggas för »statens domäners fond», utvisande bland annat det
för denna fond disponerade kapitalet. Därvid skulle då i särskilda
summor anges kapitalvärdena af jordbruksdomänerna och af skogarna.

Kommitterade hemställa alltså (sid. 79), att statens utarrenderade
jordbruksdomäner helt och hållet läggas under domänstjorelsens förvaltning
för att tillsammans med statens skogar utgöra en »statens
domäners fond», hvilken skall i riksstat och räkenskaper behandlas på
enahanda sätt, som är af kommitterade föreslaget beträffande statens
järnvägar m. fl. statens produktiva fonder.

Då emellertid en sådan omläggning med nödvändighet icke blott
förutsätter, att särskilda värden åsättas statens samtliga domäner, utan
äfven betingar vissa administrativa förändringar, torde det blifva erforderligt,
att, därest hvad kommitterade föreslagit vinner afseende, eu
särskild utredning i sådant hänseende verkställes.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet har jag
redan förordat kommitterades förslag samt jämväl yttrat mig om

Departementschefen.

126 Biksstatens uppställning’.

sättet för beräknande af driftkostnaderna för förvaltningen al statens
domäner.

Då jag till fullo delar den uppfattning, som beträffande dessa
domäner kommit till uttryck i kommitterades utlåtande, skulle jag icke
hafva tvekat att tillstyrka förslaget, äfven om det komme att medföra
afsevärda förändringar inom domänstyrelsens administration. Dessa
förändringar torde emellertid icke behöfva med nödvändighet sträcka
sig väsentligt längre än till arrendemedlens uppbörd, som hittills af
länsstyrelserna redovisats till statsverket, under det att de efter budgetreformens
genomförande skulle redovisas till domänfonden, som skulle
förvaltas af domänstyrelsen, dit skogsmedlen förut ingå. Att vissa omläggningar
i domänförvaltningens räkenskapsväsende komma att betingas
af dess sålunda förändrade ställning är själfifallet. Sådana omläggningar äro
emellertid redan förut ifrågasatta. Jag har nämligen inhämtat, att den
kommitté, som den 2G september 1902 erhöll nådigt uppdrag att afgifva
yttrande om de ändringar i då gällande bestämmelser rörande bokföringen
i statskontoret, hvilka kunde anses påkallade, äfvensom framställa förslagom
sådana ändringar i de särskilda ämbetsverkens bokföring, som kunde
föranledas af en föreslagen eller utvidgad bokföring i statskontoret,
någon tid under innevarande och nästföregående år varit sysselsatt med
undersökning och uppgörande af förslag beträffande bokföringen hos
domänstyrelsen och densamma underlydande tjänstemän och myndigheter.
Detta arbete har emellertid af brutits i afvaktan på Eders Kung!. Maj:ts
beslut i fråga om de förslag, som framställts i nu föreliggande kommittébetänkande
i fråga om inrättandet af eu utanför den egentliga statsförvaltningen
ställd domänfond. Det arbete, som af nämnda kommitté
redan är utfördt, lärer emellertid kunna åtminstone delvis tillgodogöras
den förändrade bokföring hos domänförvaltningen, som kan påkallas af
dess omläggning till ett affärsverk. Och torde de i främsta rummet
uppbörden, kassaväsendet och bokföringen afseende administrativa förändringar,
som påkallas af den nu ifrågavarande omläggningen, få
upptagas till pröfning, sedan själfva hufvudfrågan blifvit afgjord.

Såsom kommitterade erinrat, kommer det också att blifva nödvändigt,
att en värdering af samtliga domänfonden tillhöriga fastigheter
vid 1911 års slut företages, och lärer Eders Kungl. Maj:t, uppå förnyad
föredragning af denna fråga, så snart riksstaten för år 1912 blifvit fastställd,
vilja förordna om en utredning i sådant hänseende.

Riksstatens uppställning. 127

I samband med frågan om den budgetära behandlingen af statens Köpeskiidomäner
hafva kommitterade erinrat, att förutom de medel, hvilka, enligt såldT mindre
hvad nyss är omförmäldt, under särskilda inkomst- och utgiftstitlar kronopåräknas
i riksstaten och påverka statsregleringen, inflyta också andra ^enheter,
statsinkomster och bestridas andra statsutgifter i samband med domänförvaltningen,
ehuru helt och hållet utanför riksstaten och med en däraf
betingad särställning i rikshufvudboken. Kommitterade syfta bär på de
köpeskillingar, som erhållas vid försäljning af mindre kronoegendomar
å landet samt af områden tillhörande inköpta skogsegendomar. Dessa
köpeskillingar inflyta hos länsstyrelserna, hvarifrån de genom statskontoret
inlevereras till riksgäldskontoret, som har att hålla dem Kungl.

Maj:t tillhanda för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark. Sådana köpeskillingar, som på grund af gällande köpeaftal ännu
icke hunnit inbetalas, balanseras såsom en statsverkets tillgång på statsregleringsfonden.

Då denna försäljning af domäner i själfva verket endast är en
omvandling från fast till rörligt af ett bestående kapital, som i form af
kontanta medel reserveras för att vid lägligt tillfälle återföras till fast,
synes den hittillsvarande omständliga behandlingen af dessa tillgångar
efter inrättandet af en domänfond böra blifva en annan och enklare.

I stället för att i sin kontanta del bevaras hos riksgäldskontoret
intill dess nya inköp skola äga rum, synas de valutor, som uppstå vid
dylika försäljningar, böra alltjämt kvarblifva hos domänfonden, dit de
principenligt höra. Dessa valutor, som komma att bestå dels af kontanta
medel, innestående å domänstyrelsens girorälcning i riksbanken, och dels
af oguldna köpeskillingsreverser, tillhöra alltjämt domänfonden, och då
inköp för sådana medel af skogbärande mark äger rum, kommer denna
marks värde att ingå i domänfonden, som genom denna omflyttning
från löst till fast kapital icke till sin storlek påverkas.

Någon erinran synes icke kunna göras däremot, att de kontanta
medlen efter denna omläggning komma att innestå i riksbanken för
domänfondens i stället för, såsom nu, för riksgäldskontorets räkning och
ej heller däremot, att de icke kontanta, tillsvidare endast i köpeskillingsreverser
förefintliga valutorna komma att balanseras såsom tillgångar
på domänfonden i stället för såsom nu på statsregleringsfonden.

De kontanta medlen uppgå nämligen vid hvarje tid till föga betydande
belopp och innestå i hvarje fall å giroräkning i riksbanken intill dess
de ställas till Eders Kungl. Maj:ts disposition. Om statens fordringar på
köpeskillingsreverser balanseras såsom tillgångar bland statsregleringsfondens
eller bland domänfondens medel är synbarligen af intresse

Ämbetsverken.

Departements chefen.

Statens ut
låniisgsfonder.

128 Riksslatens uppställning.

endast derutinnan att de, om de balanseras på den senare fonden, återfinnas
inom det område af statsförvaltningen, dit de verkligen höra.
Genom det af kommitterade föreslagna sättet för dessa köpeskillingars
bokförande vinnes, att ingen förändring äger rum i domänfondens bokförda
kapitalbehållning, annat än i den mån vinst uppstått vid försäljningen.
Vid försäljning minskas jordbruksdomänernas kapitalvärde med
det saluvärde, som vid den nyss omnämnda allmänna uppskattningen
varit åsatt de försålda domänerna och med hvilket dessa således ingått
i jordbruksdomänernas specialfond. Däremot ökas de reserverade försäljningsmedlens
specialfond med försäljningssumman. Vid inköp af
skog minskas åter denna fond, men eu motsvarande ökning inträder i
den specialfond, som representerar statens skogar.

Kommitterade hemställa alltså (sid. 81), att då efter inrättandet af
en statens domäners fond och dennas behandling i budgethänseende
såsom ett affär sd rifvande verk, försäljningsmedel för statens jordbruksdomäner
uppstå, dessa skola å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken
insättas och i styrelsens räkenskaper redovisas såsom en tillgång för
nämnda fond under titel »reserverade försäljningsmedel» intill dess desamma,
enligt Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, få
disponeras till inköp för domänfondens räkning af lämpliga fastigheter.

Detta kommitterades förslag har tillstyrkts af såväl fullmäktige i
riksgäldskontoret som statskontoret, hvarförutom domänstyrelsen icke
gjort någon erinran däremot.

Enär chefen för jordbruksdepartementet meddelat, att han kommer
att sedermera tillstyrka Eders Ivungl. Maj:t att göra nådig framställning
till Riksdagen om sådana förändringar i bestämmelserna om berörda
försäljningsmedel, som af kommitterade föreslagits, påkallar denna fråga
intet vidare yttrande från min sida.

Jag bär förut redogjort för principerna för kommitterades förslag
i fråga om den budgettekniska behandlingen i allmänhet af utlåningsfonderna
och skall nu något uppehålla mig vid reformens speciella
verkningar för eu hvar af dessa fonder.

Till dessa hafva kommitterade hänfört jämväl äldre odlingslånefonden.
Enligt nu gällande bestämmelser är denna fond ställd på afskrifning,
i det att de till densamma ingående annuiteterna omföras

Riksstatens uppställning. 129

till nja odlingslånefonden och alltså tjäna till kapitalökning för denna.
Kommitterade anse, att denna omföring, i hvad den rör kapitalbetalningarna,
bör fortgå, till dess hela den äldre fonden är öfverförd till
den nya, hvaremot fondens behållna ränteinkomst bör tillgodoföra^
statsregleringen. Kommitterade föreslå alltså (sid. 96), att den äldre
odlingslånefonden likställes med öfriga under statskontorets förvaltning
liggande utlåningsfonder, med undantag att till fonden inflytande kapitalbetalningar
omföras till nya odlingslånefonden.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 14 innevarande månad, med
beräkning af statsverkets inkomster för år 1912, har statskontoret meddelat,
att annuiteterna å äldre odlingslånefonden kunna för nämnda år
approximativt beräknas uppgå till 144,000 kronor, och lära däraf belöpa
90,000 kronor å räntor och 54,000 kronor å kapitalafbetalningar. Då,
med undantag för ett enda lån, årlig ränteuppdebitering å denna fond
icke vidare förekommer, i det nämligen alla för ett lån belöpande räntor
upp debiterats, så snart utslag om dess återbetalning blifvit meddeladt,
torde det i bokföringshänseende medföra vissa svårigheter att i fråga
om denna fond särskilja ränta och kapital.

Emellertid finner jag det icke vara af budgetreformen i öfrigt
oundgängligen påkalladt att behandla denna fond på enahanda sätt som
statens utlåningsfonder. Äldre odlingslånefonden tillföres icke kapital
genom lån från riksgäldskontoret och har icke heller uppkommit genom
lånemedel. Det kan icke ifrågasättas att hädanefter förstärka densamma
genom anslag å riksstaten. Dess enda uppgift är att, i mån
som annuiteter inkomma, med dessa förstärka nya odlingslånefondens
kapital. Det skulle därför kunna ifrågasättas, om icke äldre odlingslånefonden
lämpligen kunde sammanslås med nya odlingslånefonden i
stället, för att alltjämt föras som en särskild fond. Ett beslut härom
torde emellertid böra föregås af en utredning af alla de på frågan inverkande
förhållanden, och lärer en sådan utredning böra anförtros åt
statskontoret. Intill dess denna fråga kan upptagas till pröfning, synes
det emellertid vara lämpligast, att äldre odlingslånefonden bokföres bland
öfriga af statskontoret förvaltade fonder, hvilka icke stå i relation till
budgeten och hvilkas kapital icke redovisas bland statskapitalet, samt
att dess annuiteter, på sätt hittills ägt rum, tillföras nya odlingslånefonden
vid sidan af riksstaten.

I samråd med chefen för jordbruksdepartementet, har jag kommit till
den uppfattning, att kommitterades förslag i denna punkt icke bör föranleda
annan åtgärd, än att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 17

130 Riksstatens uppställning.

att inkomma med yttrande, huruvida icke äldre odlingslånefonden lämpligen
borde sammanföras med nya odlingslånefonden till en fond.

Nya odlingslånefonden. Denna fond hade vid 1909 års utgång en
kapitalbehållning af 11,918,341 kronor 73 öre. Häremot svarade en
skuld till riksgäldskontoret till belopp af 4,338,227 kronor 81 öre.
Enligt en vid statskontorets åberopade underdåniga skrifvelse den 14
december 1910 fogad tablå, med approximativa uppgifter rörande vissa
fonder, kan fondens skuld till riksgäldsverket beräknas vid 1911 års
slut uppgå till oförändradt belopp. Tid efter annan, senast enligt underdånig
skrifvelse den 26 maj 1908 för åren 1909—1913, har Riksdagen
medgifvit, att till odlingslånefonden finge årligen ej mindre ingå
de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,
i mån af behof och uppå rekvisition af Eders Kung!. Maj:t,
öfverlämnas medel till så stort belopp, som jämte de till fonden ingående
annuiteter kunde erfordras till fjdlande af högst eu miljon kronor årligen.
Riksgäldskontoret skall af fondens medel erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som genom lånemedlens öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret
förorsakas. Denna ränteutgift beräknas för närvarande
efter en räntefot, som vid 1911 års slut skulle utgöra: 3,7 5 procent
å 1,485,302 kronor 83 öre och å skulden i öfrigt 4 procent. Vid öfverlämnande
till fonden af medel till fyllnad i det kapital, som är afsedt
att från fonden utlånas, tillkännagifver riksgäldskontoret för statskontoret
storleken af den räntefot, efter hvilken godtgörelse skall erläggas. Häri
skulle nu, på sätt förut framhållits, inträda den förändring, att riksgäldskontorets
fordringar å fonden skulle öfvertagas af statsverket och det
i fonden placerade statskapitalet odeladt bokföras som tillgång å fonden,
under det att riksgäldskontoret finge af det förslagsanslag, som uppföres
å riksstaten till förräntning af statsskulden, bestrida sina ränteutgifter
för de medel, som tillhandahållits fonden.

De senast meddelade bestämmelserna för utlåningsrörelsen återfinnas
i nådiga kungörelsen den 14 juni 1901. De utlämnade lånen äro
under de tre första åren räntefria. Under de tre därpå följande åren
beräknas en ränta af 3,6 procent å lyftade belopp, hvilken ränta vid
tidsperiodens slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda
uppkommande kapitalbeloppet erlägges från och med det sjunde året
efter första lyftningsdagen, till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet
af 6 procent, däraf såsom ränta 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet.

A fonden uppdebiteras alltså dels räntor att tilläggas kapitalet,
Indika år 1909 uppgingo till 54,805 kronor 85 öre, och dels för amor -

Riksstatens uppställning. 131

terings tid eu belöpande räntor, hvilka samma år utgjorde 364,602 kronor
72 öre. Dessa senare räntor hafva, såsom af det nyss sagda framgår,
upplupit jämväl å kapital, som bildats af räntor för lån under fjärde —
sjätte året från lyftningsdagen.

Efter genomförandet af budgetreformen blir det uppenbarligen endast
för amorteringstiden belöpande räntor, som kunna och böra tillföras
statsverket.

Dessa räntor hafva i statskontoret beräknats för år 1912 uppgå
till 300,000 kronor; och liar jag för afsikt att vid framläggande af beräkningen
af statsverkets inkomster för nämnda år upptaga detta belopp
såsom nya odlingslånefondens afkastning.

Chefen för jordbruksdepartementet har meddelat, att han kommer
att hemställa om uppförande under gruppen: »utgifter till kapitalökning»
för denna fond af ett anslag för år 1912 till belopp af 524,000 kronor.
Riksdagen har nämligen, såsom redan är erinradt, enligt åberopade underdåniga
skrifvelse den 26 maj 1908, medgifvit en utlåning från fonden
under år 1912 af 1,000,000 kronor. Efter budgetomläggningen kommer
emellertid enligt från statskontoret meddelad uppgift 332,000 kronor
att under sagda år tillföras fonden i form af amortering å dess egna
lån och 144,000 kronor i annuiteter från äldre odlingslånefonden. Det
erfordras alltså ytterligare 524,000 kronor, för att fonden skall under år
1912 kunna fylla en utlåning af 1,000,000 kronor.

De bestämmelser, som för tiden efter år 1911 meddelats dels om
läggandet till fondens kapital af de till statskontoret inflytande annuiteterna
å från fonden utlämnade odlingslån, i den mån dessa annuiteter
utgöras af räntebetalningar, dels om fyllnadsmedels tillhandahållande
från riksgäldskontoret i annan omfattning, än hvad här ofvan angifvits, dels
slutligen om räntebetalning till riksgäldskontoret, lära, vid godkännande
af den här utvecklade planen, få anses af sig sjkifva förfalla, hvarförutom
Eders Kung!. Maj:t, efter det budgetreformen blifvit af Riksdagen
beslutad, torde, uppå förnyad underdånig föredragning, meddela föreskrift
om det förändrade bokföringssättet af fondens kapital.

Lånefonden för torf industriens understödjande. Riksdagen bemyndigade,
enligt underdånig skrifvelse den 10 maj 1902, riksgäldskontoret
att, till bildande af en lånefond för torfindustriens understödjande, i
mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 1,500,000
kronor samt medgaf, att de kapitalbetalningar, som skulle å de från
fonden utgående lånen verkställas, finge intill utgången af år 1908 tillläggas
fonden. Därvid stadgades, bland annat, att å lyftadt lånebelopp
skulle erläggas ränta från lyftningsdagen med fyra procent. Inflytande

132 Riksstatens uppställning.

räntor skulle af statskontoret inlevereras till riksgäldskontor! Genom
nådig kungörelse den 21 november 1902 fastställde Kungl. Maj:t allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och åtnjutande af lån
från fonden. Enligt underdånig skrifvelse den 10 april 1907 har Riksdagen
dels bemyndigat riksgäldskontor t att för höjning af fonden, i
män af behof, tillhandahålla statskontoret utöfver de af Riksdagen redan
anvisade medel en summa af högst 2,000,000 kronor, dels ock medgifvit,
att de kapitalafbetalningar, som enligt gällande bestämmelser
skulle verkställas å lån, som erhållits från fonden, finge, oafsedt om de
afsåge lån, som beviljats af sistomförmälda medel, eller lån, som utgått
af fondens öfriga tillgångar, intill utgången af år 1913 tilläggas fonden.

Denna fonds behållning iitgjorde vid 1909 års slut 3,477,393 kronor
58 öre, hvaremot svarade en skuld till riksgäldskontoret å 3,392,458
kronor 08 öre.

I åberopade uppgift från statskontoret beräknas fondens skuld
till riksgäldskontoret vid 1911 års slut komma att utgöra 3,500,000
kronor och att de utlånta medlen vid samma tid utgöra enahanda belopp.
De för år 1912 belöpande räntorna från låntagare beräknas uppgå
till 135,000 kronor. Med sistnämnda belopp har jag för afsikt att
vid inkomstberäkningen för nämnda år upptaga fondens afkastning.

Därest föreliggande förslag till utlåningsfondernas budgettekniska
behandling varder bifallet, kommer däraf bestämmelsen i Riksdagens
åberopade underdåniga skrifvelse den 10 maj 1902 om inlevereringen
till riksgäldskontoret af inflytande räntor att af sig själf förfalla, lärande
Eders Kungl. Maj:t vilja därefter jämväl i fråga om bokföringen af
denna fonds kapitaltillgångar meddela af de förändrade förhållandena
betingade föreskrifter.

Egnahem slånefonden. Med bifall i hufvudsak till hvad Kungl. Magt i
nådig proposition föreslagit angående län af statsmedel för beredande af tillfälle
för arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, medgaf Riksdagen,
enligt underdånig skrifvelse den 14 maj 1904, att under åren 1905
—1909 finge af Kungl. Maj:t disponeras högst 10,000,000 kronor att
såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap samt för ändamålet särskild!
bildade aktiebolag och föreningar (låneförmedlare), hvilka ville genom
utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare tillfälle
att på landsbygden förvärfva egna hem, samt bemyndigade riksgäldskontoret
att under nämnda år tillhandahålla statskontoret högst 10,000,000
kronor för bildande af eu egnahemslånefond att för ofvan angifna ändamål
användas.

Enligt underdånig skrifvelse den 28 maj 1908 medgaf Riksdagen,

Riksstatens uppställning. 138

uppå nådig proposition, att till egnahemslånefonden finge under hvart
och ett af åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande ränteoch
kapitalbetälningar å från fonden utlämnade lån. Tillika bemyndigades
riksgäldskontoret att, på rekvisition i mån af behof, till egnahemslånefonden
öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad Riksdagens
år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föranledde, ett belopp
af högst 800,000 kronor, än äfven för hvart och ett af åren
1909—1913 medel till så stort belopp, som funnes erforderligt för att
tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalbetalningar ä
utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl bestrida den
fonden åliggande utgift till godtgörelse åt riksgäldskontoret för den
räntekostnad, som genom medels öfverlämnande ■ till fonden för riksgäldskontoret
förorsakades, och, under år 1909, bidrag till låneförmedlare
för betäckande af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader
och möjliga förluster, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren
på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års
början häftat, som och tillgodose ett årligt lånebehof af 5 miljoner kronor.

I samband därmed fastställdes genom nådiga kungörelsen den 13
juni 1908 förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den af
staten utöfvade egnahemslånerörelse.

Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af egnahemslån,
förräntas med 3,6 procent om året.

Riksdagen förklarade sig redan år 1904 icke förbise, att genom
dessa anordningar fondens kapital småningom torde komma att minskas,
men ansåg denna omständighet icke vara ägnad att väcka betänkligheter.

I skrifvelse till statskontoret den 23 mars 1905 meddelade Riksgäldskontoret,
att ränta å såväl det då anordnade beloppet som de medel,
hvilka ytterligare komme att från riksgäldskontoret öfverlämnas till fonden,
borde, intill dess fullmäktige funne ändring vara af förhållandena påkallad
och därom lämnade statskontoret underrättelse, riksgäldskontoret
godtgöras med 3 SU procent att af statskontoret vid slutet af hvarje
kalenderår till riksgäldskontoret inbetalas.

Den 30 december 1907 meddelade riksgäldskontoret, att räntan
skulle utgå med 4 procent.

Såsom af det föregående framgår, utgingo förvaltningsbidragen att
börja med af fondens medel. Men vid 1909 och 1910 årens riksdagar
uppfördes anslag på riksstaten för detta ändamål.

Fondens behållning uppgick vid 1909 års slut till 15,162,902 kronor

184 Riksstatens uppställning.

40 öre, och dess skuld till riksgäldskontoret till 15,350,359 kronor 10
öre, hvadan fonden utvisade en brist af 187,456 kronor 70 öre.

Enligt det föreliggande förslaget skulle nu fondens ränteafkastning
med afdrag af dess driftkostnader beräknas i riksstaten och därmed
tillföras statsregleringsfonden, under det att den kapitalförstärkning,
som i och för utlåningen vore erforderlig, skulle uppföras i riksstaten
som utgift till kapitalökning och tillföras egnahemslånefonden från statsregleringsfonden.
Räntegodtgörelsen från fonden till riksgäldskontoret
skulle upphöra, under det att riksgäldskontoret skulle erhålla medel till
förräntningen från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till räntor
å statsskulden i sin helhet. Tillika skulle det statens kapital, som är
i fonden nedlagdt, bokföras som dess tillgång.

De räntor, som skola för fonden debiteras, kunna, enligt åberopade
uppgift från statskontoret, beräknas år 1912 uppgå till omkring 950,000
kronor. Enligt hvad jag af chefen för jordbruksdepartementet inhämtat,
kommer han att föreslå de såsom driftkostnader utgående förvaltningsbidragen
till 110,000 kronor. Med anslutning härtill har jag för afsikt
att vid beräkningen af statsverkets inkomster upptaga afkastningen år
1912 af egnahemslånefonden till 840,000 kronor.

Enligt Riksdagens åberopade underdåniga skrifvelse den 28 maj
1908 har, såsom redan är omförmäldt, medgifvits, att från fonden finge
under år 1912 utlämnas lån till ett sammanlagdt belopp af 5,000,000
kronor; och har jag af chefen för jordbruksdepartementet inhämtat, att
han har för afsikt att hemställa om sagda belopps uppförande å riksstaten
för nämnda år såsom kapitalökning för ifrågavarande fond.

De bestämmelser, som meddelats dels om läggandet till fondens
kapital af de till statskontoret inflytande annuiteterna å från fonden
utlämnade egnahemslån, i den mån dessa annuiteter utgöras af räntebetalningar,
dels om fyllnadsmedels tillhandahållande från riksgäldskontoret
till egnahemslånefonden äfvensom om räntebetalning till riksgäldskontoret,
lära, för så vidt de afse tiden från och med år 1912,
i och med den föreslagna budgetreformens godkännande få anses af
sig själfva förfalla; och torde Eders Kung!. Maj:t sedermera, uppå förnyad
föredragning, meddela erforderliga föreskrifter beträffande bokföringen
af fondens kapital.

Norrländska nyodling sfonden. Uppå därom gjord underdånig framställning
beslöt Riksdagen enligt skrifvelse den 23 maj 1906, att en
särskild fond å 300,000 kronor skulle inrättas för befrämjande af uppodling
af jord i Norrland och Dalarne, från hvilken fond i mån af tillgång
lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som för -

Biksstatens uppställning. 135

klarat sig villigt att utlämna låneunderstöd till jordbrukare i nämnda delar
af landet för uppodling'' af till åker lämplig mark. Inflytande räntor å de från
fonden utlämnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans med fondens
öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål. Fonden
skulle af statskontoret förvaltas, och riksgäldskontoret bemyndigades att
för ändamålet i mån af behof under år 1907 tillhandahålla statskontoret
ett belopp af högst 100,000 kronor. I fråga om erhållande och tillgodonjufande
af lån ur fonden fastställdes vissa allmänna villkor och bestämmelser,
bland hvilka jag torde böra i detta sammanhang erinra därom, att
hushållningssällskap eller landsting beviljadt lån från fonden åtnjutes
räntefritt första året, under hvilket lånet innehafves, men därefter erlägges
3 procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp.

Nådig kungörelse angående villkoren för lån från norrländska nyodlingsfonden
utfärdades den 22 juni 1906.

Enligt underdånig skrifvelse den 10 april 1907 bemyndigades riksgäldskontoret
att under år 1908, i mån af behof, tillhandahålla statskontoret
ett belopp af högst 100,000 kronor att tillföras fonden; och enligt
underdånig skrifvelse den 26 maj 1908 bemyndigades riksgäldskontoret
att likaledes tillhandahålla under år 1908 ytterligare ett belopp af högst

100,000 kronor samt under år 1909 ett belopp af högst 300,000 kronor
att tillföras fonden.

Vidare har Riksdagen, enligt underdånig skrifvelse den 24 maj
1909, bemyndigat riksgäldskontoret att under år 1910 i mån af behof
tillhandahålla statskontoret medel att tillföras denna fond till så stort
belopp, som kunde erfordras för att tillsammans med till fonden inflytande
annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhörande medel
tillgodose ett lånebehof af 300,000 kronor, och enligt underdånig skrifvelse
den 25 maj 1910 har enahanda bemyndigande gifvits för år 1911.

Fondens behållning utgjorde vid 1909 års utgång 519,734 kronor
30 öre; hvaremot svarade en skuld till riksgäldskontoret af 514,965
kronor 84 öre. Fonden är emellertid icke skyldig att till riksgäldskontoret
erlägga någon ränta.

De för år 1912 belöpande räntorna hafva i statskontoret antagits
uppgå till 20,000 kronor; och har jag för afsikt att vid beräkningen
af statsverkets inkomster för nämnda år upptaga detta belopp såsom
ifrågavarande fonds afkastning.

Enligt åberopade approximativa uppgifter från statskontoret skulle
fondens skuld till riksgäldskontoret vid 1911 års slut kunna beräknas
belöpa sig till 930,000 kronor, under det att de utlånta medlen kunde
antagas uppgå till ett belopp af 950,000 kronor. För fortsatt utlåning

136

Riksstatens uppställning.

under år 1912, i samma skala och efter enahanda grunder som förut,
skulle erfordras en förstärkning af 190,000 kronor. Då efter budgetreformens
genomförande inflytande räntebelopp ej vidare finge omedelbart
tagas i anspråk för utlåningen, lärer, i händelse Riksdagen medgifver,
att jämväl år 1912 må från fonden utlånas 300,000 kronor,
såsom kapitalökning till fonden böra å riksstaten uppföras ett anslag
af 210,000 kronor.

Chefen för jordbruksdepartementet bar meddelat, att lian kommer
att förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till nådig proposition till Riksdagen
om fondens prolongation under år 1912.

Jämväl i fråga om denna fond lärer Eders Kungl. Maj:t, efter
det föreliggande reformförslag antagits, vilja, uppå förnyad underdånig
föredragning, förordna om kapitaltillgångens förändrade bokföring i
öfverensstämmelse med de reformen underliggande principerna.

Rederilånefonden. För bildande af eu lånefond till rederinäringens
understödjande, att förvaltas och användas i öfverensstämmelse med vissa
angifna grunder, bemyndigade Riksdagen, enligt underdånig skrifvelse
den 18 maj 1903, riksgäldskontoret att, i mån af behof, från 1904 års
början tillhandahålla statskontoret ett belopp af 5,000,000 kronor samt
medgaf, att de kapitalafbetalningar, som å de från fonden utgående lånen
verkställdes, finge intill utgången af år 1909 tilläggas fonden. Ä lyftadt
lånebelopp skulle erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med fyra
procent, och skulle det åligga statskontoret att till riksgäldskontoret inleverera
den å de från fonden utlämnade lån inflytande räntan. Nådig
kungörelse angående villkoren för lån från fonden utfärdades af Kungl.
Maj:t den 18 december 1903. Utöfver nyss omförmälda belopp anvisade
Riksdagen, enligt underdånig skrifvelse den 18 maj 1905, ytterligare
5,000,000 kronor och, enligt underdånig skrifvelse den 26 april 1907
än ytterligare 5,000,000 kronor under hufvudsakligen samma villkor och
bestämmelser, som i fråga om den redan bildade lånefonden för rederinäringens
understödjande stadgats. Slutligen medgaf 1909 års riksdag,
enligt underdånig skrifvelse den 24 maj s. å., att de kapitalbetalningar,
som å de från fonden utgående lånen verkställdes, finge äfven
för tiden efter år 1909 intill utgången af år 1911 tilläggas fonden.

Fondens behållning vid 1909 års slut utgjorde 14,860,615 kronor
80 öre, hvaremot svarade en skuld till riksgäldskontoret af 14,619,772
kronor 22 öre.

Enligt åberopade uppgifter från statskontoret kan fondens skuld
till riksgäldskontoret beräknas vid 1911 års slut belöpa sig till 15,000,000

Riksstatens uppställning''. 137

kronor, hvilka böra kunna vid samma tid vara tillfullo disponerade
för utlåning. Den för år 1912 belöpande räntan torde, om hänsyn
tages därtill, att amorteringsbelopp sannolikt komma atf under större
eller mindre delen af året ligga räntelösa i afvaktan på ny utlåning,
kunna väntas uppgå till 575,001) kronor.

Kommitterade erinra därom, att Riksdagen år 1907 medgaf, att
statskontoret finge på enahanda villkor och med enahanda återbetalningsskyldighet,
som i fråga om lån ur lånefonden till rederinäringens
understödjande äro stadgade, för anskaffande af fartyg bevilja Aktiebolaget
Svenska ostasiatiska kompaniet lån å tillhopa 2,000,000 krönor. Samtidigt
bemyndigades riksgäldskontoret att, i mån af behof, tillhandahålla statskontoret
nämnda belopp, med skyldighet för statskontoret att, i den
mån de utlånade medlen eller därå förfallna räntor blefve till statskontoret
inbetalade, till riksgäldskontoret leverera hvad sålunda guldits.

För de lån, som till följd af detta beslut utlämnats af statskontoret,
har alltså ingen utlåningsfond bildats. Låntagarens kapitalbetalningar
skola nämligen icke reserveras för fortsatt utlåning, utan återgå
till riksgäldskontoret. Utlåningen till Aktiebolaget Svenska ostasiatiska
kompaniet har sålunda ställts utanför statens öfriga af statskontoret
administrerade utlåningsrörelse. En dylik särställning är enligt kommitterades
uppfattning ur synpunkten af en likformig budgetbehandling
olämplig och skulle speciellt vålla olägenheter vid genomförandet af den
ordning för statens utlåning, som kommitterade tänkt sig.

Någon anledning att för ifrågavarande speciella fall bibehålla en
särskild form, hvarigenom enhetligheten i statskontorets utlåningsrörelse
brytes, synes icke heller förefiunas. V illkoren för utlåningen äro ju
desamma som för rederilånen. Det synes därför ganska naturligt, att
lånen till Aktiebolaget Svenska östasiatiska kompaniet anses utlämnade
från rederilånefonden. Kompaniets kapitalbetalningar borde då också
ingå till denna fond. Kommitterade föreslå alltså (sid. 97), att statens
fordran hos Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet öfverföres till
rederilånefonden samt att de inbetalningar till statskontoret, som kompaniet
framdeles må komma att verkställa, behandlas på samma sätt,
som för motsvarande inbetalningar å andra lån från rederilånefonden
är föreslaget.

Under år 1911 kommer Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet
att af det uppburna lånet 2,000,000 kronor afbetala 333,333 kronor
33 öre, i följd hvaraf dess skuld vid 1912 års ingång kommer att belöpa
sig till 1,6(16,666 kronor 67 öre.

Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

lS8 Biksstatens uppställning.

På de af kommitterade anförda skäl kar jag för afsikt att senare
förelägga Eders Kung! Maj.t förslag till nådig proposition om rederilånefondens
förstärkande med ifrågavarande, till Aktiebolaget Svenska
ostasiatiska kompaniet utlämnade lån äfvensom därom, att jämväl det
under år 1911 inflytande amorteringsbeloppet må få öfverföras till
fonden, så att densamma från och med år 1912 må komma att uppgå
till 17,000,000 kronor.

I samma nådiga proposition torde Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen medgifva, att samtliga å från fonden utlämnade lån inflytande
amorteringar må tillsvidare och intill utgången af år 1913
tilläggas fonden.

Den ränta, som inflyter för år 1911, lärer böra inbetalas till riksgäldskontor,
under det att 1912 års ränta, enligt planen för budgetomläggningen,
bör tillflyta statsregleringen, samt riksgäldskontor
erhålla sina ränteutgifter för detta lån täckta på enahanda sätt som
för öfrig förräntning af statsskulden.

De för rederilåriefondeu år 1912 belöpande räntor, inberäknadt
räntorna för omförmälda till Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet
utlämnade lån, lära, enligt ofta åberopade meddelande från statskontoret,
kunna antagas uppgå till omkring 640,000 kronor, och har jag för afsikt
att vid beräkningen af statsverkets inkomster upptaga detta belopp
såsom fondens afkastning år 1912. Tillika kommer jag att, under förutsättning
af bifall till hvad jag sålunda föreslagit, hemställa om upptagande
under inkomsttiteln: »i anspråk tagna kapitaltillgångar» af
statens fordran vid 1911 års utgång af bemälda kompani jämte hvad
af berörda lån under år 1911 influtit såsom kapitalafbetalning, äfvensom
om uppförande under gruppen »utgifter till kapitalökning» af ett motsvarande
anslag å 2.000,000 kronor till förstärkning af rederilånefonden.

Efter det budgetreformen blifvit beslutad, lärer Eders Kungl. Maj:t
vilja, uppå förnyad underdånig föredragning, meddela erforderdiga föreskrifter
om bokföringen af rederilånefondens tillgångar.

Fonden för fiskerinäringens befrämjande. Uppå Kungl. Maj:ts därom
aflåtna nådiga proposition beslöt 1891 års Riksdag inrättandet af en
fond för fiskerinäringens befrämjande, afsedd för lån till landsting eller
hushållningssällskap. Riksdagen beviljade för ändamålet ett anslag af

100.000 kronor, däraf för år 1892 på extra stat 50,000 kronor, samt
medgaf, att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån skulle få
ingå till fonden för att tillsammans med dennas öfriga tillgångar användas
för samma ändamål. Följande års Riksdag anvisade återstående

50.000 kronor för år 1893.

Riksstatens uppställning. 139

Sedermera har Riksdagen, likaledes på extra stat, beviljat 100,000
kronor för år 1900 och ytterligare 100,000 kronor för år 1901. För
år 1903 anvisades 200,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
under år 1902 utanordna 100,000 kronor, för år 1904 100,000
kronor samt för år 1905 200,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
låta af sistnämnda belopp förskottsvis under år 1904 af tillgängliga
medel utanordna 100,000 kronor.

Genom nådiga kungörelser den 3 juni 1892, 19 maj 1893, 8
februari 1900 och 12 januari 1904 utfärdades bestämmelser rörande utlämnande
af lån från fonden. Enligt sistnämnda kungörelse, hvilken
ännu har gällande kraft i afseende å de lån, som på grund af densamma
utlämnats, men ännu ej hunnit slutamorteras, skulle för det på
högst tio år fördelade amorteringslånet åtnjutas räntefrihet första året,
under hvilket lånet innehades, men därefter erläggas tre procent årlig
ränta å oguldet kapitalbelopp. Vid 1911 års slut beräknas af sådana
äldre lån återstå 200,000 kronor.

På extra stat för år 1906 uppfördes till kapitalförstärkning åt
fonden 250,000 kronor och likaledes för år 1907 på extra stat enahanda
belopp.

Hittills hade till fondens förstärkande endast afsatts medel från
statsregleringsfonden.

Med detta system bröt man emellertid vid 1907 års Riksdag, då,
med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda proposition, ändrade
bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande meddelades.

Riksdagen bemyndigade riksgäldskontoret att för hvart och ett af
åren 1907—1911 på Kungl. Maj:ts rekvisition till fonden, i mån af
behof, öfverlämna medel till så stort belopp, som funnes erforderligt
för att tillsammans med till fonden inflytande annuiteter å utlämnade
lån och andra fonden tillhöriga medel, med undantag för år 1907 af
redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida ränteutgift till riksgäldskontoret
än äfven tillgodose ett årligt lånebehof af 750,000 kronor.
Vidare beslöts, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för
riksgäldskontoret förorsakades, att för lån, som från förenämnda för år
1907 afsedda 750,000 kronor utlämnades, och för samtliga de lån, som
efter ingången af år 1908 från fonden beviljades, räntan skulle utgå
efter 3,6 procent, samt att i öfrigt förut gällande villkor för lån från
fonden fortfarande skulle gälla,

140 Riksstatens uppställning.

Genom nådig kungörelse den 7 augusti 1907 fastställdes de ändrade
bestämmelserna af Kung!. Maj:t.

Enligt riksgäld sfullmäktiges skrifvelse till statskontoret den 30
december 1907 skall till riksgäldskontor å bekomna fyllnadsbelopp erläggas
ränta efter 4 procent.

Fondens behållning vid 1909 års slut uppgick till 2,341,065
kronor 47 öre, och fonden häftade i skuld till riksgäldskontor för 929,426
kronor 90 öre.

Fiskerifondens kapitalskuld till riksgäldskontor et beräknas i åberopade
approximativa uppgift från statskontoret vid 1911 års slut belöpa
sig till 1,360,000 kronor och dess vid samma tid utlånta medel till

2.630.000 kronor. Häraf löpa 200,000 kronor med en ränta efter 3
procent och återstoden efter 3,G procent, med iakttagande att för första
låneåret ingen ränta erlägges. De för år 1912 belöpande räntorna, att
erläggas af låntagare, beräknas i samma uppgift till 75,000 kronor,
därvid amorteringsbelopp antagits få ligga från fondens synpunkt räntelösa
större eller mindre delar af året. Med sagda belopp, 75,000 kronor,
har jag för afsikt att vid beräkningen af statsverkets inkomster för år
1912 upptaga fiskerilånefondens afkastning.

Enligt hvad jag af chefen för jordbruksdepartementet inhämtat,
kommer han att hemställa dels om lånerörelsens fortsättande jämväl
under år 1912 och dels om uppförande i riksstaten för nämnda år af
ett anslag till kapitalökning för denna fond i sådan utsträckning, att
från densamma må kunna under samma år utlämnas lån till ett sammanlagdt
belopp af 750,000 kronor. De till fonden under året inflytande
amorteringar beräknas i statskontoret komma att uppgå till 634,000
kronor. Det för kapitalökning erforderliga beloppet skulle alltså vara

116.000 kronor.

I öfverensstämmelse med principerna för det nu föreliggande budgetförslaget
skulle några bestämmelser, motsvarande de intill utgången af
år 1911 gällande, i afseende å räntebetalning till riksgäldskontoret samt
räntans läggande till kapitalet ej vidare förekomma; och torde Eders
Kungl. Maj:t, efter budgetreformförslagets godkännande, för denna liksom
för öfriga utlånings fond er, vilja meddela de föreskrifter om bokföringen
af fondens kapitaltillgångar, som af de vidtagna förändringarne betingas.

Jordförmedlings/''onden. Med bifall i hufvudsak till hvad Kungl.
Maj:t i nådig proposition angående bildande af en jordförmedlingsfond
föreslagit, bemyndigade 1907 års Riksdag riksgäldskontoret att under
åren 1908—1909 tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 2,000,000
kronor samt medgaf, att Kungl. Maj:t finge under nämnda år disponera

Riksstatens uppställning. 141

fondens samtliga kapitaltillgångar till förlagslån åt hushållningssällskap
samt åt aktiebolag och föreningar, hvilka hade till uppgift att befrämja
förvärfvandet af egna hem. Å lyft lånebelopp skulle erläggas ränta
från lyftningsdagen efter fyra procent. Riksgäldskontor skulle af
fondens medel erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom ofvanberörda
medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontor förorsakades.
Till fonden inflytande kapitalbetalningar och räntor, i den
mån de icke åtginge till ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift,
finge intill utgången af år 1909 tilläggas fondens kapital. För lånerörelsen
skulle gälla vissa af Riksdagen antagna allmänna bestämmelser,
hvilka fastställdes af Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen den 28
juni 1907.

Enligt underdånig skrifvelse den 24 maj 1909 har Riksdagen,
uppå nådig proposition, bemyndigat riksgäldskontor att under åren
1910 och 1911 tillhandahålla statskontoret för utlämnande af lån så
stort belopp, att detta tillsammans med hvad som under åren 1908
och 1909 af för dessa år anvisade medel blifvit för ändamålet till statskontoret
öfverlämnadt, uppginge till högst 2,000,000 kronor, äfvensom
medgifvit, att Eders Kung!. Maj:t ägde under förstnämnda två år disponera
fondens samtliga kapitaltillgångar till förlagslån åt hushållningssällskap
samt åt aktiebolag och föreningar, hvilka hade till uppgift att befrämja
förvärfvandet af egna hem. Tillika beslöt Riksdagen, att för ifrågavarande
lånerörelse skulle gälla samma allmänna bestämmelser som
dittills, samt föreskref, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfverlämnande
till fonden för riksgäldskontoret förorsakades. Slutligen medgafs,
att till fonden inflytande kapitalbetalningar och räntor, i den mån de icke
åtginge till ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift, finge intill utgången
af år 1911 tilläggas fondens kapital.

Enligt riksgäldsfullmäktiges skrifvelse till statskontoret den 11
juni 1908 skall riksgäldskontorets berörda räntegodtgörelse utgå med
4 procent.

Fondens behållning vid 1909 års slut utgjorde 781,982 kronor
67 öre och dess skuld till riksgäldskontoret vid samma tid 781,963
kronor 87 öre.

Dess utlånta kapital beräknas i åberopade uppgift från statskontoret
vid 1911 års utgång uppgå högst till 2,000,000 kronor, hvilket skulle
komma att motsvaras af en skuld till riksgäldskontoret af samma belopp.
Kapitalåterbetalningarna af lån låta sig icke på förhand beräknas, då de i
allmänhet skola verkställas allenast i mån af egendomarnas försäljning.

142 Rlksstatens uppställning.

De för år 1912 belöpande räntor, att erläggas af låntagare, lära,
enligt åberopade uppgift från statskontoret, kunna väntas uppgå till

60.000 kronor; och har jag för afsikt att vid beräkning af statsverkets
inkomster för nämnda år upptaga fondens afkastning till detta belopp.

Enligt hvad jag inhämtat af chefen för jordbruksdepartementet
kommer han att framlägga förslag om lånerörelsens fortsättande samt
uppförande för detta ändamål å riksstaten för år 1912 af ett anslag
till kapitalökning för fonden.

Denna fonds utlåning har belöpt sig till: år 1908 kronor 533,000;
år 1909 kronor 246,600 och år 1910 kronor 392,900, eller tillsammans
för dessa tre år 1,172,500 kronor; alltså i medeltal närmare 400,000
kronor om året. Skulden till riksgäldskontor utgjorde vid 1909 års
utgång 781,963 kronor 87 öre, och lärer vid innevarande års slut komma
att uppgå till något öfver 1,000,000 kronor. Därest lånebehofvet icke
visar sig större än hittills, skulle det anslag, som bör i riksstaten för
år 1912 uppföras såsom kapitalökning för fonden, kunna begränsas till

400.000 kronor, helst under närmaste år kapitalafbetalningar i icke allt
för ringa omfattning kunna väntas tillflyta fonden. Då emellertid Riksdagens
afsikt varit, att intill 1,000,000 kronor om året böra vara för
ändamålet disponibla, i händelse af behof, synes anslaget böra bestämmas
till 800,000 kronor.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits, lärer bestämmelsen om
räntegodtgörelse till riksgäldskontoret och om räntans läggande till
kapitalet upphöra att gälla; och torde Eders Kungl. Maj:t därefter, uppå
särskild föredragning, vilja meddela de föreskrifter om bokföring af
fondens tillgångar, som af den förändrade budgetära behandlingen af
fonden betingas.

Handtverkslånefonden. Enligt underdånig skrifvelse den 3 juni
1910 (nr 167) har Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, besluta att en särskild fond å 200,000 kronor skall
inrättas för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri,
från hvilken fond, efter pröfning af Kungl. Maj:t, i mån af tillgång,
lån må tilldelas Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig
att i egenskap af låneförmedlare utlämna låneunderstöd till handtverkare
och mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och
andra dyrbarare arbetsredskap. Inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån finge ingå till fonden för att tillsammans med fondens öfriga
tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål. Riksgäldskontor
bemyndigades att för ändamålet under år 1911 i mån af "behof
tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 50,000 kronor.

Rlksstatens uppställning. 143

Bland de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka i samband
härmed fastställdes genom nådiga kungörelsen den 16 december 1910,
torde jag få särskildt erinra därom, att å lyftadt statslånebelopp skall
erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med 4 procent.

Riksgäldskontoret har icke tillförsäkrats rätt att från fonden erhålla
godtgörelse för sina ränteutgifter för de medel, som tillhandahållas fonden.

Jag har för afsikt senare föreslå uppförande å 1912 års riksstat
af anslag för ökning af ifrågavarande fonds kapital med 75,000 kronor
äfvensom om bidrag till täckande af de för nämnda handtverksorganisation
i egenskap af förmedlare af utlåningen uppkommande förvaltningskostnader
m. m. att utgå direkt af fondens afkastning. Fondens
därefter återstående afkastning kommer att, därest budgetreformen
varder genomförd, tillföras statsverket och till sitt beräknade belopp,

1,600 kronor, uppföras i riksstaten såsom tillgång, i samband hvarmed
hittills gällande bestämmelser, i hvad de afse tillhandahållandet af medel
från riksgäldskontoret, komma att förändras; och lärer Eders Kungl.

Maj:t vilja, uppå förnyad föredragning, meddela föreskrift om bokföringen
af fondens kapital.

I detta sammanhang torde ock få erinras därom, att, enligt hvad
chefen för civildepartementet meddelat, anslag kommer att äskas till
bildande af en lånefond för åstadkommande af bibanor inom vissa delar
af riket.

Bland statens utlåningsfonder hafva kommitterade också velat in- Manufakturrangera
manufaktur förlag slånefonden. Härom yttra kommitterade: »Denna ^fonden"6
fond, som ursprungligen bildats af för ändamålet upptagna skatter och Kommitusåledes
är att anse som en ren statsfond, hade vid slutet af år 1908 rade.
en nettobehållning af 3,211,941 kronor. Fondens ränteinkomster användas
dels till gäldande af vissa aflönings-, arfvodes- och pensionskostnader,
som åligga fonden, dels till befrämjande af handel och andra
näringar. Dock användes för detta sistnämnda ändamål stundom mindre
och stundom större belopp, än som motsvarar fondens behållna årsinkomst.
Dessa utgifter ha karaktären af vanliga statsutgifter och
borde icke saknas på riksstaten. Mest öfverensstämmande med de
budgettekniska principer, som varit för kommitterade bestämmande,
vore att på riksstaten till befrämjande af ifrågavarande näringar uppfördes
ett reservationsanslag, motsvarande hvad som för närvarande
från fondens afkastning för detta ändamål i genomsnitt utbetalas, samt
att i stället fondens ränteafkastning, efter afdrag af nyssnämnda kost -

Statskontoret.

.Departe mentschefen.

144 Riksstatens uppställning.

nåder, finge ingå till statsverket. Fonden skulle då bli likställd med
statens öfrig®, af statskontoret förvaltade utlåniugsfonder.»

Kommitterade föreslå sålunda (sid. 96), att »manufakturförlagslånefonden))
likställes med förut nämnda under statskontorets förvaltning
liggande utlåningsfonder; samt att i ersättning för de räntemedel,
som sålunda undandragas Kungl. Maj:ts disposition, på riksstaten uppföras
ett eller liera reservationsanslag till sammanlagdt motsvarande
belopp.

Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande den 15 nästlidne
november uttalar statskontoret, att ehuru skäl utan tvifvel finnas för
de af kommitterade beträffande manufakturförlagslånefonden framställda
förslag — särskilt fondens obestridliga egenskap af en ren statsfond och
önskvärdheten af likformig behandling af alla sådana fonder, från hvilka
understöd åt näringarne i form af lån utlämnas, äfvensom lämpligheten
att utgifter för rena statsändamål så vidsträckt som möjligt uppföras på
riksstaten — kan statskontoret dock icke tillstyrka de sakkunnigas förslag
i denna del, då fondens förändring till en uteslutande utlåningsfond
och uppförandet på riksstaten af ett eller flera reservationsanslag till
betäckande af de utgifter, som hittills plägat bestridas från fonden i
form af anslag utan återbetalningsskyldighet, skulle innebära en afsevärd
inskränkning i dispositionsrätten öfver fonden.

Redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 18 september
1909, då jag erhöll bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer för
utredning af frågan om riksstatens uppställning, uttalade jag, om än i
ett annat sammanhang och med en annan syftning, att den formella
uppställningen af riksstaten borde göras oberoende af bestämmelserna
rörande statsmakternas ställning till statsregleringen. Samma uppfattning
ligger tydligen också till grund för statskontorets afstyrkande af
kommitterades förslag i nu förevarande punkt.

Budgetreformen får icke gifvas en sådan omfattning, att den kommer
att rubba bestående gränser för dispositionsrätten öfver olika slag
af statsmedel. Och af hvad jag förut anfört om kommitterades förslag
i afseende å exempelvis bidragen till uppehållande af bankinspektionen
och försäkringsinspektionen framgår, att jag icke anser, att en öfvervägande
formell angelägenhet, som denna budgetreform är, får medföra
materiella förändringar.

Jag kan därför icke tillstyrka kommitterades förslag i fråga om
manufakturförlagslånefonden, som utgöres af ett för visst, en gång för
alla bestämdt ändamål afskildt kapital under Kungl. Maj:ts oinskränkta

Biksstatens uppställning. 145

dispositionsrätt, och hvars upptagande i riksstaten icke heller betingas
af lånebudgetens införande i densamma.

Till statens produktiva fonder med eu själfständig plats vid sidan
af affärsfonderna, aktiebesittningen och utlåningsfonderna vilja kommitterade
också, såsom jag redan i olika sammanhang omförmält, hänföra
a rbeta r efor säkringsfonden.

Kommitterade framhålla, att denna fond erhåller betydande årliga
bidrag af statsverket och att dess hufvudsakliga ändamål tillsvidare är
att samla kapital. Ett anslag till denna fond måste därför betraktas
som ett anslag till kapitalökning och fondens hela kapitalbehållning bör
alltså ingå i det statskapital, för hvilket rikslmfvudboken redovisar. Häraf
följer i sin ordning, att fondens årliga afkastning bör ingå till statsverket.

Kommitterade hafva också, såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra
sig, af det skälet, att en sådan statsverksamhet som riksförsäkringsanstalten
icke bör saknas i riksstaten, hemställt, att medel till uppehållande
af denna anstalt, som hittills anvisats att utgå direkt från
arbetareförsäkringsfonden, måtte uppföras under sjätte hufvudtiteln. Ett
bifall härtill, hvilket jag redan tillstyrkt, betingar också, om än i mindre
mån, att arbetareförsäkringsfondens afkastning uppföres såsom tillgång
i riksstaten. Därest detta kommitterades förslag bifalles, följer däraf,
att till arbetareförsäkringsfonden bör, utöfver de 1,400,000 kronor, som
nu till fondens ökning pläga årligen anvisas, också anslås ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan statsverkets inkomst af fonden och anslaget
till riksförsäkringsanstalten jämte öfriga ändamål, för hvilka hittills
medel anvisats från denna fond, men som uppföras på riksstaten. Genom
en sådan anordning skulle fonden kunna erhålla sin nya ställning till
budgeten, utan att detta i materiellt afseende medförde några förändringar.

På dessa skäl hemställa kommitterade (sid. 106), att arbetareförsäkringsfondens
afkastning skall ingå till statsverket och upptagas som
en tillgång i riksstaten; samt att den för fonden afsedda kapitalökningen
i dess helhet uppföres på riksstatens utgiftssida.

Statskontoret har i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande,
enär kommitterades förslag icke medför någon materiell förändring och
i formellt hänseende synes innebära fördelar, tillstyrkt förslaget om
arbetareförsäkringsfonden.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Arbetareför säkrings fonden.

Kommitterad».

Statskontoret.

Reservation af
statsleommissarien
C. G.
Sylvan.

Departe mentschefen.

146 Riksstatens uppställning.

Vid ärendets behandling i statskontoret var statskommissarien C. G.
Sylvan i denna punkt af skiljaktig mening och yttrade: »De anslag,

hvilka år efter annat uppförts å riksstaten såsom afsättning till arbetarförsäkringsfonden,
hafva haft till ändamål att på en längre tidsrymd fördela
statens andel i de betydande kostnader för pensionering vid varaktig
oförmåga till arbete, som väntades komma att uppstå, när beslut om
definitivt ordnande af sådan pensionering en gång komme till stånd.
Fruktbargörandet af de afsätta beloppen har skett i syfte att därigenom
öka värdet af de bidrag, staten sålunda lämnat. Genom dessa åtgärder
synes mig fondens karaktär af pensionsfond vara tillräckligt tydligt angifven,
och vid sådant förhållande har jag icke kunnat dela de. sakkunnigas
på uteslutande tekniska skäl grundade förslag, att arbetareförsäkringsfondens
afkastning borde ingå till statsverket och upptagas som
en tillgång på riksstaten, hvilken sedan skulle på utgiftssidan återbördas
till fonden i form af kapitalökning.»

För min del ansluter jag mig till den af kommittén uttalade, af
statskontorets majoritet understödda meningen, att arbetareförsäkringsfonden
tillsvidare är en fond för samling af kapital. Detta kapital har
ännu icke, annat än i mycket begränsadt mått — och, såsom kommitterade
visat, till utgifter, som i hvarje händelse böra tillhöra riksstaten —
anvisats till bestämda ändamål. Det är visserligen sant, att man i
största allmänlighet med dessa afsättningar syftar till de kostnader, som
en gång kunna uppstå för staten vid en eventuell pensionering vid varaktig
oförmåga till arbete, och gifvetvis komma också i sinom tid fondens
medel att i sådant syfte användas; men konturerna af denna pensionering
äro ännu så pass obestämda, att man icke kan beteckna dessa
afsättningar som »verkliga statsutgifter». Rent formellt sedt sakna därför
dessa afsättningar plats inom ramen af den riksstat, som kommitterade
föreslagit, därest de icke upptagas under gruppen: »utgifter till kapitalökning».

Häraf följer också, att de tillhöra det statskapital, som bör i rikshufvudboken
redovisas bland de allmänna statsfonderna. I den mån
arbetareförsäkringsfondens medel tagas i anspråk, komma de — därest
det nu föreliggande förslaget till budgetbehandling varder af statsmakterna
bifallet — att upptagas på riksstatens inkomstsida bland »i anspråk
tagna kapitaltillgångar» och å utgiftssidan alföras till den eller de fonder,
som kunna komma att bildas med speciella uppgifter i afseende å
arbetareförsäkringen. Om detta då blir, exempelvis, en pensionsfond, så
böra medlen gifvetvis, såsom icke längre tillhörande statsverket, direkt

Riksstatens uppställning. 147

afföra» från det statskapital, för hvilket rikshufvudboken skall redovisa.
Men intill dess en sådan specialanvisning af fondens medel skett, kan man
icke, på sätt reservanten i statskontoret gjort, frånkänna arbetarförsäkringsfonden
dess egenskap af ett staten tillhörigt allmänt kapital.

Jag anslnter mig alltså till kommitterades förslag.

Enligt i statskontoret verkställda approximativa beräkningar torde
fondens utlånta medel vid 1911 års utgång uppgå till 30,375,000 kronor
och dess för år 1912 belöpande ränteintäkt till 1,300,000 kronor, med
hvilket belopp jag bar för afsikt att vid beräkningen af statsverkets inkomster
för samma år upptaga fondens afkastning.

Tillika kommer jag att i underdånighet hemställa om uppförande
i riksstaten under gruppen: »utgifter till kapitalökning» af ett anslagtill
arbetareförsäkringsfonden af 2,525,000 kronor, motsvarande dels den
sedvanliga afsättningen till fonden af 1,400,000 kronor och dels dess
för år 1912 beräknade ränteintäkt 1,300,000 kronor, med afdrag af
summan af de anslag, som under sjätte hufvudtiteln upptagits för ändamål,
som hittills tillgodosetts af arbetare försäkringsfondens intressemedel,
eller 179,500 kronor.

Efter att nu hafva i detalj redogjort för reformens verkningar
för de särskilda affärsdrifvande verken och deras fonder samt för de
olika utlåningsfonderna, återstår det mig att med några ord belysa de
delar af riksstaten, som böra af riksgäldskontoret redovisas.

Af hvad jag förut anfört framgår, att jag anslutit mig till statskontorets
och fullmäktiges i riksgäldskontoret samstämmiga mening
därom, att, ehuru lånebudgeten inryckes i riksstaten, intet hinder
möter för att riksgäldskontoret fortfarande direkt utbetalar de anslag,
som skola utgå af lånta medel.

Häraf följer emellertid, såsom såväl bemälde fullmäktige som
statskontoret erinrat, att i riksgäldskontorets hufvudbok måste uppläggas
ett särskildt konto, benämndt »statsregleringsfonden », för redovisning
af de riksstatsinkomster och riksstatsutgifter, som ingå till
och utbetalas af riksgäldskontoret.

Här möta först de intressemedel, som riksgäldskontoret bereder
sig för tillfälligt förräntade medel. Dessa intressemedel, hvilka skola
direkt användas till bestridande af de utgifter, som falla under det å
riksstaten uppförda anslaget till »räntor å statsskulden m. m.», böra
alltså jämväl inräknas bland riksstatsinkomsterna, och kunna, enligt
mitt förmenande, lämpligen inordnas bland »diverse inkomster» samt

Riksgäldskontorets

andel i
riksstatsredo
visningen.

148 Riksstatens uppställning,

under denna titel af riksgäldskontoret redovisas å statsregleringsfondens
konto. I anslutning härtill kommer jag att vid beräkningen af statsverkets
inkomster för år 1912 upptaga det i sådant hänseende af fullmäktige
i riksgäldskontoret angifna belopp, 500,000 kronor, bland
diverse medlen.

Å riksstatens inkomstsida, under titeln: »statens utlåningsfonder,
öfverskott», böra tillika upptagas och af riksgäldskontoret å statsregleringsfondens
konto redovisas inflytande räntemedel af järnvägslån
och allmänna byggnadslån, af riksgäldsfullmäktige för år 1912 beräknade,
de förra till 1,775,400 kronor och de senare till 39,600 kronor.

Vidare tillkommer det riksgäldskontoret att till riksstaten redovisa
de »i anspråk tagna kapitaltillgångar,» som skola utgå af »järnvägslånefonden»
med för år 1912 beräknade 542,000 kronor och af
»allmänna byggnadslånefonden» med beräknade 38,000 kronor.

Slutligen skola af riksgäldskontoret föras till statsregleringsfondens
inkomstsida under titel: »lånemedel» samtliga de belopp, som af
riksgäldskontoret utbetalas för anslag, afsedda att täckas af lånemedel.

Beträffande därefter riksstatens utgiftssida kommer riksgäldskontoret
att å statsregleringsfondens konto redovisa utgifterna under
de båda anslagen till »riksdags- och revisionskostnader m. m.» samt
»räntor å statsskulden in. in.». Enligt meddelande af riksgäldsfullmäktige
böra de förra kostnaderna för år 1912 beräknas till 1,392,000
kronor och de senare till 21,044,700 kronor. I den mån medel härför
icke beredas genom riksgäldskontorets egna inkomster, nämligen de å
riksstatens inkomstsida, enligt hvad nyss är erinradt, upptagna räntorna
å tillsvidare förräntade medel samt af kastningen af »järn vägslånefond
en» samt »allmänna byggnadslånefonden», bör riksgäldskontoret
rekvirera erforderliga medel från statskontoret. Statskontoret har
då att utanordna dessa medel under titel: »leverering till riksgäldskontoret»
och riksgäldskontoret att bokföra dem under titel: »leverering
från statsskontoret». Hos sistnämnda ämbetsverk skola icke
de båda nu ifrågavarande å riksstaten uppförda utgiftsanslagen förekomma.

Hvad angår de anslag, som skola af riksgäldskontoret tillhandahållas
affärsverken af lånta medel, komma de att å statsregleringsfondens
konto i riksgäldskontorets hufvudbok afföras till vederbörande
affärsverks fond, hvarefter medlen därifrån utbetalas till affärsverket
under titel: »leverering».

Anslag till kapitalökning åt den under riksgäldskontorets förvaltning
stående järn vägslånefonden lärer för år 1912 komma att äskas

Riksstat^!!* uppställning.

149

med 1,500,000 kronor; och. synes detta belopp böra bos riksgäldskontoret
omföras från statsregleringsfonden till järnvägslånefonden.

I fråga därefter om anslagen till kapitalökning för de under
statskontorets förvaltning stående utlåningsfonder, böra dessa af statskontoret
rekvireras från riksgäldskontoret, som, efter att hafva omfört
dem från statsregleringsfondens konto till vederbörande fonds konto,
anordnar dem under titel: »leverering till statskontoret», under det att
statskontoret bokför dem under titel: »leverering från riksgäldskontoret».

Slutligen tillkommer det riksgäldskontoret att i sin hufvudbok å
statsregleringsfondens konto redovisa anslaget »för afbetalning af statsskulden».

På sätt riksgäldsfullmäktige och statskontoret i sina i ärendet
afgifna utlåtanden erinrat, ankommer det därefter på riksbokslutsbyrån
att sammanföra de olika konti för statsregleringsfonden till en enbet
ä riksbufvudbokens konto för samma fond.

Jag bar redan förut framhållit, att, då naturligtvis i riksgäldskontorets
reglemente komma att, på enahanda sätt som hittills,
inrymmas erforderliga bestämmelser om de inkomsttitlar och utgiftsanslag,
som tillhöra riksgäldskontorets förvaltning, det icke synes vara
erforderligt att intaga anvisningar i sådant hänseende i riksstaten eller
dess bilagor, helst en sådan ytterligare indelningsgrund i riksstaten
skulle onödigtvis verka störande för öfverblicken.

Kommitterade hafva förklarat sig icke ifrågasätta någon förändring
i fråga om sättet för upptagande i riksstaten af riksbankens
vinst.

Häremot hafva två af kommitterade, professorn G. Cassel och
statskommissarien Chr. L. Teno v, i en vid betänkandet fogad reservation
anfört följande: »I afseende å den ställning riksbanken borde inta

i finansplanen ha vi icke kunnat biträda den mening, som i kommitterades
förslag gjort sig gällande. Enligt detta förslag skidle ju riksstaten
upptaga riksbankens vinstmedel för ett vid riksstatens uppgörande redan
afslutadt år, medan riksstaten i öfrigt utgör eu sammanställning af inkomster
och utgifter för ett kommande år. Härigenom brytes riksstatens
enhetlighet. En finansplan kommer i viss mån att förfela sin uppgift,
om den upptar siffror som afse olika år. En sådan brist bör
icke få vidlåda en riksstat, som man sträfvat att ge den möjligast rationella
uppställning. Att dessa betänkligheter icke ha ett blott och bart
teoretiskt intresse framgår tydligast, om man undersöker hvilken verkan
den nämnda särställningen för riksbanken har för budgetredovisningen.

Riksbankens

vinst

Kommitterade.

150 Riksstatens uppställning.

Rikshufvudbokens redovisning af statsregleringen måste naturligtvis
genomgående afse ett och samma år. År då riksbankens vinst upptagen
för ett annat år, måste denna redovisning nöja sig med att, såsom
för närvarande sker, bland statsverkets inkomster upptaga en post
»bankovinstmedel», men kan icke för riksbanken, såsom exempelvis för
statens järnvägar, upptaga en särskild fond, från hvars konto årets behållna
vinst omföres till statsregleringsfondens konto. Såsom kommitterade
anfört, ha emellertid statsrevisorerna i sin framställning om rikshufvudbokens
fnllständigande bland annat just begärt att rikshufvudboken skulle
upptaga jämväl en fond för riksbanken. Denna önskan, i hvilken Riksdagen
genom sin skrifvelse i ämnet torde få anses ha instämt, står också i fullkomlig
öfverensstämmelse med de principer för bestämning af rikshufvudbokens
innehåll, som kommitterade uppställt. Rikshufvudboken bör enligt
dessa principer redovisa för statens kapitaltillgångar i den mån afkastning
af dem plägar tillföras statsregleringen och påräknas som tillgång på
riksstaten. Till dénna kategori af kapitaltillgångar hör uppenbarligen riksbankens
fond. Det måste otvifvelaktigt betecknas som en brist att denna
tillgång för närvarande saknas i kapitalkontots balans för tillgångar.
Men denna brist skulle bli än mer i ögonen fallande, om rikshufvudboken
i enlighet med kommitterades förslag fullständigades, så att nämnda
balans i öfrigt komme att inbegripa statens alla »produktiva fonder».

I riksstaten ha naturligtvis bankovinstmedlen sin rätta plats under
rubriken »inkomster af statens produktiva fonder». Samtliga inkomster
af denna karaktär böra, såsom kommitterade framhållit, sammanföras i
en summa, hvilken anger statens hela inkomst af privatekonomisk art.
Om denna siffra icke skall bli vilseledande, måste gifvetvis riksbankens
vinstmedel i densamma inbegripas. Det är alltså äfven för en lämplig
gruppering af riksstatens inkomster särdeles önskvärdt, att bankovinstmedlen
införas i riksstaten på samma sätt som öfrig afkastning af
produktiva fonder.

Orsaken till att riksstaten upptager bankovinstmedlen för ett
tidigare år än det, för hviiket riksstaten gäller, är af historisk art.
I äldre tider betraktades riksbanken i viss mån som en gren af statens
finansförvaltning och intog i detta hänseende en ställning vid sidan af
statsverket och riksgäldsverket. Det var då naturligt, att öfverskotten
på bankoverket, i likhet med öfverskotten på statsregleringen, tillfördes
det verk, där finansförvaltningens medelpunkt låg, nämligen riksgäldskontoret.
Då sedan genom 1876 års reform bestämdes, att riksbankens
disponibla vinst skulle ingå till statsverket, kom den allt fortfarande
att upptagas som tillgång först sedan den faktiskt förefanns och sålunda

Riksstatens uppställning. 151

att ingå i riksstaten för det andra året efter det, under hvilket vinsten
uppstått. Någon saklig grund för bibehållandet af denna ordning torde
icke finnas. Väl kan till förmån för densamma anföras, att det är
tryggare att räkna med en känd tillgång än med en på förhand uppskattad.
Men detta skäl gäller i lika mån om de allra flesta af riksstatens
inkomstposter. Det är alltid ovisst, hvilken afkastning de olika
skatterna skola komma att lämna och kanske än mer ovisst, hvilken
nettobehållning staten skall erhålla af sina olika affärsdrifvande verk.
Likvisst måste dessa inkomstposter i riksstaten upptagas med beräknade
belopp. Osäkerheten i en beräkning af riksbankens vinst under det
kommande året skulle knappast visa sig på långt när så stor som exempelvis
osäkerheten i fråga om beräkningen af nettobehållningen af
statens järnvägar. I detta hänseende är det tillräckligt att erinra om
utvecklingen efter år 1904, då hela sedelutgifningen i landet öfvertogs
af riksbanken. Af riksbankens och statens järnvägars vinstmedel för
följande år har statsverket erhållit följande belopp:

År	Riksbanken.	Statens järnvägar.
1904	5,100.000	13,500,000
1905	5,350,000	13,700,000
1906	6,400,000	17,300,000
1907	8,675,000	12,000,000
1908	8,323,000	4,700,000
1909	6,256,000	6,500,000

Medan variationerna i järnvägstrafikmedlen äro kolossala och oberäkneliga,
visa bankovinstmedlen en jämn stegring, som endast af bry tes af
depressionsåret 1909. Men äfven detta år är nedgången icke så stor,
att den kunnat förorsaka någon nämnvärd rubbning i en riksstat, som
på förhand tagit bankovinstmedlen i anspråk. Det är nämligen gifvet
att 1908 års riksdag, om den haft att förslagsvis beräkna bankovinsten
för år 1909, icke gärna upptagit den mycket utöfver 1906 års siffra,

6,400,000 kronor, helst som den ekonomiska situationen i början af
1908 manade till största försiktighet vid en sådan beräkning. Under
dessa förhållanden hade alltså riksbankens bokslut för år 1909 icke
kommit att medföra några för riksstaten störande öfverraskningar.

I formellt hänseende synes icke heller något hinder förefinnas
mot att bankovinstmedlen upptagas i riksstaten för det år, under hvilket
de uppstå. Stadgandet i riksbankslagens 25 § att riksdagen äger förfoga
öfver riksbankens behållna årliga vinst, sedan i 26 § föreskrifven
afsättning till reservfonden ägt rum, kan gifvetvis icke innebära något

152 Riksstatens uppställning.

annat än en i bankens intresse fastställd begränsning af Riksdagens rätt
att förfoga öfver bankens medel. I fråga om hvilket års Riksdag, som
skall förfoga öfver den behållna vinsten, kan riksbanklagen icke på
något sätt binda Riksdagen, som alltså i detta afseende handlar som
den finner för godt.

Om riksbankens behållna vinst för det kommande året upptages
i riksstaten, så betyder detta, att Riksdagen till statsverket anslår den
nettovinst, som kan komma att uppstå under budgetåi’et. I riksstaten
måste naturligtvis riksbanksvinsten upptagas med ett visst beräknadt
belopp. Men denna siffra har ingen betydelse med hänsyn till det
belopp, som faktiskt kommer att tillföras statsverket. Visar sig beräkningen
ha varit för hög, kommer ändå icke mer än den verkligen behållna
vinsten att tillflyta statsverket. Riksdagen kan således icke genom
att i riksstaten upptaga riksbankens behållna vinst för det nästföljande
året anses öfverskrida sin i 25 § riksbanklagen medgifna rätt att förfoga
öfver denna vinst. Statens utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag upptages ju också i riksstaten med ett för det kommande
året beräknadt belopp, detta ehuru staten icke förfogar öfver mer än
en viss del af en blifvande, vid riksstatens uppgörande ännu icke realiserad
vinst. I andra länder, där staten har andel af centralbankens
vinst, finner man, att budgeten upptar denna inkomst med det belopp,
hvarmed den beräknas inflyta under budgetåret. Så är exempelvis förhållandet
i Tyska riket, hvars Reichshaushaltsetat för räkenskapsåret
1909 upptar rikets andel i riksbankens behållna vinst till 29,991,000
mark, hvilken siffra erhållits genom att ta ett genomsnitt af rikets
verkliga vinstandelar för åren 1906 och 1907.

Sedan riksbankens reservfond numera uppnått föreskrifven storlek,
finnes intet hinder mot att riksbankens behållna vinst i dess helhet
tillföres statsverket. Om riksstaten sålunda upptar hela riksbanksvinsten
för det år riksstaten afser, komma bankovinstmedlen att införas
i riksstaten på samma sätt, som kommitterade föreslagit för öfverskotten
å statens affärsverksamhet och statens utlåningsrörelse. Att
på detta sätt full enhetlighet vinnes i den finansiella behandlingen af
statens alla produktiva fonder synes i hög grad önskvärdt. För riksbanken
bör därför gälla samma regel som för de öfriga produktiva
fonderna, nämligen att hela öfverskottet af årets rörelse tillföres statsverket
och att i enlighet därmed eventuell kapitalökning sker genom
anslag på riksstaten. För den närmaste framtiden torde någon kapitalökning
näppeligen ifrågakomma, då bankens grundfond måste anses
fullt tillräcklig och reservfonden som nämnd t uppnått den i lagen före -

Riksstatens uppställning. 153

skrifna storleken. Skulle reservfonden af en eller annan anledning
kräfva en förstärkning, är ju Riksdagen alltid oförhindrad att för ändamålet
uppföra ett anslag på riksstaten. Är behofvet sålunda fylldt
behöfver någon afsättning af bankens vinstmedel i enlighet med 26 §
riksbanklagen icke ifrågakomma. Riksbanken kan alltså införas i budgeten
såsom en af statens produktiva fonder, utan att detta förutsätter
någon ändring i gällande riksbanklag.

Den omständigheten, att riksbankens vinst i dess helhet för fram- .
tiden skulle påräknas som tillgång för statsregleringen, utgör gifvetvis
ingen inskränkning i Riksdagens rätt att förfoga öfver ifrågavarande
vinstmedel. Ty Riksdagen kan ju genom att uppföra ett motsvarande
anslag på riksstaten förfoga öfver medlen såsom den finner för godt.

På de skäl vi nu anfört ha vi ansett, att kommitterade bort
föreslå, att riksbankens behållna årsvinst i sin helhet tillföres statsverket
och beräknas som en tillgång i riksstaten för det år, under hvilket
vinsten uppstår; samt att i enlighet härmed ökning af riksbankens
fonder, i den mån sådan visar sig behöflig, sker genom anslag på
riksstaten.

Enligt detta förslag skulle riksbanken komma att erhålla väsentligen
samma ställning i riksstaten som ett statens affärsdrifvande verk.
Till den särställning riksbanken i konstitutionellt hänseende intar torde
emellertid så till vida hänsyn böra tagas, att riksbanken icke sammanföres
med de affärsdrifvande verken, utan uppföres i riksstaten under
särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet. I enlighet härmed
borde i formulären till riksstat och specifikation af statsinkomsterna
efter »statens affärsverksamhet» inskjutas titeln »riksbanken». Däremot
skulle den post »andel i riksbankens vinst», som i kommitterades förslag
fått sin plats efter »statens produktiva fonder» komma att gå ut. På
statsregleringsfondens konto i rikshufvudboken skulle en omföring från
riksbankens fond upptagas omedelbart efter omföringarna från statens
affärsverk. Man skulle alltså jämväl på denna punkt vinna den öfverensstämmelse
mellan riksstat och riksstatsredovisning, som varit ett af
de väsentligaste syftemålen för butgetreformen.

Vid öfvergång till den sålunda föreslagna ordningen bli riksbankens
behållna årsvinster för tvenne år odisponerade. Om t. ex. 1911
års Riksdag beräknar riksbankens årsvinst för 1912 som tillgång i 1912
års riksstat och om samma princip följes vid uppställningen af 1913 års
riksstat, bli tydligen årsvinsterna för 1910 och 1911 odisponerade, då
ju 1910 års Riksdag endast disponerat öfver årsvinsten för 1909. Fråga
uppstår då, hur riksbankens vinst för dessa två år bör användas. Om
Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 20

Hiltsbanksf ullmäktige.

154 Riksstat*''ns uppställning.

och i den män så skulle anses nödigt, kunna ju ifrågavarande vinstmedel
behållas för riksbanken till förstärkning af dess fonder. I öfrigt
synes det naturligast, att medlen öfverföras till fonden för reserverade
medel, respektive till den »statsverkets kassafond», hvari denna fond
enligt kommitterades förslag skulle komma att uppgå. Därigenom
skulle en för denna fond synnerligen välbehöflig förstärkning vinnas.

I häröfver afgifvet yttrande den 12 november 1910 hafva fullmäktige
i riksbanken förklarat sig icke hafva anledning att framställa
någon erinran mot hvad kommitterades majoritet föreslagit. Gent
emot reservanterna anföra fullmäktige följande:

»Reservanterna torde hafva bortsett från den särskilda ställning,
riksbanken intager i den svenska samhällsordningen. En historisk och
rättslig belysning af riksbankens ofta så missförstådda uppgift skulle
därför här vara på sin plats. Men då en sådan framställning skulle
blifva ganska vidlyftig, vilja fullmäktige inskränka sig till ett bemötande
i största korthet, därvid framvisande några konsekvenser af
reservanternas förslag, i hvad det afser upptagande i rikshufvudboken
af en särskild fond för riksbanken.

Om i rikshufvudboken skulle uppläggas en särskild fond för
riksbanken, borde naturligen under denna redovisas såväl riksbankens
tillgångar som äfven dess skulder. Dessa senare utgöra för närvarande
omkring 250 miljoner kronor, däraf bankens sedelskuld ingår med
största posten, omkring 200 miljoner. Af den föreslagna anordningen
blefve lätt en följd, att riksbankens skulder komme att sammanräknas
med statens skulder och statens skuldsumma i statistiska redogörelser
ökas med nyssnämnda belopp. I andra länder inräknas helt naturligt
centralbankens skulder icke bland statens skulder. De siffror, som
angifva de olika ländernas statsskuld, skulle således för Sveriges del
blifva högst betydligt missvisande. För såvidt icke till följd häraf
Sverige ville äfventyra att se sin kredit i utlandet oförtjänt minskad,
blefve det därför från svensk sida alltid angeläget att särskildt framhålla
till huru stor del riksbankens skuld inginge i statens skuld.
Olägenheten häraf torde icke behöfva påvisas.

Icke mindre oläglig eller olämplig skulle inordnandet af riksbankens
tillgångar bland statens tillgångar visa sig vara. Den föreställningen
skulle då lätt kunna få insteg, att bankens metalliska
kassa och andra likvärdiga tillgångar utgjorde säkerhet för statens
skuldförbindelser i allmänhet, under det att de ju i verkligheten afse
att utgöra underlag för bankens sedelutgifning. En åtgärd, som
ingrepe störande eller förvillande i afseende å uppfattningen häraf,

Riksstatens uppställning. 155

skulle därför otvifvelaktigt i hög grad försvaga förtroendet till landets
penningväsende.

Reservanternas, hufvudsakligen från synpunkten att åstadkomma
en i alla afseenden enhetlig finansplan, gjorda hemställan, att riksbankens
vinst skall i riksstaten beräknas såsom tillgång för det år,
under hvilket vinsten uppstår, torde icke heller vara tillräckligt
motiverad. I 25 § af lagen för riksbanken är beträffande riksbankens
vinst stadgadt, att Riksdagen äger förfoga öfver riksbankens behållna
årliga vinst, dock med iakttagande af den i 26 § föreskrifna afsättning
till reservfonden. Antecipation af vinsten torde härigenom vara
xitesluten. Själfva uttrycket »behållna» lärer nämligen icke kunna tilllämpas
på endast beräknad vinst. Och lagen har uppenbarligen afsett,
att beslutanderätten skall vara tillförsäkrad den Riksdag, som är samlad
när årsräkenskaperna föreligga afslutade. En annan ordning skulle
högst betänkligt föregripa den sakliga pröfningen af hvad riksbanken
kan och bör af sina vinstmedel afstå till statsverket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få fullmäktige såsom
sin åsikt uttala, att någon ändring i det förfaringssätt, som enligt
gällande bestämmelser nu iakttages i afseende å bankvinstens upptagande
i riksstaten, icke är lämplig eller från riksbankens synpunkt
önskvärd, liksom att riksbankens tillgångar och skulder icke böra uppföras
i rikshufvudboken.»

Statskontoret ansluter sig till reservanternas uppfattning och anför,
att det i reservationen framställda förslaget, som är eu konsekvens
af de sakkunnigas förslag i öfrigt, är eftersträfvansvärdt, därest
icke synnerligen betydande invändningar, om hvilka statskontoret icke
äger kännedom, kunna däremot framställas.

Därest denna reservation bifalles, kommer att i rikshufvudboken
uppläggas ett särskildt konto för riksbankens fond, på hvilket skulle
redovisas såväl riksbankens tillgångar som äfven dess skulder. Enligt
det system, som följes vid rikshufvudbokens uppgörande, komme å
detta konto skulderna att direkt afdragas från tillgångarna, så att till
xikshufvudbokens balanskonto endast komme att öfverföras riksbanksfondens
nettotillgång. Härigenom förekommes, att riksbankens skulder
sammanräknas med statens skulder, och den fara, som för närvarande
torde ligga däri, att statens skuldsumma understundom i statistiska redogörelser
— afsedda att belysa statens finansiella ställning — ökas med
riksbankens skulder, varder på det mest afgörande sätt aflägsnad.
■Efter genomförandet af den af reservanterna föreslagna ordningen

Statskontortt.

BtpurltmtMn chefen.

Klassificering

inkomsterna.

156 Kiksstatens uppställning.

skulle det icke keller kunna inträffa, att riksbankens metalliska kassa
och andra likvärdiga tillgångar betraktades såsom säkerhet för statens
skuldförbindelser i allmänhet, utan det skulle af rikshufvudboken vid
en jämförelse mellan riksbanksfondens konto och det allmänna balanskontot
med full klarhet framgå, att nämnda kassa med flera tillgångar
utgöra underlag för bankens sedelutgifning.

Gent emot riksbanksfullmäktige anser jag mig icke böra tillstyrka
reservanternas förslag.

Kommitterade hafva jämväl sökt åstadkomma en rationell klassificering
af de egentliga statsinkomsterna ur finansiella synpunkter.
Såsom jag redan anmärkt i den allmänna öfverblick, jag lämnat öfver
kommitterades förslag, hafva här mött de svårigheter, som bero af den
af § 60 regeringsformen betingade uppdelningen i »ordinarie inkomster»
och »bevillningar».

I denna fråga yttra kommitterade, att gruppen »egentliga statsinkomster»
naturligt sönderfaller i två hufvudafdelningar, nämligen inkomster,
som erhållas i och genom den egentliga statsverksamheten,
och skatter, som staten pålägger för fyllande af statsverkets behof.
I fråga om klassificeringen af skatterna kunna olika synpunkter göras
gällande. Man kunde i denna indelning vilja ge uttryck för den i
det politiska lifvet mycket använda åtskillnaden mellan direkta och
indirekta skatter. En närmare undersökning visar emellertid, att denna
terminologi är ganska obestämd och har en mycket skiftande betydelse.
Därtill kommer, att för allmänheten termerna direkt och indirekt skatt
ha en politisk färg, som icke motsvaras af deras skattetekniska innebörd.
Så t. ex. torde arfsskatten, liksom öfverhufvud stämpelskatterna,
skattetekniskt sedt böra betraktas som en indirekt skett, medan dock
hela denna grupp af skatter i finanspolitiskt hänseende står närmast
de direkta inkomst- och förmögenhetsskatterna. Under sådana förhållanden
torde det vara lämpligast att i riksstaten undvika dylika rubriker
och nöja sig med att sammanföra de olika skatterna i grupper efter
deras finanspolitiska natur. Grupperingen af våra nuvarande svenska
statsskatter torde då kunna bli denna:
mantalspengar;

skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse;
tullar och acciser.

I den första gruppen är skattegrunden rent personlig: skatten
uttages per hufvud af befolkningen. I den andra gruppen är det

Riksstatens uppställning. 157

inkomsten eller förmögenheten, som göres till föremål för beskattning,
vare sig årligen efter taxering eller vid tillfällen, då kapital, på sätt
som lämpar sig för beskattning, framträder i den allmänna rörelsen.
Den tredje gruppen omfattar skatter på konsumtionen.

Naturligtvis är med denna indelning endast skatternas hufvudkaraktär
angifven. I den nya inkomst- och förmögenhetsskatten ingår
exempelvis jämväl skatt på aktiebolag. Likaledes innehåller den ännu
kvarstående resten af den allmänna bevillningen en fastighetsbevillning,
som har karaktären af en objektskatt på fast egendom. Till omsättningsskatterna
måste gifvetvis stämpelmedlen i deras helhet föras, älven om
vissa stämpelskatter delvis kunna ka en annan karaktär. På samma
sätt förhåller det sig inom gruppen tullar och acciser. Deras hufvudkaraktär
är att vara konsumtionsskatter. Men delvis ha de andra
uppgifter, en reglering af konsumtionen (rusdrycksskatterna) eller ett
skydd för inhemsk produktion (skyddstullarna). En rationell gruppering*
af riksstatens skatteinkomster kan underlätta öfversikten öfver finansplanen,
men man får icke begära, att den skall helt befria läsaren från
en närmare analys af de olika skattetitlarnes finanspolitiska natur.

Under rubriken »skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse» ha
kommitterade i formuläret uppfört »arfsskatt» som en särskild post vid
sidan af »öfriga stämpelmedel» och betona, hur önskvärdt det vore, att
arfsskattemedlen kunde särskiljas från öfriga stämpelmedel.

De öfriga egentliga statsinkomsterna kunna lämpligen i riksstaten
upptagas under titeln »uppbörd i statens verksamhet». Under denna
rubrik höra af riksstatens nuvarande inkomsttitlar, exempelvis, fyr- och
båkmedlen och bötesmedlen. Dit skulle också föras inkomsterna af
myntning och justering, bankernas och försäkringsbolagens afgifter till
respektive inspektioner samt patent- och registreringsafgifter. Den nuvarande
inkomsttiteln »extra uppbörd» torde också böra föras under denna
rubrik, men erhålla titeln »diverse inkomster», som bättre anger dess
verkliga karaktär. Beträffande bötesmedlen vilja kommitterade föreslå,
att de icke särskilt upptagas som en inkomst på riksstaten, utan i
stället inberäknas bland »diverse inkomster». »Bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter» är en post, som blifvit kvarstående
från den gamla bevillningsförordningen. Af dess nuvarande innehåll
kunna afgifterna »för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar»,
hvilka år 1908 inflöto med det obetydliga beloppet af 1,455
kronor, föras under titeln »diverse inkomster». Man skulle därmed
endast tillämpa den häfdvunna praxis, som fört rester af gamla skatter
till »extra uppbörd». Afgifterna af utländska handlande och artister

158

Riksstat*1 ns uppställning.

utgöra däremot en verklig skatt, hvilken under namn af »näringsskatt
af utlänningar», enligt kommitterades mening, borde upptagas bland
riksstatens skatteinkomster, närmast under rubriken »skatt på inkomst,
förmögenhet och rörelse».

Har uppställningen af riksstatens inkomster, enligt hvad nu föreslagits,
en gång blifvit fastställd, ligger vikt uppå, att inkomstposter
icke sedan af tillfälliga anledningar placeras utanför den sålunda gifna
ramen. Ett sådant förfaringssätt skulle lätt förrycka hela systemet.
För riksstatens behandling inom Riksdagen skulle det vara synnerligen
önskvärd!, om inga dylika irreguliära inkomstposter längre behöfde förekomma.
Medan för närvarande de reguliära inkomstkategorierna under
Riksdagens gång bli föremål för utskottsbehandling och kamrarnas beslut,
uppskjutes behandlingen af de, så att säga, utanför den normala ramen
stående inkomstposterna till statsutskottets s. k. finansbetänkande, som
egentligen skulle vara ett memorial med sammanställning af inkomster
och utgifter, som redan fastställts. Så har exempelvis under de senare
åren varit fallet med posten »utdelning af statens aktier i LuossavaraKiirunavara
aktiebolag» äfvensom med öfverskott å tidigare statsreglering
och reservationer, som disponerats för riksstaten. Genom kommitterades
förslag skulle hvarje inkomstpost få sin gifna plats i riksstaten och
därmed äfven i Riksdagens budgetbehandling.

Det har hittills varit vanligt, att riksstaten upptagit statsverkets
inkomster i två hufvudgrupper: »ordinarie inkomster» och »bevillningar».
Då emellertid denna indelning, som har en konstitutionell
innebörd, föga lämpar sig för eu finanspolitisk öfversikt, har statsverkspropositionen
under senare år regelbundet vid statsrådsprotokollet
fogat en tablå öfver statsverkets inkomster, hvarom förut erinrats.

Kommitterade hafva haft sig förelagd den uppgiften att finna en
ny ur såväl statsfinansiell som allmän affärsmässig synpunkt praktisk
grund för inkomsternas gruppering. Om denna uppgift får anses löst
genom de af kommitterade framställda förslagen, bör alltså indelningen
af statsverkets inkomster i ordinarie inkomster och bevillningar icke
blifva bestämmande för själfva uppställningen af riksstaten. Då det
emellertid allt fortfarande är nödvändigt, att de olika inkomsttitlarnas
konstitutionella karaktär på något sätt kommer till synes i riksstaten,
hafva kommitterade föreslagit, att denna karaktär angifves efter de
särskilda inkomsttitlarna. Det torde därvid vara tillräckligt att sålunda
utmärkes hvilka inkomsttitlar, som äro bevillningar, och rörande
hvilka alltså föreskrifterna om gemensam votering i regeringsformens
paragrafer 69 och 71 samt riksdagsordningens paragraf 65 äga tillämp -

Riksstatens uppställning. 159

ning. På liknande sätt förfar ju grundlagen, då den inskränker sig
till att (i 60 § regeringsformen) uppräkna de inkomsttitlar, som skola
anses som bevillningar.

Denna metod att låta de olika inkomsttitlarnas konstitutionella
karaktär framträda i riksstaten ansluter sig på det närmaste till den
häfdvunna metoden för utmärkande af de olika anslagens natur. Detta
sker, som bekant, genom att efter anslagets titel i förekommande fall
insättes ordet »reservationsanslag», »förslagsanslag» 1. d. Ingen skulle
på allvar vilja ifrågasätta, att anslagen skulle grupperas efter denna
karaktär, utan det gäller som själfklart, att anslagen böra sammanföras
efter statsfinansiella synpunkter. Samma princip kan med fullt skäl göras
gällande med hänsyn till inkomsternas gruppering, utan att därför den
konstitutionella artskillnaden mellan olika slag af inkomster behöfver
försvinna.

Mot den klassificering af inkomsterna, som kommitterade föreslagit,
har statskontoret icke funnit anledning till anmärkning.

Äfven jag ansluter mig till kommitterades förslag i fråga om
klassificeringen af inkomsterna, dock med den inskränkningen att jag
anser samtliga »bevillningsafgifter af särskilda förmåner och rättigheter»
böra, fortfarande som hittills, i riksstaten och budgetredovisningen
ingå under samma benämning, som de äga i den författning, på grund
af hvilken de utdebiteras. Det skulle nämligen utan tvifvel medföra
praktiska olägenheter att bokföra dessa afgifter under annan titel än
den sålunda fastslagna och häfdvunna, hvartill kommer, att samtliga
dessa afgifter äga bevillnings natur och alltså icke, såsom af kommitterade
föreslagits, kunna till någon, om än ringa del i budgethänseende
behandlas under en titel, som icke har denna natur.

Beträffande uppställningen af riksstatens utgiftssida ha kommitterade,
såsom redan är framhållet, föreslagit en åtskillnad mellan »verkliga
utgifter» och »utgifter för kapitalökning». Under den senare afdelningen
böra uppföras anslag till statens produktiva fonder äfvensom
till afbetalning å statsskulden. Under rubriken »verkliga utgifter»
böra först uppföras utgifterna till de olika hufvudtitlarna och därefter
utgifterna för förräntning af statsskulden m. m. äfvensom för riksdagsort!
revisionskostnader m. m.

I afseende på statsverkets utgifter ifrågasättes icke annat, än att
den häfdvunna indelningen i olika hufvudtitlar skall bibehållas. Under
dessa hufvudtitlar skulle alla verkliga statsutgifter, utom dem, som gå
till riksgäldskontor, uppföras. Det har stundom förekommit, att

Statskontoret.

Departement*-

ehefen.

Klassificering
af utgifterna.

Kommitterade.

160 Riks statens uppställning''.

utgifter uppförts på riksstaten »utom hufvudtitlarne». I detta afseende
ha inga bestämda principer varit gällande. Sådana anslag ha förekommit
för statens järnvägar och ha då afsett en kapitalökning, men
också för verkliga utgifter för tillfälliga ändamål. Enligt kommitterades
förslag skulle ju utgifter för kapitalökning alltid föras som anslag
till statens produktiva fonder. Men från regeln, att verkliga utgifter
skulle uppföras under hufvudtitlarna, resp. anslagsgruppen till riksdagsoch
revisionskostnader samt till förräntning af statsskulden, skulle intet
undantag göras.

»Afsättning till arbetarförsäkringsfonden», en post som hittills
haft en lösryckt plats utanför statsverksutgifterna, skulle enligt kommitterades
förslag på naturligt sätt inordnas under anslagen till statens
produktiva fonder. Sådana anslag som »afsättning till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande»,
som i själfva verket afser en under sjätte hufvudtiteln hörande utgift,
borde gifvetvis icke uppföras utom hufvudtitlarne.

Utgiftsposten »till mötande af brist i föregående års statsreglering»
skulle öfverhufvud icke förekomma.

Med den uppställning af riksstatens utgifter, som kommitterade
föreslagit, skulle hvarje förekommande utgiftspost ha sin naturliga plats
under en bestämd hufvudrubrik i riksstaten och därmed också i Riksdagens
budgetbehandling. De utgiftsposter, som för närvarande sakna
plats inom den häfd vunna uppställningen af statsverkets utgifter, bli
icke behandlade förr än i statsutskottets »memorial angående statsregleringen»,
det s. k. finansbetänkandet. Därigenom bli frågor af
väsentlig betydelse uppskjutna till en tidpunkt, då de svårligen kunna
bli föremål för realbehandling. Detta skulle icke behöfva förekomma,
därest utgifterna upptoges på riksstaten efter det af kommitterade
förordade systemet.

Utom indelning i hufvudtitlar förekommer för närvarande också
en indelning af statsverkets utgifter i »ordinarie anslag» och »extra
ordinarie anslag». Den skarpa markering, Riksdagen ger åt de-nna
indelning i sin uppställning af riksstaten, är ett arf från den tid, då
den extra ordinarie staten anvisades på riksgäldskontoret. Eljes är
denna indelning naturligtvis icke af så stor betydelse, att den bör gå
före indelningen i hufvudtitlar. I statsverkspropositionen pläga också
för hvarje hiifvudtitel de extra anslagen uppföras omedelbart efter de
ordinarie. På detta sätt framträder hvarje hufvudtitel som ett sammanhängande
helt. Äfven vid utskottsbehandlingen följes i stort sedt
denna statsverkspropositionens uppställning, så att i ett och samma

Riksstatens uppställning. 161

betänkande behandlas såväl ordinarie som extra anslag på en hufvudtitel.
Det synes då finnas föga anledning att i den definitiva riksstaten
bryta med denna uppställning och uppföra två skilda stater, en
ordinarie och en extra, båda med sin indelning i hufvudtitlar. En
sådan uppställning af riksstaten medför, att också rikshufvudboken
skiljer mellan en ordinarie stat och en extra ordinarie stat, hvaraf
följden blir, att de totala utgifterna för hvarje särskild hufvudtitel icke
direkt framgå af rikshufvudboken.

Hvad kommitterade sålunda anfört och föreslagit vinner min fulla
anslutning.

Kommitterade hafva vidare uppehållit sig vid frågan om specialanslagens
karaktär och deras gruppering inom de särskilda hufvudtitlarna.

Då denna fråga emellertid icke har något inflytande på riksstatens
uppställning i stort sedt och för öfrigt icke kan lösas utan en
undersökning med hänsyn till de olika förhållandena inom hvarje särskildt
departement, anser jag densamma icke böra upptagas till pröfning
i detta sammanhang. Det är visserligen, såsom kommitterade
också framhålla, otvifvelaktigt, att en revision i syfte att åstadkomma
större öfverskådlighet, likartade anslags sammanförande i grupper,
kortare och därigenom lätthandterligare rubriker samt, eventuellt,
-också införande af s. k. nomenclatur och titelnumrering kunde vara
önskvärd.

Men härmed lärer i hvarje händelse böra anstå, till dess de reformer
i själfva budgetuppställningen, som nu äro föremål för Eders
Kungl. Maj:ts omsorg, hunnit slutföras.

Jag öfvergår nu till den viktiga del af kommitterades betänkande, som
afhandlar frågan om behandlingen af öfverskott och brist i statsregleringen.

Riksstaten är ju, äfven sedan den fastställts af Riksdagen, en endast
approximativ beräkning af statsverkets inkomster och utgifter under det
kommande finansåret. Hur noggrant man än må uppgöra denna beräkning,
kommer finansårets verkliga resultat, sådant det framträder i räkenskaperna,
att afvika därifrån. Det uppstår ett öfverskott eller en brist
i statsregleringen. Detta förhållande kommer till synes å statsregleringsfondens
konto i rikshufvudboken. För utjämning af statsregleringarna
finnes upplagd en särskild fond: den s. k. fonden för reserverade medel.
Besparingar å riksstatens anslag skola, i den mån de fortfarande böra
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 21

Departements chefen.

Gruppering
inom hufvudtitlarne.

Kommitterade.

162 Riksstatens uppställning.

disponeras af Kungl. Maj:t, behållas för statsregleringsfonden, men i
öfrigt öfverföras till fonden för reserverade medel. Likaledes skall, då
inkomsten å någon inkomsttitel öfverstigit det i riksstaten beräknade
beloppet, detta öfverskott, i den mån det icke tas i anspråk för utgifter,
som böra täckas direkt af ifrågavarande inkomst, tillföras fonden för
reserverade medel. Medan sålunda Kungl. Maj:t icke på någon post
får behålla medel utöfver hvad genom riksstaten bestämts, måste Kungl.
Maj:t å andra sidan kunna påräkna att få eventuella brister i statsregleringen
fyllda. För detta ändamål står fonden för reserverade medel
till förfogande. Från denna fond äger statsregleringsfonden att utbekomma
fyllnad i möjliga brister i inkomsttitlarna, äfvensom, då förslagsanslag
öfverskridits, erforderliga tillskott till anslagen, i den män sådana
tillskott icke utgå direkt af särskilda inkomster.

Fonden för reserverade medel har således i korthet sagdt den
uppgiften att mottaga statsregleringens öfverskott och fylla dess brister,
så att statsregleringen kan genomföras i full öfverensstämmelse med
riksstaten. Då statsregleringen i sin helhet stundom kan sluta med en
nettobrist, måste fonden för reserverade medel, för att under alla förhållanden
kunna fylla denna sin uppgift, normalt uppvisa eu jämförelsevis
betydande behållning. Nu ligger det i sakens natur, att fondens
behållning under goda tider växer, men under dåliga tider sjunker under
sitt genomsnittsbelopp. Behållningen kan således under goda tider springa
upp till en ganska hög siffra, utan att detta i och för sig behöfver
bevisa, att för stora belopp tillförts fonden. Man skulle alltså ha kunnat
tänka sig, att de medel, som en gång tillförts fonden, behållits för densamma,
till dess de behöft tas i anspråk för fondens närmaste ändamål.

Men så har icke skett. Behållningen å fonden för reserverade
medel har regelbundet beräknats som tillgång i riksstaten och därmed
på förhand disponerats för statsregleringen.

Detta åskådliggöres bäst genom ett konkret fall: sedan rikshufvudboken
för år 1906 på hösten 1907 blifvit afslutad, befanns behållningen
å fonden för reserverade medel utgöra 21,690,011 kronor. Däraf voro
disponerade af föregående Riksdagar för år 1907 ett belopp af 3,463,000
kronor och för år 1908 ett belopp af 7,515,000 kronor. Alltså återstod
ett odisponeradt belopp af 10,712,011 kronor. Detta belopp stod alltså
till förfogande för 1908 års Riksdag, som också upptog hela beloppet,
eller noggrannare 10,712,000 kronor, såsom tillgång i 1909 års riksstat.
Regeln är alltså den, att behållningen vid ett visst års slut å fonden för
reserverade medel, i den mån den icke tagits i anspråk för de båda

Riksstatens uppställning. 163

därpå följande årens riksstater, disponeras för riksstaten för det tredje
året. Följdes denna regel med full konsekvens, skulle alltså det öfverskott,
som under ett visst år tillkommit fonden för reserverade medel,
ingå i riksstaten för det tredje därpå följande året. Emellertid förekomma
af olika anledningar icke sällan afvikelser från regeln.

Fonden för reserverade medel kan sålunda för sin egentliga uppgift
att fylla eventuell brist i det löpande årets statsreglering disponera
öfverskottet på det nästföregående årets statsreglering. Detta innebär
emellertid icke någon tillfredsställande säkerhet för att fonden skall motsvara
de förpliktelser, som hvila på densamma. Ty det är ju ingalunda
säkert, att det nästföregående året afslutats med öfverskott, eller att, om
detta verkligen varit fallet, öfverskottet varit så stort, att det rimligen
kan anses tillräckligt att möta brist, som det löpande året må komma
att uppvisa. Visar sig, att det löpande årets statsreglering afslutas med
en förlust, som icke kan täckas med öfverskott från nästföregående år,
måste tydligen till bristens utjämnande anlitas de tillgångar, som kunna
finnas å fonden för reserverade medel, äfven om de redan disponerats
för det följande årets statsreglering. Men därigenom kommer denna
statsreglering redan före dess ikraftträdande att förete en brist, som icke
kan fyllas af fonden för reserverade medel.

Sådan brist har vid flera tillfällen förekommit.

Vid slutet af år 1901 visade fonden för reserverade medel en
behållning af 46,833,567 kronor. Af denna behållning hade för 1902
års riksstat disponerats 24,165,000 kronor och för 1903 års riksstat

15,916,000 kronor. Till disposition för 1903 års Riksdag stod alltså ett
belopp af 6,752,567 kronor. Häraf upptog Riksdagen 6,752,000 kronor
som tillgång i 1904 års riksstat, så att af behållningen vid 1901 års slut
återstod odisponeradt endast ett belopp af 567 kronor. Då detta beslut
fattades, kunde resultatet af 1902 års statsreglering icke med säkerhet
öfverblickas. Det visade sig emellertid, att denna statsreglering afslutats
med en brist af 1,676,041 kronor, som dock efter afdrag af myntverkets
till fonden öfverlämnade behållning för år 1902 reducerades till 1,446,228
kronor. Anvisningarna på fonden öfverstego alltså dess tillgångar med
1,445,661 kronor. Denna brist täcktes genom att 1904 års Riksdag
för ändamålet anvisade ett belopp af 1,445,700 kronor, som år 1905
tillfördes fonden. En sådan fyllnad var emellertid då icke längre behöflig
för fonden. Ty redan 1903 års statsreglering hade gifvit ett så
stort öfverskott, att fondens behållning vid 1903 års slut utgjorde
13,942,915 kronor, hvaraf odisponerade 7,190,915 kronor. Det var
alltså endast under senare delen af år 1903, sedan riksstaten för 1904

164 Riksstatens uppställning.

fastställts, som en brist förefanns, och bestod denna däri, att behållningen
å fonden för reserverade medel icke motsvarade därå gjorda
anvisningar. Den egentliga anledningen till bristen kan således anses
vara den, att 1903 års Riksdag ställt för stora anspråk på fonden genom
att för 1904 års riksstat använda så godt som hela den ännu disponibla
delen af behållningen vid 1901 års slut. Rådande praxis i afseende å
disposition af fonden för reserverade medel har alltså vid detta tillfälle
visat sig mindre lämplig.

Vida allvarsammare var emellertid den brist, som inträdde efter

1907 års ekonomiska kris. Behållningen å fonden för reserverade medel
utgjorde, såsom nyss är nämndt, vid 1906 års utgång 21,690,011
kronor. Vid 1908 års början voro däraf disponerade för 1907 års riksstat
3,463,000 kronor och för 1908 års riksstat 7,515,000 kronor. För

1908 års Riksdag stod alltså till förfogande ett belopp af 10,712,011
kronor. Häraf anvisades 10,712,000 kronor till 1909 års statsreglering.
Vid den tiden var den ekonomiska krisen redan ett faktum, och man
visste med tämlig säkerhet att åren 1908 och 1909 skulle komma att
stå i depressionens tecken. Att man icke desto mindre ansåg sig kunna
ta i anspråk hela den disponibla behållningen å fonden för reserverade
medel förklaras däraf, att 1907 års statsreglering väntades ge ett betydande
öfverskott.

Detta blef också fallet, och till 1909 års Riksdags disposition stod
en behållning på fonden af 9,191,327 kronor. Häraf uppfördes 9,191,000
kronor som tillgång på 1910 års riksstat. Emellertid var nu bekant, att
1908 års stat sreglering afslutats med en brist, som uppskattades till mellan
2 å 3 miljoner kronor. Efter tidigare tillämpad praxis skulle man ha
väntat med att täcka denna brist till 1910 års Riksdag, då den kunde
vara exakt känd. Men för försiktighetens skull anslog 1909 års Riksdag
ett belopp af 2,5 miljoner kronor till mötande af brist i 1908 års statsreglering.
På 1910 års stat hade man alltså å ena sidan som tillgånguppfört
så godt som hela den disponibla behållningen å fonden för
reserverade medel med 9,191,000 kronor, å andra sidan till denna fond
anslagit 2,500,000 kronor. Att anslaget var behöfligt är otvifvelaktigt.
Ty då fondens äldre tillgångar voro uttömda och 1908 års statsreglering
slutat med en brist, förefanns redan en brist i fonden. Anslaget borde
snarare tillmätts åtskilligt större. Ty om anslaget nätt och jämnt täckte
bristen i 1908 års statsreglering, hade ju fonden för reserverade medel
ingen reserv, hvarmed 1909 års ganska sannolika brist kunde mötas.

Kommitterade uttala, att det varit naturligare att i stället för att

Riksstatens uppställning. 165

först uttömma fonden och sedan fylla bristen med ett anslag, låta
fonden behålla ett så stort belopp, som ansågs behöflig! för att möta
bristen i 1908 års statsreglering. Man skulle då i 1910 års riksstat
ba uppfört ett bidrag från fonden för reserverade medel med 6,691,000
kronor, men intet anslag till täckande af brist. Ett sådant förfaringssätt
skulle ba gifvit ett bestämdt uttryck åt den principen, att fonden
för reserverade medel i främsta rummet skall användas för sitt egentliga
ändamål att vara en reserv till säkerställande af statsregleringarne.
Genom nämnda förfaringssätt skulle också ha klargjorts, att 1910 års
riksstat icke tyngdes af någon extraordinär utgift för fyllande af brist
i fonden för reserverade medel, utan tvärtom från densamma fått ett
■rätt betydande bidrag, något som för de närmast följande statsregleringarna
absolut icke vore att påräkna. Därmed skulle då också ba
varit klart, att hvad vår budget kräfde icke var en tillfällig skatteförhöjning
eller besparing, utan en varaktig förstärkning.

1 ett fall, sådant som förelåg vid 1909 års Riksdag, borde, enligt
kommitterades mening, öfverhufvud icke ifrågasättas att disponera någon
del af behållningen å fonden för reserverade medel för det kommande
årets riksstat. Den disponibla behållningen från 1907 års bokslut utgjorde,
som nämndt, endast 9,191,000 kronor. Detta kunde alldeles
icke anses vara en för stor reserv för att möta den brist, som redan
uppstått i 1908 års statsreglering, och den, som med tämlig visshet
kunde väntas uppstå i 1909 års statsreglering. Härpå skulle erfarenheten
komma att lämna en synnerligen oangenäm bekräftelse.

Statsregleringen för 1909 beräknades i 1910 års statsverksproposition
ba slutat med en ungefärlig nettobrist af något öfver 9 miljoner
kronor. Däremot hade den verkliga bristen för år 1908 inskränkt sig
till en obetydlighet (216,678 kronor). Mot denna brist stod det nämnda
anslaget på 2,500,000 kronor. Under sådana förhållanden förefanns
alltså en brist, som kunde skattas till bortåt 7 miljoner kronor. Hade
fonden för reserverade medel af 1909 års Riksdag lämnats orubbad,
så hade, såsom förut är beräknadt, för täckande af denna brist funnits
en tillgång på i rundt tal 6,661,000 kronor. Det var alltså tvifvelaktigt,
om fonden äfven under denna förutsättning hade kunnat fullt motsvara
de anspråk, som ställdes på den under krisåren.

Gifvetvis kunde man icke dröja med att täcka en så betydande
brist, tills dess belopp blefve exakt kändt. Redan 1910 års Riksdag
måste anvisa medel för ändamålet. Därvid anlitades vissa skatteförhöjningar
redan under loppet af året, hvarförutom i 1911 års riksstat

166 Riksstatens uppställning.

uppfördes ett anslag af 4,500,000 kronor »till mötande af brist i 1909
års statsreglering». Att härigenom uppgörandet af 1911 års budget i
hög grad försvårades är bekant.

Genom hvad sålunda förekommit, har en viss erfarenhet vunnits
om verkningarne på statsregleringen af en allmän ekonomisk kris med
ty åtföljande depressionsperiod. Denna erfarenhet synes framför allt
peka på nödvändigheten af, att fonden för reserverade medel under
normala förhållanden äger en betydande behållning, tillräcklig för att
möta de brister i statsregleringarna, som depressionsperioder alltid
komma att medföra. Bästa säkerhet för, att en sådan behållning kommer
att vara för handen, vinnes utan tvifvel genom att fonden principiellt
reserveras för sitt egentliga ändamål att vara en utjämningsfond för
eventuella brister i statsregleringarna, och att man alltså afstår från
att ta fondens medel i anspråk vid riksstatens uppgörande.

Principen, att riksstaten skall göras upp utan några bidrag från
fonden för reserverade medel, torde icke medföra några särskilda finansiella
svårigheter i jämförelse med det system, som under senare år
varit gällande. I genomsnitt ha nämligen statsregleringarna under detta
system icke erhållit några bidrag från fonden. Vid 1890 års utgång
ägde fonden för reserverade medel en behållning på 18,955,998 kronor
och vid utgången af år 1908 en behållning på 19,686,650 kronor, alltså
ungefärligen lika mycket. På dessa 18 år har alltså af fondens medel
för statsregleringarna i genomsnitt icke användts mer, än som från dem
åter tillförts fonden.

Om man konsekvent genomförde den principen att i riksstaten
icke upptaga något bidrag från fonden för reserverade medel, men å
andra sidan också beräknade riksstatens inkomster och utgifter så
nära som möjligt i anslutning till verkligheten, komme väl ändock statsregleringen
under goda konjunkturer att lämna öfverskott, men under
dåliga brist. Öfverskotten skulle under en följd af goda år samlas till
en måhända rätt betydande behållning å fonden för reserverade medel.
Då de dåliga åren komme, skulle denna reserv tas i anspråk för fyllande
af brister i statsregleringarna. Något särskilt anslag till täckande af
sådan brist behöfde då icke ifrågakomma.

Mot detta system kunde möjligen den invändning riktas, att det
kunde bringa upp fonden för reserverade medel till oskäligt höga belopp.
En sådan farhåga synes vinna ett visst stöd, om man ser på hur
stora öfverskotten i statsregleringarna voro under senare delen af 1890-talet. Därvid bör emellertid erinras om, att dessa öfverskott näppeligen

Riksstatens uppställning. 167

blifvit så stora, därest icke riksstaterna uppgjorts med betydande bidrag
från fonden för reserverade medel. Om sådana bidrag icke ifrågakomma
och om man vid beräkning af riksstatens olika poster iakttar att med
stöd af alla tillgängliga data söka komma verkligheten så nära som
möjligt, torde icke behöfva befaras, att öfverskottsmedel skalle hopas i
en omfattning, som föranledde olägenheter.

Med det nn angifna systemet för reglering af öfverskott och brist
blir riksstaten närmare hvad den bör vara, en på förhand gjord, men
dock möjligast trogen beräkning af statsverkets inkomster och utgifter
under ett kommande finansår. I allmänhet bör man fordra, att inkomsterna
för ett visst år (inklusive den upplåning, som kan anses berättigad)
täcka utgifterna för samma år. Ett användande af statens
kapitaltillgångar till fyllnad i riksstaten kan endast anses berättigad^
då det motiveras af motsvarande, särskilda utgifter till kapitalökning.
Om en riksstat göres upp med ett beräknadt tillskott från fonden för
reserverade medel, så betyder detta i själfva verket, att riksstaten på
förhand gjorts upp med ett deficit. Blir sedan statsregleringens öfverskott
tillräckligt stort, kan detta deficit komma att täckas och fonden
för reserverade medel kan få tillbaka mer än den tillskjutit. Men går
statsregleringen ungefärligen jämnt ihop, så ha årets utgifter faktiskt
öfverstigit dess inkomster med det belopp, som i riksstaten upptagits
som bidrag från fonden. Slutar statsregleringen med en brist, så adderas
denna till det deficit, som kan sägas redan på förhand vara påräknadt
genom upptagandet i riksstaten af ett sådant bidrag.

Som exempel kan anföras följande. Statsregleringen för år 1906
erhöll ett bidrag från fonden för reserverade medel på 7,190,000 kronor,
men tillförde fonden 9,505,221 kronor. För år 1907 voro motsvarande
siffror 3,463,000 kronor och 10,359,378. De goda åren återförde alltså
till fonden mer, än de därifrån erhållit i bidrag. Annorlunda blef förhållandet
under åren 1908 och 1909. För år 1908 hade bidrag från
fonden upptagits med 7,515,000. Årets statsreglering slutade med en
brist på 216,678 kronor. Denna statsreglerings verkliga underbalans
uppgick alltså till 7,731,678 kronor. Riksstaten för år 1909 upptog ett
bidrag från fonden å 10,712,000 kronor, men dess statsreglering har
icke dess mindre slutat med en brist på 8,165,082 kronor. Den totala
underbalansen i denna statsreglering har alltså uppgått till 18,877,082
kronor.

Att bidrag från fonden för reserverade medel upptagas bland riksstatens
tillgångar kan ju under goda tider, då minst lika stora öfverskottsbelopp
kunna väntas återföras till fonden, anses vara mindre be -

Departements chefen.

168 Riksstatens uppställning.

tänkligt. Men man vänjer sig vid att påräkna ett sådant bidrag och
upptager det, äfven för de år, om hvilka man med ganska stor säkerhet
vet, att de icke komma att lämna något öfverskott. Då har man användt
fonden till att täcka en redan i riksstaten påräknad brist, medan fondens
egentliga ändamål dock skulle vara att täcka en brist, som, trots det
riksstatens utgifter och inkomster beräknats gå jämnt ihop, oförutsedt
uppkommit vid riksstatens genomförande, alltså en brist i statsregleringen.
Denna möjlighet att utfylla riksstaten med bidrag från fonden för reserverade
medel undanskymmer det förhållandet, att riksstaten är för svag
och behöfver stärkas, vare sig genom besparingar eller höjning af inkomsterna.
Därigenom fördröjas sådana åtgärder ett eller annat år. När
de då till sist måste vidtagas, är ställningen måhända ytterligt försvårad
genom nödvändigheten att icke blott sörja för den löpande budgeten
utan också täcka uppkommen brist. Med det här förordade systemet
för reglering af öfverskott och brist får man visserligen aldrig den tillfälliga
lättnad i riksstaten, som ett bidrag från fonden för reserverade
medel stundom kan innebära; men man undgår å andra sidan det dubbla
obehaget af att behöfva täcka brist i tidigare statsreglering på samma
gång som det vanliga bidraget från nämnda fond försvinner. Man
genomför på ett fullständigare sätt den principen, att hvart år skall sörja
för sig själft, och man tvingas att i enlighet härmed utan dröjsmål anpassa
inkomster och utgifter efter hvarandra.

Hvad kommitterade sålunda anfört synes mig vara af beskaffenhet att
böra vinna beaktande. Redan förut bär jag haft uppmärksamheten riktad
på detta förhållande, och vid framläggande af inkomstberäkningen för år
1911 framhöll jag, såsom kommitterade också erinrat, till statsrådsprotokollet,
att det icke finge förbises, att såsom en följd af svåra konjunkturer
och äfven andra omständigheter en inkomst, som icke kunnat
inrymmas inom ordinarie inkomster och bevillningar, nämligen öfverskott
från föregående års statsregleringar, upphört att finnas till. Att både
1911 och 1912 års riksstater komme att bland inkomsterna sakna
ifrågavarande post, vore själffallet. Redan nu omförmälda omständigheter
syntes mig mana statsmakterna att ordna skatteförhållandena så,
som om öfverskott icke för framtiden vore att påräkna. Jag gjorde detta
så mycket hellre, som en sådan ordning otvifvelaktigt skulle säkerställa
budgeten på ett helt annat sätt, än de växlande öfverskotten kunde göra,
samt det med en dylik ordning läte sig bättre förena att beräkna afkastningen
af de skilda inkomsttitlarna närmare maximum än hvad tillförene
i allmänhet varit fallet.

Riksstatens uppställning. 169

Den belysning, som kommitterade nu gifvit denna fråga, bär ytterligare
stärkt den uppfattning, som erfarenheten redan förut bibringat mig.

En fond, som, på sätt kommitterade föreslagit, hade till uppgift
att mottaga statsregleringarnas öfverskott och fylla deras brister, skulle,
förutsatt att den alltjämt uppehölles vid erforderlig storlek, verka , till
att utjämna de eljes störande växlingarna i statsregleringens resultat
under olika år och göra statens finanser mindre beroende af tillfälliga
omständigheter, som icke kunna förutses. Ett sådant utjämnande sker
visserligen på sitt sätt redan nu därigenom, att ett föregående års öfverskott
plägar tas i anspråk för ett senare års reglering och ett föregående
års brist fyllas genom anslag å ett efterföljande års riksstat.
Men detta sker, såsom kommitterade utförligt visat, på bekostnad af
andra intressen, som icke få åsidosättas, och medför, att det ena årets
budget måste uppgöras under helt andra förutsättningar än det andra
årets. Under det att man ena året kan ha en stor tillgång utöfver de
ordinära inkomsterna, kan man året därpå ha en stor brist att fylla
jämte de ordinära utgifterna. Häraf följer en ojämnhet finansåren
emellan i afseende å anspråken på skattekällorna, som icke kan verka
fördelaktigt för de skattdragande, en ojämnhet som därför, ju mera
budgeten växer i omfång, måste, så vidt möjligt, aflägsnas.

Under det alltså,, enligt det system, som hittills följts vid utjämningen
af de olika årens resultat i afseende å statsregleringen, följderna
af en, under loppet af ett budgetår uppkommande allmän, men tillfällig,
kris icke kunnat utjämnas förr än efter loppet af två år och då på en
gång genom direkt anslag på riksstaten och en kanske däraf föranledd
skatteförhöjning, så skulle, om
i detta fall vunne tillämpning, utjämningen komma att ske omärkligt
för de skattedragande, utan påverkan på ett följande års budget och
omedelbart samt fullkomligt automatiskt.

Det skulle möjligen, vid tillämpning af detta senare system, kunna
inträffa, att under en följd af goda år öfverskott komma att hopa sig
i fonden, så att denna stiger till sådana belopp, att de icke kunna
väntas erforderliga för sitt ändamål. Därigenom beredes emellertid ett
lägligt tillfälle att taga de behofvet Överskjutande kapitaltillgångarna i
anspråk för utgifter till kapitalökning, antingen så att de placeras i de
produktiva fonderna eller användas till extra amortering af statsskulden.

Denna förändring i sättet för behandlingen af öfverskott och
brister i statsregleringen kan alltså endast medföra goda resultat, i det att
den komme att säkerställa statsregleringen på samma gång som den
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 22

Kmmitterade.

170 Riksstatens uppställning.

innebure en form för samlande af kapital till nedbringande af statsskulden
eller ökning af det produktiva kapitalet.

Emellertid synes något formligt beslut i detta hänseende icke kunna
fattas vare sig af Eders Kungl. Maj:t eller Riksdagen, på annat sätt än
att, då stats regleringen för ett år skall uppgöras, bidrag från fonden för
reserverade medel icke tages i anspråk.

Däremot torde med denna fond kunna vidtagas sådan åtgärd, att
en afvikelse från den norm, hvilken i hvarje händelse måste följas vid
statsregleringens uppgörande för år 1912, försvåras.

I sådan riktning synes kommitterades förslag om sammanslagning
af statsverkets kassaförlagsfond med fonden för reserverade medel till
en statsverkets kassafond kunna komma att verka.

Kommitterade framhålla, att om emellertid fonden för reserverade
medel för framtiden uteslutande skulle tjäna den uppgiften att
mottaga statsregleringarnes öfverskott och täcka deras brister, vore
det knappast längre motiveradt att bibehålla denna fond som en särskild
fond. En ganska närbesläktad uppgift fylles nämligen af statsverkets
kassaförlagsfond.

På dennas konto i rikshufvudboken sammanföras för närvarande
samtliga s. k. statsmedel, vare sig de tillhöra statsregleringsfonden,
fonden för reserverade medel eller kassaförlagsfonden själf. Kontot
upptager alltså det egentliga statsverkets tillgångar och skulder i den
män de böra redovisas i rikshufvudboken. Behållningen utgör de
tre statsmedelsfondernas sammanlagda behållningar. Hvad däraf tillkommer
statsregleringsfonden och fonden för reserverade medel afdrages
såsom skulder till dessa fonder. Resten är behållningen å statsverkets
kassaförlagsfond.

Kassaförlagsfondens konto innehåller alltså den egentliga redovisningen
för statsverkets ställning vid årets början och slut. På statsregleringsfondens
konto redovisas för statsverkets inkomster och utgifter.
Att en särskild behållning upptages för statsregleringsfonden har den
betydelsen, att därigenom vissa medel anges såsom fortfarande ställda
till Kungl. Maj:ts disposition. Statsverkets öfriga behållning kan icke
utan Riksdagens medgifvande af Kungl. Maj:t disponeras. Här förefinnes
alltså en naturlig tudelning. Någon anledning att uppdela den sistnämnda
behållningen på två skilda fonder synes då icke förefinnas, utan bör
densamma uppföras som nettobehållning å den fond, på hvars konto
statsverkets tillgångar och skulder redovisas. Denna fond, som lämpligen
kunde erhålla titeln »statsverkets kassafond», skulle tillkomma där -

Riksstatens uppställning. 171

igenom, att behållningen å fonden för reserverade medel öfverfördes till
statsverkets kassaförlagsfond. På den nya fondens konto skulle alltså
skulden till fonden för reserverade medel ha försvunnit, medan däremot
statsregleringsfondens behållning allt fortfarande upptoges som skuld.

Öfverskott å statsregleringen skulle vid årsslutet öfverföras från
statsregleringsfonden till denna statsverkets kassafond. Från denna fond
skulle däremot medel öfverföras till statsregleringsfonden till täckande
af brist i statsregleringen. Något anslag i riksstaten till täckande af
brist i statsregleringen behöfde alltså icke ifrågakomma, liksom heller
aldrig öfverskott från statsregleringen kunde påräknas som tillgång i
riksstaten. Genom öfverskott från statsregleringarna skulle statsverkets
kassafond småningom bringas upp till ett belopp, som kunde anses tillräckligt,
för att fonden skulle motsvara sitt ändamål och särskildt kunna
fylla eventuella brister i statsregleringarna, utan att därigenom alltför
mycket medtagas. Med stöd af senare tiders erfarenhet kan man anslå
den behållning, som fonden under goda tider borde uppnå, till 40 å 50
miljoner kronor.

På grund af hvad sålunda anförts föreslå kommitterade (sid. 120),
att den uti rikshufvudboken upplagda särskilda räkningen öfver »fonden
för reserverade medel» upphör; att dess eventuella odisponerade behållning
öfverföres till statsverkets kassaförlagsfond, men att vid tiden för
öfverförandet eventuellt befintlig brist täckes genom särskildt anslag på
riksstaten; samt att därefter i rikshufvudboken i stället för statsverkets
kassaförlagsfond upplägges en »statsverkets kassafond», till hvilken för
framtiden föras alla öfverskott i statsregleringarna och från hvilken
medel tagas till täckande af eventuella brister i statsregleringarna; samt
att i riksstaten icke påräknas bidrag från denna fond.

I sitt i detta ärende afgifna underdåniga utlåtande den 15 nästlidne
november förklarar sig statskontoret på de af kommitterade anförda
skäl instämma i nu omförmälda förslag.

Härutinnan var emellertid statskommissarien C. G. Sylvan skiljaktig
och yttrade, att då de uppgifter, de förutvarande bägge fonderna
hvar för sig skolat tillgodose, äro helt olika, äfven om de tidtals och
under vissa förhållanden kunna faktiskt sammanfalla på det sätt, att en
odisponerad behållning å fonden för reserverade medel verkar som förstärkning
af kassaförlagsfonden, synes den nuvarande tudelningen böra
bibehållas. »Denna är nämligen», säger reservanten, »ägnad att kraftigare
framhålla de skilda uppgifter, dessa fonder hafva sig förelagda

Statskontoret.

Reservation af
statskommissarien
Sylvan.

Departements chefen,

172 Riksstatens uppställning.

och som, hvad särskild! angår kassaförlagsfonden, aldrig böra få släppas
ur sikte. Här torde icke vara af nöden att närmare utveckla de olägenheter,
som kunna tänkas komma att yppa sig, därest af en eller annan
anledning det till rörelse- och förlagskapital afsedda och såsom sådant
nödiga beloppet komme att användas för annat ändamål; och denna
eventualitet skulle gifvetvis lättare kunna inträffa, därest förlagsicapitalet
icke hölles afskildt från andra medel.))

Det är obestridligt, att fonden för reserverade medel redan nu
i viss utsträckning verkar såsom statsverkets kassaförlag, men detta
kommer att i än högre grad blifva fallet, om man, på sätt kommitterade
föreslagit, upphör att vid statsregleringarnas uppgörande beräkna ordinarie
tillskott från denna fond.

Och å andra sidan tjänar jämväl nu •vussaförlagsfonden, i den
mån fonden för reserverade medel af tillfälliga anledningar icke skulle
kunna fylla sin uppgift, till att säkerställa statsregleringarna.

Därest man alltså för framtiden afstår från att beräkna tillskott
till statsregleringarna från fonden för reserverade medel, förefinnes
knappast längre någon egentlig skillnad mellan dessa båda fonders
ändamål. Härtill kommer, att statsverkets kassaförlagsfond, som bestämdes
till 15,000,000 kronor på en tid, då budgeten icke uppgick till mer
än 123,000,000 kronor, under det att densamma för år 1911 stigit till

228,000,000 kronor, såsom naturlig följd häraf allt mera visat sig otillräcklig
för sitt ändamål. Det har också under senare år allt oftare
ifrågasatts, att denna fond skulle förstärkas. Eu tillökning i kassaförlagsfonden
skulle emellertid näppeligen kunna ske på annat sätt än genom
uppförande i riksstaten af ett därför erforderligt anslag. En sådan
utväg torde emellertid icke böra tillgripas, därest man annorledes kan
vinna samma ändamål. Den utväg, kommitterade anvisat, synes mig
böra väljas.

Det är fullkomligt sant, såsom reservanten i statskontoret framhåller,
att kassaförlagsfondens uppgift aldrig bör få släppas ur sikte;
men om, såsom kommitterade föreslagit, fonden för reserverade medel
sammanslås med kassaförlagsfonden och den nya gemensamma fonden
just får namnet kassafond, lärer däri ligga en tillräckligt stark sporre
för finansledningen att städse tillse, att densamma kan fylla den
uppgift, hvilken finnes uttryckt i själfva dess benämning. Visserligen
är det också sant, att den nya fonden jämväl får en annan uppgift,
nämligen att säkerställa statsregleringarnas genomförande, men
detta är i realiteten intet annat än att vara ett kassaförlag; och om

Riksstatens uppställning. 173

den ganska osannolika eventualiteten skulle inträffa, att under en följd
af år upprepade brister i statsregleringarna så starkt medtoge denna
fond, att dess kapital löpte fara att nedgå under den nuvarande kassaförlagsfondens
belopp, 15,000,000 kronor, måste detta gifvetvis föranleda
finansledningen att vidtaga åtgärder för fondens återställande till sagda
belopp. Dessa åtgärder, som naturligen skulle bestå i uppförande å
riksstaten af erforderligt anslag till fondens förstärkning, torde emellertid,
såsom redan är antydt, om hittills vunnen erfarenhet lägges till grund
för ett omdöme om huru förhållandena kunna komma att gestalta sig
under den nya regimen, näppeligen någonsin behöfver att påkallas, likasom
ej heller, sedan kassafonden uppbringats till erforderlig storlek, något
behof skulle förefinnas att anlita kassaförstärkning från riksgäldskontor,
hvilken senare utväg däremot under nuvarande regim med en svag kassaförlagsfond
och en fond för reserverade medel, som ständigt tömts vid
statsregleringarna, upprepade gånger måst tillgripas.

Jag finner mig på grund af hvad sålunda anförts böra ansluta
mig till kommitterades förslag och har för afsikt att senare förelägga
Eders Kungl. Maj: t förslag till nådig proposition till Pdksdagen om
sammanslagning af fonden för reserverade medel och statsverkets kassaförlagsfond
till eu statsverkets kassafond.

Kommitterade hafva framställt åtskilliga förslag i fråga om riksgäldskontorets
verksamhetsområde efter budgetreformens genomförande.

I den mån dessa förslag icke redan blifvit af mig behandlade,
anhåller jag att senare få till dem återkomma likasom till andra af
kommitterade väckta frågor, hvilka icke synas stå i oupplösligt samband
med den nu föreliggande frågan om en budgetreform.

Med den ifrågasatta nya uppställningen af riksstaten lärer i statsverkspropositionen
böra inflyta en mera specificerad öfversikt öfver inkomster
och utgifter, och torde med afseende härå någon sådan sammanställning
af inkomster och utgifter, som hittills plägat åtfölja densamma
såsom särskild bilaga, icke blifva erforderlig.

Till sist tillåter jag mig att, i anslutning till hvad jag redan anfört,
framhålla, att, därest de principer i fråga om riksstatens uppställning
och därmed sammanhängande ämnen, som jag nu förordat, blifva
af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godtagna, de bestämmelser och
förfoganden, som böra blifva en omedelbar följd häraf, synas kunna

174 Riksstatens uppställning.

träffas af Eders Kungl. Maj:t utan att särskild framställning därutinnan
göres hos Riksdagen.

På grund af hvad jag nu andragit, får jag i detta sammanhang
allenast hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, med gillande af de af mig
gjorda uttalanden, täcktes förklara, att de grundsatser jag förordat skola
tillämpas vid uppgörande af statsverkspropositionen för år 1912, äfvensom
föreskrifva, att det förslag till riksstat jämte specifikation af statens
inkomster, som skall föreläggas Riksdagen, skall uppställas enligt det
formulär, som finnes detta protokoll bilagdt.

Till detta protokoll torde jämväl få såsom bilagor fogas statskontorets
åberopade underdåniga utlåtande den 14 innevarande månad
med inkomstberäkning för år 1912 samt fullmäktiges i riksgäldskontoret
skrifvelse den 8 i samma månad angående riksgäldskontorets ställning.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt och hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla samt förordnade, att aftryck af detta protokoll
skulle öfverlämnas till samtliga departement för
att tjäna till ledning vid författandet af bilagorna till
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof äfvensom af
de nådiga propositioner, som i öfrigt kunna beröras
af budgetreformen.

Ur protokollet:
Axel Alexanderson.

BILAGOR.

176

Riksstatens uppställning.

Formulär

Riksstat

Kronor

Inkomster.

| A. Egentliga statsinkomster:

i Skatter:

Mantalspenningar......................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse ..

Tullar och acciser......................................

Uppbörd i statens verksamhet .....................

B. Inkomster af statens produktiva fonder:

Statens affärsverksamhet...............................

Statens aktier..............................................

Statens utlåningsfonder..................................

Arbetarförsäkringsfonden..............................

C. Andel i riksbankens vinst för år..................

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar ...............

E. Lånemedel................................................

Summa kronor !

Riksstatens uppställning.

177

för år

Utgifter.
Verkliga utgifter:

Ordinarie

anslag.

Till 1

» 2
„ 3
4

„ 5

„ 8

„ 9
» 10

hufvudtiteln

Extra

anslag.

Säger

Riksdags- och revisionskostnader m. m.
Räntor å statsskulden m. m................

Utgifter för kapitalökning:

Statens affärsverksamhet .........

i Statens aktier .......................

Statens utlåningsfonder .........

; Arbetarfdrsäkringsfonden .........

För afbetalning af statsskulden

Säger

Summa.

att täckas af

j andra
lånemedel I statsinkomster.

Kronor

Summa kronor''

Bill. till iiiksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd.

178

Riksstatens uppställning.

Formulär

Specifikation af statens inkomster.

Kronor

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

Mantalspenningar ............................................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning ......

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, bevillning.
.....................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
bevillning .................................

Arfsskatt, bevillning.......................................

Öfriga stämpelmedel, bevillning .....................

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning ....................................

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning ............

Sockerskatt, bevillning....................................

Punschskatt, bevillning .................................

Maltskatt, bevillning.......................................

Uppbörd i statens verksamhet:

Fyr- och båkmedel...............................................................

Bidrag till försäkringsinspektionen..........................................

Bidrag till bankinspektionen ................................................

Inkomster af myntning och justering ....................................

Patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter ..................

Kontrollstämpelmedel............................................................

Terminsafgifter från läroverken .............................................

Diverse inkomster .................................................................................................

Transport {

Riksstatens uppställning.

179

Transport

B. Inkomster af statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet:

Statens järnvägar: inkomster .................................

driftkostnad ..............................

öfverskott .................................................

Postverket: inkomster, bevillning..................

driftkostnad ..............................

öfverskott ...................................................

Telegrafverket: inkomster .................................

driftkostnad ..............................

öfverskott ...................................................

Statens vattenfallsverk:

Trollhätte kanalverk:

inkomster ...................................

driftkostnad .................................

öfverskott ......................................................

Trollhätte kraftverk:

inkomster ....................................

driftkostnad .................................

öfverskott .............................................

Trollhätte fastighetsförvaltning:

inkomster ....................................

driftkostnad .................................

öfverskott ......................................................

Vattenfall och fastigheter inom Älfsborgs
samt Göteborgs och Bohus
län:

inkomster ....................................

driftkostnad .................................

öfverskott ....................................................7.

Vattenfall och fastigheter, inköpta för
elektrisk drift vid statens järnvägar:

inkomster ....................................

driftkostnad .................................

öfverskott ......................................................

Diverse vattenfall och fastigheter:

inkomster ....................................

driftkostnad .................................

öfverskott ......................................................

Transport

Kronor

180

Riksstatens uppställning.

Kronor

Transport

Porjus kraftverk:

inkomster ....................................

driftkostnad ..................................

öfverskott ......................................................

Sä rier för vattenfallsverken:

inkomster...................................................

driftkostnad................................................

öfverskott .................................................................. i

Statens domäner: inkomster...................................

driftkostnad.................................

öfverskott..................................................... i

; Statens aktier:

Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ..........................................j

Statens utlåningsfonder (öfverskott):

Nya odlingslånefonden.........................................

Torfindustrilånefonden ....................... ..................

Rederilånefonden ................................................

Egnahemslånefonden.............................................

Fiskerilånefonden ................................................

Norrländska nyodlingsfonden.................................

Jordförmedlingsfonden ..........................................

Handtverkslånefonden ..........................................

Bibanefonden ......................................................

Järnvägslånefonden .............................................

Allmänna byggnadslånefonden ..............................

Arbetarförsäkringsfonden.................................................................................

C. Andel i riksbankens vinst för år....................................

D. I anspråk tågna kapitaltillgångar:

Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniets lån......

| . Af järnvägslånefonden .............................................

Af allmänna byggnadslånefonden..............................

Af reservationer å anslaget till allmänna läroverken _____________ _______

■ ■ ■ -

E. Lånemedel ................................................................................

Summa kronor

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Till Konungen.

Enligt § 2 af den för statskontoret gällande instruktion åligger
det detta ämbetsverk att hvarje år före den 15 december till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till beräknande af statsverkets inBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

komster vid nästföljande statsreglering äfvensom med upplysningar
rörande de förhållanden i öfrigt, som äro af beskaffenhet att böra bringas
till Eders Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande af Eders Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof. Under den 12 innevarande månad har statsrådet och chefen
för finansdepartementet — med tillkännagifvande att han hade för afsikt
att i underdånighet tillstyrka en uppställning af riksstaten i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af särskild! tillkallade sakkunnige inom finansdepartementet
utarbetade förslag, öfver hvilket statskontoret afgifvit
underdånigt utlåtande den 15 nästlidne november — anmodat statskontoret
att vid förevarande beräkning af statsverkets inkomster m. m.,
med vissa angifna undantag följa den uppställning, som i berörda
underdåniga utlåtande blifvit af ämbetsverket tillstyrkt.

I enlighet härmed får statskontoret nu till en början åberopa det
från trycket utgifna kapitalkonto till rikshufvudboken för år 1909 med
därtill hörande tablåer och bilagor.

Å statsverkets inkomster samt å ordinarie och extra ordinarie anslag
uppstod för nämnda år en nettobrist af 8,794,418 kronor 77 öre,
om hvars uppkomst närmare förmäles i statskontorets underdåniga
skrifvelse den 22 september innevarande år.

Den i rikshufvudboken under benämning »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkning utvisade vid 1909 års början en
behållning af ........................................................................ kr. 19,686,649: 51.

Till fonden har öfverförts:

Af myntverkets behållning för

år 1909 ...............................................kr. 202,545: lo

Behållningar å bestämda anslag till

nyinrättade tjänstebefattningar .... „ 382,382: 03

Odisponerad behållning å reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för

reservofficerare vid flottan ............ ,, 20,000: —

Odisponerade behållningar å en del

extra statsanslag ............................ „ 24,409: 7 5

629,336: 88

brimma kr. 20,315,986: 3 9.

Om från detta belopp dragés
dels anvisning enligt
1909 års riksstat kr. 10,712,000: —
Transport kr. 10,712,000: —

kr. 20,315,986: 39.

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Transport kr. 10,712,000: — kr. 20,315,986: 39

dels ett belopp till
betäckande af en
återstående utgift
å åttonde hufvudtitelns
anslag »Understöd
åt enskilda

läroverk» ............1,990: — kr. 10,713,990: —

dels slutligen ofvannämnda nettobrist „ 8,794,418:7 7 ^ 19,508 408-7 7

så uppkommer det belopp af...............................T.T d ..7. kr. 807,577: 62

hvartill behållningen å fonden för reserverade medel vid
1909 års slut uppgick.

Uti 1910 års riksstat hafva till mötande af brist

i fonden anvisats............................................................... „ 2,500,000: —

och i 1911 års riksstat för samma ändamål ................ ,, 4,500,000:_

hvadan fonden vid nästkommande års början kommer

att uppgå till ................................................................kr. 7,807,577:6 2.

I 1910 års riksstat äro af fondens medel såsom tillgång till statsregleringen
beräknade 9,191,000 kronor.

Beträffande därefter själfva inkomstberäkningen för år 1912 innefattas
statskontorets förslag härtill i bifogade tabell litt. A. Vid upprättande
häraf har statskontoret fäst afseende dels därpå, huruvida å de
särskilda inkomsttitlarna under de senare åren enligt räkenskaperna influtna
belopp haft stigande eller fallande tendens, i hvilket hänseende
åberopas här bifogade tabell litt. B., dels och på de vid dessa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret här nedan närmare
redogör.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter.

Mantalspenningarna inflöto under år 1909 med 790,746 kronor
och utvisa under femårsperioden 1905 — 1909 en årlig minskning af i
medeltal 731 kronor. Denna inkomsttitel synes dock kunna för 1912
års statsreglering beräknas till enahanda belopp som år 1911 eller

825,000 kronor.

4 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst och förmögenhetsskatt,
bevillning. Rörande afkastningen af den inkomst- ocli förmögenhetsskatt,
som blifvit genom innevarande års Riksdags beslut bestämd,
tillåter sig statskontoret att till en början hänvisa till hvad statsrådet
och chefen för finansdepartementet i detta hänseende anfört vid
föredragning inför Eders Kungl. Maj:t af det sedermera för Riksdagen i
proposition nr 88, af den 11 mars 1910 framlagda förslaget till ifrågavarande
skatt. Departementschefens berörda yttrande återfinnes å sid.
189—198 i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden för nyssnämnda dag,
som fogats till propositionen i fråga.

Den beräkning, som af departementschefen verkställts rörande
skattens afkastning, gifver till resultat, att ur denna skattekälla skulle
kunna upphämtas ett årligt belopp af 31,500,000 kronor. Med denna
summa blef ock skatten upptagen i Eders Kungl. Maj:ts förslag till
riksstat för år 1911.

I det förslag till förordning i ämnet, som af Eders Kungl. Maj:t
framlades för Riksdagen, gjorde emellertid Riksdagen vissa ändringar af
beskaffenhet att inverka på skattens afkastningsförmåga.

Beträffande frågan om rätt till afdrag för utskylder anförde bevillningsutskottet
i sitt betänkande nr 29 i hufvudsak följande:

I anledning af ett uttalande af kammarrätten därom, att skattskyldigs
å krono- och kommunaldebetsedlar upptagna utskylder borde
undantagas från beskattning, hade chefen för finansdepartementet, under
medgifvande af befogenheten af denna erinran, tillika framhållit den
statsfinansiella betydelsen af ett dylikt afdrag. Utskylder, därför afdrag
skulle ifrågakomma, öfverstege nog, enligt departementschefens antagande,
sammanlagdt 100,000,000 kronor. Afginge detta belopp från sammanlagda
beskattningsbara inkomsterna i riket, måste man antagligen räkna
med en nedgång i den nya skattens afkastning med icke så litet öfver

2,000,000 kronor. För att kunna erhålla fyllnad härför, skulle man åter
nödgas höja skatteprogressionen. I valet mellan en sådan åtgärd eller
status quo i fråga om utskylder hade departementschefen valt den senare
vägen. Denna fråga hade äfven berörts i vissa motioner, hvari yrkats
sådan ändring, att skattskyldig berättigades till afdrag för utskylder. Enligt
utskottets förmenande hade det varit i hög grad önskvärdt, att vid den
nu föreslagna omläggningen af inkomstbeskattningen den ifrågavarande
afdragsrätten, hvars principiella befogenhet torde vara oomstridd, kunnat
genomföras, utan att behofvet af statsinkomster under den närmaste
framtiden därvid tillmätts afgörande betydelse. Under nuvarande förhållanden
tilltrodde sig utskottet likväl icke att tillstyrka bifall till det

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

af motionärerna framställda yrkandet i hela dess vidd, men för att i största
möjliga omfattning undanrödja de orättvisor i förevarande afseende, som,
därest intet afdrag för erlagda utskylder medgåfves, skulle föranledas af de
stora ojämnheterna i den kommunala beskattningen, hade utskottet ansett
sig böra nu hemställa om den ändring i 10 §, att afdrag medgåfves för alla
utskylder utom kronoutskylder, däribland äfven inberäknade utskylder in
natura eller i arbetsprestationer. Enligt utskottet tillhandakomna beräkningar
skulle härigenom uppkomma en minskning i inkomstskatten af omkring
2,000,000 kronor, hvilken minskning i statsinkomster emellertid
syntes kunna förväntas blifva täckt dels därigenom, att enligt numera
gjorda beräkningar angående den skattepliktiga totalförmögenheten inom
landet denna visat sig med omkring 750,000,000 kronor öfverstiga det
belopp, hvartill densamma af departementschefen beräknats uppgå, och att
till följd häraf af kastningen af förmögenhetsskatten torde blifva större än i
propositionen antagits, dels ock därigenom att äfven inkomstskatten på
goda grunder kunde antagas gifva ej oväsentligt större utbyte än hvad
i afseende härå beräknats. Med hänsyn till statsregleringen för nästkommande
år ansåge sig utskottet likväl ej kunna tillstyrka, att för
år 1911 fullt afdrag för ifrågavarande utskylder beviljades, utan borde
afdraget för nämnda år begränsas till femtio procent af samma utskylder.

Förutom nu berörda af Riksdagen jämväl beslutade förändring i
Eders Kungl. Maj:ts förslag vidtog Riksdagen äfven andra modifikationer,
af hvilka i detta sammanhang torde särskildt böra erinras om den, som
afsåg att medgifva skattskyldig rätt att vid uppskattning af inkomst
göra visst afdrag för aflöning, kost och öfriga utgifter för i den skattskyldiges
verksamhet använda hemmavarande barn öfver 15 år. Med
hänsyn till hvad sålunda förekommit, ansåg Riksdagen att inkomsttiteln
icke borde i riksstaten upptagas till högre belopp än 31,000,000 kronor.

Då den nya skatten torde kunna väntas lämna ett gynnsammare
resultat för år 1912 än för närmast föregående år, hemställer statskontoret
att, utan hänsyn till det förhållande att år 1912 afdrag för erlagda
kommunalutskylder i deras helhet är medgifvet, skatten i riksstaten
upptages med oförändradt belopp.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, bevillning. I fråga om
denna inkomsttitel synas icke föreligga några omständigheter, som böra
föranleda en från riksstaten för år 1911 förändrad beräkning, utan lärer
densamma böra upptagas med oförändradt belopp, 1,250,000 kronor.

Näringsskatt på utlänningar, bevillning. Under denna titel torde, i
anslutning till de sakkunnigas här ofvan omförmälda förslag, hädanefter

6 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

komma att upptagas de särskilda afgifter, som enligt nådiga förordningen
den 23 oktober 1908, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, erläggas af vissa handlande och handelsexpediter samt
för vissa offentliga föreställningar och hvilka afgifter till och med år
1911 upptagits under titel: »Bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.)) Till sistnämnda inkomsttitel hafva jämväl hänförts de
till beloppet obetydliga afgifterna för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar, hvilka utgå enligt samma författning, men
som hädanefter lära komma att bokföras under titel: »Diverse inkomster».

De särskilda1 afgifter, som sålunda innefattas under titeln »Näringssätt
på utlänningar», hafva enligt räkenskaperna uppdebiterats med

af vissa handlande och handels-expediter ...............................	1907.	1908. : 1909. 1 !
265,900 5,667		250,050 5,343	—	262,756 48,037	j 76i 461
för vissa offentliga föreställningar	—
Summa	271,567		255,393\|—	310,794	22

I sitt den 14 december 1908 afgifna förslag till inkomstberäkning
för år 1910 yttrade statskontoret angående denna inkomsttitel, att då
ofvan åberopade nådiga förordning afsåge att genomföra en förhöjd och
mera effektiv beskattning af de utlänningar, hvilka här i landet gåfve
eller biträdde vid konserter samt dramatiska eller andra föreställningar,
ansåge sig statskontoret kunna hemställa om en förhöjning i inkomsttiteln
till 300,000 kronor, och 1909 års räkenskaper synas gifva stöd åt
denna beräkning.

Att dessa bevillningsafgifter skulle komma att därutöfver ökas i
någon mera afsevärd grad, torde emellertid icke vara att antaga; och
hemställer statskontoret förty, att inkomsttiteln i 1912 års riksstat måtte
blifva uppförd med oförändradt belopp.

Stämpelmedlen, bevillning utgjorde:

år 1907........................................ kronor 11,707,520: —

- 1908........................................ „ 13,569,483: —

1909.

11,696,288

eller i medeltal för dessa tre år 12,324,430 kronor.

Från innevarande års början till och med denna dag hafva stämpelmedel
inilutit med 14,191,603 kronor 77 öre, och skulle, i händelse uppbörden
under återstående delen af innevarande månad blefve lika med

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för År 1912.

den för 15—31 december nästlidet år eller 700,161 kronor 26 öre, stämpelmedlen
för år 1910 uppgå till 14,891,765 kronor 3 öre.

Ny förordning angående stämpelafgiften utfärdades af Eders Knngl.
Maj:t den 18 september 1908. Densamma torde icke hafva medfört
någon väsentlig ändring i det finansiella resultatet af stämpeluppbörden.

För år 1908 beräknades stämpelmedlen inflyta med 10,000,000
kronor, enär ifrågavarande statsinkomst allt fortfarande utvisade en synnerligen
stark tendens till stegring. Statskontoret anförde i sitt den 14
december 1907 afgifha underdåniga utlåtande, att ehuru nedgående konjunkturer
kunde hafva ett menligt inflytande på särskildt emissionsstämpeln,
vore titelns stegringstendens i hvarje händelse så stark, att en förhöjning
till 10,500,000 kronor syntes kunna utan fara företagas för år 1909.
Särskilt syntes kunna antagas, att beloppen af de stämplar^ som skulle
åsättas handlingar till lagfartsprotokoll, inteckningsprotokoll och bouppteckningsprotokoll,
hvilka hade ett afgörande inflytande på storleken af
denna inkomsttitel, icke kunde väntas blifva mindre till följd af sjunkande
konjunkturer.

Med hänsyn till storleken af det år 1907 influtna beloppet ansåg
Eders Kungl. Maj:t att, äfven om någon nedgång i denna statsinkomst,
i jämförelse med hvad som influtit år 1907, skulle kunna befaras, kunde
ifrågavarande skattetitel, oafsedt de tilltänkta förändringar i gällande
bestämmelser angående stämpelafgift, hvarom här nedan vidare förmäles,
beräknas åtskilligt högre än statskontoret föreslagit, och syntes en förhöjning
i denna beräkning af 300,000 kronor icke kunna anses vara för
högt tilltagen.

Enligt det af Eders Kungl. Maj:t sedermera framlagda förslaget till
en ny stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper skulle denna nya
skatt utgå med 1 krona 50 öre på 1,000 kronor vid direkt öfverlåtelse
af aktier och banklotter samt med 1 krona på 1,000 kronor vid direkt
öfverlåtelse af obligationer. Eders Kungl. Maj:t föreslog, att denna nya
statsinkomst skulle beräknas inflyta med 500,000 kronor. Riksdagen nedsatte
visserligen berörda skattesatser till respektive 1 krona och 50 öre.
Men då de i statsrådsprotokollet gjorda beräkningar med afseende å
skattens ekonomiska resultat syntes mycket försiktiga, höll Riksdagen före,
att berörda ändringar i afseende på skattesatserna icke behöfde föranleda
till reduktion af det under denna inkomsttitel uppförda totalbelopp. Riksdagen
beräknade därför, att stämpelmedlen komme att år 1909 inflyta
med 11,300,000 kronor.

Under den 6 november 1908 utfärdade Eders Kungl. Maj:t nådig

8 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

förordning om särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper att
träda i kraft den 1 januari 1909.

I betraktande af det belopp, hvarmed stämpelmedlen under år 1908
influtit, ansåg chefen för finansdepartementet, enligt det vid statsverkspropositionen
fogade protokollet öfver finansärenden för den 12 januari
1909, att, äfven om beloppet i viss mån framkallats af särskilda omständigheter
(nämligen däri ingående emissionsstämpel för en särskild
bolagsbildning af för våra förhållanden ovanligt stor omfattning), likväl,
särskilt vid det förhållandet att från och med''år 1909 öfverlåtelsestämpeln
å fondpapper trädt i kraft, stämpelmedlen för år 1910, i den
mån desamma skulle utgå enligt dittills gällande bestämmelser, kunde
beräknas till ett belopp af 12,500,000 kronor.

1909 års Riksdag beslöt, uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag, en
ökad stämpelbeskattning särskildt genom införande af växelstämpel, och
genom nådiga kungörelser den 5 juni 1909 angående ändrad lydelse af
vissa paragrafer i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften
samt i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper blef Riksdagens beslut
utfärdadt.

Det finansiella utbytet af de sålunda införda nya stämpelskatterna
beräknades af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen till 1,800,000 kronor;
och inkomsttiteln i sin helhet uppfördes i 1910 års riksstat med 14,300,000
kronor.

Vid 1910 års Riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t en höjning af
arfsskatten, hvilken beräknades medföra en ökad stämpeluppbörd med
omkring 2,700,000 kronor.

Sistberörda beräkning finnes närmare utförd i det protokoll öfver
finansärenden för den 14 januari 1910, som bilagts Eders Kungl. Majrts
proposition nr 22, med förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8,
41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.
Vid ärendets föredragning anförde chefen för finansdepartementet,
bland annat, följande:

»Med tillämpning af de utaf mig föreslagna skatteskalor skulle* det
ökade utbytet af arfsskatten hafva under åren 1906—1908 blifvit följande:

År 1906 klass 1............................... kronor 1,077,783: —

„ II ......................... ,, 579,840: —

» TIT-.....................• y_ 467,830:— 2,125,453: —

Transport kronor 2,125,453: —

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

År 1907 klass
År 1908 klass

Transport kronor 2,125,453: —

I ............................... „ 1,922,039: —

II ............................... „ 501,235: —

III ............................... n 633,590: — 3,056,864: —

I............................... „ 2,004,470: —

II ............................... „ 782,937: —

III ............................... » 939,875: — 3.727.282: —

Summa kronor 8,909,599: —

I medeltal för hvarje år skulle alltså den föreslagna ökningen hafva
inbringat ungefärligen 2,970,000 kronor. Dragés härifrån den till högsta
möjliga belopp beräknade lindringen för vissa donationer eller i rundt
tal 190,000 kronor, återstode ett belopp af 2,780,000 kronor.»

Sedan Riksdagen i hufvudsak bifallit nämnda förslag till förordning
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i stämpelförordningen och
nådig förordning i ämnet blifvit af Eders Eders Kungl. Maj:t utfärdad
den 23 april 1910, blef stämpelskatten i 1911 års riksstat uppförd med
ett till 17,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Statskontoret hemställer, att denna inkomsttitel må i 1912 års riksstat
upptagas med oförändradt belopp.

Tullar och acciser.

Tullmedlen, bevillning, för år 1911 beräknade till 60,000,000 kronor,
hafva enligt räkenskaperna influtit med

år 1907 ...................................... kronor 59,624,649: —

„ 1908 ...................................... „ 57,224,921: —

„ 1909 ...................................... „ 58,495,400: —

eller i medeltal för dessa tre år 58,448,323 kronor.

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande
från generaltullstyrelsen, de debiterade tullmedlen utgjort 56,755,368
kronor 14 öre; och skulle, därest uppbörden för innevarande månad
blefve lika med den för december månad nästlidet år eller 6,021,355
kronor 38 öre, för år 1910 uppgå till 62,776,723 kronor 52 öre mot i
riksstaten för samma år beräknade 57,000,000 kronor.

Bill. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

10 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Tulluppbörden utgjorde

År 1909.

Under januari....,
„ februari...

„ mars........

april..........

maj...........

juni...........

juli-...........

augusti.....
september.

oktober.....

november.

3,476,795
3,578,162
4,572,671
5,334,435
5,127,347
5,187,030
4,686,896
3,476,569
5,294,128
5,857,948
6,625,957
december........j 6,021,355

År 1910. 1	Minskning.	Ökning.
55	4,918,918	07			1,442.122	52
11	4,100,095	13	—		521,933	02
82	4,873,712	76	—	—	301,040	94
72	5,651,563	42	—		317,127	70
23	4,925,199	90	202,147	33	—
45	4,366,011	39	821,019	06	—	—
80	4,746,640	57	--		59,743	77
1 2	4,931,233	80	—		1,454,664	68
54	6.155,037	90	—		860,909	36
08	6,109,525	24	—	—	251,577	16
40	5,977,429	96	648,527	44	—
38	—	—	—	—	—

Häraf framgår, att tulluppbörden under innevarande år på det Kela
företett en afsevärd stegring, i det att densamma vissa månader högst
betydligt öfverstigit uppbörden under motsvarande månader nästlidet år.
Detta, äfvensom de förbättrade konjunkturer, som synas hafva inträdt,
tyder på, att tullmedlen komma att år 1911 inflyta med väsentligt högre
belopp än i riksstaten för samma år beräknats.

På grund häraf anser statskontoret det icke vara sannolikt, att tulluppbörden
år 1912 kommer att understiga hvad som innevarande år
under verkningarne af den ännu icke öfverståndna depressionen beräknas
hafva influtit. Tullmedlen hafva därför i bifogade förslagstabell upptagits
med ett till 63,000,000 kronor förhöjdt belopp.

BrännvinstillverJcningssJcatten, bevillning. Enligt räkenskaperna har
brännvinstillverkningen i riket utgjort

år 1905 ....... liter 38,522,616

„ 1906 ......... „ 39,822,435

„ 1907 ..... „ 41,316,201

„ 1908 ......... „ 40,519,377

„ 1909................ „ 40,355,244

eller i medeltal för dessa år 40,107,175 liter.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 december har,
enligt meddelande från kontrollstyrelsen, uppgått till 31,145,067 liter.

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912. 11

Om härtill lägges tillverkningen under december månad nästlidet år
6,782,489 liter skulle, under förutsättning, att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års
tillverkning blifva 37,927,556 liter.

Beträffande tillverkningsskatten får statskontoret meddela följande
öfversikt af femårsperioden 1905—1909:

Influten skatt.

R e s t i t u

tion för

Statsverket

denatureradt

brännvin.

för högt erlagd
skatt.

behållet.

år 1905 ...................

„ 1906...................

„ 1907...................

., 1908 ...................

'', 1909 ...................

24,508,086

27,156,221

26,575,367

24,458,555

22,486,704

2,396,661

2,719,962

2,770,178

3,078,698

3,317,840

4,619

1.002

13''309

18,242

5,844

22.106,806

24,435,257

23,791,880

21,361.615

19,163,020

Under innevarande år intill den 1 december är dylik skatt inbetald
med 21,189,713 kronor 26 öre, och, under förutsättning att inkomsten
för innevarande månad kommer att utgöra ett lika stort belopp som
under december månad nästlidet år eller 3,254,451 kronor 17 öre, skulle
årets inkomst uppgå till 24,444,164 kronor 43 öre. Om därifrån afdrages
hvad under innevarande år blifvit eller än vidare kan varda restitueradt,
här förslagsvis beräknadt till 3,300,000 kronor, skulle återstå 21,144,164
kronor 43 öre.

För åren 1904 och 1905 beräknades denna inkomsttitel till

25,700,000 kronor. I)å densamma under dessa år icke inflöt med så
höga belopp, blef titeln emellertid i riksstaten för år 1906 nedsatt till

24,000,000 kronor samt för åren 1907 och 1908 till 23,500,000 kronor.
I 1909 års riksstat uppfördes inkomsttiteln ånyo med 24,000,000 kronor,
hvilken beräkning bestämdes af det höga belopp, hvarmed skatten inflöt
under åren 1906 och 1907. Emellertid utvisade 1908 års uppbörd eu
afgjord nedgång, och statskontoret fann därför förhållandena kräfva eu
nedsättning, hvadan ämbetsverket hemställde, att titeln i 1910 års riksstat
skulle uppföras med 23,500,000 kronor. Med anledning däraf att
ifrågavarande skatt under åren 1904—1907 icke uppgått till högre belopp
än i medeltal 22,932,994 kronor, ansåg emellertid Eders Kungl. Maj:t försiktigheten
kräfva, att denna inkomsttitel ej beräknades till högre belopp
än 23,000,000 kronor, och Riksdagen ansåg, att den sänkning, som

12 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

statsverkets beliållna inkomst å ifrågavarande inkomsttitel under åren
1907—1908 utvisat, borde föranleda, att beräkningen af inkomtstitelns
belopp för år 1910 ytterligare sänktes med 500,000 kronor till 22,500,000
kronor.

Då statskontoret den 14 december 1909 afgaf förslag till statsinkomsternas
beräkning för år 1911, yttrade ämbetsverket, att den starka
nedgången under år 1909 sannolikt härrörde från de förhållanden, som
stodo i samband med storstrejken och syntes sålunda endast få tillskrifvas
ett öfvergående inflytande. Ehuru inkomsttiteln i medeltal under treårsperioden
1906—1908 utgjort 23,196,251 kronor mot 22,843,017 kronor
i medeltal under åren 1904—1908, funne sig dock statskontoret med
hänsyn till den stora osäkerhet, som alltid visat sig vidlåda denna titels
beräkning, böra hemställa om en nedsättning däri till 22,000,000 kronor.

Med detta belopp uppförde också Eders Kungl. Maj:t denna skattetitel
i förslaget till riksstat för år 1911, men Riksdagen fann, med hänsyn
till den nedgående tendensen hos titelns afkastning, försiktigheten kräfva,
att någon, om ock mindre jämkning nedåt gjordes i nämnda beräkning
och uppförde därför bränn vinstillverkningsskatten i 1911 års riksstat med
ett belopp af 21,800,000 kronor.

Att 1909 års nedgång betingades af tillfälliga omständigheter, synas
ofvan åberopade siffror för sistlidet och innevarande år hafva konstaterat,
men äfven om verkningarna af de senaste årens depression numera torde
få anses vara på väg att minskas, anser statskontoret likväl en nedsättning
i beräkningen af denna skattetitel vara af vunnen erfarenhet
betingad; och hemställer statskontoret om dess upptagande i 1912 års
stat med 21,000,000 kronor.

Sockerskatten, bevillning, ingår i budgeten med det debiterade
beloppet. Enligt den af 1905 års lagtima Riksdag antagna beskattning
af socker skulle för allt socker, som efter den 1 september 1906 inom
riket tillverkades eller dit infördes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas en skatt med 13 öre för kilogram. För socker, som till
riket infördes, skulle därjämte erläggas tull enligt tulltaxan. 1908 års
riksdag höjde emellertid skattesatsen för åren 1909—1911 till 15 öre,
för år 1912 till 15 Va öre och för tiden därefter till 16 öre för kilogram.

Enligt verkställda beräkningar utgjorde den årliga sockerkonsumtionen
i riket:

år 1899—1900

1900— 1901

1901— 1902

råsocker

97,506 ton
100,999 „
106,004 „

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

år	1902—1903 ...........	......... råsocker	107,681	ton
	1903—1904 ...........		110,824	77
•n	1904—1905 ...........		108,530	1)
77	1905 — 1906 ...........		118,494	77
	1907 ...........	.......... raffinad	117,525	77
	1908 ...........		116,686	77
v	1909 ...........		99,726	77

Den starka nedgången sistnämnda år torde få tillskrifvas verkningarne
af storstrejken.

Skatten beräknades i 1909 års riksstat till 16,400,000 kronor och
upptogs med hänsyn till sockerkonsumtionens starka och öfvervägande
jämna stegring i 1910 års riksstat med 18,000,000 kronor. År 1909
medförde visserligen en nedgång, i det att skatten under detta år inflöt
med endast 15,045,860 kronor, men statskontoret ansåg sig i sitt förberörda
utlåtande den 14 december 1909, med hänsyn såväl till att den
till synes komna depressionen torde få betraktas såsom öfvergående som
ock till sockerkonsumtionens allmänna stegring, kunna hemställa, att
sockerskatten i 1911 års riksstat upptoges med ett till 19,000,000 kronor
förhöjdt belopp, hvilken beräkning af Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen
godkändes.

Under januari—november månader innevarande år hafva till fritt
bruk utlämnats 106,117,822,5 kilogram under det att samma tid år 1909
utlämnades endast 90,592,139,2 kilogram. Om under innevarande månad
utlämnas lika mycket som under december månad näst-lidet år eller
9,133,694,4 kilogram, skulle sammanlagda kvantiteten af till fritt bruk
under år 1910 utlämnadt socker uppgå till 115,251,516,9 kilogram.

Den debiterade skatten har, enligt meddelande från kontrollstyrelsen,
intill nästlidne månads slut utgjort 15,827,270 kronor 17 öre mot
13,531,259 kronor 59 öre samma tid föregående år. Förutsatt, att under
innevarande månad skatten skulle debiteras med lika stort belopp som
under samma månad näst-lidet år eller 1,297,674 kronor 73 öre, skulle
årets uppbörd kunna beräknas till 17,124,944 kronor 90 öre.

Med hänsyn därtill att konsumtionens stegringstendens icke synes
vara fullt så stark, som vid föregående beräkningar antagits, anser sig
statskontoret icke kunna föreslå någon förhöjning för år 1912, ehuru
skatten under nämnda år skall utgå efter en skattesats, som är Vs öre
högre än under åren 1909—1911.

Statskontoret hemställer alltså, att denna inkomsttitel må i 1912
års riksstat upptagas med oförändradt belopp, eller 19,000,000 kronor.

14 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för ål* 1912.

Punschskatten, bevillning, hvilken utgår med 60 öre för hvarje liter
punsch, som utlämnas till försäljning, uppfördes i 1904—1906 årens
riksstater med 1,300,000 kronor. '' Efter det vid 1906 års Riksdag en
särskild stämpelafgift till enahanda belopp som för punsch stadgats äfven
för arrak och rom, höjdes beräkningen af denna inkomsttitel för år 1907
till 1,500,000 kronor, med hvilket belopp titeln sedermera, med undantagför
år 1908, varit i riksstaterna uppförd.

Skatten inflöt

år 1907 med.......... kronor 1,558,538: —

» 1908 » » 1,593,012: —

» 1909 » » 1,559,721: —

Under tiden januari-—14 december innevarande år har punsch -stämpelafgift influtit med 1,590,860 kronor 61 öre. Under förutsättning
att. under återstående delen af innevarande månad skulle inflyta dylik
afgilt till lika belopp, som under samma tid nästföregående år eller
107,447 kronor 94 öre, skulle årets punschstämpeluppbörd kunna beräknas
till 1,698,308 kronor 55 öre.

Statskontoret hemställer, att skatten må i 1912 års riksstat uppföras
med oförändradt belopp.

Maltskatten, bevillning, upptogs på grund af verkställda beräkningar
i 1904. års riksstat till 3,000,000 kronor, hvilket belopp i 1905
—1909 årens riksstater oförändradt bibehållits.

Skatten inflöt:

år 1907 med ................................ kronor 3,041,413: —

» 1908 » » 2,923,276: —

> 1909 » > 2,893,311: —

Enligt 1909 års Riksdags beslut höjdes skattesatsen för hvarje vid
skattepliktigt bryggeri vid tillverkning af maltdrycker användt kilogram
malt till 23 öre, dock att för de första under tillverkningsåret afverkade

100,000 kilogrammen skulle utgöras endast 17 öre för kilogram och för
de nästa 100,000 kilogrammen 20 öre för kilogram.

Denna skatt, som i riksstaten för år 1910 uppfördes med 6,400,000
kronor, lämnade visserligen under år 1909 ett, med hänsyn därtill att
skatteförhöjningen trädde i kraft den 1 oktober nämnda år, synnerligen
otillfredsställande resultat, men detta förhållande syntes äga sin direkta
förklaringsgrund i det ekonomiska läge, hvari de maltdryckskonsumerande

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912. 15

klasserna kommit genom storstrejken, och alltså vara af öfvergående
natur. Statskontoret ansåg sig därför sakna skäl föreslå någon rubbning
i den vid skatteförhöjningen godkända beräkningen, utan hemställde
att ifrågavarande inkomsttitel måtte i 1911 års riksstat upptagas med
oförändrad t belopp.

Af det vid statsverkspropositionen fogade protokoll öfver finansärenden
för den 14 januari 1910 inhämtas, att chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t — efter omförmälande
af statskontorets nyssnämnda hemställan — vidare anfört,
att _ försiktigheten syntes bjuda att, något sänka denna beräkning. Visserligen
läte sig den nedgång af maltskatten, som ägt rum år 1909,
delvis förklaras af kända förhållanden å arbetsmarknaden under senare
halfåret 1909 och häraf förorsakadt sämre ekonomiskt läge för en stor
del af den maltdryckskonsumerande allmänheten. Det ville emellertid
synas, som om eu mera allmän sänkning i konsumtionen af malt- och
andra sprithaltiga drycker för närvarande gjorde sig gällande. Särskild!
hade detta, såsom statskontoret framhållit och senaste årens skatteresultat
utvisade, blifvit synligt i fråga om brännvinstillverkningsskatten. Utan
åsidosättande af nödig försiktighet syntes dock nedsättningen i beräkningen
af maltskattens afkastning kunna begränsas till omkring tio
procent af maltskattens för innevarande år beräknade belopp. Departementschefen
hemställde alltså, att maltskatten måtte i 1911 års riksstat
beräknas till 5,800,000 kronor.

Med detta belopp blef ock skatten i Eders Kungl. Maj:ts förslag
till riksstat för år 1911 upptagen, och Riksdagen gjorde däri ingen
ändring.

Under januari—november månader innevarande år har maltskatten
blifvit debiterad med 5,005,712 kronor 55 öre, och om skatten komme
att under december månad debiteras med enahanda belopp som under
samma månad 1909 eller 307,646 kronor 40 öre, skulle årets uppbörd
kunna beräknas komma att utgöra 5,313,358 kronor 95 öre.

Enligt uppgifter, inkomna från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen, har emellertid beloppet af den skatt för malt, som
under tillverkningsåret den 1 oktober 1909—1 oktober 1910 användts
till svagdricka, för hvilken skatt tillverkarna, enligt 8 § 1 mom. i Eders
Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående tillverkning af maltdrycker
den 7 augusti 1907, sådan samma § lyder enligt nådiga förordningen
den 20 augusti 1909, äga att erhålla restitution, uppgått till sammantaget
228,101 kronor 10 öre. Om från ofvannämnda 5,313,358 kronor
95 öre dragés restitutionssumman 228,101 kronor 10 öre, uppkommer

16 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

det belopp af 5,085,257 kronor 85 öre, hvartill maltskatten kan beräknas
uppgå för år 1910.

Statskontoret anser en nedsättning i denna titels beräkning vara
af förhållandena betingad; och hemställer om dess upptagande i 1912
års riksstat med 5,000,000 kronor.

Uppbörd i statens verksamhet.

Fyr- och båkmedel. Omkostnaderna för lots- och fyrinrättningen bestrides
helt och hållet af inflytande fyr- och båkmedel; och Knngl. Maj:t
fastställer utan Riksdagens medverkan såväl fyr- och båkafgifternas belopp
som omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen. Inkomsttiteln
och utgiftstiteln afväges mot hvarandra och upptagas i riksstaten till
samma belopp. Därest öfverskott uppstår, reserveras detta å utgiftsanslaget
för de med anslaget afsedda ändamål. Härigenom vinnes, att
omkostnaderna för lots- och fyrinrättningen icke komma att betunga
budgeten, utan helt och hållet uppbäras af afgifterna af dem, som hafva
gagn af lots- och fyrinrättningen, men på samma gång återfinnas såväl
inkomster som utgifter i denna statens verksamhet å riksstaten samt i
budgetredovisningen.

Utgiftsanslaget till lots- och fyrinrättningen har i senaste riksstaten
uppförts med 1,700,409 kronor, däraf 409 kronor utgörande friheter och
ersättningar, samt inkomsterna af fyr-och båkmedel till 1,700,000 kronor,
med hvilket belopp statskontoret jämväl uppfört denna inkomsttitel i
bifogade tabell.

Patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter.

Denna titel lärer, enligt statskontorets i underdånigt utlåtande af
den 15 nästlidne november afgifna förslag, efter den ifrågasatta riksstatsomläggningen
komma att behandlas på enahanda sätt som fyr- och båkmedel.
Patent- och registreringsverkets utgiftsstat för år 1912 är af ämbetsverket
uti underdånig skrifvelse den 21 sistlidne oktober föreslagen till en
slutsumma af 394,870 kronor; och har statskontoret upptagit detta belopp,
afrundadt till 395,000 kronor, såsom inkomst af patent- och varumärkes-
samt registreringsafgifter för samma år.

Bidrag till bankinspektionen. Jämväl denna inkomsttitel torde
komma att behandlas på enahanda sätt som fyr- och båkmedel. Bankinspektionens
utgiftsstat, fastställd genom nådiga brefvet den 26 november
1909 att lända till efterrättelse tillsvidare från och med den 1 januari

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912. 17

1910, slutar på ett belopp af 39,000 kronor; och har statskontoret såsom
bidrag till bankinspektionen för år 1912 beräknat samma belopp.

Bidrag till försäkring sinspektionen. Genom nådigt bref den 12
sistlidne augusti har Eders Kungl. Maj:t fastställt stat för försäkringsinspektionen,
att träda i kraft den 1 januari 1911 och tillsvidare gälla. Denna
stat slutar på ett belopp af 53,000 kronor, hvarmed statskontoret upptagit
inkomsttiteln i bifogade tabell.

Inkomster af myntning och justering. Enligt finansdepartementets
åberopade ämbetsskrifvelse den 12 innevarande månad kommer titeln
»kontrollstämpelmedel» att fortfarande upptagas såsom en fristående inkomsttitel
samt titeln »inkomster af myntning och justering» att hänföras
till samma inkomsttyp som fyr- och båkmedel och alltså beräknas inflyta
med ett belopp motsvarande mynt- och justerings verkets omkostnader
för året, för hvilka på riksstatens utgiftssida skall uppföras ett reserva,-tionsanslag, omfattande samtliga utgifter för verkets drift, däribland
jämväl det nu under sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till myntoch
justeringsverket att direkt utgå af myntnings- och j usteril)gsinkomster;
och komma i följd häraf de å inkomsttiteln uppkomna öfverskott
att få användas för de med anslaget afsedda ändamål. Enligt en
af myntdirektören den 13 innevarande månad af gifven, statskontoret tillin
andakommen promemoria kommer mynt- och justerings verkets utgiftsstat
för år 1912, beräknad med ledning af 1906—1909 års räkenskaper
och under förutsättning af en normaltillverkning af 2,000,000 kronor i
guldmynt, 1,200,000 kronor i silfverskiljemynt och 125,000 kronor i
bronsskiljemynt samt af medaljer till en vikt af 20 kilogram i guld,
450 kilogram i silfver och 500 kilogram i brons, att belöpa sig till
915,150 kronor. Statskontoret har upptagit detta belopp, afrundadt till

915,000 kronor, i bifogade tabell.

Kontrollstämpelmedel, i 1911 års riksstat beräknade till 90,000
kronor, hafva under senaste femårsperiod influtit med i medeltal 87,046
kronor. Då det år 1909 influtna beloppet var 89,977 kronor och den
årliga stegringstendensen utgjort 2,777 kronor, har statskontoret upptagit
denna inkomsttitel i bifogade förslagstabell med ett till 95,000 kronor
förhöj dt belopp:

Terminsavgifter från läroverken. Å denna inkomsttitel inflöto:
år 1905 ............................................ kronor 583,554

„ 1906 ..............

,, 1907 ..............

„ 1908 ..............

„ 1909 ..............

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911.

1 Sami. 1 Afd.

581,845

561,665

558,315

540,786

18 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

eller i medeltal för dessa fem år 565,233 kronor. Årliga minskningen
har nppgått till i medeltal 10,692 kronor. Anledningen till denna
minskning torde vara att söka däri, att vederbörande nämnder för pröfning
af ansökningar om befrielse från erläggande af termi nsafgift er i allt
högre grad begagna sig af rätten att medgifva sådan befrielse åt medellösa
lärjungar.

Statskontoret anser sig emellertid kunna hemställa, att terminsafgifterna,
som i 1911 års riksstat finnas uppförda med 540,000 kronor,
må i riksstaten för år 1912 uppföras med oförändradt belopp.

Diverse inkomster. Enligt det af ofvannämnda sakkunnige uppgjorda
förslaget skulle under denna titel sammanfattas dels hvad som
hittills i allmänhet bokförts under titel »extra uppbörd», dels de hittills
under »bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter)) bokförda,
till beloppet föga betydande afgifterna för rättighet till skogsfång
och kolningsfrihet på allmänningar, dels ock bötesmedel. Titeln »extrauppbörd»,
i 1911 års riksstat upptagen med 400,000 kronor, har under
de senaste åren influtit med följande belopp:

år 1907 ............................................ kronor 456,924: —

„ 1908 ............................................ „ 414,509: —

„ 1909 ............................................ „ 583,078: —

I medeltal för åren 1905—1909 hafva influtit 425,352 kronor med
en årlig medelökning af 54,144 kronor. Ehuru inkomsttiteln af naturliga
skäl visat en mycket växlande tendens, torde dithörande statsinkomster
kunna beräknas år 1912 inflyta med omkring 500,000 kronor.

Hvad därefter bötesmedlen angår, så hafva dessa i 1911 års riksstat
upptagits med 450,000 kronor och under åren 1905—1909 visat en
stegringstendens af 18,788 kronor i medeltal årligen. Under senaste
treårsperioden har inkomsttiteln influtit med i medeltal 497,548 kronor
om året, och torde år 1912 kunna beräknas inflyta med 500,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommer, anser sig statskontoret
kunna hemställa, att »diverse inkomster)) i 1912 års riksstat beräknas till
ett belopp af 1,000,000 kronor.

B. Inkomster af statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet.

Statens järnvägar. Uti underdånig skrifvelse den 30 nästlidne
november har järnvägsstyrelsen meddelat, att bruttoinkomsterna för

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för åi* 1912. 19

månaderna januari—september utgjort 54,362,330 kronor 31 öre och torde
för kela året kunna beräknas uppgå till omkring 71,720,000 kronor,
under det år 1909 bruttoinkomsterna nppgingo till 63,975,637 kronor
34 öre. Utgifterna för drift och underhåll under nämnda månader innevarande
år hafva uppgått till 40,942,739 kronor 9 öre och torde för
hela året kunna beräknas utgöra omkring 55,600,000 kronor. Af nettobehållningen
för månaderna januari—november äro till statskontoret inlevererade
11,300,000 kronor och torde för december månad komma att
ytterligare inlevereras sammanlagdt 1,700,000 kronor.

Vid beräkningen af bruttoinkomsterna för år 1911 hafva till 1910
års bruttoinkomster, i rundt tal 71,700,000 kronor, lagts dels beräknad
ökad inkomst af malmtrafik, 600,000 kronor, dels beräknad ökad trafik
i öfrigt 3,500,000 kronor. Bruttoinkomsterna för år 1911 hafva förty i
beräkningen upptagits till 75,800,000 kronor. A andra sidan hafva utgifterna
för drift och underhåll föreslagits till 60,273,000 kronor. Driftöfverskottet
för år 1911 beräknas sålunda till i rundt tal 15,500,000 kronor.

Om från detta öfverskott afdrages afsättning för inventarier och
ökning af förlag, tillsammans 2,500,000 kronor, skulle återstå att inbetala
till statsverket 13,000,000 kronor.

För år 1912 har ökningen i bruttoinkomsterna ansetts kunna angifvas
till 700,000 kronor för ökad malmtrafik och till 3,500,000 kronor
för trafik i öfrigt; och skulle alltså bruttoinkomsterna för sagda år kunna
nu beäknas till 80,000,000 kronor. Utgifterna för drift och underhåll
för år 1912 hafva antagits uppgå till 63,429,000 kronor, hvadan öfverskottet
å statens järnvägar kan antagas år 1912 uppgå till i afrundadt
tal 16,500,000 kronor.

Postverket. Enligt hvad statskontoret inhämtat har generalpoststyrelsen
i det förslag till inkomst- och utgiftsstater, som bör till nästkommande
Riksdags pröfning öfverlämnas, beräknat bruttoinkomsten af
postmedlen för år 1912 till 24,000,000 kronor. Uti sin underdåniga
skrifvelse deri 8 nästlidne november har styrelsen till stöd för denna
beräkning anfört följande:

»Postverkets inkomster vid postanstalterna i riket för de tre första
kvartalen år 1910 hafva utgjort i rundt tal 15,322,400 kronor.

Motsvarande inkomster för de tre första kvartalen år 1909 uppgingo
till 14,571,800 kronor. Ökningen för år 1910 utgör sålunda
5,15 procent.

Inkomsterna vid postanstalterna under 4:de kvartalet 1909 uppgingo
till 5,913,900 kronor.

Det är emellertid ej antagligt, att inkomsterna under 4:de kvar -

20 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

stegring- i poströrelsen, som särskildt under november och

talet 1910, jämförda med inkomsterna under 4:de kvartalet 1909, komma
att förete en ökning. De torde snarare blifva mindre.

Förhållandet är nämligen att, medan inkomsterna under de tre
första kvartalen 1909 uppgingo till jämförelsevis låga belopp — 5,331,700,
4,704,800 och 4,535,300 kronor — inkomsterna under 4:de kvartalet
samma år sprungo upp till den efter våra förhållanden afsevärda summan
af 5,913,900 kronor
Denna _ ^

december månader gjorde sig gällande, stod tydligen i visst samband
med den allmänna stagnationen å handelns och industriens områden,
som på grund af storstrejken var rådande under senare delen af sommaren
och början af hösten.

Erfarenheten visar nämligen, att ett dylikt stillastående inom kort
följes af ett uppsving för de nämnda näringarna med däraf följande
stegrade inkomster för postverket.

Ofvannämnda uppbörd för 4:de kvartalet 1909 företer sålunda vid
jämförelse med uppbörden ej blott under de tre första kvartalen 1909
utan äfven under 4:de kvartalet 1908 en stegring, som icke kan anses
normal.

Uppbörden under sistnämnda kvartal utgjorde nämligen allenast

5,259,500 kronor, hvadan uppbörden vid postanstalterna under 4:de
kvartalet 1909, jämförd med uppbörden under 4:de kvartalet 1908,
ökats med 12,4 procent, under det att den årliga normala ökningen
kan anses utgöra omkring 5 procent.

Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att till grund för beräkningen
af inkomsterna vid postanstalterna under 4:de kvartalet 1910
böra läggas inkomsterna vid postanstalterna under 4:de kvartalet 1908
med en ökning af 5 procent för hvardera af åren 1909 och 1910.

Med en sådan beräkning skulle postanstalternas inkomster under
4:de kvartalet 1909 hafva utgjort 5,522,475 kronor och nu kunna för
4:de kvartalet 1910 beräknas komma att uppgå till kronor 5,798,600: —
Om härtill läggas postanstalternas faktiska

uppbörd under de tre första kvartalen 1910........

samt direkt till postverkets hufvudkassa ingående
hyresafgifter för uthyrda lägenheter i postverkets
fastighet i Stockholm..................................

portoandelar af vissa utrikes försändelser....

15,322,400:

samt postverkets öfriga inkomster................ „

23,800

495,000

102,800

erhålles en slutsumma af kronor 21,742,600

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912. 21

eller i rundt tal 21,750,000 kronor, hvartill postverkets inkomster för
år 1910 nu skulle kunna beräknas.

I riksstaten för år 1910 äro postverkets inkomster upptagna till
22 miljoner kronor samt utgifterna till 21,065,000, hvadan öfverskottet
sålunda skulle utgöra 935,000 kronor.

Ehuru inkomsterna för år 1910 alltså icke synas komma att uppgå
till de i riksstaten upptagna, torde likväl, såvidt generalpoststyrelsen nu
kan finna, det ekonomiska slutresultatet af postverkets verksamhet för
samma år komma att utvisa ett öfverskott, ej understigande det i riksstaten
upptagna.

I generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den 27 november
1909 med förslag till postverkets stater för år 1911 uttalade generalpoststyrelsen
den förmodan, att postverkets inkomster för år 1911 skulle
ökas med 5 procent af inkomsterna för år 1910, hvilket antagande
generalpoststyrelsen nu saknar anledning frångå.

Med en sådan ökning skulle postverkets inkomster för år 1911
komma att uppgå till 22,837,500 eller i rundt tal 22,840,000 kronor.

Hvad nu inkomsterna för år 1912 angår, har generalpoststyrelsen
ansett sig kunna beräkna ökningen till det normala, det vill säga till
5 procent af inkomsterna för år 1911.

Vid sådant förhållande skulle postverkets inkomster för år 1912
komma att uppgå till 23,982,000 kronor eller i mera afrundadt tal till
24 miljoner.

Enär uti här ofvan lämnade uppgifter angående postanstalternas
inkomster under år 1910 ingå de sportelandelar, som skola redovisas
till postverket, innefattas de postverket för år 1912 tillkommande sportelandelar
uti den för sistnämnda år beräknade inkomstsumman, 24 miljoner
kronor .T''

Enligt hvad statskontoret vidare inhämtat, hafva verkets driftkostnader
för år 1912 beräknats uppgå till 22,401,625 kronor; och hemställer
statskontoret i anslutning härtill, att postverket må i 1912 års
riksstat upptagas på följande sätt:

Postverket: inkomster, bevillning., kronor 24,000,000: —

driftkostnad................. „ 22,400,000: —

öfverskott............................................................. 1,600,000: —

Telegrafverket. Telegrafmedlen äro i 1911 års riksstat upptagna
med 14,150,000 kronor. Enligt hvad statskontoret inhämtat, har bruttointäkten
för år 1912 af telegrafstyrelsen beräknats till 15,000,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 19 nästlidne november yttrar telegrafstyrelsen
beträffande denna beräkning följande:

22 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

»Inkomsterna af telegrafverkets telegraf- och telefontrafikrörelse
utgöras af dels telegramafgifter, dels telefonafgifter och dels åtskilliga
mindre inkomstbelopp, såsom afgifter för registrering af telegramadresser,
försäljningssummor för ordböcker, taxor, ortförteckningar, telegramblanketter
och dylikt, influtna hyror från telegrafverkets fastigheter och
lokaler samt för telegrafledningar m. m.

Telegrafverkets behållna inkomst af telegramrörelsen har utgjort:

under år 1906.............................. kronor 2,167,735: —

„ „ 1907.............................. „ 2,297,881: —

1908.

1909.

2,233,694
2,212,407

it ii ....................................... ii

samt torde, såvidt räkenskaperna för årets tre första kvartal gifva vid
handen, under år 1910 komma att utgöra omkring 2,216,000 kronor.
Samma inkomst är beräknad för år 1910 till 2,215,000 kronor, men för
år 1911 till endast 2,030,000 kronor.

Den minskning i telegrafinkomsten, som inträdde med år 1908 och
fortfor under år 1909, synes alltså för år 1910 komma att efterträdas af
någon ökning. Denna ökning är dock allt för ringa för att styrelsen
skall våga till år 1912 påräkna något större uppsving i trafiken, utan

viss varsamhet böra iakttagas vid beräknandet af

ökning,
vaga

anser styrelsen

8,008,396

9,276,584

10,220,575

11,042,352

denna inkomst för de närmaste åren. I följd häraf torde telegrafinkomsten
för år 1912 icke böra beräknas till mer än 50,000 kronor högre belopp
än för år 1911 eller 2,080,000 kronor.

Telefonafgifterna hafva utgjort:

under år 1906............................. kronor

ii ii 1907............................. ,,

„ „ 1908............................. „

„ „ 1909............................. „

och synas under år 1910 komma att uppgå till omkring 11,800,000
kronor. För år 1910 är samma inkomst beräknad till 10,200,000 kronor
och för år 1911 till 12,000,000 kronor.

Såsom telegrafstyrelsen i sitt förslag till inkomstberäkning för år
1911 framhöll, är ökningen i telefoninkomsten stadd i nedåtgående.
Denna ökning utgjorde nämligen:

från år 1906 till år 1907 .................. kronor

„ „ 1907 „ „ 1908.................. „

„ „ 1908 „ „ 1909.................. „

„ „ 1909 „ „ 1910 omkring... „

Telegrafstyrelsen anser sig därför, liksom vid uppgörande af inkomstberäkningen
för år 1911, allt fortfarande böra antaga den årliga ökningen

1,268,000

944.000

822.000
758,000

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

till högst 500,000 kronor för år. Då telefoninkomsten för år 1910, såsom
nyss nämnts, torde komma att stanna vid omkring 11,800,000 kronor,
skalle den alltså för år 1912 komma att beräknas till 12,800,000 kronor
eller 800,000 kronor högre belopp än för år 1911 beräknats.

De öfriga inkomsterna af telegraf- och telefontrafikrörelsen hafva
utgjort:

under	år	1906..................
11	11	1907..................	................ „ 87,651: -
11	11	1908..................	.................. 101,527: —
11	11	1909..................	................ „ 123,205: —

och torde under år 1910 komma att uppgå till ungefär sistnämnda belopp.
För år 1910 äro dessa inkomster beräknade till 85,000 kronor
och för år 1911 till 120,000 kronor. Äfven för år 1912 synas ifrågavarande
inkomster böra upptagas till sistnämnda belopp.

Sammanställas de af styrelsen sålunda för år 1912 beräknade
beloppen, erhållas följande inkomstsiffror:

telegramafgifter.......................... kronor 2,080,000: —

telefonafgifter............................. „ 12,800,000: —

öfriga inkomster......................... „ 120,000: —

eller tillhopa kronor 15,000,000: —,

innebärande eu ökning af 850,000 kronor utöfver de för år 1911 till

14,150,000 kronor beräknade inkomsterna.»

Enligt hvad statskontoret vidare inhämtat hafva utgifterna för
verkets drift beräknats till 10,676,000 kronor.

Statskontoret hemställer i anslutning härtill, att telegrafverket må
i 1912 års riksstat upptagas sålunda:

Inkomster............ kronor 15,000,000: —

Driftkostnad........ „ 10,676,000: —

Öfverskott................................................... 4,324,000: —.

Statens vattenverk. Enligt meddelande från vattenfallsstyrelsen
kunna vattenverkens bruttoinkomster för år 1912 beräknas på föl -

jande sätt:

för Trollhätte kanalverk............................................. kronor 620,000: —

„ Trollhätte kraftverk............................................. „ 1,200,000: —

„ Trollhätte fastighetsförvaltning.......................... ,, 50,000: —

„ Diverse statens vattenfall och fastigheter inom

Älfsborgs samt Göteborgs och Bohus län.... „ 100,000: —

transport kronor 1,970,000: —

24 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

transport kronor 1,970,000:
för Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk

drift å statens järnvägar................................. ,, 8,000: —

Diverse vattenfall och fastigheter...................... „ 8,000: —

Tillsammans kronor 1,986,000

Driftkostnaderna beräknas till:

för Trollhätte kanalverk................................................ kronor 310,000: —

„ Trollhätte kraftverk................................................ „ 620,000: —

„ Trollhätte fastighetsförvaltning............................. „ 20,000: —

„ Diverse statens vattenfall och fastigheter inom

Ålfsborgs samt Göteborgs och Bohus län....... „ 5,000; —

„ Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk

drift å statens järnvägar.................................... „ 4,000: —

„ Diverse statens vattenfall och fastigheter........... ,, 2,000: —

Tillsammans kronor 961,000: —

hvadan öfverskottet på det hela skulle komma att belöpa sig till

1,025,000 kronor.

Statens domäner. Under denna riksstatstitel skola, enligt åberopade
sakkunniges förslag, uppföras nettoinkomsterna af ej mindre statens
skogar än äfven dess jordbruk sdomäner.

Skogsmedlen hafva utgjort:

år 1907.......................................... kronor 9,922,569: —

„ 1908..........................................., 9,491,142: —

„ 1909.......................................... „ 8,612,666: —

eller i medeltal för dessa tre år 9,342,126 kronor. För femårsperioden
1905—1909 hafva de influtit med i medeltal 8,810,743 kronor och den
årliga medelökningen har varit 287,014 kronor.

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift skulle statsverkets
skogsmedelsinkomster, i händelse uppbörden under fjärde kvartalet
komme att motsvara uppbörden under samma kvartal af nästlidet år,
för år 1910 komma att uppgå till 11,239,986 kronor 96 öre. Om denna
sannolika uppbörd för innevarande år tages i betraktande vid beräkning
af den årliga medelökningen under åren 1908—1910, skulle denna
medelökning belöpa sig till 874,422 kronor 36 öre; och kunde alltså år
1912 beräknas inflyta af skogsmedel 12,988,831 kronor 68 öre.

Med hänsyn härtill äfvensom till de för närvarande synnerligen
fasta och stegrade virkespriserna, hvarutinnan någon återgång under

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

år 1911 icke- lärer vara att befara, anser statskontoret, att skogsmedelsinkomsterna,
b vilka hufvudsakligen bero af 1911 års priser, kunna väntas
inbringa åtminstone 12,500,000 kronor.

Arrendemedlen hafva under senaste femårsperiod influtit med i
medeltal 1,858,900 kronor och med en årlig minskning af i medeltal
11,850 kronor. Då desamma år 1909 inflöto med 1,879,654 kronor,
torde de utan fara kunna beräknas år 1912 inflyta med det belopp,
hvartill de upptagits i 1911 års riksstat eller 1,700,000 kronor.

Sammanlagda bruttoinkomsten af statens domäner skulle alltså
kunna beräknas år 1912 uppgå till 14,200,000 kronor.

Enligt hvad statskontoret inhämtat, lära driftkostnaderna för statens
domäner för samma år komma att beräknas till 5,105,000 kronor, hvadan
det öfverskott, som skall tillföras statsregleringen, kan antagas uppgå
till 9,095,000 kronor, hvarmed öfverskottet å denna affärsdrift upptagits
i bifogade tabell.

Statens aktier; Utdelning i Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag.
Enligt meddelande från trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund kan
malmbrytningen under år 1911 beräknas:

i Kiruna till.................................................................... 2,500,000 ton

■och i Gellivare till................................................................. 975,000 „

Utdelningen å de staten tillhöriga preferenceaktierna, hvilka utfalla
år 1912, kan alltså beräknas uppgå till:

för 1,250,000 ton å 1: — kr.
„ 487,500 „ å 0: 50 „

.................... kronor 1,250,000: —

.................... „ 243,750: —

tillsammans kronor 1,493,750: —.

Med anslutning härtill har statskontoret såsom inkomst af fonden
för statens aktier i bifogade förslagstabell upptagit 1,500,000 kronor.
Statens utlånings fond er, öfverskott:

Enligt härstädes verkställda beräkningar, hvilka återfinnas i bifogade
tabell, kunna de år 1912 inflytande räntorna å dessa fonder
beräknas uppgå till

för Äldre odling slånefonden (annuitet att i sin helhet omföras till Nya

odlingslånefonden)................................................ kronor 144,000: —

,, Nya odlingslånefonden............................................... „ 210,000: —

„ T orfindustr ilånefonden.............................................. „ 135,000: —

„ Rederilånefonden, med tillägg af räntor för Aktiebolaget
Svenska Ostasiatiska kompaniets lån.. „ 641,000: —

„ Eg nahemslånefonden................................................. „ 792,000: —

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1912.

för Fiskerilånefonden...................................................... kronor 60,000: —

„ Norrländska ny odling sfonden................................... „ 15,000: —

„ Jordförmedlings fonden.............................................. „ 50,000: —

och hafva dessa belopp i förslagstabellen beräknats såsom fondernas
afkastning'' år 1912.

Arbetarförsäkring sf onden. Enligt härstädes verkställd beräkning
kommer dess ränteintäkt att år 1912 utgöra omkring 1,270,000 kronor,
hvilket belopp upptagits i bifogade förslagstabell.

Enligt hvad statskontoret inhämtat, lärer vattenfallsstyrelsen komma
att afgifva förslag om Trollhätte egnahemslånefonds sammanslagning
med Trollhätte fastighetsförvaltning, hvarför något förslag om beräkningen
af denna lånefonds afkastning år 1912 icke kunnat afgifvas.

Från riksgäldskontoret har Statskontoret inhämtat, att ränteafkastningen
för år 1912 af »Järnvägslånefondens» medel i Riksgäldsfullmäktiges
underdåniga skrifvelse den 8 innevarande december beräknats
till 1,775,000 kronor och af »Allmänna byggnadslånefondens» medel till
39,600 kronor, hvilka belopp upptagits i statskontorets förslagstabell.

Stockholm den 14 december 1910.

Underdånigst:

HANS WACHTMEISTER.

CHR. L. TENOW.

Föredragande.

PER SÖDERMARK.

Gustaf Alilm.

BILAGOR.

28 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Bil. A.

Statsverkets inkomster.

63.000. 000

21.000. 000

19,000,000

1,500,000

5,000,000

Kronor.

31.000. 000:

1,250,000

300,000

17.000. 000

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

Mantalspenningar..............................................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning
Bevillning af fast egendom samt af inkomst,

bevillning....................................................

Näringsskatt af utlänningar, bevillning ....

Stämpelmedel, bevillning ............................

Tullar och acciser:

Tullmedel, bevillning....................................

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning ....

Sockerskatt, bevillning ................................

Punschskatt, bevillning................................

Maltskatt, bevillning....................................

Uppbörd i statens verksamhet:

Fyr- och båkmedel ........................................................

Patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter

Bidrag till bankinspektionen ........................................

Bidrag till försäkringsinspektionen ............................

Inkomster af myntning och justering ........................

Kontrollstämpelmedel ....................................................

Terminsafgifter från läroverken....................................

Diverse inkomster ........................................................

B. Inkomster af statens produktiva fonder.

825,000: —

49,550,000:

109,500,000:

1,700,000

395.000

39.000

53.000

915.000

95.000

540.000

1,000,000

Statens affärsverksamhet:

Statens järnvägar: inkomster ..

driftkostnad
öfverskott ...

80,000,000:

63,500,000:

16,500,000: —

Transport 16,500,000:

159,875,000

4,737,000

164,612,000

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

		\| Kronor. j
	Transport 16,500,000: —	164,612,000	J
Postverket: inkomster, bevillning.	.. 24,000,000: —
driftkostnad ..............	.. 22,400,000: —
öfverskott .................	....................... 1 600 000- - -
Telegrafverket: inkomster .................	.. 15,000,000:
driftkostnad .............	.. 10,676,000: —
öfverskott ...................	............................. 4 324 000- —
Statens vattenverk: inkomster .................	.. 1,986,000: —
driftkostnad .............	961,000:		i
öfverskott ..................	............................ 1,025,000: —
Statens domäner: inkomster .................	.. 14,200,000: —
driftkostnad .............	.. 5,105,000: —
öfverskott ..................	............................. 9,095,000: —	32,544,000	_
Statens aktier:
Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ............................................	1,500,000
Statens utlåning sfonder (öfverskott)
hos statskontoret:
Äldre odlingslånefonden .....................	144,000: —
Nya odlingslånefonden.........................	210,000: —
Torfindustrilånefonden .........................	135,000: —		i
Rederilånefonden .................................	626,000: —
Egnahemslånefonden.............................	792,000: —		\|
Fiskerilånefonden .................................	60,000: —
Norrländska nyodlingsfonden .............	15,000: —
Jordförmedlingsfonden .........................	50,000: —
Handtverkslånefonden .........................	— — 2.032.000: —
hos vattenfallsstyrelsen:
Trollhätte egnahemslånefond ..............	.............................. . .
hos riksgäldskontoret:
Järn vägslånefonden .............................	... 1,775,000: —
Allmänna byggnadslånefonden.............	39,600:— 1,814,600: —	3,846,600	_
Arbetarförsäkring sfonden .................................		1,270,000	—

Summai203,772,600|—

30 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1912.

1			Enligt
1 !	För år 1905.	För år 1906.	För år 1907. j
Ordinarie inkomster.
i Arrendemedel .......................................................	1,927,052	1,854,180	1,851,298
i Mantalspenningar ............................................	793,671	801,042	811,425
Bötesmedel .......................................................	427,334	448,676	497,544
1 Kontrollstämpelmedel .......................................	78,870	86,541	94,298
1 Fyr- och b åkmedel ..........................................	1,693,697	1,725,803	1,776,339
Telegrafmedel .................................................	9,239,442	10,361,446	11,712,117
Järnvägstrafikmedel .........................................	13,700,000	17,300,000	12,000,000 9,922,569
Skogsmedel ......................................................	7,464,609	8,562,727
Terminsafgifter från läroverken .................	583,554	581,845	561,665
Extra uppbörd ...................................................	366,504	305,744	456,924
Säger	36,274,733	42,028,004	39,684,179
Bevillningar.
Tullmedel ...........................................................	59,754,634	59,523,133	59,624,649
Postmedel ..........................................................	17,377,323	18,442,464	19,651,075
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter...............................................	278,302	273,502	272,934
Stämpelmedel ..................................................	8,606,040	10,095,922	11,707,520
\| Brännvinstillverkningsskatt ...........................	22,106,806	24,435,257	23,791,880
i Hvitbetssockertillverkningsafgift .................	11,408,951	161,318	—
Sockerskatt .......................................................	— —	1,429,037	14,709,870
Inkomstskatt .....................................................	12,599,015	14,008,306	16,004,206
Punschskatt .......................................................	1,307,104	1,459,220	1,558,538
i Maltskatt.............................................................	3,079,501	3,084,598	3,041,413
Bevillning af fast egendom samt af inkomst	9,446,819	9,853,885	10,523,615
j Inkomst- och förmögenhetsskatt ...............	—	—	— —
Säger	145,964,495	142,766,642	160,885,700
i Summa	182,239,228)184,794,646(200,569,879

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912,

Bil. B.

räkenskaperna.	Beräknade i riks-staten för år 1911.
För år 1908.	För år 1909.	Medium.	Årlig ökning i medeltal.	Årlig minskning i medeltal.
1,782,314	1,879,654	1,858,900		11,850	1,700,000
611,538	790,746	761,684	- -	731	825,000
492,615	502,484	473,731	18,788	- -	450,000
85,546	89,977	87,046	2,777	- -	90,000
1,845,525	1,848,307	1,777,934	38,653	- -	1,700,000
12,555,796	13,377,964	11,449,353	1,034,631	- -	14,150,000
4,700,000	6,500,000	10,840,000	- -	1,800,000	9,000,000
9,491,142	8,612,666	8,810,743	287,014	- -	11,000,000
558,315	540,786	565,233	- -	10,692	540,000
414,509	583,078	425,352	54,144	— —	400,000
32,537,300	34,725,662	37,049,976	— —	—	39,855,000
57,224,921	58,495,400	58,924,547		314,809	60,000,000
19,877,156	19,951,000	19,059,804	643,419	— —	22,600,000
256,868	310,843	278,490	8,135	_____ _	300,000
13,569,483	11,696,288	11,135,051	772,562	- -	17,000,000
21,361,615	19,163,020	22,171,716	- -	735,947	21,800,000
— —	— —	5,785,135	- -	11,247,633	- -
18,918,868	15,045,860	12,525,909	4,538,941	- -	19,00^,000
7,854,948	15,988,153	13,290,926	847,285	- -	- -
1,593,012	1,559,721	1,495,519	63,154	- -	1,500,000
2,923,276	2,893,311	3,004,420	- -	46,548	5,800.000
17,330,594	12,176,045	11,866,192	682,307	---	1,250,000
— —	—	—		—	31,000,000
160,910,741	157,279,641	159,537,709	— —		180,250,000
193,448,041! 192,005,303	196,587,685\|--	—	220,105,000

32 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Approximativa uppgifter

(grundade på utförda beräkningar, under antagande

Skuld till Riksgäldskontoret
vid 1911 års slut

Ränta att erläggas till
Riksgäldskontoret
år 1912

Utlånta medel vid
1911 års slut

Äldre odlingslåne fonden
Nya » . .

j Torfi n dustril ånefonden .

Rederilånefonden. . . .

Egnahemslånefonden

Fiskerilånefonden . . .

Norrländska nyodlingsfonden.
.......

Jordförmedlingsfonden. .
Arbetareförsäkringsfonden

4,338,227: 81

3,500,000:

15,000,000:

169,815: 86

(3,75 o/o å 1,485,302:83,
i (ifrigt 4 o/o.)

135,000:

| (Inflytande räntor.)

575,000: —

I (Inflytande räntor.)

24,400,000: — |l,083,000: —

1,360,000:

930,000:

högst 2,000,000:

(3,7 5 °/o å 6,600,836:49,
i öfrigt 4 °/o.)

56,000: — (4 %)

70,000: — (4 %)

2,250,000: —

10,850,000: —

(6,581,773:19 åtminstone
enligt räkenskaperna
ej lånemedel.)

3,500,000: —
15,000,000: —

23,200,000: —

2,630,000: —

(1/270,000: —: åtminstone
enligt fondens räken
skaper ej lånemedel.)

950,000: -

högst 2,000,000: -

30,375,000: —

1 Amorteringsbelopp antagas få ligga från fondens synpunkt rånte) ösa större eller mindre delar af året.

Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912. 33

Bil. C.

rörande nedannämnda fonder

■att lånerörelsen skulle fortgå såsom hittills).

Inflytande räntor år 1912	Debiterade räntor år 1912	År 1912, för fortsatt utlåning ytterligare erforderliga låne-medel
54,000: —
! (Hela annuiteten, vid pass 144,000: —, •omföres till nya odlingslånefon-den )
210,000: —	300,000: —	__
(Annuitet vid pass 632,000; —, om-föringen från äldre odlingslåne-fonden oberäknad.)
135,000: — (4 Vo)1	135,000: —	—
575,000:— (4 Vo)1	575,000: —	—
792,000:— (3,6%)	950,000: —	3,600,000: — (Inflytande räntor, amorteringar och återbetalda odisponerade medel dessutom påräknade.)
60,000: —	75,000: —	60,000: —
3 °/o å 200.000: —, i (ifrigt 3.6 °/o, med iakttagande att för första		(Inflytande räntor och amorter-
	ingar dessutom påräknade.)
låneåret ingen ränta erlägges.)1
15,000: —	20,000: —	190,000: —
(3 "in. med iakttagande att för		(Inflytande räntor och amorter-
första låneåret ingen ränta erläg-		ingar dessutom påräknade.)
ges.)1
50,000: — (4 %)	60,000: —	---
1,270,000: —	1,300,000: —	—

Stockholm den 11 december 1910.

Arvid Vide.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

34 Statskontorets skrifvelse med inkomstberäkning för år 1912.

Bil. D.

Rörande fonden för Aktiebolaget Svenska Ostasiatiska kompaniets
lån har beräknats följande:

Skuld till Riksgäldskontoret vid 1911 års slut . . . kronor 1,666,666: 67
Ränta att erläggas till Riksgäldskontoret år 1912

(nedannämnda inflytande).............. „ 66,666: 6 7

Amortering d:o (nedannämnda inflytande)...... „ 333,333: 3 3

Utlånta medel vid 1911 års slut........... „ 1,666,666: 6 7

Inflytande ränta år 1912............... „ 66,666: 6 7

,, amortering år 1912............ „ 333,333: 33

Stockholm och Kungl. Statskontoret den 14 november 1910.

Arvid Vide.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 1

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets i skrifvelse af den 5 innevarande
december därom framställda anhållan hafva fullmäktige i riksgäldskontoret
låtit upprätta och hafva äran härmed öfverlämna förslagsberäkningar i
hittills vanlig form i fråga om dels riksgäldskontorets sannolika ställningvid
slutet af hvartdera året 1910 och 1911, dels ock riksgäldskontorets
redan nu påräkneliga inkomster och utgifter för år 1912.

I samma skrifvelse har herr statsrådet, med afseende å ifrågasat
förändrad uppställning af riksstaten in. in. i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af tillkallade sakkunnige den 4 oktober 1910 afgifvet
förslag, jämväl anhållit om förslag till beräknande för år 1912 af vissa,
i sju särskilda punkter angifva inkomstposter och utgiftsanslag.

I anledning häraf få fullmäktige här nedan meddela resultaten af
de i berörda^ hänseende verkställda beräkningarna.

l:o. Å de utlånta medel, som enligt bemälda sakkunnigas meningböra
sammanföras under dels »järnvägslånefonden» och dels »allmänna
byggnadslånefonden», beräknas följande räntebelopp komma att inflyta
under år 1912, nämligen:

å lån tillhörande »järnvägslånefonden» ................ kr. 1,775,400: —

„ „ „ »allmänna byggnadslånefonden»...... „ 39,600: —

Summa kr. 1,815,000

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1. Afd.

2 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

2:o. Å sina tillsvidare förräntade medel torde riksgäldskontoret
under år 1912 kunna påräkna eu ränteinkomst af 500,000 kronor.

3:o. Såsom den nu öfverlämnade förslagsberäkningen öfver riksgäldskontorets
inkomster och utgifter för år 1912 i detalj utvisar, beräknas
räntorna å statsskulden (häruti inbegripna såväl räntorna å Karl XIII:s
hemgiftskapital, å Göta kanals reparationsfond och å köpeskillingen för
fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm, som ock det från
riksgäldskontoret utgående årsanslaget till Hans Maj:t Konungen) komma

att för nämnda år uppgå till sammanlagdt .................. kr. 21,044,700: —

Om härifrån dragas de i punkterna l:o och
2:o omförmälda ränteinkomsterna af resp. 1,815,000

kronor och 500,000 kronor, eller tillsammans ........... „ 2,315,000: —

återstår det belopp................................................... kr. 18,729,700: —

som sålunda ytterligare för riksgäldskontoret erfordras för bestridande af
räntorna å statsskulden.

4:o. 1912 års förslagsanslag till riksdags- och revisionskostnader

samt aflöningar m. in. har beräknats till ett belopp af 1,392,000 kronor,
på sätt närmare framgår af ofvan omförmälda förslagsberäkning.

5:o. Under år 1912 beräknas kapitalafbetalningar till följande
belopp komma att inflyta:

å lån

it ii

tillhörande »järnvägslånefonden» ..................... kr. 542,000: —

„ »allmänna byggnadslånefonden»...... „ 38,000: —

Summa kr. 580,000

6:o. Utbetalningarna under år 1912 för amortering å statsskulden
i enlighet med gällande bestämmelser äro i oftanämnda förslagsberäkning
upptagna till sammanlagdt ...................................... kr. 5,820,000: —

Efter afdrag af den i punkten 5:o omförmälda

inkomst af kapitalafbetalning................................... „ 580,000: —

återstår ........................................................................ kr. 5,240,000: —

att bestridas af andra medel.

7:o. För år 1912 har Riksdagen redan anvisat anslag till lån för
enskilda järnvägsanläggningar, till odlingslånefonden och till egnahemslånefonden.
Dessa anslag torde, i enlighet med hvad fullmäktiges förslagsberäkning
för år 1912 i detalj utvisar, lämpligen kunna i riksstatsförslaget
upptagas med följande belopp:

Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

till »järnvägslånefonden»............................................ kr. 1,500,000: —

„ odlingslånefonden............................................... „ 224,000: —

,, egnahemslånefonden ............................................. „ 5,291,000: —,

Stockholm den 8 december 1910.

H. CAVALLI.

W. ODELBERG. G. F. ÖSTBERG. VICTOR MOLL.

H. Sederholm.

4 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och

Tillgångar:

Innestående å giroräkning i riksbanken den 8

december 1910 .......................... 2,568,674: 6 9

Kassabehållning samma dag............ 38,876: 15

Tills vidare förräntade medel, kapital:

svenska obligationer....................... 1,466,276: ii

af främmande stater utgifna
obligationer och andra skuldförbindelser.
............................... 18,850,467:65

innestående hos utländska bankhus 5,383,519: 71

Fordran af statskontoret för lämnad kassaförstärkning
.....................................................................

D:o af byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus.
..............................................................................

2,607,550: 84

25,700,263: 47
27,000,000: —

20,100: 24

55,327,914

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda ändamål
anvisade låneunderstöd, som förfalla med 1,173,000 kronor,
hvaraf beräknas inflyta ......................................... 1,000,000:

Ränta å utbetalda belopp till odlingslånefonden.

Dito å dito till torfindustrilånefonden .......................

Dito å dito till rederilånefonden...................................

Dito å lån till svenska ostasiatiska kompaniet.........

Dito å utbetalda belopp till egnahemslånefonden ...

Dito å dito till Trollhättans egnahemslånefond ......

Dito å dito till fiskerilånefonden ...............................

Dito å dito till jordförmedlings fonden ......................

169,815: 86
33,500: —
274,000: —
80,000: —
713,937: 83
12,933: 33
40,349: 4 3
33,526: 33

transport 2,358,062: 7 8 155,327,914

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

utgifter från och med den 8 december 1910 till samma års slut.

Utgifter:

j Riksdags- och revisionskostnader................................... 100,000

Kostnader för 1910 års kyrkomöte ............................. 10,000

„ „ Riksdagens hus.......................................... 20,000

„ „ „ bibliotek .............................. 2,976

J Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret ............... 10,000

Återstoden af 1910 års annuitetsanslag:

för 3 6ho % statslånet ................................................ 1,517,533:

„ 1908 års statslån .............................................. 1,089,600:

| Ränta och amortering å nedanstående af riksgäldsgäldskontoret
öfvertagna lån:

kommunlån............................................ 15,300: —

Örebro—Svärta järnvägsaktiebolags

obligationslån................................... 27,880: —

j ärnvägs aktiebolaget M al mö—Kontinentens
obligationslån af år 1898 88,160: -— 131,340:

! Ränta å den i riksgäldskontoret innestående köpeskillingen,
2,250,000 kronor, för fastigheten nr 1

i kvarteret Lejonet i Stockholm ......................... 45,000:

| Dito å konung Carl XIII:s hemgiftskapital..................

J Dito å Göta kanals reparationsfond ............................

1,875: —
7,044: 4 5

undsättningar And missväxter

I riksgäldskontoret innestående köpeskillingar, influtna vid försälj
ning af mindre kronolägenheter
I riksgäldskontoret innestående, till

eller felslagna skördar afsedda medel ......................................

Låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar:

1906 års fond:

återstoden af 1908 års anslag................................ 534,150

„ „ 1909 „ „ ................................ 150,900

1910 års anslag ...................................................... 1,500,000

2,935,

142,

617,

369

665

035

2,185,050

transport) 5,880,120

72
2 0

Fullmäktiges i riksgäldskontor et yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport 2,358,062: 7 8 55,327,914

| Ränta å lån till telegrafstyrelsen
för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende ... 395,687: so

Kapitalafbetalning

å dito dito........... 1,175,000:— 1,570,687: so

för anskaffande af lokaler för
telegrafverkets behof................... 57,090: —

Ränta å köpeskillningen för Trollhätte kanalverk...
Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel

1,627,777: 50
205,982: 16
50,000: —

4,241,822

transport

59,569,736

5 5

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport] 5,880,120

! Odlingslånefonden:

1902—1908 års låneanslag tillsammans kronor 1,613,920: 2 3

återstoden................................................................. 1,113,920:23

1909 års låneanslag........................ 1,000,000: —

efter afdrag af för samma år
beräknade, till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån
.................................................. 835,300: —

1910 års låneanslag........................ 1,000,000:

efter enahanda afdrag............. 830,000:

Egnahemslånefonden:

164,700:

170,000:

1,448,620

1,857,140

72,797

återstoden af vid 1908 års riksdag anvisade

800.000 kronor ..................................................... 286,005: 8 6

fyllnadsbelopp för år 1909, beräknadt att utgå

med 5,271,000 kronor, återstoden.................... 434,635:04!

dito för år 1910, betäknadt att utgå med

4,706,500 kronor, återstoden .............................. 1,136,500: — ]

Fiskeri] ånefonden:

1908 års fyllnadsbelopp, beräknadt att utgå med

440.000 kronor, återstoden ............................... 42,790: 9 6

1909 års fyllnadsbelopp, beräknadt att utgå med

335.000 kronor, återstoden ............................... 30,006: 5 2

Norrländska nyodlingsfonden:

1907 års anslag, 100,000 kronor, återstoden..... 7,510: —

1908 „ „ 200,000 „ „ ...... 27,579: 9 8

1909 „ „ 300,000 „ „ ...... 33,869: 18

1910 „ fyllnadsbelopp, högst 300,000 kronor,

återstoden................................................................. 151,075: —

Vid 1906 års riksdag anvisade medel 5,000,000 kronor, till inköp äf
vattenfall, lämpliga för elektrisk drift å statens järnvägar,

återstoden ...........................................................................

Vid 1907 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade
medel:

till rederilånefonden, 5,000,000 kronor, återstoden .....................! 390,333

„ torfindustrilånefonden 2,000,000 kronor, återstoden...............j 107,541

220,034

80,241

transport|10,056,830

2 3

Fullmäktiges i riksgilldskontoret yttrande ang. riksgäldskon torets ställning.

transport

t ran sport j 5 9,5 69,7 36J o 9

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 9

---—-------------------- transport	10,056,830	19
till jordform edlingsfonden, 2,000,000 kronor, återstoden............	1,048,036	13
,, inköp af vissa fastigheter för statens anläggningar vid Trollhättan, 300,000 kronor, återstoden .................................... „ lån till telegrafstyrelsen, 3,000,000 kronor, för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof, återstoden .....................	121,201	34
145,500	—
Vid 1908 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret an-visade medel: till lån till telegrafstyrelsen för uppförande af stationsbygg-nader i Stockholm och Göteborg ................................................	1,280,000
„ förskott för uppförande af nya byggnader för naturhistoriska riksmuseum ...................................................................................	990,000 1,700,000
„ utbyggande af kraftstationen vid Trollhättan för viss högre leveransförmåga, 2,800,000 kronor, återstoden ....................
Vid 1908 och 1909 års riksdagar till utgående från riksgälds-kontoret anvisade medel: till fortsättning af statsbanan från Järna öfver Nyköping till Norrköping, 3,300,000 kronor, återstoden.................................	2,100,000
Vid 1909 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade medel: till fortsättning af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden, 1,000,000 kronor, åter-stoden ..................................................................................................	300,000
,, fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattudal, 3,000,000 kronor, återstoden ......................................	2,150,000
„ fullbordande af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till Lappträsk m. m. 1,061,246 kronor, återstoden ............... ,, anläggning af en reparationsverkstad vid Notviken ............	261,246
250,000	—
,, anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göte-borg, 3,000,000 kronor, återstoden............................................. „ anläggning af ledningar för distribuering af elektrisk energi från statens kraftstationer vid Trollhättan m. m., 1,500,000 kronor, återstoden .....................................................................	900,000
900,000
,, inköp af vissa fastigheter för statens anläggningar vid Troll-hättan m. m., 550,300 kronor, återstoden.................................	401,949	33
„ förskott för uppförande af nya byggnader för allmänna barnbördshuset i Stockholm m. m..............................................	574,860
transport	23,179,622	99

Bih, till Riksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd.

Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande, ang, riksgäldskontorets ställning.

transport

Summa kronor

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport

Vid 1910 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade
medel:

till lån till telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens

telefonväsende, 3,500,000 kronor, återstoden ........................

„ uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porj infallen i
Störa Lule älf och anläggning af en järnväg mellan Gelli vare

och Porjus m. m., 4,915,000 kronor, återstoden .........

„ anläggning af en statsbana från Lappträsk till Veittijärvi

23,179,622

m. in.

2,000,000

1,015,000

150,000

fullbordande af statsbanan från Göteborg till Skee, 2,038,000

kronor, återstoden.............................................................................j 238,000

Återbetalning till statskontoret af till riksgäldskontorets förvaltning
öfverlämnade kassabehållningar .............................................j 2,000,000

= 28,582,622: 99 =

Beräknad behållning vid 1910 års slut:

Riksgäldskontoret..................................................... 21,731,222: 04

Likvidations- ochamortissements fonderna

...................................... 4,043,931: 20

Fonden för statsskuldens amortering
............................................. 5,206,668: 3 7

Riksgäldskontorets pensionsfond 5,292: 39 9,255,891: 9 6

30,987,114

Summa kronor|59,569,736 99

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets

21,731,222: ot

Beräknad behållning- vid 1911 års början:

Riksgäldskontoret...................................................

Likvidations- och amortissements fonderna.

......................................... 4,043,931:20

Fonden för statsskuldens amortering.
............................................. 5,206,068: 3 7

Riksgäldskontorets pensionsfond .. 5,292: 3 9 9,255,891: 9 6

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa
anvisade låneunderstöd, som under år
2,900,000 kronor, hvaraf beräknas inflyta

kapital ............................................ 560,000: —

ränta .............................................. 1,816,007: 35

Ränta å utbetalda och beräknade fyllnadsbelopp

till odlingslånefonden.............................................

D:o å verkställda och beräknade utbetalningar till

torfindustrilånefonden............................................

D:o å d:o till rederilånefonden..................................

D:o å d:o till lån åt svenska ostasiatiska kompaniet

D:o å d:o till egnahemslånefonden.............................

D:o å d:o till Trollhättans egnahemslånefond.........

D:o å d:o till fiskerilånefonden....................................

D:o å d:o till jordförmedlingsfonden ........................

bestämda ändamål
1911 förfalla med

30,987,114

2,376,007: 35
235,300: —

140.000

600.000
80,000

1,005,000

16.000

56,800

80,000

transport 4,589,107

30,987,114!

Fullmäktiges i riksgäld skontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

inkomster och utgifter år 1911.

Utgifter:

| Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:

Riksdags- och revisionskostnader ........................... 1,200,000:

Kostnader för Riksdagens hus............................... 50,000:

„ „ „ bibliotek........................ 4,500:

Arfvoden, löner och expenser vid riksgälds kontoret.

....................................................................... 101,500:

Pensioner vid d:o........................................................ 5,500:

i Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition................ 30,500:

Ränta och amortering å statsskulden:

					Amortering:	Ränta:
för	3~h%	lånet......			3,035.067:	12
n i)	1880	års	3\%	lån	2,504,700: —	2,609,937:	33
1886	n	3^%	71	404,888: 8 9	1,998,710:	—
n	1888	77	3%	71	— —	725,733:	33
77	1890	i)	3\%	77	540,000: —	966,350:	—
n	1894	17	3%	11	— —	525,096:	—
n	1899	77	3\%	77	347,400: —	1,176,499: so
n	1900	77	3\%	17	— —	1,271,200:	—
v	1904	77	3 \%	''1	— —	1,260,000:	—
ii	1906	77	3\%	17	— —	1,512,000:	—
i?	1907	77	lån å	4 %	— —	1,872,000:	—
77	1908	77	„ a	4 %	— —	2,179,200:	—
				—	3,796,988: 89	19,131,793: 58

Kr. 22,928,782: 4 7
transport 22,928,782: 4 7

1,392,000 —

! 1,392,000 —

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande* ang., riksgäldskontorets ställning.

transport 4,589,107: 35 [30,987,114

Kapital- och ränteinbetalningar å lån till telegrafstyrelsen
för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende

kapital .................. 1,415,000: —

ränta ..................

för anskaffande

827,300:

telegrafverkets

2,242,300:

120,000:

51,200: —

2,413,500: —
205,982: 16

500,000:

af lokaler för
behof, ränta
för uppförande af stationsbyggnader
i Stockholm och Göteborg,
ränta.................................

Ränta å köpeskillingen för Trollhare kanalverk...

D:o å riksgäldskontorets tills vidare förräntade
medel (efter gjordt afdrag af de räntor, som tillkomma
likvidations- och amortissementsfonderna,
fonden för statsskuldens amortering samt riksgäldskontorets
pensionsfond) ....................................

För år 1911 anvisade medel att öfverföras till fonden för statsskuldens
amortering .................................................................................

Tjänsteinnehafvares pensionsafgifter.........................................................

Ersättning för beräknadt förskott för uppförande af nya byggnader

för naturhistoriska riksmuseum ............................................................

D:o för d:o d:o för allmänna barnbördshuset i Stockholm...............

Anslag å riksstaten:

riksdags- och revisionskostnader samt aflö ningar

m. m.............................................................

räntor och afbetalningar å statsskulden
......................................... 26,858,589: 51

efter afdrag

1,392,000:

7,708,589

1,783,570

2,045

990,000
574,860

af till riksgäldskon -

toret ingående rånte- och kapitalinbetalningar
...........................

7,708,589: 51

Upplåning:
Vid 1910

ars

riksdag beräknad upplåning för
utgifter under samma och föregående år.

19,150,000:

12,412,071: u

20,542,000

transport 12,412,071: n j62,588,179j7 9

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport 22,928,782: 4 7

Öfverföring till fonden för statsskuldens
amortering i anledning
af upptagandet af nedannämnda
statslån:

3 &%	lånet........	... 758,766	78
1888	års	lån.....	... 159,600	—
1894	11	11 .....	... 147,204	—
1900	11	11 .....	... 181,600	—
1904	ii	11 .....	... 120,000	--
1906	ii	11 .....	... 144,000	—
1908	ii	11 .....	... 272,400	—

Ränta å beräknad upplåning för tillhandahållande

af kassaförstärkning åt statskontoret ...................

Ränta å annan medgifven och beräknad, ännu icke

verkställd upplåning .................................................

I Ränta och amortering å nedanstående af riksgäldskontoret
öfvertagna lån:

Amortering. Ränta.

Kommunlån.................

Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån

.........

Järnvägsaktiebolaget
Malmö—Kontinentens
obligationslån

af år 1898 ............

„ „ 1902 ............

39,041: 43	26,010: 38
15,000: —	27,200: —
27,000: —	61,120: —
13,000: —	33,320: —

1,392,000

24,712,353: 25
500,000: —
1,000,000: —

241,691: 81
300,000: —

90,000: —

94,041:

43 147,650: 38

Årsanslaget till Hans Magt Konungen .....................

Ränta å den i riksgäldskontoret innestående köpeskillingen,
2,250,000 kronor, för fastigheten nr 1
i kvarteret Lejonet i Stockholm..............................

transport 26,844,045: 0 6

1,392,0001-

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Vid 1910 års riksdag’ medgifven
betäckande af motstående för
räknade utgifter:
till lån för enskilda järnvägsanläggningar
............................

„ odlingslånefonden ..................

,, egnahemslånefonden..............

,, fiskerilånefonden.....................

„ norrländska nyodlingsfonden
„ anläggning af en elektrisk
kraftstation vid Porjusf allen
i Stora Lule älf och anläggning
af järnväg mellan Gelli vare

och Porjus m. m..........

,, anläggning af ledningar för
distribuering af elektrisk
energi från statens kraftstationer
vid Trollhättan m. m.
„ anläggning af en ny farled
mellan Vänersborg och Göteborg
..........................................

„ utläggning af ytterligare ett
järnvägsspår mellan Tomteboda
och Järfva järnvägsstationer
....................................

„ anläggning af en reparationsverkstad
vid Notviken.........

„ anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade
järnvägar .................

,, utläggning af ytterligare ett
järnvägsspår mellan Rönninge
och Järn a järnvägsstationer
m. m......................

„ fortsättning af statsbanan
från Bastuträsk till Skellefteå

transport
upplåning till
år 1911 be -

1,500.000: —
190,000: —
4,771,000: —
180,000: —
300,000: —

2,650,000: —

1,000,000: —

2,000,000: —

700,000: —
250,000: —

3,325,000: —

500,000: —

transport 17,366,000: —

12,412,071: u

62,588,179

12,412,071: il [62,588,179|79

Fullmäktiges, i riksgäldskontor yttrande angående .riksgäldskontorets ställning.

transport 26,844,045: o6

Ränta å konung- Carl XIII:s hemgiftskapital........... 7,500: —

D:o å Göta kanals reparationsfond.............................. 7,044: 4 5

Återbetalning- af 1910 års tillfälliga lån ..............................;........

Låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar:

1911 års anslag......................................................................................

1,169,000:

Odlingslån efonden:

19H års låneanslag .................................................... 1,000,000:

efter afdrag af de annuiteter å odlingslån, som beräknas
under samma år inflyta till statskontoret 810,000:
Egnahemslånefonden:

1911 års låneanslag ........................... 5,000,000: —

beräknad ränta för år 1911 åiriks gäldskontoret

lyftade belopp......... 940,000:— 5.940 000:

etter afdrag af dels under samma
år till fonden inflytande kapital

och ränteinbetalningar..................... 708,000: —

och dels från låneförmedlare återburna,
vid 1910 års slut odisponerade
medel .................................... 461,000: —

Fiskerilånefonden:

1911 års fyllnadsbelopp, beräknadt att utgå med ..........................

Norrländska nyodlingsfonden:

1911 års anslag, högst ............................................................

I Vid 1910 års riksdag till utgående tran riksgäldskontoret anvisade
anslag:

kil 1 ^ anläggning åt en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i
Stora Lule älf och anläggning af en järnväg mellan Gellivare
och Ror jas in. m....................................j...........''

ii anläggning åt ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi

från statens kraftstation vid Trollhättan m. m...........................

anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg
afsittande af arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tomteboda och Järfva järnvägsstationer
fullbordande af anläggningen af en reparationsverkstad vid

1,392,000

26,858,589

18,121,750

1,500,000

190,000

ii
''n

Notviken

Bik. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

1,771,000

180,000

300,000

2,650,000

1,000,000

2,000,000

700.000

250.000

Öl

transport|59,913,339js it
3

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

	transport 17,366,000:— 12,412,071:11	62,588,179	79
	och vidare till Kallholms-fjärden.......................................	1,000,000: —
till	fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattudal jämte bispår............	1,500,000: —
77	fortsättning af statsbanan Järna öfver Nyköping till
;	Norrköping..............................	1,000,000: —
1 77	anläggning af en statsbana från Lappträsk till Veitti-

	järvi m. m...............................	893,000: —
77	bildande af en lånefond för
	befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri ....................................	50,000:— 21,809,000: —
		Kronor 34,221,071: i i
som	minskas med genom försäljning af 3 6/io %
statsobligationer verkställd upplåning.............. 2,702:7 0	34,218,368	41
		Summa kronor\|96,806,548 20

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade

järnvägar...............................................................................................

„ utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge

och Järna järnvägsstationer m. m............................................

fortsättning af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå och

vidare till Kallholmsfjärden ............................................................

fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattu dal

jämte bispår ................................................................................

,, fortsättning af statsbanan från Järna öfver Nyköping till

Norrköping .........................................................................................

„ anläggning af eu statsbana från Lappträsk till Veittijärvi m. m.
„ bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och

därmed jämförlig mindre industri .................................................

Beräknad behållning vid 1911 års slut:

Riksgäldskontoret ......................................................... 17,583,700: 4 5

Likvidations- och amortissements fonderna

.......................................... 4,043,931: 2 0

Fonden för statsskuldens amortering 6,990,239: 15
Riksgäldskontorets pensionsfond ... 7,337: 89 11,041,508: 24

Summa kronor

59,913,339

3.325.000

500.000
1,000,000

1.500.000

1,000,000

893.000

50,000

28,625,208 6 9

96,806,548j20

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäl dskon torets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets

i Beräknad behållning vid 1912 års början:

Riksgäldskontoret ....................................................... 17,583,700: 4 5

Likvidations- och amortissements io

n dorn a............................................ 4,043,931:20

Fonden för statsskuldens amortering 6,990,239: 15
Riksgäldskontorets pensionsfond ... 7,337: 89 11,041,508: 24

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda ändamål anvisade
låneunderstöd, som under år 1912 förfalla med 2,943,000
kronor, hvaraf beräknas inflyta

kapital ......................................... 580,000: —

ränta .............................................. 1,815,000: — 2,395,000: —

Ränta å utbetalda och beräknade fyllnadsbelopp till

odlingslånefonden ..................................................... 244,300: —

Dito å verkställda och beräknade utbetalningar till

torfindustrilånefonden ............................................... 140,000: —;

Dito å dito till rederilånefonden..................................... 600,000: —i

Dito å dito till lån åt svenska östasiatiska kompa -

28,625,208

6 9

niet

80,000

Dito å dito till egnahemslånefonden............................. 1,217,000

Dito å dito till Trollhättans egnahemslånefond ......... 16,000

Dito å dito till fiskerilånefonden .................................... 56,800

Dito å dito till jordförmedlingsfonden........................... 80,000

Kapital- och ränteinbetalningar å lån till telegraf|
styrelsen

för fortsatt utveckling af statens telefonväsende

! kapital............. 1,596,000: —

ranta................■ 774,417: 84 2,370,417: 8 4

transport 2,370,417: 84 4,829,100:

28,625,20869

.Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

inkomster och utgifter år 1912,

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m.	in.
Riksdags- och revisionskostnader ...		1,200,000: —!
Kostnader för Riksdagens hus .........		50,000: —!
» )) »	bibliotek		4,500: —
Arfvoden, löner och expenser vid riksgäldskontoret	101.500: —!
Pensioner vid dito......			5,500: —i
Aflöning, resekostnader och expenser för justitie-	.
ombudsmannen och	hans expedition.....................	30,500: —i 1,392,000	_i
Ränta och amortering å	statsskulden:
	Amortering.	Ränta.
för 3/^% lånet ............	—	3,035,067: 12
)) 1880 års 3\|°/o lån	2,613,600: —	2,520,367: 08	! '' - '' ''
» 1886 )■> 3i% y>	405,823: 52	1,984,518: 44
» 1888 ''» 3% »	—	725,733: 33
» 1890 » 31% v	559,111: li	947,115: 56
>» 1894 » 3%	—	525,096: —
» 1899 >. 3i% .»	358,920: —	1,164,340: so
» 1900 i> 31%	—	1,271,200: —	'' ; ; . ; !
» 1.904 » 31%	—	1,260,000: —		: :
» 1906 » 31% »	—	1,512,000: —		\|
» 1907 » lån å 4%	—	1,872,000: —
» 1908 » » å 4%	—	2,179,200: —	1
•	3,937,454: 63	18,996,638: 33
	Kr.	22,934,092: 9 6
Öfverföring till fonden för statsskul-
dens amortering i anledning af
upptagandet af nedannämnda stats-
lån:
3X%% lånet ........	758,766: 7 8
transport	758,766: 78	22,934,092: 9 6	\| 1,392,000

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

transport 2,370,417:84 4,829,100:

för anskaffande af lokaler för telegrafverkets
behof.................................... 120,000:

„ uppförande af stationsbyggnader

28,625,208

i Stockholm och Göteborg ......... 51,200:— 2,541,617: 84|

Ränta å köpeskillingen för Trollhätte kanalverk..... 205,982: I6j

’ Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade
medel (efter gjordt afdrag af de räntor som tillkomma
likvidations- och amortissementsfonderna,
fonden för statsskuldens amortering samt

riksgäldskontorets pensionsfond) ........................... 500,000: —| 8,076,700

För år 1912 anvisade medel att öfverföras till fonden för stats-!
skuldens amortering...........................................................................!

Tjänsteinnehafvares pensionsafgifter .......................................................

Anslag å riksstaten:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m........................................................................ 1,392,000: —

räntor och afbetalningar å statsskulden
.................................... 26,864,700: —

efter afdrag af till riksgäldskontoret
ingående rånte- och
kapitalinbetalningar.................. 8,076,700:

Upplåning:

till betäckande af motstående beräknade utgifter:

till lån för enskilda järnvägsanläggningar......... 1,500,000

„ odlingslånefonden................................................ 224,000

„ egnahemslånefonden ....................................... 5,291,000

1,783,570

2,045

18,788,000:

20,180,000

7,015,000

transport|65,682,524

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

■

transport 758,706:78 22,934,092:9 0

1888 års lån............ 159,600: —

1894 » » ............ 147,204: —

1900 » » ............ 181,600: —

1904 » » ............ 120,000: —

1906 ). » ........... 144,000: —

1908 » » ......... 272,400: — 1,783,570:78 24,717,663: 74

(Ränta å medgifven ock beräknad, ännu icke verkställd
upplåning........................................................ 1,500,000: —

Ränta och amortering å nedanstående af riksgäldskontoret
öfvertagna lån:

Amortering. Kanta.

kommunlån .................... 40,974: 59 24,077: 22

Örebro—Svartå järn vägsaktiebolags

obligationslån
.................. 15,000: — 26,600: —

järnvägsaktiebolaget
Malmö—Kontinentens
obligationslån

af år 1898 ............... 29,000: — 60,040: —

» » 1902 .............. 14,000: — 32,800: —

= 98,974: 59 143,517: 22

242,491: 81

iÅrsanslaget till H. Maj:t Konungen ...........................

Ränta å den i riksgäldskontoret innestående köpeskillingen,
2,250,000 kronor, för fastigheten n:r

: 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm........................

Dito å konung Carl XIII:s hemgiftskapital ...........

j » å Göta kanals reparationsfond ..........................

Låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar:

1912 års anslag..........................................................

Odlingslånefonden:

1912 års låneanslag ................................................

efter afdrag af de annuiteter å odlingslån, som
beräknas under samma år inflyta till statskontoret

300,000: —

90,000: —
7 500: —
7’044: 45

1,000,000: —

776,000: —
transport

1,392,000;—

26,864,700

1,500,000

224,000 —
|29,980,700 —

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskoötorets ställning.

transport

Summa kronor

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Egnahemslånefonden:

1912 års låneanslag........................... 5,000,000:

beräknad ränta för år 1912 å i riksgäldskontoret
lyftade belopp ...... 1,083,000:

efter afdrag af under samma år till
fonden inflytande kapital- och
räntebetalningar.....................................................

transport 29,980,700

6,083,000:

792,000:

| Beräknad behållning vid 1912 års slut:

Riksgäldskontoret......................................................... 17,583,700: 45

Likvidations- och amortissements fonderna.

............................................ 4,043,931: 20

Fonden för statsskuldens amortering 8,773,809: 9 3
Riksgäldkontorets pensionsfond ...... 9,383: 3 9 12,827,124: 52

5,291,000

30,410,824

Summa kronor|65,682,524j9 7

Bill. till Rtksä. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Inkomsterna.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Peteksson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anhöll att få
underställa Kungl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen vid
nu instundande Riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar
för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde
fyllas, därvid departementschefen, efter att hafva erinrat därom, att
dels statskontorets den 14 december nästlidet år aflåtna skrifvelse med
inkomstberäkning för år 1912 samt med berättelse om statsverkets tillstånd,
dels ock fullmäktiges i riksgäldskontoret skrifvelse den 8 december
1910 med för slagsberäkningar öfver riksgäldskontorets inkomster
och utgifter år 1912 m. m. blifvit i underdånighet anmälda den 30
december 1910 och bifogade statsrådsprotokollet för samma dag, äfvensom
framhållit att berörda berättelse och skrifvelse borde tagas i betraktande
jämväl vid anmälan af nu förevarande fråga, anförde följande.

Hvad först angår resultatet af 1909 års statsreglering, har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 22 september 1910 anmält, att
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1

1909 års statsreglering.

Inkomsterna.

sedan rikshufvudboken för år 1909 blifvit afslutad, statsregleringen för
samma år visat sig hafva utfallit med eu nettobrist af 8,794,418 kronor
77 öre.

Denna har, enligt hvad statskontoret uppgifver, uppkommit sålunda
:

brister å statsverkets inkomster ......... 9,371,300: 3 0

dito å förslagsanslag:
ordinarie staten ... kr. 4,979,050: 17
extra ordinarie dito „ 263,093:35

riksdags- och revisionskostnader

samt aflöningarm.
in., räntor och afbetalningar
å
statsskulden, efter
afdrag af de till
riksgäldskontoret
ingående ränteoch
kapitalbetal talningar.

........... „ 1,040,880:13 6,283,023:65 kr. 15,654,323: 95

efter afdrag af:

öfverskott å vissa inkomsttitlar......... 4,743,023: 64

besparingar å förslagsanslag:
ordinarie staten .. kr. 1,675,126:83
extra ordinarie dito ,, 437,650: 67 2,112,777: so

besparingar å en del extra statsanslag
till följd af anslagens upptagande
i riksstaten till jämnt krontal samt
för jämnande af vederbörande huf vudtitlars

slutsummor ........................ 773: 37

besparing å tionde hufvudtitelns anslag:
»bidrag till folkskollärares

pensionering» ...................................... 700: —

genom återleverering uppkommen besparing
å sjätte hufvudtitelns extra
ordinarie anslag »till betäckande af
utaf statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter» ................................... 2,270: 6 7

Transport kr. 6,859,545: 18 kr. 15,654,323: 95

Inkomsterna.

Transport kr. 6,859,545: 18 kr. 15,654,323: 95
besparing å nionde hufvudtitelns
extra ordinarie anslag »till inrättande
af en särskild styrelse för
förvaltningen af statens vattenfall»;
enligt nådiga brefvet den 17 juni

1908....................................................... 360=— „ 6,859,905: 18

återstår .................................................................................... „ 8,794,418: 7 7

Vid 1908 års slut utgjorde behållningen å den
uti rikshufvudboken upplagda räkningen öfver »fonden
för reserverade medel» en summa af.............................. kr. 19,686,649: 51

Till fonden har öfverförts:
af myntverkets behållning för
ligt nådiga brefvet den 5

maj 1882 .............................. kr.

behållningar å bestämda anslag
till nyinrättade tjänstebefattningar
.......................... ,,

odisponerad behållning å reservationsanslaget
till repetitionsöfningar
för reservofficerare
vid flottan, enligt
nådiga brefvet den 24 september
1909 ....................... „

odisponerade behållningar å
en del extra statsanslag ... ,,

år 1909, en202,
545: 10

382,382: 03

20,000: —

24,409: 7 5 kr. 629,336: 88
Summa kr. 20,315,986: 39

Sedan från detta belopp afgått:
dels anvisning enligt 1909 års

riksstat ........................................ kr. 10,712,000: —

dels till betäckande af en återstående
utgift å åttonde hufvudtitelns
anslag »understöd åt enskilda
läroverk», hvars belopp
år 1905 tillgodoförts fonden för
reserverade medel....................... ,, 1,990: —

Transport kr. 10,713,990:— kr. 20,315,986:39

Inkomsterna.

1910 års
statsreglering.

Transport kr. 10,713,990:— kr. 20,315,986:39

dels slutligen ofvannämnda nettobrist.
............................................... „ 8,794,418: 77 „ 19,508,408: 7 7

så uppkommer det belopp af ........................................ kr.

hvartill enligt den nu afslutade rikshufvudboken
behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid
1909 års slut uppgår.

Uti 1910 års riksstat hafva till mötande af

brist i fonden anvisats................................................... „

och i 1911 års riksstat för samma ändamål.............. „

Summa kr.

I 1910 års riksstat äro såsom tillgång till
statsregleringen beräknade ......................................... v

Frånräknas härifrån förestående summa............ ,,

visar sig, att fonden kommer att vid 1911 års ingång
förete en brist af................................................ kr.

807,577: 62

2,500,000: —
4,500,000:

7,807,577: 62

9,191,000: —
7,807,577: 62

1,383,422: 38

Såvidt hittills kan vara kändt och beräkneligt, hafva följande
öfverskott uppstått å 1910 års statsreglering:

.....	Kronor.
Telegraf medel, efter afdrag af merutgifter för telegraf-	665,000
verket.....................................................................................
Järnvägstrafikmedel ................................................................	4,000,000	i
Skogsmedel ............................................................................	1,600,000	i
Tullmedel, som brutto hafva lämnat i rundt tal 61,650,000 kronor, efter afdrag af restitutioner, be-
räknade till omkring 750,000 kronor.........................	3,900,000	—
1 Stämpelmedel..............................................................................	530,000	—
	130,000	—
Punschskatten...............................................................................	175,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.....................	400,000	—
Summa öfverskott	11,400,000	—
Däremot kommer brist att uppstå å nedannämnda inkomsttitlar med ungefärligen följande belopp:

Inkomsterna.

	Kronor.
Brännvinstillverkningsskatten, efter afdrag af från skatte-medlen direkt utgående restitutioner, beräknade till i rundt tal 2,750,000 kronor...................................... Sockerskatten ...................................................................... Extra inkomstskatten ............................................................. Maltskatten.................................................................................... Utdelning å statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag.............................................................................	770,000: — j 470,000: — 190,000: — 1,240,000: — 330,000: -
eller tillsammans brister	3,000,000: —
Om förut omförmälda öfverskott 11,400,000 kronor minskas med nyssnämnda brist 3,000,000 kronor upp-står ett öfverskott af omkring 8,400,000 kronor.
Enligt rikshufvudboken för år 1909 hafva å samma års där bokförda förslagsanslag uppstått brister............................................................................................ öfverskott .......................................................................	6,283,023:65 2,112,777:50
eller en nettobrist å förslagsanslagen af	4,170,246: 15

Om man antager att under år 1910 uppstått ungefär samma brist
i förslagsanslagen, skulle alltså denna brist böra beräknas till omkring

4,000,000 kronor. Då emellertid i 1909 års brist ingick ett belopp af
något öfver 1,000,000 kronor å det i sagda års riksstat uppförda förslagsanslaget
till riksgäldskontoret, under det att, enligt hvad jag
inhämtat, under år 1910 ett öfverskott af omkring 1,300,000 kronor,
hufvudsakligen orsakadt af icke förutsedd inbetalning från telegrafverket,
kan beräknas hafva å sagda anslagstitel uppstått, torde detta
förhållande berättiga en beräkning af nettobristen å 1910 års förslagsanslag
till omkring 2,000,000 kronor. Afdrages denna summa från
nettoöfverskottet å inkomsttitlarna, uppgår alltså nettoöfverskottet på

det hela till................................................................. kronor 6.400,000: —

Lägges till detta belopp myntverkets behållning för
år 1910, som enligt uppgift af myntdirektören

torde komma att uppgå till omkring ............... »__1,000,000: —

Transport kronor 7,400,000: —

Inkomsterna.

Inkomstberäkningarna

för är 1912.

Transport kronor 7,400,000: —
äfvensom behållningen å bestämda anslag till nyinrättade
tjänstbefattningar, beräknad till omkring
........................................................................ » 300,000: —

finnes ett nettoöfverskott å .........................................kronor 7,700 000: —,

Då emellertid bristen å denna fond vid 1911 års

början utgör ............................................................. » 1,384,000: —

skulle å fonden under nyss angifna förutsättning

uppstå en behållning af........................................kronor 6,316,000: —

eller i rundt tal 6,500,000 kronor.

I öfverensstämmelse med de nya grunder för riksstatens uppställning,
som den 30 december 1910 blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända,
tillåter jag mig, när jag nu går att meddela resultatet af mina
beräkningar af inkomsterna för år 1912, att först redogöra för de

A. Egentliga statsinkomsterna.

Bland dessa torde de under följande titlar rubricerade inkomsteima
höra upptagas till samma belopp som i 1911 års riksstat, nämligen:
mantalspenningar, inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning af fast
egendom samt af inkomst, sockerskatt, punschskatt, fyr- och båkmedel
samt terminsafgifter från läroverken.

Hvad till en början beträffar inkomsttiteln bevillning af fast
egendom samt af inkomst, torde det tillåtas mig att hänvisa till hvad
jag rörande densamma anförde till statsrådsprotokollet angående inkomsterna
den 14 januari 1910. Hvad å denna inkomsttitel inflyter
är till sitt beräknade belopp, 1,250,000 kronor, för år 1911 afsedt att
öfverlåtas å kommunerna. Så bör gifvetvis ske äfven för år 1912.
I afvaktan på den omläggning af den kommunala beskattningen, hvarom
utredning pågår, torde detta för år 1912 liksom för år 1911 böra
ske genom anslag å sjunde hufvudtiteln till belopp motsvarande det,
hvartill inkomsttiteln beräknas.

I enlighet med det förslag rörande riksstatens uppställning, som
af särskilda sakkunnige blifvit utarbetadt, har statskontoret tillstyrkt,
att under titeln näringsskatt på utlänningar skulle upptagas de sär -

Inkomsterna.

skilda afgifter, som enligt nådiga förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner ocli rättigheter erläggas
af vissa handlande och handelsexpediter samt för vissa offentliga
föreställningar. Dessa afgifter jämte afgifterna för rättighet till skogsfång
och kolningsfrihet på allmänningar äro i 1911 års riksstat upptagna
under titel »bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter».
De skäl, som blifvit anförda till stöd för detta förslag, har
jag, på sätt jag närmare utvecklat i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 30 december 1910 angående riksstatens uppställning, icke
funnit vara af beskaffenhet att föranleda den ifrågasatta förändringen
rörande förevarande inkomsttitel. Jag anser alltså, att den bör bibehålla
sin nuvarande såväl beteckning som omfattning. Med hänsyn
till de af statskontoret meddelade upplysningar i ämnet, torde den böra
upptagas till 300,000 kronor eller samma belopp, med hvilket denna
inkomsttitel är beräknad för år 1911.

Hvad beträffar den i gällande riksstat upptagna inkomsttiteln
stämpelmedel, anser jag, att densamma lämpligen bör uppdelas i tvenne
nya titlar, arfsskatt och öfriga stämpelmedel. Eu sådan anordning
synes i viss mån betingad redan af de nya bestämmelser rörande arfsskatten,
som antogos af 1910 års Riksdag. Än mera naturligt blir det
att så ordna denna angelägenhet, därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
skulle godkänna det förslag till förordning om arfsskatt och
skatt å gåfva, som afgifvits af därtill särskild! utsedda kommitterade
och om hvars framläggande för innevarande års Riksdag jag hoppas
blifva i tillfälle att framdeles göra underdånig hemställan, sedan den
bearbetning af förslaget, som för närvarande pågår, hunnit afslutas.
Jag har beräknat arfsskatten till 6,000,000 kronor samt öfriga stämpelmedel
till 11,000,000, eller tillhopa till samma belopp, hvarmed stämpelmedlen
äro uppförda i 1911 års riksstat.

Tullmedlen, som i 1911 års stat äro uppförda med ett belopp af

60,000,000 kronor, hafva af statskontoret beräknats till 63,000,000
kronor för år 1912. Statskontoret har härvid utgått därifrån, att tullmedlen,
som under tiden januari—november 1910 influtit med ett belopp
af 56,755,368 kronor 14 öre, skulle för december månad samma år
lämna en ungefärligen lika stor uppbörd som under samma månad
1909, då de debiterade tullmedlen utgjorde 6,021,355 kronor 38 öre.
Sedan uppbörden för december 1910 numera blifvit känd, har det
emellertid visat sig, att i tullmedel under nämnda månad influtit allenast
4,902,352 kronor 95 öre eller 1,119,002 kronor 43 öre mindre
än under december 1909. Ehuruväl i stort sedt en icke obetydlig

Inkomsterna.

stegringstendens å ifrågavarande inkomsttitel för närvarande gör sig
gällande, anser jag likväl försiktigheten bjuda att vid beräkningen af
densamma för år 1912 taga i betraktande den minskning i uppbörden,
som december månad 1910 företer i jämförelse med samma månad 1909.
Jag beräknar därför tullmedlen för år 1912 till 62,000,000 kronor.

I fråga om brännvinstillverkningsskatten och maltskatten beräknar
statskontoret minskning i förhållande till de i 1911 års stat upptagna
siffror, för den förra från 21,800,000 till 21,000,000 kronor och för den
senare från 5,800,000 till 5,000,000 kronor.

För min del anser jag också försiktigast, att dessa inkomster
beräknas lägre i 1912 än i 1911 års riksstat, och i fråga om maltskatten
torde statskontorets kalkyl utan jämkning kunna följas.

Hvad åter beträffar brännvinstillverkningsskatten, synes mig den
af statskontoret ifrågasatta minskningen vara något mera omfattande,
än af omständigheterna nödvändiggöres. En allmän tendens till nedgång
gör sig visserligen gällande vid denna inkomsttitel, men då i allt fall
densamma under år 1910, enligt hvad nu är kändt, gifvit en nettouppbörd
af 21,732,000 kronor, synes man icke behöfva för år 1912 beräkna
densamma lägre än till 21,500,000 kronor.

I anslutning till hvad Eders Kungl. Maj:t på min underdåniga
framställning den 30 december 1910 härom beslutat, böra bland de
egentliga statsinkomsterna under kufvudrubrik »uppbörd i statens
verksamhet» upptagas patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter,
hvarmed afses afgifter, dels för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller, dels ock för registrering
af aktiebolag, försäkringsbolag och solidariska bankbolag samt för andra
uppgifter till de hos patent- och registreringsverket förda bolags- och
föreningsregistren, bankernas bidrag till bankinspektionen, försäkringsanstalternas
bidrag till försäkring sinspektionen samt inkomster af myntning
och justering. Dessa fyra inkomsttitlar skulle, enligt de af Eders Kungl.
Maj:t vid berörda tillfälle godkända grunder, beräknas en hvar med belopp,
motsvarande hvad såsom reservationsanslag å vederbörande hufvudtitel
anvisades för uppehållande af respektive patent- och registreringsverkets,
bankinspektionens, försäkringsinspektionens samt mynt- och justeringsverkets
verksamhet.

För försäkringsinspektionens verksamhet ämnar chefen för civildepartementet,
enligt hvad han meddelat mig, föreslå utgiftsanslaget
till 53,000 kronor eller samma belopp, hvilket af statskontoret beräknats
å inkomstsidan såsom bidrag till försäkringsinspektionen. Mot denna
beräkning har jag icke något att erinra.

Inkomsterna.

Hvad de tre öfriga ämbetsverken beträffar, är det min afsikt att
denna dag föreslå Eders Kungl. Maj:t att för uppehållande af deras
verksamhet äska anslag af Riksdagen till belopp af 395,000 kronor för
patent- och registreringsverket, 47,000 kronor för bankinspektionen
och 915,000 kronor för mynt- och justeringsverket. Med motsvarande
belopp böra alltså också vederbörande inkomsttitlar upptagas. Med
afseende å bidrag till bankinspektionen innebär detta en höjning af
det af statskontoret beräknade belopp med 8,000 kronor. Denna ökning
påkallas af Eders Kungl. Maj:ts den 23 december 1910 meddelade
beslut om inrättande af en ny assistentbefattning i bankinspektionen,
hvilket beslut, på sätt det torde tillåtas mig att vid anmälan af frågan
om utgiftsanslaget till bankinspektionen längre fram denna dag närmare
omförmäla, medför en ökning af dess stat med sistnämnda belopp.

Statskontorets beräkning af kontrollstämpelmedlen synes mig
kunna godtagas, i följd hvaraf denna inkomsttitel skulle uppföras i
1912 års riksstat med 5,000 kronor mera än i innevarande års stat
eller med 95,000 kronor.

I enlighet med förenämnda sakkunnigas förslag har statskontoret
slutligen under inkomsttiteln »diverse inkomster» sammanfört dels hvad
som hittills i allmänhet bokförts under titel extra uppbörd, dels bötesmedel,
dels ock de af mig förut omförmälda afgifterna för rättighet
till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Hvad beträffar sistnämnda
afgifter skulle de, enligt hvad jag förut ifrågasatt, fortfarande
ingå i bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Statskontorets
beräkning i öfrigt af ifrågavarande nya inkomsttitel, hvilken
beräkning utgår från ökning af såväl det belopp, hvartill inkomsttiteln
extra uppbörd för 1911 uppförts, som ock af de för år 1911 beräknade
bötesmedlen, synes mig kunna godtagas. Då emellertid ränteinkomsten
å riksgäldskontorets tillsvidare förräntade medel, hvilken för
vinnande af syftet med den budgetsreform, hvars grunder af Eders
Kungl. Maj:t godkänts den 30 december 1910, bör upptagas å riksstaten
och i räkenskaperna redovisas såsom en inkomst å statsregleringsfondens
konto i rikshufvudboken, lämpligen synes kunna tillföras denna inkomsttitel,
har jag, vid det förhållandet därjämte att fullmäktige i riksgäldskontoret
antagit, att denna ränteinkomst för år 1912 skulle komma att
belöpa sig till 500,000 kronor, beräknat ifrågavarande inkomsttitel
till 1,500,000 kronor.

Enligt de af mig sålunda gjorda beräkningarna skulle summan af de
egentliga statsinkomsterna för år 1912 belöpa sig till 164,620,000 kronor.

Bih. till lliksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

Inkomsterna.

B. Inkomster af statens produktiva fonder.

Under denna hufvudrubrik böra enligt det nya systemet för riksstatens
uppställning till en början uppföras nettoinkomsterna af statens
affärsverksamhet, fördelade på följande titlar, nämligen: statens järnvägar,
postverket, telegrafverket, statens vattenverk och statens domäner.
Denna uppställning innebär i själfva verket intet i princip nytt
i fråga om statens järnvägar, hvilkas inkomster äfven hittills beräknats
netto i riksstaten under titeln järnvägstrafikmedel. I fråga om postverket
och telegrafverket samt statens domäner innefattar den nya
uppställningen den afvikelsen från hittills rådande förhållanden, att
dessa verks inkomster jämväl skulle komma att beräknas netto i stället
för brutto såsom nu. Hvad slutligen statens vattenverk beträffar,
hafva några inkomster af dessa hittills icke beräknats i riksstaten.

Bruttoinkomsterna af de fyra förstnämnda verken hafva för år
1912 af verken själfva beräknats högre än för år 1911. Att vid beräkningarna
utgå från en afsevärd ökning beträffande samtliga fyra
verken, synes mig till fullo kunna försvaras af de af ämbetsverken
under sista året förvärfvade erfarenheter, som statskontoret i sin skrifvelse
i ämnet åberopat, äfvensom i öfrigt af den allmänna tendens till förbättring
i konjunkturerna, som för närvarande synes göra sig gällande.

För statens järnvägar, postverket och telegrafverket hafva bruttoinkomsterna
för år 1912 beräknats till respektive 80,000,000, 24,000,000
och 15,000,000 kronor. Enligt de uppgifter från järnvägsstyrelsen, på
hvilka statskontorets beräkningar äro byggda, antagas driftkostnaderna
för statens järnvägar för år 1912 komma att belöpa sig till 63,429,000
kronor. Chefen för civildepartementet har i fråga om postverket och
telegrafverket meddelat mig, att det är hans afsikt att framdeles denna
dag göra underdånig hemställan därom, att Eders Kungl. Maj:t måtte
i särskilda nådiga propositioner föreslå Riksdagen att till driftkostnad
för nämnda två verk under samma år anvisa respektive 22,400,000 samt

10,475,000 kronor. Skillnaden mellan bruttoinkomsterna och driftkostnaderna
utgöra för statens järnvägar i rundt tal 16,500,000 kronor,
för postverket 1,600,000 kronor samt för telegrafverket 4,525,000
kronor, med hvilka belopp inkomsterna från de särskilda verken alltså
skulle uppföras i riksstaten.

Bruttoinkomsterna af statens vattenverk beräknas af statskontoret
till 1,986,000 kronor och driftkostnaderna till 961,000 kronor, i följd

Inkomsterna.

hvaraf öfverskottet skulle belöpa sig till 1,025,000 kronor. Denna
beräkning lärer vara byggd på följande af chefen för vattenfallsstyrelsen
meddelade detaljkalkyl:

Statens vattenfallsverk:
Trollhätte kanalverk:

inkomster ....................		620,000: —
driftkostnad ...............	kr. 264,000: —
afsättning till för-nyelse- och afskrif-ningsfond ..................	„ 20,000: —
bidrag till vattenfalls-styrelsens utgiftsstat	„ 26,000: —	310.000: —
öfverskott ....................		........................... kr,
Trollhätte kraftverk: inkomster .....................		1,200,000: —
driftkostnad ...............	kr. 446,000: —
afsättning till för-nyelse- och afskrif-ningsfond ...............	,. 130,000: —
bidrag till vattenfalls-styrelsens utgiftsstat	„ 44,000: —	620,000: —

50,000:

20,000:

öfverskott ...................................................

Trollhätte fastighetsförvaltning:

inkomster ...................................................

driftkostnad................................................

öfverskott ..............................................................................

Diverse statens vattenfall och fastigheter inom Älfsborgs
samt Göteborgs och Bohus län:

inkomster ................................................... 100,000: —

driftkostnad ............................................... 5,000: —

öfverskott ..............................................................................

Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift
å statens järnvägar:

inkomster ................................................... 8,000: —

driftkostnad ................................................ 4,000: —

öfverskott ..............................................................................

310,000: —

580,000:

30,000: —

95,000:

4,000:

transport kr. 1,019,000:

inkomsterna.

transport kr. 1,019,000: —

Diverse statens vattenfall och. fastigheter:

inkomster...................................................... 8,000: —

driftkostnad ................................................ 2,000: —

öfverskott ............................................................................. ,, 6,000: —

Summa kr. 1,025,000: —

De af chefen för vattenfallsstyrelsen till 620,000 kronor beräknade
bruttoinkomsterna af Trollhätte kanalverk böra emellertid enligt min
mening minskas med det belopp, som, enligt hvad jag därom närmare
förmält i mitt yttrande till förenämnda statsrådsprotokoll, det åligger
verket att inbetala till handels- och sjöfartsfonden. Vid sådant förhållande
och då jag under de förutsättningar, som angifvas i nämnda
protokoll, beräknat det belopp, som till fonden skulle inbetalas, till

149.000 kronor, torde bruttoinkomsterna af Trollhätte kanalverk böra
upptagas till 471,000 kronor. Då jag icke har något att erinra mot den
af chefen för vattenfallsstyrelsen gjorda beräkningen af driftkostnaderna
för kanalverket, 310,000 kronor, har jag upptagit öfverskottet för detsamma
till 161,000 kronor. Vid sådant förhållande kan öfverskottet
från statens vattenfallsverk i dess helhet beräknas till 876,000 kronor.

Statskontoret har utgått från att bruttoinkomsterna af statens
domäner för år 1912 skulle uppgå till 14,200,000 kronor, däraf

12.500.000 kronor skogsmedel och 1,700,000 kronor arrendemedel,
samt driftkostnaderna till 5,105,000, i följd hvaraf det öfverskott, som
skulle uppföras i riksstaten såsom inkomst, skulle beräknas till 9,095,000
kronor.

Dessa kalkyler har jag icke i oförändradt skick kunnat lägga
till grund för det förslag i ämnet, som jag tillåter mig underställa
Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Efter upplysningar, som jag inhämtat
från domänstyrelsen om bland annat ställningen på trävarumarknaden,
har jag nämligen kommit till den uppfattningen, att skogsmedlen utan synnerlig
fara för missräkning torde kunna beräknas till omkring 13,000,000
kronor för år 1912. Vidare har chefen för jordbruksdepartementet, enligt
hvad han meddelat mig, för afsikt att senare denna dag göra underdånig
framställning om särskild proposition till Riksdagen om anvisande ai
ett anslag af 5,400,000 kronor till driftkostnader för statens domäner
under samma år. Vid sådant förhållande och då jag, i likhet med
statskontoret, beräknat arrendemedlen till 1,700,000 kronor, har jag
ansett mig kunna upptaga inkomsterna af statens domäner till 9,300,000
kronor.

Inkomsterna.

Under hufvudrubriken »inkomster af statens produktiva fonder»
skulle enligt det nya systemet för riksstatens uppställning upptagas en
andra underrubrik »statens aktier» med en inkomsttitel: »utdelning i
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag». Statskontoret har med ledning
af meddelanden från trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund beräknat
inkomsterna under denna titel till 1.500,000 kronor, med hvilket
belopp jag också hemställer att inkomsttiteln uppföres i 1912 års
riksstat.

Såsom tredje underrubrik under hufvudrubriken »inkomster af
statens produktiva fonder» skulle med den nya uppställningen af riksstaten
upptagas »statens utlåningsfonder».

Statskontorets i dess omförmälda skrifvelse den 14 december 1910
meddelade beräkning af afkastningen af de utaf dessa fonder, som stå
under statskontorets förvaltning, har jag ansett icke böra läggas till
grund för underdånigt förslag i ämnet.

Af skäl som jag närmare utvecklat i mitt förenämnda yttrande
till statsrådsprotokollet den 30 december 1910 bör till en början äldre
odlingslånefonden icke upptagas i riksstaten, och böra alltså annuiteterna
å fonden, i motsats till hvad statskontoret i sin nyssberörda skrifvelse
förutsatt, icke beräknas bland inkomsterna å riksstaten.

Hvad därefter beträffar de af omförmälda utlåningsfonder, som
enligt de af Eders Kungl. Maj:t godkända nya grunderna för riksstatens
uppställning skola komma till synes i riksstaten, anser jag det
vara det ur budgetsynpunkt principiellt riktigaste, att till grund för
beräkningen af den behållna afkastningen af fonderna läggas de på det
ifrågakomma budgetåret belöpande räntorna och ej, såsom statskontoret
vid sina kalkyler i berörda skrifvelse förfarit, de räntor, som beräknas
inflyta under samma år. Samma beräkningsgrund bör gifvetvis tilllämpas
jämväl i fråga om de under riksgäldskontorets förvaltning
stående fonder.

Med tillämpning af denna grundsats och med ledning af uppgifter,
som finnas meddelade i en vid statskontorets skrifvelse den 14
december 1910 fogad tablå, har jag redan i mitt yttrande till nämnda
statsrådsprotokoll angifvit de belopp, med Indika afkastningen å de
särskilda utlåningsfonderna efter afdrag af förvaltningskostnader, där
sådana särskildt äro att beräkna, bör upptagas såsom inkomst å riksstaten.

Det torde tillåtas mig att, med hänvisning till den utförligare
redogörelse i detta ämne, som jag lämnat till nämnda statsrådsprotokoll,
här endast erinra därom, att de belopp, till Indika den behållna

Inkomsterna.

afkastningen, för de särskilda fonderna beräknades vid berörda tillfälle,
utgöra

för Nya odlingslånefonden .........

„ Torfindustrilånefonden............

,, Rederilånefonden .....................

,, Egnahemslånefonden...............

,, Fiskerilånefonden......................

,, Norrländska nyodlingsfonden
,, Jordförmedlingsfonden.............

kronor 300.000:—
„ 135^000: —

640,000: —
840,000: —
75,000: —
20,000: —
60,000: —

Slutligen bör äfven lånefonden för befrämjande af handtverk och
därmed jämförlig mindre industri upptagas i riksstaten.

Statskontoret har för år 1912 icke beräknat någon behållen afkastning
af denna fond. Därest någon kapitalökning å fonden, hvilken
nu uppgår till 50,000 kronor, icke ägde rum under sagda år, borde
ej heller någon inkomst af fonden uppföras i riksstaten, enär kostnaderna
för fondens förvaltning under sådana förhållanden skulle uppgå
till samma belopp som räntorna å densamma.

Jag har emellertid för afsikt att senare i dag framlägga förslag,
afseende ökning af fondens kapital med 75,000 kronor år 1912. Då
jag därjämte, äfvenledes denna dag, ämnar framställa förslag om anvisande
af anslag till täckande af fondens förvaltningskostnader under
år 1912 med ett belopp af 2,000 kronor att utgå direkt af fondens
afkastning, hvilket belopp motsvarar ett års ränta efter 4 procent å

50,000 kronor, och ränta efter samma procent å ifrågavarande 75,000
kronor torde kunna beräknas för ungefär halfva året 1912, torde den
behållna afkastningen af fonden kunna beräknas till samma belopp
som sistnämnda ränta. För vinnande af afrundning af riksstatens
inkomsters slutsiffra har jag beräknat räntan till 1,600 kronor.

Enligt hvad chefen för civildepartementet meddelat mig, kommer
han framdeles att göra underdånig hemställan om aflåtande af särskild
proposition till Riksdagen om inrättande af en lånefond för åstadkommande
af bibanor inom vissa delar af riket, hvarjämte han redan
denna dag kommer att göra framställning om förslag till Riksdagen
därom, att för ändamålet måtte beräknas ett anslag för år 1912 af

1,000,000 kronor. Beträffande denna fond torde emellertid, innan bestämmelser
och villkor för densamma äro gifna, tiden icke vara inne
för verkställande af beräkningar af fondens afkastning för samma år.

Med åberopande af hvad jag i mitt yttrande till oftanämnda
statsrådsprotokoll angående riksstatens uppställning anfört rörande af -

Inkomsterna.

kastningen af de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonder,
som skulle benämnas järnvägslånefonden och allmänna byggnadslånefonden,
hemställer jag, att i det förslag till riksstat, som skall
föreläggas 1911 års Riksdag, berörda afkastning måtte upptagas med
de belopp, hvartill räntorna för år 1912 beräknats af fullmäktige
i riksgäldskontoret i dess omförmälda skrifvelse den 8 december 1910,
eller för järnvägslånefonden med 1,775,400 kronor och för allmänna
byggnadslån efonden med 39,600 kronor.

Såsom en fjärde underrubrik under hufvudrubriken »inkomster
af statens produktiva fonder» skulle enligt de nya grunderna för riksstatens
uppställning upptagas »arbetarförsäkringsfonden».

Statskontoret har beräknat inkomsten af densamma till 1,270,000
kronor eller beloppet af de under året inflytande räntorna. Utgår
man från de på budgetåret belöpande räntorna, blir afkastningen i
fråga omkring 1,300,000 kronor, till hvilket belopp jag också upptagit
densamma.

Vid bifall till de af mig sålunda förordade beräkningar skulle
inkomsterna af statens produktiva fonder upptagas till 39,487,600 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.

Enligt hvad jag inhämtat från fullmäktige i riksbanken kan
riksbankens vinst för år 1910 beräknas till 6,399,042 kronor 45 öre,
hvarjämte finnas odisponerade vinstmedel från föregående år 643 kronor
97 öre, och hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning, att af riksbankens vinst för
år 1910 måtte för statsverkets behof anvisas ett belopp af 6,399,000
kronor, att från riksbanken utbetalas å de tider under år 1912, som
Riksdagen bestämmer.

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Med afseende å hvad jag vid underdånig föredragning af frågan
om riksstatens uppställning anfört angående inkomster under förenämnda
rubrik torde

dels statens fordran hos aktiebolaget svenska ostasiatiska kompaniet
vid 1911 års utgång jämte hvad af bolagets lån från staten under
år 1911 influtit såsom kapitala!betalning, tillhopa 2,000,000 kronor,

Inkomsterna.

om hvilket belopps öfverförande till lånefonden för rederinäringens
understödjande jag senare i dag i sammanhang med förslag rörande
utgifter för kapitalökning ämnar göra underdånig framställning,

dels de af riksgäldskontoret i dess förenämnda skrifvelse den 8
december 1910 beräknade belopp för amorteringarna under år 1912
å järn vägslånefonden och allmänna byggnadslånefonden, nämligen 542,000
kronor å den förra och 38,000 kronor å den senare, hvilka belopp
äro afsedda att användas till afbetalning å statsskulden;

dels ock af besparingarna å reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ett belopp af 100,000 kronor

böra uppföras i riksstaten under rubrik i anspråk tagna kapitaltillgångar.

De till denna grupp hörande inkomster skulle vid bifall till min
hemställan belöpa sig till i allt 2,680,000 kronor.

E. Lånemedel.

Slutligen bör, enligt förberörda grunder, hvad för olika ändamål
är afsedt att upplånas, å riksstaten uppföras bland inkomsterna.

Hvad lånebehofvet angår, har jag med ledning af de uppgifter
därom, som jag erhållit af vederbörande departementschefer, beräknat
detsamma till 44,077,400.

Vid förberedande behandling af statsreglering^ för år 1912 hafva
utgifterna för nämnda år befunnits uppgå till 257,264,000 kronor eller
samma belopp, till hvilket jag i mina nu omförmälda beräkningar
upptagit inkomsterna för samma år. Statsregleringen för nästkommande
år kan alltså verkställas, utan att några som helst nya eller
ökade skatter behöfva för ändamålet tillgripas.

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och därmed sammanhängande
ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ur protokollet:
Axel Alexander son.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Utgifterna.

Utdrag ur protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde i underdånighet
:

Sedan Eders Kungl. Maj:t i den till 1910 års Riksdag aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof äskat beviljande
af extra lönetillägg för samma år åt vissa statens tjänstemän och betjänte,
anmälde Riksdagen i skrifvelse den 9 april samma år, att, i enlighet med
hvad Eders Kungl. Maj:t under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde,
åttonde och nionde hufvudtitlarna föreslagit i fråga om beviljande af
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 1

2 Utgifterna.

anslag för beredande af extra lönetillägg för år 1910 åt en del tjänstemän
och betjänte inom de olika departementen jämte därtill hörande
ämbetsverk, kårer och stater, Riksdagen under nedannämnda hufvudtitlar
på extra stat för år 1911 anvisat särskilda förslagsanslag att
enligt vissa angifna grunder utgå med följande belopp, nämligen:

under	andra hufvudtiteln till..........	............................... kronor 25,000	_
??	tredje	?? ...........	............................. „ 9,000	—
??	fjärde	?? ...........	.............................. „ 4,775	—
J?	femte	?? ?? .........	.............................. „ 10,000	—
J?	sjätte	?? ;> ...........	90.000	—
J?	sjunde	?? ?? ...........	............................... „ 60,000	—
J?	åttonde	..........	............................. „ 20,000	—
5?	nionde	?? .........	.............................. „ 15,000	—
		eller sålunda	tillsammans till kronor 233,775	--►

Angående extra lönetillägget för år 1910 åt en del tjänstemän
och betjänte utfärdades den 22 april 1910 nådig kungörelse.

I det jag nu går att anmäla frågan om extra lönetillägg för innevarande
år, tillåter jag mig till en början erinra därom, att en del af
de ämbetsverk, kårer och stater, som år 1910 kommit i åtnjutande
af extra lönetillägg, genom samma års riksdagsbeslut fått sina löneförhållanden
ny- eller omreglerade för tiden från och med år 1911, hvarjämte
Riksdagen å extra stat för år 1911 beviljat anslag till provisorisk
lönereglering för befattningshafvare inom andra af berörda ämbetsverk.
I afseende å de ämbetsverk, kårer och stater, som genom nästlidet års
riksdagsbeslut fått sina löneförhållanden ny- eller omreglerade, må
nämnas fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, statens landtbruksingenjörer,
extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater samt
tullverket. Den provisoriska löneregleringen omfattar befattningshafvare
inom statsdepartementen, nationalmuseum, patent- och registreringsverket
samt kommerskollegium. I fråga om sistberörda ämbetsverk
kommer anslag till extra lönetillägg för innevarande år att erfordras
allenast för det fåtal befattningshafvare, som icke äga komma i åtnjutande
af den provisoriska löneregleringen.

Beträffande åtskilliga verk och myndigheter torde förslag till
lönereglering kunna redan i dag eller i allt fall inom så nära
framtid underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning, att framställningar
därutinnan kunna vid nu instundande riksmöte föreläggas Riksdagen,
bå är förhållandet med nedre justitierevisionen, styrelsen för postspar -

Utgifterna.

banken, lektorerna vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt,
farmaceutiska institutet, medicinalstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Därjämte torde i dag komma att göras hemställan
därom, att Eders Kungl. Maj:t ville hos innevarande års Riksdag göra
framställning om anvisande å extra stat för år 1912 af anslag till provisorisk
lönereglering för dels de verk och myndigheter, som redan för
år 1911 kommit i åtnjutande af dylik reglering, dels ock tekniska
skolan i Stockholm, gymnastiska centralinstitutet, öfverintendentsämbetet
samt statistiska centralbyrån.

För de verk och myndigheter, som först med ingången af år 1912
blifva föremål för omreglering eller provisorisk lönereglering, erfordras
likväl på 1912 års stat anslag till extra lönetillägg för år 1911.

Ehuru antalet af de befattningshafvare, som år 1911 böra komma
i åtnjutande af extra lönetillägg, är väsentligt lägre än motsvarande
antal år 1910, återstår ännu eu ganska stor mängd ämbetsverk och
kårer vid de äldre lönestaterna. De förhållanden, som föranledde beviljande
af extra lönetillägg för år 1910, göra sig beträffande dessa
verk och kårer innevarande år gällande i fullt samma grad som
år 1910.

Med afseende å hvad jag sålunda anfört, torde erforderliga anslagför
beredande af extra lönetillägg äfven för år 1911 böra af Riksdagen
äskas.

Till förekommande af hvarje missförstånd tillåter jag mig erinra
därom, att Riksdagen beviljat medel för beredande af tillfällig löneförbättring
åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, hvadan dessa
tjänstemän gifvetvis icke böra därutöfver komma i åtnjutande af extra
lönetillägg.

De af 1910 års Riksdag till ifrågavarande ändamål anvisade anslag
uppfördes såsom förslagsanslag å extra stat under vederbörande
hufvudtitlar i 1911 års riksstat. På enahanda sätt torde de för de
extra lönetilläggen för år 1911 erforderliga anslagen böra uppföras i
riksstaten för år 1912, därvid förutsättes, att Eders Kungl. Maj:t, om
anslagen beviljas, anbefaller statskontoret att under år 1911 utbetala
beloppen.

De anslag, som af 1910 års Riksdag för ifrågavarande ändamål
beviljades, kunna, enligt hvad mig blifvit ifråga om andra hufvudtitlar
än den sjunde från vederbörande departement meddeladt, samtliga med
undantag af åttonde hufvudtiteln, på grund af verkställda löneregleringar
eller eljest med ledning af kända förhållanden, mer eller mindre
sänkas.

Utgifterna.

Denna sänkning föranledes till afsevärd del af det beviljade anslaget
till provisorisk lönereglering vid statsdepartementen. Sålunda
kan anslaget å tredje hufvudtiteln, som afsåg lönetillägg allenast för
tjänstinnehafvare inom utrikesdepartementet alldeles utgå.

Hvad angår anslaget under andra hufvudtiteln, 25,000 kronor,
har, med anledning bland annat af omreglering af löneförhållandena
vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, detta anslag ansetts kunna
sänkas till 13,000 kronor. Jämväl anslagen under fjärde, femte, sjätte,
sjunde och nionde hufvudtitlarna, hvilka anslag i 1911 års riksstat
uppförts med resp. 4,775 kronor, 10,000 kronor, 90,000 kronor, 60,000
kronor och 15,000 kronor, torde alla, på grund af verkställda, slutliga
eller provisoriska löneregleringar kunna minskas, det å fjärde hufvudtiteln
från 4,775 kronor till 398 kronor, det å femte hufvudtiteln från

10,000 kronor till 8,600 kronor, det å sjätte hufvudtiteln från 90,000
kronor till 70,000 kronor, det å sjunde hufvudtiteln, hufvudsakligen
till följd af lönereglering för generaltullstyrelsen samt provisorisk lönereglering
för kommerskollegium och patent- och registreringsverket,
från 60,000 kronor till 16,000 kronor, samt det å nionde hufvudtiteln
från 15,000 kronor till 5,000 kronor.

Förhållandena å åttonde hufvudtiteln påkalla ej någon ändring
i det där nu uppförda anslaget 20,000 kronor.

De erforderliga anslagen hafva således nu beräknats till följande
belopp:

Under	andra hufvudtiteln till...........	............................. kronor 13.000	_
»	fjärde	» » ........	''398	—
»	femte	» » ........	............................. » 8,600	—
»	sjätte	» » ........	.............................. » 70,000	—
	sjunde	» » ........	............................. » 16,000	—
»	åttonde	» »	» 90 000
»	nionde	» ........	.............................. » 5,000	—
		eller sålunda	tillsammans till kronor 132,998	—

De grunder, efter hvilka de extra lönetilläggen för år 1911 borde
utgå, skulle, i likhet med grunderna för 1910 års extra lönetillägg,
blifva följande:

l:o) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen,
som under 2:o) sägs, till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd
till hufvudstaden, med 15 procent å kontant aflöning, dock icke i
något fall med högre belopp än 700 kronor, och

Utgifterna. 5

till tjänsteman, livilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort,
med 12 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall till högre
belopp än 500 kronor, samt,

i hvad angår betjänte, med 25 procent å kontant aflöning, om
tjänstgöringen är förlagd till hufvudstaden, men eljest med 20 procent
å sådan aflöning.

2:o) Ingår i aflöningen bostads- eller boställsförmån in natura,
skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas
med ett belopp, motsvarande 10 procent af de kontanta aflöningsförmåner,
hvarå tillägget beräknats.

3:o) Från åtnjutande af extra lönetillägg undantagas, förutom
häradshöfdingarna och de tjänstemän, åt hvilka beredts tillfällig löneförbättring
för år 1911,

a) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras
tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda aflöningsförmåner öfverstiga 7,000 kronor, det
extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än, som svarar
mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin
tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda
aflöningsförmåners belopp, å andra sidan,

b) de tjänstemän, hvilkas inkomst af arbete, det extra lönetilllägget
oberäknad^ under år 1910 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattas till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande,
ifall nämnda inkomster öfverstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget
i intet fall utgå med högre belopp, än som svarar mot skillnaden
mellan 7,700 kronor, eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd
till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters
belopp, å andra sidan,

c) de tjänstinneh afvara, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901, 1902,
1903, 1904, 1905, 1906, 1907, 1908, 1909 eller 1910 årens riksdagar
ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de
äldre staternas fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.

5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestricles dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del cläraf, som
jBih, till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

6 Utgifterna.

utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten
extra lönetillägg må beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen
blifvit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå,
utan afseende därå att till bestridande af universitetens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel.

6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:

lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
arfvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.

7:o) Extra lönetillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön
eller arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af
dessa, nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem. till hvilken han
först blifvit befordrad; samt

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

I sammanhang med framläggandet för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas därtill, att vid statsregleringen
för år 1912 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingar å hufvudtitlarna
fortfarande må blifva gällande, dock att behållningar, som å anslag till
nyinrättade tjänstbefattningar uppstå, innan dessa första gången tillsättas,
skola till ett följande års statsreglering reserveras.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
anfört, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen godkänna; och skulle
utdrag af detta protokoll, i hvad det afsåge extra lönetillägget,
tillställas de öfriga departementen för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under vederbörande lmfvudtitlar i riksstaten.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

STOCKHOLM, ISA.AC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Första hufvudtiteln.

Utdrag

af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1911.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
-Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anhöll därefter
i underdånighet att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om
reglering af riksstatens första hufvudtitel och yttrade beträffande an8lagstitlarna: -

Ordinarie anslag.

I fråga om de under första hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslagen har jag icke att föreslå någon förändring utan hemställer, att
desamma, måtte beräknas till enahanda belopp som i innevarande års
riksstat, eller tillhopa 1,493,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

[i.]

Anordnande,
uf centraluppvärmning
i
Stockholms
slott.

Extra anslag.

Riksmarskalksämbetet liar för nådig pröfning öfverlämnat särskilda
förslag dels till anordnande af centraluppvärmning i Stockholms
slott dels ock till inrättande af en ny tvättinrättning för hofförvaltningens
räkning. Dessa förslag stå i visst samband med hvarandra.
Beträffande förslaget till ny tvättinrättning har nämnda förhållande
öfvat inverkan i afseende å såväl förslagets tekniska anordningar som
kostnaderna därför. Förslaget till värmeledning har däremot, såsom af
det följande torde framgå, däraf påverkats allenast i det förra af
nyssberörda hänseenden och härutinnan endast i mindre mån. Jag
anhåller nu att till en början få för Eders Kungl. Maj:t anmäla den
senare frågan. Hvad åter den förra angelägenheten beträffar, tillåter
jag mig meddela, att jag har för afsikt att framdeles göra underdånig
framställning därom, att Eders Kungl. Maj:t måtte i särskild
proposition till innevarande års Riksdag föreslå Riksdagen att medgifva,
att den för hofhållningens räkning disponerade tomten nr 2 i
kvarteret Päronträdet i Ulrika Eleonora församling i Stockholm med
å tomten varande byggnader, i hvilka hofhållningens tvättinrättning
nu är inrymd, må i den ordning Kungl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma
för kronans räkning försäljas samt att af de medel, som beräknas
inflyta vid försäljningen af nämnda egendom, visst belopp må utgå
till inrättande af ny tvättinrättning för hofhållningens räkning å tomten
nr 4 i kvarteret Neptunus mindre här i staden (det s. k. Oxenstiernska
huset).

Redan år 1906 verkställde, enligt hvad af handlingarna i ärendet
framgår, civilingenjören H. Theorell, på uppdrag af ståthållarämbetet
på Stockholms "slott, eu förberedande undersökning angående möjligheten
att inreda centraluppvärmning i slottet samt upprättade — likväl
utan detaljerade beräkningar — ett öfverslag beträffande den ungefärliga
kostnaden därför. Sedan den af ingenjören Theorell härutinnan
sålunda åstadkomna utredning, hvari äfven berördes det till äfventyr»
fördelaktiga i att i samband med införande af centraluppvärmning anlägga
ett för slottet afsedt elektriskt belysningsverk, blifvit för riksmarskalksämbetet
framlagd, fann riksmarskalksämbetet de ifrågasatta
arbetena med införande af värmeledning för centraluppvärmning inom
slottet böra anstå, till dess ytterligare utredning äfvensom fullständiga

Första hufvudtitein.

kostnadsförslag jämte ritningar kunnat åstadkommas beträffande anläggning
på en gång af såväl centraluppvärmning inom slottet som
särskild elektrisk kraftstation för drifvande af slottets belysning med
användande af de senast inom slottet införda belysningsledningar m. m.
Eiksmarskalksämbetet anmodade därför den 3 mars 1909 ståthållarämbetet
att gå i författning om verkställande af utredning härutinnan
samt uppgörande af erforderliga kostnadsförslag och ritningar samt
därmed äfvensom med eget yttrande i ärendet till riksmarskalksämbetet
inkomma. Att i samråd med ståthållarämbetet verkställa nämnda utredningar
m. m. utsågs af öfverintendentsämbetet arkitekten Erik
Josephson.

Sedan numera frågan om anläggande af ett slottets eget belysningsverk
förfallit, har riksmarskalksämbetet i skrifvelse den 1 december
1910 meddelat, att ståthållarämbetet med skrifvelse den 31 oktober
1910 öfverlämnat dels ett af ingenjören Theorell utarbetadt förslag till
värmeledning jämte tillhörande kostnadsberäkning och ritningar, dels
ock eu i anslutning till nämnda förslag af arkitekten Josephson uppgjord
promemoria angående beskaffenheten af och kostnaden för de
vid införandet i slottet af värmeledningen ifråga erforderliga byggnadsarbeten.

Uti förstnämnda, af ingenjören Theorell upprättade förslag till Tffoe”^''eflr
värmeledning erinras till eu början, hurusom uppvärmningen af hela slag tiu''
slottet jämte flyglarna för närvarande skedde nästan uteslutande med ^r^elfn^k
lokala eldstäder — öppna spisar i de större salarna, kakelugnar i slott.

öfriga rum och järnkaminer i trappor och gångar — samt att endast
i en del af östra och västra hvalfven samt i nordöstra och en del af
nordvästra flygeln funnes mindre centraluppvärmningssystem för varmt
vatten på senare tiden införda.

Att de lokala eldstäderna — heter det vidare i förslaget —
med sina bristfälligheter och dryga eldningskostnader förr eller senare
måste komma att utbytas mot ett tidsenligt anordnadt centraluppvärmningssystem,
syntes vara otvifvelaktigt, då därmed högst väsentliga
fördelar vunnes, såsom fullt tillräcklig och jämn värme, minskad eldfara,
mindre driftkostnad m. in.

Yid uppgörande af förslag till värmeledning gälde den första
frågan, kvilket uppvärmningssystem som skulle väljas. Af alla sådana
lämnade alldeles säkert det s. k. varmvattensystemet den jämnaste och
behagligaste värmen, hvarjämte det arbetade fullkomligt ljudlöst och
vore lätt att sköta. Det syntes också vara det enda, som här i en
eller annan form kunde komma i fråga. Tillämpningen af detsamma

Första hufvudtiteln.

måste dock blifva något olik den vanliga. På grund af byggnadskomplexens
stora utsträckning skulle ett på vanligt sätt anordnadt
varmvattensystem kräfva flere på spridda ställen förlagda värmekällor
eller pannor, för att ledningarna ej skulle få allt för grofva dimensioner
och för att desamma skulle kunna framdragas med erforderliga lutningar.
Svårigheter uppstode dock att anordna ett flertal, på skilda
punkter förlagda pannor med därför erforderliga skorstenar. För att
dessa svårigheter skulle undvikas och all eldning kunna koncentreras
på ett ställe, helst utom själfva slottsbyggnaderna, funnes tvenne möjligheter
att välja på. Antingen kunde man anlägga en ångpannecentral
och från denna leda ångan till ett flertal, på olika platser
inom slottet förlagda varmvattenpannor, hvilkas vatten värmdes medels
ånga, i hvilket fäll man visserligen erkölle endast ett eldningsställe,
men likväl flere mindre »system*. Eller ock kunde man värma vattnet
på ett ställe och med mekaniska hjälpmedel åstadkomma kraftig vattencirkulation.
Uppvärmningssystem af detta slag hade på sista tiden
börjat att komma i bruk utomlands och vore äfven af Theorell konstruerade
och under utförande för ett flertal större byggnadskomplexer i
vårt land. Vattnet värmdes medels ånga, (hvarvid afloppsånga från
maskinerier för belysning m. in. med fördel kunde användas) hvarefter
det medels pumpar drefves att cirkulera genom samtliga värmekroppar
i hela byggnadskomplexen. Ett sådant system (pumpvarmvatten-system)
hade framför vanligt varmvatten- och ångsystem många högst väsentliga
fördelar, hvaribland de viktigaste vore:

att rörledningarna kunde framdragas oberoende af lutningsförhållanden,
hvilket särskildt vid utförande af en anläggning i en äldre
byggnad medförde en väsentlig lättnad med afseende på rörledningsarbetets
utförande,

att dimensionerna hos ledningarna kunde göras relativt små, samt

att genom båda ofvannämnda omständigheter anläggningskostnaden
blefve betydligt lägre än för vanligt varmvattensystem.

Vid värmeledningens planerande borde äfven hänsyn tagas till
frågan om ångtvättinrättning för kungl. slottets behof. En ny sådan
vore nämligen nödvändig och vore ifrågasatt att anläggas i eu påbyggnad
på det s. k. Oxenstiernska huset (hvarmed afsåges en invid
det till ämbetslokal åt statistiska centralbyrån upplåtna s. k. Oxenstiernska
palatset belägen byggnad). Förläggning af tvättinrättning
dit vore otvifvelaktigt mycket lämplig genom den omedelbara närheten
intill slottet och äfven intill »Strömmen» och särskildt vore
den förmånlig, om värmeledning för slottet komme till stånd. En
tvättinrättning af denna storlek fordrade nämligen en anläggning af

Första hufvudtiteln.

vanliga högtrycksångpannor. Uå sådana, om också ej förbjudna, likväl
ej vore tilltalande inom ett boningshus, vore det gifvetvis fördelaktigt,
om genom kombination med värmeledningen ånga till tvättinrättningen
toges ifrån pannorna för värmeledningen, hvilket lätt kunde ske.
Såväl anläggnings- som driftkostnaden för tvättinrättningen blefve
därigenom väsentligt lägre. En sådan kombination hade därför vid
uppgörande af förslag till värmeledning för kungl. slottet förutsatts.

De anordningar, som under dessa förutsättningar föresloges, vore
i hufvudsak följande:

För den pannanläggning, som för värmeledning och tvättinrättningen
erfordrades, funnes eu utomordentligt lämplig plats under den
väster om slottet belägna terrassen. De tre stora, nu som vedkällare
använda rummen under denna terass vore beträffande både läge och
storlek alldeles som afsedda för ett sådant ändamål. I två af rummen
skulle förläggas pannor och i det tredje maskiner och apparater för
vattenvärmning, fördelning af ånga, pumpar in. m.

Ångpanneskorsten, som vid eldning med stenkol borde hafva en
höjd af c:a 30 m. öfver terrassens yta, kunde af estetiska skäl ej förläggas
på närmare håll än å gården till Oxenstiernska huset. Rökkanalen
från pannorna till skorstenen skulle då framdragas under
marken uti en murad kulvert. Därvid kunde för eu stor del af vägen
utnyttjas en från mellersta källaren under terrassen befintlig underjordisk
gång, som antoges sluta vid gränsen till ofvannämnda hus.

Pannorna skulle utgöras af två stycken ångpannor med en eldyta
hvardera af c:a 60 kvm. samt två varmvattenpannor med en eldyta
af c:a 80 kvm. hvardera. De båda förstnämnda vore i första rummet
afsedda för drifvande af pumpmaskineri och för tvättinrättningens
behof af ånga och varmt vatten, men kunde äfven delvis och såsom
reserv användas för värmeledningen i slottet. Endast en af pannorna
behöfde vara i bruk, den andra skulle utgöra reserv. Afioppsångan
från pumparna skulle användas för värmande af vatten.

De båda varmvattenpannorna vore afsedda för direkt värmande
af cirkulationsvattnet i värmeledningen. I vanliga fall räckte en af
dessa pannor. Endast vid kallare väderlek erfordrades båda. Såsom
reserv kunde en af ångpannorna användas, hvarvid cirkulationsvattnet
skulle värmas med ånga i särskild ång-vattenvärmare. Vid ringa
värmebehof (t. ex. höst och vår) vore denna vattenvärmare tillräcklig,
hvadan under denna tid båda varmvattenpannorna ej behöfde eldas
utan endast en af ångpannorna.

Då, som förut nämnts, ledningarnas dimensioner blefve mycket
klena, kunde desamma relativt lätt framdragas, utan att dekoreringar
skadades eller ledningarna blefve på något sätt störande. Genom den

Första hufvudtiteln.

öfverstå våningen, som i det afseendet syntes vara den ömtåligaste,
komme för öfrigt inga ledningar att dragas, då desamma slutade ofvan
golfvet, sedan de där förenats med värmekropparna. I regel skulle
de vertikala stammarne förläggas bakom fönsterfodren, hvilka sålunda,
där ledningarna passerade, måste tagas loss och plats för rören beredas
där bakom. T en del enklare rum kunde ledningarna förläggas utanpå
väggen, såsom förut skett med vatten- och. afloppsledningar, elektriska
kablar m. in.

I alla dyrbarare inredda rum skulle skärmar eller beklädnader
göras omkring radiatorerna, i enklare rum kunde de ställas fritt under
fönstren eller vid vägg. Det senare antalet rum vore det vida öfvervägande.
hörande den dekorativa utstyrseln hänvisades till förenämnda
af arkitekten Josephson upprättade promemoria.

Beträffande värmeledningens omfattning vore det i många afseenden
lämpligast att göra denna så stor som möjligt och bäst att
låta den omfatta hela slottet med flyglarna, äfven de halfrunda vid
högvakten d. v. s. så att den ersatte alla andra inom slottet befintliga
varmapparater. Där mindre varmvattensystem förut vore införda, skulle
dessa sammankopplas med det nya systemet invid resp. pannor, hvilka
sålunda sedan kunde borttagas, och de från desamma värmda lokalerna
skulle erhålla värme från den centrala anläggningen. I öfrigt behöfde
inga af de befintliga ledningarna eller apparaterna ändras. Kakelugnarna
kunde med fä undantag stå kvar oberoende af värmeledningen.
Järnkaminerna borde däremot borttagas.

Förutom till sjkifva slottet med flyglar kunde värme från centralen
införas äfven i det förutnämnda s. k. Oxenstiernska husets alla våningar.

Utförandet af värmeledningen kunde ske antingen på en gång
eller för olika delar af slottet på olika tider. De delar af hufvudledningarna,
som utfördes, skulle dock från början göras med för hela
anläggningen tillräckliga dimensioner. Af pann anläggningen under
terrassen kunde så t. ex. endast de båda ångpannorna först uppsättas.
Från dessa kunde förutom ånga och varmt vatten till tvätten erhållas
värme till halfva slottet.

Kostnaden för värmeledningen hade beräknats under förutsättning,
att densamma omfattade samtliga lokaler såväl i sjkifva slottet som i
alla flyglarna, äfven om ej det hela utfördes samtidigt, samt beträffande
pannanläggning i kombination med tvättinrättning å tomten n:o 4 i
kvarteret Neptunus mindre (f. d. Oxenstiernska huset) sålunda:

1) Ångpanneanläggning bestående af 2 st. ångpannor
med tillsammans 120 kvm. eldyta med all erforderlig

Första hufvudtitelm

armatur, automatiska eldningsapparater, matarapparater,
kondensvattencistern, ångsamlare, ventillådor,
rörledningar inom ångpannerummet och maskinrummet.
................................................................................. kr.

2) Två st. varmvattenpannor med tillbehör.................... ,,

3) Apparater i maskinrum för värmning af vatten,

pumpar för vattnets cirkulation, mätare och regleringsapparater
för temperatur och vattenmängder
m. m............................................................................ ,,

4) Yannapparater och rörledningar med ventiler och

alla tillbehör inom slottet med flyglar:

a)	de båda halfrunda flyglarna.........	kr.	10,000: —
b)	nordvästra flygeln: tillkoppling af
	förutvarande ledningar och inled-
	ning i förut ej med värmeled-
	ning försedda lokaler .....................	??	5,500: —
c)	nordöstra flygeln: tillkoppling af
	förutvarande ledningar och inled-
	ning i förut ej med värmeledning
	försedda lokaler..............................		3,500: —
d)	sydöstra flygeln ..............................		8,000: —
e)	slottskyrkan ..................................	*5	6,500: —
f)	rikssalen.......................................		6,500: —
o>) Ö /	slottet utom flyglar, kyrka och
	rikssal................................................		62,000: —

5) Arfvoden och oförutsedda utgifter............................... ,,

Summa kr.

20,000: —

15,000: —

5,000: ------

102,000: —

18,000: —

160.000: —

Driftkostnaden utgjordes af kostnad för bränsle, diverse förbrukningsartiklar,
skötsel och underhåll.

Bränsleåtgången beräknades, under antagande att samtliga lokaler
under hela året liölles tillfredsställande uppvärmda och att som bränsle
användes s. k. småkol, sålunda:

Bränsle 700 ton stenkol å 15,o o........................................... kr. 10,500: —

Diverse förbrukningsartiklar såsom olja, trassel m. in. ., 1,000: ■—■

1 maskinist (fri bostad) .............................. kr. 2,500: —

3 eldare ............................................................... ,, 4,500: — .. 7,000: —

Underhåll af pannor, maskiner in. m................................. ,, 2,500: —

Summa kr. 21,000: —

Första hufvudtiteln.

I det nu utvecklade förslaget vore inga särskilda anordningar
för slottets ventilation angifna. Sådana skulle likväl kunna anses erforderliga
för de större salarna uti öfverstå våningen samt rikssalen, och
kunde lämpligen utföras på följande sätt:

För uppvärmning af den erforderliga friskluften kunde i vinden
öfver respektive lokaler luftförvärmningskammare inredas, till livilka
frisk luft infördes från luftintag gående upp öfver yttertaket. Den
friska luften pressades sedan medels ventilatorer genom varmapparater
för ånga eller varmvatten ut i kanaler, som förde luften vidare ned
till respektive salar genom luftöppningar öfver taklisten eller i taket.
Användbara luftöppningar funnes till stor del förut, livilka varit afsedda
och väl äfven delvis användts för utsugning af förbrukad luft.
Då emellertid inga ordnade kanaler eller dylikt funnits för tillförsel
af ren uppvärmd luft, hade dessa evakueringskanaler ej heller kunnat
ensamt åstadkomma fullt tillfredsställande ventilation. Om t. ex.
halfva antalet ventilationsöppningar användes för inpressande af uppvärmd
ventilationsluft, kunde den andra hälften med vida bättre resultat
användas för aflägsnande af förbrukad luft. På grund af det inre
öfvertrycket hos luften kom me luft äfven att pressas ut genom dörrar
och fönster, hvarigenom dessutom den fördelen vunnes, att drag därifrån
förhindrades.

Värme till varmapparaterna kunde erhållas antingen af ånga eller
varmt vatten från centralen under terrassen. Ledningarna för ventilationsanordningarna
skulle göras oberoende af de för uppvärmningen
och dragas, så snart de komme inom slottets område, direkt upp i vinden,
där de sedan vidare obehindradt kunde förgrena sig åt alla håll.

Då dessa ventilationsanordningar vore fullständigt oberoende af
slottets uppvärmning enligt föreliggande förslag, kunde de äfven alldeles
oberoende af detta utföras samtidigt eller senare. Någon ökning
af pannorna vore ej nödvändig, då vid sådana tillfällen, då den kraftiga
ventilationen erfordrades, värmebehofvet för uppvärmning vore
mindre och i alla händelser kunde något inskränkas.

Kostnaden för på nu angifna sätt utförda ventilationsanordningar

kunde beräknas till:

för varmapparater, ventilatorer, armatur,

rörledningar in. m...................................... kronor 24,000: —

för byggnadsarbeten för varmkammare, luftkanaler,
ventilationsöppningar in. m....... ,, 12,000: —

Summa kronor 36,000: —

Första hufvudtitein.

Häraf komme cirka V* på rikssalen.

Förenämnda af arkitekten Josephson upprättade promemoria angående
de byggnadsarbeten, som blefve erforderliga vid införande af
centraluppvärmning medelst varmt vatten i Stockholms slott i enlighet
med det förslag, b varför jag nyss redogjort, är hufvudsakligen af
följande innehåll.

Till ångpanne- och maskinrum skulle, såsom ock ingenjören Theoreil
i sitt förslag angifvit, användas de tre höga källarne under norra
fasadens terrassgård, två till ångpannerum och en till maskinrum,
hvartill dessa utrymmen syntes vara synnerligen lämpliga. På grund
af sin stora höjd afsåges de att entresoleras, så att kolkällare anbringades
direkt öfver pannorna med ifyllningsgluggar i de nu på terrassen
befintliga med järnlock täckta luftgluggarna. Härför erfordrades följande,
nedannämnda kostnader dragande arbeten:

genombrytning af murverk för eldröret 90 kvm. bjälklag af järn och beton		.... kr.	520: —
med stålslipning och puts .....	å kr. 18: -	-	1,620	—
40 .. Monierväggar ............................. 950 ,, puts med kalkbruk å väggar	„ •• 12:-	V	480: —
och hvalf....................................	v '''' !• ~	~ 55	950	—
190 ., golf af kalkstensplattor .........	„ „ 12:-	~~ 55	2,280	—
2 st. nya portar af ek med glas ..........	„ ., 350:-	55	700	—
3 ,, nya fönster med bågar af ek....... 1 ,, skärmvägg med dörr i maskin-	„ 100:-	_ 75	300	—
rummet ..............................................		55	350	—
1 ,, ny innerdörr ................................... 2 ,, enkeldörrar af järnplåt i vinkel-		55	50	—
järnsramar.............................................	å kr. 150:	55	300	—
2 ,, spiral trapp or af järn .......................	„ „ 500:	55	1,000	—
2 ,, järnbryggor med barder....................	„ ,, 200:	55	400	—
målningsarbeten ............................................		55	1,600	—
elektrisk belysning .........................................		55	200	—
kanaler i golfvet, diverse transporter och	ställningar	55	2,250	—
terrassen belägges med två lager äkta asfalt .............	55	6,000	—
	Summa kr.	19,000	—
Från ångpannorna skulle skorstensröret dragas	genom	en nu	be-

fintlig murad kulvert (den i Theorells förslag omnämnda underjordiska
gången) och eu afsedd förlängning af densamma under terrassen fram
till å vederbörande ritning markerad plats å gården till egendomen
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

Arkitekten
Josephsons
P. M. ang.
byggnadsarbeten,
erforderliga
vid
införande af
värmeledning
i Stockholms
slott enl. ing.
Theorells
förslag.

Första hufvudtiteSn.

nr 4 i kvarteret Neptunus mindre (f. d. Oxenstiernska huset), där eu
skorsten af 30 meters höjd skulle uppföras af radialtegel. Skorstenen syntes
icke komma att inverka störande på slottet på detta stora afstånd.

Kostnaden för upprifning och återställande af terrassen, upprifning
och återställande af den murade kulverten,
ny del af kulverten samt murning af eldrör i kulverten
uppginge till ................................................. kronor 12,000: —

ny skorsten af radialtegel till...................................... ,, 5,000; —

grund för skorstenen m. in. till ................................... ,, 2,000: —

Summa kronor 19,000: —

Håltagningsarbeten genom murverk och bjälklag jämte efterlagning
af putsningsarbeten och timmermansarbeten syntes komma att
draga eu kostnad af i medeltal 30 kronor per element, hvilket för
654 stycken gjorde 19,620 kronor. Håltagningar med efterlagningar
för hufvudledningarna i källarna komme att blifva rätt vidlyftiga och
kunde nog ej utföras under 5,000 kronor. Kostnaden för håltagningar
med efterlagningar blefve sålunda ................. Summa kronor 24,620: —

Tillsammans med konstruktören af värmeledningen ingenjören
Theorell hade arkitekten Josephson företagit en resa till Berlin och
Dresden uteslutande för att i de kungliga slotten därstädes studera
anläggningen af värmeledningar i här motsvarande fall. I slottet i
Berlin vore synnerligen stor omsorg nedlagd på utstyrseln af elementens
mantlar, som där på flere ställen vore af ädelt träslag och försedda
med dyrbara dekorativa galler af brons. Alla rör vore här inhuggna
i och dolda i slitsar i väggarna. Anläggningen vore utomordentligt
omsorgsfullt utförd, särskildt beträffande ventilationen af stora balsalen.
I kungl. slottet i Dresden vore i allmänhet värmeledningsanordningarna
afsevärdt enklare och äldre än i Berlin, men vore här äfven omsorgsfulla
ventilationsanordningar vidtagna beträffande de större salarna.
I båda slotten vore alla värmeelement i de bättre rummen inklädda
med mantlar och rören dolda. Beträffande nu ifrågavarande anläggning
hade inklädsel af element beräknats i långt mindre utsträckning
än i de nämnda slotten och ojämförligt mycket enklare än i Berlin.

I förevarande förslag vore elementerna i regeln afsedda att
placeras i de djupa fönsternischerna. I alla rum utan dekorativ
utstyrsel, samt i en del mycket stora lokaler, såsom rikssalen,
slottskyrkan m. fl. afsåges, att elementen skulle stå helt fria i
nischerna, å några ställen möjligen infällda i murverket. Rören

Första hufvudtiteln.

afsåges dock i regeln att döljas under fodersidor ock fotsocklar.
De fristående elementen syntes för dessa arbeten och för återställande
af golfvet draga en medelkostnad af 25 kronor per element. För öfrigt
afsåges i de dekorerade rummen mantlar kring elementen, enkelt utstyrda,
men i öfverensstämmelse med rummens utseende. Dessa mantlar
kade beräknats till ett pris varierande mellan 100 och 200 kronor,
inberäknadt målning ock täckning af rören, samt golfvens lagning.
I norra galleriet 2 trappor upp kade man tänkt sig elementen kombinerade
med bänkarna i fönsternischerna till ett pris af 75 kronor per
styck ock i det s. k. hvita hafvet placerade såsom rörslingor under
de stora fönsterpallarna för en beräknad kostnad af 50 kronor per
styck beträffande byggnadsarbetena. För öfrigt vore en del element
tänkta försedda med marmorskifvor, placerade under befintliga fönsterskåp
m. m. till pris varierande mellan 50 ock 75 kronor allt inberäknadt
rörens täckning.

Kostnaderna för mantlar och dylikt, rörens täckning och lagning
af golfven utgjorde således enligt verkställd beräkning, för

510 stycken element ......	..... å	kr.	25	—	kr.	12,750	—
9	..... 5 5	55	50	—	V	450	—
G ,,	..... 55	55	50	—	•n	300	—
6 „	...... 55	55	75	—	55	450	—
38		5 5	100	—	55	3,800	—
31 „ .......	...... 55	55	150	—	55	4,650	—
^ ^ y> : i .....	...... 55	5)	200	—	55	10,800	—
			Summa	kr.	33,200	—

Målning af elementen borde ske med lackfärg, för att färgen ej
skulle osa, och kunde målningen beräknas till 12 kronor per element,
utgörande för 654 stycken ............................................... kronor 7,848: —

Diverse reparations- och målning sarbeten å de löstagna fodersidorna
och socklarna, omtapetsering af en del rum, där kakelugnarna borde
borttagas samt öfriga efterlagningar af måleriarbeten borde upptagas
till ........................................................................... kronor 7,000: ■—

rifning af en del kakelugnar, skydd för golf och väggar samt

rengöringar och transporter till ...................................... kronor 6,000: —

samt oförutsedda utgifter och kostnader för ritningar, arfvoden
och kontroll till ............................................................... kronor 11,332: —

Samtliga af införandet af centraluppvärmning i Stockholms slott
föranledda kostnader för byggnadsarbeten skulle alltså belöpa sig till

128,000 kronor, fördelade på följande hufvudposter:

Första hufvudtitein.

Öfverintcn dentsämbetet.

Ångpanne- och maskinrum .........................................

Ångskorsten med kulvert och grund
Håltagning genom murar och bjälklag för element
och rör samt d:o för hufvudledningarna i källaren
Inklädning af element och rör

kronor 19,000: —
„ 19,000: —

Målning

af element med lackfärg

Diverse reparationer af målning och tapetsering,

snickeriarbeten samt af golf beläggning ............. ,,

Rifning, skydd för golf och väggar, rengörningar

och transporter............................................................ ,,

Oförutsedda utgifter, ritningar, arfvoden och kontroll
............................................................................. ,,

Summa kronor

24,620

33,200

7,848

7,000:

6,000:

11,332:

128,000:

De af ingenjören Theorell och arkitekten Josephson sålunda uppgjorda
förslag och kostnadsberäkningar hafva på ståthållarämbetets
begäran granskats af öfverintendentsämbetet, som därefter i skrifvelse
den 20 september 1910 till ståthållarämbetet i ämnet anfört hufvudsakligen
följande.

Ifrågavarande värmeledningsförslag, som afsåge att uppvärma
slottet i sin helhet och att äfven producera ånga för en i kvarteret
Neptunus mindre ifrågasatt tvättinrättning för hofhållningens behof,
syntes ämbetet i allmänhet vara väl genomtänkt och anlagdt på sådant
sätt, att minsta möjliga rubbningar i den dyrbara inredningen blefve
behöfliga. Emellertid hade öfverintendentsämbetet ansett sig böra
framhålla,

att i praktrummen anordningen af elementen borde, så långt sig
göra läte, utföras med lösa (rörliga) omklädnader och utan ingrepp i
den fasta inredningen,

att platsen för ångpanneskorstenen borde bestämmas med hänsyn
till möjligheten af framtida om- och tillbyggnad inom förenämncla
kvarteret Neptunus mindre och till möjligaste minsta vanprydnad, samt

att alla öppna spisar och kakelugnar, som hade dekorativa eller
arkitektoniska prydnader af värde, borde bibehållas för att icke de
ursprungliga interiörerna skulle rubbas.

Därjämte ville ämbetet, som icke funnit anledning till erinran
mot de af arkitekten Josephson framlagda kostnadsberäkningar för värmeledningens
installerande i slottet, tillstyrka, att, då förslaget icke i
detalj upptoge monteringen af värmeelementen i de olika lokalerna,
sådant detaljförslag beträffande anordningarna i de förnämligare vånin -

Första huivudtiteln. 1°

garna och salarna måtte komma att underkastas granskning af en föi

ändamålet tillsatt sakkunnig nämnd.

I sin förberörda skrifvelse den Bl oktober 1910 bär stathailarämbetet
på Stockholms slott, jämte meddelande af redogörelse för innehållet
af ifrågavarande förslag och öfverintendentsämbetets därölver
afgifna yttrande, vidare anfört.

Sedan lång tid tillbaka hade ståtliållarämbetet på Stockholms
slott haft sin uppmärksamhet riktad på de med nutida lordringar föga
öfverensstämmande anordningar, som i nämnda slott undantagandes
vissa delar däraf — förefunnes för uppvärmande af dess lokaler.. Med
undantag af biblioteksrummen i nordöstra flygeln, H. K..II. Kronprinsens
i slottets nordvästra del med tillhörande flygel belägna våning, de
under denna flygel anordnade arkiven samt en del trappuppgångar i
östra och västra hvalfven, i hvilka delar af slottet på senare tider
anbringats särskilda varmvattenledningar, uppvärmdes nämligen för
närvarande slottslokalerna medels öppna spisar i de stora salarna och
salongerna, kakelugnar i öfriga bonings- m. fl. ram äfvensom järnkaminer
i trappor och gångar. Det hade för ståthållarämbetet allt
mer och mer framstått såsom ett oafvisligt behof att snarast möjligt
söka åvägabringa ändring härutinnan genom införande i kungl. slottet
af ett tidsenligt centraluppvärmningssystem, hvithet då lämpligen borde
omfatta äfven de förutnämnda delar af slottsbyggnaden, hvarest partiella
anordningar af dylik art redan anbringats. Enligt ämbetets mening
skulle ett sådant system i jämförelse med nuvarande förhållanden medföra
många och högst väsentliga fördelar, som iller än väl uppvägde
de betydande svårigheter och kostnader,, hvilka gifvetvis vore förenade
med detsammas införande i eu byggnad af sådan storlek och .beskaffenhet
som Stockholms slott. Bland dessa fördelar borde särskild! nämnas,
att uppvärmningen blelve, oberoende af väderleksförhållanden,
jämn och fullt effektiv samt dessutom lätt att reglera,

att alla lokaler, och sålunda äfven de många mindre utrymmen,
i hvilka vanliga eldstäder hittills måst för eldfarlighetens skull undvaras,
lätt kunde förses med tillräckliga värmekroppar,

att transporter af bränsle och aska m. m. inom slottslokalerna

till stor del komme att upphöra, r

att eldfara från värmeapparaterna nteslötes, då, såsom antagligt
vore, all för desamma erforderlig eldning kunde förläggas till plats

utom slottet, samt .

att de årliga utgifterna för bränsle och betjäning i ej obetydlig

mån nedbringades.

StåthäU&vämbetet
på
Stockholms
slott.

Första hufvudtiteln.

Enligt de af ingenjören Theorell och arkitekten Josephson uppgjorda
beräkningarna skulle hela kostnaden för införandet af värmeledning
i Stockholms slott komma att utgöra 288,000 kronor. Därest
äfven förslaget till ventilationsanordningar inom slottet skulle komma
till utförande, uppgång^ enligt föreliggande beräkningar kostnaden för
det hela till sammanlagdt 324,000 kronor.

Till bestridande af dessa af ifrågavarande företag betingade kostnader
kunde de till ståthållarämbetets förfogande ställda medel gifvetvis
icke tagas i anspråk, utan körnare därtill att erfordras särskild^ anslag.
Då ståthållarämbetet tänkt sig, att anskaffandet af behöfliga medel
skulle väsentligt underlättas, därest arbetets utförande kunde fördelas
på exempelvis tre år och kostnaden för detsamma finge successivt utgöras,
både ämbetet anmodat ingenjören Theorell att Verkställa utredning
i sådant hänseende. Denne hade i afgifvet utlåtande framhållit,
det möjlighet förefunnes att enligt de af honom uppgjorda ritningar
utföra särskilda delar af anläggningen under skilda tidsperioder, utan
att därigenom totalkostnaden afsevärdt ökades, samt i sådant ändamål
föreslagit, att under en första period skulle utföras själfva värmecentralen
med hvad därtill hörde, utom eu ångpanna, samt tillkoppling
af det i nordvästra flygeln redan befintliga värmesystemet äfvensom
anläggning af nya värmeledningar i slottets norra del intill östra och
västra hvalfven, hvarefter för eu andra period återstode tillkoppling af
nordöstra flygelns värmesystem, införande af nya värmeledningar i
slottets södra del med sydöstra flygeln, kyrkan och rikssalen samt i de
båda runda flyglarna äfvensom slutligen anskaffandet af en andra ångpanna.
Med fördelande enligt dessa grunder äfven af erforderliga byggnadsarbeten
samt arfvoden och oförutsedda utgifter komme kostnaden
för den första perioden att uppgå till ungefär 189,500 kronor och för
den andra perioden till ungefär 98,500 kronor. Fördelning på samma
sätt af arbetet för ventilationsanordningar komme att kräfva utförande
under första perioden af tre fjärdedelar af arbetet för en kostnad af
omkring 27,000 kronor samt under andra perioden af återstoden för
ungefärligen 9,000 kronor.

Enligt ståthållareämbetets förmenande borde det arbete, som
i enlighet härmed skulle falla på första perioden, lämpligen verkställas
under eu tid af två år, därvid under första året kunde komma till
utförande själfva värmecentralen med ångpanna och maskinrum samt
skorsten äfvensom tillkoppling af nordvästra flygelns nuvarande värmesystem
samt under andra året första periodens öfriga arbeten. Det på
andra perioden belöpande arbetet kunde sedan utföras under tredje

Första hufvudtiteln.

och. sista året. I hög grad önskvärdt vore härvid, att ai’betet kunde
påbörjas redan under år 1911, på det att värmecentralen, i den mån
så vore planeradt, snarast möjligt kunde tagas i anspråk för den ifrågasatta
nya tvättinrättningen.

Upplysningsvis kunde nämnas — fortsätter ståthållarämbetet —
att, medan det nuvarande till inköp af ved och kol för de kungl.
hofven anvisade statsanslag å 50,000 kronor stundom visat sig otillräckligt
— exempelvis år 1908, då samtliga utgifter för berörda bränsle
belöpte sig till 57,823 kronor — utsikt syntes finnas att med det
föreslagna centraluppvärmningssystemet nedbringa de löpande utgifterna
för slottslokalernas uppvärmning med omkring 10,000 kronor
under nämnda anslag, i det att enligt gjorda beräkningar — angående
hvilka särskild promemoria aflämnats — den af det tilltänkta värmeledningssystemet
oberoende vedåtgången representerade en årlig kostnad
af omkring 19,000 kronor samt den ungefärliga driftkostnaden för
nämnda värmeledningssystem i det af ingenjör Theorell upprättade
förslaget vore upptagen till i ett för allt 21,000 kronor.

Då enligt ståthållarämbetets mening det föreliggande förslaget
innebure en synnerligen god lösning beträffande sättet att tillgodose
det behof i förevarande hänseende, hvilket förut framhållits i hög grad
föreligga, finge ämbetet — under hänvisning i öfrigt till de af ämbetet
uti sin nu ifrågavarande skrifvelse i olika afseenden framställda önskemål
— för sin del kraftigt tillstyrka, att förslaget måtte antagas till
utförande, under iakttagande, att de af öfverintendentsämbetet vid dess
granskning af förslaget gjorda erinringar, i den man sådant kunde
påfordras, måtte vinna behörigt beaktande. 1

1 sin förut nämnda skrifvelse af den 1 december 1910, hvarmed
för nådig pröfning öfverlämnats de i förevarande ämne uppgjorda
förslag och öfriga till ärendet hörande handlingar, framhåller riksmarskalksämbetet,
hurusom de inom Stockholms slott befintliga anordningarna
för uppvärmande af slottets såväl större som mindre
lokaler vore, med vissa undantag, föga öfverensstämmande med nutidens
fordringar på effektivitet och säkerhet för eldfara, samt att, då
nämnda anordningar utom dryga kostnader och afsevärd risk för eldfara
gifvetvis medförde äfven andra svåra olägenheter, uppmärksamheten
sedan länge varit riktad på åstadkommande af ett centraluppvärnmingssystem
inom slottet. Vidare hänvisar riksmarskalksämbetet
till de af ståthållarämbetet augifna fördelar, som genom ett dylikt
system kunde vinnas, samt meddelar — under erinran att, enligt den

Riks marskalks ämbetet.

Första hufvudtiteln.

föreslagna fördelningen af de olika arbetena, kostnaderna för desamma
skulle komma att belöpa sig till omkring 100.000 kronor för hvart och
ett af tre år — att, enligt hvad riksmarskalksämbetet inhämtat; hinder
emellertid ej torde möta för ytterligare fördelning på flere års tid af
arbetena i fråga, därest sådant skulle visa sig lämpligt.

Särdeles önskvärd! vore, därest värmeledningen och tvättinrättningen
skulle komma till utförande i samband med hvarandra, att
arbetet med värmeledningen kunde påbörjas samtidigt med arbetet för
tvättinrättningen, samt att, hvithet ämbetet äfven i sin nyssberörda
skrifvelse framhållit såsom ett önskemål, dessa arbeten finge igångsättas
redan under år 1911.

Af hvad i ärendet förekommit syntes framgå — fortsätter riksmarskalksämbetet
vidare — såväl att ett alltmer tvingande behof gjorde
sig gällande, att inom kungl. slottet införes c entra! upp värmningssy stena,
som ock de stora fördelar, som vore att vinna genom ett sådant systems
införande. Beträffande särskild! eu af dessa fördelar, och enligt ämbetets
förmenande den viktigaste, nämligen minskad risk lör eldfara,
ville ämbetet framhålla, hurusom, enligt hvad som för ämbetet uppgifvits,
under senare år just till minskande af eldfaran centraluppvärmningssystem
blifvit införda i åtskilliga staten tillhöriga större
och dyrbarare byggnader. I betraktande af Stockholms slotts många
historiska minnen, dess dyrbara inredning och därinom hopade i många
fall oersättliga konstskatter, funne ämbetet så mycket större anledning,
att äfven inom detta byggnadskomplex ett tidsenligare och mindre eldfarligt
uppvärmningssystem infördes.

Ett ytterligare skäl härför syntes framgå af den omständigheten,
att flera af de inom slottet nu använda gammaldags öppna spisarna
inom eu icke alltför aflägsen framtid vore i behof af omfattande reparationer
för att i någon mån kunna motsvara anspråken på effektivitet
och hållbarhet.

Då det enligt den verkställda utredningen visat sig praktiskt
utförbart och med ekonomisk fördel förenad! att i kungl. slottet anordna
ett centraluppvärmningssystem, tvekade ämbetet icke att i likhet
med ståthållarämbetet tillstyrka införandet, med påbörjande om möjligt
redan under år 1911, inom slottet af ett centraluppvärmningssystem,
på sätt förut angifvits, ställdt i förbindelse med en tvättinrättning,
samt utfördt i öfverensstämmelse med de uppgjorda förslagen och
med iakttagande af de utaf öfverintendentsämbetet i ämnet gjorda
erinringar.

Beträffande slutligen frågan om beredande af medel till bestridande

Första hufvudtiteln.

af erforderliga kostnader för införande af centraluppvärmning inom
Stockholms slott, så syntes, då de medel, ståthållarämbetet hade till sitt
förfogande, vore för ett sådant ändamål otillräckliga, det vara erforderligt,
att Kungl. Maj:t och Riksdagen härför anvisade nödiga medel.

Då, såsom förut nämnts, det ställts i utsikt, att, efter ett fullständigt
införande af värmeledning inom slottet, det hittills årligen utgående
statsanslaget för ved och kol till de kungl. liofven, 50,000
kronor, skulle kunna minskas med omkring 10,000 kronor, skulle härigenom
åtminstone en viss rånte ersättning beredas statsverket å de för
värmeledningen anvisade medel.

Hvad ämbetet sålunda tillåtit sig framlägga för vederbörlig pröfning
innefattade alltså, att ett anslag af högst 324,000 kronor, eventuellt
288,000 kronor, för den händelse den ifrågasatta ventilationsanordningen
icke skulle komma till utförande, måtte beviljas till införande
inom Stockholms slott af centraluppvärmningssystem i enlighet
med af ämbetet omförmälda förslag, samt att berörda anslag måtte
anvisas att utgå med högst 100,000 kronor om året, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan för år 1911 af tillgängliga medel låta utanordna
högst sistnämnda belopp 100,000 kronor.

Att de nuvarande anordningarna för uppvärmning af Stockholms
slott, med undantag af de jämförelsevis mindre omfattande delar däraf,
som på senare tider försetts med varmvattenvärmeledning, ur åtskilliga
synpunkter äro mindre tillfredsställande, torde knappast kunna bestridas.

Härutinnan synes mig särskildt beaktansvärdt, att slottets nuvarande
utrustning i förevarande hänseende långt ifrån erbjuder den
trygghet mot eldfara, som icke endast är i hög grad önsklig, utan
också med nutidens tekniska hjälpmedel är relativt lätt att vinna.

Då Stockholms slott, ett af landets förnämsta arkitektoniska minnesmärken,
jämväl är en af statens i sig själf dyrbaraste och såväl på
grund häraf som och med hänsyn till andra omständigheter mest svårersättliga
byggnader, hvartill kommer, att detsamma innesluter rika
konstskatter och öfverhufvudtaget en högst värdefull samling af staten
tillhörig lösegendom, finner jag den nu påpekade bristen vara af beskaffenhet
att ensamt för sig och oafsedt de därmed förenade kostnaderna
böra föranleda ändringar i afseende å slottets värmeanordningar.
Men härjämte är att märka, att åvägabringandet af centraluppvärmning
i enlighet med det föreliggande förslaget ej kan sägas för statsverket
medföra hela den kostnad, som det i förstone kan vilja synas, en omständighet
som sammanhänger därmed, att kostnaden för slottets uppvär Bih.

till Biksd. Prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 3

Departements’

chefen.

Första hufvudtiteln.

mande under nuvarande förhållanden uppgår till ett synnerligen afsevärdt
belopp. För bland annat nämnda ändamål är under första hufvudtiteln
uppfördt anslag till ved och kol för de kungl. hofven, hvilket
under en lång följd af år utgått med 50,000 kronor. Af detta anslag
behöfves enligt förutnämnda af ståthållarämbetet på Stockholms slott
därom lämnade uppgifter för andra ändamål än dem, som värmeledningen
är afsedd att tillgodose, ett belopp af omkring 19,000 kronor.
Det återstår alltså enligt dessa beräkningar för slottets uppvärmning af
anslaget omkring 31,000 kronor. Men då driftkostnaden för centraluppvärmningen
beräknats till 21,000 kronor om året eller 10,000 kronor
mindre än hvad af förberörda anslag till ved och kol anses kunna disponeras
för slottets uppvärmning medelst nuvarande anordningar, möjliggöres
en nedsättning, sedan värmeledningen fullbordats och driften däraf
upptagits i full utsträckning, af nämnda anslag med sagda 10,000
kronor. Denna besparings kapitalvärde utgör, efter en räntefot af fyra
för hundrade och med en beräknad varaktighet för värmeledningen af
endast tjugufem år, omkring 163,000 kronor, hvadan, då kostnaden
för värmeledningsanläggningen i dess helhet beräknas till 288,000
kronor, statsverkets verkliga kostnad för denna anläggning kan anses
uppgå till omkring 125,000 kronor.

De fördelar, som vinnas för detta pris, synas mig vara så betydande,
att det icke bör råda tvekan om lämpligheten af att för det
afsedda ändamålet offra ifrågavarande summa, helst man i annat fall,
såsom riksmarskalksämbetet framhåller, snart stode inför den oafvisliga
nödvändigheten att företaga omfattande reparationer af flera af de
inom slottet befintliga öppna spisarna, för att dessa i någon mån skulle
kunna motsvara anspråken på effektivitet och hållbarhet.

Hvad beträffar det föreliggande förslaget till sakens ordnande,
synes det mig, sådant det blifvit af riksmarskalksämbetet och öfverintendentsämbetet
förordadt, vara praktiskt och ändamålsenligt. Jag
tillåter mig särskildt framhålla, att den ifrågasatta anordningen är afsedd
att utföras så, att, därest den föreslagna nya tvättinrättningen
för hofförvaltningens räkning kommer till utförande, denna inrättning
skulle få sitt värmebehof tillgodosedt från den till slottets värmeledning
hörande värmecentralen och att genom denna gemenskap mellan värmeledningen
och tvättinrättningen anläggningskostnaden för den senare
beräknas kunna minskas med omkring 7,000 kronor.

Beträffande det i sammanhang med förslaget till värmeledning
utarbetade förslaget till förbättrad ventilation i vissa delar af slottet,
anser jag goda skäl föreligga att förorda jämväl detta. Visserligen

Första hufvudtiteln.

behöfva, såsom konstruktören ock framhållit, ventilationsanordningarna
icke ovillkorligen utföras i sammanhang med värmeledningsarbetena,
utan kunna val bringas till verkställighet särskildt för sig och alltså
äfven efter värmeledningens fullbordande, om så skulle befinnas lämpligt.
Då emellertid dessa anordningar torde få anses såsom ett åtminstone
synnerligen önskvärd! komplement till värmeledningen, finner
jag mig böra tillstyrka, att samtliga ifrågavarande arbeten varda i
möjligaste mån samtidigt verkställda.

Den sammanlagda kostnaden lör samtliga nu afsedda arbeten
skulle belöpa sig till 324,000 kronor. Med hänsyn till denna summas
storlek torde det emellertid vara önskvärd! att undvika, det kostnaderna
falla odeladt på ett enda år. Och detta låter sig, som förut
nämnts, utan svårighet göra. Ehuruväl sålunda, enligt hvad riksmarskalksämbetet
upplyst, arbetets utförande synes kunna fördelas på ett
flertal år, finner jag emellertid, på grund af de med arbetets utförande
förknippade olägenheter vid slottets beboende, nämnda fördelning
icke böra gifvas större omfattning än tre år. Vid sådant förhållande
skulle för hvarje arbetsår erfordras ett belopp af omkring

100,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till införande i Stockholms slott af centraluppvärmning och i
sammanhang därmed förbättrade ventilationsanordningar, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad riksmarskalksämbetet och öfverintendentsämbetet
föreslagit, bevilja sammanlagdt 324,000 kronor samt
däraf å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 100,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att disponera detta belopp redan under innevarande
år.

Det af mig å extra stat för år 1912 tillstyrkta anslag utgör samma
belopp som det, hvartill medel å extra stat under första hufvudtiteln
anvisats å riksstaten för år 1911.

I hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt instämde statsrådets öfriga ledamöter; och
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad
sålunda blifvit tillstyrkt.

Ur protokollet:
Axel Alexanderson.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow,

YON KrUSENSTIERNA.

Departementschefen statsrådet Petersson föredrog frågan om
reglerandet för år 1912 af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel
och yttrade därvid beträffande

Ordinarie anslag.

Högsta domstolen.

Då ny aflöningsstat år 1907 fastställdes för statskontoret, bestämdes
aflöningen för verkets vaktmästare så, att förste vaktmästaren erhöll

1,500 kronor i årlig aflöning, utan rätt till ålderstillägg, och de öfriga
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1

.. [1-3

Ändrade bestämmelser

om ålderstiltlägg
åt vakt-,
mästare.

Andra hufvudtiteln.

vaktmästarna 1,200 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5
års tjänst. Dessa lönesatser blefvo fastställda jämväl för vaktmästarna
vid andra ämbetsverk, för hvilka lönereglering genomfördes vid 1907
års riksdag eller vid riksdagarna 1908 och 1909 — med undantag likväl
för kommunikation sverken, där förhållandena äro i viss man olika dem
i andra verk. Högsta domstolens vaktmästare, för hvilka ny aflöningsstat
antogs år 1909, hafva alltså fått sin aflöning reglerad så som nu
nämnts.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag väcktes emellertid
fråga om någon förbättring i den aflöning, som i allmänhet bestämts
för vaktmästarna i de nyreglerade verken. Vid behandling af frågan
om ny stat för fångvårdsstyrelsen, där enligt löneregleringskommitténs
förslag löneförhållandena för vaktmästarna skulle blifva desamma som
för statskontorets vaktmästare, uttalade jag som min mening, att dessa
vaktmästares löner blifvit för knappt utmätta; om ock begynnelseaflöningarna
kunde anses ungefär motsvara skäliga anspråk, ansåg jagvaktmästarna
icke hafva i fråga om ålderstillägg blifvit tillgodosedda i
den mån, som betingas af den med åren inträdande ökningen al lefnadskostnaderna.
Jag tillstyrkte alltså, att åt förste vaktmästaren vid fångvårdsstyrelsen
skulle medgifvas efter 5 års tjänstgöring ett ålderstillägg
å 200 kronor och att, i stället för det ålderstillägg å 100 kronor, som
kommittén beräknat för två öfriga vaktmästare, eu hvar al dem skulle
tillerkännas såsom ålderstillägg 150 kronor efter 5 års tjänst och ytterligare
150 kronor efter 10 års tjänst. I enlighet härmed blef den lör
Riksdagen framlagda aflöningsstat för fångvårdsstyrelsen affattad, i hvad
vaktmästarna i verket angick. Riksdagen biföll förslaget, dock med
viss begränsning, i det att beloppet såväl al förste vaktmästarens enda
ålderstillägg som af hvart och ett af de båda ålderstilläggen för de
andra vaktmästarna bestämdes till 100 kronor. Löneskalan skall alltså
blifva: för (andre) vaktmästare 1,200, 1,300 och 1,400 kronor, för förste
vaktmästaren 1,500 och 1,600 kronor. Efter denna typ reglerades ock
vid 1910 års riksdag aflöningarna för försäkringsinspektionens och
generaltullstyrelsens vaktmästare.

De sålunda fattade besluten torde medföra, icke blott att And ännu
återstående löneregleringar vaktmästarna tillerkännas enahanda ålderstillägg
som beviljats fångvårdsstyrelsens vaktmästare, utan äfven att
aflöningsstatema för de verk, som reglerats före år 1910 — utom kommunikationsverken
—, ändras i samma syfte. Härom gjorde jag ock
en erinran, då frågan om aflöningen för fångvårdsstyrelsens vaktmästare
behandlades inför Eders Kung!. Maj:t. Jag lämnade då en på uppgifter

Ändra hufvudtiteln.

från de särskilda departementen grundad sammanställning angående [1.]
antalet af de vaktmästare och andra befattningshafvare (portvakter,
eldare, maskinister) i ämbetsverk i Stockholm, hvilka kunde anses böra
komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån (1910 års statsverksproposition,
andra hufvudtiteln, sid. 42—43).

Till dem höra jämväl högsta domstolens vaktmästare, för hvilka,
såsom jag nämnt, ny aflöningsstat antogs år 1909. Förste vaktmästaren
hos högsta domstolen bör efter 5 års tjänst erhålla ett ålderstillägg a
100 kronor, och för de två öfriga hos domstolen anställda vaktmästarna
bör, utöfver det ålderstillägg å 100 kronor, som är dem medgifvet efter
5 års tjänstgöring, tillkomma ännu ett ålderstillägg med samma belopp
efter ytterligare 5 års tjänst.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den år 1909 för
högsta domstolens vaktmästare fastställda aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5
år höjas med 100 kronor samt eu hvar annan vaktmästares
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan
jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor som för tillträde
"till förut medgifna sådana förhöjningar blifvit
stadgade.

På Eders Kungl. Maj:ts pröfning är jämväl beroende fråga om Semester åt
beredande af semester åt vaktmästarna hos centrala ämbetsmyndig- va''tmastareheter.

I underdånig skrifvelse den 24 maj 1909 anhöll Riksdagen, att
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida och i hvad mån
vaktbetjänte och med dem likställda statstjänare i de centrala ämbetsverken
och hofrätterna kunde komma i åtnjutande af semester, samt därefter
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en dylik utredning kunde
föranleda.

Sedan vederbörande ämbetsmyndigheter afgifvit infordrade utlåtanden
i anledning af denna Riksdagens framställning, har ärendet för
vidare utredning och förslags utarbetande blifvit öfverlämnadt till löneregleringskommittén.
Efter det kommitténs utlåtande inkommit, torde
frågan föreligga i skick att kunna inför Eders Kungl. Maj:t föredragas.

Ändra hufvudtiteln.

Justitiekanslersexpeditionen.

[2.] Under åberopande af hvad jag nyss anförde beträffande ändring

Ändrade be- af bestämmelserna om ålderstillägg åt vaktmästarna i vissa ämbetsverk,
StäåJderstiil- ^ir ja8'' hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

lägg åt vaktmästare.

att godkänna sådan ändring i den år 1909 för
justitiekanslersämbetet fastställda afiöningsstat, att
lönen för den därå uppförde vaktmästaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan
jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning
bestämma enahanda villkor som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Nedre justitierevisionen.

[3.] Frågan om reglering af löneförhållandena vid nedre justitierevisionen

och hvad därmed äger samband föreligger nu i sådant skick att förslag
i ämnet torde kunna aflåtas till Riksdagen.

Sedan löneregleringskommittén den 14 maj 1910 afgifvit betänkande
i frågan, har nedre revisionen den 21 september 1910 i infordradt
underdånigt utlåtande yttrat sig öfver kommitténs förslag, och därefter
hafva, på min anmodan, högsta domstolens ledamöter afgifvit yttranden
i vissa hithörande, domstolen och dess verksamhet berörande frågor. Det
protokoll, hvari sistnämnda yttranden innefattas, torde få såsom bilaga
A fogas vid statsrådsprotokollet.

I ärendet har jämväl inkommit

dels en underdånig framställning från t. f. protokollssekreterare
och amanuenser i nedre justitierevisionen rörande regleringens inverkan
å deras ställning inom verket,

dels och en till chefen för justitiedepartementet ställd skrift, i
hvilken Sveriges advokatsamfunds Stockholmsafdelning uttalat sig i
några af de föreliggande frågorna.

Ändra hufvudtiteln.

Enligt gällande instruktion består nedre justitierevisionen af revi- [3.]
eionssekreterarna såsom ledamöter, med hufvudsaklig uppgift att bereda
och föredraga alla justitieärenden, som böra förekomma i högsta domstolen,
hvarjämte nedre revisionen omfattar justitierevisionsexpeditionen,
till hvilken höra protokollssekreterare, registrator, kanslist och amanuenser.

Den afdelning af expeditionen, där protokollssekreterarna och amanuenserna
äro anställda, torde kunna benämnas kansliet; å registratorskontoret
tjänstgöra registratorn och kanslisten.

Inledningsvis erinrar löneregleringskommittén i sitt betänkande Kommittén.
om det af Kungl. Maj:t vid 1007 års riksdag framlagda förslag i syfte
att minska tillströmningen af mål till högsta domstolen bland annat
genom att från fullföljd till högsta instans utesluta mål, i hvilka värdet
af det omtvistade icke öfverstiger visst belopp, äfvensom genom att höja
revisionsskillingen. Detta förslag blef af Riksdagen afslaget. Då sedermera,
år 1908," frågan om lättnad i högsta domstolens arbetsbörda ånyo
kom under behandling, i samband med ärendet om regeringsrättens inrättande,
uttalade jag såsom min mening, att verklig och varaktig bot
för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen
ej lämpligen kunde vinnas på annan väg än, såsom föreslagits, genom
inskränkningar i fullfölj dsrätten eller genom anordningar, som medförde
liknande verkan, men att det kunde antagas för visst, att Riksdagens
bifall då ej vore att påräkna till något förslag, som sökte lösa frågan
på den i 1907 års förslag angifna väg. Kommittén finner också någon
afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsmängd, utöfver hvad som
vunnits genom regeringsrättens och lagrådets tillkomst och vissa i
sammanhang därmed utfärdade bestämmelser, ej vara att förvänta under
den närmaste tiden och har därför vid uppgörande af sitt föreliggande
förslag ansett sig böra utgå från den förutsättningen, att någon eif
minskning i högsta domstolens arbete betingad reduktion af personalen i
nedre justitierevisionen för närvarande icke kan vidtagas.

Då min uppfattning om möjligheten att åstadkomma minskning i Departedet
arbete, som åligger högsta domstolen, icke ändrats, måste jag anse ’““e/e"''
det nödvändigt att vid beräkning af den i nedre revisionen erforderliga
personal utgå från den af kommittén angifna förutsättning.

Förhållandet mellan antalet inkomna och afgjorda mål i högsta
domstolen under 20-årsperioden 1889—1908 framgår af en uppställning
å sid. 144—145 i kommitténs betänkande. Under år 1909 har balansen
något minskats, hvaremot under år 1910 ökning åter inträda

[3.]

Ändra hufvudtiteln.

Kommittén.

Nedre

revisionen.

Revisionssekreterarna,

Deras antal.

Hvad angår nedre revisionens ledamöter, kan uppenbarligen ej
heller af annan anledning- än möjlig minskning i högsta domstolens
arbete blifva tal om någon reduktion i det nuvarande antalet af 20
ständigt tjänstgörande revisionssekreterare, enhvar förestående en rotel
i nedre revisionen. Det måste tvärtom tagas i öfvervägande, huruvida
icke detta antal bör höjas.

Revisionssekreterarna åtnjuta icke, i likhet med de flesta andra
statstjänstemän, någon tids kostnadsfri ledighet hvarje år. Denna saknad
af semes derför mån tiar löneregleringskommittén velat af hjälpa, i det att
kommittén föreslagit, att semester skulle årligen, när sådant kunde ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, tillkomma revisionssekreterare
under 1 Vs månad. I fråga om befattningarnas uppehållande under
semestertiderna har kommittén förklarat, att den tänkt sig möjligheten,
att ett mindre antal under hela året eller större delen däraf förordnade
vikarier skulle kunna fullgöra den föredragningsskyldighet, som belöper
å samtliga revisionssekreterares semester. Huru många sådana vikarier
skulle erfordras, har kommittén ej direkt angifvit, men af kommitténs
beräkning af de medel, som för ersättning åt vikarierna skulle anvisas,
torde man få sluta, att kommittén funnit semesters beredande åt revisionssekreterarna
kräfva förordnande af två vikarierande revisionssekreterare
för hela året och eu tredje för sex månader.

Mot detta sätt att ordna saken hafva erinringar gjorts af nedre
revisionen. Då det behof af ökade arbetskrafter inom nedre revisionen,
som införande af semester för revisionssekreterarna måste medföra,
uppenbarligen vore af konstant art, bör, enligt revisionens mening, detta
behof fyllas genom motsvarande ökning af antalet fast anställda revisionssekreterare.
Därjämte framhåller nedre revisionen, att det syntes möta
oöfvervinneliga svårigheter af praktisk art att anordna de af kommittén
föreslagna tillförordnade revisionssekreterarnas verksamhet på det sätt
att de skulle i tur och ordning tjänstgöra sex veckor för en hvar af
de på stat anställda revisionssekreterarna. De tillförordnade revisionssekreterarna
måste därför beträffande arbetets anordnande likställas med
de å stat anställda och således erhålla hvar sin rotel jämte nödiga bi -

Andra hufvudtiteln.

träden. Slutligen framlägger nedre revisionen, i fråga om antalet er- L^-l
forderliga nya revisionssekreterare, en beräkning angående det antal
dagar om året, revisionssekreterarna under nuvarande förhållanden äro
upptagna af arbete i tjänsten, och den lindring i detta arbete, som bör
beredas dem, därest de skola under 1 V2 månad årligen kunna åtnjuta
ledighet, Resultatet af denna beräkning är, att de 18 revisionssekreterare,
hvilka icke innehafva skiftesrotel, böra få antalet föredragningsdagar om
året nedsatt från 25 till 21 och de 2 föredragandena af skiftesmål,
hvilka nu indelas till föredragning under 20 dagar hvarje år, få. sina
föredragningsdagar reducerade till 18. Medgifves sådan minskning'' i
föredragningsdagarnas antal och skall tillika, på sätt nedre revisionen
jämväl föreslår, en af revisionssekreterarna, hvilken skulle vara ordförande
i nedre revisionen, af denna anledning erhålla allenast half föredragningsskyldighet,
måste 4 nya revisionssekreterare anställas.

Nedre revisionens mening i förevarande fråga är alltså, att, utöfver
de af kommittén föreslagna 20 revisionssekreterarna, ytterligare 4
böra anställas å stat.

Vid bestämmande af det antal dagar, revisionssekreteraren skall
besörja föredragning inför högsta domstolen, har hittills ej beräknats,
att han skall någon tid af året åtnjuta frihet från sina tjänsteåligganden.
Allmänt torde emellertid erkännas, att hans arbete är synnerligen
ansträngande, och då det därför är af särskild vikt, att han årligen erhåller
någon tids ledighet från arbetet, anser jag, att den semester af
1 Va månad, som kommittén föreslår för revisionssekreterarna, bör beredas
dem. Ett medgifvande i detta hänseende torde äfven vara välbetänkt
därför att det bör bidraga till att hos dem, åt hvilka revisionssekreterarförordnande
erbjudes men som tveka, humvida de skola mottaga detsamma,
minska deras på tjänstgöringens kräfvande art beroende betänkligheter.

I fråga om det sätt, hvarå revisionssekreterarna skulle komma i
åtnjutande af semester, synes löneregleringskommittén halva afsett, att
en hvar af dem skulle för tjänstgöringsåret indelas till föredragning
lika många dagar som hittills men sedermera under årets lopp erhålla
tjänstledighet 1 7« månad och därigenom befrias från några dagars .föredragning.
Nedre revisionen däremot har föreslagit, att föredragningsdagarnas
antal skulle på förhand reduceras, så att vid indelningen hvarje
revisionssekreterare erhölle ett mindre antal dagar, och att nya, fast
anställda revisionssekreterare skulle tillsättas för att öfvertaga föredragningen
under det antal dagar, från hvilka de äldre revisionssekreterarna

Ändra hufvudtiteln.

befriades. I likhet med nedre revisionen finner jag den af kommittén
angifna metoden vara förenad med sådana praktiska svårigheter att
den bör lämnas ur räkningen. Vid sådant förhållande lärer ej heller
annan möjlighet stå öppen än att följa den af nedre revisionen anvisade
vägen.

Därvid har jag att tillse, från huru många dagars föredragning i
högsta domstolen hvarje revisionssekreterare bör befrias, på det att han
må under 1 V2 månad blifva ledig från sitt arbete. Mot nedre revisionens
beräkning härutinnan synes mig, hvad de båda skiftesrotlarna
angår, intet vara att erinra, hvaremot, i fråga om innehafvarna af öfriga
rotlar, en eftergift af 3 föredragningsdagar torde vara tillfyllest; åhvar
och eu af de 25 dagar, föredragning för sådan rotel nu under året
äger rum, belöper en tid af året af drygt 2 veckor, och mot 3 dagar
svarar något mer än 6 veckor.

Enligt gällande bestämmelse skall högsta domstolen å de särskilda
afdelningarna årligen arbeta tillsammans 103 veckor. Sammanlagda
antalet arbetsdagar under dessa veckor torde kunna i medeltal beräknas
till 508; under detta antal dagar skola alltså revisionssekreterarna ansvara
för föredragning i högsta domstolen. Af de nuvarande å stat
uppförda 20 revisionssekreterarna skulle enligt min beräkning
18 föredraga 22 dagar hvar eller tillhopa ................................. 396 dagar,

> n ii ii '' ii ................................. 36 ,,

Återstå alltså 76 dagar, för hvilka fordras 3 nya ständigt
tjänstgörande revisionssekreterare med föredragningsskyldighet
en hvar 22 dagar eller tillsammans .......................... 66 dagar.

Summa 498 dagar.

Under ännu återstående 10 dagar torde föredragningen lämpligen
kunna besörjas af en extra revisionssekreterare, förordnad att föredraga
mål af sådan omfattning att innehafvarna af de rotlar, å hvilka de lottats,
icke hinna bereda dem utan eftersättande af andra ämbetsgöromål. Under
de senare indelningsåren har dylikt förordnande regelmässigt meddelats,
afseende omkring 20 dagars föredragning under året.

Vidkommande slutligen den ställning, de 3 nya revisionssekreterarna
böra intaga, kan väl synas naturligt, att de på samma sätt som andra
revisionssekreterare, hvilka förestå egna rotlar, uppföras å stat. Men
då jag anser det icke vara olämpligt, att åt dem gifves en särställning,
som utmärker deras egentliga egenskap af vikarier för beredande af
semester åt revisionssekreterarna, vill jag föreslå, att de upptagas i

Andra hufvudtiteln.

staten endast på det sätt att däri uppföres en odelad summa för arfvoden [3.]
åt dem. De torde i allmänhet kunna förordnas årsvis med den begränsning,
att förordnandet gäller tills vidare.

En fråga, som af löneregleringskommittén blifvit väckt, är den,
huruvida icke den tid hvarje år, då tjänstgöring i högsta domstolen
äger rum å afdelning med endast fem domare i stället för det regelmässiga
antalet sju, kunde utsträckas. Skulle ändring i detta hänseende
genomföras, kunde tydligen det årliga antalet föredragningsveckor i
högsta domstolen i det hela ökas, och därmed irppstode behof af ökade
arbetskrafter i nedre revisionen. På sätt jag längre fram skall utveckla,
anser jag emellertid sådan ändring ej böra komma till stånd.

Ordinarie och konstituerade revisionssekreterare.

Härefter kommer jag till frågan, huruvida de hittillsvarande 20
■ständigt tjänstgörande revisionssekreterarna böra vara ordinarie tjänstemän
eller om de till större eller mindre antal böra intaga en mindre
fast ställning.

Nu äro 8 ordinarie samt 6 konstituerade och 6 förordnade att tills
vidare med egna rotlar förestå revisionssekreterarämbeten.

Huru de båda senare kategorierna af revisionssekreterare efter hand
tillkommit, framgår af den redogörelse, som i kommittébetänkandet lämnats
å sid. 36—47. Då år 1860 första gången beslöts inrättande af
revisionssekreterarsysslor, hvilka skulle tillsättas allenast med konstitutorial,
skedde det i samband med en ökning af högsta domstolens ledamotsantal
och under antagande, att en reduktion framdeles kunde blifva
möjlig. Under enahanda omständigheter tillkommo ock år 1905 de första
tillförordnade revisionssekreterarna med egen rotel; den förstärkning af
högsta domstolen, som då beslöts, var till och med bestämd att blifva
af rent tillfällig karaktär, i det att efter några års förlopp antalet justitieråd
åter skulle successivt nedbringas.

Kommittén har nu ansett skäl tvifvelsutan finnas, som kunna anses Kommittén.
tala för en sådan anordning att revisionssekreterarämbetena blefve tillsatta
allenast medelst konstitutorial, så att ämbetenas innehafvare, då de
vid tilltagande ålder ej vidare vore i stånd att på ett fullt tillfredsställande
sätt sköta sina viktiga och ansträngande uppgifter, kunde beBih.
till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

Ändra liufvudtiteln.

redas tillfälle att återgå till sina ordinarie befattningar. # I detta hänseende
har kommittén erinrat därom, att revisionssekreterarna hittills icke
kunnat tänkas kvarstå vid befattningens utöfning intill den vanliga pensionsåldern
för civila tjänstinnehafvare, och trott sig kunna antaga, att,
äfven sedan årlig semester beredts dem och deras ämbeten därigenom
blifvit mindre betungande, samt förenklingar i arbetssätt in. in. möjligen
blifvit vidtagna, de dock endast i mycket sällsynta undantagsfall kommu
att uppehålla sitt ämbete intill uppnådd pensionsålder. Och att med
annat arbete förse eu person, som erhållit fullmakt såsom ordinarie revisionssekreterare,
men vid tilltagande ålder befinnes ej längre böra kvarstå
vid sin befattning, har kommittén antagit framdeles blifva vanskligare
än det hittills vant, i det att revisionssekreterarnas placerande såsom
liäradshöfdingar i ekonomiskt gynnsamma domsagor dels visat sig medföra
en betänklig minskning i befordringsmöjligheterna för de obefordrade
jurister, som genom tjänstgöring hos häradshöfdingar eller såsom vikarier
för dessa sökte meritera sig för erhållande af domsaga, dels ock kunde
blifva af revisionssekreterarna mindre eftertraktadt, därest en regleringaf
häradshöfdingarnas aflöningsförmåner konime att leda till en utjämning
åt desamma, så att häradshöfdingarnas behållna inkomst å tjänsten
i långt större utsträckning än för närvarande komme att understiga
revisionssekreterares afl öning.

A andra sidan har kommittén framhållit, att det arbete, som revisionssekreterarna
utföra, ingalunda vore af tillfällig natur utan efter allmänt
vedertagna regler borde förrättas af ordinarie tjänstemän. Och
därjämte har kommittén erinrat om ett annat skäl mot att ett större antal
revisionssekreterare tillsättes allenast med konstitutorial eller förordnande.

I sitt år 1908 algifna betänkande angående rikets hofrätter hade kommittén
läst uppmärksamheten därå att, då nedre revisionens ledamotspersonal
så godt som undantagslöst rekryterades från hofrätterna, och
dessas ordinarie ledamöter i alltjämt tilltagande utsträckning toges i anspråk
jämväl inom lagstiftningens och statsförvaltningens områden, följden
blifvit, att a liofrättsdivisionerna tjänstgjorde tillförordnade ledamöter
till ett antal, som ej vore lämpligt. Kommittén hade gifvit uttryck åt
den uppfattningen, att för rättsskipningens behöriga upprätthållande i
m ellan in stans ern a syntes erforderligt, att gränser uppställdes, utöfver
hvilka hofrätternas ordinarie arbetskrafter i regel ej borde få tagas i
anspråk utom verket; och hade kommittén därvid såsom ett bestämdt
önskemål framhållit, att de ordinarie arbetskrafterna ej finge tagas i
anspråk lör andra värf i större utsträckning än att åtminstone i regel
tre ordinarie ledamöter kunde indelas till tjänstgöring å hvarje division.

Ändra hufvndtiteln.

Kommittén finner nu erfarenheten hafva fortfarande bekräftat, att revisionssekreterarna
rekryteras från hofrätterna, och anmärker, att, i den
mån revisionssekreterarna äro eller under tiden för sin tjänstgöring i
nedre revisionen blifva ordinarie hofrättsråd, deras ämbeten i hofrätten
måste upprätthållas genom vikarier, såvida de ej genom utnämning till
ordinarie revisionssekreterare erhålla fullmakt å sådan tjänst.

Vid öfvervägande af de omständigheter, kommittén sålunda berört,
bär kommittén, i fråga om de af konstant behof påkallade 20 revisionssekreterarnas
förseende med fullmakt eller konstitutorial, ansett en lämplig
medelväg vara, att 12 revisionssekreterare göras till ordinarie och 8 till
konstituerade.

Nedre revisionen anser, att kommittén öfverskattat svårigheten att
få ordinarie revisionssekreterare placerade å andra tjänster, då de ej
vidare lämpa sig såsom föredragande i högsta domstolen; hitintills hade
ej mött svårighet att bereda revisionssekreterarna befordran långt innan
deras krafter visat sig otillräckliga, och äfven för framtiden syntes man
ej behöfva hysa farhåga i detta hänseende, i synnerhet om erforderliga
åtgärder vidtoges för att minska revisionssekreterarnas arbetsbörda. I
allt fall borde dylik farhåga icke föranleda undantag från de af kommittén
berörda allmänna regler, Indika kräfde, att revisionssekreterartjänsten
förrättades af ordinarie ämbetsmän.

Enligt nedre revisionens åsikt kunna andra giltiga skäl för tillvaron
af revisionssekreterare med konstitutorial icke framläggas än dels
möjligheter af en blifvande reduktion af antalet revisionssekreterare och
dels att revisionssekreterarämbetet krafvel* egenskaper Indika, svårligen
kunna med säkerhet bedömas utan prof vet. af ämbetets utöfning under
någon tid.

I det senare hänseendet förmenar nedre revisionen, att pröfvotiden
ej behof ver sättas till mer än två år, och erinrar, att, innan någon för
närvarande erhåller konstitutorial, han måste en ej ringa tid, i allmänhet
ej understigande två år, tjänstgöra såsom tillförordnad revisionssekreterare.
Detta förhållande antager nedre revisionen äfven för framtiden med all
säkerhet komma att fortfara. Till stöd härför åberopar nedre revisionen,
att al de nuvarande 14 ordinarie och konstituerade revisionssekreterarna
9 åtnjöte stadigvarande ledighet för andra uppdrag och ytterligare
en de sista åren under kortare perioder varit ledig af samma skäl.
På det att pröfvotiden under alla förhållanden måtte blifva tillräckligt
lång, föreslår nedre revisionen, att af de 24 revisionssekreterare, som

Andra hufvudtiteln.

[3.J enligt nedre revisionens åsikt borde finnas, 18 förses med fullmakt och
6 med konstitutorial.

Hvad beträffar möjligheten af framtida reduktion utaf revisionssekreterarnas
antal finner nedre revisionen med fullt fog kunna antagas,
att, om sådan reduktion under närmaste tiden finnes utförbar, hvilket
syntes föga troligt, den dock under inga förhållanden kan sträcka sig
längre än att antalet revisionssekreterare blir 18. Skulle emellertid mot
all sannolikhet ytterligare reduktion blifva möjlig, komme behofvet häraf
i allt fall att fullt motsvaras af den blifvande afgången inom revisionssekreterargraden.

Veparte- Ifrågavarande spörsmål rör sig därom, i hvilken mån beträffande

mentschefen. revisionssekreterarämbetena särskilda omständigheter föreligga, livilka
böra föranleda undantag från den allmänna regeln, att statstjänster af
konstant natur böra besättas med ordinarie innehafvare.

En sådan omständighet, som af löneregleringskommittén särskildt
beaktats, är, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser,
hvilkas innehafvare i allmänhet icke lämpligen böra kvarstanna i tjänsten
längre än en begränsad följd af år. Kommittén befarar, att det
icke alltid, när en ordinarie revisionssekreterare nått den ålder, då tjänstgöringen
i nedre revisionen för honom blir allt för ansträngande, skall
blifva möjligt att öfverflytta honom å annan tjänst, för hvilken han
må vara skickad. Att denna farhåga kan vara i viss mån berättigad,
vill jag väl ej förneka, men jag anser den ej böra tillmätas större betydelse,
helst om en anordning, som jag vill förorda, blir vidtagen.

De allra flesta revisionssekreterarna äro, då de mottaga förordnande
i nedre revisionen, ledamöter i hofrätterna. Sådan revisionssekreterare
kvarstår, om han är hofrättråd eller under tjänstgöringen i
nedre revisionen blir det, vid hofrättsrådstjänsten såsom sin ordinarie
befattning, så länge han ännu endast innehar förordnande eller konstitutorial
i nedre revisionen; han kan under denna tid när som helst återinträda
i hofrätten efter den tjänstålder, han därinnehar, och med oförändrad
rätt till åtnjutande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att
han erhåller fullmakt å revisionssekreterartjänst, lämnar han definitivt hofrätten.
Att han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten,
torde hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall äger han ej räkna
sig den tid, han varit ordinarie revisionssekreterare, tillgodo i fråga om
rätt till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrar
honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda

Ändra hufvudtiteln.

hänseenden har framför yngre, få räkna tjänsteålder från dagen för sin
första fullmakt som ledamot i hofrätten, finnes icke.

Det är häri jag anser ändring böra ske. Det bör så anordnas, att
i fall, då omständigheterna göra det, önskligt, äfven en ordinarie revisionssekreterare
må kunna, när vakans i hofrätten uppstår, återtaga sitt
hofrättsrådsämbete utan att afbrottet i hans tjänstgöring i hofrätten
räknas honom till last i nyss berörda hänseenden. Min mening är naturligtvis
icke, att sådan återgång till hofrätterna skall blifva regel.
Tvärtom komma nog, framdeles som hittills, i de flesta fall andra vägar
att stå den afgående revisionssekreteraren öppna. Att honom beredes
äfven den möjligheten att åter ägna sig åt hofrättstjänsten, skall enligt
min åsikt visa sig ur flera synpunkter fördelaktigt. Särskildt vill jag
härvid framhålla, att det för hofrätten kan vara eu förmån att återfå en
ledamot med den vidgade erfarenhet, en längre tids tjänstgöring såsom
revisionssekreterare skänker.

Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar
i gällande bestämmelser har jag ej att i detta sammanhang
framlägga förslag; ändringarna böra nämligen vidtagas i föreskrifter,
som gälla för hofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna
beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skall jag anhålla att få återkomma
till densamma.

Genomföres den anordning, för hvilken jag sålunda uttalat mig
— lämpligheten af åtgärder i sådan riktning har för öfrigt framhållits
i en af tre revisionssekreterare afgifven reservation vid nedre revisionens
utlåtande i detta ärende —, synes mig kommitténs på revisionssekreteraretjänsternas
egenskap af öfvergångsplatser grundade betänkligheter mot
revisionssekreterarnas utnämnande med fullmakter böra i betydlig mån
blifva häfda.

Hvad härefter beträffar de skäl, som nedre revisionen anser tala
för att en del revisionssekreterarämbeten lämnas utan ordinarie innehafvare,
nämligen hänsyn till möjlig reduktion af revisionssekreterarnas
antal och till att revisionssekreterarna böra underkastas någon tids prof
i fråga om sin lämplighet såsom föredragande i högsta domstolen, bör
äfven enligt min mening dessa hänsyn föranleda begränsning af antalet
ordinarie revisionssekreterare, och detta ungefär i den omfattning nedre
revisionen föreslagit.

Med min nu angifna uppfattning om betydelsen af de på frågan
inverkande omständigheter tillåter jag mig såsom lämpligt antal ordinarie
revisionssekreterare föreslå 15 och att sålunda de konstituerade
blifva 5.

Ändra hufvudtiteln.

Den ökning i de ordinarie revisionssekreterarnas antal, som bifall
till ett sådant förslag skulle innebära, torde vara fullt naturlig. Att de
ordinarie revisionssekreterarna blifvit till antalet allt färre i förhållande
till hela antalet revisionssekreterare, har sin historiska förklaringsgrund.
Intill 1860 voro alla revisionssekreterarämbetena besatta med ordinarie
innehafvare, och att de sedermera efter hand tillkomna, af ökning i
revisionssekreterarnas arbete betingade nya platserna icke blifvit ordinarie
befattningar, har väsentligen berott på att man ansett möjligheten
af att en eller annan af dem framdeles skulle kunna indragas vara åtminstone
ej utesluten. Frånsedt ett enstaka undantag (från 1870-talet), hafva
dock alla förhoppningar i den vägen visat sig fåfänga. Det måste då
vara i sin ordning att, när ny lönereglering för ämbetsverket fastställes,
rätta det småningom uppkomna missförhållandet mellan antalet
ordinarie revisionssekreterare och hela antalet sådana ämbetsmän. Härvid
bör endast tillses, att ej liera revisionssekreterarämbeten besättas med
ordinäre tjänstemän än som med nuvarande rättegångsordning kunna
antagas vara under alla omständigheter behöfliga, och att så skulle ske,
om de ordinarie revisionssekreterarna blifva 15, lärer icke kunna med
fog påstås.

Den af mig föreslagna fördelningen af revisionssekreterarämbetena
skulle naturligtvis i ännu högre grad än den kommittén ifrågasatt minska
de inom hofrätterna uppkomna svårigheterna att få hofrättsdivisionerna
besatta med ordinarie ledamöter till önskvärd! antal.

Revisionssekreterarnas aflöning.

De 14 nuvarande ordinarie och konstituerade revisionssekreterarna
uppbära, utom aflöning å ordinarie stat i enlighet med hvad som fastställdes
vid senaste allmänna lönereglering för nedre revisionen år 1876,
tillika sedan några år tillfällig löneförbättring å extra stat. För de 6
tillförordnade revisionssekreterarna med egen rotel är hela aflöningen
uppförd å extra stat. Samtliga 20 revisionssekreterarnas aflöningsförhållanden
åskådliggöras genom följande sammanställning:

Andra hufvudtiteln.

		A ordinarie	stat.		å	extra stat.	Sam-
	Lön.	Arf- vode.	Tjänstgörings- penningar.	Summa begyn- nelseaflöning.	Ålderstillägg efter 5 år.	Summa slut- aflöning.	Lön.	Arf- vode.	Tjänstgörings* penningar.	Summa.	man-lagd af-löning (utom ålders-tillägg).
1 (ordinarie) revisionssekreterare	4,400		2,000	6,400	600	O q	600		500	1,100	.7,500
7 „				44,800						7,700	52,500
1 konstituerad „	—	3,800	2,000	5,800	—	—	—	1,200	500	1,700	7,500
5 konstituerade ,,				29.000						8,500	37,500
1 tillförordnad „	—		—	-	-	—	—	5,000	2,500	7,500	7,500
5 tillförordnade „										37.500	37,500
Summa	!		86,000		1		64,000	150,000

Kommittén erinrar, att de ordinarie och konstituerade revisions- Kommittén»
sekreterarna äro i den ordinarie staten jämnställda, de förra med hofrättsråd
och de senare med hofrättsassessorer i andra lönegraden, såsom
aflöningarna till hofrättsråd och assessorer voro bestämda enligt de stater
för hofrätterna, som gällde intill 1909 års utgång.

Det synes kommittén skäligt, att vid bestämmandet af revisionssekreterarnas
ställning i aflöningshänseende hänsyn fortfarande tages till
de aflöningar, som tillkomma hofrätternas ordinarie ledamöter, likasom
ock att, såsom tillförne, någon skillnad i aflöningsförmåner äger rum
mellan ordinarie och konstituerade revisionssekreterare.

Kommittén har ansett tillfyllest, att för de ordinarie revisionssekreterarna
begynnelseaflöningen sättes till enahanda belopp, som enligt
de nya staterna för hofrätterna tillkommer hofrättsråd i näst högsta
lönegraden, eller 8,100 kronor, hvilket belopp ju ock numera utgjorde
begynnelseaflöning för statskommissarier m. fl. tjänstemän i tredje graden
inom centrala ämbetsverk. Till denna begynnelseaflöning skulle kunna efter
fem år komma vanligt ålderstillägg i nämnda lönegrad med 600 kronor.

För konstituerad |revisionssekreterare borde enligt kommitténs
mening aflöningen fortfarande vara 7,500 kronor, eller hvad numera utgår
till hofrättsråd i näst lägsta lönegraden (motsvarande förutvarande
hofrättsassessor i andra lönegraden).

Det är kommitténs öfvertygelse, att, om aflöningarna för revisionssekreterare
sättas till de af kommittén nu angifna beloppen, aflöningsförmånerna
skola befinnas tillräckliga för att förmå äfven ordinarie hot -

Ändra hufvudtiteln.

[3.] rättsråd i lägsta lönegraden att ägna sig åt arbetet inom nedre justitierevisionen,
helst om i betraktande tages den utsikt till ytterligare befordran,
som ett dylikt uppdrag visat sig medföra. Och för hofrätternas
adjungerade ledamöter, hvilka, på grund af de jämlikt kungl. bref den
21 januari 1910 tills vidare under år 1910 gällande föreskrifter, i allmänhet
äga uppbära arfvoden af 5,000—6,000 kronor, skulle de föreslagna
aflöningsförmånerna i nedre justitierevisionen, jämte den nämnda
befordringsutsikten, med all säkerhet utöfva än starkare lockelse.

■Skiljaktig Kommitténs uppfattning om tillräckligheten af de aflöningsbelopp,

■kommittén, kommittén föreslagit för revisionssekreterarna, har ej delats af nedre
revisionens representant i kommittén, numera häradshöfdingen H. Warmark.
Denne har i afgifven reservation funnit det vara af behofvet påkalladt
att i någon mån höja såväl de konstituerade som de ordinarie revisionssekreterarnas
aflöningsförmåner utöfver de belopp, som provisoriskt fastställts
med hänsyn bland annat till de före 1910 gällande aflöningsförhållandena
för hofrättsledamöterna. Häradshöfdingen Warmark har ansett,
att kommittén bort föreslå, dels att aflöningen för ordinarie revisionssekreterare
skulle bestämmas till 8,700 kronor, men att ålderstillägg ej
skulle komma i fråga, dels och att aflöningen till konstituerad revisionssekreterare
skulle utgå med 8,100 kronor. De skäl, som för denna åsikt
blifvit anförda (kommittébetänkandet sid. 149—156), sammanfalla i hufvudsak
med dem, som af nedre justitierevisionen i dess utlåtande åberopats
till stöd för en ännu längre gående höjning af revisionssekreterarnas
aflöning.

Xedre Nedre justitierevisionen finner kommitténs förslag i fråga om

revisionen. rev;siongse]a.eterarnas löner ingalunda motsvara nedre revisionens kraf
på en effektiv löneförbättring, lämpad efter arbetets betydelse och de
kvalifikationer, detsamma kräfver.

Nedre revisionen hänvisar till en början till senare tiders erfarenhet
angående revisionssekreterarnas tjänstgöring, hvilken erfarenhet visade,
att den tjänstförrättande revisionssekreteraren i regel först efter 4 år
eller ännu längre tid erhölle fullmakt å ämbetet samt att en revisionssekreterares
tjänstgöring i nedre revisionen endast i undantagsfall blefve
af längre varaktighet än 7 till 8 år och att den i många fall blefve
åtskilligt kortare. Under sådana förhållanden finner sig nedre revisionen
kunna med säkerhet antaga, att den af löneregleringskommittén föreslagna
begynnelselönen för de ordinarie revisionssekreterarna komme att
af nedre revisionens ledamöter ernås först mot slutet af deras tjänst -

Ändra hufvudtiteln.

göring i nedre revisionen och att bestämmelsen om ålder stilla gg endast
i sällsynta fall skulle komma till tillämpning.

Härefter anser sig nedre revisionen först böra ingå på frågan,
hvilken aflöning skäligen bör tillkomma den vikarierande revisionssekreteraren.
Därvid uttalar nedre revisionen, att den, lika med kommittén,
anser, att vid bestämmandet af revisionssekreterarnas ställning i aflöningshänseende
hänsyn bör tagas till den aflöning, som tillkommer hofrätternas
ledamöter. Nedre revisionen framhåller dock, att hofrättsrådens begynnelselöner
måste, vid jämförelse med aflöningsförmånerna för andra
ämbetsmän af samma grad, anses mycket knappt tilltagna. Hvad angår
förhållandet mellan hofrättsledamöternas och revisionssekreterarnas aflöning,
erinrar nedre revisionen om ett uttalande, som jag hade vid föredragning
i statsrådet den 13 januari 1908 af fråga om tillfällig löneförbättring
åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare, nämligen
att, därest hofrättsledamoten icke af ekonomiska eller andra skäl särskild!
eftersträfvade att vinna befordran från hofrätten, ett förordnande
som revisionssekreterare i allmänhet icke kunde för honom erbjuda någon
väsentlig lockelse, så framt icke genom detta förordnande i och för sig bereddes
honom sådan ekonomisk fördel, vare sig omedelbart eller åtminstone
inom den närmaste framtiden, att den kunde anses motväga den
ökade arbetsbörda, som genom förordnandets mottagande ålades honom.
I detta hänseende påpekar nedre revisionen bland annat, att, hvad angår
ledamot vid de utom Stockholm förlagda hofrätterna, ett revisionssekreterarförordnande
medförde betydliga utgifter för resor och flyttning samt
väsentligt förhöjda lefnadskostnader.

Beträffande den af kommittén starkt framhållna lockelse till att
mottaga revisionssekreterarförordnande, som skulle ligga i utsikten till
vidare befordran, erinrar nedre revisionen, hvad angår utsikten att erhålla
en i ekonomiskt afseende gynnsam domsaga, att kommittén själf såsom
sannolik framhållit en framtida reglering af häradshöfdingarnas löneförhållanden,
som skulle väsentligt inskränka denna befordringsmöjlighet.
I allt fall borde icke hufvudsaklig vikt fästas vid befordringsmöjligheter,
som dock alltid måste vara ovissa och beroende på oberäkneliga
förhållanden, utan vid det arbete, ämbetet medför, och de kvalifikationer,
det kräfver.

I anledning slutligen af kommitténs förmodan, att för hofrätternas
adjungerade ledamöter den af kommittén föreslagna aflöningen för revisiönssekreterarna
jämte befordringsutsikten skulle utöfva än starkare
lockelse än för hofrätternas ordinarie ledamöter, anmärker nedre revisionen,
att visserligen under de senare åren adjungerade hofrättsledaBih.
till BiJcsd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 3

Ändra hufvudtiteln.

Departements chefer}.

möter i ganska stor utsträckning erhållit revisionssekreterarförordnande,
men att detta förhållande till hufvudsaklig del berodde på den starka
ökning, nedre revisionen de senaste åren undergått. Före 1905 hade
däremot varit regel, att liofrättsledamot varit ordinarie, innan han kommit
i tur att få revisionssekreterarförordnande, och det kunde med säkerhet
antagas, att i framtiden, då normala förhållanden ånyo inträdt, så åter
skulle blifva fallet, eller åtminstone att den adjungerade hofrättsledamoten,
då hans tur att erhålla revisionssekreterarförordnande komme,
befunne sig så nära sin utnämning till hofrättsråd att någon skillnad i
nu förevarande afseende icke torde komma att förefinnas.

På grund af hvad nedre revisionen sålunda anfört anser nedre
revisionen, att de vikarierande revisionssekreterarnas aflöning bör beräknas
till en början efter 7,500 kronor och, sedan årsförordnande erhållits,
efter 8,100 kronor för år.

Med denna utgångspunkt beräknar nedre revisionen därefter lönerna
för de ordinarie och konstituerade revisionssekreterarna. Enär det syntes
skäligt, att, såsom hittills, den tjänstförrättande revisionssekreteraren
erhölle förbättring i sina lönevillkor, dels då han efter genomgångna
pröfningsår erhölle konstitutorial, dels ock då han efter ytterligare någon
tids väl vitsordad tjänstgöring ernådde fullmakt å ämbetet, hemställer
nedre revisionen, att aflöningen för konstituerad revisionssekreterare
måtte bestämmas till 8,700 kronor och för ordinarie revisionssekreterare
sättas till 9,200 kronor, hvartill skulle, för ordinarie revisionssekreterare,
om han kvarstått i tjänsten 5 år, komma ett ålderstillägg å 600 kronor.

Härvid gör nedre revisionen den erinran, att enligt nu gällande
pensionslag revisionssekreterarna, i motsats till hvad förhållandet var,
då nuvarande lönestat fastställdes, äro skyldiga att bidraga till sin egen
pensionering och i dylikt afseende få utgifva högst afsevärda belopp
utan att åtnjuta motsvarande fördel, enär de ju icke kunna tänkas kvarstå
i tjänsten till uppnådd pensionsålder. Enligt det af revisionen framlagda
förslaget komme den ordinarie revisionssekreteraren att i pensionsafgifter
— för egen samt för änkas och barns pensionering — årligen
erlägga sammanlagdt minst 612 kronor, hvadan hans behållna begynnelselön
skulle, frånsedt afdrag för den dryga befordringsafgiften enligt § 14
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, utgöra blott 8,588
kronor.

Vid omreglering af revisionssekreterarnas aflöning ligger onekligen
närmast till hands att ställa de olika kategorierna af revisionssekreterare
i de lönegrader, där vid den nyligen genomförda omregleringen af hof -

Andra hufvudtiteln.

rättsledamöternas löner de ledamöter i hofrätterna blifvit ställda, hvilka
enligt de gamla staterna stått på samma lönenivå som ifrågavarande
revisionssekreterare. Så har ock löneregleringskommittén gått till väga;
mot liofrättsledamot i respektive andra, tredje och fjärde lönegraden skulle
fortfarande svara respektive konstituerad revisionssekreterare, ordinarie
revisionssekreterare, som ej uppbär ålderstillägg, och ordinarie revisionssekreterare,
som kommit i åtnjutande af dylikt tillägg.

Olika meningar kunna väl råda därom, huruvida den löneförbättring,
som vid regleringen för hofrätterna bestods deras ledamöter, var
tillräcklig. För egen del hade jag förordat, och Kungl. Maj:t hade i
enlighet härmed föreslagit Riksdagen, att hofrättsrådens begynnelseaflöning
skulle blifva 7,500 kronor, hvartill skulle kunna komma 2
ålderstillägg, hvartdera å 600 kronor, men Riksdagen bestämde, att en
lönegrad skulle finnas under de af Kungl. Maj:t föreslagna, och satte
sålunda begynnelseaflöningen till 7,000 kronor. Efter detta beslut torde
Riksdagen icke finnas benägen att utan särdeles talande skäl bevilja
revisionssekreterarna högre löner än kommittén ifrågasatt.

Då nedre revisionen anser dessa löner alltför låga i förhållande
till ämbetets betydelse och de kvalifikationer, dess innehafvare måste
besitta, må därtill erinras, att i dessa hänseenden icke inträdt någon
ändring vare sig så att fordringarna å revisionssekreterarna skärpts eller
så att ledamotssysslorna i hofrätterna blifvit mindre kräfvande, och att
sålunda ur nämnda synpunkter ett upphäfvande af ifrågavarande likställighet
mellan dessa befattningar ej lärer kunna motiveras.

Ett skäl att höja revisionssekreterarnas löner utöfver hvad kommittén
föreslagit kunde emellertid ligga däri, att med de lägre lönesatserna
justitierevisionens rekrytering skulle möta svårigheter. Huru
förhållandena härutinnan komma att gestalta sig, är ju vanskligt att
nu bedöma. Mycket beror härvid, såsom både kommittén och nedre
revisionen anmärkt, på de utsikter till vidare befordran, som kunna
öppna sig för revisionssekreterarna. Det är måhända icke uteslutet,
att de lönebelopp, kommittén föreslagit, skola i nu berörda afseende
visa sig för knappt lag tilltagna. Skulle så blifva fallet, lärer en förhöjning
af lönerna framtvinga sig. Men att för närvarande af detta
skäl begära sådan höjning, därtill synes mig tillräcklig anledning ej
föreligga.

Hvad angår den ekonomiska fördel, som bör erbjudas hofrättsledamoten,
då han kallas till tjänstgöring i justitierevisionen, vore det
önskligt, att han städse redan vid början af denna tjänstgöring kunde
i aflöning erhålla mera än han uppburit i hofrätten. Hans första för -

[3.]

Andra hufvudtiteln.

ordnanden blifva vanligen vikariat för ordinarie eller konstituerade
revisionssekreterare, hvilka af en eller annan anledning ej äro i tjänst
i nedre revisionen, och vid sådana förordnanden torde ersättningen i
allmänhet böra sättas 500 kronor lägre, för år räknadt, än aflöningen
åt konstituerad revisionssekreterare, eller sålunda till 7,000 kronor. Att
härvid medgifva undantag kan blifva nödvändigt i sådana fall, då hofrättsledamoten
redan nått ordinarie anställning i hofrätten och alltså i
hofrätten uppbär aflöning med 7,000 kronor; honom lärer redan från
början böra lämnas ersättning med 7,500 kronor för hans tjänstgöring
i nedre revisionen. Såsom nedre revisionen antydt, hafva dylika fall
under senare år endast sällan förekommit, men kunna framdeles blifva
talrikare.

Antager man såsom normalfall, att hofrättsledamöterna vid den
tid, då de utnämnas till hofrättsråd, erhålla kallelse till tjänstgöring i
justitierevisionen, och jämför man, huru löneförhållandena komma att
ställa sig för den, som antager kallelsen, och för den, som afböjer
anbudet och sålunda kvarstannar i hofrätten, visar sig, att den förre
omedelbart erhåller en aflöning af 7,500 kronor och kan beräkna att
efter omkring 4 år få lönen höjd till 8,100 kronor samt, om han ännu
5 år fortfar med arbetet i nedre revisionen, till 8,700 kronor, medan
däremot den senare till en början får nöja sig med en lön af 7,000
kronor, hvilken lön först efter 5 år höjes till 7,500 kronor, efter ytterligare
5 år till 8,100 kronor och efter än ytterligare 5 år till 8,700
kronor — en lönesats, för hvars uppnående alltså skulle erfordras för
den i hofrätten kvarblifvande 15 år, men för revisionssekreteraren
endast 9.

Hvad nedre revisionen anfört om den skyldighet att bidraga till
egen pensionering, som nu gällande pensionslag ålägger revisionssekreterarna,
föranleder från min sida allenast den erinran, att enahanda
skyldighet jämväl pålagts de hofrättsledamöter, med hvilka jag funnit
revisionssekreterarna fortfarande böra i lönehänseende likställas.

Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag, enligt hvilket
aflöningen för ordinarie revisionssekreterare skulle sättas till 8,100 kronor,
med rätt till ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år, samt för konstituerad
revisionssekreterare till 7,500 kronor. Ordinarie revisionssekreterares
aflöning skulle, såsom i allmänhet tjänstemans i tredje normalgraden
vid nyreglerade centrala ämbetsverk, uppdelas så, att 5,000 kronor blefve
lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg;
och skulle till konstituerad revisionssekreterare aflöningen utgå i form
af arfvode samt 2,500 kronor däraf anses såsom tjänstgöringspenningar.

Ändra hufvudtiteln.

För de revisionssekreterare, Indika, på sätt kommittén föreslagit,
skulle förordnas att vikariera för de ordinarie och konstituerade revisionssekreterarna
under deras semester, har kommittén icke annorledes beräknat
ersättning än att kommittén i det anslag, som skulle i staten uppföras
till vikariatsersättningar m. m., inräknat arfvoden åt dessa vikarier till
belopp, motsvarande de ordinarie eller konstituerade tjänstemännens
tjänstgöringspenningar.

Sådana arfvoden äro, på sätt nedre revisionen också anmärkt,
uppenbarligen otillräckliga. Vikarierna innehafva ju icke annan befattning
inom verket med aflöning, som jämväl under vikariaten kunde få
till någon del af dem uppbäras. De tillhöra i regel hofrätterna såsom
ledamöter och torde i de flesta fall ej hafva nått fram till ordinarie
ledamotsplats utan tjänstgöra såsom adjungerade ledamöter. Har sådan
adjungerad ledamot fullmakt å fiskalstjänst, får han väl under förordnandet
i nedre revisionen behålla fiskalsiöwew, hvilken uppgår till 2,500
kronor, men denna, sammanlagd med tjänstgöringspenningarna såsom
revisionssekreterare, likaledes 2,500 kronor, lämnar honom eu inkomst
af endast 5,000 kronor, under det att hans arfvode såsom adjungerad
ledamot utgjort 5,000 å 6,000 kronor. Och har han icke alls fullmakt
å tjänst i hofrätten, måste han helt afstå sin aflöning i hofrätten, i
hvilket, fall för honom skulle återstå allenast de såsom vikariatsersättning
i nedre revisionen honom tillkommande 2,500 kronor.

I det föregående har jag erinrat om de praktiska svårigheter,
som vålla, att föredragningen i högsta domstolen det antal dagar, hvarifrån
de ordinarie och konstituerade revisionssekreterarna måste befrias,
om de skola erhålla semester, torde böra besöla as af 3 revisionssekreterare,
förordnade att hela året förestå hvar sin rotel i nedre revisionen.
Den ställning, dessa tillförordnade revisionssekreterare sålunda skulle
komma att intaga, blir i det väsentliga likartad med de 6 revisionssekreterares,
hvilka nu innehafva icke konstitutorial men förordnande
att med egna rotlar förestå revisionssekreterarämbeten och hvilka i
sådan egenskap uppbära aflöning med 7,500 kronor. Samma belopp
lärer därför skäligen böra tillkomma nu ifrågavarande 3 revisionssekreterare,
och det synes lämpligt, att sådan revisionssekreterare får uppbära
hela beloppet å nedre revisionens stat, äfven i fall han i hofrätterna
skulle innehafva ordinarie tjänst och sålunda skulle kunna få behålla
lönen å denna tjänst. Sådan lön torde, i likhet med andra löner, som
under enahanda förhållanden afstås af tjänstens innehafvare, i allmänhet
böra ställas till hofrättens förfogande för beredande af löneförbättring
åt hofrättens egna tjänstemän.

Ändra hufvudtiteln.

Jag föreslår alltså, att i nedre revisionens stat uppföres en post
å 22,500 kronor »till arfvoden åt vikarier för beredande af semester åt
revisionssekreterarna».

Att öfriga tillförordnade revisionssekreterare — de, som förordnats
för särskilda tider, då ordinarie eller konstituerad revisionssekreterare
af förordnande å annan befattning, offentligt uppdrag eller annan anledning
äro hindrade att sköta sin tjänst eller erhållit ledighet från densamma
— synas mig böra erhålla i aflöning 7,000 kronor eller, under
viss förutsättning, 7,500 kronor, har jag förut nämnt. För sådan vikaries
aflönande äro att tillgå tjänstgöringspenningarna å den revisionssekreterartjänst,
han förestår. Hvad därutöfver erfordras för aflöningens uppbringande
till det afsedda beloppet kan, om vikarien innehar ordinarie
tjänst i den hofrätt han tillhör, åtminstone till en del erhållas därigenom
att han, såsom hittills varit brukligt, får under tjänstgöringen i nedre
revisionen behålla lönen å denna tjänst. De ytterligare medel, som
kunna behöfvas, skulle, likaledes i enlighet med hittills följd praxis,
anordnas från andra hufvudtitelns besparingar. Till dessa ingå nämligen
de revisionssekreterarlöner eller delar af sådana, som de ordinarie och
konstituerade revisionssekreterare, för hvilka vikarierna tjänstgöra, förklaras
skyldiga afstå, om de, under arbete utom nedre revisionen,
från annat håll erhålla hela sin aflöning eller den hufvudsakliga
delen däraf.

Från besparingarna å departementets liufvudtitel har jämväl plägat
utgå ersättning till den extra revisionssekreterare, som under senare tid
förordnats för större delen af året för att föredraga särskildt vidlyftiga
mål, äfvensom till extra revisionssekreterare, som eljest af särskilda
anledningar förordnats för kortare tider. Då emellertid numera ofta
inträffar, att de lönebelopp, som frän nedre revisionen inflyta till besparingarna,
icke lämna full tillgång till bestridande af de därifrån anordnade
ersättningar till tillförordnade och extra revisionssekreterare, vore
det önskligt, om de extra revisionssekreterarnas arfvoden kunde för
framtiden bestridas med andra medel. Äfven för detta ändamål har jag
tänkt mig ett särskildt belopp kunna uppföras å nedre revisionens stat.

Andra hufvudtiteln.

Angående storleken af det härför erforderliga beloppet får jag erinra,
att extra föredragning af vidlyftigare mål af mig beräknats skola äga rum
10 dagar hvarje år. De anledningar, som eljest pläga yppa sig, att förordna
extra föredragande, äro, dels att, då ny innehafvare tillträder en rotel,
föredragning från densamma är så nära förestående att den nye innehafvaren
icke till föredragningens början kan medhinna att bereda tillräckligt
antal mål, utan måste med någon eller några dagar erhålla lindring i sin
föredragningsskyldighet, dels och att nedre revisionens äldste ledamot
under någon tid varit så upptagen med särskilda åligganden och bestyr,
som i nämnda egenskap tillhöra honom, att han skäligen bör njuta
befrielse från en eller annan föredragningsdag. Nedre revisionen har
nu framställt förslag, att eu revisionssekreterare skulle förordnas till
ordförande i nedre revisionen med vidsträcktare befogenhet i fråga om
arbetets ledning än äldste ledamoten för närvarande tillkommer. Bifalles
detta förslag borde väl, såsom nedre revisionen ock hemställt, antalet
föredragningsdagar för ordföranden reduceras i större mån än nu sker
beträffande äldste ledamoten. På sätt jag framdeles skall omnämna,
kan jag emellertid ej biträda detta förslag.

Beräknar man, att, för olika ändamål, extra revisionssekreterare
skall årligen behöfva förordnas för eu tid af sammanlagdt 8 månader,
och skall, som ju skäligt är, sådan föredragande i fråga om aflöning
likställas med tillförordnad revisionssekreterare utan egen rotel, erfordras,
under förutsättning att den extra revisionssekreteraren ej uppbär lön
från hofrätt, ett belopp af omkring 5,000 kronor. Innehar den extra
föredraganden lön å hofrättens stat, skall naturligtvis arfvodet i nedre
revisionen minskas med motsvarande belopp. Jag föreslår i allt fall,
att ett anslag å 5,000 kronor i nedre revisionens stat uppföres »till
arfvoden åt extra revisionssekreterare». Skulle detta anslag visa sig
otillräckligt, lärer möjlighet stå öppen att fylla bristen genom anvisning
å nämnda besparingar.

Kansliet.

Kansliets uppgift framgår af följande redogörelse för de där
anställda tjänstemännens hufvudsakliga göromål.

Protokollssekrelerarna åligger:

att uppsätta konceptrubriker till Kungl. Maj:ts domar och utslag,
ombesörja utskrift af de domsrubriker jämte betänkanden i revisionssaker
och de utslagsrubriker i andra mål, hvilka skola såsom bilagor

Andra hufvudtiteln.

[3.] fogas vid högsta domstolens protokoll, samt föranstalta om det öfvertryck
af rubriker och andra handlingar, som vid målens föredragning
tillhandahålles enhvar af högsta domstolens ledamöter;

att biträda revisionssekreterarna vid mottagning af veckomål;
att åt revisionssekreterarna införskaffa de upplysningar från nedre
revisionen eller andra ämbetsverk, som under målens beredande till föredragning
blifva erforderliga;

att hafva vård om de å rotlarna förvarade akter;
att föra protokoll i högsta domstolen och å konceptrubrikerna
införa högsta domstolens beslut; samt

att ombesörja expedierandet af Kungl. Maj:ts domar och utslag.
Amanuenserna skola biträda vid målens beredande och expedierande
samt föra nedre revisionens protokoll och ombesörja därat föranledd
expedition.

Äfven för protokollssekreterarna är meddelad en allmän bestämmelse,
att de skola biträda vid målens beredande. Såvidt härmed afses biträde
åt revisionssekreterarna vid det väsentligaste arbetet med målens beredande
eller uppsättandet af föredragningspromemorior, har sedan lång
tid protokollssekreterarnas hjälp endast i ringa omfattning tagits i anspråk.
Ej heller amanuenserna anlitas härför i större utsträckning.

Kansliets organisation.

Vid den ändring af justitierevisionsexpeditionens organisation, som
genomfördes 1876, bestämdes, att å hvar rotel i nedre revisionen skulle
indelas eu protokollssekreterare och en amanuens.

Denna organisation gäller numera endast beträffande 11 af de 20
rotlarna i nedre revisionen. För öfriga 9 rotlar, livilka tillkommit 1897
och senare, hafva andra anordningar införts; huru härvid tillgått, inhämtas
af kommitténs utredning å sid. 55 — 60 i dess betänkande.

Resultatet har blifvit, att å hvar och en af 3 utaf berörda 9
rotlar finnas anställda en amanuens med skyldighet att fullgöra alla en
protokollssekreterares åligganden jämte en annan amanuens med vanlig
amanuenstjänstgöring samt att å återstående 6 rotlar samtliga kansligöromål,
utom protokollstjänstgöringen i högsta domstolen, skötas af en
amanuens för hvarje rotel. Protokollstjänstgöringen för dessa 6 rotlar
besörjes, efter inbördes fördelning, af de 11 protokollssekreterarna. A de
nya rotlarna har sålunda kanslipersonalen i betydlig mån inskränkts.

Andra hufvudtiteln.

Under det löneregleringskommitténs arbete å dess betänkande [3.J
rörande nedre justitierevisionen pågick, väcktes vid öfverläggning mellan
nedre revisionens representant i kommittén häradshöfdingen Warmärk
och de tjänstgörande revisionssekreterarna två särskilda förslag rörande
kansliets organisation.

Det ena innehöll till sina hufvuddrag: sambandet mellan rotlarna och
protokollssekreterarna skulle upplösas och ett för hela verket gemensamt
kansli bildas. Detta skulle bestå af ett visst antal protokollssekreterare
och amanuenser. Protokollssekreterarna skulle föra protokollet i högsta
domstolen och jämte amanuenserna besörja öfriga kansligöromål. A hvarje
rotel skulle dock finnas ett skrifbiträde, som skulle hafva vård om rotelns
handlingar, verkställa utskriften å roteln och, i den mån tiden därtill
försloge, biträda revisionssekreteraren med renskrifning af promemorior
och andra göromål.

Det andra förslaget karaktäriserades däraf, att sambandet mellan
protokollssekreterarna och rotlarna skulle bibehållas, men tjänstemännens
antal inskränkas så, att hvarje protokollssekreterare indelades på två
rotlar; för allt arbete, som vore att hänföra till renskrifning, skulle
anställas renskrifverskor, förslagsvis 12, motsvarande en på två rotlar.

Om det senare förslaget förenade sig flertalet af de tjänstförrättande
revisionssekreterarna; en promemoria, innefattande deras mening i frågan,
öfverlämnades till kommittén. I

I sitt betänkande har kommittén till en början erinrat om den Kommittén,
väsentliga reduktion af kvantiteten af protokollssekreterargöromålen,
som uppkommit därigenom, att föreskriften om protokollssekreterarnas
biträde vid målens beredande till föredragning i stort sedt, åtminstone
under en följd af år, endast i ringa utsträckning tillämpats. Efter att
vidare hafva redogjort för vissa uttalanden i samband med besluten
om reducerad kanslipersonal å nyinrättade rotlar samt erinrat om en del
andra uttalanden rörande nedre revisionens kansli, bland annat äfven det,
som revisionssekreterarna i nämnda promemoria afgifvit, har kommittén
förklarat, att vid öfvervägande af hvad sålunda anförts och med hänsyn
jämväl till den ökade arbetsprodukt, som efter den förestående löneregleringen
torde böra kräfvas beträffande protokollssekreterarna, det
förefallit kommittén, som skulle det af flertalet i nedre revisionen
tjänstgörande revisionssekreterare omfattade förslaget, att protokollssekreterarnas
antal borde bestämmas till hälften af revisionssekreterarnas,
böra i hufvudsak läggas till grund för regleringen af protokollssekreterarnas
antal och tjänstgöring.

Bill. till RiJcsd. Prat. 1911. 1 Sarnl. 1 Afd.

Ändra hufvudtitein.

[3.] Med afseende emellertid å önskvärdheten däraf, att någon af de

skickligare protokollssekret erarna kunde få mera odelad t ägna sig åt att
biträda revisionssekre ter ärna vid de s. k. veckomålsmottagningarna1 —
en anordning, som skulle ej blott medföra en behöflig lindring i det
revisionssekreterarna åliggande arbetet utan äfven innebära en önskvärd
garanti för att veckomålen blefve i möjligaste mån på ett likformigt
sätt handlagda inom nedre revisionen —, har kommittén, enligt hvars förslag
ju rotlarna skulle blifva 20, funnit sig böra föreslå, att det nuvarande
antalet protokollssekreterare, eller 11, bibehålies.

Däremot skulle de högre aflönade amanuensbefattningar, med
hvilka är förenad skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare,
försvinna; och, efter de upplysningar kommittén erhållit i fråga om de
prestationer i tjänsten, som i allmänhet kräfdes af eller utfördes af öfriga
amanuenser inom nedre revisionen, har kommittén funnit det uppenbart,
att äfven de flesta af dessa amanuensbefattningar kunde utan olägenhet
indragas.

För lämnande af erforderligt biträde dels vid veckomålsmottagningarna,
dels å de båda skiftesrotlarna, hvilka vid bifall till kommitténs
förslag om protokollssekreterarnas antal torde vara i behof af något
extra biträde med juridisk bildning, dels ock i allmänhet åt revisionssekreterarna,
har ett mindre antal, förslagsvis 3, amanuenser synts
kommittén böra bibehållas och för sådant ändamål erforderligt belopp
till arfvoden ställas till nedre revisionens förfogande.

Vidare har kommittén hemställt, att å nedre revisionens stat måtte
uppföras 8 skrif biträden, hvilka under alla förhållanden kunde antagas
finna full sysselsättning med utförande af renskrifning och därmed jämförligt
arbete, hvarjämte kommittén föreslagit beräknande af ett belopp
af 5,000 kronor för renskrifnings- och dylikt arbete, som de ordinarie
skrifbiträdena ej medhunne.

Skiljaktig Äfven mot kommittéförslaget i denna punkt har reservation af ”TommiMg^''v^s

af häradshöfdingen Warmark, hvilken efter en utförlig motivering
(betänkandet sid. 156—165) såsom sin åsikt angående kansliets organisation
uttalat, att den borde ske efter i hufvudsak följande grunder, nämligen:
att ett något reduceradt antal protokollssekreterare, förslagsvis 9, anställdes,
hvilka protokollssekreterare skulle tjänstgöra utan att vara
fästade vid viss rotel; att af dessa protokollssekreterare skulle, så- 1

1 Angående veckomålen och deras behandling må hänvisas till redogörelse i
kommittébetänkandet, sid. 22—25.

Andra hufvtidtiteln.

Bota biträde åt vederbörande veckomålsmottagare vid granskning [3.]
och behandling af inkommande veckomål, alternerande tjänstgöra två
af nedre revisionen därtill utsedda, den ene efter den andre under
viss lika lång tidsperiod; att för tjänstgöring vid nedre revisionens
protokoll äfvensom för biträde såväl åt revisionssekreterarna som vid
arbetet i kansliet skulle anställas fyra amanuenser, hvilka jämväl skulle
vara pliktiga att i mån af behof efter förordnande tjänstgöra såsom
vikarier för lediga protokollssekreterare; samt att det hitintills städse tillgodosedda
krafvet på åtminstone ett särskildt tjänstebiträde för hvarje
rotel skulle upprätthållas i så måtto, att till tjänstgöring å hvarje rotel
i nedre revisionen skulle indelas ett dylikt biträde.

Rörande arbetets fördelning å den reducerade kanslipersonalen
äfvensom den ifrågasatta organisationens öfriga detaljer har häradshöfdingen
Warm ark hänvisat till en af honom utarbetad redogörelse,
innefattande i viss mån en jämförelse mellan de förhållanden, som nu
råda, å ena, och de föreslagna nya anordningarna, å andra sidan (sid.
165—178).

Nedre justitierevisionens ledamöter stå i denna fråga delade i två Negf®ernevi''
jämnstarka grupper. De 11 ledamöter, hvilka bildat nedre revisionens
majoritet, ansluta sig i hufvudsak till löneregleringskommitténs förslag.

De öfriga 11 ledamöter, som deltagit i frågans behandling, hafva förenat
sig om ett af konstituerade revisionssekreteraren grefve H. Hamilton
framlagdt förslag i den riktning, häradshöfdingen Warmarks yttrande
i kommittén angifver, dock att konstituerade revisionssekreteraren J.

Bååth och 3 andra revisionssekreterare inom denna senare grupp uttalat
en i vissa punkter från de öfrigas afvikande mening.

Jag anhåller att först få redogöra för de revisionssekreterares Majoriteten.
uttalande, hvilka dikterat nedre revisionens beslut. Gent emot de meningar,
som uttalats i syfte att, med frångående af hittills gällande system,
inrätta ett gemensamt kansli, hvarvid det biträde å roteln, som revisionssekreteraren
nu har att påräkna från protokollssekreterarens sida,
skulle upphöra och ersättas med lägre kvalificerad arbetskraft, såsom
genom anställande af amanuenser eller renskrifverskor, framhåller nedre
revisionen, att, på det revisionssekreteraren måtte kunna på tillfredsställande
sätt sköta sitt ansträngande arbete, hvilket fordrade på samma
gång skyndsamhet samt synnerlig ordning och reda, enligt nedre revisionens
åsikt vore oundgängligen nödvändigt för revisionssekreteraren
att å roteln till sitt biträde äga en ordinarie, med arbetet väl förtrogen

28 Ändra hufvudtiteln.

[3.] tjänsteman, försedd med sådan aflöning att det kunde förutsättas, att
han ägnade sin hufvudsakliga arbetskraft åt tjänsten.

Beträffande skälen för denna åsikt hänvisar nedre revisionen till
den af mig omförmälda, till kommittén öfverlämnade promemoria.

I denna lämnas till en början en framställning af protokollssekreterarens
göromål och hans samarbete med revisionssekreteraren. Härefter
erinras om vikten af att revisionssekreteraren med det stränga
arbete, som alåge honom, i förekommande fall hade att påräkna biträde
af en pålitlig och med nedre revisionens verksamhet förtrogen man;
särskildt för den nykomne revisionssekreteraren vore sådant biträde af
högt värde. Det kunde icke lika väl lämnas af en renskrifverska. Den
hjälp, ett skrifbiträde kunde lämna revisionssekreteraren, vore i regel
inskränkt till göromål af mekanisk art, såsom renskrift, kollationering
och dylikt; i allt öfrigt skulle sålunda revisionssekreteraren blifva i
saknad af det biträde, han nu ständigt kunde påräkna af sin protokollssekreterare.
Särskildt vore uppenbart, att en protokollssekreterare ägde
vida större förutsättningar att i revisionssekreterarens frånvaro tillhandagå
med erforderliga upplysningar och i öfrigt handhafva rotelns angelägenheter
än en renskrifverska, hvilken, hur pålitlig hon än kunde vara,
dock på grund af sakens natur i regel saknade förutsättningar för att
förvärfva sig någon mera ingående kännedom vare sig om beskaffenheten
af målen och de därtill hörande handlingar eller om ämbetsverkets
olika funktioner. Äfven betonas, att det i all revisionssekreterarens
verksamhet och särskildt under tider, då föredragningstur nalkades,
samt i all synnerhet under de s. k. veckomålsmottagningarna, då arbetet
vore särskildt brådskande, vore för revisionssekreteraren af synnerlig
betydelse att för expeditionsgöromålens fullgörande kunna hålla sig till
en och samma person, protokollssekreteraren, hvilken vore ansvarig för
att det honom förelagda arbete blefve i rätt tid färdigt. Med fog kunde
betviflas, att i detta afseende arbetet skulle med ett gemensamt kansli
kunna ordnas så, att det komme att utföras på ett lika tillfredsställande
sätt som nu vore fallet.

För att härefter återgå till nedre justitierevisionens yttrande, anser
dock nedre revisionen, lika med kommittén, att, äfven med fullt tillgodoseende
af krafvet på väl kvalificeradt tjänstebiträde, en betydande
reduktion af arbetskrafter kan äga rum inom kansliet.

I sådant afseende ingår nedre revisionen på en undersökning, i
hvilken mån en minskning i de för den nuvarande kanslipersonalen bestämda
åligganden vore möjlig.

Därvid upptager nedre revisionen först frågan, huruvida den proto -

Andra hufvudtiteln.

kolissekreterarna och amanuenserna nu åliggande skyldighet att biträda
revisionssekreterarna med uppsättande af föredragning spromemorior bör
bibehållas.

Härutinnan anför nedre revisionen: Erfarenheten från senare tider
visade, att protokollssekreterarnas biträde vid promemorieskrifning endast
i undantagsfall påkallats i någon större omfattning. Anledningen härtill
vore helt visst hufvudsakligen den, att revisionssekreterarna i regel
helst begagnade promemorior, uppställda af dem själfva i enlighet med
vederbörandes egen uppfattning rörande målets föredragning. Amanuenserna
hade utan tvifvel i något större utsträckning användts till arbete
af ifrågavarande slag. Dock torde de endast i enkla mål hafva presterat
något själfstäudigt arbete af beskaffenhet att det blifvit till afsevärd
nytta för revisionssekreteraren. I öfrig!, torde amanuensens biträde i
detta afseende för det mesta hafva bestått däri, att han anlitats för att
renovera af revisionssekreteraren uppsatta koncept till promemorior,
innehållande dessas definitiva lydelse med hänvisning till akterna för
allt, som borde därur ordagrannt afskrifvas. Genom utförande af detta
arbete bereddes revisionssekreteraren afsevärd lättnad i det under alla tider
öfverklagade myckna afskrifningsarbete, som vore förenadt med målens
beredning, hvarjämte för högsta domstolen vunnes förmånen af att äga
tillgång till redigt utskrifna promemorior. Nedre revisionen hölle före,
att dylikt renoveringsarbete mycket väl kunde utföras af en van renskrifverska,
men särskildt i samband med veckomålsmottagningarna
syntes det arbete, som då hopade sig för revisionssekreteraren, kunna
afsevärdt lindras därigenom, att han till sitt förfogande hade en amanuens,
som kunde själfständigt eller efter någon anvisning uppsätta
promemorior i lättare mål.

I fråga om biträde åt revisionssekreterarna vid promemorieskrifning
anser sålunda nedre revisionen, att protokollssekreterarnas skyldighet att
biträda revisionssekreterarna med uppsättande af föredragningspromemorior
må upphöra, att dylikt biträde af amanuens i regel må påfordras
allenast i samband med veckomålsmottagningarna samt att ersättning
för det biträde, revisionssekreteraren sålunda mister, bör beredas honom
genom nödigt skrifbiträde.

Vidare uttalar sig nedre revisionen angående förslag, som framkommit,
om ändring med afseende å protokollssekreterarnas biträde vid
veckomålsmottagningarna. Från särskilda håll hade förslag väckts att
befria revisionssekreterarna från mottagningsbestyren och öfverlämna
dessa antingen åt protokollssekreterarna att af dem själfständigt utföras
eller till registratorskontoret. Dessa förslag kunde nedre revisionen icke

[3.]

Ändra hufvudtiteln.

[3.] biträda, Ej heller syntes det erforderligt att, såsom kommittén föreslagit,
anställa en särskild protokollssekreterare för veckomålsmottagningarna.
En sådan anordning syntes ej heller vara lämplig, då det
med afseende å arbetets ansträngande beskaffenhet ej kunde antagas,
att någon protokollssekreterare frivilligt åtoge sig detsamma för längre
tid, och att tilldela någon protokollssekreterare ifrågavarande befattning
mot hans vilja vore föga tilltalande.

Däremot ifrågasätter nedre revisionen en lindring i protokollssekreterarnas
arbete med uppsättande af rubriker till domar och utslag.
Det arbete, protokollssekreteraren härvid utförde, torde — anmärker
nedre revisionen — i mål, där hofrättsrubrik finnes, eller således i alla
mål utom skiftesmål, dispacliemål samt lösdrifvarmål och ansökningsärenden,
inskränka sig till en rent formell behandling af hofrättsrubriken.
Protokollssekreteraren afskrefve denna med de formella ändringar och
tillägg, som föranleddes af ändringssökandet med mera. Det syntes
nedre revisionen uppenbart, att dylikt afskrifningsarbete icke borde
verkställas af protokollssekreteraren utan öfverlämnas till skrifbiträde,
sedan protokollssekreteraren å hofrättsrubriken med blyerts gjort erforderliga
ändringar och tillägg. Genom denna anordning kunde en högst
afsevärd besparing af juridiskt skolad arbetskraft åvägabringas.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och under antagande, dels
att, med undantag beträffande biträdet vid uppsättande af föredragningspromemorior,
någon väsentlig ändring i fråga om beskaffenheten af
protokollssekreterarnas tjänsteåligganden icke komme till stånd, dels ock
att erforderligt antal skrifbiträden anställdes, finner nedre revisionen
ett antal af 12 protokollssekreterare vara tillfyllest. Arbetet skulle fördelas
så, att eu hvar protokollssekreterare hade att fullgöra tjänstgöringsskyldigheten
på två rotlar.

Lika med kommittén anser nedre revisionen, att ett mindre antal
amanuenser bör bibehållas. Dessa skulle fylla behofvet af vikarier, bland
annat under andra tjänstemäns semester, biträda å rotlar, där veckomålsmottagning
pågår, och tjänstgöra vid nedre revisionens protokoll. Därjämte
skulle de vara att tillgå för fyllande af det behof af amanuensbiträde,
som revisionssekreterarna kunde hafva äfven mellan veckomålsmottagningarna.

Det antal amanuenser, kommittén föreslagit, finner nedre revisionen
för lågt, i det nedre revisionen håller före, att amanuenserna böra vara
minst 5.

Hvad slutligen angår antalet ordinarie skrifbiträden, kan detta,
enligt nedre revisionens åsikt, ej utan olägenhet sättas lägre än 12,

Andra hufvudtiteln.

motsvarande hälften af det antal rotlar, nedre revisionens förslag upp- [3.]
tager. Åtta skrifbiträden skulle — antager nedre revisionen — icke
medhinna ens all renskrifning. Hittills hade skrifbiträdena i allmänhet icke
verkställt någon som helst kollationering, utan hade denna i regel utförts
af protokollssekreterare och amanuenser. Efter den väsentliga minskning
af antalet kanslitjänstemän, som enligt nedre revisionens förslag skulle
ske, syntes det nödvändigt, att vid kollationering i allmänhet anlitades
ett skrifbiträde. Behofvet af skrifbiträden minskades ej heller genom
anställande af det antal amanuenser, som nedre revisionen förordat, enär
dessa ju i främsta rummet borde användas till sådant arbete, som förutsatte
juridisk utbildning, och väl endast i sällsynta undantagsfall komme
att sysselsättas med göromål, som ett skrifbiträde kunde utföra. Och
om skrifbiträdena skulle, såsom nedre revisionen ansåge behöflig!, lämna
revisionssekreterarna hjälp med renskrifning af promemorior, måste,
äfven om 12 ordinarie skrifbiträden anställdes, tillfälliga sådana biträden
anlitas i ej obetydlig utsträckning. Till godtgörelse åt dylika tillfälliga
biträden syntes dock det af kommittén föreslagna beloppet 5,000 kronor
vara fullt tillräckligt.

Enligt konstituerade revisionssekreteraren grefve Hamiltons och Grefve s.
de med honom instämmande revisionssekreterarnas reservation skulle H“mUtons

. . m. jl:s reserva åtskilliga

göromål, som nu tillhöra kansliet, öfvernyttas till registrator- tion.
kontoret; dessa reservanters förslag afser därför omorganisation af såväl
registratorskontoret som kansliet.

Reservanterna genomgå till eu början de särskilda åligganden,
protokollssekreterarna nu hafva, och redogöra för det sätt, hvarpå dessa
göromål enligt förslaget skulle blifva besörjda.

Uppsättandet af konceptrubriker samt ombesörjandet af utskrifter
af dessa rubriker att bifogas högsta domstolens protokoll äfvensom öfvertryck
däraf för utdelning i högsta domstolen vid målens föredragninganse
reservanterna vara sysslor, som lämpligen kunde utföras af revisionssekreteraren
med hjälp af ett skrifbiträde. I de allra flesta fall innebär
— anmärka reservanterna — rubriksuppsättningen endast en formell
behandling af hofrättens dom eller utslag och utgöres sålunda till den
allra väsentligaste delen af ett rent mekaniskt arbete. Med arbetet kunde
så ordnas, att revisionssekreteraren i hofrättens dom eller utslag med
blyerts vidtoge erforderliga tillägg eller förändringar och därefter utlämnade
det hela till sitt skrifbiträde att renskrifvas samt att, sedan det
utskrifva förslaget till rubrik ytterligare granskats af revisionssekreteraren,
skrifbiträdet ombesörjde erforderlig utskrift och föranstaltade om

Andra hufvudtiteln.

[3.] öfvertryck af rubriken. I skiftesmål och dispachemål, i hvilka mål ingen
hofrättsexpedition finnes till ledning vid uppsättande af rubriken till
Kungl. Maj:ts dom eller utslag, bör, enligt reservanternas mening, så
mycket mindre hinder möta att åt vederbörande revisionssekreterare
öfverlämna affattandet af dessa rubriker som redan nu det väsentligaste
arbetet härmed på grund af målens beskaffenhet utfördes af revisionssekreteraren.
Och hvad anginge öfriga ärenden, i hvilka hofrättsexpedition
icke finnes, såsom mål enligt lösdrifvarlagen och ansökningsärenden,
kunde uppsättandet af rubriker i dessa mål öfverlämnas till den afdelning
af registratorskontoret, dit enligt förslaget målen skulle inkomma.

ProtokolIsföringen i högsta domstolen skulle besörjas af tre för
detta ändamål anställda protokollssekreterare — de enda, som enligt
reservanternas förslag skulle finnas. Då deras tid ej blefve fullt upptagen
med denna protokollstjänstgöring, skulle de därjämte viss tid
dagligen i nedre revisionen biträda med där förekommande göromål,
exempelvis kollationeringsarbete. Åt dem kunde ock uppdragas att uppsätta
rubriker i ansökningsärenden in. m.

Att å konceptrubriken införa högsta domstolens beslut skulle öfverlämnas
åt revisionssekreteraren, som härvid hade hjälp af skrifbifrädet.

Expedierandet af Kungl. Maj:ts domar och utslag skulle öfvertagas
af en å registratorskontoret inrättad särskild afdelning för afgjorda mål.

Till registratorskontoret skulle också förläggas mottagningen af
veckomål, från hvilket bestyr alltså såväl revisionssekreterarna som kansliet
skulle befrias. Af de två afdelningar, som å registratorskontoret
skulle anordnas för inkommande mål — den ena för revisionssaker, den
andra för besvärsmål och ansökningsärenden —, skulle den senare afdelningen
erhålla bestyret med veckomålsmottagningarna; registrator! å
denna afdelning skulle på eget ansvar vidtaga alla de åtgärder, hvilka
för närvarande åligga revisionssekreterarna med afseende å mottagningen
af veckomål. Reservanterna anse otvifvelaktigt, att genom denna
anordning skulle, oafsedt den lättnad, som bereddes revisionssekreterarna,
en stor fördel vinnas i en enhetlig och likartad behandling af veckomålen
utaf en därför särskildt utbildad tjänsteman. Någon betänklighet
att öfverlämna dessa arbeten åt denne tjänsteman syntes ej heller möta,
om man blott tillsåge, att man därtill erhölle en för dylikt arbete behörigen
kvalificerad person. Eventuellt kunde lämnas föreskrift därom,
att registratorn skulle äga rätt att i tveksamma fall rådföra sig med
viss ledamot i revisionen, exempelvis ordföranden, hvilken då skulle
underteckna beslutet och vara ansvarig för detsamma.

Ändra hufvudtiteln.

Protokollssekreterarnas arbete med uppsättande af föredrag ning sproniemorior
anse reservanterna kunna utan olägenhet upphöra; och, hvad
angår det biträde, som protokollssekreteraren lämnar revisionssekreteraren
med införskaffande af upplysningar från nedre revisionen eller andra
ämbetsverk, antaga reservanterna, att väsentligen samma hjälp skall kunna
beredas revisionssekreteraren af ett skrifbiträde, som under någon tid
haft anställning i nedre revisionen och vunnit kännedom om där rådande
förhållanden. Skrifbiträdet skulle äfven hålla ordning å rotelns handlingar.

Det sätt, hvarpå reservanterna sålunda tänkt sig protokollssekreterarnas
nuvarande göromål besörjda, skulle ju medföra någon ökning i
revisionssekreterarnas arbetsbörda. Till ersättning härför skulle enligt
förslaget lättnad beredas revisionssekreterarna, utom genom befrielsen
från veckomålsmottagningarna, därigenom att de vid det myckna renskrifningsarbete,
som oundvikligen vore förenadt med uppsättandet af föredragningsprememorior,
kunde erhålla afsevärd hjälp af de skrifbiträden,
som skulle anställas, ett å hvar rotel. Revisionssekreteraren kunde uppsätta
eu stomme till föredragningspromemoria, med hänvisningar till
akten, att af skrifbiträdet utskrifvas, eller kunde kontrakt eller dylika
handlingar, hvilka i sin helhet borde inflyta i promemorian, utlämnas
till biträdet att afskrifvas, eller kunde på annat dylikt sätt biträdet tillhandagå
revisionssekreteraren. Vid en sådan anordning, hvarigenom eu
fördelning gjordes mellan mekaniskt och kvalificeradt arbete, fästa reservanterna
stor vikt. Särskildt betona de, att hjälpen, om den skall blifva
effektiv, förutsatte ett skrifbiträde för hvarje revisionssekreterare; revisionssekreteraren
måste, när helst det vore för honom lämpligt, kunna
påkalla biträdets hjälp. Att låta ett skrifbiträde vara gemensamt för
flera rothål- skulle — anse reservanterna — möta hinder jämväl därutinnan,
att enligt deras förslag revisionssekreteraren vid flera andra
honom ålagda göromål måste kunna omedelbart fordra hjälp af sitt
skrifbiträde. Så till vida skulle emellertid skrifbiträdena sysselsättas med
annat arbete än det, som direkt ålades dem af revisionssekreteraren, som
de skulle vara skyldiga att verkställa utskrift af expeditioner i föredragna
mål och förekommande afskrifter däraf äfvensom deltaga i kollationeringsarbete;
öfver hufvud skulle allt i nedre revisionen förekommande
renskrifningsarbete utföras af dem. Med hänsyn till alla de
arbeten af skilda slag, som skulle åligga skrifbiträdena, anse reservanterna
det kunna med fog antagas, att de 24 skrifbiträdena skulle erhålla
full sysselsättning i nedre revisionen. Såsom kompetensfordran borde
för dem uppställas kunnighet i maskinskrifning och helst jämväl i
stenografi.

Bill. till Piksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 5

Ändra hufvudtiteln.

[o.] Den särskilda reservation, som vid nedre justitiere visionens utlå j.

Båäths m. tande i förevarande fråga afgifvits af konstituerade revisionssekre fl:sreservation.

. ... 0 , ° , , . . . . . ....

teraren Baath jamte 6 andra ledamöter i nedre revisionen, galler
hufvudsakligen förändringar beträffande rubrikerna till Kungl. Maj:ts
domar och utslag samt de till parterna utgående expeditionerna i mål,
som af högsta domstolen afgjorts, äfvensom affattande! af högsta domstolens
protokoll. Reservanterna afse en förenkling af arbetet och därigenom
möjliggjord minskning af arbetskrafter.

Såsom förut erinrats, utgör rubriken till en Kungl. Maj:ts dom
eller utslag i allmänhet en afskrift af hofrättens dom eller utslag, endast
med vissa, hufvudsakligen af ändringssökandet betingade ändringar och
tillägg. Reservanterna framhålla emellertid, att en icke ringa tid toges
i anspråk för uppsättande och justering af eu dylik rubrik, utskrifning,
ofta i flera exemplar, af de utgående expeditionerna samt deras kollationering
m. in. De anse, att, utan men för rättssäkerheten, ett enklare
arbetssätt i dessa hänseenden skulle kunna åstadkommas därigenom att

1 regel icke någon som helst omarbetning af hofrättens dom eller
utslag företages utan en ren afskrift däraf göres, hvilken afskrift förses
med en omslagsresolution, innehållande Kungl. Maj:ts beslut. Svaranden
skulle också, efter hvad reservanterna tänkt sig, kunna å registratorskontoret
få ett exemplar af hofrättens dom eller utslag försedt med ett
kortfattadt s. k. domsbevis.

Beträffande högsta domstolens protokoll ifrågasättes den förenkling,
att de afskrifter af rubrikerna, hvilka nu fogas såsom bilagor vid
protokollet, skulle borttagas.

Angående sättet, hvarå det af reservanterna förordade systemet
skulle i detalj utföras, tillåter jag mig hänvisa till reservationen (sid.
51—55 i det aftryck af nedre revisionens utlåtande, som ingår i 2 samt.

2 afd. af bihang till Riksdagens protokoll).

Ifrågavarande reservanter — hvilka äfven härutinnan skilja sig
från de öfriga, att de anse revisionssekreterarna endast i undantagsfall
böra anlita skrifbiträdenas hjälp vid promemorieskrifningen och jämväl
i öfrigt kunna undvara särskilda biträden å rotlarna — framhålla,
att, då enligt reservanternas förslag de utgående expeditionerna blefve
synnerligen korta och arbetet med desamma i många fall kunde
inskränkas till ifyllande af tryckta formulär, skrifbiträdenas sysselsättning
hufvudsakligen kornnie att bestå i verkställandet af erforderliga
afskrifter af hofrätternas domar och utslag jämte mångfaldigande af de
handlingar, som äro afsedda för målens föredragning, samt att i ett
eller annat fall lämna revisionssekreterarna biträde vid promemorieskrif -

Ändra hufvudtiteln.

OX
oO

ning, särskilt i fråga om mera omfattande veckomål. Antalet skrifbiträden
på stat, h vil ka borde vara kunniga i maskinskrifning och stenografi,
anse reservanterna därför ej behöfva sättas högre än till 6.

Slutligen finna ifrågavarande reservanter den föreslagna registratorn
för inkommande besvärsmål och ansökningsärenden böra endast så till
vida få på eget ansvar fatta beslut vid mottagningen af veckomål, att
han skulle äga från hofrätterna infordra akter i inkomna mål. Övriga
till mottagningen hörande handläggningsfrågor, såsom beslut om kommunikation,
remiss, infordrande af protokoll m. m., skulle af registratorn
hänskjutas till veckohafvande revisionssekreteraren.

Jag torde här få nämna, att Sveriges advokatsamfunds Stockbolmsafdelning
i sin till mig ingifna skrift uttalat sig såväl för den af konstituerade
revisionssekreteraren grefve 11 amilton med flera föreslagna organisation
af registratorskontoret med vidgade uppgifter för denna del af
justitierevisionsexpeditionen som ock för den af konstituerade revisionssekreteraren
Bååth med flera förordade inskränkning i rubrikskrifningen
och de nu brukliga beslutens ersättande i ett flertal fall med omslagsresolutioner
eller domsbevis. Afdelningen finner dessa förslag vara ägnade
att bereda den rättssökande allmänheten afsevärda praktiska fördelar på
samma gång de syntes lätta verkets arbete. Registratorskontorets organiserande
enligt grefve Hamiltons plan skulle — anser afdelningen —
vara till nytta för de parter och ombud, som bevaka mål i justitierevisionen,
då det för dem blefve vida lättare att kommunicera med
vederbörande registrator, som å sitt kontor träffades dagligen under bestämd
tid, än med den revisionssekreterare, hvilken enligt nuvarande
ordning såsom veckomålsmottagare skulle öfvervaka akts komplettering
och hvilken efter sakens natur på dylik formell handläggning kunde
offra endast ringa tid. Afskaffandet af rubrikskrifningen och i samband
därmed föreslagna förändringar vore af intresse för allmänheten, särskildt
med hänsyn till möjligheten för parterna af snabbare tillgång till högsta
domstolens beslut.

I)å jag nu har att för egen del yttra mig angående organisationen
af nedre justitierevisionens kansli, torde jag först böra upptaga
till öfvervägande de framkomna förslagen om ändring beträffande de
göromål, som skola tillhöra kansliet.

Vid kansliets omorganisation år 1876 var säkerligen afsedt, att
protokollssekreterarna skulle i vida större omfattning än i verkligheten
blifvit fallet lämna revisionssekreterarna biträde med fored vågning sprome -

[3.]

Advokatsam fundets Stockholms afdelning.

Departe mentschefen.

Andra hufvudtiteln.

moriors uppsättande. Att revisionssekreterarna icke i större utsträckning
påfordrat biträde i detta afseende vare sig af protokollssekreterarna
eller af amanuenserna, finner emellertid sin naturliga förklaring
däri, att föredragning efter promemoria, som uppsatts af föredraganden
själ!'', i allmänhet lärer äga företräde framför föredragning, hvarvid användes
af annan utarbetad promemoria. Det har ej heller nu från något
håll ifrågasatts, att protokollssekreterare eller amanuenser skulle åläggas
vidstäcktare skyldighet att biträda vid promemorieskrifning.

Däremot har förslag väckts att i annan form bereda revisionssekreterarna
hjälp i det tidsödande arbete, de måste ägna åt affattandet
af sina föredragningspromemorior; de skulle hafva att tillgå skrifbiträden,
hvilka kunde renskrifva antingen promemorian i dess helhet efter en
af revisionssekreteraren uppsatt stomme med hänvisningar till handlingarna
i målet, eller åtminstone vissa delar, som borde ordagrannt återgifva
hvad i handlingarna förekomrne. Ett sådant tillvägagångssätt kan
väl stundom vara lämpligt, särskilt i fråga om veckomål, då kort tid
för deras beredande står revisionssekreteraren till buds. Men att i någon
mån göra detta sätt att sammanfatta promemoriorna till regel synes
mig ej vara nyttigt. Det helt och hållet egna arbetet utgör dock den
bästa garanti för att revisionssekreterarens promemoria skall motsvara
de stora anspråk, som med hänsyn till sättet för målens behandling i
högsta domstolen måste ställas å promemorian, och vid uppgörandet af
stommar af berörda slag lärer lätt inträffa, att önskvärd koncentration
ej blir iakttagen.

Utom den hjälp med rent mekaniskt skrifarbete, som emellertid i
någon omfattning lärer böra i fråga om promemoriorna beredas revisionssekreterarna
inom kansliet, böra de enligt min mening fortfarande
kunna af juridiskt bildad tjänsteman därstädes påfordra biträde med
promemorieskrifning i brådskande fall, hufvudsakligen under tiden mellan
mottagning af veckomål och föredragning i högsta domstolen.

Ett arbete, som enligt reservanterna inom nedre revisionen skulle
öfvertagas af revisiossekreterarna med biträde af skrifbiträden, är uppsättandet
af doms- och utslag srubriker. I fråga härom ställer sig saken
väsentligen olika i de fall, då rubrikens uppsättande kan ske med ledning
af en hofrättsdom eller ett hofrättsutslag, och de, då sådan ledning
saknas. I de senare fallen förutsätter uppsättande af rubrik ofta
ett ganska ingående studium af målet och kan alltså blifva för kanslitjänstemannen
ganska tidsödande. Revisionssekreteraren åter torde icke
få sitt arbete väsentligen ökadt, om han, efter det målet blifvit beredt
till föredragning, själ!'' uppsätter rubriken. Till undvikande af onödigt

Andra hufvudtiteln.

förbrukande af arbetskraft synes mig därför bäst att i dessa fall rubrikuppsättningen
i regel öfvertages af revisionssekreteraren. Ofta lärer
också redan nu förekomma, att revisionssekreterarna uppsätta rubriker
i mål af ifrågavarande slag. I öfriga fall däremot — och dessa äro
de ojämförligt flesta — innebär, såsom nedre revisionen påpekat, uppsättandet
af rubrik till Kungl. Maj:ts dom eller utslag endast en formell
behandling af hofrättsrubriken; arbetet utföres lämpligast så, att en
tjänsteman genom blyertsanteckningar å hofrättsrubriken angifver, huru
denna bör i vissa hänseenden ändras, och att konceptrubrik till Kungl.
Maj:ts beslut efter dessa anvisningar utskrifves af ett skrifbiträde. I
den mån arbetet å dessa rubriker icke är ett renskrifningsarbete, torde
det vara af den art att revisionssekreteraren ej borde behöfva befatta
sig härmed; det synes bäst lämpa sig för juridiskt bildad tjänsteman å
kansliet.

Att biträda revisionssekreterarna vid mottagning af veckomål ingår
som ett viktigt moment i protokollssekreterarnas tjänsteåligganden; ansvaret
för mottagningen hvilar väl å revisionssekreteraren, som själf
fattar eller hemställer till nedre revisionen om det beslut, som i hvarje
särskildt fall bör meddelas, men det är för revisionssekreteraren, särskildt
den nykomne, af stor betydelse, att han därvid kan lita till eu
erfaren protokollssekreterares hjälp. Nu har, af reservanter inom nedre
revisionen, föreslagits, att hela mottagningsbestyret skulle förläggas till
registratorskontoret, där en registrator skulle på eget ansvar handhafva
det; kansliets befattning med mottagningarna skulle sålunda upphöra.
Här gäller det främst att afgöra, huruvida själfständig beslutanderätt
i fråga om veckomålens förberedande behandling kan med^ trygghet
uppdragas åt en tjänsteman med de kvalifikationer, som fordras af
en registrator. Förslagsställarna synas själf va härutinnan vara tveksamma,
och för egen del bar jag funnit det ej vara rådligt att ålägga
registratorn eller annan tjänsteman i motsvarande ställning ett sadant
ansvar. Skall alltså revisionssekreteraren fortfarande svara för mottagningarna,
synes mig ej skäl att förlägga dessa bestyr till annan afdelning
af nedre revisionen än kansliet. Att låta dem utföras å registratorskontoret
kunde visserligen medföra någon fördel för allmänheten i det
af advokatsamfundets Stockholmsafdelning framhållna hänseende, att
kommunikationen mellan parterna eller deras ombud och vederbörande
tjänstemän underlättades. Men äfven om handläggningen af veckomålen
sker å kansliet, torde i de flesta fall hos registratorskontorets tjänstemän
kunna erhållas önskade upplysningar om målen.

Jag liar emellertid ej förbisett, att det för en enhetlig och lik -

Ändra hufvudtiteln.

.artad behandling åt veckomålen vore fördelaktigt, om bestyret med dem
åtminstone i någon mån koncentrerades å vissa tjänstemän, och vill
därför föreslå, att en protokollssekreterare skall få till särskild uppgift
att,, .vecka efter vecka, å de rotlar, där mottagning äger rum, biträda
revisionssekreterare vid veckomålens handläggning. Genom en sådan
anordning torde i väsentlig mån vinnas den fördel i berörda hänseenden,
som reservanterna i nedre revisionen vänta sig af mottagningarnas
handhafvande af en enda tjänsteman. Då det måhända skulle blifva
allt för betungande för samme protokollssekreterare att utan afbrott
syssla med mottagningsbestyren, har jag tänkt mig, att denna skyldighet
skulle på det sätt turvis åligga protokollssekreterarna att en hvar
af dem lör en längre period, exempelvis ett år, ägnade sig åt detta
arbete för att vid periodens slut återtaga den tjänstgöring, som eljest
skulle tillhöra protokollssekreterarna, såvida han icke föredroge att
fortfara med veckomålsbestyren och sådan anordning funnes lämplig.

Slutligen har det förslag väckts, att kansliet ej vidare skulle ombesörja
expedierandet af Kungl. Maj:ts domar och utslag, utan att alla åtgärder,
som sammanhänga med domarnas och utslagens expedierande, skulle
verkställas å registratorskontoret. Särskild anledning att i detta hänseende
vidtaga förändring torde dock ej tinnas. Den olägenhet, som
må ligga däri, att, såsom nu, expeditionsgöromålen äro uppdelade å ett
2.0-tal tjänstemän, skulle väsentligt minskas, om de därmed sysselsatta
tjänstemännens antal nedbringas, hvilket skulle blifva fallet enligt det
förslag, jag ämnar framlägga.

Åt hvad jag nu anfört lärer vara tydligt, att jag ej vill biträda
det förslag till omorganisation af justitierevisionsexpeditionen, som framställts
af nedre revisionens skiljaktiga ledamöter. Å andra sidan finner
jag mig ej heller höra förorda en anordning i enlighet med löneregleringskommitténs
och majoritetens inom nedre revisionen i hufvudsak
öfverensstämmande förslag. Jag har ansett eu medelväg lämpligen kunna
beträdas.

Det arbete, som i egentlig mening kan sägas vara protokollssekreterarnas,
är protokollstjänstgöringen i högsta domstolen; före omorganisationen
år 1876 var detta arbete deras enda syssla. Mellan arbetet med
protokollets förande och det, som har afseende å expedierandet af de
beslut, protokollet upptager, råder emellertid ett samband, som gör det
naturligt, att dessa göromål skötas af samma tjänstemän. Öfriga kansligöromål
äro däremot mer eller mindre skilda från dessa. Det synes
mig därför, som kunde protokollssekreterarnas åligganden i hufvudsak
begränsas till nu angifna område, dock att, på sätt jag redan föreslagit,

Ändra hufvudtiteln.

eu protokollssekreterare skulle få till särskildt åliggande att vid veckomålsmottagningarna
biträda revisionssekreterarna. Sker detta, kan en
väsentlig reduktion af protokollssekreterarnas antal vidtagas, och häraf
följer, att protokollssekreterarnas indelande till tjänstgöring å vissa
rotlar ej blir möjlig. Att i fråga om protokollsföring och expedition
sålunda upplösa sambandet mellan rotlar och kansli tjänstemän torde
dock icke möta betänklighet.

De återstående göromål, som nu tillhöra kansliet, äro däremot enligt
min mening af den art, att beträffande dem sagda samband icke utan
olägenhet kan helt offras. För uppsättande af rubriker och därmed
sammanhängande bestyr, för biträde med promemorieskrifning och vid mottagningarna,
för införskaffande af upplysningar under målens beredning,
för vården om rotelns akter bör revisionssekreteraren hafva att tillgå
vissa tjänstemän, indelade till tjänstgöring särskildt å de olika rotlarna.
Hvilken tjänstemän kräfvas då för detta arbete?

Det är till en del mekaniskt skrifarbete, som kan utföras af ett
skrifbiträde; att därtill använda män med juridisk bildning vore ett
oberättigadt anlitande af öfverkvalificerad arbetskraft. En annan del
åter torde bäst utföras af jurister, men detta arbetes art och omfattning
lära ej motivera anställande af tjänstemän, för hvilka verksamheten i
nedre revisionen skall vara deras enda uppgift; detta arbete synes tvärtom
väl lämpa sig för yngre jurister, som kunna åt nedre revisionen ägna
så mycken daglig arbetstid, som i allmänhet fordras af amanuenser i våra
ämbetsverk, och vid sidan om tjänstgöringen i nedre revisionen hafva
sysselsättning på annat håll. Den sammansättning af nedre revisionens
kansli — frånsedt protokollssekreterarna —, som jag vill förorda, är alltså,
att där anställas amanuenser och skrifbiträden. Beträffande antalet tjänstemän
af hvartdora slaget och deras fördelning mellan rotlarna har jagtänkt
mig den anordning, att, sedan rotlarna sammanförts i grupper
om två rotlar, för hvarje sådan grupp skulle finnas en amanuens och
ett skrifbiträde. Att därjämte å rotlarna skulle under tiden, då mottagning
af veckomål förekomme, tjänstgöra en protokollssekreterare, har
jag förut omnämnt.

Sådan är till sina grunddrag den plan för kansliets organisation,
som jag anhåller att få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Jag
tror, att, trots den starka minskningen af antalet juridiskt bildade
tjänstemän, kansliet med den sammansättning, planen angifver, skall
kunna tillfredsställande fylla sin uppgift och att revisionssekreterarna i
samma mån som nu skola i sitt arbete få den hjälp af kanslitjänstemännen,
hvaraf de äro i behof.

Andra hufvudtiteln.

Jag väntar mig bär den invändningen, att de föreslagna amanuensbefattningarna,
hvilka i fråga om aflöning skulle likställas med dylika
befattningar i andra verk, skola visa sig så föga lockande att svårighet
skall möta att besätta dem med personer, bvilka så ägna sig åt tjänstgöringen
i nedre revisionen att revisionssekreteraren kan af dem hafva
verklig nytta. Farhågor i sådan riktning synas mig dock öfverdrifna.
De ordinarie tjänster inom nedre revisionen, till hvilka de 12 amanuenserna
kunna avancera, skulle visserligen endast blifva 8, nämligen
5 protokollssekreterartjänster och befattningarna å registratorskontoret,
hvilka jag ämnar föreslå till 3, men de unga jurister, som taga anställning
såsom amanuenser i nedre revisionen, komma i regel att tjänstgöra
och sålunda förvärfva meriter äfven i annat verk, och af dem komma
därför flera, kanske halfva antalet, att få sin framtid inom det andra
verket; konkurrensen om platserna i nedre revisionen blir därigenom
mindre. Och hvad angår utsikten att af amanuenserna erhålla ett arbete
af värde, får ej förbises, att, om man undantager de nuvarande amanuenser
i nedre revisionen, hvilka helt eller delvis bestrida protokollssekreterartjänst,
de öfriga amanuenser, som nu tjänstgöra där, arbeta en
hvar å endast en rotel, vid sidan af en protokollsekreterare, i hvilken»
åligganden ingår att lämna biträde af samma art som amanuensens och
hvilken, såsom förhållandena gestaltat sig, icke är i tjänsten öfver höfvan
betungad. Helt annorlunda lärer det blifva, när amanuensen — visserligen
med en uppgift, betydligt reducerad i förhållande till protokollssekreterarnas
nuvarande — blir den ende juridiskt bildade tjänstemannen
å två rotlar.

Mot förslaget att indela protokollssekreterarna till tjänstgöring eu
hvar å två rotlar har gjorts den invändning, att sådan indelning svårligen
kunde ske utan att tjänstgöringen å den ena roteln omöjliggjordes
eller stördes af tjänstgöring å den andra. Betänkligheter i detta hänseende
skola måhända göras gällande äfven gent emot eu anordning,
som anvisar hvarje amanuens och skrifbiträde arbete å två rotlar. Att
emellertid svårigheten att förena tjänstgöring å två rotlar måste blifva
mycket större för en protokollssekreterare med protokollstjänstgöring i
högsta domstolen än för en amanuens eller ett skrifbiträde, torde vara
uppenbart. Hvad man i fråga om dessa senare i främsta rummet har
att iakttaga vid deras indelande till tjänstgöring å rotlarna är, att ej
behandling af veckomål inträffar samtidigt å två rotlar med samma kanslipersonal.
Därjämte bör naturligtvis tillses, att rotlarna med hänsyn till
kanslitjänstgöringen sammanparas så, att å hvarje rotelpar föredragningen
i högsta domstolen är såvidt möjligt jämnt fördelad öfver hela året;

Andra hufvudtiteln.

under tiden närmast före hvarje föredragning- — icke endast dem, som
äro förenade med handläggning af veckomål — inträder nämligen någon
ökning i kansligöromålen. Att åstadkomma en ur dessa synpunkter tillfredsställande
indelning har vid försök visat sig möjligt. Sedan.revisionssekreterarna
valt föredragningsturer för arbetsåret och denna indelning
vederbörligen fastställts samt därigenom blifvit bestämdt, livilka
dagar under året föredragning från de särskilda rotlarna skall äga rum,
gäller det att undersöka, hvilka rotlar med afseende å kansligöromålens
lämpliga besörjande böra för året sammanföras till ett par med gemensam
kanslipersonal, och därefter verkställa kanslitjänstemännens indelning.

Beträffande antalet för protokolls- och expeditionsgöromålen erforderliga
protokollssekreterare, har jag beräknat dem till 4. Med ett årligt
antal föredragningsveckor i högsta domstolen af 103, skulle hvar och
en af dessa protokollssekreterare få att tjänstgöra vid protokollet 25 a
26 veckor årligen, därvid ej behöfde inträffa, att han hade tjänstgöring
i högsta domstolen mer än två efter hvarandra följande veckor. För
uppsättande af protokollen, införande å konceptrubrikerna af högsta domstolens
beslut samt expeditionsgöromålen komme han att disponera de
veckor, då han ej har protokollstjänstgöring, och därjämte lördagarna i
protokollsveckorna samt någon tid äfven under de dagar, tjänstgöringvid
protokollet äger rum; högsta domstolens sammanträden vara nämligen
endast 4 timmar och jämväl under sammanträdet lärer protokollssekreteraren,
medan föredragning af mål pågår, kunna syssla med skrifarbete.
I betraktande häraf torde protokollssekreterarens arbete kunna
ordnas så, att målens expedierande i allmänhet kan ske vid samma tid
efter protokollsjusteringen som under nuvarande förhållanden.

Utom protokollsföringen i högsta domstolen åligger protokollssekreterarna
att i statsrådet föra protokoll i ärenden om nåd i brottmål,
i hvilka ärenden högsta domstolen afgifvit yttrande. Att, pa sått reservanterna
i nedre revisionen ifrågasatt, öfverlämna detta, visserligen icke
mycket betungande arbete till den kanslisekreterare i justitiedepartementet,
som skall närvara för att föra protokoll i de på departementets
föredragning beroende ärenden, skulle vålla svårigheter med hänsyn
därtill, att det då väl också borde åläggas kanslisekreteraren att ombesörja
expeditionen af nådemålen, hvilken expedition emellertid såsom hittills
lämpligen bör ske från nedre revisionen. Skola sålunda protokollssekreterarna
bibehålla nämnda protokollsföring i statsrådet, lärer det emellertid,
vid den föreslagna betydliga reduktionen i deras antal, blifva nödvändigt
att för undvikande af den svårighet, som kunde uppstå, om en
protokollssekreterare skulle samma dag tjänstgöra vid såväl högsta domBih.
till Bilesd. Prof. 1911, 1 Sami. 1 Åfå, 6

Andra hufvudtiteln.

[3.] stolens som statsrådets protokoll, i erforderlig män afvika från den nu
tillämpade regeln, att den protokollssekreterare, som i ett nådemål fört
högsta domstolens protokoll, skall däri föra protokoll jämväl vid målets
behandling i statsrådet.

Med den protokollssekreterare, som skulle biträda vid veckomålsmottagningarna,
skulle protokoilssekreterarna blifva 5.

Da högsta domstolen 8 veckor under sommaren arbetar på endast
en afdelning och någon tid såväl närmast före som närmast efter dessa
veckor på endast två aldelningar, kan protokollssekreterarnas indelning
till tjänstgöring vid protokollet ske så, att enhvar af de 4 protokollssekreterare,
som blifva därmed sysselsatta, kan erhålla en månads semester
utan att vikarie för honom behöfver förordnas. För att den, som
biträder vid mottagningarna, skall komma i åtnjutande af samma ledighet,
måste däremot vikariatsförordnande lämnas någon af amanuenserna.

Hvad härefter angår antalet amanuenser och skrifbiträden, skulle
enligt mitt förslag rotlama blifva 23, och därjämte skulle under omkring
halfva året vara förordnad en extra föredragande för vissa större mål.
Med hänsyn härtill torde antalet amanuenser så väl som skrifbiträden
böra bestämmas till 12. För den tolfte amanuensen och det tolfte skrifbiträdet
blefve visserligen tjänstgöringen å eu rotel och hos den extra
revisionssekreteraren ej så omfattande som den tjänstgöring, de öfriga
både å två rotlar, men för amanuensen lärer utjämning kunna ske så, att
honom ålägges att, om kansligöromålen å annan rotel än den, å hvilken
han indelats, skulle i ovanlig grad hopa, sig, där lämna biträde, och,
hvad skof biträdet angår, lärer tillfälle att bereda henne full sysselsättning
ej komma att saknas, då, på sätt nedre revisionen beräknat, 12
renskri fverskor ej torde medhinna allt det arbete i nedre revisionen,
som skulle utföras af skrifbiträden. Å de båda skiftesrotlarna blefve
amanuenstjänstgöringen lindrigare än å andra rotlar härutinnan, att
skiftesrotlarna ej deltaga i veckomålsmottagningen, men denna lättnad
torde uppvägas därigenom att den uppsättning af rubriker, som å skiftesrotlarna
må blifva anförtrodd åt amanuensen, är af mycket besvärligare
art än den, som i allmänhet förekommer i nedre revisionen.

I fråga om skrifbiträdenas arbete må erinras, att de i främsta
rummet skulle å de rotlar, å hvilka de indelats, utföra utskrift af expeditioner
och annat där förekommande arbete af den art, att det borde
verkställas af skrifbiträde, äfvensom att hit bör hänföras äfven biträde
vid kollationering — ett arbete, som hittills hufvudsakligen lärer hafva
tillkommit protokollssekreterare och amanuenser. 1 den mån tiden medgåfve,
skulle skrifbiträdena arbeta för andra rotlar, där deras hjälp bo -

Andra hufvudtiteln.

höfdes, eller med skrifning å registratorskontoret eller eljest för nedre [3.]
revisionens räkning. Med största sannolikhet lärer emellertid, som sagdt,
visa sig, att ytterligare skrifhjälp inom ämbetsverket skall blifva erforderlig,
och för detta ändamål torde beräknas visst belopp, att ingå
i anslaget till vikariats ersättningar m. m. Härvid är jämväl att märka,
att, på sätt kommittén påpekat, produkten af renskrifningsarbete, som
ntföres af biträden med fast aflöning och mera begränsad arbetstid,
blir i förhållande till kostnaden betydligt mindre än dylikt arbete, utfördt
på beting.

En syssla, som fortfarande skulle åligga amanuenserna att, efter
fördelning, besörja, är förande af nedre revisionens protokoll och expedierande
af de däri upptagna besluten.

På sätt framgår af bifogade protokoll vid sammanträde med högsta
domstolens ledamöter har jag anhållit om deras yttrande, huruvida med
hänsyn till tjänstgöringen vid högsta domstolens protokoll något kunde
vara att erinra mot den af mig nu framlagda plan för omorganisation
af justitierevisionens kansli, sådan denna plan till sina grunddrag angifvits
i en till justitieråden öfverlämnad promemoria. Svaret har, såsom jämväl
synes af nämnda protokoll, blifvit, att, då protokollsföringen inom
högsta domstolen borde kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöras af
protokollssekreterare till det antal och med de tjänsteåligganden i öfrigt,
som i promemorian angifvits, intet syntes vara att erinra mot förslaget,
i hvad detsamma anginge tjänstgöringen vid högsta domstolens protokoll,
dock under förutsättning att protokollssekreterarnas indelning till
tjänstgöring ordnades så, att eu protokollssekreterare alltid funnes tillgänglig
för tjänstgöring å ett hvart afl högsta domstolens ruin, där
session påginge.

Jag må härvid endast erinra, att hinder ej möter att uppgöra protokollssekreterarnas
indelning till tjänstgöring så, att berörda förutsättning
uppfylles. 1

1 den underdåniga framställning från t. f. protokollssekreterare och
amanuenser i nedre justitierevisionen, hvilken jag inför Eders Kungl.

Maj:t anmält, framhålles, att mitt förslag beträffande justitierevisionens
kansli komme, om det blefve genomfördt, att mycket kännbart beröra
de t. f. protokollssekreterarna och amanuenserna inom verket, af hvilka
många under lång tid såsom extra ordinarie arbetat i verket i förhoppning
att där omsider kunna vinna ordinarie beställning. Då det
af löneregleringskommittén utarbetade förslag rörande kansliet, med

Ändra hufvudtiteln.

de modifikationer däri som nedre revisionen föreslagit, bättre tillgodosåge
tjänstemännens intressen, och det tillika syntes blifva för verket
gagneligare än mitt förslag, utan att ställa sig afsevärdt dyrare än detta,
uttala framställningens undertecknare den förhoppning, att Eders Kungl.
Maj:t måtte framlägga proposition till Riksdagen i enlighet med kommittéförslaget,
jämkadt på sätt nedre revisionen hemställt. Om så skedde,
skulle också genom lämpliga öfvergångsbestämmelser afskedande af åtskilliga
extra tjänstemän kunna undvikas.

De skäl, som föranledt mig att framlägga mitt förslag angående
kansliets ordnande, har jag redan angifvit. Att detta förslag i jämförelse
med det, som nedre revisionen förordat, är för de nuvarande
tjänstemännen i kansliet o fördelaktigare och att det för vissa af de extra
ordinarie bland dem kan synas hårdt, är väl sannt. Jag har dock icke
funnit dessa förhållanden böra hindra förslagets antagande. Att vid en
mera genomgripande förändring af ett ämbetsverks organisation olägenheter
uppstå för en del af den personal, som vid tiden för öfvergången
till den nya ordningen arbeta i verket, lärer ej kunna undvikas. I nu
föreliggande fall torde böra beaktas den ogynnsamma ställning, hvari de
äldsta bland de extra ordinarie tjänstemännen å kansliet skulle blifva försatta.
I den män det kan blifva möjligt att genom särskilda anordningar
tillgodose dem, lära sådana anordningar icke blifva försummade.

Till förhållandet i kostnadshänseende mellan de särskilda föreliggande
förslagen skall jag återkomma i det följande. I

I den af några reservanter inom nedre justitierevisionen väckta
frågan om förenklingar beträffande högsta domstolens protokoll samt
dess domar och utslag har jag ännu ej direkt uttalat mig. Min ståndpunkt
till frågan lärer dock framgå af hvad jag i andra delar yttrat.
Jag kan ej ansluta mig till de framställda förslagen. Inom högsta domstolen,
hvars ledamöter, på min begäran meddelat mig sin mening jämväl
i denna fråga, hafva ej heller förslagen vunnit understöd af mer än
en ledamot. Redan på grund häraf torde de ifrågasatta ändringarna icke
böra genomföras. Mot desamma kunna ock enligt min åsikt anföras
starka skäl. Beträffande dessa skäl ber jag att få åberopa de inom
högsta domstolen mot förslaget afgifna yttrandena (bil. A sid. 168—172).
Äfven om några af förslagsställarna framhållna men af dem säkerligen
öfverskattade fördelar skulle genom förändringarna kunna vinnas — och
måhända äfven en något snabbare expedition af högsta domstolens beslut
—, anser jag dessa fördelar ingalunda uppväga de betydande olägenheter,
som af samma förändringar blefve eu följd.

Andra hufvudtiteln.

[3-1

Kanslipersonalens aflöning.

Protokollssekreterarna och amanuenserna i nedre justitierevisionen
uppbära för närvarande följande aflöningsförmåner:

! 1			Å ordinarie stat.			Å extra	stat.	5. ce a g
		H3 e_. >-3 gK O fcj b cn	w H-> CD 2 % 2 ?f	Summa begvn- nelseaflöning.	Ålders- tillägg	Summa slutaf- löning.	Tj än stg örings-penningar.	W-> CD 2 S B g*	Summa.	imanlagd åtlö-je (utom ålders-tiUftgg).
	Lön.	3 Ot 05 B. g o t4 05 ce	S K c/q B. g a oq QQ	efter 5 år.	letter 10 i är.	tw P ä B • * aq OJ •
1 protokollssekreterare ......	2,500	1,200	300	4,000	500	500	5,000		—	—	4,000
JO » .........				40,000							40,000j
1 amanuens med fullständig
protokollssekreterartjänst-! göling..........................		1,500	300	1,800	__	_	_	300	—	300	2,100
1 2 amanuenser med fullständig											i
\| protokollssekreterartjänst- 1 göling..........................				3,600						600	4,200
! 1 amanuens med viss proto-kollssekreterartj änstgöring 1 5 amanuenser med viss proto-	—	—	—	—	-	—	—	1,800	300	2,100	2,100
kollssekreterartjänstgöring										10,500	10,500
1 amanuens (med vanlig tjänst- i göring)........................... i 13 amanuenser (med vanlig		1,000	-	1,000			—	—	—	—	1,000
tjänstgöring) ..................			''	: 13,000		1				1	13,000
Summa i		j 63,40o\|			13,500	! 76,900

Härtill kommer extra lönetillägg för dem, som enligt gällande föreskrifter
äro därtill berättigade. I

I fråga om protokollssekreterarna erinrar kommittén, att de enligt
gällande stat intaga i aflöningsh anseende en mellanställning mellan första
och andra normalgraderna för tjänstemän hos centrala statsmyndigheter,
samt: att detta enligt de före 1910 års början gällande stater för hofrätterna
var fallet äfven med deras notarier.

Det har nu synts kommittén, som om den aflöning, som bör till -

Protokolis sekreterarna.

Kommittén.

Ändra liufvudtiteln.

[3.] komma protokollssekreterare, borde sättas till enahanda belopp, som enligt
den nya staten för Svea hofrätt tillkommer notarie därstädes, d. v. s.
en begynnelseaflöning af 4,500 kronor, däraf 2,600 kronor i lön, 1,600
kronor i tjänstgör!ngspenningar och 300 kronor i ortstillägg, jämte tre
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 år. Med
anställande af fasta skrifbiträden skulle naturligtvis renskrifningspenningar
för protokollssekreterarna ej vidare ifrågakomma.

Protokollssekreterarna hade i en till kommittén ingifven skrift anhållit,
att kommittén måtte i sitt förslag upptaga för protokollssekreterarna
en begynnelseaflöning af minst 5,000 kronor jämte 3 ålderstilllägg,
hvartdera å 500 kronor.

Nedre revision De ledamöter i nedre revisionen, livilkas mening beträffande revi nens

majon- sionens kansli kommit till uttryck i nedre revisionens utlåtande, hafva
ansett, att högre aflöning än kommittén beräknat borde lämnas protokollssekreterarna.

1 fråga om betydelsen af det arbete, som enligt nedre revisionens
förslag skulle utföras af protokollssekreterarna, framhåller nedre revisionen,
att protokollssekreterarens värf vore för det allmänna afsevärdt viktigare
än hofrättsnotariens, samt att större anspråk beträffande kunskaper,
skicklighet och pålitlighet måste ställas å protokollssekreteraren.
Härutinnan erinras om den stora vikten af noggrannhet vid protokollsföringen
i högsta domstolen och vid expedieringen af Kungl. Maj:ts beslut
samt att sådant arbete som det vid veckomålsmottagningen förekommande
ej ålåge hofrättsnotarierna. Hvad anginge nödvändigheten att
tillse, att kompetenta personer kunde påräknas för protokollssekreterartjänstgöringen,
förefunnes för protokollssekreterarna ingen utsikt till befordran,
under det att hofrättsnotarierna hade möjlighet att gå framåt
till sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie. Dessa omständigheter
borde föranleda till att begynnelselönen för protokollssekreterare
sattes till 5,000 kronor, hvartill skulle kunna komma ålderstillägg i enlighet
med hvad kommittén föreslagit.

Reservanterna Af reservanterna inom nedre revisionen hafva konstituerade revi *

”limen?''1'' sionssekreteraren grefve Hamilton och de, som i allo instämt med honom,
anslutit sig till kommittéförslaget i förevarande punkt, hvaremot konstituerade
revisionssekreteraren Bååth och de, som förenat sig med honom,
förordat en begynnelselön för protokollssekreterarna af 5,000 kronor.

Departements■ Enligt de gamla staterna hafva, såsom kommittén framhållit, pro ejiefen.

tokollssekreterarna såväl som notarierna i rikets hofrätter åtnjutit en af -

Andra hufvudtiteln.

löning, som ställt dem mellan första och andra normalgraden för de
centrala ämbetsverkens tjänstemän. Men aflöningen för dessa båda kategorier
af kansli tjänstemän hos judiciella myndigheter har ej varit densamma;
under det att hofrättsnotarierna före 1909 års lönereglering för
hofrätterna stannade vid en begynnelseaflöning, renskrifningspenningar
inräknade, af 3,600 kronor och en slutaflöning af 4,600 kronor, uppgår
protokollssekreterarnas aflöning, med inräknande af renskrifningspenningar,
till lägst 4,000, högst 5,000 kronor.

l)en skillnad, som sålunda i lönehänseende gjorts mellan protokollssekreterarna
och hofrätternas notarier, torde hafva haft sin grund i
ämbetsgöromålens olika beskaffenhet. Hvad som härvidlag måste hafva
varit bestämmande är det arbete, man vid lönebeloppens fastställande
afsåg för de särskilda tjänstemännen. Förut är nämndt, att man tänkt
sig protokollssekreterarna skola på ett mera verksamt sätt än sedermera
blifvit fallet lämna revisionssekreterarna biträde vid målens beredning.
Häri låg en anledning att sätta protokollssekreterarnas löner något högre
än hofrättsnotariernas. Då nu icke ifrågasättes att tilldela protokollssekreterarna
arbete af nämnda slag, har berörda anledning att beträffande
aflöningen skilja mellan dem och notarierna i hofrätterna bortfallit. Hvad
nedre revisionen anfört om större anspråk, som i vissa hänseenden måste
ställas å protokollssekreterarna, och om dessas saknad af befordringsmöjlighet
s}7nes mig ej heller, frånsedt hvad som nämnts om veckomålsbestyren,
utgöra tillräckligt skäl att frångå kommitténs förslag, som
innebär, att protokollssekreterarnas löner skulle blifva lika med de på ny
stat uppförda hofrättsnotariernas. Jag anhåller därför att få tillstyrka
detta förslag, allenast med sådan afvikelse att den protokollssekreterare,
som af Kung]. Maj:t förordnas att biträda vid mottagning af veckomål,
tillägges ett särskildt arfvode åt 500 kronor årligen. Att biträda vid
veckomålsmottagningarna är onekligen ett arbete af den mera kvalificerade
och därför mera kräfvande art att, om det ålägges eu protokollssekreterare
ej blott för enstaka veckor under året utan såsom stadigvarande
syssla under viss tid, denne protokollssekreterare rättvisligen
bör för sådan tid uppbära en något förhöjd aflöning. Det särskilda
arfvodet torde böra få åtnjutas under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

Beträffande amanuenserna i nedre justitierevisionen råder det säregna
förhållande, att för hvarje särskild amanuensbefattning aflöningen
bestämts till visst belopp; de 17 amanuenser, som erhålla aflöning, helt
eller hufvudsakligen, å ordinarie stat, äro i staten uppförda på samma

Ändra hufvudtiteln.

sätt som ordinarie ämbetsmän, hvar med sin aflöning-, och äfven för hvar och
en af de öfriga 6 amanuenserna, hvilka uppbära hela sin aflöning å extra
stat, har aflöningsbeloppet blifvit vid befattningarnas inrättande fastställdt.

Anledning att bibehålla detta system torde ej finnas, utan man
synes böra tillämpa det eljest vanliga sättet för amanuensarfvodens upptagande
i ämbetsverkens stater, eller att de medel, som till sådana arfvoden
erfordras, sammanföras med belopp för en del andra ändamål till
en summa, som i staten uppföres utan angifvande af någon fördelning.

Jag kommer då till frågan, huru stort belopp bör beräknas för
hvar och en af de 12 amanuenser, som enligt mitt förslag skulle tjänstgöra
å kansliet. Härvid ber jag att först få erinra om det yttrande angående
amanuensernas i de centrala ämbetsverken aflöningsförhållanden,
som chefen för finansdepartementet den 15 mars 1907 afgaf inför Eders
Kungl. Magt vid framläggande af förslag till lönereglering för statskontoret.
De i detta yttrande angifna grunder hafva tillämpats såväl
vid denna lönereglering som vid därefter genomförda löneregleringar förandra
ämbetsverk. Anförandet innehöll hufvudsakligen:

Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och. under förutsättning af
en normal daglig arbetstid af 4 timmar — tid för hemarbete inberäknad
—, syntes såsom regel arfvode för amanuenstjänst icke böra beräknas
lägre än till 1,200 kronor för år. Om befattningen vore jämförelsevis
mera kräfvande eller tjänstetiden längre än 4 timmar, vore dock uppenbart,
att ett arfvodesbelopp af 1,200 kronor icke kunde anses tillräckligt;
under dylika förhållanden hade ett arfvode af 1,500 kronor ansetts
skäligt. Tydligt vore äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste
blifva beroende jämväl af tilloppet af sökande till ämbetsverken och möjligheten
att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att beträffande ifrågavarande befattningar på förhand fastställa
ålderstillägg, att utgå med tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar
gällande grunder, vore icke med amanuensbefattningarnas natur
förenligt. Däremot syntes intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande
befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde
sig däraf förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfvades,
höja arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande
slag förenades på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen
för första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor —
en dylik förhöjning af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden
och ifall arbetstiden som regel icke ginge utöfver hvad som ofvan blifvit
förutsatt såsom den regelmässiga, böra stanna vid 2,000 kronor.

Ändra hufvudtiteln.

Vid sjukdom, där denna icke öfverskrede viss tid, exempelvis ett
år, borde amanuenserna tillerkännas rätt att bibehålla en del af deras
arfvode, hvilken del lämpligen syntes böra bestämmas till två tredjedelar
däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan tjänsteman meddeladt
förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie innehafvares
semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock naturligtvis med
den inskränkning, som kunde föranledas däraf, att den tjänstledige
pröfvades böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens, som
åtnjöte ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot böra vara
pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordrades för amanuensbefattningens
skötande eller eljest pröfvades skäligt.

Likaså vore önskvärd t och billigt, att åt ifrågavarande tjänstemän,
hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid, innan de erhölle
fast arfvode, som regel bereddes tillfälle till någon tids ledighet under
hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af arfvodet.
Dock måste naturligtvis alltid en dylik förmån blifva beroende däraf,
huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte, äfvensom
däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie tjänstemän
ändock kunde på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift
i dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför endast
böra erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där
så funnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande
tjänstemän med rätt för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.

Hvad anginge den tid, under hvilken sådan ledighet borde ifrågakomma,
borde detta i viss mån bero af befattningens beskaffenhet.
Såsom regel syntes densamma dock, med hänsyn därtill att första gradens
tjänsteman endast ägde rätt att åtnjuta en månads semester, lämpligen
böra begränsas till två å tre veckor, med iakttagande att, därest samma
tjänsteman innehade mer än en befattning af ifrågavarande slag, ledigheten
vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlädes till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjöte
ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning, borde åtminstone
i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig
sådan funnes att tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen
mot den aflöning, hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode
för sådan befattning, som vore i fråga.

Den af chefen för finansdepartementet sålunda framlagda plan för
amanuensbefattningarnas anordnande vid de centrala ämbetsverken synes
böra i det väsentliga följas äfven då nu nedre revisionens kansli skall
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sarnl. 1 Afd. 7

Andra liufvudtifeln.

[3.] omorganiseras. Endast den afvikelse tror jag böra föreslås, att, med
hänsyn till arten af tjänstgöringen i nedre revisionen och angelägenheten
att till amauuensbefattningarna därstädes erhålla väl kvalificerade jurister,
begynnelsearfvodet icke i något fall bör sättas lägre än till 1,500 kronor.
Från detta belopp skulle det kunna stiga till 2,000 kronor och under
särskilda förhållanden, såsom då amanuens under ovanligt lång tid träget
tjänstgjort i nedre revisionen, till ett ännu något högre belopp.

Vid beräknande af kostnaderna för amanuensbefattningarnas anordnande
efter berörda plan har i allmänhet förfarits så, att för hvarje
amanuens beräknats dels för hans eget arfvode ett medelbelopp för år
af 1,800 kronor och dels för uppehållande af amanuensbefattningen under
innehafvarens sjukdom och semester samt då han innehar förordnande
att bestrida ordinarie tjänst under den ordinarie tjänstemannens semester
och tjänstledighet, ett medelbelopp af 450 kronor för år.

Dessa beräkningar torde icke utan vissa jämkningar kunna tillämpas
i fråga om nedre justitierevisionen. Å ena sidan lärer, då samtliga
amanuenserna skulle få uppbära en begynnelseaflöning af 1,500 kronor,
medeltalet för arfvoden åt dem böra höjas till 1,900 kronor. Antagligt
är dessutom, att under första tiden efter löneregleringens genomförande
de flesta, kanske alla de nya amanuensplatserna blifva besatta med nuvarande
amanuenser, till hvilkas redan gångna tjänstetid i nedre revisionen
hänsyn skäligen måste tagas vid bestämmande af begynnelseaflöningen
å de nya tjänsterna. Men å andra sidan torde fåtalet af de semestervikariat,
för hvilka de nya amanuenserna komma att anlitas, det för
amanuensbefattningarnas uppehållande under sådana vikariat och vid
andra tillfällen beräknade belopp af 450 kronor kunna minskas till 300
kronor. För hvarje amanuens skulle sålunda erfordras tillhopa 2,200
kronor och för alla 12 en summa af 26,400 kronor.

Skrif- För de skrifbiträden, löneregleringskommittén upptagit å den af

biträdena, kommittén föreslagna staten för nedre revisionen, har kommittén uppfört
enahanda aflöningsförmåner, som vid nästlidna års riksdag bestämdes
för ett skrifbiträde hos fångvårdsstyrelsen. Med hänsyn till Riksdagens
beslut angående detta skrifbiträde anser jag också, att samma aflöning,
som tillerkändes henne, bör fastställas för de 12 skrifbiträden, hvilka enligt
mitt förslag skulle anställas i nedre revisionen. En hvar af dem skulle
alltså få uppbära en aflöning af 1,200 kronor, däraf 600 kronor i lön,
450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, hvartill
skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor,
efter 5 och 10 år.

Ändra hufvudtiteln.

Registratorskontoret.

Å registratorskontoret äro nu anställda: å ordinarie stat en registrator
ocli en kanslist, å extra stat ett arbetsbiträde.

Aflöningen utgör

för registratorn: lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar 500
kronor, tillhopa 3,500 kronor, jämte två ålderstillägg till lönen, hvarje
å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år;

för kanslisten: lön 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200
kronor, tillhopa 2,700 kronor, jämte enahanda ålderstillägg som för
registratorn; samt

för arbetsbiträdet: 2,700 kronor.

Att registratorns tjänstgöringspenningar satts så lågt som till 500
kronor, beror därpå, att han i lösen för diariebevis och afskrifter åtnjuter
sportler, hvilka vid löneregleringen år 1876 beräknats till omkring 1,500
kronor, så att han då antogs få en begynnelselön af 5,000 kronor.
Under årens lopp har emellertid sportelinkomsten å tjänsten ökats; den
kan, enligt vunnen upplysning, nu skattas, till omkring 3,000 kronor,
förutom stämpelförsäljningsprovision å omkring 500 kronor.

Angående tillkomsten af biträdesbefattningen må erinras om följande:

Till följd af bestämmelserna i lagen den 14 juni 1901 om ändring
i vissa delar af rättegångsbalken inträdde en väsentlig ökning i göromålen
å registratorskontoret, beroende hufvudsakligen därpå, att skriftväxlingen
i revisionssaker, hvilken förr till största delen ägde rum vid
förhör i nedre revisionen, numera så godt som uteslutande sker genom
handlingars inlämnande till registratorn, att det förut använda s. k.
remissförfarandet i besvärsmål omlagts till kommunikationer samt att
från hofrätterna till registratorn i nedre revisionen öfverflyttats mottagande
af och redovisning för revisionsskillingar.

Med anledning af denna ökning i arbetsbördan å registratorskontoret
föreslog Kungl. Maj:t vid 1902 års riksdag anställande å ordinarie
stat af en ny kanslist med samma aflöning som den förutvarande.

Riksdagen fann det icke kunna undvikas, att ytterligare arbetsbiträde
anställdes å registratorskontoret, men, enär tillräcklig erfarenhet
ännu icke vunnits om den verkan uti ifrågavarande afseende, som berörda
lagändringar i verkligheten komme att medföra, ansåg Riksdagen

Ändra hufvudtiteln.

det ej lämpligt att redan då inrätta en ny ordinarie befattning, utan
anvisade allenast å extra stat 2,700 kronor till bestridande af de utgifter
för anställande af ytterligare ett arbetsbiträde å registratorskontoret,
som föranleddes af tillämpning af den nya lagstiftningen.

I nästföljande statsverksproposition, af år 1903, yttrades, att erfarenbeten
väl redan visat, att behofvet af ett andra biträde å registratorskontoret
otvifvelaktigt komme att blifva konstant, men, då frågan
om reglering af löneförhållandena vid statens ämbetsverk vore föremål
för utredning af löneregleringskommittén, ansågs förslag om ifrågavarande
befattnings öfverflyttande å ordinarie stat icke då böra framställas, utan
gjordes endast hemställan om anvisande å extra stat af 2,700 kronor
till aflönande af ett biträde å registratorskontoret. Denna hemställan
bifölls af Riksdagen, och jämväl under de följande åren har samma
beslut fattats.

I en löneregleringskommittén tillhandakommen promemoria hafva
nu registratorn och kanslisten lämnat upplysning beträffande omfattningen
af arbetet å registratorskontoret, såsom förhållandena numera
utvecklat sig. De framhålla, att stegring i arbetsmängden inträdt ej
blott i anledning af 1901 års lagändring utan äfven i följd däraf att
de inkommande målens antal varit stadigt stigande, och erinra, att, i
motsats till förhållandet i hofrätterna, svarande och förklarande parter
hos Ivungl. Maj:t ej äro skyldiga att lösa Kungl. Maj:ts domar och
utslag, hvilket medfört, att registratorn fått att ombesörja en mängd
expeditioner, som på begäran utlämnas åt dessa parter. Arbetstiden å
tjänsterummet uppgifves, för registratorn till 7—9 timmar, för kanslisten
till 6 timmar och för arbetsbiträdet till 4 å 4 x/„ timmar dagligen.
Dessutom säges registratorn hafva ganska mycket hemarbete och jämväl
söndagsarbete samt kanslisten under en kortare tid af året hemarbete
ett par timmar om dagen. Trots den långa dagliga arbetstiden för
registratorn kan — uppgifves det — denne icke ens tillnärmelsevis
fullgöra alla sina åligganden enligt ämbetsverkets instruktion, utan en
stor del däraf har måst öfvertagas af kanslisten.

På grund af hvad de sålunda anfört hafva registratorn och kanslisten
ansett nödvändigt, att registratorsgöromålen och ansvaret för desamma
fördelas å två tjänstemän, samt fördenskull hemställt, att å registratorskontoret
måtte anställas två registratorer jämte en kanslist.

I fråga om fördelningen af göromålen mellan dessa tjänstemän
hafva registratorn och kanslisten framlagt ett detaljeradt förslag, enligt
hvilket den ene registratorn skulle företrädesvis behandla revisionssaker

Ändra hufvudtiteln.

samt ombesörja verkets ekonomiska angelägenheter, den andre registratorn
företrädesvis behandla besvärsmål och ansökningsärenden samt kanslisten
ombesörja lottning af mål, upplägga rotlar och göra vissa anteckningar
i desamma, hafva vård om handlingarna i afgjorda mål m. m.

Det arbete, som nu utföres af registratorn och kanslisten samt det
å registratorskontoret anställda extra biträdet, har synts kommittén vara
af sådan omfattning att det måste anses fullt sysselsätta två personer
under en arbetstid af minst sex timmar hvarje söckendag, äfven med
fortfarande anlitande af biträdeshjälp. Större delen af ifrågavarande
göromål vore dessutom — erinrar kommittén — af sådan beskaffenhet
att de borde utföras af personer, som kunde under längre tidsföljd
oafbrutet ägna sig däråt.

Likasom vid den år 1909 vidtagna regleringen af löneförhållandena
m. m. vid Svea hofrätt det befanns nödigt att inrätta ytterligare en
aktuarie^]’änst därstädes, håller alltså kommittén före, att inom nedre
justitierevisionen göromålen å registratorskontoret böra fördelas mellan
två på ordinarie stat uppförda registratorer, med biträde af en extra
ordinarie tjänsteman.

Aflöningen till de två registratorerna föreslår kommittén till enahanda
belopp, som kunde varda stadgadt för protokollssekreterarna,
hvaremot, vid det förhållande att en ny ytterligare registrator borde
kunna ägna sig än mera åt tjänsten än som skäligen kunde begäras af
den nu anställde, lägre aflönade kanslisten, det nuvarande extra biträdet
med en aflöning af 2,700 kronor synes kommittén utan olägenhet kunna
utbytas mot en amanuens.

De båda registratorerna skulle alltså hvardera erhålla en aflöning
af 4,500 kronor med 3 ålderstillägg, hvarje å 500 kronor.

Den nuvarande ende registratorn uppbär, såsom jag nämnt, extra
inkomster, bestående dels af stämpelprovision och dels af expeditionslösen.

Beträffande stämpelprovisionen finner kommittén, att, efter vidtagna
ändringar i stämpelförfattningen, densamma numera finge anses
utgöra allenast skälig godtgörelse för det med stämpelförsäljningen
förenade bestyr och ansvar. I hvarje fall anser kommittén sig ej äga
anledning att härutinnan föreslå någon ändring i hvad nedre revisionen
angår.

I fråga om expeditionslösens utbytande mot stämpelafgift erinrar
kommittén, hurusom vid senaste lönereglering för nedre justitierevisionen
dylik lösen inskränktes till de expeditioner, som part ej är pliktig lösa
utan erhåller på egen begäran. Det steg mot afskaffandet af expeditions -

[3.]

Kommittén.

Ändra hufvudtiteln.

[3.]

Skiljaktig
mening inom
kommittén.

Nedre

revisionen.

lösen, som då togs, synes kommittén nu, i likhet med hvad kommittén
hemställt i sammanhang med förslaget till den nya löneregleringen för
rikets hofrätter, böra fullföljas i afseende å nedre justitierevisionen.
Kommittén håller nämligen före, att det arbete, som i nedre revisionen
ännu betalas med lösen, är af beskaffenhet att böra hänföras till de
tjänsteåligganden, som skola fullgöras mot aflöning å stat.

Kommittén hemställer alltså, att den ännu vid nedre justitierevisionen
kvarstående expeditionslösen måtte upphöra och utbytas mot
stämpel till motsvarande belopp.

Vid bifall till detta förslag måste naturligtvis — erinrar kommittén
— renskrifningskostnad och öfriga med ifrågavarande expeditioner
förenade kostnader, såsom för papper och blankettryck, bestridas
af till ämbetsverkets förfogande ställda statsmedel.

Häradshöfdingen AV arm ark har för sin del beträffande registrator^-kontoret uttalat en mening, hufvudsakligen öfverensstämmande med den
af nedre revisionens majoritet omfattade, för hvilken jag strax skall
redogöra.

Den meningsskiljaktighet i fråga om kansliets ordnande, som
yppat sig inom nedre revisionen, berör så till vida äfven registratorskontoret
som reservanterna vilja till denna afdelning af expeditionen
öfverflytta en stor del af kansliets nuvarande åligganden.

Majoriteten, som icke ifrågasätter någon väsentlig ändring i det
arbete, som utföras å registratorskontoret, finner, i likhet med kommittén,
det vara nödigt att inrätta ytterligare en registrator stjänst, men håller
före, dels att de af kommittén föreslagna löneförmånerna för registratorerna
äro alldeles otillräckliga, dels ock att behofvet af arbetskrafter
å registratorskontoret kräfver anställande därstädes af en ordinarie
tjänsteman i stället för den amanuens, som af kommittén föreslagits.

Nedre revisionen anser sig böra kraftigt framhålla angelägenheten
häraf, att samtliga ämbets- och tjänstemännen å registratorskontoret
innehafva tillräckliga kvalifikationer för ett tillfredsställande utförande
af de där förekommande viktiga göromålen. Arbetet å registratorskontoret
motsvarar — erinrar nedre revisionen — till sin art det,
som i Svea hofrätt åligger sekreteraren, aktuarierna och arkivarien,
dock att registratorn ytterligare har en del bestyr. Nedre revisionen
säger sig äfven kunna vitsorda, att registratorns verksamhet
i en omfattning, som säkerligen saknade motstycke i något annat
ämbetsverk, toges i anspråk af allmänheten genom oupphörliga

Ändra hufvudtitelc.

framställningar om hvarjehanda upplysningar. Ett äfven helt obetydligt
misstag eller förbiseende, till exempel vid ett måls diarieföring
eller registrering eller beträffande antecknandet om gemenskap mellan
olika mål, kunde förorsaka såväl högsta domstolens ledamöter som
revisionssekreterarna mycket onödigt arbete samt i allt fall bereda
vederbörande part rättsförlust och äfven annan skada. Om tillräckligt
kvalificerade personer skulle finnas villiga att mottaga befattning
å registratorskontoret samt förty ägna hela sin arbetskraft åt arbetet
där — hvilket torde vara nödvändigt, ifall ej personalens antal skulle
högst afsevärdt ökas — med utsikt att först vid ålder af kanske närmare
femtio år vinna befordran till registrator, kräfdes det med nödvändighet,
jämte en ej för obetydlig aflöning redan under den första tjänstgöringstiden,
att befordran lainde väntas till befattning, förenad med fullt tillräckliga
inkomster.

Hvad beträffar registratorerna och deras aflöning böra de, enligt
nedre revisionens åsikt, komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner,
som i allmänhet tillkomme eu andra gradens tjänsteman, dock att den
af dem, som finge att ombesörja verkets ekonomi och uppbörd samt
andra verkets allmänna angelägenheter och som torde böra benämnas
förste registrator, lämpligen genom ett särskildt arfvode å 500 kronor
borde ersättas för de honom sålunda åliggande, synnerligen ansvarsfulla
uppgifter. Bestyret med rekvirerandet och utbetalningen af justitierådens,
revisionssekreterarnas, tjänstemännens, skrifbiträdenas och vaktmästarnas
aflöningar, handhafvandet af expensmedlen samt uppbörden
och redovisningen af inflytande revisionsskillingar, de senare årligen
uppgående till sammanlagdt belopp af emellan 80,000 och 90,000 kronor,
kräfde såväl mycket arbete som ock den yttersta ordentlighet, och äfven
det ansvar, hvilket vore förenadt med handhafvandet af så stora penningsummor,
som de åt denne registrator anförtrodda, borde tagas i beräkning,
då det gällde att bestämma hans löneförmåner. Han komme ock
att, i likhet med den nuvarande registratorn, utföra åtskilligt arbete,
som i hofrätterna ålåge sekreteraren, och, därest icke någon af nedre
revisionens ledamöter erhölle den omedelbara tillsynen öfver verket,
måste förste registratorns biträde i afsevärd omfattning påkallas af den
person, som skulle utöfva berörda tillsyn.

Beträffande önskvärdheten af ytterligare en ordinarie tjänsteman
å registratorskontoret vitsordar nedre revisionen, att det visat sig svårt
att med den nu anställda personalen tillfredsställande sköta ärendena,
hvilka under de senare åren alltjämt ökats. Såväl år 1909 som år 1910
hade ock varit nödvändigt att åt någon amanuens eller tidtals en extra

Ändra hufvudtiteln.

[3.] ordinarie kanslist uppdraga utförandet af en del arbete ,där. Af den
tjänsteman, som, jämte de båda registratorerna, blefve anställd å registratorskontoret,
måste alltså kräfvas mera arbete än nu kunde fordras
af det där anställda biträdet, hvilken man med hänsyn till dels den låga
aflöningen dels ock den ringa utsikten till befordran ej kunnat ålägga
längre daglig arbetstid än 4 till 4 V2 timmar. Denna''arbetstid syntes
för ifrågavarande tjänsteman ovillkorligen böra sättas till 6 timmar, enär
eljest torde med visshet behöfvas anställande af ytterligare en tjänsteman
å registratorskontoret, hvilket borde böra undvikas, enär man där
kunde vänta långt mera gagn af ett biträde, som under hela dagen vore
till hands, än af två eller till och med flera, som infunne sig blott för
några timmar. Med hänsyn till den dagliga arbetstid, som sålunda
borde åligga ifrågavarande tjänsteman, hvilken komme att utföra, bland
annat, de eljest en arkivarie tillkommande göromål, och enär hans befattning
icke under några omständigheter kunde anses tillfällig utan,
efter hvad erfarenheten visade, påkallades af ett konstant behof, anser
nedre revisionen, att denne tjänsteman, som lämpligen torde benämnas
kanslist, borde erhålla fullmakt samt enahanda aflöning som i allmänhet
tillkomme en första gradens tjänsteman. Han borde vara skyldig att
vid behof sköta registratorstjänst.

Departements- För hvad reservanterna i nedre revisionen anfört angående den

cbefen. för genomförande af deras organisationsförslag erforderliga personalen
å registratorskontoret behöfver jag ej här redogöra; endast det må
nämnas, att för de två registratorer, i hvilkas uppgift skulle ingå att
besörja de göromål, nedre revisionens majoritet afsett för de i dess
förslag upptagna registratorer, reservanterna föreslagit aflöning lika
med andra gradens tjänstemäns, eller sålunda en begynnelselön af 5,800
kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Då jag, i likhet med kommittén och nedre justitierevisionens
majoritet, icke vill föreslå någon ändring i fråga om de registratorskontoret
åliggande göromål, har jag vid öfvervägande, hvilka arbetskrafter
böra afses för registratorskontoret, att utgå från nu rådande
förhållanden beträffande dess arbetsbörda. Den utredning om dessa
förhållanden, som blifvit förebragt, synes mig otvetydigt gifva vid handen,
såväl att två registratorstjänster böra finnas som ock att det icke
kan vara lämpligt att jämte de två registratorerna anställa endast en
amanuens. Åt den nuvarande kanslisten har redan nu måst uppdragas
arbete, som egentligen tillhör registratorn, och dessa två ordinarie

Ändra hufvudtiteln.

tjänstemän jämte det å extra stat uppförda biträdet äro i tjänsten sysselsatta
så lång tid dagligen att deras arbete sammanlagdt fullt motsvarar
hvad som fordras af 3 ordinarie tjänstemän. Tidtals har ju ännu ett
extra biträde måst förordnas. Skola fortfarande ej å registratorskontoret
vara tjänstgörande mer än två ordinarie tjänstemän, skall säkerligen,
såsom nedre revisionen erinrat, anställandet där af flera amanuenser
blifva erforderligt — en anordning, som, ur synpunkten af likformighet
och system i arbetet, ej lärer vara att förorda. Jag måste sålunda hemställa,
att den ordinarie personalen å registratorskontoret må få bestå af
2 registratorer samt en kanslist, och tillåter mig härvid erinra, att
inrättandet af en tredje ordinarie tjänst af Kungl. Maj:t föreslagits
redan 1902, men icke då blef verklighet, emedan erfarenheten om det
inflytande, 1901 års fullföljdslagstiftning komme att utöfva till ökning
af registratorskontorets arbetsbörda, ännu icke ansågs tillräcklig. Att den
betydliga ökning i arbetet, som inträdde redan under första tiden af
den nya lagens tillämpning, är af konstant natur, är numera uppenbart,
och därtill har kommit den nästan oafbrutet fortgående stegringen af
antalet inkommande mål, hvilken stegring naturligtvis äfven öfvar
inverkan på arbetskvantiteten å registratorskontoret.

Att kanslisten bör i lönehänseende jämnställas med tjänstemän i
första lönegraden vid centrala ämbetsverk, torde vara gifvet; han skulle
alltså uppbära en aflöning af lägst 4,000 kronor, högst 5,500 kronor.

Mellan de två blifvande registratorerna bör, synes mig, skillnad
i fråga om aflöningen göras. Den af dem, hvars tjänst komme att
nämast motsvara den nuvarande registratorsbefattningen och hvars innehafvare
enligt nedre revisionens förslag torde böra benämnas förste registrator,
skulle nämligen, såsom nedre revisionen jämväl framhållit, få att
ombesörja en del särskilda, maktpåliggande och ansvarsfulla bestyr, med
hvilka den andra registratorn ej skulle hafva någon befattning. För
att å förste registratorstjänsten erhålla fullt lämplig person lärer vara
nödigt, att honom bestås eu aflöning, icke allt för mycket understigande
den inkomst, nuvarande registratorstjänsten lämnar. Efter hvad jag
förut nämnt, uppgår denna inkomst, om däri inräknas sportler, nämligen
3,000 kronor expeditionslösen och 500 kronor stämpelförsäljningsprovision,
till lägst 7,000, högst 8,000 kronor. Af sportlerna skulle
expeditionslösen upphöra, men stämpelprovisionen fortfarande tillkomma
■ ämbetsmannen. Då emellertid 2 registratorer komme att få dela provisionsbeloppet
500 kronor, kan blott hälften däraf eller 250 kronor beräknas
komma en hvar af dem till godo. Förste registratorn har sålunda ej
att påräkna större extra inkomst af tjänsten än 250 kronor. För att,
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 8

Andra hufvudtiteln.

med endast denna sportelinkomst, den blifvande förste registratorn skulle
nå samma inkomst som den nuvarande registratorn, skulle erfordras,
att hans begynnelseaflöning bestämdes till 6,750 kronor och slutaflöningen
till 7,750 kronor. Så höga lönesatser anser jag mig dock ej
kunna föreslå, utan inskränker mig till att hemställa om samma aflöning
som för tjänstemän i andra lönegraden vid centrala verk. Sådan aflöning
— börjande med 5,800 kronor och, med 2 ålderstillägg, stigande till
6,800 kronor — torde vara den minsta, som kan ifrågasättas utan risk,
att svårighet skall möta att få platsen besatt med person, som fyller
de anspråk, tjänstgöringen kräfver. Med dessa lönesatser skulle också
förste registratorns inkomst af tjänsten blott föga komma att öfverstiga
hvad som vid 1876 års reglering ansågs vara skälig löneinkomst för
nedre revisionens registrator. Och, såsom nedre revisionen erinrat,
måste fasthållas, att registratorns i nedre revisionen göromål äro vida
mera omfattande än t. ex. en aktuaries i Svea hofrätt.

I fråga om den andre registratorns aflöning förenar jag mig däremot
med kommittén; denne registrator synes mig blifva skäligen ersatt
med den aflöning, en protokollssekreterare skulle bekomma, jämte den
stämpelprovision, som skulle å honom belöpa.

Mitt förslag är alltså, att i staten uppföres aflöning:

för en förste registrator med 5,800 kronor, hvaraf 3,600 kronor
i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg,
hvartill skulle kunna komma 2 ålderstillägg, hvarje å 500
kronor, efter resp. 5 och 10 år;

för en registrator med 4,500 kronor, hvaraf 2,600 kronor i lön,
1,600 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg,
hvartill skulle kunna komma 3 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
efter resp. 5, 10 och 15 år; samt

för en kanslist med 4,000 kronor, hvaraf 2,200 kronor i lön, 1,500
kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, hvartill
skulle kunna komma enahanda ålderstillägg som för registratorn.

Att jag biträder löneregleringskommitténs förslag, att expeditionslösen
ej vidare skulle utgå till tjänstemän i nedre justitierevisionen,
framgår af hvad jag redan yttrat; detta förslag innebär ett fullföljande
af hvad som iakttagits vid löneregleringar för andra verk. I afseende
härå bör jag dock erinra, att frågan om de ändringar i förordningarna
om expeditionslösen och om stämpelafgiften, som den ändrade anordningen
vid såväl nedre revisionen som öfriga ifrågavarande verk förutsätter,
måhända icke kan blifva afgjord, innan den nya lönestaten för

Ändra hufvudtiteln.

nedre revisionen den 1 januari 1912 skulle träda i kraft. Inträffar [3.]
detta, bör, såsom skett beträffande hofrätterna, meddelas bestämmelse,
att expeditionslösen, som efter 1912 års ingång tillkommer tjänsteman
i nedre revisionen, ej må af honom behållas utan skall till statsverket
redovisas.

Vaktmästare.

Hos nedre justitierevisionen äro anställda 5 ordinarie vaktmästare,
hvilka hvardera åtnjuta en aflöning å stat till belopp af 800 kronor,
däraf 500 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill
kan komma ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter fem år. Därjämte
åtnjuta vaktmästarna s. k. kallelsepenningar1, enligt deras egen
uppgift utgörande omkring 100 kronor om året för en hvar af dem.

En af vaktmästarna — den, som skall motsvara förste vaktmästaren i
andra verk — har dessutom tills vidare bostadsförmån.

Någon ändring af antalet vaktmästare är ej af kommittén ifrågasatt. Kommittén.
En af dem har af kommittén uppförts såsom förste vaktmästare, i
likhet med hvad som plägat ske vid ämbetsverk med flera vaktmästare.

Vaktmästarnas aflöning har kommittén funnit böra bestämmas till
enahanda belopp som vid 1910 års riksdag fastställdes för fångvårdsstyrelsens
vaktmästare.

Beträffande kallelsepenningarna har kommittén yttrat, att, då anledning
ej tordes saknas för det antagande, att vid förändradt sätt för
utgifvande af högsta domstolens domar denna ersättning inom den
närmare tiden komme att försvinna, kommittén ansett desamma nu
ej böra föranleda vidare framställning eller yttrande från kommitténs
sida än ett uttryckligt betonande, att kallelsepenningarnas försvinnande
icke må framdeles få åberopas till stöd för anspråk från vaktmästarpersonalen
i nedre justitierevisionen på förhöjning af aflöning å stat utöfver
hvad vid nu förestående lönereglering kunde varda bestämdt eller på
någon som helst annan ersättning af statsmedel.

Kommittén har sålunda hemställt, att å nedre revisionens stat må
uppföras:

en förste vaktmästare med aflöning af 1,500 kronor, däraf 900
kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i

1 Ang. arten och beloppet af denna ersättning se kommittébetänkandet, sid. 62.

Ändra hufvudtiteln.

[3.] ortstillägg, hvartill efter 5 år skulle kunna komma ett ålderstillägg med
100 kronor; samt

4 vaktmästare, hvar och en med en aflöning af 1,200 kronor, däraf
700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor
i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma 2 ålderstillägg, hvartdera å
100 kronor efter 5 och 10 år.

Därjämte skulle i staten intagas bestämmelse, att, därest vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afgå
100 kronor årligen.

Nedre revi- . Mot hvad kommittén föreslagit beträffande vaktmästarna har nedre
stonen. revisionen ej haft något att erinra.

Departements- Äfven jag biträder kommitténs förslag i denna del; och anhåller
chefen, j a g att i likhet med kommittén få betona kallelsepenningarnas egenskap
af en vaktmästarna allenast tills vidare tillkommande förmån.

Sedan 1906 års statsrevisorer anmärkt, att de vid granskning af
departementens och de centrala ämbetsverkens räkenskaper funnit, att
särskilda kostnader utgått för göromål, som skäligen bort af verkens
vaktmästare utan ersättning bestridas, såsom för eldning, för hembärande
af handlingar och böcker, för hysning och skötsel af flagga med flera
dylika bestyr, och revisorerna i anledning häraf ifrågasatt, huruvida icke
allmänna bestämmelser borde utfärdas angående de tjänsteåligganden, som
i regeln borde tillkomma vaktmästarna, har Riksdagen, i samband med
att ny stat nästlidna år fastställdes för fångvårdsstyrelsen, framhållit
önskvärdheten af att denna fråga, i hvad den afser fångvårdsstyrelsens
vaktmästare, blefve vid utfärdande af ny instruktion för styrelsen af
Eders Kungl. Maj:t tagen under ompröfning.

Frågan blef ock beaktad, då Eders Kungl. Maj:t den 16 december
1910, i samband med att ny instruktion för fångvårdsstyrelsen utfärdades,
i särskildt nådigt bref till styrelsen meddelade, bland annat, bestämmelser
om de hos styrelsen anställda vaktmästares skyldigheter. Därvid
stadgades, att å fångvårdsstyrelsens stat uppförd vaktmästare skulle
vara skyldig att å den tid hvarje dag, öfverdirektören med iakttagande
af meddelade föreskrifter rörande längden af arbetstiden å tjänsterummet
bestämde, uppvakta hos styrelsen, med åligganden därjämte att under
samma tid samt jämväl omedelbart före och efter densamma tillhandagå
med fortskaffande inom hufvudstaden af post, handlingar och dylikt samt

Ändra htifvudtiteln.

utom verket utföra andra uppdrag, som lämpligen kunde honom för
verkets räkning åläggas, samt att; därest bostad åt vaktmästare funnes i
samband med styrelsens ämbetslokal beredd, den af vaktmästarna, som
styrelsen bestämde, skulle mot i stat fastställdt afdrag å aflöningen vara
där boende, med skyldighet att å tider, då arbete i lokalen ej påginge,
hafva tillsyn öfver lokalen samt att vaka öfver att eldning, städning och
rengöring däri verkställdes i behörig ordning och med iakttagande af
nödig varsamhet äfvensom att utföra eller ombesörja andra bestyr med
afseende å lokalen.

Hvad sålunda uttryckligen bestämts i afseende å fångvårdsstyrelsens
vaktmästare lärer stå i öfverensstämmelse med hvad som anses gälla
för vaktmästare i allmänhet i ämbetsverken, och det torde vara lämpligt,
att dessa vaktmästarpersonalens skyldigheter blifva, på sätt som skett
i samband med utfärdandet af fångvårdsstyrelsens instruktion, fastslagna,
då nya instruktioner utfärdas för andra nyreglerade verk.

Anslag till amanuenser, vikariatsersättning ar m. m.

För dylika ändamål har kommittén i sitt förslag till stat uppfört
ett belopp af 25,000 kronor. Däraf beräknar kommittén:

för 4 amanuenser, 2,250 kronor för hvarje...................kronor 9,000: —

till ersättning åt vikarier under den å ordinarie stat upptagna
personalens semester............................................. » 8,600: —

för tillfällig renskrifning och därmed jämförligt arbete )> 5,000: —

till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och

extra ordinarie vaktmästare.............................. »_2,400:

Summa kronor 25,000: —

Hvad angår det för amanuenser erforderliga belopp, skulle enligt
mitt förslag för hvar och en af 12 amanuenser beräknas 2,200 kronor
eller sålunda för dem alla 26,400 kronor.

Det af kommittén utförda belopp till vikariatsersättningar afser
sådan godtgörelse under semester för en hvar revisionssekreterare under
I1/* månad samt för hvarje protokollssekreterare, registrator och skrifbiträde
under 1 månad. Godtgörelsens belopp har beräknats lika med
tjänstgöringspenningarna å de särskilda befattningarna, med undantag
dock för skrifbiträdenas platser. För uppehållande af sådan tjänst har
af kommittén beräknats 75 kronor för månad.

Då jag föreslagit, att semester skulle beredas revisionssekreterarna
genom minskning "i hvars och ens årliga föredragningsskyldighet och

Ändra hufvudtiteln.

att särskildt aflönade revisionssekreterare skulle förordnas för hela året
att bestrida den föredragning, från hvilken de öfriga blefve fria, erfordras
ej, att här upptages något belopp till vikarierande revisionssekreterare.
Förut har jag äfven erinrat, att för de 5 protokollsekreterare, som efter
mitt förslag skulle bibehållas, tjänstgöringen skulle ordnas så, att behof
af vikarie under semester uppstode endast i fråga om en protokollsekreterare
— den, som skall biträda vid veckomålsmottagningarna. Utom
för. denne protokollsekreterare har jag att beräkna ersättningar till vikarier
för 2 registrator, 1 kanslist och 12 skrifbiträden. Semesterns
längd skulle, efter hvad jag i det följande skall föreslå, blifva för förste
registrator 1V2 månad samt för öfriga ifrågavarande befattningshafvare
1 månad. Vid nu angifna förhållanden och med berikning af ersättningsbeloppen
efter de af kommittén tillämpade grunder bör jag i förevarande
hänseenden såsom erforderlig utföra en summa i rundt tal af
1,600 kronor.

För tillfällig renskrifning och därmed jämförligt arbete torde kunna
beräknas 4,500 kronor.

Vidkommande slutligen gratifikationsmedlen, är i gällande stat för
nedre revisionen för detta ändamål upptaget ett belopp af 1,400 kronor.
Den af kommittén, under hänvisning till dess förslag om indragning åt
de flesta amanuenserna, ifrågasatta förhöjning till 2,400 kronor finner
nedre revisionen ej vara tillräcklig. Nedre revisionen anser nämligen,
att i detta sammanhang bör beräknas särskild ersättning till den af
nedre revisionens tjänstemän, åt hvilken blefve anförtrodd uppsikten öfver
och vården om ämbetsverkets samling af böcker och kartor. Enligt
instruktionen för nedre revisionen ingår i tjänsteåliggandena för den å
registratorskontoret anställde kanslisten att förteckna och vårda nämnda
samling, men, efter hvad nedre revisionen meddelar, hafva kanslistens
öfriga göromål hindrat honom att ägna erforderlig tid däråt. Med afseende
härå önskar nedre revisionen gratifikationsmedlen beräknade till
ett något högre belopp än kommittén förordat.

Då det torde vara af vikt att kunna bevilja icke allt för obetydliga
gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän, som ägna sig åt arbete i
verket utan att ännu hafva erhållit amanuensförordnande, och med hänsyn
jämväl till hvad nedre revisionen anfört rörande boksamlingen, hvars
vård, i anledning af förhållandena inom nedre revisionens nuvarande
lokaler, icke lärer på ett effektivt sätt kunna utöfvas af en å registratorskontoret
arbetande tjänsteman, anser jag lämpligt, att för gratifikationer
till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie vaktmästare afses
ett belopp af 3,000 kronor.

Ändra hufvudtiteln.

Min beräkning rörande det anslag, hvarom nu är fråga, upptager
alltså följande poster:

för 12 amanuenser, 2,200 kronor för hvarje................. kronor 26,400: —

till vikariatsersättningar (utom dem, som utgå till vikarier
för revisionssekreterarna).......................................... » 1,600: —

för tillfällig renskrifning och därmed jämförligt arbete... » 4,500: —•

till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och

extra ordinarie vaktmästare............................................. )> 3,000: —

Summa kronor 35,500: —

Den stat, som framgår af hvad jag föreslagit angående regleringen
af löne- och andra förhållanden vid nedre justitierevisionen, har följande
utseende. Då, på sätt jag längre fram skall utveckla, öfvergången till
den nya ordningen lärer påkalla uppgörandet af en särskild öfvergångsstat,
bör den stat, jag nu framlägger, betecknas såsom

Ordinarie stat.

		K	r o n	3 r.
	Lön eller motsva- rande.	Tjänst-görings-pennin-gar eller motsva-rande.	Arf- vode.	Orts- tillägg.	Summa.
1 revisionssekreterare............ 14 revisionssekreterare............	5,000 70,000	2,500 35,000		600 8,400	8,100 113,400	(Efter 5 år kan lönen höjas j med 600 kronor.
1 konstituerad revisionssekre-
terare, arfvode..................	5,000	2,500	—	—	7,500
4 konstituerade revisionssekre-
terare, arfvoden ...............	20,000	10,000	—	—	30,000
1 protokollssekreterare .........	2,600	1,600	500	300	5,000	\ Efter 5 år kan lönen höjas
1 protokollssekreterare .....	2,600	1,600	—	300	4,500	/ med ytterligare 500 kronor och efter 15 år med än ) ytterligare 500 kronor.
3 protokollssekreterare .........	7,800	4,800	—	900	13,500
transport	—	— i —	— 182,000

Ändra hufvndtiteln

		K	o n o	r.
		Tjänst-
	Lön	görings-
	eller	pennin-	Arf-	Orts-	Summa.
	motsva-	gar eller	vode.	tillägg.
	rande.	motsva-
		rande.
transport					182,000	.Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste registrator ...............	3,600	1,800	—	400	5,800	» 10 år med ytterligare 500 ^ kronor.
1 registrator ........................	2,600	1,600		300	4,500	n Efter 5 år kan lönen höjasl
		med 500 kronor, efter 1Ö år
1 kanslist ...........................	2,200					( med ytterligare 500 kronor
1,500	—	300	4,000	i och efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.

1 skrifbiträde ..................... 11 skrifbiträden.....................	600	450	—	150	1,200	'' Efter 5 år kan lönen höjas [ med 200 kronor och efter i 10 år med ytterligare 200 '' kronor.
6,600	4,950	—	1,650	13,200

1 förste vaktmästare ............	900	450	_	150	1,500	\ Efter 5 år kan lönen höjas ^ med 100 kronor. (Efter 5 år kan lönen höjas
1 vaktmästare .....................	700	350	_	150	1,200
3 vaktmästare .....................	2,100	1,050	—	450	3,600	: med 100 kronor och efter I 10 år med ytterligare 100
Till arfvoden åt vikarier för be-						'' kronor.
redande af semester åt revi- sionssekreterarna..............	_				22,500
Till arfvoden åt extra revisions-
sekreterare........................	—	—	—	—	5,000
Till amanuenser, ersättningar
för vissa semestervikariat, tillfälliga skrifbiträden samt gratifikationer åt extra ordi-narie tjänstemän och extra ordinarie vaktmästare ......	_				35,500
Summa		-	-		280,000

Anm.

1. Arfvode utgår till den protokollssekreterare, som biträder vid mottagning af veckomål, och.
åtnjutes under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Jämföras de i denna stat uppförda belopp jämte de för amanuensanslaget
uppgjorda beräkningar med innevarande års aflöningsanslag
till nedre justitierevisionen, visar sig, att för de särskilda kategorierna
af befattningsbafvare i ämbetsverket kostnaderna ställa sig sålunda:

Ändra hufvudtiteliL

	1911.	1912.
revisionssekreterare ................................................	150,000: —	186,500: —
protokollssekreterare, amanuenser och (under
1912) skrifbiträden............................................	76,900: -	63,800: —
tjänstemän å registratorskontoret .....................	8,900: —	14,300: —
vaktmästare.............................................................	4,000: —	6,300: —
öfriga i staterna upptagna belopp (till vika-riatsersättningar, tillfällig skrifhjälp, giraff-
fikationer) utgöra ......................................	ö o rH	9,100: —
Summa kronor	241,200: —	280,000: —

Skillnaden mellan sist angifva två belopp, eller 38,800 kronor,
representerar emellertid icke den verkliga kostnadsökning, som löneregleringen,
genomförd enligt mitt förslag, skulle medföra. Afdrag
böra nämligen göras dels, då extra revisionssekreterare för närvarande
aflönas från besparingarna under andra hufvudtiteln, för det belopp å

5,000 kronor, som till arfvoden åt dem särskildt uppförts i den nya
staten, dels för den till 3,000 kronor beräknade expeditionslösen, som
hittills uppburits af registratorn i nedre revisionen, men skall utbytas
mot stämpelafgift till staten, dels ock för beloppet af de extra lönetillägg,
som under senare åren tillkommit vissa befattningsliafvare i nedre revisionen
men för dem, som uppföras å den nya staten, naturligtvis ej
vidare ifrågakomma. Enligt uppgift i kommittébetänkandet utgjorde
de extra lönetilläggen för år 1909 8,512 kronor 18 öre. Genom
afräkning af sistnämnda tre summor inskränkes kostnadshöjningen
till omkring 22,000 kronor.

Härtill torde dock böra läggas någon ökning beträffande ålderstillägg
för befattningshafvare i nedre revisionen. De föreslagna ändringarna
i detta hänseende inverka ej på justitierevisionens stat, ty ålderstilläggen
för nedre revisionens personal utgå från ett anslag till ålderstillägg,
som är gemensamt för de flesta under andra hufvudtiteln hänförliga
verk. Minskningen af antalet protokollsekreterare torde väl,
oaktadt för de kvarstående skulle inträda rätt till ett ålderstillä gg utöfver
dem, hvartill de nu äro berättigade, leda till minskning af det
belopp, som från nämnda anslag skall utgå till protokollssekreterarna,
men å andra sidan komma ökade utgifter från anslaget att föranledas
dels af personalökningen å registratorskontoret och 12 skrifbiträdens uppförande
å stat med rätt till ålderstillägg samt, i någon mån, af det höjda
Bil/, till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 9

Ändra hufvudtiteln.

antalet ordinarie revisionssekreterare, dels ock däraf, att för en kanslist
och lör vaktmästarna skulle inträda rätt till nya ålderstil]ägg\ I det
hela lära anspråken å ålderstilläggsanslaget, hvad nedre revisionen
beträffar, komma att ökas med några tusental kronor.

Sammanställes den stat, jag föreslagit, med den, kommitténs betänkande
innehåller, framgår, att den senare statens slutsumma 256,600
kronor understiger den förras slutsumma med 23,400 kronor. Då emellertid
härifrån bör vid en exakt jämförelse dragas ofvanberörda, till
arfvoden åt extra revisionssekreterare af mig beräknade summa af 5,000
kronor, stannar skillnaden vid 18,400 kronor, och denna skillnad beror
väsentligen därpå, att kommittén förbisett nödvändigheten af att å nedre
revisionens stat bereda medel till högre ersättning åt revisionssekreterarnas
semestervikarier än hvad som motsvarar de för befattningarna
bestämda tjänstgöringspenningar.

Af särskildt intresse är att undersöka, huru kostnaderna för kansliets
och registratorskontorets personal ställa sig under nuvarande förhållanden
och enligt olika förslag, som i ärendet framlagts. En dylik
undersökning — hvarvid hänsyn ej tagits till ålderstillägg och extra
lönetillägg — visar följande resultat:

Protokolls- , Amanuenser
sekreterare, (f om å regis ra-torskontoret).

Skrift

biträden.

Registrators-

kontoret.

Summa.

Nu..................... 44,000: — 32,900: —

Nedre revi sio-

—

11,900: —1

88,800: —

nens majori-tets förslag... 60,000:— 11,250: —

14,400: —

16,100: —

101,750: —

Departementschefens
för -

slag ............... 23,000;— 26,400: — 14,400:— 14,300:- 78,100: —

Kommitténs

förslag ........ 49,500:— 6,750:— 9,600:— 11,250:— 77,100: —

Konst, revisionssekreteraren

grefve H amiltons
m. fl:s

förslag ......... 13,500:— — 28,800:— 31,350:— 73,650: —

1 Registrator^ löseninkomst 3,000 kronor inräknad.

Andra hufvudtiteln. 67

Enligt mitt och äfven enligt grefve Hamiltons med fiol as förslag
skulle en del protokollssekreterarbefattningar indragas. Då dessa tjänsters
innehafvare ändock, såvida de innehafva fullmakter å befattningarna,
fortfarande äga behålla sina nuvarande aflöningar, föranledas häraf under
någon tid framåt särskilda utgifter, som de öfriga förslagen ej skulle
medföra. Till berörda öfvergångsförhållanden återkommer jag i det
följande.

Utsträckning af arbetstiden.

Vid de löneregleringar för vissa centrala ämbetsverk, som under
de senaste åren af Riksdagen antagits, har såsom förutsättning för
ikraftträdandet af de nya lönestaterna i allmänhet stadgats skyldighet
för samtliga ordinarie tjänstinnehafvare att, i den man ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter piöfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag..

Undantag hafva dock förekommit beträffande vissa verk. Säiskildt
är detta fallet med hofrätterna. För frågans behandling, hvad dessa
domstolar angår, redogöres i kommittébetänkandet å sid. 103 — 105.

Det beslut, som fattades, går ut därpå, att president, ledamöter, fiskaler,
notarier och vaktmästare icke skola vara underkastade bestämmelse om
viss daglig arbetstid å tjänsterummet; endast för sekreterare, advokatfiskal,
aktuarie och arkivarie skall sådan bestämmelse gälla. Angående
notarierna hade emellertid af mig blifvit framhållet, att, därest särskilda
föreskrifter rörande tiden för deras tjänstgöring å tjänsterummet ansåges
erforderliga, åt vederbörande divisioner borde öfverlåtas att därom förordna,
äfvensom att hofrätterna borde äga bestämma, i hvilken mån
vaktmästarna borde vara å tjänsterummet tillstädes utöfver sessionstiden.

Till detta uttalande anslöt sig Riksdagen, och stadganden i öfverensstämmelse
härmed hafva influtit i de nya instruktionerna för hofrätterna.

Hvad nedre justitierevisionen beträffar, anser kommittén, att revi- Kommittén.
sionssekreterarna, hvilkas arbete vore af beskaffenhet att till stor del
lämpligast utföras i hemmet, icke borde åläggas att sex timmar hvarje
helgfri dag vara å tjänsterummet tillstädes samt att, då protokollssekreterarna
och vaktmästarna syntes uti ifrågavarande hänseende kunna
jämföras med hofrätternas notarier och vaktmästare, de särskilda föreskrifter,
som befunnes erforderliga rörande tiden för ifrågavarande
befattningshafvares tjänstgöring å tjänsterummet, borde få meddelas af
nedre revisionen.

6S Andra hufvudtiteln.

[3.] _ Tjänstemännen å registratorskontoret äfvensom de skrifbiträden, som

blifva uppförda å ordinarie stat, synas däremot kommittén böra vara
underkastade den vanliga föreskriften om skyldighet att, i den mån
ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag.

rcSnen. Nedr® revisionen framhåller i detta ämne, att skrifbiträde borde

vaxa skyldigt att i mån af behof utföra skrifarbete i hemmet, enär en
del utskrift vore af beskaffenhet att ej nödvändigt behöfva verkställas
inom nedie revisionen och skrif biträd enas arbete ej vore så ansträngande
att det icke kunde, åtminstone tidtals, utsträckas till åtta timmar
om dagen. På sådant sätt undvekes, att för mycket arbete med renskrifning
utfördes af tillfälliga biträden. Med afseende å den stora
betydelsen däraf, att utgången af de afgjorda målen ej i förtid komme
till allmänhetens kännedom, borde uppenbarligen tillfälligt biträde i så
liten utsträckning som möjligt sysselsättas med utskrifvande af domar
och utslag, utan dylik hjälp om möjligt användas för utskrifvande af
rubriker och betänkanden. I

Departements chefen.

I denna fråga kan jag hufvudsakligen inskränka mig till att åberopa
hvad kommittén och nedre revisionen anfört.

Betiäflande protokollssekreterarna anser jag mig böra erinra att
anledningen till att hofrätternas notarier, med hvilkas verksamhet protokollssekreterarnas
jämförts, icke underkastats någon allmän föreskrift
om den dagliga tjänstetidens längd, var, att en dylik föreskrift för
notarierna med deras af de särskilda divisionernas arbete fullständigt
beroende, till såväl omfång som beskaffenhet synnerligen växlande
arbetsbörda ansågs icke allenast onödig och ändamålslös utan rent af
kunna blifva till men för arbetets beskaffenhet; intet vore nämligen i
högre grad. ägnadt att slappa intresset för tjänsten än att tjänstemannen
i sin tjänsteutöfning bundes af obilliga'', för arbetet hinderliga
restriktioner. De sålunda framhållna synpunkterna torde äga tillämplighet
jämväl med afseende å protokollssekreterarnas verksamhet. Väl lärer
få medgifvas, att med den åt mig- förordade omläggning af dessa ämbetsmäns
arbete en föreskrift om viss arbetstid å tjänsterummet skulle
blifva mindre hinderlig än om deras verksamhet anordnades efter kommitténs
förslag. Men äfven efter dylik förändring komme dock att
kvarstå sådan ojämnhet i mängden af det arbete, som under olika dagar
bör af protokollsekreteraren utföras, att det icke vore ändamålsenligt

Ändra hufvudtiteln.

att förelägga honom samma arbetstid hvar dag. Att uppdraga åt nedre
revisionen att meddela erforderliga, efter förhållandena lämpade bestämmelser
om arbetstiden torde leda till frågans lösande på tjänligaste sätt.

I anledning däraf, att nedre revisionen funnit skrifbiträde böra
vara skyldigt att i mån af behof, åtminstone tidtals, ägna sig åt tjänsten,
utom 6 timmar å ämbetsrummet, ytterligare intill 2 timmar i hemmet,
ber jag få erinra, att, då jag i förra årets statsverksproposition (andra
hufvudtiteln, sid. 33) uttalade mig om de skyldigheter, som i allmänhet
borde åläggas skrifbiträdena i statens ämbetsverk, jag yttrade, att
biträde borde vara pliktigt att i särskilda fall, då arbetets behöriga
gång det kräfde, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet, utöfver i allmänhet
föreskrifna 6 timmar, intill ytterligare en timme, men att, om
biträdet verkställde än mera arbete, vare sig å tjänsterummet eller i
hemmet, detta borde särskildt betalas. En regel med detta innehåll
synes mig lämpligen kunna blifva gällande äfven för nedre revisionens
ordinarie skrifbiträden. Med sålunda bestämd arbetstid för
dessa biträden torde utskrifvande af domar och utslag så godt som
aldrig behöfva öfverlämnas åt tillfälliga skrifbiträden.

Jag anser alltså, att endast för förste registratorn, registrator!!,
kanslisten och skrifbiträdena i nedre justitierevisionen bör stadgas skyldighet
att, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för
särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara tillstädes å tjänsterummet
minst 6 timmar hvarje söckendag.

Den erforderliga bestämmelsen bör, såsom i fråga om andra
nyreglerade verk skett, intagas i den nya instruktionen.

Aflöningsvillkor.

Det af löneregleringskommittén uppgjorda förslag till aflöningsvilikör
för nedre justitierevisionens befattningshafvare ansluter sig, med
nödiga jämkningar, till de bestämmelser, som i enahanda afseenden
meddelats vid andra löneregleringar under de senaste åren. Jag har
endast att göra några anmärkningar i vissa punkter.

Med den anordning af revisionsseJcreterarnas semester, som af mig
föreslagits, erfordras uppenbarligan icke därom någon bestämmelse
bland lönevillkoren.

[3-]

Andra hufvudtiteln.

För protokollsekreterare, registratorer och skrifhiträden tiar kommittén
föreslagit en månads semester. Detta förslag biträder jag, såvidt
angår protokollssekreterarna, den andre registrator^ hvilken skulle i lönehänseende
likställas med protokollssekreterare, och skrifbiträdena, med
erinran tillika, att den af mig till uppförande å staten förordade kanslisten
bör åtnjuta samma förmån. Beträffande åter förste registrator^
semesterledighet, bör, därest lian, enligt min hemställan, kommer att
aflönas såsom en andra gradens tjänsteman, semester af IV2 månad
tillkomma honom. Nedre revisionen har ansett så lång semester böra
beredas båda registratorerna med hänsyn till det stränga arbete, som
komme att åligga dem, och då de under första delen af semestern vore
omkring en vecka sysselsatta med arbete, som ej förr kunnat utföras.

^ I . fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg är bland villkoren
för åtnjutande af aflöning enligt den nya staten för fångvårdsstyrelsen
intaget det särskilda stadgande, att skrifbiträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställdt hos fångvårdsstyrelsen och ant-ages till biträde
å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig
till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
styrelsen.

Med afseende emellertid å den särskilda ställning i aflöningshänseende,
som skrifbiträdena hos nedre justitierevisionen hittills intagit,
bär det synts kommittén lämpligen böra ankomma på Kung! Maj:ts
pröfning, om och i hvad män skrifbiträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till
biträde å den nya staten, må för åtnjutande af löneförhöjning genom
ålderstillägg fa räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid
nedre revisionen.

Kommittén syftar härvid å det förhållande, att de renskrifverskor,
som nu arbeta i nedre revisionen, hittills hufvudsakligen erhållit betalning
icke af staten utan af tjänstemän i nedre revisionen, åt hvilka
anslagits särskilda renskrifningspenningar. Detta förhållande torde ock
motivera den af kommittén föreslagna afvikelse från de vanliga bestämmelserna
om äldre biträdens rätt att. räkna sig tjänstgöring i verket
före nya statens ikraftträdande till godo i fråga om rätt till ålderstillägg.

Beträffande ålderstillägg en anser jag mig vidare böra föreslå ett
stadgande, föranledt af mitt förslag angående befattningarna å registratorskontoret.
Enligt detta förslag skulle där vara anställd en kanslist med

Ändra hufvudtitein. 71

aflöning af 4,000 kronor, som genom ålderstillägg hvart femte år skulle
kunna stiga till 4,500, 5,000 och 5,500 kronor. För (andre) registratorn
skulle motsvarande löneskala blifva 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor.
Befordran från kanslisttjänsten till registratorsbefattningen torde blifva
vanlig. Därvid skulle tydligen, om ej särskilda bestämmelser meddelas,
i många fall en försämring i lönehänseende kunna för den befordrade
inträda. Har han å kanslistplatsen intjänat mer än ett ålderstillägg,
komme han att å registratorsbefattningen tillträda en aflöning, lägre än
den, han före befordringen uppbar. Och, äfven om icke detta, uppenbarligen
orimliga förhållande skulle inträffa, kunde han blifva lidande
därigenom, att ett aflöningsbelopp, som han, kvarstående å kanslistbefattningen,
skulle hafva uppnått visst år, icke förr än senare kunde af
honom erhållas med beräkning af tjänstår å registratorsplatsen endast
från tiden för befordringen. Dessa, af den jämförelsevis obetydliga
skillnaden mellan aflöningarna å de både befattningarna härflytande
oegentligheter torde böra förebyggas genom ett stadgande, att, om
kanslist befordras till registrator, han må i fråga om rätt till ålderstillägg
å registratorsbefattningen räkna sig till godo den tid utöfver
5 år, hvarunder han innehaft kanslisttjänsten.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande af de
med befattning å den ordinarie staten för nedre justitierevisionen förenade
aflöning sförmåner:

att innehafvare af sådan befattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad;

att med befattning å ordinarie stat i nedre justitierevisionen icke
må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj ds oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår
revisionssekreterare, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, nedre revisionen på därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen i nedre revisionen, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

72 Ändra hufvudtiteln.

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, lian eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg eller, i fall aflöningen utgöres af
arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget eller af arfvode t, som erfordras
för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida det ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänstinnehafvare af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning i nedre justitierevisionen, bestrida densamma,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår; ägande han därunder att i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsförfall,
de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar,
men, då förordnandet erfordras för beredande af semester,
ett mot den semesterlediges tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen skall inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att^ vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger
rang efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes

Ändra hufvudtiteln.

på samma villkor, under iakttagande, livad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej må tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd;

att i nu berörda hänseende löntagare bör tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans
tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller på grund
af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållanden m. m.
vid nedre justitierevision en;

att kanslist, som befordras till (andre) registrator, må i fråga om
rätt till löneförhöjning å registratorsbefattningen räkna sig till godo
den tid utöfver fem år, hvarunder han innehaft kanslisttjänsten;

att beträffande skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till biträde å denna
stat, det må ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning, om och i hvad mån
biträdet för åtnjutande af löneförhöjning äger räkna sig till godo den
föregående tjänstgöringen vid nedre revisionen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af förste registrator!! under en och en
half månad samt af protokollssekreterarna, registratorn, kanslisten och
skrifbiträdena enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af nedre justitierevisionen
bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg eller, där aflöningen
utgöres af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten ätvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande åt eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Bih. till Rik sä. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä.

Ändra hufvudtiteln.

I sammanhang med aflöningsvillkoren har kommittén (sid. 112)
föreslagit bestämmelser till reglerande af förutvarande och blifvande
tjänstinnehafvares skyldighet att underkasta sig den nya staten jämte
härmed förbundna villkor. Dessa bestämmelser äro affattade i enlighet
med motsvarande föreskrifter i fråga om andra nyreglerade verk. I
fråga om befrielse, i förekommande fall, från skyldighet att bekosta
renskrifning och om därmed sammanhängande indragning af renskrifningspenningar,
äfvensom i fråga om g®dtgörelse för sportler, som
indragas, bär beaktats hvad i dessa hänseenden stadgats vid hofrätternas
öfverförande på nya stater från och med år 1910.

Härutinnan har jag intet i sak att erinra.

Öfvergångsförhållanden.

Enligt såväl kommitténs som mitt förslag skulle vid omorganisationen
af nedre justitierevisionen åtskilliga å ordinarie staten uppförda
amanuensbefattningar indragas. På sätt kommittén anmärkt, äro ifrågavarande
amanuenser icke att anse såsom ordinarie tjänstemän och kunna
fördenskull icke äga författningsenligt anspråk att, i sammanhang med
ämbetsverkets öfverförande på ny stat, blifva uppförda å öfvergångsstat.

Erfordras sålunda icke i fråga om amanuenserna några öfvergångsbestämmelser,
blir det däremot, vid bifall till mitt förslag, fallet beträffande
protokollssekreterarna.

1 stället för 11 protokollssekreterare skulle finnas allenast 5, och
dessa skulle erhålla en tjänstgöring, som skulle i viss män skilja sig
från de nuvarande protokollssekreterarnas.

Här föreligger först den frågan, huruvida den ifrågasatta förändringen
i protokollssekreterarnas tjänsteåligganden kan anses utesluta
skyldighet för dem, som redan innehafva fullmakt å sådan tjänst, att
underkasta sig förändringen. Hvad man härutinnan har att tillämpa
är det i kung!, kungörelsen den 19 maj 1876 för, bland andra, tjänstemännen
i justitierevisionsexpeditionen stadgade lönevillkor, att de skola
vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af ämbetsverket
eller eljest i allmänhet kan varda stadgadt. Den omläggning af
ifrågavarande befattningar,, som jag förordat, innebär icke, att nya
skyldigheter skulle åläggas protokollssekreterarna, men de skulle helt
befrias från vissa sysslor och deras befattning med de öfriga skulle

Ändra hufvudtiteln.

ökas i en grad, som skulle i det hela göra arbetsbördan större. En
sådan förändring bör enligt min mening kunna inbegripas bland dem,
protokollssekreterarna äro pliktiga att underkasta sig; i fråga om den
ändring, löneregleringskommittén föreslagit, har kommittén uttalat samma
uppfattning gent emot hvad protokollssekreterarna i den af dem till kommittén
ingifna skrift gjort gällande.

Jag förutsätter sålunda, att 5 af de nuvarande protokollssekreterarna
skola kunna, vare sig de ingå på den nya staten eller ej, åläggas
att fullgöra protokollssekreterartjänst enligt den förändrade organisationen.
Hvilka dessa skola blifva torde böra bestämmas så, att, sedan vederbörande
tjänstemän beredts tillfälle att anmäla, huruvida de önska öfvertaga
protokollssekreterartjänstgöring enligt den nya ordningen, Kungl.
Maj:t, efter förslag af nedre revisionen, fattar beslut i frågan. Till de
i tjänsten äldres önskningar lärer hänsyn böra tagas framför de vngres.

Dä af nuvarande 11 protokollssekreterartjänster 2 ej äro besatta
med ordinarie innehafvare, skulle, efter frånräknande jämväl af nämnda
5 tjänstemän, som skulle sköta de nya befattningarna, återstå 4 med
fullmakter försedda protokollssekreterare, hvilka blefve öfvertaliga. Att
öfverflytta dessa å indragningsstat, torde ej blifva erforderligt. Då de
göromål, som skulle besörjas af amanuenser, hufvudsakligen äro sådana,
som nu ingå i protokollssekreterarnas åligganden, synes de 4 öfvertaliga
protokollssekreterarna lämpligen kunna åläggas att uppehålla motsvarande
antal amanuensbefattningar. De skulle därvid bibehålla sin titel
och å stat uppförda aflöning, med undantag dock för renskrifningspenningarna,
hvilka skulle bortfalla, då all skyldighet att i tjänsten
bekosta renskrift skulle upphöra. De aflöningsförmåner, hvilka sålunda
fortfarande skulle utgå till dessa protokollssekreterare, torde böra upptagas
i särskild öfvergångsstat, för hvilken jag föreslår följande lydelse:

Öfvergångsstat.

i i	Kronor.	1 1
\|	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Summa.
1 protokollssekreterare...... 3 protokollssekreterare......	2.500 7.500	1,200 3,600	3,700 11,100	1 Efter 5 år kan lönen höjas med 1 500 kronor och efter 1Ö år med j ytterligare 500 kronor.
Summa	—	—	14,800

76 Ändra hufvud titeln.

Ålderstilläggen skulle fortfarande utgå från hufvudtitelns allmänna
anslag till dylika löneförhöjningar.

Det synes skäligt, att, såsom medgifvits i vissa likartade fall,
ifrågavarande protokollssekreterare, utöfver de i öfvergångsstaten upptagna
aflöningsförmåner, komma i åtnjutande af extra lönetillägg i den
omfattning, sådant fortfarande kan komma att utgå till andra statens
tjänstemän med oreglerade löneförhållanden.

I den mån protokollssekreterarna å öfvergångsstaten afgå från sina
befattningar eller kunna finnas villiga att, vid inträffande ledigheter å
protokollssekreterartjänster på den nya ordinarie staten, öfvertaga sådana
tjänster, kunna befattningarna å öfvergångsstaten indragas. Denna stat
skulle sålunda småningom kunna reduceras för att slutligen ej vidare
erfordras.

Så länge amanuensbefattning blir på detta sätt uppehållen, besparas
naturligtvis amanuensarfvodet, i medeltal 1,900 kronor, äfvensom större
delen af det till vikarier för amanuensen beräknade belopp af 300 kronor."
Af detta belxöfver nämligen tagas i anspråk allenast hvad som åtgår
till arfvode åt semestervikarie. Ifrågavarande protokollssekreterare, för
hvilka de äldre lönevillkoren fortfarande skulle blifva gällande, skulle
egentligen icke blifva berättigade till semester, men då deras hittillsvarande
tjänstgöring säkerligen medgifvit dem ledighet minst en månad
under sommaren, torde billigheten fordra, att denna förmån ej fråntages
dem. Då vikariatsersättning å amanuensplats för en månad utgör 125
kronor, skulle alltså af berörda belopp 300 kronor kunna besparas 175
kronor, och sammanlagda besparingen för amanuenstjänst, som uppehälles
af protokollssekreterare, skulle uppgå till 2,075 kronor. Särskildt
stadgande lärer böra meddelas om att detta belopp skall årligen å
amanuensanslaget besparas, så länge amanuensbefattning bestrides på
nämnda sätt.

De af öfvergången till den nya ordningen föranledda kostnaderna
skulle sålunda i själfva verket inskränka sig — frånsedt ålderstillägg
och extra lönetillägg — till 1,625 kronor för hvar och en af 4 protokollssekreterarplatser,
att utgå årligen, för hvar plats tills ledighet å densamma
uppstår.

Sammanlägges öfvergångsstatens summa med den ordinarie statens,
erhålles ett belopp af 294,800 kronor.

Andra hurvudtiteln.

Härmed har jag angifvit grunderna för det förslag, jag ämnar
tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att i detta ärende förelägga Riksdagen.
Innan jag gör min underdåniga hemställan i ämnet, har jag emellertid
att, såvidt i sakens närvarande läge kan finnas erforderligt, uttala mig
i vissa frågor, hvilka af löneregleringskommittén i slutet af dess betänkande
behandlats under den gemensamma rubriken

Förslag till ändrade anordningar i öfrigt beträffande
nedre justitierevisionen.

Het har synts kommittén uppenbart, att, utöfver hvad kommittén
i föregående delar af betänkandet antydt, förhållandena beträffande
nedre justitierevisionen och dess samband med högsta domstolen böra
blifva föremål för en ingående och sakkunnig granskning i syfte att
desamma må i erforderliga hänseenden bringas i mera tidsenligt skick.
I förevarande afdelning af betänkandet har kommittén ansett sig böra
påpeka vissa förhållanden, hvilka kommittén funnit förtjänta att vid en
sådan granskning särskildt uppmärksammas.

Beträffande samtliga dessa frågor hafva yttranden afgifvits af
högsta domstolens ledamöter.

Chefskapet öfver nedre justitierevisionen.

På sätt kommittén erinrat, betraktas chefen för justitiedepartementet
—• frånsedt att han intager chefsställning till samtliga under
hans departement lydande verk och myndigheter — äfven såsom chef
i mera inskränkt mening för nedre justitierevisionen.

Detta har tagit sig uttryck i den uti gällande instruktion för nedre
revisionen — hvilket ämbetsverk ju ock räknas till Eders Kungl. Maj:ts
kansli — intagna bestämmelse, att chefen för justitiedepartementet äger,
då han så önskar, öfvervara och föra ordet vid nedre revisionens plenisammanträden,
hvilka hållas då till handläggning förekomma vissa ärenden
af allmän art, såsom angående befordringar, ordnande af arbetet
inom nedre revisionen samt afgifvande af infordrade underdåniga yttranden.

Då departementschefen ej är närvarande i plenum, tjänstgör äldste
närvarande revisionssekreteraren såsom ordförande. Honom tillhöra ock
en del andra åligganden, hvilka i andra verk tillkomma dess chef, utan
att dock äldste revisionssekreteraren kan sägas inom nedre revisionen
utöfva chefskap i egentlig mening.

I dessa förhållanden ifrågasättes nu ändring.

Ändra hnfvudtiteln.

Kommittén.

Hvad som närmast föranledt kommittén att upptaga denna fråga
är en af Riksdagens justitieombudsman den 12 mars 1908 till Eders
Kungl. Maj:t aflåten framställning, däri uppmärksamheten fästes å den
betydande olikheten mellan de särskilda rotlama inom nedre revisionen
i afseende å antalet ej föredragna mål. Denna olikhet vållar, att ett
inkommet mål, om det råkar blifva lottadt å rotel, där balansen är jämförelsevis
liten, kan komma att, äfven om stadgad förtursrätt för detsamma
ej kan åberopas, blifva föredraget och afgjordt tidigare än
kanske ett stort antal äldre mål å andra rotlar, som visa större balans.
Sålunda kan, såsom i justitieombudsmannens skrifvelse erinras, den långsamhet
i rättsskipningen vid högsta domstolen, hvaröfver allmänt och
med fog klagas, blifva, hvad en del parter beträffar, större än på grund
af förefintliga förhållanden skulle vara nödig-t.

Kommittén redogör för innehållet såväl i justitieombudsmannens
nämnda skrifvelse som ock i nedre revisionens i anledning däraf afgifna
yttrande samt en från justitieombudsmannen ytterligare inkommen underdånig
skrifvelse i ämnet (sid. 117—123 i betänkandet) och omnämner
därvid såsom en bland de uppgifna anledningarna till inträdande olikhet
i berörda hänseende mellan rotlarna, att mål blifva öfverförda från
en rotel till en annan utan att andra mål lämnas i utbyte.

För kommittén har det synts, som borde det endast i undantagsfall
fä förekomma, att mål, som vid lottning tilldelats viss föredragande,
öfverflyttas från honom till annan föredragande, men att, där så sker,
man i regel måste, till förebyggande af olägenhet för parterna i andra
mål å den rotel, till hvilken öfverflyttningen sker, tillse, att från denna
rotel till den, de öfverflyttade målen tillhört, lämnas mål af i möjligaste
mån samma antal, ålder och omfattning som de öfverförda.

Att de grundsatser, som i detta hänseende borde gälla, äfven
komme i tillämpning, synes dock kommittén ej kunna med säkerhet
påräknas, därest vid utbytet båda rotlarna representerades af tillfälliga
och med förhållandena i nedre revisionen ännu ej tillräckligt förtrogna
innehafvare, i all synnerhet som i nedre revisionen icke funnes någon,
som hade sig anförtrodt att ordnande ingripa för att efter fullt objektiv
undersökning och pröfning bestämma, huru i hvarje fall bör förfaras.

Denna brist på ledning af arbetet inom nedre justitierevisionen
synes kommittén både i det nämnda afseendet och i andra hänseenden

athjalpas.

vara alldeles uppenbar och med nödvändighet böra i möjligaste mån

Det läge i sakens natur, att chefen för justitiedepartementet icke
vore i tillfälle att ägna någon stadigvarande och detaljerad tillsyn åt

Ändra hufvudtiteln.

nedre revisionen och dess inre angelägenheter. Med hans från nedre
revisionen afskilda ställning måste det för honom blifva ett tidsödande
och för hans betydelsefulla ämbete synnerligen hinderlig! arbete, om
han skulle med jämn uppmärksamhet följa och sätta sig in i detaljerna
af nedre revisionens arbetsförhållanden.

Enligt kommitténs åsikt vore det önskvärd!, om erforderlig tillsyn
och uppsikt öfver nedre justitierevisionen anförtroddes åt ett af justitieråden
och chefen för justitiedepartementet blefve befriad från närmare
chefskap öfver detta ämbetsverk.

Det oskiljaktiga samband, som ägde rum mellan högsta domstolen
och nedre justitierevisionen, samt den ständiga beröringen och växelverkan
mellan högsta domstolens medlemmar och personalen i nedre
revisionen borde — synes kommittén — göra det särdeles lämpligt och
ändamålsenligt, att från högsta domstolens sida erforderlig tillsyn och
uppsikt ägnades arbetet inom nedre revisionen.

Skulle emellertid en sådan anordning, som kommittén nu ifrågasatt,
af ett eller annat skäl icke låta sig genomföras, anser kommittén
annan utväg ej återstå än att, med bibehållande af den nuvarande ordningen,
fullständiga densamma i så måtto, att chefen för justitiedepartementet
uttryckligen i instruktionen för nedre revisionen tillerkändes rätt
att vid utöfvande af det närmare chefskapet för detta ämbetsverk låta
sig företrädas af expeditionschefen i departementet.

Kommittén hemställer alltså, att chefen för justitiedepartementet
må befrias från skyldighet att utöfva närmare chefskap öfver nedre
justitierevisionen samt att åt det justitieråd, Kungl. Maj:t för viss tid
eller tills vidare därtill förordnade, må anförtros att utöfva tillsyn och
uppsikt öfver nedre revisionen och dess arbeten.

Det påpekade missförhållandet rotlarna emellan i afseende å antalet
icke föredragna mål skulle enligt kommitténs förmodan i någon
mån undanröjas, därest det af kommittén förordade närmare öfvervakandet
af ordningen inom nedre revisionen komme till stånd. Hvilka
åtgärder därutöfver erfordrades borde komma under öfvervägande vid
omarbetning af ämbetsverkets instruktion.

Äfven nedre revisionen anser det vara af behofvet påkalladt, att
chefen för justitiedepartementet befrias från skyldighet att utöfva närmare
chefskap öfver ämbetsverket, men förmenar — i likhet med häradshöfdingen
Warmark, hvilken jämväl i denna fråga afgifvit reservation
mot kommittébetänkandet —, att sådant ordförandeskap bör af Kungl.
Maj:t uppdragas åt lämplig ledamot af nedre revisionen, då det svårligen

Andra hufvudtiteln.

läte sig göra att utom revisionssekreterarnas krets finna någon, hvilken
vore i tillfälle att ägna stadigvarande och detaljerad tillsyn åt nedre
revisionen och dess inre angelägenheter. Ordförandeskapet skulle nämligen
innefatta, utom den tillsyn öfver rotlarna, i fråga hvarom kommittén
syntes anse behofvet af en särskild ordförande hafva hufvudsakligen
gjort sig gällande, tillika: att föra ordet vid plenisammanträdena, sätta
sig in i de ärenden, som skola vid, dem förekomma, och skriftligen affatta
nedre revisionens beslut i dessa ärenden; att upprätta förslag till
indelning af revisionssekreterarnas årliga tjänstgöring; att vid hastigt
inträffande förfall för en revisionssekreterare vid tid, då hans föredragning
infaller, ordna om byte af föredragningsdagar mellan denne och
andra revisionssekreterare; att vid ledigheter bland nedre revisionens
tjänstemän bestyra om anskaffande af vikarier; att, med den erfarenhet
ordföranden förvärfvat under sin tjänstgöring i ämbetsverket, lämna
öfriga revisionssekreterare, särskildt de yngre, upplysningar om i förekommande
fall tillämpad praxis, om formella saker, hvilka vid föredragningen
böra iaktttagas, m. in.; att lämna nykomna revisionssekreterare
anvisning å kamrater, hvilkas hjälp de lämpligen kunna anlita
för betänkandens afgifvande; att tillhandagå allmänheten med svar å
förfrågningar angående mål och dylikt; äfvensom att utföra andra mindre
bestyr inom verket.

Justitierådens tid antager nedre revisionen vara så upptagen af
det dem åliggande arbetet, att ej någon af dem kunde väntas vilja
mottaga ett chefskap för nedre revisionen, och, vidkommande förslaget,
att chefskapet öfver verket skulle utöfvas genom expeditionschefen i
justitiedepartementet, erinrar nedre revisionen dels om möjligheten däraf,
att inneliafvaren af expeditionschefsämbetet aldrig eller endast kort tid
tjänstgjort såsom revisionssekreterare samt således saknar viktiga betingelser
för den föreslagna befattningens utöfvande, dels ock att denne
expeditionschefs nuvarande göromål ej torde medgifva en så afsevärd
ökning af hans arbetsbörda, som sålunda ifrågasatts.

Den revisionssekreterare, hvilken skulle förordnas att vara ordförande
i nedre justitierevisionen, bör, enligt revisionens mening, för
detta uppdrag erhålla ett särskildt arfvode å 600 kronor årligen.

Inom högsta domstolen har i den nu behandlade frågan yppat sig
eu viss meningsskiljaktighet.

I de afgifna yttrandena betonas skillnaden mellan ett sådant verkligt
chefskap för nedre revisionen, som kommittén syntes vilja hafva
uppdraget åt ett justitieråd — ett chefskap, som skulle sätta detta

Andra hufvudtiteln.

justitieråd i samma ställning i förhållande till nedre revisionen, som [3.]
enligt gällande instruktion tillkomme chefen för justitiedepartementet
—, och ett begränsad! uppdrag, afseende allenast kontroll öfver målens
fördelning mellan rot-lama samt ordningen för deras anmälande till föredragning.

Samtliga högsta domstolens ledamöter äro ense därom, att ett
chefskap i berörda mening öfver nedre justitierevisionen icke bör uppdragas
åt ett justitieråd; såsom skäl för detta afstyrkande anföres af de
bestå, att ett dylikt chefskap skulle blifva af den innebörd och omfattning,
att det säkerligen icke skulle låta förena sig med ett justitieråds
egentliga befattning. Men under det att 15 af högsta domstolens ledamöter
anse, att ej heller det mera inskränkta uppdraget att kontrollera
rotlarna bör tilldelas ett justitieråd, tillstyrker en ledamot af domstolen,
att ett justitieråd måtte förordnas att utöfva tillsyn öfver sättet för
målens fördelning mellan revisionssekreterarna, och de återstående 8, att
ett inspektera!, omfattande jämväl ordningen för målens anmälande till
föredragning äfvensom lämnande af råd och anvisningar i afseende å
föredragningen, måtte anförtros någon domstolens ledamot. Af sagda
15 justitieråd hafva 13 uttalat som sin åsikt, att kontrollen öfver rotlarna
lämpligen kan utöfvas i justitiedepartementet; liera hafva uttryckligen
framhållit, att den, som skall handhafva denna kontroll, bör vara
någon utom nedre revisionen stående, och icke någon har tillstyrkt utvidgning
af den särskilda befattning med nedre revisionens angelägenheter,
som nu tillkommer dess äldste ledamot.

(De särskilda yttrandena återfinnas i bil. A a sid. 173—181).

Lika med löneregleringskommittén finner jag det icke vara för Departementschefen
för justitiedepartementet möjligt att personligen utöfva den stadig- cUfmvarande
och ingående tillsyn öfver arbetet inom nedre justitierevisionen,
som ur åtskilliga synpunkter skulle vara önskvärd; det arbete, som påhvilar
departementschefen, är därförutan mer än tillräckligt. Det hade
därför tvifvelsutan varit lyckligt, om chefskapet öfver nedre revisionen
kunnat, såsom kommittén ifrågasatt, öfvertagas af ett justitieråd. Högsta
domstolens samtliga ledamöter hafva emellertid afstyrkt en sådan anordning,
och flertalet af dem har jämväl uttalat sig mot att åt ett
justitieråd uppdrages att i viss begränsad omfattning vaka öfver arbetets
ordnande inom nedre revisionen samt lämna råd och anvisningar
i afseende å revisionssekreterarnas föredragning. Vid sådant förhållande
anser jag mig icke böra upptaga något af dessa förslag. Det lärer
då ej finnas annan utväg än att, såsom kommittén eventuellt föregå.
till Kiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 11

Ändra hufvudtiteln.

slagit; bibehålla chefskapet hos chefen för justitiedepartementet men uttryckligen
tillägga honom rätt att vid dess utöfvande låta sig företrädas
af departementets expeditionschef.

Den öfverklagade ojämnheten i fråga om balansen å de särskilda
rotlarna torde i väsentlig män kunna förekommas genom lämpliga ändringar
i instruktionsbestämmelserna; anvisningar om den riktning, i
hvilken dessa ändringar böra gå, har lämnats inom högsta domstolen.
Men därutöfver kräfves kontroll öfver den noggranna efterlefnaden af
de gå fn a föreskrifterna. Vid denna kontroll bör jämväl tillses, dels att
afvikelse ej sker från den redan nu i instruktionen upptagna bestämmelsen,
att de å en rotel befintliga målen skola af föredraganden anmälas
till föredragning i ordning efter tiden, då de inkommit, därest
icke lag eller särskilda omständigheter påkalla undantag, dels ock att
förberedande åtgärder för målens bringande i skick att kunna föredragas
icke onödigt uppskjutas. Önskvärdheten af kontroll i sistnämnda båda
hänseenden har af förekommen anledning framhållits af justitiekanslern
i en till mig nyligen ingifven skrifvelse.

Att den tillsyn, hvarom jag nu talat, utöfvas inom justitiedepartementet,
torde med lämpliga anordningar låta sig göra. Departementschefen
kan låta kontrollen i första hand verkställas genom expeditionschefen,
och det arbete, som för denne uppstode med granskning tid efter annan
af revisionssekreterarnas rottal-, kan af honom utföras, därest tillgängliga
arbetskrafter i departementet möjliggöra, att motsvarande lättnad beredes
honom i hans öfriga göromål.

Om på detta sätt åstadkommes verksam tillsyn i det hänseende,
i fråga hvarom bristen på den ledning af arbetet, eu chef kan utöfva,
särskilt framträda synas mig de öfriga åligganden, hvilka höra vara
förenade med ordförandeskapet i nedre revisionen, till art och omfattning
vara sådana, att de fortfarande lämpligen kunna bestridas af
äldste tjänstgörande revisionssekreteraren, därest honom beredes någon
lindring i hans föredragningsskyldighet. I fråga om den redogörelse
för dessa sysslor, som nedre revisionen lämnat i sitt utlåtande, må erinras,
att, om man undertager det arbete, pleniärendena medföra, samt
uppsättandet af förslag till tjänstgöringsfördelning, do öfriga göromålen
äro jämförelsevis obetydliga och lätt utföras af den, som under mångårig
verksamhet i nedre revisionen förvärfvat grundlig kännedom om
verkets förhållanden, samt att, hvad särskildt angår allmänhetens tillhandagående
med upplysningar om mål, som äro beroende på nedre
revisionens behandling, sådana upplysningar i allmänhet böra lämnas

Ändra hufvudtueln.

a registratorskontoret eller af vederbörande föredragande, utan att [3.]
revisionens ordförande behöiver befatta sig därmed.

Nedre revisionens betänkanden.

Beträffande vissa grupper af mål, nämligen revisionssaker, skiftesmål
och dispachemål, gäller såsom regel, att de, innan de förekomma
till hufvudsaklig pröfning bos högsta domstolen, skola föredragas i nedre
revisionen, som i hvarje sådant mål har att afgifva underdånigt betänkande.
Tre ledamöter i nedre revisionen skola deltaga i afgifvande
af dylikt betänkande.

Efter att hafva erinrat, att, därest de af föredraganden för afgif- Kommittén.
vande af betänkande tillkallade bisittarna taga sin uppgift på allvar,
åliggandet att deltaga i dylika betänkanden blir ett väsentligt onus, och
att i motsatt fall värdet af betänkandet knappast kan anses större än
om det afgifvits af föredraganden ensam, uttalar kommittén, att, då det
stora flertalet af de i högsta domstolen föredragna målen ändock prof v as
i tre instanser, det knappast torde kunna anses behöfligt att, genom
bibehållandet af nedre revisionens betänkanden, låta revisionssakerna i
sj kifva verket undergå behandling i fyra instanser.

Kommittén har trott sig höra fästa uppmärksamheten å ifrågavarande
förhållande, på det att det måtte tagas under öfvervägande,
huruvida ej stadgandet om skyldighet för nedre revisionen att afgifva
betänkanden i revisionssaker och vissa andra mål kunde upphäfvas.
Kommittén synes emellertid afse, att i stället borde stadgas skyldighet
för föredragandena att hvar för sig afgifva förslag till beslut.

Nedre revisionen har, utan särskild motivering, förklarat sig anse *«*•«
någon ändring i de nuvarande förhållandena i fråga om nedre revisionens
betänkanden ej lämpligen böra äga rum. Denna mening, hvilken jämväl
inom kommittén omfattades af häradshöfdingen Warmark, delas däremot
icke af tre reservanter i nedre revisionen, Indika anse, att, där betänkande
i ett mål skall förekomma, det bör å nedre revisionens vägnar afgif vas
af föredragande revisionssekreteraren.

Samtliga ledamöterna af högsta domstolen hafva funnit stadgande
om betänkandes afgifvande uti i ifrågavarande mål böra bibehållas.

Hvad angår revisionssaker och dispachemål hafva de ock, med undantag
af en, ansett tre revisionssekreterare fortfarande böra deltaga uti

84 Ändra hufvudtiteln.

[3.] målens behandling. Den härutinnan skiljaktig^ ledamoten har tillstyrkt
den ändring, att betänkandena skola afgifvas af — utom föredraganden
— endast en annan revisionssekreterare.

I skiftesmålen åter bör, enligt de flesta justitierådens mening, betänkande
afgifvas af föredraganden ensam. Ett justitieråd föreslår emellertid,
att afgifvandet af betänkanden i skiftesmål skall tillhöra de
två revisionssekreterare, som innehafva rotlar, från hvilka dylika
mål föredragas, och tre justitieråd uttala sig för bibehållande af
den nuvarande ordningen äfven hvad skiftesmålen beträffar, därvid dock
ett justitieråd förordat föreskrift därom, att i afgifvande af betänkande
i skiftesmål skall, där så kan ske, deltaga innehafvarna af båda skiftesrot]
ärna. (Se bil. A sid. 181—187).

DepThefZntS'' » • Genom ^skaffande af revisionssekreterarens skyldighet att vid
afgifvande af betänkande deltaga i behandlingen af mål, som deras
kamrater beredt och skola föredraga, skulle beredas någon lättnad i
revisionssekreterarnas arbetsbörda. Jag kan dock icke finna, att man
för den skull bör afsåga sig de obestridliga fördelar, betänkandena medföra
och hvilka i justitierådens yttranden berörts. De där jämväl omnämnda
särskilda förhallanden med afseende å skiftesmålen synas dock
höra föranleda, att i dessa mål föredraganden ensam afgifver betänkande.

From emori e skrifning.

Kommittén. Kommittén erinrar, att icke någon föreskrift finnes om justitie ärendens

föredragning i högsta domstolen efter en på förhand upprättad
skriftlig sakframställning eller promemoria, men att, enligt praxis, utan
undantag i hvarje mål, som skall föredragas i högsta domstolen, utarbetas
eu skriftlig promemoria, som följes vid föredragningen, så noggrannt
förhållandena det medgifva, äfvensom att denna promemoria göres så
fullständig, att revisionssekreteraren i allmänhet under föredragningen icke
i någon mån behöfver begagna sig af de till målet hörande handlingarna.

Utarbetandet af dylika fullständiga promemorior är — yttrar kommittén
uppenbarligen ett synnerligen betungande arbete, som borde
kunna väsentligen förenklas, särskildt genom att i promemorian göres
hänvisningar till sådana delar af akten, som måste mer eller mindre
fullständigt refereras.

Kommittén har ansett saken vara af den betydenhet, att uppmärksamheten
bort fästas dära, i syfte att de förenklingar uti ifrågavarande
hänseende, som utan fara för rättssäkerheten kunna åstadkommas, må
varda vidtagna.

Ändra hulvudtiteln. 85

Äfven i fråga om promemoriorna bär nedre revisionen och härads- [o.j
liöfdingen Warmark uttalat sig mot vidtagande af förändring. revisionen.

Högsta domstolens ledamöter hafva enhälligt ansett sig höra på Högttojkmdet
allvarligaste afstyrka den ifrågasatta förändringen, hvilken skulle
komma att ofördelaktigt inverka på högsta domstolens arbete (bil. A
sid. 188—193).

För egen del ber jag att få hänvisa till justitierådens yttrande, i Departement,-hvithet frågan underkastats allsidig belysning. Jag maste instämma
däri, att förändringen skulle verka menligt å föredragningens kvalitet,
hvilken det med den nuvarande arbetsmetoden i högsta domstolen är åt
synnerlig vikt att upprätthålla, samt att äfven andra olägenheter kunde
däraf blifva en följd. Jag finner alltså förenkling i fråga om promemorieskrifningen
icke under nu rådande förhållanden vara möjlig. Däremot
är det naturligtvis, såsom jag i annat sammanhang haft anledningberöra,
önskvärd!, att en viss grad af koncentration iakttages vid promemoriornas
utarbetande; föredragningen kan härigenom förkortas och
tillika blifva mera njutbar.

Utsträckning af högsta domstolens arbete å femmansafdelning.

De veckor, då endast en afdelning al högsta domstolen tjänstgör
eller då två afdelningar äro i tjänst, äro 7 ledamöter indelade till tjänstgöring
å den ensamt arbetande eller å hvar och en af de båda samtidigt
fungerande afdelningarna. Under de veckor åter, då jämväl eu
tredje afdelning tjänstgör, äro väl, såsom eljest, 7 justitieråd indelade a
första och å andra rummet, men å det tredje arbeta i regeln endast 5
ledamöter. Högsta domstolen han nämligen vara domför med blott 5
ledamöter, ity att i § 22 regeringsformen stadgas, att i domstolen
ringare mål kunna pröfvas och algöras af 5 ledamöter, så ock af 4,
där alla äro om slutet ense. Öfver viktigare saker skola däremot, enligt
samma paragraf, minst 7 döma.

Med utgångspunkt från sagda grundlagsbestämmelse har kom- Kommittén
mittén gjort ett uttalande af hufvudsakligen följande innehåll:

Då endast »ringare mål» finge pröfvas och afgöras. af 5 ledamöter,
vore åtskilliga mål uteslutna från att till slutlig behandling företagas å
tredje rummet, då 5-mansafdelning där tjänstgjorde.

Ändra hufvudtiteln.

Några i lag meddelade bestämmelser om hvilka mål vore att hänföra
till »ringare mål» eller till »viktigare saker» funnes ej.

LJti en åt ledamöter i högsta domstolen utarbetad promemoria,
som tillställts nedre revisionen, hade emellertid närmare angifvits de
mål som enligt justitierådens uppfattning vore af beskaffenhet att få
föredragas å 5-mansafdelning på tredje rummet och alltså, frånsedt
krigsrättsmål1, skulle utgöra »ringare mål».

Härigenom hade, hvad revision ssaker anginge, en mycket stark
begränsning gjorts i fråga om de mål, som finge föredragas å 5-mansafdelning
på tredje rummet.

Het förefölle nu kommittén, som skulle någon fara för rättssäkerheten
ej uppstå, om i högsta domstolen andra än »ringare mål» finge
pröfvas och af göras af 5 ledamöter.

Genom en sådan förändring skulle, enligt kommitténs mening, ett
betydande steg tagas till undanröjande af den ofta och med fog öfverklagade
långsamheten i högsta domstolens rättsskipning. Högsta domstolen
skulle nämligen därigenom sättas i stånd att arbeta på två eller tre afdelningar
under längre tid än nu vore förhållandet. Genom minskning
af antalet. i besluten deltagande ledamöter skulle sannolikt ock målens
afgörande i någon mån direkt påskyndas.

Den större arbetsprodukt, som genom en förändring i berörda syfte
skulle vinnas, kunde val tänkas under öfvergångstiden, intill dess balansen
af mål hunnit afarbetas, medföra behof af tillfällig förstärkning af
nedre revisionens arbetskrafter. Om storleken däraf vore det svårt att
nu uppgöra någon beräkning. Behofvet i nämnda hänseende torde emellertid
höra tillgodoses genom anslag, å extra stat. Något förslag härutinnan
från kommitténs sida syntes icke i sakens nuvarande skick påfordras.

Med. hänsyn till hvad sålunda anförts har kommittén ansett det
kunna ifrågasättas, huruvida ej § 22 regeringsformen borde ändras därhän,
att i högsta domstolen andra än »ringare mål» kunde pröfvas och afgöras
af 5 ledamöter.

Skulle så ej kunna ske, vore det enligt kommitténs åsikt synnerligen
önskväidt, att spörsmålet om betydelsen och innebörden af begreppen
»ringare mål» och »viktigare saker» blefve i behörig ordning föremål
lör närmare skärskådande.

Beträffande den sålunda väckta fragan har nedre revisionen ansett
det ej åligga revisionen att yttra sig.

1 Vid behandling af krigsrättsmål å afdelning, där 7 justitieråd äro indelade till
tjänstgöring, inträda 2 militärpersoner af högre grad i stället för 2 af justitier&den.

Andra hulvudtiteln.

Högsta domstolens ledamöter hafva samtliga funnit åtgärd i det [3.]
af kommittén berörda hänseende ej böra vidtagas (bil. A sid. 202—206). nög‘^om

Efter hvad inom högsta domstolen upplysts, har i domstolen ut- Departement.
bildat sig den praxis, att till »viktigare saker», som ej må pröfvas af
mindre än 7 ledamöter, räknas egentligen endast tryckfrihetsmål, lagförkla-ringsärenden
samt mål om ådömande af dödsstraff eller lifstid»
straffarbete. Alla andra mål, eller sålunda hufvudmassan af de i högsta
domstolen förekommande, anses som »ringare mål», och af dem blifva
säkerligen största delen behandlade å 7-mansafdelning. Det är, enligt
hvad jämväl blifvit upplyst, för att bland de »ringare målen» utsöndra
de minst viktiga, hvilka sålunda företrädesvis böra komma till föredragning
å 5-mansafdelning, som den af kommittén omförmälda promemoria
upprättats.

Vid dessa förhållanden erfordras uppenbarligen ej ändring af § 22
regeringsformen såsom förutsättning för förverkligandet af kommitténs
önskemål om utsträckning af föredragningen å 5-mansafdelning.

Sådan utsträckning synes mig för öfrigt icke vara att förorda.

Det är, såsom i högsta domstolen framhållits, för beredande af nödig
auktoritet åt den högsta instansens domar af stor betydelse, att i allmänhet
antalet af de i ett mål dömande ej sättes så lågt som till 5,
motsvarande antalet ledamöter å en hofrättsdivision. Att man, med hänsyn
till den stora balansen af oafgjorda mål, i någon, ehuru ringa utsträckning
medgifvit måls afdömande af allenast 5 justitieråd, är, såsom äfven
påpekats, att betrakta som en tillfällighetsåtgärd. Mot ett utvidgadt
arbete å 5-mansafdelning hafva dessutom andra giltiga skäl inom högsta
domstolen anförts.

Något behof att närmare bestämma begreppen »ringare mål» och
»viktigare saker» lärer ej heller föreligga.

Öfriga förslag.

De öfriga frågor, löneregleringskommittén behandlat i förevarande
afdelning af betänkandet, angå: infordrande af utlåtanden i mål, som
skola föredragas i högsta domstolen; förkortning af föredragningsperioderna
för revis-ionssekreterarna; tillfälliga hinder för föredragning; sättet
för dagtecknande af utslag; samt ämbetsverkets benämning.

Beträffande dessa frågor torde jag ej för närvarande behöfva yttra
mig; de flesta bland dem äro af beskaffenhet att böra upptagas till prof -

Ändra hufvudtiteln.

ning'', da ny instruktion för ämbetsverket skall utfärdas. De uttalanden,
som härutinnan gjorts af högsta domstolens samtliga ledamöter eller ett
flertal bland dem, synas i allmänhet böra följas.

Hvad angår ämbetsverkets benämning bör jag emellertid här nämna,
att jag, med hänsyn till de af justitieråden Lilienberg, Grefberg och
Ameen berörda omständigheter (bil. A sid. 206—207), anser någon ändring
däri icke böra ifrågasättas.

\ id den nya instruktionens utarbetande böra naturligtvis jämväl
andra förhållanden, i Indika ändring kan anses böra ske, underkastas
granskning. Jag afser härvid, bland annat, de till lindring i revisionssekreterarnas
arbetsbörda syftande förslag, som i nedre revisionens utlåtande
framställts beträffande veckomålen och deras behandling (sid.
22 23), äfvensom justitieombudsmannens i särskilda underdåniga skrif velser

af den 21 april 1908 och den 25 juni 1909 gjorda framställningar
rörande förtursrätt för vissa mål.

Då grund af hvad jag anfört i föreliggande fråga får jag hemställa,
att Eders Kung]. Maj:t täckes föreslå Riksdagen att

dels godkänna de af mig framlagda förslagen
till ordinarie stat och öfvergångsstat för nedre justitierevisionen,
att tillämpas från och med år 1912, äfvensom
de af mig föreslagna villkor och bestämmelser
lör åtnjutande af de med befattning å den ordinarie
staten förenade aflöningsförmåner,
dels besluta,

att en hvar, som med eller efter ingången af
år 1912 tillträder befattning å den ordinarie staten,
skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser,

att, sedan af Kungl. Maj:t bestämts, hvilka
nuvarande ordinarie protokollssekreterare å hittills
gällande stat skola vid 1912 års ingång öfvertaga de
fem i den nya ordinarie staten upptagna protokolls -

Andra hufvndtiteln. 89

sekreterarbefattningarna, öfriga ordinarie protokolls- [3.]
sekreterare å den gamla staten skola såsom öfvertaliga
uppföras å öfvergångsstaten; samt

att de ordinarie eller konstituerade innehafvare
af befattningar å den gamla staten — utom nämnda
öfvertaliga protokollssekreterare —, hvilka icke före
den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya ordinarie staten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills å
gamla staten tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem, dock att, mot befrielse från åliggande
skyldighet att bekosta renskrifning, till vissa af befattningarna
i fråga anslagna renskrifningspenningar skola
upphöra att utgå, samt att i stället för sportler, som
i sammanhang med löneregleringen indragas, skall
utgå godtgörelse, beräknad efter medeltalet af den
inkomst, tjänstinnehafvare må anses hafva åtnjutit åt
sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvidt möjligt ej understigande fem år, därför
denna inkomst kan utrönas,

dels stadga, att protokollssekreterare, som uppförts
å öfvergångsstaten, skall vara skyldig bestrida
amanuensbefattning i nedre justitierevisionen, samt
att för hvarje amanuensbefattning, som på detta sätt
uppehälles, skall af det i den ordinarie staten upptagna
belopp till amanuenser m. m. besparas 2,075 kronor,
dels ock höja det ordinarie anslaget till nedre
justitierevisionen från 161,000 kronor med 133,800
kronor till 294,800 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd.

Ändra hufvudtiteln.

.. E4-]

Ändrade bestämmelser

om ålderstillägg åt

hofrätternas
vaktmästare.

Rikets hofrätter med därunder lydande ,justitiestaten

Den ändring i bestämmelserna -om ålderstillägg åt ämbetsverkens
vaktmästare, hvarom jag talat under punkten 1 här ofvan, bör gifvetvis
genomföras äfven beträffande vaktmästarna vid den i hufvudstaden förlagda
hofrätten. Den torde därjämte böra utsträckas till de öfriga hofrätternas
vaktmästare. Man har väl närmast afsett vaktmästarna i ämbetsverk i
Stockholm; den af mig omnämnda sammanställning angående antalet af de
vaktmästare, som kunde anses böra komma i åtnjutande af den förmån,
ändringen innebär, omfattade endast där förlagda ämbetsverk. Men jag
kan icke finna det annat än skäligt, att, om Svea hofrätts vaktmästare
erhålla ifrågavarande aflöningsförbättring, samma förmån jämväl beviljas
vaktmästarna vid de två i landsortsstäder förlagda hofrätterna. Tjänstgöringen
är densamma för samtliga hofrätternas vaktmästare, och till
den skillnad i lefnadskostnader, som förefinnes mellan dem, som bo i
Stockholm, och dem, som bo därutanför, är hänsyn tagen därigenom att
i de förras men ej i de senares aflöning ingår ortstillägg med 150 kronor
om året.

Enligt hvad chefen för civildepartementet meddelat mig, är det
hans afsikt att föreslå, att vaktmästarna vid samtliga länsstyrelser skola
komma i åtnjutande af berörda förmån.

På grund af det anförda får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring iFde år 1909 för
Svea hofrätt, Göta hofrätt samt hofrätten öfver Skåne
och Blekinge fastställda aflöningsstater, att förste vaktmästares
lön förklaras kunna efter 5 år höjas med
100 kronor samt en hvar annan vaktmästares lön
ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde
till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar bestämma
enahanda villkor som för tillträde till förut
medgifna sådana förhöjningar blifvit stadgade.

Ändra hufvudtitein.

Härad shöfdingarnas af statsverket utgående löneförmåner, sådana
desamma efter den vid 1874 års riksdag verkställda reglering bestämdes
genom nådiga brefvet den 5 juni 1874, utgöras af lön oeli tjänstgöringspenningar
samt, för ett mindre antal domsagor, förvaltningskostnadsbidrag.
Vid regleringen sattes lönen för alla domsagor till lika belopp
eller 4,500 kronor. Tjänstgöringspenningarna beräknades på visst sätt
efter göromålens mängd. Den summa, som med sådan beräkning erhölls,
blef emellertid för det fall, att den beräknade sportelinkomsten
afsevärdt öfversteg förvaltningskostnaderna, minskad med ett mot öfverskottet
svarande belopp. Tjänstgöringspenningarna, hvilkas minimum
eljest skulle utgjort 1,000'' kronor, kommo härigenom flerstädes att
understiga detta belopp, lör de domsagor, i hvilka sportlema antogos
icke blifva tillräckliga till omkostnadernas bestridande, anvisades förvaltningskostnadsbidrag,
hvilka i likhet med tjänstgöringspenningarna bestämdes
till växlande belopp.

De aflöningsförmåner, hvilka sålunda fastställdes lör häradshöfdingarna,
hafva — frånsedt jämkningar, som föranledts al omreglering eller
klyfning af domsagor, och ett fall, då beloppet af förvaltningskostnadsbidrag
höjts — hittills icke undergått någon ändring. Vid 1905 års
riksdag framlades af Kungl. Map.t förslag om utjämning al häradshöfdingarnas
löneförmåner, gående ut därpa att mindre väl allönade
häradshöfdingar skulle utan statsverkets ytterligare betungande vinna
nödig förbättring i sina lönevillkor. Men detta förslag blef ej af Riksdagen
antaget.

[5.]

Höjning af
tjänstgöringspenningarna

för häradshöfdingen
i
Crusts cell
Tjörns härads
domsaga.

Till häradshöfdingen i Orusts och Tjörns härads domsaga utgå
tjänstgöringspenningar med allenast 200 kronor; hans aflöning af statsmedel
uppgår sålunda — med lön af 4,500 kronor till endast 4,700
kronor. Härtill komma sportler, hvilka vid utarbetande inom justitiedepartementet
af det förslag, som låg till grund lör Kungl. Maj.ts framställning
till 1905 års riksdag, beräknades till 3,964 kronoi. Om från
summan af dessa inkomster 8,664 kronor dragas beräknade omkostnader
2,450 kronor, återstår en nettoinkomst af 6,214 kronor. Till förbättrande
af denna aflöning — en bland de lägsta för domhafvande förekommande
— var i nämnda förslag upptagen ökning af tjänstgöringspenningarna
med det högsta belopp, som för någon domsaga ifrågasattes, eller 1,300
kronor. Härigenom skulle den behållna inkomsten stiga till t ,ol4
kronor.

Ändra hufvudtiteln.

lAj Nuvarande häradshöfdingen i nämnda domsaga Henrik Blomstedt,

hövdingen fräken utnämndes till befattningen år 1905, har i underdånig skrifvelse
H. Blomstedis den 1 oktober 1908 begärt förhöjning af de honom tillkommande tjänstfrar,
ställning, göringspenningar. Till stöd för denna anhållan har Blomstedt anfört:

Såvidt Blomstedt under den korta tid, han innehaft domarämbetet,
kunnat finna, vore sagda beräknade behållning snarare för hög än för
låg. Då nämligen omkostnaderna för domsagan antagits uppgå till
2,450 kronor, hade icke någon godtgörelse för resor till och uppehälle
vid ting och extra förrättningar beräknats, antagligen beroende därpå
att Blomstedts företrädare i ämbetet bott vid tingsstället. Då detta
vant förfallet och obeboligt vid Blomstedts tillträde af ämbetet år 1906,
hade Blomstedt nödgats anskaffa tillfällig bostad tre mil från tingsstället,
men inköpt byggnadstomt i dess närhet för att slippa tingsresorna.
Emellertid hade sedermera genom kammarkollegiets beslut bestämts, att
nytt tingshus skulle uppföras eu mil från det nuvarande, ehuru Blomstedt
på goda skäl haft anledning antaga, att det nya tingshuset skulle
förläggas vid Svanesund, där det gamla vore beläget och hvilken plats
tillstyrkts af häradsrätten. För Blomstedt hade det därför blifvit nödvändigt
att vid uppförandet af sin nya bostad beräkna dels utrymme
för kanslilokal och dels ruin för biträden, i följd hvaraf kostnaden komme
att uppgå till långt mera än hvad behöfts, om bostaden afsetts endast
för Blomstedt och hans familj. För framtiden finge han dessutom vidkännas
dryga utgifter för tingsresorna och uppehälle vid tingen. På
grund af dessa omständigheter syntes kostnaderna för domsagans skötande
kunna beräknas till närmare 3,000 kronor och behållningen följaktligen,
då stämpelprovisionen äfven sänkts genom Riksdagens beslut, komma
att afsevärdt understiga 6,000 kronor eller — med ett undantag när —
det minsta behållna belopp som för någon landtdomare i riket beräknats.

Äfven i andra afseenden hade Blomstedt kommit i sämre läge än
andra häradshöfdingar. De flesta af dessa vore bosatta i städer eller
större samhällen, som erbjöde förmåner, såsom lätta kommunikationer
— för en rannsakning i Blomstedts domsaga åtginge vintertid tre dagar —,
skola för barnens uppfostran, billigare kommunalutskvlder och i allmänhet
sedt billigare lefnadskostnader. På Orust däremot blefve genom
närheten af en mängd badorter prisen på lefnadsförnödenheterna under
sommartiden uppjagade, och under vintern, då förnödenheterna måste
hämtas från städerna, fördyrades varorna af fraktkostnader. Vidare
hade kommunalutskylderna tendens att alltjämt stiga. De vore numera
så höga att, medan Blomstedts företrädare i början af 1880-talet betalade
250 kronor i kommunalskatt, Blomstedt numera finge för en mindre

Andra huivudtiteln.

inkomst erlägga öfver 700 kronor, öfver 100 kronor i vägskatt och dess- [5.]
utom prästskatt.

Jämförde Bloinstedt vidare sin ställning med sina företrädares,
vore Blomstedt också sämre ställd än dessa. Utom att de bott hyresfritt
i tingshuset och ej haft några omkostnader för resor och kanslilokal,
hade de varit tillsyningsmän vid kronohäktet i Svanesund, hvarför
de uppburit 300 kronor om året, hvilka alla förmåner gjort, att tjänstgöringspenningarna
i domsagan vid 1874 års reglering satts till det
exceptionellt låga beloppet af 200 kronor. Tillsyningsmansbefattningen
hade före Blomstedts tillträde öfverlämnats till kronofogden i orten.
Blomstedts närmaste företrädare hade dessutom i flera år uppburit dyrtidstillägg,
under det Blomstedt ej komme i åtnjutande dåra?.

Orusts och Tjörns härads domsaga hade eu folkmängd af omkring

30,000 invånare, och enligt statistiken vore den jämväl i afseende å
mängden af göromål jämställd med en medelstor domsaga, under det
inkomsterna afsevärdt understege hvad som vore beräknadt i en dylik.

För att utjämna detta missförhållande syntes det vara förenadt med
rättvisa och billighet, att en förbättring af löneförmånerna vidtoges; och,
då någon lönereglering för häradshöfclingar ej vore att förvänta, hemställde
Blomstedt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för
höjande af tjänstgöringspenningarna i domsagan. Då i nämnda förslaguttalats,
att en minimilön af 7,000 kronor vore val låg och att lönens
uppbringande till 7,500 eller 8,000 kronor vore önskvärd!, men behållningen
i Blomstedts domsaga ej uppnådde sådant belopp, därest tjänstgöringspenningarna
ökades med endast 1,300 kronor, ville Blomstedt
ifrågasätta en höjning af 1,800 kronor.

Öfver denna framställning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län och af
Göta hofrätt äfvensom af statskontoret.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande vitsordar riktigheten af Blomstedts k. b. i
uppgifter om de i orten rådande förhållanden, som föranledt hans fram- G»teborgs och
ställning, och anser, att, äfven frånsedt dessa förhållanden, tjänstgörings- °ms a"''
penningarna för liäradshöfdingen i domsagan äro allt för ringa. Kungl.

Maj:ts befallningshafvande finner alltså fog för framställningen förefinnas.

Hofrätten anser, att, med hänsyn till hvad Blomstedt upplyst och Göta hofrätt.
då hans uppgifter rörande i orten rådande förhållanden vitsordats af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, en höjning af Blomstedt tillkommande
tjänstgöringspenningar vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

Ändra hufvudtiteln.

[5.]

Statskontoret.

Departements chefen.

Förhöjningen bör dock enligt hofrättens förmenande ej ske med högre
belopp än i omförmälda förslag blifvit ifrågasatt eller med 1,300 kronor.

I statskontorets utlåtande erinras, att efter år 1905 en stor mängd
civila tjänstinnehafvare fått sin aflöning ej obetydligt höjd och att, då till
följd häraf de beräkningar rörande minimilön m. in., hvarå 1905 års förslag
grundades, antagligen icke längre kunde tjäna till utgångspunkt för
en reglering af häradshöfdingarnas löner, en tillfredsställande sådan
reglering sannolikt icke numera kunde genomföras utan förhöjd kostnad
för statsverket. Vid sådant förhållande och då handlingarna syntes utvisa,
att särskild! ogynnsamma förhållanden kräfde ökning af ifrågavarande
domhafvandes aflöning redan innan den för en allmän lönereglering
erforderliga utredning kunde komma till stånd, tillstyrker statskontoret
framställning till Riksdagen i enlighet med hvad hofrätten uttalat.

Att, utan samband med en allmän omreglering af häradshöfdingarnas
löneförhållanden, beträffande en särskild domsaga vidtaga ändring
i gällande stat anser jag i allmänhet ej böra ifrågakomma. Att omkostnaderna
för en domsagas skötsel ökats eller inkomsterna af domsagan
nedgått torde i allmänhet icke i och för sig böra föranleda sådan
särskild reglering af häradshöfdingens aflöning. Men om dylik minskning i
domsagans afkastning'' drabbar en domhafvande, hvars aflöning från statsverket
är mindre än de flesta andras och för hvilken därjämte lefnadskostnaderna
till följd af lokala förhållanden stiga till en höjd som å andra
orter ej är vanlig, kan det anses vara skäl att förbättra domarens aflöning.

Ett sådant fall synes mig det nu föreliggande vara. För häradshöfdingen
i Orusts och Tjöxms härads domsaga — hvilken jämte en
annan domhafvande är den ende, som uppbär så låga tjänstgöringspenningar
som 200 kronor, under det att för de allra flesta denna aflöningspost
uppgår till mellan 1,000 och 2,000 kronor — hafva, efter hvad
af handlingarna framgår, ogjmnsamma omständigheter sammanträffat i
sådan grad att höjning af tjänstgöringspenningarna torde få anses påkallad.

I fråga om höjningens belopp lärer densamma, på sätt hofrätten
yttrat, böra begränsas till hvad omförmälda förslag i sådant afseende
upptog eller 1,300 kronor.

Slutligen torde jag få erinra, att kammarkollegiets af Blomstedt
berörda utslag, hvarigenom bestämts, att Orusts och Tjörns härads tingsstad
skulle förläggas från Svanesund till Varekil, efter anförda besvär
blifvit genom utslag den 12 april 1910 af regeringsrätten fastställdt.

På grund af hvad jag anfört får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen

Andra hufvudtitelu.

att från och med år 1912 höja de häradshöfdingen
i Orusts och Tjöms härads domsaga tillkommande
tjänstgöringspenningar, hvilka nu utgå med 200 kronor
årligen, till ett årligt belopp af 1,500 kronor.

Genom bifall härtill skulle det i gällande riksstat med ett belopp
af 518,763 kronor uppförda anslag till Göta hofrätt och därunder lydande
justitiestat höjas med 1,300 kronor eller till 520,063 kronor.

HufVudtitelns allmänna förslagsanslag till ålderstillägg;.

Från det å andra hufvudtitelns ordinarie stat uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg bestridas sådana aflöningsförhöjningar åt befattningshafvare
i departementet och därunder lydande verk med undantag
af fångvårdsstyrelsen, för hvilket ämbetsverk jämte fångvårdsstaten är
för ändamålet anvisadt ett särskilt anslag.

Det allmänna ålderstilläggsanslaget har från och med år 1877
varit i riksstaten upptaget till 55,000 kronor, hvilket belopp intill år
1910 ej behöft öfverskridas i betydligare mån. Med sistnämnda år har
emellertid eu afsevärd ökning i utgifterna å anslaget inträdt till följd
af den lönereglering för rikets hofrätter, som med ingången af samma
år trädt i tillämpning. Under det att de gamla staterna för hofrätterna
upptogo för assessorerna ett ålderstillägg å 500 kronor och för hofrättsråden
ett å 600 kronor, äro enligt de nya staterna hofrätternas
ledamöter, hvilka numera samtliga äro hofrättsråd, tillerkända 3 ålderstillägg,
af hvilka ett å 500 kronor och de båda öfriga å 600 kronor
hvartdera. Därjämte har för sekreterare i Svea och Göta hofrätter samt
för notarier, aktuarier och arkivarie!- i samtliga hofrätterna tillkommit
ett ålderstillägg utöfver de förut medgifna.

En jämförelse mellan 1909 och 1910 års specialutgiftsstater å
ifrågavarande anslag visar för hofrätternas del en stegring från det
förra till det senare året af omkring 25,000 kronor.

Med hänsyn härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att höja det under andra hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg från dess nuvarande
belopp 55,000 kronor med 25,000 kronor eller sålunda
till 80,000 kronor.

Ändra hufvudtifeln.

Fångvårdens
kostnader för
jpcrsedeltillverkning
åt
andra statsförvaltningar.

Fångvården.

I sammanhang med att Riksdagen år 1910 höjde förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll till 1,375,000 kronor, påpekade Riksdagen,
hurusom detta anslag belastades med utgifter, Indika enligt Riksdagens
förmenande rätteligen icke borde drabba detsamma.

Från anslaget bestredes, bland annat, utgifterna för arbetsdriften
vid fängelserna. Dessa utgifter förorsakades till icke obetydlig del af det
arbete, som fångvården utförde åt andra statsförvaltningar genom tillverkning
af för dem erforderliga persedlar. För arbetet erhölle fångvården
dock ingen annan ersättning än för arbetsmaterialierna, men
finge däremot vidkännas utgifter för arbetspremier till fångarna och
aflöningar åt ett växande antal yrkesundervisare samt för arbetsverktyg
m. m.

Då ifrågavarande utgifter uppginge till rätt afsevärda belopp,
hade det synts Riksdagen skäligt, att vederbörande statsförvaltningar
själfva finge vidkännas lämplig andel i samtliga kostnaderna för de
persedlar, som vid fångvårdsanstalterna för deras räkning tillverkades.
I det outredda skick, hvari saken för närvarande befunne sig, hade
Riksdagen likväl icke ansett sig kunna framlägga något särskild! förslag
utan endast velat fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å förhållandet.

Genom nådigt bref den 18 juni 1910 anbefalldes fångvårdsstyrelsen
att i den sålunda af Riksdagen väckta frågan verkställa utredning
samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande och det förslag,
hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Därefter har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 23
september 1910 angående de anslag, som för fångvården borde äskas
af instundande riksdag, yttrat, att det för denna utredning måste vara
af vikt att känna resultatet i fråga om arbetsdriften af det blifvande
bokslutet för år 1910 äfvensom de anordningar för arbetsledningen och
undervisningen, som vid arbetsdriftens ännu fortgående utveckling under
den närmare framtiden kunde blifva erforderliga. Då ärendet för en
tillfredsställande lösning därjämte fordrade en ingående pröfning af förhållanden,
hvilka kunde äga inflytande därå, hade styrelsen ännu icke
kunnat slutföra den redan påbörjade utredningen. Styrelsen kunde sålunda
icke heller för närvarande uttala sig angående den jämkning i

Andra liufvudtitein.

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som kunde föranledas
af åtgärd i den af Riksdagen angifna riktningen.

Ej heller af annan anledning än den nu berörda har fångvårdsstyrelsen
föreslagit ändring i de ordinarie fångvårdsanslagens belopp.

Dessa torde äfven enligt min mening höra lämnas oförändrade.

Beträffande vissa befattningshafvares rätt till ålderstillägg har jag
emellertid att föreslå framställningar till Riksdagen, hvilka ej påkalla
ändring i fångvårdens förslagsanslag till dylika aflöningsförhöj ningar.

Vid det numera indragna centralfängelset å Nya Varfvet vid Göteborg
blef direktörsbefattningen med utgången af september månad 1902
ledig till följd af ordinarie innehafvare!! beviljadt afsked. J afbidan på
fängelsets förestående indragning blef tjänsten ej vidare tillsatt, utan
den uppehölls, jämlikt fångvårdsstyrelsens förordnande, från och med
den 1 oktober 1902 till den 1 juni. 1907, då indragningen skedde, af
bevakningsbefälhafvaren vid fängelset P. Biilow. Från och med den 1
november 1907 har Biilow varit direktör vid länsfängelset (numera strafffängelset)
i Uppsala.

Redan innan Biilow erhållit konstitutorial å direktörsbefattningen
i Uppsala, gjorde han hos fångvårdsstyrelsen framställning därom, att
styrelsen ville åt honom utverka medgifvande, att, för den händelse han
erhölle konstitutorial å direktörsbefattning, han för tillträde till ålderstillägg
finge tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom direktör
vid centralfängelset å Nya Varfvet.

Fångvårdsstyrelsen ingick i anledning häraf till Kung''!. Maj:t med
en skrifvelse, däri styrelsen framhöll, att, då Biilow bestridt en direktörsfcjänst,
som under vanliga förhållanden skulle hafva varit tillsatt medelst
konstitutorial, han syntes äga befogade anspråk på att få räkna sig till
godo denna tjänstetid för vinnande af rätt till ålderstillägg såsom direktör.
Styrelsen hemställde alltså, att Kung!. Maj:t täcktes förklara Biilow berättigad
att, därest han blefve konstituerad till direktör vid någon fångvårdsanstalt,
han för tillträde till ålderstillägg å tjänsten måtte få
tillgodoräkna sig den tid, han på grund af styrelsens förordnande
under vakans uppehållit direktörsbefattningen vid centralfångelset å Nya
Varfvet.

Statskontoret erinrade i afgifvet utlåtande, hurusom i kungl. kungörelsen
den 26 juni 1903 angående villkoren för åtnjutande af de från
och med år 1904 fastställda nya aflöningsförmåner för föreståndarna vid
läns- och kronocellfängelserna i riket stadgats, att löntagare, som blifvit
B ib, till JRiksd. Prut. 1911. 1 Sami, 1 Afl. IS

[7-]

Direktören
P. SiSlows
rätt till
ålderstillägg

Äldre ärende.

Ändra hufvudtiteln.

[7.;

Framställning
af Billow
d. 9 maj 1910,

Fångvårds styrelsen.

transporterad, finge för ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöringen i
likartad befattning vid olika fångvårds anstalter och att löntagare finge
i samma afseende tillgodoräkna sig den tid, som före den nya lönestatens
utfärdande förflutit från hans utnämning till tjänsten. Då den sålunda
medgifna rätten att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig viss
tid uppenbarligen afsåge allenast tjänstgöring såsom ordinarie tjänstinnehafvare
och icke för något fall utsträckts till att gälla äfven i fråga
om den, som uppehållit tjänst allenast på förordnande, ansåg statskontoret
den gjorda framställningen icke vara af beskaffenhet att kunna
bifallas.

I enlighet med detta utlåtande blef genom Kungl. Maj:ts beslut
den 8 november 1907 framställningen utslagen.

I underdånig skrifvelse den 9 maj 1910 har Billow återupptagit
frågan om sin rätt till ålderstillägg. Han åberopar, att vid den nva
lönestat för fångvårdsstaton, som 1910 års riksdag godkänt, fästs bestämmelse
att, beträffande förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst i samma lönegrad, löntagare bör tillgodoräknas
tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans
tillträde till befattningen vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om reglering af
löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstaten. Då donna bestämmelse syntes
innebära ett upphäfvande af det, som föranledt statskontoret att afstyrka
bifall till Billow,s tidigare framställning, anhåller Billow, att Kungl.
Maj:t täcktes medgifva, att han för tillträde till ålderstillägg å sin Befattning
såsom direktör vid länsfängelsot i Uppsala måtte få tillgodoräkna
sig den tid från den 1 oktober 1902, han på förordnande uppehållit
direktörsbefattningen vid centralfängelset å Nya Varf vet.

Fångvårdsstyrelsen finner, i afgifvet underdånigt utlåtande, den af
Billow åberopade bestämmelsen, om än icke på förevarande fall tillämplig,
dock på visst sätt innebära ett frångående af den princip, hvarå statskontoret
grundat sitt afstyrkande af fångvårdsstyrelsens hemställan i det
äldre ärendet. Då direktörsbefattningen å Nya Varf vet hållits vakant,
af orsak, nästan jämförlig med on omreglering, anser styrelsen den numera
meddelade bestämmelsen kunna innefatta skäl till att direktörsförordnandet
å Nya Varf vet må få af Billow tillgodoräknas för tillträde
till ålderstillägg. Under åberopande i öfrig! af sitt utlåtande i det föregående
ärendet tillstyrker styrelsen bifall till Billows nu gjorda ansökan.

Andra hufvudtiteln.

Statskontoret, som ånyo hörts, anför, att sagda bestämmelse, hvilken [7.]
hade sin motsvarighet i aflöningsbestämm el serna vid flertalet af de senare statskontor*.
årens löneregleringar, tydligen grundade sig a den uppfattningen, att
eu person, som under vanliga förhållanden skulle varit ordinarie innehafvare
af vederbörande tjänst, icke af den omständigheten, att tjänsten
för underlättande af en eventuell omorganisation allenast tillsattes på
förordnande, skulle blifva lidande i afseende å den rätt till lönetur, som
eljest skulle tillkommit honom. Bestämmelsen syntes därför icke få
utsträckas att gälla för andra fall än de sålunda angifna och alltså ej
kunna innebära ett upphäfvande af den allmänna grundsatsen, att den
för erhållande af ålderstillägg erforderliga tjänstetiden skulle utgöras af
ordinarie innehafvande af tjänsten. Vid sådant förhållande och då
direktörsbefattningens vid centralfängelset å Nya Varfvet uppehållande
på förordnande föranledts af beslut om fängelsets indragning på grund
däraf, att dess område erfordrats för sjöförsvarets behof, och alltså ej
stode i något samband med den nu genomförda löneregleringen för
fångvårdspersonalen, kan statskontoret ej tillstyrka Kung!. Maj:t att
medgifva Billov den begärda förmånen. Däremot vill det synas statskontoret,
som om långvarigheten af ifrågavarande förordnande — 4 år
8 månader — samt särskiklt den omständigheten, att ej under tiden
funnits någon ordinarie innehafvare å tjänsten, som å densamma räknat
lönetur, utgöra goda skäl för att söka hos Riksdagen utverka sådant
medgifvande. Statskontoret hemställer alltså om nådig proposition i
sådant syfte. I

I statskontorets uppfattning om de på denna _ fråga inverkande
omständigheter kan jag till alla delar instämma. Billov, hvilken numera
öfver gått å den nya aflöningsstat, som tillämpas från ingången
af detta''; år, torde icke på grund af de vid staten fastade lönebestämmelser
kunna göra anspråk på att få för tillträde till ålderstillägg å
direktörstjänsten vid straffängelset i Uppsala beräkna den tid, hvarunder
han innehaft ifrågavarande förordnande å direktörsbefattningen
vid centralfängelset å Nya Varfvet. Men de af statskontoret anförda
bild "lietsskäl tala för att han kommer i åtnjutande af en förmån, som
sålunda icke kan tillstädjas honom enligt stadganden, vid h vilkas tillkomst
hänsyn ju icke kunnat tagas till ett sådant undantagsförhållande
som det här föreliggande.

Efter den nya staten utgör begynnelseaflöningen å Billovs nu
innehafvande tjänst 4,000 kronor, hvartill kunna komma två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

[8.]

Assistenten
C. J. E. Giilichs
rätt till
ålderstillägg.

Fångvårds styrelsen.

Ändra hufvudtiteln.

Lämnas nu det begärda medgifvandet, skulle Billow äga att från
och med år 1908 uppbära första ålderstillägget å sin direktörslön. Då
det emellertid ej lärer vara skål att låta medgifvandet verka retroaktivt
sa att Billow skulle erhålla rätt till ålderstillägg för år, som förflutit
före den 1 januari 1911, då den nya lönestaten trädt i kraft, torde
nödigt förbehåll i detta afseende böra göras.

Jag hemställer på grund af det anförda, att Eders Kungl. Mai'':t
täcktes föreslå Riksdagen ö ''

medgifva, att direktören vid straffängelset
Uppsala P.. Billow må för erhållande af ålderstillägg
å direktörstjänsten räkna sig till godo den tid från
och med den 1 oktober 1902 till den 1 juni 1907,
hvarunder han på förordnande uppehållit direktörsbefattningen
vid numera nedlagda centralfängelset å
Lya Varfvet; dock att sådant medgifvande ej må
föranleda utbetalande till Billow af ålderstillägg för
tid före den 1 januari 1911.

Under mer än mdtten åt den tid, direktören Billow, såsom jag nämnt,
innehade förordnande a direktörsbef ältning;rn vid centralfängelset å Nya
Varfvet, sköttes hans tjänst såsom bevakningsbefälhafvare vid samma
fängelse af reservunderlöjtnanten C. J. E. Giilich; denne var förordnad
att uppehålla sistnämnda tjänst från och med den 10 oktober 1904 till
den 17 maj 1907 eller sålunda 2 år 7 månader 7 dagar. Därefter
öfverflyttades Giilich till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, där han från
och med den 18 maj 1907 till årets slut eller alltså 7 månader 13
dagar, pa förordnande uppehöll bevakningsbefälhafvartjänsten, för att
med ingången af år 1908 tillträda denna befattning på grund af konstitutorial
Aflöningen å densamma utgjorde intill innevarande år 2,500
kronor jämte 2 ålderstillägg, efter 5 och 10 år, å resp. 300 och 200
kronor; från och med detta år är befattningen eu assistenttjänst med
aflöning af 3,000 kronor jämte 2 ålderstillägg, efter 5 och 10 år, hvardera
å 400 kronor.

... . 1 det af ^fångvårdsstyrelsen afgifna underdåniga förslag till stat

för ar 1910 å förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid styrelsen
och fångvården anställda . ämbets- och tjänstemän upptogs Giilich till
erhållande af första ålderstillägget, 300 kronor, å bevakningsbefälhafvartjänsten
å Svartsjö. Fångvårdsstyrelsen räknade honom alltså till godo

Ändra hufvudtitelrs.

101

de tider, han allenast varit förordnad å befattningarna å Nya Varfvet [8.]
och Svartsjö. Till stöd för denna sin åtgärd anförde styrelsen, att
Gulich icke kunnat erhålla konstitutorial å befattningen å Nya Varfvet
på grund af att fråga förelegat om fängelsets indragning och att
sålunda en organisationsfråga vant orsaken till att lian ej tidigare
vunnit ordinarie anställning. Detta syntes icke böra läggas honom
till last i fråga om tillträde till ålderstillägg. Att sådant nu tillerkändes
honom, öfverensstämde med den princip, som läge till grund för
den i sammanhang med nya aflömngsstaten fastställda bestämmelse,
som jag nyss omnämnt.

'' Fångvårdsstyrelsen öfverlämnade äfven eu underdånig skrifvelse
från Gulich, däri han anhöll, att Kungl. Makt ville förklara honom
berättigad att i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna sig hela den tid
från den 10 oktober 1904, han innehaft stadigvarande förordnande såsom
bevakningsbefälhafvare, eller, om sadant ej läte sig gorå, hos
Riksdagen hemställa om tillerkännande åt honom af nämnda förmån.

Då Kungl. Magt den 11 mars 1910 meddelade fastställelse a berörda
förslag till stat, gjordes undantag i fråga om ålders tillägget för Gulich,
och statskontoret anbefalldes att därutinnan afgifva utlåtande.

I yttrande, som med anledning häraf inkommit från statskontoret, Uatäontort.
har detta ämbetsverk erinrat om Kungl. Maj:ts af mig omnämnda
beslut den 8 november 1907, hvarigenom en liknande framställning, af
Billovv afslogs. Med afseende härå och då i fråga om Gulich tillika
förekomme, att den bevakningsbefälhafvartjänst å Nya Varfvet,. han
uppehållit på förordnande, icke var ledig utan innehades af Billow,
har statskontoret funnit sig förhindradt att tillstyrka bifall till framställningen
om ålderstillägg åt Gulich.

Därest Billow erhåller rätt att tillgodoräkna sig tiden för sitt förordnande
å direktörsbefattningen å Nya Varfvet, synes mig motsvarande
förmån följdriktigt böra beviljas Gulich med afseende å den tid, han
skött Billows bevakningsbefälhafvartjänst. Statskontoret, som afgifvit
sitt tillstyrkande yttrande i fråga om; Billows ålderstillägg efter de i
statskontoret uttalat sig för utslag å framställningen angående Gulich,
har funnit ett särskilt skäl för sin åsikt i den senare frågan uti den
omständigheten, att, medan Gulich uppehöll nämnda bevakningsbefälhafvartjänst,
den innehades af Billow. Hvad statskontoret härvid närmast
åsyftat är väl, att Billow under ifrågavarande tid räknat tjänsteår

102 Ändra hufvudtiteln.

[8. | å befattningen, hvithet skulle hindra, att äfven Giilich finge göra det.
Detta. hinder lärer dock få anses bortfallet just därmed, att genom bifall
till Billows framställning hans tjänsteårsberäkning för samma tid
så att säga öfverflyttats a direktörsbefattningen vid fängelset.

Anser jag mig sålunda böra förorda, att Giilich må räkna sig till
godo tiden för det stadigvarande förordnandet å Nya Varfvet, följer
emellertid ej häraf, att medgifvandet bör utsträckas till den tid, som
förflöt mellan upphörandet af detta förordnande och Giilichs anställande
såsom ordinarie bevakningsbefälhafvare å Svartsjö. Under denna tid
innehade Giilich allenast förordnande å sistnämnda tjänst under omständigheter,
som icke innefattade särskild anledning att likställa förordnandet
med fast anställning. Till denna del kan jag därför ej tillstyrka,
att ifrågavarande förmån beviljas Giilich.

Bitalies hemställandet angående Giilich i den utsträckning, jag nu
angifVitg skulle han blifva berättigad att för tiden från innevarande års
början åtnjuta första ålderstillägget å lönen som assistent å Svartsjö.
för år 1910 skulle han däremot ej få uppbära ålderstillägg.

Pa grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att assistenten vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö C. J. E. Giilich må för erhållande
af ålderstillägg å assistenttjänsten räkna sig till godo
den tid från och med den 10 oktober 1904 till den
17 maj 1907, hvarunder han på förordnande uppehållit
bevakningsbefälhafvartjänsten vid numera nedlagda
centralfängelset å Nya Varfvet.

[9-] I ännu eu fråga rörande ålderstillägg för befattningshafvare vid

konstapfars fångvård sstaten synes framställning böra göras hos Riksdagen.

rätt till Under andra hufvudtiteln äro å ordinarie stat uppförda två särskilda

ålderstillägg. anslag till fångars vard och underhåll. Det ena är ett bestämdt anslag,
hvilket helt och hållet disponeras för aflöningar till befattningshafvare vid
fångvårdsanstalterna enligt stat, som af Riksdagen fastställts. Det andra
anslaget åter är ett förslagsanslag, hufvudsakligen afsedt för andra utgifter
för fångvården, men äfven i någon mån för aflöningar åt personalen,
å detta förslagsanslag fastställer Kung!. Maj:t årligen ntgiftsstater
för de särskilda fångvårdsanstalterna.

Den personal,, som aflöna® från förslagsanslaget, är i regel helt
och hållet extra ordinarie, med aflöning utgående i form af arfvode och

Ändra hufvudtiteln.

103

utan på förhand fastställd rätt till ålderstillägg. Men från äldre tid,
då hela bevakningspersonalen aflönades från förslagsanslaget, kvarstå å
detsamma ett fåtal bevakningstjänster, livilkas innehafvare därifrån uppbära
enahanda aflöning och jämväl hafva samma rätt till ålderstillägg
som innehafvarna af motsvarande befattningar å den af Riksdagen antagna
stat å bestämda anslaget.

Dessa s. k. ordinarie befattningar med aflöning från förslagsanslaget
voro, då Eders Kung!. Maj:t den 6 mars 1908 fastställde nya utgiftsstater
å detta anslag, till antalet 14, nämligen 1 bo vakningsbefälhaf varoch
3 vaktmästarsysslor, hvilkas innehafvare tjänstgjorde såsom föreståndare
för de små kronohäktena i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå
och Lvcksele, 1 vaktmästarplats vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg,
1 högre bevakningstjänst vid kronohäktet å Långholmen samt 8
vaktkonstapelsbefattningar, häraf 1 vid nämnda kvinnofängelse och 7
vid t vånge ar 1 lots ans tälten i Norrköping. Af nu nämnda befattningar äro
å förslagsanslaget fortfarande'' uppförda endast 7, nämligen föreståndarplatserna
vid kronohäktena i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå och Lycksele,
hvilkas indragning blifvit ifrågasatt, äfvensom berörda tjänst vid
kronohäktet å Långholmen och 2 vaktkonstapelsbefattningar vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping. Öfrig;''.. 7 befattningar hafva däremot
alförts från förslagsanslaget.

Bland dem, som innehaft dessa sistnämnda befattningar, äro vaktkonstaplarna
E. A. Edlund, G. A. Berg, F. W. Nordqvist och G. E. Karlen.
Under den tid de uppburo sin aflöning från förslagsanslaget, intjänade de,
Edlund, Berg och Nordqvist båda de ålderstillägg, som kunde tillkomma
vaktkonstapel, och Karlén det första af dessa ålderstillägg. Under ar
1909 hafva de emellertid samtliga erhållit konstitutorial å befattningar,
för hvilka aflöning åtnjutes från bestämda fångvårdsanslaget och till hvilka
ålderstillägg i förekommande fall skall utgå från det i riksstaten särskild!
uppförda anslag till ålderstillägg vid fångvården. Fråga uppstår
då, huruvida genom denna öfverflyttning skett någon ändring beträffande
deras rätt till ålderstillägg. Enligt gällande allmänna aflöningsviilkor
må, såsom jag förut haft anledning erinra, förordnande å tjänst
icke beräknas vid bestämmande af rätt till ålderstillägg, och, hvad särskild!
bevakningspersonalen angår, stadgades i kungl. bref den 8 december
1882, att för bevakningspersonalen tiden för åtnjutande af ålderstillägg
skall räknas icke, såsom dittills gällt, från anställningsåret utan
från början af kalenderåret näst efter det, under hvilket konstitutorial
å befattningen erhållits.

104

Ändra hufvudtiteln.

.. £90
Fångvård*-styrelser!.

Statskontoret.

Dtptirlemenls clicfen.

Fångvårdsstyrelsen har i det afgifna förslaget till ålderstilläggsstat
för år 1910 uppfört Edlund, Berg, Nordqvist och Karlen till erhållande
af de ålderstillägg, de intjänat medan de aflönades från förslagsanslaget.
It] heller i fråga om dessa ålderstillägg har emellertid statförslaget ännu
vunnit nådig fastställelse.

Statskontoret, som fått sig anbefalldt att afgifva utlåtande jämväl i
denna fråga, har hänvisat till att ifrågavarande vaktkonstaplar redan under
den tid, de aflönats från förslagsanslaget, haft rätt till ålderstillägg till
samma belopp och under samma villkor, som gällt i fråga om ålderstillägg
för de från det bestämda anslaget aflönade tjänstinnehafvarna. Vid sådant
förhållande har statskontoret funnit nämnda bestämmelse i kungl. brefvet
den 8 december 1882 ej kunna anses i förevarande fall tillämplig.
Enligt statskontorets mening möter alltså ej hinder för att de fyra vaktkonstaplarna
må äfven efter 1909 års utgång behålla de ålderstillägg,
hvaraf de vid nämnda tidpunkt voro i åtnjutande.

Att ifrågavarande vaktkonstaplar, hvilkas ställning under den tid,
de erhöllo aflöning från förslagsanslaget, i allt öfrigt var fullkomligt
likartad de vaktkonstaplars, som undfått konstitutorial och uppburo lön
från bestämda anslaget, skäligen icke böra lida minskning i sin rätt
till ålderstillägg därigenom att de nu själfva försetts med konstitutorial,
synes mig uppenbart.

Då det emellertid här gäller att tillägga befattningshafvare, Indika
uppbära aflöning enligt stat, som Riksdagen fastställt, en förmån, hvilken
icke skulle tillkomma dem med tillämpning af de för åtnjutande af aflöning
enligt samma stat fastställda bestämmelser, lärer det vara erforderligt
att, till en sådan åtgärd inhämta Riksdagens samtycke.

Det medgifvande, som begäres, torde emellertid ej böra inskränkas
till de 4 nu ifrågavarande bevakningstjänstemännen. Åf hvad jag i det
föregående anfört framgår, att 7 befattningshafvare vid fångvårds anstalterna
ännu intaga sådan ställning som den, hvari Edlund, Berg, Nordqvist
och Knrlén stodo innan de erhöllo konstitutorial å vaktkonstapelstjänster.
Äfven beträffande dessa 7 befattningshafvare kan inträffa, att
de blifva öfverförda å en tjänst på ordinarie staten, motsvarande den de
nu innehafva, och i sådant fall bör naturligtvis i fråga om rätten till
ålderstillägg gälla detsamma som nu föreslås beträffande Edlund, Berg,
Nordqvist och Karlen. Ett med hänsyn härtill affattadt generellt medgifvande
torde därför böra af Riksdagen begäras. Ett sådant medgifvande
skulle icke kunna komma andra befattningshafvare vid fångvården till

Andra hufvudtiteln.

105

godo än — frånsedt Edlund, Berg, Nordqvist och Karlén — dels de
nuvarande föreståndarna vid kronohäktena i Ängelholm, Svanesund,
Skellefteå och Lycksele samt dem, som efter deras afgång kunna, innan
fängelserna indragas, blifva innehafvare af dessa befattningar, dels och
de nuvarande innehafvarna af berörda tjänst vid kronohäktet å Långholmen
och 2 vaktkonstapelsbefattningar vid tvångsarbetsanstalten i
Norrköping.

Jag föranlåtes alltså hemställa, att Eders Kung]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

medgifva, att den rätt i fråga om ålderstillägg,
som tjänsteman, tillhörande fångvårdens bevakningspersonal,
må hafva förvärfvat under det han uppburit
aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och
underhäll, må, sedan han erhållit konstitutorial å befattning
i samma lönegrad, med aflöning enligt af
Riksdagen fastställd stat, räknas honom till godo beträffande
ålderstillägg å den med den nya befattningen
förenade lön.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

En vid 1910 års riksdag behandlad fråga föranleder mig att göra
en hemställan, som berör det å andra hufvudtitelns ordinarie stat uppförda
anslag till ''»ersättning åt domare, vittnen och parter)).

Inom första kammaren väcktes en motion (nr 3), däri erinrades,
att, om en från Sverige förrymd brottsling skulle efterspanas i utlandet
för att häktas och hemföras, enskild målsägare måste till utrikesdepartementet
aflämna skriftlig förbindelse att ersätta departementet de med
anledning häraf uppkommande kostnader. Gällde det ett land, med
hvilket Sverige hade utlämningstraktat, som innehölle vanlig bestämmelse
om skyldighet för det främmande landet att bestrida de utgifter,
förfarandet mot brottslingen medförde inom detta land, behöfde målsägaren
i allmänhet — frånsedt vissa öfversättningskostnader och utrikesBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 14

[9-1

[io.]

Förbrytares
efterspanande
i utlandet
och
hemförande.
Motion vid
1910 års
riksdag.

106

Andra hufvudtiteln.

[10.]

Statsutskottet.

departementets telegramutgifter — ej vidkännas annan kostnad än för
brottslingens forslande från landets gräns till Sverige. Om däremot i
traktat mellan Sverige och det främmande landet vore, såsom i vår utlämningskonvention
med Nordamerikas förenta stater, bestämdt, att kostnaden
för häktning och utlämnande skulle bestridas af den regering, som begärt
åtgärden, kunde det belopp, den enskilde målsägaren finge utbetala,
blifva så afsevärdt, att den, som kanske redan genom den förrymdes
åtgöranden lidit stor förlust, icke ville underkasta sig ytterligare utgifter
för hans befordrande till straff. Stundom hade visserligen Kungl. Maj:t,
på justitiedepartementets föredragning, anvisat bidrag af allmänna medel
till bestridande af kostnaderna för förrymda brottslingars efterspanande
och hernsändande, men detta hade skett endast i undantagsfall och i
allmänhet då brotten varit af den art, att vederbörande ansett angeläget,
att de blefve beifrade. I regel vore således den enskilde angifvaren
tvungen att vidkännas kostnader i dylika fall.

Att det sålunda skulle bero på den enskildes vilja och förmåga
att underkasta sig utgifter, huruvida en förrymd förbrytare komme att
lagforas eller ej, fann motionären stridande mot det allmänna rättsmedvetandet.
Anslag af allmänna medel borde fördenskull finnas tillgängliga
för efterspanande och hemtransporterande af efterlysta personer.
Medvetandet om befintligheten af ett sådant anslag skulle hos allmänheten
ingifva trygghet och möjligen äfven i någon mån förhindra brotts
begående, då utsikterna för en lyckad flykt blefve väsentligt minskade.

Motionären föreslog alltså, att Riksdagen måtte under tredje hufvudtiteln
upptaga ett förslagsanslag å 5,0)0 kronor att användas till
efterspanande i utlandet af från Sverige förrymda förbrytare och till
dessas hemtransporterande.

Statsutskottet afgaf utlåtande i anledning af motionen, därvid
utskottet, som från justitiedepartemenet erhållit upplysningar angående
fall, då Kungl. Maj: t anvisat medel till bestridande af kostnader af
ifrågavarande art, anförde:

Under de 15 åren från och med 1895 till och med 1909 hade i
12 fall förekommit, att Kungl. Maj:t å nämnda departements föredragning
anvisat medel i berörda syfte.

Där fråga varit om efterspaning (sex fall), hade kostnaden utgått
från andra hufvudtitelns anslag till extra utgifter. I alla dessa fall hade
spaningarna skett i Norge under den tid, då Sverige ännu ej hade utlämningstraktat
med Norge. Kostnadsbeloppen hade varit obetydliga,

Andra hufvudtiteln.

107

varierande mellan 10 kronor 20 öre och 54 kronor 5 öre. Det anslag, [10.]
hvarifrån kostnaderna uti ifrågavarande fall gsildats, vore emellertid ett
bestämdt anslag af ganska ringa storlek (4,500 kronor), hvarför svårighet
i detta afseende kunde uppstå. Mera afsevärda belopp kunde nämligen
ej anvisas därifrån, utan torde för betydligare kostnaders gäldande ej
annan utväg stå öppen än att förordna om desammas utbetalande i förskott
för framtida anmälan hos Riksdagen till ersättande, ett förhållande,
som kunde tänkas verka därhän, att brottslingar, hvilkas lagförande i
allt fall måste anses öuskvärdt och för hvilkas efterspanande man ej
hade anledning att antaga att enskilda vore villiga ikläda sig kostnaderna,
icke blefve efterspanade och hemförda.

Hvad åter anginge de sex fall, då ersättning anvisats för brottslingars
liemforslande från utrikes ort eller deras häktande och hem forslande,
hade i regel anlitats ett annat anslag under andra hufvudtiteln, nämligen
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Två brottslingar hade
hemIörts från Norge, en från Tyskland, en från Frankrike, en från
Egypten och en från Amerika. De utbetalade ersättningarna vore här
i allmänhet något större, men endast i ett fall hade beloppet öfverstigit
100 kronor. Som det anslag, hvarifrån dessa kostnader gäldats, vore
ett förslagsanslag, mötte emellertid ej hinder att anvisa erforderligt belopp
därifrån, äfven om kostnaden skulle vara jämförelsevis hög.

Af det anförda syntes utskottet framgå, att, om också medel funnes
tillgängliga till gäldande af kostnaderna för till utlandet förrymda brottslingars
häktande och liemforslande, ett annat förhållande gjorde sig
gällande vid fråga om kostnaderna för sådana förbrytares efterspanande;
och ansåge utskottet synnerligen önskvärdt, att detta missförhållande
afhjälptes. Emedlertid hade utskottet ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
ej detta ändamål lämpligast skulle kunna ernås genom medgifvande,
att för gäldande af erforderliga kostnader af nu ifrågavarande slag finge
användas något i riksstaten uppfördt, för ungefär likartade utgifter afsedt
anslag, som därtill kunde lämna tillgång.

Med afseende härå och då utskottet antoge, att, därest så skulle
visa sig af behofvet påkalladt, Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att
vidtaga åtgärder för utverkande af dylikt medgifvande, hade utskottet,
ehuru till fullo beaktande det behjärtansvärda i motionen, dock icke
ansett sig kunna förorda densamma.

Utskottets hemställan, att motionen icke måtte af Riksdagen bi- Riksdagen.
fallas, blef af Riksdagen godkänd.

108

Andra hufvudtiteln.

[10.]

Departements chefen.

Att en brottsling, som för att undgå ansvar för sin gärning afviker
ur landet, icke blir ostraffad, är ett samhällsintresse af vikt; för dess
tillgodoseende äro ntlämningstraktaterna mellan olika stater tillkomna.
Dessa förplikta icke till utlämnande af förbrytare, hvilket brottet än är.
Endast brott af mera betydande art grunda anspråk för den ena staten
å den andras medverkan till brottslingens gripande och hemsändande.
Föreligger emellertid sådant fall, att utlämning kan och bör begäras, lärer
det i allmänhet vara i sin ordning, att förfarandet mot den brottslige icke
får förfalla på grund däraf att den genom brottet kränkte icke kan eller
vill bestrida de med efterspaningen och öfriga åtgärder förbundna kostnader;
det bör i regel vara statens sak att i dylika fall bestå de erforderliga
medlen.

Hittills har, synes mig, detta icke iakttagits i önskvärd omfattning;
särskildt då fråga varit om gripande i Amerikas förenta stater af dit
förrymda brottslingar hafva ej sällan målsägare här i Sverige fått
vidkännas betydliga utgifter. Fn bidragande orsak till detta förhållande
torde hafva varit saknaden af föreskrift, huru af statsmedel må beredas
godtgörelse för dylika kostnader. Angående den i detta hänseende
rådande praxis har statsutskottet lämnat upplysningar, grundade på
uppgifter från justitiedepartementet.

Att fortfarande följa denna praxis, äfven om, såsom jag anser riktigt,
staten hädanefter i större utsträckning ikläder sig kostnader af ifrågavarande
art, lärer ej vara lämpligt, särskildt med hänsyn till det ringa
belopp, hvarmed andra hufvudtitelns anslag till extra utgifter är uppfördt
i riksstaten. Erfarenheten från det sistförflutna året bestyrker detta.
I två mål om utlämnande från England af personer, som här i Sverige
begått brott, hafva uppkommit så dryga kostnader — i det ena, angående
filosofie doktorn M. Ekenberg, uppgående till mellan 8- och 9,000
kronor —, att de måst bestridas af medel, anvisade under förskottstitel
att framdeles hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Med afseende härå finner jag den af statsutskottet ifrågasatta
anordningen, att Riksdagen skulle lämna generellt medgifvande till
sådana kostnaders bestridande från något anslag, som i riksstaten uppförts
för likartade utgifter, värd beaktande.

Härvid är närmast att tänka på andra hufvudtitelns anslag till
»ersättning åt domare, vittnen och parter». Detta anslag användes,
bland annat, till gäldande af vittneslöner i brottmål, ersättningar åt
domare, nämndemän, länsmän och målsägare för inställelse vid vissa
ransakningar, kostnader för tolks anlitande vid domstol samt ersättningar
till rättegångsbiträden åt häktade. Anslaget kan sägas i allmänhet vara

Andra hufvudtiteln.

109

afsedt för kostnader i anledning af statens uppgift att upprätthålla [10.]
rättsordningen. Dess anlitande jämväl för hvad staten måste utgifva
för att till straff befordra afvikna brottslingar lärer alltså vara lämpligt.

Tillser jag härefter, huruvida nämnda anslag lämnar tillgång
till sådana ytterligare utgifter, betinnes, att anslaget, som är ett förslagsanslag,
till och med år 1906 upptagits till 135,000 kronor,
men, då brist å detsamma under flera år yppats, från och med år 1907
höjts till 165,000 kronor, samt att under åren 1905—1909 nettoutgifterna
å anslaget i medeltal utgjort 163,592 kronor 95 öre. Då sålunda
anslagets belopp för närvarande synes väl afpassadt och den ökning i
utgifter därifrån, som det ifrågasatta medgifvandet skulle vålla, icke i
förhållande till anslagets belopp kan blifva särdeles betydlig, finner jag,
åtminstone icke nu, nödigt att föreslå höjning af anslaget.

Under åberopande af hvad jag sålunda yttrat tillåter jag mig hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att, där förbrytare, som skall åtalas vid
svensk domstol afvikit ur riket, och kostnad, som finnes
böra gäldas af statsmedel, uppstår för hans efterspanande,
gripande och hemförande till Sverige äfvensom i mål
om hans utlämnande, sådan kostnad må bestridas från
det under andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ersättning åt domare, vittnen och parter.

Öfriga ordinarie anslag. .

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som för innevarande år finnas
uppförda under andra hufvudtiteln, har jag icke att föreslå annan ändring
än att för jämnande af hufvudtitelns slutsumma jämkning torde böra
ske i beloppet af förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen [11.]

att i sådant syfte minska detta anslag från
111,954: kronor med 18 kronor till 111,936 kronor.

Andra hufvudtiteln.

till

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå

Vid bifall till de af mig framställda
förslag om höjning af an -

slagen

till nedre justitierevisionen med......... kronor 133,800,

,, Göta hofrätt med därunder lydande
justitiestat med .................. „ 1,300,

„ ålderstillägg med ........................... „ 25,000,

tillhopa kronor 160,100,
men minskning af anslaget
till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. med .............................. ,, 18,

skulle de ordinarie anslagen ökas med ........................

och sålunda för år 1912 komma att uppgå till .........

för innevarande år
kronor 4,998,867.

__„ 160,082

kronor 5,158,949.

Andra hufvudtiteln.

Extra anslag.

Justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

Provisorisk lönereglering för departementet.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag framlades af Eders
Kungl. Maj:t förslag till provisorisk lönereglering för innevarande år
för befattningshafvare i statsdepartementen. Förslaget blef, med viss
ändring, af Riksdagen bifallet; å extra stat för år 1911 anvisades särskilda
förslagsanslag under de olika hufvudtitlarna att användas till
sådan provisorisk lönereglering i enlighet med af Riksdagen antagna
grunder, hvarjemte Riksdagen godkände vissa villkor för åtnjutande af
de provisoriska aflöningstilläggen äfvensom vissa föreskrifter till iakttagande
vid utbetalningen af aflöningstilläggen.

Denna lönereglering tillkom i afbidan å den definitiva reglering
af löneförhållandena vid statsdepartementen, som väntas komma till stånd
i samband med förändrad organisation af departementen. Utredningen
af dessa frågor har öfverlämnats åt särskilda kommitterade och är ännu
ej afslutad; såsom i nämnda proposition påpekades, lärer en slutgiltig
lösning icke vara att motse förr än under år 1915. Äfven för år 1912
torde alltså medel böra begäras till provisoriska aflöningstillägg.

I fråga om grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetalningen
af desamma, har jag icke att föreslå någon ändring i hvad som
skall gälla under detta år. Jag skall endast anhålla att få göra en
erinran rörande den fråga, i hvilken Riksdagens beslut innefattade
afvikelse från Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet. I

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 omnämnde
jag, att fråga väckts, huruvida den inkomst af sportler, som
registratorerna i statsdepartementen åtnjöte, borde föranleda, att för dem
aflöningstillägg icke alls borde ifrågakomma eller åtminstone utgå med
lägre belopp än efter de allmänna grunderna. Jag hade låtit undersöka,
till hvilka belopp sportelinkomsterna, stämpelprovision däri inräknad,

112

Ändra hufvudtiteln.

under de senare åren i medeltal uppgått för förste arkivarien i utrikesdepartementet
och registratorerna i öfriga statsdepartement, hvarvid
utrönts, att sagda medeltal utgjorde för ifrågavarande tjänsteman

i justitiedepartementet...........	.............. omkring	550	kronor,
» utrikesdepartementet.............	.............. »	10	» 7
» landtförsvarsdepartementet.	............ :»	330	» ,
» sjöförsvarsdepartementet ....	............... !>	so	» 7
)) civildepartementet ..............	.............. »	1.250	» 7
» finansdepartementet .............	............. »	500	» 7
)> ecklesiastikdepartementet ....	.............. )>	1,000	» 7
» jordbruksdepartementet.......	.............. »	350	»
Då de belopp, hvartill regi	istratorernas sportelmkomster så:

belöpte sig, syntes mig icke vara större än att de kunde anses motsvara
skälig ersättning för de särskilda bestyr, hvarför de vore ämnade att
utgöra godtgörelse, ansåg jag någon jämkning i den föreslagna lönefyllnaden
för registratorerna icke böra ifrågasättas.

Riksdagen däremot förklarade sig visserligen, vid fråga om endast
provisorisk lönereglering, icke vil ja föreskrifva sportlernas totala indragning,
men, på det att icke möjlighet till föregripande af en blifvande
definitiv reglering skulle gifvas, ville Riksdagen endast på sådant sätt
bifalla Eders Kungl. Maj:ts framställning om provisorisk lönereglering
för registratorerna i statsdepartementen att det provisoriska aflöningstillägget
minskades med det belopp, hvarmed inkomsten af sportler
öfverstege 500 kronor. Lönetillägget skulle sålunda — yttrade Riksdagen
i den underdåniga skrifvelse, hvari dess beslut anmäldes — under
förutsättning att de i statsverkspropositionen meddelade uppgifterna angående
storleken af dessa sportler kunde läggas till grund för beräkningen,
för år 1911 komma att reduceras för registrator!! i justitiedepartementet
med 50 kronor, för registrator! i civildepartementet med
750 kronor och för registrator!! i ecklesiastikdepartementet med 500
kronor.

Vid anmälan af Riksdagens skrifvelse inför Eders Kungl. Maj:t
den 21 oktober 1910 anmärkte jag, att af detta Riksdagens uttalande,
sammanställdt med hvad Riksdagen i berörda hänseende yttrat beträffande
särskilda registrator^'', måhända finge anses framgå, att Riksdagen
närmast tänkt sig, att afdragen för sportelinkomst skulle göras
med hänsyn till den inkomst af sportler, som faktiskt lomme att
inflyta under år 1911. Jag framhöll emellertid, att det med sådan
beräkning ej blefve möjligt att förr än vid årets slut fastställa, huruvida
afdrag skulle äga rum och till hvilket, belopp afdraget skulle uppgå.

Ändra hufvudtiteln.

113

Att dessförinnan utbetala någon del af lönetillägget skulle också, sär- [1
skild! om tjänsten icke under hela året uppehölles af samma person,
medföra, såvidt jag kunde finna, olösliga svårigheter. Aflöningstilläggets
innehållande till årets slut måste emellertid anses obilligt, synnerligast
i fråga om de registrator, hvilkas inkomst af sportler i allmänhet vore
så ringa att den med största sannolikhet kunde antagas icke under året
komma att öfverstiga 500 kronor. Vid dessa förhållanden ansåg jaghinder
icke böra möta att till grund för beräkningen af afdragen lägga
de i propositionen angifna medeltal af sportelinkomst; anledning att
beträffande dem vidtaga någon jämkning hade icke förekommit.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört blef Eders
Kungl. Maj:ts berörda den 21 oktober beslutade kungörelse angående
de provisoriska aflöningstilläggen i nu ifrågavarande del affattad.

Enligt den utfärdade kungörelsen skola till följande å ordinarie
stat uppförda befattningshafvare i departementen utgå provisoriska
aflöningstillägg med nedan angifna belopp, nämligen

till kansliråd och byråchef samt, i utrikesdepartementet, kansliråd
och afdelningschef med 1,700 kronor, hvaraf 600 kronor skola anses
såsom lön, 500 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 600 kronor
såsom ortstillägg,

till den kanslisekreterare i sjöförsvarsdepartementet, som handlägger
ärenden, tillhörande byråchef, med 1,500 kronor, hvaraf 700 kronor
skola anses såsom lön, 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar och
400 kronor såsom ortstillägg,

till annan kanslisekreterare och till förste sekreterare i utrikesdepartementet
med 1,200 kronor, hvaraf 700 kronor skola anses såsom
lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom
ortstillägg,

till registrator och, i utrikesdepartementet, förste arkivarie likaledes
med 1,200 kronor, hvaraf 700 kronor skola anses såsom lön, 100 kronor
såsom tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom ortstillägg, dock att,
för inkomst af sportler, afdrag å aflöningstillägget skall göras för
registratorn i justitiedepartementet med 50 kronor, för registratorn i
civildepartementet med 750 kronor och för registratorn i ecklesiastikdepartementet
med 500 kronor,

till en hvar af de fyra till tjänståldern äldsta andra sekreterarna
och till andre arkivarien i utrikesdepartementet med 1,000 kronor,
hvaraf 400 kronor skola anses såsom lön, 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar
och 300 kronor såsom ortstillägg,

Bi1’, till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

114 Ändra hufvudtiteln.

till de två till tjänståldern yngsta andra sekreterarna i utrikesdepartementet
med 600 kronor, hvaraf 300 kronor skola anses såsom
lön, 100 kronor som tjänstgöringspenningar och 200 kronor såsom
ortstillägg,

till förste vaktmästare med 400 kronor, hvaraf 100 kronor skola
anses såsom lön, 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 150
kronor såsom ortstillägg, dock att för förste vaktmästaren i utrikesdepartementet,
hvilken åtnjuter fri bostad, å den till ortstillägg hänförliga
delen af lönetillägget skola afdragas 100 kronor,

till vaktmästare med 400 kronor, hvaraf 200 kronor skola anses
såsom lön, 50 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 150 kronor
såsom ortstillägg, dock att den vaktmästare i landtförsvarsdepartementet,
för hvilken är å ordinarie stat uppfördt ett arfvode af 750 kronor,
skall åtnjuta lönetillägg med 350 kronor, samt

till den å utrikesdepartementets stat uppförde portvakt med 300
kronor, hvaraf 200 kronor skola anses såsom lön, 50 kronor såsom
tjänstgöringspenningar och 50 kronor såsom ortstillägg.

Därjämte innehåller kungörelsen, utom vissa af Eders Kungl.
Maj:t särskildt meddelade föreskrifter, att, i enlighet med Riksdagens
beslut,

dels följande villkor, utöfver redan gällande lönevillkor, fastställas
för åtnjutande af de provisoriska aflöningstilläggen, nämligen — med
uteslutande af ett villkor rörande tidpunkten för inträdande af löneförhöjning,
hvilket villkor, med gällande stater för departementen, saknar
betydelse —:

att tjänsteman icke må med den befattning, för hvilken lönefyllnaden
utgår, förena vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som helst, så framt ej, hvad angår tjänsteman, som af Kungl. Maj:t
utnämnes, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
vederbörande chef, uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid det egna verket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att, i fråga om rätt att åtnjuta aflöningsförmåner under tjänstledighet,
hvad som stadgats angående lön gäller jämväl beträffande
ortstillägg;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

Ändra hufvudtiteln.

115

han afhållit sig frän tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning [12.]
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
finnes skäligt låta honom uppbära något häraf;

att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af
löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, ej må tillträda samma förhöjning;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att begagna sig af semester å tid af året, som af
vederbörande chef bestämmes; äfvensom

att samtliga ordinarie befattningshafvare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag,

dels och till iakttagande vid utbetalningen af provisoriska aflöningstillägg
bestämmes:

att å lönen skall afdragas, efter år räknadt, så stort belopp —
afrundadt, om sådant erfordras för vinnande af jämn summa, till närmast
högre femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästare beträffar, till 30
kronor för förste vaktmästare och 25 kronor för andre vaktmästare
samt portvakt — som motsvarar den pensionsafgift, hvilken enligt lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
skulle hafva af vederbörande befattningshafvare erlagts såsom bidrag
till egen pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig; börande
dock därvid iakttagas, att den, som oberoende af den provisoriska löneregleringen
är skyldig att erlägga pensionsafgift enligt berörda lag, skall
därutöfver vidkännas allenast så stort afdrag, som betingas af lönetillökningen
vid den provisoriska löneregleringen, hvarvid afdraget, efter
sammanläggning med pensionsafgiften, afrundas på förut angifvet
sätt; samt

att, om vaktmästare eller portvakt, för hvilken medgifvits provisoriskt
aflöningstillägg å 400 kronor, åtnjuter fri bostad med bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, från ortstillägget eller lönen afdragas
så stort belopp att det, tillsammans med hvad som enligt den
ordinarie aflöningsstaten för berörda förmån afdrages från aflöningen,
uppgår till 250 kronor.

I justitiedepartementet bar beträffande tjänster, om hvilka här är
fråga, under senaste året icke inträffat någon förändring. Registrator^

116

Ändra hufvudtiteln.

sportelinkomst har väl, efter uppgifter, som af denne tjänsteman lämnats,
under år 1910 uppgått till något mera än 550 kronor, men icke öfverskridit
detta belopp i sådan mån att icke den årliga sportelinkomsten
för honom fortfarande kan i medeltal beräknas till 550 kronor, betingande
ett afdrag från aflöningstillägget med 50 kronor. För år 1912
erfordras följaktligen å justitiedepartementets stat samma anslag som
för innevarande år, eller å 5,195 kronor, däraf högst 100 kronor få
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

På grund af det anförda får jag hemställa, att Eders Kung!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att

dels till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i justitiedepartementet, i enlighet med de af
mig tillstyrkta grunder och på de af mig förordade
villkor, å extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag
af 5,195 kronor, hvaraf högst 100 kronor må
användas till höjning af vikariatsersättning under
• semester.

Andre ledamot å departementets afdelning för lagärenden.

Då en andre ledamot å justitiedepartementets afdelning för lagärenden
är för arbetet å denna afdelning oundgängligen erforderlig jämväl
under år 1912, och hans aflöning torde, såsom för innevarande år, böra
bestämmas till 8,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar,
får jag, med erinran tillika att han gifvetvis fortfarande
skulle vara skyldig frånträda de löneförmåner, han må innehafva å annat
ämbetsverks stat, hemställa, att Eders Kung!. Maj:t ville föreslå Riksdagen att

för aflönande af eu andre ledamot å justitiedepartementets
afdelning för lagärenden å extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 8,000 kronor, hvaraf

2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Ändra hufvudtiteln.

117

Extra föredragande.

Det behof af en extra föredragande i departementet, för hvars [14.]
tillgodoseende medel al förra riksdagen beviljades för ar 1911, krafvel
sådan förstärkning af departementets arbetskrafter jämväl under 1912, för
hvilket år alltså torde begäras samma belopp som lör innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till arfvode åt en extra föredragande inom
justitiedepartementet å extra stat lör 1912 bevilja ett
belopp af 3,000 kronor.

Straffregistret.

För bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister [1-5 •]
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning in. m. har af de
senaste riksdagarna anvisats ett ärligt belopp af 5,000 kronor. Da samma
belopp torde böra äskas för år 1912, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af de utaf tillämpning af lagen
om straffregister föranledda kostnader lör amanuenser,
renskrifning m. in. inom justitiedepartementet å extra
stat för år 1912 anvisa 5,000 kronor.

Lagberedningen.

För lagberedningen torde böra äskas samma belopp som från och [16.]
med år 1903 af riksdagarna beviljats; och hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt uppehållande af lagberedningens
verksamhet å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 50,000 kronor.

Angående sin verksamhet under det sistförfluten året har lagberedningen
afgifvit eu redogörelse, hvilken, för att komma till Riksdagens
kännedom, torde få såsom bilaga B fogas vid statsrådsprotokollet.

118

Andra hulvudtiteln.

Förberedande utredning angående en rättegångsreform.

[17.]

1909 års
förslag om
en processkommission.

Departementschefens

yttrande d.
12 jan. i909.

Vid 1909 års riksdag framlades af Eders Kung!. Maj:t förslag om
inrättande af en processkommission, afsedd att verkställa omarbetning
af rättegångsbalken och därtill hörande författningar. Detta förslag blef
emellertid icke af Riksdagen antaget.

Da jag nu anhåller att ånyo få upptaga frågan om eu reform af
vårt rättegångsväsen, torde jag först få erinra om de skäl, som lågo till
grund för Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning. Då propositions
aflåtande till Riksdagen beslöts i statsrådet den 12 januari 1909, anförde
jag:

»Nya lagberedningens år 1884 framlagda betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning, det s. k. principbetänkandet, innefattade
■ utkast till en fullständig processlag och åsyftade en ur enhetliga synpunkter
verkställd revision ej blott af det processuella förfarandet i
tvistemål och i brottmål, utan äfven af domstolsorganisationen. Beredningen
uttalade väl, uti inledningen till betänkandet, att den tillämnade
nya lagstiftningen svårligen kunde åvägabringas i ett slag eller genom
samtidiga lagstiftningsåtgärder. Reformen borde genomföras styckevis.
Men vid det partiella lagstiftningsarbetet skulle principbetänkandet,
såsom ramen eller stommen därför, hafva till uppgift att förekomma
att, till följd af sönderstyckningen, det organiska sammanhanget ginge
förloradt, och slutmålet vore alla de spridda delarnas sammanförande
till ett organiskt helt uti ett fullständigt kodifieradt lagförslag.

Det blef dock snart tydligt, att det sålunda i stort planlagda
aibetet icke skulle låta sig genomföras. Förstärkta lagberedningens
yttrande angående hufvudgrunderna för en ny rättegångsordning, afgifvet
år 1887, uppbars ej af den enhetliga åskådning och den villighet
att, visserligen utan våldsamt brytande med nedärfda förhållanden,
ombilda vart processväsen efter moderna grundsatser, som utmärkt principbetänkandet.
De viktigaste uppdrag att utarbeta förslag rörande enstaka
delar af rättegångsordningen, hvilka därefter anförtroddes nya lagberedningen,
blef vo ock lämnade under begränsningar, hvarifrån man i
principbetänkandet trott sig kunna och böra bortse. Så föreskrefs, att
beredningen vid uppgörande af förslag till lag angående bevisning inför
rätta hade att utgå från den förutsättning, att bevispröfning fortfarande

Andra hufvudtiteln.

119

skulle äga rum i alla tre instanserna. Likaså borde det lagförslag angående
villkoren för fullföljd af talan i öfverrätt och hos Konungen,
som beredningen erhöll i uppdrag att utarbeta, grundas på förutsättningen,
att gällande organisation af öfverdomstolarna och förfarandet
därstädes skulle bibehållas hufvudsakligen oförändrad. När slutligen
nya lagberedningen år 1893 anbefalldes att företaga revision af handelsbalken,
var därmed äfven besegladt, att med den fullständiga ombildningen
af vårt rättegångsväsende måste tills vidare anstå.

Lagstiftningsarbetet inom processrättens område har likväl sedermera
ingalunda legat nere. I åtskilliga delar af rättegångsbalken har
ändring vidtagits; andra hafva varit föremål för omarbetning i förslag,
hvilka ej blifvit till lag upphöjda. Men arbetet har rört sig inom gränserna
för partiella reformer, hvilka — i olikhet mot det i principbetänkandet
förordade partiella lagarbetet — icke haft till syfte att så småningom uppbygga
en ny modern processordning. Ehvad reformförslagen genomförts
eller ej, torde de också varit ägnade att befästa och fördjupa insikten
därom, att inom rättegångsväsendet, hvars skilda delar så nära sammanhänga
med och ömsesidigt betinga hvarandra, verksam förbättring icke
står att vinna på den sålunda hos oss under senaste tid inslagna väg.

Det förnämsta resultatet af nyss antydda partiella reformarbete
utgöres af lagen den 14 juni 1901 om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.
Härigenom hafva nya bestämmelser gifvits om domstols
behörighet, om vissa invändningar i rättegång, om fullföljd af talan
och om förfarandet i högre rätt. Näppeligen kan dock påstås, att
denna vidlyftiga och med synnerlig omsorg utarbetade författning i
någon större grad skänkt ökad säkerhet eller snabbhet åt vår process.
Det tillfälle till kraftigare processledning, som lagen velat bereda öfverdomstolarna
genom sina föreskrifter om rätt att anställa muntligt förhör,
torde endast undantagsvis blifva begagnadt. Då lagen låtit till
större delen de prestanda bortfalla, hvilka varit stadgade såsom villkor
för talans fullföljd, lärer detta ej verkat odeladt gagneligt. I den män
lagen härigenom varit en bidragande orsak till en starkare tillströmning
af mål i den högsta instansen, har den minskat utsikterna för rättegångarnas
skyndsamma afgörande.

Att förslaget till lag om bevisning inför rätta alltjämt förblifvit
ett blott förslag, ehuru det upprepade gånger i skilda redaktioner
framlagts för Riksdagen till antagande, är ägnadt att ur annan synpunkt
belysa det vanskliga i partiella reformförsök å processlagstiftningens
område. När, såsom för Eders Kungl. Maj:t är kändt, Riksdagens
andra kammare gjort till villkor för förslagets antagande att härads -

120

Andra hufvudtiteln.

nämndens befogenhet utsträcka, må det visserligen kunna sägas, att
frågan härom ej äger det nödvändiga samband med den fria bevisprötningens
lagfästande, som kammaren velat göra gällande. Men till
grund för kammarens ståndpunkt torde dock ligga eu uppfattning om
sammanhanget mellan domstolens organisation och dess verksamhet i
processen, hvars berättigande icke får underkännas.

Svårigheten att med bibehållande af vår nuvarande processordnings
hufvudgrunder afhjälpa rättsskipningens kännbaraste brister, framför
allt dess förlamande långsamhet, lärer emellertid hafva än klarare framstått
vid de fyrfaldiga försöken att minska högsta domstolens arbetsbörda.

För att nedbringa den växande balansen af oafgjorda mål och
ärenden. i högsta domstolen förordnades genom lag den 18 maj 1894,
att fattigvårdsmål ej finge fullföljas från kammarrätten. När denna
föreskrift visade sig otillräcklig för sitt syfte, tillgreps utvägen att höja
antalet ledamöter i domstolen från sexton till aderton. Denna från den
1 maj 1897 bestående anordning befanns likväl ej heller till fyllest.
Balansen fortfor att stiga. Trots de allvarliga betänkligheterna mot eu
ytterligare ökning af ledamotsantalet blef därför genom lag den 20 juni
1905 bestämdt, att domstolen skulle utgöras af tjuguett justitieråd.
Dock skulle detta antal efter 1908 års utgång nedbringas till aderton,
i den mån sådant i följd af inträffade ledigheter kunde ske.

Sistnämnda stadgande hvilade på den förutsättning, att vid nyss
angifna tidpunkt sådana lagändringar vore genomförda, att antalet mål
och ärenden, hvarmed högsta domstolen hade att taga befattning, väsentligen
nedbringats. 1 öfverensstämmelse härmed framlade ock Kungl.
Maj:t, på min hemställan, för 1907 års riksdag ett förslag till lag om
ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken. Förslaget afsåg att
hejda tillströmningen af mål medelst införande af en summa revisibilis
och revisionsskiIlingens höjande. Det blef emellertid af Riksdagen
förkastadt.

Nu har väl, genom det Infilande grundlagsförslaget om inrättande
af en regeringsrätt och ett lagråd, blifvit ställdt i utsikt att högsta domstolen
skall för framtiden befrias från laggranskningen och från pröfningen
af vissa ansökningsärenden. Men på sätt jag förut i dag haft
tillfälle erinra, kan ej sådan lättnad i domstolens arbetsbörda beräknas
härigenom inträda, att en minskning af dess ledamotsantal är tillrådlig.
Genom lag den 8 maj 1908 är, med ändring i lagen den 20 juni 1905,
redan stadgadt, att högsta domstolen skall utgöras af tjuguett justitieråd,
intill dess ny lag om domstolens tjänstgöring på afdélningar
träder i kraft. Jag har sett mig nödsakad hos Eders Kungl. Maj:t

Andra hufvudtiteln.

121

hemställa, att enligt det förslag till sådan ny lag, som kommer att för
innevarande års riksdag framläggas, domstolen skall utgöras af tjugufyra
justitieråd, hvaraf tre afses för tjänstgöring i lagrådet. Någon
tidpunkt, då antalet dömande justitieråd skulle kunna nedsättas under
tjuguett, har ansetts ej kunna på förhand bestämmas.

Att en högsta domstol med tjugufyra ledamöter är för våra förhållanden
onaturligt stor, lärer icke kunna förnekas. Ä andra sidan
kan med fog anmärkas, att ej ens nämnda antal är tillräckligt för att
högsta domstolen skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt upprätthålla
den tjänstgöring på afdelningar, som af domstolen fordras.
Med kännedom om det för hvarje år växande antalet invecklade och
svårlösta rättegångar måste man ock tvifvelsutan göra sig beredd på
att, om ej ytterligare åtgärder vidtagas, balansen icke skall låta sig
nedbringas för någon afsevärdare tid.

Då jag underställde Kungl. Maj:t det förslag till grundlagsändringar,
hvarom jag nyss talat, framhöll jag äfven, att verklig och
varaktig bot för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti
högsta instansen ej lämpligen kan vinnas annorledes än genom de af
Riksdagen förkastade inskränkningarna i fullföljdsrätten eller anordningar,
som medföra liknande verkan — därvid jag åsyftade, exempelvis, beläggande
af fullföljden i besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen,
eller införande af ett modernt revisionsförfarande i stället
för vårt nuvarande, hvilket med det förra blott äger namnet gemensamt.
Jag uttalade vid samma tillfälle, att denna väg måste anses för närvarande
stängd. Och jag är fortfarande af den mening, att dylika åtgärder
icke stå att genomföra, om de nämligen föreslås isolerade, utan
samband med vederbörliga ändringar i de lägre domstolarnas organisation
och processverksamhet.

Att nya lagberedningen icke vid planläggningen för den tillämnade
processreformen undgått missgrepp, hvilka i sin män verkat hinderligt
för reformens framgång, lärer vara oemotsägligt. Men förvisso måste
hufvudsakliga orsaken till arbetets afstannande sökas däri, att det
beståendes brister då ännu icke nog allmänt och lifligt uppfattats och
att man i allt fall torde föreställt sig, att de kunde genom mindre
radikala åtgärder undanröjas. I båda dessa hänseenden torde de gångna
årens erfarenheter hafva åstadkommit en väsentlig förändring.

Det är sålunda ej blott långsamheten i den högsta instansens rättsskipning,
hvaröfver allmänneligen och med rätta klagas. Äfven i andra
afseenden har vår processordning blifvit i senare tid inom Riksdagen
eller eljest i den offentliga diskussionen ställd under debatt. Så hafva
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 16

[17.]

122

Andra hufvudtiteln.

allvarliga anmärkningar riktats mot vikariatssystemet vid häradsrätterna;
mot dessa domstolars bristande permanens; mot bristen på offentlighet
i våra öfverrätter; mot den fara för stadsdomstolarnas själfständighet,
som kan ligga däri, att de till sin sammansättning, äfven hvad det
juridiskt skolade elementet angår, väsentligen bero af medborgarnes
val; o. s. v. — allt brister, som nära sammanhänga med vårt rättegångsväsens
grunder och först vid eu genomgripande ombildning däraf
torde kunna afhjälpas.

De omständigheter, hvilka jag nu i korthet skildrat, hafva hos
mig stadgat den öfvertygelse, att arbetet på vårt rättegångsväsendes
nydaning nu lämpligen bör åter företagas och i formellt hänseende
erhålla samma omfattning, som med nya lagberedningens principbetänkande
afsågs.

Gifvet är, att de af nya lagberedningen afgifha betänkandea och
förslag skola vid detta arbetes utförande blifva goda hjälpmedel. Mycket
och värdefullt arbete är verkställdt, som bör i ej ringa mån underlätta
frågans lösning för dem, Indika få sig detta värf i första hand anförtrodt.
Frågans stora vidd och synnerligen grannlaga beskaffenhet göra
det likväl för mig tydligt, att uppdraget icke heller nu kan lämnas åt
eu institution af mindre styrka än den nya lagberedningen ägde.

Den nuvarande lagberedningen torde före årets utgång hafva fullbordat
revisionen af jordabalken. Det kunde alltså synas, som beredningen
därefter lämpligen borde företaga det nu ifrågasatta lagarbetet.
Härvid är dock att märka, att beredningen tillkommit för utarbetande
af sådana lagförslag, som omfatta större afdelningar af civillagstiftningen.
På sätt beredningen anfört i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 5 januari
1903, lärer alltså varit afsedt, att ämnena för beredningens arbeten
skulle hämtas från de rättsområden, hvilka falla inom ramen för giftermåls-,
ärfd a-, jorda-, byggning^- och handelsbalkarna i 1734 års lag.
Då nu flera viktiga och omfattande delar af familjerätten vänta på snar
bearbetning, exempelvis frågorna om hustrus rättsliga ställning, om
äktenskapsskillnad, om förhållandet mellan föräldrar och barn, lärer det
ej vara tillrådigt att rycka lagberedningen från dess föresätta egentliga
uppgift.

Jag anser alltså, att en särskild kommission bör tillsättas, hvilken
— under namn af processkommissionen — skall hafva i uppdrag att
verkställa omarbetning af rättegångsbalken jämte därtill hörande författningar.
Att närmare begränsa uppdraget genom att på förhand
binda kommissionen vid vissa bestämda förutsättningar för omarbetningen
lärer icke vara klokt.»

Ändra hufvudtiteln.

123

Sedan förslaget om processkommissionen aflåtits till Riksdagen, [17.]
beslöt Eders Kungl. Maj:t, den 14 januari 1909, anbefalla lagberedningen
att, efter fullbordandet af jordabalkens revision, företaga omarbetning
af giftermålsbalken med tillhörande författningar samt de
delar af ärfdabalken, som kunde böra i sammanhang därmed behandlas.

Riksdagens motivering för dess afslag å förslaget om inrättande Riksdagens
af en processkommission återfinnes i en Riksdagens skrifvelse till Kungl. ,L

Maj:t den 16 mars 1909. 190.9.

Riksdagen förklarade sig icke kunna annat än instämma i den af
mig uttalade uppfattning, att för vinnande af ökad säkerhet och snabbhet
i rättsskipningen eu genomgripande reform af vårt rättegångsväsen
vore af behofvet högeligen påkallad. Likaledes delade Riksdagen min
uppfattning, att, med föranledande af frågans vidd och grannlaga beskaffenhet
samt den mångfald spörsmål som den innefattade, uppdraget
att förbereda detta lagstiftningsarbete icke torde kunna lämnas åt en
institution af mindre styrka än den redan inrättade lagberedningen.

Den omständigheten, att revision af jordabalken påginge och revision
af allmänna strafflagen antogs vara omedelbart förestående, samt
att dels en mångfald kommittéer sysslade med omfattande lagstiftningsarbeten
på skilda områden, dels ock vidlyftiga förslag, hvilka ännu
ej blifvit till lag ..upphöjda, förelåge utarbetade, kunde visserligen föranleda
tvekan, huruvida tidpunkten redan nu vore inne att jämväl gripa
sig an med den ifrågasatta processreformen. Men med hänsyn till
sagda reforms stora vikt syntes denna betänklighet böra vika.

En annan fråga vore däremot, huruvida, på sätt i propositionen
föreslagits, eu särskild ny stor lagkommission (processkommissionen) borde
i och för omarbetning af rättegångsbalken med tillhörande författningar
tillsättas utöfver den redan befintliga. Häremot kunde enligt Riksdagens
förmenande åtskilliga vägande skäl anföras.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida samtidigt därmed
att en mängd fackmän vore sysselsatta med de antydda omfattande
kommittéarbetena samt flera nya justitierådsämbeten skulle tillsättas och
en regeringsrätt inrättas, man jämväl skulle kunna sides om lagberedningen
anordna en ny lagkommission af enahanda omfattning och till
densamma förvärfva personer med den framstående juridiska utbildning
och öfriga personliga förutsättningar, som kräfdes för framgångsrikt
bedrifvande af ifrågavarande maktpåliggande lagstiftningsarbete.

Äfven under förutsättning att personfrågan skulle kunna lösas,
syntes det dock kunna medföra betydande olägenheter att samtidigt

124

Andra hufvudtiteln.

undandraga lagskipningen och statsförvaltningen ett alltför stort antal
af de bästa arbetskrafterna.

Ett alltför forceradt lagstiftningsarbete i stort på en gång inom
den allmänna rättens område kunde jämväl ur andra synpunkter vara
äfventyrlig! Det vore fara värdt, att vederbörande myndigheter och
den intresserade allmänna meningen icke skulle kunna smälta det stora
materialet och åt de mångskiftande frågorna ägna den uppmärksamhet,
som utgjorde en förutsättning för fruktbara resultat.

I tider, då statsinkomsterna vore hård t anlitade, torde icke heller
böra alldeles förbises de ganska afsevärdt ökade kostnader för lagarbetet,
som skulle föranledas af processkommissionens inrättande.

Hade man emellertid den uppfattning, att en processreform inom
den närmaste tiden borde komma till stånd, men å andra sidan hyste
betänkligheter mot den ifrågasatta processkommissionens inrättande,
torde frågan enligt Riksdagens förmenande lämpligen böra lösas så, att
det föreslagna lagstiftningsarbetet uppdroges åt lagberedningen, en anordning,
som, enligt hvad af statsverkspropositionen framginge, äfven
varit föremål för Kung! Maj:ts öfvervägande och jämväl tidigare ifrågasatts
såsom en tänkbar eventualitet.

Det kunde väl vara sann!, att lagberedningen vid sitt instiftande
till en början erhöll i uppdrag att utarbeta sådana lagförslag, som omfatta
större afdelningar af civillagstiftningen, samt att Kung! Maj:t
redan den 14 januari 1909 ansett sig böra uppdraga åt lagberedningen
att, sedan den enligt beräkning inom samma års utgång afslutat behandlingen
af jordabalken, företaga omarbetning af giftermålsbalken
med tillhörande författningar jämte de delar af ärfdabalken, som
kunde böra i samband därmed behandlas, likasom ock att Riksdagen
under senare åren påkallat revision af lagstiftningen inom vissa delar
af sistnämnda områden af civillagstiftningen.

Härvid kunde dock erinras, att den fråga icke torde varit för lagberedningen
främmande, att reformen af familjerätten, så trängande den
än vore, till äfventyra borde, låt vara sedan vissa partiella förbättringar
i angifna hänseenden på detta lagstiftningsområde först vidtagits, få
träda tillbaka för processreformen såsom varande den mest trängande,
samt att rättegångsordningens reformerande kunde uppdragas åt lagberedningen.

Kung! Maj:ts åt lagberedningen lämnade uppdrag, hvars påbörjande
ej kunde ifrågakomma förrän tidigast fram emot slutet af år 1909,
och som meddelats, innan ännu strafflagsreformen varit planlagd samt
gifvetvis under förutsättning af bifall till propositionen om process -

Andra hufvudtiteln.

125

kommissionen, syntes vid inträffade förändrade förhållanden kunna ändras [17.]
samt sålunda ej lägga hinder i vägen för den nu föreliggande frågans
lösning i den af Riksdagen angifva riktning.

Af dessa skäl fann Riksdagen sig icke böra bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag.

Det af Riksdagen upptagna förslaget att, sedan lagberedningen
afslutat arbetet å jordabalken, åt beredningen uppdraga rättegångsreformen
i stället för omarbetningen af familjerätten har visat sig icke kunna
realiseras. 1 detta afseende erinrade jag i statsrådet den 14 januari
1910, då fråga förelåg om äskande af anslag till fortsatt uppehållande
af lagberedningens verksamhet, att, i anledning af Riksdagens beslut,
särskilda personer, Indika syntes företrädesvis lämpliga att stå i spetsen
för arbetet å en processreform, tillsports om sin villighet att öfvertaga
ledningen af detta arbete, men att å dessa framställningar erhållits afböjande
svar, samt att — äfven oafsedt att häri låg ett hinder att tillmötesgå
den af Riksdagen uttalade uppfattningen — frågan i allt fall,
sedan Riksdagen fattade sitt beslut, kommit i ändradt läge därigenom
att det legislativa samarbetet med Danmark och Norge utsträckts till
familjerättens område.

Krafvet å en reform af vårt rättegångsväsen framträder allt mera Det uu framoafvisligt.
Hvad jag därom anförde inför Eders Kungl. Maj:t den 12 stäsj}j[jJe[tir"
januari 1909 äger fortfarande sin fidla giltighet.

Därutöfver tillåter jag mig framhålla, att min då uttalade farhåga,
att balansen å oafgjorda mål i högsta domstolen icke med hittills vidtagna
åtgärder skall låta sig nedbringas för någon afsevärdare tid,
af sedermera vunnen erfarenhet bekräftats. Under år 1909 inträdde
väl en minskning i balansen från 2,023 mål vid årets början till 1,817
vid dess slut eller alltså med 206 mål; revisions sakerna, hvilka bilda
den viktigaste gruppen o af mål, nedgingo från 1,258 till 1,156 eller
sålunda med 102 mål. År 1910 däremot visar åter ogynnsamma siffror;
enligt de preliminära uppgifter, jag erhållit, har under detta år balansen
såväl i det hela som beträffande revisionssakerna icke oväsentligt stigit.

Trots allt hvad som åtgjorts för att minska långsamheten i rättsskipningen
i högsta instansen, torde alltså ringa eller ingen utsikt förefinnas,
att förhållandena i detta hänseende skola varaktigt förbättras.

126

Andra hufvudtiteln.

I17-]

Eu annan omständighet, hvarå jag vill fästa uppmärksamheten, är
det behof af en reglering af de hos underdomarna å landet anställda,
juridiskt bildade biträdenas aflöning^- och andra förhållanden, som allt
starkare gör sig gällande. Frågan härom har bragts under Eders Kungl.
Maj:ts pröfning genom en af Riksdagens justitieombudsman den 13 april
1910 afgifven underdånig framställning. Den utredning, som i detta ärende
pågår, torde komma att visa nödvändigheten af att härutinnan åtgärder
blifva vidtagna utan afvaktan på den allmänna rättegångsreformen,
men jag tror, att de erforderliga anordningarna lättare skola kunna
framföras, om de blifva provisoriska och skola äga bestånd allenast till
dess inom beräknelig tid en omdaning af processväsendet i dess helhet
blir verklighet än om de skola få karaktären af ett ordnande af ifrågavarande
förhållanden på ett mer eller mindre definitivt sätt.

Äfvenledes må här erinras, att behofvet af en särskild ordning för
handläggning och afdömande af s. k. bagatellmål under senaste tid
trädt i dagen vid behandlingen af de med lagstiftningen om arbetsaftal
sammanhängande frågor. Tvister om arbetsaftal mellan arbetsgifvare
och enskilda arbetare skulle lämpa sig för upptagande vid bagatelldomstolar,
men att nu, utan samband med ombildning af rättegångsväsendet
i öfrigt, inrätta sådana domstolar speciellt för nämnda slag af
mål lärer ej böra ifrågasättas. Vid en processreform lärer det visa sig
nödvändigt att organisera allmänna bagatelldomstolar och dessa kunna
antagas komma att — kanske med någon af krafvet å särskild sakkunskap
hos domstolen betingad jämkning i dess normala sammansättning
— ägna sig för behandling jämväl af tvister, som härflyta ur
arbetsaftal.

På de skäl, jag sålunda anfört, anser jag det böra tillses, om
ej redan nu arbetet å rättegångsreformen kunde upptagas. Efter den
utgång, frågan om processkommissionen erhöll i Riksdagen, torde väl
ett nytt förslag om tillsättande af en särskild beredning för utarbetande
af ett processlagförslag icke hafva utsikt att vinna Riksdagens godkännande.
Men saken kan, såsom jag ock under riksdagsdebatten hade
anledning framhålla, ordnas på det sätt att till en början några få personer
— 2 eller möjligen 3 — erhålla uppdrag att verkställa en utredning
angående de grunder, hvarå en ny processlag bör hvila. Eu sådan
utredning skulle icke utmynna i ett utarbetadt förslag till lagtext; dess
syfte skulle vara att lämna en allsidig belysning af de särskilda processuella
frågor, hvilka måste upptagas till öfvervägande, äfvensom att
anvisa den eller de möjliga utvägarna för dessa frågors lösande under

Andra hufvudtiteln.

127

de i vårt land gifna förhållanden. Det grundläggande arbete, som
sålunda utföres, måste blifva till stor nytta såsom utgångspunkt för
det lagförslag, hvilket därefter skulle upprättas. En beaktansvärd fördel
med arbetets anordnande på detta sätt är äfven, att grundprinciperna
för den betydelsefulla, i folkets lif djupt ingripande reformen kunna
blifva föremål för allmän granskning innan arbetet å det slutliga förslaget
börjar; härigenom ökas väsentligen förutsättningarna för att
förslaget skall visa sig motsvara den allmänna uppfattningen i landet
— något som ju för förslagets framgång är af allra största vikt.

Lika litet som jag ansåg klokt att begränsa uppdraget åt eu
processkommission genom att uppställa vissa förutsättningar för dess
omarbetning af processlagstiftningen, lika litet torde det vara rådlig!,
att så förfara med afseende å det uppdrag, hvarom nu är fråga.

Äfven å de personer, hvilka erhålla ett uppdrag af den art jag
antydt, måste naturligtvis ställas mycket stora fordringar. Jag har
emellertid numera grundad förhoppning, att för detta arbete skall
kunna förvärfvas synnerligen goda krafter.

Då de medel, som inom justitiedepartementet finnas tillgängliga
för utredning i förekommande ärenden af större omfattning, icke lämna
tillgång för bestridande af de med det nu ifrågasatta arbetet förenade
kostnader, måste anslag därtill begäras af Riksdagen. Vid beräkning
af kostnadernas belopp torde hänsyn böra tagas dels därtill, att arfvodena
till de personer, åt hvilka uppdraget anförtros, måste sättas jämförelsevis
högt, och dels att medel äfven böra vara att tillgå till ersättning
åt sakkunniga på olika områden, med hvilka öfverläggningar i
särskilda frågor lämpligen böra äga rum, äfvensom till andra nödiga
omkostnader. Med afseende härå och då det därjämte lärer vara önskligt,
om arbetet kunde taga sin början redan under innevarande år, har jagberäknat
det belopp, som nu bör begäras för uppförande i 1912 års
riksstat, till 40,000 kronor.

På grund af det anförda hemställer jag; att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaderna för en förberedande
utredning angående eu rättegångsreform å
extra stat för år 1912 bevilja 40,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911 förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hvad under samma år
må för ändamålet blifva erforderligt.

[17.]

128

Andra hufvudtiteln.

Extra division i Svea hofrätt.

Att en extra division i Svea hofrätt för handläggning'' af vädjade
mål och till hofrätten instämda tvistemål fortfarande måste vara i verksamhet,
synes påtagligt.

Då beslut år 1904 fattades om bildande af den extra division för
behandling af instämda och vädjade mål, som allt sedan dess arbetat
inom hofrätten, var balansen å sådana mål omkring 1,200. Genom
den extra divisionens verksamhet har visserligen balansens stegring
hämmats men någon bestående nedgång i densamma har ännu ej åstadkommits.
Vid 1908 års början var balanssiffran 1,168; den steg under
året till 1,185, och år 1909 blef förhållandet till följd af det ökade
tilloppet af mål än ogynnsammare. Antalet inkomna mål af nämnda
slag var nämligen 1,680 eller 152 flera än under år 1908, och då under
1909 afgjordes 1,531 mål, blef resultatet, att balansen steg med ej
mindre än 149 mål eller till 1,334. Enligt uppgift, som lämnats mig från
hofrätten, hafva de inkomna målen under år 1910 uppgått till 1,683 eller
i det närmaste samma antal som under år 1909. Det är därför knappast
antagligt, att ytterligare ökning af balansen kunnat under det sistförflutna
året förhindras. Dessa uppgifter torde nogsamt ådagalägga
behofvet af den extra divisionens verksamhet jämväl efter det år, räknadt
från och med den 1 september 1910, för hvilket senaste riksdagbeviljade
medel för ifrågavarande ändamål. I den beräkning af den
årliga kostnaden — inalles 32,900 kronor —, som då blef godkänd,
har jag ej anledning att föreslå ändring.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att för fortsatt uppehållande under ett år från och
med den 1 september 1911 af en extra division i
Svea hofrätt för behandling af vädjade mål och till
hofrätten instämda tvistemål å extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 32,900 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att under år 1911 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hvad af detta belopp belöper
å tiden från och med den 1 september till årets
slut.

Andra hufvudtiteln.

129

Extra division i hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

1 underdånig skrifvelse den 25 oktober 1910 har hofrätten öfver
Skåne och Blekinge anmält behof af förstärkning i hofrättens arbetskrafter.

Hofrätten omförmäler, att antalet till hofrätten inkomna instämda och
vädjade mål, hvilket år 1906 uppgått till 430, under hvarje af följande tre
år ökats, så att det under år 1909 utgjort 562. Att döma af det antal
dylika mål, som under år 1910 intill den 1 oktober inkommit och som
med ett 40-tal öfverstege antalet af de under samma tid 1909 inkomna,
syntes någon minskning i tillströmningen af sådana mål icke vara att
påräkna för den närmaste tiden. Då balansen af oafgjorda mål af
nämnda slag vid början af år 1910 utgjort 494 och medeltalet af de
under åren 1906—1909 afgjorda uppginge till nära 470, antoge hofrätten,
att, äfven om hänsyn toges till den ökning i antalet afgjorda
mål, som inträdt i följd af numera vidtagen inskränkning i hofrättens
sommarferier, balansen vid 1910 års slut komme att uppgå till omkring 600.

Med hofrättens nuvarande arbetskrafter kunde — anför hofrätten —
eu så stor balans icke bortarbetas. I följd häraf måste, såsom för
(ifrigt redan vore fallet, det för den rättssökande allmänheten menliga
förhållandet att, med undantag af förtursberättigade mål, öfriga vädjade
mål afgjordes först efter det betydligt mer än ett år förflutit från det
de till hofrätten inkommit, i allt högre grad göra sig gällande.

För afhjälpande af denna olägenhet anhåller hofrätten, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes tillåta, att hofrättens arbetskrafter förstärktes genom
bildande af en extra division för handläggning af uteslutande instämda
och vädjade mål, hvilken division skulle träda i verksamhet vid början
af höstsessionen 1911 och därmed fortsätta till slutet af år 1912.

Till upplysning om ställningen i de särskilda hofrätterna i fråga
om balansen å vädjade mål och till hofrätterna instämda tvistemål torde
jag få meddela följande uppgifter för åren 1904—1909:

[19.]

Hofrätten.

Departements chefen.

Bih. till lliksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

130

Andra hufvudtiteln.

[19.]

Svea hofrätt. År men.....................................	Från föregående år balanserade mål.	Under året inkomna mål.	Summa.	Under året afgjorda (eller af. skrifmi mål.	Till följande år balanserade mål.
1,148	1,509	2,657	1,365	1,292
„ 1905 .......................................	1 ,‘492	1,438	2,730	1,502	1,228
„ 1906 ......................................	1,228	1,547	2,775	1,498	1,277
„ 1907 ......................................	1,277	1,434	2,711	1,543	1,168
„ 1908 ......................................	1,168	1,528	2,696	1,511	1,185
., 1909 ......................................	1,185	1,680	2,865	1,531	1,834
Gata hofrätt. År 1904 .....................................	521	753	1,274	680	594
„ 1905 .....................................	594	683	1,277	594	683
,. 1906 ................................	683	693	1,376	630	746
.. 1907 .......................................	746	702	1,448	851	597 1
1908 .....................................	597	783	1,380	822	558
„ 1909 .....................................	558	841	1,399	720	679
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. År 1904 .......................................	398	455	853	450	403 I
„ 1905 .......................................	403	419	822	410	412 ;
„ 1906 .....................................	412	430	842	478	364 !
1907 .......................................	364	446	810	483	327 i
„ 1908 .....................................	327	559	886	478	408 j
„ 1909 .......................................	408	562	970	476	494 ''

Af dessa sammanställningar framgår, hvilken betänklig långsamhet
vidlåder rättsskipningen i våra hofrätter; ett allmänt och fullständigt
afhjkipande af detta missförhållande skulle påkalla ökning af hofrätternas
arbetskrafter i en mån, som icke torde kunna ifrågasättas.

Men tabellerna visa äfven, att i berörda hänseende förhållandena
under de sista åren blifvit väsentligt ogynnsammare i hofrätten öfver
Skåne och Blekinge än i de öfriga hofrätterna. Under det att i dessa
ett instämdt eller vädjadt mål i allmänhet blir afgjordt senast inom ett
år efter det malet inkommit till hofrätten, har i hofrätten öfver Skåne

Andra hufvudtiteln.

131

cell Blekinge blifvit regel, att sådana mål få vänta på afgörande ej obetydligt
öfver ett år. Orsaken härtill är uppenbarligen den starka stegring
i antalet inkommande mål af detta slag, som inträdt särskildt efter
år 1907. Det antal instämda och vädjade mål, som årligen af hofrätten
afgöres, har hållit sig tämligen konstant och är ingalunda för hvardera
af hofrättens två divisioner lägre än motsvarande antal i de andra hofrätterna.
Huruvida de inkommande målens antal skall fortfarande blifva
så högt som under de sista åren, är naturligtvis svårt att beräkna, men
— äfven under antagande af en så låg siffra som medeltalet för de
senaste sex år, för hvilka definitiva uppgifter föreligga, eller 480 —
skulle det med endast två divisioner icke låta sig göra att i någon mån
afarbeta den uppkomna balansen. Sannolikare är tvärtom, att antalet inkommande
mål blir större och att sålunda den redan allt för stora
balansen kommer att ökas.

Vid dessa förhållanden måste jag finna tillfälligt inrättande af en
extra division för handläggning af instämda och vädjade mål vara af
verkligt behof påkalladt. Till jämförelse må nämnas, att då sådan åtgärd
senast vid någon af hofrätterna vidtogs, nämligen då Svea hofrätt
år 1904 erhöll eu extra åttonde division, balansen å instämda och
vädjade mål i denna hofrätt ej fullt motsvarade det antal sådana mål,
hofrättens ordinarie divisioner årligen afgjorde, och att sålunda ställningen
ej var så ofördelaktig som i det nu föreliggande fallet.

Beträffande längden af den tid, en extra division inom hofrätten
öfver Skåne och Blekinge må behöfva vara i verksamhet för att balansen
skall nedbringas till en efter förhållandena i hofrätterna i
allmänhet rimlig storlek, är väl möjligt, att den af hofrätten ifrågasatta
perioden af omkring 11/3 år ej är för lång. Då det emellertid synes
icke vara alldeles uteslutet, att ett års arbete af en extra division skulle
blifva tillfyllest, torde anslag nu böra begäras endast för tiden från
början af 1911 års höstsession, eller från och med den 10 september
19il, intill samma dag 1912. Skulle erfarenheten under denna tid visa,
att anordningen bör fortfara till slutet af sistnämnda år, lärer Kungl.
Maj:t kunna, på framställning af hofrätten, under förskottstitel anvisa
de för divisionens fortsatta verksamhet erforderliga medlen, hvilka därefter
kunde hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Den årliga kostnaden för den extra divisionen har af hofrätten
beräknats sålunda:

[19.]

132

Andra hufvudtiteln.

[19.] arfvoden åt 5 adjungerade ledamöter, 5,000 kronor

åt hvarje............................................	................... kronor	25,000
särskildt arfvode åt ordföranden ...................		500
arfvode åt eu tillförordnad notarie...............		3,600
arfvode åt en extra ordinarie tjänsteman ...	................... 11	1,800
för ett skrifbiträde..............................................	................... 11 Summa kronor	1,050 31,950

Mot denna beräkning — hvilken ifråga om de adjungerade ledamöternas
arfvoden och det särskilda arfvodet åt ordföranden öfverensstämmer
med hvad som utgår till motsvarande befattningshafvare å den
extra divisionen i Svea hofrätt samt upptager kostnaden för skrifbiträde
till lägre belopp än för samma ändamål bestämts vid sistnämnda hofrätt
— har jag ej annat att erinra än att, i stället för arfvodet åt en extra
ordinarie tjänsteman, torde, i likhet med hvad som skett beträffande
Svea hofrätts extra division, böra uppföras ett belopp af 1,500 kronor
till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän. Med ändring i detta
afseende blir den totala kostnadssumman 31,650 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungi. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

för beredande af tillfällig förstärkning af
hofrättens öfver Skåne och Blekinge arbetskrafter med
en extra division för behandling af vädjade mål och
till hofrätten instämda tvistemål under ett år från och
med den 10 september 1911, å extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 31,650 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att under år 1911 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hvad af detta belopp belöper å tiden
från och med den 10 september till årets slut.

Krigshofrätten.

Arbetet å revision af krigslagstiftningen, afseende jämväl den
[20.] militära domstolsorganisationen och rättegångsordningen, har under
senaste året fortgått inom justitiedepartementet och nu kommit så långt,
att utkast till lagförslag föreligga. Ännu återstående förberedande
arbeten göra det emellertid icke möjligt, att förslag i ämnet — hvilket
för öfrigt måste för utlåtande remitteras till lagrådet — kan före -

Ändra hufvudtiteln.

133

läggas årets riksdag. Äfven för år 1912 torde sålunda böra äskas anslag [20.]
å extra stat till krigsliofrättens ordförande och militära ledamöter; anslagets
belopp synes böra blifva oförändradt.

Likaledes lärer sådan tillfällig löneförbättring, som förra riksdagen beviljade
krigsliofrättens vaktmästare, böra beredas honom jämväl under
år 1912.

På grund af det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1912 anvisa
dels till arfvoden åt krigsliofrättens ordförande
och militära ledamöter ett belopp af 3,250 kronor,

dels ock för beredande af tillfällig löneförbättring
åt krigsliofrättens vaktmästare ett belopp af 300 kronor,
hvilket skall anses utgöra tjänstgöringspenningar.

Resestipendier åt domare.

Under en följd af år har till resestipendier åt ordinarie domare [21.]
eller dem, som vid domstolarna bereda sig för domarkallet, beviljats ett
anslag å extra stat, hvilket anslag synes fortfarande böra utgå med
oförändradt belopp. Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att till resestipendier åt ordinarie domare eller
dem, som vid domstolarna bereda sig för domarkallet,
å extra stat för 1912 anvisa 6,000 kronor.

Understöd för fortsatt utgifvande af »Nytt Juridiskt Arkiv».

Tidskriften »Nytt Juridiskt Arkiv» grundlädes år 1874 och ut- [22.]

kommer från och med år 1876 i två afdelningar, nämligen »Afd. I.
Tidskrift för lagskipning», och »Afd. II. Tidskrift för lagstiftning m. m.»

I afd. I redogör es för alla under året af högsta domstolen af dömda
mål på det sätt att, därest målet befinnes vara af något juridiskt värde,
ett fullständigare referat meddelas men i annat fall allenast lämnas eu
kortfattad notis, närmast afsedd för domaren och de i målet intresserade.

Afd. TI har till sitt hufvudsakliga syfte att lämna redogörelse för ny -

134

Ändra hufvudtiteln.

antagna laga].- med utdrag af motiv, utlåtanden och riksdagsförhandlingar.
Dessutom meddelas eu öfversikt öfver alla öfriga vid Riksdagen
behandlade egentliga lagfrågor, hvarjämte i denna afdelning inrymmas
uppsatser i juridiska ämnen.

För afd. I har statsunderstöd åtnjutits allt från det tidskriften
började utgifvas till och med år 1896. Beloppen hafva varit olika, lägst

1,000 kronor och högst 4,000 kronor för år. Till afd. Il har däremot
hittills något statsunderstöd icke utgått.

Sedan tidskriftens grundläggare och mångårige utgifvare under
förra året aflidit, hafva tidskriftens nya utgifvare hos mig anmält, att
inkomsterna af tidskriften befunnits icke motsvara de med dess utgifvande
förbundna utgifterna, och af sådan anledning hemställt om utverkande
af förnyadt statsunderstöd. Tidskriftens förre utgifvare, hvilken
som bekant tillika var chef för Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner,
var själ!’ tidskriftens förläggare. De nya utgifvarna hafva däremot
ansett sig nödsakade att träffa aftal om tidskriftens öfvertagande på
förlag- af nämnda bolag, som alltså skall hafva att vidkännas alla
kostnader för tryckning, distribuering och dylikt men också äga att
uppbära alla inkomsterna af abonnement samt dessutom blifva ägare
af det lager, som för året blir öfver. Bolaget skall enligt berörda
aftal för förlagsrätten betala 7,500 kronor om året för bägge afdelningarna,
därvid afsetts att abonnementspriset skall något höjas öfver
det nuvarande. Då emellertid redaktionskostnaderna beräknas uppgå till

10,500 kronor, utgör det belopp, som skulle behöfva tillskjutas, 3,000
kronor.

Det är utom tvifvel, att ifrågavarande publikation är för rättsvården
i landet af allra högsta vikt. Att närmare utveckla hvilken roll
högsta domarmaktens beslut eller de s. k. prejudikaten spela för rättsskipningen
och rättsutvecklingen i det hela, är icke erforderligt. Det
är emellertid gifvet, att dessa prejudikat icke kunna i sådant afseende
tillgodogöras, med mindre de finnas tillgängliga i en samling sådan
som förevarande tidskrifts första afdelning. Men äfven de redogörelser
för lagstiftningen, som innehållas i andra afdelningen, äro af största
betydelse, då dessa redogörelser ofta nog under långa tider blifva de
enda hjälpmedel, som finnas för tolkning af nya lagar. Det lärer därför
få anses vara ett statsändamål att tillse, att bägge de ifrågavarande
samlingarna fortfarande må kunna utgifvas. Och då tidskriftens ledningär
i sådana händer att trygghet synes finnas för att tidskriften
fortfarande skall blifva skött på fullt tillfredsställande sätt, samt det

Ändra hufvudtiteln. 135

angifna beloppet synes erfordras för att redaktionskostnaderna skola [22.]
kunna fullt täckas, tvekar jag icke att tillstyrka det begärda anslaget.

Då det behof, som bär föreligger, uppenbarligen är af mera stadigvarande
art, anser jag det riktigast, att framställning i ämnet aflåtes till
Riksdagen. Det äskande, som nu bör göras, skulle afse år 1912. För
år 1911 lära medel kunna anvisas från andra hufvudtitelns besparingar;
och torde det tillåtas mig att senare därom gorå särskild framställning!

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till understöd för fortsatt utgifvande af »Nytt
Jundiskt Arkiv. Afd. I. Tidskrift för lagskipning)) och
»Nytt Juridiskt Arkiv. Afd. II. Tidskrift för lagstiftning
in. in.» å extra stat för år 1912 anvisa 3,000
kronor.

Ny hägnad vid straffängelset i Kristianstad och nya fånggårdar
vid straffängelset i Vänersborg.

Kostnaderna för vidmakthållande af fångvårdens byggnader be- [23.]
stridas, utom så vidt angår de centrala fångvårdsanstalterna, från ett
å ordinarie stat uppfördt reservationsanslag’ »till vård och underhåll af
straffängelser och kronohäkten». Detta anslag, hvilket från och med år 1904
utgåi med 40,000 kronor, har sedan länge i allmänhet icke lämnat tillgånotill
utgifterna för erforderliga nya hägnader och fånggårdar. Med anledning
häraf har. Riksdagen vid särskilda tillfällen— 1899, 1900, 1903
och 1904 — beviljat extra anslag för sådana ändamål. Då det första
af dessa anslag begärdes, hade fångvårdsstyrelsen beträffande de omkring
fängelserna uppförda plank upplyst, att dessa, hvilka i allmänhet
vore uppförda för 40 till 50 år sedan, så länge de ännu kunnat repareras
. erhållit det nödtorftiga underhåll, reservationsanslaget kunnat
medgifva, men att planken vid våra fängelser då börjat visa si o- till
stomme och beklädnad så uppruttna, att de icke vidare''kunde tjäna sitt
ändamål eller repareras, utan måste ersättas med nya hägnader.

Nu föreligger åter en framställning från fångvårdsstyrelsen om Fdngvårdsutverkande
af anslag för nya hägnader och fånggårdar. I underdånig Ä
skrifvelse den 23 september 1910 har styrelsen anmält, att sedan flera « 4Tim.
år läns fängelserna eller, såsom de numera benämnas, straffängelserna i

136 Ändra liufvudtiteln.

[23.] Kristianstad och Vänersborg varit i behof, det förra af nya hägnader
och det senare af nya fånggårdar.

Då fängelset i Kristianstad till följd af stadens utveckling omkring
detsamma ej syntes kunna kvarstå någon längre tid och fängelset i
Vänersborg vore beläget på en brant höjd, där en eventuell omslutningsmur
på branten lätt skulle blifva utsatt för skador i följd af sättningar
och frost i grunden, har styrelsens biträdande arkitekt föreslagit,
att de nu ifrågasatta hägn ad ernå och fånggårdarna skulle ombyggas

eif trä. . i ii j

Enligt kostnadsförslag, som arkitekten uppgjort, skulle den nya

hägnaden vid fängelset i Kristianstad kräfva en kostnad af 11,800
kronor och promenadgårdarna med plankhägnad vid fängelset i \ äneisborg
en kostnad af 8,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen hemställer alltså om ett extra anslag lör år

1912 å 20,300 kronor.

Fångvårdsstyrelsens

krifvehe d.
S dee. 1910,

I eu senare till Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse har fångvårds
styrelsen velat i viss mån modifiera sin hemställan beträffande liägnaderna
vid Kristianstadsfängelset. .

Styrelsen erinrar, att orsaken därtill, att dessa hägnader, i olikhet
mot hvad förut i fråga om dylika hägnader begärts, föreslagits af trä
och ej af sten, vore den, att med hänsyn till staden Kristianstads började
utvidgning äfven åt den de!, där fängelse^ vore beläget, det
torde kunna förväntas, att i en framtid skulle uppstå fråga om fängelsets
flyttning, samt att det under sådan eventualitet tilläfventyrs kunde
anses onödigt att nu uppföra de behöflig^ nya hägnaderna af sådant
dyrbarare material, som vore beräknadt för bestående framtid, styrelsens
förslag afsåge fyllande af det nuvarande behofvet för minsta möjliga

kostnad. .

Att i anledning af de nuvarande hägnadernas bristfällighet genomgripande
åtgärd måste vidtagas, bestyrktes af Riksdagens revisoiers
den 30 november 1910 afgifna berättelse, däri meddelades, att det -vid
revisorernas besök vid nämnda fängelse iakttagits, att fängelsets omhägnad
delvis befunnits i det bristfälliga skick, att den icke syntes
lämna erforderlig tygghet mot rymningsförsök.

Då emellertid ordalagen i styrelsens motivering för hägnadernas
uppförande af trä kunde gifva anledning till den förmodan, att förslagtill
fängelsets flyttning vore att inom den närmare framtiden från styrelsen
förvänta, och "att det under sådan förutsättning kunde anses för tillfället
vara tillräckligt att nödtorftigt reparera de nuvarande trähägna -

Ändra hufvtidtitelii.

137

derna, hade styrelsen ansett sig böra framhålla, att stadens utvidgning [23.]
åt berörda håll icke fortskrede i raskare mån, än att fängelset borde
kunna utan större olägenhet behållas å sin nuvarande plats afsevärd tid
framåt, 30 å 40 år eller mera. Då det sålunda vore ovisst, om ej
fängelset under ett stort antal år kunde där kvarstå, samt hägnader åt
trä i allt fall fordrade betydligt större underhållskostnad och vore eldfarligare
än hägnader af sten, hade styrelsen af sin biträdande arkitekt
infordrat beräkning af kostnaden äfven för hägnader af sten; och hade
arkitekten uppgifvit denna till 15,300 kronor.

Med uttalande, att den sålunda af arkitekten beräknade kostnadsökningen
för hägnader af sten ej syntes öfverstiga hvad som i större
underhållskostnad måste utgifvas för hägnader af trä under den tid,
fängelset i Kristianstad i allt fall torde komma att behållas å sin nuvarande
plats, samt med tillkännagifvaude, att af det anslag å 26,110
kronor, som af 1903 års riksdag beviljats för nya fånggårdar vid länsfängelserna
i Linköping och Karlskrona, vid dessa arbetens utförande
gjorts en besparing af 4,921 kronor 35 öre, som åt styrelsen den 6
december 1910 återlevererats till statskontoret, hemställde styrelsen till
Eders Kungl. Maj:ts bepröfning, huruvida icke det kunde finnas skäl
att, med beräkning af de nya hägnaderna för straffängelset i Kristianstad
a,f sten till 15,300 kronor, föreslå Riksdagen att för dessa hägnader och
promenadgårdarna med plankomhägnad vid straffängelset i Vänersborg
å extra stat för år 1912 anvisa tillsammans 23,800 kronor.

Vid denna styrelsens framställning var fogadt transumt al ett al
dess biträdande arkitekt hofintendenten G. Lindgren afgifvet memorial,
i hvilket anföres, att, enligt hvad erfarenheten visat, en liägnadsmur
af sten ej kunde uppföras för lägre kostnad än 90 kronor per löpmeter,
hvadan, då vid fängelset i Kristianstad erfordrades 170 löpmeter hägnad,
denna, uppförd af sten, droge en kostnad af 15,300 kronor, samt att
en sådan hägnad vore af nästan obegränsad varaktighet, frånsedt erforderligt
underhåll, under det att en trähägnad kunde anses vara omkring
30 år utan större reparationer.

Behofvet af de nu ifrågavarande hägnadernas och fånggårdarnas Departementsförnyande
torde vara ådagalagdt. Beträffande det material, som bör chcfenanvändas,
är i fråga om fånggårdarna i Vänersborg ej annat ifrågasatt
än att de skulle uppföras af trä, och äfven hvad angår hägnaderna i
Kristianstad synes mig samma material böra användas, då ju någon
ovisshet i allt fall råder därom, huru länge fängelset kan komma att
kvarblifva å sin nuvarande plats.

Bill. Ull Riksd, Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

138

Andra hufvudtiteln.

Beträffande sättet för beredande af tillgång'' till det belopp af
20,300 kronor, som enligt arkitektens beräkning åtgår för arbetenas
utförande, om trä därtill användes, lärer det vara lämpligt, om för ändamålet
finge användas den reservation å 4,921 kronor 35 öre, som förefinnes
å nämnda anslag till fånggårdar vid länsfängelserna i Linköping
och Karlskrona, i hvilket fall för de nu förestående arbetena behöfde
ytterligare begäras allenast, i jämnt hundratal, 15,400 kronor.

Jag anhåller sålunda att få hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva, att det belopp å 4,921 kronor
35 öre, som icke uttagits af det i 1904 års riksstat
upptagna extra anslag för uppförande af nya fånggårdar
vid länsfängelserna i Linköping och Karlskrona,
må användas till uppförande af ny hägnad vid
straffängelset i Kristianstad och nya fånggårdar vid
straffängelset i Vänersborg,

dels ock därutöfver för samma ändamål å extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 15,400 kronor.

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Då vid sistlidna års riksdag förslag af Eders Kungl. Maj:t framlades
om reglering af löneförhållanden m. in. vid fångvårdsstaten, föreslogs
äfven motsvarande reglering beträffande statens uppfostringsanstalt
å Bona; i såväl den ena som den andra frågan hade betänkande afgifvits
af löneregleringskommittén. Fångvårdsstatens lönereglering blef
genomförd, hvaremot Riksdagen afslog förslaget angående uppfostringsanstalten.

I underdånig skrifvelse den 10 november 1910 har nu styrelsen
för anstalten anhållit, att Eders Kungl. Maj:t behagade till förnyad ompröfning
upptaga anstaltens löneregleringsfråga, och framlagt ett i vissa
hänseenden nytt förslag till frågans lösning.

Då jag anser förnyad framställning i ämnet böra aflåtas till Riksdagen,
anhåller jag att få återupptaga denna fråga. Hvad jag härvid
kommer att yttra blir gifvetvis i åtskilliga delar ett upprepande af hvad
jag förra året anförde.

Andra hufvudtiteln.

139

Upprättandet af ifrågavarande anstalt stod i samband med den [24.]
ändring i lagstiftningen om minderåriga förbrytares behandling, som
trädde i kraft den 1 januari 1905.

Det hufvudstadgande i ämnet, som då blef gällande, återfinnes i
5 kap. 3 § strafflagen och innehåller, att om brott blifvit begånget af
någon, som fyllt 15 men ej 18 år och för brottet dömes till böter eller
till fängelse i högst sex månader, domstolen må, där den brottsliges
sinnesbeskaffenhet och omgifning samt graden af hans förståndsutveckling
pröfvas sådant föranleda, förordna, att han skall, i stället för att
undergå det ådömda straffet, insättas i allmän uppfostringsanstalt.

Det var för verkställighet af sådana förordnanden om tvångsuppfostran
beträffande minderåriga af mankön, som staten inrättade
uppfostringsanstalten å Bona i Östergötland.

Anstalten, hvars verksamhet begynte med år 1905, är ställd under
ledning af en särskild styrelse. Medel till dess uppehållande äro anvisade
å extra stat. I dessa båda hänseenden hade löneregleringskommittén
föreslagit ändring, i det att kommittén hemställt om anstaltens ställande
under fångvårdsstyrelsens ledning och dess uppförande å ordinarie stat.

Eders Kungl. Maj:t fann emellertid dessa förslag icke för närvarande
böra godkännas, och jag har ej anledning att nu ingå på desamma.

Jag förutsätter alltså, att den särskilda styrelsen för anstalten skall
bibehållas och att anstalten skall kvarstå på extra stat.

Allt ifrån anstaltens inrättande hafva för dess drift beviljats två
särskilda anslag, det ena till »aflöningar åt tjänstemän och betjänte»
vid anstalten och det andra till »kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever in. m.» I såväl 1910 som 1911 års riksstat äro dessa
anslag upptagna (såsom förslagsanslag) det förra till högst 26,250 kronor
och det senare till 45,400 kronor, tillhopa alltså 71,650 kronor.

Anstaltens personal utgöres af 1 direktör, 1 predikant och förste
lärare, 1 andre lärare, 2 afdelningsbefälhafvare, 10 förmän, 1 landtbruksinspektor,
1 bokhållare, 1 maskinist och 1 husmoder. Samtliga
dessa befattningshafvare aflönas från löneanslaget, hvarå jämväl är uppfördt
arfvode åt en läkare. Därjämte finnes extra personal, aflönad från
anslaget till elevernas kost oeh beklädnad m. in. eller andra disponibla
medel. Till denna extra personal höra extra förmän till behöflig! antal
(för närvarande 4) och några lagstadda tjänare.

140

Ändra hufvudtiteln.

Beträffande den ordinarie personalens sammansättning hade löneregleringskommittén
ej föreslagit annan ändring än att landtbruksinspektorsbefattningen
skulle indragas. Detta förslag upptogs i propositionen
till Riksdagen.

Hvad angår aflöningen till samma personal utvisar följande tablå
löneförmånerna enligt gällande bestämmelser och enligt Eders Kung!.
Maj:ts förslag, hvilket ölverensstämde med kommitténs utom däri, att det
senare förslaget satte predikantens och förste lärarens lön till 1,500
kronor, under det att Eders Kungl. Magt höjde beloppet till 2,000 kronor: 1

	Enligt gällande bestämmelser.	Enligt Kung],	Maj:ts	förslag.
Lön.	1 g5 P in B.d?	£	Gp 1 P ^ g, P C« rr* P CD	Ålders- tillägg	W b. i oT B	IT* O ce P P CD h j—;	crq H P cL?. H p; CD B £2 in cd 3 1.	GO gj oT o"	Ålders- tillägg	ce p § P3 3 Oc P
		£ p • (JO ep	P- CD	p‘?S crq ^ g £ in ?	efter 5 år.	efter 10 år.	q, g. rf-	§ 8 & CD ö o ert-	in Cfc} ** m p HJ CD ja m g g & P* CD P	3*Cfq ''p B CD in ?	efter 5 år.	efter 10 år.	(fn 03 aq t-» * p T
	2,500	1,500	—	4,000	500	500	5,000	3,000	1,500	4,500	500	500	5,500
1 predikant och förste lärare,
enligt Kungl. Maj:ts förslag
pastor och förste lärare.. . .	—	—	2,400	2,400	-	—	2,400	2,000	1,000	3,000	500		3,500
1 andre lärare....................	1,200	—	—	11,200	200	200	1,600	900	700	1,600	200	200	2,000
1 afdelningsbefälhafvare, enligt
Kungl. Maj:ts förslag tillika
jordbruksledare.................	1,000	600	—	1,600	200	200	2,000	1,200	900	2,100	200	200	2,500
1 afdelningsbefälhafvare ......	1,000	600	—	1,600	200	200	2,000	900	700	1,600	200	200	2,000
1 bokhållare.......................	—	—	1,200	1,200	—	—	1,200	900	700	1,600	200	200	2,000
1 maskinist ........................	650	500	—	1,150	75	75	1,300	700	600	1,300	100	100	1,500;
1 förman ........................	450	400	—	850	75	75	1,000	600	500	1,100	100	100	1,300
9 förmän ...........................				7,650						9,900
1 husmoder, jämte fri kost ...	300	200	—	500	50	50	600	500	100	600	75	75	750
läkararfvode........................	—	—	500	500	—	—	500	—	—	500	—		500!
1 lnndtbruksinspektor............	1,200	600	—	1,800	200	200	2,200	—	—	—	—	—	— ;
Summa	—	—		24,450	— \|		—	__	—	27,800		—	— !

1 Dessutom Irån anslaget till elevernas kost och beklädnad m. ro. 400 kronor för orgelspelning och
sångundervisning.

Ändra hufvudtiteln.

141

Till summan af begynnelseaflöningarna — enligt gällande stat [24.]
24,450 kronor och enligt Eders Kungl. Maj:ts*förslag 27,800 kronor —
kommer för ålderstillägg ett belopp af 1,800 resp. 2,600 kronor. Löneanslaget
belöper sig sålunda nu till 26,250 kronor och föreslogs af
Eders Kungl. Maj:t till 30,400 kronor.

För samtliga befattningshafvare (utom läkaren) tillkommer förmånen
af fri bostad och vedbrand.

De aflöningar, som gällande stat upptager, äro desamma som
bestämdes vid anstaltens inrättande — med undantag allenast för
maskinistens aflöning, hvilken till en början bestämdes till 950 kronor,
men snart måste höjas till 1,150 kronor. Vid aflöningarnas fastställande
sökte man komma i öfverensstämmelse med hvad vid den tiden
var för likartade befattningar vid fångvården beviljadt. Sålunda sattes
direktörens aflöning till ett belopp, som låg mellan de två bäst aflönade
fängelsedirektörernas aflöningar och hvilket belopp sedermera
bestämdes för direktörerna vid de nyinrättade centralfängelserna å
Härianda och i Härnösand, predikantens och förste lärarens aflöning
till ett belopp mellan pastorns och det prästerliga biträdets Vid (centralfängelset
å Långholmen samt förmännens aflöning till samma belopp
som vaktkonstaplarnas vid fångvården, med tillägg af 50 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag vid nästlidna ^riksdag anslöt sig i
fråga om aflöningarnas storlek, i alla de fall där jämförliga befattningar
funnos inom fångvården, med de nya löner, som för dem af Eders
Kungl. Maj:t samtidigt föreslogos. Direktören å Bona skulle sålunda
erhålla aflöning till samma belopp som den förbättrade aflöningen till
fängelsedirektörerna å Härianda och i Härnösand, pastorn och förste
läraren ej fullt samma aflöning som de höjda aflöningarna för pastorerna
vid nämnda fängelser, den afdelningsbefälhafvare, som tillika skulle vara
jordbruksledare, samma begynnelseaflöning som jordbruksassistentens vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö samt förmännen samma aflöning som
vaktkonstaplarnas enligt den föreslagna nya fångvårdsstaten.

Då Riksdagen i sin skrifvelse den 9 juni 1910 angående regie- a?^ad\9™gt0
ringen af utgifterna under andra hufvudtiteln anmälde sitt beslut att årsförslag.
afslå den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna „ löneregleringen, yttrade
Riksdagen, att Riksdagen icke kunnat undgå att komma till den uppfattningen,
''[att med ifrågavarande lönereglering utan olägenhet borde
anstå ännu någon tid.

Uppfostringsanstalten å Bona räknade icke sin tillvaro längre
tillbaka än till år 1905, då den kom till stånd i samband med den

142

Andra hufvudtiteln.

[24.] ändring i lagstiftningen om minderåriga förbrytares behandling, som
trädde i kraft den 1 januari samma år. Någon stadgad erfarenhet
beträffande anstaltens organisation och verksamhet kunde därför näppeligen
hafva vunnits under denna korta tid. Bortsedt härifrån syntes
emellertid den af 1909 års riksdag ifrågasatta utsträckta användningen
af tvångsuppfostrau för minderåriga förbrytare säkerligen komma att
medföra förändring i anstaltens verksamhet. Den stadga i nu nämnda
afseende, som utan tvifvel borde kunna uppställas såsom en förutsättning
för vidtagande af en så betydande åtgärd som den föreslagna löneregleringen,
kunde sålunda icke sägas vara för handen.

Lika litet syntes något mera trängande behof af en löneförbättring
för befattningshafvarna vid anstalten kunna sägas föreligga. Man
måste nämligen förutsätta, att aflöningarna redan från första början
blifvit någorlunda väl afvägda i förhållande till de olika befattningarnas
art och beskaffenhet, hvarförutom antagas kunde, att några större
stegringar i lefnadsomkostnaderna å ifrågavarande ort icke förekommit.

Då härtill komme, att de missförhållanden, som synbarligen förelegat
med afseende å skötseln och handhafvandet åt de ekonomiska
förhållandena vid anstalten, enligt Riksdagens uppfattning icke skulle
blifva afhjälpta genom den ifrågasatta omregleringen,, ansåg sig Riksdagen
icke kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i ärendet.

Riksdagens Hvad angår det af Riksdagen omförmälda förslag om utsträckt

skrifvelsei909 användning af tvångsuppfostran för minderåriga förbrytare må erinras,
användning1^] att i en vid 1909 års riksdag väckt motion hemställdes om sådan ändring
trångsupp- [ 5 p-ap. 3 § strafflagen, att straff, som ådömts minderårig, skulle kunna
justran. ^byta-s mot tvångsuppfostran, ej blott då fråga vore om böter eller
fängelse i högst 6 månader utan äfven då straffet utgjordes af straffarbete,
ej öfverstigande 6 månader.

I anledning af denna motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den
16 mars 1909, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån
5 kap. 3 § strafflagen kunde ändras i syfte, att där omförmälda unga
förbrytare skulle i större utsträckning än för närvarande vore medgifvet,
kunna insättas i allmän uppfostringsanstalt, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

Sedan utlåtanden öfver denna Riksdagens framställning afgifvits
af fångvårdsstyrelsen, styrelsen för uppfostringsanstalten å Bona samt
styrelsen för Svenska diakonissällskapet, hvilken styrelse handhar skyddshemmet
å Viebäck för kvinnliga minderåriga förbrytare, har Eders
Kungl. Maj:t den 4 februari 1910 för vidare utredning och afgifvande

Andra hufvudtiteln. 143

af förslag öfverlämnat ärendet till den s. k. fattigvårdslagmiftnings- [24.]
kommittén, som ännu ej inkommit med utlåtande i frågan.

Sedan anstaltens styrelse i den af mig anmälda skrifvelsen den Anstaltens
10 november 1910 redogjort för de af Riksdagen anförda skälen för styrelses nya
afslag å Eders Kung!. Maj:ts löneregleringsförslag, erinrar styrelsen, att f°rsla9-vid den tidpunkt, då löneregleringskommittén, efter på ort och ställe företagna
undersökningar af den vid anstalten tjänstgörande personalens
löihållanden, afgaf sitt förslag till lönereglering och sålunda vitsordade
behofvet däraf, förslaget om utsträckt användning af tvångsuppfostran
för minderåriga förbrytare redan förelåg; kommittén hade ock i vissa fall
j liknat med att en ökning af anstaltens elevantal skulle uppkomma och
under denna förutsättning i sitt lönestatförslag upptagit en befattning,
som under andra förhållanden icke ansetts oundgängligen nödig (andrelärartjänsten).
Kommittén hade vidare föreslagit, att anstalten skulle
uppföras å ordinarie stat och motiverat detta med att tillräcklig erfarenhet
syntes hafva vunnits beträffande anstaltens organisation och anledning
därför saknas att bibehålla det provisoriska förhållande, som anstaltens
upptagande å extra stat innebure. Eders Kungl. Maj:t hade väl ansett,
att anstalten ännu några år borde kvarstå på extra stat, då den ifrågasatta
utsträckta användningen af tvångsuppfostran kunde medföra förändring
i anstaltens verksamhet och äfven i öfrigt förhållandena på
detta område ej ännu kunde sägas hafva vunnit erforderlig stadga.

Men denna omständighet hade icke synts Eders Kungl. Maj:t böra stå i
vägen för eu omreglering af löneförhållandena vid anstalten. Det måste
ock, enligt styrelsens förmenande, anses obestridligt, att en verksamhet,
som i mycket hade att gå nya vägar och hvars framgång vore i hög grad
beroende af personalens duglighet och dess lämplighet för det maktpåliggande
uppdraget, skulle i hög grad försvåras, om personalen arbetade
under trycket af otillfredsställande lefnadsvillkor, förorsakade af för
knappt tillmätt aflöning. Da styrelsen alltså funnit det vara af synnerlig
vikt, att just under organisationstiden aflöningarna blefve begärliga för
val kvalificerade personer, hade styrelsen ansett sig böra framställa sin
anhållan om förnyad nådig ompröfning af anstaltens löneregleringsfråga.

Styrelsen har tänkt sig, att, om genom sammanslagning och indragning
af tjänster ett lägre antal befattnmgshafvare skulle med ökade
tjänsteåligganden kunna ombesörja anstaltens förvaltning och utföra dess
uppfostringsarbete mot aflöningar, hvilkas sammanlagda belopp icke
öfverstege hvad som nu vore till aflöningar anvisadt, det skulle vara
öfverensstämmande såväl med statens intresse som med billighetens

144 Ändra liulvudtiteln.

fordringar att så snart ske kunde medgifva ett försök med en efter
dylika grunder företagen omorganisation. Härigenom vunnes ock den
fördelen, att under den tid, som förflöte, innan den af 1909 års riksdag
begärda utsträckta användningen af tvångsuppfostran för minderåriga
förbrytare kunde börja tillämpas, tillfälle gåfves till pröfning af en förenklad
och billigare administration af anstalten.

Då styrelsen undersökt de olika vägar, som kunde fora till aflöningsförbättring
för anstaltens förvaltningspersonal utan ökning af det
för år 1911 beviljade aflöningsanslag, hade styrelsen i främsta rummet
haft uppmärksamheten riktad på möjligheten af att öfverlämna de uppgifter,
som nu ålåge de s. k. afclelningsbefälhafvarna åt två andra
x anstaltens gällande lönestat upptagna tjänstemän, nämligen landtbruksinspektoren
och andre läraren. Enligt gällande stadga för anstalten
hade den förre att leda jordbruksarbetena och tillse, att de vid dessa
sysselsatta elevernas arbetsduglighet främjades och utvecklades, och den
senare att jämte förste läraren bestrida elevernas skolundervisning och
deltaga i tillsynen öfver dem.

Om i anstaltens lönestat upptoges aflöning dels för en landtbruksinspektor
och afdelningsföreståndare, dels för en andre lärare och afdelningsföreståndare,
syntes de åt två afdelningsbefälhafvare nu utgående
lönerna kunna besparas. Genom en dylik anordning bletve tydligt
angifvet, att den person, som hade att svara för egendomens skötsel
—°eu befattuingshafvare, som styrelsen ansåge oundgängligen nödig ,
jämväl skulle i egenskap af föreståndare närmast direktören för den
afdelning af eleverna, som blefve åt honom anförtrodd, deltaga i ixppfostringsarbetet
vid anstalten såväl med afseende å elevernas praktiska
utbildning som ock i öfrigt. I fråga om andre läraren vunnes den fördelen,
att denne tjänsteman, som nu vore sysselsatt med skolarbetet
endast under omkring sju månader af året, men som anstalten enligt
styrelsens mening icke kunde undvara, så framt ej undei visningen skulle
afsevärdt sänkas, genom minskning af sin undervisningsskyldighet och
densammas d6lvisa öfverflyttcinde pa förste läraren kunde vara oföihindra
att äfven under den tid, då den teoretiska undervisningen bedrefves, sköta
de åligganden, som skulle tillkomma honom såsom afdelnmgsförestandare.

''Öm aflöningarna till en landtbruksinspektor och afdelningsföreståndare
samt en andre lärare och afdelningsföreståndare upptoges till
samma belopp som i Eders Kung!. Maj:ts löneregleringsförslag till 1910
års riksdag för en afdelningsbefälhafvare, tillika jordbruksledare, och
till en andre lärare, eller resp. 2,100 och 1,600 kronor, skulle den i
samma förslag upptagna lönen till en afdelningsbefälhafvare, 1,600 kro -

Ändra hufvudtiteln.

145

nor, med 2 ålderstillägg hvartdera å 200 kronor, lämna afvaras. Styrelsen
förutsatte dock, att andre läraren, därest lian vore kompetent att
bestrida orgelspelningen vid gudstjänsterna och undervisning i sång,
skulle äga att härför uppbära det särskilda arfvode af 400 kronor för
år, som nu för Sådant uppdrag utginge af förslagsanslaget till elevernas
kost och beklädnad in. m.

Beträffande förmännen vid anstalten hade löneregleringskommittén
i sitt betänkande erinrat, att, utöfver de 10 i anstaltens lönestat upptagna
förmännen, funnes anställda extra förmän till ett antal al 4 med
aflöning dels från förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad in. m.
och dels af andra disponibla medel. Kommittén hade väl funnit, att
antalet förmän icke gärna kunde nedbringas under 14, men dock ansett
lämpligt, att en del af förmännen bibehölles såsom extra.

Med detta uttalande hade kommittén anslutit sig till den åsikt,
som af anstaltens styrelse uttryckts i underdånig skrifvelse den 19
oktober 1907 rörande anstaltens anslagsbehof för år 1909. Med hänsyn
till de förhållanden, som blifvit i denna skrifvelse anförda, syntes det
ock framgå, att förmansantalet, i händelse anstalten vore fullbesatt, d. v. s.
mottagit det antal elever, för hvilket den från början afsågs, eller 100,
icke borde beräknas lägre.

Om emellertid, såsom under år 1910 varit fallet, elevantalet bulle
sig under 100 och uppginge till omkring 80, torde det icke kunna förnekas,
att två förmansaflöningar skulle kunna afföras från själfva aflöningsstaten.
Detta läte sig ock göra med hänsyn därtill, att de omfattande
reparations- och ombyggnadsarbeten, som under senare år
pågått vid anstalten, numera vore till större delen slutförda. För att
vid dessa kunna utnyttja elevernas arbetskraft hade liera yrkeskunniga
förmän varit för arbetsledningen behöfliga än som syntes åtgå, då eleverna
hufvudsakligen sysselsattes vid jordbruket och de med egendomens
skötsel förenade göromål.

Den nedgång i elevantalet, som förut blifvit omnämnd, hade ock
verkat därhän, att större delen af de elever, hvilka icke åtginge för
bageri, kök, värmeledningen, renhållning, beklädnads underhåll och tillverkning
o. d., måste användas vid utarbetena. Utom de vid en vanlig
landtegendom förekommande göromål bedrefves med användande
af elever i rätt stor utsträckning tillverkning af torfströ och bränntorf,
hvarjemte den vidsträckta skogsmarken (1,622 tunnland) gifvetvis toge
mycken arbetskraft i anspråk för att blifva väl skött och utnyttjad.
Därest elevantalet ånyo ökades, hvilket naturligtvis kunde inträffa till
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 19

[24.

146

Andra liufvudtitcln.

[24.] följd af andra orsaker än den ifrågasatta utvidgningen af tvångsuppfostringsbestämmelsernas
tillämplighetsområde, funnes ju alltid möjlighet
att genom antagande af extra förmän eller tillfälliga arbetsledare
sörja för att det produktiva arbetet vid anstalten icke behöfde försvåras
af brist på tillsyningspersonal. Inom förslagsanslaget till kost
och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever in. m. funnes upptaget
3,000 kronor till anställning af extra förmän, och i händelse af
behof syntes hinder ej möta för anställande af ökadt antal extra förmän
utan höjande af detta anslag.

Om alltså anstaltens förvaltningspersonal tillsvidare minskades på
nu angifvet sätt och de i Eders Kung!. Maj:ts förslag till 1910 års riksdagupptagna
lönesatser lades till grund för en förnyad framställning till
Riksdagen, ville det synas styrelsen, som skulle nämnda löuestatförslags
slutsumma 27,800 kronor kunna nedbringas dels med däri upptagen
särskild afdelningsbefälhafvaraflöning 1,600 kronor, dels ock med två förmansaflöningar
2,200 kronor, eller sammanlagdt 3,800 kronor, hvadan
slutsumman skulle blifva 24,000 kronor.

DePchefennU'' Vid bedömande, huruvida ny lönereglering för eu tjänstemanna kår

bör beviljas, torde i främsta rummet böra undersökas, om tjänstemännen
kunna anses hafva berättigade anspråk på höjda löner. I detta
hänseende har Riksdagen beträffande anstalten å Bona ansett, att något
mera trängande behof af löneförbättring för befattningshafvarna vid
anstalten icke kunde sägas föreligga, och denna åsikt grundar Riksdagen
därå, att aflöningarna måste förutsättas hafva från första början
blifvit någorlunda väl afvägda i förhållande till de olika befattningarnas
art och beskaffenhet samt att därjämte kunde antagas, att några större
stegringar i lefnadsomkostnaderna å ifrågavarande ort icke förekommit.

I fråga därom, huruvida aflöningarna blifvit vid anstaltens tillkomst
rätt afpassade efter då rådande förhållanden, har jag redan ant-ydt,
att man härvid icke kunnat handla med full frihet. Inom fångvårdens
närliggande område gällde för befattningar af motsvarande art lönesatser,
från hvilka, äfven om de kunde synas knappa, man ansåg väsentliga
afvikelser ej böra äga ruin. Dessa lönesatser hade bestämts vid en tid,
som låg bakom den, då anstalten å Bona organiserades, och voro
därför redan mer eller mindre föråldrade. Vid sådant förhållande lärer
icke den omständigheten, att lönerna vid anstalten blifvit fastställda
för jämförelsevis kort tid sedan, rimligen kunna åberopas såsom skäl
för afvisande, hvad angår tjänstemännen å Bona, af en löneförbättring,
hvaraf fångvårdsmännen, till en del redan för flera år sedan, kommit

Andra hufvudtiteln.

147

i åtnjutande. Att upprätthålla skillnad i lönehänseende mellan uppfost- [24.]
ringsanstaltens och fångvårdens befattningshafvare måste framstå såsom
en obillighet. Särskild! är detta fallet beträffande förmännen å Bona.

Deras gelikar inom fångvården — vaktkonstaplarna — hade år 1904,
då lönerna vid Bona bestämdes, en aflöning af lägst 800, högst 950
kronor. Att denna aflöning då ansågs allt för otillräcklig, framgår
däraf, att förmännen å Bona funnos icke böra åtnöjas med fullt så
låg lön; mycket därutöfver gick man dock ej, då man fastställde förmännens
aflöning till lägst 850, högst 1,000 kronor, och härvid är för
öfrigt att märka, att skillnaden mer än uppvägdes däraf, att beklädnadsersättning
tillkommer vaktkonstaplarna men ej förmännen å Bona.

Inom få år, eller redan 1907, tingo emellertid vaktkonstaplarna väsentligt
förbättrade aflöningsförhållanden. Mindre aflöning än lägst 1,100, högst
1,300 kronor jämte beklädnadsersättning å 100 kronor ansågs då ej
kunna dem bestås. Följden häraf har blifvit, att förmännen å Bona nu,
frånsedt beklädnadsersättningen, hafva 250—300 kronor lägre lön än
vaktkonstaplarna — en skillnad, som för befattningshafvare i deras ställning
måste betecknas såsom högst afsevärd. Att Riksdagens afslag å fjolårets
förslag kännbart berörde förmännen, därom bär ock den framställning
vittne, som kort därefter till Eders Kungl. Maj:t inkom från förmännen
äfvensom bokhållaren och maskinisten vid anstalten och hvari
begärdes, att till den ännu församlade riksdagen måtte aflåtas proposition
om provisorisk löneförbättring åt dessa befattningshafvare. I denna
framställning göres en beräkning angående utgifterna för en förmansfamilj
å fem personer, hvilken skall uppehålla sig å mannens aflöning
af 850 kronor om året; till mat finge åtgå endast 1 krona 67 öre
om dagen och till kläder och skodon endast 100 kronor om året. Dessa
siffror lära otvetydigt visa, att löneförbättring är behöflig.

Hvarå Riksdagen grundar sitt antagande, att någon större stegring
i lefnad ikostnaderna icke efter år 1904 skulle hafva gjort sig gällande
i den ert, där Bona är beläget, har ej blifvit angifvet. Jag har dock
svårt föreställa mig, att ej den under ifrågavarande tid inträdda allmänna
prisstegring skulle öfvat väsentligt inflytande å lefnadskostnaderna
äfven i denna ort.

Anser jag sålunda behofvet af löneförbättring för personalen å
Bona i och för sig utgöra skäl för att en lönereglering nu kommer
till stånd, har jag att vidare yttra mig därom, huruvida ett hinder fölen
dylik reglering bör anses ligga i de ännu i viss mån ovissa förhållandena
i fråga om anstalten. Riksdagen har härutinnan hänvisat
dels till att ej tillräckligt lång tids erfarenhet skulle hafva vunnits be -

148

Andra hufvudtiteln.

[24.] träffande anstaltens organisation och verksamhet, dels ock till den förändring
i anstaltens arbete, som måste blifva en följd af förslaget om
utsträckt användning af tvångsuppfostran. De betänkligheter, Riksdagen
sålunda uttalat, skulle enligt min mening vara fullt befogade, om fråga
vore att nu uppföra anstalten å ordinarie stat, hvarigenom framdeles
möjligen erforderliga ändringar skulle försvåras. Härom är dock, såsom
jag erinrat, ej tal. Anstalten bör ännu, just till följd af förhållandenas
osäkerhet, någon tid kvarstå å extra stat med däraf följande
möjlighet för Riksdagen att hvarje år fritt pröfva de ändringar i organisation
och personalens aflöning, som kunna betingas af inträdande
omständigheter. Att uppskjuta en lönereglering, som för personalen
visat sig erforderlig, därför att anstaltens verksamhet ännu icke vunnit
den stadga, som af Riksdagen berörts, kan ock från personalens synpunkt
sägas vara hårdt, särskild! om med löneförbättringen skall anstå
tills, kanske om flera år, beslut fattats angående utvidgad tillämpning
af tvångsuppfostringsinstitutet och de anordningar, som däraf nödvändiggöras.
Saten lärer därjämte komma i ett något förändradt läge, om,
såsom jag tror, det af anstaltens styrelse nu framlagda förslag om indragning
af vissa befattningar kan genomföras. Härigenom öppnar sig
nämligen möjlighet att utan ökad kostnad bereda personalen den förbättrade
ekonomiska ställning, hvaraf den är i behof.

Ännu ett skäl mot löneregleringen har emellertid Riksdagen funnit
däri, att missförhållanden synbarligen skola hafva förelegat med afseende
å skötseln och de ekonomiska förhållandena vid anstalten och
att dessa missförhållanden enligt Riksdagens uppfattning icke skulle
blifva afhjälpta genom den ifrågasatta omregleringen. Hvad Riksdagen
härmed närmast åsyftat torde vara, att. anstalten vissa år dragit betydligt
större kostnad än som beräknats, i det att förslagsanslaget till
kost och beklädnad åt eleverna m. in. under åren 1907 och 1908 blefvo
öfverskridna med ansenliga belopp. 1908 års statsrevisorer gjorde
anmärkning beträffande öfverskridandet åt 1907 års anslag. 1 det
underdåniga utlåtande, som i anledning häraf infordrades från anstaltens
styrelse, anförde styrelsen, att anledningen till det af revisorerna anmärkta
förhållandet i främsta rummet vore att söka däri, att anslaget
måst beräknas så tidigt som hösten 1905, då elevantalet å Bona ännu
var endast 9; först under åren 1906 och 1907 hade anstalten börjat
fyllas af elever, därvid det visat sig nödvändigt att taga anslaget i
anspråk för flera ändamål än som kunnat vid tiden för anslagsbeloppets
beräknande förutses. Eu annan omständighet, som af styrelsen anfördes
till förklaring i saken, var, att, då särskild! rörelsekapital för driften

Ändra hufvudtiteln. 14!)

af den icke obetydliga, jord- och skogsegendomen saknades, styrelsen
ansett sig äga befogenhet att inom vissa gränser härtill använda ifrågavarande
anslag.

Att kostnaderna för egendomen under den första tiden, da allt skulle
sättas i skick, måste stiga till afsevärda belopp, torde ej vara ägnadt
att väcka förvåning. Ställningen är dock numera en annan. Reparationer
å byggnader samt diknings- och jordförbättringsarbeten äro verkställda,
inventarier anskaffade och jordbruket i det hela satt i stånd.
Af hvad styrelsen nu anlöi''t rörande den erforderliga storleken åt förslagsanslaget
till kost och beklädnad åt eleverna m. in. — därför jag
i det följande skall närmare redogöra — framgår, att, sedan icke vidare
betydliga belopp för hvarje år behöfva för nämnda ändamål nedläggas
å egendomen, en afsevärd nettoafkastning, som kan komma anstalten
till godo, är att från egendomen påräkna. Missförhållanden af den art,
Riksdagen lärer hafva åsyftat, torde alltså icke vidare kunna anses föreligga.
Att under sådana omständigheter låta ytterligare anstå med eu
erforderlig löneförbättring för personalen, synes mig föga billigt, helst
om löneregleringen, på sätt styrelsen nu föreslagit, kan genomföias utan

höjning af statsanslaget. o

Jag anser sålunda frågan om lönereglering för anstalten å Bona

böra tagas under förnyadt öfvervägande.

För det sätt, hvarpå styrelsen nu sökt lösa frågan, har jag redan
redogjort. Det innebär, hvad de ordinarie befattningarnas art och antal
beträffar, dels att landtbruksinspektoren och andre läraren skulle hvardera
öfvertaga jämväl de funktioner, som nu åligga en afdelningsbefälhafvare
och hvilka hufvudsakligen bestå i att närmast direktören vara
föreståndare för och utöfva tillsyn öfver en afdelning af eleverna samt
ansvara för ordningen inom densamma, dels och att 2 åt de 10 förmansplatserna
skulle indragas.

Åtgärden att sammanslå en afdelningsbefålhafvartjänst med^landtbruksinspektorens
syssla är till sin verkan lika med den förra aret af
mig förordade men af anstaltens styrelse då afstyrkta indragningen af
sistnämnda befattning och öfverflyttning å en afdelningsbefälhafvare ^ af
de hufvudsakliga åligganden, som äro därmed förbundna (se 1910 års
statsverksproposition, 2:dra hufvudtiteln, sid. 250 252). Att på ena handa

sätt förfara med andre lärarens och den andre afdelningsbefälhafvarens
tjänster tror jag äfvenledes vara ej blott möjligt utan ock
ägnadt att medföra åtskilliga fördelar; sådan ständig personlig beröring
mellan läraren och eleverna, som genom den förres utöfvande af en
afdelningsföreståndares syssla skulle komma till stånd, är gifvetvis för

[24.]

lö0 Ändra hufvudtiteln.

ett uppfostringsarbete af den art, som å Bona bedrifves, af synnerligbetydelse.
Hvad slutligen angår nedbringandet af antalet förmän från
10 till 8, synes sådan minskning i personalen under närvarande förhållanden
kunna utan olägenhet genomföras; särskildt har, såsom styrelsen
omförmält, behofvet af yrkeskunnig''a förmän för ledning-en af reparationsoch
ombyggnadsarbeten väsentligt minskats. Jag anser mig alltså böra
biträda styrelsens förslag i dessa delar.

Hvad härefter angår storleken af de aflöningar, som nu böra föreslås,
är det för mig tillräckligt, att erinra, att styrelsen utgått från att
de lönesatser, Eders Kung!. Maj:t förra året, på min hemställan, föreslog,
skola upptagas i det nya förslaget. Landtbruksinspektoren, hvilken
tillika skulle vara afdelningsföreståndare, skulle erhålla samma aflöning
som den i förra förslaget upptagne afdelningsbefälhafvare, hvilken jämväl
skulle bestrida en jordbruksledares åligganden, och för andre läraren
skulle icke någon ändring i den från löneanslaget utgående aflöningen
inträda i följd däraf att han jämväl blefve afdelningsföreståndare. I
(ifrigt ber jag att lå åberopa dels hvad jag förut i dag yttrat om de
föreslagna lönesatsernas öfverensstämmelse med motsvarande, för fångvårdstjänstemän
fastställda, dels ock till den närmare utredning angående
aflöningsbeloppen, som af mig lämnades vid framläggandet af
förra årets förslag (propositionen, sid. 253—262). Härtill vill jag endast
toga den^ erinran, att, därest eu del af den undervisningsskyldighet,
som nu åligger andre läraren, skulle, för möjliggörande af hans öfvertagande
af en afdelningsföreståndarbefattning, öfverflyttas å pastorn
och förste läraren, häri ligger ytterligare eu anledning att bestämma
denne senares. aflöning i enlighet med mitt förslag och ej till det lägre
belopp, kommittén för honom beräknat.

Styrelsen förutsätter, att andre läraren, därest han vore kompetent
att^ bestrida orgelspelningen vid gudstjänsterna och undervisa eleverna
i sång, skulle äga att fortfarande uppbära det särskilda arfvode af 400
kronor för år, som nu härför utgår från förslagsanslaget till elevernas
kost och beklädnad m. in. Detta kan jag ej tillstyrka, då den omläggning.
af andre lärarens tjänst, som nu''är afsedd, icke torde utgöra tilllack
ligt skäl för att låta honom bibehå]la sagda förmån, hvilken enligt
iörra arets förslag skulle upphöra.

Med tillämpning af hvad jag nu anfört skulle aflöningsstaten för
statens uppfostringsanstalt å Bona erhålla följande lydelse: "

Andra hufvudtiteln.

151

Kronor.

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

penningar.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 direktör ................................I 3,000 J

1 pastor och förste lärare .........: 2,000 |

j 1 landtbruksinspektor, tillika af delningsföreståndare

............| 1,200 |

1 andre lärare, tillika afdelnings-j

föreståndare........................\ 900

1 bokhållare..............................; 900 |

I 1 maskinist ..............................i 700 ]

| 1 förman .................................! 000

j 7 förmän .................................\ 4,200

1 husmoder, jämte fri kost .........! 500

i läkararfvode..............................I —

Summa — I

1,500	4,500	; med 500 kronor och efter 10 l år med ytterligare 500 kronor.
1,000	3,000	• Efter 5 år kan lönen höjas l med 500 kronor.
900	2,100	Efter 5 år kan lönen höjas , med 200 kronor och efter 10
700	1,600	år med ytterligare 200 kronor.
700	1,600
600	1,300	Efter 5 år kan lönen höjas med
500	1,100	1 100 kronor och efter 10 år
3,500	7,700	med ytterligare 100 kronor. (Efter 5 år kan lönen höjas med
100	600	\| 75 kronor och efter 10 år
—	500	1 med ytterligare 75 kronor.

24,000

Härtill böra läggas följande belopp, hvilka, enligt hvad styrelsen
meddelat, erfordras till ålderstillägg för år 1912, nämligen:

för	direktören.......................................................................	kronor 1,000	—
11	landtbruksinspektoren och afdelningsföreståndaren	200	—
	andre läraren och afdelningsföreståndaren...............	200	—
11	bokhållaren .......................................................................	„ 200	—
11	5 förmän ........................................................................	„ 500	—
11	husmodern ........................................................................	„ 75	—

Summa kronor 2,175

Aflöningsanslaget skulle alltså behöfva utgå med inalles 26,175
kronor eller 75 kronor mindre än det för år 1911 beviljade anslaget.

Utom nu angifna lönebelopp skulle, i likhet med hvad som gäller
för fångvårdstjänstemännen, befattningshafvarna å Bona åtnjuta en del
förmåner, hufvudsakligen in natura. Beträffande dessa förmåner torde
jag här böra nämna följande:

152

Andra huivudtiteln.

Förmånen af fri bostad och bränsle för alla befattningshafvare
(utom läkaren) bör naturligtvis fortfara; och i öfverensstämmelse med
hvad som stadgats med afseende å de tjänstemän vid fångvårdsstaten,
som åtnjuta fri bostad, torde böra bestämmas, att, då tjänstinnehafvare
vid Bona aflider, dennes änka eller efterlefvande familj må medgifvas
att bibehålla den tjänstinnehafvaren anvisade bostadslägenheten till den
dag, styrelsen finner lämpligt bestämma för lägenhetens frånträdande.

Béklådnadsersättning, beräknad till 100 kronor årligen, synes mig
äfven böra utgå till den personal vid Bona, som motsvarar fängelsernas
manliga bevakningspersonal, eller sålunda till förmännen och maskinisten.
Löneregleringskommittén påpekade, att dessa eljest blefve försatta i sämre
ställning än de fångvårdsmän, med hvilka de skulle likställas. Enligt
instruktion, som anstaltens styrelse utfärdat, åligger det förmännen att
i all tjänstgöring använda fastställd tjänstedräkt.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lärer böra bestås förmännen
och maskinisten, men ej deras familjer, äfvensom husmodern.
Den fria läkarvården skulle ock sträcka sig därhän, att vård i allmänt
rum å allmänt sjukhus eller å tuberkulossanatorium jämte den förtäring,
som under vistelsen därstädes af vederbörande läkare föreskrifves, må
i de fall, då uppfostringsanstaltens läkare anser sådan vård nödvändig,
få, efter styrelsens bepröfvande, af anstaltens medel för nämnda befattningshafvare
bekostas under högst sex månader årligen.

Hvad slutligen angår kostnadsfri ledighet hade kommittén, såsom
mig synes med skäl, ej funnit semester vara af behofvet påkallad för
personalen vid Bona. Att sådan föreslagits för fångvårdsstatens tjänstemän,
hade — anmärkte kommittén — hufvudsakligen föranledts af
dessas i allmänhet mycket bundna och instängda tjänstgöring. Vid
tjänstledighet för sjukdom under högst 30 dagar inom ett och samma
kalenderår torde däremot förmännen, maskinisten och husmodern höra
få behålla sin fulla aflöning.

Att, så länge anstalten kvarstår å extra stat, fastställande af formliga
s. k. aflöning svillkor ej torde böra ifrågakomma, framhöll jag i
förra årets proposition. Jag erinrade dock, att bestämmelser borde
meddelas i vissa af de ämnen, som berördes i ett af löneregleringskommittén
uppgjord t förslag till sådana villkor. Härom ber jag att få
hänvisa till propositionen (sid. 264), likasom äfven beträffande utfärdandet
af nya eller förändrade stadge- eller instruktionsbestämmelser (sid. 265).

Ändra hufvudtiteln.

153

kronor 8,000:

Det för innevarande år med 45,400 kronor i riksstaten uppförda
förslagsanslaget till kost och beklädnad af de vid anstalten intagna elever
m. m. är afsedt för följande behof, hvilkas tillgodoseende beräknats
medföra kostnader till nedan antecknade belopp:
till anskaffning och underhåll af beklädnad åt 100

elever, 80 kronor för hvarje elev ......................

,, utrustning åt afgående elever...............................

,, resor för anskaffande af anställningar åt afgående
elever, deras inställelse vid dessa, utgifter för
tillsyn å villkorligt utskrifna elever samt styrelsens
resekostnader.......................................................

,, bränsle och lyse..........................................................

,, elevers förplägning.....................................................

„ husmoderns viver samt aflöning och kosthåll åt

tjänstefolk till biträde åt husmodern ....................

„ orgelspelnings- och sångundervisningsarfvode......

,, underhåll af anstaltens byggnader och inventarier

,, extra tillsyningspersonal och arbetsledare ............

allmänna omkostnader, såsom yttre nattvakt, utskylder,
medicin, telefon, frakter, renhållning,
tvätt, rymda elevers efterspanande och ersättningar
för deras gripande och återförande, annon -

[24.]

ser, tryckning m. m.

5,000: —

2,000

6,000

13,500

1,500

400

3,000

3,000:

Summa kronor 45,400:

Beträffande detta anslag erinrar nu styrelsen, att det för åren Anstaltens
1909, 1910 och 1911 bestämts till sitt nuvarande belopp. För år 1908 sfyrelsehade
det däremot varit beräknadt till endast 29,400 kronor. Den höjning,
som vidtagits, hade skett efter det styrelsen omförmält, att afkastningen
af jordbruket vid Bona måst tagas i anspråk för täckande af
de dryga kostnaderna för underhåll af egendomens hus och att äfven
dikningar och grundförbättringar måste vidtagas och nötkreatursbesättningen
ökas för att jorden skulle komma i ordentlig växtkraft samt att
följaktligen under de närmaste åren någon nämnvärd minskning i
utgifterna icke vore att förvänta genom direkta inkomster från jordbruket.
[j lider år 1909 hade emellertid — yttrar styrelsen — å

anslaget uppkommit en besparing å 5,300 kronor, och under år 1910
syntes ungefär lika stort belopp komma att blifva outtaget, ehuru för
jordbrukets räkning företagits ombyggnader och underhållsarbeten af
Bill. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 20

154 Andra hufvudtiteln.

[24.] så omfattande art, att en stor del af egendomens inkomst för året därtill
åtginge. Visserligen syntes den omständigheten, att elevantalet icke
uppgått till 100 utan hållit sig omkring 80, hafva i sin mån bidragit
till de kontanta utgifternas nedgående under hvad som beräknats, men
till största delen syntes detta hafva berott på att det arbete och de
kostnader, som under föregående år nedlagts å egendomen, nu började
bära frukt. Styrelsen hade nämligen ansett det bäst ägnadt att främja
anstaltens ekonomi att, med anlitande af inkomsterna af egendomen
äfvensom genom användande af medel från ifrågavarande anslag till
beredande af nödigt förlag, få egendomen med dess hus samt lefvande
och döda inventarier snarast möjligt försatt i sådant skick, att möjlighet
skapades för en lönande produktion af lifsmedel och andra för anstaltens
verksamhet erforderliga förnödenheter. Nu hade styrelsen kunnat taga
under öfvervägande, huruvida icke anslaget kunde för år 1912 nedsättas
med det belopp, som under samma år kunde väntas inflyta genom jordoch
skogsbruket vid anstalten. Styrelsen hade emellertid att återbetala
dels, på grund af föreskrift i nådigt bref den 26 februari 1904, till
statskontoret, i den mån egendomens afkastning därtill lämnade tillgång,
ett belopp af 6,000 kronor, hvilket sistnämnda år, och sålunda innan
anstalten trädde i verksamhet, ställts till vederbörandes förfogande för
bestridande af de vid jordbruket å Bona sysselsatta personers aflöning
samt till rörelsekapital i öfrigt för jordbrukets bedrifvande, dels och af
domänstyrelsen enligt nådigt bref den 8 december 1905 förskjuten
kostnad för indelning af anstaltens skogsmark, af hvilken kostnad 1,594
kronor 99 öre vore oguldna. Visserligen vore ej otroligt, att vid gynnsamma
förhållanden inkomsterna af jord- och skogsbruket under år
1911 skulle kunna förslå för återgäldandet af båda dessa förskott, tillhopa
7,594 kronor 99 öre, och att följaktligen jord- och skogsbruksvinsten
för år 1912 skulle kunna disponeras för anstaltens behof till
minskande af utgifterna å anslaget till elevernas kost och beklädnad
in. m. Men då styrelsen ogärna ville ställa sig inför risken att behöfva
öfverskrida för år 1912 beviljadt anslag, vågade st}n-elsen icke föreslå
annat än att anslaget upptoges för 1912 till enahanda belopp som för
år 1911.

Departements- Med hänsyn till hvad styrelsen anfört om återbetalandet af nämnda

cncfeii. förskott torde anledning ej föreligga, att vid beräknande af ifrågavarande
anslags belopp fästa afseende vid att egendomen kan komma att
lämna öfverskott. Skulle sådant uppstå och därigenom anslaget visa sig*

Andra hufvud titeln.

155

för drygt tilltaget, kommer ju det belopp, som ej erfordras, statsverket
till godo såsom besparing.

Löneregleringen, om den genomföres enligt hvad jag i dag föreslagit,
skulle å ena sidan medföra ökning af utgifter från anslaget med
900 kronor, utgörande beklädnadsersättning åt 8 förmän och åt maskinisten,
men å andra sidan leda till uteslutande ur kostnadsberäkningen
af det till andre läraren nu utgående arfvode å 400 kronor för orgelspelning
och sångundervisning. Att öka anslaget med skillnaden mellan
dessa två belopp eller 500 kronor lärer dock ej böra ifrågakomma, då
det sannolikt kommer att äfven med sin nuvarande storlek lämna tillgång
till bestridande af denna ökade kostnad.

Jag vill alltså tillstyrka anslagets utgående under år 1912 med
oförändradt belopp.

På grund af hvad jag anfört beträffande statens uppfostringsanstalt
å Bona tillåter jag mig hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 bevilja
dels till aflöningar åt tjänstemän vid anstalten
högst 26,175 kronor,

dels och till kost och beklädnad åt de vid
anstalten intagna elever m. m. ett förslagsanslag af
45,400 kronor.

Uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare.

Beträffande anslag för beredande af uppfostran åt sådana minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols förordnande
skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, har jag ej att föreslå någon
afvikelse från hvad 1910 års riksdag, i likhet med de två närmast föregående
riksdagarna, beslöt. Jag hemställer alltså, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

156

Andra hufvudtiteln.

att för beredande af uppfostran åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, livilka enligt domstols
förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,
å extra stat för år 1912 anvisa

dels såsom ersättning för hyra, ved, inventarier
m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor
och biträden vid sådan anstalt ett belopp af

6,500 kronor,

dels och till godtgörande af de vid anstalten
mottagna elevers bespisning, beklädnad, undervisning,
läkar- och sjukvård m. m. äfvensom till utrustning
vid elevs utskrifning ett förslagsanslag af 6,000 kronor.

Extra lönetillägg*.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till
statsrådsprotokollet förut denna dag anfört i fråga om beredande åt
vissa statens tjänstemän och betjänte af extra lönetillägg för år 1911
att uppföras i riksstaten för år 1912, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag angifna
grunder, af extra lönetillägg för år 1911 åt vissa
tjänstemän och betjänte i ämbetsverk under justitiedepartementet
å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 13,000 kronor.

J ord registret.

Af det reservationsanslag å 750,000 kronor, som Riksdagen år
1908 beviljade för inrättande af ett jordregister, afsågos 150,000 kronor
för hvart och ett af de 5 år, hvilka beräknades åtgå för detta
arbetes utförande. I riksstaterna för åren 1909, 1910 och 1911 hafva
också för ändamålet upptagits å extra stat 150,000 kronor för hvarje
år. Då jag nu har att anmäla frågan om anvisande af ytterligare
medel för år 1912, torde jag böra lämna några uppgifter om jordregisterarbetets
fortgång.

Andra hufvudtiteln.

157

Den första redogörelsen för arbetet innefattas i eu underdånig
skrifvelse af landtmäteristyrelsen den 29 november 1909 och afser
de tio månaderna januari—oktober 1909. Under denna tid blefvo af
landets inemot 150,000 jordeboksenheter endast 5,914 behandlade.
Såsom den hufvudsakliga anledningen till detta mindre gynnsamma
resultat angaf landtmäteristyrelsen, att första landtmätarna med hänsyn
till mängden och beskaffenheten af dem åliggande göromål i allmänhet
varit förhindrade att i den omfattning, som ursprungligen
varit afsedd, deltaga i jordregisterarbetet. Första landtmätarnas
tjänsteåligganden hade nämligen ökats på ett sätt, som icke kunde
förutses, då förslaget till förordning angående jordregister upprättades
och de arbetskrafter beräknades, hvilka kunde anlitas för ifrågavarande
arbete. Med anledning häraf blefve det nödvändigt att använda extra
arbetskrafter i särdeles stor utsträckning, såvida icke arbetet skulle
komma att väsentligt öfverskrida den beräknade tiden. Men tillgången
på lämpliga sådana arbetskrafter vore icke stor. För att emellertid
åstadkomma bättre förhållanden härutinnan hade styrelsen hösten 1909
anordnat föreläsningar rörande jordregistret för yngre landtmäteritjänstemän,
hvilken undervisning på nyåret 1910 skulle fortsättas med
försöksarbeten.

Den vid arbetsplanens uppgörande förutsatta anordning, att till
biträde åt första landtmätarna skulle i vissa fall förordnas särskilda
landtmätare för jordregisterarbetet kom under är 1909 till utförande
allenast i 10 län jämte ytterligare 3, där särskilda landtmätare anställdes
under årets sista kvartal. Beträffande sådana särskildt förordnade
landtmätare föreslog landtmäteristyrelsen i skrifvelse den 29
november 1909, dels att deras antal skulle för år 1910 ökas till 15
och dels att i större utsträckning än under första året skulle användas
tjänstemän med lägre löneanspråk, så att af de 15 landtmätarna 7
skulle uppbära ett arfvode af 6,000 kronor och öfriga 8 ett arfvode
af högst 4,000 kronor årligen. Dessa styrelsens förslag blefvo af Eders
Kungl. Maj:t godkända.

Då jag i statsrådet den 14 januari 1910 föredrog frågan om anslag
till jordregistret för år 1911, ansåg jag mig kunna uttala den förhoppning,
att med de sålunda vidtagna anordningarna och sedan tillgång
vunnits till eu vid arbetet van personal, ett mera tillfredsställande
arbetsresultat skulle ernås under den kommande tiden.

Att denna förhoppning i viss mån gått i uppfyllelse, framgår af
den nu föreliggande, af landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den
22 november 1910 afgifna redogörelsen för jordregisterarbetet under

158

Andra hufvudtiteln.

året november 1909—oktober 1910. De under denna tid behandlade
jordeboksenlieterna uppgå till 11,231, utvisande ett med omkring 60
procent förbättradt resultat.

Denna ökning i arbetsprodukten vore — anför landtmäteristyrelsen
— gifvetvis en direkt följd af anställandet af nya arbetskrafter,
men den syntes till stor del äfven vara föranledd af ökad vana hos de
särskildt förordnade landtmätare, hvilka deltagit i arbetet från dess
början. Erfarenheten hade emellertid ytterligare stadgat styrelsens
förut uttalade åsikt, att första landtmätarnas medverkan i allmänhet
kunde påräknas i högst obetydlig omfattning. Anledning förelåge till
och med till antagande, att första landtmätarna hädanefter ännu
mindre än hittills komme att få tillfälle deltaga i arbetet. Af sådan
anledning ville styrelsen föreslå särskilda landtmätares förordnande
under år 1911 i 4 län utöfver dem, där sådana förut varit anställda.
Af de 19 särskilda landtmätare, som sålunda skulle förordnas, skulle
7 bibehållas vid ett årligt arfvode af 6,000 kronor, men öfriga 12
endast erhålla arfvoden, varierande mellan 2,400 och 4,000 kronor. I
enlighet med detta förslag har Eders Kungl. Maj:t den 9 nästlidna
december fattat beslut beträffande arbetets ordnande under innevarande
år.

I detta sammanhang må ock nämnas, att bemödandena att
bereda ytterligare arbetskrafter vid jordregistret af landtmäteristyrelsen
fullföljts genom anordnande af omförmälda försöksarbeten med uppläggande
af jordregister för två socknar i Norra Roslags domsaga.
Dessa anordningar hafva, efter hvad styrelsen uppgifver, fört med sig,
att åtskilliga yngre tjänstemän, hvilka därtill befunnits lämpliga,
anmält sig önska taga anställning vid registerarbetet, och styrelsen
säger sig nu hafva för afsikt att instundande vår anordna en liknande
kurs för de yngre landtmäteritjänstemän, hvilka deltoge i särskilda
under styrelsens ledning ställda kurser i kulturteknik och triangelmätning.

Slutligen torde jag få meddela, att den reservation, som af det
för år 1909 anvisade belopp å 150,000 kronor kunnat öfverföras till
år 1910, blifvit betydlig, i det under 1909 åtgått allenast 77,057
kronor 35 öre och sålunda reserverats 72,942 kronor 65 öre. Under
år 1910 hafva naturligtvis i följd af det mera intensiva arbetet utgifterna
stigit till högre belopp, men de hafva dock säkerligen fortfarande
stannat under 150.000 kronor, så att reservationen under året blifvit
större.

Ändra hufvudtiteln.

159

Att det kvantitativa resultatet af jordregisterarbetet genom de [27.]
anordningar, för Indika jag redogjort, skall kunna allt mera ökas,
lärer vara påtagligt. Intet bör emellertid underlåtas, som kan vara
ägnadt att påskynda arbetet.

Då de uppkomna besparingarna å hittills anvisade medel lämpligen
böra vara att disponera för aflönande af den större arbetspersonal,
som bör anställas i den mån tillgången å lämpliga arbetskrafter växer,
lärer ej vara skäl att föreslå afvikelse från planen, att för hvart och
ett af åren 1909 —1913 skulle anvisas V6 af det beviljade anslaget.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

att af det för inrättande af ett jordregister
beviljade reservationsanslag å 750,000 kronor å extra
stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.

Ersättning åt liäradsskrilvarim för röstlängders upprättande.

Förra åi''ets riksdag beviljade å extra stat medel till ersättning åt
häradsskrifvarna för det ökade arbete, som från och med år 1910 blifvit
dem ålagdt genom skyldigheten att upprätta röstlängder för riksdagsmannaval.
Det belopp, som då anvisades, var förslagsvis beräknadt till

100,000 kronor och afsåg åren 1910 och 1911.

I propositionen uttalades, att vid fastställande af ny lönestat för
häradsskrifvarna hänsyn borde tagas till ifrågavarande, efter senaste
lönereglering inträdda ökning i deras åligganden, men att, så länge

gamla staten vore för

dem gällande, ersättning för röstlängdsarbetet

borde beredas dem i form af särskild godtgörelse.

Då frågan om ny lönereglering för fögderiförvaltningen, hvilken
fråga ännu icke kommit till sin lösning, ej heller vid nu instundande
riksdag lärer blifva afgjord, torde alltså till liäradsskrifvarnas godtgörande
för arbetet med 1912 års röstlängder böra begäras ett extra
anslag å 50,000 kronor, och jag hemställer, att Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

[28.]

att för beredande åt häradsskrifvarna af ersättning,
enligt de af mig i 1910 års statsverksproposition
angifna grunder, för röstlängders upprättande under
år 1912 å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag
af 50,000 kronor.

160

Ändra hufvudtiteln.

Statskontorets förskott.

[29.]

Enligt hvad statskontoret tillkännagifvit, liar statskontoret jämlikt föreskrifter
i särskilda nådiga bref förskottsvis utgifvit följande belopp,
hvilka torde böra anmälas till ersättande under andra hufvudtiteln, nämligen
:

under tiden från och med den 1 november 1909
till den 1 november 1910 utbetalda kostnader
för biträde inom justitiedepartementet vid behandling
af förslag till ny lag om aktiebolag
in. in. (kungl. bref den 31 december 1908)... kronor 925: —
för kommittén för utarbetande af förslag till ny

lagstiftning

angående jordägares rätt öfver

vattnet å hans grund m. m. (kungl. bref den
13 januari 1906, den 18 september 1909 och

och den 14 maj 1910)......................................

för kommittén för utarbetande af förslag till ny
lagstiftning angående jords torrläggning och
därmed sammanhängande ämnen (kungl. bref
den 13 juli 1906, den 12 juli 1907, den 27

1908,

1909

den 18 september och den
samt den 14 och den 27

november
8 oktober

maj 1910)............................................................

för kommittén för revision af skiftesstadgan och
därmed sammanhörande författningar (kungl.
bref den 5 oktober 1906, den 5 juni och den
23 december 1909 samt den 11 och den 18
februari, den 18 juni och den 8 juli 1910)
för kommittén för revision af gällande konkurslagstiftning
(kungl. bref den 21 juni 1907,
den 29 januari, den 26 maj och den 3 december
1909 samt den 21 och den 28 januari,
den 11 februari, den 4 mars, den 10 juni,
den 19 augusti äfvensom den 12 och den 23
september 1910).................................................

6,588: 0 4

14,188: 49

17,788: 72

28,575: 88

Transport kronor 68,066: 13

Ändra hufvudtiteln.

161

Transport kronor

för kommittén för revisionen af expropriationslagstiftningen
m. m. (knngl. bref den 20 mars
och den 1 maj 1908, den 10 december 1909
samt den 10 juni och den 23 september
1910)...,................................................................ „

för kommitterade för utarbetande af förslag till
föreskrifter angående registerföring af fastigheter
i stad m. m. (kungl. bref den 10 juli
och den 16 oktober 1908, den 18 juni 1909
samt den 10 och den 23 juni, den 1 juli och

den 12 september 1910).................................... ,,

för kommitterade för behandling af frågor
rörande statsdepartementens organisation m. m.

(kungl. bref den 11 december 1908, den 22
januari och den 29 oktober 1909 samt den

21 januari och den 18 juni 1910).................. ,,

i anledning af professorn J. C. W. Thyrén
lämnadt uppdrag att verkställa utredning
rörande ändringar i strafflagstiftningen och
framlägga utkast till förslag angående sådana
ändringar (kungl. bref den 19 februari 1909
samt den 21 januari och den 22 april 1910) „

i anledning af revisionssekreteraren friherre B.
Leijonhufvud med flera lämnadt uppdrag att
biträda inom justitiedepartementet vid behandling
af frågan om lagstiftning angående
arbetsaftal in. in. (kungl. bref den 12
september 1909 samt den 8 april, den 10
juni, den 1 juli och den 8 september 1910) „

under år 1910 intill den 1 november utbetalda kostnader
för sakkunniga, tillkallade att inom justitiedepartementet
biträda vid revision af tryckfrihetsförordningen
(kungl. bref den 23 december
1909 samt den 21 januari äfvensom den 10 och

den 18 juni 1910) ................................................. ??

intill den 1 november 1910 utbetalda kostnader för
kommittén för utarbetande af lagförslag inom

Transport kronor

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

68,066: 13

7,521: 23

8,154: 5 4

22,199: 6 1

4,225: 9 7

7,366: 92

4,422: so

121,956: oo
21

162

Ändra hufvudtiteln.

[29.]

Transport kronor

obligationsrättens område (kungl. bref den 21

maj ock den 31 augusti 1910)............................ „

ersättning till fiskalen O. af Geijerstam för biträde
inom justitiedepartementet vid behandling af
frågan om revision af krigslagstiftningen (kungl.

bref den 30 september 1910)............................... „

godtgörelse till häradshöfdingen A. Olivecrona för
utbetald ersättning till vikarie i domarämbetet
under tid, då han jämte andra personer biträdt
inom justitiedepartementet vid behandling af
fråga rörande ändrade föreskrifter om kontrollen
öfver förmyndares förvaltning af omyndigas
egendom (kungl. bref den 31 december 1909) „

ersättning till bankofullmäktigen C. Berg med flera
för biträde inom justitiedepartementet vid utarbetande
af förslag till föreskrifter om upprättande
af röstlängd för val till Riksdagens
andra kammare in. m. (kungl. bref den 3

december 1909)...................................................... ,,

till statistiska centralbyrån utbetaldt belopp för bestridande
af kostnader för statistik rörande
landstingsmannaval och kommunal rösträtt år

1910 (kungl. bref den 4 mars 1910).................. „

intill den 1 november 1910 utbetald ersättning åt
aktuarien i Svea hofrätt G. Liliequist för .
indragna sportler (kungl. bref den 8 april 1910) ,,

intill den 1 november 1910 utbetald tilläggsaflöning
åt på indragningsstat öfverflyttade kamreraren
vid centralfängelset å Nya Varfvet A. W. G.
Sundberg jämlikt Kungl. Maj:ts dom den 20
maj 1910 (kungl. bref den 15 juli 1910).......... ,,

121,956: 90
7,450: —

350:81

375: —

807:''20

4,500: —
2,413: 9 0

2,426: 5 2

Summa kronor 140,280: 33.

Kostnader för I fråga om det till statistiska centralbyrån utbetalda belopp för

valstatistik, bestridande af kostnader för statistik rörande landstingsmannaval och
kommunal rösträtt år 1910 torde jag lära erinra om följande.

Den af Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté för
verkställande af utredning och afgifvande af förslag, huru inom rikets

Ändra hufvndtiteln.

163

officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom [29.]
ökad skyndsamhet med publikationen må kunna åstadkommas, aflät
den 28 januari 1910 en underdånig skrifvelse, hvari framställdes förslag
beträffande valstatistiken. Rörande kostnaderna för de af kommittén
föreslagna förändringarna i denna statistik förmälde sig kommittén icke
vara i tillfälle att framlägga någon slutlig beräkning, då enligt kommitténs
blifvande förslag till omorganisation af den officiella statistiken
valstatistiken torde blifva utarbetad af tjänstemän, åt hvilka jämväl
andra grenar af det statistiska arbetet komme att anförtros.

Då detta ärende den 4 mars 1910 föredrogs i statsrådet, täcktes
Kungl. Maj:t fatta beslut i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
kommittén föreslagit. Härigenom blef bestämdt bland annat, att statistiska
centralbyrån hädanefter skall upprätta statistik ej blott, såsom
hittills, öfver riksdagsmannavalen och öfver valrätten till Riksdagens
andra kammare, utan därjämte öfver landstingsmannavalen och stadsfullmäktigvalen
samt den kommunala rösträtten äfvensom att statistiken
öfver landstingsmannavalen samt öfver den kommunala rösträtten
å landet och i städer, som deltaga i landsting, skall utgifvas de år,
landstingsmannaval ägt rum, och ingå i serien »Bidrag'' till Sveriges
officiella statistik». I fråga om arbetet å den statistik rörande landstingsmannaval
och kommunal rösträtt, som på grund häraf borde
under år 1910 utarbetas af centralbyrån, meddelades särskilda föreskrifter,
därvid jämväl bestämdes, att till bestridande af arfvoden åt
en ledare af arbetet och nödiga arbetsbiträden äfvensom af kostnaderna
för tryckning af blanketter och af redogörelse för arbetets resultat
finge till chefens för centralbyrån förfogande mot redovisning i vanlig
ordning ställas ett belopp af intill 4,500 kronor att af statskontoret
utbetalas förskottsvis af tillgängliga medel.

Det är detta belopp, statskontoret nu anmält till ersättande.

Äfven för följande år, då landstingsmannaval komma att förrättas,
lärer det blifva nödigt att anvisa medel för ifrågavarande ändamål.

Att nu härför begära anslag hos Riksdagen torde dock ej behöfvas,
utan synes hvad som erfordras lämpligen kunna, till dess frågan om
den officiella statistikens omorganisation blifvit afgjord, fortfarande
bestridas på sätt nu skett.

Jämväl beträffande den till aktuarie!) i Svea hofrätt G. Liliequist ^sättning till
guldna ersättning för indragna sportler anhåller jag att här få göra Linguist" för
några erinringar. indragna

Då Riksdagen år 1909 godkände nya afiöningsstater för hof- 8por er’

164

Ändra Hufvudtiteln.

rätterna, att gälla från och med år 1910, förklarade Riksdagen, att de
förutvarande innehafvare af befattningar i hofrätterna — utom notarierna
, hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den 1 november
1909 anmälde, att de ville underkasta sig de nya staterna med därvid
fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill
förbindas, skulle bibehållas vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner.
Från denna regel stadgades dock, bland annat, den afvikelse,
att, i stallet för sportler, som i sammanhang med löneregleringen indroges,
skulle utgå godtgörelse, beräknad efter medeltalet af den inkomst;
tjänstinnehafvara kunde anses hafva åtnjutit af sålunda indragna
sportler under den senast förflutna tid, såvidt möjligt ej understigande
5 år, därför denna inkomst kunde utrönas.

Bland de tjänstinnehafvare i Svea hofrätt, hvilka förklarade sig
icke vilja öivergå å den nya lönestaten för hofrätten, var Liliequist,
hvilken genom den i samband med löneregleringen genomförda indragning
af sportler skulle gå måste om sådan extra inkomst till ganska
betydande belopp.

Angående ersättning åt Liliequist för denna förlust meddelade
Kungl. Maj:t beslut den 8 april 1910, då Liliequist förklarades berättigad
att från början af år 1910, så länge han kvarstode såsom
aktuarie hos hofrätten å den gamla staten, i stället för provision enligt
nådigt bref den 8 december 1876 samt expeditionslösen, hvilka
sportler indragits, uppbära godtgörelse med 2,896 kronor 66 öre om
året, dock med skyldighet att vid semester eller annan tjänstledighet
afstå viss andel till vikarien. Statskontoret anbefalldes att förskottera
den sålunda bestämda ersättningen, hvilken skulle utgå månadsvis.

Ej heller i fråga om denna ersättning, såvidt den belöper på
kommande tid, synes mig skäl att för närvarande göra framställning
till Riksdagen.

Hvad slutligen angår det till kamreraren A. W. G. Sundberg
utbetalda belopp får jag hänvisa till hvad jag i statsrådet den
BO december 1910 anförde om förhöjning af hans lön å allmänna
indragningsstaten.1

Med anledning af statskontorets ifrågavarande anmälan hemställer
jag, att Eders Kling], Maj:t ville föreslå Riksdagen

att till täckande af dessa utaf statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter å extra stat för år 1912
anvisa, i jämnt krontal, 140,281 kronor,'' ;

1 Se bilaga till tionde hufvudtiteln,

Au dra hufvudtiteln.

165

Kostnader för eu arbetsdomstol.

l en till 1910 års riksdag aflåten proposition föreslog Eders Rungl.
Maj:t Riksdagen att, under förutsättning att lag om särskild domstol i
vissa arbetstvister enligt Eders Kungl. Maj:ts därom förut afgifna proposition
blefve af Riksdagen antagen, till bestridande af kostnaderna för
arbetsdomstolen under år 1911 å extra stat för samma år bevilja 65,000
kronor. Förslaget om inrättande af en arbetsdomstol ingick i de lagförslag
till ordnande af arbetsaftalsförhållandena, h vilka framlades vid
förra riksdagen. Då kamrarna beträffande dessa förslag stannade i olika
beslut, förföllo desamma, och i anledning häraf anmälde Riksdagen, att
propositionen om kostnaderna för en arbetsdomstol icke kunde föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

Nytt förslag till lagstiftning om arbetsaftal och jämväl till lag om
en arbetsdomstol torde emellertid komma att föreläggas innevarande års
riksdag, och i samband därmed måste naturligtvis ånyo göras framställning
om anslag till bestridande af kostnaderna för arbetsdomstolen.
För detta behof lärer alltså nu böra afsättas visst belopp. Då det särskilda
utskott, som inom Riksdagen behandlade arbetsaftalsfrågorna, beräknade
den årliga kostnaden för arbetsdomstolen till högre belopp än
Kungl. Maj:t föreslagit eller till 73,000 kronor, och denna beräkning
godkändes af båda kamrarna, torde det vara lämpligt, att den summa,
som afsättes för arbetsdomstolens verksamhet under år 1912, bestämmes
till sagda belopp.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, i afvaktan å nådig proposition om anslag
till bestridande af kostnaderna för en arbetsdomstol
under år 1912, å extra stat för samma år för detta
ändamål beräkna ett belopp af 73,000 kronor.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad departementschefen
under ofvan angifna punkter hemställt.

[30.]

166

Ändra hufvudtiteln.

Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall;
och skulle utdrag af detta protokoll öfverlämnas till
finansdepartementet till ledning vid författandet af
Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Ändra hufvudtiteln.

167

Bilaga A.

Protokoll, hållet vid sammanträde med högsta domstolens samtliga
ledamöter den 16 december 1910.

Uti skrifvelse den 15 nästlidne november hade statsrådet och
chefen för justitiedepartementet anhållit om yttranden från högsta domstolens
ledamöter, dels huruvida med hänsyn till tjänstgöringen vid
högsta domstolens protokoll något kunde vara att erinra mot en inom
justitiedepartementet uppgjord plan för omorganisation af det s. k.
kansliet inom justitierevisionsexpeditionen, hvilken plan till sina grunddrag
angifvits i en skrifvelsen bilagd promemoria, dels och öfver ett
förslag till ändringar i fråga om protokollsföringen i högsta domstolen
och expedierandet af KungL Maj:ts med högsta domstolen beslutade
domar och utslag, som innefattades i en af konstitxierade revisionssekreteraren
J. Bååth m. fl. framställd reservation vid det underdåniga utlåtande,
nedre j ustitierevisionen den 21 september 1910 afgifvit öfver
löneregleringskommitténs betänkande rörande reglering af löneförhållanden
m. m. vid nedre revisionen.

Af förenämnda promemoria framgick, såvidt nu är i fråga, att
enligt den uppgjorda organisationsplanen protokollssekreterarne till antalet
skulle blifva fem, af hvilka dock en i sänder städse skulle vara
upptagen inom nedre revisionen för att biträda vid mottagning af veckomål.
De öfriga fyra protokollssekreterarne skulle bestrida tjänstgöringen
vid högsta domstolens protokoll med skyldighet tillika att å konceptrubrikerna
införa högsta domstolens beslut och ombesörja expedierandet
af Kungl. Maj:ts domar och utslag, vid hvilket arbete de ej skulle vara
bundna vid viss rotel inom nedre revisionen. En hvar af dessa fyra protokollssekreterare
beräknades få att tjänstgöra vid högsta domstolens
protokoll 25 å 26 veckor årligen, häraf dock ej mer än två veckor
i följd.

168

Ändra hufvudtiteln.

Bland högsta domstolens ledamöter hade utdelats tryckta exemplar
af nedre revisionens ofvanberörda utlåtande med därvid fogadt utdrag
af nedre revisionens protokoll i ärendet.

Beträffande den första af sålunda nu föreliggande frågor förenade
sig högsta domstolens ledamöter om det yttrande, att enär protokollsföringen
inom högsta domstolen borde kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöras af protokollssekreterare till det antal och med de tjänsteåligganden
i öfrigt, som ofvan angifvits, intet syntes vara att erinra
mot förslaget, i hvad detsamma anginge tjänstgöringen vid högsta domstolens
protokoll, dock under förutsättning att protokollssekreterarnes
indelning till tjänstgöring ordnades så, att en protokollssekreterare alltid
funnes tillgänglig för tjänstgöring å ett hvart af högsta domstolens
rum, där session påginge.

I fråga om det i skrifvelsen omförmälda, af konstituerade revisionssekreteraren
Bååth m. fl. framställda förslaget förenade sig högsta
domstolens flesta ledamöter om följande yttrande:

Beträffande först sättet för expedierandet af domar och utslagskulle
enligt förslaget utom i de särskilda fall, då rubrik af nu brukligt
slag erfordrades, liofrättens dom eller utslag i dess helhet afskrifvas för
åstadkommande af inneliggande konceptexpedition. De förändringar i
och tillägg till hofrättens dom eller utslag, som för närvarande behöfva
göras, för att rubriken till Kungl. Maj:ts dom eller utslag skall erhålla
den lydelse, densamma bör äga, äro emellertid i allmänhet obetydliga
och kunna lätteligen verkställas af renskrifvare efter vederbörandes anvisningar.
Vinsten af den föreslagna förändringen, hvad arbete och kostnader
för konceptexemplarets åstadkommande angår, synes därför vara
nära nog ingen, .särskilt som med nuvarande expeditionssätt i åtskilliga
fall vissa delar af hofrättens dom eller utslag kunna såsom ej öfverklagade
helt och hållet uteslutas ur den nya rubriken. Det arbete med
ändring och justering af rubriken, som enligt förslaget skulle bortfalla,
synes komma att uppvägas af det i stället tillkommande arbetet med
affattande af omslagsresolution, särskildt i de fall, då ändring hos Kungl.
Maj:t sökes allenast i viss del och sökandens yrkanden hos Kungl. Maj:t
för den skull måste i omslagsresolutionen närmare beskrifvas — ett
arbete, som ju skulle utföras af revisionssekreteraren själf.

I fråga om det till sökanden utgående exemplaret af Kungl. Maj:ts
dom eller utslag skulle visserligen enligt förslaget ny utskrift af själfva
rubriken undvikas, men i stället komme att uppstå ökadt behof af kon -

Ändra hufvudtiteln.

169

troll å expeditionens riktighet och behöriga sammanfogande, hvilken
omsorg väl likaledes i sista hand folie på revisionssekreterarens lott.

Någon egentlig förenkling eller arbetsbesp äring för nedre revisionens
ämbets- och tjänstemän torde för den skull en förändring af förevarande
slag ej vara ägnad att medföra; och saknas redan på denna
grund anledning för högsta domstolen att vidtaga en dylik förändring.

Men äfven andra skäl tala mot förslaget, i det betydande olägenheter
synas vara att befara af dess genomförande, och det icke minst
ur rättssäkerhetens synpunkt.

Den enda verkliga kontroll, man hade att tillita för att ådagalägga
sambandet mellan Kung!. Maj:ts omslagsresolution och underdomstolarnas
beslut, skulle ligga i den åberopade paragrafsiffran å underrättens
protokoll och numret å hofrättsexpeditionen; men dessa siffror
i och för sig erbjuda endast en ringa grad af trygghet, helst misskrifning
däri lätt nog kunnat insmyga sig, hvartill kommer, att en dylik
beteckning af expeditionerna icke är bruklig eller ens i hvarje fall möjlig
hos alla de domstolar och myndigheter, mot hvilkas beslut talan kan
fullföljas hos hofrätt och vidare till Kungl. Magt.

Jämväl i afseende å verkställigheten torde svårigheter möta med
användande af det föreslagna expeditionssättet. Bland annat lärer icke,
såsom förslagsställarne synas antaga, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
alltid äga tillgång till något exemplar af underdomstolarnas utslag i
brottmål.

Vidkommande hvad af förslagsställarne anförts i fråga om förenkling
af högsta domstolens protokoll är att märka, att, därest vid
detsamma ej vidare skulle fogas bilagor, innefattande rubrikerna till
domar och utslag, protokollet därefter icke längre komme att utgöra ett
helt för sig utan i själfva verket till sin riktighet blefve beroende af
innehållet i en annan handling, inneliggande konceptexpeditionen, hvilken
åter aldrig i fullfärdig! skick komme inför de dömandes ögon eller ens
kunde finnas i sin helhet uppsatt vid protokollets justering.

Det är väl sant, att ett system, i viss mån liknande det ifrågasatta,
tillämpas vid protokollsföringen i hofrätterna, men härvid framstår
dock den väsentliga åtskillnaden, att konceptexemplaren af hofrätts
domar och utslag alltid granskas och underskrifvas af samtliga de i
afgörande! deltagande domstolsledamöterna.

Den omständigheten, att efter vidtagande af den ifrågasatta förändringen
erforderlig uppfattning om innebörden af högsta domstolens
beslut och de vid dess fattande uttalade meningar icke vidare skulle
kunna erhållas ur protokollet ensamt utan samtidig tillgång till konceptBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 22

170

Ändra hufvudtiteln.

expeditionen, synes äfven innebära en ej oväsentlig olägenhet vid arbetet
inom högsta domstolen och nedre revisionen, särskildt så länge nedre
revisionens lokal med det gemensamma arkivet är belägen å annat ställe
än högsta domstolens.

På grund af hvad sålunda anförts saknas anledning för högsta
domstolen att i angifna riktningen företaga ändring beträffande sitt
protokoll.

Justitieråden friherre Marks von Wurtemberg, Petrén, Thomas son,
Borgström, Skarstedt och Gullstrand förenade sig om följande, af justitierådet
Borgström afgifna yttrande:

Eu förändring i det, häfdvunna sättet för expedierandet af Kungl.
Maj:ts domar och utslag bör enligt min mening icke vidtagas utan att
därigenom verkliga fördelar stå att vinna. Förslagsställarne synas ock
anse att, därest det af dem antydda systemet vunne tillämpning, en
afsevärd arbets- och penningebesparing skulle uppnås. För mig står
däremot klart, att förslagsställarne härutinnan räknat miste. I fråga
om det arbete, som påhvilar högsta domstolens ledamöter, skulle förändringen
sakna all betydelse. Domstolen skulle tj^dligen liksom nu
hafva att tillse, att rubrikerna vore sakligt riktiga; och på någon pröfning
af deras formella beskaffenhet inlåter sig domstolen ej heller under
nuvarande förhållanden. För revisionssekreterarne torde, såsom förut framhållits,
den föreslagna anordningen icke medföra någon lindring; och
är jag lika med högsta domstolens flesta ledamöter öfvertygad, att af
densamma ej heller för revisionens tjänstemän skulle följa någon egentlig
förenkling eller arbetsbesparing.

Enda vinsten af förändringen skulle enligt min uppfattning bestå
däri, att kostnaden för utskrifning af utgående expeditioner och besväret
med desammas kollationering komme att i någon mån minskas. Denna
fördel är emellertid skäligen obetydlig och kan icke anses i någon män
uppväga de olägenheter, som både ur rättssäkerhetens synpunkt och i
öfrigt skulle följa häraf att högsta domstolens beslut icke vidare skulle
kunna läsas och förstås utan tillgång till andra myndigheters expeditioner.

På grund af hvad jag sålunda anfört och med hänsyn till hvad
högsta domstolens flesta ledamöter yttrat beträffande förslaget om ändring
af protokollsföringen inom högsta domstolen, kan ej heller jag gifva
min röst för att högsta domstolen vidtager åtgärder till genomförande af
de ifrågasatta förändringarna.

Ändra hufvudtiteln.

171

Justitierådet Afliden yttrade:

Då jag icke heller för min del kan tillstyrka förslaget om avskaffandet
af rubrikerna till Kungl. Maj:ts domar och utslag i rättegångsmål,
beror detta i första hand därpa, att jag anser användandet
af doms- och utslagsrubriker i allmänhet vara en anordning af synnerligen
stort gagn. Den i våra myndigdieters praxis förekommande lubiikslcrifningen,
härstammande från eu tid med praktisk läggning och utan
öfverdrifven respekt för former, är enligt min mening så långt ifrån
att vara en yttring af onödig lust för skrifveri, att den tvärtom
måste anses hafva framvuxit ur en af lång erfarenhet stärkt insikt därom,
att metoden i själfva verket är på längden den mest arbetsbesparande,
om icke så mycket för den skrifvande myndigheten sjålf, så åtminstone
för dem, enskilda eller myndigheter, som af beslutet behöfva
taga kännedom vid eu närmare eller aflägsnare tidpunkt. Rubrikens
främsta betydelse ligger däri, att den ger en orienterande framställning
af målets omfattning och innebörd, som är af ovärderlig nytta för den,
som behöfver sätta sig in i målet, äfvensom för framtiden, när det
gäller att undersöka, hvilken rättsbildande betydelse beslutet öfver hufvud
haft, t. ex. vid pröfning af frågor, livilkas afgörande beror på
hvad i en föregående rättegång förekommit, vid invändningar om res
judicata o. s. v. Men dessutom medför rubriken den fördelen, att den
i afsevärd mån ersätter den framställning af faktiska förhållanden, som
i allmänhet inleder en dom, meddelad af eu första instansens domstol.
Borttages rubriken, måste i de flesta fall beslutet skrifvas betydligt vidlyftigare
och blifva vida mindre lättöfverskådligt än nu är förhållandet.
Mellan rubriken och beslutet existerar sålunda ett inre sammanhang,
som gör, att den förra icke utan olägenhet kan frånskiljas.. .

Att rubrikerna i utomordentligt hög grad befordra möjligheten att
snabbt och säkert sätta sig in i de mål de afse, har högsta domstolen
dagligen tillfälle att vitsorda med afseende å hofrättsrubrikerna i de
mål, som till Kungl. Maj:t fullföljas. Saknades sådana rubriker, skulle
arbetet såväl för föredragandena som för domstolens ledamöter blifva
mycket mer betungande, så att säkerligen icke på långt när det antal
mål kunde medhinnas, som nu vinner handläggning.

Äger hvad nu sagts ifråga om rubrikskrifningens nytta sin riktighet,
synes det mig egendomligt, om just högsta instansens afgöranden
icke skulle expedieras åtföljda af den för deras uppfattning lämpligaste
rubriken utan få åtnöjas med ett surrogat, hofrättsrubriken, som tilläfventyrs
innehåller mycket, hvarom talan ej hos Kungl. Maj:t fullföljts,
som möjligen angår äfven andra parter än dem, hvilka hos Kungl. Maj.t

172

Ändra hufvudtiteln.

äro parter i målet, och hvars affattning kanske enligt högsta domstolens
mening lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Särskild! förvillande blefve
hofrättsrubrikernas användande i de talrikt förekommande fall, då den
benämner parterna med beteckningar, hämtade från deras ställning i
rättegången, såsom »käranden» och »svaranden», men partställningen
hos Knngl. Maj:t är omkastad.

På dessa och de af högsta domstolens flesta ledamöter anförda
skäl instämmer jag i den af dem uttalade mening.

Justitierådet Sundberg anförde:

Hvad konstituerade revisionssekreteraren Bååth m. fl. föreslagit i
fråga om rubrikerna till högsta domstolens domar och utslag samt de till
parterna utgående expeditioner anser jag böra vinna bifall. Den ifrågasatta
förändringen torde väl icke vara af synnerligen stor ekonomisk
betydelse, då vinsten däraf måhända icke skulle uppgå till mera än ett
par tusen kronor årligen. Men frånsedt denna ekonomiska vinst, hvilken
ju icke heller är att förakta, innebär förändringen — naturligtvis under
den af förslagsställarne angifna förutsättningen, att hofrätterna fortfarande
såsom hittills utfärda sina domar och utslag med noggranna, väl utarbetade
rubriker — åtskilliga andra fördelar, som det synes mig vara allt skäl
att tillvarataga. Det föreslagna expeditionssättet återger på ett mera
korrekt sätt högsta domstolens ställning, då därigenom anges, att någon
rubrik i målet icke blifvit författad inom högsta domstolen, och det
bortskaffar dels en mängd onyttigt arbete med renskrifning och kollationering
samt däraf uppstående möjligheter till misstag — förväxling
af parternas namn vid omkastad partställning och utelämnande af namnet
å vederbörande häradsrätt må anföras såsom exempel på sålunda
föranledda misstag, som uppmärksammats vid målens föredragning inom
högsta domstolen — dels hvarje skyldighet för revisionssekreterare och
högsta domstolens ledamöter att befatta sig med och ansvara för den
formella affattningen af rubriken och dels den nödvändighet, som nu
förefinnes i alla de fall, där hofrättens beslut ej i dess helhet öfverklagats,
för parter, ombud och exekutorer att, för att kunna känna ett
måls utgång, anställa ingående och ofta besvärliga jämförande undersökningar
af hofrättens och högsta domstolens domar eller utslag, hvarjämte
man med det föreslagna expeditionssättet gifvetvis bör kunna
räkna med en större eller mindre tidsvinst vid expedieringen af domar
och utslag. Olägenheter, förknippade med den ifrågasatta reformen,
synas mig vara mycket små, om ens några.

Beträffande åter expedieringen af utslag i brottmål till åklagare

Ändra hufvudtiteln.

173

för kännedom och till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för verkställighet
samt rörande ifrågasatt ändring af högsta domstolens protokoll instämmer
jag uti hvad högsta domstolens flesta ledamöter yttrat.

I skrifvelse den 17 sistlidne oktober hade statsrådet och chefen
för justitiedepartementet anhållit om yttranden från högsta domstolens
ledamöter i åtskilliga frågor, som löneregleringskommittén i sitt ofvan
omförmälda betänkande angående reglering af löneförhållanden m. in. vid
nedre justitierevisionen behandlat under rubriken »Förslag till ändrade
anordningar i öfrigt beträffande nedre justitierevisionen»; och afgåfvos i
anledning häraf följande yttranden:

l:o.

Justitieråden Lilienberg, Lindbäck, Billing, Bohman, Graf berg. Silverstolpe,
Skarstedt, Berglöf, Gustaf Carlson, Svedelius, Christiansson och
By berg förenade sig om följande, af justi tierådet Svedelius afgifna yttrande:

Kommitténs första hemställan i den afdelning af betänkandet, hvarom
nu är fråga, innehåller, att, med chefens för justitiedepartementet befriande
från det närmare chefskapet öfver nedre justitierevisionen, det skulle
anförtros åt ett justitieråd att utöfva tillsyn och uppsikt öfver nedre
revisionen och dess arbeten.

De använda ordalagen, jämförda med vissa andra uttalanden i
samma afdelning af betänkandet, synas gifva vid handen, att kommittén
med detta förslag åsyftat ett verkligt chefskap för nedre justitierevisionen
och att det justitieråd, åt hvilken ifrågavarande uppdrag skulle anförtros,
följaktligen skulle erhålla samma ställning i förhållande till nedre revisionen,
som enligt den för ämbetsverket gällande instruktion för närvarande
tillkommer chefen för justitiedepartementet. Men ett dylikt chefskap
skulle blifva af den innebörd och omfattning, att det säkerligen
icke skulle låta förena sig med ett justitieråds egentliga befattning. Till
stöd för förslaget att befria chefen för justitiedepartementet från ifrågavarande
chefskap har kommittén anfört, att chefen för justitiedepartementet
i följd af de hans ämbete mera direkt tillhörande göromål icke
är i tillfälle att ägna någon stadigvarande och detaljerad tillsyn åt nedre
revisionen och dess inre angelägenheter, samt att det för honom med
hans från nedre revisionen afskilda ställning måste blifva ett tidsödande
och för hans betydelsefulla ämbete synnerligen hinderlig! arbete, om han

Olikheten
rollar na
emellan i afseende
ä ej
föredragna
mål.

174

Ändra hufvudtitetn.

skulle med jämn uppmärksamhet följa och sätta sig in i detaljerna af
nedre revisionens arbetsförhållanden. Med hänsyn till vikten och omfattningen
af den arbetsbörda, som påhvilar högsta domstolens ledamöter,
och då dessas tid är strängt upptagen af de med utöfningen af deras
domareverksamhet förenade göromål, torde emellertid hvad kommittén
sålunda anfört med lika fog kunna åberopas mot kommitténs, förslag, i
hvad detsamma afser öfverfiyttandet af nämnda chefskap å ett justitieråd,
som ej heller genom sin egentliga verksamhet har tillfälle att utan särskilda
åtgärder följa revisionssekreterarnes arbete på det tidigare stadium,
där kontroll och ledning skulle vara af egentlig betydelse.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då det uppenbarligen är
af synnerlig vikt, att icke med justitierådsämbete förenas ett uppdrag,
som för innehafvare!! otvifvelaktigt skulle komma att inverka hinderligt
för hans egentliga verksamhet, anser jag mig böra på det bestämdaste
afstyrka kommitténs ifrågavarande förslag.

Den liufvudsakliga anledningen till kommitténs hemställan i denna
del har varit den anmärkta betydande olikhet mellan de särskilda rotlarna
i afseende å antalet icke föredragna mål, som tidtals förekommit, och
det däraf föranledda förhållandet, att i åtskilliga fall yngre mål, utan att
äga förtursrätt, kommit att föredragas tidigare än äldre.

Bland de uppgifna orsakerna till nämnda missförhållande har i
främsta rummet åberopats den ojämna fördelningen af vissa veckomål.
Men olägenheterna i detta hänseende torde väl kunna i väsentlig mån
undanröjas genom ändring af instruktionens bestämmelser i denna del,
exempelvis genom införande af en föreskrift att under de tider, högsta
domstolen tjänstgör å mer än ett rum, dylika veckomål skola fördelas
mellan föredragandena å första och andra rummet.

Vidare har åberopats det förhållande, att mål från en rotel öfverförts
till en annan, utan att mål af motsvarande antal, omfattning och
ålder lämnats i utbyte. Därest emellertid i instruktionen införes eu uttrycklig
föreskrift angående sådant utbyte vid öfverflyttning af mål från
en rotel till eu annan, skulle väl detta utgöra ett verksamt medel till
förebyggande af dylika oegentligheter för framtiden.

Såsom ytterligare orsak till rotlarnas ojämna ställning har anförts,
bland annat, det olika antalet mål med förtursrätt, som vid lottning tillfaller
de olika rotlarna, men denna olägenhet synes med lätthet kunna
afhjälpas genom en bestämmelse i instruktionen, att dylika mål skola
lottas särskildt för sig.

Skulle, äfven under förutsättning att nu ifrågasatta ändringar i
och tillägg till instruktionen vidtagas, olikheten mellan rotlarna i af -

Andra hufvudtiteln. 175

seende å målens antal ändock vid någon tidpunkt blifva alltför stor,
synes erforderlig rättelse härutinnan kunna ske genom omlottning af de
större rotlarnas öfverskott. För sådant fall erforderliga föreskrifter torde
därför. böra i instruktionen meddelas. Att för öfrig! mål af särskild!
vidlyftig beskaffenhet fortfarande såsom hittills böra öfverlämnas åt
extra föredragande, synes mig uppenbart, då genom ett afvikande från
den härutinnan hittills tillämpade praxis den öfriga föredragningens
jämna gång otvifvelaktigt skulle äfventyras.

Äfven med förbättrade instruktionsbestämmelser är ju emellertid
tänkbart, att misstag och förbiseenden vid tillämpningen af desamma
kunna förekomma, särskild! då fråga är om ett ämbetsverk med i regel
så liflig omsättning af ledamöter som nedre justitierevisionen. Jag delar
därför kommitténs uppfattning i fråga om behofvet af en i detalj gående
kontroll öfver den noggranna efterlefnaden af instruktionens bestämmelser
i hithörande delar.

Att den, som skall utöfva en dylik kontroll, bör vara någon utanför
nedre revisionen stående, synes mig uppenbart. Det skulle då kunna
ifrågasättas, huruvida icke denna kontrollerande myndighet lämpligen
kunde anförtros åt ett justitieråd, hvilken i sådant fall jämväl borde
vid uppkomna konflikter rörande rätta tillämpningen af instruktionens
bestämmelser uti ifrågavarande delar genom råd och anvisningar bidraga
till konfliktens lösning.

Ett uppdrag af denna omfattning skulle visserligen icke blifva i
samma män hinderlig! för uppdragsinnehafvarens egentliga verksamhet
som det af kommittén ifrågasätta chefskapet. Men de af mig ofvan anförda
skäl äga uppenbarligen äfven här tillämpning, då nämnda kontrollerande
verksamhet i alla händelser komme att utgöra den kanske
mest maktpåliggande och säkert mest tidsödande delen af ifrågavarande
chefskap.

Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka bifall till kommitténs
förslag i denna del, ens om detsamma, på ofvan angifvet sätt, närmare
begränsas, utan anser jag den erforderliga kontrollen öfver målens fördelning
mellan rotlarna och ordningen för deras anmälande till föredragning
lämpligen kunna utöfvas i justitiedepartementet. Ett särskildt
skäl härför synes mig ligga däri, att frågor om förordnande af revisionssekreterare
ankomma på justitiedepartementets föredragning.

Afgörande! af tilläfventyrs uppkomna meningsskiljaktigheter rörande
öfverförande af mål från en rotel till en annan torde emellertid icke
behöfva hänskjutas till justitiedepartementet, utan synes lämpligen kunna
ske i nedre revisionens plenum.

1?6 Ändra hufvudtiteln.

Hvad slutligen angår frågan om ordförandeskapet vid nedre revisionens
sammanträden, synes mig, hvarken ur synpunkten af målens
fördelning eller eljest, någon ändring af de härutinnan nu gällnade bestämmelser
vara af något verkligt behof påkallad, under förutsättning
likväl att den såsom ordförande tjänstgörande revisionssekreteraren fortfarande
såsom hittills för de med ordförandeskapets utöfning förenade
göromål får åtnjuta den lindring i föredragningsskyldighet, som kan
af omständigheterna påkallas.

Af bemälde ledamöter tilläde justitierådet Silverstolpe, med hvilken

justitierådet Bohman förenade sig:

Ett ytterligare skäl, hvarför jag icke kan tillstyrka kommitténs
förslag att åt ett justitieråd anförtro utöfvandet af tillsyn och uppsikt
öfver nedre revisionen och dess arbeten, är det enligt min tanke
otillfredsställande sätt, på hvilket nedre revisionens kansli enligt den
af statsrådet och chefen för justitiedepartementet öfverlämnade promemoria
skulle komma att omorganiseras.

Af nedre revisionen har vid upprepade tillfällen med styrka framhållits,
hurusom det för arbetets behöriga utförande är nödvändigt, att
revisionssekreteraren kan å roteln påräkna biträde af en ordinarie, med
arbetet väl förtrogen tjänsteman. Enligt den inom justitiedepartementet
uppgjorda, i nämnda promemoria angifna plan skulle allenast en enda
sådan tjänsteman finnas för samtliga revisionssekreterare att tillgå, nämligen
en protokollssekreterare, som skulle hafva till uppgift att biträda
vid mottagning af veckomål. Beträffande öfriga göromål skulle revisionssekreterarne
uteslutande vara hänvisade till den hjälp, som kunde lämnas
af amanuenser och skrifbiträden, anställda med tjänstgöringsskyldighet
hvar och en samtidigt på två rotlar.

En sådan anordning måste, för det första, utan tvifvel medföra,
att åtskilliga arbeten, som under nuvarande förhållanden kunnat af
vederbörande protokollssekreterare på egen hand utföras, i stället komma
att i mer eller mindre mån påhvila revisionssekreterarne. I detta hänseende
vill jag särskild! erinra om det ganska tidsödande utarbetandet
af de statistiska uppgifter, som årligen skola för hvarje rotel afgifvas
till justitiedepartementet, äfvensom uppsättandet af föreskrifna uppgifter
till straffregistret. Hit är också att hänföra tillsynen och vården af de
till rotlarna inkomna och där förvarade akterna,

Vidare torde det biträde med införskaffande af upplysningar från
andra ämbetsverk, som protokollssekreterarne nu kunnat lämna, icke i
samma utsträckning kunna beredas revisionssekreterarne af amanuenser
eller af skrifbiträden.

Ändra hufvudtiteln.

177

Slutligen skulle genom flen angifna omorganisationen en ung tillförordnad
revisionssekreterare komma att beröfvas den möjlighet, som
hittills stått honom till buds, att angående målens formella behandling
och öfrig inom verket gällande praxis erhålla upplysningar af en i sådant
hänseende erfaren tjänsteman. Denna förmån kan särskildt under sommaren,
då de äldre revisionssekreterarne åtnjuta ledighet, vara af verkligt
stor betydelse.

Med hänsyn härtill och då i hvarje fall revisionssekreterarnes
arbetsbörda lärer blifva ej oväsentligt tyngre genom den betydliga
minskning i kvalificerad! arbetsbiträde, som den omförmälda anordningen
innebär, är det enligt mitt förmenande fara värdt, att efter en sådan
omorganisation förhållandena inom nedre revisionen skola gifva anledning
till ökade anmärkningar och sålunda blifva besvärligare att
öfvervaka.

Justitierådet Quensel yttrade:

Kommittén anför, att det måste ligga i sakens natur, att chefen
för justitiedepartementet, med hänsyn till de hans ämbete mera direkt
tillhörande göromål, icke är i tillfälle att ägna någon stadigvarande och
detaljerad tillsyn åt nedre revisionen och dess inre angelägenheter, samt
att det, för honom måste blifva ett tidsödande och för hans betydelsefulla
ämbete synnerligen hinderlig! arbete, om lian skulle med jämn
uppmärksamhet följa och sätta sig in i detaljerna af nedre revisionens
arbets förhållanden.

Hvad sålunda anförts om chefen för justitiedepartementet synes mig
i än högre grad äga tillämpning å ett justitieråd, som icke för biträde
vid utöfvande af tillsynen skulle kunna anlita någon person, motsvarande
den expeditionschef, som står till chefens för justitiedepartementet
förfogande.

På grund häraf kan jag icke tillstyrka bifall till kommitténs
hemställan.

Justitierådet Améen anförde:

Af den framställning kommittén lämnat torde framgå, att de uppkomna
ojämnheterna i rotlarna i regel icke kunna läggas de särskilda
föredragandena till last, utan bero på omständigheter, öfver h vilka dessa
sakna inflytande. Redan detta förhållande synes mig ägnadt att väcka
tvifvel, om botemedlet är att söka företrädesvis i upprättandet af ett
effektivare chefskap. Det förefaller mig snarare, som om det egentligen
behöflig^ vore, dels att lämpliga regler för den ursprungliga målförBih.
till Biksd. Prof, 1911. 1 Sami. 1 Afd. 23

178

Ändra hufvudtiteln.

delningen emellan rotlarna fastslås, så att denna fördelning blir verkligt
och icke blott aritmetiskt rättvis, dels att föreskrifter lämnas om periodiska
utjämningar mellan rotlarna med angifvande af noggranna metoder
ifråga om sättet för utjämningens verkställande. Finnas sådana regler
bestämda, kommer jämn vikten mellan rotlarna att återställas så att säga
automatiskt och ett särskildt chefskap blir onödigt, så mycket mer som nedre
revisionen i sitt plenum har ett forum för afgörande af mellan rotlarnas
innehafvare uppkomna meningsskiljaktigheter. Finnas åter sådana regler
icke, lärer en chef i förevarande afseende finna sig ganska maktlös, därest
man ej vill åt honom uppdraga långt gående befogenhet att fördela och
öfverflytta målen mellan rotlarna. Men eu chef med så vidsträckt uppdrag
nödgades utan tvifvel, om han med rättvisa ville fullgöra sitt
åliggande, åt detsamma ägna ett arbete af den omfattning, att lian
svårligen kunde därjämte medhinna de göromål, som tillkomma en
ledamot af högsta domstolen.

Justitierådet K. G. Carlson utlät sig:

Kommitténs hemställan synes vara föranledd af den af Riksdagens
justitieombudsman anmärkta betydande olikheten mellan de särskilda
rotlarna i nedre revisionen i afseende å antalet ej föredragna mål.

Detta missförhållande torde kunna afhjälpas genom ändrade föreskrifter
om målens fördelning mellan rotlarna. Hittills hafva målen —
med undantag af de egentliga veckomålen — delats lika mellan rotlarna.
Fn sådan fördelning har varit påkallad af billighet och rättvisa revisionssekreterarne
emellan på den tid, då högsta domstolen arbetade utan
balans och en revisionssekreterare kunde få sluta sin föredragning, sedan
han tömt sin rotel. Numera är det för revisionssekreteraren likgiltigt,
om malen å roteln äro flere eller färre, de räcka alltid till för hela
föredragningsturen. Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt
att öfvergifva denna grund för målens fördelning och i stället föreskrifva,
att vid de månatliga lottningarna målen skola fördelas så, att
oföredragna mål till lika antal finnas på alla rotlar, veckomålen oräknade.
Såsom hittills bör dock iakttagas, att då en rotel erhåller eu
grupp af lika mål, dessa icke beräknas till deras fulla antal utan med
lämplig reduktion.

Därjämte synes böra föreskrifvas, att mål med förtursrätt skola
fördelas för sig och upptagas å särskilda afdelningar i rotlarna. Härigenom
hindras i viss mån, att föredragningen af de öfriga målen uppehälles
i olika grad på de olika rotlarna, och vinnes tillika ökad kontroll
däröfver, att målen å hvarje rotel föredragas i den ordning, som vederbör.

Ändra hufvudtiteln.

17 9

Om eu sådan fördelning af målen införes och tillika instruktionens
bestämmelser angående ordningen för målens anmälande till
föredragning öfverses, torde det blifva möjligt för departementschefen
att med hjälp af expeditionschefen utöfva det inseende öfver arbetets
behöriga gång i nedre revisionen, som är behöfligt. Granskning af
rotlarna behöfde icke ofta förekomma, om registratorn i nedre revisionen
efter lottningarna aflämnado tablåer enligt lämpligt formulär öfver rotlarnas
ställning.

I hvarje fall torde det icke vara lämpligt, att åt eu ledamot af
högsta domstolen anförtros att utöfva tillsyn och uppsikt öfver nedre
revisionen och dess arbeten. Han skulle blifva en chef utan maktmedel
och utan juridiskt ansvar. Het moraliska ansvaret komme att drabba
högsta domstolen. Föröfrigt torde högsta domstolens ledamöter redan
nu vara tillräckligt betungade med arbete. Det må ock erinras, att den
ifrågasatta anordningen icke torde kunna genomföras utan ändring af
grundlagen.

Justitierådet von Seth, med hvilken justitieråden friherre Marks
ron Wilrtemberg, Petrén, Sundberg, Thomasson, Borgström. Bergman och
Sjögren förenade sig, yttrade:

Försåvidt kommitténs ifrågavarande hemställan skulle få anses
afse, att det borde uppdragas åt ett justitieråd att utöfva »chefskap»
öfver nedre justitierevisionen, instämmer jag med justitierådet Svedelius.

Likaledes är jag ense med justitierådet Svedelius därutinnan, att
den tidtals förekommande olikheten mellan de särskilda rotlarna i nedre
revisionen i afseende å antalet icke föredragna mål till allra största
delen skulle komma att försvinna, därest erforderliga ändringar i instruktionen
för ämbetsverket komme till stånd.

Äfven uti hvad nämnda justitieråd anfört därom, att mål af särskildt
vidlyftig beskaffenhet fortfarande som hittills syntes böra öfverlämnas
åt extra föredragande, anser jag mig böra instämma.

Emellertid, äfven om sålunda bättre förhållanden ifråga om ordningen
för målens föredragning i högsta domstolen skulle kunna åstadkommas,
torde det med hänsyn till det stora antal sins emellan jämnställda
revisionssekreterare, som numera finnes, icke kunna undvikas, att
olika meningar uppstå om rätta tillvägagångssättet i ett eller annat fall
och detta ej minst ifråga om målens fördelning mellan rotlarna. Af
synnerlig vikt är, att vid lösningen af dylika spörsmål erforderlig
hänsyn tages till det allmännas intresse af arbetets i högsta domstolen
och nedre revisionen snabba och jämna gång.

180

Andra hulvudtiteln.

Ser man saken från denna synpunkt, synes det gifvetvis vara af
stor betydelse, att någon person med på samma gång intim kännedom
om arbetsförhållandena vid högsta domstolen och inom nedre revisionen
samt tillräcklig auktoritet finnes, som i dylika fall kan inskrida. Att ett
justitieråd härtill skulle vara lämpligaste personen, ligger i öppen dag.

Såvidt kommitténs hemställan får antagas afse allenast, att ett
justitieråd skulle utöfva ett slags inspektorat öfver nedre revisionen,
anser jag mig alltså och på de af kommittén i öfrigt anförda skäl böra
tillstyrka densamma. Själfva ordförandeskapet inom revisionen anser
jag utan olägenhet kunna utöfvas af äldste tjänstgörande revisionssekreteraren,
utan att annat än tillfälligtvis särskild lindring i tjänstgöringsskyldigheten
därför skulle behöfva beredas honom.

Om jag således kan i hufvudsak tillstyrka kommitténs ifrågavarande
hemställan, så fattad som jag nyss angifvit, anser jag mig emellertid
med hänsyn till justitierådens strängt upptagna tid icke kunna underlåta
att framhålla vikten af, att den uppgift, som sålunda skulle påläggas
en ledamot af högsta domstolen, begränsas till hvad som erfordras
för vinnande af det därmed afsedda ändamålet.

Med afseende härå bör enligt mitt förmenande den befattning,
hvarom här är fråga, uttryckligen inskränkas till att omfatta allenast
tillsyn öfver ordningen för målens anmälande till föredragning för högsta
domstolen och sättet för deras fördelning mellan revisionssekreterarne
samt till lämnande af de råd och anvisningar i afseende å föredragningen,
som må finnas erforderliga.

Uppsikten öfver justitierevisionsexpeditionen och ledningen af dess
arbeten bör således fortfarande som hittills tillkomma nedre revisionen.

Ordnas saken på sätt jag härförut föreslagit, torde det arbete, som
skulle komma att åligga den till inspektor för nedre revisionen förordnade
ledamoten af högsta domstolen, icke blifva större, än att samma
arbete bör kunna af detta justitieråd medhinnas.

I fråga om sättet för utseendet af nämnda inspektor anser jag
det vara lämpligast, att det öfverlämnas åt högsta domstolen att bland
de inom högsta domstolen tjänstgörande justitieråden välja den, som
skall utöfva ifrågavarande inspektorat.

Justitierådet Gallstrand anförde:

Såsom kommittén erinrat, förefinnes mellan de särskilda rotlarna
inom nedre justitierevisionen väsentlig olikhet i fråga om antalet mål,
som ännu ej föredragits. Denna olikhet, som har sin naturliga förklaring
i sättet för målens fördelning emellan rotlarna, torde böra tid

Ändra hufvudtiteln.

181

efter annan utjämnas genom öfverflyttning af mål från en rotel till
annan. Jämväl andra omständigheter föranleda understundom behof
af dylik öfverflyttning af mål. Då emellertid sådana åtgärder oftast
utöfva inverkan i olika riktningar och äro af beskaffenhet att ej kunna
fullt regleras i instruktion, torde det vara gagneligt, att ämbetsverkets
ledamöter i förekommande fall äga, för allsidigt tillgodoseende af berättigade
intressen, erhålla ledning af någon utanför ledamöternas krets
varande person med stadigvarande uppdrag i berörda hänseende. Skulle,
såsom enligt min mening ingalunda vore olämpligt, ifrågavarande uppdrag
lämnas åt ett justitieråd, vunnes måhända jämväl fördelen af ökad
samverkan emellan högsta domstolen och nedre justitierevisionen till
åvägabringande af reformer inom sistnämnda ämbetsverk. Med afseende
härå och på grund af den ställning samma ämbetsverk intager i förhållande
till högsta domstolen, torde förordnande lämpligen kunna meddelas
ett justitieråd att utöfva tillsyn öfver sättet för målens fördelning
emellan revision ssekreterarne. Kommitténs hemställan i förevarande
ämne, i hvad den afser vidsträcktare uppdrag åt ledamot i högsta domstolen,
måste jag däremot med hänsyn till den stora arbetsbörda, som
åligger justitieråden, på det bestämdaste afstyrka.

2:o.

Högsta domstolens flesta ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Kommittén har uttalat, att det syntes böra tagas under öfvervägande,
huruvida ej stadgandet i § 11 mom. 1 af gällande instruktion
i fråga om skyldighet för nedre revisionen att afgifva betänkanden i
revisionssaker samt vissa andra mål kunde upphäfvas. Med hänsyn till
hvad kommittén anfört såsom skäl lör detta uttalande synes emellertid
detsamma vara så att förstå, att kommittén ansett i stäflet böra stadgas
skyldighet för revisionssekreterare att i de mål af ifrågavarande slag,
hvilka han föredrager, ensam afgifva förslag till beslut.

För att kunna rätt bedöma innebörden af kommitténs förslag
i denna del är det af vikt att göra klart för sig betydelsen af betänkandena.

Först och främst drifves genom tvånget att uttala sig i sakfrågan
föredraganden att genomarbeta målet med ett större mått af grundlighet
och omsorg. Härigenom vinner uppenbarligen föredragningen högst
väsentligt i reda och klarhet. Vidare befrias genom betänkandet i
många fall högsta domstolens ledamöter från nödvändigheten att själfva
affatta beslut i målen, ett förhållande, som ju ej kan annat än påskynda
arbetets gång inom domstolen. Kommitténs uppfattning, att betänkan -

de^

revisionens

betänkanclen.

182

Ändra hufvudtiteln.

dels hufvuduppgift skulle vara att tjäna till ledning för högsta domstolens
ledamöter, då de bilda sitt omdöme i målet, beror däremot på
obekantskap med förhållandena.

Att det nuvarande samarbetet med två andra revisionssekreterare
har sin stora betydelse, är uppenbart. Därigenom får föredraganden
ofta anledning att se saken från synpunkter, hvilka han måhända eljest
skulle förbigått, och genom nämnda samarbete höjes otvifvelaktigt
betänkandenas värde. Härtill kommer, att revisionssekreterarne genom
samarbetet vid afgifvande af betänkanden få en bättre öfverblick
öfver rättsskipningens i högsta domstolen allmänna gång, än om deras
intresse skulle begränsas till hufvudsakligen målen å den egna roteln.

Af det redan sagda torde framgå, att eu förändrad anordning,
sådan kommittén förordat, skulle beröfva betänkandena en stor del af
den betydelse de nu äga. Utom det att betänkandenas kvalitet därigenom
säkerligen skulle komma att i viss mån sänkas, skulle ju
genom den föreslagna anordningen revisionssekreterarne beröfvas den
möjlighet till vinnande af nya synpunkter, som samarbetet otvifvelaktigt
bereder. Följden häraf åter blir lätt den, att om inom högsta domstolen
dylika synpunkter vid ett måls behandling göras gällande, föredraganden
icke genast är beredd att lämna de upplysningar, som
erfordras för bedömandet af dessa nya synpunkters giltighet. Den
olägenhet för fortgången af högsta domstolens arbete, som sålunda skulle
kunna uppstå, bör icke underskattas.

Någon synnerligt stor lättnad genom anordningen, att endast en
revisionssekreterare afgåfve betänkande, skulle ej heller, såsom kommittén
antagit, komma att beredas revisionssekreterarne i deras arbete.

Å ena sidan komme säkerligen genom bortfallandet af det stöd,
samarbetet med kamraterna lämnar, hvarje revisionssekreterare för sig
att nödgas använda längre tid på beredandet af de hans rotel tilldelade
målen än för närvarande.

A andra sidan lärer den tid, som med nuvarande anordning behöfver
tillsättas för deltagandet i betänkandens afgifvande, ej vara så
afsevärd, som kommittén tyckes antaga. T regel torde nämligen föredraganden
kunna begränsa sin framställning till hvad för bedömande af
den föreliggande rättsfrågan är af vikt att känna, utan att därför föredragningen
behöfver betecknas såsom summarisk i den mening, att den
icke skulle gifva en bild af sakförhållandet, tillräckligt noggrann att läggas
till grund för ett sådant bedömande.

Nedre revisionen hav ju också i det utlåtande, ämbetsverket afgifvit
öfver löneregleringskommitténs förslag, afstyrkt den af kommittén

Andra hufvudtiteln.

188

ifrågasatta förändringen, hvilken förordats allenast af tre bland de i
ärendets behandling deltagande tjugutvå revisionssekreterarne.

Af nu anförda skäl synes alltså livad kommittén i förevarande del
anfört icke böra föranleda vidare åtgärd, såvidt angår målen i allmänhet.

Bland de mål, uti Indika enligt gällande föreskrifter betänkanden
skola afgifvas, äro emellertid äfven skiftesmålen. I afseende å dessa mål
råda särskilda förhållanden, väsentligen sammanhängande med målens
speciella natur. De frågor, som i skiftesmål föreligga till afgörande, utgöra
nämligen endast mera sällan rena rättsfrågor, utan äro ofta spörsmål
af en öfvervägande praktisk innebörd, vid hvilkas bedömande stort
utrymme måste lämnas åt lämplighetshänsyn. I betraktande häraf och
då tillika, ofta i samma mål förekomma flere sins emellan fristående frågor,
förutsättes merendels för att kunna bilda sig ett omdöme i dylika mål,
att man äger tillfälle fullständigt sätta sig in i sakförhållandena genom
att taga en närmare del af det ofta vidlyftiga materialet af kartor och
skifteshandlingar. Härtill kommer att, då de personer, som erhålla förordnanden
såsom revisionssekreterare, i regel under den föregående tiden
hufvudsakligen tjänstgjort i hofrätterna, de icke besitta någon vidare
erfarenhet i handläggning af skiftesmål, Indika ju icke fullföljas i hofrätt.
Deras bidrag till de betänkanden i skiftesmål, uti Indika de deltaga,
kunna därför, såsom kommittén också anfört, icke vara präglade af något
större mått af sjanständighet. En följd häraf har blifvit, att uti betänkandena
i skiftesmål redan nu i stort sedt annan mening än föredragandens
icke kommer till uttryck.

Af dessa skäl torde beträffande skiftesmålen kunna medgifvas ett
undantag från regeln att betänkanden skola afgifvas af tre revisionssekreterare.

Det kunde därvid synas ligga nära till hands att söka ordna saken
så, att betänkanden uti ifrågavarande mål skulle afgifvas af de båda
skiftesföredragandena gemensamt. Att en dylik anordning, om den kunde
genomföras, för visso skulle innebära en verklig vinst, lärer ej kunna
förnekas; särskild t borde den kännedom om alla under eu viss tidsperiod
i högsta domstolen afgjorda skiftesmål, som skiftesföredragandena
sålunda skulle komma att förvärfva, blifva till väsentligt gagn
i deras arbete, liksom betänkandena i och för sig skulle vinna i värde.
Skiftesföredragandenas arbetstid är likväl redan förut hårdt anlitad
och ett åliggande att afgifva betänkanden i, förutom egna mål, ytterligare
ett lika stort antal skiftesmål skulle för dem innebära en högst
väsentlig ökning i arbetsbördan. Det är ock förhållandet, att skiftes -

184

Andra hufvudtiteln.

föredragandena för närvarande endast i sällsynta undantagsfall biträda
hvarandra vid betänkandens afgifvande. Med hänsyn härtill synes en
förändring af angifna art vara outförbar annorledes än i förening med
nedsättning i föredragningsskyldigheten för dessa revisionssekreterare.
Härvid bör jämväl beaktas, att särskildt med hänsyn därtill att åt föredragandena
å skiftesrotlama torde böra fortfarande beredas semesterledighet
å skilda tider, i allt fall berörda anordning ej kan fullständigt
genomföras, och att sålunda de fördelar, som eljest däraf vore att vänta,
åtminstone delvis skidle gå förlorade.

På grund häraf synes beträffande skiftesmålen förevarande fråga
icke lämpligen kunna lösas annorlunda, än att betänkanden i dessa mål
afgifvas af föredraganden ensam.

Kommittén har funnit anmärkningsvärdt, att enligt gällande ordning''
betänkanden icke afgifvas i en stor del besvärsmål, äfven om i
dessa den omstridda saken har mycket större värde än i en del revisionssaker.
Det må ock medgifvas, att hvad här förut anförts angående betänkandenas
betydelse i viss mån äger tillämplighet äfven i fråga om
besvärsmålen i allmänhet. Det skulle därför kunna ifragasättas, om
det ej vore önskvärdt, att betänkanden afgåfves äfven i samtliga besvärsmål.
Emellertid torde det för en hvar, som närmare känner förhållandena,
vara klart, att de besvärsmål, uti hvilka betänkanden för närvarande
icke afgifvas, i stort sedt äro af betydligt enklare beskaffenhet
än flertalet af de mål, i hvilka betänkanden skola finnas. Berörda förhållande
medför i sin ordning, att såväl föredragningen som beredandet
till föredragning af förstnämnda mål är vida mindre kräfvande än föredragningen
och beredandet af revisionssakerna och de besvärsmål, uti
hvilka betänkanden afgifvas. Det är vidare fallet, att i regeln de ändringar,
som af högsta domstolen vidtagas i först omförmälda mål, hvarken
äro så många eller så ingripande, att genom föreskrift om betänkandens
afgifvande i samma mål någon afsevärd lättnad skulle beredas domstolens
ledamöter i deras arbete med affättandet af beslut. Att i ett eller annat
fall förhållandena kunna vara annorlunda, får ju icke inverka, då det
gäller att meddela föreskrifter af den generella art, hvarom nu är fråga.
De synpunkter, som föranledt krafvet på betänkandens afgifvande i revisionssaker
och vissa besvärsmål, torde därför icke äga samma betydelse
i fråga om besvärsmålen i allmänhet.

Vid dessa förhållanden synes äfven i sist angifna hänseende den
nuvarande ordningen böra bibehållas.

Justitierådet von Seth, med hvilken justitierådet Bohman instämde,
anförde:

Ändra liufvudtiteln.

185

-lag är i nu föreliggande fråga i allt väsentligt ense med högsta
domstolens flesta ledamöter. Emellertid anser jag mig böra erinra, att,
därest trots de från deras sida framhållna skäl, för att den nuvarande
ordningen i hufvudsak borde bibehållas, någon lättnad i förevarande
hänseende skulle anses böra beredas i revisionssekreterarnes arbete, det
synes mig synnerligen angeläget, att åtgärderna därför ej sträckas längre
ån till en sådan ändring i instruktionen för nedre revisionen, att för
framtiden endast två revisionssekreterare behöfde deltaga i nedre revisionens
beslut. Redan därigenom skulle ju nyssnämnda ändamål i stor
utsträckning vinnas, utan att likväl de olägenheter, förenämnda ledamöter
framhållit såsom nödvändiga följder af ett genomförande af kommitténs
förslag, skulle komma att göra sig gällande i sin fulla utsträckning.

Justitierådet Bergman anförde:

Anslutande mig till hvad anförts angående betänkandenas betydelse
och vikten af samarbete vid afgifvande af betänkande afstyrker äfven
jag kommitténs i förevarande punkt framställda förslag. Däremot kan
jag icke finna, att de beträffande nämnda samarbete framhållna synpunkter
nödvändigt påfordra, att betänkandena skola afgifvas af — förutom
föredraganden — två andra revisionssekreterare, utan synes det
mig vara till fyllest, att föredraganden vid detta arbete biträdes af
allenast en af sina kolleger. Om också genom en dylik minskning icke
vinnes hela den lättnad i revisionssekreterarnes arbete, som kommittén
afsett att ernå genom sitt förslag, torde en förändring i den af mig
angifna riktning dock medföra så pass stor verkan i berörda afseende,
att jag anser mig böra förorda en sådan förändring.

I fråga om betänkandena i skiftesmål har framhållits den fördel,
som skulle vinnas, därest dessa afgåfves af de båda skiftesföredragandena
gemensamt. Denna fördel anser jag vara så stor, att en reform i nämnda
riktning bör genomföras, därest icke väsentliga hinder därför föreligga.
Men så tror jag för min del ej är förhållandet. Väl skulle möjligen
därigenom orsakas någon ökning i dessa revisionssekreterares arbete med
skiftesmålen, men, om för framtiden ombyte af innehafvare utaf skiftesrotlarna
icke kommer att äga rum oftare än som är alldeles nödvändigt,
torde denna ökning icke blifva af någon väsentlig betydelse, och i
hvarje fall kärr densamma uppvägas däraf, att dessa två revisionssekreterare
erhålla motsvarande minskning i dom nu åliggande föredragningsskyldighet.
Skiftesmålens antal är icke större, än att en sådan minskning
kan nredgifvas, utan att därigenom dessa måls afgörande fördröjes.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 24

186

Ändra hufvudtiteln.

Genom en förändrad indelning af de dagar, då de båda skiftesföredragandena
skola i högsta domstolen fullgöra sin föredragningsskyldighet,
och genom en lämplig anordning af deras semesterledighet torde jämväl
de svårigheter, som i dessa afseende!! för närvarande till äfventyrs möta
för den ifrågavarande reformens genomförande, säkerligen kunna undanröjas.

Justitierådet Améen, med hvilken justitierådet Lindbäck instämde,
yttrade:

Jag instämmer med högsta domstolens flesta ledamöter utom i
hvad angår frågan om ändring i sättet för afgifvande af betänkande!! i
skiftesmål. Beträffande dessa mål bör till en början anmärkas, att de
från ägodelningsrätterna fullföljas direkt till Kung!. Maj:t. De ha således
icke varit föremål för den grundliga och högsta domstolens arbete så
väsentligen underlättande pröfning, som i hofrätterna kommit de flesta
andra hos Kungl. Maj:t fullföljda mål till del. Att under sådana förhållanden
knappa in på den förberedande behandling, som enligt nu
gällande föreskrifter skall ägnas skiftesmålen i nedre revisionen, finner
jag icke tillrådligt. Om det är sant, att skiftesmålen ofta äro af mer
invecklad natur än andra mål, synes mig detta vara endast en ytterligare
anledning att icke minska fordringarna på betänkandet. Och om
det likaledes icke kan bestridas, att nedre revisionens ledamöter under
sin föregående hofrättstjänstgöring vanligen icke förvärfvat någon erfarenhet
i skiftesmål, synes det mig vara så mycket angelägnare, att i
nedre revisionen i största möjliga män beredes dem tillfälle att sätta sigill
i dylika mål, med hvilka åtminstone de af dem, som sedermera vinna
inträde i högsta domstolen, därstädes icke kunna undgå att taga befattning.
Jag kan sålunda icke biträda förslaget att betänkanden i skiftesmål
skulle få afgifvas af färre antal ledamöter än betänkanden i ofri ga mål.

Justitierådet Sundberg utlät sig:

Jas- instämmer uti hvad högsta domstolens flesta ledamöter yttrat

tD t ° **

utom beträffande skiftesmålen.

Samma skäl, som af dem anförts till stöd därför att i revisionssaker
betänkanden böra, såsom för närvarande äger rum, afgifvas af två
revisionssekreterare jämte föredraganden, gälla äfven skiftesmålen. Och
det synes mig fördenskull vara angeläget, att man angående betänkanden
i dessa mål allenast vidtager sådan ändring, som är ägnad att afhjälpa
det nu rådande missförhållandet, att betänkandena, ehuru undertecknade
af tre revisionssekreterare, i regel återgifva allenast föredragandens
mening.

Andra liufvudtiteln.

187

Nu angifna syftemål anser jag bäst vinnas genom en föreskrift
därom, att uti afgifvande af betänkande i skiftesmål skall, där så ske
kan, jämväl innehafvaren af den andra skiftesroteln deltaga. Fördelarna
af en sådan anordning ligga i öppen dag; ock de olägenheter, som därmed
äro förknippade, torcle lätt nog kunna afhjälpas genom förändring
i skiftesföredragandenas föredragningsordning.

Att i fråga om dessa betänkanden skapa det undantagsförhållande
från eljest gällande regel, att de skola afgifvas af allenast två revisionssekreterare,
synes ej hafva tillräckliga skäl för sig. Om båda skiftesföredragandena
deltaga i betänkandes afgifvande och såsom följd däraf
eu verklig öfverläggning angående målet och dess innebörd kommer till
stånd, lärer nog ej en tredje i betänkandet deltagande revisionssekreterare
— särskild! om de båda andra äro af olika mening — kunna
underlåta att bilda sig ett eget omdöme i målet. Och det torde ej kunna
betviflas, att icke mången gång för innehafvarne af skiftesrotlarna samarbetet
med eu tredje revisionssekreterare, som kan utväljas bland dem,
h vilka må antagas hafva den största erfarenheten i hithörande frågor,
blifver till stort gagn, liksom det å andra sidan synes ganska lämpligt,
att genom dylikt samarbete nya krafter upparbetas att i sin tur öfvertaga
skiftesrotlarna.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitierådet friherre Marks von
Wiirtemberg instämde, yttrade:

Utan att helt vilja underkänna den betydelse, betänkandet kan
såsom förslag till beslut äga för högsta domstolen, anser jag betänkandets
väsentliga fördel ligga däri, att föredraganden af sin skyldighet att
afgifva yttrande i saken tvingas att noggrannare än eljest tilläfventyrs
blefve fallet göra sig reda för de omständigheter, på hvilka sakens afgörande
beror, hvilket i sin ordning måste välgörande återverka på föredragningen.
Väl skulle berörda fördel hufvudsakligen vinnas, om betänkandet
afgåfves af föredraganden ensam. Men då det icke kan förnekas,
att i särskilda fall målets beredande kan ytterligare vinna genom flere
revisionssekreterares deltagande i betänkandet och från nedre revisionens
sida någon öfvervägande önskan om befrielse från deltagande i andras
betänkanden icke yppats, finner jag någon ändring i nu gällande föreskrifter
icke böra för närvarande äga rum i vidare mån, än att jag på
de af högsta domstolens flesta ledamöter anförda skäl anser betänkande
i skiftesmål böra afgifvas af föredraganden ensam.

188

Andra hufvudtiteln.

Promemorie skrifning.

3:o.

Högsta domstolens samtliga ledamöter med undantag af justitierådet
K. G. Carlson förenade sig om följande yttrande:

Af kommittén har hemställan gjorts om förenklingar i de af föredragandena
använda promemoriorna särskild! genom hänvisningar till
sådana delar af akten, som måste mer eller mindre fullständigt refereras.
Denna kommitténs framställning synes hvila på en missuppfattning i
fråga om promemoriornas egentliga ändamål och deras betydelse för
arbetet inom högsta domstolen. Då ett bibehållande af fullständiga föredragningspromemorior
är en fråga af synnerlig vikt, synes det nödigt
att närmare angifva grunderna härför och i sammanhang därmed lämna
vissa upplysningar angående högsta domstolens arbetssätt.

Högsta domstolen har ett i förhållande till andra länders högsta
domstolar ofantligt arbetsmaterial att behandla. Nedanstående efter uppgifter
från statistiska centralbyrån och utrikesdepartementet sammanställda
tabeller torde för de nordiska ländernas del tillfyllest visa detta,
äfven om tillbörlig hänsyn tages därtill, att i Sverige högsta domstolen
arbetar i allmänhet på två, tidvis på tre afdelningar, medan i Norge
arbetet inom Höjesteret i viss mån är fördeladt på två afdelningar och
Danmarks Höjesteret arbetar på allenast en afdelning.

Af dömda mål i Sveriges högsta domstol:

1904. 1905. 1906. 1907. 1908. 1909.

Civila ........ 562 727 834 752 815 1,025

Kriminella... 423 450 557 534 496 551

Summa 985 1,186 1,391 1,286 1,311 1,576.

Härtill kommer följande antal ansökningsärenden:

Civila............ 431 461 497 493 533 257

Kriminella^ 178 187 143 163 174 168

Summa 609 648 640 656 707 425.

Härvid bör anmärkas, att under loppet af år 1909 högsta domstolens
dittillsvarände befattning med laggranskning upphört och att efter
samma tid civila ansökningsärenden i allmänhet icke vidare handläggas i
högsta domstolen.

Ändra hufvudtiteln.

189

Af dömda mål i Norges Höjesteret:

1904. Civila ............... 233 Kriminella......... 49	1905. 249 62	1906. 218 50	1907. 235 41	1908. 243 39
Summa 282	311	268	276	282.
Afdömda mål <	; Danmarks Höjesteret:
1904. Civila ............... 118 Kriminella........ 192	1905. 135 152	1906. 108 205	1907. 126 188	1908. 155 149
Summa 310	287	313	314	304.

Eu summarisk beräkning af den arbetsbörda, som kommer på en
livar af ledamöterna i Sveriges högsta domstol, gifver vid handen, att
hvarje ledamot numera deltar i afgörandet af omkring 500 mål årligen,
oafsedt ansökningsärenden, under det att, då i de båda grannländerna i
regel ej alla ledamöterna i Höjesteret deltaga i afgörandet af samtliga
mål, det med visshet kan påstås, att i dessa länder en ledamot af nämnda
domstol icke har att afgöra ens hälften så stort antal mål.

Den stora omfattning, högsta domstolens arbetsmaterial i Sverige
sålunda tagit, beror uppenbarligen därpå, att rätten att fullfölja mål till
högsta instansen hos oss är friare än i andra länder, och ifrågavarande
förhållande kommer säkerligen att fortfara, till dess genom förändrad
lagstiftning fullföljdsrätten blir på ett tillfredsställande sätt begränsad.

Det synes otvifvelaktigt, att nämnda förhållande med däraf följande
nödvändighet att i största möjliga grad uppdrifva den kvantitativa arbetsprodukten
i mycket tryckt sin prägel på de arbetsmetoder, som i högsta
domstolen under tidernas lopp kommit till utveckling.

En första följd af det tryck, under hvilket högsta domstolen
sålunda arbetar, är, att mycket stora kraf måste ställas på föredragningen
i fråga om systematisering, fullständighet och koncentrering.

Högsta domstolens ledamöter måste fordra att genom Föredragningen
erhålla en så klar och fullständig kunskap om handlingarnas
innehåll, att i största möjliga utsträckning afgörandet kan grundas
omedelbart på densamma. Det blir ändå alltid afsevärdt inånga mål
öfver, som fordra särskilda studier af handlingarna från ledamöternas
sida. Anspråket på en sådan föredragning, att vid dess slut själfva
sakförhållandet ligger klart för domstolens ledamöter, gör sig ännu mera

190

Ändra hufvudtiteln.

gällande, därest man såsom ett önskemål fasthåller, att den högsta
instansens arbete bör i största möjliga mån koncentreras på den rent
juridiska sidan af saken och vinnande af enhet i rättstillämpningen.
För att en sträfvan i denna riktning skall i någon mån kunna förverkligas,
erfordras tydligen, att den del af domstolsledamöternas arbetstid,
som kan ägnas åt hemarbete, icke i allt för stor utsträckning upptages
af arbete med att vinna insikt i själfva de sakförhållanden, som i de
särskilda målen föreligga till pröfning.

Huru viktig för arbetets skyndsamma fortgång föredragningens
koncentrering är, torde ej behöfva mer än påpekas.

Med de stora fordringar, som sålunda måste ställas på en föredragning
i högsta domstolen, kräfves naturligtvis ett betydande förarbete
för målens beredande till föredragning. Detta arbete utgör ock till såväl
omfång som innebörd den allra väsentligaste delen af revisionssekreterarnes
verksamhet. För att vid föredragningen af ett rättegångsmål
kunna på en gång systematiskt och kortfattadt redogöra för den föreliggande
utredningen nödgas föredraganden i stor utsträckning uppdela
densamma. Sålunda måste i regel föredragningen för att blifva begriplig
anordnas så, att hvart jakande bildar en afdelning för sig. Inom
hvarje sådan afdelning måste vidare i regel parternas anföranden uppställas
efter en systematisk plan samt redogörelsen för bevisningen så
ordnas, att i fråga om hvarje sakförhållande, som behöfver göras till
föremål för bevisning, en logiskt sluten beviskedj a uppstår eller, om en
sådan ej kan afvinnas handlingarna, förefintliga luckor genast falla i
ögonen. Då nu handlingarna ingalunda återgifva målet på detta sätt
systematiseradt, följer af det redan anförda, att såväl parternas anföranden
som vittnesmål måste — i den mån sådant kan ske utan ändring af
deras innebörd — i och för föredragningen styckas sönder, hvarjämte
anförandena mången gång lämpligen böra till formen förkortas eller samarbetas
med andra. Detta förhållande får så mycket större betydelse
i fråga om föredragningen i högsta domstolen, som ju i rättegångsmålen
bevisningen spelar en helt annan roll än till exempel i de administrativa
besvärsmålen.

Den nu antydda beskaffenheten af denna föredragning och den
oeftergifliga fordran på dess i hvarje del fullständiga öfverensstämmelse
med handlingarna i målet förutsätter med nödvändighet, att till grund
för föredragningen ligger en väl utarbetad promemoria. Att lita på sitt
minne skulle föredraganden icke våga, allra helst som målen vanligen
måste beredas en tid innan de komma att föredragas. Men om det
således är uppenbart, att promemoriorna i och för sig äro nödvändiga

Andra hufvudtiteln.

191

med hänsyn till förenämnda anspråk på en systematisk och koncentrerad
t öredragning, så lår det ej h eller förbises, att dessa anspråk skalle i betänklig
grad åsidosättas, i fall promemorian ej vore fullständig, utan
föredraganden måste ur handlingarna uppsöka vissa delar af ämnet.
Att föredragningens jämna gång och därmed lättheten för högsta domstolens
ledamöter att uppfatta och i minnet bibehålla saken därigenom
skulle blifva lidande, kan icke betviflas. Det är äfven klart, att en föredragande,
som utarbetat eu fullständig promemoria, i regel behärskar
målet pa ett helt annat sätt än han skulle göra, därest lian inläst det
för föredragning direkt från handlingarna, och att han följaktligen äfven
liar lättare att för de åhörande dom stolsledamöterna klargöra sakens
innebörd.

Den ifrågasatta förändringen skulle således icke kunna genomföras
i väsentlig män af anspråken på föredragningen,
gifvetvis följa ett betydligt försenande af domstolens

utan efterskänkande
Häraf skulle åter
arbete

till olägenhet framför allt för den rättsökande allmänheten.
Fordringen på promemoriornas fullständighet har emellertid äfven
en annan grund, som jämväl den sammanhänger med storleken af den
arbetsbörda, hvilken påhvilar högsta domstolen. Som redan förut ariett
stort antal mål kan afgöras på blotta före -

tydts, komma, äfven om

dragningen, åtskilliga mål att återstå, beträffande''hvilka detta icke är
möjligt utan som fordra studier af handlingarna. Detta är särskilda
fallet med mål, i hvilka sakförhållandet är mera inveckladt. För närvarande
söker man beträffande dylika mål, för att ej mer än nödigt fördröja
afgörandet genom deras tagande på cirkulation, i största möjliga
utsträckning medhinna läsningen till justeringsdagen, som i regel infaller på
måndagen i veckan efter den, då målet föredragits. Då emellertid i akten
handlingarna i allmänhet ej föreligga i mer än ett exemplar, är det klart, att
det ofta skall möta svårighet för ledamöterna att medhinna läsningen inom
nu angifna tid. Dessa svårigheter skulle i betydande män ökas, därest ej
promemoriorna vore så fullständiga, att de innehölle allt hvad man måste
veta. för afgörandet. Såsom promemoriorna nu äro affattade, öppnas
möjlighet för domstolens ledamöter att så ordna läsningen, att några
taga del . af akten och andra af promemorian, hvars mera koncentrerade
form tillika gör läsningen mindre tidsödande. Beträffande de mål, som
föredragits under slutet af veckan, bär sistberörda omständighet särskild
betydelse, helst en del af ledamöterna äfven under nuvarande förhållan
den måste åtnöja sig med att i
gängligt först under söndagen.

dessa mål få nödigt arbetsmaterial till -

192

Ändra faufvudtiteln.

Klart är, att en förändring i den af kommittén angifna riktningen
skulle komma att medföra, att promemoriorna ej vidare kunde tjäna det

fÖl 1 (••'' - ____n _____1 17 -fXl i /^I iTÖro-P alrnllc*

viktiga syftemål, hvarför nu senast redogjorts. En följd

häraf skulle

i tvifvelaktigt blifva, att ett vida större antal mål, än nu är förhållande!;,
behöfde tagas på cirkulation, och att således afgörandet af dessa mål
komme att väsentligt fördröjas samt domstolsarbetets jämna gång blifva

lidande. .

I det föregående har redogjorts för de hufvudsakliga syften, till
hvilkas vinnande krafvet på promemoriornas fullständighet måste vidhållas,
men oafsedt dessa synpunkter torde för frågans riktiga bedömande
äfven andra sådana vara att beakta.

Sålunda får man cj underskatta kontrollsynpunktens betydelse —
i eu annan mening dock än den, kommittén synes åsyfta med uttrycket
»s. k. kontrolläsning af målen». Då högsta domstolen måste afgöra eu
afsevärd • del af de mål, som förekomma till pröfning, uteslutande i förlitande
på föredragningens riktighet, är det nämligen, särskild! med hänsyn
därtill att offentlig förhandling inför högsta domstolen icke äger
ruin, angeläget att i promemorian äga tillgång till kontroll öfver det
sätt, hvarpå målet föredragits.

Med afseende ä den i stadgan angående måls handläggning i vissa
fall af högsta domstolens utdelningar samfälldt meddelade bestämmelsen,
att eu afdelning af högsta domstolen skall tillse, huruvida den å afdelningen
rådande mening afviker från rättsgrundsats eller lagtolkning, som
förut varit af högsta domstolen antagen kunna de fullständiga promemoriorna
svårligen af högsta domstolen undvaras, för bedömande åt
nämnda spörsmål erfordras nämligen i de flesta fall kännedom om innehållet
af handlingarna i det tidigare afgjorda målet. Därest nu vederbörande
part efter ett måls afgörande, såsom ofta sker, uttagit samtliga
af honom ingifna protokoll och utslag däri, skulle högsta domstolen, om
fullständig föredragningspromemoria ej funnes tillgänglig i akten, sakna
för frågans afgörande nödigt material.

Frånsedt nu angifna fall förekommer det ofta, att högsta domstolen

afgörande

för

mit

ett måls afgörande behöfver äga kännedom om hvad som föiekomett
annat af högsta domstolen tidigare afgjordt mål. Betydelsen

dessa fall

framgår

af det nyss

af promemoriornas fullständighet äfven

anförda. .

Det är också af vikt för alla rikets domstolar, för advokatstandet

och för allmänheten, att redogörelser för de af högsta domstolen afgjorda
mål, som kunna vara vägledande för framtiden, i tryck offentliggöras.
I saknad af fullständiga promemorior skulle dylikt offentliggörande be -

Andra hulvudtiteln. 193

tydligt försvåras, framför allt i det stora antal mål, där parterna återtagit
sina handlingar.

I jämförelse med de olägenheter af mångahanda slag, som således
skulle uppstå, därest fordran på fullständiga promemorior eftergåfves,
blefve den lättnad i revisionssekreterarnes arbete, den ifrågasatta förändringen
skulle medföra, skäligen oväsentlig, helst det redan nu icke
möter hinder för dem att, i den mån förhållandena medgifva att längre
sammanhängande stycken ur handlingarna återgifvas i följd, till dylika
styckens afskrifvande anlita skrifbiträde.

Det må ock i detta sammanhang påpekas, att inom nedre revisionen
ingen röst höjts för förändring beträffande promemoriornas
beskaffenhet. Häraf synes, att föredragandena själfva till fullo inse
oumbärligheten af fullständiga promemorior och säkerligen icke, äfven om
frihet att välja en annan form stode dem öppen, skulle vilja frångå den
nuvarande. I sådant hänseende torde vara tillräckligt att erinra om
den känsla af otrygghet och det ökade arbete för repetition af redan
beredda mål, som skulle blifva en följd, därest föredraganden ej hade
sin fullständiga promemoria att tillgå.

Då gent emot hvad ofvan anförts om behofvet af fullständiga
föredragningspromemorior skulle kunna anmärkas, att i hofrätterna i
regel användas promemorior af en mera skematisk form, torde slutligen
här böra framhållas, att sådant är möjligt allenast under förutsättningar,
som ej äro tillfinnandes vid högsta domstolens arbete. I hofrätterna
föredragas så godt som alla civila mål af ledamöterna själfva i tur och
ordning. Detta möjliggör för den föredragande att med det ringa antal
mål, han samtidigt behöfver hafva beredda, i väsentlig mån anlita sitt
minne till stöd vid föredragningen. Vidare läsas i alla mål handlingarna
i hemmet, i regel af samtliga och i hvarje fall af ett flertal bland de
ledamöter, som deltaga i afgörandet, ett förhållande, som gifvetvis i sin
mån bidrager till, att den tid, som ägnas åt arbete å tjänsterummet,
måst begränsas till förmån för hemarbetet. Det torde också hafva visat sig,
att föredragningen af ett och samma mål i hofrätten i regel kräfver
längre tid än i högsta domstolen, hvilket förhållande säkerligen står i
nära samband med promemoriornas olika beskaffenhet.

Af de skäl, bär ofvan anförts, måste genomförandet af den af
kommittén i förevarande hänseende ifrågasatta förändringen på det allvarligaste
afstyrkas såsom ödesdigert inverkande på högsta domstolens
hela arbete.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Smil. 1 Afd.

194

Ändra hufvudtiteln.

Infordrande
af utlåtanden.

Justitierådet K. G. Carlson instämde i detta yttrande utom i fråga
om promemorians betydelse efter målets afgörande, i hvilket afseende
justitierådet ansåg uttalande icke vara erforderligt.

4:o.

Justitierådet Byberg yttrade:

Kommittén bär hemställt, att revisionssekreterare må bemyndigas
att från vederbörliga myndigheter infordra utlåtanden i mål, som äro
beroende på föredragning af honom.

För den händelse denna hemställan skulle anses icke kunna
bifallas, har kommittén alternativt föreslagit, att ett dylikt bemyndigande
må lämnas nedre justitierevisionen, d. v. s. föredraganden jämte två andra
revisionssekreterare, eller om ej heller detta skulle låta sig genomföras, att
föreskrift må meddelas i syfte att, om vederbörande revisionssekreterare
anser utlåtande i en revisionssak böra infordras, saken må på ett tidigare
stadium än nu sker kunna i berörda afseende underställas högsta domstolens
pröfning.

Mot bifall till kommitténs förstnämnda hemställan har jag icke
något att erinra, så vidt därigenom föredragande skulle bibehållas vid
honom redan nu enligt instruktionen tillkommande rätt att infordra utlåtanden
i ansökningsärenden.

Ett annat fall, då det nu tillkommer föredraganden i nedre justitierevisionen
att inhämta myndighets utlåtande, är grundadt på det af kommittén
omförmälta nådiga brefvet den 8 mars 1814 angående hvad iakttagas
bör vid tvister om kronans parker och allmänningar. Enligt detta
bref skall, då mål af nyssnämnda beskaffenhet inkommer till Kungi.
Maj:ts pröfning, föredraganden i nedre revisionen däröfver infordra kammarkollegiets
underdåniga utlåtande. Då emellertid kammarkollegiet icke
vidare har vård och inseende öfver kronans parker och allmänningar,
synas tillräckliga skäl för bibehållande af ifrågavarande ovillkorliga föreskrift
icke vidare förefinnas, utan torde i fråga om inhämtande af kammarkollegiets
utlåtande i nu omförmälda mål lämpligen böra förfaras på
samma sätt som vid inhämtande af myndigheters utlåtanden i de på
högsta domstolens pröfning beroende mål i allmänhet.

Hvad då angår frågan om lämpligaste förfaringssättet vid inhämtande
af dylika utlåtanden, så äro enligt min uppfattning de af kommittén
skildrade olägenheter, hvilka följa af den i förevarande afseende
nu gällande ordningen, af den art, att deras afhjälpande måste framstå
såsom önskvärdt. Särskildt må härvid påpekas, att de mål, hvilka, på
sätt kommittén framhållit, med det nuvarande tillvägagångssättet måste

Andra hufvudtiteln.

195

föredragas två gånger, ofta äro af vidlyftig beskaffenhet. Vid försök
att råda bot för de anmärkta olägenheterna är det emellertid gifvetvis
nödigt, att saken ordnas på sådant sätt, att icke tilläfventyrs andra
och kanske lika stora olägenheter träda i stället för de nuvarande.
Ur denna synpunkt anser jag ej tillrådligt att — utom i ofvan omnämnda
undantagsfall äfvensom i skiftesmål, hvartill jag nedan skall återkomma
— åt föredragande revisionssekreteraren ensam öfverlämna att besluta
om utlåtandens infordrande. Han skulle utan tvifvel komma i en ganska
svår ställning både vid afgörande af frågan, huruvida utlåtande borde
infordras eller ej, och äfven stundom vid bestämmande, från hvilken
myndighet utlåtandet borde begäras. Båda dessa frågor synas vara åt
den grannlaga natur, att deras afgörande svårligen bör anförtros åt eu
enda person.

Däremot torde utan större betänkligheter detta uppdrag kunna i
regel lämnas åt nedre revisionen, d. v. s. föredraganden jämte två andra
revisionssekreterare, därest lämpliga föreskrifter tillika meddelas i syfte
att betrygga en rätt utöfning af den ifrågakomna befogenheten och förebygga
missbruk däraf. För sådant ändamål synes kunna stadgas, att
myndighets utlåtande icke får infordras, utan att särskild anledning därtill
föreligger, äfvensom att, där utlåtande finnes böra inhämtas, sådant skall
ske så tidigt som möjligt.

1 det föregående hafva i annat sammanhang framhållits de säregna
förhållanden, som råda i afseende å skiftesmålens behandling inom nedre
revisionen och som föranledt högsta domstolens flesta ledamöter tillstyrka,
att i dessa mål betänkanden må afgifvas af föredraganden ensam. Åt
enahanda skäl, som åberopats till stöd för nämnda undantag i fråga om
betänkandena, anser jag, att i skiftesmål föredraganden ensam må äga
att under samma betingelser, som nyss för nedre revisionens vidkommande
föreslagits, infordra utlåtanden från vederbörande myndigheter.
Det må härvid erinras, att, såsom kommittén påpekat, föredragande i
skiftesmål enligt häfdvunnen praxis redan nu i vissa fall infordrar utlåtande
från landtmäteristyrelsen.

I den tillämnade befogenheten för nedre revisionen att infordra
utlåtanden från myndigheter bör enligt min mening göras den inskränkning,
att mål angående häktade personer härvid helt undantagas. Giltiga
skäl för detta undantag synas mig föreligga dels i den beträffande
dessa mål mer än eljest framträdande angelägenheten att förebygga
hvarje möjlighet af målets försenade afgörande till följd al en måhända
ej alldeles nödvändig remiss, dels i den omständigheten att frågan, huruvida
remiss i dylikt mål bör företagas, utan dröjsmål kan underställas

196

Andra hufvudtiteln.

högsta domstolens afgörande, då ju målet i hvarje fall skall ofördröjligen
föredragas inför domstolen.

Med nu angifna undantag och inskränkningar får jag alltså till
bilall förorda kommitténs förslag om bemyndigande för nedre revisionen
att från vederbörande myndigheter infordra utlåtanden i mål, som äro
beroende på högsta domstolens pröfning.

Justitieråden Petrén och Sjögren instämde i hufvudsak med justitierådet
Dyberg.

Justitieråden Lilienberg, Lindbäck, Grejberg, Quensel, Skarstedi,
Berglöf,, Améen, Svedelius och Christiansson förenade sig om följande, af
justitierådet Christiansson afgifna yttrande:

Jag instämmer med justitierådet Dyberg i hvad denne yttrat
rörande bibehållande af nuvarande ordning för infordrande af utlåtanden
i ansökningsärenden samt angående rätt för föredragande i skiftesmål
att infordra utlåtanden i dylika mål, dock endast för så vidt fråga är
om infordrande af utlåtande från landtmäteristyrelsen.

Jag är vidare ense med justitierådet Dyberg därutinnan, att jag
icke finner tillräckliga skäl föreligga för bibehållande af den i nådiga
brefvet den 8 mars 1814 gifna ovillkorliga föreskrift om inhämtande af
kammarkollegiets utlåtande uti de i nämnda nådiga bref omförmälda
mål, utan anser enahanda förfarande böra tillämpas för infordrande af
utlåtande i dylika mål, som iakttages vid inhämtande af utlåtanden i de
på högsta domstolens pröfning beroende mål i allmänhet.

För att öfvergå till frågan, huruvida de af kommittén påpekade
olägenheter i afseende å den nu i allmänhet gällande ordning för infordrande
af utlåtanden äro af den väsentliga beskaffenhet, att de böra
föranleda den af kommittén föreslagna utvidgning af revisionssekreterarnes
befogenhet uti ifrågavarande hänseende, torde till en början böra erinras,
att, efter hvad erfarenheten visat, högsta domstolen endast i ringa utsträckning
infordrar utlåtanden från ämbetsverken.

Vid anställd undersökning har befunnits, att högsta domstolen
under åren 1907, 1908 och 1909 — frånsedt de fall, då domstolen infordrat
landtmäteristyrelsens yttrande i skiftesmål — infordrat utlåtanden
af den beskaffenhet, hvarom nu är fråga, uti det antal fall och från de
ämbetsmyndigheter, som följande tablå närmare utvisar:

Andra hufvudtiteln.

197

	1907	1908	1909	Summa
Kammarkollegium ......................................... ,, efter landtmäteristyrel-	2	2	3	7
sens hörande................................................	—	1	1	2
1 j an dtmäteri styrelsen......................................	1	2	1	4
Medicinalstyrelsen ........................................ Vetenskapsakademien och patent-och regi-	1	1	4	6
strerings verket.............................................	—	5		5
Patent- och registreringsverket..................	—	2	1	3
Kontroll- och j i ister in gsst vrelsen ..............	—	—	5	5
Tekniska högskolan.....................................	—	—	1	1
Kung!. Maj:ts befallningshafvande...........	1	1	—	2
Häradsrätt och dess ordförande..................	—	1	—	1
öfverexekutor..................................................- IJniversitetskansleren och akademiska	1	—	—	1
konsistorium...............................................	—	1	—	1
Ordförande i ägodelningsrätt .....................	—	__	1	1
Skiftesman.......................................................	1.	—	1	2
Summa	7	16	18	41

Med afseende å denna tablå torde emellertid böra beaktas, att bland
däri upptagna mål ingå grupper af sinsemellan likartade mål, hvilka
samtidigt föredragits i domstolen. Så är, bland annat, fallet med de fem
mål, som under år 1908 remitterats till vetenskapsakademien jämte
patent- och registreringsverket, äfvensom de likaledes fem mål, hvilka
under år 1909 remitterats till kontroll- och justeringsstyrelsen. Vederbörlig
hänsyn härtill bör naturligtvis tagas vid bedömande af slutsiffrorna
i tablån.

Af hvad sålunda förekommit torde med tydlighet framgå, att den
fråga, kommittén i denna punkt upptagit till behandling, icke är af
någon större praktisk betydelse.

Beträffande den anmärkta dubbelföredragningen torde dessutom
böra erinras, att det ingalunda alltid är fallet, att målet fullständigt
föredrages redan första gången det förekommer till behandling i högsta
domstolen, utan att det understundom inträffar, att remiss beslutes efter
en jämförelsevis kortfattad redogörelse för målets innehåll.

Kommitténs i sammanhang härmed uttalade uppfattning, att äfven
om samme revisionssekreterare skulle komma att båda gångerna före -

193

Andra hulvudtiteln.

draga målet, värdet af det arbete, han förut nedlagt å detsamma, skulle
vid det senare tillfället vara i af sevärd mån reduceradt, anser jag icke
vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Har revisionssekreteraren,
såsom i regel torde vara fallet, redan till första föredragningen
utarbetat en fullständig promemoria, är det naturligtvis ett väsentligen
lindrigare arbete att med användande af denna promemoria repetera
målet, än att från början inläsa detsamma till föredragning.

Men äfven om sålunda olägenheterna af den nuvarande anordningen
icke i verkligheten äro så stora, som kommittén synes antaga,
är ju dock obestridligt, att af den dubbla föredragningen förorsakas
något intrång i domstolens arbetstid, likasom, å andra sidan, genom
remitterande i nuvarande ordning tiden för målets slutliga afgörande mer
eller mindre framflyttas.

Vore det nu så, att kommitténs förslag icke komme att medföra
några olägenheter i andra afseenden, Ange väl därför frågans jämförelsevis
ringa praktiska betydelse icke utgöra något hinder för tillstyrkande
af bifall till samma förslag. Men öfverlåter man åt revisionssekreterarne
att infordra utlåtanden äfven i de fall, hvarom nu är fråga, är anledning
att befara, att antalet dylika remisser komme att i icke oväsentlig mån
ökas. Det ligger ju i sakens natur, att en revisionssekreterare i tvifvelaktiga
fall hellre remitterar målet än utsätter sig för anmärkning vid
föredragningen, att remiss bort ske. Anser emellertid sedermera högsta
domstolen, att remiss icke bort ske eller att densamma bort ske till
annan ämbetsmytidighet, än revisionssekreteraren antagit, har ju den myndighet,
hvars utlåtande af revisionssekreteraren infordrats, onödigtvis
tagits i anspråk samt målets afgörande till men för parterna fördröjts
längre än eljest varit behöfligt.

I det senare afseendet skulle visserligen kunna invändas, att revisionssekreteraren
bör i så god tid besluta om remiss, att myndighetens
utlåtande kan beräknas vara inkommet, då målet är i tur att föredragas.
Men frågan, huruvida remiss bör ske och till hvilken myndighet, är ofta
af så grannlaga art, att densamma icke kan afgöras utan ett ingående
studium af handlingarna i målet, och till ett dylikt studium af nyinkomna
mål, särskildt af vidlyftigare beskaffenhet, torde revisionssekreteraren,
som i främsta rummet måste hafva sin uppmärksamhet riktad å
de mål, som äro i tur att föredragas, sällan hafva tid.

Hur grannlaga pröfningen af hithörande frågor i själfva verket är,
framgår, bland annat, af de icke sällsynta fäll, då, vid uppkommen
fråga om infordrande af utlåtande från någon ämbetsmyndighet, olika
meningar härom i högsta domstolen yppats.

Ändra hufvudtiteln.

199

Då den fördel, som beträffande vissa mål tilläfventyrs skulle kunna
vinnas genom den föreslagna anordningen, enligt min åsikt skulle mer än
uppvägas af de olägenheter, som samma anordning, på sätt ofvan
påvisats, torde komma att medföra ifråga om andra mål, anser jag
mig böra afstyrka kommitténs förslag jämväl i denna punkt, och synes
det mig härvid icke vara af någon betydelse, huruvida rätten att infordra
utlåtande skulle tillkomma föredraganden eller nedre revisionen.

Finnes emellertid kommitténs framställning i denna del böra vinna
bifall, anser jag, i likhet med justitierådet Dyberg, undantag i alla händelser
böra ske för mål angående häktade personer.

Hvad slutligen angår kommitténs förslag, att, i händelse den nuvarande
anordningen i afseende å infordrande af utlåtanden bibehålies
oförändrad, en föreskrift måtte meddelas i syfte att föredraganden, om
han anser utlåtande böra inhämtas, måtte kunna på ett tidigare stadium
än nu sker, underställa denna fråga högsta domstolens pröfning, så
finner jag mig icke heller kunna tillstyrka detta förslag. Med lika stort
skäl skulle nämligen dylik förtursrätt kunna ifrågasättas äfven i andra
fall, såsom t. ex. då i målet yrkats vittnesförhör eller återförvisning
o. s. v. Men eu dylik utsträckning af förtursrätten skulle otvifvelaktigt
alltför mycket omkasta den stadgade ordningen mellan målen.

Justitierådet tätting yttrade:

Jag är i denna punkt hufvudsakligen ense med justitierådet
Christiansson. Lika med honom finner jag, på grund af den erfarenhet
jag under min tjänstetid vunnit, den tidsförlust, som föranledes däraf
att remisser till ämbetsverk i allmänhet beslutas först af högsta domstolen
själf, vara af jämförelsevis obetydlig omfattning, och denna min
erfarenhet vinner ju ock bekräftelse af de sifferuppgifter, som i detta
afseende af justitierådet Christiansson meddelats. Äfven är jag för min
del öfvertygad att den utväg till förebyggande af berörda tidsförlust,
som af kommitterade föreslagits, skulle medföra mycket betänkliga
konsekvenser. Det synes mig, såsom ock redan framhållits, kunna med
en till visshet gränsande sannolikhet antagas, att föredragande revisionssekreterarne,
därest rätten och plikten att förordna om ämbetsmyndighets
hörande lades på dem, skulle finna sig föranlåtna att vidtaga en dylik
åtgärd i ett mycket större antal mål än hittills varit fallet, då det ju
alltid för dem, i den ställning de intaga gentemot högsta domstolen,
måste kännas tryggare att hafva föranledt en fullständigare, om än
ibland kanske ej alldeles nödig utredning än att utsätta sig för risken
att vid målets föredragning anses hafva i detta hänseende gjort för litet.-

200

Ändra hulvudtiteln.

Att på förhand med någon större grad af säkerhet bedöma, huruvida
högsta domstolen vid målets föredragning kan komma att anse remiss
till ämbetsmyndighet hafva bort ske, torde dessutom mången gång innebära
en hart när olöslig uppgift; redan de ej sällsynta fall, då olika
meningar i dylik fråga inom högsta domstolen yppas, torde härom bära
ojäfaktigt vittnesbörd. Så synes — för att anföra allenast några men
mycket betydelsefulla exempel — i de allt talrikare fall, då någon misstanke
förekommit om en för brott tilltalad persons fulla tillräkneligket,
svårigheten att förutse domstolens uppfattning i denna fråga blifva så
stor, att det ej må förtänkas de föredragande, om de i regel anse rådligast
vara att inhämta medicinalstyrelsens utlåtande. Ett likartad!
förhållande äger rum med patenttvister, i afseende å hvilka därtill kommer,
att det ofta är vanskligt att bedöma, från hvilken ämbetsmyndighet utlåtande
lämpligen bör infordras.

Af hvad nu anförts anser jag framgå, att ett bifall till kommitterades
förslag om rätt och skyldighet för revisionssekreterare att, innan
mål till afgörande inför högsta domstolen anmälas, infordra utlåtanden
skäligen kan antagas skola medföra dels att ämbetsmyndigheter öfver
höfvan och ofta i onödan betungas, och dels att ofta, likaledes onödigtvis,
målens slutliga afgörande kommer att fördröjas.

Då således de olägenheter, som af den ifrågasatta anordningen
skulle förorsakas, blefve så kännbara, att de ej kunna anses stå i rimligt
förhållande till den tidsbesparing, som skulle för högsta domstolen vinnas,
samt beträffande det alternativt väckta förslaget, att remisserna till
ämbetsmyndigheterna skulle företagas af nedre revisionen, en sådan anordning
icke kan antagas skola i nämnvärd mån aflägsna nu uttalade
betänkligheter och dessutom skulle leda till revisionssekreterarnes ytterligare
betungande, finner jag mig böra på det bestämdaste afstyrka, att
kommitterades förslag i denna punkt må till någon åtgärd föranleda.

Justitierådet Gallstrand, med hvilken justitieråden K. G. Carlson
och Bergman instämde, anförde:

Kommitténs hemställan, att revisionssekreterare må bemyndigas att
i vidsträcktare mån än nu kan ske från vederbörliga myndigheter infordra
utlåtande i mål, eller alternativt, att ett dylikt bemyndigande må
lämnas nedre justitierevisionen, kan jag icke biträda. Då årliga antalet
af de mål, i hvilka jämlikt högsta domstolens beslut dylika utlåtanden
infordras, är ganska ringa samt det ifrågasatta bemyndigandet tvifvelsutan
komme att medföra, det vederbörande myndigheter betungades med
skyldighet att afgifva utlåtanden i afsevärdt större antal mål än nu sker,

Ändra hufvudtiteln.

201

därigenom dessa måls afgörande fördröjdes, skulle enligt mitt förmenande
olägenheterna åt den föreslagna anordningen uppväga fördelen af densamma.
Däremot torde, såsom kommittén jämväl föreslagit, bestämmelse
kunna meddelas i syfte att revisionssak på ett tidigare stadium än nu
sker må kunna, om utlåtande anses böra infordras, i detta afseende
underställas högsta domstolens pröfning.

Justitieråden Bohman, Silverstolpe, friherre Marks von Wiirtemberg,
Thomasson, Borgström, Gustaf Carlson och von Seth förenade sig om
följande, af justitierådet von Seth afgifna yttrande:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Dyberg. Det synes mig*
nämligen innebära tillämpning af en riktig princip, att högsta domstolens
tid ej upptages med vidtagande af åtgärder, som afse målens beredningtill
det slutliga afgörandet.

Eu motsvarande arbetsfördelning har under de sista åren vidtagits
i åtminstone de flesta förvaltande ämbetsverk och har, såvidt jag vet,
där den genomförts, varit till obestridlig båtnad.

Att den föreslagna åtgärden skulle komma att medföra, att vederbörande
ämbetsverk komme att onödigt betungas med remisser, anser jag
ej behöfva befaras. Dels förordnas ju icke till revisionssekreterare andra
personer än sådana, som besitta en afsevärd erfarenhet i domarevärf,
dels komme ju besluten om remiss att fattas under ämbetsmannaansvar
och att vid respektive måls föredragning granskas af högsta
domstolen.

I ett afseende skiljer sig emellertid min uppfattning från den af
justitierådet Dyberg uttalade.

Under förutsättning att för rätten att besluta remisser stadgas
det villkor, att särskild anledning för en dylik åtgärd skall föreligga,
synes mig nämligen något undantag icke vara erforderligt för mål angående
häktade personer.

Justitierådet Sundberg utlät sig:

Då den åtgärd, hvarom nu är fråga, närmast är att hänföra till
målens beredande till föredragning, och det, med hänsyn till hvad justitierådet
von Seth anmärkt rörande revisionssekreterarnes kompetens och
ansvar, icke skäligen är att befara, att utsträckt remissrätt för revisionssekreterare
beträftande mål, som äro beroende på hans föredragning,
skulle komma att onödigtvis begagnas, tillstyrker jag kommitténs hemställan
härutinnan.

Bih. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Åfd.

202

Andra hulvudtiteln.

» Viktigare
saker» och
»ringare mål»
n>. m.

5:o.

Högsta domstolens samtliga ledamöter förenade sig om följande
yttrande:

Hvad kommittébetänkandet innehåller i fråga om § 22 regeringsformen
och därmed sammanhängande ämnen är icke till sin innebörd
fullt klart, men så mycket är i hvarje fall tydligt, att eu väsentlig utsträckning
af det nu förekommande arbetet på femm ans afdelning åsyftas.

En dylik förändring synes ej vara att förorda. Den lärer ej, såsom
kommittén förmenat, utgöra något lämpligt medel för motverkande
af långsamheten i högsta domstolens rättsskipning utan torde snarare
böra betecknas såsom ett betänkligt palliativ mot det allvarliga samhällsonda,
som sagda af kommittén framhållna långsamhet innebär.

Väl lärer det med hänsyn till den senaste tidens erfarenheter
rörande antalet inkomna och afgjorda mål kunna antagas, att en betydligare
utsträckning af femmanstjänstgöringen skulle för någon tid leda
till minskning af den nuvarande balansen i högsta domstolen. Men
att en ändring sådan som den ifrågasatta skulle förmå varaktigt rada
bot å det öfverklagade missförhållandet, torde på goda grunder kunna
betviflas. Det kan nämligen befaras att, så framt ej ändring sker i
gällande bestämmelser om fullföljd af talan i högsta instans, de inkommande
målen —■ hvilka alltjämt synas tilltaga i antal och hvad vissa
slag angår jämväl i vidlyftighet — komma att väsa därhän, att i framtiden
vinsten af femmanst]änstgöringens utsträckande mer än uppväges
af den ökade tillströmningen af mål.

Utom att den ifrågasatta förändringen sålunda ej torde kunna leda
till målet, synes densamma vara förknippad med väsentliga olägenheter.
För beredande af nödig auktoritet åt den högsta instansens domar är
det af betydelse, att i allmänhet antalet af de i ett mål dömande ej
sättes så lågt som till fem. Ur rättsenhetens synpunkt är det af vikt,
att ledamöterna icke i än större omfattning än hittills splittras på olika
afdelningar. Och angeläget är äfven, att ej, såsom af bifall till kommitténs
framställning skulle föranledas, antalet föredragande i högsta
domstolen behöfver ytterligare ökas, då sådant lätt skulle nödvändiggöra
en uppenbarligen betänklig nedsättning af anspråken på föredragandenas
kvalifikationer. Dessutom kan befaras, att, i händelse den ifrågasatta
anordningen skulle genomföras och befinnas ej leda till åsyftadt mål,
nästa steg skulle blifva det då nära till hands liggande, att än en gång
öka antalet ledamotsplatser i högsta domstolen. Men en utveckling i

Andra hufvudtiteln.

203

dylik riktning skulle, utom att vissa af de nyss angifna olägenheterna
blefve än mera framträdande, vara betänklig jämväl i det hänseende, att
det skulle vara förenadt med stor svårighet att tillfredsställande besätta
ett större antal justitierådsämbeten än det nu fastställda.

För afhjälpande af långsamheten i högsta domstolens rättsskipning
torde inom den nuvarande rättegångsordningens ram gifvas endast ett
fullt verksamt och tillrådligt medel: att, såsom vid föregående tillfällen
blifvit af högsta domstolen påyrkadt, väsentligen begränsa tillströmningen
af mål till domstolen. Ju förr insikten om nödvändigheten af en sådan
begränsning vaknar, desto bättre för samhället.

Justitieråden Lilienberg, von Seth, Sveclelius, Christiansson och Dyberg
tilläde särskild!:

Kommittén har ifrågasatt, huruvida ej § 22 regeringsformen borde
ändras därhän, att i högsta domstolen andra än »ringare mål» kunde
pröfvas och afgöras af fem ledamöter.

Alternativt har kommittén, som erhållit del af en af ledamöter i
högsta domstolen utarbetad promemoria angående föredragningen å tredje
rummet i högsta domstolen, då femmansafdelning där tjänstgör, uttalat den
åsikten, att det vore önskvärd!, att spörsmålet om betydelsen och innebörden
af begreppen »ringare mål» och »viktigare saker» blefve i behörig
ordning föremål för närmare skärskådande.

I fråga om hvad kommittén sålunda anfört, torde till eu början böra
erinras, att i praxis åt begreppet »ringare mål» gifvits eu betydligt vidsträcktare
omfattning än kommittén synes antaga. Förutnämnda promemoria
afser nämligen ingalunda, såsom kommittén ansett, att uppdraga
någon gräns mellan »ringare mål» och »viktigare saker», utan är
ändamålet med densamma ett helt annat.

Högsta domstolen har upprepade gånger under senare tider haft
tillfälle framhålla angelägenheten däraf, att antalet dömande å högsta
domstolens afdelningar i regel är större än motsvarande antal å afdelningarna
i hofrätterna. I anslutning härtill har högsta domstolen jämväl
betonat, att den nuvarande, af den växande balansen af mål betingade
anordningen, att eu del mål föredragas å femmansafdelning, endast finge
betraktas som en tillfällighetsåtgärd, som borde upphöra, så snart omständigheterna
medgåfve det. De synpunkter, högsta domstolen sålunda
framhållit, synas också hafva vunnit statsmakternas gillande. Vid dessa
förhållanden och då antalet »ringare mål» är betydligt större, än som
erfordras för fyllandet af arbetstiden å femmansafdelningen, har det synts
angeläget att så ordna arbetet inom högsta domstolen, att endast de

204

Ändra hufvudtiteln.

minst viktiga målen komme att föredragas å nyssnämnda afdelning.
För vinnandet af detta ändamål har promemorian tillkommit. Det har
emellertid ej mött motstånd, om undantagsvis till föredragning å femmans
a fdelningen anmälts äfven andra »ringare mål)), än som i promemorian
upptagits.

Hvar enligt § 22 regeringsformen gränsen går mellan »ringare
mål» och »viktigare saker», afgöres efter helt andra grunder än dem,
efter hvilka promemorian är utarbetad.

Enligt den praxis, som utvecklat sig i högsta domstolen, räknas
till viktigare mål, i hvilka sju ledamöter skola döma, egentligen endast
tryckfrihetsmål, lagförklaringsärenden samt mål angående ådömande af
dödsstraff eller lifstids straffarbete.

Med hänsyn till den tolkning, § 22 regeringsformen sålunda i
praxis fått, och då förenämnda af högsta domstolen tidigare framhållna
synpunkter angående betydelsen af att antalet ledamöter, som deltaga i
målens afgörande inom högsta domstolen, i regel öfverstiger de i hofrätterna
dömandes antal, fortfarande äga lika giltighet, saknas hvarje skäl
att tillstyrka den af kommittén i första hand ifrågasatta grundlagsändringen.

Äfven kommitténs alternativa framställning uti förevarande del af
förslaget s}mes bero på, att kommittén ansett förenämnda promemoria
innebära ett försök att uppdraga gränsen mellan »ringare mål» och
»viktigare saker». Att detta antagande innebär en missuppfattning, är
förut framhållet.

Emellertid torde vid tal om samma framställning böra erinras om
äfven ett annat förhållande. Med den utsträckning, högsta domstolens
arbete på tre afdelningar numera fått, kan det antagas, att mål af de i
promemorian angifna kategorier icke vidare skola vid hvarje tidpunkt
finnas att tillgå för utfyllande af femmansafdelningens hela arbetstid,
utan att äfven andra mål måste för sådant ändamål tillgripas. Gränsen
mellan de mål, som må föredragas å femmansafdelningen, och dem,
som skola företagas å de andra afdelningarna, måste därför hållas i viss
män flytande.

Därest kommitténs förevarande framställning Ange anses innebära,
att det borde i författningsväg meddelas föreskrifter till syftet motsvarande
de i förenämnda promemoria lämnade anvisningar, skulle alltså
ett bifall till densamma möjligen kunna leda till svårigheter.

Det synes därför lämpligast, att det fortfarande som hittills må
ankomma på högsta domstolen att efter omständigheterna lämna nedre
revisionen erforderliga anvisningar i ämnet.

Ändra hufvudtiteln.

205

Skulle åter samma framställning afse, att det borde i författningsväg
föreskrifvas Indika mål, som skulle anses såsom ringare och viktigare
enligt § 22 regeringsformen, må först och främst erinras, att dylika föreskrifter,
såsom innebärande förklaring af grundlag, enligt § 83 regeringsformen
måste beslutas i samma ordning som den, hvilken är stadgad
för ändringar i grundlag. Mot en dylik lagstiftning talar emellertid
framför allt, att det torde möta stora svårigheter att på ett äfven med
hänsyn till de förändrade förhållanden, framtiden kan komma att medföra,
tillfredsställande sätt vare sig genom definitioner eller uppräkning
uppdraga en gräns mellan de mål, beträffande hvilka det skulle oeftergifligen
stadgas, att sju ledamöter skulle deltaga i deras afgörande, och
dem, som finge afgöras af ett mindre antal, samt att det ju skulle vara
förenadt med åtskilliga svårigheter att, sedan gränsen eu gång blifvit
uppdragen, verkställa jämkningar i densamma.

På grund af hvad sålunda anförts, torde ej heller kommitténs nu
ifrågavarande framställning böra föranleda vidare åtgärd.

Justitierådet Quensel yttrade:

Kommittén har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida ej § 22
regeringsformen borde ändras därhän, att i högsta domstolen andra än
»ringare mål» kunde pröfvas och afgöras af fem ledamöter.

Enligt den tolkning af § 22 regeringsformen, som i praxis gjort
sig gällande, räknas, såvidt jag vet, till viktigare saker, eller sådana
som ej må pröfvas af mindre än sju ledamöter, allenast lagförklaringar
samt mål, som innebära tillämpning af grundlagarna (med undantag af
de ordningsmål, hvilka enligt tryckfrihetsförordningen i första hand afgöras
af chefen för justitiedepartementet) eller ock angå dödsstraff eller
lifstids straffarbete. En grundlagsändring af innebörd, att dessa mål
skulle kunna pröfvas af mindre än sju ledamöter, lärer ej böra ifrågakomma.
Sådant torde väl ej heller vara åsyftadt af kommittén, utan
synes dess hemställan hvila på en föreställning, att gränsen mellan de i
§ 22 omförmälda viktigare saker och ringare mål vore densamma som
mellan de mål, hvilka enligt promemorian vore ägnade att föredragas å
femmansrum, och dem, som borde afdömas af flere än fem ledamöter,
medan i själfva verket med promemorian afses att bland de mål, som i
22 paragrafens mening äro att anse såsom ringa och hvilka således
kunna utan hinder af sagda lagrums bestämmelse afgöras af sex ledamöter,
af fem eller af fyra, där alla fyra äro om slutet ense, utpeka dem,
som företrädesvis böra ifrågakomma till föredragning å femmansrum.

I fråga om hvad som utgör kärnpunkten i kommitténs förslag

206

Ändra hufvudtiteln.

Förkortning
af föredragningsperiodema.

Tillfälliga
hinder för
föredragning.

Sättet för dagtecknande
af
utslag.

Ämbetsverkets

benämning.

nämligen utvidgning af högsta domstolens arbete på femmansafdelningar,
liar jag redan tillkännagifvit mitt instämmande i hvad högsta domstolens
öfriga ledamöter yttrat.

6:o.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Kommitténs uppfattning, att kortare föredragningsperioder än de
nu i allmänhet förekommande skulle medföra en lindring i revisionssekreterarnes
arbete, delas icke af högsta domstolens ledamöter; och torde
i öfrigt endast behöfva erinras, att samtliga tjänstgörande revisionssekreterare,
såsom framgår af nedre revisionens afgifna underdåniga utlåtande,
ansett någon förändring i nuvarande förhållanden härutinnan ej
lämpligen böra äga rum.

7:o.

Hvad af kommittén yttrats beträffande högsta domstolens lokal och
sådana tillfälliga hinder för domstolens verksamhet, som med lokalen
ägde samband, funno högsta domstolens ledamöter icke föranleda annat
uttalande, än att från domstolens sida naturligtvis icke något kunde vara
att invända, ifall lämplig lokal bereddes, där domstolen utan afbrott åt
dylika hinder kunde fortsätta sin verksamhet, och att, om därvid tillika
så anordnades, att högsta domstolen och nedre revisionen erhölle sina
lokaler inom en ocli samma byggnad, en ej oväsentlig fördel därmed
skulle vara vunnen till arbetets underlättande.

8:o.

Mot den af kommittén ifrågasatta förändringen beträffande dagtecknande
af utslag hade högsta domstolens ledamöter icke något att erinra

9:o.

Hen af kommittén väckta frågan om nedre justitierevisionens framtida
benämning syntes högsta domstolens flesta ledamöter vara af den
underordnade betydelse, att densamma ej påkallade något vidare yttrande
från deras sida.

Justitieråden Lilienberg, Grejberg och Améen förenade sig om följande
yttrande:

Angående den af kommittén ifrågasatta förändring af nedre justitierevisionens
benämning i syfte att förkorta denna kan anmärkas, att den

Ändra hufvudtiteln.

207

föreslagna benämningen justi tierevisionen är oegentlig, då den domsrevision,
hvarå benämningen häri syftar, ju verkställes af högsta domstolen
och icke af nedre revisionen, som endast mottager målen och, såsom
det heter i § 24 regeringsformen, bereder dem till föredragning och afgörande
i högsta domstolen. Den lag, hvarigenom högsta domstolen
år 1789 inrättades, bär ock titeln Kungl. Maj:ts förordnande för dess
högsta domstol eller justitierevision.

Då genom den föreslagna förändringen benämningen jämväl skulle
förlora det berättigande, densamma i sin nuvarande form må äga från
historisk synpunkt, samt för öfrigt en förändring i förevarande afseende
synes föga påkallad af något verkligt behof, kan med fog ifrågasättas, om
skäl förefinnas för vidtagande af de ändringar i grundlagen och andra
lagar, som skulle erfordras för namnförändringens genomförande.

Justitierådet K. G. Carlson ansåg tillräckliga skäl icke förefinnas
att vidtaga de ändringar i grundlag och andra lagar, som erfordrades
för genomförande af den ifrågasatta namnförenklingen.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

208

Ändra hufvudtiteln.

Bilaga B.

Till Konungen.

Jämlikt nådig föreskrift liar Lagberedningen att afgifva redogörelse
för sin verksamhet under året.

Då Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 3 december 1909 förordnade,
att Beredningen skulle företaga omarbetning af giftermålsbalken
med tillhörande författningar samt de delar af ärfdabalken, som kunde
böra i sammanhang därmed behandlas, föreskrefs tillika i afseende på
arbetets bedrifvande, att därest aftal om samarbete på familjerättens
område med Danmark och Norge komme till stånd, Beredningen eller
vissa dess ledamöter skulle för Sveriges del efter Eders Kungl. Maj:ts
vidare förordnande deltaga i de gemensamma förhandlingar, som kunde
komma att anordnas.

Beredningen hade alltså att vid uppgörande af plan för sitt arbete
taga hänsyn till möjligheten af att dylika gemensamma förhandlingar
vore nära förestående. Beträffande de ämnen, som härvid kunde
väntas blifva föremål för behandling, hade Beredningen att uppmärksamma
det utlåtande i fråga om gemensam skandinavisk lagstiftning
på familjerättens område, hvilket den 13 november 1909 afgafs af delegerade
för de tre nordiska länderna. I detta utlåtande framhållas såsom
ägnade för gemensamt lagstiftningsarbete frågan om äktenskapshindren
och frågan i hvilka fall ett förefintligt äktenskapshinder bör
föranleda återgång af äktenskap, som det oaktadt kommit till stånd,
frågorna om äkta makars förmögenhetsförhållanden och om myndighetsreglerna
äfvensom, ehuru i andra rummet, frågorna om skillnad till
säng och säte och om äktenskapsskillnad.

Vid de allmänna öfverläggningar angående lagarbetets utförande,
hvilka till en början upptogo Beredningens tid, visade det sig nödigt
att beträffande vissa frågor rörande äktenskaps ingående och upplösning
erhålla yttrande från sakkunnigt medicinskt håll. Sedan Beredningen
utarbetat en promemoria i detta ämne, i hvilken under sär -

Ändra hufvudtiteln.

209

skilda punkter framställas de spörsmål, hvaröfver yttrande önskas, har,
på Beredningens därom den 23 februari gjorda anhållan, medicinalstyrelsen
erhållit nådig befallning att med hänsyn till den förestående
revisionen af giftermålsbalken afgifva det yttrande, som i promemorian
afses. Sådant yttrande har ännu ej kommit Beredningen tillhanda.
Det är emellertid för Beredningen kändt, att medicinalstyrelsen infordrat
utlåtande i ärendet från medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala.
Frågan har jämväl varit föremål för diskussioner inom Svenska
läkaresällskapet, vid hvilka Beredningens medlemmar närvarit.

Till närmare behandling upptogos främst frågorna om trolofning
och ofullkomnade äktenskap, om hinder mot äktenskap och därmed
sammanhängande bestämmelser om äktenskaps återgång, om lysning
och vigsel. Då Beredningen härvid fann önskvärdt att erhålla upplysning
om tillämpning i vissa hänseenden af sådana stadganden inom
äktenskapsrätten, som falla inom området för prästernas verksamhet,
utsände Beredningen under juni månad till samtliga kontraktsprostar
och domprostar i riket äfvensom kyrkoherdarna i hufvudstaden tryckta
blanketter med anhållan om svar å därå upptagna frågor. Från flertalet
af dem, till hvilka Beredningen sålunda hänvändt sig, hafva svar
nu ingått.

Med särskild hänsyn till de i utsikt ställda förhandlingarna med
representanter för Danmark och Norge gjordes före sommarferierna
jämväl frågan om myndighetsreglerna till föremål för Beredningens arbete.

Under sommaren blef mellan regeringarna i Sverige, Danmark
och Norge aftaladt, att delegerade för de tre länderna skulle under
oktober månad sammanträda i Stockholm för behandling af frågan om
gemensam lagstiftning angående äktenskapshindren och återgång af
äktenskap, som oaktadt sådant hinder kommit till stånd, med rätt för
de delegerade att till behandling upptaga äfven andra i närmare samband
därmed stående, i förberörda utlåtande af den 13 november 1909
angifna frågor äfvensom att, i den mån sådant funnes lämpligt, förberedelsevis
öfverlägga om öfriga i samma utlåtanden upptagna frågor.
Enligt nådigt bref den 12 augusti förordnade Eders Kungl. Maj:t till
delegerade att å Sveriges sida deltaga uti nämnda arbete undertecknade
Westring och Wedberg, dock att, därest under arbetets fortgång
frågan om myndighetsreglerna komme under behandling, undertecknad
Ekeberg skulle i Wedbergs ställe deltaga i arbetet i denna del. Samtidigt
förordnades undertecknad Rabenius att vara de delegerades sekreterare.

Förhandlingar med danska och norska delegerade ägde därefter
Bih. till Biksd. Birot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 27

210

Ändra hufvudtiteln.

rum under tiden 10—22 oktober. Förutom frågan angående äktenskapsbindren
och återgång af äktenskap blef härunder äfven frågan
om myndighetsreglerna föremål för behandling. Till grundval för
öfverläggningarna tjänade i båda dessa ämnen promemorior, hvilka
blifvit uppgjorda inom Beredningen.

Preliminära förslag till lagbestämmelser angående trolofning,,
hinder mot äktenskap, lysning, vigsel samt återgång af äktenskap finnas
nu uppsatta.

Vid sidan af nu omnämnda arbeten har påbörjats utredning angående
vissa andra ämnen, hvilka falla inom gränserna för det Beredningen
gifna uppdrag, nämligen reglerna om äktenskapsskillnad, om
oäkta barns och deras mödrars rättsliga ställning samt åtskilliga spörsmål
inom den internationella privaträtten.

Till Beredningens handläggning hafva genom Eders Kungl. Maj:ts
beslut öfverlämnats:

1) Kyrkomötets skrifvelse den 8 oktober 1898 om upphäfvande
eller ändring af mom. 7 i nådiga brefvet den 17 oktober 1778 jämte
därmed i sammanhang stående lagbestämmelser tillika med af justitiekanslern
öfver nämnda skrifvelse afgifvet utlåtande;

2) Riksdagens skrifvelse, den 10 maj 1899 angående ändrad lagstiftning
om skillnad i trolofning och äktenskap tillika med öfver
skrifvelsen infordrade utlåtanden af domkapitlena i riket äfvensom af
Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium;

3) Riksdagens skrifvelse den 18 mars 1903 angående ändring i 9
kap. 1 § giftermålsbalken in. m.;

4) Kyrkomötets skrifvelse den 6 oktober 1903 angående granskning
af gällande bestämmelser om skillnad i trolofning och äktenskap;

5) Kyrkomötets skrifvelse den 6 oktober 1903 om upphäfvande
eller ändring af mom. 7 i nådiga brefvet den 17 oktober 1878;

6) Riksdagens skrifvelse den 7 april 1904 angående undanskiftande
i mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns
underhåll och uppfostran;

7) Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1906 om ändring eller upphäfvande
af mom. 7 i nådiga brefvet den 17 oktober 1778 m. m.;

8) Riksdagens skrifvelse den 19 april 1907 i fråga om utom
äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning;

9) en af Riksdagens justitieombudsman den 8 oktober 1907 till
Eders Kungl. Maj:t afläten skrifvelse angående revision af gällande lags
bestämmelser om äktenskapsskillnad;

10) Riksdagens skrifvelse den 3 mars 1908 angående behörighet

Ändra hulvudtiteln.

211

för gift kvinna att under vissa villkor vara förmyndare för sin man,
som förklarats omyndig;

11) Riksdagens skrifvelse den 3 mars 1908 angående lagstiftningom
adoption;

12) Kyrkomötets skrifvelse den 20 oktober 1908 om upphäfvande
af gällande bestämmelser om tillåtelse för barnaföderska att undandraga
sig att uppgifva sitt namn;

13) en af Riksdagens justitieombudsman den 3 november 1909
till Eders Kungi. Maj:t aflåten skrifvelse angående ändring i vissa afseenden
af gällande stadganden om äktenskapsskillnad;

14) Kyrkomötets skrifvelse den 23 november 1909 angående ändring
i lagen om äktenskaps ingående den 6 november 1908;

15) en af Riksdagens justitieombudsman den 7 januari 1910 till
Eders Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse angående ändring i visst afseende
af lagen om bodelning vid äktenskapsskillnad m. m. den 1 juli 1898;

16) en af Riksdagens justitieombudsman den 7 januari 1910 till
Eders Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse om upphäfvande af punkt 22 i
förklaringen den 23 mars 1807; och

17) en af härvarande tyske minister den 29 november 1909 till
hans excellens utrikesministern öfverlämnad promemoria angående rätt
för tyska undersåtar af evangelisk trosbekännelse att i Sverige ingå
äktenskap med kyrklig vigsel.

Underdånigst
HJALMAR AVESTRING.

BIRGER WEDBERG. BIRGER EKEBERG. LARS RABENIUS.

Stockholm den 31 december 1910.

Tredje hufvudtiteln.

Utdrag ur protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hedekstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under tredje hufvudtiteln för år 1912 samt yttrade
därvid beträffande

Ordinarie anslag.

I det af Eders Kungl. Maj:t till 1906 års Riksdag framlagda förslag
till ny stat för utrikesdepartementet, beskickningar och konsulat in. m.
fanns uppfördt ett förslagsanslag ersättningar till olönade konsuler och

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1

CL]

Ersättningar
till
olönade konsuler
och
vicekonsuler.

Tredje hufvudtiteln.

[1.] vicekonsuler å 45,000 kronor, hvilket anslag fortfarande utgår med oförändradt
belopp.

Min företrädare i ämbetet anförde vid underdånig föredragning den
30 april 1906 beträffande detta anslag, att det vore svårt att afgöra, huruvida
de belopp, som af diplomat- och konsulatkommittén beräknats i kontorskostnadsersättning
för de olika orterna, kunde vara tillräckliga eller
ej, samt att beloppen måhända för åtskilliga platser voro ganska lågt beräknade,
i hvilket hänseende anmärkning redan framställts. I betraktande
af att ifrågavarande anslag skulle uppföras såsom förslagsanslag, ansåg sig
dock min företrädare kunna följa kommitténs förslag med vissa smärre
ändringar, betingade af förändringar i själfva den konsulära organisationen.

Det har visat sig, att de farhågor angående anslagets otillräcklighet,
som sålunda uttalades, inom kort skulle blifva verklighet. Trots
en synnerligen långt gående sparsamhet har anslaget måst öfverskridas
med 9,100 kronor, och flera framställningar om kontorskostnadsersättningar
föreligga nu, hvilka icke synas kunna afvisas. Det är också
klart, att, äfven om förmögna personer kunna finnas villiga att för
den sociala ställning och det anseende en konsulsbefattning medför utan
särskild ersättning åtaga sig befattningen, vederbörande dock i regel önska
åtminstone någon ersättning för sina direkta utgifter. Härtill kommer,
att i många länder konsulsbefattningarna icke åtnjuta ett så högt anseende,
att vederbörande för att erhålla en dylik kunna finna sig påfordrade till
direkta ekonomiska uppoffringar. För ett land, hvilket liksom Sverige nu kan
lämna så föga vederlag för dessa, kan då lätt uppstå svårighet att erhålla
lämpliga kandidater för lediga konsulsbefattningar, då ofta måhända de
mest kompetenta finna med sin fördel bäst förenligt att ej eftersträfva en
befattning, som endast medför utgifter. Före unionsupplösningen utgjorde
anslaget till kontorskostnadsersättningar åt de olönade svenska och norska
konsulerna ej mindre än 159,000 kronor; och det arbete, som fordras af
de svenska konsulerna, torde vara minst lika kräfvande nu som före unionsupplösningen,
i det att visserligen genom frånskiljande af de norska
ärendena en viss lättnad uppstått, men å andra sidan vederbörande konsuler
själfva under de senare åren säkerligen i vida högre grad tagits i
anspråk af allmänheten än förr. Våra närmaste grannländer Danmark och
Norge anvisa äfven högre belopp åt sina olönade konsuler än Sverige, i
det att i den danska budgeten upptagits 100,000 kronor och i den norska
71,500 kronor för detta ändamål, och å andra sidan torde det arbete, som
åligger de svenska konsulerna, vara i det minsta lika betydande som deras
danska och norska kollegers.

Tredje hufvudtiteln.

Bland de framställningar om kontorskostnad sersättning, som nu
vänta på sitt afgörande, intages en viktig roll af dem, som inkommit från
konsulat i Amerikas Förenta Stater. Vid 1906 års omreglering minskades
de anslag, som lämnats åt de olönade konsulaten i sagda land, samtidigt
som äfven deras inkomster i öfrigt betydligt reducerades, i det att den
ersättning, som jämlikt expeditionsafgiftsförord ningen tillkom dem för deras
befattning med kvarlåtenskap efter aflidna svenskar, nedsattes i ej obetydlig
mån. Deras befattning med uttagande af kvarlåtenskap har däremot i afsevärd
grad ökats under de senare åren. Under det att den kontanta
kvarlåtenskapen efter i Förenta Staterna allidna svenskar, som år 1906
öfversändes till utrikesdepartementet genom konsulernas försorg, utgjorde
274,904 kronor, hade densamma sålunda 1907 stigit till 315,416
kronor, 1908 till 341,433 kronor och 1909 till 346,320 kronor samt
utgjorde under tiden 1 januari—31 oktober 1910 ej mindre än 468,711
kronor. Vid angifvandet af dessa summor hafva ej kommit i betraktande
de ofta förekommande fall, där det utfallna kvarlåtenskapsbeloppet
till utrikesdepartementet öfversändts förmedelst å vederbörande
arfvinge ställd anvisning och sålunda ej uppförts i departementets räkenskaper.
Denna ökning i göromålen har emellertid å andra sidan medfört
ökade utgifter för vederbörande konsuler, i det att de blifvit nödsakade
anställa särskilda personer för öfvervakandet af vederbörande svenska arfvingars
intressen. Det skulle ju då kunna tänka sig, att en ökad ersättning
bereddes våra konsuler därigenom, att expedition saf giftsförordningens
bestämmelser om den ersättning, de äga att uppbära för sin befattning
med kvarlåtenskap, förändrades på så sätt, att den dem tillerkända procent
ökades. Det synes mig emellertid mindre tilltalande att vidtaga en dylik
åtgärd. Det är hufvudsakligen de mindre bemedlade bland befolkningen,
hvilka de från Amerika kommande arfven tillfalla, och har det städse varit
utrikesdepartementets sträfvan, att dessa arf skola komma vederbörande
tillhanda med så små afdrag som möjligt. Allt arbete med upprättande af
de ofta ganska invecklade arfshandlingarna utföres nu kostnadsfritt af utrikesdepartementet,
och det synes ej väl öfverensstämma med hela denna
sträfvan att öka den ersättning, som vederbörande konsuler hafva rätt att
taga i dylika ärenden. Om nu således en ökning af expeditionsafgifterna
ej lämpligen synes böra införas, torde, då upprättandet af lönade konsulat
skulle medföra betydligt högre kostnader, de framställningar om
kontorskostnadsersättningar, hvilka inkommit från konsulerna i San Francisco
och Minneapolis och hvilka på det lifligaste förordats af Eders Kungl.
Maj:ts nu afgångne minister i Washington envoyén Lagercrantz, böra bifallas.
Äfven med bifall härtill komme Sveriges utgifter för dess konsu -

Tredje hufvudtiteln.

[1.] latväsende i Förenta Staterna att understiga såväl Danmarks som Norges
utgifter för samma ändamål. A andra sidan torde Sveriges intressen i
Förenta Staterna på grund af det stora antalet därstädes bosatta svenskar
vara betydligare än Danmarks eller Norges och det arbete, som påhvilar
våra konsuler, af samma anledning sannolikt mer kräfvande än det, som
åligger deras danska eller norska ämbetsbröder.

Vid organisationen af de nya svenska konsulaten i Norge lämnades
ej kontorskostnadsersättning åt något konsulat, likasom ej heller något
lönadt dylikt upprättades. Detta berodde närmast på, att man först
önskade få en öfverblick öfver det arbete, som komme att fordras af de
olika konsulaten. Det har emellertid nu visat sig, att särskildt konsulatet
i Kristiania på grund af det nära grannskapet till Sverige och det stora
antal svenska arbetare in. fl., som söka dess bistånd, erhållit en så stor
arbetsbörda, att ett uppskof med att lämna åtminstone någon ersättningtill
konsuln för hans kontorskostnader ej torde kunna äga rum. Äfven
från en del andra konsuler, såsom i England, Frankrike in. fl. länder, hafva
inkommit af vederbörande generalkonsuler enträget förordade framställningar
rörande kontorskostnadsersättningar, hvilka synas vara värda allt
beaktande. Om de nu på afgörande väntande framställningar, till hvilka hänsyn
synes böra tagas, bifallas, skulle utgifterna, som nu uppgå till 54,100
kronor, komma att stiga till omkring 69,500 kronor. 1 betraktande af
svårigheterna att, när icke särskilda förhållanden göra sådant nödvändigt,
borttaga eller minska ett en gång lämnadt kontorsbidrag torde någon afsevärd
minskning i de eu gång beviljade kontorskostnadsersättningarna ej
kunna påräknas. Då det sålunda kan tagas för gifvet, att ifrågavarande
förslagsanslag alltjämt kommer att öfverskridas, och då tillräcklig erfarenhet
nu vunnits därom, att de år 1906 fastställda beloppen voro alldeles
för låga, synas mig förhållandena nu påkalla, att eu ökning i anslaget
begäres.

Med afseende fästadt vid hvad ofvan anförts finner jag lämpligt, att
den ökning, som äskas, fastställes till 25,000 kronor, hvarigenom hela anslaget
skulle utgöra 70,000 kronor. Ehuru det icke är uteslutet, att
ytterligare framställningar om förhöjning komma att ingå, hvilka svårligen
kunna afslås, synes dock i betraktande af anslagets beskaffenhet
af förslagsanslag ej böra äskas afsevärdt större belopp än det, hvarom
framställningar, som torde böra vinna beaktande, inkommit.

På grund af hvad jag således anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att förslagsanslaget
ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler, nu uppgående till 45,000
kronor, må höjas med 25,000 kronor till 70,000 kronor.

Tredje Imf vild titeln.

Beträffande öfrig a ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande [2.]
år finnas å tredje hufvudtiteln uppförda, har jag icke nu att föreslå Skrifmatenågon
annan ändring än att, för jämnande af hufvudtitelns slutsumma, fenser’renförslagsanslaget
till skrifmaterialier, expenser, renskrifning, ved, ljus in. ro., skrifning,
nu uppgående till 120,114 kronor, må höjas med 40 kronor till 120,154 ve kronor.

Extra anslag.

Å tredje hufvudtiteln finnes i riksstaten för 1911 uppfördt ett extra [3.]
anslag å 4,500 kronor till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater. Sveriges

Utgifvaren af detta verk professor C. Hallendorff har i sin den 13 traktaternästlidne
december afgifna berättelse öfver arbetets fortgång anfört
följande:

»Som hufvud uppgift för traktatverkets sjätte del föreligger utgifvandet
af den westfaliska fredens urkunder samt af de talrika diplomatiska
aftal, h vilka stodo i direkt samband med det allmänna fredsverk et i Osnabriick
och Minister. Det är förbundet med rätt betydande svårigheter att
ur det ytterst rikhaltiga materialet skilja, hvad som i editionen skäligen
bör medtagas. Detta arbete har emellertid under året fortskridit så långt,
att samlingen af de till westfaliska freden hörande urkunderna och akterna
numera är i det närmaste färdig. Samtidigt hafva äfven andra till delen
hörande traktater samlats, tryckningen af del 6 begynts och hittills de till
år 1646 hörande aftalen uppsatts.»

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater för år 1912 bevilja
ett extra anslag af 4,500 kronor. I

I riksstaten för 1911 finnes vidare å tredje hufvudtiteln uppfördt [4.]
ett extra anslag af 2,500 kronor till bestridande af Sveriges andel i kost- Internationaderna
under år 1910 för den i Haag, jämlikt konventionen för af- ‘domstolens
görande på fredlig väg af internationella tvister den 29 juli 1899, upp- hyra i Haag.
rättade byrå.

Ett liknande belopp torde böra äskas för 1911 års kostnader för
ifrågavarande byrå; och får jag därför i underdånighet hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna under innevarande
år för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag å extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

Tredje hufvudtiteln.

[5.] Bland de extra anslagen å tredje hufvudtiteln har alltsedan år 1902

nella^freds var''t i riksstaten uppfördt ett bidrag af 750 kronor till den internationella
nebyrån i fredsbyrån i Bern. Anslaget beviljades ursprungligen på grund af en inom

Bern- Riksdagen väckt motion, men har sedermera hvarje år af Kungl. Maj:t
upptagits i den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att såsom bidrag till den internationella fredsbyrän i Bern å extra
stat för 1912 anvisa ett belopp af 750 kronor.

[O/j Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anvisade 1909

Interparla- års Riksdag å extra stat för 1910 ett belopp af 750 kr. såsom bidrag till
förbundet» kostnaderna 1909 för interparlamentariska förbundets byrå och generalbyrå
och sekretariat. Då detta anslag icke blef taget i anspråk, medgaf'' 1910 års
sekretariat. j>iksdag på framställning af Eders Kungl. Maj:t, att berörda anslag i
stället finge användas till bestridande af byråns och generalsekretariatets
kostnader för år 1910, hvarjämte Riksdagen, likaledes på framställning af
Eders Kungl. Maj:t, beviljade ett extra anslag till liknande belopp, 750
kronor, för kostnaderna för förbundets byrå och generalsekretariat år
1911.

Då det synes mig lämpligt, att svenska staten fortfarande lämnar
ekonomiskt understöd å det interparlamentariska förbundet, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 750 kronor såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för interparlamentariska förbundets
byrå och generalsekretariat för samma år.

[7_] Alltsedan år 1903 hafva till åtskilliga olönade konsulattjänstemän

Personliga såsom personliga godtgörelser för mistade konsulatafgifter utgått vissa
iför1 mistade belopp. För år 1911 beräknades dessa till 11,000 kronor, och då intet
konsulat- under året inträffat, som motiverar en nedsättning af ifrågavarande anslag,
afgifter. £;u, jag. j underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen

att såsom extra anslag för 1912 till personliga godtgörelser för mistade
konsulatafgijter bevilja 11,000 kronor.

[g.j De senaste fyra årens Riksdagar hafva på framställning af Kungl.

Personliga Maj:t till personligt lönetillägg åt generalkonsulerna I). Danielsson i London
lönetillägg. QCj1 yp Ameen i Hamburg beviljat sammanlagdt 5,500 kronor; och då

Tredje hufvud titel o.

detta belopp fortfarande torde böra utgå, får jag i underdånighet hemställa, [8.]
att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att såsom extra anslag för år 1912 till personliga lönetillägg åt
generalkonsulerna D. Danielsson och M. Ameen bevilja 5,500 kronor''.''

Då det å 1911 års riksstat uppförda extra anslag af 3,000 kronor
till förstärkande af arbetskrafterna inom utrikesdepartementet, hvilket
anslag beviljades för aflönande af arbetsbiträde på pressa!delningen i departementet,
äfven för år 1912 är erforderligt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att a extra stat för ar 1912 ma till förstärkande af arbetskrafterna
inom utrikesdepartementet anvisas ett belopp af 3,000 kronor.

[9-]

Förstärkande
af arbetskrafterna,

inom utrikesdepartementet.

A riksstaterna för 1909, 1910 och 1911 finnes uppfördt ett extra [10.]
anslag afl 7,500 kronor till arfvode för eu legationssekreterare vid beskick- Arfvode för
ningen i Tokio och Peking. Då definitivt beslut, hur erforderlig ökning
af arbetskrafterna vid förevarande beskickning lämpligast bör ordnas, ännu vid besläckicke
kunnat fattas, torde förevarande extra anslag komma att blifva af Tokfo^ch
behofvet påkalladt äfven för år 1912. Peking.

Jag får därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att å . extra stat för år 1912 till arfvode för en legationssekreterare
vid beskickningen i Tokio och Peking bevilja 7,500 kronor att med en tolftedel
månatligen till honom utbetalas.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning be- [11.]
viljade 1909 års Riksdag till gäldande af det af "statskontoret förskjutna ^-sMtmng
belopp för inköp af bekickningshus i Paris ett anslag af 200,000 kronor till Inköpa)
samt anvisade däraf å extra stat för år 1910 ett belopp af 25,000 kronor, pesläckAfsedt
var, att anslaget skulle fördelas på åtta år; och anvisades jämväl n^jParis! *
för 1911 af berörda anslag å extra stat 25,000 kronor.

Jag hemställer nu i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att af det förut beviljade anslaget till gäldande af det af statskontoret
förskjutna belopp för inköp af beskickning shus i Paris å extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

Hos Eders Kungl. Maj:t har statskontoret i underdånighet till er- [12.]

sättande anmält följande af statskontoret förskiutna medel: Ersättning

J för stats kontorets

förskott.

Tredje hufvudtiteln.

[12.]

l:o) jämlikt nådiga brefven den 28 september
1906 och den 11 december 1908 för expektansarfvoden
till vissa diplomat- och konsulattjänstemän under tiden
den 1 november 1909 till samma dag 1910 - • • • kronor

2:o) jämlikt nådiga brefvet den 1 juli 1910, bidrag
till täckande af resekostnaderna för de åt den
svenska interparlamentariska fredsgruppen utsedda ombud
vid den interparlamentariska unionens konferens i
Bryssel år 1910.......• .........

3:o) kostnader för renskrift i utrikesdepartementet
samt vid beskickningar och konsulat utöfver hvad enligt
stat blifvit för ändamålet anvisadt, enligt nådiga brefvet

den 11 mars 1910................

samt

37,600: —

3,000: —

14,982:27

4:o) jämlikt nådiga brefven den 17 och den 31
december 1909 samt den 4 april, den 27 maj, den 5
augusti och den 23 september 1910, kostnader med anledning
af skiljedomsförfarandet angående flyttlapparnas
rätt till renbete m. ............• •_

136,913: 46

summa kronor 192,495: 73

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kung! Maj:t måtte till
täckande af de utaf mig nu omförmälda, af statskontoret■ förskottsvis bestridda
utgifter af Riksdagen äska ett extra anslag för ar 1912, hvilket
till undvikande af öretal i rikstaten torde böra bestämmas till 192,496

kronor.

[13.] Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i utrikesdeparte Provisorisk

mentet har Riksdagen på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp af
lringjör 18,850 kronor, däraf högst 455 kronor finge användas till höjning af
departe- vikariatsersättning under semester. o

mentet I enlighet med hvad chefen för justitiedepartementet till statsråds protokollet

öfver justitieärenden förut denna dag anfört, torde medel äfven
för år 1912 böra för ifrågavarande ändamål begäras.

1 afseende å beloppet föranledes en mindre jämkning med anledning
af en inom utrikesdepartementet inträffad förändring. Enligt förslaget
för ° 1911 beräknades det pensionsafgiften motsvarande belopp, som skulle
afdragas det provisoriska lönetillägget för förste arkivarien, å den höjda
begynnelselönen jämte två ålderstillägg och upptogs till 200 kronor. Då
emellertid numera förste arkivariebefattningen blifvit med ny innehafvare

Tredje hnfrudtiteln.

besatt, så kommer pensionsafdraget å första arkivarielönen ej att beräknas
å ål dertill äggen och utgör därför endast 150 kronor, hvadan anslaget
torde böra höjas med 50 kronor till 18,900 kronor.

För åtnjutande af det provisoriska aflöningstillägget torde böra
stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet i sitt anförande föreslagit,
och tillika för iakttagande vid utbetalningen af aflöningstilläggen
meddelas de af honom ifrågasatta föreskrifter.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i utrikesdepartementet,
i enlighet med de af mig tillstyrkta grunder och på de af
mig förordade villkor, å extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag
af 18,900 kronor, däraf högst 455 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning med- [14.]
gal 1910 års Riksdag, att af hyresinkomsterna från kronans fastighet i LönetillKonstantinopel
finge år 1911 för svenska kyrkan i Paris använd as 1,169 ^stor/vid
kronor, att utgå som lönetillökning för pastorn. svenska för Alltsedan

år 1898 har af berörda hyresinkomster hvarje år användts sam^ni
ett visst belopp till lönetillökning för pastorn vid svenska församlingen i
Paris. Denna lönetillökning har från och med år 1900 utgått med det
ofvannämnda för 1911 medgifna beloppet af 1,169 kronor, motsvarande
1,625 francs.

Församlingen har nu genom dess kyrkoråd framhållit det fortfarande
behofvet af ifrågavarande anslag samt anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
måtte jämväl i den nådiga propositionen till 1911 års Riksdag upptaga
detsamma; och har Eders Kungl. Maj:ts minister i Paris förordat nådigt
bifall till den underdåniga ansökningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes åska Riksdagens samtycke därtill,

att af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel må
år 1912 för svenska kyrkan i Paris få användas 1,169 krono)'', att utgå
såsom lönetillökning för pastorn.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde hvad herr ministern för utrikes
ärendena sålunda hemställt;

Och behagade Hans Majestät Konungen härtill i
nåder lämna bifall samt befalla, att afskrift af detta

Bill. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

Tredje hufvudtiteln.

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlämnas för
att tjäna till ledning vid författandet af Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ur protokollet:

J. M. Alströmer.

Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

BIHANG

TILL

RIKSDAGENS PROTOKOLL

VID

LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM

ÅR 1911.

FÖRSTA SAMLINGEN.

FÖRSTA AFDELNINGEN.
FÖRSTA BANDET.

De till Kungl. Maj:ts Proposition Nr 1, angående statsverkets tillstånd och behof,
hörande bilagor, fjärde, femte och sjätte hufvudtitlarna.

Fjärde hufvudtiteln.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Riksstatens fjärde hufvudtitel.

Ordinarie anslag.

Arméförvaltningen .........................................................................................

Expenskostnader ........................................................................................

Ökning af posten.............................................................................

Utbrytning ...............................................................................

Domäntjänsteman........................................................................

V aktmästarna.....................................................................

Annan personalökning ........................................................................................

Yikariatsersättning m. m................................................................................

Särskilda belöningar åt revisionstjänstemännen ...................................

Sammanfattning ..................................

Skrifmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvaltningen..........................

Generalstabens fast anställda personal ..................................................................

Nuvarande organisation.........................................................................

Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition ..................................................

Ökning utöfver 1901 års härordning.......................................................................

Vaktmästarna ..........................................

Sammanfattning ...............................................................

Artilleristaben..........................................................

Kommendants staten ............................................................................

Kommendantskapet i Stockholm...................................................

Kommendantskapet i Boden...................................................................................

Sammanfattning ........................................................................................

Aflöning och rekrytering m. in..................................................................................

Ökning eller minskning i antalet beställningar enligt 1905 års öfvergångsplaner .....

Ytterligare en majorsbeställning vid Göta lifgarde..................................................

Ingen]örtrupperna .......................................................................................

Sammanfattning .............................................................................

Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden ...............................................................

Intendenturkåren .....................................................................

Eördelningsintendenturen .....................................................................................

V aktmästarna...............................................................................................

Sammanfattning ....................................................

Bill. till BiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Sid.

Fjärde hufyiidtiteln.

Sid,

Inkvarteringskostnader........................................................................... gg

!• Ordnandet af underofficerarnas inkvartering-..................................... gg

Sakkunnigas första yttrande............................................. __ gg

Vissa militärmyndigheters yttranden................................ gg

Arméförvaltningens yttrande.................................................................. 7g

Sakkunnigas förnyade yttrande ................................................ 72

II- Kostnaderna för ordnandet af underofficerarnas inkvartering .............. 74

III. Tiden för åtnjutande af inkvartering in natura.......................................... 77

IV. Underofficerarnas inkvartering å Karlsborg................................. _ ... 78

V. Ordnandet af subalternofficerarnas inkvartering......................................... 79

Ålderstillägg ........................

Sammanfattning ............

Landstormen ........................

Möjlighet af nedsättning?

Beslut, som icke inverka på anslagsbehofvet............................................................ 87

Anslagsbehofvet för år 1912 ...................................... _ 88

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation................................. 89

Remontering ............................................................................. _ gg

Befintlig behållning................................................................................ gg

Behof af hästar enligt 1901 års härordning ........................................................... 91

Nyuppsättning för ingenjörtrupperna .......................................................... gg

Sammanfattning ............ gg

Lega af hästar för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens excercis ............... 93

Sänkning af beräknade legningspriset? ......................... gg

Legningsdagarnas antal................................................................................... 94

Artilleriet.................................................................................... 94

Ingenjörtrupperna................................................................... 94

Trängen ............................................................................................ 9g

Beräkning .......................................................................................... 97

Förslag att köpa hästar för ifrågavarande anslag .................................................. 97

Sammanfattning ............................................................... 93

Krigshögskolor ........................................................................................................... 99

Vaktmästaren ............................................................................................. 99

Praktiska öfningar ............................................................................................ Iqq

Expenser............................................................................................ 101

Ytterligare anmärkning......................................................................................... 101

Krigsskolan............................................................. IO4

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg..................................................... 104

De värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning m. m.................................... 107

Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets öfningar och

materiel ..................................................... 108

Arméns byggnader, mötesfält ooh kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar ooh materiel.......................................................................................... 109

Brist i anslaget ........ 109

Fjärde liufvudtiteln.

Anslagsökning för år 1912 ...................................................................................

Titel I ......................................................................................................

Titel III ...................................................................................................

Titel ........................................................................................................

Sammanfattning.............................................................................................

Arméns mathållning.....................................................................................................

Förändring i beräkningsgrunderna? ........................................................................

Köksaffallet ......................................''...................................................................

Sammanfattning ...................................................................................................

Furagering af arméns gästar......................................................................................

Arméns mnnderingsutrnstning ..................................................................................

Arméns diverse intendenturbehof.................................................................................

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten ..................................................

Reservation å anslaget .......................................................................................

Bestridandet af kostnaderna för uppvärmning och belysning af mäss- och samlingslokaler
vid armén.......................................................................................

Anslagsbehofvet för år 1912..................................................................................

Arméns sjuk- och veterinärvård. samt hofbeslag m. in.............................................

Ersättning för rustning och rotering..........................................................................

Öfriga ordinarie anslag............................................................................................■''••••

De ordinarie anslagen i sin helhet............................................................................

Extra anslag.

Artilleribehof.

Nya eldhandvapen........................................................................................................

Mobiliseringsammunition för eldhandvapen..................................................................

Ny fältartillerimateriel ...............................................................................................

Artilleri- och fortifikationsbehof.

Bodens fästning .........................................................................................................

Fortifikationsbehof.

Kasernbyggnader.......................................................................................................

Lokaler för krigshögskolan m. ..................................................................................

Befälsbyggnad för Norrbottens regemente...................................................................

Ytterligare mässbyggnader vid Vendes artilleriregementes etablissemang ...............

Beredande af mässlokaler för underofficerare och manskap vid Skånska dragonregementet
............................................................................................................

Byggnadsarbeten vid fäitteiegrafkårens etablissemang .............................................

Ingenjörmateriel .......................................................................................................

Ballong- och gnisttelegrafmateriel .............................................................................

Belysningsmateriel ...................................................................................................

Sid.

111

112

113

114

115

116

117

118

119

121

122

123

124

125

127

128

132

133

135

136

138

140

142

Fjärde Irafyudtiteln,

Sid.

Intendentnrbehof.

Ordnande af landstormsförr&d .................................................................................. 143

Nya uniformer för armén.......................................................................................... 144

Inventarier i nya kasernetablissemang ...................................................................... 145

Diverse anslag.

Det frivilliga skytteväsendets befrämjande .............................................................. 146

Skytteförbundens öfverstyrelse .............................................................................. 148

Skytteförbunden .................................................................................................. 149

Skytteföreningarna ................................................................................................ 150

Ordnandet af skjutbanor in. in............................................................................. 157

Sammanfattning ................................................................................................... 157

Befrämjande af det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig ............................................. 158

Tillfällig löneförbättring åt fortifikationskassören 00b redogöraren samt fortifikations -

kassörerna och förrådsförvaltarna vid fortifikationen ........................................ 159

Extra lönetillägg för en del betjänte........................................................................... 160

Provisorisk lönereglering för landtförsvarsdepartementets afdelning af Knngl. Maj:ts

kansli................................................................................................................. 161

Dagaflöningstillägg åt indelt manskap ..................................................................... 161

Extra lönetillägg åt vissa bataljonsläkare samt genomförande af fältläkarkårens

omorganisation .................................................................................................. 163

Personligt lönetillägg.................................................................................................. 168

Täckande af brist i ordinarie byggnadsanslaget ....................................................... 169

Ersättning för förskott ............................................................................................... 170

Bilagor.

N:o 1. Stat för Arméförvaltningen.................................................................................... 175

» 2. » » Generalstabens fast anställda personal ..................................................... 178

» 3. » » Artilleristaben .......................................................................................... 180

» 4. » » Kommendantsstaten ............................................................................... 181

» 5. Beräkning af statsanslaget för aflöning och rekrytering in. m. år 1912 .................... 183

« 6. Stat för Svea lifgarde år 1912 .............................................................................. 187

» 7. » » Göta lifgarde år 1912................................................................................. 189

» 8. » » Lifregementets grenadjärer år 1912............................................................ 191

» 9. » » Första Lifgrenadjärregementet år 1912 ..................................................... 194

» 10. » » Andra Lifgrenadjärregementet år 1912 ...................................................... 197

» 11. » » Västgöta regemente år 1912 ..................................................................... 200

>> 12. » » Karlskrona grenadjärregemenfce år 1912...................................................... 203

” 13- » » Upplands infanteriregemente år 1912......................................................... 205

® 14- » » Skaraborgs regemente år 1912 .................................................................. 208

» 15. » » Södermanlands regemente år 1912 ............................................................ 211

» 16. » » Kronobergs regemente år 1912.................................................................. 214

» 17. » » Jönköpings regemente år 1912 .................................................................. 217

Fjärde lmfradtiteln.

N:o 18. Stat för Dalregementet år 1912

19.

20.
21.
22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.
i 44.

■ 45.

i 46.

'' 47.

i 48.

> 49.

. 50.

i 51.
. 52.

. 53.

> 54.

. 55.

» 56.

» 57.

Hälsinge regemente år 1912..................................................................

» Älfsborgs regemente år 1912 ...............................................................

» Hallands regemente år 1912................................................................

» Bohusläns regemente år 1912 ..............................................................

» Västmanlands regemente år 1912 ........................................................

» Norrbottens regemente år 1912 ..........................................................

» Västerbottens regemente år 1912 .......................................................

» Kalmar regemente år 1912 .................................................................

» Värmlands regemente år 1912 ..............................................................

» Jämtlands fältjägarregemente år 1912 .................................................

» Norra Skånska infanteriregementet år 1912 .........................................

» Södra Skånska infanteriregementet år 1912 .........................................

» Vaxholms grenadjärregemente år 1912 ................................................

» Gottlands trupper år 1912.................................................................

» Västernorrlands regemente år 1912 ....................................................

» Lifgardet. till häst år 1912.................................................................

» Lifregementets dragoner år 1912..........................................................

» Lifregementets husarer år 1912 ..........................................................

» Smålands husarregemente år 1912......................................................

» Skånska husarregementet år 1912 .......................................................

» Skånska dragonregementet år 1912 ....................................................

» Kronprinsens husarregemente år 1912 ..............................................

» Norrlands dragonregemente år 1912...................................................

» Svea artilleriregemente år 1912 .........................................................

» Göta artilleriregemente år 1912 ........................................................

» Vendes artilleriregemente år 1912 ......................................................

» Norrlands artilleriregemente år 1912..................................................

» Upplands artilleriregemente år 1912 ...................................................

» Smålands artilleriregemente år 1912 ...................................................

» Boden-Karlsborgs artilleriregemente år 1912 .......................................

» Positionsartilleriregementet år 1912 ...................................................

» fast anställda officerare och underofficerare med vederlikar samt beto

vid Fortifikationen år 1912 .........................................................

» Jon fast anställda manskapsstyrkan vid Svea ingenjörkår år 1912......

y/ „ „ » » » Göta " a w .....

„ „ „ „ ,, » Fälttelegrafkåren » » ......

„ „ » » Bodens ingenjörkår » » ......

Sid,
220
223
226
229
232
. 235
. 238
. 240
. 243
. 246
. 249
. 252
. 255
.. 258
.. 260
.. 263
.. 266
.. 268
.. 270
.. 272
.. 274
.. 276
.. 278
.. 280
.. 282
.. 284
... 286
... 288
... 290
... 292
... 294
... 296

änte

» » Svea trängkår år 1912 .......................................................................

» » Göta (Östgöta) trängkår år 1912 ..........................................................

» » Skånska trångkåren år 1912................................................................

58. Beräkning af statsanslaget till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden ..........

59. Stat för Iutendenturkåren år 1912 ....................................................................

60. Beräkning af statsanslaget till ålderstillägg ...................................................

» » » för remontering m. m. år 1912 ............■...................

Q2 » » » till lega af hästar för artilleriets, ingenjörtruppernas

trängens exercis år 1912 ................................

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. I Afd. 1 Haft.

298

300

301

302

303

304
306
308
310
312
314
316

och

. 317
II

Fjärde lmfvudtitelii.

Sid.

N:o 63. Stat för Krigshögskolan.................................................. 319

» 64. Beräkning af antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under år 1912................. 321

» 65. » » statsanslaget för de värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning

m. m. år 1912 ................................................. 322

» 66. » » » » arméns mathållning år 1912 .................................... 323

8 67. » » underhålls-och tjänstgöringsdagar för kavalleriets nummerhästar år 1912 324

» 68. » » statsanslaget för furagering af arméns hästar år 1912 ..................... 326

» 69- » » » » arméns munderingsutrustning år 1912..................... 327

» 70. » » » » » diverse intendenturhehof år 1912 „.............. 328

» 71- 8 8 8 » » kasernutredning samt ved, ljus och vatten

år 1912 ................................................ 329

8 72. » » o » » sjuk- och veterinärvård samt hofbeslag m. m.

år 1912 ................................................ 331

» 73. Landtförsvarets ordinarie kostnad år 1912........................................................... 333

» 74. Biksstatens fjärde hufvudtitel, ordinarie och extra anslag ................................... 335

Stockholm, K. L, Beckmans Bokt-r., 1911.

Fjärde hufvudtiteln.

Utdrag a,f protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Peteksson,

He d erstierna ,

SwARTZ,

gre fV O HAMILT O N,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, anhöll härefter i underdånighet
att få underställa Kungi. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens fjärde Imf v Lidtitel för år 1912 och att i
sammanhang därmed få föredraga följande till Kung].. Maj:t inkomna
skrivelser, nämligen:

arméförvaltningens underdåniga skrifvelse den 8 november 1910,
angående landtförsvarets medelsbehof för år 1912;

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft.

Fjärde hufnidtiteln.

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 24 oktober
1910, angående ökning af fortifikationens och ingenjörtruppernas personal
för uppsättande af ballong-, gnist- och strålkastarafdelningar;

chefens för sjätte arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 20
juli 1910, angående behof vet af ingenjörtruppers förläggning inom
sjätte arméfördelningen, jämte däröfver afgifna yttranden af chefen för
generalstaben och chefen för fortifikationen;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 13 oktober 1910,
angående stat för intendenturkåren år 1912, med af vederbörande militära
myndigheter däröfver afgifna yttranden;

sakkunnigas för verkställande af utredning och utarbetande af förslag
rörande iukvarteringsförhållandena för subalternofficerare och underofficerare
vid armén skrifvelse i ämnet den 23 oktober 1909, jämte
arméförvaltningens fortifikations- och civila departements däröfver afgifna
yttrande;

samma sakkunnigas skrifvelse den 27 april 1910;
inspektörens för kavalleriet skrifvelse till statsrådet och cliefen för
landtförsvarsdepartementet deri 2 september 1910, angående antalet
ökningsremonter efter år 1911, jämte arméförvaltningens intendentsdepartements
däröfver afgifna yttrande;

chefens för krigshögskolan skrifvelse till statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet deri 20 september 1910, angående höjande
af anslaget till krigshögskolans praktiska öfningar, jämte chefens för
generalstaben och inspektörens för artilleriet däröfver afgifna yttranden;

arméförvaltningens artilleri- och intendentsdepartements underdåniga
skrifvelse den 16 augusti 1910 med yttrande öfver vissa föreslagna
ändringar i reglementet för krigsskolan;

arméförvaltningens underdåniga skrifvelse den 1 november 1910
med yttrande öfver vissa föreslagna ändringar i reglementet för krigsskolan; arméförvaltningens

fortifikations- och intendentsdepartements underdåniga
skrifvelse den 19 april 1910, angående eldning och belysning
m. m. af arméns mäss- och samlingslokaler;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 24 oktober
1910, angående ökning af vissa ordinarie anslag;

arméns kasernbyggnadsnämnds skrifvelse till statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet den 16 november 1910, angående anslagsbehofvet
till kasernbyggnader år 1912;

ehefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 24 oktober
1910, angående extra ordinarie anslag för anskaffning af ingen]örmateriel; -

fjärde liufvndtiteln. 3

arméförvaltningens fortifikationsdepartements skrifvelse till statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet den 26 oktober 1910,
angående mässlokaler för underofficerare och manskap vid Yendes
artilleriregemente;

skytteförbundens öfverstyrelses underdåniga skrifvelse den 11 oktober
1910, angående anslag till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
iÖr år 1912, äfvensom arméförvaltningens däröfver afgifna yttrande;

svenska frivilliga sjuk vårds väsendets centralråds underdåniga skrifvelse
den 23 november 1910, angående anslag för befrämjande af det
frivilliga sj u k vårds väsendet i krig, äfvensom däröfver afgifna yttranden
af arméförvaltningens intendentsdepartement och sjukvårdsstyrelse samt
marinförvaltningen;

arméförvaltningens underdåniga skrifvelse den 30 augusti 1910,
angående tillfällig löneförbättring åt fortifikationskassören och redogöraren
samt fortifikationskassörerna och förrådsförvaltarna;

arméförvaltningens civila departements underdåniga skrifvelse den
19 augusti 1910, angående beredande af tillfällig löneförbättring för år
1912 åt musikdirektören vid Hälsinge regemente G. A. Clementz;

arméförvaltningens civila departements underdåniga skrifvelse den
12 juli 1910, angående ersättning för förskott;

statskontorets underdåniga skrifvelse den 2 december 1910, angående
ersättning för förskjutna lifräntor m. fl. ersättningar för olycksfall,
som drabbat arbetare vid arbetsföretag hörande under landtförsvarsdepartementet
;

statskontorets underdåniga skrifvelse den 14 december 1910, angående
beräkning af förslagsanslaget till ersättning för rustning och
rotering;

statskontorets underdåniga skrifvelse den 14 december 1910, angående
ersättning för förskjuten rese- och traktamentsersättning.

Departementschefen anförde:

»Innan jag börjar med de särskilda anslagen under denna hufvudtitel,
anhåller jag få erinra om att Eders Kimgl. Maj:t redan beslutat
att till Riksdagen aflåta proposition om vissa ändringar i värnpliktslagen,
så att, bland annat, tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga skulle
nedsättas under den nuvarande och vissa värnpliktiga, som förut varit
fast anställda, befrias från repetitionsöfningarna. Dessa ändringar kommer
jag att redan i den statsverksproposition, som nu skall afgifvas,
lägga till grund för beräkningen af alla de anslag, hvilkas storlek är

[1-]

Arméförvalt ningen.

4 Fjärde hufvudtiteln.

direkt beroende af de värnpliktigas tjänstgöring. Härigenom blifva
dessa anslag naturligtvis lägre än eljest skulle varit förhållandet.

Jag öfvergå!'' härefter till de särskilda anslagen.

Åränéförvaitniragen.

Arméförvaltningen har hemställt, att hos densamma anställda kvinnliga
renskrifnings- och siffergranskningsbiträden må uppföras i staten.

I denna fråga har dock löueregleringskommittén ännu icke afgifvit
infordradt utlåtande och frågan kan därför icke för närvarande blifva
föremål för Eders Kung!. Maj:ts pröfning.

Dessutom har emellertid ifrågasatts en hel del andra ändringar i den
för arméförvaltningen gällande stat. För att vinna största möjliga
öfverskådlighet öfver dessa ändringsförslag anhåller jag få uppställa
följ ande underafdelningar:

Expenskostnader m. m.

Dornäntjänsteman.

Vaktmästare.

Annan personalökning.

\ ikariatsersättning m. m.

Särskilda belöningar åt revisionstjänstemännen.

Sammanfattning1.

Expenskostnader.

Gällande stat upptager 27,200 kronor till skrifmaterialier och expenser,
ved m. in.

Arméförvaltningen har nu hemställt dels om ökning af posten, enär
den skulle vara för ändamålet otillräcklig, dels ock att den helt och
hållet utbrytes från ifrågavarande anslag.

Ökning af posten.

I förra afseende! har arméförvaltningen anfört, att den visserligen
lyckats under de senare åren hålla sig inom anslaget för expenser, men
att detta berott uteslutande därpå, att i och för sig nödvändiga åtgärder
såsom reparationer och nyanskaffning af inventarier in. m., i den
män sådant varit möjligt, hänskjuta till framtiden. Ett dylikt tillvägagångssätt
kunde visserligen te sig som sparsamhet, men vore

Fjärde Imfrodtiteln. 5

egentligen motsatsen. I själfva verket vore ifrågavarande post otill- [1.]
räcklig.

Först och främst hade vid anslagets bestämmande icke tagits i beräkning,
att för skötande af värmeledningen inom arméförvaltningens
vidsträckta ämbetshns måst anställas en eldare med aflöningsförmåner,
uppgående till 840 kronor om året.

Af brist på medel hade vidare för städning, skurning och fönstertvättning
inom ämbetsverkets lokaler, omkring 130 rum, hittills icke kunnat
disponeras mera än ett belopp, motsvarande 25 kronor per rum och år,
därvid likväl större hallar och dylikt beräknats såsom två rum. Rengöringen
hade under dessa förhållanden gifvetvis icke kunnat blifva
annat än högst nödtorftig. Eu förbättring härutinnan vore därför redan
ur hygienisk synpunkt ett verkligt behof. För att rengöringen skulle
kunna så verkställas, att den någorlunda fyllde de anspråk, tjänstemän
med sex timmars arbete å tjänsterummet kunde anses hafva rätt att
uppställa, kunde ersättningen för rum och år icke gärna sättas lägre
än till 35 kronor. Då rengöringen måste utföras före expeditionstidens
början eller efter dess slut, torde det dessutom icke kunna undvikas,
att någon liten godtgörelse måste lämnas för biträde vid tillsyn å densamma.
Härför torde dock ett arfvode å 100 kronor årligen vara tillräckligt.
Den ökade rengöringskostnaden torde följaktligen höra beräknas
till 1,400 kronor.

De senare årens prisstegringar å åtskilliga varor, som bekostades
från ifrågavarande expensanslag, hade helt naturligt i sin män bidragit
till svårigheten att hålla utgifterna inom gränsen för anslaget. Särskildt
vore därvid att märka den betydliga stegring af priset å papper
för ämbetsverkets behof, som nödvändiggjordes af föreskriften om normalpapper
och hvartill hänsyn icke kunnat tagas vid anslagets beräknande.
För ett så stort ämbetsverk som arméförvaltningen föranledde
gifvetvis pappersåtgången en af de mest betydande utgiftsposterna på
expensanslaget. Den ökning i posten, som förorsakades af prisstegringarna,
uppginge till 1,600 kronor.

Emot hvad arméförvaltningen i detta afseende anfört har jag intet Departementsannat
att erinra, än att någon särskild godtgörelse för tillsyn af ren- chefengöringen
ieke torde behöfva utgå. Den ökning, som bör äga rum beträffande
ifrågavarande post, uppgår således till (840 + 1,300 + 1,600 =)

3,740 kronor, hvilket belopp för summans afrundande torde kunna nedsättas
till 3,700 kronor. Härigenom kommer posten att uppgå till
30,900 kronor.

Fjärde liufvudtiteln.

[1-]

Arméförvalt ningen.

Departements chefen.

Utbrytning.

I fråga om postens utbrytning- från arméförvaltningens stat har
detta ämbetsverk anfört, att då Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen beslutat
gifva expensanslagen till truppförbanden reservationsanslags natur,
borde jämväl arméförvaltningens expensanslag tillerkännas sådan natur.
Enklaste utvägen att nå detta mål vore att utbryta anslaget från arméförvaltningens
stat och sammanföra detsamma med anslaget till hyra, expenser
m. in. vid truppförbanden på sätt redan nu ägde rum under femte
liufvudtiteln i fråga om marinförvaltningens expensanslag. Därmed
kunde i själfva verket vinnas äfven den fördelen, att det under detta
anslag anvisade beloppet för räkenskapsblanketter och oförutsedda utgifter
m. in. kunde, där så pröfvades skäligt, användas för arméförvaltningens
räkning åtminstone i de fall, då truppförbandens behof liksom
i fråga om räkenskapsblanketter kunde och borde tillgodoses genom
åtgärd, som eljest skulle påkalla utgifter för ämbetsverkets expensanslag.

Arméförvaltningen ville sålunda föreslå, att posten till expenser
måtte utbrytas från staten för ämbetsverket, och att för ändamålet måtte
under anslaget till byra, expenser in. in. vid truppförbanden — som
torde böra benämnas »Arméförvaltningens och truppförbandens expensanslag»
— såsom titel II A upptagas »expenser och ved in. m. för arméförvaltningen».

I likhet med armeförvaltningen anser jag det befordra en god bushållning,
om expensanslagen erhålla reservationsanslags natur, och tillstyrker
därlör, att posten om expenser in. m. utbrytes från arméförvaltningens
stat. Däremot kan jag icke dela arméförvaltningens uppfattning
om lämpligheten af att sammanföra posten med truppförbandens
expensanslag, just därför att, på sätt arméförvaltningen anfört, detta sist
nämnda anslag måhända därigenom skulle komma att användas för
andra bebo! än nu är fallet. Det bästa synes mig vara att af posten
göra ett särskild!, anslag i analogi med anslaget »skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. för departementet». Det nya anslaget torde böra
benämnas »skrifmaterialier, expenser och bränsle in. m. för arméförvaltningen»
samt upptagas med det af mig förordade beloppet 30,900 kronor.

Domäntjänsteinan.

De landtförsvaret tillhörande fastigheter representera betydande
summor. Ensamt öfningsfälten och skjutfälten hafva uppskattats till
sammanlagd! omkring 111 /- miljoner kronor.

Fjärde lmfvudtiteln.

I regel står en landtförsvaret. tillhörande fastighet under högsta [1.]
förvaltning af det departement i arméförvaltningen, som leder den förvaltningsgren,
hvartill fastigheten hör, landstormsbyggnaderna t. ex.
under intendentsdepartementet. Fastigheternas underhåll bestrides af
visst därtill anvisadt anslag, mötesfältens t. ex. af anslaget till arméns
byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
ofningar och materiel (ordinarie byggnad sanslaget).

Af berörda mötesfält kan stundom vinnas inkomst. För år 1908
afkastade fälten sålunda omkring 112,000 kronor, som ingingo till
arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen, en fond som icke må användas
utan Eders Kung!. Maj:ts tillstånd.

Föreskrifterna angående förvaltningen åt landtförsvarets fastigheter
äro af så sent datum som 1907, men då de i viss mån ansågos ofullständiga
samt det med hänsyn till fastigheternas stora värde behöfdes
en enhetlig plan för deras förvaltning, tillkallades enligt nådigt bemyndigande
sakkunniga personer för att inom landtförsvarsdepartementet
biträda med utredning rörande ifrågavarande fastigheter och utarbetande
af förslag till föreskrifter i ämnet. Härvid borde särskildt iakttagas,
att den största möjliga afkastning måtte vinnas, utan att det med egendomarna
afsedda ändamålet att i främsta rummet utgöra öfningsfält för
vederbörande truppförband därigenom åsidosattes.

Dessa sakkunniga, kallade domänförvaltningskommissionen, hafva Sakkunnigas
nu afgifvit yttrande i ämnet. Då många frågor rörande byggnadernas förÅnn1ngen
underhåll liksom ock alla nybyggnads frågor redan nu hänskjutas till
fortifikationsdepartementet, hvilket är det enda af arméförvaltningens
departement, som äger för dylika frågors utredning erforderliga fackinsikter,
och då i framtiden, såvida de sakkunnigas framställning härutinnan
vunne bifall, frågor rörande förvaltningen, underhållet och vården
af öfnings- och skjutfält samt öfriga landtförsvaret tillhörande jordområden
skulle beredas till föredragning och i vissa fall äfven föredragas
af en fortifikationsdepartementet underställd domäntjänsteman, hafva
de sakkunniga funnit en öfverflyttning af de nu under andra departement
af arméförvaltningen lydande fastigheterna till fortifikationsdepartementet
komma att medföra en eftersträfvansvärd enhetlig handläggning
af berörda ärenden. Någon ändring af vederbörliga stater hafva
de sakkunniga ansett härför icke vara erforderlig.

Ett undantag hafva de sakkunniga emellertid gjort beträffande do
flesta byggnader tillhörande tygstationerna, Karl Gustafs stads gevärsfaktori,
Åkers krutbruk och ammunitionsfabriken, enär dessa vore af så

Fjärde Jmfvmltiteln.

egenartad beskaffenhet, att deras underhåll och vård äfvensom vid dessa
anstalter förekommande till- och nybyggnader lämpligen borde såsom
hittills uppdragas åt artilleridepartementet, hvithet ju vore oförhindradt
att, då så syntes erforderligt eller önskvärd!;, underställa nämnda ärenden
fortifikationsdepartementets granskning.

Oaktadt sålunda fortifikationsdepartementet skulle få på sig Överflyttad
förvaltningen af en del fastigheter, hafva de sakkunniga dock
ansett underhållet af dessa böra alltjämt bestridas af samma anslag
som förut. Alla utgifter för de redan förut under fortifikationsdepartementet
lydande ufningsfältens underhåll och vård m. in. skulle däremot
hädanefter bestridas af arrende-, jordskyld^- och tomtöresmedlen.
Därför har ock synts de sakkunniga lämpligt, att icke såsom hittills civila
departementet utan fortifikationsdepartementet, där ifrågavarande ärenden
i öfrigt handläggas, äfven förvaltar nämnda medel.

Men dessutom bör enligt de sakkunnigas åsikt hvarje myndighet, åt
hvilken förvaltningen af ett öfningsfält omedelbart är uppdragen, få af
meromnämnda medel årligen disponera ett mindre belopp för vederbörligt
öfningsområdes vidmakthållande och förbättring i enlighet med
godkänd hushållningsplan äfvensom för vissa andra oundgängligen nödvändiga,
ej alltid förutsedda utgifter, såsom för tillfälliga reparationer,
väg- och broarheten, syneförrättningar m. m.

Hvad formen för förvaltningen angår, hafva de sakkunniga för vinnande
af större reda och öfverskådlighet ansett, att bestämd skillnad
bör göras mellan å ena sidan förvaltningen af öfningsfält, skjut tält och
öfriga jordområden samt å andra sidan förvaltningen af kasernetablissemang
och exercisplatser m. m. Den förra bör hafva till mål att utom
vederbörande jordområdens underhåll och vård — domänvården — åstadkomma
den inkomst, som af områdena må kunna afvinnas utan att åsidosätta
de rent militära intressena. Inkomsterna böra alltjämt ingå till
arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen.

De sakkunniga hafva uppgjort särskilda grunder för utarrenderingen
af nyss nämnda jordområden och förvänta att, med tillämpning af
dessa grunder, inkomsterna från fälten, äfven sedan dessa allmänt tagits
i anspråk för sitt egentliga ändamål, skola icke allenast blifva tillräckliga
för fältens förvaltning, underhåll och förbättring'', utan äfven i
sinom tid komma att lämna afsevärdt öfverskott att ingå till den förenämnda
under namn af arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen bildade
fonden. Af denna skulle då i mån af tillgång kunna bestridas
kostnaderna för eu eventuell utvidgning af öfnings- och skjutfälten.

Fjärde liufvudtiteln. 9

Såsom ofvan antjdts hafva de sakkunniga tänkt sig, att inom
arméförvaltningen skulle anställas en särskild domän tjänsteman. Då
nämligen till förvaltningen af landtförsvarets fastigheter gifvetvis hör
utredandet af en mångfald rent praktiska frågor rörande landthushållning
och fastigheternas tillgodogörande i nationalekonomiskt syfte, har
det synts de sakkunniga som eu oafvislig nödvändighet, att till sagda
departements förfogande ställes ett för nämnda frågors behandling
särskild! afsedt organ, som härför äger erforderliga förutsättningar.
Såsom ytterligare grund för en sådan domäntjänstemans anställande
hafva de sakkunniga anfört behofvet af ökade arbetskrafter inom fortifikationsdepartementet.

Denna domäntjänstemans uppgift skulle blifva att inom arméförvaltningen
öfvertaga och handlägga alla förvaltnings- och underhållsfrågor
rörande landtförsvaret tillhöriga eller till detsamma upplåtna
öfningsfält, skjutfält och öfriga jordområden, särskildt med hänsyn till
den nationalekonomiska vinst, som af nämnda fastigheter borde kunna
inflyta utan att det med dem afsedda militära ändamålet åsidosattes.
Domäntjänstemannen skulle granska inkommande hushållningsplaner
och äfven yttra sig öfver förslag till inköp och försäljning af mark
för landtförsvarets räkning. Han skulle förskaffa sig så stor personlig
kännedom som möjligt om landtförsvarets fastigheter samt stå till
chefens för fortifikationsdepartementet (artilleridepartementet) förfogande
för att biträda honom i den direkta tillsynen öfver, huru dessa fastigheter
för kronans räkning vårdades, hvarför han blefve skyldig företaga
erforderliga resor. Kommissionen har likvisst ansett lämpligt att
icke gifva domänintendenten rätt att själ!’ bestämma öfver dylika resor,
utan böra dessa företagas först på uppdrag af nämnda departementschef.

Enär således dom än tjänstemannens åliggande skulle i mångt och
mycket blifva likställd t med statens domänintendenters, samt då det
vore af en viss betydelse, att han erhölle en social ställning, som
gåfve hans uppträdande gent emot truppcheferna nödig auktoritet, hafva
de sakkunniga funnit önskvärdt, att han jämställes med statens domänintendenter
och benämnes »arméförvaltningens domänintendent». Finge
han lägre samhällsställning skulle det enligt de sakkunnigas förmenande
medföra svårighet att vid befattningens tillsättande erhålla tillräckligt
kvalificerad person. För de sakkunnigas förslag talade äfven det
praktiska skälet, att i gällande resereglemente domänintendenter funnes
upptagna och sålunda särskilda stadganden för hans räkning i detta
hänseende icke behöfde utfärdas. Rese- och traktan)entsersättning till

Bill. till BiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 2

[D]

De sakkunniga
om
domäntjänstemannen.

Fjärde liufvudtiteln.

[1-] domänintendenten borde liksom för ofri ga domänintendenter utgå efter
resereglementets 3:je klass.

Enligt de sakkunnigas åsikt skulle domänintendenten likställas med
arméförvaltningens extra ordinarie tjänstemän. Emellertid kafva de
sakkunniga dels på grund åt att öfriga domänintendenter tillsättas af
Kungl. Maj:t på förordnande, dels därför att nödig auktoritet därigenom
skulle gifvas arméförvaltningens domänintendent, ansett lämpligast, att
jämväl denne förordnas af Eungl. Maj:t på viss tid. Underdånigt förslag
i ärendet borde ingifvas af arméförvaltningens plenum.

De sakkunniga hafva funnit det ensidigt, att den förordnade —
om han befunnes lämplig — så länge som möjligt stannade i sin befattning,
hvilket medförde större likformighet i ärendenas behandling
samt . för den statistiska utredningen och den personliga kännedomen
om fastigheterna vore af stort värde, men dels torde de förmåner,
som kunde påräknas medfölja befattningen, icke ställa sig så lockande,
att en ifrågasatt innehafvare däraf ville, innan han närmare kände förhållandena,
binda sig för längre tid, dels uppkomme nog från statens sida
svårighet att på förhand kunna fullt bedöma den föreslagnes lämplighet;
och de sakkunniga ansåge därför, att förordnandet icke borde omfatta
längre tid än högst 5 år, hvarefter intet hinder funnes att förnya
detsamma. Att för domänintendenten föreslå viss proft]änstgöring
funne de sakkunniga icke lämpligt med hänsyn till de kvalifikationer,
som för denne tjänsteman vore önskvärda, nämligen erkänd kunnighet
och erfarenhet i landthushållning i förening med fallenhet för expeditionsgöromål.

Då befattningen till sin natur vore extra ordinarie, borde ersättningen
för därmed förbundet arbete liksom för ombudsmannen utgå i
form. af årligt arfvode, hvars storlek i betraktande af göromålens omfattning
och betydelse samt med hänsyn till att tjänstgöringsorten
• blefve Stockholm icke kunde sättas lägre än 4,000 kronor.

Arméförvaltningens domänintendent borde vara lika berättigad till
semester som arméförvaltningens ordinarie tjänstemän af första lönegraden
eller under sammanlagdt en manad årligen. Då lämplig tid
för denna semester bestämdes af departementschefen, syntes intet
hinder behöfva uppstå i tjänstgöromålens behöriga gång och inga föreskrifter
rörande vikarie erfordras.

Yttranden
öfver sakkunnigas
förslag.

öfver de sakkunnigas förslag har yttrande infordrats från arméns
myndigheter. Mot principerna för förvaltningens ordnande hafva åtskilliga

Fjärde hufvudtiteln.

anmärkningar framställts men icke i fråga om den föreslagna domän- [1.]
intendenten.

Såsom ofvan nämnts hafva de sakkunniga grundat sitt förslag om Arméfm-vaiten
domänintendent till en del därpå, att dot behöfs ytterligare arbets- ende tillfällig
krafter inom fortifikationsdepartementet. Arméförvaltningen har än förstärkning
kraftigare framhållit detta genom att hemställa om ett nytt extra jf Arebrena.
ordinarie anslag för tillfällig förstärkning al arbetskrafterna. Såsom
motivering för denna hemställan har arméförvaltningen påpekat mängden
och beskaffenheten af dels de ärenden, som röra förvaltningen af
landtförsvarets fastigheter, dels ock de ärenden, som angå entreprenadväsendet
och vid hvilka föredraganden hittills haft värdefull hjälp af
en sekreterare, som emellertid skulle afgå under år 1911. Om den af
de sakkunniga föreslagna domänintendentens bestallning tillkomme och
tillika, såsom väl kunde vara att förmoda, entreprenadärendena i män
af nu beslutade byggnaders utförande komme att minskas, kunde fördelningen
af ärenden möjligen så anordnas, att någon ökning af arbetskraften
ej erfordrades utöfver hvad genom domänintendenten skulle
departementet tillföras. För den skull syntes lämpligt, att för provisoriskt
tillgodoseende af behofvet af ökade arbetskrafter å extra stat
beviljades ett belopp motsvarande aflöning för eu tjänsteman i andra
lönegraden, utgörande för år tillhopa 5,800 kronor eller, med afdrag
af sådan tjänsteman åliggande utgifter för egen pensionering, 5,634 kronor
40 öre. Som emellertid med arbetsförstärkningen icke kunde anstå
till 1911 års slut, utan medel för densamma borde vara tillgängliga
åtminstone för sista halfåret 1911, torde sistnämnda belopp ökas med
''hälften eller 2,817 kronor 20 öre, som under år 1911 borde få för
ändamålet förskjutas.

Det är ju möjligt, att de sakkunnigas förslag om öfverflyttning till Departemertefortifikationsdepartementet
af större delen af domänförvaltningen icke che
kan helt godtagas, så vidt de andra departementen alltjämt skola ombänderhafva
vissa för denna förvaltning afsedda anslag. Och de sakkunnigas
förslag, att underhållet af mötesfälten skall bestridas från
arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen, synes icke med nödvändighet
medföra, att denna fonds förvaltning öfverflyttas till fortifikationsdepartementet,
livarjämte samma förslag under alla omständigheter, innan
det fastställes, torde förutsätta en revidering af det anslag, ordinarie
byggnadsanslaget, hvarigenom Riksdagen hittills anvisat medel för såaant

Fjärde hufvudtiteln.

[!•] underhåll. Men huru än härmed framdeles må komma att ordnas, synes
mig synnerligen lämpligt, att de landtförsvarets domänförvaltning
rörande ärenden snarast möjligt anförtros åt eu fackkunnig person,
och detta så mycket mer som det synbarligen behof» en förstärkning
till de arbetskrafter inom arméförvaltningen, som nu syssla med dessa
ärenden. Om en sådan person uppföres i staten för år 1912, göres,
på sätt arméförvaltningen antydt, icke behof af något extra anslag till
arbetskrafternas förstärkning under år 1912. Och skulle en dylik förstärkning
oundgängligen behöfvas under senare delen afår 1911, torde
detta behof kunna tillgodoses genom användande af fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar.

Jag kan således icke tillstyrka arméförvaltningens hemställan om
ett extra anslag, men mot hvad de sakkunniga föreslagit om en domäntjänstemans
anställande har jag intet annat att erinra än att, då denne
tjänstemans åligganden synas blifva i visea afseenden olika dem, som
påhvila de nuvarande domänintendenterna, hans benämning ock bör blifva
annan än den ifrågasätta — en benämning, hvarom förslag emellertid
icke nu torde behöfva af mig framställas. Då det ifrågasatta arfvodet
synes betingadt af den dagliga tjänstgöringen i arméförvaltningen och
däraf följande vistelse i hufvudstaden, anser jag således, att i staten
bor uppföras ett ärligt arfvode af 4,000 kronor åt en domäntjänsteman.

I detta sammanhang anhåller jag få nämna, att enligt de sakkunnigas
förslag skulle för tva eller flera truppförband gemensamma öfningsfält
förvaltas och vårdas omedelbart af vederbörande arméfördelningschef
eller af den underlydande truppförbandschef, som han därtill utser.
Härvid synas emellertid de sakkunniga icke hafva afsett det s k
Jarfvafältet i närheten af Stockholm. Ty beträffande detta fält är en
™n anordning icke möjlig. För detta fält, som omfattar mer än
3,400 hektar, har icke blott måst anställas en skogvaktare, som åtnjuter
fri bostad och 1,000 kronor om året i årlig lön, utan därjämte hafva
ytterligare medel mast ställas till arméfördelningschefens förfogande
för tillsyn och vård af fältet. Dessa medel har arméfördelningschefen
användt sålunda, att en officer i reserven erhållit 2,500 kronor om året
för handhafvande af fältets angelägenheter. Så länge fältet är åtal
renderad t på samma sätt som hittills (kontraktens antal uppgår till
mer än 60), anser jag det nödvändigt, att den hittills tillämpade ordningen
alltjämt äger bestånd, men då _ ett annat förhållande måhända
torde inträda med truppförbandens ständiga förläggning till fältet, synes
icke vara skäl att uppföra tillsyningsmannabefattningen på stat, utan

Fjärde hufvudtiteln. 13

torde de för befattningen erforderliga medel kunna såsom hittills utgå [1.]
från fältets afkastning.

Vaktmästarna.

I gällande stat för arméförvaltningen finnas uppförda en förste
vaktmästare och sex vaktmästare, och åtnjuta dessa följande aflöningsförmåner: -

--------- -------	Lön.	Ortstillägg.	Tjänst- göringspen- ningar.	Summa Kronor.
Kronor.
900 150 700 150	450 350	1,500 1,200
Vaktmästarna ..........................................

Dessutom är i staten medgifvet, att vaktmästares lön efter 5 år
kan höjas med 100 kronor, hvaremot något ålderstillägg icke är tillerkändt
förste vaktmästaren.

Enligt anmärkning 2 vid staten skall, därest vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, så länge denna förmån kvarstår,
ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen skall afdragas
100 kronor årligen.

Af ifrågavarande personal tjänstgör enligt den för närvarande gällande
placering en vaktmästare å fortifikationsdepartementet, en å intendentsdepartementet
och en å sjukvårdsstyrelsen. Förste vaktmästaren
och de tre återstående vaktmästarna tjänstgöra å civila departementet.

Arméförvaltningen har nu föreslagit dels ändring i nyss berörda
anmärkning 2, dels ökning af vaktmästarnas antal, dels ock lönereglering
för dem.

Arméförvaltningen har anfört, att då det efter inflyttningen i Arméförvait
nuvarande ämbetshuset, i hvilket centraluppvärmning finnes anordnad
i samtliga tjänstelokaler mon icke i vaktmästarbostäderna, icke upp- märkningen
handlades någon ved, samt vaktmästare, som åtnjöte bostad, följaktligen
icke i något fall tillhandahölles bränsle in natura, borde en utaf nämnda
omständighet betingad ändring göras i ofvanberörda anmärkning 2 vid
nu gällande stat. Som värdet af bränslet för hvarje bostadslägenhet
för närvarande beräknades till 100 kronor, hemställde arméförvaltningen,

[1.]

Arméförvaltinngen
om
ökning af vaktmästarnas

antal.

Armuförvaltningen
om
löneregleringen.

14 Fjärtle hufvud titeln.

att framställning måtte göras till Riksdagen om sådan affattning af
anmärkningen, att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte fri
bostad, skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg ej till
honom utgå.

Ehuru civila departementet för närvarande disponerar 4 vaktmästare,
har det dock, enligt hvad arméförvaltningen anfört, visat sig, att vaktmästargöromålen
inom nämnda departement med dess stora tjänstemannapersonal
och öfriga biträden, hvilkas tjänsterum vore förlagda till
icke mindre än tre olika våningar af ämbetshuset, icke kunde nöjaktigt
utföras af mindre än 5 vaktmästare, helst dagligen talrika bud''måste
af departementet sändas såväl till riksbanken som till civila och militära
myndigheter m. fl. Under någon kortare tid hade visserligen departementet
utöfver de tillgängliga 4 ordinarie vaktmästarna haft tillgång
på biträde af en extra vaktmästare. Som för dennes aflönande icke
kunnat beredas högre ersättning än 50 kronor i månaden, hade departementet
icke kunnat ålägga honom att tjänstgöra lika lång tid på dagen,
som fastställts såsom minimitid för den ordinarie personalens tjänstgöring
på ämbetsrummet. Därtill komme, att arméförvaltningen i följd af
ersättningsbeloppets obetydlighet på senare tid icke lyckats att såsom
extra vaktmästare anställa någon lämplig och pålitlig person. För att
fylla civila departementets behof af vaktmästarpersonal återstode följaktligen
icke annan möjlighet än att öka den ordinarie vaktmästarpersonalen
genom uppförande från och med år 1912 af ytterligare en
vaktmästare på arméförvaltningens stat.

Arméförvaltningen har erinrat, att vid vissa löneregleringar, som
vid 1910 års Riksdag genomförts, hafva i staterna för vissa ämbetsverk
medgifvits, att ålderstillägg må tillgodokomma vaktmästarpersonal
sålunda: förste vaktmästare ett å 100 kronor efter 5 år samt

annan vaktmästare två, hvardera å 100 kronor att utgå efter resp. 5
och 10 år. Då billighet och rättvisa uppenbarligen kräfva, att arméförvaltningens
vaktmästarpersonal i afseende å rätten till åtnjutande af
löneförhöjning numera likställes med motsvarande personal inom ofvannämnda
ämbetsverk i hufvudstaden, har arméförvaltningen hemställt, att
Riksdagens medgifvande måtte utverkas därtill, att i staten för ämbetsverket
må stadgas, dels beträffande förste vaktmästaren, att lönen efter
5 år kan höjas med 100 kronor, dels ock beträffande öfriga vaktmästare,
att deras löner kunna höjas efter 5 år med 100 kronor och efter 10

Fjärde hufvudtiteln.

år med ytterligare 100 kronor. Vaktmästarna borde dessutom tillerkännas
hvardera en half månads semester.

Jag anser väl i likhet med arméförvaltningen, att anmärkning 2 i
staten bör ändras, men då en liknande ändring framdeles torde behöfva
vidtagas jämväl i fråga om åtskilliga andra ämbetsverk, i synnerhet
sedan gamla riksdagshuset biifvit taget i anspråk, synes pröfningen af
arméförvaltningens förslag i denna de! böra tillsvidare uppskjutas.
Vidare är jag icke öfvertygad om nödvändigheten af att i staten uppföra
ytterligare en vaktmästare och måste därför afstyrka förslaget i
denna del. Hvad däremot angår den föreslagna löneregleringen för
vaktmästarna, är den ju så vidt ålderstilläggen angår endast en konsekvens
af redan fattade beslut och torde därför vinna nådigt bifall.
Härigenom förorsakas icke någon höjning af arméförvaltningens stat utan
blott af anslaget till ålderstillägg. Då i detta anslag hittills beräknats

——- = 300 kronor för 6 vaktmästare, skulle höjningen enligt vanliga

Dep

100 + 2 x 100 x 6

beräkningsgrunder utgöra --------- 9

6 x 100
‘ 2

350 kronor.

För tillgodonjutande af dessa ålderstillägg böra tydligen gälla enahanda
villkor, som för tillträde till de förut medgifna ålderstilläggen.

Beträffande slutligen frågan om semester för vaktmästarna är denna,
såsom chefen för justitiedepartementet redan erinrat, ännu icke så utredd,
att den kan för Eders Kungl. Maj:t föredragas.

Annan personaliikning''.

Staten för arméförvaltningen upptager, bland annat, 1 krigskassor
samt 10 andra tjänstemän af andra och 16 af första lönegraden. 1
posten till vikariatsersättning m. m. ingå dessutom arfvoden till 10
amanuenser, men det finnes blott 7 amanuenser, som innehafva dylika
arfvoden; de återstående arfvodena innehafvas af 3 kvinnliga biträden:
1 registratorsbiträde och 2 bokhålleribiträden, hvilka icke finnas uppförda
i staten.

Huru den nu uppräknade personalen fördelats till tjänstgöring
framgår af följande tabell:

Fjärde hufvudtiteln.

* Placering af arméförvaltningens nuvarande personal (1910).	Tjänstemän.	Kvinnliga biträden.
w v> CO CD o:	2 lönegraden.	1 lönegraden.	Amanuenser med fasta arfvoden.	Bokhålleribiträden.	CD aq co'' sr >-i 1 CD St p: O
Artilleridepartementet .............................................	—	i	i	1 i	{ =	—
Fortifikationsdepartementet .......................................	—	i	i	1 -	1 _
Intendentsdepartementet ..........................................	—	i	3	i	—	1
Civila departementet ...............................................	—	—	1	—	—	—
Kanslibyrån...................................................	—	i	2	—	—	—
Kameralbyrån ................................................	l	6	3	5	2	—
Sjukvårdsstyrelsen...................................................	—	—	—	—	_	—
Summa	l	10	16	7	2	1

För revisions- Af‘ kameralbjråus 6 tjänstemän i andra lönegraden äro 2 revisionsnibdperscmaL
kommissarier och 1 bokslutskamrer.

Arméförvaltningen har upplyst, att af ofvan upptagna, kameralbyrån
tillhörande 8 första gradens tjänstemän ursprungligen endast 6 varit
afsedda för revisionsarbete, under det att de 2 öfriga afsetts för bokhålleriarbete,
men att detta sistnämnda efter numera skedd omläggning
skötes af två särskildt dugande kvinnliga biträden, som därtill hafva
tid öfrig att verkställa diariiföring och utföra sådant granskningsarbete
i sammanhang med räkenskapsföringen, hvithet icke förutsätter speciell
författningskunskap. I följd häraf hafva alla 8 nyss nämnda tjänstemän
kunnat användas till revisionsarbete. De 7 af dem äro föreståndare för
hvar sin revisionsrotel; den åttonde sysslar med de s. k. underhandsmålen.

Arméförvaltningen har vidare upplyst, att ytterligare en tjänsteman
i andra lönegraden torde blifva för revisionsarbetet disponibel
under år 1911, då arméförvaltningen, i sammanhang med krigskassören
C. L. Billings afgång, torde komma att i underdånighet
hemställa om krigskassörsgöromålens öfverlämnande åt bokslutskamreraren
med nödigt kvinnligt biträde. Denna sammanslagning af

Fjärde Imf vildt iteln. 17

göromålen för två tjänstemän i andra lönegraden möjliggöres af de [!•]

förenklingar i arbetsmetoderna, som genomförts i sammanhang med
omläggningen af kassa- och räkenskapsväsendet. Åt den Billing efter
trädande tjänstemannen i andra lönegraden skulle uppdragas granskning
af de talrika s. k. underhandsmålen, som nu är anförtrodd åt en
tjänsteman i första lönegraden. Enligt hvad arméförvaltningen anfört
liar nämligen erfarenheten visat, att med hänsyn till nämnda ärendens
vikt den nuvarande anordningen, som för öfrigt tillkommit af nödtvång,
vore synnerligen olämplig''. På ifrågavarande tjänstemans duglighet,
vakenhet och omdömesförmåga måste arméförvaltningens talrika och
ofta brådskande utbetalningsbeslut helt hvila, såvidt vederbörande byråchef
skulle kunna ostördt ägna sig åt sitt maktpåliggande arbete.

Oaktadt arméförvaltningen sålunda inom kort kommer att för revi- Eevision^
sionsarbetet förfoga öfver flera arbetskrafter än nu, har den dock be- att
"ärt ytterligare ökning i detta afseende. Härvid har anförts, bland
annat, att utvecklingen på det militära området naturligtvis utöfvat och
komme än vidare att öfva en motsvarande återverkan på arméns centrala
förvaltningsmyndighet och dess arbetsbörda. Af naturliga skäl
hade denna ökning i högst väsentlig mån fallit på kameral byrån, där
revision ägde rum af arméns samtliga räkenskaper Till belysning åt
den inträffade stegringen i revisionsgöromålen ville ämbetsverket anföra,
att enligt approximativ beräkning hade antalet af de till armeförvaltningens
hufvudbok hörande verifikationsfolier, bvilka det ålegat
revisionen att granska, för år 1908 utgjort 1285,000 och lör år 1909
stigit till 34o,000. De förhallanden, som föranledt denna ökning
såsom truppförbandens utvidgning och öfningstidens förlängning m. m.

— vore af konstant beskaffenhet, och under de år, som ännu återstode,
intill dess härordningen till fullo genomförts, kunde dessa med så
mycket större säkerhet antagas medföra en ytterligare icke obetydlig
stegring af revisionsarbetet, som tillkomsten af tre årsklasser värnpliktiga
högst väsentligt ökade revisionsarbetet. Arméförvaltningen både
därför ansett sig icke längre kunna uppskjuta att äska behöflig förstärkning
af revisionspersonalen. Ett ytterligare uppskof kunde nämligen
förutses skola föra ämbetsverket i samma belägenhet som under den
förra organisationens senare år, då granskning af de inkomna räkenskaperna
icke kunde inom föreskrifven tid till fullo medhinnas, i följd
hvaraf vissa räkenskaper måste i ogranskadt skick till kammarrätten
aflämnas, ett förhållande, som på sin tid föranledde anmärkning från
Riksdagens och dess revisorers sida.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Af cl. 1 Haft, 3

Fjäril e liutv u

[1.] Mot bakgrunden af detta stegrade revisionsarbete bär arméförvalt ningen

hemställt om uppförande, i staten af ytterligare en andra gradens
tjänsteman samt vissa kvinnliga biträden, nämligen dels ofvannämnda
två bokhålleribiträden jämte registratorsbiträdet dels ock två
siffergranskningsbiträden utöfver dem, som redan finnas.

Arméförvalt- Till stöd för framställningen ifråga om den nya tjänstemannen af andra
ningen om graden har arméförvaltningen anfört, att den saknar personal för förgradstjänsten,
granskning åt inkommande räkenskaper och att detta är en synnerligen
kännbar brist. Vid förgranskningen borde åtskilliga fel, som kräfva
omedelbar rättelse, kunna uppdagas, och därmed skulle vinnas icke
blott bättre säkerhet för kassavården, hvilket vore förgranskningens
viktigaste funktion, utan tillika eu afse värd lättnad i det efterföljande
revisionsarbetet. Förgranskning kräfde emellertid sådan erfarenhet
och omdömesförmåga, att den måste uppdragas åt en tjänsteman i andra
lönegraden. Fn förgranskning utförd af personal med lägre kvalifikationer
torde icke lämna statsverket valuta för kostnaderna.

Armeförvaltningen har tillika afsett att kunna ombesörja granskningen
af de endast eu gång årligen inkommande men synnerligen viktiga
s. k. årsräkenskaperna åt de tjänstemän i andra lönegraden, som
det skulle i regel åligga att utföra den s. k. underhands- och förgranskningen.

Departements- Det torde väl kunna antagas, att de bokhålleri- och registratorschefen.
biträden, som redan äro anställda hos arméförvaltningen, framdeles
blifva upptagna på stat. Härigenom skulle de tre af dessa biträden
nu innehafda amanuensarfvodena kunna användas till sitt rätta ändamål
och revisionsarbetet vinna en förstärkning af ytterligare tre personer.
Och vidare är det ju eu möjlighet, att, när frågan om de kvinnliga
biträdena regleras, arméförvaltningen erhåller ytterligare två siffergranskningsbiträden
utöfver dem, som redan finnas.

Med dessa förstärkningar jämte dem, som möjliggöras genom den af
arméförvaltningen tilltänkta omläggningen vid krigskassörens afgång,
torde emellertid den för revisionsarbetet afsedda personal blifva tillräcklig
för ändamålet, och jag kan därför icke nu tillstyrka uppförande i
staten af ytterligare en andra gradens tjänsteman.

Vikariats ersättning’ in. in.

I staten för arméförvaltningen bär alltsedan verkets omorganisation
upptagits 41,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad.

Fjärd® hufVudtitel».

Arméförvaltningen har nu anmält, att vid statens upprättande be
räknats 5,000 kronor till vikariats ersättning _ men att detta belopp a

felberäknadt.

Däld ingår nämligen följande vikariatsersättnmgar:

generalkrigsk

krigsråd 4 x 312: 50 = ..........................

tjänstemän af 2 lönegraden 11 X 225
):i » l » 16 x 125

...... kronor	375: —
))	1,250: —
	2,475: —
............. i*	2,000: —
Summa kronor	6,100: —

Arméförvaltningen bär vidare föreslagit, att hädanefter borde be
räknas ytterligare följande vikariatsersättningar.

8 vaktmästare 8 x 50 ............................................................. kionor 400._

1 tjänsteman af 2 lönegraden ............................................. » •

Vaktmästarna skulle nämligen såsom förut nämnts erhålla en half
månads semester hvar, och ersättning till vikarie för vaktmästare har
ämbetsverket ansett böra beräknas till 100 kronor for manad, emu erfarenheten
visat, att lämpliga vikarier för dessa personer icke kunna

anskaffas för lägre aflöning. .

Dessutom bär arméförvaltningen upptagit förslagsvis 2o0 kronor
för tjänstgöring såsom vikarie för departements- eller byråchef under
resa ''för förrättning, hvarom förmäles i arméforvaltnmgens instruktion

S 27 mom. 2 och 3. . A

I detta sammanhang har arméförvaltningen anmalt, att civila departementet
under de senare åren haft synnerliga svårigheter att finna
vikarier för uppehållande af revisorstjänsterna under revisorernas semesterledigheter,
oaktadt departementet sökt att efter förmåga fördela
dessa ledigheter å olika tider. Departementet hade nämligen mestadels
måst såsom vikarier för revisorerna förordna helt unga, ännu h
ämbetsverket proftjänstgörande extra tjänsteman, hvilka gifvetvis icke
kunde äga deP kunskaper och den erfarenhet, som för dessa tjänsters
behöriga skötande oafvisligen vore af noden. I betraktande af denna
svårighet ansåge sig arméförvaltningen böra anhålla om nådigt bemyndigande
att, därest så skulle befinnas för revisionsarbetet fördelaktigt,
i lället för semester, därunder vikarier måste forordnas, tilldela revisorerna
under lika lång tid ferier, under hvilka revisionsarbetet a latten
hvilade. Därest nämligen arméforvaltmngen, i stallet för att foio
extra tjänsteman å ordinarie revisors tjänst, bereddes tillfälle att till
o-ratifikationer åt de extra tjänstemännen få disponera det till vikanats ö -

-!* Fjärde lmfvudtiteln.

l1-] ersättning under semester för revisorerna beräknade beloppet, komme
gifvetvis anställning hos ämbetsverket att blifva mera eftersökt och
därmed revisionsarbetet i dess helhet att göra en afsevärd vinst.

Departements chefen.

Då frågan om semester för vaktmästarne ännu icke är i det skick
att den kan föredragas för Eders Kungl. Magt, samt jag icke kunnat
tillstyrka uppförande i staten af ytterligare en andra gradens tjänsteman,
bör naturligtvis icke beräknas någon vikariatsersättning med afseende
å denna personal.

Däremot bär jag intet att erinra mot att 250 kronor beräknas för
vikarierande i de uti § 27 mom. 2 och 3 af arméförvaltningens instruktion
omförmälda fall. Hvad för närvarande är stadgadt om rätt för
tjänsteman i lägre grad att, när han, för beredande af semester åt
annan, _forordnas att bestrida högre befattning i arméförvaltningen, därunder
i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta ett mot de för
den högre befattningen anslagna tjänstgöringspenningar svarande belopp,
torde äfven böra gälla, när tjänsteman erhåller uppdrag att uppehålla
högre befattning under innehafvarens tjänsteresor.

Med den af arméförvaltningen i de hittills varande beräknino-sgrundcrna
föreslagna rättelse skulle således beloppet till vikariatsersättning,
nu 5,000 kronor, ökas till (6,100 + 250=) 6,350 kronor. Därmed^
skulle posten till vikariatsersättning, nu 41,000 kronor, ökas med
(6,350 — 5,000 =) 1,350 kronor eller således till 42,350 kronor.

Hvad slutligen angår arméförvaltningens hemställan att i stället
för att förordna vikarie å ordinarie revisorstjänst få till gratifikationer
disponera det till vikariatsersättning under semester för revisorerna beräknade
beloppet, så anser jag denna hemställan icke kunna bifallas.

Särskilda belöningar åt rerisi onstjänstemänneu.

Arméförvalt ningen.

Arméförvaltningen har vidare anfört i hufvudsak följande:

Inom de flesta med revisionsverksamhet sysslande ämbetsverk åtnjöte
revisionstjänstemännen provision med vissa procent å de belopp,
som i följd af anmärkningar från deras sida komme statsverket till godo!
Någon dylik förmån vore hittills icke medgifven arméförvaltningens
revisionstjänstemän, ehuru deras granskning afsåge en betydlig del af
statsverkets utgifter, nämligen hela fjärde hufvudtiteln, och därjämte
en granskning, som med hänsyn till mångfalden af särskilda, tätt skiftande
förhållanden samt därtill afpassade och följaktligen ofta ändrade
förvaltningsföreskrifter kräfde en vakenhet och påpasslighet, som väl

Fjärde lmfvmltitcln. 2 i

och kanske mer än vid annan revision beliöfde eggas genom lämpliga
medel. Att emellertid förbinda denna revisionsverksamhet med belöningar
i form af anmärkningsprovision funne ämbetsverket föga tilltalande,
ty denna anordning kunde rent af tänkas motverka sitt ändamål.
Det måste nämligen hos de äldre tjänstemännen förutsättas mycken
karaktärsstyrka för att motstå frestelsen att begagna sin erfarenhet för att
inom sin revisionslott inskränka arbetet till att eftersöka allenast sådana fel,
som grundade sig på principiellt sedt samma misstag o. d., som redan blifvit
föremål för andra revisionstjänstemäns anmärkningar, ty därmed
kunde på ett lättvindigt sätt i form af anmärkningsprovision skördas
frukterna af andra personers arbete. Eu anmärkning åter, som för
tillfället och inom en revisionslott tillgodoförde statsverket eu helt obetydlig
besparing och sålunda inbragte vederbörande en anmärkningsprovision
till föga eftersträfvansvärdt belopp, kunde i sina konsekvenser
medföra betydande besparingar för statsverket. Och med det förmånssystem,
arméförvaltningens organisation innebure (revisionens indelning
i två rotlar, hvardera med eu revisionskommissarie såsom chef), vore det
synnerligen lätt att, då eu s. k. principanmärkning en gång blifvit
framställd mot viss utgift, genom hela revisionsmaterialet följa utgifterna
af samma art. Gifvetvis vore det därvid icke rättvist, att
annan tjänsteman erhölle provision eller belöning för hvad sålunda till
statsverket återbures än den, som gjort principanmärkningen och därmed
föranledt den genomgående efterforskningen.

Arméförvaltningen ansåge sig således icke kunna föreslå, att anmärkningsprovision
borde tillgodokomma dess revisionstjänstemän. Men
däremot skulle arméförvaltningen finna det synnerligen fördelaktigt, att
anmärkningsprovisionen i andra ämbetsverk motsvarande belopp ställdes
till ämbetsverkets förfogande för att tilldelas just de tjänstemän, som
verkligen föranledt besparingar för statsverket. Mot ett sådant system
kunde icke riktas någon af de erinringar, som träffade anordningen
med anmärkningsprovision, och någon svårighet att uträkna beloppet
enligt de liggare, som nu fördes, torde icke heller förefinnas. Däremot
måste ämbetsverket vara beredt på anmärkningen, att det torde blifva
synnerligen svårt att efter rättvisa grunder fördela det invänta beloppet.
Gifvetvis komme också sådan svårighet att uppstå, men då fördelningen
i hög grad underlättades däraf, att i detta ämbetsverk revisionsverksamheten
följdes af förmän, som utan större möda kunde teckna
sig till minnes framställda principanmärkningar samt därmed vunna
resultat, och för öfrigt i stort sedt vore i tillfälle att bedöma de särskilda
tjänstemännens vakenhet och påpasslighet, torde ämbetsverket

Fjärde liufvndtiteln.

[1.] böra underkasta sig det grannlaga arbetet med fördelningen af ifrågavarande
belöningar.

Rätteligen borde ju anmärkningsprovisionen utgå från de olika
anslagstitlar, som riktas genom anmärkningsåtgärderna. Sådana titlar
förekomme emellertid i stort antal, under det att den provision, som
kunde komma i fråga, måste beräknas inskränka sig till några tusen
kronor. En fördelning af ett dylikt belopp i småposter syntes arméförvaltningen
föranleda mera besvär, än frågan vore värd ur statsverkets
synpunkt. Arméförvaltningen tilläte sig därför föreslå, att ett
kammarrättens anmärkningsprovision motsvarande belopp måtte, i den
mån arméförvaltningens civila departement pröfvade omständigheterna
därtill föranleda, af departementet disponeras till revision sbelöningar åt
dess revisionspersonal från anslagstiteln: »vikariatsersättning m. m.» och att
för sådant ändamål måtte under titeln beräknas 2,000 kronor.

Skulle denna framställning icke kunna vinna bifall, ville arméförvaltningen
hemställa, att nämnda anmärkningsprovision motsvarande
belopp måtte utgå ifrån vederbörande anslag för att på föreslaget sätt
af civila departementet till fördelning disponeras.

Departementa- Enligt hvad arméförvaltningen anfört skulle det behöfvas särskilda
chefen. lne([e} för att dess tjänstemän måtte med önskvärd vakenhet och påpasslighet
egna sig åt revisionsarbetet. Jag tillåter mig i anledning
häraf till en början anmärka, att arméförvaltningen redan i viss mån
har sådana medel i sin hand: arméförvaltningens räkenskaper granskas
nämligen på nytt i kammarrätten, och skulle det vid denna slutliga
granskning visa sig, att någon arméförvaltningens tjänsteman
eftersatt sin plikt, torde arméförvaltningen vara i sin fulla rätt, om den
toge hänsyn därtill, när det för sådan tjänsteman ifrågasattes befordran
eller ålderstillägg. Kammarrätten, som är den sista instansen i
fråga om räkenskapsgranskning, saknar däremot sådana medel att egga
sina tjänstemäns arbete. Men äfven om man nu skulle vara böjd för
att tillerkänna revisionstjänstemännen någon särskild belöning för vakenhet
och påpasslighet, så har arméförvaltningen själf ådagalagt det
olämpliga i att ordna dessa belöningar på det enda sätt, som hittills ägt
rum vid vissa andra verk, nämligen i form af anmärkningsprovision,
och i stället föreslagit, att arméförvaltningen skulle erhålla ett visst
belopp till sitt förfogande för att genom civila departementet tilldela
penningebelöningar åt dem, som kunde anses hafva gjort sig däraf
förtjänte. Arméförvaltningen har emellertid själf framhållit vissa svårigheter,
som äro förenade med detta system. Och redan af denna anled -

Fjärde Inifvudtiteln.

ning anser jag mig icke kunna tillstyrka dess införande i den svenska
förvaltningen.

Sammanfattning1.

I enlighet med hvad jag här ofvan anfört har jag låtit uppgöra
förslag till ny stat för arméförvaltningen (se bil. 1). Den slutar a
253.950 kronor eller således 21,850 kronor mindre än den nuvarande.

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå
Riksdagen

dels att, med godkännande af berörda förslag till ny stat (se bil. 1),
minska anslaget till arméförvaltningen

nu ..
med

till ..

kronor 275,800: —
» 21,850: —

kronor 253,950: —

dels ock godkänna följande tillägg till de i sammanhang med fastställandet
af nu gällande stat godkända villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmånerna för den civila
personalen, nämligen

att för tillträde till de sålunda medgifna nya ålderstilläggens åtnjutande
skola gälla enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade; samt

att hvad som för närvarande är stadgadt om rätten för tjänsteman
af lägre grad, som, när det erfordras för beredande af semester, förordnas
att bestrida högre befattning i arméförvaltningen, att därunder i
stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta ett mot de för den högre
befattningen anslagna tjänstgöringspenningar svarande belopp, skall gälla
äfven, när tjänsteman erhåller uppdrag att uppehålla högre befattning
under innehafvarens tjänsteresor.

[!■]

Skrifmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvaitningen. [3.]

I enlighet med hvad jag å sid. 6 här ofvan anfört, får jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

i riksstaten uppföra ett nytt ordinarie anslag å
30,900 kronor, benämndt: ))skrifmaterialier, expenser och
bränsle m. m. för arméförvaitningen, reservationsanslag''».

Fjärde liufyudtiteln.

Generalstabens fast anställda personal.

Nuvarande organisation.

Generalstaben är sammansatt af följande militärpersonal:

1 chef för generalstaben, generalsperson,

2 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

12 majorer,

20 kaptener af första klassen och
10 löjtnanter af första klassen.

Den civilmilitära personalen utgöres af:

1 professor,

1 krigsarkivarie.

1 bibliotekarie,

1 aktuarie och

1 redogörare, upptagen å intendenturkårens stat.

Dessutom finnas vid generalstaben en förste vaktmästare och tre
vaktmästare.

Generalstabens officerare anställas under fredstid dels vid hufvudstationen,
som är förlagd i Stockholm, dels utom denna i vissa befattningar.

Hufvudstationen är underställd chefen för generalstaben och verksamheten
inom densamma är fördelad mellan:

Centralafdelningen,

Organisationsafdelningen,

Utrikesaf delningen,

Kommunikationsafdelningren,

0 7

Krigshistoriska afdelningen och
Topografiska afdelningen.

[Före år 1908 funnos förutom de tre sist angifna afdelningarna
endast en, benämnd militärstatistiska afdelningen.]

De befattningar utom hufvudstationen, i hvilka officerare af generalstaben
skola vara anställda äro:

1 officer såsom adjutant hos chefen för landtförsvarsdepartementet;
5 officerare, hvaraf 1 i egenskap af chef och 1 såsom souschef,
uti landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition;

9 officerare såsom stabschefer, nämligen 1 vid hvarje arméfördelning,
1 hos inspektören för kavalleriet, 1 hos militärbefälhafvaren på
Gottland och 1 hos kommendanten i Boden; samt

Fjärde hufvudtiteln.

6 officerare såsom generalstabsofficerare vid arméfördelningsstaberna,
1 vid hvarje stab.

Land tf ursvar sdepartementets kommandoexpedition.

Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition leder sitt ursprung
från den år 1809 grundade »Generaladjutantens för armén
expedition». År 1840, då organisationen af »Stats-liådet» förändrades till
»Statsdepartementer», upplöstes generaladjutantsexpeditionen och ersattes
med landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition. Denna expedition
fick egen stat med följande personal, nämligen:

1 expeditionschef,

5 generalstabsofficerare,

1 registrator och redogörare,

1 translator,

1 stentryckare,

1 vaktmästare.

All personal utom vaktmästaren och stentryckaren uteslöts emellertid
ur staten år 1873 i sammanhang med att generalstaben omorganiserades.
Då bestämdes nämligen, att af generalstabens officerare
skulle 5, hvaraf 1 i egenskap af chef och 1 såsom souschef, tjänstgöra
i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition.

Oaktadt registratorstjänsten vid expeditionen indragits, befanns
redan år 1880 kontinuiteten kräfva, att en person mera stadigt ägnade sig
åt dessa göromål. Saken ordnades då så, att en pensionerad officer ur
armén blef beordrad till tjänstgöring vid generalstaben och jämte of van -nämnda 5 officerare anställd i expeditionen. För sitt arbete med
registratorsgöromålen tick han uppbära dagtraktamente från generalstabens
stat.

Kommandoexpeditionen tillförsäkrades emellertid ytterligare arbetskrafter,
därigenom att tjänstgöring i denna expedition bestämdes såsom
villkor för att vinna inträde vid generalstaben. Detta har hatt till följd,
att i regel två aspiranter vid nämnda stab brukat samtidigt tjänstgöra
i expeditionen, hvilket förhållande fortgått, älven sedan man år 1904
upphäft villkoret om fullgjord sådan tjänstgöring för anställning såsom
löjtnant vid generalstaben.

Antalet ärenden, som skola handläggas inom expeditionen,, har
emellertid likasom ärendena inom landtförsvarsdepartementet alltjämt
Bill. till Eiksd. Prut. lull. 1 Samt. 1 Afd. 1 Raft. 4

Fjärde hnfvudtiteln.

[°-] ökats. För att möta den växande arbetsbördan tiar därför expeditionens
personal äfven måst ökas.

Efter det 1885 års värnpliktslag gifvit upphof till en hel de!
värnpliktsärenden, anställdes eu officer ur armén att i kommandoexpeditionen
tillsvidare biträda vid handläggning af ärenden rörande
inskrifning och redovisning af de värnpliktiga. "Detta förhållande har
alltjämt fortfarit. Vederbörande har för sitt arbete åtnjutit månadsarfvode
från värnpliktsanslaget.

En annan utväg, som anlitats för att anskaffa arbetskrafter i kommandoexpeditionen,
har varit inbeordrande! på frivillighetens väg af ett
visst antal officerare ur armén, hvilka dock härför icke åtnjutit vare sig
rese- eller traktamentsersättning. Dessa officerare hafva fått sig anförtrodda
arbeten af mera tillfällig natur, såsom förande af rullor och mindre
utredningar, äfvensom, hufvudsakligen för egen utbildning, att bestrida
dagofficerstjänsten.

Om man icke vill åter uppföra en särskild stat för kommandoexpeditionen,
upptagande en personal, som till sammansättning och
antal motsvarar de betydligt stegrade fordringar, hvilka härens utveckling
uppställt på denna personal, synes det ligga närmast till hands att
ändra bestämmelserna ifråga om det antal officerare, som generalstaben
har att lämna till kommandoexpeditionen, så att detta motsvarar nämnda
fordringar. Sådant kan emellertid icke ske utan att höja generalstabens
egen stat, ty personaltillgången vid generalstaben är redan under
nuvarande förhållanden otillräcklig. Med hänsyn till att departementalkommittén
möjligen tager kommandoexpeditionens framtida ställning
under ompröfning anser jag dock, att man under den närmaste framtiden
bör försöka reda sig på samma sätt som hittills. Skulle det
möta svårigheter att förmå lämpliga officerare ur armén att utan reseeller
traktamentsersättning tjänstgöra i kommandoexpeditionen, torde
ju Eders Kung!. Maj:t hafva rätt att kommendera dem därtill mot
åtnjutande af sådan ersättning.

Ökning utöfver 1901 ars härordning.

Chefens för _ Chefen för generalstaben yttrade uti sitt den 16 oktober 1906 afförsiag^älo
förslag till landtförsvarets stärkande under perioden 1908 —1913:

1906. _ »Redan ur synpunkten af det behöriga upprätthållandet af freds tjänstgöringen

vid generalstaben är en ökning af dennas personal af
behofvet påkallad.

Fjärde hufvudtiteln. 27

Af de officerare, hvilka kunnat beräknas såsom ordinarie arbetskrafter
vid generalstabens knfvudstation, är först och främst m ständigt:
ut) lita o-en såsom militär assistent i Kungl. Järnvägsstyrelsens militär byra.
Det har nämligen, särskildt med hänsyn till den samverkan, som maste
ii o-a rum mellan sagda stab och järnvägsstyrelsen, visat sig nödvändigt
att till ständig tjänstgöring vid nämnda byrå oeordra en vid geneuustabens
kommunikationsafdelning eljest placerad och vid denna afdelning
utbildad officer af kaptens grad. Militärbyrans upprättande har
dock icke medfört någon som helst lindring af den arbetsborda, som
b vilar på generalstabens kommunikationsafdelning, utan betecknar endast
ett öfverflyttande inom Kungl. Järnvägsstyrelsen från civila till
militära arbetskrafter af åligganden, hvilka de senare genom sm föregående
utbildning kunna förväntas äga större förutsättningar att med
sakkunskap handhafva. På grund af det nu anförda, och för att generalstabens
verksamhet med hänsyn till planläggningen af de militära
järnvägstransporterna icke skall lida afbräck, bör generalstabens personal
ökas med 1 kapten af första klassen. __

Vidare har erfarenheten från de senare åren skarpare an tillförne
framhalt den stora betydelse, som ett väl ordnadt underrattelsevasende
spelår icke blott för krigsförberedelserna utan äfven under sjal!va kngföringen.
Det tillkommer generalstaben att i fred inhämta samt pa eu
systematiskt sätt ordna och bearbeta alla sådana upplysningar om eventuella
motståndare, som för egna åtgärder kunna hafva betydelse, äfvensom
att studera de landsträckor, som under ett krig kunna komma att
beröras af operationerna. Sedan kriget utbrutit, maste underrättelseväsendets
verksamhet alltjämt fortgå. Den personal, som för ifrågavarande
ändamål hittills kunnat tagas i anspråk, har emellertid visat
sig otillräcklig, särskildt med hänsyn till de nya uppgifter, som genom
unionsupplö snål gen tillkommit, hvarför generalstabens persona ar ,
behof att för nu nämna! ändamål ökas med 1 kapten af forsta klassen
I 1901 års härordningsförslag framhölls beträffande generalstabens
organisation det behof af ökadt antal officerare, som miste gorå sig
gällande i samma mån Gottlands stridskrafter utvecklades samt lastningarna
Karlskrona, Vaxholm och Oscar-Frednksborg samt Boden erhölfo
sina garnisoner af skilda truppslag. Då försvarsanstalterna därstädes
nått en viss grad af utveckling, borde nämligen hos militarbefälh
alvar en på Gottland samt fästningskommendanterna anstalta otticerare
af generalstaben såsom stabschefer. Ehuru genera sta oens personal
icke egentligen därtill lämnar tillgång, har stabscheisbelattnmgen vid
militärbefälet å Gottland sedan några år tillbaka bestnats af eu general -

Fjärde hufvudtiteln.

stabsofficer. Behofvet af generalstabsofficerare vid kommendantskapen
i ivarJsjvrona samt å Vaxholms och Oscar-Eredriksborgs fästning har
ännu ej med nödvändighet gjort sig gällande. Beträffande behofvet af
e“ generalstabsofficer vid kommendanturen i Boden biträddes, enligt den
till 190o års Riksdag aflena kimgl. propositionen, af dåvarande chefen
p>„r un£>l- Landtförsvarsdepartementet de af chefen för generalstaben
cm iorebragta skälen till, att en officer af generalstaben afsåga för detta
ändamål. 1''ästmngens försvarsverk var nämligen då så långt framskridet,
att en garnison af skilda truppslag förutsågs under den närmaste
framtiden komma att dit förläggas. Emellertid framhölls i propositionen,
att icke någon ny beställning vid generalstaben redan då
smide behöfva tihsattas, enär under första året en officer från trupperna
skulle kunna för andamålet afses. Äfven i IDOG års statsverksproposition
pa vi sades behofvet af en stabschef (en officer ur generalstaben),
ehuruväl icke neher för året 1907 tillsättandet af natron ny beställning
° generalstabens stat för 1 " ” 1 01 ^ J °

ändamål ifråga sattes.
Riksdag

detta

►Sedan emellertid af IDOG års Riksdag beslut fattats att från och
mec ar 1907 inrätta eu särskild kommendantsbeställning i Boden, kan
icke längre anstå med det definitiva tillsättandet af ifrågavarande stabscheisoefältning^
Då emellertid generalstabens nuvarande personaltillgang
icke medgifver att för framtiden afstå en officer för detta ändamål,
bor personalen ökas med 1 kapten ax första idassen.

Behofvet af den ökning utaf generalstabens personal, som ur synpunkten
åt fredstjänstgöringens ändamålsenliga bedrifvande härofvan
ioreslagits, framträder särskildt skarpt vid en jämförelse mellan antalet
befattningar, som vid härens ställande på krigsfot skola beklädas af

och det afsevärdt. lägre "antalet i fred nu förord
nämnda stab. Detta förhållande har
1 naSon m;”m förbättrats, sedan genom beslut af 1901 års
_ antalet generalstabsofficerare ökats från 38 till 47, men en
aise\ärd brist hval star alltjämt, hvilken vid mobilisering måste täckas
genom att taga i anspråk f. d. generalstabsofficerare, goneralstabsaspiranter
och f. d. aspiranter. Emellertid beröfvas genom ett sådant tillvägagående
trupperna ett ej ringa antal särskildt väl kvalificerade officerare,
hvilket bäfver så mycket olägligare, då, såsom föreslagits, ett
•jtori t antal ti uppförband än hittills är afsedt att uppsättas vid mobilisering.
För att i någon mån utjämna berörda brist är sålunda en ökning,
sådan som den ofvan föreslagna, af generalstabens officerskår i
flög grad önskvärd.

generalstabsofficerare,
fintlig;!

visserligen
Riksdag

officersbeställningar

Fjärde hufvudtiteln.

I olikhet mot hvad förhållandet är inom flertalet utländska arméer
finnas vid den svenska generalstaben officerare af lägre grad an kaptens.
Olägenheterna häraf gorå sig synnerligt kännbara i betraktande af den
grannlaga ställning, som äfven de yngsta generalstabsofficerarna urtaga
såsom biträden åt högre trnppbefälhafvare. Det är åt nu nämnd anledning
i flög grad ensidigt, att de 10 löjtnantsbeställningarna vid generalstaben
blifva ersatta af ett motsvarande antal kaptensbeställningar.

Äfven ur er. annan synpunkt skulle en sådan uppflyttning medföra
fördelar. Efter antagandet "af 1901 års härordning har nämligen befordran
inom kompaniofficersgraderna i allmänhet olif vit ej obetydligt
hastigare än förut!'' På grund häraf har det vid upprepade tillfällen
inträffat, att löjtnanter vid generalstaben kommit i tur att föreslås till
kaptensbefordran vid de regementen, där de öfver stat kvarsta, tidigare
än de kunnat föreslås till motsvarande befordran vid generalstaben.
Häraf har åter blifvit eu följd, att de — för att ej nödgas kunna innehafvande
beställningar vid generalstaben — mast föreslås till kaptener
i samma stab, d. vis. att de visserligen i likhet med sina yngre kamrater
vid regementena erhållit kaptens grad, men däremot icke kunnat såsom
dessa sistnämnda erhålla mot densamma svarande aflöningsförmåner.
Genom borttagandet af löjtnantsgraden torde befordran till kapten

-i . t TI /* 1 * I-.- ^ vvx -r-w-ir» F+ vnlroffo tldl^ärG

vid generalstaben emellertid i regeln icke komma att inträffa

än hittills på den grund, att möjlighet då förefinnes att bereda tillfälle
till längre trupptjänstgöring före inträdet i generalstaben, ett önskemål
som under nuvarande förhållanden sällan kan uppnäs. Om emellertid
i vissa fall eu isågot hastigare befordran än Hittills vio genes a!silben i
framtiden skulle kunna inträffa, så innebä
het. Gynnsammare belordringsufsikter aro

detta dock ingen orimlig -

nämligen

den enda fördel,

som kan bjudas den officer, hvilken frivilligt underkasta!, sig det lång
varig;!, ansträngande arbete och de ekonomiska uppoffringar, som äro
förbundna med iorvärfvandet af kompetens för inträde vid generalstaben.
Det nu anförda torde lämna stöd för förslaget, alt i stallet för lojtnantsbeställningarna
uppföra, ä generalstabens stat ett motsvarande a a un
kaptei i sbest äll nin gar, kunnande desse tills vidare inskränkas till kaptensbeställningar
af andra klassen.

Under de senaste åren hafva

arbeten, som åligga generalstabens ...--------------------- __ -v , -

betydligt ökats, och med all sannolikhet kommer arbetsborctan aflemna
afdelning att i framtiden än ytterligare växa. Det. bär visat sig, att
tillsynen cell vården af den störa samlingen af tabeller, planer och
öfversikter m. in. tillhörande mobiliseringsverket med nödvändighet

mängden och omfattningen af do
militärs t aids ti ska afdeln i n g, h ögst

Fjärde Imfvudtiteln.

[3.] kräfva en för ändamålet särskildt anställd person. Den för närvarande
å generalstabens stat uppförde aktuarien tages så strängt i anspråk
för kommunikationenfdelningens räkning, att han icke får tid öfver
för arbete vid någon af stabens öfriga afdelningar. En för militärstatistiska
avdelningen särskildt afsedd aktuarie är sålunda af behofvet
oundgängligen påkallad.

Äfven vid den topografiska afdelningen har behofvet af en aktuarie
gjort sig gällande, i det att vården af den vidlyftiga samlingen af kartor
och manuskript, hvilken är i ständig tillväxt, med nödvändighet
krafvel'' en särskildt fackutbildad person.

På grund al det nu anförda föreslås, att generalstabens civilstat
ökas med två aktuarie!''.))

G ener als -kommissionens
utlåtande
den
2l/i2 1907.

För s v ar skomniitiéns

uttalande.

Generalskommissionen farm, på de åt chefen för generalstaben anförda
grunder, förslaget om ökning af stabens personal böra förordas.

Försvarskommittén har, på de af chefen för generalstaben anförda
skål, funnit nämnda chefs förslag dels om ökning af generalstabens officerspersonal
med 3 kaptener af’ första klassen samt af dess civilstat
med 2 aktuarier, dels om de nuvarande 10 löjtnantsbeställningarnas vid
generalstaben ersättande med motsvarande antal kaptensbeställningar
af andra klassen välgrundade och har biträdt desamma. Kostnaderna
för förslagens genomförande skulle uppgå till 36,850 kronor.

En ledamot har dock ansett sig icke kunna biträda förslaget om
att sålunda ersätta 10 löjtnantsbeställningar, enär han funnit de skäl,
som härför åberopats, icke vara tillräckligt vägande.

Departements- Då med uppflyttning af de 10 iöjtnantsbeställningarna torde kunna
chefen. anstå, får jag af besparingsskäl för närvarande tillstyrka chefens för
generalstaben förslag endast i så måtto, att för år 1912 torde böra tillkomma
3 kaptensbeställningar af första klassen och 2 alctuariebeställningar.
I enlighet härmed har jag låtit upprätta förslag till ny stat för
generalstaben, (se bil. 2), slutande å ett belopp af 343,485 kronor.

Vaktmästarna.

Enligt den af Eders Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 fastställda, från
och med 1910 års ingång gällande staten för generalstabens fast anställda
personal finnes för förste vaktmästaren icke medgifven någon
löneförhöjning efter viss tids anställning, och utgår till de tre vaktmästarna
allenast ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 år. Vid vissa
löneregleringar, som vid 1910 års Riksdag genomförts, hafva emellertid

Fjärde hufvudtiteln. 31

i vederbörliga stater medgifvits, att ålderstillägg må tillgodokomma vaktmästarpersonal
sålunda: förste vaktmästare ett å 100 kionor tei o
år samt annan vaktmästare två, hvartdera å 100 kronor, att utgå etter

respektive 5 och 10 år. „ ,

Arméförvaltningen tiar därför hemställt om utverkande åt medgnvande,
att beträffande förste vaktmästarens lön denna etter 5 ar matte
kunna höjas med 100 kronor och att beträffande öfnga vaktmästare loner
dessa måtte kunna liöjas efter 5 år med 100. kronor och efter ^10 ar med
ytterligare 100 kronor. Ett genomförande af ifrågavarande ändring i staten
skulle icke kräfva anvisande af ytterligare medel under anslaget till
generalstabens fast anställda personal, utan skulle endast anslaget till

ålderstillägg påverkas däraf. .

Arméförvaltningen har vidare påpekat, att i sammanhang mec
ändringen syntes böra utverkas Riksdagens medgifvande därtill, att nuvarande
förste vaktmästare och vaktmästare matte i afseende å de föreslagna
nya ålderstilläggens åtnjutande tillgodoräknas den tid som före
den ändrade aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från vederbörande
löntagares tillträdande af befattningen.

Mot arméförvaltningens förslag ifråga om ålderstillägg till vakt- d.
mästarna vid generalstaben, hvarigenom enligt vanliga beräkningsgrunder
kommer att vållas en ökning i anslaget till ålderstihagg åt

100 + (3 x 200) _ 3 x 100 _ qqO kronor, bär jag intet annat att

2 2

erinra, än att för ålderstilläggens tillgodonjutande torde böra i tillämpliga
delar gälla de i nådiga kungörelsen den 18 juni 1909 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från 1910 ars början
fastställda nya aflöningsförmånerna för innehafvare åt civil beställning
med lön på stat vid generalstaben.

Sammanfattning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Eders

Kungl. Magt tacktes föreslå Riksdagen , , ,..

att, med godkännande af det uppgjorda förslaget till ny stat för
generalstaben (se bil. 2), höja anslaget till generalstabens fast anstalta

?ersonal kronor 321,315: -

» 22,170: —

nu ...
med

jgij ............................ kronor 343,485: —

samt att för tillträde till de sålunda medgifna nya ålderstilläggens

[3-]

[4-]

Arméförval tninge
ns
hemställan.

32 __ Fjärde hufVudtifeln.

åtnjutande skola grilla enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade.

Artilleristaben.

Uti statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag föreslog Eders
K ängd. Maj:t, att det å staten för artilleristaben för eu vaktmästare dittills
upptagna arfvodet, 600 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor eller
enahanda belopp, som enligt arméförvaltningens från 1908 års början
gällande lönestat utginge till vaktmästare i form af lön, tjänstgöringspenningar
och ortstil lägg.

Berörda framställning blef åt Riksdagen bifallen, och utgår följaktligen
enligt den från och med år i909 gällande staten för artilleristaben
till en vaktmästare ett arfvode af 1,200 kronor.

ba ifrågavarande vaktmästares tjänstgöringsförhållanden i allo öfverensstämma
med vaktmästarnas vid arméförvaltningen, generalstaben
m- 4- anstalter under landtförsvarsdepartementet, och det. måste anses
med billighet ocii rättvisa förenligt, att honom beredos den tryggade
anställning, som medföljer åtnjutande^ af i stat bestämd lön med därmed
förbunden pensionsratt, har arméförvaltningen hemställt, att aflöningen
åt vaktmästaren vid artilleristaben i vederbörlig stat måtte uppföras i
form af lön, tjänstgöringspenningar och orts tillägg till enahanda belopp,
som för vaKtmastarna vid berörda under landtförsvarsdepartementet hörande
ämbetsverk och anstalter, och att barn på grund af 1910 års Riksdags
beslut angående vissa vaktmästares löneförhållanden måtte, i likhet med
sistnämnda befattningshafvare, tillerkännas rätt till två ålderstillägg, hvart
och ett. å 100 kronor, att utgå efter 5 och 10 års anställning. I sammanhang
härmed borde anmärkning 2 vid staten gifvas den nya lydelse,
som betingades af att bland v aktmästarens löneförmåner uppfördes lön
och ortstillägg.

Beträffande de, villkor och bestämmelser, som borde fastställas för
åtnjutande af de föreslagna löneförmånerna, för vaktmästaren vid artikel
istabsn, har armeförvaltningen hänvisat till hvad i motsvarande hänseenden
på grund af 1910 års riksdagsbeslut genom kungörelse den 10
juni 1910 stadgats beträffande vaktmästarna vid artilleri- och ingenjörhögskolan.
Dessa stadgande!! torde enligt arméförvaltningens mening

Fjärde hufVadtiteln.

kunna göras tillämpliga på nu ifrågavarande vaktmästarbefattning, med [ 4.]
allenast den ändring, beträffande befattningens nuvarande innehafvares
rätt att för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstetid före
den nya lönestatens trädande i kraft, att sådant tillgodoräknande borde
medgifvas honom för den tid, lian uppehållit befattningen efter det vaktmästararfvodet
genom nu gällande stat fastställts till 1,200 kronor.

Af bifall till arméförvaltningens under denna punkt gjorda hem- Departementsställan
föranledes en höjning af anslaget till ålderstillägg, hvilken höj- Yrande,
ning enligt vanliga beräkningsgrunder utgör 200/2 = 100 krono)-. Däremot
föranledes icke någon höjning af anslaget till artilleristaben eller af
någon dess särskilda poster, utan är det endast fråga om att vaktmästaren
vid artilleristaben beredes den tryggade anställning-, som medföljer
åtnjutandet af i stat bestämd lön. I enlighet härmed har jaglåtit
upprätta förslag till ny stat för ifrågavarande anslag (se bil. 3).

Då de vidtagna förändringarna synas stå i full öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut i liknande frågor, får jag hemställa, det Eders Kung!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att med godkännande af det uppgjorda förslaget till ändrad
stat för artilleristaben (so bil. 3) i rik sstaten för år 1912 upptaga
förevarande anslag med oförändradt belopp eller 16,200 kronor;

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten för vaktmästarna upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att vaktmästare vid artilleristaben skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
kan föranledas af möjligen inträdande förändring af stabens arbetssätt
eller eljest i allmänhet varda stadgad, samt i sådant hänseende vara
pliktig att, med bibehållande af den aflöning, lian innehar, efter uv eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål;

att med vaktmästarbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas anställning hos verk
eller bolag, som är med Kring!. Maj:ts oktroj försedt eller blindt såsom
aktiebolag registreradt, eller annan tjänstebefattning af hvad slag- som
helst, så framt ej uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande anställning eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen såsom vaktmästare vid artilleristaben, chefen
för samma stab finner anställningen eller befattningen kunna få
tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, vederbörande
vaktmästare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han vant
Bill. till Biksd. Prof. 1011. 1 Sand. 1 Ap!. 1 Saft.

34 Fjärde hnfvudtiteln.

från tjänstgöring'' befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen
;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstil!ägget, men att den, som nudlar ledighet
för svag hälsas vårdande eller enskilda angelägenheter eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköte, befattningen, kan förpliktas att under ledigheten inöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till vaktmästare för tid, hvarunder han
af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, där vaktmästare varder afstängd frän tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas höra au vändas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehallas, såvida det ej
befinnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af vaktmästarbefattning är i staten medgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter 5 år, under villkor att
innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
tjänsten, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare
5 år på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu
af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöning;n ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande befattningens innehafvare
därvid tillgodoräknas den tid, lian före den nya afiöningsstatens
trädande i kraft uppehållit befattningen mot åtnjutande af ett
arfvode af 1,200 kronor;

att likväl vaktmästare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla, hvad i sådant afseende är vid tiden
för den nya lönestatens ikraftträdande eller, så vidt angår innehafvare
af beställning'', som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt;

Fjärde hufvudtiteln.

dels ock förklara, att en hvar, som med eller efter 1912 års ingång
tillträder vaktmästarbefattningen vid artilleristaben, skall vara piiktig
underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser.

Kommendantsstaten.

I den af Riksdagen godkända staten för kommendantsstaten, som
för år 1911 slutar ä 32,127 kronor 50 öre, finnas tre underrubriker,
nämligen för de tre kommendantskapen i Stockholm, a- Karlsborg och
i Boden. Beträffande kommeudantskapet å Karlsborg. är ej ifrågasatt
någon ändring i staten, men val i fråga om de två o{riga.

Komnendanlska-pet % Stockholm.

Denna underrubrik, som i nu gällande stat slutar a <,030 kroma,
omfattar, bland annat, följande poster, nämligen

1 andre adjutant, arfvode ........................................................ kronor 400: -

1 vaktmästare, med skyldighet, att bestrida vaktmästargöromåleu
såväl vid expeditionen som för arrestan terna,

arfvode ..................................................................••• ;>

Till vaktiournaler, skrifmaterialier för expeditionen och
vakterna, bokbindningskostnad, renhållning i expeditions-
och vaktrummen, förstugor och korridorer,
m. fl. extra utgifter.............................................................. " 450:

Enligt anmärkning vid staten skall vid afgång- åt adjutant, tillhörande
kommeudantskapet i Stockholm, ar 1 vode t för den af honom
inneimfda befattning icke vidare utgå.

Enligt hvad tjänstförrättande öfverkommendanten anmält, lian andre
adjutantsbefattningen nu blifvit ledig.

Arméförvaltning eu har därför föreslagit, att det för andre adjutanten
beräknade arfvodet måtte ur staten uteslutas.

Beträffande vaktmästaren så har denne under senare år varit berättigad
att uppbära extra lönetillägg med för hvarje år stadgadt be -

[4-]

Adjutanten.

Vaktmästaren.

Vaktjournalerna
m. m.

Fjärde hufvudtiteln.

lopp, och utgick detta tillägg för år 1910 med 15 % å arfvodet eller
med 112 kronor 50 öre. I fortsättningen (punkt 46) kommer jag att
föreslå framställning till Riksdagen om anvisande af erforderliga medel
lör beredande under innevarande år af motsvarande förmån åt ifrågavarande
vaktmästare.

Du det gifvetvis vore önskvärdt, att uppförandet under hufvudtiteln
af särskild! anslag till extra lönetillägg snarast möjligt gjordes obehöfligb
samt detta önskemål, i hvad nu ifrågavarande tjänstinnehafvare
änginge, vunnes, därest vaktmästararfvodet i staten omreglerades, har
arméförvaltningen hemställt om arfvodets höjande från och med av 1912
med ett belopp, som, med hänsyn till extra lönetilläggets storlek och
beskaffenheten af de med ifrågavarande tjänst förenade göromål, skäligen
torde kunna bestämmas till 150 kronor. Vid bifall "härtill skulle
vaktmästarens arfvode i staten för år 1912 upptagas till 900 kronor.

Ijänstförrättande öfverkommendanten bär föreslagit, att posten till
vakt journalerna m. in. måtte höjas till 800 kronor. Med anmälan att
1909 års.anslag måst tillfullo användas, i det att 258 kronor 50 öre åtgått
till städning och skurning samt 191 kronor 32 öre till skrifmaterialier,
bokbindning m. in., har tjenstförrättande öfverkommendanten såsom skäl
för sitt nyssnämnda förslag dels anfört, att nuvarande anslaget vore otillräckligt
för bestridande af de kostnader, som erfordrades för att renhållningen,
^ särskild! i vaktrummen, skulle kunna göras i hygieniskt afseende
tillfredsställande, dels ock framhållit önskvärdheten af att under
anslagsposten i fråga medel blefve tillgängliga för följande, hittills icke
tillgodosedda ändamål, nämligen: underhåll och tillökning'' af högvaktens
på frivillighetens väg anskaffade bibliotek, anskaffande af skrifmaterialier
m. in. till manskapets dagrum samt tryckning af instruktioner för
högvakten. I enlighet härmed bär tjänst!örrättandc öfverkommendanten
afgifvit förslag till ny rubrik å ifrågavarande anslagspost, hvar jämte han
ifragasatt utverkande al medgifvande, att å densamma under ett år uppkommande
besparingar linge för enahanda ändamål användas under ett
följande är.

Lika med tjenstförrättande öfverkommendanten har armé förvaltning en
ansett det vara nödvändigt, att kommendantskapets expensanslag något
ökades för att. lämna tillgång till bestridande af oundgängliga utgifter
för renhållningen. Till stöd härför bär .arméförvaltningen särskild!
framhållit, att anslagsposten icke böjts, sedan d.en för öfverkommendantsexpeditionen
den 17 november 1876 fastställda stat blef gällande, samt
att expenskostnader af alla slag under den tid, som därefter förflutit, i

Fjärde hufvudtiteln.

väsentlig män fördyrats. Vid anslagshöjningen borde hänsyn äfven tagas [5.]
till önskvärdheten häraf, att åt vaktmanskapet ktinde tillhandahållas
skrifmaterialier i dagrummet. Hvad däremot anginge tjänstförrättande
öfverkommendantens förslag om anvisande af medel till underhåll och
tillökning af högvaktens bibliotek samt för tryckning af instruktioner för
högvakten, funne arméförvaltningen sig icke kunna tillstyrka desamma,
då, å ena sidan, förstnämnda ändamål icke borde tillgodoses af statsmedel
och, å andra sidan, de genom tryckning af berörda instruktioner uppkommande
kostnader, såsom varande af tillfällig natur, icke borde bestridas
af särskilda medel å stat, utan vid behof anvisas af för Eders
Kungl. Maj:t tillgängliga medel. I enlighet härmed ville arméförvaltningen,
som icke kunde tillstyrka, att förevarande anslagspost, i olikhet
med statens öfriga poster, gåfves naturen af reservationsanslag, hemställa,
att anslagsposten, med bibehållande af dess nuvarande affattning,
måtte höjas med ett belopp, som skäligen kunde bestämmas till
200 kronor.

Mot hvad arméförvaltningen i dessa delar föreslagit har jag intet Departementsatt
erinra. Genom ett bifall till detsamma skulle anslaget till kom- olP^®fe"g°“da
mendantskapet å ena sidan minskas med 400 kronor, men å andra sidan tre förslag,
ökas med 150 + 200 = 350 kronor. Den verkliga kostnadsminskningen
på denna underrubrik blir således 50 kronor.

Kommendantskapet i Boden.

Genom särskilda nådiga bref den 8 maj 1908 och den 10 juni
1910 stadgades, att kostnaderna för öppenhållande nattetid af telefonstationen
i Boden för tiden intill den 1 juli 1910, hvilka kostnader
för samma tid beräknats till 1,578 kronor om året, skulle af arméförvaltningens
civila departement förskjutas och sedermera hos Kungl.

Maj:t anmälas till ersättande. Genom sistnämnda nådiga bref förordnades
därjämte, att för den efter den 1 juli 1910 följande tiden tillsvidare
intill utgången af år 1911 det skulle åligga vederbörande abonnenter
att för hvarje påringning nattetid erlägga en afgift af 25 öre
samt att det belopp, hvarmed påringningsafgifterna understege 87 kronor
50 öre i månaden, skulle af nämnda departement förskjutas för
att framdeles anmälas till ersättande.

Efter därom af kommendanten gjord framställning bär armé för- Axméförvaitvaltningen
nu anfört, att det vore i hög grad önskvärdt, om de till nmsen''

[5.]

Departements chefen.

38 Fjärde hufvudtiteln.

Boden förlagda truppförbandens och öfriga militära expeditioners expensanslag,
Indika till sina fulla belopp torde vara behöflig» för bestridande
af de vanliga utgifter, för Indika de vore afsedda., kunde i framtiden
befrias från de särskilda påringningsafgifter, 25 öre för samtal,
som enligt föreskrifterna i nådiga brefvet den 10 juni 1910 måste af
dem erläggas för anropande nattetid af telefonen i Boden. I sammanhang
med genomförande af eu sådan anordning syntes det lämpligt,
att det för ändamålet erforderliga beloppet sammanfördes med det belopp,
som utöfver påringningsafgifterna kunde erfordras för att bereda
telegrafverket den för telefonstationens öppenllallande beräknade ersättningen
af 87 kronor 50 öre i månaden.

Arméförvaltningen, som icke funnit något att erinra mot en af
kommendanten gjord beräkning-, enligt hvilken den för båda angifna
ändamål behöflig» summan upptagits till 600 kronor för år, har på
grund häraf hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta framställning om anvisande af sistnämnda belopp från och med
1912 års ingång.

Da lik v iden för påringningsafgifterna, i den mån de gäldades af
allmänna, medel, för vinnande af erforderlig kontroll syntes böra verkställas
genom kassaförvaltningen vid kommendantskapet samt nämnda
myndighet äfven torde vara mest lämpad att erhålla uppdraget att med
telegrafverket verkställa den afräkning-, som vore nödvändig för bestämmandet
af (ten särskilda godtgörelse, som erfordrades, om påringningsafgifterna
icke uppginge till ett belopp af 87 kronor 50 öre i
månaden, liar arméförvaltningen ansett, att det ifrågasatta anslaget borde
uppföras å staten lör kommendantsstaten »c) kommendantskapet i Boden»
och där intagas under titeln »kostnader för telefonstationens i Boden
öppenhållande nattetid, påringningsafgifterna för de olika militära expeditionernas
tjänste,samtal häri inräknade».

Visserligen har Eders Kung;!. Maj:t genom nådigt bref den 18 juni
1910 fastställt krigstelefonnät för Bodens fästning, men anordningen af
detsamma medgifver icke dess användning i ett flertal fall, då riksteleion
måste vara i fästningen tillgänglig. Sålunda kan nämnda nät
icke användas, därest trupperna behöfva allarmeras på grund af eldsvåda
inom samhället, uti kronans förråd, kaserner eller dylikt, om kommendanten
behölVer meddela sig med fästningspolisen eller med civil myndighet
eller därest i samhället boende läkare måste tillkallas för inträffa
dt sjukdoms- eller olycksfall. På grund häraf och då det torde
vara nödvändigt, att rikstelefon för dylika fall hålles öppen jämväl

Fjärde lmfvudtiteln.

nattetid i en fästning med eu garnison af den omfattning som Boden, [5.]
anser jag mig böra tillstyrka arméförvaltningens förslag i denna del.

Sammanfattning.

Genom bifall till arméförvaltningens förslag skulle å underrubrik
»Kommendantskapet i Stockholm)) uppstå eu kostnadsminskning af 50
kronor och å underrubrik »Kommendantskapet i Boden» en kostnadsökning
af 600 kronor. Ifrågavarande anslag måste således Ilöjas med
550 kronor. I anslutning till hvad arméförvaltningen hemställt har
upprättats förslag till ny stat för detta anslag (se bil. 4), slutande å
32,677 kronor 50 öre; och får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af ifrågavarande förslag till
ny stat för kommendantsstaten (se bil. 4), höja detta
anslag

nu............................................................. kronor 32,128: —

med............................................................ » 550: —

till............................................................... kronor 32,678:

Aflöning och rekrytering m. m. [6].

Ökning eller minskning i antalet beställningar enligt 1905 års

öfver gångsplaner.

I likhet med hvad under de nästföregående åren ägt rum, anser
jag, att de vid 1905 års lagtima Riksdag framlagda, inom generalstaben
utarbetade planerna för den fortsatta öfvergången till 1901 års härordning,
i det följande benämnda öfvergångsplanerna af år 1905, böra,
i den mån undantag af särskilda anledningar icke påkallas, vinna tillämpning
jämväl för år 1912. Dessa planer ligga därför i hufvudsak till
grund för de förändringar i nu gällande stater för truppförbanden, som
jag har för afsikt att under denna underrubrik föreslå.

Vid infanteriets samtliga truppförband är officerspersonalen redan infanteriet,
uppförd till det antal, som bestämts i 1901 års härordning, med undantag
däraf, att i staten för Gottlands infanteriregemente ännu kvarstå

[6-]

Kavalleriet.

40 Fjärde hufvudtiteln.

2 öfvertaliga kaptensbeställningar af andra klassen, hvilka jämväl ansetts
höra upptagas i förslagsstaten för år 1912.

Beträffande undcrofficerspersonalen vid infanteriet anmäldes till 1910''
års Riksdag, att den nya härordningen i 1911 års stater vore fullt genomförd
förutom vid Södermanlands regemente, i hvars stat ännu
måste upptagas 1 öfvertalig sergeantsbeställning af andra klassen. Till
följd af inträffande afgång kan emellertid denna beställning uteslutas
ur 1912 års stat.

TJnderbefälsbeställningarna af manslcapsklassen vid infanteriet äro
redan uppförda till det i härordningen bestämda antalet. Den förändring
i fråga om korprals- och vicekorpralsbeställningarna, som i de
nu uppgjorda förslagsstaterna vidtagits i förhållande till de för år 1911
gällande, beror allenast på den jämkning i förhållandet mellan antalet
volontär- och indelta beställningar, som betingas af inkomna anmälningar
om inträffande afgång bland det indelta underbefälet. Där dylik
afgång kommer atr. äga rum, hafva i stället för de afgångna ett lika
antal nummer uppförts såsom volontärkorprals- eller volontärvicekorpralsbeställningnr.

Antalet »öfriga volontärer» är redan förut i vederbörande stater
uppfördt till den genom beslutet om ny härordning bestämda numerären.

Deri civilmilitära personalen är likaledes upptagen enligt den bestämda
organisationen med undantag däraf, att eu öfvertalig regementsläkare
vid Karlskrona grenadjärregemcnte och en öfvertalig gevärshandtverkare
vid hvart och ett af Svea lifgarde, Karlskrona grenadjärregemente
samt Jönköpings, Hälsinge, Västmanlands och Kalmar regementen
i förslagsstaterna måst bibehållas, Gevärshandtverkarnas antal
har således i förhållande till föregående år minskats med 1.

Beträffande kavalleriet är ofjicersper sonalen vid samtliga truppförband
redan i staterna för innevarande år upptagen till sitt slutliga
antal.

Med anledning af Skånska husarregementets detachement i Uppsala,
skulle det möjligen behöfvas ytterligare en majorsbeställning å stat,
men då det ännu ej är definitivt bestämdt, huruvida ett detachement af
regementet skall för framtiden vara förlagdt i Uppsala, torde saken
kunna tillsvidare så ordnas, att dervarande detachementsbefälhafvare,
som blott åtnjuter ryttmästares löneförmåner, från allmänna besparingarna
i form af gratifikation erhåller fyllnad till majors löneförmåner.

Beträffande samma regementes afdelning i Landskrona har armé -

[6.]

Fjärde liufvudtiteln.

förvaltningens civila, departement i underdånigt utlåtande den 23 september
1910 öfver en af regementschefen i ämnet gjord framställning
anfört, att det måste för pastoralvårdens och auditörsgöromålens behöriga
uppehållande anses olämpligt att bibehålla nuvarande anordning,
enligt hvilken regementets i Hälsingborg bosatta regementspastor och
auditör för bestridande af nämnda göromål måste tillfälligtvis beordras
till Landskrona. Departementet har därför tillstyrkt, att, såsom vid åtskilliga
truppförband förut skett, särskilda medel måtte anvisas för att
sätta regementschefen i tillfälle att med lämpliga och kompetenta personer
träffa aftal om uppehållande tillsvidare af regementspastors- och
audit-örsgö romålen vid afdelningen. Såsom skäliga arfvoden för bestridande
af dessa göromål har departementet föreslagit enahanda belopp, som
för motsvarande göromål anvisats trängkårerna och Bodens ingenjörkår,
eller 500 kronor för år till prästerligt biträde och 400 kronor för år
för bestridande af auditörsgöromålen.

Dessa belopp torde Eders Kungl. Maj:t emellertid kunna anvisa
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Under officersbeställningarnas antal är endast vid Lifregementets husarer,
Skånska husarregementet, Skånska dragonregementet samt Kronprinsens
husarregemente upptaget i enlighet med den nya härordningen.
Vid öfrig» kavalleritruppförband hafva hittills allenast fanjunkarbeställningarna
kunnat uppföras till sitt slutliga antal. På grund af inkomna
uppgifter om sannolik afgång hafva i 1912 års stater sergeantsbeställningarna
af första klassen befunnits kunna minskas med 1 vid hvartdera
af Lifgarde! till häst och Norrlands dragonregemente.

Underbefälsbeställningarna af manskap sklassen vid kavalleriet äro i
nu gällande stater uppförda till samma antal, som de efter härordningens
genomförande skola utgöra, hvarvid dock kvarvarande indelt manskap
i korprals- och vicekorpralsgraderna medräknats vid de regementen,
där sådant manskap förekommer.

Antalet »öfrig» volontärer» har redan i 1910 års stater upptagits
till den i härordningen bestämda numerären.

Musikpersonalen vid kavalleriet är i de föreliggande förslagsstaterna
uppförd till det antal i de olika graderna, som beräknats komma att
förefinnas den 1 januari 1912, och är därefter upptagen i enlighet med
den beslutade organisationen vid Lifregementets dragoner, Smålands
och Kronprinsens husarregementen samt Norrlands dragonregemente.

Med anledning af den numera påbörjade anskaffningen af fälthaubitser
hafva, beträffande befäls- och underbefälsbeställningarna vid de
Bill. till Bilusd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 6

Fältartilleriet
å fastlandet.

Fjärde liufvudtiteln.

[6.] sex fältartilleriregementena å fastlandet, för organisationens fortsatta
genomförande i förslagsstaterna för år 1912 uppförts vid Svea artilleriregemente
1 kapten af första klassen och 1 sergeant af andra klassen,
vid hvartdera af Göta, Vendes och Upplands artilleriregementen 1 kapten
af andra klassen, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare och 1 sergeant af andra
klassen samt vid ett hvart af Norrlands och Smålands artilleriregementen
1 major, 1 kapten af första klassen, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare och 1
sergeant af andra klassen. Därvid har beräknats, att den personal, som
ännu återstår att uppföra i staterna, skulle fördelas med ungefär en
tredjedel på hvart af åren 1912, 1913 och 1914.

Hvad beträffar manskapsklassen, hafva för organisationens genomförande
vid hvart af ofvannämuda sex regementen i förslagsstaterna
uppförts 4 förstekonstaplar, 4 andrekonstaplar, 4 vicekonstaplar och
1 oflicersvolontär.

Musikpersonalen, som hittills endast vid Vendes artilleriregemente
kunnat uppföras i enlighet med den af Riksdagen beslutade organisationen,
har i de nu föreliggande förslagsstaterna för do öfriga fem fältartilleriregementena
måst uppföras till samma antal som enligt 1911
års stater.

Fästnings - I fråga om ökningen af officerskåren vid Boden-Ivarlsborgs artilleri artiiieriet,

regemente har med hänsyn till befordringsförhållandena öfvergångsplanen
endast . delvis tillämpats vid uppgörande af förslag till stater för åren
1909 till och med 1911. Af samma anledning anser jag lämpligt att
i förslagsstaten för år 1912 uppföra endast 1 ny officersbeställning,
nämligen för 1 kapten af första klassen.

Beträffande underofficerskären vid regementet har jag däremot ansett
öfvergångsplanen böra såsom hittills följas, och hafva med anledning
häraf i förslagsstaten upptagits nya beställningar för 1 styckjunkare
samt 1 sergeant af första och 1 af andra klassen. Underofficerskåren
är. härefter organiserad i enlighet med 1901 års Riksdags beslut.

Ökningen af antalet beställningar inom manskapsklassen har likaledes
upptagits i enlighet med öfvergångsplanen och utgör således 3
förste-, 3 andre- och 3 vicekonstaplar samt 2 )>öfriga volontär er);.
Jämväl regementets manskapsstyrka är härefter i staten uppförd i enlighet
med den beslutade organisationen.

Musikpersonalens organisation är redan förut afslutad.

Till 1910 års Riksdag anmäldes, att 1911 års stat för Positionsartilleriregementet,
uppgjorts i öfverensstämmelse med 1905 års öfver -

Positionsartilleriet.

Fjärde hufvudtiteln.

gångsplan med undantag däraf, att 1 i nämnda plan upptagen kaptens- [6.]
beställning af första klassen och 1 officersvolontärsbeställning tillsvidare
uteslutits. Dessa båda beställningar hafva nu uppförts i förslagsstaten
för år 1912, som i öfrig! uppgjorts i öfverensstämmelse med öfvergångsplanen
med undantag häraf, att 1 i densamma upptagen kaptensbeställning
af andra klassen tillsvidare uteslutits. De nyuppförda beställningarna
äro: 1 kaptens- och 1 löjtnantsbeställning af första klassen, 1 styckjunkarbeställning,
1 sergeantsbeställning af första och 1 af andra klassen, 3
förste-, 3 andre- och 3 vicekonstapelsbeställningar, 2 officersvolontärs- och 5
öfriga volontärsbeställningar. Alla beställningar för underbefäl och manskap
äro härefter upptagna i enlighet med den beslutade organisationen.

Den civilmilitära personalen af officers grad är i staten uppförd till
lika antal som i de närmast föregående årens stater.

Beträffande musikpersonalen återstår ännu att i staten uppföra 1
sergeantsbeställning af första klassen, hvilken ansetts böra upptagas i
den nu föreliggande förslagsstaten.

I förslagsstaten för fast anställda officerare och underofficerare »ortifikamed
vederlikar samt betjente vid fortifikationen för år 1912 hafva för tl0nenorganisationens
fortsatta genomförande uppförts beställningar för 1 major,

1 kapten af första klassen, 3 löjtnanter af samma klass, 2 fanjunkare,

2 sergeanter af andra klassen och 1 musikfanjunkare. Däremot har ur
berörda stat uteslutits en sekreterarbefattning, hvilken på grund af
den år 1907 beslutade omorganisationen af armé förvaltningen skall indragas
vid nuvarande innehafvarens afgång. Denna är nämligen enligt
anmälan af arméförvaltningen skyldig att under år 1911 afgå från tjänsten
mot åtnjutande af pension och fyllnadspension.

Beträffande trängen äro staterna redan förut upprättade i enlighet Trängen.
med den beslutade organisationen med undantag häraf, att vid Svea
trängkår ännu kvarstår 1 öfvertalig sergeant af första klassen och vid
Skånska trängkåren 1 öfvertalig sergeant af andra klassen. Båda dessa
beställningar hafva emellertid måst uppföras i förslagsstaterna för år 1912.

Ytterligare en maj or sbeställning vid Göta lifgarde,

Vid Göta lifgarde finnas liksom vid nästan alla öfriga infanteriregementen
2 majorsbeställningar. En ny sådan beställning är emelertid
nödvändig för regementet. Med sekundchefens befattning såsom

44 Fjärde lmfvudtiteln.

[6.] befälhafvare för Stockholms inskrifningsområde är nämligen förenadt
ett mycket kräfvande arbete, som är mer omfattande än vid nå°-ot annat
inskrifningsområde och ej oväsentligt inkräktar på den tid, lian har att
egna åt sm hufvuduppgift, regementets utbildning. Härtill komma de
med landstormsorganisationens genomförande förenade och allt mer ökade
goromalen. Med inrättande t af eu ny majorsbeställning vid regementet
skulle emellertid kunna åstadkommas en icke obetydlig, synnerligen
önskvärd nedsättning i denna sekundchefens arbetsbörda. Och torde
den nya majorsbeställningen vara så mycket mer motiverad som den
nye majoren säkerligen skulle erhålla full sysselsättning hela året om.

..... . S anse5 mig kora tillägga, att om nu ifrågavarande maiorsbestallnmg
uppföres på Göta lifgardes stat, någon ytterligare sådan icke
erfordras, äfven om de i annat sammanhang af mig omförmälda reservformationer
organiseras.

1901 års härordning.

Ingenjör trupperna.

I det af chefen för generalstaben år 1900 afgifna förslag till ny
häl ordning 1 öreslogs en ganska betydlig ökning af ingenjörtrupperna,
och fastes därjämte uppmärksamheten vid den störa betydelsen af ballongtrupper
vid fälthären, livilka, särskildt i ställningskriget, gorå den
högre truppledningen störa tjänster.

För att icke vid en ny härordning framställa allt för stora anspråk på
nyorganisationer biet någon ballongafdelning emellertid icke ens föreslå o t

t i rf I (»/il Å T)_l i n.. •• n • ■ -i * ..— o

ren

1 1A Al ° T'', * 1 i ° ----- ° umvnoi uiu 1P1VC OUD lUlUöicl

vin 1901 ars Riksdag; och för öfrig! blef hvad Kungl. Maj:t i fråga om
mgenjortrnppernas organisation af 1901 års Riksdag äskade i vissa delar
åt Riksdagen a^laget. Den föreslagna ökningen af parkkompaniernas
antal vid hven och Göta ingenjör bataljoner från 1 till 3 och den i sammanhang
aarmed stående ombildningen af bataljonerna till regementen
om 3 mgenjörkompanier och 3 parkkompanier vann nämligen icke Riksdagens
bifall, ej heller förslaget om upprättandet af ett särskildt parkkompani
_ vid fälttelegrafkåren, hvarjämte förslaget om upprättandet af
två t ästmngsmgenj ör kår er, däraf en i Vaxholm och eu i Karlskrona hvardera
om 2 kompanier, väsentligen reducerades. I sammanhang härmed
minskades jämväl officers- och underofficerskårerna under den före slakna
sammansättningen. Det var dock en betydande förstärkning, som imrnnjörtrupporna
erhöllo genom 1901 års riksdagsbeslut. FIufvudsakHgen
tillgodokom den krigsbrokolonnerna, telegrafafdelningarna och fästningsmgenj
örtrupperna.

Fjärde hufvud titeln. 45

. TiU ingenjörvapnet, sådant det blifvit genom 1901 års beslut jämte [6.1
nagra senare mindre väsentliga ändringar sammansatt, räknas dels for- Nuvarande
titikationen, omfattande officerare och underofficerare samt erforderlig förhållandencivil
och civilmilitär personal under chefskap af en officer af generali tete?
dels och ingenjör trupp ernå, omfattande personalen af manskapsgrad,
likaledes stående under fortifikationsgeneralens chefskap. I fortifikationen
ingå?'' nedanstående militärpersonal:

2 öfver star,

3 öfverstelöjtnanter,

8 majorer,

26 kaptener af första klassen,

14 kaptener af andra klassen,

33 löjtnanter af första klassen,

17 löjtnanter af andra klassen,

25 underlöjtnanter,

42 fanjunkare,

33 sergeanter af första klassen,

33 sergeanter af andra klassen.

. Fortifikationens personal placeras till tjänstgöring dels vid fortifikationsstaben,
dels vid. ingenjörtrupperna, ''ilen vid fortifikationsstaben
placerade personalen tjänstgör dels vid fortifikationsstabens hufvud station,
omfattande chefens, expedition och en truppafdelning, dels vid arméfor
valtm n gens fortifikationsdepartement å dess militärbyrå, dels vid marinföl
valtningens fortifikationsafdelning, dels vid fortifikationsstaberna å
lastningarna, dels slutligen vid arméfördelningsstaberna samt å Gottland.

Ingenjörtrupperna äro:

Svea och Göta ingenjörkårer, hvardera bestående af stab, 3 fältmgenj
örkompanier, 1 fästningsingenjörkompani, 1 parkkompani samt
1 tyg- och mmörafdelning;

Fälttelegrafkåren, sammansatt af stab, 2 fälttelegraf kompanier
samt 1 tyg- och parkafdelning; samt

Bodens ingenjörkår, bestående af stab, 4 fästningsingenjörkompanier
samt 1 tyg-, minör- och parkafdelning.

Några afdelningar afsedda för ballong-, belysnings- eller onisttelegraftjänst
finnas icke. Af 1908 års Riksdag anvisades emellertid
medel for en forsta anskaffning af ballongmateriel, hvarjämte 1909 års
Riksdag uttalade sig för anordnande af försök med belysningsmateriel.

Uinmgar och försök med materiel af bägge slagen hafva varit anord -

46 Fjärde hufvudtiteln.

[6.] nade, med den förra materielen vid fälttelegrafkåren och med den senare
vid Svea ingenjörkår. Afdelningar hafva varit uppsatta under de
större fälttjänstöfningarna år 1909 (ballongafdelning) och år 1910 (såväl
ballong- som belysningsafdelning). Vid fälttelegrafkåren hafva därjämte
öfningar med provisorisk gnisttelegrafmateriel under de senare
åren varit anordnade.

Chefernas för Cheferna för generalstaben och flottans stab yttrade i den af dem
generalstabens Jq-q oktober 1906 afgifna gemensamma öfversikten, att af arméns spestab
öfversikt cialvapen vore det endast fälttelegraftrupperna, för hvilka någon ökden
13Ao i9oc. ntr;g utöfver den af 1001 års Riksdag beslutade sammansättningen ansetts
böra nu ifrågasättas, och afväges med denna ökning att, i likhet
med hvad inom ett flertal europeiska arméer redan skett, göra början
till en organisation af afdelningar, afsedda för bestridandet af ballongoch
belysningstjänsten.

Chefens för Chefen för generalstaben utvecklade närmare denna fråga och

förslag den11 anförde därvid bland annat:

18/10 1908. »En afsevärd ökning och därmed sammanhängande omorganisation

af ingenjörtrupperna är visserligen önskvärd för att desamma må sättas
i stånd att för vårt lands försvar draga full nytta af den nutida teknikens
snabba framsteg. En sådan ökning och omorganisation synes
emellertid icke böra redan under den här omhandlade perioden ifrågasättas,
enär en sådan organisation, efter förutgångna försök med ny
materiel, torde böra grundas på en särskildt verkställd utredning. Enligt
1901 års Riksdags beslut skulle ock antalet officerare och underofficerare
vid fortifikationen undergå en så betydande ökning, att en
ytterligare stegring af detta antal redan under denna period skulle
kunna försvåra eu tillfredsställande rekrytering af nämnda kår.

Under senaste rysk-japanska krig hafva å ömse sidor och ej minst
på den ryska ballongerna gjort truppledningen stora tjänster såväl uti
det rörliga som uti ställnings- och fästningskriget. Man har äfven i
de europeiska arméerna skyndat att tillgodogöra sig erfarenheterna från
kriget på detta område. Ballongtrupper ingå äfven numera i de flesta
arméer. Dylika trupper finnas sålunda i Belgien, Danmark, England,
Frankrike, Förenta staterna, Italien, Japan, Rumänien, Ryssland, Schweiz,
Spanien och Tyskland.

Erfarenheterna från rysk-japanska kriget hafva likaledes otvetydigt
gifvit vid handen behofvet i en nutida strid af medel för belysning
af slagfältet. I samma mån eldvapnens verkan blifvit mera förödande,

Fjärde liufrudtiteln. 47

liar angriparen sett sig nödsakad anlita nattens mörker för framförandet
af sina trupper med minsta möjliga förluster. Det blir då för försvararen
af största vikt att genom belysning af anfallsfältet beröfva
angriparen hans fördel. Enbart den bländande verkan, som belysningsmedlen
utöfvat på anfallstrupperna, bär, särskild! vid försvaret af Port
Arthurs landfronter, ej sällan varit tillräcklig att bringa ett anfall i
stockning, och under alla förhållanden hafva ljuskastarna visat sig vara
ett utomordentligt kraftigt hjälpmedel vid försvar mot nattliga anfall.
Belysningstrupper finnas redan nu fast organiserade i England, Spanien
och Tyskland. * ’ F

k ramläggandet al ett fullständigt förslag till organisation inom
vår armé af ballong- och belysningsväsendet synes emellertid böra anstå
ännu någon tid.

Att härunder endast afvakta de resultat, hvartill i utlandet pågående
försök och öfningar kunna leda, är dock icke tillrådligt, då
organisationen af för ifrågavarande tjänstegrenar afsedda trupper''måste
i hvarje land afpassas efter där rådande säregna förhållanden. Af vikt
är emellertid att ej längre framskjuta anordnandet hos oss af dylika
försök och öfningax-. Vid sådant förhållande måste ingenjörtrupperna
redan nu undergå någon ökning, motsvarande behofvet af personal för
handhafvande! af nämnda tjänstegrenar under den förestående försöksperioden.

Hvad först beträffar behofvet för nu nämndt ändamål af officerare
och underofficerare torde, såsom förut omnämnts, en ytterligare ökning
af det utaf 1901 ars Riksdag beslutade antalet ej böra före öfverg-ångsperiodens
slut 1913 ifrag’asättas. Dessutom kunna, så länge öfningarna
uti ballong- och belysningstjänst bedrifvas endast i den jämförelsevis
ringa utsträckning, som ofvan föreslagits, officerarna och underofficerarna,
om äfven med någon olägenhet, tagas ur fortifikationens nuvarande
personal.

Däremot kräfver handhafvande! af ballong- och belysningstjänsten
uppenbarligen en viss ökning af antalet volontärer vid fälttelegrafkåren.
Beträffande manskapspersonalens storlek bör denna uppgå till

7 distinktionskorpraler (däraf 3 handtverks-),

6 korpraler,

6 vicekorpraler,

30 meniga och

1 hofslagare.

Fjärde hufvudtiteln.

[6.] Uppsättande af ofvannämnda personal bör fördelas på ett visst

antal år, på det fullgod personal måtte erhållas. Äfvenså bör hänsyn
tagas därtill, att, innan öfningarna kunna bedrifvas i den afsedda omfattningen,
vissa förberedande försök måste vidtagas för utrönande af
den för våra förhållanden lämpligaste materielen m. m.»

Generals- Gleneralskommissionen biträdde hvad af chefen för generalstaben

ne“täe föreslaget.

deri 21/i2 1907.

inomförsvars- Inom forsvarskommittén framställde chefen för fortifikationen dels ett
framstäihit förslag till organisation af ballong- och belysningsväsendena, som i
förslag, någon mån afvek från chefens för generalstaben ofvannämnda förslag,
dels ock en organisation af gnisttelegrafväsendet.

Förslagsställaren framhöll, att det i enlighet med chefens för
generalstaben förslag vore ändamålsenligt, att ballongafdelningarna
inginge uti fälttelegrafkåren, enär ballongtjänsten vore en underafdelning
af härens underrättelseväsende och ballongafdelningarna vore afsedda
att tilldelas de arméer, som kunde komma att bildas i fält.
Belysningsafdelningarna däremot borde ingå uti ingenjörkårerna, då de
afväges att i fält hafva sin plats inom arméfördelningarna.

Förutom ballong- och belysningstjänsten borde emellertid ytterligare
en teknisk tjänstegren vara företrädd inom armén, nämligen gnisttelegraftjänsten.

Den trådlösa telegrafen (gnisttelegrafen) hade numera nått en sådan
teknisk fulländning, att den vore fullt användbar i fält. Gnisttelegrafmaterielen
läte sig nämligen utan svårighet medföra, den vore användbar
uti all slags terräng och under alla väderleksförhållanden, den
kräfde för sitt betjänande endast en fåtalig personal och obetydlig vagnpark,
hvarjemte säkerheten mot faran att per gnisttelegraf befordrade
meddelanden skulle kunna af motståndaren uppsnappas vore betryggande.
Inom armén borde införandet af gnisttelegraf icke längre uppskjutas,
då man eljest riskerade att blifva försatt uti en måhända ödesdiger
efterhand. Fn af de viktigaste betingelserna för framgång i våra dagars
krigföring vore snabbhet uti operationerna, men detta förutsatte i
sin ordning ett hastigt öfverbringande af meddelanden, vare sig det
gällde befallningar till underordnade eller rapporter till öfverordnade.
På grund af sin natur vore telegrafen — lednings- såväl som gnisttelegrafen
— det viktigaste och snabbaste medlet för öfverbringandet
af meddelanden, med andra ord det, till hvilket alla andra förbindelsemedel
mer eller mindre omedelbart anslöte sig.

Fjärde Imfvudtiteln.

Gnisttelegrafen kunde visserligen icke ersätta, än mindre uttränga
ledningstelegrafen, men den vore ägnad att i stor utsträckning komma
till användning järnsides med den senare, framför allt vid tillfällen, då
ledningstelegrafen icke lämpligen kunde tagas i anspråk. Sådana tillfallen
vore:

då det gällde att hastigt upprätta elektrisk förbindelse mellan två
orter, men tid eller materiel saknades för linjebyggnad;

då de orter, som skulle förbindas, vore åtskiljda af vatten eller
oframkomlig terräng;

då förbindelse mellan två orter erfordrades endast för kortare tid
eller för ett fåtal meddelanden;

då förbindelse behöfde upprätthållas mellan afdelningar, som vore
vidt skilda eller ofta ändrade uppehållsort;

då förbindelse skulle upprätthållas med en af motståndaren innesluten
ort eller med afdelning på sjön.

Särskild! uti de norra och västra delarna af vårt land vore förekomsten
af permanenta elektriska förbindelser synnerligen sparsam och
deras kompletterande enbart med den nuvarande fälttelegrafmaterielen
vore i de flesta fall icke möjlig af brist såväl på tid som materiel.
Medan fälttelegrafafdelningarna bäst lämpade sig för kompletteringsarbeten
.och nyanläggningar på mindre sträckor, hvilka under jämförelsevis
lång tid korame att användas, finge gnisttelegrafen sin förnämsta
användning, då det gällde anordnandet af förbindelser på långa
afstånd och för tillfälliga behof.

De afdelningar, hvilka beräknades nu behöfva uppsättas för bestridande
af ballong-, belysnings- och gnisttelegraftjänsten, vore:

1 ballongafdelning,

2 belysningsafdelningar,

1 gnisttelegrafafdelning.

Den erforderliga ökningen af fast anställd manskapspersonal vore
beräknad till nedanstående styrka:

Vid hvardera ingenjörkåren erfordrades för belysningstjänstens
handhafvande

1 kol prål) parkkompaniet;

5 meniga J 1 x ’

2 handtverksdistinktions-korpraler)

4 handtverkskorpraler vid tyg- och minörafdelningen.

4 handtverksvicekorpraler ]

Bill. till Ril;så. Prof. JOLL 1 Sant}. 1 Afä. 1 Höft. 7

50 Fjärde hufvudtiteln.

[6-] Vid fälttelegraf kåren erfordrades för handhafvande! af ballong- och

gnisttelegraftjänsten en ökning af sammanlagdt

5 distinktions-korpraler, däraf 1 handtverks-,

9 korpraler, däraf 1 handtverks-,

7 vicekorpraler, däraf 1 handtverks-,

35 meniga,

1 sjukvårdsbeställningsman, menig,

1 hofslagare.

Det hade emellertid vidare icke visat sig möjligt att med den föreslagna
något utvidgade organisationen undvika någon ökning af fortifikationens
officers- och underofficerskårer, då nämligen den nuvarande
personalen på stat icke vore i fred, än mindre under krig, tillräcklig för
de officers- och underofficersbeställningar, som erfordrades för ballong-,
belysnings- och gnisttelegraftjänstens vid armén behöriga handhafvande.
Ifrågavarande tjänstegTenar vore nämligen nytillkomna, efter det att
den nuvarande organisationen år 190.1 blifvit beslutad, och det kunde
därför icke förutsättas, att den nuvarande officers- och underofficerspersonalen
på stat skulle förslå att fylla det med de nämnda tjänstegrenarnas
tillkomst ökade personalbehofvet.

Ökningen af officers- och underofficerspersonalen skulle enligt
beräkning, uppgå till:

2 kaptener af första klassen,

3 löjtnanter af första klassen,

1 löjtnant af andra klassen,

1 underlöjtnant,

3 fanjunkare,

2 sergeanter af forsta klassen,

2 sergeanter af andra klassen.

F tf ra varskommitténs

uttalande.

Försvarskommittén har beträffande denna fråga anfört följande:

»Kommittén finner hvad af chefen för generalstaben år 1906 anförts
i fråga om påbörjandet af en organisation, afseende ballongoch
belysningstjänstens handhafvande, synnerligen beaktansvärdt. I en
tid, då de tekniska hjälpmedlen äro stadda i så rask utveckling som
för närvarande, gäller det äfven inom en mindre armé att ej blifva
efter. Att inskränka sig till att afvakta resultaten af organisationens
utveckling inom de större arméerna är icke tillrådligt, då inom hvarje
land organisationen måste anpassas efter där rådande säregna förhållanden.

Fjärde liufvudtiteln.

Då emellertid, efter det att chefens för generalstaben ofvannämnda
uttalande blifvit gjordt, fastare hållpunkter kunnat vinnas i fråga om
organisationen af ballong- och belysningsafdelningar och då behofvet
af en organisation jämväl af gnisttelegrafväsendet gjort sig gällande,
torde en personalökning något större än den af chefen för generalstaben
år 1906 föreslagna numera vara erforderlig—en mening hvilken
jämväl delas af nämnde chef.

Kommittén uttalar, med anledning af hvad såväl af chefen för
generalstaben som af chefen för fortifikationen i frågan anförts, önskvärdheten
af, att fortifikationen och de nuvarande ingenjörtrupperna
må, i den mån medel härför blifva tillgängliga, förses med den
ytterligare tillgång å personal samt den materiel af olika slag, som
införandet vid armén af nya tekniska hjälpmedel nödvändiggör, hvarvid
början inom den närmaste tiden bör göras med den ökning, som i sådant
afseende förordats af chefen för fortifikationen.

Kommittén har jämväl haft uppmärksamheten riktad på möjligheten
och önskvärdheten att för krigsändamål begagna såväl styrbara luftballonger
som flygmaskiner, men då några förslag till organiserandet
af luftfartsafdelningar ännu icke föreligga, har kommittén saknat möjlighet
att närmare ingå på denna fråga. Detta utesluter gifvetvis icke,
att de styrbara ballongernas och flygmaskinernas utveckling inom och
utom landet bör med största uppmärksamhet följas inom ingenjörvapnet,
och torde möjligheten till anställande af försök, eventuellt äfven
till förberedande öfningar med här berörda lufttransportmedel, i den
mån tillgängliga medel kunna medgifva, ökas genom den förstärkning
af personalen vid fortifikationen och ingenjörtrupperna, som af kommittén
ofvan förordats.

De kostnader, som äro förbundna med uppsättandet af tekniska
afdelningar i enlighet med chefens för fortifikationen förslag, uppgå,

sedan organisationen blifvit fullt genomförd, till:

Ordinarie kostnad............................................................... 183,500 kronor;

Extra ordinarie kostnad för en gång:

Ballong-, belysnings- och gnisttelegrafmateriel...... 635,000 »

Byggnad vid fälttelegrafkåren för ballong- och

gnisttelegrafafdelningarna ...................................... 60,000 »

Summa 695,000 kronor.

I anslutning till hvad ofvan blifvit anfördt, förordar kommittén
den af chefen för fortifikationen föreslagna kaderökningen vid fortifikationen
samt ingenjörkårerna och fälttelegrafkåren.»

52 Fjärde lmfvndtiteln.

[6-] En ledamot af kommittén (chefen för generalstaben) bär i afgifven

reservation anfört, att den sålunda föreslagna organisationen af ingenjörtrupperna
måste anses provisorisk och sannolikt icke, med nutidens
tekniska utveckling, skall vara tillräcklig under 10 är framåt.

Underdånig . Uti underdånig skrifvelse den 24 oktober 1910 har chefen för för
JfThe^för tråkationen hemställt om uppsättande af eu ballongafdelning och eu
fortifikationen, gnisttelegrafafdelning vid fälttelegrafkåren samt af en strålkastarafdelning
vid hvardera af Svea och Göta ingenjör kårer.

Af den egentliga ballong- och gnistpersonalen borde lämpligen
bildas ett särskild! kompani vid fälttelegrafkåren, men handtverks- och
parkpersonalen borde tilldelas samma kårs tyg- och parkafdelning.
Den egentliga strålkastarpersonalen borde tilldelas ingenjörkårernas
tyg- och minör a fdeln in gar, men strålkastarafdelningarnas parkpersonal
föras till vederbörande parkkompani.

Den för ballong- och gnisttelegrafafdelningarna samt belysningsafdelningarna
erforderliga personalökningen har chefen i nyss berörda
skrifvelse angifvit fullständigt lika med hvad han föreslagit inom försvarskommittén.
Ofvergångstiden har han föreslagit till 3 år.

Arméförvait- Arméförvaltningen har i allo instämt med chefen för fortifikationen
ningen'' samt angifvit kostnaderna för den personal, som skulle erfordras redan
första öfvergångsåret, sålunda:

A staten för fast anställda officerare och underofficerare med vederlikar
samt betjänte vid fortifikationen

1 kapten, första klassen...
1 löjtnant, första klassen
1 löjtnant, andra klassen

1 fanjunkare......................

1 sergeant, andra klassen

Å staten för den fast anställda
jörkår

2 distinktionskorpraler å 542: 50.......

4 korpraler å 446: — ...........................

4 vice korpraler å. 349: 50..................

1 volontär å 253: —...........................

............................ kronor 4,860: —

............................. » 2,595: —

............................ » 2,115: —

.......................... » 2,112: 50

......................... » 1,510: —

Summa kronor 13,192: 50
manskapsstyrkan vid Svea ingen -

.................. kronor	1,085: —
.................. ))	1,784: —
.................. »	1,398: —
................. ))	253: —
Summa kronor	4,520: —

Fjärde hufrudtiteln.

Å staten för den fast anställda manskapsstyrkan vid fälttelegraf- [6.1
kåren

3 distinktionskorpraler å 542: 50

2 korpraler å 446: — ..................

2 vice korpraler å 349: 50 ...........

14 volontär er å 253: -—....................

............ kronor 1,627: 50

............ » 892: —

............ » 699: —

............ » 3,542: -

Summa kronor 6,760: 50

Uppförandet i vederbörliga stater af nyss omförmälda nya manskapsbeställningar
skulle emellertid föranleda eu ökning i de under
aflöningsanslaget beräknade medel för rekryteringskostnader, ock uppginge
denna ökning till kronor 533: 33.

Jag tiar mer än en gång käft tillfälle att för Eders Kung!. Maj:t Departementsuttala,
huru betydelsefullt det måste anses vara i synnerhet för ett chefen,
mindre land att draga fördel af de hjälpmedel, som den moderna tekniken
erbjuder vid krigföring. Det torde då vara själfklart, att jag
ansluter mig till tanken på upprättande af ballong-, gnisttelegraf- och
belysningstrupper.

I fråga om formen för dessa truppers organisation delar jag chefens
för fortifikationen af försvarskommittén förordade förslag. Det synes
mig lämpadt för våra behof och förhållanden. Det är åtskilligt mera
omfattande än chefens för generalstaben förslag, men det är att märka,
att flera år förflutit, sedan detta sist nämnda afgafs. Tekniken
på nu ifrågavarande områden har under dessa år gjort stora framsteg,
och de försök, som bemälde chef ansåg böra föregå en definitiv organisation,
hafva hunnit verkställas åtminstone beträffande ballong- och
belysningsmaterielen. Äfven ett annat skäl, som. delvis förorsakade begränsningen
i generalstabscbefens förslag, har eller hinner i allt fall
innan år 1912 bortfalla, nämligen det, att officerare och underofficerare
vid fortifikationen skulle enligt 1901 års härordning undergå eu så betydande
ökning, att eu till tiden därmed sammanfallande ytterligare ökning
måste gifva ett dåligt resultat i kvalitativt afseende. Ty ökningen
enligt 1901 års härordning är i det närmaste slut under år 1912. Chefen
för generalstaben, som varit medlem af försvarskommittén, bär
heller icke reserverat sig mot kommitténs beslut att förorda chefens
för fortifikationen mera omfattande förslag.

Ett godkännande af detta förslag måste naturligtvis medföra kostnader
af olika slag. Materiel och byggnader måste anskaffas (se punk -

Fjärde hufvudtiteln.

terna 37 och 39), och detta medför ökning i de årliga öfnings- och underhållskostnaderna
(se punkt 20). Men äfven personal och hästar måste
ökas vid de truppförband, som äro afsedda att i sig upptaga de nybildade
afdelningarna. Frågan om ökningen af stamhästar kommer jag
att upptaga under punkt 13; och bär i sammanhang med aflöningsanslaget
anser jag mig icke böra yttra mig om annat än kaderökningen.

Äfven beträffande denna vill jag uttala min anslutning till chefens
för fortifikationen förslag. Fullt genomförd kommer kaderökningen att
medföra en höjning af aflöningsanslaget med 72,360 kronor 17 öre/''För år
1912 skulle dock enligt arméförvaltningens förslag, mot hvilket jag ej
bär något att erinra, endast blifva fråga om en mindre kaderökning;
kostnaderna för donna utgöra (13,192: 50 + 4,520 + 6,760: 50 + 533:33
=) kronor 25,006: 33.

Sammanfattning.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, har jag låtit uppgöra
förslag till nya stater för truppförband af infanteriet, kavalleriet, artilleriet
och trängen samt för fast anställda officerare och underofficerare
med vederlikar samt betjänte vid fortifikationen och för den fast anställda
manskapsstyrkan vid ingenjörkårerna och fälttelegraf kåren.

Jag har vidare låtit uppgöra en beräkning öfver samtliga utgifter
från anslaget till aflöning och rekrytering m. m. (se bil. 5). "Denna beräkning
slutar å 18,183,017 kronor 47 öre. Då den sålunda öfverskrider
nuvarande anslagsbeloppet, 17,986,176 kronor, med 196,841
kronor 47 öre, bör anslaget ökas med i rundt tal 196,841 kronor. Jag
får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de uppgjorda förslagen
till nya stater (se bil. 6 — 57), höja anslaget till aflöning
och rekrytering m. m.

1111...................................................... kronor 17,986,176: —

med....................................... » 196,841: —

tm..................................................... kronor 18,183,017: —

Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden.

Detta anslag, som år 1910 bestämdes till 125,800 kronor, innefattar
dels 108,000 kronor för expenser dels ock 17,800 kronor för

Fjärd© Imfvudtiteln.

hyra, eldning och belysning samt städning vid militärbefälhafvarens på
Gottland expedition och vid de icke kasernerade regementenas expeditioner
äfvensom för oförutsedda utgifter. Medeisbehofvet för hvar och
en af sistnämnda expeditioner har brukat beräknas till 1,000 kronor.

Då deras antal år 1909 utgjorde 17 och militärbefälhafvarens expedition
kräfde 800 kronor för ifrågavarande ändamål, blef i den för 1909
års Riksdag framlagda beräkning upptaget ett sammanlagdt belopp af
17,800 kronor för hyra, eldning och belysning samt städning.

Vid 1910 års Riksdag hade ett af berörda 17 infanteriregementen
blifvit kasemeradt, men då de kraf uti ifrågavarande afseende, som
framställdes från de återstående regementena, alljämt växte, blef posten
fortfarande upptagen till samma belopp; och det för det kasernerade
regementet förut afsedda beloppet skulle i stället beräknas för oförutsedda
utgifter.

Under år 1912 kommer ytterligare ett af berörda 17 regementen
att kaserneras.

Arméförvaltningen har dock hemställt, att ifrågavarande post måtte
det oaktadt bibehållas vid hittillsvarande beloppet, enär ofriga expeditioner
alltjämt kräfde ökade kostnader, beroende dels på behof af ökadt
utrymme i följd af de förvaltningsbestämmelser, som på senare tiden tillkommit,
dels på stegring af hyran för expeditionslokalerna, dels ock på
stigande tendens jämväl med afseende å belysnings- och städningskostnader.

För egen del instämmer jag i hvad arméförvaltningen sålunda anfört;
och får jag därför, under hänvisning till bil. 58, hemställa, det
Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för År 1912 uppföra anslaget till
hyra, expenser in. m. vid trupp förbanden med oförändratd
belopp eller 125,800 kronor.

Snfendenfurkåren.

Enligt 1901 års och senare riksdagsbeslut skall intendenturkåren
hafva följande sammansättning:

1 generalintendent,

1 öfverfältintendent,

Fjärde hufvudtiteln.

[8-] 6 fältintendenter af första klassen,

7 » » andra » ,

48 intendenter af första klassen,

26 » » andra »

19 underintendenter,

80 förvaltare,

17 vaktmästare.

Denna personal placeras, i vissa fall af Kung!. Maj:t och i andra af
generalintendenten, till bestridande af do olika intendentsbefattningarna,
bland annat såsom fördelningsintendenter vid en hvar af arméfördelningsstaberna
och såsom adjutanter hos fördelningsintendenterna.

Fördelning sintendentur en.

Kassaväsendet
vid arméfördelningsstaberna.

. Kassaväsendet är vid arméfördelniugsstaberna uppdeladt på två
skilda afdelningar, nämligen:

»arméfördelningens expedition för kassaärenden», samt
»kassaförvaltningen vid arméfördelningens stab».

Den torra., soja alser öfverinseende och kontroll af kassa väsendet
''.hd arméfördelningen i dess helhet, dess truppförband, formationer och
anstalter, förestås af fördelningsintendenten, den senare däremot af
adjutanten (underinten deliten).

I »ka ss aj örv ältning en vid arméfördelningens staf)» ombesörjer underintendenten
under uppbördsmannaansvar alla denna stabs kassaärenden.
Han rekvirerar _ erforderlig;! penningmedel härför, verkställer förekommande
utbetalningar, ombesörjer bokföring och afgifver till armé förvaltningen
månatlig redovisning. Hithörande göromål, som med åren
ökats, äro numera af icke ringa omfattning. Allt eftersom man gifvit
armeföraelningschefen en välbehörig större förvaltningsbefogenhet, har
också kassaförvaltningens arbetsbörda växt. Tendensen går också mot
alltmera ökade göromål därstädes, kräfvande eu persons falla arbetskraft.

Het ansvarsfulla och kräfvande arbete, som underintendenten sålunda
lätt sig pålagdt i »kassaförvaltningen vid arméfördelningens stab»,
måste helt naturligt utgöra ett hinder för honom att i afsevärd utsträckning
i egenskap af adjutant biträda fördelningsintendenten i dennes
arbete.

i y>armej öv delning ens expedition för kassaärenden» har fördelningsintendenten
följande åligganden nämligen:

Fjärde liufvudtiteln.

granskning af alla från arméfördelningens truppförband, formatio- [8.]
ner och anstalter inkomna månatliga medelsrekvisitioner jämte dessas
insändande till arméförvaltningen med de anmärkningar eller förslag
till ändringar, hvartill granskningen föranledt;

revision af samtliga från arméfördelningens olika truppförband månatligen
inkommande räkenskaper och medelsredogörelser med hänsyn till
deras uppställning och affattning m. m. enligt gifna bestämmelser, äfvensom
anmälan till arméförvaltningen i samband med räkenskapernas
insändande angående upptäckta felaktigheter, i den mån felen icke kunnat
rättas genom skriftväxling med vederbörliga kassaförvaltningar;

meddelande af anvisningar till alla underlydande regementsintendenter
och redogörare för åstadkommande af likformighet och reda i
räkenskapernas uppställning in. m.; samt

inventeringar af samtliga kassor vid arméfördelning-ens truppförband,
formationer och anstalter.

Hela denna omfattande och tidskräfvande verksamhet utgör dock Fördeiningsendast
en del af fördelningsintendentens arbeten. Vid sidan af de förrättningar,
som afse kassa väsendet, bar fördelningsintendenten en myc- i ifrigt,
ket stor arbetsbörda på andra förvaltningsområden.

Han skall inför arméfördelningschefen dels föredraga och handlägga
alla förekommande ärenden rörande munderingsutrustning, fordon
smaterie-1, kasernutredning m. m. vid arméfördelningens truppförband,
formationer och anstalter äfvensom vid landstormen, dels äfven
handlägga frågor rörande mathållning och furagering vid arméfördelningen.

Fördelningsintendenten åligger sålunda att granska alla hushållsplaner
för olika slag af intendenturmateriel vid truppförbanden, utreda
frågan om leveransaftalens omfattning och upphancllingstider in. m.,
pröfva inkomna anbud å förplägnadsartiklar, granska trupp förbandens
utspisnings- och utfodringsstater samt med anledning häraf själf vidtaga
eller hos arméfördelningschefen föreslå de åtgärder, som synas
behöfliga för åstadkommande af en sparsam och planmässig hushållning.
Han skall vidare biträda arméfördelningschefen vid uppsikten
öfver hushållningen inom arméfördelningen genom inspektioner och inventeringar
samt granskning af alla inkommande materielrapporter, förråds-
och magasineredogörelser äfvensom genom ett jämförande sakligt
bedömande af härpå inverkande faktorer, för hvilket ändamål lian äfven
skall hålla sig noga underrättad om handels-, närings- och kommunikationsförhållandena
inom arméfördelningsområdet. Han skall utreda fräsa/;.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 8

Fjärde liufvudtiteln.

[8-J g or rörande utlånande af materiel truppförbanden emellan samt bestämmande
af . slitnings er sättning häri Öl* äfvensom ordna omsättningen af
reservproviant och reservfurage vid arméfördelningen m. m. Vid fälttjänstöfningar
tillkommer honom att omedelbart handlägga frågor rörande
anskaffning- af proviant och kurage samt underhållet af arméfördelningens
trupper no. fl. öfningskostnader.

Öfver arméfördelningens intendenturpersonal skall fördelningsintendenten
utöfva. tjänsteuppsikt, och denna personal skall af honom erhålla
nödiga anvisningar i arbetet. Till generalintendenten skall han afgifva
behöriga rapporter rörande nämnda personal. — Hvad beträffar de till
förvaltningstjänst uttagna värnpliktiga, sa, skall fördelningsintendenten
utöfva tillsyn öfver deras utbildning, verkställa inspektioner af intendenturskolorna
(förplägnadskompanierna) samt anställa slutpröfning vid
desamma äfvensom afgifva behöriga rapporter härutinnan till generalintendenten.

Slutligen ånger jag mig höra endast antydangsvis påpeka, att beträftande
arméfördelningens mobilisering, utrustnings- och krigsförplägnadsplanerna
har fördelning sinteudenfen ett högst betydande Och synnerligen
ansvarsfullt arbete sig pålagdt.

Generalskom missionen.

I sitt yttrande den 21 december 1907 anförde också generalskommissionen,
att vid arméfördelningsstuberna hade behofvet i fredstid —
i öfverensstämmelse med hvad i tält skulle vara förhållandet _ af er farna

mtendenturtjänstemän såsom expeditionsintendenter gjort sio- i
hög. grad gällande. Fördelningsintendeuten hade för närvarande till
biträde allenast eu i handhafvande! af förvaltningsärenden föga rutinerad
underintendent, hvilkens tjänstgöring i nämnda befattning hade sin
egentliga betydelse för hans egen utbildning-. Vid förfall för förde 1-ningsintendenten kunde dennes tjänsteåligganden icke anförtros åt underintendenten.
Eu förstärkning- af arméfördelningsstaberna med expeditionsintendenter
^ vore därför i hög grad af behofvet påkallad. Af
denna, anledning föresloges uppförandet på intendeuturkårens stat af 6
nya intendentsbeställningar, däraf 3 af första och 3 af andra klassen.

kommittén - Försvarskommittén har anfört, att de uppgifter, hvilka vid inträffande
mobilisering och under krig ålåge expeditionsintendenterna vid
arméfördelningskvarterens intendenturer vore så omfattande och kräfde
eu sådan förtrogenhet med förvaltningstjänstens olika grenar, att ifrågavarande
krigsbefattniugar icke kunde åläggas andra än äldre, rutinerade
intendenturtjänstemän. Med hänsyn till önskvärdheten af största möj -

Fjärde Imfvndtiteln.

liga öfverensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen syntes [8.J
det därför kommittén oneklig!, att fördelningsintendenten hade till
närmaste biträde i fredstid en intendenturtjänsteman af den ålder och
erfarenhet samt med sådana egenskaper i ölrigt, att han lämpade sig
för att vid mobilisering öfvertaga befattningen såsom expeciitionsintendent
vid arméf ördelningskvarterets intendentur. En sådan anordning
skulle äfven medföra fördelen, att vid tillfälligt förfall för fördelningsintendenten
den med förhållandena vid arméfördelningens intendentur
förtrogne expeditionsintendenten kunde förordnas att bestrida den lörres
tjänst, hvarigenom undginges inbeordrandet af en med dessa förhållanden
i allmänhet föga förtrogen regentent»intendent.

Då det visat sig, att under närvarande förhållanden en sådan anordning-
svårligen läte sig genomföra, i det såsom biträden (adjutanter) lios
fördelningsintendenterna i allmänhet måst placeras yngre intendenturtjänstemän,
hade det synts kommittén önskvärd!, att en ändring härutinnan
komme till stånd. Att, såsom generalskommissionen föreslagit,
öka inten den turkaren med motsvarande antal intendenter hade icke synts
kommittén erforderligt, då det icke varit brist pa tillräckligt många
arbetskrafter, ulan a (saknaden af tillräckligt erfarna tjänstemän i fördelningsintendenturerna,
som gifvit anledning till framställningen. Kommittén
förordade därför, att (i underintenclentsbeställningar uppflyttades
till intendentsbesfällningar, däraf 3 af första och 3 af andra klassen.

De kostnader, som vore förbundna med en sådan uppflyttning, uppginge,
sedan organisationen blifvit fullt genomförd, till 11,190 kronor.

I underdånig: skrifvelse den 13 oktober 1910 har generalintendenten _ Generalförmenat
det vara uppenbart, att de tjansteuppgifter, som sammaniagclt framställning,
tillkomme fördelningsintendenten efter 1907 ars omorganisation åt arméns
förvaltning, vore så stora och kräfvande, att ett rätt utöfvande
af dem alla omöjligen kunde åstadkommas af en enda person med det
ringa biträde, som kunde påräknas af den med armefördelningsstabens
kassaförvaltning upptagne underintendenten. Bland de ordinarie, löpande
ärendena förekomma bland annat lör hvarje månad i genomsnitt, ett
trettiotal kassaväsendet och materialhushållningen berörande handlingar,
redogörelser af ofta ganska stor omfattning in. m., hvilka skulle underkastas
saklig granskning vid arméfördelningsstaben. Om det, verkligen
skulle blifva något värde med detta granskningsarbete till båtnad för
arméns ändamålsenliga förvaltning, iramstode det såsom ett oafvisligt behof,
att en äldre, rutinerad intendenturtjänsteman ställdes i egenskap af
»expeditionsintendent.» vid fördelningsintendentens sida med särskild

60 Fjärde lnifvudtiteln.

uppgift att biträda med de sakliga och formella, stor erfarenhet
kräfvande granskningsgöromålen. — Det lede intet tvifvel, att ett dylikt,
alltför väl behöfligt stärkande af arbetskrafterna vid arméfördelningen
_ skulle leda till eu bättre ordnad och mera likformig hushållning
vid arméfördelningens trupper och sålunda i sina konsekvenser
medföra minskade utgifter för försvaret.

Mmi äfven om man bortsåga från behofvet af expeditionsintendenter,
sa funnes dock ett annat skäl, hvarför intendentsbeställningarna
vid intendenturkåren måste ökas. Då staten för intendentnrkåren uppgjordes
i samband med 1901 års härordning, hade nämligen i densamma
upptagits endast så många beställningar, som motsvarade de olika
intendenturbefattningarna vid arméns truppförband, staber m. m. under
fredstid. Ingen hänsyn hade tagits till det ökade behofvet af intendentnrtjänstemäu
i krig. Ej heller hade man tagit med i beräkningen,
att det alltid erfordrades någon personal för att vid ordinarie
befattningsinnehafvares sjukdom, semester, särskilda kommenderingar
eller uppdrag upprätthålla de ledigblifna intendentursysslorna.

Följden af det nu nämnda, alltför knappt beräknade antalet beställningar
vid intendenturkåren vore, att i själfva verket eu ständig personalbrist
här måste göra sig gällande.

_ Till belysande häraf ville generalintendenten blott erinra om, att
en intendent nu under liera år varit bortkommenderad såsom aspirant
vid generalstaben samt i därpå följande trupptjänstgöring och sålunda
helt och hållet undandraga intendenturtjänsten. En annan intendent
hade under en följd af år varit och vore alltjämt af sjukdom förhindrad
att skota sin tjänst, och tvenne andra hade på grund af klen
hälsa upprepade gånger under långa tider måst lämna tjänsten. Nu
senast hade civilkommissionen, under framhållande af behofvet att äga
tillgång till den sakkunskap, intendenturutbildningen vid armén och
den praktiska tjänstgöringen vid truppförband måste alstra, gjort framställning
om, att en intendent måtte beviljas tjänstledighet tillsvidare
för att anställas såsom notarie vid kommissionen.

Hvad eom bär framdragits innebure icke sådana undantagsförhållanden,
att man kunde antaga, att de skulle helt och hållet upphöra.
Fastmer torde det utgöra regel, att inom en så stor kår som intendenturkären
alltid några tjänstemän vore af sjukdom eller särskilda
uppdrag förhindrade att sköta sin tjänst.

I å grund al nu berörda förhållanden hade liera intendenturbefattningar
under åratal måst upprätthållas af officerare, som saknat intendenturutbildning
och bortryckts från sin ordinarie tjänstgöring. Att detta

Fj it v d c Imf vildt itel n.

icke i längden kunde vara lyckligt hvarken för en planmässig, välord- [8.]
nåd förvaltning eller för den militära tjänsten, läge i öppen dag.

Hvad anginge tidpunkten för uppförandet af de nya intendentsbeställningarna
å intendenturkårens stat, så vore det helt visst ur tjänstens
synpunkt synnerligen önskvärd t att få samtliga de för ändamålet erforderliga
sex beställningarna snarast möjligt tillsatta. Emellertid måste
man vid bedömandet af denna fråga äfven taga hänsyn till ordnandet
af jämna befordrings- och rekryteringsförhållanden vid intendenturkåren.

I betraktande häraf och med hänsyn till att man äfven torde böra undvika
en större kostnadsökning på eu gång, syntes lämpligast, att af de
erforderliga sex nya intendentsbeställningarna endast eu beställning
tillkomme för hvarje år. Ökningen af intendenturkåren skulle med
andra ord jämnt fördelas på en period af sex år framåt. 1 1918 års
stat borde alltså nu uppföras allenast eu ny intendentsbeställning af
första klassen, och detta vare sig förhållandena komrne att utveckla sig
så, att den nya beställningen omedelbart kunde afses för expeditionsintendentssyssla
vid någon arméfördelningsstab eller att den tillsvidare
måste disponeras till vikariat för tillfälligt ledigblifna intendenturbefattningar.

Öfver generalintendentens framställning har yttrande inhämtats från Yttranden sf militännyndighe

terna. _ haendentens

De flesta hafva tillstyrkt densamma under framhållande af, att det framställning,
behöfs ett erfaret biträde åt fördelningsintendenterua.

Kommendanten i Boden har erinrat, att intendenternas göromål särskilt
vid truppförbanden lättats genom 1907 års förvaltningsorganisation
samt att göromålens ökning eller tjänsteuppgifternas stegring snarare
måste bero af andra förhållanden än nämnda förvaltningsorganisation.
Huruvida anställandet af en expeditionsintendent vid hvarje
arméfördelning redan nu oundgängligen behöfdes, därom kunde kommendanten
icke yttra sig. Men det vore väl att hoppas, att, sedan
rekryteringen af intendenturkåren börjat utfalla bättre än tillförne,
underintendenterna eller fördelningsintendenternas biträden skulle blifva
allt mer skickade att fullgöra sina tjänsteuppgifter, bland Indika handh
afvand et af kassaärendena vid arméfördelningsstaberna icke syntes
böra tillmätas eu alltför stor roll. Skulle det emellertid blifva fråga
om ökning af intendenturkåren, borde samtidigt tillses, i hvad mån
den nuvarande organisationen tillgodosåge behofvet af intendenturpersonal
vid kommendantskapet i Boden och vid den blifvande förplägnadsanstalten
därstädes.

Fjärd c huf rndtiteln.

[8-] I likhet med försvarskommittén anser jag det behöfvas mera er DePchreefrneDts‘

farna intendenturtjänstemän i arméfördelningarna och att detta ändamål
vinnes genom att uppflytta 6 underintendentsbeställningar till intendentsbeställningar,
3 af första och 3 åt andra klassen. Då denna uppflyttning
naturligtvis måste ske successivt, synes lämpligast att för år
i912 uppflytta 1 underintendentsbeställning till intendentsbeställning afl
andra klassen. Härigenom förorsakas en ökad kostnad af (3,860 — 2,595 =\
1,265 kronor. ’

Vaktmästarna.

Såsom jag ofvan anfört skola vaktmästarbeställningarna enligt
1901 års härordning utgöra 17. Ännu finnes dock ett afsevärdt större
antal, nämligen 30. Jämfördt med 1910 års stat är detta emellertid en
minskning med 6.

Generalintendenten har nu anmält, att år 1912 en ytterligare minskmng
af 6 vaktmästarbeställningar kunde äga rum. Före ingången af
nämnda år skulle nämligen 4 vaktmästare på stat hafva afgått, hvartill
komme, att vid 2 regementen, där förrådsvalctmästartjänsten nu
upprätthölles på förordnande, kunde indragning af sysslan äga rum till
följd af regementenas kasernering.

Depchefemnents'' I ^ anslutning till hvad generalintendenten sålunda anfört, anser jag,
att på intendentur kårens stat böra upptagas allenast 24 vaktmästarbeställningar.
Härigenom minskas kostnaderna för intendenturkåren med
6 x 955: 60 = 5,733: 60 kronor.

Sammanfattning.

Med anledning af de ifrågasatta förändringarna har jag låtit uppgöra
förslag till ny stat för intendenturkåren (se bil. 59), utvisande en
minskning ^i slutsumman af (5,733: 60 — 1,265 =) 4,468; kronor 60 öre;

och får jag hemställa, det Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, med godkännande af berörda förslag till stat
för intendenturkåren, minska detta anslag,

nu ............................................................ kronor 681,583: —

med, i jämnadt tal.......................... » 4,468: —

till ........................................................ kronor 677,115: —

Fjärde hufvudtiteln.

Inkvarteringskostnader.

Genom nådigt bref den 28 september 1883 föreskref Kung].. Maj:t,
att det om möjligt skulle anordnas inkvartering in natura för samtliga
underofficerare. Däremot bär icke af Kungl. Maj:t lämnats någon allmän
föreskrift om ständig naturainkvartering af officerare. Emellertid bar, i
öfverensstämmelse med den år 1901 tillsatta kaserngranskningsnämndens
förslag, i de efter nämnda år uppförda kasernetablissemangen inrymts
ett antal enkelrum, afsedda till bostäder för subalternofficerare.

Till officerare och underofficerare, bvilka icke kunna beredas inkvartering
in natura, utgår kontant inkvarteringsbidrag. Dess storlek
beträffande subalternofficerare och underofficerare framgår af följande
tabell:

Beställning.

I Stockholm.

I Göteborg.

Å annan ort.

Inkvur-

terings-

bidrag.

Servis-

bidrag.

Summa.

Inkvar-

terings-

bidrag.

Servis-

bidrag.

Summa.

Inkvar-terings-i bidrag.

Servis-

bidrag.

Summa.

Subalternofficer

och likställd...

359

400

376

400

276

24 —

300

Fanjunkare ......

210

—

300

—

288

—

300

—

228

—

12 -

240

Sergeant .........

150

—

240

—

228

—

240

—

168

—

12 -

180

Till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1907 anförde dåvarande
departementschefen, att, innan alla förhållanden hunnit å de olika platserna
ordnas, torde det blifva nödvändigt att låta ett visst antal underofficerare
mot åtnjutande af inkvarteringsbidrag bo i egna eller privata
bostäder. Dels torde nämligen det förhållande komma att inträffa, att
tillräckligt antal bostäder icke från början funnes att tillgå i kronans
hus, enär en eller annan sådan bostadslägenhet tillfälligtvis måste tagas
i anspråk för annat ändamål, dels torde det visa sig, att eu del af personalen,
särskild! äldre fanjunkare och sergeanter, under hittills rådande
förhållanden skaffat sig egna hem eller privat verksamhet, som icke
utan allt för stor uppoffring af dem kunde lämnas.

Riksdagen förklarade emellertid i skrifvelse den 30 maj 1907, att
Riksdagen visserligen icke hade något att erinra mot dåvarande departementschefens
anförande i detta hänseende, men dock ville framhålla, att

[9-]

Ratt till inkvartering

enligt nu
gällande
bestämmelser.

[9.]

Det vid inkvartering
in
natura underofficerare
hittills
tilldelade
utrymme.

64 Fjärde hufvudtiteln.

inkvarteringsbidrag icke borde, i den mån kaserner för respektive truppförband
blefve uppförda och inredda, ifrågakomma till andra af nämnda
personal än dem, hvilka bodde utom kasernen på grund af att bostadslägenhet
där icke funnes disponibel.

I anledning häraf utfärdade Kungl. Maj:t nådigt bref den 19 juni
1908, angående föreskrifter i fråga om användningen af de i kasernetablissemangen
anordnade bostadslägenheterna, hvari stadgas bland
annat, att till inkvarteringsersättning berättigad personal i olika grader
skulle vara skyldig att af kronan, mot afstående af inkvarteringsbidrag,
mottaga inkvartering in natura, där tillgång till sådan i eller invid
kasernetablissemang är beredd.

Genom ofvan nämnda nådiga bref den 28 september 1883 fastställde
Kungl. Maj:t tabell öfver byggnader och utrymme vid kasernetablissemang
att, såvidt omständigheterna i hvarje fall tillstadde, tjäna till
grund vid utarbetande af förslag till kasernbyggnader för ständig inkvartering.
Enligt denna tabell skulle expeditionshai Vand o underofficerare
såsom fanjunkare, bataljonsadjutanter, ekonomiuppbördsmän och
förrådsförvaltare i inkvartering erhålla, expeditionsrum inberäknadt, 2
rum och kök. Ofriga sergeanter skulle erhålla 1 rum och kök, om de
vore gifta, hvaremot ogifta sergeanter skulle förläggas två i hvarje rum.
Väbel skulle erhålla 3 rum och kök. För halfva antalet sergeanter
skulle beräknas inkvartering som gifta, för halfva antalet såsom ogifta.

Dessa bestämmelser lände sedermera till efterrättelse vid uppgörande
af förslag till åtskilliga kasernetablissemang, endast med den ändringen,
att ogifta sergeanter i de flesta fall tilldelades hvar och en
ett rum.

Under loppet af den första kasernbyggnadsperioden, som blef en
följd af antagandet af 1901 års härordning, framställdes emellertid från
många håll önskan om förbättrad inkvartering för de gifta underofficerarna,
särskildt med hänsyn till rumsantalet.

Med anledning häraf bestämde också Kungl. Maj:t vid fastställande
af ritningar till nytt kasernetablissemang för Västernorrlands regemente
i Sollefteå den 8 juni 1906, att, förutom kök och tambur, 3 rum skulle
tilldel as gift fanjunkare och 2 rum gift sergeant. I anslutning härtill
ändrades byggnadsplanen för de då under uppförande varande nya etablissemangen
för Dalregementet i Falun och Hälsinge regemente i G-äfle, hvilka
båda regementen erhöllo, vid sidan af hvardera två enligt de äldre bestämmelserna
uppförda kasernbyggnader, hvar sin tredje kasernbyggnad med
den utvidgade inkvarteringen. Likaså blef det större utrymmet anordnadt

Fjärde hufvudtiteln. oö

vid Jämtlands fältjägarregementes nya etablissemang i Östersund och i de
senast uppförda två kasernflyglarna för Skånska dragonregementet i Ystad.
Efter samma grunder uppgjordes sedermera de förslagsritmngar till
kasernetablissemang för ett infanteriregemente, som utarbetades af den
utaf Kungl. Magt den 7 december 1906 sammankallade s. k. generalskommissionen
och af arméns den 8 november 1907 inrättade kasernbyggnadsnämnd.
Då jämväl 1908 års Riksdag ^ id beviljande af anslag
till uppförande af nya kaserner granskat ofvannämnda förslag till normalritningar
till kaserner för ett infanteriregemente och däivid uttalat sig
för att fanjunkare skulle erhålla 3 rum och kök samt sergeanter af första
klassen 2 rum och kök, har Kungl. Magt i nådigt bref den 1 1 juni 1908,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde, hufvudtitel,
bestämt, att nu nämnda underofficerares lägenheter skulle i de kasernetablissemang,
som ännu icke uppförts, anordnas i enlighet med Riksdagens
nyssberörda uttalande.

I fråga om sergeanter af andra klassen bär däremot fortfarande endast
ett enkelrum beräknats för hvarje.

Det sätt, hvarpå inkvarteringen sålunda ordnats, befanns snart lida
af påtagliga olägenheter. Sålunda anmärkte 1908 ais Riksdags revisorer,
att- en del bostadsrum i kasernerna, hvillca anvisats subalternofficerare,
ur flera synpunkter varit otillfredsställande och icke kunnat anses
motsvara den kontanta inkvarteringsersättning, som borde utgå i händelse
bostad in natura icke kunnat beredas.

Och den ojämnhet, som inom olika kaserner och till och med inom
samma kasern råder i fråga om fanjunkares och sergeanters af första
klassen inkvartering, väckte lika mycket missnöje som den omständiglieten,
att gifta sergeanter af andra klassen skulle inskränka sig till blott
ett enkelrum.

I enlighet med af Kungl. Magt den 2 april 1909 lämnadt bemyndigande
tillkallades därför särskilda sakkunniga för att inom landtförsvarsdepartementet
biträda med verkställande af utredning och utarbetande
af förslag rörande omnämnda i n k varterin gsförh ål landeri för subalternofficerare
och underofficerare vid armén. Tillkallade blefvo: ledamoten
af Riksdagens Första kammare, kammarherren in. in. friherre J.
G. Eeck-Friis (ordförande), ledamoten af Riksdagens Andra kammare,
hemmansägaren m. m. L. J. Jansson i Djursätra, förutvarande majoien vid
Skånska dragonregementet, numera utnämnde landshöfdingen in. in. grefve
R. De la Gardie, ledamoten af Riksdagens Andra kammare, borgmästaren
m. in. G. S. Neiglick, dåvarande kaptenen vid fortifikationen in. in. C. A.

Bill. till Riksd. Prof. lull. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 9

Fj ärile li ufvudtiteln.

Yttranden
öfver sakkunnigas

förslag.

(-9’’ ■ N3rströ“ samt fanjunkarna vid Karlskrona grenadi ärregemente A G

lsaeson och vid Västmanlands regemente m. m. E. G Åhlén

..... ?esfa. fkkunniga afgåfvo den 23 oktober 1909 förslag i ämnet,

,d°j. lc^e apptogos beräkningar af de för förslagets genomförande
nodvandiga kostnaderna.

. .. detta förslag anbefalldes arméförvaltningens fortifikations- och

51... deP»rtei?ent att efter vederbörandes hörande inkomma med underdånig^
yttrande. Sedan härvid mot förslaget framställts åtskilliga anmärkningar
samt departementen beräknat kostnaderna för förslagets
genomförande, förklarade departementen sig icke kunna i allo ansluta
sig till de sakkunnigas förslag.

Med anledning häraf ansågos do sakkunniga böra ånyo yttra sig i
ämne t och i_ en den 27 april 1910 inkommen underdånig skrifvelse hafva

de sakkunniga äfven afgifvit ett i vissa afseenden modifieradt förslag
1 amnet. ö

Nar jag nu går att närmare redogöra för de sakkunnigas och myndigheternas
yttrande, torde vara lämpligt att uppställa några underafdeiningar,
nämligen:

I. Oidnandet af underofficerarnas inkvarterin°\

Ii. Kostnaderna härför.

111. liden för åtnjutande af inkvartering in natura.

I U fl A l’AT fl Odvn 1I------1 * _ o TT" 1 l

IV.

Underofficerarnas inkvartering å Karlsborg.
Ordnandet af subalternofficerarnas inkvartering.

Sakkunnigas
första yttrande
om
hvilka underofficerare

i allmänhet
skulle erhålla
inkvartering in
natura och om
skyldighet att
mottaga sådan.

I. Ordnandet af underofficerarnas inkvartering.

De sakkunnigas första yttrande.

De sakkunniga vilja icke förorda naturainkvartering åt samtida
iinderofucerares vederlikar. De sakkunniga hafva nämligen förmenat,
att bostad in natura icke skulle behöfva beredas musikunderofficerare,
hvilkas tjänstgöring 1 regel icke vore sådan, att den kräfde deras boence
1 kasernerna. Då därjämte dessa underofficerare i stor utsträckning
utofvade sitt yrke utom tjänsten, måste det i många fall för dem till
di mel mÄ afsevärda fördelar att vara bosatta utom kasernerna
narbelagna sambalien. Med hänsyn till tjänstgöringens art borde
. kasern ementStlUmS agare eder motsvarande musikunderofficer vara bosatt

Fjärde liufvudtiteln.

Verkmästarna och handtverkarhus. anse de sakkunniga jämväl kunna [9.]
utan olägenhet för sin tjänst vara boende utom kasernerna.

Beträffande öfriga underofficerare anse de sakkunniga, i likhet med
1906 års generalskommission, det vara alldeles nödvändigt, att kompaniadjutanterna
för den militära ordningens skull hafva sina bostäder inom
de respektive kompanivåningarna; ett önskemål som utan tvifvel gör sig
gällande äfven i fråga om skvadrons- och batteriadjutanterna. Dessa
skulle därför i första hand beredas tillfredsställande inkvartering.

Till de underofficerare och vederlikar, hvilka icke erhölle inkvartering
in natura, borde såsom hittills kontant ersättning utgå. Någon
ändring i de för detta ändamål anslagna belopp hafva de sakkunniga
icke ansett sig böra föreslå.

Uti bestämmelserna i ofvannämnda nådiga bref af år 1908 angående
skyldighet att mottaga inkvartering ifrågasätta de sakkunniga ingen
annan ändring än att, på skäl som nedan skola anföras, gift sergeant
af andra klassen icke efter den 1 januari 1915 skulle vara skyldig mottaga
inkvartering i endast ett enkelrum.

Hvad angår rummens antal i bostadslägenheter för gifta un- Sakkunniga
derofficerare, har det synts de sakkunniga otvifvelaktigt, att ofvan 0g“u^''™a™a
angifna, senast tillämpade bestämmelser, hvad fanjunkare och ser gean- träffande utter
af första klassen beträffade, i regel motsvarade ett verkligt behof. ry““®tr_åt
Då nämnda underofficerare mot afstående af hela det för dem beräk- officerarna,
nade inkvarteringsbidrag erhölle i de senast uppförda kasernetablissemangen
lägenheter om respektive 3 rum och kök samt 2 rum och kök,
måste det anses mindre rättvist, att underofficerare af dessa kategorier
vid inkvartering uti de äldre kasernbyggnaderna mot afstående af samma
inkvarteringsbidrag erhölle bostadslägenheter om hvardera ett rum mindre
än hvad nyss sagts. Detta missförhållande framträdde skarpast å de
platser, där inom ett och samma kasernetablissemang funnes anordnade
underoffieerslägenlieter af såväl äldre, trängre, som nyare, rymligare slag
och där sålunda t. ex. underofficerarna vid en bataljon i afseende å
bostadslägenheter vore gynnsammare ställda än underofficerarna vid
annan bataljon.

Att utrymmet för sergeanter af andra klassen jämväl i de nya
kasernerna beräknats endast till ett enkelrum hafva de sakkunniga däremot
icke kunnat i allo gilla. Erfarenheten hade nämligen gifvit vid handen,
att jämväl sergeanter af andra klassen ganska allmänt inginge äktenskap;
och att ett enkelrum måste anses absolut otillräckligt såsom bostad för
gift sergeant af andra klassen läge i öppen dag. Jämväl den omständig -

b 8 Fjärde hufvudtiteln.

[9.J heten, att sergeant af denna klass erhölle samma kontanta inkvarteringsbidiag
som sergeant af första klassen, syntes utgöra berättigande för
att gift sergeant af andra klassen erhölle bostad med samma rumsantal
som sergeant af första klassen.

På grund af hvad nu anförts har det synts de sakkunniga rättast,
att för framtiden i bostadshänseende icke göres skillnad mellan sergeant
af forsta klassen och sergeant af andra klassen, utan allenast mellan gift
OCH ogift sergeant. Gift sergeant skulle då komma att erhålla bostadslägenhet
om 2 rum och kök och ogift sergeant, oberoende af klass,
endast ett enkelrum.

första11 förste , 11 Ge under°fförare, som vid inkvartering in natura erhölle mindre

om vederlag utrymme än nu anförts, skulle enligt de sakkunnigas första förslag utgå
terfnJberäo'' V1Söt årllgt vederlag, beräknadt efter det felande antalet rum. För fantigade
under- Jimkaie och gift scigeaiit af föista klassen skulle detta vederlag utgå

Ä3T °„ck ped. den 1 >nuari, IWU tiU de fö™ 100 krono!-1 Stockutrymme
än nolin 0cjl Goteborg och med 80 kronor å annan ort samt till de senare
nysa angifvits. med 120 kronor i Stockholm och Göteborg och 90 kronor å annan ort.

oS“sa- r>ct nödiga, utrymmet anse de sakkunniga kunna vinnas dels o-enadaarbeten,
nom omändringsarbeten dels genom nybyggnadsarbeten. OmändringsdSét°f''bdrea-9
arb6tena skulle’ en%f de sakkunnigas mening, på många håll låta sig
siagr.a utrym- g tu a genom sammanslagning af nuvarande lägenheter och en del mindre
mnaJr bety;iand! förändringar, såsom upptagning och igensättning af dörrar,
uppförande och flyttning af garderobsväggar, insättande af kakelugnar
m. m. dylikt. Dessa omändringsarbeten torde, därest arbetet härmed
Ange taga sm början ej alltför långt in på år 1910, få antagas
vara slutförda den 1 januari 1911. Hvad beträffar den efter ofvan omlormaida
ändringsarbetens genomförande befintliga bristen på underofhcerslagenheter,
anse de sakkunniga, att densamma måste fyllas genom
nybyggnad eller, där så lämpligen låter sig göra, genom inredning af
byggnader, som till äfventyrs medfölja de nya öfningsfälten eller kunna
dit förflyttas från de förutvarande mötesplatserna.

Vissa militärmyndigheters yttranden.

S" .. Chefen för sjätte arméfördelningen har i sitt yttrande gifvit uttryck
fördelningen ^t flen asikten, att intet särskildt statsintresse vore förbundet med att
yttrande, fullständig inkvartering in natura af all underofficerspersonal genomlordes
och att sålunda nybyggnader för att tillgodose nämnda inkvar -

Fjärde Imf vild titeln. 69

tering endast i undantagsfall borde ifrågakomma,. Följande personal [9.]
borde bo inom kasernerna: 1 väbel, 12 kompaniadjutanter, 1 förrådsförvaltare,
1 köksföreståndare, 1 sjukvårdssergeant, 1 regementstrumslagare
och 1 förste maskinist. Tjänsten fordrade, att regementets personal
ständigt visste, hvar dessa personer vore att anträffa, hvarför läget af
dessas bostäder städse borde vara densamma. Öfrig underofficerspersonals
bostäder skulle lämpas efter lokala förhållanden och åt densamma skulle
lämnas kontant inkvarteringsersättning, därest naturainkvartering ej
bereddes.

Kommendanten i Boden har anfört, att med tillerkännandet af in- Kommendankvarteringsbidrag
åt officerare och underofficerare statsmakterna icke yttrande,
sagt, att bidraget skulle utgöra full godtgörelse för anskaffandet af
bostad in natura, utan staten ville allenast lämna ett bidrag till de
kostnader, med hvilka anskaffandet af sådan bostad vore förenade. Där
inkvartering in natura förekomma, borde denna utgöras af bostad, på
hvilken skäliga anspråk kunde ställas, men med bostadsförmånen borde
icke följa några slags kontanta inkvarteringstillägg. Började man med
sådana tillägg, hvilka på intet sätt förbättrade inkvarteringen in natura,
finge dessa karaktären af aflöningsförbättringar eller ock komme de att
begagnas såsom medel för att erhålla sådana. Då inkvarteringen in natura,
ur statens synpunkt, endast kunde hafva till ändamål att tillgodose
det verkliga beliofvet, borde sålunda något kontant vederlag för s. k.
felande rum ej utgå.

T. f. chefen för fjärde arméfördelningen har framhållit, att vid några t. f. chefens
arméfördelningen underlydande truppförband ett betydande antal under- arméfördelofficerare
— exempelvis vid Svea artilleriregemente 35 — icke åtnjöte ningen yttinkvartering
in natura utan erhölle inkvarteringsersättning, äfvensom
påvisat, att frågan om inkvartering för underofficerare i enlighet med de
sakkunnigas förslag kunde vid åtskilliga kasernetablissemang lösas allenast
genom nybyggnad. Att innan dessa nybyggnader utförts genomföra
af de sakkunniga föreslagna ändringsarbeten inom kasernerna syntes
icke vara lämpligt, då härigenom eu del underofficerare, som nu ägde
inkvartering in natura, skulle nödgas hyra bostäder utom kasernerna och
härigenom komma i eu betydligt försämrad ställning. Det kunde emellertid
vara tvifvel underkastadt, huruvida större nybyggnader kunde
komma att utföras vid de äldre etablissemangen.

Fjärde liufvudtiteln.

[9.]

Arméförvaltningens

yttrande
i fråga om
hvilka underofficerare
i
allmänhet
borde erhålla
naturainkvartering
och om
skyldigheten
att emottaga
densamma.

Arméförvaltningen
angående
utrymmet
åt underofficerarna.

Arméförvaltningén
angående
vederlagen
åt
underofficerare.

Arméförvaltningens yttrande.

Hvad angår tillerkännandet åt underofficerspersonalen af rätt till
inkvartering- in natura kar det synts arméförvaltningen vara ett berättigad!''
statsintresse att i största möjliga mån bereda kela denna personal
inki artering in natura inom eller i omedelbar närhet af kasernetablissemangen,
enär tjänstens fordringar därigenom väsentligt främjades och
dessa jämförelsevis svagt aflönade stadskällare frigjordes från trycket
af de inom många garnisonsorter svåra bostadsförhållandena, hvilka
alstrade en. ganska stor ojämnhet i lefnadsvillkoren för nu berörda
personal, för att göra dessa ojämnheter så litet kännbara som möjligt
borde det tillkomma regementscheferna att med hänsyn till förefintliga
föihållanden, familjernas storlek m. in., fördela de befintliga bostäderna
utan afseende å underofficerarnas grad eller ålder i tjänsten.

Som allmän princip torde därför böra bestämmas, att hvarje underofficer
skulle vara skyldig mottaga den inkvartering in natura, som af
regementschef efter pröfning af för handen varande omständigheter
blefve honom tilldelad, dock med den inskränkning i tillämpningen af
denna princip, att fanjunkare icke skulle vara skyldig mottaga inkvartering
i mindre lägenhet än om 2 rum och kök samt att gift sergeant
icke skulle vara skyldig mottaga inkvartering i endast ett enkelrum.

Arméförvaltningen har biträdt de af de sakkunniga framställda
önskemålen rörande beskaffenheten af de särskilda bostadslägenheterna,
men har . ansett sig dock å andra sidan böra framhålla, att den ifrågasatta
utvidgningen af inkvarteringen äfven i vissa fall kunde innebära
olägenhet genom att nödga underofficer till eu kanske för honom kännbar
utgift för möblering af ännu ett rum, likasom äfven det ökade antalet
rum kunde fresta till utgift för anställande af tjänare. Den af de
sakkunniga förordade betydande ökningen af det antal sergeanter, hvilka
skulle blifva tilldelade, för gifta underofficerare afsedda bostäder, måste,
ehuru icke af vikt i direkt militärt hänseende, anses välbetänkt och
ägnad att gynna den bevisligen starka tendensen hos de unga underofficerarna
att bilda familj.

Armeföivaltningen finner sig sålunda om ock med någon frihet i tilllämpmngen
böra förorda godkännandet af de nyss angifna principerna
för naturainkvarteringsförmånens utgående till underofficerare.

Däremot har det synts arméförvaltningen vara hvarken lämpligt
eller tilltalande att, såsom de sakkunniga föreslagit, underofficerare, som
vid dem tilldelad inkvartering in natura icke kunnat bekomma det enligt
plan bestämda antalet rum, skulle hafva rätt att i stället erhålla en mot

Fjärde hufvudtiteln.

det felande rummets värde svarande penningersättning. Genom sådana
bestämmelser skulle nämligen staten ikläda sig kostnader och bereda
sig svårigheter för inkvarteringens ordnande, indika knappast syntes
behöfliga eller lämpliga. Den af de sakkunniga föreslagna penningersättningen
för ett felande rum — hvilken, om principen om sådan
ersättning likväl skulle godtagas, dock lämpligen borde beräknas efter
eldstäder och icke efter ram — kunde för öfrig! äfven medföra den
olämpliga följden, att, om rätten till sådan ersättning bletve fastslagen,
de till inkvartering in natura berättigade i ett stort antal fall, där icke
tillgång till bostäder med rumsantal enligt plan kunde beredas, skulle
föredraga att nöja sig med bostad inom kasernen med ett rum mindre,
än som enligt plan borde tillkomma dem, blott för att bekomma den
mot det felande rummet svarande penningersättningen. Härigenom
skulle — om frihet till val medgåfves — sålunda i många fall rätten
till inkvartering med ett visst antal rum af underofficerare begagnas till
att bereda sig ett mer eller mindre fortvarande lönetillägg, hvithet väl
ej varit afsikten med de ifrågasatta åtgärderna för förbättrandet af
underofficerarnas inkvartering.

Arméförvaltningen har dock tänkt sig sådana fall, där familjens
storlek kunde göra det svårt att reda sig med mindre utrymme än
det, som enligt de allmänna grunderna skulle tillkomma densamma.
Arméförvaltningen har därför föreslagit, att, om omständigheterna nödgade
gift underofficer med mer än två barn att åtnöja sig med mindre
iukvarteringsutrymme inom kasernen än det, hvartill han enligt
nämnda grunder skulle vara berättigad, det i hvarje sådant fall skulle
bero på Kungl. Maj:ts särskilda pröfning, huruvida någon godtgörelse
skulle lämnas sådan underofficer för de kostnader, som den bristande
inkvarteringen möjligen kunde åsamka honom.

I afseende å de förändringsarbeten inom de nuvarande kasernetablissemangen,
som i och för genomförandet af de af de sakkunniga föreslagna
och af arméförvaltningen förordade nya grunderna för inkvarteringen
in natura skulle snarast komma till utförande, har arméförvaltningen
ansett, att åt densamma borde lämnas frihet att efter omständigheterna
bestämma den ordning, i hvilken de borde komma till
utförande. I afseende å den tidpunkt, inom hvilken de mest önskvärda
förändringsarbetena borde vara slutförda, syntes det, enär den erforderliga
utredningen k rätt längre tid, än som förutsetts, och den beräknade
tiden för nämnda arbetens genomförande äfven torde af de sakkunniga
varit väl knappt tillmätt, som om tidpunkten, inom hvilken arbetena

[9-]

Arméförvaltningens
yttrande
angående
erforderliga
ändringsoch
nybyggnadsarbeten.

72 Fjärde liufvudtiteln.

[9.] borde vara slutförda, icke kunde sättas tidigare än till den 1 oktober
1911, detta dock under förutsättning-, att de kunde taga sin början
under sommaren 1910. Återstående förändringsarbeten borde sedermera.
utföras först i man åt uppstående behof, men dock vara slutförda
samtidigt med förekommande nybyggnader.

Hvad beträffar de för fullt genomförande af nät lind n k var ter in ge u
enligt bär ofvan angifna grunder nödvändiga nybyggnaderna, så syntes
för dessa äfven af ekonomiska skid betydligt längre tid böra beräknas,
förslagsvis omkring 4 år. Under förutsättning att medel därför redan
ar 1910 anvisades och arbetena kunde taga sin början med år 1912,
skulle inkvarteringsförhållandena i enlighet med de nya grunderna
sålunda kunna antagas blifva helt genomförda till den 1 oktober 1915.

De sakkunnigas förnyade yttrande.

förnyad®*''ytt- 1 sitt a%ifna utlåtande hafva de sakkunniga ansett det

rande om, vara ett berättigadt statsintresse att i största möjliga utsträckning behvrika
under- reda underofficerspersonalen inkvartering in natura inom eller i omedelmänhet
borde Öar närhet åt k as ernet a b J lss em an gen, enär tjänstens fordringar därigenom
inkvarteTin’ vasentligt främjades och dessa jämförelsevis svagt aflönade statstjänare
in natura och frigjordes från trycket åt de inom många garnisonsorter rådande svära
om skyldig- bostadsförhållanden, hvilka alstrade en ganska stor ojämnhet i lefnadstaga
sådan. villKoren tor denna personal. De sakkunniga hafva numera å ena sidan
förmenat, att äfven musikpersonalen å vissa orter och gevärshandtverkaren
borde beredas inkvartering in natura, men å andra sidan hafva de sakkunniga
i sitt senaste yttrande i fråga om vissa orter förordat icke inkvartering
in natura utan i stället, att inkvarteringsbidrag borde i större
utsträckning användas, hvilket emellertid borde bero på Kungl. Majits
pröfning i hvarje fall.

I sitt förnyade yttrande anse de sakkunniga vidare, att i fråga om
kasernetablissemang, där underofficersbostäderna vore anordnade enligt
äldre planer, underofficer icke borde äga rätt att under alla omständigheter
vägra emottaga bostad med mindre utrymme än hvad ofvan såsom
önskvärd! framhållits, utan att i allmänhet fanjunkare borde vara
skyldig åtnöjas med 2 rum och kök samt gift sergeant med 1 rum och
kök. Funne likväl regemente- eller kårchef, att underofficers familj vore
så talrik, att detta bostadsutrymme måste anses allt för knappt, borde
chefen, för den händelse icke annan lämpligare bostad kunde tilldelas den
inkvarteringsberättigade, bestämma, huruvida denne i stället för naturainkvarteringen
skulle tilldelas helt inkvarteringsbidrag.

Fjärde Imfvudtiteln. 73

Då det vore af vikt, att den erforderliga naturainkvarteringen för
underofficerare med det snaraste blefve genomförd, borde åt arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uppdragas att fortast möjligt, för hvarje
truppförband uppgöra dels särskildt förslag till omändringsarbeten inom
nuvarande kasernbyggnader för under officer slägenheternas utvidgande till
den storlek, som bestämdes uti planerna för de nyaste kasernetablissemangen,
dels och förslag till ny- eller tillbyggnader inom kasernområdet
eller till inredning af för ändamålet eventuellt där eller annorstädes tillgängliga
byggnader i sådan utsträckning, att behofvet af underofficersbostäder
med det större inkvarteringsutrymmet blefve fylldt.

Af det yttrande, som afgifvits af t. f. chefen för fjärde arméfördelningen,
framginge emellertid, att de ifrågasatta ändringarna uti inredningen
i en del äldre kaserner icke syntes kunna företagas utan att åtskilliga
nuvarande innehafvare af de för underofficerare afsedda bostadslägenheter
nödgades utrymma sina lägenheter och förskaffa sig bostad
utom kasernerna. För dem, som drabbades häraf, komme detta på orter
med dyra bostadsförhållanden att innebära en afsevärd ekonomisk förlust.
Vid sådant förhållande torde därför lämpligast vara, att i fråga
om berörda kasernetablissemang dessa partiella ändringar icke komme
till utförande förr än i samband med slutlig lösning af frågan om inkvartering
genom nybyggnad eller dylikt.

Ofriga ändringar borde, enligt hvad de sakkunniga vidhålla, utföras
snarast möjligt. Att bestämma någon viss allmän tidpunkt, inom hvilken
samtliga de ändringsarbeten inom kasernerna, som borde vidtagas,
skulle vara utförda, syntes icke vara för alla orter lämpligt. Det borde
därför ankomma på Kung!. Maj:t att efter eu af arméförvaltningen gjord
utredning i hvarje särskildt fall träffa afgörande i detta afseende.

Denna utredning, som skulle åvägabringas af arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, torde, såsom redan förut antydts, komma att
utvisa, att underofficerarnas bostadsfråga å flera garnisonsorter läte på
ett tillfredsställande och för staten ekonomiskt fördelaktigare sätt ordna
sig därigenom, att nybyggnader tillsvidare undvekes och i stället kontant
inkvartering i större utsträckning åtminstone för någon längre tid framåt
utbetalades. Då under dessa förhållanden underofficerare i vissa fall
inom kasern komme att få begagna sig af lägenheter af mindre storlek
än den, hvartill de enligt de nya bestämmelserna egentligen vore berättigade,
syntes dessa underofficerare böra erhålla en viss ersättning för
den ej bekomna utvidgningen af bostadsförmånen. En dylik ersättning
finge icke anses utgöra ett tillägg till förmånen af inkvartering in natura.

Bill. till Eilcsä. Prof,. 1011. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 10

[9.J

Sakkunnigas
förnyade yttrande
i fråga
om ändringsoch
nybyggnadsarbetena.

Sakkunnigas
förnyade yttrande
angående
vederlagen.

Fjärde Imfyudtiteln.

[9.] Staten hade för vissa löntagare bestämt, att inkvarteringsbidrag skulle
utgå kontant med visst belopp enligt bestämd tariff. Inkvarteringsbidraget
hade sålunda i viss mån blifvit likställdt med lön. 1 stället
för inkvart eringsb i draget gåfves på eu del håll inkvartering in natura etter
viss bestämd plan. Erhölle underofficer inkvartering enligt denna plan,
borde han sålunda afstå hela det honom tillkommande inkvarteringsbidraget,
men erhöll es inkvartering endast i mindre omfattning, syntes
med rättvisa öfverensstämmande, att han icke nödgades afstå hela det
kontanta inkvarteringsbidraget utan finge behålla en del af detsamma.

Till hvilken grad det" kontanta inkvarteringsbidraget borde i förhållande
till bekomna naturaförmåner afstås, kunde naturligtvis vara föremål
för olika åsikter. Den proportion, som af de sakkunniga i det
förut afgifna utlåtandet härutinnan framställts, hade synts de sakkunniga
praktiskt val af v ägd. Emellertid kunde icke förnekas, att manga skäl
talade för eu beräkning'', grundad på antalet eldstäder i bostadslägenheterna,
sådan som angifvits i arméförvaltningens yttrande; och ansåge
sig'' de sakkunniga kunna grunda sitt förslag härutinnan på sistnämnda beräkning.
Enligt denna skulle för felande rum fanjunkare äga behålla i
Stockholm och Göteborg 75 kronor och å annan ort 60 kronor, samt
sergeant i Stockholm och Göteborg 80 kronor och å annan ort 60
kronor.

Rätten att sålunda behålla viss del af inkvarteringsersättningen
torde böra inträda från tidpunkt, som Kungl. Maj:t funne lämplig; och
borde erforderlig framställning härutinnan göras hos Riksdagen. Emellertid
ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att denna tidpunkt ej måtte
framskjutas längre än till senast den 1 januari 1915, då den föreslagna
utredningen torde för alla kasernetablissemang vara fullt slutförd och
äfven ändringsarbetena i de flesta fall kunde väntas vara genomförda.

II. Kostnaderna för ordnandet af underofficerarnas inkvartering.

Sakkunnigas I sitt först afgifna utlåtande anföra de sakkunniga följande: »De

första förslag. nn föreslagna vederlagen till underofficerare och vederlikar torde, iden
män de icke kunna utgå af vederbörande förslagsanslag till inkvarteringskostnader,
kunna tills vidare bestridas af fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar. De behöfliga omändringsarbetena inom kasernerna
torde till stor del kunna bekostas af ordinarie anslaget till arméns byggnader,
mötesfält och kommendantskapsutgifter m. m. samt, i den mån
detta anslag icke räcker, af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Fjärde Imfvudtiteln. å5

Sedan noggranna beräkningar beträffande storleken af kostnaderna för [9.j
den ständiga inkvarteringens fullständiga genomförande på af de sakkunniga
förordadt sätt blifvit uppgjorda, lärer det blifva nödigt att hos
Riksdagen aska såväl erforderligt anslag till ny- och tillbyggnadsarbetenas
utförande som ock eventuellt behöflig höjning åt inkvarteiingsanslaget.
K

För att vinna öfverblick öfver de arbeten och kostnader, som skulle Améförraitblifva
nödvändiga, om de sakkunnigas första förslag skulle genomföras, yttrande,
har arméförvaltningen med ledning åt de utåt densamma infordrade yttranden
verkställt eu del beräkningar, nämligen:

a) öfver antalet lägenheter af olika slag, som skulle erhållas, sedan
förändringar i inredningarna inom kasernetablissemangen i vissa fall
äfven smärre till byggnader — verkställts för att, so långt ske kan, tillgodose
inkvarteringsberättigade underofficerare med vederlikar med det
i de sakkunnigas förslag angifna rumsantalet;

b) ä kostnaden för sagda inrednings- och tillbyggnadsarbeten;

c) å totala beloppet af den inkvarteringsersättning, som högst kan
beräknas utgå enligt nuvarande inkvarteringsbestäimnelser;

d) å totala kontanta beloppet af den inkvarteringsersättning, som
högst kan beräknas komma att utgå, sedan de ifrågasätta ändringsarbetena
inom nuvarande kasernetablissemang blifvit slutförda, samt slutligen

e) å kostnaderna för de nybyggnader, som skulle erfordras, för fullt
genomförande af den af de sakkunniga föreslagna inkvarteringen in
natura för truppförbands underofficerare med vederlikar på stat..

Vid upprättandet af beräkningarna har arméförvaltningen icke omsett
behöfligt att taga i betraktande dels de ännu icke utförda 15 infanterikasernerna,
alldenstund det kunde antagas, att, om de af de sakkunniga
föreslagna principerna för inkvarteringens ordnande skulle blifva
godkända, sagda etablissemang erliölle den för tillämpningen af nämnda
principer nödiga utvidgningen. Icke heller har hänsyn tagits till ^ de 5
skvadroner af Skånska husarregementet, för indika permanent förläggningsort
ännu icke är bestämd och iör hvilka utrymme sålunda icke
beräknats i det nya husaretablissemanget i Hälsingborg.

Som grund för beräkningen af antalet gifta sergeanter, för hvilka
bostäder skulle beredas, har tagits en i de sakkunnigas utredning från
nuvarande förhållanden hämtad uppgift, att " /» af armens samtliga sergeanter
äro gifta.

Af arméförvaltningens beräkningar framgar, att de nuvarande mkvarteringsbidragen
uppgå till sammanlagdt 51,132 kronor och att, om

Fjärde liufvudtiteln.

de af de sakkunniga föreslagna inkvarteringsprinciperna blefve godkända
och tillämpade, så skulle de däraf föranledda kostnaderna uppgå:

för de förändringsarbeten, som skulle utföras vid de nuvarande
kasernerna, till 507,500 kronor;

för inkvarteringsersättningarna, som innan nybyggnader för ändamålet
blifvit utförda skulle kräfvas, till 89,296 kronor eller således i
jämförelse med nuvarande förhållanden eu ökning af 38,164 kronor, hvaraf
dock 3,690 kronor beräknats skola ersättas af Stockholms stad;

för ersättning för felande rum till ett belopp af 5,390 kronor, samt

för de för fullständigt genomförande af de nya inkvarteringsgrunderna
behöfliga nybyggnaderna till en approximativt beräknad kostnad
af 2,754,000 kronor.

Hvad angår det i de sakkunnigas första förslag omförmälda vederlag
för felande ruin, har armeförvaltningen förklarat, att om sådant vederlag
beslutades, borde det utgå från förslagsanslaget till inkvarteringskostnader.

Äfven de af arméförvaltningen själ! föreslagna ersättningsbelopp
borde, efter gjord anmälan för Riksdagen, kunna bestridas af förslagsanslaget
till inkvarteringskostnader.

Med hänsyn till frågan, om hvilken inverkan antagandet af de af
de sakkunniga föreslagna grunderna för inkvarteringens ordnande —
äfven under förutsättning att de af arméförvaltningen föreslagna modifikationerna
i desamma ej blefve godkända — skulle hafva å beräkningen
af nyss berörda anslag, har arméförvaltningen velat framhålla
såsom sin åsikt, att detta anslag borde, utan att någon höjning ifrågasattes,
kunna bära de ökade utgifter, som kunde komma att belasta detsamma,
på grund af att en del underofficerare, som nu hade eller inom
kort finge inkvartering in natura, förut tagit anslaget i anspråk. Äfven
om eu tillfällig ökning i utgifterna från inkvarteringsanslaget behöfde
befaras, blefve denna i allt fall endast kortvarig, enär anslaget blefve
alltmer hittadt i den mån som ökadt antal truppförband blefve kaserneradt
och naturainkvartering enligt de föreslagna grunderna koin me ett
större antal underofficerare till del, liksom äfven i den mån nybyggnader
för underofficerarnas inkvartering komme att blifva i de äldre kasernerna
utförda.

Däremot har arméförvaltningen icke kunnat biträda de sakkunnigas
förslag, att förändringsarbetena skulle bestridas af ordinarie byggnadsanslaget,
utan hemställer, att fjärde hufvud titelns allmänna besparingar
måtte för ändamålet anlitas, hvar jämte arméförvaltningen i fråga om
nybyggnad sarbetena förutsatt, att medel till dessa skulle anvisas af
Riksdagen.

Fjärde liufvudtiteln. 77

Uti sitt förnyade yttrande hafva de sakkunniga anfört, att däri omförmälda
ersättning för felande rum skulle komma att uppgå till ett
jämförelsevis obetydligt belopp och komme att minskas, i den man naturainkvarteringen
genomfördes, samt torde kunna utgå åt vederbörande
förslagsanslag till inkvarteringskostnader; dock torde i detta hänseende
Riksdagens medgifvande höra inhämtas.

Vidare hafva de föreslagit, att de smärre ändringarna skulle bekostas
af allmänna besparingarna och att Kungl. Magt hos Riksdagen
skulle äska särskilda medel för de större förändringsarbetena liksom lör
nybyggnadsarbetena.

III. Tiden för åtnjutande af inkvartering- in natura.

De sakkunniga hafva anfört, att i nära samband med nu föreliggande
ämne stode till en del frågan om tiden, då förmånen af inkvartering
in natura finge tillträdas eller alstås.

Å vissa håll hade förekommit, att, sedan nybyggnad af kasernetablissemang
ägt rum, underofficerare, Indika åtnjutit kontant inkvarteringsbidrag
och icke vid tiden för etablissemangets öfverlämnande halt
skyldighet vara å tjänstgöringsorten bosatta, lått afstå inkvarteringsbiclraget
allt ifrån nämnda tidpunkt, enär inkvartering in natura funnits
dem beredd uti etablissemanget, hvarom allt de erhållit underrättelse
först efter samma tidpunkt. För att förebygga dylika missförhållanden
ville det synas lämpligt, att, sedan kasernetablissemang öfverläinnats
till vederbörande truppförband, bostadslägenheterna inom etablissemanget
icke tilldelades inkvarteringsberättigade förr än vid den tid, då de pa
grund af tjänstgöring vid truppförbandet blefve tvungna att inflytta till
förläggningsorten.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle i de fall, då underofficer
eller vederlike, som åtnjutit inkvartering in natura, aflidit eller erhållit
afsked, inkvarteringsförmånen icke beräknas längre än till utgången af
den månad, då afgången inträffat. Denna föreskrift hade synts alltför
sträng och i behof af modifikation såväl i det fall, då underofficer atginge
från tjänsten efter uppnådd pensionsålder, som ock särskild!, da
underofficer, medan han ännu vore i tjänst, aflede och efterlämnade familj.
Vid öfvervägande häraf hade dock med beaktande jämväl af det
intresse, efterträdaren kunde äga af att snart komma i besittning af
lägenheten, ansetts, att underofficer, som åtnjöte inkvartering in natura
och på grund af uppnådd pensionsålder, således vid en tidpunkt, som

[9.]

Sakkunnigas

förnyade

yttrande.

Sakkunnigas

utlåtande.

[9-]

Arméförvalt ningens yttrande.

Sakkunnigas
första utlåtande.

78 Fjärde Irafvudtiteln.

lian på förhand kunde beräkna, frånträdde sin befattning’, borde vara
berättigad att kvarsitta i den honom tilldelade lägenheten till utgången
af det kulen der k vartal, hvarunder afgången ur tjänsten ägde rum, samt
att, då underofficer aflede, medan han ännu vore i tjänst, samt efterlämnade
familj, denna borde vara berättigad bebo den af honom innehafda
bostadslägenheten eller annorledes erhålla bostad i kronans hus
till utgången af kalenderkvartalet näst efter det, hvarunder dödsfallet
inträffat. Skulle svårigheter förefinnas att bibehålla familjen vid den
bostad, som innehades under mannens lifstid, borde familjen vara skyldig
emottaga annan inkvartering af minst ett rum och kök m. m.
eller kontant inkvarteringsersättning till det belopp, mannen i lifstiden
varit berättigad åtnjuta, därest han ej erhållit inkvartering in natura.

De sakkunniga hade härvid tagit hänsyn till, att dödsfall kunna inträffa
ganska plötsligt och oförutsedt, att en begrafning förorsakar
familjen åtskilliga extra utgifter och att någon tid erfordras för boets
utredande, hvadan familjen väl kunde behöfva den hjälp, som inkvarteringsförmånens
bibehållande medförde.

Arméförvaltningen bär icke funnit anledning till annan erinran mot
hvad de sakkunniga sålunda anfört, än att tidpunkten för utrymmandet
vid dödsfall af bostad i kronans hus borde bestämmas till deu fardag,
som inträffade mist efter det 3 månader från dödsfallet förflutit.

IV. Underofficerarnas inkvartering1 å Karisborg.

I sitt första yttrande hafva de sakkunniga i denna fråga anfört,
att här förelågo särskilda förhållanden, hvilka vid besök å platsen tagits
i närmare betraktande. De därstädes inom det s. k. slutvärnet inrymda
underofficershostäderna hade gifvit anledning till klagomål af allehanda
slag. Dessa lokaler, såsom ursprungligen afsedda till kassematter, kunde
också enligt de sakkunnigas mening icke anses fullt motsvara krafvet
på tidsenliga bostadslägenheter. Dock hade icke tillräckliga skäl befunnits
föreligga att underkänna dem såsom sådana, med undantag likvisst
för de uti slutvärnets midteltorn en trappa upp inrymda, hvilka syntes
otjänliga såsom bostäder för familjer, enär de på grund af framförliggande
täckvall icke hade tillräcklig tillgång på ljus; möjligen kunde de
dock användas för annat ändamål.

Det vore otvifvelaktigt, att de tjocka murarna i slutvärnet vid ofullständig
eldning alstrade en rå och kylig luft inom bostadslägenheterna.
Då därtill ett flertal af dessa voro belägna mot norr och till följd häraf

Fjärde hafvadtiteln.

sig net och -

j afsaknad af sol samt då de mot söder vettande hade fönsteröppningar,
som vore allt för små för att i tillräcklig grad insläppa solvärmen och
icke kunde utan stora svårigheter gifvas ökad storlek, måste för erhållande
af lämplig temperatur i dessa lägenheter eldning äga rum under
betydligt längre tid af året och i större omfattning än i motsvarande
lägenheter i allmänhet. Det har därför synts de sakkunniga billigt att
ersättning för härigenom förorsakade ökade utgifter för bränsle bereddes
innehafvare af lägenheter i slutvärnet, och torde storleken åt denna extra
ersättning lämpligen höra sättas för fanjunkare till 45 kronor och tor

gift sergeant till 80 kronor om aret. o

Vidare hafva de sakkunniga uttalat såsom önskemal, att sa långt
‘ göra läte de särskilda bostäderna för underofficerare inom slutvarmatte
förläggas så, att lämpliga ingångar till desamma erholles
ii därigenom det missförhållandet un dvekes, att underofficerarnas iamilier
nödgades passera genom manskap skorridorerna äfven om här igenom

en eller annan lokal skulle komma att förloras såsom mkvartenno-sutrymme.
Anmärkt obehag af dålig luft utanför lågenheternas köx
kunde af hjälpas genom att flytta de strax utanför lägenheterna befmthga
fristående manskapsafträdena samt genom vidtagande åt erforderlig a
hygieniska anordningar beträffande afloppsledningar och dylikt, ‘^orre
tillgång på ljus syntes äfven böra. beredas de. pa. nedra botten helagna
underofficerslägenheterna genom att i erforderlig grad afkamma fram örliggande
täckvall.

Arméförvaltningen har hemställt, att till innehafvare af underofficerslägenheter
i slutvärnet å Karlsborg må, i enlighet med hvad de
sakkunniga föreslagit, utgå eu årlig extra ersättning tor lagenheternas

uppvärmning med:

för fanjunkare (styckjunkare) .................. krono! 4o.

och för gift sergeant ................................ » oö: —;

livilka ersättningar beräknats till en årlig summa af omkring 765 kronor
och hvilka lämpligen borde bestridas af anslaget till armens kasernutredning
samt ved, ljus och vatten.

V. Ordnandet af subalternofilcerarnas inkvartering.

I sitt första förslag hafva de sakkunniga erinrat om, hurusom i de
efter den nya härordningens antagande uppförda kasernetablissemang
funnes eu del enkelrum, afsedda till bostäder för subaltemofficerare och

[9.]

ArméfÖrvalt ningens yttrande.

Sakkunnigas
första förslag
angående
subalternofficerares

inkvartering.

Fjärde liufvudtitelu.

[9.] att subalternofticer enligt gällande bestämmelser vore skyldig att
mottaga inkvartering i dylika rum mot afstående af hela det honom
eljest tillkommande inkvarteringsbidraget, i Stockholm 359 kronor 50
öre, i Göteborg 376 kronor och å andra orter 276 kronor.

De sakkunniga hafva i sitt förslag vidare anfört, att ifrågavarande
rum, som vanligen vore inredda i kanslibyggnadens eller motsvarande
byggnads vindsvåning, emellertid ofta vore af ringa storlek och i saknad
af de bekvämligheter, såsom garderober, tambur, vindskontor, bränslekällare
och dylikt, hvarpå i våra dagar berättigade anspråk kunde ställas,
da det gällde lokaler, åt sedda till otficersbostäder, hvadan det näppeligen
.kunde bestridas, att de förmåner, subalternofficeren in natura således
bekomme, på intet vis motsvarade det inkvarteringsbidrag, som i stället
innehölles. lian torde nämligen oftast kunna för ett väsentligen mindre
belopp förskaffa sig möblerad bostad utanför kasernetablissemanget. Å
andra sidan tvingades han vid mottagandet af bostad inom kasern att
vidkännas kostnaderna för densammas möblerande — med utsikt att, på
grund af kommendering till annan ort, till äfventyra bebo densamma
endast eu kortare tid. En dylik tvångsinkvartering kunde därför komma
att för vederbörande blifva en onödigt tryckande pålaga.

Da det ej heller torde vara nödigt att, med undantag för etablissemang
där på grund af ortsförhållande officerskåren i dess helhet måste
beredas inkvartering i kronans byggnader, officerare, dagbefälet dock
frånse dt, vore bosatta i kasernerna, har det synts de sakkunniga som
om skyldigheten för subalternofficerare att emottaga ständig inkvartering
i kasern kunde utan olägenhet upphöra.

Om subalternofticer likväl emottoge inkvartering i kasern, borde
honom beredas en mot det kontanta inkvarteringsbidraget mera svarande
och i öfrig! honom mera passande bostad, hvilken då lämpligen kunde
utgöras af dublett. De i kasernetablissemangen befintliga, för subalternofficerare
afsedda enkelrum borde därför så vidt möjligt sammanslås till
dubletter, att bebos af subalternofficerare mot afstående af till dem utgå
ende inkvarteri t1 gsbidrag.

Sakkunnigas Därest subalternofficer innehade allenast ett enkelrum såsom bostad,
‘om^ederiag liafva de sakkunniga ansett billigheten kräfva, att lian i sådant fall icke
åt subaltern- nödgades afstå hela det honom enligt stat annars tillkommande inkvaroffioeraie.
teringsbidraget. Då det af honom sålunda disponerade enkelrummet i
regel icke torde komma att erbjuda större bekvämligheter än dem, som
tillkomme ogifta sergeanter i deras ruin, borde värdet af dylikt rum
icke sättas högre än beloppet af det inkvarteringsbidrag, som utginge

Fjärde hufvudtiteln.

till ogift sergeant på samma ort, hvilken ej åtnjöte inqvartering in [9.]
natura.

Det kunde tänkas, att officer af högre grad an subalternofficer
önskade och erhölle tillstånd att begagna sig af eu till bostad för subalternofficer
afsedd, men därför icke i anspråk tagen lägenhet. 1 sa fall
borde han för lägenheten afstå lika stort belopp af sin inkvarterings
ersättning, som för subalternofficer i detta afseende ifrågasätta.

Arméförvaltningen bär funnit de af de sakkunniga föreslagna be- A!“Lnfg°"galt
stämmelserna i det hela vara tillfredsställande och kunna. förordas, dock yttrande,
med de inskränkningar, att ogift subalternofficer, för hvilken mkvarterino''
i dublett med de af de sakkunniga angifva bekvämligheter funnes,
men som ej begagnade sig af densamma, icke borde vara berättigad
till kontant inkvarteringsersättning och att liksom armé!or vältning eu
påpekat beträffande underofficerare — ingen ersättning för ett felande
rum borde utgå till subalternofficer, som funne med sm fordel förenligt
att frivilligt för sin inkvartering begagna sig af i kasernen disponibla

enkelrum. „ , ,

Sammanlagda kostnaden för de förändringsarbeten, som erfordrades
för förbättrandet af subalternofficerarnas inkvartering, bär af arméförvaltningen
beräknats till högst 10,000 kronor.

Uti sitt senaste yttrande hafva de sakkunniga anfört, att, i fråga
om kasernetablissemang, där särskilda byggnader funnes uppförda till yttrande,
bostäder för befälspersonalen, borde ogift subalternofficer förklaras skyldig
emottaga inkvartering in natura. Gift subalternofficer borde däremot
billigt vis icke kunna åläggas att därstädes såsom bostad emottaga mindre
lägenhet än 3 ruin, jungfrukammare och kök.

Ehuru de sakkunniga icke funnit nödigt, att skyldigheten för subalternofficer
att emottaga inkvartering in natura i regel bibehölles,
hafva de sakkunniga likväl ansett sig böra framhålla önskvärdheten
häraf, att vederbörande chefer sökte på frivillighetens väg .få ifrågavarande
lägenheter utnyttjade till ständig inkvartering af officerare, men
att där lägenhet ej användes för nämnda ändamål, densamma begag
nades på annat för truppförbandets behof tjänligt sätt t. ex. för tillfällig
inkvartering af de till olika öfningar kommenderade officerare eller civilmilitära
personer af motsvarande grad.

Bill. till BUrsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 A/d. 1 Höft.

£2 Fjärde hufvudtiteln.

[9.] _ Under forna tiders outvecklade hyresförhållanden fick staten natur Departc-

ligtvis på ett helt annat sätt än nu sörja för att statstjänarna kunde
chefens Ut. erhålla erforderlig- bostad. Hvad hären beträffar, gällde detta ej allenast
talande, under tåg, utan äfven vid stadigvarande förläggning (tillfällig och ständig
inkvartering). I sist nämnda fallet öfvertog dock ett och annat
stadssamhälle mot viss ersättning den staten påkallande skyldigheten.

Rätten till inkvartering blef därför för härens personal en vedertagen
rättighet. I den man denna personal hade möjlighet att genom
egen försorg skaffa sig bostad, kunde den emellertid nöja sig med
ett visst bidrag till den egna bosättningen. Så uppstodo de två aflöningsformerna:
inkvartering in natura och inkvarteringsbidrag.

Det skulle med vår tids utvecklade hyresförhållanden kunna ifrågasättas
att upphäfva dessa aflöningsformer samt att med höjning af den
verkliga lönen öfverlåta åt statstjänaren att själf skaffa sig‘bostad. Eu
sådan förändring krafvel- emellertid en mera omfattande utredning än
det hittills varit fråga om. Och för Girigt skulle en sådan förändring
kanske icke låta sig helt genomföras vid armén, därför att det i vissa
fall kräfves personens boende i visst kronans hus. Jag vill dock erinra, att
trots detta villkor kan nyss nämnda aflöningsformer undvaras t. ex. vid
en del vaktmästarbeställningar.

Om man alltjämt måste räkna med de två aflöningsformerna inkvartering
in natura och inkvarteringsbidrag, så gäller det att göra
sig reda för själfva grundorsaken till de yttringar af missnöje, som de
gih''it anledning, till. Denna grundorsak ligger, så vidt jag kan se, i
det schablonmässiga i bestämmelserna om ifrågavarande aflöningsformer
och däri att desamma icke alltid äro likvärdiga. Inkvartering in natura
skall alltid tagas, när staten sådan erbjuder. Lämnas inkvarteringsbidrag,
erhåller t. ex. eu sergeant af första klassen lika mycket som en af andra,
men lämnas inkvartering in natura, kan den förre få 2 rum och kök,
under det att den senare — kanske med större familj — får nöja sig
med ett enkelrum. Huruvida den ena eller andra aflöningsformen användes,
är åter beroende på omständigheter, som ligga alldeles utanför
den enskildes rådighet och bero af staten allena.

När det gäller att råda bot på missförhållandena, kan man naturligtvis
se saken antingen från tjänstetagarens eller statens synpunkt.

Sedt från den enskildes intresse kan man utan tvifvel instämma
med arméförvaltningen, att de jämförelsevis svagt aflönade statstjänarna
höra befrias från trycket af de inom många garnisonsorter svåra bostadsförhållandena.
I enlighet härmed böra så många som möjligt beredas
inkvartering in natura af bästa möjliga beskaffenhet och de, som få

Fjärde liufvudtiteln.

åtnöjas med sämre bostad än sina jämställda, kanske erhålla något
vederlag i penningar. Ett sådant sätt att lösa frågan medför emellertid
så stora kostnader för staten, att jag redan af denna anledning icke
kan förorda det, men äfven i (ifrigt lämnar det rum för berättigade
inkast, icke minst med hänsyn till dess konsekvenser på andra förvaltningsområden
än det militära.

Do sakkunniga hafva i sitt första förslag gjort ett försök att se
saken äfven ur statens synpunkt, i det att de angifvit vissa kategorier
underofficerare, som icke med hänsyn till tjänstens kraf behöfva bo
inom kasernområdet (jag vill i förbigående anmärka, att det måhända
emellertid skulle för dessa underofficerare te sig som en orättvisa att
nödgas själfva skaffa sig bostad). Chefen för sjätte arméfördelningen
har än tydligare angifvit, att blott några jämförelsevis få underofficerare
måste med hänsyn till tjänsten bo inom kasernområdet och att det därför
beträffande de öfriga kan förfaras efter omständigheterna. Man skulle
kunna tillägga, att det finns vissa sedliga och hygieniska skäl, som tala
mot, att flera familjer än nödigt bo inom kasernområdet.

Måhända skulle det vara möjligt att erhålla en acceptabel lösning
genom att samman]ömka dessa olika ståndpunkter: de underofficerare,
som med hänsyn till tjänsten måste bo inom kasernområdet, beredas den
bättre inkvarteringen; öfriga erhålla inkvarteringsbidrag och lämnas full
frihet att själfva välja bostad, men de lägenheter, som finnas inom kasernområdet,
tillhandahållas dem mot en efter ortens förhållanden lämpad, dock
alltid låg hyra. Möjligheten af ett sådant system, som åtminstone i
vissa afseenden skulle erbjuda all önskvärd smidighet, bär emellertid
ännu icke blifvit utredd och kan därför icke nu blifva föremål för bedömande.

För öfrig! torde böra erinras, att inkvarteringsfrågan icke är helt
oberoende af det sätt, hvarpå frågan om anskaffande af underofficerare
till förut omnämnda reservformationer löses.

Ehuru jag således icke för närvarande är i stånd att förorda något
förslag till inkvarteringsfrågans lösning, har jag dock ansett mig böra
för Eders Kungl. Maj:t framlägga den utredning, som i ärendet förekommit.
Tv dels har Riksdagen i protokollet till föregående års statsverksproposition
erhållit löfte om att få del af denna utredning och
dels gifver densamma vid handen, att det finns vissa missförhållanden,
som ofördröjligen måste af hjälpas. Med anledning af Riksdagens ofvan
berörda skrifvelse den 30 maj 1907 har Eders Kungl. Maj:t nämligen
ansett sig icke kunna utan Riksdagens hörande göra någon som helst afvikelse
från bestämmelsen i nådiga brefvet den 19 juni 1908, att arméns

Fjärde hufvud titeln.

[9.] personal är skyldig mottaga inkvartering- in natura, där sådan erbjudes.

Men hänsyn till den enskilde måste dock anses i vissa fall berättiga
till en afvikelse från stadgandet i nådiga brefvet den 19 juni 1908.
Gift officer eller underofficer synes böra fritagas från skyldigheten att
mottaga inkvartering allenast i ett enkelrum; och äfven vid dödsfall och
afsked kräfver billigheten vissa modifikationer af den allmänna regeln.
Mot hvad de sakkunniga i sist nämnda afseende anfört, har jag ingen
annan erinran än att, på sätt arméförvaltningen anfört, tidpunkten för
utrymmandet vid dödsfall af bostad i kronans hus torda höra bestämmas till
den fardag, som inträffar näst efter det 3 månader förflutit från dödsfallet.
Beträffande nu nämnda afvikelse!* från nådiga brefvet den 19
juni 1908 torde lämpligast böra utfärdas allmänna bestämmelser. Däremot
synes det böra tillhöra Eders Kung!. Majrts pröfning i hvarje
särskilt fall att medgifva afvikelse från nyss nämnda bref, i händelse
att underofficer har särskild! talrik familj eller eljest ovanligt ömmande
omständigheter föreligga.

Skulle i ett eller annat fall en tillfredsställande inkvartering kunna
vinnas genom sådant ändringsarbete t. ex. upptagande af eu dörr, som
kräfver blott obetydlig kostnad, torde Eders Kungl. Maj:t kunna från
fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar anvisa utgifterna härför.

Hvad slutligen angår de sakkunnigas af arméförvaltningen tillstyrkta
förslag om underofficerarnas inkvartering på Karlsborg, så kan
jag ej annat iin förorda dess snara genomförande. Utgifterna för de
i detta förslag afsedda omändringsarbetena torde kunna bestridas från
fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar och de årliga ersättningsbeloppen,
tillhopa 765 kronor, från kasern!itrednings;mslaget.

Genom de af mig härofvan tillstyrkta modifikationerna i fråga om
tillämpningen af 1908 års bref komma naturligtvis utgifterna under inkvarteringsanslaget
att ökas likasom genom de af mig under punkt 6
föreslagna nya beställningarna. Men med hänsyn till att vissa truppförband
komma att år 1912 flytta in i nya kasernetablissemang och
detta anslag därigenom befrias från en del för berörda truppförband utgående
inkvarteringsutgifter, synes någon ökning af anslaget icke behöfva
ifrågakomma.

Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 uppföra anslaget till
inkvarteringskostnader med oförändradt belopp eller
1,088,307 kronor.

Fjärde liufvudtiteln.

Ålderstillägg.

[10.]

År 1908 uppförde Riksdagen detta anslag med 81,400 kronor i
enlighet med af Riksdagen därför uppgjord beräkning.

Uti detta belopp äskade Eders Kungi. Maj:t vid 1909 års Riksdag
icke någon förändring, hvarför anslaget jämväl då upptogs till 81,400
kronor.

Vid 1910 års Riksdag uppfördes emellertid ett ålderstillägg å 100
kronor åt förste vaktmästaren vid artilleri- och ingenjörhögskolan, två
ålderstillägg å hvardera 100 kronor åt vaktmästaren vid samma högskola
samt två ålderstillägg å hvardera 150 kronor för en hvar af sex
nyinrättade fortmaskinistbeställningar vid Bodens fästning. Och höjde
Riksdagen i samband härmed ifrågavarande anslag enligt vanliga beräkningsgrunder
till 82,450 kronor.

Vid 1909 års Riksdag hade emellertid vidtagits vissa ändringar i vm ism s™
staterna, utan att samtidigt angifvits de häraf följande konsekvenserna

i fråga om anslaget till ålderstillägg.

--------- ---.j tagna, hittills

BUi Dessa ändringar voro följande: icke beräknade

fråga om generalstaben nedsatte 1909 års Riksdag professorns a ng
ålderstillägg från 1,000 till 600 kronor samt uppförde ett ålderstillägg
å 100 kronor åt en hvar af tre vaktmästare. På grund häraf

hade anslaget bort minskas med 7— — -------- Kronor.

Samma Riksdag nedsatte gevärshandtverkarnas antal från 3S till
I anledning häraf hade anslaget till ålderstillägg bort minskas med

450 kronor.

35.

3 X 300
2

Slutligen uppförde samma Riksdag ett ålderstillägg a 300 kronor
“ '' nyinrättade förvaltarbeställningar vid intendentur -

för hvardera af

XWX — ■*-*,/ ----- --- ---------- CP''

kåren. I anledning häraf hade anslaget till ålderstillägg bort ökas med

2 x 300 o rU\ ^

- — t= 300 kronor.

Efter 1910 års riksdagsbeslut både detta anslag således rätteligen
bort utgöra (82,450 — 50 — 450 + 300 =) 82,250 kronor.

På sätt jag förut å sid. 15 anfört, skulle nu för vaktmästarna vid Ändringar
arméförvaltningen beräknas en höjning i anslaget till ålderstillägg med föreslås.
350 kronor.

Fjärde hufvudtiteln.

[10.] I enlighet med hvad jag å sid. 31 anfört, skulle vidare för vakt mästarna

vid generalstaben beräknas en höjning i detta anslag af 200
kronor.

På sätt å sid. 33 anmärkts, skulle för en vaktmästare vid artilleristaben
beräknas 100 kronor å detta anslag.

Slutligen kommer jag i fortsättningen (under punkt 15) att föreslå,
att förste vaktmästaren vid krigshögskolan må erhålla ett ålderstillägg å
100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst samt en vaktmästare därstädes
2 ålderstillägg hvardera å 100 kronor, det ena efter 5 och det
andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. Enligt vanliga beräkningsgrunder

vållas härigenom en höjning i anslaget till ålder stilla gg af

— 150 kronor.

Däremot kommer, enligt hvad jag förut (sid. 40) anfört, gevärshandtverkarnas
antal att minskas med 1, hvarigenom detta anslag ned sättes

med = 150 kronor.

Slutligen har jag å sid. 43 omnämnt, att en sekreterarbefattningkommer
att.från och med år 1912 uteslutas ur fortifikationens stat, och
då för denna befattning för närvarande finnes beräknadt ålderstillägg
med 500 kronor, kommer således ifrågavarande anslag att ytterligare
minskas med detta belopp.

Samm an fa ttning.

Anslaget till ålderstillägg för år 1912 kommer följaktligen att uppgå
till (82,250 + 350 + 200 + 100 + 150 —150 — 500 =) 82,400 kronor.

För att för framtiden klargöra anslagets nuvarande beräkning har
jag låtit uppgöra en särskild öfversikt (se bil. 60), och får jag hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska anslaget till ålderstillägg

nu............................................................... kronor 82,450: —

med........................................................... » 50: —

till ........................................................ kronor 82,400: —

Fjärde Imfvudtiteln.

Landstormen.

Möjlighet af nedsättning?

Ä ifrågavarande anslag före fanns vid 1909 års utgång en behållning
af 154,460 kronor. Denna har uppkommit hufvudsakligen därigenom,
att anvisade medel för förvaring och vård af gevär, ammunition
och intendenturutrustning — hvari äfven ingå transport- och
förrådskostnader — ännu icke behöft i större omfattning tagas i anspråk
på grund af framflyttning af tidpunkten för vissa förråds uppförande.
Eu mindre del af besparingarna hafva uppkommit med anledning
däraf att befattningar såsom landstormsområdesbefälhafvare och landstormsförrådsförvaltare
i allmänhet icke kunnat tillsättas vid ingången
af det år, för hvilket afiöningsanslaget anvisats, utan först några månader
senare.

Arméförvaltningen har emellertid anmält, att oaktadt berörda reservation
någon nedsättning af anslaget icke är möjlig, enär utrustning
under den närmaste tiden kommer att i betydande omfattning utsändas
till förråden och enär, sedan de allra flesta befälsbefattningar inom
landstormen numera tillsatts, de uppkomna besparingarna torde till fullo
erfordras för de med dem afsedda utgifterna och några nämnvärda
framtida besparingar ej synas vara att emotse.

Beslut, som icke inverka på anslagsbehofvet.

Genom nådiga bref den 5 februari 1909 och den 21 januari 1910
bestämde Kungl. Maj:t, att ett belopp af högst 200 kronor skulle ställas
till förfogande af chefen för fjärde arméfördelningen för anskaffande
af fyra exemplar af det af Stockholms stads mantalsnämnd för sagda
år upprättade »Allmänna registret öfver Stockholms stad» samt att kostnaderna
härför skulle gäldas från anslaget till landstormen. Vidare
medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 13 augusti 1909, angående
landstormsförrådsförvaltare inom Danderyds landstormsområde m. in.,
att till årsafgift för telefon vid landstormsförrådet å Kungl. Borgen
finge å anslaget till landstormen användas ett belopp af högst 50 kronor.

Arméförvaltningen har nu framhållit, att, då behofvet af detta register
samt af telefonen vid Borgen årligen gör sig gällande, den kostnad,
eller 250 kronor, som härigenom uppkommer, synes böra för Riksdagen

[11.

Fjärde hufvudtiteln.

11.] anmälas såsom fortfarande erforderlig, hvithet dock för närvarande ej
torde behöfva föranleda ökning af anslaget. Arméförvaltningen har
vidare anmält, att den beträffande nämnda register erhållit meddelande
från samtliga arméfördelningschefer, att några förteckningar eller
register rörande landstormsmän inom arméfördelningsområdena, motsvarande
det »Allmänna registret öfver Stockholms stad», ej^ finnas,
hvadan ytterligare utgifter för liknande register åtminstone för närvarande
ej kunna komma ifråga.

Anslagsbehofvet för är 1912.

För år 1911 hade arméförvaltningen begärt dels 34,010 kronor för
vissa nytillkomna landstormsområden dels ock hela det belopp. 166,215
kronor, som enligt 1904 års plan skulle utgöra landstormens årliga kostnad
efter genomförd organisation af områdena af första klassen. I sist
nämnda belopp ingingo 16,000 kronor till underhåll af landstormsförrådsbyggnader.

Till statsrådsprotokollet vid 1910 års statsverksproposition förklarade
jag mig icke hafva någon erinran mot arméförvaltningens berörda
hemställan utom i fråga om underhållskostnaderna. Visserligen funnes
det af arméförvaltningen angifna beloppet, 16,000 kronor, upptaget i
1904 års beräkningar, och med hänsyn till de nytillkomna områdena
vore det till och med möjligen framdeles nödigt att höja detsamma; men
då ännu jämförelsevis kort tid förflutit efter förrådsbyggnadernas uppförande,
ansåg jag underhållet af dem kunna för år 1911 begränsas
till 14,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:t gillade, hvad jag sålunda anfört, och äskade i
enlighet därmed 198,225 kronor såsom anslag till landstormen.

Detta beviljade 1910 års Riksdag.

Armé förvaltningen har nu framhållit, att det erfordras 16,000 kronor
för förrådsbyggnadernas nöjaktiga underhåll under år 1912. Armeförvaltningen
har därför begärt anslagets höjning med 2,000 kronor samt
tillika anmärkt, att någon utvidgning af 1904 års plan för landstormens
organisation med däri sedermera beslutade förändringar icke är önskvärd,
förr än samma plan helt genomförts.

För egen del kan jag ej finna annat än att hela det i 1904 års
plan afsedda beloppet 16,000 kronor till underhåll af förrådsbyggnader

Fjärde hufvudtiteln. 89

numera är erforderligt; och jag får därför hemställa, det Eders Kung!. [H-j
Magt täcktes föreslå Riksdagen

att höja anslaget till landstormen

nu .......................................................... kronor 198,225: —

med ....................................................... ^_2,000:

till............................................................ kronor 200,225: —

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation. [12.]

I riksstaten för år 1911 fiunes detta anslag upptaget till 15,052
kronor.

Enligt den af arméförvaltningen nu uppgjorda beräkningen af
detta anslag föranledes däri en minskning af 1,420 kronor på grund
däraf, att två på gammal stat hittills kvarstående löntagare numera afgått,
nämligen eu regementsauditör vid Lifregementets grenadjärer och
en mönsterskrifvare vid Dalregementet. Å andra sidan medföres en
ökning i anslaget af 284 kronor 95 öre för en mönsterskrifvare vid
Kronobergs regemente, för hvilken arméförvaltningen föregående år af
misstag icke beräknat någon ersättning.

Arméförvaltningen har också föreslagit, att anslaget må i 1912 års
riksstat upptagas till 13,916 kronor 95 öre.

Jag får med anledning häraf hemställa, det Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

att minska detta anslag

nu...........................................

med, i jämt krontal, ..............

till.................................................

Remontering m. m. [13.]

Befintlig behållning.

A anslaget förefanns vid 1909 års utgång en behållning å intendentsdepartementets
andel af i rundt tal 750,000 kronor. Häraf har
Riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition för
år 1911 disponerat 250,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Höft.

kronor 15,052: —
:>> 1,135: —

kronor 13,917: —

90 Fjärde hufvudtiteln.

[13.] Armé förvaltning en bär upplyst, att härigenom torde vid ingången af år

1912 den disponibla behållningen med säkerhet vara minskad till omkring

500,000 kronor, enär hvarken år 1910 eller år 1911 någon ytterligare behållning
torde uppstå, beroende därpå att utgifterna under anslaget befunnits
böra ökas till förstärkande af hästarnas vinterration, hvarjämte en ny remontdepå,
betingande särskilda kostnader, numera, såsom också i 1901 års
härordning förutsattes, begynt ordnas å Frösön. Att på sätt skedde vid
1910 års Riksdag ifrågasätta, det den under anslaget varande behållningen
finge till någon del användas för täckande af för år 1912 beräknade
utgifter, har arméförvaltningen funnit icke vara tillrådligt, då i den närmaste
framtiden kontrakten med enskildt upplåtna remontdepåer måste
förnyas och de redan därom förda underhandlingarna gåfve vid handen,
såväl att de eventuella nya aftalen lomme att betinga väsentligt ökade
kostnader som ock att vissa af de nuvarande depåerna måste utbytas
mot andra lämpligare, hvilka då finge nyordnas och härför betingade
afsevärda kostnader för en gång.

Departements- I likhet med arméförvaltningen anser jag det icke vara rådligt att
cherf®^eytt'' disponera den å anslaget befintliga behållning för 1912 års remonteringsbehof.

Däremot har det ifrågasatts, att till någon mindre del använda
behållningen för annat ändamål, nämligen till ersättning för störtade
eller skadade nummerhästar. Till och med år 1903 fanns för ifrågavarande
ändamål i riksstaten ett särskildt anslag vid sidan om remonteringsanslaget.
Enär någon nyanskaffning i stället för sådan störtad eller
skadad häst icke längre kräfdes af rusthållaren och berörda anslag, som
benämndes »ersättning för störtade och skadade nummerhästar vid
indelta kavalleriet» och på sistone utgjort 5,000 kronor, därför ansågs
obehöflig!., föreslog Kung].. Magt på arméförvaltningens föranledande
uti statsverkspropositionen till 1903 års Riksdag, att anslaget
skulle ur riksstaten uteslutas; och detta förslag blef af nämnda Riksdag
bifallet. Vid behandlingen af Kung]. Maj:ts berörda framställning
hade emellertid inom Riksdagen uttalats det önskemål, att
ersättning för störtade och skadade nummerhästar likväl måtte alltjämt
utbetalas. Med hänsyn härtill har också dylik utbetalning allt
hitintills skett. För åren 1905—1910 uppgå ersättningsbeloppen härför
till 15,350 kronor, och ersättningar af ifrågavarande slag torde icke
kunna påräknas upphöra, så länge rusthållshästar användas vid armén.
Då det emellertid icke torde ifrågakomma att ånyo upptaga berörda,
under sex år ur riksstaten uteslutna anslag, synes lämpligast, att er -

Fjärde Inifvudtiteln. Öl

sättningar för störtade och skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet
gäldas af reservationerna å remonteringsanslaget.

Behof af hästar eldigt 1901 ars härordning.

Genom 1909 års riksdagsbeslut har den enligt 1901 års härordning
planlagda ökningen af stamhästantalet vid armén fortskridit så
långt, att vid 1911 års utgång stamhästantalet är fylldt enligt plan,
med undantag dels för de båda stora skånska kavalleriregementena, där
ännu 200 stycken hästar fattas vid hvartdera regementet, eller tillsammans
400 stycken, dels ock för de tolf haubitsbatterierna vid fältartilleriet,
som äro i saknad af de för dem, efter beräkning af 40 stycken
per batteri, erforderliga 480 hästar.

Beträffande hästantalet vid Skånska husar- och dragonregementena
har inspektören för kavalleriet i skrifvelse till statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet den 2 september 1910 framhållit nödvändigheten
af, att nämnda regementen med det snaraste erhölle det i 1901
års härordning bestämda antalet hästar. Utbildningen hade nämligen
icke kunnat vederbörligen tillgodoses med det hittillsvarande hästantalet,
i det att af brist på hästar omkring en hel årsklass värnpliktiga vid
dessa regementen tillsvidare nödgades fullgöra sina repetitionsöfningar
endast till fots, hvarigenom deras krigsduglighet naturligen i hög grad
eftersattes.

Då plats för ytterligare 100 hästar vid Skånska husarregementet
vore beredd samt under antagande af att plats under år 1912 genom
särskilda åtgärder kunde beredas för ytterligare omkring 100 hästar äfven
vid Skånska dragonregementet, har armé förvaltningen på de af inspektören
för kavalleriet anförda oaivisliga skäl funnit sig böra i beräkningen
öfver remonteringsanslaget för år 1912 upptaga hästantalet vid
hvartdera af berörda regementen till 1,100, eller en ökning vid hvartdera
regementet af 100 hästar.

Vidare har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet förklarat
att i förhållande till den materiel, som intill år 1912 hunnit anskaffas
för haubitsbatterierna, behöfvas för dessa batterier ytterligare
26 hästar vid hvarje fältartilleriregemente.

Arméförvaltningen har därför hemställt, att 26 hästar må under år
1912 anskaffas för hvarje sådant regemente.

[13-]

Departements chefen.

92 Fjärde liufvudtiteln.

Det skulle naturligtvis vara önskligt att icke behöfva frångå arméförvaltningens
förslag angående fortsatt remontering af kavalleriet
och artilleriet. Men för att anslaget icke må springa alltför mycket i
höjden och då viktigare anslagskraf finnas, anser jag mig icke nu kunna
tillstyrka den af arméförvaltningen föreslagna nyremonteringen för
kavalleriet. Det skulle dessutom knappast vara möjligt för regementena
att på en gång ombesörja dressyr af så många remonter, som ett bifall
till arméförvaltningens förslag skulle medföra. Och för öfrigt skulle
det erfordras att vid Skånska dragonregementet uppföra en ny stallbyggnad
för omkring 100,000 kronor.

Hvad härefter artilleriet angår, synes mig som om hvart och ett af
de sex haubitsbatterierna icke skulle under år 1912 behöfva mera
än 20 hästar.

Nyuppsättning för ingenjörtrupperna.

I sitt förslag den 18 oktober 1906 framhöll chefen för generalstaben,
att för det af honom föreslagna ballong- och belysningsväsendet borde
stamhästarnas antal vid ingenjörtrupperna ökas med 5.

För svar skommittén har ansett stamhästarna böra ökas: vid ingenjörkårerna
med 4 och vid fälttelegrafkåren med 5 samt beräknat kostnaderna
härför sålunda: ordinarie kostnad 14,300 kronor, extra ordinarie
10,100 kronor.

Chefen för fortifikationen har i underdånig skrifvelse den 24 oktober
1910 anfört'' att för den af honom föreslagna nyuppsättning af ingenjörtrupper
behöfs 4 hästar vid ingenjörkårerna och 5 vid lälttelegrafkåren,
men att häraf icke under år 1912 behöfver anskaffas mer än 3
hästar (för fälttelegrafkåren).

I anslutning härtill har arméförvaltningen föreslagit, att 3 stamhästar
må under år 1912 nyuppsättas vid ingenjörtrupperna.

Såsom jag redan förut nämnt, måste den af chefen för fortifikationen
föreslagna och af mig förordade nyuppsättning af ingenjörtrupper
nödvändiggöra äfven någon remontering tör ändamålet. I fråga om
denna remontering delar jag försvarskommitténs och chelens för fortifikationen
uppfattning. Af de 9 hästarna böra 3 anskaffas redan under
år 1912.

Fjärde Imfvudtiteln.

[13.]

Sammanfattning.

I anslutning till hvad jag- sålunda anfört, liar jag låtit uppgöra beräkning
af remonteringsanslaget (se bil. 61). Denna beräkning, som beträffande
de under år 1912 erforderliga ersättning sr emonter och i öfrig!
är uppgjord enligt hittills tillämpade grunder, utvisar, att sammanlagda
antalet ersättnings- och ökningsremonter, som skall under år 1912 inköpas,
är ungefär lika med samma antal för år 1911. Beräkningen
slutar å 952,911 kronor, eller något mindre än det belopp, som ansetts
erforderligt för år 1911, ehuru Riksdagen häraf beviljat endast omkring

708,000 kronor, under det att 250,000 kronor skulle tagas från reservationer
å anslaget. Jag får därför hemställa, det Rders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

med

till....

till remontering m.	in.
.................... kronor	708,695: —
.................... »	244,216: --
................... kronor	952,911: —

Lega af hästar för artilleriets, ingenjörtruppernas och träiigens exercis.

Storleken af detta anslag har plägat bestämmas med hänsyn till
dels ett visst legningspris dels ock det antal hästlegningsdagar, som
behöfvas vid artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen. I de för 1910
års Riksdag framlagda beräkningar är legningspriset upptaget till i medeltal
4 kronor per häst och dag.

Sänkning- af beräknade legningspriset?

Å ordinäre legningsanslaget förefanns vid 1909 års utgång en behållning''
af i rundt tal 342,000 kronor, hvilken behållning på grund af
anslagets natur af allmänt anslag öfverförts till fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar. Från och med år 1910 är emellertid anslaget af
reservationsanslags natur, hvadan eventuell behållning reserveras till
kommande års legningsbehof.

Armé förvaltningen har anmält, att den för närvarande icke vore i
tillfälle att till siffran bestämma den reservation, som kunde uppstå för
år 1910, men det vore antagligt, att någon behållning, om än icke tillnärmelsevis
så stor som föregående år, blefve disponibel. Det vore dock,

[14-]

Fjärde hufvudtiteln.

[14.] till följd af anslagets natur oafvisligt att söka åstadkomma reservationer
under detsamma för att med dessa kunna utan extra anslagskraf möta
de förhöjda prisbetingelser vid legningen, som föranleddes af ogynnsamma
förhållanden, uppkommande epizootier, som nödvändiggjorde de legda
hästarnas kvarhållande vid truppförband utöfver beräknad tid, m. fl.
växlande omständigheter. Arméförvaltningen funne därför icke någon
anledning att, i vidare mån än här nedan i fråga om trängen sägs,
ifrågasätta ändrade beräkningsgrunder för detta anslag, så vidt legningspriset
anginge.

Legningsdag-arnas antal.

I fråga om legningsdagarna har däremot ifrågasatts ökning för
samtliga vapenslag, som här äro i fråga.

Artilleriet.

bör artilleriet har armé/örv ältning en beräknat ett haubitsbatteri
tillkomma vid hvart och ett af de sex fältartilleriregementena; och för
dessa batterier hafva legda hästar upptagits i likhet med för öfriga batterier.
Dessutom har arméförvaltningen ansett legning af SO hästar
under 30 dagar böra upptagas äfven för Boden-Karlsborgs artilleriregemente
å Karlsborg, i öfverensstämmelse med hvad fallet hittills varit
vid regementets detachement i Boden.

Depaitements- I fråga om behofvet af hästar vid fästningsartilleriet å Karlsborg
chefen. delar jag arméförvaltningens åsikt. Beträffande däremot behofvet af
legda hästar vid haubitsbatterierna tillåter jag mig erinra, att uttagning''
af värnpliktiga för dessa batterier icke kan taga sin början
förr fin år 1911. I följd häraf kommer visserligen fullt antal att
vara i tjänst under 1912 års beväringsrekrytskola, men endast en
årsklass i stället för tvä att deltaga i samma års repetitionsöfningar
vid haubitsbatterierna. Vid sådant förhållande anser jag det obehöfligt,
att hästar legas för haubitsbatteriernas repetitionsöfningar år 1912;
och med hänsyn till den ganska rikliga tillgången på hästar vid fältartilleriet
i öfrigt torde sådant icke heller behöfvas för haubitsbatteriernas
beväringsrekrytskola.

Ingenjörtrupperna.

Hvad ingenjörtrupperna angår, upptogo de för 1910 års Riksdag
framlagda beräkningarna dels 22,182 legningsdagar i allmänhet dels

Fjärde hufvudtiteln. 95

ock 200 legningsdagar särskildt för öfningsmarscher. Det är endast i
fråga om förstnämnda antal som arméförvaltningen nu ifrågasatt förändring;
men detta dels med hänsyn till nyuppsättningen af ingenjörtrupper
och dels med anledning af ifrågasatta In ond andse fningar för
ingen] örtrupperna.

Sedan nämligen chefen för sjätte arméfördelningen i underdånig
skrifvelse den 20 juli 1910 uttalat önskvärdheten af, att ingenjörtrupper
förlädes i Norrland, men chefen för generalstaben framhållit, att det
därmed afsedda ändamålet kunde vinnas genom att nämnda trupper
hölle årliga öfningar i Norrland, anslöt sig chefen för fortifikationen i
skrifvelse den 7 oktober 1910 till sist nämnda förslag samt hemställde,
att i Norrland följande öfningar måtte äga rum, nämligen årligen en
14 dagars vinteröfning med en ingenjör- och eu fälttelegrafformation
samt hvart annat år en 14 dagars sommaröfning med ett fältingenjörkompani,
eu krigsbrokolonn och en förminskad krigsbrokolonn.

Hvad nu angår antalet hästlegningsdagar, som skulle erfordras dels
för den föreslagna nyuppsättningen af ingenjörtrupper dels ock för nyss
nämnda Norrlandsöfningar, så framgår af hvad chefen för fortifikationen
anfört i underdånig skrifvelse den 24 oktober 1910, jämfördt med en
mig tillhandakommen promemoria, att det beräknats dels för

en ballongafdelning.................... 1,800 hästlegningsdagar.

en gnisttelegrafafdelning ............... 1,600 »

två strålkastarafdelningar i Boden 2,000 »

två andra strålkastarafdelningar... 2,000 »

Summa 7,400 hästlegningsdagar å 4 kronor

dels ock för nj^ss nämnda öfningar i Norrland 3,180 hästlegningsdagar,
hvilka emellertid, med hänsyn till vinteröfningarna, beräknats till ett
medelpris af 5 kronor om dagen, således tillhopa 15,900 kronor.

Arméförvaltningen har i sin beräkning upptagit ofvan nämnda 7,400
hästlegningsdagar för strålkastarafdelningarna och de ingenjörformationer,
som skulle nyuppsättas, men, med fasthållande af att för Norrlandsöfningarna
skulle behöfvas 15,900 kronor, beräknat härför 3,975 hästlegningsdagar
efter 4 kronor per dag (4 x 3,975 = 15,900). Arméförvaltningen
har sålunda beräknat legningsdagarna för ingenjörtrupperna
till (22,182 + 7,400 + 3,975 =) 33,557 i allmänhet och 200 för öfningsmarscher.

[14-1

Chefen för
fortifikationen
om legningen
för ingenjörtrupperna.

Arméförvaltningen
angående
legningsdagarna
för
ingenjörtrupperna.

[14.]

Departements chefer!.

Arméförvaltniögens
hemställan.

96 Fjärde lmfvudtitcln.

Hvad först angår legningsdagarna för de ingenjörformationer, som
skulle nyuppsättas, så kommer jag i fortsättningen att begära anslag til
endast en strålkastarafdelning, hvarjämte blott den ena af stralkastarafdelningarna
i Boden torde behöfva hallas mobil. Härigenom minskas
siffran 7,400 till 5,400. Beträffande härefter öfningarna i H Girland,
så delar jag den uppfattningen att. genom dem skulle pa ett
lyckligt sätt rådas bot på den nuvarande bristen i vår organisation, att
icke ingenjörtrupper finnas förlagda i Norrland, en förläggning som
icke kan åstadkommas utan en betydlig ökning af ingenjörtrupperna.
För dessa öfningar torde beliöfvas det af chefen för fortifikationen angifna
antal legningsdagar 3,180; men att för det en del af dessa oiningar
skulle försiggå vintertid höja det beräknade medelpriset, 4 kronoi,
synes mig icke vara skäl. Då dessa Xorrlandsöfmngar lämna tillfälle
icke blott till studier af speciellt norrländska förhållanden utan äfven
till allmän utbildning, torde det emellertid vara möjligt att något minska
de till 22,182 upptagna legningsdagarna i allmänhet t. ex. med 1,000.
Jag anser det således för ingenjörtrupperna böra upptagas (21,18^ +
5^400 + 3,180 =) 29,762 legningsdagar i allmänhet och 200 legnings dagar

för öfningsmarscher.

Träng en.

Hvad trängen angår, har arméförvaltningen erinrat,
att enligt 1910 års härordningsförslag antalet stamhästar för
trängen beräknats böra utgöra 72 vid hvarje kår, men att 1901 års
Riksdag emellertid nedsatt detta antal till 54;

att Riksdagen under åren efter härordningsbeslutet till och med ar
1906 hvarje år anvisat medel för legning, såväl under rekryt- som
repetitionsöfningarna, af så många hästar, som hvarje år fattades _i
ofvannämnda af Riksdagen fastställda antal, 54 stycken vid hvarje

trangmen att emellertid från och med år 1907 beräknats medel till fyllande
af det behöfliga hästantalet genom legning allenast for repetitionsArméförvaltningen
har vidare anfört, att följden af sistnämnda förhållande
blifvit, att, såsom också af samtliga trängkårchefer vid upprepade
tillfällen framhållits, möjlighet icke under rekrytöfningarna forefunnits
till manskapets ändamålsenliga körutbddnmg. Armeforvaitningen
funne det påtagligt att, därest trängen skulle kunna fylla sm uppgift,
tillfälle till ändamålsenlig körutbildning måste beredas manskapet under

Fjärde hufvudtiteln.

rekrytöfningarna; och, sedan numera hvarje kår erhållit 54 stamhästar, [14.]
ansåge arméförvaltningen därför 18 hästar per kår böra legas såväl
under rekryt- som repetitionsöfningarna. Sammanlagda antalet hästdagar
vid trängen uppginge i alla fall härigenom icke till det i 1901
års härordningsförslag beräknade eller till 72 hästar i 365 dagar, men
torde dock åtminstone tillsvidare få anses vara tillfyllest.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, som legningsaftalet
sålunda komme att afse, har arméförvaltningen ansett legningspriset för
dessa hästar kunna nedsättas till 2 kronor.

För trängens ändamålsenliga utbildning anser jag det oundgäng- De^®“ents''
ligen nödigt att återgå till det före år 1907 tillämpade systemet att
lega hästar åt trängen jämväl under beväringsrekrytskolan. Dock synas
legda hästar icke behöfvas under hela beväringsrekrytskolan utan liksom
vid fältartilleriet endast under sista tredjedelen däraf eller 50 dagar.

För denna tid torde icke vara skäl att göra någon nedsättning af det
beräknade medelpriset, 4 kronor.

Beräkning.

I enlighet med hvad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra beräkning
af legningsanslaget (se bil. 62). Denna beräkning, som i öfrigt
följer hittills tillämpade grunder, slutar å en summa af 629,048 kronor,
eller 15,776 kronor mera än det nuvarande anslaget 613,272 kronor.

Förslag- att köpa hästar för ifrågavarande anslag.

Såsom ofvan antydts hafva kostnaderna för legning af hästar till
arméns öfningar under de senaste åren visat en oroande tendens att
stegras. Redan år 1907 befanns legningsanslaget otillräckligt, så att
däri uppkom brist, hvilken sedermera måste ersättas med 60,296 kronor
79 öre; och vid 1908 års Riksdag blef den beräknade legningskostnaden
för häst och dag höjd från 3 till 4 kronor.

För att söka hejda stegringen af legningskostnaderna hafva åtskilliga
åtgärder vidtagits. Jag tillåter mig erinra om att legningsanslaget,
som dittills varit af allmän natur, för 1910 uppfördes i riksstaten
såsom reservationsanslag, och ungefär samtidigt ändrades bestämmelserna
i nådiga brefven den 15 mars 1895 och den 25 oktober 1901 i fråga
om sättet för liästlegningen, så att truppförbandscheferna hädanefter
Bih. till Riksil. rent. 1911. 1 Sami. 1 Åfä. 1 Höft. 13

98 Fjärdo liufvudtiteln.

[14.1 äga att utan arméförvaltningens intendentsdepartements hörande ombesörja
liästlegningen, dock att legningskontrakten minst en gång om
året skola granskas af vederbörande arméfördelningschefer.

Det föreligger emellertid ett förslag att minska utgifterna för bärens
hästar, bvilket hittills lämnats oförsökt, i det att en del af de nu mot
legd disponibla hästarna skulle ersättas med af staten mhöpta hästar.
Dessa skulle dock till skillnad från öfriga stamhästar disponeras af
vederbörande truppförband allenast under regements- och andra större
öfningar och under mellantiden, i regeln 10 Va månader, utackorderas
till »fodervärdar», helst hästarnas f. d. ägare, hvilka mot lämplig brukningsrätt
lind er höl le och vårdade dem utan kostnad för statsverket och
efter 10 år erhölle hästarna åter utan vederlag.

Enligt af chefen för första arméfördelningen, som framkommit med ifrågavarande
förslag, verkställda beräkningar skulle genom användande åt
detta system uppkomma eu årlig minskning af omkring 279,000 kronor
i statsverkets utgifter. Ur militär synpunkt vunne man den stora fördelen
att såväl till exercis som vid mobilisering erhålla fullt lämpliga
och exercisvana hästar, hvilka icke — såsom de legda hästarna till
eu början beliöfde vänjas vid exercis, något som alltid loge bort en
dyrbar tid från de egentliga öfningarna. Vidare skulle vid mobilisering,
efter det systemet vore genomförd t, för fälthärens första behof finnas
erforderligt antal utackorderade draghästar, hvilka vore att genast tillgå.
Af hvilken fördel och betydelse detta skulle vara för en snabb mobilisering
äfvensom för minskning i mobiliseringskostnaderna, läge i öppen dag.

Departements chefens uttalande.

Detta förslag är ännu icke fullt utredt i detaljerna, men dä legningsanslaget
icke torde kunna utan Riksdagens hörande användas till
att ens försöksvis inköpa hästar för ifrågavarande ändamål, bär jag ansett
mig böra anmäla ärendet i detta sammanhang.

Sammanfattning.

Under hänvisning till ofvan omförmälda beräkning i bil. 62 får jag
i underdånighet hemställa, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen ,

att höja anslaget till lega af hästar för artilleriets,

ingenjörtruppernas och trängens exercis

nu ..
med

till ..

kronor 613,272: —
» 15,7 76:-

kronor 629,048: —

Fjärde imfvudtiteln.

Krigshögskolor.

Under anslaget till krigshögskolor finnas upptagna: krigshögskolan
med 48,605 kronor samt artilleri- och ingenjörhögskolan med 48,450
kronor.

Endast beträffande staten för krigshögskolan är ändring ifrågasatt,
och denna ändring gäller allenast följande tre i denna stat upptagna
poster, nämligen:

1 vaktmästare, arfvode................................................ kronor 900: -—

praktiska öfningar........................................... » 10,000: —

expenser, ved, ljus, städning m. m........................ » 3,000: —

Vaktmästaren.

Genom särskilda nådiga bref har under flera år för anställande
jämte den i staten uppförda vaktmästaren af en extra vaktmästare vid
högskolan anvisats arfvoden af 750 kronor för läsår från fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar.

Chefen för skolan har nu framhållit, att beliofvet för krigshögskolan
att äga tillgång på en andre vaktmästare fortfarande förefunnes och
komme att kvarstå jämväl efter högskolans flyttning till dess blifvande
nya lokaler, och har med anledning häraf hemställt om åtgärders
vidtagande för den extra vaktmästarens uppförande å staten. Alla
skäl syntes också tala för att lönereglering för krigshögskolans vaktmästare
blefve genomförd i öfverensstämmelse med 1910 års riksdagsbeslut
rörande reglering af vaktmästarnas vid artilleri- och ingenjörhögskolan
löner. I öfverensstämmelse härmed har skolchefen föreslagit,
att i stället för nuvarande arfvodet till en vaktmästare löneförmånerna
åt högskolans vaktmästarpersonal måtte i staten uppföras sålunda:

1 förste vaktmästare: lön........................... kronor 900: —

tjänstgöringspenningar » 450: —

ortstillägg........................ » 150: — kronor 1,500: —

Ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.

[15.]

100 Fjärde hufvudtiteln.

1 andre vaktmästare: lön........................... kronor 700: —

tjänstgöringspenningar » 350: —

ortstillägg....................... » 150: — kronor 1,200: —

2 ålderstillägg å 100 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Armt''förvaltningen har icke funnit annat att erinra mot hvad skolchefen
sålunda föreslagit än att, i likhet med hvad som stadgats i den
från 1911 års ingång gällande staten för artilleri- och ingenjörhögskolan,
en anmärkning vid staten borde intagas med föreskrift, att, därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjöto fri bostad samt bränsle, skulle,
så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte
å lönen skulle afdragas 100 kronor årligen.

Beträffande de villkor och bestämmelser, som borde fastställas för
åtnjutande af löneförmånerna för vaktmästarper sonalen, har arméförvaltningen
hänvisat till de stadganden, som på grund af 1910 års Riksdags
beslut genom kungörelse den 10 juni 1910 meddelats rörande
vaktmästarna vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Dessa stadganden
torde kunna göras tillämpliga äfven pa nu förevarande vaktmästarbefattningar,
dock att något stadgande, motsvarande det som i nämnda
kungörelse meddelats om rätt för befattningshafvare att för åtnjutande
af ålderstillägg få tillgodoräknas viss tid före den nya lönestatens trädande
i kraft, icke syntes erforderligt.

Praktiska öfningar.

Beträffande denna anslagspost har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 20 november 1909 förklarat sig icke kunna bifalla ett
af skolchefen under samma år ufgifvet förslag om framställning till
Riksdagen om höjning af posten med 4,500 kronor från och med
år 1911.

Skolchefen har emellertid i eu ny framställning anhållit om utverkande
af nådig proposition till 1911 års Riksdag om höjande af högskolans
anslag till praktiska öfningar från nuvarande beloppet 10,000
kronor till 14,500 kronor. Till stöd härför har skolchefen nu särskildt
anfört, att det syntes uppenbart, att de i högskolans arbetsprogram
sedan 1906 ingående så betydelsefulla och synnerligen nödvändiga vinterfältöfningarna
näppeligen kunde för framtiden utföras utan alltför

Fjärde Imf vild titeln. 101

kännbar afkortning ock bundenbet till platsen för de praktiska sommaröfningarna.

År méför vältning en har häröfver anfört, bland annat, att den vid förslaget
fogade beräkningen af kostnaderna för de praktiska öfningarna
icke gifvit anledning till anmärkning från dess sida, hvadan nu ifrågavarande
ändring af staten förordades. Därest nämnda öfningar befunnes
lämpligen böra anordnas i den omfattning och efter den plan,
som angifvits i skolchefens framställning år 1909, borde därför anslagsposten
höjas från nuvarande belopjaet 10,000 kronor till 14,500 kronor.

Chefen för generalstaben har tillstyrkt skolchefens framställning under
framhållande af vikten af, att högskolans fältöfningar kunna utföras
på ett i allo lämpligt sätt.

Expenser.

Under en följd af år har till bestridande af kostnader för anskaffande
af erforderliga skrifmaterialier, mångfaldigande af uppgifter m. in.
för inträdespröfningar vid högskolan, utöfver det i staten uppförda anslaget
till expenser m. m., anvisats särskilda medel till belopp af högst
100 kronor årligen från fjärde hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Beträffande dessa kostnader har skolchefen upplyst, att ett belopp
af 100 kronor hittills visat sig tillräckligt för ändamålet, samt ifrågasatt
uppförandet i staten af sagda belopp vare sig såsom särskild anslagspost
eller såsom ingående i anslaget till expenser m. m., hvilket
i så fall borde ökas från 3,000 till 3,100 kronor.

Arméförvaltningen har framhållit, att, då de med inträdespröfningarna
förenade kostnaderna vore af enahanda natur som öfriga expensutgifter,
det för ändamålet erforderliga beloppet syntes böra sammanföras
med anslagsposten till expenser, och har arméförvaltningen därför
föreslagit, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas om höjande
af sagda post från 3,000 till 3,100 kronor.

Ytterligare anmärkning.

Utöfver dessa ändringar i gällande stat för krigshögskolan har
armé förvaltning en föreslagit ett tillägg. I staten för artilleri- och
ingenjörhögskolan stadgas nämligen i anmärkning 6, att i fall å en
eller annan titel brist skulle uppstå, finge till betäckande däraf an -

102 Fjärde hufvudtiteln.

[15.] vändas de å andra titlar möjligen uppkommande besparingar, endast
anslaget i dess helhet icke öfverskredes. Då beträffande användningen
af de under staten för krigshögskolan uppförda medel borde gälla enahanda
bestämmelser som ifråga om medlen under artilleri- och ingenjörhögskolans
stat, borde förslag till Riksdagen aflåtas om införande i
krigshögskolans stat af en anmärkning, motsvarande anmärkning 6 vid
den senare.

Departements- ]\l0t hvad arméförvaltningen i dessa stycken anfört, har jag intet
yttrande, att erinra, och tillåter jag mig särskild! framhålla, att en höjning af
anslaget till de praktiska öfningarna är erforderlig, för att krigshögskolans
elever må erhålla en utbildning, som står i höjd med
tidens kraf.

Jag har därför låtit upprätta förslag till ny stat för krigshögskolan
(se bil. 63), utvisande en kostnadsökning af 6,400 kronor; och får
jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att, med godkännande af berörda förslag till ny stat (se bil. 63),
höja anslaget till krigshögskolor

nu............................................................. kronor 92,055: —

med........................................................ » 6,400: —

till ............................................................ kronor 98,455: —

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten för vaktmästarna upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att vaktmästare vid krigshögskolan skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan
föranledas af möjligen inträdande förändring af högskolans arbetssätt
eller eljest i allmänhet varda stadgad, samt i sådant hänseende vara
pliktig att, med bibehållande af den aflöning han innehar, efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål;

att med vaktmästarbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas anställning hos verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller annan tjänstebefattning af hvad slag som
helst, så framt ej uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande anställning eller tjänstebefattning ej må anses inverka
Underligt för tjänstgöringen såsom vaktmästare vid krigshögskolan,

103

Fjärde liufvndtiteln.

chefen för samma skola finner anställningen eller befattningen kunna [15.]
få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, vederbörande
vaktmästare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen
;

att den, som åt sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande eller enskilda angelägenheter eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till vaktmästare för tid, hvarunder han
afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, där vaktmästare varder af st ängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida det ej
befinnes skäligt låta honom uppbära något häraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af vaktmästarbefattning är i staten medgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter 5 år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
tjänsten, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare
5 år på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu
ai omforma]da löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägsret utgå till månadens
slut;

104

Fjärde hufvudtiteln.

[15.] af beställning, som däreftei'' tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt;

dels ock förklara, att en hvar, som med eller efter 1912 års ingång
tillträder vaktmästarbefattning vid högskolan, skall vara pliktig underkasta
sig nu omförmälda villkor och bestämmelser.

[16.] Krigsskolan.

Jag har redan i annat sammanhang för Eders Kung!. Maj:t föredragit
den för landtförsvaret utomordentligt viktiga frågan om reservformationerna
samt antydt, att för dessa formationer måste finnas befäl
redan i fredstid. Hvilket sätt man än väljer för att skaffa officerare
till dessa formationer, måste krigsskolan utvidgas. Något förslag i
denna riktning har ännu icke hunnit utarbetas, men det torde kunna
föreläggas 1912 års Riksdag. Vid sådant förhållande synes mig icke
lämpligt, att Eders Kungl. Maj:t nu bifaller inkomna förslag om en del
mindre ändringar i krigsskolans stat och i det för skolan gällande reglemente,
utan torde dessa förslag, som senast behandlats i arméförvaltningens
artilleri- och intendentsdepartements skrifvelse den 16 augusti
och arméförvaltningens in pleno skrifvelse den 1 november 1910, böra
af myndigheterna ånyo upptagas och revideras med hänsyn till ofvan
nämnda reservformationer.

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 uppföra anslaget till
krigsskolan med oförändradt belopp eller 130,165
kronor.

[17.] Gärmsosissjtskhiisesi i Stockholm och å Karlsborg.

i9io års Sedan det under flera år af brist på sökande visat sig omöjligt

Riksdag. besätta underläkarbefattningarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm

och nämnda tjänster under samma tid kunnat upprätthållas allenast
genom att mot särskild ersättning kommendera fältläkarstipendiater
såsom extra läkare vid sjukhuset, anmälde arméförvaltningens civila
departement och sjukvårdsstyrelse i underdånig skrifvelse den 21 december
1909, att det till följd af brist på fältläkarstipendiater visat sig

Fjärde liufrudtiteln.

105

svar

årt att upprätthålla berörda tjänstebefattningar äfven på detta sätt.
11 ans%e arméförvaltningens nämnda departement och sjukvårds C!

ti n AOfin ^1,. ■ 1 1 i ... ,

Och

styrelse dessa svårigheter icke kunna undanröjas, med mindre än att
det tor erforderlig! antal underläkare anvisades väsentligt förbättrade
anonmgs! orm ån er mot de i gällande stat medgifna. Då emellertid åt
garnisonssjukhuset i Stockholm kunde behöfva gifvas eu i viss mån
förändrad organisation i sammanhang med ett allmänt ordnande af
armens sjukhus, samt vid sådant förhållande icke för det dåvarande
borde framläggas förslag till de ändringar i staten, som måste anses
erforderliga, ville arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse,
som ansåge det vara af behofvet i högsta grad påkälladt, att
tragan om underläkarna vid garnisonssjukhuset redan under år 1910
provisoriskt ordnades, hemställa,

n/t i stället för nuvarande sex underläkare, åtnjutande livar och en
— förutom fri bostad med möbler och ved — ett dagarfvode af 3
kronor, finge vid sjukhuset tillsvidare under åren 1910 och 1911 fölordnas
2 underläkare och 1 amanuens;

... att l. arfvoden finge utbetalas: till en hvar af de förra 3,000 kronor
.jämte fri bostad med möbler och ved samt till den sistnämnde 2,000
kronor lamt© enahanda förmåner;

deri delhafvande underläkaren (amanuensen) dessutom fin^e

att
åtnjuta
öre för
att

dag,

för

ersättning

kronor 50

kost in natura eller kontant

utgörande 912 kronor 50 öre för

beredande af ersättning åt underläkarna och amanuensen

härför med 2
är; samt

de sålunda ifrågasatta ersättningarna utgjorde
. men de medel, som till de sex underläkarna, angående
stat, utgjorde allenast, 6,570 kronor, erato
utöfver staten anvisades ett belopp af 2.942

för undervisning af elever vid de till sjukhuset förlagda skolor finge

utgå ett sammanlagd! belopp af 50 kronor i månaden''eller 600 kronor
för år.

Då summan af
9,512 kronor 50 öre,
visats å sjukhusets
fordra des s blunda,
kronor 50 öre.

Såsom jag i det vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag
fogade ^statsrådsprotokollet anförde, ansåg jag det uppenbart, att något
maste atgöras för att åvägabringa bättre förhållanden med afseende på
anderläkarbefattningarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Att föreslå
ändringar i den af 1909 års Riksdag fastställda staten ansåg jag
dock pa ae af arméförvaltningen anförda grunder vara mindre lämpligt,
utan fann jag saken provisoriskt kunna ordnas därigenom att befintliga
besparingar ä anslaget finge användas till upphjälpande af underläkar Biii.

till Iliksd. liv t. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 14

[17.]

Arméförvalt ningens nuvarande hemställan.

106 Fjärde liufvudtiteln.

nas löneförhållanden. På min hemställan, som af Eders Kungl. Maj:t
bifölls, föreslog- Eders Kungl. Maj:t därför 1910 års Riksdag att i riksstaten
för är 1911 upptaga ifrågavarande anslag med oförändradt belopp,
88,200 kronor, äfvensom medgifva, att reservationer å anslaget
finge användas till upphjälpande af underläkarnas vid garnisonssjukhuset
i Stockholm löneförhållanden.

Riksdagen hade icke något att erinra mot den anordning i afseende
ä underläkarbefattningarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm, som
af mig förordats, under förutsättning likväl, att denna anordning blott
blefve provisorisk samt att de därmed förenade kostnaderna icke lomme
att öfverstiga det af arméförvaltningen beräknade beloppet, Riksdagen
upptog sålunda i riksstaten för år 1911 anslaget med oförändradt belopp,
eller 88,200 kronor, samt medgaf, att reservationer å anslaget finge
användas till upphjälpande af underläkarnas vid garnisonssjukhuset i
Stockholm 1 öneför h ål la n flen.

I anledning häraf föreskref Eders Kungl. Maj:t uti nådigt bref
till armé förvaltningen den 10 juni 1910, att i stället för nuvarande 6
underläkare finge tillsvidare under åren 1910 och 1911 vid nämnda
sjukhus förordnas 2 underläkare och 1 amanuens mot åtnjutande af
de arfvoden och förmåner, arméförvaltningens civila departement och
sjukvårdsstyrelse föreslagit, hvar jämte i sammanhang härmed stadgades,
att häraf föranledda utgifter, som icke finge uppgå till mera än 9,512
kronor 50 öre för år, skulle, i den mån de öfverstege de för berörda sex
underläkare i stat anvisade medel, 6,570 kronor, åt arméförvaltningens
civila departement gäldas af reservationerna å ifrågavarande anslag.

Armé förvaltningen har nu anfört, att ehuru detta ordnande af underläkarförhållandena
vid berörda sjukhus, såsom vid statsverkspropositionen
till 1910 års Riksdag framhållits, är af provisorisk natur och hittills
afse rf endast åren 1910 och 1911, anordningen dock måste bibehållas,
intill dess åt sjukhuset gifvits en i viss mån förändrad organisation i
sammanhang- med ett allmänt ordnande af arméns sjukhus. Förslagtill
ett sådant ordnande kunde emellertid ännu icke af arméförvaltningen
framläggas, enär åtskilliga af arméns sjukhus ännu icke hunnit
uppföras och frågan om gemensamt eller skilda sjukhus för två eller
flera truppförband ännu icke vunnit sin lösning beträffande å några
orter förlagda regementen. Då det definitiva ordnandet åt underläkarförhållandena
vid garnisonssjukhuset af dessa skäl måste tillsvidare
uppskjutas, vore önskligt, att det provisoriska ordnande, som medgifvits
af 1910 års Riksdag, måtte få fortfara under ytterligare 2 år.

Fjärde hufvudtiteln. 107

På grund häraf hemställde amu''förvaltningen, att Eders Kung! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att under åren 1912 och 1913
2 underläkare och 1 amanuens måtte få förordnas vid garnisonss jukht i set
i Stockholm mot åtnjutande af enahanda arfVoden, som bestämts för
åren 1910 och 1911 samt att för ändamålet reservationerna å ifrågavarande
anslag måtte få användas i enahanda utsträckning som af
1910 års Riksdag medgifvits, med allenast den ändring, som betingas
däraf att kost in natura eller kontant ersättning därför med 2 kronor
50 öre borde beräknas tillkomma daghafvande underläkaren (amanuensen)
för skottdagen år 1912.

Då det torde vara nödvändigt att, på sätt arméförvaltningen föreslagit,
fortfarande, intill dess berörda sjukhus erhållit eu i viss man förändrad
organisation, dock högst under 2 år, bibehålla ifrågavarande
anordning med afseende på underläkarbefattningarna vid sjukhuset, får
jag hemställa, det Eders Kung!. Makt täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 upptaga ifrågavarande
anslag med oförändradt belopp, 88,200 kronor, äfvensom
medgifva, att reservationer å anslaget må användas
till upphjälpande af underläkarnas vid garnisonssjukhuset
i Stockholm löneförhållanden.

De värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning m. m.

Af detta anslag har för rullföringsväsendet å fastlandet och å
Gottland till färdkostnader och mönstringskostnader plägat utgå vissa
belopp, som icke beräknats direkt efter de värnpliktigas tjänst «;öringsdagar.
Däremot har naturligtvis penningbidraget och penningtillskottet
plägat beräknas direkt efter tjänstgöringsdagarna.

Färdkostnaderna blefvo i de för 1910 års Riksdag framlagda beräkningarna
upptagna till 450,000 kronor. Enligt hvad arméförvaltningen
anmält, kunna de för år 1912 nedsättas till 350,000 kronor, beroende
dels på förändringen i det stora flertalets tjänstgöring, i det de
fullgöra beväringsrekrytskolan och första repetitionsöfningen i en följd,
dels ock därpå att vissa förut under ifrågavarande anslagstitel förda
kostnader, såsom exempelvis portion sersättning och penningbidrag under
de värnpliktigas färder, numera öfverförts till andra anslag eller
anslagstitlar.

[17-]

Departementschefens
uttalande.

18.

108

Fjärde liufvudtlteln.

Vid beräkning af tjänstgöring sdagarnas antal har jag, såsom redan
förut (se sid. 3) anmälts, tagit hänsyn till ifrågasatta minskning i tjänstgöringstiden
för vissa värnpliktiga och befrielse från repetitioneöfningarna
för vissa värnpliktiga, som förut varit fast anställda. Men dessutom
hafva företagits några andra ändringar i de under de sista åren
använda beräkningsgrunderna. Först och främst har det med anledning
af haubitz batteriernas tillkomst beräknats 210 man öfverflyttade
från infanteriet till artilleriet. Den viktigaste ändringen gäller dock
värnpliktskontingentens storlek. I de förutvarande beräkningsgrunderna
har nämligen den årliga kontingenten värnpliktiga vid infanteriet beräknats
till 24,000 man. På grund af den erfarenhet, som vunnits under
de sista åren och i synnerhet år 1909, anser jag emellertid, att den
årliga kontingenten sådana värnpliktiga framdeles icke bör uppskattas
till mer än 23,300 man. Att anslaget för öfrigt tål vid en nedsättning
i beräkningsgrunderna framgår däraf, att under år 1909 nära 150,000
kronor af anslaget förblifvit oanvända.

Upptagas färdkostnaderna till 350,000 kronor och beräknas tjänstgöringsdagarnas
antal på sätt jag nu angifvit, men följas i öfrigt vanliga
beräkningsgrunder, uppgår värnpliktsanslaget för år 1912, på sätt
bil. 65 utvisar, till 2,642,364 kronor. Då det för år 1911 upptagits
till 2,87 7,465 kronor skulle det således kunna minskas med 235,101
kronor; men till förekommande af hvarje missförstånd med hänsyn
till nyss nämnda 150,000 kronor, anser jag mig böra erinra, att naturligtvis
eu mycket stor del af sistnämnda minskning å 235,101 kronor
beror på den faktiska nedsättning i tjänstgöringen, som jag föreslagit.
Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

minska detta anslag

nu ......................................................... kronor 2,877,465: —

med ....................................... 235,101:--

till........................................................ kronor 2,642,364: —

Arméns vapen, ammunition och måiskjutningsmateriel samt artilleriets

Sfningar och materiel.

Detta anslag är i riksstat en för år 1911 upptaget med 2,708,850
kronor.

År méförv ältning en har anmält, att det icke för närvarande behöfs någon
ökning af anslaget, oaktadt det jämlikt beräkningarna i statsverkspro -

109

Fjärde lmfvudtiteln.

positionen till 1901 ars Riksdag borde eller fullständigt genomförd ny [19.]
härorganisation utgå med 3,176,000 kronor och oaktadt de anslaget
berörande kostnader komma att ökas under år 1912, då från och med
sistnämnda år fälthaubitsmaterielen kommer att till en del utlämnas till
bruk. A andra sidan bär arméförvaltningen framhållit, att någon minskning
af anslaget icke kan äga rum.

Enligt hvad jag inhämtat, finnas visserligen å anslaget besparingar Departement
till afse värdi belopp, men jag anser, att det ännu icke vunnits tillräck- chefenlig
erfarenhet i fråga om anslagsbehofvet för att företaga någon nedsättning
i det nuvarande anslagsbeloppet.

Dessutom förestå åtskilliga stora utgifter, som lämpligen torde
gäldas från ifrågavarande anslag. Fciltförrådsutrymmena för artillerimaterielen
vid Svea, Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen samt
vid Norrlands artilleriregementes detachement i Boden behöfva nämligen
ökas, delvis till följd af haubitsanskaffningen. Vid hvart och ett af
nämnda truppförband maste därför uppföras eu förrådsbyggnad och för
att vid Göta artilleriregemente få plats för en ny förrådsbyggnad måste
ett sommarstall flyttas. Kostnaderna i sin helhet beräknas''”till 159,000
kronor.

Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaden för år 1912 uppföra ifrågavarande
anslag med oförändradt belopp 2,708,850 kronor.

Arméns byggnader, mötesfäit och kommendantskapsutgifter samt [20.]

fortifikationens öfningar och materie!.

Brist i anslaget.

_ I ei! till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet ställd
skrifvelse af den 10 mars 1910 anmälde arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
att i detta anslag uppkommit eu brist af 241,711 kronor 72 öre.

Såsom förklaring till detta förhållande anfördes, bland annat, att fortifikationsdepartementot
under en följd af år hos Kungl. Maj:t påvisat
ifrågavarande anslags otillräcklighet samt gång efter annan begärt dess
höjande, men att Kung!. Maj:t, som alltid funnit dessa upprepade framställningar
fullt berättigade, dock med hänsyn till andra betydande

Fjärde hufvudtiteln.

[20.]

Åtgärder i
anledning a
berörda
anmälan.

anslagsäskanden, som icke kunnat undanskjutas, ofta måst högst betydligt
minska den af fortifikationsdepartementet begärda ökningen. De anslagskraf
dels för större reparationer och dels för nybyggnads- och
förändringsarbeten, som under eu lång följd af år ingått från truppförbanden,
hade alltid måst högst afse värdi nedprutas af departementet;
och detta hade naturligtvis varit till stort men för ett rationellt
underhåll af arméns byggnader med mera samt vållat, att underhållsbehofvet
år efter år måst stegras. Då ökningen af anslaget ej på långt
när hållit jämna steg härmed, hade tillståndet alltjämt förvärrats. Härtill
komme, att flera framställningar om beviljande af medel varit af
sådan art — till exempel för reparation af ångpannor, tak, med mera
dylikt — att de ej kunnat afslås, hvilket i sin man bidragit till bristens
ökande.

För att råda bot på det missförhållande, som sålunda förefunnes
och som, om det finge fortfara, gifvetvis komme att menligt inverka
på underhållet och vården af landtförsvarets fastigheter, syntes enda
medlet vara, att den vid 1909 års slut förefintliga bristen ersattes, på
det att anslaget i sin helhet måtte från och med år 1910 få användas
för sitt af sedda ändamål. Någon fara för att det sålunda till sitt rätta
belopp återställda anslaget under kommande år återigen skulle visa sig
otillräckligt, syntes fortifikationsdepartementet ej föreligga, förutsatt att
den ökning, som i enlighet med den af chefen för generalstaben angifna
beräkningsgrunden — 7 öre för hvarje manskaps- och 2 öre för
hvarje hästtjänstgöringsdag — ytterligare erfordrades å titel I, komme
till stånd, ty flera af de orsaker, som gjort, att anslaget under senare
tid blifvit otillräckligt, nämligen stegring i material- och arbetspriser,
anordningar för de värnpliktigas inkvarterande, förbättrandet af öfningsfält
och skjutbanor med mera dylikt, torde snart nog upphöra att åtminstone
i någon större omfattning inverka särskilda fördyrande, och
allt eftersom mötesplatserna öfvergåfves och underhållet af härvarande
byggnader med mera upphörde, komme ju ett mera normalt förhållande
att inträda. I

I anledning af berörda anmälan föreskref Kung]. Maj:t i nådigt
bref den 8 april 1910, att arméförvaltningens civila departement skulle
till bristens täckande förskjuta 241,711 kronor 72 öre af omhänderhafvande
medel samt att detta belopp sedermera skulle anmälas till
ersättning i sammanhang med framställningen rörande landtförsvarets
medelsbehof för år 1912. Detta har nu skett.

Fjärde Jmfvudtiteln. 111

Jag kommer att under punkt 51 göra framställning om ett extra [20.1
anslag till bristens tackande,, men jag bär ansett mig böra redan här Departementsredogöra
rör orsakerna till bristens uppkomst för att därmed motivera chefenen
del af den anslagsökning, hvarom bär nedan göres framställnino-.

Anslag-sökning'' för år 1812.

. Jämlikt för Riksdagen framlagda beräkningar och af Eders Kanel.
Magt den 11 november 1910 fastställd stat är ordinarie byeenadsanslaget
fördeladt sålunda:

fib.i. Landtförsvarets under arméförvaltningens
fortifikationsdepartements vård och uppsikt ställda fastig ,

, ,v..............:...................................................... kronor 958,000

iit. 11. Kommendantskapsutgifter .................... y> 95,640

Tit. III. Fortifikationens öfningar ..................... » 52 000

Tit. IY. Fortifikationens materiel ..................... » 41,000

Summa kronor 1,146,640

Beträffande titel II
träffande Öl riga titlar.

ar icke ifrågasatt någon ändring, men val bc -

Titel I.

.. xI.8ina äskanden till 1910 års Riksdag hade arméförvaltningen be- mo 4rs
gatt denna titels höjande till 1,038,000 kronor samt därvid påpekat, Riksda&-att efter det 1 Hjul års härordning angifna grundpriset af 7 öre för
manskapstjänstgöringsdag och 2 öre för hästunderhållsdag totalkostnaden
för ifrågavarande titel uppginge till 1,038,282 kronor 32 öre.

Med hänsyn till den statsfinansiella ställningen ansåg jag- mmemellertid
icke kunna tillstyrka större höjning- än till 958,000'' krono?
och vann denna tillstyrkan bifall.

.. Arméförvaltningen har nu anmält, att detta belopp, såsom var att
vänta, visat sig alltför knappt; och då därjämte de nytillkomna kasernetablissemangen
komma att medföra ökade kraf å detta anslag, har
armelörvaltningen. ansett, att behofvet af ökning utaf anslaget i fråga
fortfarande gör sig gällande och att det belopp, som för år 1911 beräknades
såsom behöflig!, med fullt berättigande fortfarande måste fasttiailas
såsom det minsta, som för ändamålet kräfves, en åsikt som dess -

Arméförvalt

ningen.

112

Fjärde hufvudtiteln.

[20.] utom vunnit i styrka af 1910 års erfarenhet af att eu mängd ytterst
behöflig» underhållsarbeten å arméns byggnader måst af brist på medel
undanskjutas.

Arméförvaltningen har emellertid hemställt om ytterligare ökning
af denna titel med anledning däraf, att underhållskostnaderna, minst 7,000
kronor, för det vattenverk i Boden, som snart blifver färdigt, måste
bestridas från denna titel. 1 sammanhang därmed har anförts, att
underhållet af vattenverket å Karlsborg, som hittills jämlikt nådigt bref
den 4 juni 1886 påhvilat denna titel gemensamt med vissa arfillerioch
intendentsdepartementens anslag, nu borde gäldas af denna titel
ensam och att titeln därför borde höjas med ytterligare 3,000 kronor.

Doparte- Jag anser det icke för närvarande föreligga tillräckliga skäl att

mentschefen. f5reg]å ändring i nyss nämnda nådiga bref. Men då byggnadsanslaget
visat sig otillräckligt, synes ifrågavarande titels slutsumma böra
höjas" till 1,038,000 kronor. Härigenom torde emellertid titeln utan
vidare höjning blifva i tillfälle att bära jämväl utgifterna för underhåll
af vattenverket i Boden.

Titel III.

Denna titel, som är afsedd för fortifikationens öfningar, kommer,
på sätt jag förut antydt, att röna inverkan genom uppsättande af ballongoch
gnisttelegraftrupper samt belysningstrupper. Därest det under punkt
14 framställda förslaget om årliga öfningar i Norrland med. ingenjör trupperna
vinner bifall, vållas äfven däraf eu ökning under titel iil.

Arméförvait- Arméförvaltningen har beräknat dessa nya utgifter sålunda:

årliga öfningar med en ballongafdelning........................... kronor 15,000: —•

» » )> :» gnist.telegrafafdelning ............... 11 5,000: —

)) » )> två strålkastarafdelningar i Boden*) » 6,000: —

» » » två andra strålkastarafdelningar... .« 6,000: —

öfningar i Norrland................................................................. » 22,250:

Summa kronor 54,250: —

Arméförvaltningen har emellertid ansett, att blott hälften af detta
belopp erfordras för år 1912.

Anskaffade för medel af extra ordinarie inslag''''t till 1 lodens fästning.

113

Fjärde hufnidtiteln.

Anslagsbehofvet under denna titel måste naturligtvis för år 1912 [20.]

beräknas efter de öfningar, som då skola äga rum, och oafsedt om Departementskostnaderna
ett senare år, då organisationen fortskridit, måste ökas. cl,efenFör
öfningar år 1912 med en ballong- och gnisttelegrafafdelning torde,
på sätt arméförvaltningen antydt, icke behöfvas mer än hälften af de
angifna beloppen, således resp. 7,500 och 2,500 kronor. Af strålkastarafdelningarna
i Boden synes egentligen endast den ena kräfva särskildt
anslag till öfningar, men då denna är afsedd att förflyttas på
mycket långa distanser, anser jag det icke kunna beräknas mindre än

5,000 kronor för densamma. Utöfver nyss nämnda två strålkastarafdelningar
i Boden kommer jag att i fortsättningen tillstyrka uppsättande
af endast eu ytterligare strålkastarafdelning, för hvars öfningar måste
beräknas 3,000 kronor. Slutligen anser jag, att för år 1912 icke behöfver
beräknas mer än 9,000 kronor till öfnine-ar i Norrland.

. O ■

De nya utgifterna under denna titel skulle således enligt mitt förmenande
ställa sig sålunda:

årliga öfningar med	en	ballongafdelning........................	kronor	7,500: —
y> » :»	en	gnisttelegrafafdelning..............	»	2,500: —
)> .» »	eu	strålkastarafdelning i Boden	»	5,000: —
» » »	en	annan strålkastarafdelning ...	»	3,000: —
öfningar i Norrland			»	9,000: —

Summa kronor 27,000

Titel IV.

Då äfven denna titel påverkas af de föreslagna ingenjörtruppernas Arméförvaituppsättande,
har arméförvaltningen föreslagit följande nya poster i ninsendenna
titel:

årligt underhåll af två ballongafdelningars materiel...
» » » en gnisttelegrafafdelnings »

» » » två strålkastarafdelningars i Boden

materiel.............................................

''» » » två andra strålkastarafdelningars

materiel.............................................

kronor 6,000: —

» 3,000: —

)) 3,000: —

Summa kronor 15,000: —

Dessutom har arméförvaltningen hemställt om 3,100 kronor till
underhåll af viss af arméförvaltningen föreslagen vinterutrustning; såBih.
till JRilcsd. Prof,. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 15

114

Fjärde liufvudtiteln.

[20.]

Departements

chefen.

ledes i allt eu höjning å ifrågavarande titel af 18,100 kronor. Endast
hälften häraf skulle dock behöfvas för år 1912.

Såsom jag framdeles (punkt 38) kommer att anföra, kan jag icke
för närvarande tillstyrka anskaffning af vinterutrustning, hvadan denna
post tillsvidare utgår. Likaså kommer jag framdeles att tillstyrka,
att under år 1912 anskaffas materiel till, förutom en gnisttelegrafafdelning,
endast en ballongafdelning och en strålkastarafdelning. För den
materiel, som sålunda nyanskaffas, torde icke behöfva beräknas mer än
half, men för de redan förut förvärfvade strålkastarafdelningarna i
Boden full underhållskostnad. I följd häraf skulle för år 1912 under
ifrågavarande titel uppföras följande nya utgiftsposter:

årligt underhåll af en ballongafdelnings materiel............ kronor 1,500: —

» » » en gnisttelegrafafdelnings materiel » 1,500: —

» » » två strålkastarafdelningars i Boden

materiel ............................................. ))

» en annan strålkastarafdelnings materiel »

3,000: —
750: —

Summa kronor

6,750: —

Sammanfattning’.

Sammanfattas de höjningar, som jag under de olika titlarna förordat,
blir resultatet följande:

titel I höjning från kronor 958,000: — till kronor 1,038,000: —

» II ingen höjning » 95,640: — » » 95,640: —

» III höjning från » 52,000: — » » 79,000: —

» IV » » )) 41,000:— )> » 47,750: —

anslaget i sin helhet från kronor 1,146,640: — till kronor l,26o,390: —

Med anledning häraf får jag hemställa, det Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

att höja anslaget till arméns byggnader, mötesfält
och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel

nu ..............................	.......................... kronor	1,146,640: —
mod ...........................	.......................... »	113,750: —
till...............................	.......................... kronor	1,260,390: —

Fjärde liufvudtiteln.

115

Arméns mathållning.

Förändring i beräkningsgrunderna?

Förslagsanslaget till arméns mathållning har allt sedan år 1908
ntgått efter 58 öre per man och tjänstgöringsdag. Med denna beräkningsgrund
har visserligen hvarje år en del af anslaget blifvit oanvänd
— så till exempel vid 1909 års utgång omkring 395,000 kronor — men
hvad som icke användes, återgår, på grund af anslagets natur, till statsregleringen
i dess helhet.

Arméförvaltningen har emellertid, oaktadt berörda förhållande, ansett
det icke vara tillrådligt att gorå någon nedsättning i beräkningsgrunderna
för anslaget; och har arméförvaltningen därvid framhållit, att
det är omöjligt att ett år i förväg bedöma blifvande lifsmedelspris med
någon säkerhet och att just denna omständighet varit bestämmande för
anslagets natur. Å andra sidan har arméförvaltningen icke heller velat
förorda en höjning i beräkningsgrunderna för att tillmötesgå de från
vissa håll gjorda yrkandena om en rikligare utspisning för armén.
Arméförvaltningen har nämligen funnit dessa yrkanden obefogade, då af
verkställd utredning framgår, att svenska arméns provianteringsstater
ej allenast äro fullt tillräckliga utan rikligare än någon annan armés.

Köksaffailet.

Det vid armén uppkommande köksaffall plägar försäljas och inkomsterna
häraf tillgodo föras truppförbandens enskilda lägerkassor.
Dessa kassor äro författningsenligt afsedda uteslutande för att bereda
nytta och nöje för manskapet.

I underdånig skrifvelse den 4 februari 1910 hemställde civilkommissionen,
att inkomsterna af köksaffailet för framtiden måtte få ingå till
truppförbandens proviantanslag, dit de ju egentligen höra, och komma
manskapet till godo i form af förbättrad utspisning.

Då det emellertid befarades, att lägerkassorna, om de beröfvades
inkomsterna af köksaffailet, skulle vara ur stånd att fylla sitt ändamål,
erhöll arméförvaltningen anmodan att inkomma med utredning i detta
afseende.

[21.]

116

Fjärde hufyudtiteln.

[21.] Armé förvaltning en har nu efter vederhörandes hörande anfört, att

truppförbanden måste beredas ersättning i någon form, därest inkomsterna
af köksaffallet ej längre få disponeras för manskapets nytta och
nöje, samt att denna ersättning lämpligen bör utgöras af ett nytt anslag,
utgående med visst belopp per man och tjänstgöringsdag. Under framhållande
af att manskapets utspisning numera är af den beskaffenhet,
att eu ytterligare förbättring knappast är erforderlig, har arméförvaltningen,
för den händelse civilkommissionens framställning skulle bifallas
(och då någon nedsättning i portionspriset icke torde kunna ifrågasättas),
hemställt om ett nytt ordinarie anslag, benämndt »anslag till manskapets
nytta och nöje» samt beräknadt till inemot 100,000 kronor.

Sammanfattning.

På de af arméförvaltningen anförda skäl anser jag mathållningsanslaget
böra liksom hittills beräknas efter ett portionspris af 58 öre
för hvarje man och dag. Beräknas antalet tjänstgöringsdagar på förut
(sid. 108) angifna, af mig förordade sätt, sker emellertid härigenom faktiskt
en nedsättning i beräkningsgrunderna. Detta kan ju också vara
önskligt, då anslaget, sådant det hittills beräknats, icke på långt när
blifvit taget i anspråk.

Hvad angår köksaffallets disponerande, så lärer en utredning angående
lägerkassornas användning vara förestående, och torde vara lämpligast
att, innan ärendets afgörande, afvakta resultatet af densamma.
Under alla omständigheter synes mig icke lämpligt att nu begära upptagandet
i riksstaten af ett nytt ordinarie anslag.

Med nu af mig förordade beräkningsgrunder skidle beloppet af
mathållningsanslaget komma att för år 1912 uppgå till 7,386,557 kronor
52 öre (se bil. 66). Då anslaget för år 1911 utgör 7,604,691 kronor,
skulle det alltså kunna minskas med, i jämnt krontal, 218,133 kronor.
Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

minska anslaget till arméns mathållning

nu....................................................... kronor 7,604,691: —

med...................................................... » 218,133: —

till...................... kronor 7,386,558: —

Fjärde hufvudtiteln.

117

Furagerkig af arméns hästar.

Detta anslag har allt sedan år 1907 beräknats efter 1 krona för
häst och dag under tjänstgöring samt 80 öre under uppställning i depå.

Armé/or vältning en har anmält, att anslaget under senaste tioårsperioden
nästan ständigt måst öfverskridas och att icke ens den vid
1907 års Riksdag företagna höjningen varit tillräcklig under år 1908.

I anslutning till hvad arméförvaltningen sålunda anfört, har jag
låtit beräkna anslaget för år 1912. Denna beräkning (se bil. 68) slutar
å 8,199,752 kronor 40 öre, och får jag därför hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja detta anslag

nu........................................................ kronor 3,110,882: —

med, i jämnadt tal,........................ » 88,870: —

till........................................................ kronor 3,199,752: —

Arméns mundermgsutriästmiig.

Allt sedan den nja härordningen antogs, har detta anslag beräknats
efter 33 öre om dagen för hvarje man samt 10 öre om dagen för
hvarje häst under användning och 5 öre om dagen för hvarje häst
under uppställning i depå.

Det efter dessa grunder beräknade anslaget har emellertid visat
sig vara mer än tillräckligt. Vid 1909 års slut fanns en reservation
af öfver 78,000 kronor. Jag anser därför, att äfven i fråga om detta
anslag kan tillämpas den förut (sid. 108) angifna, af mig förordade beräkning
af antalet manskapstjänstgö ringsdagar, så att anslaget något
nedsättes. I så fall skulle, på sätt bil. 69 utvisar, anslagsbeliofvet för
år 1912 utgöra 4,408,146 kronor 92 öre, och får jag därför hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska detta anslag

nu ...........................................	........... kronor 4,528,197: —
med, i jämnadt tal,............	........... » 120,050: —
till.............................................	........... kronor 4,408,147: —

118

Fjäril e hufvudtiteln.

[24.] Arméns diverse intendenturbehof.

Detta anslag har de sista åren beräknats efter 6 öre per man och
tjänstgöringsdag. Vid 1909 års utgång fanns emellertid en reservation
af öfver 48,000 kronor, och jag anser därför anslaget kunna bära den
nedsättning, som uppstår, om antalet tjänstgöringsdagar beräknas på
förut (sid. 108) angifna, af mig förordade sätt. I enlighet härmed skulle
anslaget för år 1912 komma att uppgå till 763,603 kronor 68 öre (se
bil. 70).

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att minska detta anslag

nu ...........................................	............ kronor	786,072: —
med, i jämnadt tal, .............	............. »	22,468: —
till ..............................................	............. kronor	763,604: —

[25.] Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

Reservation å anslaget.

Å ifrågavarande anslag fanns från år 1909 en reservation af

130,000 kronor.

Arméförvaltningen har emellertid upplyst, att denna reservation erfordras
för att täcka en del af de erforderliga kostnaderna för redan
ombesörjd behöflig anskaffning af sängfiltar och sängar med anledning
af de nya årsklasser, hvilka ytterligare inkallats och komme att inkallas
till repetitionsöfningarna, hvarigenom under dessa den förutvarande
tjänstgörande manskapsstyrkan väsentligen ökades.

Befintligheten af ofvan nämnda reservation syntes därför icke vara
af betydelse för anslagsbehofvet för år 1912.

Icke heller torde detta anslagsbehof i någon nämnvärd grad röna
inverkan af ifrågasatta bestämmelser om:

Fjärde hufvudtiteln.

119

[25.]

Bestridandet af kostnaderna för uppvärmning och belysning af mäss- och

samlingslokaler vid armén.

Vid armén finnas särskilda mäss- och samlingslokaler för officerare, Nuvarande
för underofficerare och för manskap. Storleken af dessa med tillhörande forhallanden''
kök dels enligt nuvarande förhållanden dels sedan beslutade nybyggnads-
och förändringsarbeten för ordnande af sådana lokaler blifvit
fullbordade framgår af nedanstående tabell:

kök

		för officerare.	för underofficerare.	för manskap.
		k bm.	kbm.	kbm.
i, serveringsrum	och tamburer .	.. 33,466	8,411	24,212
................................		3,447	1,109	3,346
sedermera
		för officerare.	för underofficerare.	för manskap.
		kbra.	kbm.	kbm.
, serveringsrum	och tamburer ..	,. 34,372	13,773	61,414
		3,631	649	3,804

Samtliga dessa lokaler anordnas på kronans bekostnad, och all
vattenförbrukning i dem bekostas af statsverket.

Manskapets lokaler uppvärmas och erhålla lyse på kronans bekostnad,
för så vidt nämligen icke marketenterirörelsen därstädes öfverlåtits
på enskild person, ty då får denne vidkännas dessa kostnader. Beträffande
öfriga lokaler äro dessa visserligen i den mån af mera enskild
natur, att de officerare och underofficerare, hvilka af tjänstgöring tidvis
äro så bundna vid sin kasern, att de icke hinna besöka sina hem, nödgas
intaga sina måltider i dessa lokaler, men de äro därjämte och hufvudsakligen
afsedda för militära ändamål, såsom till samling i tjänsteärenden,
krigsspel och andra öfningar inomhus, äfvensom för vistelse
under kortare uppehåll under tjänstgöringen. Därför pläga också officers-
och underofficersmässlokaler, med undantag af därtill hörande kök
och ekonomirum, uppvärmas och belysas på kronans bekostnad.

Städning och öfrig renhållning af lokalerna verkställes af officersoch
underofficerskårernas privata mässbetjäning eller, beträffande manskapsmässarna,
af manskapet.

[25.]

Arméförvaltningens

i örslag.

Departements chefens uttalande.

120 Fjärde Imfvudtiteln.

Alla de kostnader, som statsverket i nu angifna afseenden tår vidkännas
för vatten, lyse och uppvärmning, drabba anslaget till arméns
kasernutredning m. m.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har ansett, att de i regel
rådande faktiska förhållandena vid armén, hvad beträffade bekostande
af eldning, belysning m. m. af de i kronans etablissemang befintliga
mäss- och samlingslokaler, utan tvifvel grundade sig på en uppfattning
af kronans skyldighet att i allmänhet tillhandahålla därför erforderliga
medel, en uppfattning, hvars riktighet torde få anses gifven. Departementet
ville därför föreslå, att samtliga för arméns officerare, underofficerare
och manskap i kronans etablissemang upplåtna mäss- och
samlingslokaler — med undantag af dithörande kök och ekonomirum —
måtte eldas och belysas på statens bekostnad; dock skulle så icke
ske med de lokaler, där marketenteriröreisen utöfvades af en entreprenör,
enär uppvärmning och belysning i dem skulle bekostas af denne.
Utgifterna för lyse h . de dock få bestridas af statsmedel blott för tiden
från revelj till sena a en half timme efter den s. k. tystnadssignalen
samt i fråga om officers- och underofficersmässar under öfrig tid af
dygnet endast, då lokalerna användes för militärt ändamål, såsom vidtagande
af förberedelser för nattliga öfningar, hållande af föredrag i
ämnen, som beröra tjänsten m. m. Kostnaderna för vatten i lokalerna,
köken och betjäningsrummen däri inräknade, skulle gäldas af kronan,
hvaremot statsverket icke borde belastas med några utgifter för städning
och öfrig renhållning. Någon nämnvärd ökning åt utgifterna under
anslaget till arméns kasernutredning m. m. torde härigenom icke
komma att uppstå.

Eftersom kronan bestridt utgifterna för ifrågavarande mässars anordnande
och till större delen för desammas möblering, synes mig
däraf blifva en naturlig följd, att samma lokaler, i den mån de användas
för militära ändamål, med afseende å eldning, belysning m. m. likställas
med kasernetablissemangets öfriga lägenheter. Intendentsdepartementets
förslag, som för öfrigt till allra största delen grundar sig
på rådande praxis, torde därför icke innebära någon afvikelse från hittills
följda principer. Blott i en punkt synes det mig innebära fara
för orättvisa, nämligen däruti att kronan skulle underlåta att bekosta
belysningen i de lokaler, där marketenterirörelse genom entreprenörer
bedrefves. Ty om entreprenören skall vidkännas denna kostnad, är
måhända den möjligheten icke alldeles utesluten, att han kan taga igen

Fjärde Imfvudtiteln. 121

utgiften genom försämrade varor eller ökade priser, som manskapet
sedan får vidkännas. För att förekomma detta synes det under alla
omständigheter nödigt att utfärda särskilda kontrollföreskrifter. Systemet
med manskapsmässarnas uthyrande till entreprenörer håller
emellertid allt mer på att försvinna. Det skulle därför innebära eu
obetydlig kostnadsökning för staten, om äfven sådana manskapets
mässlokaler, som innehafvas af entreprenörer, belystes och uppvärmdes
på statens bekostnad. Till och med med denna utsträckning af statens
skyldigheter skulle i allt fall beräkningsgrunderna för kasernutredningsanslaget
ej behöfva ändras.

Anslagsbehofvet för år 1912.

Alldeles oafsedt frågan om uppvärmning och belysning af mässlokalerna
har dock föreslagits ändring åt dessa grunder.

I de för 1910 års Riksdag framlagda beräkningarna upptogos: vissa
belopp för fanjunkare och sergeanter med vederlikar, 11 öre för hvarje
manskapstjänstgöringsdag och 2 öre för hvarje hästtj botgöringsdag. I
förhållande till föregående år utgjorde detta en höjning med 1 öre för hvarje
tjbotgöringsdag. Arméförvaltningen hade begärt en ökning af 2 öre
per tjänstgöringsdag, men enligt hvad det vid 1910 års statsverksproposition
fogade protokollet gifver vid handen, ansåg jag höjningen för år
1911 kunna begränsas till 1 öre, dock höll jag det icke för otroligt, att
ifrågavarande anslag på anförda skäl kunde behöfva ytterligare höjas.

Arméförvaltningen har nu antört, att med den omfattning, som infanteritruppförbandens
kasernering komme att hafva fått in på år 1912,
vore det af skäl, som i 1910 års statsverksproposition anförts, nödvändigt,
att anslaget ökades; och ansåge arméförvaltningen denna ökning
icke böra bestämmas lägre, än att anslaget för år 1912 måtte utgå med
12 öre per manskapstjänstgöringsdag och 3 öre per hästunderhållsdag.

Om detta arméförvaltningens förslag bifölles, skulle kasernutredningsanslaget
under loppet af två år höjas med 2 öre per tjbotgöringsdag.
Det kan ju förefalla vara väl mycket, men man måste betänka,
hvilken betydlig förändring inträdt i fråga om de förhållanden, som
ligga till grund för anslaget, framför allt den fortgående kaserneringen.
Förr pågingo vapenöfningarna så godt som uteslutande de varma
och ljusa sommarmånaderna, nu hafva de utsträckts att omfatta tiden
omkring april—september. Härtill kommer, att i den man truppförbanden
Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 16

[25.]

Arméförvaltningens
hem
ställan för
år 1912.

Departements chefens uttalande.

122 Fjärde hufvudtiteln.

[25.] kaserneras, tages kasernutredningsanslaget allt mer och mer i anspråk
äfven under vintermånaderna för de till kasernerna förlagda skolorna.
Skillnaden framgår tydligast, om man ser på de olika kostnader, som
kasernutredningsanslaget fordom fått och nu får vidkännas för ett
infanteriregemente. För ett indelt infanteriregemente uppgingo de förr
till 1,500 å 2,000 kronor; nu uppgå de för ett dylikt truppförband till
omkring 4,500 kronor, och för ett kaserneradt infanteriregemente stiga
de till i medeltal öfver 25,000 kronor.

Enligt 1901 års härordning skall ifrågavarande anslag också vid
öf vergångstidens slut vara höj dt icke blott med det öre per tjänstgöringsdag,
som nu är i fråga, utan med ytterligare 1 öre.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig icke
kunna annat än tillstyrka arméförvaltningens förevarande framställning.
Beräknas antalet manskapstjänstgöringsdagar på förut (sid. 108) angifna,
af mig förordade sätt, blir ökningen i allt fall icke alltför betydlig.

I enlighet med hvad jag nu anfört, har jag låtit beräkna anslagsbehofvet
för år 1912 (se bil. 71). Då totalbeloppet utgör 1,899,585
kronor 54 öre, får jag hemställa, det Eders Ivungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att höja anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och
vatten

nu...................................................... kronor 1,777,056: —

med, i jämnadt tal,........................... »_122,530: —

till........................................................ kronor 1,899,586: —

[26.1

Arméns sjuk- och vetermärvård samt hofbsslag m. m.

Detta anslag upptogs i statsregleringen för år 1911 till 376,593
kronor, beräknadt efter 2 öre för man och tjänstgöringsdag och efter
3,3 öre om dagen för hvarje kronan tillhörig häst, rusthållshäst eller
legd häst.

Armeförvaltningen har anmält, att å anslaget torde från år 1910
finnas en behållning af omkring 32,000 kronor, men då denna väl behöfves
för pågående förbättring af sjukvårdsmaterielen samt anskaffning
af utredning till sjukhusen vid de nyuppförda kasernetablissemangen
m. in., bar arméförvaltningen ansett, att någon ändring af beräkningsgrunderna
för ifrågavarande anslag icke bör ifrågakomma,
jartementa- Äfven detta anslag anser jag emellertid med hänsyn till nämnda
chefen. behållning kunna bära den nedsättning, som uppkommer, om antalet
manskapstjänstgöringsdagar beräknas på förut (sid. 108) angifna, åt mig

123

Fjärde liufrutltiteln.

förordade sätt. Anslagsbehofvet för år 1912 skulle då uppgå till [26.j
372,185 kronor 97 öre (se bil. 72). Jag får därför hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska detta anslag

nu............................................................ kronor 376,593: —

med .................................... »_4,407:

till ......................................................... kronor 372,186: —

Ersättning för rustning och rotering. [27-

Angående storleken af det anslag, som under denna titel erfordras
för år 1912, har statskontoret i sin förberörda skrifvelse den 14 december
1910 åberopat en af generalintendenten uppgjord tablå; och har
statskontoret efter verkställd granskning af denna tablå, enligt hvilken
ifrågavarande anslag skulle kunna nedsättas till 870,000 kronor, förklarat
sig icke hafva någon anmärkning att, göra mot densamma.

På grund häraf får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att minska detta anslag

nu..................................................... kronor 950,000: —

med...................................... ”_80,000:

till........................................................ kronor 870,000: —

Öfriga ordinarie anslag. [23-J

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å fjärde hufvudtiteln uppförda, har jag icke anledning att
föreslå någon förändring.

De ordinarie anslagen i sin helhet.

Fjärde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra
för år 1911 tillhopa ...................................................... kronor 49,978,845: —

Genom de af mig å vissa anslag ifrågasatta
tillökningarna eller minskningarna skulle summan

af de ordinarie anslagen ökas med.......................... »_136,341: —

och alltså komma att för år 1912 utgöra............... kronor 50,115,186: —

124

Fjärde hufvudtitelu.

[28.] Jag tillåter mig dock erinra om, att de ordinarie utgifterna för år

1911 i själfva verket beräknats 250,000 kronor högre än anslagens slutsumma,
enär för utgifterna jämväl skulle användas besparingar till sist
nämnda belopp å remonteriugsanslaget.

Extra anslag.

Artilleribehof.

[29.] Nya eidhandvape».

I det vid statsverkspropositionen till 1903 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet
beräknades, att efter fullständigt genomförd härordning
skulle för armén behöfvas 350,000 gevär och 50,000 karbiner, häraf

150.000 gevär vore afsedda för landstormen. Då Riksdagen dittills
beviljat medel till 150,000 gevär och 30,000 karbiner, erfordrades således
ytterligare beviljande af medel till 200,000 gevär och 20,000
karbiner.

På Kung!. Maj:ts förslag att bevilja medel till vidare anskaffning’
af 50,000 gevär och 20,000 karbiner, beviljade 1903 års Riksdag härför

3.570.000 kronor, och anvisade häraf å extra stat för år 1904 ett
belopp af 1,190,000 kronor. För åren 1905—1908 äskades ingen anvisning
till gevärsfabrikationen, men för hvartdera af åren 1909 och 1910
anvisades 800,000 kronor och för år 1911 återstoden af de beviljade
medlen, eller 780,000 kronor.

I fråga om användningen af dessa anvisade medel har arméförvaltningen
upplyst, att vid 1911 års utgång beräknas vara anskaffade

260.000 gevär och 50,000 karbiner, men att det oaktadt en behållning
af 400,000 kronor å de anvisade medlen sannolikt kommer att förefinnas.
Det skulle således med hänsyn till arméns totalbehof återstå att
efter 1911 års utgång anskaffa ytterligare 90,000 gevär.

Arméförvaltningen har nu föreslagit en ytterligare anskaffning af

40.000 gevär. Efter beräkning af 40 kronor i tillverkningskostnad för
hvarje gevär skulle för 40,000 sådana erfordras 1,600,000 kronor.

125

Fjärde hufvudtiteln.

Då det emellertid finnes en behållning af 400,000 kronor, har arméför- [29.]
valtningen hemställt om beviljande af allenast 1,200,000 kronor.

I fråga om planen för anskaffningen har arméförvaltningen framhållit,
dels att med 1912 års början skulle finnas ett relativt stort förråd
af gevär, dels ock det i öfrigt lämpliga i att genom en småningom
skeende minskning af årstillverkningen fylla återstående behof. Arméförvaltningen
har därför ansett årstillverkningen efter år 1911 höra
inskränkas från under senaste åren tillverkade 20,000 gevär per år. På
samma gång har arméförvaltningen erinrat om nödvändigheten af att
tillverkningen vid gevärsfaktorierna blifver säkerställd för en tid af tre
år framåt, hvilket är nödvändigt, enär vissa materialier, såsom stockämnen,
måste lagras vid faktoriet liera år, innan de kunna användas.

Det har därför synts arméförvaltningen lämpligt, att 40,000 gevär tillverkades
under de tre närmaste åren efter ar 1911, samt att denna
tillverkning fördelades på det sätt, att 15,000 tillverkas år 1912 och
återstoden ungefär lika fördelas på åren 1915 och 1914. Da tillverkningen
år 1912 sålunda skulle kräfva 600,000 kronor, borde med
beräkning af förut nämnda behållning 200,000 kronor anvisas föi
samma år.

För egen del har jag intet att erinra mot arméförvaltningens för-Departementsslag.
Visserligen torde det icke vara lämpligt att under nuvarande
förhållanden angifva en exakt siffra för armens totalbehof ai eldhandvapen,
men den nu ifrågasätta anskaffningen är under alla omständigheter
nödvändig. Anskaffningsplanen synes mig väl afvägd; och förefaller
det mig lämpligare, att årstillverkningen på sätt som föreslagits
undergår eu successiv minskning, än att den alltjämt skulle hållas vid
samma höjd och sedermera, när totalbehofvet vore fylldt, afskedanden
i massa skulle behöfva tillgripas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen
för armén bevilja 1,200,000 kronor samt att häraf
å extra stat för år 1912 anvisa 200,000 kronor.

Mobiliseringsammmiition för eidliandvapsn.

I det vid 1909 års statsverksproposition fogade protokollet framlades
eu af generalfälttygmästaren då lämnad redogörelse för tillverk -

126

Fjärde hufvudtiteln.

ningen af ifrågavarande ammunition. Enligt denna redogörelse komme
till gången af mobiliseringsammunition vid 1909 års utgång att utgöra
140 miljoner patroner, hvadan af det behöfliga antalet, 200 miljoner,
återstode att anskaffa 60 miljoner. Under det att årstillverkningen förr
uppgått till 20 miljoner patroner, borde den emellertid af vissa skäl
framdeles minskas. Då det verkliga återstående penningbekofvet icke
för det dåvarande kunde med säkerhet bestämmas, enär genom möjligen
uppstående besparingar såväl å detta anslag som å ordinarie vapenanslaget
tillgången kunde blifva större än den beräknade, beliöfde ej
äskas medel för anskaffning af mer än 40 miljoner patroner, hvilken
anskaffning kunde fördelas på 3 å 4 år. Däremot behöfdes lokaler för
att förvara ammunitionen.

För egen del förklarade jag till protokollet, att den af generalfälttygmästaren
sålunda ifrågasatta planen för fyllande af den återstående
delen af ammunitionsbehofvet syntes mig ändamålsenlig. Från
arméns synpunkt vore det visserligen önskvärd!, att behofvet blefve
fylldt så snart som möjligt, men ansåge jag dock lämpligt att småningom
minska tillverkningen, enär man så vidt möjligt bordo undvika tvungen
afgång för de vid fabrikationen anställda arbetarna.

Riksdagen biföll Eders Kungl. Maj:ts proposition att för fortsatt
anskaffning af mobiliseringsammunition för eldhandvapen samt uppförande
af behöfliga förrådslokaler därför bevilja 3,000,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1910 anvisa 1,000,000 kronor.

Till 1910 års Riksdag anmäldes, att å såväl ordinarie som extra
ordinarie anslaget för handvapens ammunition uppstått så stor besparing,
att man under år 1911 kunde fortsätta med lika stor årstillverkning
som under år 1909 utan att därför behöfva hos Riksdagen äska ytterligare
medel.

Arméförvaltningen har nu upplyst, att det med säkerhet kan beräknas,
att äfven vid 1911 års slut så stor behållning: å detta anslag:
förefinnes, att tillverkningen under år 1912 kan bibehållas vid samma
storlek som under år 1911, eller högst 14 miljoner patroner mobiliseringsammunition.
Sedermera är det meningen, att årstillverkningen
skall minskas småningom, så att den nödvändiga minskningen af arbetspersonalen
i möjligaste mån kan ske på frivillighetens väg.

Jag får sålunda hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes för
Riksdagen anmäla, att det icke å 1912 års stat erfordras något extra
anslag för fortsatt tillverkning af ammunition för eldhandvapen.

Fjärde Imfvudtitclii.

127

Uy fältartiilerimateriel. [30.]

Till anskaffning af ny fältartiilerimateriel beviljades af 1909 års
Riksdag 3,000,000 kronor, hvaraf å extra stat för år 1910 anvisades

800.000 kronor. För år 1911 begärdes en anvisning af ytterligare

400.000 kronor, hvilken framställning dock icke vann Riksdagens bifall.

Alltså återstå oanvisade 2,200,000 kronor.

Enligt den plan för ifrågavarande anskaffning, som framlades i det
vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag lögade protokollet skulle
anskaffningen ske på så sätt, att någon del al fälthaubitsmaterielen
kunde vara färdig år 1911, på det att öfningar, om än i mindre omfattning,
skulle kunna äga rum med materielen under nämnda år. Vidare
borde materielen kunna påräknas till viss omfattning från och med år
1912 samt vara i sin helhet anskaffad år 1913.

Arméförvaltningen har nu framhållit det vara af synnerlig vikt, att
ifrågavarande materiel blefve slutligt anskaffad inom ofvan nämnda tid,
hvadan återstoden af det beviljade anslaget eller 2,200,000 kronor
borde fördelas på två år, och för år 1912 anvisas 1,100,000 kronor.

I likhet med arméförvaltningen finner jag det vara åt stor vikt, att Departementsifrågavarande
materiel är i sin helhet anskaffad år 1913. Men för detta chefenändamål
torde icke vara absolut nödigt, att hela det beviljade beloppet
finnes anvisadt vid 1913 års början, utan torde det kunna anstå med
en del till 1914 års början, blott denna återstod då kan med säkerhet
påräknas. De 2,200,000 kronor, som ännu äro oanvisade, synas mig
därför utan afsevärd olägenhet kunna fördelas på tre i stället för två år.

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af ny fältartiilerimateriel åt
det utaf 1909 år Riksdag beviljade beloppet, 3,000,000
kronor, å extra stat för år 1912 anvisa ytterligare

800,000 kronor.

Artilleri- och fortifikationsbehof.

Bodens fästning. [31.]

Till fullbordande af befästningsarbetena vid Boden beviljade 1906
års Riksdag ett belopp af 7,134,500 kronor.

128

Fjärde hnfvudtiteln.

Häraf har anvisats: af 1906 års Riksdag ..................	...................................... kronor	1,575,000	_
» 1907 » » ..................	....................................... »	1,600,000	—
» 1908 » » ..................	....................................... »	1,400,000	—
» 1909 » » .................	....................................... »	1,400,000	—
» 1910 » » ..................	....................................... »	359,500	—
	eller tillhopa kronor	6,334,500	—

Ännu återstå således 800,000 kronor oanvisade.

Med hänsyn till arten af de återstående befästnings- och bestyckningsarbetena
samt den lämpliga gången af deras slutförande har arméförvaltningen
nu efter verkställd pröfning funnit hvad ännu är oanvisadt
böra fördelas till ungefär samma omfång å de båda åren 1912 och 1913,
samt därför hemställt, att hälften af ofvannämnda återstående an slagsbelopp
eller 400,000 kronor måtte af Riksdagen äskas för år 1912.

Departements- Det synes mig emellertid icke vara förenadt med någon väsentlig
chefen. olägenhet, om oanvisade 800,000 kronor fördelas på 3 år och om det
för år 1912 anvisas endast 200,000 kronor. Jag får därför hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att utaf det till fullbordande af befästningsarbetena,
vid Boden beviljade beloppet, 7,134,500 kronor, å extra
stat för år 19i2 anvisa 200,000 kronor.

Fortiflkationsbehof.

[32.] Kasernbyggnader.

Före bygg- Vid 190G års Riksdag beviljades 21,744,000 kronor till uppförande

nadspianens af nya kasernetablissemang för följande femton infanteriregementen,

godkännande. y _ . _ 0 ° i • p

nämligen: Lifregementets grenadjarer, Törsta och Andra litgrenadjarregementena,
Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs,
Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Ålfsborgs, Bohusläns,
Kalmar och Värmlands regementen samt Norra och Södra skånska
infanteriregementena.

Åt det beviljade beloppet anvisade 1900 års Riksdag 4,400,000
kronor, 1907 års Riksdag ett lika stort belopp, 1908 års Riksdag

129

Fjärde Imfvudtiteln.

850.000 kronor och. 1909 års Riksdag 1,000,000 kronor, eller tillhopa

10.650.000 kronor.

Sedan för följande kasernetablissemang antagits entreprenadanbud
på grundläggning och byggnader, nämligen: för Lifregementets grenadjärer
i Örebro, för Värmlands regemente i Karlstad och Upplands
infanteriregemente i Uppsala, samt nådig fastställelse meddelats å förslag
till kasernetablissemang för Bohusläns regemente i Uddevalla och
Skaraborgs regemente i Sköfde, framlade kasernbyggnadsnämnden med
underdåniga skrivelser den 11 november och den lo december 1909
olika alternativ för kasernbyggnadsarbetets ordnande med eu till hvarje
alternativ hörande finansplan, däri på de_ olika byggnadsåren fördelats
ej mindre den i proposition nr 1 17 till 1908 års Riksdag uppgifna
kostnadssumman af omkring 33 miljoner kronor, än äl\en utgifterna
för en del beräknade, jämväfi berörda proposition antydda terasserings-,
sprängnings- och grundförstärkningsarbeten.

Enligt ett af dessa alternativ skulle 3 etablissemang påbörjas under
hvart af'' åren 1909—1913 och partiell forcering äga rum åren 1910
och 1911. Byggnadstiden skulle omfatta 3 Va år för hvarje etablissemarig
samt 7 1/j å 8 år i sin helhet. Härigenom skulle aieu. 1912 och
1913 arbetet å nio etablissemang komma att vara samtidigt i gång förutom
smärre förarbeten å ytterligare tre etablissemang. Under aren
1911 och 1914 skulle arbeten af större omfattning likaledes samtidigt
pågå å nio platser.

Enligt denna byggnadsplan skulle vidare ofvan angifna omkring
33 miljoner kronor fördelas på byggnadsåren sålunda:

1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916

miljoner kronor 0,6 3,5 5,2 6,6 6 5,2 4

Såsom jag uti det vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdagfogade
statsrådsprotokollet anförde, skulle enligt denna byggnadsplan,
hvilken jag ansåg vara den lämpligaste, kasernbyggnadsarbetet nnder
åren 1909, 1910 och 1911 kräfva tillhopa omkring 9,3 miljoner kronor.
Eftersom Riksdagen emellertid redan anvisat tillhopa 10,650,000 kronor,
skulle således ingen anvisning då behöfvas, utan arbetet till 1911 års
slut kunna försiggå för redan anvisade medel. Men då enligt nämnda
byggnadsplan kasernbyggnadsarbetet under ar 1912 skulle kräfva omkring
6,6 miljoner kronor, syntes det mig vara klokt att underlätta
statsreglermgen för år 1912 därigenom, att redan 1910 ars Riksdag
anvisade 1,000,000 kronor.

Bil/. Ull Bilcsd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 17

[32.]

1910 år9
lliksdag.

130

Fjärde hufvudtitelu.

[32.]

Kasern byggnads nämndens nuvarande framställning.

Med gillande af denna min mening föreslog Eders Kungl. Maja:
1910 års Riksdag att för år 1911 anvisa 1,000,000 kronor af det utaf
1906 års Riksdag till uppförande af kasernetablissemang för femton
infanteriregementen beviljade anslaget, 21,744,000 kronor.

Riksdagen fann i likhet med mig ofvan upptagna alternativ vara
det lämpligaste och biföll Eders Kungl. Majrts framställning.

Därmed hade Riksdagen sålunda af det för ifrågavarande ändamål
beviljade beloppet anvisat tillhopa 11,650,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 16 november 1910 bär nu arménskasernbyggnadsnämnd
öfverlämnat redogörelse för sin byggnadsverksamhet
under år 1910, därvid nämnden, som numera antagit entreprenadkontrakt
jämväl för uppförandet af kasernetablissemangen för Bohusläns
och Skaraborgs regementen, meddelat, att arbetena å de olika
byggnadsplatserna — Örebro, Karlstad, Uppsala, Uddevalla och Sköfde
— i allmänhet fortgått efter beräkning. Dock hade någon tidsförsening
uppstått för en del arbeten i Örebro på grund af svåra grundläggningsförhållanden
samt tidsödande och svåra gräfnings- och sprängningsarbeten
för erforderliga rörgrafvar samt i Karlstad till följd af oväntadt
stora svårigheter beträffande bergsprängnings- och grundläggningsarbeten.
Härjämte hade uppförandet af byggnaderna å sistnämnda
plats icke oväsentligt försenats genom strejk inom muraryrket och
byggnadsentreprenörens förvållande i öfrigt. I Uppsala, Sköfde och
Uddevalla hade arbetena däremot fortskridit efter beräkning och utan
afsevärda förseningar.

Utgifterna för år 1910, som enligt ofvanberörda af Riksdagen godkända
byggnadsplan beräknats till 3,5 miljoner kronor, hade uppgått
till allenast omkring 2,5 miljoner kronor. Då emellertid eu stor de!
af de hittills föreliggande svårigheterna syntes hafva öfvervunnits,
hoppades nämnden kunna inom den närmaste tiden medhinna motsvarande
arbeten.

Genom anbefalld förändring af arbetsplanen hade byggnadsarbetena
för Kalmar regementes etablissemang, hvartill samtliga ritningar och
utredningar för hittills anvisad plats legat färdiga för godkännande,
icke påbörjats. I dess ställe hade utredning verkställts och ritningar
utarbetats för uppförande af ett etablissemang för Jönköpings regemente.
Ehuru härigenom inträdt ett uppehåll i arbetenas jämna fortgång och
ett icke obetydligt minskande af penningåtgången under denna tid,
hade nämnden för sin del icke funnit anledning att för närvarande
frångå den förut fastställda planen för arbetenas fullföljande under

Fjärde lmfnultiteln. 131

närmaste tiden. På grund häraf ansåge nämnden penningbeliofvet för
år 1912 icke böra beräknas lägre än enligt livad som angåfves i ofvannämnda
byggnadsplan, eller omkring 6,6 miljoner.

Jämte den ofvan beskrifna af Riksdagen godkända byggnad splanen
hade kasernbyggnadsnämnden framlagt två andra sådana. Alla tre alternativen
voro lika därutinnan, att kasernbyggandet högst betydligt
skulle ökas år 1911, nå sin största omfattning under år 1912 och därefter
långsamt aftaga. Beträffande samtliga alternativen kunde således
åren 1911 och 1912 sägas vara de ur byggnadssynpunkt svåraste åren.
Under dessa två åren afsåga de olika alternativen eu sammanlagd byggnadsverksamhet
motsvarande följande belopp: första alternativet 14,7
miljoner, andra alternativet 12,5 miljoner samt tredje alternativet — det
som sedermera godkändes — 11,8 miljoner kronor.

Kasernbyggnadsnämnden både förordat det tredje alternativet just
därför, att byggnadsverksamheten därigenom jämnare fördelades på de
olika åren. Med vårt lands begränsade tillgångar på arbetskrafter och
arbetsprestationer ansågs det nämligen omöjligt att utan eu väsentlig
ökning af priserna forcera arbetet öfver en viss gräns. När jag för
min del förordade det tredje alternativet, framhöll jag.uttryckligen
denna synpunkt; och jag bär ingen anledning tro, att Riksdagen vid
godkännande af samma tredje alternativ sett bort därifrån. Det torde
vara en själfklar sak, att denna begränsning af byggnadsverksamheten
måste anses nödvändig, särskild! under de två åren 1911 och 1912, som
jag ofvan betecknat såsom de svåraste åren.

Nu bar emellertid kasernbyggnadsnämnden genom sin nyss refererade
framställning ställt i utsikt, att byggnadsverksamheten under de
två åren 1911 och 1912 skulle, för att det försummade måtte återvinnas,
komma att motsvara icke såsom förut bestämts 11,8 miljoner utan 12,8
miljoner kronor, det vill säga, att under de två svåraste åren skulle
byggnadsverksamheten öfverskrida, hvad som i andra alternativet afsetts
och som redan förkastats just därför, att det var för mycket.

Det synes mig dock som om det framför allt under de ur byggnadssynpunkt
svåraste åren måste vara angeläget att icke öfverskrida
de fastställda gränserna. Skall det försummade återvinnas, torde detta
böra ske under den därpå följande tiden.

Enligt mitt förmenande bör således byggnadsverksamheten under
åren 1911 och 1912 hållas vid den bestämda, motsvarande 11,8 miljoner
kronor. Under åren 1909 och 1910 bar kasernbyggandet faktiskt kostat
resp. 0,6 och 2,5 miljoner kronor. Under tiden från och med år 1909

[32.]

Departements chefer.

132

Fjärde hnfvudtiteln.

[32.1 till och med år 1912 skulle således byggnadsverksamheten kräfva (0,6 +
2,5 + 11,8=) 14,9 miljoner kronor. Då emellertid Riksdagen, såsom jag
förut omnämnt, för ifrågavarande ändamål redan anvisat 11,650,000
kronor, skulle således vara tillräckligt, om af Riksdagen för år 1912
anvisades skillnaden mellan dessa båda belopp eller 3,250,000 kronor.

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att utaf det af 1906 års Riksdag till uppförande af
kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade
anslaget, 21,744,000 kronor, å extra stat för
år 1912 anvisa 3,250,000 kronor.

[33.] Lokaler för krigshögskolan m. m.

År 1910 medgaf Riksdagen, att å kvarteret Kandidaten af Hedvig
Eleonora församling i Stockholm finge uppföras en byggnad, innehållande
lokaler för krigshögskolan, chefernas för fjärde och femte arméfördelningarna,
inspektörens för militär! är o verken och befälhafvarnas för
Stockholms stads- och landtrullföringsområden expeditioner samt krigsvetenskapsakademiens
bibliotek. Därjämte beviljade nämnda års Riksdag
för detta ändamål 440,000 kronor, hvaraf å extra stat för år 1911 anvisades
220,000 kronor.

Arméförvaltningen har nu anhållit, att återstoden af det för berörda
ändamål beviljade belopjjet måtte af Riksdagen äskas för år 1912.

Då jag icke har något att häremot erinra, får jag hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att utaf den för uppförande af lokaler för krigshögskolan
in. in. beviljade summan, 440,000 kronor, å
extra stat för år 1912 anvisa återstoden, 220,000
kronor.

[34.] Befälshyggnad för Norrbottens regemente.

Till uppförande af en befälsbyggnad för Norrbottens regemente
beviljade 1910 års Riksdag 145,000 kronor, däraf å extra stat för år
1911 anvisades 72,500 kronor.

133

Fj är de lm fvudtiteln.

På arméförvaltningens förslag, däremot jag icke liar något att er- [34.]
inre, får jag nu hemställa, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

utaf den till uppförande eif en befälsbyggnad
för Norrbottens regemente beviljade summan, 145,000
kronor, å extra stat för år 1912 anvisa återstoden,

72,500 kronor.

Ytterligare mässbyggnader vid Vendes artilleriregementes etablissemang. [35.]

Af 1908 års Riksdag beviljades medel till uppförande af mässbyggnader
för underofficerare och manskap vid vissa truppförband, och
enligt de för Riksdagen framlagda beräkningarna afsågs härvid ett belopp
af 59,000 kronor för en sådan byggnad vid Vendes artilleriregemente.

Genom nådigt bref den 8 juli 1910 erhöll ock arméförvaltningens fortifikationsdepartement
nådigt bemyndigande att för högst nämnda belopp
låta enligt visst af departementet uppgjordt förslag uppföra en mässbyggnad
för ifrågavarande regemente, hvilken byggnad skulle förläggas
vid regementets östra kasernetablissemang i Kristianstad.

Sedermera framhöll emellertid chefen för berörda regemente inför framstäiifortifikationsdepartementet,
att mässlokaler beliöfdes jämväl vid rege- re"“gen"tfB.
mentets södra kasernetablissemang i samma stad, samt föreslog för till- chefen,
godoseende af detta behof, att den vid sistnämnda etablissemang varande
kokinrättningsbyggnaden skulle på- och tillbyggas för erhållande
af de för ändamålet erforderliga utrymmen.

Äfven chefen för första arméfördelningen fann det vara synner- Arméfördeiligen
önskvärd^ att mässlokaler anordnades jämväl vid det södra eta- “ngschefen.
blissemanget.

Med anledning häraf ansåg fortifikationsdepartementet att, innan Armétorvaitarbetena
med uppförande af den mässbyggnad, hvartill ritningar redan ningen''
blifvit fastställda, komme att utbjudas på entreprenad, borde verkställas
en utredning rörande kostnaderna dels för den för ändamålet erforderliga
på- och tillbyggnaden af kokinrättningsbyggnaden vid det södra
etablissemanget, dels ock — med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa
byggnadskostnaderna för regementets mässlokaler — för uppförande
vid östra kasernetablissemanget af en mindre mässbyggnad, än
den genom ofvannämnda nådiga bref bestämda. Denna utredning, som

134 Fjärde hufviultiteln.

[35.] af departementet ombesörjdes, gaf vid handen, att kostnaden för de
föreslagna omdaningsarbetena å kokinrättningsbyggnaden skulle belöpa
sig till 35,000 kronor, samt att en mässbyggnad af mindre typ skulle
kunna uppföras för 38,000 kronor. Om mässlokalerna för regementets
underofficerare och manskap anordnades i enlighet med detta förslag,
skulle således erfordras 73,000 kronor eller 14,000 kronor utöfver de
af Riksdagen för ifrågavarande ändamål beviljade 59,000 kronor.

Ehuru f ortifikationsdepartementet för egen del ansåg lämpligast,
att mässbyggnaden vid det östra etablissemanget uppfördes i enlighet
med de redan fastställda ritningarna och medel dessutom anvisades för
tillgodoseende af södra etablissemangets behof, begärde departementet
likväl föreskrift, huruvida med hänsyn till hvad sålunda förekommit
mässbyggnaden vid östra etablissemanget skulle uppföras i öfverensstämmelse
med berörda ritningar eller enligt det af departementet utarbetade
nya förslaget.

Be*1».4 1 an- På min hemställan har Eders Kungl. Maj:t med anledning häraf
feamfsu- S''enom nådigt beslut den 25 november 1910 förordnat, att berörda
ningen. mässbvggnad skulle uppföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
nya förslaget för en kostnad af högst 38,000 kronor.

Departements chefen.

Efter de beslutade haubitsbatteriernas uppsättning torde regementet
komma att fördelas mellan de olika etablissemangen på det sätt, att 8
batterier förläggas till östra och återstående G batterier till södra etablissemanget.
På grund af det långa afståndet mellan de båda kasernetablissemangen
torde det endast undantagsvis inträffa, att den vid östra etablissemanget
varande mässbyggnaden besökes af personal från södra
etablissemanget, och denna personal skulle alltså komma i sämre ställning,
om ej särskilda mässlokaler anordnades jämväl vid södra etablissemanget.

Jag anser därför detta höra ske, och synes mig för sådant ändamål
lämpligt, att ofvan nämnda kokinrättningsbyggnad tillbygges på
föreslaget sätt, så att jämväl mässlokaler kunna däri inrymmas.

Mot kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra, och skulle det
således erfordras 14,000 kronor utöfver hvad som beräknats vid 1908
ars anslag till mässbyggnader. Visserligen bär på vissa andra med
detta anslag afsedda byggnader uppstått besparingar, men då dessa,
enligt hvad redan för 1910 års Riksdag blifvit anmäldt, disponerats för
andra ändamål, torde ett särskildt extra anslag höra äskas i anledning
af den utvidgning, som nu gjorts i planen för byggande af mässlokaler

Fjärde hufvudtiteln. 135

för Vendes artilleriregemente. Jag får alltså hemställa, det Eders [35.]
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ytterligare mässlokaler vid Vendes artilleriregemente
å extra stat för år 1912 anvisa 14,000 kronor.

Beredande af mässlokaier för underofficerare och manskap vid Skånska [36.]

dragonregementet.

Den 4 maj 1907 ingaf arméförvaltningens fortifikationsdepartemeut
förslag till uppförande åt mässbyggnader vid vissa kasernetablissemang,
tillhörande dels dem, som skulle utföras under den i sammanhang med
den nya härordningens genomförande bestämda första byggnadsperioden,
dels dem, för livilka 1904 års Riksdag beviljat anslag.

I detta förslag upptogs emellertid icke några medel för anordnandet
af mässlokaler för Skånska dragonregementet, och då samma förslag
låg till grund för det af 1908 års Riksdag beviljade anslag till uppförande
af mässbyggnader, blefvo heller icke några sådana medel beräknade
i detta anslag.

Med förmälan att förutvarande statsrådet och chefen för land t- Arméförvaltförsvarsdepartementet
generalmajoren m. in. L. IJ. Tingsten vid till- mnsenträdande
af sitt ämbete med hänsyn till frågan om behofvet af ytterligare
kavalleri i Norrland under hand anbefallt chefen för fortifikationen
att tillsvidare uppskjuta de redan, den 16 december 1904
genom nådigt bref fastställda arbetena å utvidgning af kasernetablissemanget
i Ystad för inrymmande af 10 skvadroner, har arméförvaltningen
nu såsom orsak till att icke mässbyggnad för Skånska
dragonregementet upptagits bland öfriga mässbyggnader anfört, att vid
tidpunkteu för dessa mässbyggnadsförslags insändande hade det ännu
icke varit bestämdt, huruvida kasernetablissemanget ifråga skulle fullbordas
enligt den tillärnnade planen eller icke och att några medel därför
icke kunde begäras i sammanhang med äskandet af anslag till mässbyggnader
för öfriga regementen och kårer. Först då Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 31 augusti 1907 fastställt ritningar till uppförande
af de två återstående kasernbyggnaderna och genom nådigt bref den
18 december 1908 till ny kokinrättnings- m. fl. byggnader, hade det
blifvit fastslaget, att kasernetablissemanget i Ystad skulle fullbordas i
hufvudsak enligt den ursprungliga planen.

136

Fj ärde Imfvudtlteln.

[36.] Arméförvaltningen har vidare upplyst, att i den gamla kokinrätt ningsbyggnaden

visserligen finnas några mässlokaler inredda, men att
dessa till större delen äro förlagda i jordvåningen och under omgifvande
marks nivå, samt att de, endast afsedda för en skol kommendering, äro
alldeles otillräckliga för tio skvadroners behof, hvarjämte de för öfrigt
äro i högsta grad otidsenliga.

För att jämväl för detta regemente bereda ändamålsenliga mässlokaler
för underofficerare och manskap har arméförvaltningen ansett
hela den gamla kokinrättningsbyggnaden böra tagas i anspråk, något
som skulle kunna ske, enär den nya kokinrättningsbyggnaden vore under
uppförande och arbetena å densamma blefve afslutade under den närmaste
tiden. För erhållande af motsvarande utrymmen som i de under
uppförande varande mässbyggnaderna för truppförband af liknande storlek
som Skånska dragonregementet måste nyssnämnda kokinrättningsbyggnad
likväl på- och ombyggas, och enligt inom arméförvaltningen
utarbetade förslagsritningar och kostnadsförslag skulle om- och tillbyggnaden
betinga en kostnad af 50,000 kronor.

Departements- Det synes mig vara en konsekvens af redan fattade beslut, att äfven
chefen. Skånska dragonregementet förses med ändamålsenliga mässlokaler för
underofficerare och manskap. Mot det af armé förvaltningen angifna
sätt för frågans lösning har jag intet att erinra lika litet som mot arméförvaltningens
kostnadsberäkningar. J ag får därför hemställa, det Eders
Kuugl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af mässlokaler för underofficerare
och manskap vid Skånska dragonregementet å extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

[37.] Byggnadsarbeten vid fäSiielegrafkårens etablissemang.

1 händelse af bifall till hvad jag föreslagit om uppsättande af en
ballong- och en gnisttelegrafafdelning vid fälttelegrafkåren skulle, på sätt
jag i annat sammanhang antydt, äfven erfordras, att vid telegrafkåren
uppföres en byggnad för nämnda afdelningar, en byggnad som försvarskommittén
beräknat kosta 60,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 24 oktober 1910 har chefen för fortifikationen
anfört, att för den föreslagna ökningen af fälttelegraf k åren
erfordrades ändring i kårens nuvarande förläggning och en del nybygg -

137

Fjärde hufvudtiteln.

nåd, som dock kunde inskränkas till en kokinrättningsbyggnad och an- [37.]
läggande af en utbyggnad med trappa.

Arméförv ältning en, som öfversändt berörda skrifvelse, har äfven framhållit
nödvändigheten af en utvidgning af kasernetablissemanget å Marieberg,
samt anfört, bland annat, följande. Då fälttelegraf kår en inom en ej
alltför aflägsen framtid torde komma att förflyttas till Järfvafältet, syntes
denna utvidgning böra göras tämligen provisorisk och därför lämpligast
och med minsta kostnad kunna åstadkommas genom att för förläggning
af den nya personalen efter någon ominredning använda de lokaler en och
två trappor upp i den af kåren disponerade s. k. gamla kasernens östra
flygel, hvilka nu användas till matsalar och diskrum m. in. för kåren.

I samband därmed skulle då de å nedre botten i samma flygel belägna,
till köksafdelning nu använda, men för detta ändamål mycket otillfredsställande
lokalerna ominredas till lektionsrum, hvaraf behof redan nu vore
ganska kännbart, men som blefve det i ännu högre grad i och med
tillkomsten af den nya personalen. De genom denna anordning förlorade
lokalerna för kök, matsalar, diskrum m. m. skulle ersättas genom
nybyggnad af en köks- och matsalsbyggnad, förlagd å en därför vald
lämplig plats, belägen å eu höjd gränsande till stora kaserngårdens
södra sida. För att bereda bekvämt tillträde till de för personalen till
logement anordnade förutvarande matsalarna i östra kasernflygeln —
och undvika användningen härför af den trånga och olämpligt belägna
trappuppgången i vinkeln mellan kasernens östra och södra flyglar, som
för öfrigt äfven vore uppgång till åtskilliga bostadslägenheter — skulle
därjämte ett trapphus behöfva uppföras vid östra kasernflygelns norra
gafvel. Enligt en inom fortifikationsdepartementets kasernbyggnadsafdelning
verkställd beräkning skulle kostnaderna för de ifrågasatta inrednings-
och nybyggnadsarbetena uppgå till:

för nuvarande matsals- och köksafdelningarnas i gamla
kasernens östra flvgel inredande till logement
jämte tvättrum m. m., expeditionsrum, dag- och

lektionsrum m. m.......................................................... kronor 0,000: —

» uppförande af ett trapphus på samma kasernflygels
norra gafvel ...................................................... » 9,000: —-

» en ny matinrättningsbyggnad af trä ........................ » 45,000: —

Summa kronor 60,000: —

Då jag icke har något att erinra mot hvad arméförvaltningen i
Bill. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 18

lss

Fjärde hafvudtiteln.

[37.] detta afseende föreslagit, får jag hemställa, det Eders Kung!. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

afl till vissa byggnadsarbeten vid fälttelegrafkårens
etablissemang ä Marieberg å extra stat för år 1012 anvisa
ett belopp af 60,000 kronor.

[38.] Ingenjörmateriel.

Hemställan lian i vederbörlig ordning gjorts om beviljande af medel
till anskaffning af ingenjörmateriel, nämligen
dels vinterutrustning åt ingenjör trupperna,

dels komplettering af fältingenjörmaterielen och krigsbromaterielen,
dels ock ingenjörmateriel för fästningskompanierna.

Af dessa anskaffningar torde emellertid endast den sist omnämnda
för närvarande böra komma i fråga.

1910 urs
Riksdag.

Enligt hvad protokollet till 1910 års statsverksproposition utvisar,
hade arméförvaltningen då begärt till anskaffning af ingenjörmateriel:

15.000 kronor för hvardera af Svea och. Göta ingenjörkårers fästningskompanier,
samt

117.000 kronor för Bodens ingenjörkår.

Med hänsyn till den statsfinansiella ställningen ansåg jag mig
emellertid icke kunna tillstyrka berörda framställning i vidare mån, än
att Svea ingenjörkårs behof af fästningsingenjörmateriel borde snarast
tillgodoses, och i 1910 års statsverksproposition äskades härför erforderliga
medel: 13,000 kronor jämte 2,000 kronor till byggande af

ett båtskjul.

På Eders Kungl. Maj :ts hemställan beviljade 1910 års Riksdag
äfven 15,000 kronor för detta ändamål.

Chefens för

I underdånig skrifvelse den 24 oktober 1910 har chefen för fortifram^tsunin*11
fikationen nu gjort förnyad framställning om beviljande af resp. 15,000
och 117,000 kronor till fästningsingenjörmateriel åt Göta och Bodens
ingenjörkårer. Först nämnda belopp skulle användas enligt de för 1910
års Riksdag framlagda och af samma Riksdag gillade grunder. De för
Bodens ingenjörkår afsedda medel skulle användas sålunda:

139

Fjärde liufytidtiteln.

80.000 kronor till ingenjörmateriel, [38.]

7.500 :» » komplettering af verkstadsutredningen,

1.500 )> » komplettering af stallutredningen,

28.000 j> » förrådsbyggnad.

Beträffande Göta ingenjörkårs behof tiar chefen för fortifikationen
hänvisat till hvad i protokollet till 1910 års statsverksproposition sagts
om Svea ingenjörkårs behof. Angående Bodens ingenjörkår har anförts
i hufvudsak följande: Innan Bodens ingenjörkår blifvit fulltalig,
hade den af annan ingenjörkår fått låna verktyg och utrustning m. m.

Sedan Bodens ingenjörkår numera erhållit sin bestämda styrka, läte
sådant sig icke vidare göra. Kåren borde erhålla ingenjörmateriel i
likhet med fältingenjörtrupperna, dock med någon olikhet ifråga om
fordon m. m. Därutöfver borde emellertid kåren erhålla materiel för
brobyggnad och öfverskeppning, för plogning och isupptagning samt
vidare instrument m. m. för befälsöfningar äfvensom sappör- och minmateriel.
Förslaget till verkstadsutrustning hade granskats af sakkunnig-
person och förslaget till förrådsbyggnad af fortifikationsdepartementets
kasernbyggnadsafdelning.

Armé förvaltningen har hemställt om beviljande af de utaf chefen Armétörvaitför
fortifikationen för fästningsingenjörtrupperna äskade belopp, 15,000 ninge“-och 117,000 kronor, men anmärkt, att af sist nämnda beloppet behöfde
blott hälften anvisas för år 1912.

Göta ingenjörkårs fästningskompani bör enligt mitt förmenande Departementssnarast
möjligt förses med den ingenjörmateriel, som tillkommer det- chef;®”adentt''a''
samma. Beträffande däremot Bodens ingenjörkår synes mig anskaffningen
af dess ingenjörmateriel kunna ske något långsammare, än arméförvaltningen
angifvit. Ehuru hela det för anskaffningen erforderliga beloppet

117,000 kronor synes böra äskas redan nu, torde dock för år 1912 icke
behöfva anvisas mer än 17,000 kronor.

Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

dels att för anskaffande af ingenjörmateriel rn. rn.
för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani å extra
stat för år 1912 anvisa 15,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj: t att af omhänder hafvande medel under
år 1911 förskjuta beloppet för att sedermera ersättas
af ifrågavarande anslag,

[38.]

[39.]

Förutvarande
anskaffning
af hallongmateriel.

Chefens
för fortifikationen
framställning
år
1909 angående
ballongmateriel.

Chefens
för fortifikationen
framställning
år
1909 angående
gnisttelegraf.

140 Fjärde liufvudtiteln.

dels ock att för anskaffande af ingenjör materiel
m. m. för Bodens ingenjörkår bevilja 117,000 kronor
samt att häraf å extra stat för år 1912 anvisa 17,000
kronor.

Ballong- och gnisltelegrafmateriei.

På Eders Kung!. Maj:ts förslag beviljade 1908 års Riksdag 88,000
kronor för anskaffning af ballongmateriel, på det att försök med densamma
måtte anställas.

Sedan materielen anskaffats, anställdes sommaren 1909 de afsedda
försöken.

I underdånig skrifvelse den 8 november 1909 hemställde chefen
för fortifikationen därefter om beviljande af 239,000 kronor till två
ballongafdelningar och anförde härvid, att, sedan det vid nyss berörda
försök vunnits såväl visshet om materielens användbarhet i olika terräng
som erfarenhet angående lämplig sammansättning af en fältbållongafdelning,
borde den inköpta ballongmaterielen kompletteras, på det att
en fullständig fältballongafdelning måtte kunna uppsättas. Dessutom
borde anskaffas materiel till ytterligare en sådan afdelning, på det
att hvardera parten vid större fälttjänstöfningar måtte kunna förses med
sin ballongafdelning-, hvarigenom först en så krigsmässig användning
af denna materiel, som i fredstid voro möjlig, kunde vinnas.

För komplettering af den befintliga ballongmaterielen erfordrades

59,000 kronor och för anskaffande af materiel till ytterligare en fältballongafdelning
140,000 kronor. Då allt befintligt förrådsutrymme vid
fälttelegrafkåren behöfdes för fälttelegrafmaterielen, erfordrades uppförande
af en förrådsbyggnad för den nu befintliga ballongmaterielen,
kompletterad, och en andra förrådsbyggnad för den nya ballongafdelningen.
Hvardera byggnaden kostade 20,000 kronor. Till anskaffande af
ytterligare ballongmateriel och för uppförande af de för såväl denna som
den redan anskaffade ballongmaterielen behöfliga förrådsbyggnader skulle
alltså erfordras en summa af 239,000 kronor.

I sammanhang med frågan om ballongmateriel upptog chefen för
fortifikationen äfven frågan om anskaffning af gnisttelegrafmateriel, som
ännu helt saknas inom svenska armén. Han anförde härvid, att sedan
nu fullt fältmässig materiel för gnisttelegrafering utan tråd blifvit fram -

Fjärde hufvudtiteln.

141

ställd, borde det vara skäl att äfven för svenska armén förvärfva dylik, [39.]

på det att denna ej blott för flottan och fästningarna utan äfven för
fältarmén betydelsefulla uppfinning’ måtte kunna tillgodogöras också för
denna senare.

För försökens utförande erfordrades gifvetvis materiel till minst
två fältgniststationer, men då det i vissa trakter af vårt land torde
blifva svårt att till önskliga platser framskaffa den vanliga fältgniststationsmaterielen,
den körbara, vore det ensidigt, att samtidigt materiel
till två bärbara stationer måtte kunna anskaffas. Den erforderliga
summan utgjorde för två körbara fältgniststationer 63,000 kronor och
för två bärbara sådana 14,000 kronor, eller tillsammans 77,000 kronor.

På sätt det vid 1910 års statsverksproposition fogade protokollet Departemental
utvisar, ansåg jag frågorna om ytterligare ballongmateriel och gnist- [aiSde åt"
telegrafmateriel vara af den beskaffenhet, att de inom kort måste lösas; 1910.
och var det endast hänsynen till den statsfinansiella ställningen, som
gjorde, att frågorna uppskötos på ett år.

I underdånig skrifvelse den 24 oktober 1910 har cliefen för fortifi- Framställning
kationen nu, under hänvisning till hvad han förut anfört, begärt 239,000 for ar 1912‘
kronor till ballongmateriel och 77,000 kronor till gnisttelegrafmateriel.

Arméforvältningen har hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte
beviljas 316,000 kronor, men anmält, att blott hälften af denna summa
behöfdes för år 1912.

Därest mitt förut framställda förslag till upprättande af ballong- Departementaoeli
gnisttelegrafafdelningar vinner bifall, blir häraf eu naturlig följd, chefenatt
materiel måste anskaffas för dessa af delningar. Försvarskommittén
har ju ock, såsom jag förut (sid. 51) anfört, räknat härmed. Den af chefen
för fortifikationen föreslagna anskaffning synes mig också ur militär
synpunkt ändamålsenlig och väl svarande mot arméns behof. Mot kostnadsberäkningarna
har jag heller intet att anmärka. Däremot synes
det mig möjligt att fördela det erforderliga anslaget, 316,000 kronor,
på längre tid än två år. Anskaffningen torde nämligen lämpligast så
ordnas, att under år 1912 blott kompletteras den befintliga ballongmaterielen,
men nyanskaffas all gnistmaterielen. Kostnaderna härför
utgöra (59,000 + 77,000 =) 136,000 kronor. Med anledning häraf får
jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af ballong■ och gnisttelegrafmateriel
in. in. bevilja 316,000 kronor och häraf å
extra stat för år 1912 anvisa 136,000 kronor.

142

Fjärde hufnidtiteln.

[40.] Belysningsmateriel.

Hos 1910 års Riksdag- föreslog Eders Kung!. Maj:t ett extra anslag
af 149,000 kronor till belysningsmateriel med förrådsbyggnad.

Denna framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Nu bär chefen för fortifikationen i skrifvelse den 24 oktober 1910
hemställt om beviljande af 165,000 kronor till två strålkastarafdelningar.
Han har anmält, att vid under år 1910 anställda försök den använda
materielen, af tyskt ursprung, visat sig vara af mycket god beskaffenhet
och med hänsyn till deri större lättheten att framskaffa strålkastarna i
terrängen företett bestämdt företräde framför materiel med enbetsfordon.
Men af försöken både äfven framgått, dels att i hvarje afdelning
erfordrades ytterligare en packvagn, dels ock att det behöfdes sprutare
och reservmateriel. Härigenom ökades emellertid kostnaderna, hvarjämte
den tyska materielen vore något dyrare än den franska, som till en del
ingått i förra årets förslag. Ehuru förrådsbyggnader icke för närvarande
erfordrades och icke heller tillbyggnader för personalökningen, kräfde
därför två strålkastarafdelningar en kostnad af 165,000 kronor.

Arméförvaltningen har instämt med chefen för fortifikationen och för
två strålkastarafdelningar, hvardera utrustad med strålkastare med
maskiner, spridare och alla tillbehör, äskat 165,000 kronor, häraf dock
endast hälften behöfde anvisas för år 1912.

Departements- Redan till protokollet vid 1910 års statsverksproposition uttalade
chefen. jag m}n åsikt om vikten för vårt land att hafva tillgång till sådana moderna
tekniska hjälpmedel som strålkastare; och genom de afsilande försök,
som under sista året ägt rum, har denna mening hos mig vunnit ytterligare
stadga. Jag är icke viss på, att Riksdagen varit af annan
åsikt. Ty att Riksdagen icke under sistlidet år ville godkänna Eders
Kung!. Maj:tv proposition om beviljande af medel åt strålkastare m. in.,
kan möjligen hafva delvis berott därpå, att nämnda proposition icke
innehöll — och, enär försök vore för ändamålet nödvändiga, icke kunde
innehålla — förslag om organiserande af fasta strålkastarafdelningar med
alla tillbehör. Nu däremot föreligger ett sådant förslag; jag har redan
å sid. 54 omnämnt den i förslaget innefattade kaderökning och å
sid. 92 det antal stamhästar, som förslaget ansetts kräfva. Då härtill
kommer, att såväl chefen för generalstaben som generalskommissionen
och försvarskommittén kraftigt framhållit behofvet af organiserade bo -

Fjärde hufvud titeln. 143

lvsningstrupper, anser jag mig hafva goda skäl att hoppas, att Riksdagen
icke längre skall vägra erforderliga medel till belysningsmateriel
m. m.

Hvad härefter angår storleken af det belopp, som härför erfordras, så
har chefen för fortifikationen nu begärt 165,000 kronor mot 149,000
kronor år 1910, och har han särskild! motiverat denna kostnadsökning;.
Denna motivering synes mig öfvertygande; och då försvarskommittén
beräknat, att under åren 1912—1919 skulle erfordras sammanlagdt 635,000
kronor till ballong-, belysnings- och gnisttelegrafmateriel, samt jag under
föregående punkt hemställt om ett anslag af 316,000 kronor till ballongoch
gnisttelegrafmateriel, skulle således ännu återstå 319,000 kronor.
Visserligen skall härför framdeles jämväl byggas en förrådsbyggnad för
belysningsmaterielen och lokaler för personalökningen, men jag anser
mig dock nu kunna tillstyrka ett anslag af 165,000 kronor till belysningsmateriel.

Anskaffningen anser jag i likhet med armé förvaltningen kunna fördelas
på två år. Under år 1912 skulle då anskaffas blott en strålkastarafdelning,
som därefter tillsammans med en af de två, som redan finnas
vid Bodens fästning, finge användas vid förekommande öfningar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af belysningsmateriel bevilja

165,000 kronor samt att häraf å extra stat för år
1912 anvisa 82,500 kronor.

Intendenturbehof.

Ordäiaiide af iandstormsfärråd.

I protokollet till 1909 års statsverksproposition framhölls, att enligt
de beräkningsgrunder, som angifvits i den af 1904 års Riksdag fastställda
plan för ordnande af landstormsförråd, erfordrades 291,980 kronor för
fullbordande af förrådsbyggnader och anskaffande af intendenturutrustning
in. m. inom återstående 9 landstormsområden af första klassen
och dessutom 21 landstormsområden af andra klassen. Det framhölls
dock tillika såväl i nämnda protokoll som sedermera för 1910 års
Piksda g, att kostnadsberäkningarna i nämnda plan visat sig icke hålla

[40. ]

144

Fjärde hufvudtiteln.

[40.] streck, då desamma dels från början varit för låga, dels ju vore af relativt
tidigt datum. _ o

Sedan nyss nämnda belopp beviljats af 1909 ocli 1910 års Riksdagar,
skulle nu kunna ifrågasättas dels att redogöra för i hvad man
beloppet visat sig otillräckligt, dels ock att framlägga förslag till organisation
åt landstormsområdena af andra klassen. Fullständig utredning
i förra afseende! föreligger emellertid ej ännu; och för (ifrigt torde en
dylik lämpligast framläggas i samband med ett förslag till fortsättande
och afsilande af landstormens organisation. Men hvad detta förslag
angår, är tiden för detsamma ännu icke inne. Ty 1904 års plan har
ännu icke genomföris. Det återstå!’ ännu att fullgöra en hel del anskaffning
för landstormsområdena. ^ ^

Jag får sålunda i underdånighet hemställa, att Eders Ivungl. Maj:t
täcktes för Riksdagen anmäla, att det icke å 1912 ars stat äskas något
extra anslag för ordnande af landstormsförråd.

[41.]

Mya uniformer för armén.

1906 års Riksdag beviljade för anskaffning af nya uniformer för
armén 6,000,000 kronor, hvaraf för hvart och ett af åren 1907, 1908,
1909 och 1910 anvisats 1,000,000 kronor i enlighet med den ursprungliga
planen. På skal, som anfördes i protokollet till 1910 ars statsverksproposition
äskades och beviljades emellertid af denna Riksdag,
med frångående af planen, allenast 200,000 kronor för år 1911. Af
beviljade 6,000,000 kronor återstå således 1,800,000 kronor oanvisade.

Armé förvaltningen har nu anmält, att de ofvan berörda skäl, som
i fråga om 1911 års anslag motiverade ett afsteg från den ursprungliga
planen, ej längre komme att äga giltighet efter år 1911, hvadan anslaget
för år 1912 syntes böra utgå med det enligt plan beräknade
beloppet eller 1,000,000 kronor, så att den bestämda utrustningsplanen
måtte kunna fullföljas och med år 1913 slutföras.

iartements- Med anledning af eu del anmärkningar mot den nya unitormen åt
chefen. modell 1906 och eu inom Riksdagen uttalad önskan om eu mera genomgående
utredning beträffande samma uniforms hållbarhet och andi a på
dess anskaffnings- och underhållskostnader inverkande omständigheter
hafva särskildt tillkallade sakkunniga i samråd med generalintendenten
under åren 1908, 1909 och 1910 verkställt försök inom olika delar af

145

Fjärde Imfrndtiteln,

landet vid 3 truppförband ur infanteriet, 1 ur kavalleriet och. 1 ur ar- [41.]
tilleriet. Enligt hvad de sakkunniga meddelat, hafva dessa försök gifvit
vid handen, att den nya uniformen, om den skall hållas fullkomligt
fläckfri, visserligen är något dyrare än uniform af äldre modell, men
att den med några mindre förändringar uppfyller alla rimliga fordringar
på en tidsenlig fältuniform. Sedan arméförvaltningen förklarat sig icke
hafva något att erinra i fråga om den sålunda förändrade uniformens
lämplighet, har Eders Kung!. Maj:t fastställt modell för densamma. Jag
anser mig emellertid böra framhålla, att då stora mängder grått kläde
äfvensom hattar redan voro uppköpta och ett stort antal uniformer
redan förfärdigade af sådant kläde, de slutliga förändringarna å uniformerna
— liksom förut försöken — måst för undvikande af för stora
kostnader hållas inom vissa gränser.

Naturligtvis är det af vikt, att den fastställda uniformen anskaffas
i tillräckligt antal för att fylla mobiliseringsbeliofvet särskild! vid fälthären,
men å andra sidan synes mig anskaffningen böra så ordnas, att
hvad som finnes af den äldre, blå uniformen, som — att döma efter
försöken — är billigare i underhåll, kan blifva vederbörligen utnyttjadt.

Då därjämte alla disponibla tillgångar af ordinarie munderingsanslaget
torde böra från och med år 1911 användas för anskaffning af den nya
uniformen, anser jag, att af de å extra ordinarie stat beviljade medlen
icke mer än 200,000 kronor behöfva anvisas för år 1912.

Jag får därför hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att af det för anskaffning af nya, uniformer för
armén beviljade anslag, 6,000,000 kronor, å extra stat
för år 1912 anvisa 200,000 kronor.

inventarier i nya kasernetablissemang. [42.]

För anskaffning af inventarier i nya kasernetablissemang hafva af
1908 och 1910 års Riksdagar anvisats särskilda extra anslag, beräknade
efter 50,000 kronor för hvarje nyinflyttadt infanteriregemente.

Armé förr ältning en har upplyst, att under år 1912 nya kasernetahlissemang
sannolikt blefve färdiga för Lifregementets grenadjärer, Upplands
infanteriregemente och Värmlands regemente äfvensom för Skånska
husarregementets afdelning i Hälsingborg samt för Östgöta trängkår. För
de tre infanteriregementena skulle sålunda för ifrågavarande ändamål
Bill. till Riksd. Prat. 1911. 1 Smil. 1 Afd. 1 Höft. 19

146 Fjärde hufvudtiteln.

[42.] erfordras sammanlagdt 150,000 kronor. För Skånska husarregementet
ansåge arméförvaltningen, i öfverensstämmelse med hvad 1908 års Riksdag
beslut!! rörande Skånska dragonregementet, beloppet böra beräknas
allenast till 25,000 kronor, hvilket belopp jämväl borde anvisas för
(Ostgöta trängkårs förseende med nödiga inventarier.

Då jag intet har att häremot erinra, får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för inköp af inventarier i nya kasernetablissemang
å extra stat för år 1912 anvisa 200,000 kronor.

Diverse anslag*.

[43,] De! frivilliga skatteväsendets befrämjande.

skytte- Det frivilliga skytteväsendet är fortfarande stadt i utveckling och

väsendet pau | flera afseende!! uppvisa goda framsteg. Antalet anslagsberättigade
skyttar har under år 1909 ökats från 95,043 till 99,340, och antalet
lossade skarpa skott har under år 1909 liksom under år 1908 utgjort
i det närmaste 12 miljoner. Medlemsantalet i de frivilliga skytteföreningarna
uppgick vid 1909 års utgång till 146,557, häraf
133,588 aktiva, och hafva under samma år tillkommit 52 nya skytteföreningar.
Följande statens utmärkelsetecken hafva inom skytteföreningarna
under år 1909 förvärfvats, nämligen 759 skyttemärken
af guld, 2,552 af silfver och 4,954 af brons samt 39 s. k. riksmedaljer,
hvarjemte utdelats 616 årtalsmärken af guld.

Fältmässiga skjutningar hafva under år 1909 bedrifvits i ökad utsträckning,
och det vid sådana skjutningar lossade antalet skarpa skott
har nu stigit till öfver en miljon.

För år 1910 föreligga visserligen icke ännu några rapporter öfver
verksamheten inom skytteföreningarna, men att döma af det lifliga
deltagandet i den under året af hållna riksskyttetäfiingen, i hvilken
närmare 4,000 skyttar deltogo, samt i skytteförbundens täflingsskjutningar
i såväl skolskjutning som fältskjutning har äfven under detta
år rådt stor lifaktighet inom det frivilliga skytteväsendet, där under
året redan tillkommit 50 nya skytteföreningar.

147

Fjärde kufvudtiteln.

1 den till 1910 års Riksdag afiåtna statsverkspropositionen föreslog
Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
såsom extra anslag för år 1911 bevilja 870,000 kronor, med
rätt''för Eders Kungl. Maj:t att under följande år använda, hvad al
anslaget kunde under år 1911 besparas. Och vann denna Eders Kungl.

Maj:ts proposition Riksdagens bifall.

'' Enligt de, med hänsyn till skytteväsendets utveckling under ar
1908 gjorda beräkningar, som lagts till grund för nämnda proposition,
samt Riksdagens omförmälda beslut i ärendet komma under år 1911
följande belopp att utgå för nedan angifna ändamål:

till skytteförbundens öfverstyrelse...............................••• kronor

t) skytteförbunden ............................................................"

)> skytteföreningarna:

årsunderstöd å 2 kronor till

100,000 skyttar .................. kronor 200,000

ammunitionsbidrag å 3 kronor
50 öre till samma antal

skyttar.................................... ''» ............. 350,000 ,,

» understöd för ordnande af skjutbanor in. in....... 11

Summa kronor

57,800: —
126,300: —

550,000: —
135,900: —

870,000: —

Uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1910 har nu skytteförbundens
öfverstyrelse genom sitt verkställande utskott anmält anslagsbehofvet
för år 1912 och därvid hemställt, att till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande måtte för ar 1912 anvisas:

till skytteförbundens öfverstyrelse ..................

» skytte förbund en..................................................

» skytteföreningarna............................................

j) understöd för ordnande af skjutbanor in.

in.

kronor

61,400

130,300

733,430

74,870

Summa kronor 1,000,000

Därjämte har öfverstyrelsen, såsom vid anslagsäskandet för år 1911,
framhållit, att, därest genom den påbörjade organisationen af landstormen
skytteföreningarna under år 1911 skulle komma att tillföras
ett större antal medlemmar, än hvad öfverstyrelsen nu kunde .approximativt
beräkna, det för år 1912 här ofvan begärda anslag kunde komma
att visa sig otillräckligt, och att under denna förutsättning behof förefunnes
af förhöjning uti nämnda anslag i förhållande till den genom

[43. J

Nuvarande

anslag.

Hufvuddragen
af skytteförbundens

öfveretyrelses
framställning
för år 1912.

[43.]

Öfverstyrelsens
anelagsbegäran.

Motiven till
öfverstyrelsens
anslagsbegäran.

i48 Fjärde hufrudtiteln.

landstormens organisation ökade tillslutningen af skyttar i och under
värnpliktsåldern.

öfver denna öfverstyrelsens framställning har yttrande infordrats
från arméförvaltningen samt de myndigheter, under Indika folkskoleväsendet
lyder.

För de närmare detaljerna i ärendet anhåller jag att få redogöra
under de fyra särskilda hufvudgrupper, hvari anslaget är uppdeladt.

Skytteförbundens öfverstyrelse.

Uti anslagsposten till skytteförbundens öfverstyrelse har hemställts
om förhöjning af det för år 1911 utgående anslagsbeloppet 57,800
kronor till 61,400 kronor, och har öfverstyrelsen därvid äskat förhöjning
i följande utgiftsposter, nämligen:

till rese- och traktamentsersättningar vid öfverstyrelsens och dess
verkställande utskotts sammanträden från 6,000 till 7,000 kronor;

till arfvode åt sekreteraren i verkställande utskottet från 5,400
till 6,000 kronor; därvid förhöjningen betecknats såsom ålderstillägg;

till bidrag för hållande af föredrag om den frivilliga skytteröreisen
från 4,000 till 6,000 kronor; samt

till understöd åt Svensk skyttetidskrift från 3,000 till 4,000 kronor.
Därjämte har öfverstyrelsen föreslagit nedsättning i anslaget till
tryckningskostnader från 4,100 till 3,100 kronor.

Såsom motivering till hvad sålunda föreslagits har öfverstyrelsen
anfört följande:

Ökningen i anslagsposten till rese- och traktament''ser sättning ar vid
öfverstyrelsens och dess verkställande utskotts sammanträden hade föreslagits,
enär detta anslag efter det nya resereglementets införande trots förhöjningen
under år 1910 från 5,000 till 6,000 kronor visat sig otillräckligt,
i det att denna utgiftspost under år 1909 uppgått till 6,939
kronor 63 öre.

Den tidigare äskade förhöjningen af arfvodet till sekreteraren i verkställande
utskottet till 6,000 kronor ansåge öfverstyrelsen sig alltjämt
böra vidhålla, och ville öfverstyrelsen därvid framhålla, att ett ålderstillägg
af 600 kronor till den nuvarande sekreteraren, hvilken alltsedan
år 1889 innehaft denna befattning, syntes vara väl befogadt.

Förhöjningen i bidraget för hållande af föredrag om den frivilliga
skytterörelsen hade påkallats med särskild hänsyn till de norrländska

Fjärd© hufvudtiteln.

149

skytteförbundens kraf på större bidrag för detta ändamål än rikets [43.]
öfriga i kommunikationshänseende bättre lottade skytteförbund. Med
det nuvarande beloppet 4,000 kronor både till hvart och ett af de 26
skytteförbunden kunnat utdelas högst 150 kronor, hvilket belopp af
flera skytteförbund måst öfverskridas.

I fråga om understödet till Svensk skyttetidskrift samt anslaget till
tryckningskostnader hade öfverstyrelsen funnit, att tryckningskostnaderna
för år 1909 utgjort 2,740 kronor 49 öre. Minskningen i tryckningskostnaderna,
hvilka under år 1908 uppgått till 4,529 kronor 25 öre,
hade berott dels därpå, att för expeditionen inköpts en duplikator,
hvarmed åtskilligt tryck af cirkulär numera utfördes, och dels därpå,
att efter den under år 1909 genomförda omorganisationen af Svensk
skyttetidskrift en betydande del af öfverstvrelsens och skytteförbundens
meddelanden däri kunnat införas. Då sålunda faktiskt skyttetidskriften
påtagit sig ökade tryckningskostnader för öfverstyrelsens räkning,
syntes det rätt och billigt, att till densamma finge öfverföras en del
af den besparing, som sålunda vunnits i denna utgiftspost. En förhöjning
af anslaget till Svensk skyttetidskrift syntes för öfrigt väl
motiverad däraf, att prenumerationspriset å densamma för vinnande af
en mot dess uppgift svarande spridning måste hållas så lågt, att företaget
omöjligen kunde uppehållas allenast med de inkomster, som uppstode
genom prenumeration och annonser.

Mot hvad öfverstyrelsen föreslagit under denna anslagsrubrik har armé- AnmförvaUförvaltningen
icke funnit anledning till annan erinran, än att, då arfvodet nm‘Jentill
sekreteraren jämlikt 1910 års Riksdags beslut kommer att från och
med år 1911 utgå med ett från 4,800 till 5,400 kronor förhöj dt belopp
samt arfvodet sålunda i hufvudsak kommer att motsvara de aflöningsförmåner,
som, efter afdrag af pensionsafgifter, tillkomma tjänstemän i
andra lönegraden i de statens ämbetsverk, för hvilka lönereglering under
de senaste åren fastställts, det synts arméförvaltningen böra tillsvidare
anstå med ytterligare förhöjning af berörda arfvode. I enlighet
härmed har arméförvaltningen tillstyrkt en förhöjning af anslaget till
öfverstyrelsen med allenast 3,000 kronor, eller från 57,800 kronor till
60,800 kronor.

Slcytteförbunden.

I anslagsposten till skyttelUrhunden har öfverstyrelsen föreslagit eu öiverstyroiförhöjning
med 4,000 kronor, eller från det nuvarande beloppet 126,300
kronor till 130,300 kronor.

150 Fjärde hufvudtiteln.

[43.] Förhöjningen atsåge understödet till fältmässigt anordnade skjut Motiyen

till ningar, hvars nuvarande belopp 40,000 kronor, beräknadt. efter 100,000
“db anslag, anslagsberättigade skyttar ä 40 öre för hvarje skytt, föreslagits ökadt
^begäran.2* till 44,000 kronor, beroende därpå att öfverstyrelsen för år 1912 beräknat
antalet anslagsberättigade skyttar till 110,000. 1909 års rap porter,

som läge till grund för beräkningen af 1910 års statsbidrag till
skytteförbund och skytteföreningar, utvisade nämligen, att de anslagsberättigade
skyttarnas antal nu utgjorde 99,346 och att antalet anslagsberättigade
skyttar alltså ökats från 74,187 för år 1904 till 99,o46 för
år 1909 eller med 25,159 under de senaste 5 åren d. v. s. i medeltal per
år något öfver 5,000. Dessutom funnes flera skäl, såsom t. ex. större
anslutning och lifligare verksamhet inom skytteföreningarna i följd af
årets riksskyt.tetäfling in. m., hvilka talade för en större ökning i de
anslagsberättigade skyttarnas antal, men intet skäl, som talade för
minskning.

Annéförcait- I fråga om denna anslagsrubrik har armeförvaltningen framliallit,
* nin,jm'' att antalet anslagsberättigade skyttar, som under år 1909 ökats till
99,346, därmed stigit till 1,346 flera skyttar än det antal, som lagts till
grund för beräkningen af 1910 års anslag till det frivilliga skytteväsendet.
Vid sådant förhållande och då den af öfverstyrelsen såsom en följd
af 1910 års riksskyttetäfling påräknade större anslutningen till skytteföreningarna
enligt arméförvaltningens åsikt torde kunna föranleda därtill,
att äfven det för år 1911 beräknade antalet anslagsberättigade
skyttar eller 100,000 komme att, efter det rapporter om verksamheten
år 1910 inkommit, visa sig understiga det verkliga, har armeförvaltningen
i likhet med öfverstyrelsen ansett, att antalet anslagsberättigade
skyttar för år 1912 icke bör upptagas lägre än till 110,000. I enlighet
härmed har arméförvaltningen anslutit sig till öfverstyrelsons anslagsäskande
under denna rubrik.

Skytteföreningarna.

öfveratyrei- Uti anslagsposten till skytteföreningarna har öfverstyrelsen hemställt

sena anslags- om en förhöjning med 183,430 kronor, eller från det nuvarande bebCS
'' loppet 550,000 kronor till 733,430 kronor.

Den äskade förhöjningen har föranledts dels häraf att, såsom ofvan
anförts, öfverstyrelsen beräknat antalet anslagsberättigade skyttar för
år 1912 till 110,000, dels däraf att öfverstyrelsen ansett årsunderstödet
till skytteföreningarna böra ökas från 2 kronor till 2 kronor

Fjärde lmfvudtiteln.

151

25 öre för hvarje under år 1911 anslagsberättigad skytt, dels dåra! att
bidraget till anskaffande af fri ammunition ansetts böra höjas från 3
kronor 50 öre till 4 kronor för hvarje under år 1911 anslagsberättigad
skytt, och dels häraf att öfverstyrelsen upptagit tre nya utgiftsposter,
nämligen till införande af skjutundervisning i folkskolorna, till främjande
af kammarskjutningsöfningar samt till understöd åt nybildade skytteföreningar.

Anslagsbeloppet föreslås disponeradt på följande sätt:

till årsunderstöd, att utgå med 2 kronor 25 öre för
hvarje under år 1911 anslagsberättigad skytt
och beraknadt för 110,000 skyttar, förslagsvis kronor
» bidrag för anskaffande af fri ammunition, att utgå
med 4 kronor för hvarje under år 1911 anslagsberättigad
skytt och beräknadt för 110,000

skyttar, förslagsvis..................................................... »

j> understöd för främjande af skjutundervisning i
folkskolorna, att användas till bekostande af målskjutningsmateriel
och ammunition samt beräknadt
för 250 folkskolor och 15 gossar i hvarje
skola, under förutsättning att vid respektive
skolor antingen själfständig skytteförening bildats
eller ock anslutning skett till i orten varande
skytteförening, förslagsvis........................ ''»

)> understöd för främjande af kammar skjutning sUfning
ar, att utgå med 1 krona för hvarje under
år 1911 i skytteförenings rekrytklass inskrifven
medlem i och under värnpliktsåldern, som under
nämnda år skjutit minst 50 kammarskjutningsskott,
beräknadt för 22,500 sådana skyttar,

förslagsvis .................................................................... ”

» understöd åt under av 1912 nybildade skytteföreningar
för anskaffande af målskjutningsmateriel,
att utgå med högst 50 kronor för
hvarje nybildad skytteförening och beräknadt
för 60 sådana skytteföreningar, förslagsvis ...... :>>

247,500:

440,000:

20,430:

22,500:

3,000:

Summa kronor 733,430:

Såsom motivering till hvad sålunda äskats har öfverstyrelsen anfört
följande:

1 fråga om är sänder stödet till skytteföreningarna ansåge öfverstyrel -

Motiven till
öfverstyrel*
sena an slagsbegäran.

152

Fjärde hnfvudtiteln.

sen sig böra vidhålla sitt redan vid anslagsäskandet för år 1911 framställda
förslag om förhöjning från det nuvarande beloppet 2 kronor
för hvarje anslagsberättigad skytt till 2 kronor 25 öre samt att
denna förhöjning finge uteslutande afses för beredande af nödig instruktion
för de yngre skyttarna. Frågan om anskaffande af dugande
instruktörer vore för skytteverksamhetens rationella bedrifvande af
största betydelse, men erbjöde för de flesta skytteföreningar stora
svårigheter, hufvudsakligast af det skäl, att medel saknades för beredande
af ersättning åt instruktörerna. I samma man som skvtteieden
i allt större utsträckning rekryterades af ungdom, framträdde
detta behof med för hvarje år ökad styrka, och vore det för att i
någon mån kunna tillgodose detta som öfverstyrelsen föreslagit förenämnda
förhöjning af årsunderstödet.

Höjande af Indraget till anskaffande af fri ammunition, hvilket för
närvarande vore fastställdt till 3 kronor 50 öre för hvarje anslagsberättigad
skytt, hade af öfverstyrelsen vid upprepade tillfällen framhållits såsom
en lifsfråga för skytteintressets vidmakthållande och ansåge sig öfverstyrelsen
med hänsyn till detta allmänt kända understödskraf höra förnya
sin framställning om ammunitionsbidragets höjande till 4 kronor.
Skjututbildningens bedrifvande i öfverensstämmelse med de fordringar,
som numera ställas på densamma och hvarigenom det ej längre vore
tillräckligt att allenast bedrifva skjutöfningar i skolskjutning på banan,
utan äfven medelst öfningar i fältmässig skjutning i terrängen, hade för
den enskilda skytten medfört väsentligt ökade kostnader för ammunitionen,
hvilka endast i ringa grad kunde ersättas med statsunderstödet. Det
vore ej tvifvel därom, att icke dessa stora kostnader för ammunitionen
vore det svåraste hindret för eu betydligt ökad rekrytering, liksom densamma
äfven vore den mest betydande orsaken till att de yngre skyttarna
alltför snart lämnade skytteleden.

Beträffande understödet för främjande af slcjutundervisning i folkskolorna
ville öfverstyrelsen till eu början erinra därom, att öfverstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 12 februari 1904 gjort framställning därom,
att Kung!. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för det frivilliga skytteväsendets
förberedande och främjande genom skjutöfningars allmänna
införande i folkskolorna, men att, sedan Kung]. Maj:t i detta ärende
inhämtat utlåtande från chefen för generalstaben, Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i riket, folkskoleinspektörerna med flera, Kung!. Magt
enligt nådigt beslut den 13 juni 1908 funnit den gjorda framställningen
icke böra till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. På grund
af den såväl för det frivilliga skytteväsendets rekrytering som ock

Fjärde hufvudtiteln. 153

för den manliga vapenföra befolkningens skjututbildning synnerligen
viktiga frågan om skjutundervisning i folkskolorna både emellertid öfverstyrelsen
ansett sig böra till förnyad behandling upptaga detta betydelsefulla
ärende. Sålunda hade öfverstyrelsen, sedan Kung!. Magt genom
nådigt bref deri 23 december 1909 på grund af därom gjord framställning
beviljat öfverstyrelsen ett understöd af 1,000 kronor för åstadkommande
af en allsidig- utredning i frågan om skjutundervisnings införande
i folkskolorna, under år 1909 för sådant ändamål tillsatt en särskild
kommitté, i hvilkens arbeten följande personer deltagit, nämligen:
folkskoleinspektören J. Franzén, e. o. hofrättsnotarien L. Jernbergh, folkskolläraren
F. A. Sjögrön, kaptenen G. Svredlund och folkskolläraren G.
A. West erm. Den 15 april 1910 hade kommitterade afgifvit betänkande
i ämnet jämte förslag till plan för undervisningens bedrifvande samt beräkning:
öfver de kostnader, som häraf lomme att föranledas. Kommitterades
yttrande och förslag i ämnet hade vunnit öfverstyrelsens fulla
erkännande, och då öfverstyrelsen i sitt underdåniga anslagsäskande för
år 1912 upptagit understöd för ifrågavarande ändamål, hade det skett
i den bestämda öfvertygelsen, att åtgärder i sådan riktning inom deri
närmaste tiden skulle bli ett oeftergiflig! lifsvillkor för det frivilliga skytteväsendots
fortbestånd och framtida utveckling. Ur synpunkten af det
utbyte, som en fullt planmässigt ordnad och genomförd undervisning i
skjutning i landets samtliga folkskolor skulle komma att medföra, kunde
man i likhet med kommitterade förvisso hysa förhoppning om att däraf
skulle vinnas för fosterlandet välsignelserika resultat såväl i försvarshänseende
som ock däruti, att genom dessa öfningar redan hos barnet skulle
väckas känsla af ansvar och plikt mot fosterlandet. Öfverstyrelsen hade
sålunda i känslan af det ansvar, som ålåge densamma gentemot det frivilliga
skytteväsendets uppgift att bibringa Sveriges folk eu i försvarshänseende
behöflig skjutskicklighet äfvensom att hos detsamma väcka
och vidmakthålla kärlek till fäderneslandet, icke ansett sig kunna underlåta
att föreslå vidtagandet af snara åtgärder för att hos landets ungdom
lägga grunden till eu sådan skjutskicklighet och på samma gång
intresse för det frivilliga skytteväsendets sträfvanden. I det att skytteförbundens
öfverstyrelse sålunda förde fram detta enligt dess förmenande
betydelsefulla anslags kraf, ville öfverstyrelsen i fråga om sättet för införande
af skjutundervisning i folkskolorna uttala, att detta, såsom
kommitterade äfven framhållit, lämpligast borde ordnas på frivilliglietens
väg utan att behöfva göras obligatoriskt vid folkskolorna, och ansåge
Öfverstyrelsen, att den fördelaktigaste och enklaste utvägen till vinnande af
goda resultat i detta hänseende vore att i så nära samband som möjligt
Bill. till liiksd. Frat. 1910. 1 iSaml. 1 Af i. 1 Haft. ''20

154 Fjärde hufvudtiteln.

[43.] förbinda skjutundervisningen i folkskolorna med det frivilliga skytteväsendet.
Detta skulle enligt öfverstyrelsens förmenande lämpligen
kunna ske på det sätt, att vid folkskolan antingen bildades själfständig
skytteförening eller ock anslutning skedde till i orten varande skytteförening.
Ehuruväl redan nu ett stort, intresse syntes förefinnas på flera
håll i landet för införande af skjutundervisning i folkskolorna, hade
dock öfverstyrelsen i likhet med kommitterade utgått från det antagandet,
att undervisning måhända icke skulle kunna införas i mera än 250
folkskolor årligen.

Kostnaderna härför, hvad anginge första året, hade beräknats sålunda:

i	organisations anslag:
a)	för hvarje skola:
	en riktställning.....................	.............. kronor	17: 50
	ammunition ...........................	................ '')>	30: —
	måltaflor m. m....................	................ :»	0: 50
	instruktörsarfvode................	................ >■	15: —
		Kronor	63: —
b)	för 250 skolor:
	riktställningar.......................	............... kronor	4,375: —
	ammunition ..........................	............... »	7.500: —
	måltaflor m. m......................	............ »	125: —
	instruktörsarfvode ...............	............... ))	3,750: —

tillsammans kronor 15,750

För beredande af nödig instruktion vid berörda skjutundervisning''
ansåge öfverstyrelsen, att instruktörskurser för folkskollärare borde årligen
anordnas inom hvarje skytteförbund, och då det beräknats, att
skjutundervisningen skulle årligen kunna införas i 10 skolor i hvarje
län, borde deltagarantalet i hvarje sådan kurs inom ett skytteförbund
beräknas till 10.

Kostnaden för en dylik kurs torde kunna beräknas till följande:

arfvode åt ledaren, 2 dagar å kronor

15:—................................................. kronor 30: —

traktamente åt deltagarna, 2 dagar
med 5 kronor om dagen, beräk nadt

för 10 deltagare......................» 100:

ammunition och öfrig skjutmateriel .. >> 50: —

tillsammans kronor 180: —

Fjärde imfyudtiteln. 155

För eu sådan instruktörskurs inom hvarje skytteförbund eller för [43.]
sammanlagd! 26 dylika kurser på ett år skulle alltså fordras ett anslag
af 4,680 kronor. Under antagande att under år 1912 skjutundervisning
på sätt, som i kommitterades betänkande närmare utvecklats, skulle
lämna komma till stånd i 250 af landets folkskolor, skulle såsom ofvan
beräknats för sagda år därtill erfordras ett sammanlagdt understöd af
20,430 kronor.

Hvad därefter an gånge understödet för främjande af kammar skjutning söfning
ar ansåge öfvers ty relsen det nödvändigt, att de frivilliga skjutöfningarna
ordnades på ett fullt rationellt sätt, så att deltagandet i desamma
skulle kunna gifva ett sådant utbyte, som från försvarssynpunkt
måste anses vara önskvärdt och. som äfven stode i öfverensstämmelse
med det understöd, som därtill lämnades af staten. Detta torde endast
kunna ske därigenom att för samtliga i skytteföreningarna inträdande
rekryter anordnades fullständig undervisning i kammarskjutning. Emellertid
både den utredning, som af öfverstyrelsen förebragts rörande
bedrifvandet af kammarskjutningsöfningar inom de frivilliga skytteföreningarna
ådagalagt, att detta skedde uti alltför ringa utsträckning.

Enligt inkomna uppgifter skulle inom hela riket under år 1909 endast
ett antal af 4,860 skyttar hafva skjutit hvar och en 50 kammars k jutningsskott,
och skulle tillsammans inom föreningarna under sagda år
endast hafva lossats 359,847 dylika skott, ett alltför ringa antal, då man
betänkte, att under samma år 41,204 skyttar inskrifvits i skytteföreningarna.
Enda möjligheten att i detta afseende kunna åstadkomma önskvärd
ändring torde vara att såsom ofvan sagts genom ökadt understöd
bereda tillgång till bättre instruktionsundervisning än som med det
hittillsvarande alltför ringa anslaget till arfvoden åt instruktörer kunnat
åstadkommas, äfvensom att bereda skytteföreningarna medel för anskaffande
af den för kammarskjutningsöfningars bedrifvande nödvändiga
materiel en.

Understödet åt under år 1912 nybildade skytteföreningar både upptagits
för afhjälpande af den olägenheten, att nybildade skytteföreningar
under sitt första verksamhetsår icke kunnat erhålla en välbehöflig hjälp.

Såsom det hittills varit ordnadt ifråga om rätt till åtnjutande af statsunderstöd
inom skytteförening, hade nämligen dylikt understöd plägat utgå
endast på grund af det nästföregående årets verksamhet, hvilken i ej
ringa grad vållat svårighet att få till stånd nya skytteföreningar.

Beträffande beräkningen af de under denna anslagsrubrik upptagna Arméförvaitposter
bär arméförvaltningen instämt i öfverstyrelsens förslag om att nm9en -

156

Fjärde luifvudtiteln.

[43.] det antal skyttar, som bör läggas till grund för beräkningen af anslagsposterna
till årsunderstöd och ammunitionsbidrag, bestämmes till 110,000.

Hvad åter angår öfverstyrelsens öfriga framställningar rörande förevarande
anslagsrubrik har arméförvaltningen gjort följande erinringar.

Då det af öfverstyrelsen vid anslagsäskandet för år 1911 väckta
förslaget om år sunder stödets beräknande efter ett från 2 kronor till 2
kronor 25 öre förhöj dt belopp för hvarje anslagsberättigad skytt icke
föranledde någon Kung!. Majits framställning till 1910 års Riksdag samt
öfverstyrelsen nu icke anfört några ytterligare skäl till stöd för sitt
förnyande af förslaget, funne arméförvaltningen sig icke kunna tillstyrka
detsamma.

Som jämlikt beslut vid 1910 års Riksdag ammunitionsbidrag et till
skytteföreningarna från och med år 1911 komrne att utgå med ett från

3 kronor 25 öre till 3 kronor 50 öre förhöjdt belopp för hvarje anslagsberättigad
skytt, funne arméförvaltningen sig vidare icke kunna tillstyrka
öfverstyrelsens hemställan om ammunitionsbidragets höjande till

4 kronor för hvarje anslagsberättigad skytt.

Mot öfverstyrelsens förslag om upptagande under ifrågavarande
anslagsrubrik af ett förslagsvis beräknadt belopp af 20,430 kronor såsom
understöd för främjande af sfjutundervisning i folkskolorna, funne
arméförvaltningen sig böra framhålla, dels att storleken af denna anslagspost
vid den af öfverstyrelsen åberopade utredningen beräknats
icke efter några bestämda grunder utan allenast efter vissa antaganden
beträffande nämnda skjutundervisnings blifvande omfattning, dels ock
att det synts kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att, därest
skjutundervisning vid folkskolorna komme till stånd, understödets utbetalande,
på sätt öfverstyrelsen föreslagit, skedde till särskilda vid ifrågakommande
skolor bildade skytteföreningar eller genom i orterna förefintliga
dylika föreningar. Då armé förvaltningen följaktligen ansåge,
att den föreliggande frågan borde underkastas förnyad utredning, ville
arméförvaltningen hemställa, att öfverstyrelsens i ämnet nu gjorda förslag
icke måtte föranleda någon framställning till Riksdagen.

Hvad slutligen anginge öfverstyrelsens framställning om beräknande
af et; särskild anslagspost å 22,500 kronor för främjande af
kammar skjutning söfning ar, funne arméförvaltningen sig icke kunna förorda
densamma, enär någon tillförlitlig grund för beräkningen af anslagsposten
till det föreslagna beloppet icke blifvit af öfverstyrelsen
angifven.

Förslaget om upptagande af en ny anslagspost för att med högst
50 kronor bereda understöd åt hvarje under är 1912 nybildad skytte -

157

Fjärde liufvudtiteln.

förening för anskaffande af målskjutningsmateriel ansåge arméförvalt- [43.]
ningen sig däremot böra på de af öfverstyrelsen anförda skål tillstyrka,
och hemställde därför, i likhet med öfverstyrelsen, att detta anslag förslagsvis
måtte beräknas för 60 nybildade skytteföreningar till belopp
af 3,000 kronor.

I enlighet med dessa uttalanden har arméförvaltningen hemställt,
att anslagsrubriken till »skytteföreningarna» matte beräknas på följande
sätt:

Arsunderstöd å 2 kronor till 110,000 skyttar, förslagsvis
................................................................... kronor

Ammunitionsbidrag å 3 kronor 50 öre till 110,000

skyttar, förslagsvis ............................................■■■•• )}

Understöd åt under år 1912 nybildade skytteföreningar
för anskaffande af målskjutningsmateriel,

förslagsvis..................................................................

Summa kronor 608,000: —

eller till 125,430 kronor mindre än af öfverstyrelsen föreslagits.

Ordnandet af skjutbanor in. in.

I anslagsposten till understöd för ordnandet af skjutbanor in. in., som rfffjfjens
för år 1911 bestämts till 135,900 kronor, har öfverstyrelsen ansett, att en ZfrZ.
minskning skulle kunna ske, enär numera icke sa många skyttelöreningar
bildades som förut samt ett stort antal skytteföreningar under
årens lopp fått sina skjutbanor ordnade. Af dessa skäl hade denna
anslagspost för år 1912 upptagits till endast 74,870 kronor.

Beträffande anslaget under denna rubrik har armé torv ältning en ansett,
att detsamma utan olägenhet kan begränsas till 70,900 kronor.

220,000: —
385,000: —

3,000: —

Sammanfattning.

Jag finner ingen anledning att frångå hvad arméförvaltningen under
de olika anslagsrubrikerna anfört, och tillåter jag mig särskildt
anmärka, att en och annan af de myndigheter, under hvilka folkskoleväsendet
lyder, ännu icke hunnit inkomma med yttrande i ämnet,_ så
att redan af denna anledning öÖverstyrelsens förslag i fråga om skjutundervisningen
i folkskolorna icke kan föreläggas den Riksdag, som nu
sammanträder.

158 Fjärde Imfvudtiteln.

[43.] Enligt arméförvaltningens af mig- sålunda förordade framställning skulle

således för år 1912 erfordras:

till skjtteförbundens öfverstyrelse ............................. kronor 60,800: —

» skytteförbunden............................................................ » 130.300:_•

» skytteföreningarna:

årsunderstöd å 2 kronor till

110,000 skyttar.....................	kronor 220,000: —
ammunitionsbidrag å 3 kro-nor 50 öre till 110,000 skyt-tar ............................................	» 385,000: —
bidrag till nybildade skytte-föreningar för anskaffande af målskjutningsmateriel ...	3,000: —	:» 608,000: —
)) ordnande af skjutbanor m. in.		» 70,900: —
	Summa	kronor 870,000: —

Jag får alltså hemställa, det Eders Kung!. Magt, täcktes föreslå
Riksdagen

att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
såsom extra anslag för år 1912 anvisa 870,000 kronor,
med rätt för Kung!. Magt att under följande år
använda, hvad af anslaget kan under år 1912 besparas.

[44.] Befrämjande af det frivilliga sjukvårdsväsende! i krig.

På framställning af Eders Kung!. Magt har Riksdagen under de
sista tern åren beviljat 10,000 kronor årligen till befrämjandet af det
frivilliga sjukvårdsväsende! i krig.

Genom beslut den 16 december 1910 bär Eders Kung!. Magt, på
förslag af centralrådet, fastställt plan angående användning af anslaget
för år 1911. Enligt denna plan utgå 2,000 kronor till administrationskostnader
för centralrådet, 2,000 kronor till enahanda kostnader försvenska
föreningen Röda korsets öfverstyrelse, samt till denna förenings
tre särskilda afdelningar följande belopp, nämligen: Röda korsets förening
för frivillig sjukvård i krig 1,000 kronor, Röda korsets kvinnoförening
2,000 kronor och föreningen Röda korsets sjuksköterskehem

3,000 kronor. Angående dessa föreningars ändamål och verksamhet

Fjärde Imf vadtiteln, 159

äro bestämmelser meddelade uti nådigt bref den 8 juni IDOG (svensk [44.1
författningssamling 1906, bihang n:r 46).

I underdånig skrifvelse deri 24 november 1910 bär Svenska frivilliga
sjukvård sväsendets centralråd anhållit om anvisande af 10,000
kronor å extra stat äfven för år 1912. Till stöd härför har anförts,
att ehuru det frivilliga sjukvårds väsendet i vårt land i flera afseende!!
utvecklats och gått betydligt framåt till följd af de understöd, som
kommit detsamma till del, återstod© dock ännu ett drygt arbete, innan
denna rörelse fått eu omfattning och stadga, som borgade för goda
resultat, när eu gång krigets kraf komma att ställas på densamma.
Särskild! kunde framhållas, att antalet utbildade sjuksköterskor, som stode
till föreningarnas förfogande, utgjorde ännu endast eu ringa bråkdel af
hvad som vore önskvärd! redan för sjukvårdstjänsten i fred, men i all
synnerhet för tillgodoseende af behofvet vid mobilisering. För att upphjälpa
dessa mindre lyckliga förhållanden vore statsunderstöd till denna
rörelse alltjämt erforderliga.

Arméförvaltningens intendentsdepartement och sjukvårdsstyrelse samt
marin] arv ältning en hafva uti afgifna underdåniga yttranden tillstyrkt
centralrådets frantställning.

Efter samråd med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
angående det fortfarande behofvet af ifrågavarande anslag får
jag hemställa, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till befrämjande af det frivilliga sjukvdrdsväsendet
i krig å extra stat för år 1912 anvisa 10,000
kronor.

Tillfällig löneförbättring åt foriifikatioiiskassören och redogörare» samt [45.]
fcrtifikationskassörerna och förrådsförvaltarna vid fortifikationen.

Från och med år 1908 har Riksdagen årligen beviljat medel för
beredande af tillfällig löneförbättring åt fortifikationskassören och redogöraren
samt fortifikationskassörerna och förvaltarna vid fortifikationen.

1910 års Riksdag anvisade för detta ändamål 13,545 kronor å extra
stat för år 1911. Af detta belopp utgjorde 12,045 kronor extra dagaflöning
å 3 kronor åt fortifikationskassören och redogörare!! H. F. AV.

Geete, som, ehuru han uppnått åldersgränsen, likväl på de i statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 14 januari 1910 anförda skäl
skulle kvarstå i tjänst, samt åt eu hvar af 10 fortifikationskassörer

160

Fj ärde liufvudtiteln.

[45.] och förrådsförvaltare. Resten, 1,500 kronor, utgjorde tre ålderstillägg
om 500 kronor åt nämnde Geete och åt två fortifikationskassörer och
förrådsförvaltare.

I underdånig skrifvelse den 30 augusti 1910 har arméförvaltningen
framhållit, att enahanda behof af medel till löneförbättring i
berörda afseende som för år 1911 jämväl för år 1912 föreligger. Arméförvaltningen
har därför anhållit, att 13,545 kronor måtte för ändamålet
anvisas å extra stat för år 1912. I sammanhang härmed har arméförvaltningen
anmält, att visserligen en af de fortifikationskassörer och
förvaltare, som hittills åtnjutit ålderstillägg, kommer att i slutet af år
1911 afgå från tjänsten, men att emellertid en annan står i tur att erhålla
berörda ålderstillägg, enär han den 1 januari 1912 uppnått så
lång tjänstetid, att lian, därest ett andra ålderstillägg varit med beställningen
förenadt, skulle från och med sistnämnda dag blifva till sådant
berättigad.

I anslutning till hvad sålunda anförts, får jag hemställa, det Eders
Kung-]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af tillfällig löneförbättring åt
fortifikationskassören och redogöraren samt fortifikationskassörerna
och fö> ■valtarna vid fortifikationen å extra
stat för år 1912 bevilja ett anslag af 13,545 kronor.

[46.] Extra lönetillägg för en de! betjänte.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag anfört i fråga om beredande
åt en del af statens tjänstemän och betjänte af extra lönetillägg
för år 1911, att uppföras i riksstaten för år 1912, får jag anmäla, att
det belopp, som för sådant ändamål erfordras för de under landtförsvarsdepartementet
lydande löntagare, hvilkas aflöningsförmåner icke vid
1901 eller därpå följande års Riksdagar reglerats, uppgår till 397 kronor
50 öre. Jag hemställer därför, det Eders Kung!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag angifna
grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt en
del betjänte, som åtnjuta aflöning från fjärde hufvudtitelns
medel, å extra stat för år 1912 såsom förslagsanslag
anvisa, i jämnadt tal, ett belopp af 398 kronor.

Fjärde hufvudtiteln.

161

Provisorisk lönereglering för landfförsvarsdepartementets afdelning

af Kung!. !¥laj:ts kansli.

Föregående år anvisade Riksdagen å extra stat för år 1911 till
provisorisk lönereglering- för befattningshafvare i landtförsvarsdepartementet
såsom förslagsanslag ett belopp af 8,270 kronor, däraf högst
175 kronor finge användas till höjning af vikariatsersättning under
semester, hvarjämte Riksdagen i sammanhang därmed godkände vissa
villkor, utöfver redan gällande lönevillkor, för åtnjutande af de provisoriska
aflöningstilläggen samt meddelade vissa föreskrifter till iakttagande
vid utbetalningen af provisoriska aflöningstillägg.

Då behof af samma aflöningstillägg alltjämt förefinnes, får jag, under
åberopande af hvad chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
öfver justitieärenden denna dag anfört i fråga om provisorisk
lönereglering för statsdepartement^ och vissa centrala ämbetsverk,
i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i landtförsvarsdepartementet, i enlighet med of vanberörda
villkor, å extra stat för år 1912 anvisa ett
förslagsanslag af 8,270 kronor, däraf högst 175 kronor
må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.

DagaflönlugstlHägg åt indel! manskap.

Till beredande af ersättning åt indeit manskap för den ökade tjänstgöring,
som till följd af den nya härordningen ålagts detsamma, har
Riksdagen, på Kung!. Maj:ts förslag, alltsedan år 1902 årligen anvisat
ett förslagsanslag på extra stat. Ersättningen har utgått i form af
tillägg till dagaflöningen med visst belopp för dag för tjänstgöring i
egenskap af underbefäl, instruktör eller beställningsman vid skolor och
öfningar utom vanliga repetitionsöfningar. År 1908 medgaf Riksdagen,
att dagaflöningstillägget finge under år 1909 utgå med 2 kronor till
korpral, vicekorpral och menig beställningsman samt 2 kronor 10 öre
till annan menig för tjänstgöring i ofvan angifven egenskap, samt anBih.
till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 21

162 Fjärde hufvud titeln.

[48.] visade för bestridande af denna ersättning ett belopp af 238,007 kronor.
Åren 1909 och 1910 beviljade Riksdagen efter samma grunder resp.
241,410 kronor och 180,250 kronor.

Från samtliga arméfördelningschefer äfvensom från kommendanten
i Boden hafva uppgifter infordrats angående det antal indelt manskap,
som vid dem underlydande truppförband för omförmälda tjänstgöring
oundgängligen behöfver tagas i anspråk under år 1912, samt om antalet
tjänstgöringsdagar för de olika grupperna. Af de inkomna uppgifterna
framgår, att under sistnämnda år tjänstgöring af indelt manskap
erfordras under följande antal dagar, nämligen:

korpraler, vicekorpraler och beställningsmän 53,637 tjänstgöringsdagar,
andra menige........................................................... 32,031 »>

Det under år 1912 erforderliga anslagsbeloppet för ifrågavarande
ändamål skulle alltså approximativt kunna beräknas sålunda:

53,637 tjänstgöringsdagar å 2 kronor ........................ kronor 107,274: —

32,031 » å 2 » 10 öre........... » 67,265: 10

Summa kronor 174,539: 10

Emellertid synes det mig möjligt att genom bestämmelser i
kommandoväg angående tjänstgöringen kunna begränsa utgifterna till
omkring 155,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Eders
Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för utbetalande af tillägg till dagaflöning åt
indelt manskap med 2 kronor till korpral, vicekorpral
och menig beställningsmän samt 2 kronor 10 öre till
annan menig för tjänstgöring i egenskap af underbefäl,
instruktör eller beställningsmän vid skolor och
öfningar utom vanliga repetitionsöfningar å extra stat
för år 1912 anvisa såsom förslagsanslag ett, jämväl
för afrundande af hufvudtitelns slutsumma till 154,120
kronor jämkadt belopp.

Fjärde hiifyudtiteln.

163

Extra lönetillägg åt vissa bataljonsläkare samt genomförande
af fäitiäkarkårens omorganisation.

I underdånigt utlåtande den 16 december 1909 hemställde arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, med anledning
af de bestående svårigheterna att fylla vakanserna inom batalj onsläkargraden
och fältläkarstipendiatkåren, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
1910 års Riksdag att dels medgifva,

att bataljonsläkare vid de icke kasernerade infanteriregementena
måtte under personlig tjänstgöring vid beväringsrekrytskola tilldelas ett
tillägg till dagafiöning, beräknadt efter 5 kronor för äldre och 10 kronor
50 öre för yngre bataljonsläkare;

att till 12 af de i tjänsten äldsta fältläkarstipendiaterna af andra
klassen finge utbetalas extra årsarfvoden å 300 kronor; och

att ett kommenderingstillägg af 6 kronor 50 öre per dag finge
utgå till samtliga fältläkarstipendiater vid all kommendering utom vid
truppförband inom hufvudstaden;

dels ock att till bestridande af de för de ifrågasatta tillfälliga löneförbättringarnas
genomförande redan från och med år 1910 erforderliga
kostnader, i enlighet med af arméförvaltningen gjord beräkning, å extra
stat för år 1911 anvisa ett belopp af högst 54,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att för angifvet ändamål under år 1910 förskjuta
hälften eller högst 27,000 kronor.

För arméförvaltningens beräkning af dessa kostnader redogjorde
jag uti det vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag fogade
statsrådsprotokollet. Jag förklarade mig endast kunna tillstyrka, att de
yngre bataljonsläkarna erhöllo ett extra lönetillägg, hvilket jag föreslog
till 500 kronor om året; och anförde jag därefter, att beträffande fältläkarstipendiaterna
funnes visserligen för det dåvarande vakanser endast
bland dem af andra klassen, men att öfverfältläkaren för mig anmält,
att åtskilliga första klassens stipendiater uttryckt önskan att afgå och
endast inför utsikten till förbättrade förhållanden kunnat förmas att
kvarstå. Jag ansåg det därför vara nödvändigt att, såsom arméförvaltningen
föreslagit, icke blott så att säga uppflytta en del t. ex. 12
stipendiater af andra klassen till första klassen, utan äfven öka dessas
och ett antal andra stipendiaters förmåner. Att i enlighet med arméförvaltningens
förslag göra detta sist nämnda genom ett särskildt kommenderingstillägg
syntes mig mindre lämpligt, enär härigenom dag -

[49.]

1910 års
Riksdag.

Departementschefens
mening
år 1910.

164

Fjärde liufYudtiteln.

[49.] arfvodet skulle komma att uppgå till eif belopp, vida öfverstigande det
i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna dagtraktamente.
Då i detta förslag extra bataljonsläkares lön upptoges till ett
belopp, som med 600 kronor öfverstege det då utgående högsta läkarstipendiet,
ansåg jag den ifrågasatta provisoriska löneförbättringen böra
ske i form af stipendietillägg, hvithet, då hvarje stipendiats tjänstgöring
dittills utgjort i allmänhet två månader årligen, borde beräknas efter
sådan tjänstgöringsomgång och bestämmas till 300 kronor. För af
arméförvaltningen beräknade 30 stipendiater skulle detta utgöra 9,000
kronor. Då under beväringsrekrytskolan år 1911 icke blott såsom arméförvaltningen
beräknat 15 utan 16 infanteriregementen komme att fortfarande
vara icke kasernerade, skulle för den af mig då föreslagna
löneförbättringen för år 1911 erfordras:

för extra lönetillägg å 500 kronor åt 16 yngre

bataljonsläkare _..................................................................... kronor 8,000: —

för stipendieförhöjning å 300 kronor åt 12 fältlä
1 v ars ti p e n d iat e i- af andra klassen ................................... » 3,600:_

för stipendietillägg å 300 kronor åt 30 stipendiater
....................................................................... » 9,000: —

Summa kronor 20,600: —

På min hemställan föreslog Eders Kung!. Magt därför 1910 års
Riksdag medgifva att för beredande under År 1911 af extra ersättning åt
vissa bataljonsläkare och fältläkarstipendiater bevilja ett anslag- af 20,600
kronor.

riksdag8 Riksdagen beviljade de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna extra

lönetilläggen å 500 kronor för år 1911 åt 16 yngre bataljonsläkare,
men, beträffande löneförbättringen åt stipendiaterna, ansåg Riksdagen,
att ett bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit skulle medföra en
olikhet i afseende å läkarstipendiaternas vid armén och flottan fasta
aflöningsförmåner, hvartill det icke funnes anledning, och medgaf Riksdagen
därför endast en förhöjning af stipendiebeloppen för år 1911 åt
samtliga 36 stipendiater af andra klassen med respektive 300 kronor.

De åt Riksdagen för år 1911 anvisade beloppen utgjorde sålunda

8,000 kronor 4- 10,800 kronor eller 18,800 kronor.

Arméförvait- Arméförvaltningen har nu inkommit med en ny framställning i

varandet ram - ämnet och därvid anfört, att den löneförbättring, som sålunda medgif ställning.

Fjärde liufvudtiteln. 165

vits för år 1911, skulle, därest den hyllande frågan om fältläkarkårens
omorganisation förelägges 1911 års Riksdag, kunna undvaras från och
med år 1912, under förutsättning att den nya organisationen kunde i
sin helhet genomföras. Då emellertid grundade farhågor förefunnes,
att, under nu rådande brist på yngre läkare, ett tillräckligt antal sökande
till de föreslagna extra bataljonsläkarbefattningarna icke komme
att omedelbart anmäla sig och det följaktligen vore af vikt, att, så
länge några regementen icke vore kasernerade, vid dessa regementen
söka bibehålla yngre bataljonsläkare enligt gamla staten, syntes åtgärder
böra vidtagas för att äfven efter år 1911 såvidt möjligt kunna
uppehålla läkarvården vid ifrågavarande regementen genom sådana
bataljonsläkare eller genom fält-läkarstipendiater.

1 fråga om batalj onsläkarna ansåge emellertid arméförvaltningen ej
skäl att begära lönetillägg för andra än dem, för hvilka sådant beviljats
för år 1911, eller till högre belopp än hvad af 1910 års Riksdag
därför beviljats. Då likväl antalet icke kasernerade infanteriregementen
komme att till år 1912 hafva nedgått till femton, behöfde lör ändamålet
icke beräknas högre belopp än 15 x 500 kronor eller 7,500
kronor.

Hvad åter anginge fältläkarstipendiaterna hade det redan visat sig,
att den af 1910 års Riksdag beviljade förhöjningen al stipendiebeloppen
med 300 kronor åt samtliga stipendiater af andra klassen icke medfört
åsyftadt resultat. Under det att stipendiaternas hela antal den 1 januari
1910 varit 18, hade detsamma sedermera, helt visst beroende på
förhoppningen att de af arméförvaltningen framställda förslagen till
förbättrande af aflöningsförhållandena skulle förverkligas, stigit så att
det den 1 mars 1910 utgjort 20 och den 1 maj samma år 23, för att
därefter, sedan förhoppningarna grusats, alltjämt sjunka. Hela antalet
fältläkarstipendiater utgjorde nu endast 17 och åtskilliga omständigheter,
i synnerhet de många vakanserna inom bataljonsläkargraden,
hvilka erfordrade kommendering af ett icke ringa antal extra läkare,
talade för att det skulle fortfarande minskas.

Arméförvaltningen ansåge det därför vara en tvingande nödvändighet,
att ytterligare åtgärder vidtoges för att genom en effektiv förbättring
af aflöningsvillkoren söka möjliggöra bibehållandet af ett minimum
af stipendiatkåren, utan hvithet läkarvården vid armén, i betraktande
af det för närvarande stora antalet bataljonsläkarvakanser, icke
kunde nödtorftigt upprätthållas.

Under nuvarande förhållanden, då inga stipendiater af andra klassen
funnes och några sökande icke heller anmält sig, komme knappast

[49.]

166

Fjärde hufvudtiteln.

[49.] någon eller i alla händelser endast en obetydlig del af de af Riksdagen
för ändamålet anvisade medlen, 300 kronor till 36 stipendiater
eller 10,800 kronor, till användning. Hade däremot det af arméförvaltningen
framställda förslaget att, utom extra årsarfvoden å 300
kronor åt 12 stipendiater af andra klassen, tilldela 30 stipendiater
ett kommenderingstillägg å 6,50 kronor per dag blifvit bifallet, skulle
de fördelar vunnits, att stipendiaterna af första klassen blifvit mer benägna
att kvarstå vid sina befattningar, då de under kommendering beredts
ökade inkomster. Och om en förbättring af löneförmånerna kommit
samtliga stipendiater till godo hufvudsakligen i den mån, som de erhållit
kommenderingar, hade de äfven blifvit villigare att åtaga sig sådana.

Enligt gjorda beräkningar erfordrades ett minimiantal af 30 fältläkarstipendiater
under förutsättning af högst 70 dagars årlig kommenderiugstid
för hvarje stipendiat. En långvarigare årlig kommendering
skulle väsentligt rubba stipendiaternas studier och förlänga den redan
i och för sig långa studietiden; och fruktan härför skulle helt säkert
inverka ogynnsamt på kårens rekrytering.

Härtill komme, att, om de äldsta 12 stipendiaterna af andra klassen
erhölle ett extra årsarfvode af 300 kronor och dessutom, jämte de 18
stipendiaterna af första klassen, ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg)
af 6 kronor om dagen efter 30 dagars under året förut fullgjord
kommendering, skulle de af Riksdagen till löneförbättring åt vissa fältläkarstipendiater
beviljade 10,800 kronor räcka till att bereda samtliga stipendiater
en erforderlig löneförbättring (300 x 12 + 6 x 40 x 30 = 10,800
kronor).

Enär stipendiat först efter 30 dagars förut under året verkställd
kommendering skulle komma i åtnjutande af det föreslagna kommenderingstillägget,
blefve det först med ingången af andra tjänstgöringsmånaden,
som hans dagaflöning komme alt uppgå till ett belopp, som öfverstege
det i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna
dagtraktamente. Då emellertid stipendiaternas tjänstgöringstid — i
motsats mot hvad fallet blefve med extra bataljonsläkarnas — icke vore
begränsad till endast 2 månader vissa bestämda tider på året och stipendiatanställningen
vore af mera tillfällig natur, borde dess innehafvare
åtnjuta ett relativt högt arfvode för hvarje dag, han tjänstgjorde.

Af ofvan anförda skäl vore det därjämte synnerligen önskvärd!, att
en dylik löneförbättring komme stipendiaterna till godo under år 1911.

På grund af hvad sålunda anförts, har arméförvaltningen anhållit,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes lins Riksdagen utverka

dels att Riksdagen måtte för av 1912 å extra stat anvisa 7,500
kronor för beredande under samma år af ett extra lönetillägg å 500

167

Fjärde liufvudtiteln.

kronor åt 15 yngre bataljonsläkare vid icke kasernerade infanterirege- [49.]
menten äfvensom till förbättrande af fältläkarstipendiaternas löneförmåner
samma summa som för år 1911 eller 10,800 kronor;

dels att detta sistnämnda belopp måtte få användas för att med
300 kronor oka de 12 äldsta stipendiaternas af andra klassen årsarfvoden
samt för att bereda samtliga stipendiaterna ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg)
af G kronor, att utgå för hvarje dag, stipendiat inkallas
till tjänstgöring efter 30 dagars förut under året fullgjord kommendering;
dock att för nämnda båda ändamål må användas ett sammanlagdt
belopp af högst 10,800 kronor;

dels och att Riksdagen måtte medgifva, att det för extra ersättning
åt vissa fältläkarstipendiater under år 1911 beviljade anslag af 10,800
kronor måtte få användas att utgå till extra årsarfvoden åt de 12
äldsta stipendiaterna af andra klassen samt till extra dagarfvoden åt
samtliga stipendiater i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit föreslaget
för år 1912.

I fråga om extra lönetillägg åt yngre bataljonsläkare får jag på det Departei
statsrådsprotokollet till 1910 års statsverksproposition anförda skål till- mentschefe"
styrka detsamma. Kostnaderna härför äro beräknade till 7,000 kronor.

Beträffande arméförvaltningens framställning i öfrigt anhåller jag
få erinra om, att fråga föreligger om omorganisation af fältläkarkåren.

År 1908 tillkallades särskilda sakkunniga för att inom landtförsvarsdepartementet
biträda med verkställande af utredning och utarbetande
af förslag till ofvannämnda kårs omorganisation. Detta uppdrag var
fullgjordt den 30 juli samma år. Öfver det sålunda utarbetade förslaget
infordrades yttranden från vederbörande myndigheter, hvarefter
frågan öfverlämnades till försvarskommittén, hvilken i sitt den 5 december
1910 dagtecknade betänkande, på de af de sakkunniga anförda
grunder, uttalat sig för nödvändigheten af att under den närmaste tiden
en omorganisation af kåren kommer till stånd, anpassad efter de förhållanden,
som komma att inträda såsom en följd af utsträckt tjänstgöringsskyldighet
för personalen och ändrad förläggning för ett flertal
truppförband. På grund af nådigt bref den 2 december 1910 hafva de
sakkunniga åter tillkallats för att inom landtförsvarsdepartementet biträda
med utarbetande af slutligt förslag rörande fältläkarkårens omorganisation,
och hafva de helt nyligen fullgjort sitt uppdrag. Då denna
fråga, som tränger till lösning, synes vara af beskaffenhet att böra göras
till föremål för särskild proposition till Riksdagen, anhåller jag att inom
kort få återkomma til! densamma. I detta sammanhang torde dock
böra af Riksdagen begäras det anslagsbelopp, som genomförandet af

168

Fjärd» hufvudtiteln.

[49.] omorganisationen kräfver under år 1912 och som af de sakkunniga beräknats
till 33,600 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det
Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för extra lönetillägg ät vissa bataljonsläkare
samt genomförande af fältläkarkårens omorganisation å
extra stat för år 1912 bevilja eit anslag af (7,000 +
33,600 =) 40,600 kronor.

[50.] Personligi lönetillägg.

Vid 1909 års Riksdag föreslog enskild motionär inom Andra kammaren
att på extra stat under fjärde hufvudtiteln bevilja ett årligt extra
arfvode med visst angifvet belopp åt musikdirektören vid Hälsinge regemente
Carl Anders Clementz, hvilken vore anställd såsom musiksergeant
vid regementet, men bestrede den musikfanjunkaren därstädes
åliggande tjänstgöring. Clementz hade nämligen i och med inleverering
den 31 december 1907 till statsverket af regementets musikkassa
gått förlustig det årliga arfvode, som han enligt med honom upprättad!
kontrakt vid anställandet såsom musikdirektör dittills fått uppbära från
musikkassan.

Riksdagen ansåg på grund af de i motionen anförda skäl (se statsverkspropositionen
för år 1910 angående fjärde hufvudtiteln punkt 47),
att ersättning till Clementz borde utgå i form af årligt lönetillägg
under den tid, som ännu återstode, intill dess Clementz kunde vara befordrad
till musikfanjunkare. Lönetillägget ansåge Riksdagen böra
motsvara dels skillnaden emellan en musiksergeants af första klassen
och en musikfanjunkares fasta lön samt dels skillnaden mellan nämnda
befattningshafvares dagaflöningar. Dagaflöningarnas belopp kunde visserligen
ej exakt beräknas, enär dessa vore beroende på tjänstgöring,
men borde upptagas till det högsta möjliga belopp, hvartill de kunde
uppgå, sålunda för tjänstgöring under 365 dagar. Skillnaden emellan
lönebeloppen utgjorde 300 kronor och skillnaden emellan dagaflöningarna
enligt nyss angifna beräkning 182 kronor 50 öre; och skulle
sålunda lönetillägget böra utgöra 482 kronor 50 öre, därest icke något
afdrag föranleddes af, att dagaflöning för viss tid möjligen icke Lomme
att utgå. Sistnämnda belopp borde vid anslags beviljande böra i jämnadt
tal utföras med 483 kronor.

Med anledning af motionen beviljade Riksdagen å extra stat för
år 1910 ett anslag af 483 kronor, att användas för beredande enligt

Fjärde hufvudtiteln.

169

ofvanstående beräkning af personligt lönetillägg åt musikdirektören vid [SO.]
Hälsinge regemente Carl Anders Clementz under år 1910, så länge
lian bestrede musiksergeantsbeställning vid regementet.

På framställning af Eders Kung!. Magt uti statsverkspropositionen
till 1910 års Riksdag beviljade Riksdagen jämväl för år 1911 sistberörda
belopp för samma ändamål.

Med anledning af detta Riksdagens beslut föreskref Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 10 juni 1910, att till musikdirektören
Clementz finge under år 1911 utgå tillfällig löneförbättring med tillhopa
482 kronor 60 öre, och anbefalldes arméförvaltningens civila departement
att, därest dylik löneförbättring ansåges böra utgå jämväl
för år 1912, därom göra underdånig- framställning.

Till åtlydnad häraf tiar arméförvaltningen infordrat yttrande från
vederbörande arméfördelnings- och regementschef, hvaraf framgår, att
Clementz äfven för år 1912 är i behof af löneförbättring; och har
arméförvaltningens civila departement i skrifvelse den 19 augusti 1910
hemställt, att Clementz måtte under förutsättning, att han under år
1912 fortfarande innehade musiksergeantsbeställning vid Hälsinge regemente,
för samma år beredas tillfällig löneförbättring, hvilken med
hänsyn därtill, att nämnda år vore skottår, borde utgå med tillhopa
483 kronor.

Då samma skäl, som anfördes i motionen vid 1909 års Riksdag,
fortfarande synas föreligga, anser jag, att framställning bör göras hos
Riksdagen om beviljande af härför under år 1912 erforderliga medel å
extra stat.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af personligt lönetillägg åt musikdirektören
Clementz å extra stat för år 1912 bevilja
ett anslag af 483 kronor.

Täckande af bris! i ordinarie byggnadsasislaget. [51.]

Jag har förut under punkt 20 redogjort för uppkommen brist i
anslaget till arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel. I anslutning till hvad jag
Bill. till Biksd. Prot. It) 11. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 22

170

Fj är de imf vuötitelu.

[51.] där anfört, får jag hemställa, det Eders Kung''!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att för täckande eif brist i ordinarie byggnadsanslaget
å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af,
i jämnadt tal, 241,712 kronor.

Ersättning för förskott.

[52.] År 1907 godkände Riksdagen ny organisation af arméns centrala för Forskott

för valtningsmyndighet. Enligt denna skulle arméförvaltningens personal ökas
vissa"1 artai er i - med, bland annat, 2 artilleristabsofficerare och 6 departementsskrifvare,
stabsofficerare hvilka emellertid icke skulle åtnjuta aflöning från arméförvaltningens
OChmtnts-te Stat utan från anslagen till artilleristaben, till aflöning och rekrytering
skrifvare, m. m., till inkvarteriiigskostnader och till ålderstillägg.

I fråga om bestridandet för år 1908 af de ökade utgifter, som på
grund häraf borde påhvila anslagen till artilleristaben samt till aflöning
och rekrytering in. m. (staten för artilleri tygstater), uttalade Riksdagen
då den mening, att berörda utgifter lämpligen borde af tillgängliga medel
förskottsvis bestridas för att därefter anmälas till ersättande af Riksdagen.

Med anledning häraf förordnade Eders Kungl. Magt genom nådigt bref
den 21 juni 1907, att arméförvaltningens civila departement skulle af
omhänderhafvande medel förskottsvis utbetala följande afiöningsbelopp
under år 1908, nämligen:

till 1 artilleristabsofficer, arfvode....................................... kronor 1,200: —

» 1 » J) ....................................... » 1,000: —

» 1 departementsskrifvare, lön............... kronor 1,320

» 5

dagafiöning :» 1,095 „ 2,415: —

................................... b 12,075: —

eller tillhopa kronor 16,690: —

allt i den mån sådana tjänstemän blefve under år 1908 af Kungl. Maj:t
eller med Kungl. Maj:ts medgifvande förordnade, samt att det på grund
häraf förskjutna beloppet skulle hos Kungl. Magt anmälas till ersättande.

Uti underdånig skrifvelse den 12 juli 1910 har arméförvaltningens
civila departement nu till ersättande anmält, att departementet för de
i nådiga brefvet den 21 juni 1907 afsedda artilleristabsofficerare och
departementsskrifvare förskottsvis utbetalat däri omförmälda belopp
jämte 18 kronor, utgörande dagafiöning till departementsskrifvarna
under skottdagen år 1908, eller tillhopa 16,708 kronor.

171

Fjärde Irafvudtiteln.

Vidare har arméförvaltningen till ersättande anmält följande förskottsvis
utbetalda belopp, nämligen:

till sakkunniga för utarbetande af förslag i fråga om
regementspastorsinstitutionen m. m., enligt nådiga
bref den 15 februari 1907 och clen 24 september

1909 .................................................................................. kronor

till kommittén för granskning af förslag rörande försvars
väsendets stärkande m. ra., enligt nådiga

bref den 28 september 1907, den 4 juni 1908
samt den 22 maj, den 20 augusti och den 5

november 1909 ............................................................... »

till sakkunniga för omarbetande af gällande nådiga
förordning angående inskrifning och redovisning
af värnpliktiga samt deras tjänstgöring in. m.,

enligt, nådigt bref den 19 januari 1906............... ”

till sakkunniga för planläggandet, och ledandet af
försök med manskapsuniformer, enligt nådiga
bref den 12 juni 1908 och den 13 augusti 1910 »

till sakkunniga för utredning i fråga om inlösen af
officers- och underofficerskårernas byggnader,
enligt nådiga bref clen 14 augusti 1908 samt den

5 februari och den 14 maj 1909.............................. »

till sakkunniga för afgifvande af yttrande rörande
vissa byggnadsarbeten, enligt nådiga bref den 31

juli 1908 och den 18 mars 1910 ........................... a

till kommittén för afgifvande af slutligt förslag i
fråga om förtidspensionering för officerare och
underofficerare, enligt nådiga bref den 20 november
1908 och den 5 mars 1909.............................. o

til! sakkunniga för utredning rörande förvaltningen
af lan dt försvaret underlydande egendomar, enligt
nådiga bref den IG oktober och den 23 december

1908 samt den 3 december 1909............................ >»

till sakkunniga för afgifvande af förslag till förläggningsort
för infanteriskjntskolan, enligt nådiga
bref den 20 november 1908 och den 11 februari

1910 ....................................................................................

Transport kronor

1,071: 90

42,990: 32

43: 53

G,428: 08

5,634: 30

120: —

738:80

10,859: 31

3.936: 80
71,823: 04

Förskott till
vissa kommittéer
och sakkunniga.

172

Fjärde Imfvudtiteln.

[52.]

Transport

till sakkunniga för verkställande af omarbetning utaf
gällande utbildningsinstruktioner för armén, enligt
nådiga bref den 11 december 1908 och den

4 april 1910.....................................................................

till sakkunnig för utredning i fråga om ändring i
grunderna för armébefälets pensionering, enligt

nådigt bref den 11 december 1908........................

till civilkommissionen för undersökning af vissa förhållanden
inom rikets försvarsväsende m. m.,
enligt nådiga bref den 11 december 1908 samt
den 29 januari, den 26 februari, den 2 april och

den 10 juli 1909...........................................................

till sakkunniga för omarbetande af föreskrifterna
rörande de värnpliktigas rullföring m. in., enligt

nådigt bref den 19 februari 1909 ...........................

till sakkunniga för granskning af »Förslag till reglemente
för militärtransporter på järnväg», enligt

nådigt bref den 5 mars 1909 ................................

till sakkunniga för fortsatt utredning angående befordringsväsendet
vid krigsmakten, enligt nådiga
bref den 16 april, den 5 juni och den 17 december
1909 ...........................................................................

till sakkunniga för utarbetande af förslag till instruktion
för arméförvaltningens verksamhet i
krig m. in., enligt nådigt bref den 11 juni 1909
till sakkunniga för verkställande af utredning och
utarbetande af förslag rörande inkvarteringsförhållanden
för subalternofficerare och underofficerare
vid armén, enligt nådiga bref den 18

juni och den 10 december 1909 ..............................

till sakkunniga för verkställande af utredning och
utarbetande af förslag ifråga om lättnader åt
vissa kategorier värnpliktiga, enligt nådigt bref

den 25 juni 1909 ......................................................

till sakkunniga för granskning af inkomna förslag
till förvaltning af de permanenta verken i Boden
m. m., enligt nådiga bref den 13 augusti, den
22 oktober och den 3 december 1909 ..................

kronor 71,823: 04

9,01)7: 55
» 3(55: —

» 59,059: 89

» 330:

» 1,414: 65

» 15,644: 21

» 3,921:35

» 3,640: 67

» 2,695: 65

» 3,949: 78

Transport kronor 171,941: 79

173

Fjärde hufvndtiteln.

Transport kronor 171,941: 79

till sakkunniga för verkställande af utredning rörande
beredande af lokaler för krigshögskolan m. m.,
enligt nådiga bref den 11 september och den 9

oktober 1909 samt den 4 april 1910..................... » 5,069: 50

till sakkunniga för fortsatt utredning i fråga om
efterlysning af uteblifna värnpliktiga, enligt nådigt
bref den 6 mai 1910......................................... _2,300: 10

eller tillsammans kronor 179,311: 39

Sedan 1901 års lag angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete utfärdats, har Kung!. Maj:t uti särskilda nådiga bref
anbefallt statskontoret att under förskottstitel utbetala vissa lifräntor med
flera ersättningar för olycksfall, som drabbat arbetare vid under landtförsvarsdepartementet
hörande arbetsföretag.

Uti underdånig skrifvelse den 2 december 1910 har statskontoret
nu till ersättande anmält, att statskontoret på grund af dessa nådiga
bref intill den 1 november 1910 förskjutit tillhopa 10,611 kronor 5 öre.

Slutligen har statskontoret uti underdånig skrifvelse den 14 december
1910 till ersättande anmält ett förskjutet belopp af 55 kronor,
utgörande resekostnads- och traktamentsersättning åt ordförande och
ledamöter i nämnder, som enligt lagen den 2 december 1892, angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, under år 1909 verkställt utredning
om värdet å dylika besvär.

Då ersättning för ofvan angifna förskott, tillhopa. (16,708 +
179,311:39 + 10,611: 05 + 55:—) — 206,685 kronor 44 öre, icke kan
beredas från anslag under fjärde hufvudtiteln, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att till täckande af ifrågavarande förskott å extra
stat för år 1912 anvisa, i jämnadt tal, ett belopp af
206,686 kronor.

Hvad departementschefen sålunda i afseende å
regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel
yttrat, tillstyrkt och hemställt, täcktes Hans

[52.]

Förskott för
lifräntor
m. fl. dylika
ersättningar.

Förskott för
resekostnadsoch
traktamentsersättningar
till
vissa nämnder.

Sammanfatt ning.

174

Fjärde iiufvudtiteln.

Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets omgå
ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika, att
utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlämnas till ledning vid affattande! af Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof för år 1912.

Ex protocollo:

Gunnar Åkerman.

Stat

för Arméförvaltningen

Arméförvaltningen s
civila personal:

Iv r o n o

Tj änstgöringspenningar.

Orts tillägg -

Missräkningspenningar
och
arfvode,
vikariatsersättning,

tillfälligt
biträde och
renskrifningsko
stil
ad m. m.

Chef: gcneralkrigskommis-s ari en.........	7,000	_	3,000		1,000				11,000
1 krigsråd.......	5.000	—	2,500	—	600	—	—	—	8,100
3 d:o .......	15,000	—	7,500	—	1,800	—	-	—	24,300	—
1 tjänsteman i 2:a löne-graden ........	3,600	—	1,800	__	400	__	__	__	5,800	_
	32,400	-	16,200	—	3,600	—	—	—	52,200	—
1 tjänsteman, krigskassor	3,600	—	1,800	—	400	—	500	—	6,300	—
1 tjänsteman i l:a löne-graden ........	3,200	—	1.500	_	300	_	____	_	4,000	_
15 d:0.........	33,000	—	22,500	—	4,500	—	—	—	60,000	—
1 domäntjänsteman . .	—	—	—	-	—	—	4,000	—	4,000
1 ombudsman.....	—	—		—	—	_	3,000	—	O o p CO	-
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:
Chef: öfverfältlakaren, öfverstes lön.....	6,000	_	_	_	__	_	_
dagafLöning å 6 kr. . .	2,100	—		—	—	—	—	—	8,190
1 fältläkare, föredragande för sanitetsärenden, öfverstelöjtnants lön .	4,500									l—
dagaflöning å 5 kr. . .	1,825	i		—		—	—		6,325

Summa.

i Efter 5 år kan lönen
> höjas med G00 kr.

Efter 5 år kan lönen
I höjas med 500 kr. och
[ efter 10 år med ytteri
ligare 500 kr.

} Efter 5 år kan lönen
höj as med 500 kr., efter
10 år med ytterligare
500 kr. och efter 15
år med än ytterligare
500 kr.

176

(Bilaga n:o 1.)

1 fältveterinär, föredragande
för veterinärärenden,
majors lön ....

dagaflöning ä 5 kr. . .

1 assistent, bataljonsläkares
lön........

dagaflöning ä 4 kr. . .

1 assistent, intendenturtj
än stom an......

1 förvaltare......

Till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän, tillfälligt
biträde och renskrifningskostnad
. . .

1 förste vaktmästare . .

1 vaktmästare.....

5 d:o .....

Lön.

Tjänstgö
ringspenningar.

Orts tillägg -

Missräkningspenningar
och
| arfvode,
vikariatser
sättning,
tillfälligt
biträde och
renskrifningskostnad
m. in.

4,000; -1,825:-

3,400 —
1,4601 —

Summa, kronor

900
700

3.50oi—

450

350

1,750

150;

15oj 750 -

42,350

Summa.

5,825

—! 3,860

42,350

1,500

1,200

6,000!

/■Aflöning
\ kårens
D:o

å intendenturstat.

d:o i

ter 5 år kan lönen
liöjas med 100 kr.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kr. ochj
efter 10 år med ytter-''
ligare 100 kr.

131,1001—! 59,350; — I 13,650|—j 49,850|—1253,950|-

Öfrig till arméförvaltningen hörande personal, nämligen:

A artilleridepartementet:

chef: generalfälttygmästaren, föredragande: fälttygmästare!!, 6 artilleristabsofficerare, 6 departernentsskrifvare; -

A fortifikationsdepartementet:

chef: chefen för fortifikationen, föredragande: regementsofficer vid fortifikationen, officerare
och underofficerare vid fortifikationen efter behof; samt

A intendentsdep art ementet:

■chef: generalintendenten, föredragande: två intendenturtjänstemän, personal ur intendenturkåren
efter behof, åtnjuter aflöning från andra stater.

(Bil. n:o 1.)

177

Anm. 1. Angående den civilmilitära personalen i sjukvårdsstyrelsen tillkommande aflöning, inkvarterings-
och. servisbidrag samt pension galler, hvad i sådant afseende år för
annan dylik personal i särskilda författningar stadgadt.

Amu. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå hvarjämte å lönen afdrages 100
kronor årligen.

Anm. 3. De för Arméförvaltningens ämbete- och tjänstemän samt betjänte ifrågakommande
ålderstillägg å lön skola utgå från fjärde hufvin!titelns anslag till ålclerstillägg.

Anm. A. Denna lönestat gäller under förutsättning, att föreskrift finnes därom, att samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den man undantag ej anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag.

Bill. till Bifall. Prof- 1911. 1 Sami.

1 Afä. 1 Höft.

178

Bilaga n:o 2.

tat

för Generalstabens fast anställda personal.

	Kronor.		Kronor.		Summa kronor.
A. Militärstaten.
Chefen för staben uppbär lön på generalitetsstaten.
Öfveradjutanter. 1 öfverste, lön................... dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar....... lönetillägg för 2 tjänstebästar å 400 kronor . . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	6.000 2,190 800 730	—	9.720
—	-	9,720	—
1 öfverstelöjtnant, lön................ dagaflöning å 5 kronor i 385 dagar....... lönetillägg för 2 tjänstebästar å 400 kronor . . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	4,500 1,825 800 730	—	7,855
	—	—	15,710	—
1 1 major, lön................... dagaflöning ä 5 kronor i 365 dagar....... lönetillägg för 2 tjänstehästar ä 400 kronor . . . furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst	4,000 1,825 800 730	__	7,355
11 clio........................	—	-	80,905	—
Stabsadjutanter.
1 1 kapten af 1. klassen, lön............. dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar....... lönetillägg för 2 tjänstebästar å, 400 kronor . . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	3,400 1,460 800 730	—	6,390
1 22 eko .......................	—	—	140,580	—
j 1 löjtnant af 1. klassen, lön............. dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar....... lönetillägg för 2 tjänstehästar å 400 kronor . . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	1,500 1,095 800 730	-	4,125
	—	—	37,125	—	319,485	_
Transport	—		i	1-	319,485	i-

(Bil. n:o

179

	Kronor.	1	Kronor.		Summa kronor.
Transport	— :	-			319,485
B. Civilstaten. tj änstgöringspenningar............. Efter 5 år lian lönen höjas med 600 kronor.	5,900 . 1,200 \|	—	7.100 j

tjänstgöringspenningar.............	a,god 1,800 400	....	5,800
Efter 5 år kali lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. [ 1 förste vaktmästare, lön.............. tjänstgöringspenningar.............	900 450 150	—	J ,500 1,500 3,000 1,500	—
Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor.
	700 350 150	—	1,200
Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.			2,400		24.000
i Summa kronor	—	_	—	\|-	343,485	\|_

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall så länge
donna förmån kvarstår, ovtstillägg oj till honom utgå, hvarjemte & lönen afdragos 100
kronor årligen.

Anrn. 2. Denna lönestat galler under förutsättning, att föreskrift finnes därom, att samtliga
ordinarie civila tjänstinneliafvare med lön på. st,it vid generalstaben skola, i aen män
ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgrfvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

180

Bil. n:r 3.

Stat

för Artilleristaben.

........................" ■ .........- ■ - L,J“............................-	Kronor		Summa kronor.
1 chef för staben, arfvode.................		_	1,800	J
1 artilleristabsofficer, chef för konstruktions af delningen, arfvode . .	—		1,500
1 d:o arfvode ... ■..........	—	~	1,200	—
2 d:o d:o ..........	—		2,400	—
1 d:o d:o ...............	—	—	1,000	—
3 d:o d:o ...........	—		3,000	—
1 d:o d:o ............	—	—	750	—
1 d:o d:o ..............	—	—	750	—
1 vaktmästare, lön................	700	—	—	—
tjänstgöringspenningar...........	350	—	—	—
ortstillägg.................. Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.	150		1,200
Expenser, gratifikationer åt tillfälliga biträden, ved, ljus, rengöring m. m.	—	—	2,600	—
Summa kronor	—		16,200	—

Anm. 1. Samtliga officerare åtnjuta dessutom inkvarterings- och servisbidrag enligt författningarna.

Anm. 2. Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skola, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjemte å lönen af dragés
100 kronor årligen. Af sistnämnda belopp beräknas 85 kronor för bränsle.

181

Bil. ko 4.

Stat

för Kommendantsstaten.

a) Kommendantslcajoet i Stockholm.

1 kommendant, arfvode.........

lönetillägg för 1 tjänsteliäst ....
furageersättning ä 1 krona om dagen

1 adjutant, arfvode...........

lönetillägg för 1 tjänsteliäst ....
furageersättning å 1 krona om dagen

1 vaktmästare, med skyldighet att bestrida vaktmästaregöromålen
såväl vid expeditionen som för
arrestanterna, arfvode.........

Till vaktjournaler, skrifmaterialier för expeditionen och
vakterna, bokbindningskostnad, renhållning i
expeditions- och vaktrummen, förstugor och
korridorer m. fl. extra utgifter......

b) Kommendantsliapet å Karlsborg.

1 kommendant, arfvode............

lönetillägg för 1 tjänsteliäst.......

furageersättning ä 1 krona om dagen . . .

1 adjutant, lön och dagaflöning å annan stat,

lönetillägg för 1 tjänsteliäst.......

furageersättning ä 1 krona om dagen . . . 1

1 garnisonspastor, utom det arfvode, som i vederbörlig
stat för å Karlsborg förlagdt truppförband till
pastoralvård upptagits, lön.......

1 auditör, arfvode..............

Skrifmaterialier m. ...............

Transport

K sonor.

Kronor.

Summa

kronor.

3.000 ^		1
400	—
365	—	3,765	—
900
400	-1
365	__	1.665	—
—		900	-
		650
3.000
400	—
365	—	3,765	—
400
365	—	765	—
		2,000	1-
—	—	1,200	-
—		100	1-
__		j	\|_

6,9S0 -

7,830 !—

— 14,810

182

(Bil. n:o 4.)

!	Kronor.	Kronor.	! Summa kronor.
Transport	—	_	—	1	14,810 !-!
c) Kommendantskapet i Boden.
1 kommendant, lön...........	6,000	_
dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar .... lönetillägg för 2 tjänstehästar å 400 kronor . furageersättning å .1. krona om dagen för hvarje häst...........	2,190 800 7S0	—	9.720		!
; 1 adjutant, lön och dagaflöning å annan stat, lönetillägg för 1 tjänstehäsb..... furageersättning å 1 krona om dagen . . .	400 365	—	765		11
1 skrifbiträde, sergeant, lön och dagaflöning å annan stat, fyllnad till fanjunkares dagaflöning åO,50 krona i 365 dagar . . . . ,			183	50
1 auditör, arfvode.....	— 1	_	2,400	_
Eldning, städning och belysning.	—		2,200		i
Kostnader för telefonstationens i Boden öppenhållande nattetid, påringningsafgifterna för de olika mi-litära expeditionernas tjänstes alntal häri in-räknade .....			600
Kostnader för skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryck-alster, underhåll af expeditionsmateriel m. m	_		2,000		17,867 Iso
Summa	-		__		32,677 so

Anm. Vid afgång af adjutant, tillhörande kommendantskapet i Stockholm, akall arfvode för
den af honom innehafda befattning icke vidare utgå.

183

Bil. n:o 5.

Beräkning

af statsanslaget för aflöning och rekrytering m. m. kr 1912.

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
l:o. Aflöningsförmåner, upptagna i veder-
börliga stater för:
Infanteriet.
Svea lifgarde.................	427,485	—
Göta d:o .................	432,445	—
Lifregementets grenadjärer............	338,923	80
Första lifgrenadjärregcmentet...........		30
Andra d:o ...........	344,317	30
Västgöta regemente...............	341,349	30
		50
Upplands infanteriregemente............	343,592	so:
Skaraborgs regemente . . ..........		80;
Södermanlands d:o ............	342,726	30:
Kronobergs d:o ............	344,932	80;
Jönköpings d:o ............	346,922	80
Dalregementet.................	348,100	80
Hälsinge regemente..............	348,966	80
Alfsborgs d:o ..............	341,928	30
Hallands d:o ..............	346,327	30
Bohusläns d:o ..............	340,986	80
Västmanlands d:o ..............	350,197	80
Norrbottens d:o ..............	355,144	—
Västerbottens d:o ..............	350,526	30
Kalmar d:o ..............	314,061	80
Värmlands d:o ..............	344,932	80
Jämtlands fältjägarregemente...........	353,061	30
Norra skånska infanteriregementet.........		80
Södra d:o d:o .........	344,823	30	i		1	i
Transport	8,727,89830		j	\|-

184

(Bil. n:o 5.)

	Kronor.	Kronor.	Summa.
				kronor.
Transport	8,727,898	30			L
Vaxholms grenadjärregemente...........	258,948
Militärbefälhafvaren på G-ottland med stab samt Gottlands
infanteriregemente.............		—
1 Västernorrlands regemente............		30	9,735,674	60
Kavalleriet.
Lifgardet till häst...............	271,477	—
Lifregementets dragoner.............	268,329	-
D:o husarer.............	268,814	~
Smålands husarregemente............	269,101	—
Skånska husarregementet............	537,884	—
D:o dragonregementet............	530,180	__
Kronprinsens husarregemente...........	269,247	—
Norrlands dragonregemente...........	274,377	—
Ofverstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelnings-
kavalleriregementena.............	45,630	—	2,735.039	_
Artilleriet.
Svea artilleriregemente..............	412,231	50
Göta d:o ........ .....	405,861	so
Vendes d;o ........ .....	490,896	50
Norrlands d:o ........ ....	404,780	50
Upplands d:o ...... .....	397,935	50
j Smålands d:o . ....... . .	405,628	—
Gottlands artillerikår..........	148,560	—j
j Boden—Karlsborgs artilleriregemente........	409,131	—i
Positionsartilleriregementet............	268,867	—1
j Artilleriets tygstater.....	224,302	50	3,568.194
Fortifikationen.
\| Fast anställda officerare och underofficerare med Areder-		]
likar samt betjänte ....	737.242	so;
Svea ingenjörkår............	89,712	—1
Göta d:o .....	85,192	—
i Fälttelegrafkåren........... j	58,100	501
Bodens ingenjörkår.........	49,579	50 [	1,019,826	50	i 1
Transport \|	- \|—\|l7,058,734	io\|	— :.....\|

(Bil. n:o 5.)

185

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport		—	17,058,734	10	—
Trän gen.
i ! Svea , trängkår • ...............	127,470	50
\| Göta d:o ................	124,040	50
	125,840!	50
\| Skånska trängkåren...............	127,350	50
j Västmanlands trängkår..............	125,840	50
j Ostgöta d:o ..............	124,040	50
Cheferna vid trängkårerna............	44,040	—	798,623	—	17,857,357	10

2:o. Dagaflöning åt indelt manskap vid:
Infanteriet.
Korpraler i förslagsvis 31,116 dagar a 0,40 krona Vicekorpraler och beställningsmän i förslagsvis 33,913	12,446	40
dagar å 0,30 krona.............	10,173	90
j Meniga i förslagsvis 150,639 dagar å 0,20 krona ....	30,127	80	52,748	10
Kavalleriet.	i
\| Korpraler i förslagsvis 484 dagar å 0,40 krona .... Vicekorpraler och beställningsmän i förslagsvis 484 dagar	19;	BO
å 0,30 krona................	145	2(
Meniga i förslagsvis 9,284 dagar å 0,20 krona.....	1,856	8C	2,195	60	54,943	70
3:o. Rekryteringskostnader för:			1
Infanteriet.
8,173 volontärer (officersvolontärer frånräknade) ä 50/3 kr.	—		136,21C	67
Kavalleriet.
2,975 volontärer (officersvolontärer frånräknade) å s% kr.	—	\|—	49,583	33
Transport	—	\|-	185,800	\| —	17,912,300	80

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

186

(Bil n:o 5.)

	1 Kronor.	Ivronor. I	Summa kronor.
Transport	—	1	185,800	1-	17,912,300	80
Artilleriet.	;
2,665 volontärer (officersvolontärer frånräknade) å 50/s kr.	1		44,416	67
Ingenjörtrupperna.
828 volontärer (officersvolontärer frånräknade) å 50/s kr. .	—	—	13,800	-
Trängen.
474 volontärer (officersvolontärer frånräknade) å 5% kr. .	—		7,900	—	251,916	67 1
4:o. Kostnader för musikelever vid in-fanteriet:
2 regementen å 600 kronor, 24 d:o å 300 kronor och 2 d:o å 200 kronor...............	_ i	—	j		8,800	i
5:o. Årfvoden vid Fortifikationen:			i
3 afdelningschefer ä 800 kronor............ 10 stabsofficerare å 600 kronor............ Gratifikationer till biträden å byggnadsafdelningen m. m.		-	2,400 6,000 1,600	—	10,000''
Summa kronor	- \|	—	—	-!	18,183,017	47!

187

Bil. n:o 6.

Stat

för Svea Lifgarde år 1912.

Staben.

1 öfverste och sekundchef''.........

1 öfverstelöjtnant.............

1 major.................

1 d:o .................

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.).....

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.).....

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.)......

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode.............

1 regementsläkare.............

1 bataljonsläkare.............

1 d:o .............

1 fanjunkare (reg.-väbel)..........

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.).......

2 d:o .......

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.)......

1 sjukvårdskorpral *)............

3 d:o ............

1 sjukvårds vicekorpral *)..........

3 d:o ..........

1 sjukvårdssoldat *)............

3 d:o ............

1 gevärshandtverkare ...........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

1 d:o ..........•

1 gevärshandtverkarekorpral *).......

1 gevärshandtverkarevicekorpral *).....

1 gevärsliandtverkaresoldat *)........

1 musikfanjunkare.............

1 regementstrumslagare..........

Kompanistaten.

1 kapten af 1. kl..............

7 d:o .............

1 kapten af 2. kl..............

3 d:o .............

1 löjtnant af 1. kl..............

3 d:o .............

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning ä 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
6,000		365	6	2,190		800		730		9,720	_
4,500	__	365	5	1,825	—	400	—	365	-i	7,090	—
4,000	_	365	5	1,825	—	400	—	365	—;	6,590	—
4)000	_	_	_	1,825	—	400	—	365	-j	6,590	—
2400	—	365	4	1,460	—	400	—	365	—	4,625	—
1,500	_	365	3	1,095	—	400	—	365	-1	3,360	—
1.020	_	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2.880	—
720	__	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2,580	—
1,000	—	—	—							1,000	—
800	—	_	—	—	—	—	—	—	—	800	—
3,400	—	365	5	1,825	—	—	—	—	—	5,225	—
1.020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1,020	—	—	—	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
1,800	—	_	—	1,460	—	—	—	—	—	3,260	—
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
900	—	—	—	438	—	—	—	—		1,338	—
240	_	365	0,30	109	50		—	—		349	50
720	—	—	—	328	50		—	—	—	1,048	50
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
540	—	_	—	328	50		—	—	—	868	50
900	—	365	2	730	~					1,630
900				730						1,630
300	_	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446
240	—	365	0,30	109	BO	—	—	—	—	349	50
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
1,200		360	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
900		365	2	730	“					1,630
3,400		365	4	1,460						4,860
23,800		—	—	10,220		—		—	—	34,020	—
2,400		365	4	1,460		—			—	3,860	—
7,200			—	4,380		—			—	11,580	—
1,500		365	3	1,095					—	2,595	—
12,000			—	8,760	—					20,760	—

188

(Bil. n:o 6.)

1 löjtnant af 2. kl.............

8 dio ............

1 underlöjtnant..............

8 d:o ..............

I fanjunkare...............

II d io ...............

1 sergeant af 1. kl.............

8 d:o ............

I sergeant af 2. kl........• . . .

II d:o ............

1 distinktionskorpral *)..........

35 d:o ..........

1 korpral *)................

47 (Ilo ................

1 vicekorpral *)..............

59 d:o ..............

I officers- ock reservofficersvolontär *)....

II d:o . . . .

1 volontär *)...............

359 d:o ...............

1 musiksergeant af 1. kl...........

4 d:o ..........

1 musiksergeant af 2. kl...........

4 d:o ..........

1 musikdistinktionskorpral *)........

3 d:o ........

1 musikkorpral *).............

3 d:o ........... .

1 musikvicekorpral *)...........

3 d:o ...........

I trumslagare eller hornblåsare *)......

II d:u ......

Summa kronor

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagaflöning. i a \| kro- Kronor, nor.	Löne- tillägg för tjänste-hästar ä 400 kr.	F urage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1,020		365	3	1,095		_				2,115
8,160		1 —	—	8,76C	—	—	—	—	_	16,920	—
720		i 365	3	1,095	—	—	—	—	—	1,815	—
5.760	—	—	—	8.760	—	—	—	_	_	14,520	—
1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	_	_	2,112	50
13,200	—	—	—	10.037	50	—	—	—	—	23,237	50
900	—	365	2	730	—	—	—		_	1,630
7,200	—	1 _	—	5,840	—	—	—	_	_	13,040	—
780	—	365	2	730	—	_	___		_	1,510	_
8,580	—	-	—	8,030	—				_	16,610	—
360	—	060	0,50	182	50	—	—	__	_	542	50
12,600	—	—	—	6,387	50	—	—	—	_	1S,987	50
300	—	.365	0,40	146	—	—	—	_	_	446	—
14.100	—	—		6,862	—		—	—	—	20,962	—
240	—	365	0,30	10950		—	—	—	349	50
14,160	—	—	—	6,460''50	—	—	_	_	20,620	50
180	—	365	0,21)	73	—	—		—	_	253	—
1.980	—	—	—	803	—	—	_	_	_	2.783	—
180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253	—
64,620	—		—	26,207	—	_	_	_	_	90,827	—
900	—	365	o	730	—	—	—	—	_	1.630	_
3,600	—	—	—	2,920	—		—	—	—	6,520	—
780	—	365	2	730	—	—	—	—	_\|	1.510	—
3,120	—		—	2,920	—	—	—	—	_;	6,040	—
360	—	365 i 0.50	182	50	—	—	—	—	542	50
1,080	—	—i	—	547150	—	—	—	—	1,627	50
300	—	365: 0,40	146	—	_	—	_	_	446	—
900	—	_1	—	438	—	—	—	—	—	1,338	—
240	—	365\| 0,30	109	50	—1	—	_	—	349	50
720	—	-1	—	328	50	—	—	—	—	1.048	50
180	—	olif) \|	0,30	109	50	_	—	—	—	289	50
1,980	~	-1	—	1,204	50	_i	—	—	—	3,184	50
264,3801		—\|	— i	150.220	—	3,600		3,285	-1	427,485 !	—

*) Jämte underhåll in natura.

Anm, 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig voioutärsnflöningsförmaner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehållcs vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnnmmer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. .?. Endast 1 gevärshandtverkare skall efter genomförd organisation å stat företinnas, hvarföre, vid afgång i sådan
beställning, tillsättning törst må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande af allenast en dylik beställning.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibeliålles vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptavua.

189

Bil. n:o 7.

Stat

för Göta lifgarde är 1912.

Staben.

1 öfverste och sekundchef
1 öfverstelöjtnant.....

major

d:o

,-serg.)

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) .

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.)

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.)

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) .

1 regementspastor, arfvode ....

1 auditör, arfvode........

1 regementsläkare........

1 bataljonsläkare........

1 d-.o ........

1 fanjunkare (reg.-väbel).....

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . .

2 d:o

1 sergeant af 1. kl. (sjukv
1 sjukvårdskorpral *)...........

3 d:o ...........

1 sjukvårdsvicekorpral *)..........

3 eko ..........

1 sjukvårdssoldat *)............

3 d:o ............

1 gevärshandtverkare ...........

2 ålderstilläg å lönen ä 150 kronor, det
ena efter 5 års och det andra efter 10 års
väl vitsordad tjänst.

1 gevärshandtverkarekorpral *).......

1 gevärshandtverkarevicekorpral *)......

1 gevärshandtverkaresoldat *)........

1 musikfanjunkare.............

X regementstrumslagare...........

Kompanistaten.

1 kapten af 1. kl. .

7 d:o

1 kapten af 2. kl.

3 d:o

1 löjtnant af 1. kl.

8 d:o

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.	Lönc- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Kurage-ersätt-ning ä 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	ä kro- nor.	Kronor.
6,000j		365	6	3.190		800		730		9,720 \|
4,500''	—	365	5	1,825	—	400	—	365	—	7.090 j	—
4,000''	_	365	5	1,825	—	400	—	365	—	6,590	—
8,000''	—	—	—	3.650	—	800	—	730	—	13,180	—
2,400	__	365	4	1,460	—	400	—	365		4,625	—
1,500	—	365	3	1,095	—	400	—	365		3,360	—
1,020	_	365	o ö	1.095	—	400	—	365	—	2,880	—
720	_	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2,580	—
1,000	_									1.000	—
''800	—									800	—
3,400	—	365	5	1.825	—	—	—	—	—	5,225	—
1,020	—	365	o O	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1,020	—	—	—	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1,200	—	365	2,50	912	50	—	—-	—	—	2,112	50
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.630	—
1.800	—	—	—	1.460	—		—	—	—	3.260	—
900	—	365	9	730	—		—	—	—	1,630	—
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
900	—	__	_	438	—	—	—	—	—	1,338	—
240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1,048	50
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
510	—	—	—	328	50	—	—	''-	—	868	50
900	—	365	2	730		—		~		1,630
300		365	0,40	146						446
240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	349	50
180	—	365	0,30	109	50	—		—	—	289	50
1.200	—	365	2,50	912	5(	—		—	—	2.112	50
900		365	2	730						1,630
3.400		365	4	1,460						4,860
23,800		—	—	10,220	—	—	—	—	—	34,020	—
2,400	_	365	4	1.460	—	—	—	—	—	3.860	—
7.200	_	_	—	4,380		—		—	—	11,580	\|-
1.50C	_	365	3	1.095		—	—	—	—	2.695	—
12,000			—	1 8.760				! —	—	20,760	\|-

188

(Bil. n:o 6.)

lön eller
arfvode.

1 löjtnant af 2. kl.............	1,02C	_
8 d:o ............	8,160	—
1. underlöjtnant..............	720	—
8 d:o ............	5.760	—
1 fanjunkare...............	1,200	—
11 d:o ............	13.200	—
1 sergeant af 1. kl.............	900	_
8 d:o .........	7,200	—
1 sergeant af 2. kl............	780	—
11 (ko .........	8,580	—
1 distinktionskorpral *)..........	360	—
35 d:o .......	12,600	—
1 korpral*) .............	300	—
47 eko .............	14.100	—
1 vicekorpral*) ...........	240	—
59 d:o ..........	14,160	—
1 officers- och reservofficersvolontär *) .	ISO	_
11 d:o ....	1,980	_
1 volontär *)...............	180	_
359 d:o ............	64,620	_
1 musiksergeant af 1. kl........	900	_
4 d:o .......	3,600	_
1 musiksergeant af 2. kl........	780	_
4 d:o .......	3,120	_
1 musikdistinktionskorpral *)........	360	—
3 d:o .....	1,080	—
1 musikkorpral *)............	300	—
3 d:o ..........	900	—
1 musikvicekorpral»)........	240	—
3 d:o .........	720	—
1 trumslagare eller hornblåsare *j......	180	_
11 d:o ......	1.980	—

Summa kronor 1204.380;—

*) Jämte underhåll in natura.

Dagaflöning.

Löne-

tillägg

för

tjänste-hästar
ä 400 kr.

Fnrage-

ersätt-

An- | , . I

tal , | v

i ! kro- Kronor,
da-nor,
gar. ] |

ning å

1 krona
pr häst
och dag.

Summa.

365 3
365	; 3
365	'' 2,50
365	2~
365
365	0,50
365	0,40
365	0,30
365	0,20
365	0,20
365	2

1,095
8.760
l’095
8.760
912
10.037
730

5,840! —
730]—
8,030

182

6,387

146

6,862

109

6.460

803

26,207

730

50:

— —	2,920	—
365 2	730	—
- -	2,920	—
3651 0.50	182	50
	547	50
365 0,40	146	—
	438	—
365 0,30	109	50
-1 -	328	50
365: 0,30	109	50
— ! —	1,204	50
-i -	156.220	—

,600 - 3,285

2,115	1_
16,920	—
1,815	:-
14,520	_
2,112	50
23,237	50
1,630
13,040	—
1,510	—
16,610
542	50
18,987	50
446	—
20,962	—
349	50
20,620	50
253	—
2.783	—
253	—
90,827	—
1.630	—
6,520	—
1,510	—
6,040	—
542	50
1,627	50
446	—
1,338	—
349	50
1,048	50
289	50
3,184	50
427,485	—

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgörea af menig voiontärsatlöningsförmaner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehållcs vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. \id vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummcr må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Endast 1 gevärsbandtverkare skall efter genomförd organisation å stat förefinnas, hvarföre, vid afgång i sådan
beställning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande af allenast en dylik beställning.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

189

Bil. n:o 7.

Stat

för Göta lifgarde år 1912.

			Dagaflöning.		Lönc		Furage-
							tillag	g	ersätt-
	Lön eller	An-	å			för tjänste-	ning ä 1 krona	Summa.
			da-	kro-	Kronor.	hästar	pr häst
			nor.			å 400 kr.
Staben.			°ai*
1 öfverste och sekundchef.........	6,000		365	6	2.190		800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.............	4,500	—	365	5	1,825	—	400	—	365	—	7,090	—
1 major..................	4,000	—	365	5	1,825	—	400	—	365	—	6,590 13,180	—
2 d:o..................	8,000	—	—	—	3,650	—	800	—	730	—	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......	2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	365	—	4,625	—
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.).....	1,500	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—	3,360	—
X löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.).....	1,020	—	365	O O	1,095	—	400	—	365	—	2,880	—
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.)......	720	—	365	o O	1,095	—	400	—	365	—	2.580	—
1 regementspastor, arfvode.........	1,00(1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000	—
1 auditör, arfvode.............	800	—	—	—	—	—	—	—	_	—	800	—
1 regementsläkare.............	3,400	—	365	5	1.825	—	—	—	—	—	5,225	—
1 bataljonsläkare.............	1,020	—	365	o	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1 d:o .............	1,020	—	—	—	1,095	—	—	—	—	_	2,115	—
1 fanjunkare (reg.-väbel)..........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	__	—	—	2.112	50
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.).......	900	—	365	C> u	730	—	—	—	—	—	1,630	—
2 ,l:n .......	1.800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3,260	—
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.)......	900	—	365	9 SJ	730	—	—	—	—	_	1,630	—
1 sjukvåraskorpral *)...........	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
3 d:o ...........	900	—	—	—	438	—	—	—	—	—	1,338	—
1 sjukvårdsvicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
3 d:o ..........	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1,048	50
1 sjukvårdssoldat *)............	180	_	365	0.30	109	50	—	—	—	—	289	50
3 d:o ............	510	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	50
1 gevärshandtverkare ...........	900	—-	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
2 ålderstilläg å lönen ä 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

1 gevärshandtverkarekorpral *).......	300	—	365	0,41!	146	—	—	—	—	—	446	—
1 gevärshandtverkarevicekorpral *)......	240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	349	50
1 gevärshandtverkaresoldat *)........	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
1 musikfanjnnkare.............	1,200	—	365	2,50	912	so	—	—	—	—	2,112	501
1 regementstrumslagare...........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
Kompanistateu.
1 kapten af 1. kl..............	3,400	_	365	4	1,460	_	_	_	__	_	4,860	_
7 ilo .............	23,800	—	—	—	10,220	—	_	—	—	—	34,020	—
J kapten af 2. kl..............	2,400	—	365	4	1.460	—	—	--	—	—	3,860	—
“ d:o .............	7,200	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—	11,580	—
7 löjtnant af 1. kl............. 8 d:o ............	1,500	—	365	O O	1.095	—	—	—	—	—	2’595	—
12,000	—	—	—	8.760	—	—	—	—	—	20,760	—

190

(Bil. n;o 7.)

				Dasaflönins.		Löne-	Kurage-
							tillägg	ersätt-
	Lön eller	Ail-	å	Kronor		för tjänste-	ning ä 1 krona	Summa
				kro-		hästar	pr häst
			gar.	nor.			ä 400 kr.	och dag.
1 löjtnant af 2. kl..............	1,020		365	3	1,095						2,115
8 d:o .............	8,160	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	16,920	—
1 underlöjtnant..............	720	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	1,815	—
8 d-.o ..............	5,760	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	14,520	—
1 fanjunkare...............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
11 d:o ...............	13,200	—	—	—	10,037	50	—	—	—	—	23,237	50
1 sergeant af 1. kl.............	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.630	—
8 d:o ......•.....	7,200		—	—	5,840	—	—	—	—	—	13,040	—
1 sergeant af 2. kl.............	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,510	—
11 d:o ............	8,580	—	—	—	8,030	—	—	—	—	—	16,610	—
1 distinktionskorpral *)...........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
35 d:o ...........	12,600	—	—	6,387	50	—	—	—	—	18,987	50
1 korpral *) ................	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
47 d:o ................	14,100	—	_	__	6,862	—	—	—	—	—	20,962	—
1 vicekorpral*) ..............	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
59 d:o ..............	14,160	—	—	—	6,460	50	—	—	—	—	20,620	50
1 officers- och reservofficersvolontär *)....	180	—	365	0.20	73	—	—	—	_	—	253	—
It d:o ....	1,980	—	—	—	803	—	—		—	—	2,783	—
1 volontär *)...............	180	—	365	0,20	73	—	—	_	—		253	_
359 d:o ...............	64,620 —	—	—	26,207	—	—	—		_	90,827	—
1 musiksergeant af 1. kl...........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
4 eko ..........	3,600	—	—	—	2,920	—	—		—	—	6,520	—
1 musiksergeant af 2. kl...........	780	—	365	2	730		—	-	—	—	1.510	—
4 eko ..........	3,120	—	—	—	2,920		—		—	—	6,040	—
1 musikdistinktionskorpral *)........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
3 d:o ........	1,080	—	—	—	547	50	—	—	—	—	1,627	50
1 musikkorpral *).............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
3 d:o .............	900	—	—	—	438	—	—	—	—	—	1,338	—
1 musikvicekorpral *)...........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
3 d:o ............	720	—	—	—	328	50		—	—	—	1,048	50
1 trumslagare eller hornblåsare *)......	180	—	365	0,30	109	50	—		—	_	289	50
11 eko ......	1.980	—	—	—	1,204	50	—		—	—	3,184	50
Summa kronur	267,480-		—	157,315	—	4,000	—	3,650		432,445	—

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af raanskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själ!'' önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

191

Bil. n:o S.

Stat

för Lifregementets grenadjärer år 1912.

	i		I	D agafl	j n	i n g.		Löne-	Furage-
									tills	TfT	ersätt-
	Lon eller arfvode.	An- tal	å			Hel eller half,	för tjänste-	ning ä 1 krona	Summa
			da-	kro-	n el.	förslags-	hästar	j pr häst
Staben.			gar	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
J 1 öfverste och sekundchef......	6,000		365	6	2,190				800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.........	4.500	—	365	5	1,825			—	400	—	365	—	7,090	—
j 1 major..............	4,000	—	365	5	1,825		—	—	400	—	36o	—	6.590	—
I 1 d:o ..............	4,000	—	365	5	1,825		—	—	400	—	365	—	6,590	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4,625	_
J 1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	3,360	—
j 1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1.020	—	865	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,880	—
j 1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . . .	720	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,580	—
j 1 regementspastor, arfvode.....	1.000	—					—						1.000	—
j 1 auditör, arfvode.........	800	—	—	—	—		_	_	—	—	—	—	800	—
j 1 regementsläkare.........	3,400	—	/190 1175	5 2.50	—		950 437	50	i -	—	—	—	4,787	50
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	—		1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	1 32 1333	3 1.50			96 499	50	} -	—	—	—	1,015	50
1 fanjunkare (reg.-väbcl)......	1,200	—	365	2,50	912	50							2.112	50
1 sergeant af 1 kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1.630
~ d:o ....	1.800	—	—	—	1.460	—!							3.260	_
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	i;630	_
1 sjukvårdskorpral *)........	300	—	365	0,40	146	—							446	_
3 d:o ........	900	—	—	—	438	—	—	—	—		—	_	1,338	_
i 1 sjukvårdsvicekorpral *)......	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50
\| 3 d:o ......	720	—	—	—	328	50							1,048	50
1 sjukvårdssoldat *)........	180	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	_	—	289	50
® eko ........ t gevärshandtverkare........	540	—	—	—	328	50							868	50
900	—	365	2	730	—							1,630	_
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjänst. 1 gevärshandtverkarekorpral *) . . .	300		365	0,40	146								446
~ gevärshandtverkarevicekorpral *) . .	240	—	365	0.30	109	50				—			349	50
\| gevärshandtverkaresoldat	180	—	365	0,30	109	SO	—	—	—	—	_	_	289	50
~ niusikfanjunkaro.........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	—	—	2,112	50
* regementstrumslagare.......	900	—	365	2	730		—	—	—	—	—		1,630	—
Kompanistaten.
J kapten af 1. klassen.......	3,400	—	365	4	—	_	1.460	_	_	_	_	_	4.860	__
° d:o .......	10,200	—	—		—	-j	4,380	—	—	—	—	—	14,580	—
^ kapten af 1. klassen.......	3,400		1190 \175	4 2	—		760 350	—	} -	—	—	—	4,510	-
3 ^ d:o .......I i	10,200	1	—	- j	—	_	(2,280 \1,050	_	! -	—	—	—	13,530	-

192

(Bil. n:o 8.)

Dagaflöning.

Löne-

tillägg

för

tjänste-hästar
ä 400 kr.

An-

tal

da-

gar

kro-

nor.

Hel

! eller half,
-rlel. | förslags-

vis.

Lön eller
arfvode.

1 kapten af 2. klassen .
1 d:o

1 kapten af 2. klassen .

1 d:o

löjtnant af 1. klassen
d:o

1 löjtnant af 1. klassen

2 d;o

1 löjtnant af 2. klassen
5 d:o

1 löjtnant af 2. klassen

2 d:o

1 underlöjtnant . . . .
8 d:o . . . .

1 fanjunkare.....

5 d:o .....

1 fanjunkare.....

5 d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen......

5 d:o ......

1 sergeant af 1. klassen ......

2 d:o ......

j 1 sergeant af 2. klassen......

5 d:o ......

( 1 sergeant af 2. klassen......

| 5 d:o ......

j 1 distinktionskorpral *).......

35 d:o .......

1 korpral*) ............

34 d:o ............

1 korpral, indelt *).........

12 d:o .........

I 1 vicekorpral *)..........

i 28 d:o _..........

1 vicekorpral, indelt *).......

18 d:o .......

I ofBcers- och reservofficersvolontär *)

II d:o

I 1 volontär *)...........

113 d:o ...........

2,400
2,400

2,400

1.500

7.500

1.500

3.000

1,020

5,100

1,020

2,040

720,

5,760!-

1.200-

6,0011-

1,200''-

6.000

900

4.500

90oj 1,

800-

78o''-3,900 -

780 -

3,900 -

360 -12,600 -300-10,200 -120-1.440-240-6,730 -60-1.080j180-1,
980!-180-21,420;

365 4

(190

(175

365

(190
\175

365

(190
1175

365

(190
\ 175

365

(190

\175

365

1190
\ 175

365

1,50!

- i

3 j

3 i
1,50!

2,50:

2,50

l,25j

0,50

0,40

0.30

Kurage ersättning

ä
1 krona
pr häst
och dag.

1,095

8,760

1,460
1,460
760;-350 —

I 760-11
\ 350— |
1,095
5,475
570
262
( 1,140
\ 525

1,095
5,475
570

_| 262
I 1,140
\ 525

50 }

} -!

I _L

182

6,387

146

4,964

912 50
4,562 50
475
218
I 2,375
\ 1,093
730
3,650
380
175
( 760

\ 350
730
3,650
—i 380
—| 175

i J 1,900
“\ 875
50!

501

109

3,066

365! 0,20
365

73
803
0,20 i 73
— I 8,687

! -

} -

_I _

Samma.

3,860

3.510

2,595

12,975

2,332

4,665

2.115

10,575

1,852

3,705

1,815

14,520

2,112

10,562

1,893

9,468

1,630

8,150

1,455

2,910

1,510

7,550

1,335

6,675

542

18,987

''446

15,164

120

1.440

349

9,786

1,080

253

2,783

253

30,107

50''

(Bil. n:o S.)

193

1 musiksergeant af 1. klassen

2 clio

1 nmsiksergeant af 2. klassen
1 nmsiksergeant af 2. klassen

3 d:o

i 1

mnsikdistinktionskorpral *
d;o

musikkorpral *).....

dio .....

musikvicekorpral *) . . .

d:o .....

trumslagare eller hornblåsare *
clio

trumslagare eller hornblåsare *
d:o

Lön eller
arfvode.

Dagafiönin''

An tal da gar -

900
900

1.800
780
780

2,3401—

300j —
1.080j -''300;—
0001—
240—-720!—
ISO —
ISO —
180!-1.200 -

365
|184
1181

365

1184

(181

k ro-1
nor.

Hd.

Hel

eller half,
lörslagsI
vis.

Löne tillägg för tjänsteh

iis tar

it 400 kr

Kurage- i
ersätt- I
ning å ji
1 krona
pr iiiist !
och dag.!''

Summa.

Stimma kronor ! 210.380''—

184 0,50!
184 0,40

184

365

184

0,30!
0,30
0,30

730
308
181
736
362
730
368
181
I 1,104

548

''32

276

220

165

109

386

I —

1,630
1,449

2,898
1,510
1,329

3,987

452

1.356

''373

1.120

295

885

289

235

1,646

GO
80
20
GO
öO
50
20
4 0

I 54,788 so 60.872 SO1 3,000 - 3,285]-

338,923 so;

*) Jämte underhåll in natura.

3/un. i. Ilen för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna ailöningen utgöres åt menig volontärs
allonirigsförrnäner jämte tillägg för befälsbestäliningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

•luta. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

-dåra. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpraUbestäilningar skola återbesättas med sadana af
volontärer. Härigenom föraniedda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

8nin. 4 J»orst i den mån inträffande afgång bland musikunderofficerare eller utlöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sådant medgifver, genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med iakttagande
att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

8ftm ,5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sand.

1 Afd. 1 Höft.

194

Bil. n:o 9.

Stat

för Första lifgrenadjärregementet år 1912.

Dagaflöning.

An-

tal

(la-

gar.

kro-

nor.

Ilel.

Ilel

eller kalf,
förslags-vis.

Stabel).

öfverste och chef........

öfverstelöjtnant........

major.............

d:o.............

kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) .
löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.)
löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.)
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .
1 regementspastor, arfvode ....
1 auditör, arfvode........

1 regementsläkare........

1 bataljonsläkare........

1 fanjunkare (reg.-väbel).....

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . •

2 d-.o • ■ ■

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) .
1 sjukvårdskorpral *)

d:o

1 sjukvårdsvicekorpral *
3 d:o

1 sjukvårdssoldat *) .

d:o

gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 ärs och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral *) .

1 gevärshandtverkarevicekorpral *)

1 gevärshandtverkaresoldat *) . .

1 musikfanjunkare.......

1 regementstrumslagare.....

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen
3 d:o

Lön eller
arfvode.

Löne- Furagetillägg
ersätt för

ning ä

tjiinste- 1 1 krona
hästar pr häst

i 400 kr. och dag.

6,000

4.500

4.000

éiOOO

2.400

1.500

1.020

''720

1.000
300

3.400

1,020

1,200

000

1,300

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1,200

900

3,400

10,200

3,400

10,200

365

(190
1175
365
( 32
\333
365
365

365

(190

1175

2.50
3

1.50

2.50
2

0,40
0,30
0,30
2

0,40

0,30

2,50

2,190

1.825

1.825
1,460
1,095
1,095
1,095

912

730

1,460

730

146

438

109

328

109

328

730

146

109

912

730

950

437

1,095

499

1,460
4.380
760
350
'' 2,’280
1,050

800

400

730

365

9,720

7,090

6,590

4,625

3,360

2,880

2,580

1,000

800

4,787

2,115

1,615

2,112

1,630

3.260

1,630

446

1,338

349

1,048

289

868

1,630

446

349

289

2,112

1,630

4,860

14,580

4,510

13.530

(Bil. n:o 9.)

195

				D a	X a f 1 ö n i n g.		Löne-		kurage-
									tillägg	ersätt
	Lön eller	An-				Hel		för		ning	a	Summa.
	arfvode.	tal	cl k ro-	Ilek		eller kalf,	tjanste-	I krona
			da-		förslairs-	kastar	pr kast
			gar.	nor.			vis.		a 400 kr.	ock do	CT °
1 kapten af 2. klassen.......	2,400		365	4			1.460						3,860
1 d:o .......	2,400	_	1190 \ 175	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3,860	—
1 kapten af 2. klassen.......	2,400	—	4 2	—	—	760 350	—	l _ i	—	—	—	3,510	-
1 (bo .......	2,400	—	—	—	—	—	I 760 j 350	z	i -	—	—	—	3,510	—
1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	—	365	o O	—	—	1,095	—		_	—	—	2.595	—
5 cbo ......	7.500	—	—	—	—	—	5,475	—		—	—	—	12,975	—
1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	—	1190 \175	3 1,50	—	—	570 262	50	! -	—	—	—	2,332	50
2 (bo ......	3,000	—	—	—	—	—	1 1,140 j 525	—	l _ )	—	—	—	4,665	—
1 löjtnant af 2. klassen ......	1,020	—	365	3	—	—	1,095	—		—	—	—	2.115	—
5 (bo .....	5,100	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	10,575	—
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	-	1190 \175	3 1,50	z		570;— 262 50	1 _ 1	—	—	—	1,852	50
2 (bo ......	2,010	—	—	—	—	—	I 1,140 \ 525	—	l _ 1	—	—	—	3,705	—
1 underlöjtnant..........	720	—	365	3	1.095	—	—	—		—	—	—	1.815	—
8 d:o ..........	5.760	—	—	—	8.760	—	—	—	—	—	—	—	14,520	—
1 fanjunkare...........	1,200	—	365	2.50	—	—	912	SO	—	—	—	—	2.112	50
5 d;o ...........	6,000	—	—	—	—	—	4,562	50	—	—	—	—	10,562	50
1 fanjunkare...........	1,200	—	(190 \175	2,50 1,25	—	—	475 218	75	1 -	—	—	—	1,893	75
•r'' d:o ...........	6,000	—	—		—	—	( 2,375 \ 1,093	75	l _ 1	—	—		9,468	75
1 sergeant af 1. klassen ......	900	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—		1,630	—
o d:o ......	4,500	—	—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	_	8,150	—
1 sergeant af 1. klassen......	900	--	(190 \ 175	2 1	—	—	380 175	—	} -	—	—	—	1,455	—
2 d:o ......	1,800	—	—	—	—	( 760 I 350	—	} -	—	—	—	2,910	—
1 sergeant af 2. klassen ......	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
5 d.o ......	3,900	—	—	—	—	—	3.650	—	—	—	—	—	7,550	—
1 sergeant af 2. klassen......	780	—	(190 \175	2 1	—	—	380 175	—	1 _ i	_	—	—	1,335	—
5 d:o ......	3,900	—		—	—	—	I 1,900 \ ''875	—	l _ 1	—	—	-	6,675	—
1 distinktionskorpral *).......	360	—	365	0.50	182	50						542	50
yä eko .......	12,600	—	—	—	6.387	50	—	—	—	—	—	—	18.987	50
1 korpral*)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—		—	—	—	416	—
89 d:o ............	11.700	—	—	—	5,694	—	—	—	—	—	—	—	17.394	—
J korpral, indelt*).........	120	—											120	—
(bo .........	840	—											840	—
J^vicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50							349	50
°< d:o ..........	8,880	—	—	—	4,051	50							12.931	50
* vicekorpral, indelt *).......	60											60	—
" d:o .......	540						—						540	—
i officers- och reservofficersvolontär *)	180		365	0.20	73								253	—
-11 d:o * volontär*) ...........	1.980			—	803			__	—		—	—	2,783	—
180		365	0.20	73								253	—
^9 (Lo	21,420			—	8,687		—	—		—	—	—	! 30,107	—

196

(Bil. n:o 9.)

				.1) a	s a f 1 ö n i	n g.		Löne		b urage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller	An-				Ilo!		för		ning	å	Summa.
			kro-	Ilek		eller half.	tjänste-	1 krona
							hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900		365	2			730			_		_	1,630	_
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	/184 \181	2 1	—	—	368 181	—	}-	—	—	—	1,449	—
2 clio ....	1,800	—	—	—	—	—	1 736 ( 362	—	1 / ~	—	—	—	2,898	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	j 184 \181	2 1	—	—	368 181	—	} -	—	—	—	1,329	—
3 d:o ....	2,340	—		—	—	—	11,104 \ 543	—	} -	—	—	—	3,987	—
1 musikdistinktionskorpral *)....	360	—	184	0,50	—	—	92	—		—	—	—	453	—
3 eko ....	1.080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356	—
1 musikkorpral *).........	300	—	184	0,-10	—	—	73	BO	—	—	—	—	373	BO
3 eko .........	900	—	—	—	—	—	220	80	—	—	—	—	1,120 295	SO
1 musikvicekorpral*)........	240	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	20
3 eko ........	720	—	—	—	—	—	165	60	—	—	—	—	885	BO
1 trumslagare eller hornblåsare *) . .	180	—	365	0,30	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 (ko . .	180	—	—	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 trumslagare eller hornblåsare *) . .	180	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20
7 (l:o . .	1,260	—	—	—		386	40	—	—	—	—	1,646	40
Summa kronor	212,900			— 50,502	—	66,872	30	3,600	—	3,285	—	343,159	30

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär*
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmaner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbcställningar ersättas icke.

Amu. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifva aflöningsförmaner, bibehålies vid sina förut varande

aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

197

Bil. n:o 10.

Stat

för Andra lifgrenadjärregementet år 1912.

			D	a g	a f 1 5 n	i n g.		Löne-	kurage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller	An- tal	a k ro-	Ilek		Hel eller half.	för I jåns te-	ning å 1 krona	Summa.
			da-		fö rata ss-	hästar	pr häst
			gar.	nor.			.
Staben.						VIS.
1 öfverste och chef.........	6,000		365	6	2.190				800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1,825	—	—		400	—	365	—	7,090	—
1 major..............	4.000	—	365	5	1.825	—	—	—	400	—	365	—	6,590	—
1 d:o..............	4.000	—	—	—	1,825	—	—	—	400	—	365	—!	6,590	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2,400	—	365	4	1.460	—	—	—	400	—	365	—	4,625	—
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	3	1,095	—	_	—	400	—	365	—	3,360
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1.020	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,880
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .	720	—	365 3	1.095	—	—	—	400	—	365	—	2,580	-
1 regementspastor, arfvode.....	1.000	—											1,000
1 auditör, arfvode.........	800	—											800	—
1 regementsläkare.........	3,400	—	(190 \ 175	5 2,50	—	—	950 437	50	l -1	—	—		4,787	5(1
! 1 bataljonsläkare..........	1,020	—	365	2,50	—	-	1,095	—		—	—		2,115
1 bataljonsläkare..........	1,020	-	\| 32 \333	O 1.50			96 499	50	l )	-	__	-	1,615	50
1 fanjunkare (regementsväbel) ....	1.200	—	365	2,50	912	50							2,112	50
! 1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630
2 d:o ....	1.800	—	—	-.	1,460	—	—	—	—	—	—	—	3,260	-1
! 1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-scrg.) . .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—!
! 1 sjukvårdskorpral*)........	300	—	36o	0,40	146	—				—			446	—i
3 d:o ........	900	—	—	438	—	—	—	—	—	—	—	1,338	—i
1 sjukvårdsvicekorpral*)......	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50
3 d:o .......	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	—	—	1,048	50 j
1 sjukvårdssoldat*)........	180	—	365	0.30	109	50							289	50
3 d:o ........	540	—	—	—	328	50		—	—	—	—	—	868	50\|
1 gevärshandtverkare........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—		1.630	—!
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
* gevärshandtverkarekorpral*). . . .	500	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	—		446	—
\| gevärshandtverkarevicekorpral*) . .	240	—	365	0.30	109	50	—		—	—	—	—	349	50
* gevärshandtverkaresoldat*) ....	180	—	365	0,30	109	50		—					289	50
1 musikfanj ankare.........	1,200	—	365	2,50	912	50	—-	—	—	—	—		2,112	50
regementstrumslagare.......	900	—	365	2	730				—	—	—	-	1,630	—
Kompanistateii.
1 kapten af 1. klassen.......	3,400	—	365	4	—	—	1,460	—	—	—	—	—	4.860	—
3 do .......	10.200	—	—	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—	14,580
1 kapten af 1. klassen.......	3,400	—	(190 \ 175	4 2	—	_	760 350	—	!		—	—	4,510	-
3 d:o .......	10,200	—	—	—	—		(2,280 \ 1,050	—	l _ 1	—	-	-	13,530	—

198

(Bil. n:o 10.)

1 kapten af 2. klassen .
1 d:o

1 kapten af 2. klassen .

1 d:o

1 löjtnant af 1. klassen.
5 d:o

1 löjtnant af 1. klassen.

2 d:o

1 löjtnant af 2. klassen.
5 d:o

1 löjtnant af 2. klassen.
d:o

1 underlöjtnant . . . .

8 d:o . . . .

1 fanjunkare......

5 d:o ......

Lön eller
arfvode.

2.400|

2,400

2.400

1.500

7.500

1.500

3.000

1,020

5,100

1,020:

2,040

720

5,760

1,200

6.000

aga

f 1 ö

n g -

An tal (la gar.

I å

I kroj
nor.

365

f 190
\175

365

(190

Ilel.

Hel

eller kalf.
förslagsvis.

Löne tillägg för tjänste hustar å

400 kr.

Furageersättning
å
1 krona
pr häst
och dag.

3 —

\175 1,50

3651 3

1190: 3
\ 175 1,50

1 fanjunkare............{ 1,200

.... | 6,000

. . . . ; 900

. . . . j 4,500

. . . . 900

5 d:o ......

1 sergeant af 1. klassen
5 d:o

1 sergeant af 1. klassen

2 d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d:o

1 sergeant af 2. klassen

5 d:o ......

1 distinktionskorpral*).......

35 d:o ........

1 korpral*)............

39 d:o ............

1 korpral, indelt*).........

7 d:o .........

1 vicekorpral*)..........

41 d:o ..........

1 vicekorpral, indelt*).......

5 d:o .......

I officers- och reservofficersvolontär*)

II d:o

1 volontär*)............

119 d;o ............

365: 2,50

J ISO; 2.50
\175 1,25

365 2

fl90, 2
)175 1

1,800

780

3,900

780

3,900''

360,
12,600j
300;-11.700
120
840;

240:

9.840
'' 60,
3001 -180
1.980
180-21,420,

365;

365

(190

\175

365

0,50

0,40

0,30

0,20

1,095

8,760

182 50

6.387

146

5,694

1,460
1,460
760
350
| 760
''( 350

I, 095
5,475

570
262

II, 140
i 525 —

I, 095
5,475

570
262

II. 140
''I ''525

l
I

l _

912
4.562
475
218
(2,375
\ 1,093
''730
3,6501 —
380 —
175'' -( 760 -j 350
730
3,650
380
175
(1,900
\ 875

50, —

109 50
4,489 50

lo —

803 -73;-S.6871 —

I -

l _

> -

Summa.

3.860

3,510

2,595
12,975

2,332

4,665

2,115
10,575 -

1,852

3,705 —

1,815 -14,520
2.112
10;»62

1,893

9,468

1,630

8,150

1,455

2,910

1.510

7,550

1,335

6,675

542
18,987
''446
17,394
120
840
349
14,329
'' 60
300
253
2.783
253
30.107

i 5

(Bil. n:o 10.)

199

			Dag	a f 1 ö n	i n g.		Lönc		Furage-
								tillägg	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal	å	Ilek		Hel eller half,	för tjänste-	ning å 1 krona	Summa.
			da-	kro-		förslaes-	hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900		365	2			730						1,630
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	(184 \181	?	—	—	368 .181	—	-	—	—	—	1,449	—
2 d:o ....	1,800	—	—		-	-	/ 736 \ 362	—	} ^	—	—	-	2,S98	-
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	(184 \1S1	2 1	—	—	368 181	—	-	—	—	-	1,329
3 d:o ....	2,340	—	—	—	—	—	(1,104 \ 543	—	( -	-	—	—	3,987
1 musikdistinktionskorpral *) ....	360	—	184	0,5 0	—	—	92	—		—	—	—	452	—
3 d:o ....	1.080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356	—
1 musikkorpral*).........	300	—	184	0,40	—	—	73	60	—	—	—	—	373	60
3 d:o ..........	900	—	—	—	—	—	220	80	—	—	—	—	1,120	80
1 musikvicekorpral*)........	240	—	184	0.30	—	—	55	20	—	—	—	—	295	20
1 3 d:o ........	720	—	—	—	—	—	165	60	—	—	—	—	885	60
1 trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	365	0,30	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 d:o . .	180	—	—	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
\| 1 trumslagare eller hornblåsare*) . .	18C	—	184	0.30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20
7 eko	1,260	—	—	—	—	—	386	40	—	—	—	—	1,646	40
Summa kronor	213,620	—	-	—	56,940	—	66,872j30	3,600	—	3,285	—	344,317	so

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. l. Den för underbefäl af mnnskapsklassen bland volontärerna upptagna allöningen utgöres af menig volontär»
aflöningsförmaner jämte tillägg för befälsbestälhiingen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3, Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Hm‘ 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förut varande

aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

200

Bil. n:o 11.

Stat

för Västgöta regemente år 1912.

Staben.

Lön eller .

i An*

arfvode. ; tal
dagar.

1 öfverste och chef........

1 öfverstelöjtnant........

1 major.............

1 d-o.............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvartcrm.) .
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.)
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.)
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .
1 regementspastor, arfvode ....
1 anditör, arfvode........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1 fanjunkare (reg.-väbel)......

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . •

2 d:o ■ ■ ■

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .
1 sjukvårdskor prål *)........

3 d:o ........

1 sjukvårdsvicekorpral *)......

3 d:o ......

1 sjnkvårdssoldat *)........

3 d:o ........

1 gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral*) .

1 gevärshandtverkarevicekorpral *)

1 gevärshandtverkaresoldat *) . .

1 musikfanjunkare.......

1 regementstrumslagare.....

6,000

4.500
4,000

4.000

2.400

1.500
1.020

720

1.000

800

3.400
1,020
1,020

1,200

900

1,800

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1.200

''900

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.......i 3,400

3 d:o .......i 10,200

1 kapten af 1. klassen.......j 3,400

3 d:o .......i 10,200

kro nor.

Hd.

365 6
365 5
365 5

365 i 4
365 3
365! 3
365 3

eller half.
förslagsvis.

2,190

1.825

1.825
L825
1,460
1,095
1,095
1,095

(190

\175

365

333

365

(190
\ 17 5

2.50
3

» i

1.50

2.50
2

0,40

0,30

912

730

1,460

730

146

438

109

328

109

328

730

0,40

0,30

0,30:

2,50

2 i

146

109

912

730

437
1.095
'' 96
499

1,460
4,380
760
350
( 2.280
j 11)50

Löne- tillägg för tjänste-b iistar ä 400 kr.	Furage-ersätt-ning ä 1 krona pr häst och dag.	Summa.	\|
800		730		9,720 7,090
400	—	365	—
400	—	365	—	6.590	—
400	—	365	—	6,590	—
400	—	365	—	4,625
400	_	365	—	3.360	—
400	—	365	—	2.880	—
400	_	365	—	2,580	—
_	_	—	_	1,000	—
—	—	—	—	800	—
l _ 1	—	—	—	4,787	50
—	—	—	2,115	—
t. _	—	—	—	1,015	50
	_	_	_	2,112	50
_	_	—	—	1,630	—
_	—	—	—	3,260	—
				1,630	—
_	_	_	—	446	—
_	—	—	—	1,338	—
_	_	_	—	349	50
_	_	_	—	1.048	50
				289	50
_	_	_	—	868	so
—	—	—	—	1,630
				446
_	_	_	_	349	50
_	_	_	—	i 289	50
_	_	_	_	2,112	50
—	—	—		1,630
				4,860	___
				14,580	--
:} -				4,510	—
:} -	L			13,530	—

(Bil. n:o 11.)

201

			1) a	g a f 1 ö	n i	ii		kurage-
	Lön eller arfvode.					! tillägg	ersätt-
	An- tal	a kro-	Hel.		Hel ./ör eller half. tjänste-	ning å 1 krona	Summa.
		da-		förslags- ! hästar	pr häst
		gar.	nor.			vjs> ''ä 400 kr.	och (lag.
I kapten af 2. klassen.......	i 2,400 !-	365	4		__	1,460 — j —			__	3,860
1 d:o .......	2,400 j —	—	—	—	—	1,460 —\| —	—	—	—	3.860	—
1 kapten af 2. klassen.......	2,400 —	1190 (175	4 2	--	—	760 — \| 350 —!( ‘	—	—		3.510	—
i (Ilo .......	2,400 —		—	—	—	t 350 — /	—	-	—	3,510	—
1 löjtnant af 1. klassen......	1.500 —	365	3	—	—	1.095 j— -	—	—	—	2.595	--
5 d:o ......	7,500 —	—	—	—	—	5.475!— —	—	—	_	12.975
1 löjtnant af 1. klassen......	1,500j—	J190 i 175	3 1,50	—	—	570 j—U 262 50:f	—	—	—	2,332	60
2 d:o ......	3,000 —	—	—	—	—	,1 1.1!" 1 . 1 525\| ,	—	—		4,665	—
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020 i—	365	3	—	—	1,095 — -	—	—	—	2,115	—
5 clio ......	5.100	—	—	—	—	5,4751— —	—	—		10,575	_
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020 —	\|190 \ 175	3 l,r,o	—	—	570 - » _ 262 15011		—	_	1,852	60
2 d:o ......	2,040 —	—	—	—		( 1,140 — 1 l 525 — )	_	—	—	3.705	—
1 underlöjtnant..........	720 \|—	365	»	1,095	_		.—	—	1.815
8 d:o ..........		--		8,760		_ _! _____	—	—	—	14,520	—
1 fanjunkare...........	1,200 !—	365	2.50	_	912 50 —	__	—	—	2.112	..0
o (ko ...........	6,000 —	—	—	—	_	4.562 750! —	—	—	—	10.562	60
1 fanjunkare...........	1,200 ! —	1190 U75	2.50 4,25	_	—	475 — j\ 818 75 j ^	—	—		1,893	76
5 d:0 ...........	(1,000 —	—	-	—	—	1 2,375 -1 \ 1.093 175;/	—	—	—	9,468	75
1 sergeant af 1. klassen......	900 1—	365	fi äJ	—	—	730 ■— -	—	—	—	1,630	—
5 d:o ......		—	—	—	—	3,650 !—I —	—	—	—	8.150	—
■1 sergeant af 1. klassen......	i 900 - ]	(190 1175	2 1	__	—	380!—jl 175 Uf -	—	—	—	1,455	—
2 (ko ......	1,800;—	—	—	—	—	1 760 -\|\ \ 350 !—i C “	—	—	—	2,910	—
1 sergeant af 2. klassen......	780 i —	665	2	—	—	730 — -	—	—	—	1,510	—
''■> d:o ......	3,900	—	—	—	—	3.650!_! -	—	—	—	7.550	—
1 sergeant af 2. klassen ......	780 1—U"? !)17o	2 i	—	—	380 —!l 175 \|—Il ~	—	—	—	1.335	-
•> dm ......	3,800 1 ■ i	—		—	—	J 1.900 !—It 1 ''875 \|—	—	—	—	6,675	—
^ distinktionskorpral*).......	360	365	0,50	182	50		—	—	—	542	50
oö d:o .......	12.600 !—	—		6,387	50	- - -	—	—	—	18.987	50
1 korpral *)............	300!—	365	0,4 0	146	—	_ !_] _	—	—	—	446	—
°7 d:o ............	11.100 : —	____	5,402	—	- j_ _	—	—	_	16.502	—
1 korpral, indcit *)......... ^ (ko .........	120 j-	—	—	—		—	—	—	120	—
1.080 —	—	—	—	—		—	—	—	1,080	_
vicekorpral *>..........	240 —	365	0,30	109	50	! ''				349	60
d:o ..........	7,920 —	—	—	3.613	50	— i— —	—	—	—	11,533	60
2 vicekorpral, indelt *)....... , d:o .......	bo	—	—	—	—	_ !_j _	—	—	—	60	—
780 i-	—	—	_	—	: j				780	—
7 officers- och reservoffieersvolontär *)	180	365	0,20	73	—	_1_ —	_	—	_	253	—
1 d:o volontär). ''•I! do	1,980	_	803	_-		_	_	_	2.783	—
180 -	365	0.20	73	—		—	—	—	253
21,420 i—	—	—	8.687	—	- ; —! —	—	—	—	30.107	.-1

Bill. till Jxiksd. Prof. 1911. 1 Sami 1 Afä. 1 Haft. 20

202

(Bil. n:o 11.)

				Da	^aflöning.		Lone-	kurage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller	An-	a			Hd		för		ning	h
	arfvode.	tal	Ilek		eller half,	tjänste-	1 krona
			da-	kro-		förslags-	hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900		365	2			730						1,630
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	-	1184 i 181	2 i	—	—	368 181	—	i -	—	—	—	1,449	—
2 d:o ....	1.800	—	—	—	—	—	) 736 \ 362	—	l i	—	—	—	2,898	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	7S0	—	/184 \181	2 1	—	—	368 181	—	l - i	—	—	—	1,329	—
3 d:o ....	2,3-10	—	—	—	—	—	! 1,104 i 543	—	l _ i	—	—	—	3,987	—
1 musikdistiuktionskorpral	360	—	184	0,50	—	—	92	—		—	—	—	452	—
3 d:0 ....	1,080	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356	—
1 musikkorpral *).........	300	—	184	0.4 0	—	—	73	00	—	—	—	—	373	(JO
3 (ko .........	900	—	—		—	—	220	80	—	—	—	—	1.120	80
1 musikvicekorpral *).......	240	—	184	0,30		—	55	20	—	—	—	—	295	20
3 d:o .......	720	—	—	—	—	—	165	CO	—	—	—	—	885	G0
1 trumslagare eller hornblåsare *) . .	180	—	365	0,30	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 (ko . .	ISO	—	—	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 trumslagare eller hornblåsare *) . .	180	—	184	0.30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20
7 d:o . .	1,260	—	—		__	386	4 0	—	—	—	—	1,646	A0
Summa kronor	211,8*20	—	__	__	55,772 —	06.872 oo	3,000	—	3,285	—	341,349	30

*) .Tämte underhäll iu natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöra af menig volontär»
aflöning»förmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bestiillningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontiirer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådan»
af volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förut varande

aflöningsförmåner, därest han icke sjiilf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

203

Stat

Bil. n:o 12.

för Karlskrona grenadjärregemente är 1912.

					D a	^aflöning.		Löne-	F urage-	~
										tillägg	ersätt-
		Lön eller	An-				Hel	för	ning	å	Summa
		arfvode.	tal		Hel.		eller half	tjänste-	1 krona
				da-	kro-		förslags-	hästar	pr häst
					nor.			vis.		å 400 kr	och dag.
	Staben.								!
i 1	öfverste och chef........	0.000		365	6	2,190 —			800		73C		9,720
i 1	öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	__	7.090	_
	major..............	4.000	_	365	5	1,825''—	—	—	400	—	365	__	6,590	_
i	kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2.400	—	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4.625	_
i	löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	O	1,095	—	—	—	400	—	365	_	3,360	_
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adi.) .	1,020	—	365	3	1,095!-	—	—	400	—	365	_	2.880	_
1	regementspastor, arfvode..... auditör, arfvode.........	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	____	—	__	1.000
1 ^	800	—		—	—	—	—	—	—	__	__		800	_
1	regementsläkare.........	3,400	—	365	5	1,825	—	—	—		—	—	—	5,225
1	regementsläkare.........	O O TJI	—	( 32 1333	5 2,50	—	__	160 832	50	} -	—	—		4,392	5()\|
1	bataljonsläkare.........	1.020	—	365	o	1,095	—	—	—		—	—	_	2,115	_j
1	fanjunkare (reg.-väbel)......		—	365	2.50	912	50	—	—	—	—	—	__	2,118	50
1	sergeant af 1 kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	----	—	1,630	-i
1	d:o ....	900	—	—	—	730	—	—	—	—	.....		_	1.630
1	sergeant af 1 kl. (sjnkv.-sevg.) . .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	.......	__	1,630
i	sjnkvårdskorpral*)........	300		365	0,40	146	—	—	—	__	_		_	446	____
1	d:o ........	300	—	—	146	—	—	—	—	—	—		446	___
1	sjnkvårdsvicekorpral *).....	240	—	365	0.30	109	so	—	—	—	___	___	_	349	50
3	(.ko ......	ISO	—	—	—	219	—	_	—	—	_	_		699	_
i	sjukvårdssoldat *)........	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	_		289	50
	d:o ........	360	—	—	—	219	—	—	—	—	—	—	_	579	—
i	gevärshandtverkare........ 2 ålderstillägg å lönen å 150 kr.,	900	—	(183 i 182	2 1	—	—	366 182	—	> -	—	—		1.448	—
	det ena efter 5 års och det andra
i	etter 10 års val vitsordad tjänst, gevärshandtverkare.....	900		1182 \ 183	2	—	—	364 183	—	I -				1.447
	2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra							f

i i i	efter 10 års väl vitsordad tjänst, gevärshandtverkarekorpral *) . . .	300		365	0.40	146							-	446
gevärshandtverkarevicckorpral *) . .	240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	—	-	349	50
gevärshandtverkaresoldat *)....	180	—	365	0.30	109	50	_	—	—	_	_		289	so
x i	musikfan j ankare.........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—			2,112	50
regementstrmn slagare.......	900		365	2	730	—	—	—	—		—		1.630	—
	Koinpiinistateii.
i	kapten af 1. klassen.......	3,400	—	365	4	1,460	—	_	_	__	_	_	__	4,860	_
	d:o .......	17,000	—	—	—	7,300	—	—	—	—	—	—	_	24,800	_
	kapten af 2. klassen .......	2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	—	—	3.860	—
i K	d:o ....... löjtnant af 1. klassen......	7,200 1,500	—	365	3	4,380 1,095	—	—	—	—	—		—	11,580 2,595	—
l	. d:o ...... lojtnant af 2. klassen......	7,500 1,020	—	365	o O	5,475 1,095	—	—	—		—	—	“j	12,975 2,115	-
	d:o ......	5,100	—	—	—	5,475	—	—	—				.10,575

204

(Bil. n:o 12.)

				Da	g a f l ö	i i	n g.		Löne	-	Furage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller j	An-				Hel		för		ring	å	Summa.
	arfvode			ä	Hd.		eller half.	tjänstc-	1 krona
		da-	kro-		försl ags-	hästar	pr häst
		1	gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
i underlöjtnant..........	720		365	Q	1.095		_		_	_	_	_	1.815	___
5 d:o ..........	8,600	—	—		5.475	—	—	—	—	—	—	—	9,075	—
1 fanjunkare...........	1,200	_	865	2.50	912	50	—	—	—	—	—		2.112	50
7 <1:0 ...........	8,400	—	—	—	6.887	50	—	—	—	—	—		14,787	50
1 sergeant af 1. klassen ......	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,680	—
5 clio ......	4,500		—	—	8.650	—	—	—	—	—	—	—	8,150	—
1 sergeant af 2. klassen ......	780	—	365	2	780	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—
7 eko ......	5,460	—	—	--	5,1 k!)	—		—	—	—	—	—	10,570	—
1 distinktionskorpral*).......	360	—	365	0.50	182	50		—	—	—	—	—	512	50
23	8,280	—	—	—	4.197	50	—	—	—	—	—	—	12,411	50
1 korpral*) ............	800	—	365	0.40	146		—	—	—	—	—	—	446	—
32	9.600	—	—*	—	4.672!—	—	—	—	—	—	—	14.272	—
1 korpral, indelt *).........	120	—	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	120	—
2	240	—	—■	—			—	—	—		—	—	240	—
'' 1 vicekorpral*) ..........	240	__	365	0.3 o! 109	50		—	—	•—	—	—	849	50
83 d:o ..........	7,920	—	—		3.61.3	50		—	—	—	—	—	11.533	50
i 1 vicekorpral, indelt*).......	60	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	60	—
j 1 d:o .......	60	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	60	---
1 1 officers* och reservofficcrsvolontär *)	180	—	865	0.20	78	—	—	—	—	—	—	—	253	—
; 7 d:o	1,260	—	—	—	511	—	—	—	—	—	—	-	i 1-771	—
i 1 volontär*)............	180	—	365	0.20	73	—	—	—	—	—	—		853	—
, 73 eko ............	14,220	—	—	—	5,767	—	—	—	—	—	—	-	19,987	—
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—		1.630	—
1 (ko ....	900	—	—	.—.	730	—	—	—	—	__	—		1.630	—
i 1 mnsiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	780	—		—	—	—	—		1.510	—
2	1.560	—	—	—	1.460 —			—	—	—		8.020	—
1 mnsikdistinktionskorpral *)....	860		865	0,50	182	50	—		—	—	—	—	542	50
1 1 d:o ....	860		—	—	182	50	—		—	—	—	—	1)42	50
1 1 musikkorpral *).........	300	—	365	0,40	146	—	—		—	—	—		446	—
i 1 (ko .........	800; —		—	146	_	—		—	—	—		446
: 1 musikvicekorpral *)........	240	—	865	0.30	109	50	—	—	—	—	—		349	50
1 2 (ko .......	180	—		—	21.9	—	—	—	—	—	—	—	699	—
1 1 trumslagare eller hornblåsare *) ■ ■	ISO	—	865	0,30	U)9	50	—	_	—	—	—	—	289	50
ii (ko . .	1,080	—	-	—	457	—	—	_	—	—	—		1,737	—
Summa kronor	100.560		—	_	95,040	__	2,087	50	2.800	—	2.555		263,048	f>0

*) Jämte underhåll in natura.

Amu. /.

Amu. 2.
Anm.

Anm. 4.

Anm. 5.

Den för underbefäl af manskapsklaasen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs atiöningsfönnåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsuummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Endast 1 regementsläkare och 1 gevärshandtverkare skola efter genomförd organisation å stat förefinnas, hvarföre.
vid afgång i dessa beställningar, tillsättning först rnå ifrågakomma, da den erfordras för desammas upprätthållande
vid nu angifvet antal. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar
skola återbesättas med sådana af volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.
Först i den man inträffande afgång bland mnsikundcrofficerarne eller utelöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sådant medgifver, genomföres ofvanstaende stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med
iakttagande att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, hibehälles vid sina förutvarande
atlöningsförmåner, därest han icke själ!'' önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

205

Bil. n:o VI.

Stat

för Upplands infanteriregemente är 1912.

			Da	g a f 1 <	11	n g.		Löne-	j Furage-
								tillä	r er	ersätt-
	Lön eller ! arfvode.	Ati- , bil i ,	lie!		Hel eller half.	för tjäuste-	ning å 1 krona	Summa. !
			da- '' kr°-		förslasrs-	hästar	pr häst		!
Staben.			i nor. gar. \|			vis.		ä 400 kr.	och dag.
1 öfverste och. chef........	i 6.000		3651 6	2.190				80<	—	700		9,720	1
1 öfverstelöjtnant.........	! 4,500	—	365 5	1,825		—	—	401	—	365	_	7.090
1 major..............	4,000	—	065 5	1,825	—		—	4l)(	—	365	_	6,590
	4,000	!—	--j -	1,825	—		—	40(	—	365	_	6.590
I kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2,400		065 4	1.460	j-		—	40C	_	365	_	1.625
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500		065 0	1.095	1-	_	—	400	__	065	_	04560	_
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	3651 3	1,095	\|-		—	401	_	065	__	2.880	_
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . . .	720	—	3651 3	1.095	i—		—	40C	__	065	_	2.580	_\|
1 regementspastor, arfvode.....	1.000	_	—I —	__	i—	_	_	_	__	_	_	L000
1 auditör, arfvode.........	800	__	— — .	—	—	—	—	--	!	_	_	''800	_i
1 regementsläkare.........	\| 0,400	—	1190 5 j 175 2.50	—	—	95C 437	50	! -	—	—	__	4,787	i 5°,
1 bataljonsläkare..........	1,020	—	365 3	—	—	1.095	—		—		—	2,115
1 bataljonsläkare..........	1,020	-	1 0,2 0 1333! 1.50	—		96 499	50	1 -	—	—	—	1,615	50:
1 fanjunkare (reg.-väbel)......	1,200	—	365 2,50''	912	50	—	—		_	_	_	2,112	50!
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365 2	730	—	—	—	—	_	_	_	1.630	I
2 d:o ....	1.800	—	-i - \|	1,460!—	—	—	___	__	_	_	0.260	_i
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900	—	365 2	730	__							1,630
1 sjukvårdskorpral *)........	000	—	365 0,401	146	—	—	—	—	_	_	_	''446	_j
o d:r> ........	900	—	—I — :	438	—								j
1 sjukvårdsvicekorpral *)......	240	—	365 0,301	109 50	—	—	_	_	_	__	349	50
3 d:o ■.....	720	—	—\| —	328	50	—	—	—	_	_	_1	1.048	50
1 sjukvårdssoldat *)........	180	—!	0,65 0.30	109 50	_	__	_	_	_		289	50
•> d:o ........	540	—!	-!--- j	028	50	_	__	_	_	_		868	50
t gevärshandtverkare........	900	_l	365 2	700		_	_	__	__			1.630
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral ) . . . 1 gevärskanötverkarevicekorpral ) . . i gevärshandtverkaresoldat *).... j- mnslkfanjunkare......... 1 regementstrumslagare.......	300	—	365j 0,40	146	—	_	__	_	_	_	_	446	_;
240	—I	365 0.30	109	50	._	_	_	_	_	_	349	50
180	—	365 0.30 i	109	50							289	so!
1,200	—	365; 2.50	912	50	_	_	_	_	_	_	2,112	so:
900	—!	365 2	730	_	—	—	—	—	—	—	1,630
Konipanistateii.
1 kapten af 1. klassen...... 3 d:o .......	0,400	—;	365 i 4	_	_	1,460	_	_	_		_	4,860
10.200	— I	___	—	—	4.080	—	—	—	—	—	14.580	_\|
kapten af 1. klassen.......	3,400	1190! 4 1175 2	—	-■	760 050	—	} -	-	—	—	4.510
3 do, .......	10,200	—	__!___	—		( 2.280 1 1050	—	l _ l	—	~~	-	13.530	-j

206

(Bil. n:o 13.)

D aga t''löni n g.

Lön eller
arfvode.

kapten åt'' 2. klassen .
d:o

kapten af 2. klassen .
d:o

löjtnant af 1. klassen
d:o

löjtnant af 2. klassen

löjtnant af 2. klassen
d:o

i An;
tal
; dai
s;ar. ;

k ro- j

nor. !

Hd.

I Löne _.

.....- tillägg

Hd ! ...för
eller half,! tjansteförslags-
i Mjiar
i 400 kr.

Fnrageersältning
a
1 krona
pr krist
ock dag.

Sömma.

underlöjtnant

d:o

fanjunkare

d:o

fanjunkare .
d:o

sergeant af 1. klassen
d:o

sergeant af 2. klassen
eko

sergeant af 2. klassen

2,400 -2,400 j 2,

400

2,400 -

1.500 -

7.500 j 1.

500 |-

0,000 j 1,

020 !-

5,100 j 1,

020 j 2,

040 -

720 -5.700 -1.200 i0.
000 -

6,000 j 900

|-4,500 -

900 j 1,

800

7 8* i -

0,000

78<)
:>,900

- 365 4

r J130! 4

\175 2

- 365 3 i

! 1190; 3
"1(175 1,50 j

365 3 !

___''__I

(100,3 ;

(175 1.50;

-1 365; 3 '' 1.09.5

i — ‘ — I 8|760
i 365; 2,50j —

(190'' 2.601 —

3(175 1.261 —

. 365 2

1/100 2
1175 1

-| 365 2

(190 2
3/175 1

1,460
1,460
760
350
f 760
( 350
1,095
5,475
570
262
11,140
) 525

'' 1.095
5,475
570

( 3,140

\ 525

} —
l __

912
4. >6c
''475
218 75
( 2,375-j 1,093
7301
8,650;—
380
175!

( 760!

\ 350
730
3.650
380;
175;—
( 1,900!—
| 875

1 distinktionskorpral •).......	360 i—	865 0.50	182	50	— i		--	—	—	-i
35 d:o .......	12,600	-j -	6,387 ;r>0	-1	—-	—	—	—	—o
1 korpral *)............	300	365; 0.4 0	146	....	—i		—	—	—	—!
35 dio ............	10.500! —	-i -	5,110	—	—!	—	—		—	— j
1 korpral, indelt *).........	120 —	_j _	_				—		—	—
11 d:o .........	1,320 i—	---, -	—	—	—i		—		—	—i
1 vicekorpral *)..........	340 i—	»2>l30j 0,o0	109	60	—;	—	—		—	—i
43 d:o ..........	1.0,320 —	■—; —	4,708 60		_	—		—	—
1 vicekorpral, indelt *)......	60 —	_j __	—	-	-	—	—	-	—	—i
3 d:o .......	180 !—
1 officers- och reservofficersvolontär *)	180 1—	365; 0,20	7o			—	—	—		—]
11 d:o	1,980i—	—j —	803	—	-	—	—	—		—
1 volontär *) ...........	180 \|-	, 365, 0,20	73	i —	—	—	—	—		—
119 d:o ...........	21.420 \|—	1 —! —	8,687	1-	—	—	—	—	—	—

1 II

—i—!j 3.860
—I—1| 3.860

—i—i! 3,510

3.510

3,595

12,975

3,332

4,665

2,115

1.0,575

1,852

3,705

1,815
14.520
2 112
1(1562

1,893

9,468

1,630

8,150

1,455

2,910

3.510

7,550

1,335

6,675

542

18,987

446

15,610

120

1.320

349

15,028

180

253

2,783

253

30.107

(Bil. n:o 13.)

207

1 mnsiksergeant af 1. klassen

1 musiksorgeant af 1. klassen

2 d:o
1 mnsiksergeant af 2. klassen
1 mnsiksergeant af 2. klassen

3 eko

1 musikdistinktionskorpral *)

<" d:o

1 limsikkerpral *).....

3 eko .....

1 mnsikvicekorpral *)....

3 eko .....

1 trumslagare eller hornblåsare*;
eko

1 trumslagare eller hornblåsare*)
7 eko

			L> s	g a fl ö ii i	ng.
i jod. eller arfvode.	An- tal da- ger.	! å 1 kro-j flor.	Kel.	Hel eller half, förslags-vis.
900 900		865 (184	j 3 6	1 ~c	73C 368	ra
	list	1		181	_
1,800	—	—			( 73b \ 387
780	—	360	i) ti		730	_
780		1184	4) ti	-L	368	_
	\181	1	- —	181
2,340	—	—			J 1,104 I 543	— -I
360	.......	184	0,ö0		92
1,080	—	—	j	276—!
300	—	184	0.40	__\|__!	73 (iOl
900	—	—	— t	—}—I	220	so!
240	—	184	0.30		55	20
720	_	—	- j	— —!	165	00
ISO,	-1	865	0,30,	—j_!	109	50j
180		—j	--1	—!—i	109	so,''
ISO,		184	0.30	_j_I	55	2 01 4 0;
1.260		—	— i	—1—j	386

Löne tillägg för tjänste liästar å

400 kr.

Fnrageersättning
ä
1 krona
pr häst
och dag.

i _L; _i_

Summa.

Summa kronor 21&2(>o|—

*) Jämte underhåll in natura.

1	j 1,630	\|
j-	1,449	___
	I 2,898	i
1	j 1,510
j	j 1,329	—j
—	8,987	_1
i —	452
_	1,356	_1
—	373	60
—	1.120	SO
—	295	20
—	885	60''
_	289	50;
—	289	50
—	285	201
	1.646	40

56,5751—; 68.872;so! 8,600|—13,2851-!! 343.592 Iso

. /. Den . loi underbefäl af manslcapsklaasen bland volontär»™» upptagna aflöningea uteöres af menig volontär»
afloningslormanor jainte tillagg lör befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålles vid volontarsbestallmugeu,
med dess a stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Vid . vakanser i underbefäls eller beställningsmiins volontärsnummer mä under liden till motsvarande antal
menige volontiirer utgå för desse i stat anvisade atlöningsförmåner.

Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicckorpralsbeställuingar skola återbesättas med sådana af
volontiirer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Löntagare som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina förut varande

allomngslornianer, därest han icke själ!'' önskar öfvergå till de 1 denna stat för honom upptagna.

■Anm.

Anm.

208

Bil. n:0 14.

Stat

för Skaraborgs regemente år 1912.

Stabel!.

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1 fanjunkare (regementsväbel) ....

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....

2 d:o ....

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .
1 sjukvårdskorpral*)........

3 d:o ........

1 sjukvårdsvicekorpral *)......

3 d:o ......

1 sjukvårdssoldat*)........

3 d:o ........

1 gevärshandtverkarc.......

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarckorpral *)''...
1 gevärshandtverkarevicekorpral*)

1 gevärshandtverkaresoldat *) . . . .
mnsikfanjunkare

11 a "afl ö n i n g.

Lön eller
arfvode.

An tal da -

kro- i
nor.

Hel.

13 el

eller half,
. förslagsvis.

: 1 öfverste och chef........	6,000	-i 365	6	! ! 2,190!—!	800	— 730
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	—! 365	5	1,825]—	400	—\| 365
1 mai or..............	4,000	—I 365	5	1,825-\|	400	—! 365
1 d:o..............	4,000	—i —	—	1,8251— —	400	— 365
1 kapten af 2 kl. (reg.-kvarterm.) . .	2.400	365	4	1,460!—! ---	400	— 365
\| 1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1.500	— 365	3	1,095''—!	•100	—i 365
! 1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	— 365	o	1,095—\| ---	400	—; 365
! 1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .	720	365	3	1,095!— —i —	400	— 36ö
1 regementspastor, arfvode.....	1.000	-j -	—	- - — ‘-	—	— —

1 regementstrnmslagare .

800

3,100

1,020|

1020

1.201)1

oooj

1,800!

900j

SOU1

900

240:

720

ISO1

540

900!

300-240:-1801-1.200: -900:-

1190: 5

4175

365

Löne- ! Furage ;
tillägg I ersätt -för | ning ä j
tjänste- I 1 krona j
hästar j pr häst j
å 400 kr. och dag.1

2,50

1.50

2.50

365 0,40

3651 0,30
_ _

3651 0,30
365j 2

365 j 0,40
365i 0’30
365i 0.30
3651 2,50
365! 2

912 50
730j —
1,460]—
730!—
146!—
438! —
109 50
328 50
109 50
328150
730

146 —
109 50
109! 50
912''50|
7301 —

950)—j I
437 50 |
1.095—!
96— It
499 50 ] f

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.......i 3,400

d:o .......j 10,200

1 kapten af 1. klassen.......j 3,400

3 d:o .......i 10,200

365 4		1,460
— —	- __	4.380	—	—	—
fl90 4	-1-	760	_	1
\175i	il	3511 I 2.280 f 1050	—	1 " 1

i Summa.

9.720
7,090
6,590	—
6.590	—
4,62»	—
3.360	—
2,880	—
2.580	—
1.000	—
300	—
4.787	50
2.115
1,615	SO
2.112 ISO
1.630	—
3.260	—
1.630	--
446	—
1.338	--
349	SO
1.048	so
289	50
868	50
1.630
446
349	so
289	so
2.112	so
1.63))
4.860
14,580	—■
4.510	—
13,530	—

{Bil. n:o 14.)

209

Lön eller
arfvode.

| 1 kapten af 2. klassen .
i 1 eko

I 1 kapten af 2. klassen .

! 1 eko

I 1 löjtnant af 1. klassen
j 5 eko

j 1 löjtnant af 1. klassen

’ ''2 eko

I 1 löjtnant af 2. klassen
j 5 eko

i k löjtnant af 2. klassen

! An !

tai ;

da!
gar.

I) a g a f I ö a i n g.

kro- Ilek

Lönetillägg Hd

! för
eller half.j tjånsteförslags-
! hästar
d, [ii 400 kr.

Furageersättning
ä .
1 krona|
pr häst j
och ting.

Summa.

2 (ko

1 underlöjtnant
8 dna
1 fanjunkare .
5 d:o

1 fanjunkare
5 eko

1 sergeant af 1. klassen

ö eko

4 sergeant af 1. klassen

2 d:o

1 sergeant af 2. klassen
;) d:o

I sergeant af 2. klassen

•’ eko

2.400
22400

2.400

2,400

1.500

7.500

1.500

3,000!

1,0201

5,100

1,020

2.Ö40J

7301

5,7<)0i

1,200!

6,0001

1,200

6,000

900

4,5001-

900!-

1,800

780

3,900

780

565! 4

1190! 4:
\ 175 2

365) 3

(190
j 175

365 i 3

/190

1175

565! 3

365

(ISO

U75

3.900

1 distinktionskorpral*) . .

•!5 d:o

I korpral *)..........

II d:o ............

1 korpral, indelt*).......

'') (ko .........

1 vicekorpral*)..........

1*8 d:o ..........

1 vicekorpral, indelt*) ....

? . eko

t- officers- och reservofficersvolontär*)
d:o

360
12,600
300
12.300
120
600
240
9.120
'' 60
480
180
1,980

365| 2

/190l 2
1175 1

365

1190

\ 175

- 1.460

1,16(1
760
■i 350

I 760

TI 350

! 1,095

5,475

-3 i ----i 570

1.50!--! 262 50

jj 1,140 - \

I 525 — s ~

: 1,095 —

; 5,475 —

5 1 : 570 —

1.5Oj ---j 262 50

IJ 1,140 -

II 525! -

i 1,095 - —!—

j 8,760 —1 —-j—

-— i 91250

1 4.562 50
—;— i 475 — >

— j 218 75 |

_! I / 2,375 1

~1,093 75 |

I 730-1

- 3.650

—! 380!— t

175
1 760
) 350
730
3,650

380
-1 175

I 1.900

2,50

2.50i
1,25 i

365J 0,5oj
365j 0,4oI

36ö| 0,30

182

6.387

146

5,986

875

50j

109 50;
4,161 -I

Bih. till Riksd. Prot. 1911. J Sami.

365 0,20j

1 Afl. 1 Raft.

803

3.860

0[860

3.510

2.595

12,975

2.332

4.665

2.115

10.575

1,852

3,705

1.815

14.520

2,112

10,562

1,893

9,468

1.630

8,150

1,455

2,910

1.510

7.550

1.335

6,675

542

18.987

''446

18.286

120

600

349

13.281

480

253

2,783

501

210

{Bil. n:o 14.)

!				Da	ir a f 1 ö n i	n g.		Löne		Furage-		j
									tillägg	ersätt- j
	Lön eller	An-				Hel		för		ning	å	Summa.
			kro-	Hel		eller half,	tjanste-	1 krona
						hästar	pr häst i
1			gar.	nor.			vis.		;i 400 kr.	och di	g-
i 1 volontär*)............	ISO		365	0,20	73				_	_	_		253
\| 119	21,420	—	—	—	8,687	—	—	—	—	—	—		30.107	—
i 1 musiksergeant af 1. klassen . . .	900	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—	—	1.630	—
\| 1 musiksergeant af 1. klassen . . .	900	—	1184 \181	2 1	—	--	368 181	—	l _ i	—	—	—	1,449
; 2 d:o ...	1,800	—		—	—	—	I 736 1 362	—	} -	—	—		2,898	_;
; 1 musiksergeant af 2. klassen . . .	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—i
i i 1 musiksergeant af 2. klassen . . .	780	~	1184 1181	2 1	—	—	368 181	—	i -	—	--	—	1,329
13 d:o ...	2,340			-		—	f 1.104 \ 543	—	l i			—	3,987	—
i 1 musikdistinktionskorpral*) ....	360	—	184	0,50	—	—	92	—	—	—	—	...	452	—
! 3 d:o ....	1,080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—		1,356	—
1 1 musikkorpral*).........	300	—	184	0,40	—	~	73 220	so	—	—	—	—	373	60
.3 d:o .........	900	—	—	—	—	—	SO	—	—	—	—	1.120	80
1 1 musikvicekorpral*).......	240	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	295	20
3 d:o .......	720	—	—	—	■-	—	165	00	—	—	—	—	885	00
1 trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	365	0.30	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
■ 1 d:o	180	—	—	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
i 1 trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	235 1,646	20
.7 d:o	1,260	—	—	—	—	—	386	40	—		—		40
Summa kronor	213,440	—			56,903	so	66,872	30	3,600	—! 3,285	-I	344.190	80

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af mauskapsklassen bland volontärerna upptagna afiöningcn utgöres af menig volontär*
aflöningsförmåner jämte tillägg för betalsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontarsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes. -föMi ;

Aum. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställuingsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i > indelta* korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förut varande

aflöningsförmåner, därest lian icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Stat

för Södermanlands regemente år 1912

					Dasraflöning.		Löne-	Furage-	1
										tillä	t er	ersätt-
	Staben.	Lön eller arfvode.	An- tal da- gar	ä kro- nor.	Hel.		Hel \| eller half, \| förslags- i vis:	för tjunste-i hästar ä 400 kr.	ning ä 1 krona pr häst och dag.	i Summa	1
1	öfverste och chef.....• • ■	6.000	1	365	6	2,190				800;—	730		9,720
1	öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1.825	—	—	—	40C	—	365	—	! 7.090	—
1	major..............	4.000	—	365	5	1.825	—		—	400		365	—	6.590	—
i 1	clio..............	4,000	—	—	—	1,825	—	—	—	400 —	365	—	i 6.590	—
1 1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	400;—	j 665	—	4,625	__
i	löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	3	1.095	—	! —	—	400		365		3.360
i	löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	400 —	365	—	! 2,880
i	underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .	720	—	365	3	1,095	—	—	—	400	_	365	—	1 2.580
i	regementspastor, arfvode.....	1.000	—	—	—	—	—	\| —	—	—		—	—	1,000	-!
i	auditör, arfvode.........	800	—	—	—	—	—	—	—	—	1-	\| --	—	800	—
1	regementsläkare.........	3.400	—	(190 U75	5 2.50	—	—	950 437	50	1 f “		—	~	4,787	50
1	bataljonsläkare.........	1,020	—	1565	3	—	—	1,095	—			—	—	i 2,115	—
X	batalj on sinkare.........	1,020	—	I 32 1333	3 1,50	—	—	96 499	50	} ~	—	—	_	1.615	50
1	fanjunkare (reg.-väbel)......	1,200	—	665	2,50	912	50	—	—		—	—	—	2.112	50
i	sergeant af 1. kl. (bat.-adi.) . . .	900	—	365	2	730		—	—		—		—	1,630	—
2	d:o ...	1.800	—	—	—	1,460		—	—	—	—		—	3.260	—
1	sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900	—	665	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—
X	sjukvårdskorpral *)........	SCO	—	365	0.4 0	146	—	—	—	—	—	—	—	446	—
6	d:o .......	900	—	—	—	438	—	—	—	—	—	__	—	1,338	—
i	sjukvårdsvicekorpral *)......	240	—	665	0,30	109	50	—	—	—	—		—	349	50
6 1	d:o .......	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	—	_	1,048	50
sjukvårdssoldat *)........	180	—	365	0.30	109	50	—		—	—	—	—	289	50
o	eko ........	540	—	—	—	328	50							868	50
1	gevärsha.ndtverkare .......	900	—	365	2	730		_	_	_	—	_	_	1.630	_
	2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra
1	efter 10 års väl vitsordad tjänst, gevärshandtverkarekorpral *) . . .	300		365	0,40!	146						—	—	446
1	gevärshandtverkarevicekorpral *)	240	—	365	0.30	109	50	—	—	-	—	-	_\|	349	50
1	gevärshandtverkaresoldat *) . . . .	180	—	365	0,30	109	50					—		289	50
1 1	musikfanjunkare.........	1.200	—	665	2.50	912	50							2,112	50
regementstrumslagare......	900	—	665	2	730	—	—	_	—				1,630	—
	Kompanistaten.
1 a	kapten af 1. kl..........	3.400	—	665	4	—	—	1,460	_	—		—	.___	4.860	_j
d:o .........	10.200	—	—	—	—	—	4,380	—	—		—	_	14,580	—
X	kapten af 1. kl..........	3,400	—	/1 DO \ 175	4 2	—	—	760 350	—	} -	~		—	4,510
3	d:o .........	10.200	—	—	—	_	—	1 2,280 \ 1,050	—	} -		—	—	13,530	-

212

(Bil. n:o 15.)

Lön eller
arfvode.

D aguflönin g.

Löne-

tillägg

för

tjänste-

hästar

ä 400 kr.

An-

tal

da-

gar

kro-

nor.

Hd.

eller half,
förslags-vis.

Furage- j
ersätt- j

ning a |

1 krono|
pr häst |
och dag. |

I 1 kapten af % kl.

1 d:o

1 kapten af 2. kl.

1 d:o

1 löjtnant af 1. kl.
5 d:o

1 löjtnant af 1. kl.

2 d:o

1 löjtnant af 2. kl.

5 d:o

1 löjtnant af 2. kl

3.400 —

| 2,400 —

2.400 j— |

365

100

175

2,400

i 1,500
7,500

! 1,500

365

(190

\175

1.50

3,000 j 1.

020 j 5,

100!

1.020 I

36»! 3 !

___ !

1901 8
,175; 1,50]

j 2 d:o ........j

1 underlöjtnant.........• j

8 d:o ..........

1 fanjunkare...........j

5 clio ...........

j 1 fanjunkare...........

15 d:o ...........

I 1 sergeant af 1. kl.........

! 5 .1:0 ........

| 1 sergeant af 1. kl. . .......

| 2 d:o ........

; 1 sergeant af 2. kl.........

5 dio ........

1 sergeant af 2. kl.........

5 »ko ........

1 distinktionskorpral *).......

35 eko .......

I 1 korpral*) ............

| 43 d:o ............

| 1 korpral, indeit *)........

| 3 (ko ........

1 vicekorpral *)..........

| 31 d:o ..........

| 1 vicekorpral, indeit *).......

{15 d:o .......

i 1 officers- och rcservofficcrsvolontär *)

| 11 clio

; 1 volontär *)...........

I 119 (ko ...........

2,040 j		___j	1
720 1		365	3 i
	—	—	—
1,200 1	—	365	2,50
6,000	—	—	_ £
1,200	—	(190 \ 175	2,50 1,25
6,000	—		1
900		365	Q i
4,500	-	—
900	—	\|190 \175	2 i i i
1,800	—	—	— i
780	_	365	2 !
3.900	—	—	— 1
—3 ce O	—	(190 U75	2 1
	—	—	— !
360	_	365	0,50 i
12.600	—	—	-- !
300	—	365	0,40
12,900	—	—	—
120	—	__	—
360	—	—	—
240	—	365	0,30
7,440	—	—	—
60		—	—
900			—
180		365	O bö o
1.980	1—	—	—
180	—	365	0,20
21.420	\|_	—	—

1,095

8,760

1.460

1.460
760
350
I 760
l 350

1.095

5.475
''570
262 50 /

I 1.140
j ''525

1.095

5.475
570
262150

11,140;-\ 5251-

182

6.387

146

6.278

912

4,563
475
218
I 2,375
\ 1,093
730

3.650
''380
175

f 760
\ 350
730

3.650
''380
175

(1,900
1 875

109

3,394

803

s.687

Summa.

3.860 —

.510

3,510

2.595 —
12,975 —-

2.332''50

4,665 -
2,115 -	— I
10,575-
1.852	jo!
3,705
1,815	_i
14,520	—i
2,112	50 {
10,562	50
1.893	75
9.468	75
1,630	—
8,150	—
1,455	—
2,910
1,510	—
7,550	—
1,335
6,67 5	—
541	50
18,987	50
■146
19,178
120	—
36C	—
341	5 C
10.834	50
6C	-
90C	—
25c	—
2,78c	—
25c	—
30.101	__

(Bil. n:o 15.)

213

1 musiksergeant af 3. kl.

1 musiksergeant af 1. kl.

2 d:c

1 musiksergeant af 2. kl.
1 musiksergeant af 2. kl.

d:o

X musikdistinktionskorpral *) . .
3 eko

1 musikkorpral *).......

3 d:o .......

1 musikvicekorpral *).....

3 d:o .....

1 trumslagare eller hornblåsare *)

i 1 d:o

i 1 trumslagare eller hornblåsare *)

7 d:o

Lön eller
arfvode.

900

1,800
780
780

2,340

360

1,080

300

900

240

720

180

1,260

1) agaflöning.

An tal (la gar -

365

1184

\181

365

1184

1181

184

365

184

kro -

Hel.

1 !

0,5(1

0,40

0,30

0.30

0,30

Hel
eller half,
förslags''
vis.

730
368
181
736
362
730
368 [—
181 —
1,104!—
543 —
92-376 —
73 oo

220

165

109 [50
10915 0
55120
386 [ 40

Löne tillägg för tjäuste hästar å

400 kr.

} -L

} -1-

Furageersätlning
å
1 krona
pr häst
och dag.

Summa.

Summa kronur ; 212.540

1 56,429 — 66,872 30 3.600]—! 3.285 -

1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

452

1,356

373

1,120

295

885

289

235

1,646

342.726l.301

Jämte underhäll in natura.

Ännu. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aäöningeu utgöres af menig volontär
afiöningsförmåner jämte tillägg för bofälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bestiillningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för desse i stat anvisade afiöningsförmåner.

Anm. .1. Uppkommande vakanser i »indeltas korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställuingar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, sou) tillförsäkrats andra än de fiir honom ofvan angifna afiöningsförmåner, bibehålies vid sina för utvarande

afiöningsförmåner, därest han icke sjii 1 f önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

214

Bil. n:o 16.

Stat

för Kronobergs regemente år 1912.

Löne- tillägg för tjänste-j hästar ä 400 kr.	Fnragc-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	! Summa. I
1 800	1	730		9,720
400	—	365	—	7,090	—
\| 400	—	365	—	6,590	—
! 400	—	365	—	6,590	—
\| 400	—	365	—	4,625	—
! 400	—	365	—	3,360	-
400	—	365	—	2,880	—
400	—	365	—	2.580	—
				1,000	_
—	—	—	—	800	—
} -	—	-	—	4,787	50
	—	—	—	2,115	_
} ^	—	—	—	1.615	BO
	_	_	_	2,112	50
	—	—	_	1,630	—
—	—	—	—	3.260	--
				1,630	—
				446	—
—	—	—	—	1.338	—
				1 349	50
—	—	—	—	1.048	50
—	—	—		289	50
—	—	—		868	50
		—	—	1.630	*
				446	__j
					50;
				289	50''
				2,112	501
	—			1,630
			—\|	4,860	___
—		—	_	14,580	—i

Dagaflönin g.

Lön eller
arfvode.

Staben.

1 öfverste och chef........

1 öfverstelöjtnant.........

1 major..............

1 d:o..............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .

1 regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare .........

A utal

il agar.

k ro- j
hot .

Ilek

Hel

förslags -

3651 6
365; 5
365 5

365 i i
3651 3
365! 3
365! ;i

1 fanjunkare (reg.-väbel)

1 sergeant af 1. kl. (bat.-

6.000;-4,500|-4.000-4,000 -2,400; -1.500;-4.020-''7201-

1,000!—i —

8001—j

3.40ol —i/''}—

1,0201—I 365.

H-iisilLo

1,2001—! 365| 2,50
900 — 365! 2

2,190
1,825 ■
1,825
1,825
1,460

1.095

1.095 i

,60

912 ISO
730 i—

50;

950
437
1,095
96
499 50

2 d:o . . .	1,800!—	—		1,460	—
1 sergeant, af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900!—	365	2	730	—
1 sjnkvårdskorpral*)........	300! —	365	0.411	146	—
3 d:o ........	900!—	—		438	—
1 sjnkvårdsvicekorpral*)......	240 —	365	0,30	109	50
3 ko ......	720 —	—	—	328	50
1 sjnkviirdssoldat*)........	ISO!-	365	0..'';e	109	50
3 d:o ........	540;—	—	—	328	BO
1 geväshandtverkare ........	900!—	365	2	730	—
2 ålderstillägg å lönen & 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. 1 gevärshandtverkarekorpral*) . . .	300 —	365	0, in	146
1 gevärsbandtverkarevicekorpral *) . .	240;—	36ö	0.r>«	109	50
1 gevärshandtverkaresoldat*) ....	180 —	365	0,30	109	BO
1 musikfanjunkare.........	1,2001—	365	2,50	912	BO
1 regementstrumslagare.......	900!—	365	2	730	—
Kompauistnten. 1 kapten af 1. klassen...... .	3,400 —	365	4
3 d:o .......	10,2001—	—	—	—	—

1.460

4.380

(Bil. n:o 16.)

215

Lön eller
arfvode.

) a g a i 1 ö n i n <

Antal

dasa
r.

kro- |
nor. j

| Löne_________________i
tillaga;

| Hd j för
it , j eller half,] tjänste I

förslags- i hästar

vis. ä 100 kr

; 1 kapten af 1. klassen

i 3 d:o

i 1 kapten af 2. klassen
i 1 eko

! 1 kapten af 2. klassen

! 1 (ko

! 1 löjtnant af 1. klassen
! ■’ Clio

l f löjtnant af 1. klassen .

i ^ (ko

I 5 löjtnant af 2. klassen .
5 (ko

j 1 löjtnant af 2. klassen .

| ~ eko

j J underlöjtnant . . .

| o d:o . . . .

| 1 fanjunkare.....

0 d:o .....

1 fanjunkare.....

5
1

i.400i -

10,200 ■

2,400-2,400-

2,400; -

2,400 -

1,500:-7,500 -

1,500-

3,000-

(190 i 4
1175! 2

- 365] 4

(100 4
) 175] 2

365] 3

/130I3 ;

\175 1,501

—! — ''

1,0201—1 365! 3

5,100|-

d:o

sergeant af 1. klassen
d:o

1 sergeant af 1. klassen

d:o

k sergeant af 2. klassen
d:o

sergeant af 2. klassen

d:o

g^^stinktionskorpral *) .

]0kerpral*)d''°

1 , {l:o ......

6 ^rpral, indelt*)

d:o

^gVicekorpral*) . . .

J • ^-*0

4 vicekorpral, indelt*)

d:o

1,020-

2,0403

720!-

5,760

1,2001-

6,000;-

1,200-

6,00! i]-

9ooj 4,

5003-

900:-

1,800

780

3,900;

780

3,900

360

12,600

''300

12,000

120

720

240

10,080

240

J /190! 3
"Iil7ö! 1,50

—I 365 3

~j 365] 2,60

(19flj 2,50
: 1175 1,25

I |

-j 365 j 2

!|19o| 2

''julöl i

- 365i 2

11190] 2
"j\175 1

365j 0,50
365] 0,40

__I

365; 0,30

1,095 !-8,760 !

-j 760
350
1 2.280
71 1.050;
1,460|
1.460
•! 760

i 350
Il 760
1 350
1.095
—I 5,475
—! 570

—i 262

_: I 1,140

! 1 525
: 1,095
—! 5.47
—j 570
—i 262
1,140
it 525

Kurage- j
ersätt- !
ning ä \| 1 krona i	Summa.
pr häst och dag j

l J.

-7

182

6,387

146

5,840

109

4.599

50 i

912
4.562
475
218
, 2,375
| 1.093
- 730

-i 3,650
380
-I 175
I 760
i\ 350
■i 730
■j 3,650
380
175
j I 1.900
\ 875

4.510 j

13,530 —

3,860 !—
3,860 j 3.

510 I—I

| !

3,510 I—j

2,595 i—I
1.2,975 j 2,

332 SO,

4,665

2,115
10,575

1.852

3,705

1.815

14,520

2,112

10,562

1,893

9,468

1,630

8,150

1.455

2,910

1,510

7,550

1.335

6,675

542
18,987
446
17.840
120
720
349
14.679
60
240

501
50 i

•216

(Bil. n:o 16.)

j 1 officers- och reservofficersvolontär*)

: 11 d:o

I i volontär*)...........

I 119 d:o ...........

1 mnsikscrgcaut af 1. klassen . . . .

1 musiksergeant af 1. klassen . . .

2 eko ■ ■ ’

1 musiksergeant af 2. klassen . . . .
1 musiksorgennt af 2. klassen . . . .

3 eko . ■ •

1 inusikdistinktionskorpral*) . . . .

3 (ko .....

1 musikkorpral*).........

3 eko .........

1 musikvicekorpral*)........

3 eko ........

1 trumslagare eller hornblåsare*) . .

1 (ko . .

1 trumslagare eller hornblåsare*) . .

T (ko . •

Summa kronor

			D		n i		“''1	Löne	.	II Lurage- 1		!
						tillägg	ersätt-
Lön eller	An-				Hel		för		ning	ä S	Summa.	;
		a kro-	Hel.		eller half,	tjänste-	1 krona
				förslags-	hästar	pr häst		!
		gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.1		''
180		365	0,20	73						_	_	253
1,980	_	_	—	803	—							2.783	—
180	_	365	0,20	73	—	—	—	—	—	—	—	253	—
21,420	_	—	__	8,687	—	—	—	—	—	—	—	30,107	—
900	—	365	2	—	730	—	—	—	—	—	1,630	—
900	—	/184 \ 181	f	—	—	.368 181	z	1 1	—	-	—	1,449	—
i 1,800	—	—	—	—	—	1 736 \ 362	—	} ■	—	—	—	2,898	—
; 780		365	2		—	730	—		—	—	—	1,510
ce o	—	(184 )181	2 1	_	—	368 181	—	}	—	—	—	1,329
2,340	—	—	—	—	—	f 1,104 \ 543	z	l _ )	—	—	—	3,987	—
300	_	184	0,50	—	—	92	—		—	—	—	452	—
1,080	_	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1.356	—
300	_	184	0,40	—	—	73	60	—	—	—	—	373	60
900	_	_	—	—	—	220	80! —	—	—	—	1,120	80
240	_	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	295	20
720	_	_	_	—	—	165	60! —	—	—	—	885	60
180	_	365	0,30	—	—	109	50 —	—	—	—	289	50
180	_	_	_	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
180	___	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20
1,260	—	—		—	—	386	40\| —	—	—		1,646	40
213,980	—	—	_	57,195	5oj 66.872,30	3,600	_	! 3,285		344,932	80

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen illgöras af menig volontär»
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibebålles vid volontävsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåuer, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställuingsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i Jindelta» korprals- eller vicekorpralsbcställnmgar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser 1 volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna -

217

Stat

för Jönköpings regemente år 1912.

Bil. n:o 17.

j Lön eller
| arfvode.

Stabel!.

1 öfverste och chef.....

1 öfverstelöjtnant......

I major...........

1 d:o............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.)
regementspastor, arfvode . . .

1 auditör, arfvode

1 regementsläkare......

1 bataljonsläkare......

1 fanjunkare tregementsväbel) .
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.)

d:o

sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.)

sjukvårdskorpral *)......

d:o ......

sjukvårdsvicekorpral*) ....

° d:o ....

1 sjukvårdssoldat*)......

^ d:o ......

1 gevärsbandtverkare.......

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.

1 gevärsbandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års val vitsordad tjänst,
| gevärshandtverkarekorpral *)

| gevärshandtverkarevicekorpral *
r gevärshandtverkaresoldat*) . .

t öiusiklänjnnkare.......

regementstrumslagare.....

Kompanis taten.

I kapten af 1. klassen . .
d d:o

6.000

diöOO

4.0110

4.000

2.400
1,500
1.020

''720

1.000

800

3.400
1,020
1,020

1.200

''900

1,800

800

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1,200

900

3.400

10:200

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami, 1 Afd. 1 Håft.

An- tal (la- gar.	D a å kro- nor.	g a f I ö 11 el	n i	n g. Ilel eller half, förslags-vis.	Löne- tillägg för fcj än ste-lt ästar a 400 kr.	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
365	6	2.190	_			SO!)		730		9.720
365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	_	7.090	_
365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	_	6.590	_
—	—	1,825	—	—	—	400	—	365	_	6*590	_
365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4,625	_
365	O	1.095	—	—	—	400	—	365	_	3.860
365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	_	2.880
obo	3	1.095	—	—	—	400	—	365	—	2:580
—	—									1.000
—	—		—	—	—	—	—	—	—	800	_
(190	5	—	_	950	_r	1
1175	2.50	—	—	437	50	} -	—	—	—	4,787	50
365	O		—	1,095			—	—	_	2.115	_
) 32		_	_	96	_	1
) 333	1,50	—	—	499	50	) -	—	—	—	1,615	50
365	2,50	912	so	--	—		—	—	_	2.112	50
365	2	730	—							L630
—	—	1,460	—	—	—	--	—	--	_	: 3,260	_
365	2	730	—							1.630	_
565	0,40	146	—	—	—	—	—	_	_	446	_
—	—	438	—	.-	—	—	—	._	_	1.338	_
365	0,30	109	50	—	—	—	—	_	_	''349	50
—	—	32S	50	—	—	—	—	—	_	1.048	50
365	0,30	109	50	''-	—	—	—	_	_	289	50
__	—	328	50							868	50
(183	2	—	_	366	_	)
\182	I	—	—	182	—	} -				1,448
(182	2			364		1
1183	1	—	—	183	—	\ -				1,447
365	0,40	146								446
365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	_	349	50
365	0.30	109	50	—:	—	—	—	_	_	289	50
365	2,50	912	50							2,112	50
36o	2	730								19530
365	4			1,460						4,860
—	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—	14,580	—

218

(Bil. n:o 17.)

1 kapten	af 1. klassen
3	eko
1 kapten	af 2. klassen
1	dio
1 kapten	af 2. klassen
1	d:o

\ 1 löjtnant af 1. klassen
| 5 d:0

| 1 löjtnant af 1. klassen

3 d:o

1 löjtnant af 2. klassen
5 d:o

1 löjtnant af 2. klassen

2 d:o

| 1 underlöjtnant . . . .

I 1 fanjunkare . . . . .
5 d;o .....

j 1 fanjunkare.....

15 d:o .....

1 sergeant af 1. klassen
! 5 d:o

1 sergeant af 1. klassen

2 d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d:o

1 sergeant af 2. klassen

5 d:o

i 1 distinktionskorpral*) .

I 35 d:o

I 1 korpral*)......

j 44 d:o ......

I 1 korpral, indelt*) . , .
j 2 d:o . . „

1 vicekorpral*) . . . .
i 40 d:o . . . .

Lön eller
arfvode.

3.400

10,200

2.400

2,400

1.500

7.500

1.500

3.000

1.020
5,100

1,020

2,040

720
5,760
1,200

6.000 —

1,200

H »"aflöning.

An ta! da gar.

kro nor.

1190
j 175

365

1190

\175

365

1190
i 175

365

1190
\ 175

6,000

900

4,500

900

1,800

780

3,900

780

3,900

360

12.600

300

13,200

120

240

210

9.600

365

|190
1175

-j 365

(190

"|\175

365

) 190
1175

365

3
1,50

1,50

2.50

2.50
1,25

0,50

0,40

Hel.

365

0.30

1,095

8,760

182

6,387

146

6,424

109

4,380

Hel

eller half,
förslagsvis.

Löne tillägg för tjänstehästar

ä 400 kr.

760|—
350!—

/ 2.2M0

1 1,050
1.460
L4G0
760
350
f 760
1 350
1,095

5.475
570!—
262150

/ l,MO
1 525 —

1,095 [—

5.475 j570
-262j50

I 1.140
\ 525

912 5»
4,562150
47öj -218 75
| 2.375 i —
\ 1,093(75
730 j —
3,650 —
320;—
175 —
I 760 -1 350 —
730 —
3,1)50

380 —
175 —
( 1,900 —
\ 875—

! t

l _|_

Furageersiittning
a
1 krona
pr häst
och dag.

I _L

l -

} -

Summa.

4.510 j—|

13,530 !— |

3,860 |—I
3,860 j

3.510 i—j

3,510;—i

2,595 i—|
12,975 j—

2,332 Iso!

4,665 (—

2,115 —i
10,575 !—|

1,852 50|

3,705 —i

1,815 —i
14,520 j—
2,112 50j
10,582 |so

1,893 !75 j

9,468 ;75i

1,630 I—''
8,150 (—|

1,455 —

2,910 —

1.510 —
7,550 -

1,335 -

6,675 —

542 iso
18,987 ISO
446 ''
19,624
120
240

349 50|
13,980

(Bil. n:o 17.)

219

Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel.	Hel eller half förslags-vis.
			_					_
—				I —		_	1_
365	0.20	73		1	_		_	__	_
—	_	803		_	_	_	_	_	_!
365	0.20 ''	73		_	_	_	_
—		8,68?		—	_	_	_	_
365	2	—	_	730	_	_	_
1184	2		—	368	_	i
1181	1	—	—	181	—	\ ~	—	—	—
				( 736	_
				1 362	—	1 -		—	—
365	2	—	—	730	_		_	_
/1841 2	—	—	368	_	i
1,181	1	—	—	181	—	1 ~	j	—	—
				(1.104	_	i			;
				\ 543	—	} ~	—!	—
184; 0.50	—	—	92	—			_	_i
—	—	—	—	276	—	—		_	_\|
184;	0,10	—	—	73	GO	—	_j	_	_
—	—	—	—	220	80	_	_i	_
184] 0,30	—	-1	55	20	—	—\|	_	—
-i	—	—	-i	165	60!	_	_\|	_
365; O.oOj	—	—!	109	50	—		_
-	—	—	—	109	SO	—	—	_	_
184j 0,30	—		55	20	_		_	— 1
-1	—	—		386	to	—(	-1	— -	—1
1	- \|	56,830; soj	67,967 30	3,eoo\|	-\| 3,285,1-	_\|j

1 vicekorpral, indelt*)......

6 ^ (Lo ......

I officers- ock reservofficersvolontär

II d-.o

1 volontär*)........

119 d:o ........

1 musiksergeant af 1. klassen

2 d:o

1 musiksergeant af 2. klassen

1 musiksergeant af 2. Idassen

3 eko

1 mnsikdistinktionskorpral *)

8 d:o

1 musikkorpral*) ...

3 d:o .....

1 mnsikvicekorpral *) ....

3 d:o .......

1 trumslagare eller hornblåsare*) .
1 d:o

lön eller
arfvode.

360,

180

1.98D

180

21,420;

900 -

7801-

2,340;-

360
1.080
300
900 —
240—
720
180
ISO,
180
1.260

Summa kronor j 215,240

*) Jämte underhåll in natura.

Summa.

360

253

2.783

253

30.107

1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

452
1.356
''373
1,120
295
885
289
289
235
1,646

346,922 Iso''

■'' för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs

afloningsformaaer jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bihehålles vid
volontarsbestallnmgen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Vid _ vakanser \ underbefäls eller beställningsmäns volontärsnumincr må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

"m'' 3'' ?■ gevärshandtverkare skall efter genomförd organisation å stat förefinnas, hvarföre, vid afgång i sådan

bestallning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande af allenast eu dylik
bestallning. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas
^ med sadana af volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna

220

Bil. n:o 18.

Stat

för Dalregementet år 1912.

Staben.

1 öfverste och chef.........

i 1 öfverstelöjtnant.........

: 1 major..............

1 (1:0..............

1 1 kapten af 3. kl. (reg.-kvarterm.) . .
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
1 löjtnant af 3. kl. (andre reg.-adj.) .
j 1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .

i 1 regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

, 1 regementsläkare.........

; 1 bataljonsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

j 1 fanjunkare (reg.-väbel)......

i 1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.). . . .

! 2 d:o . . . .

j 1 sergeant af 1. kl. (sjnkv.-serg.) . .

1 sjukvårdskorpral *)........

3 d:o ........

| 1 sjnkvårdsvicekorpral *)......

j 3 d:o ......

1 sjukvårdssoldat *)........

3 d:o ........

1 gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral *) . . .

| 1 gevärshandtverkarevicekorpral *). .
! 1 gevärshandtverkaresoldat *)....

j 1 musikfanjunkare.........

| 1 regementstrumslagare.......

Xompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.......

5 d:o .......

1 kapten af 1. klassen.......

1 d:o .......

			Da	g a f 1 ö	n i	!> g-		Löne		Furage-
							tillägg	ersätt	-
Lön eller	An-				Hel		för		ning	å	Summa.
arfvode.	tal	a kro-	Hel.		eller half, förslatrs-	tjanste- hästar	i krona pr häst
		gar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
6.000		365	6	3,190				800		730		9,720
4,500	—	365	5	1,835	—	—	—	400	—	365	—	7,090!	—!
4,000	—	365	O	1,825	—	—	—	400	—	36o	—	6.590 i	—1
4,000	_	—	—	1.825	—	■ ■—.	—	400	—	365	—	6.5! >0 j	—!
2.400	_	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4.625	—
1.500	—	365	3	1,095	—	•—	—	400	—	365	—	3,360	—
1.020	_	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,880 !	—
730	—	365	Q O	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,580	—
1,000	_										1,000	—* 1 2 * * 5
800	—											800	—
3,400	—	365	5	1,825	—							5,225	—
1.020	—	365	3	—	—	1,095	_	—	—	—	—	2,115	—;
1,020		1 52 1533	3 1,50	z	—	96 4.99	50	} -	—	—	—	1,615	50 i
, 1,200	_	365	2,50	912	50	—	—		—	—	—	2,112	50
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—
\| 1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	—	—	3,260	-i
900	—	365	2	730	—							1.630	-1
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—		—	—	446	-1
900	—	—	438	—	_		—		—	—	1,338	—!
240	_	365	O.so	109	50	—	—	—	—	—	—	349	501
730	_	_	_	328	50							1,048	50
180	—	365	0,30	109	50							289	50
540	_	_	_	328	50							868	501
900	—	365	2	730	—							1,630
300		365	0,4 0	146								446	_J
240	—	365	0,30	109	50	—		—	—	—	—	349	no;
180	_	365	0,30	109	50							289	501
1 1,200	_	365	2,50	912	50	-						2.112	50j
900	—	365	2	730								1,630
3,400		365	4			1.460						4,8«0	__\|
17,000	—	—	—	—	—	7,300 —	—	—	—		•24,300	-"1
3,400	-	(190 ) 175	•t 2	z	—	760 S5C		1 ^	—	—	—	4,510	—
3,400	—	—	—	—	—	f 760 \ 35(		1		—		4,510	1

{Bil. n:o 18.)

221

klassen

1 kapten af 2. klassen .

3 d:o

1 löjtnant af 1. klassen

7 d:o

1 löjtnant af 1. klassen

1 löjtnant af 2. klassen
5 d:o

1 löjtnant af 2. klassen

2 d:o

1 underlöjtnant ....

8 d:o ....

I fanjunkare.....

II d:o .....

1 sergeant af 1.

3 d:o
1 sergeant af 2.

3 d:o

1 sergeant af 2. klassen

2 d:o

1 distinktionskorpral *)

35 d:o

1 korpral*) . . .

37 d:o . . .

1 korpral, indolt *)

" d:o

1 vicekorpral *) .

*0 d:o

1 vicekorpral, indelt *)

” d:o ......

1 officers- och reservofficersvolontär*)
d:o

| volontär*).......

d:o .......

thusiksergeant af 1. klassen

1 ttusiksergeant af 1. klassen

d:o

niusiksergeant af 2. klassen
i l “''usiksergcant af 2. klassen

j g tonsikdistinktionskorpral *)

; 1 . d:o

I g ^usikkorpral *).....

d;o

j Lön eller
'' arfvode.

2,400

7.200

1.500
10,500

1.500

1,020

5,100

1,020

2,040

720

5.760

1.200

13,200

900

7,200

780

6,240

780

1,560

360
12,600
300
11,100
120
1,090
240
9,600
'' 60
360
ISO
1.980
ISO
21,420
900

900

1,800

780

2,340

360

1.080

''300

900

Dagaflöning.

In tal (la gar.

kro- j Hel.

365

1190
117
365

(190

\175

4
3
3

i.öo! —

1,50

2,50

365
365
365: 2
365 2

f 190! 2
\17öj 1

385; 0,50
365 0,40

365: 0,80

365

|184

\181

365

1184

U81

0,20

184

184''

0,50

0,40

1,095

8,760

912

10,037

730

5,840

Hel
eller half,
förslagsvis.

182

6,387

146

5,402

109

4,380

803

8,687

1,460

4,380

1,095

7,665

570

262

1,095

5.475

570

262

1,140

''525

Löne tillägg för tjänstebils

tar

ä 400 kr.

1’ura geersättning
ä
1 krona
pr häst
och (lag.

730

5,840

380

175

760

350

730
368
181
/ 736
l 362
730
368
181
1-1,104
543
92
276
73
220

} -M ~

I -

Summa.

3,860
11,580
2.595
18,165

2,332

2,115
10,575

1,852 Iso!
3,705 j 1,

815 j—;

14,520 —i
2,112 ! 50!
23,237 jöO
1,630 i—!
13,040 |—!

1.510 —

12,080 j—!

1,335 —;

2,670 !-;

542 .i o
18,987 550;

''446 i—
16.502 I—!
''ISO
1,080
349
13,980
'' 60
360
253
2,783
253
30,107
1,630

1,449

2,898

1.510
1,329

3,987

452
1,356
373 00
1,120 80

222

{Bil. n:o 18.)

				Dagaflöning.		Löne-	Furage-
		Lön eller arfvode.							tillägg	ersätt-
		An- tal	å	Hel.		Hel eller half,	för tjänste-	ning å 1 krona	Summa.
			da-	kro-		förslags-	hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		k 400 kr.	och dag.
1 musikvicekorpral *).......	240 —	184	0,30			55	20					295	i 20
3	d:o .......	720 —	—	—	—	—	165	00	—	—	—	—	885	60
1	trumslagare eller hornblåsare *) . .	180-	oöö	0,30	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50;
1	d:o . .	180 —	—		—	—	109	50	—	—	—	—	289	60
1	trumslagare eller hornblåsare *) . .	ISO,—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20!
7	d:o . .	1.200\|-	—	—	—	—	386	40	—	—	—	—	1,646	-JO
	Summa kronor	213,OSö)—		—	75,883 50	52,252	301 8,600	— 3,285	—	348,100	SO''

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummcr må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 4. Först i den mån inträffande afgång bland musikunderofficerarne eller utlöpande kontrakt med spel af manskaps
grad sådant medgifver, genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med iakttagande
att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

Anm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

223

Bil. n:o 19.

Stat

för Hälsinge regemente år 1912.

				D	gaflöning.		Löne- tillägg	Furage- ersätt-
Staben.	.Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	å kro- nor.	Ilel 1		Hel eller half, förslags-vis.	för tjäns te-hästar å 400 kr.	ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1 öfverste och chef........	6,000	—	865	6	1 2,190	j—			800	_	731		9,720
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	i_	365	5	1 1.825		—	—	400	_	361	_	7,090	_
1 major..............	4,000	i—	365	5	; 1,825		—	—	401	_	365	_	6,590	_
1 d:0..............	4.000	—	—	—	1,825	—	—	—	401		365	_	6,590	_
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ,	2,400		! 365	4	1 1.460	—	—	_	401	_	365	_	4,625	_
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	S 365	3	! 1,095	—	—		401		365	_	3,360	_
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) . 1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .	1.020	—	i 365	3	1 1.095	—	—	—	400	—	365	_	2.88(1	_
720	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	_	2,580	_
1 regementspastor, arfvode.....	1,000		—									1,000
1 auditör, arfvode.........	800	—	—	—	! —	—	—	_	_	_	_	_	''800
1 regementsläkare.........	3,400	—	365	5	1.825	_							5.225	-
t bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	—		1,095	—	—	—	—	—	2,115
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	i .)2 \333	3 1,50	z	_	96 499	50	} -	—	—	—	1,615	50
1 fanjunkare (reg.-väbel)...... J sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) .... - d:o .... \| sergeant af 1. kl. (sjukv.-sexg.) . .	1.200	—	365	2,50	912 60							2.112	50
900	—	365	2	730		—	—	_	_	_	_	1.630
1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	_	—	_	_	3.260	_
900	—	365	2	730	—	_	_	_	_	_	_
J sj ukvårdskorpral *)........	300	—	365	0,40	146	—							''446	_
V . eko ........	900	_	—	—	438	—	_	_	_	_	_	_	1,338
i sjukvårdsvicekorpral *)......	240	—	365	0,80	109	50							''349	so
? . d:o ......	720	_	—	—	328	50	_	_	_	_	_	_	1,048
i sJukvårdssoldat*)........	180	—	365	0,30	109	50							289	50
d d:o ........	540	—	—	328	50							868	so!
^ gevärshandtverkare........j S ålderstillägg å. lönen ä 150 kr., j det ena efter 5 års och det andra \| efter 10 års väl vitsordad tjänst, i	900		H* I-1 ce CO C® CO	2 1	—	;	36(6 182			“	—	—	1,448	— i
^ gevärshandtverkare........ S ålderstillägg å lönen k 150 kr., ået ena efter 5 års och det andra 3 efter 10 års väl vitsordad tjänst.	90o"	"	(182! \183\|	2 1			364 183		i _ )	i	—	—	1,447	— 1
3 Sevärshandtverkarekorpral*) . . .	300	—	3651	0.4 0	146		_		_	_	_	_	446
^ gevärshandtverkarevicekorpral *). .	240	—	3651	0,30	109	50	_	_	_	_	_	_	349	501
i £evärshandtverkaresoldat *)....	180	—	385	0.30	109	so	_	_	_	_	_		289	501
j ^^sikfanjunkare.........	1.200	—	365	2,50	912	50	_	_	_	_		_	2.112	so!
Iegementstrumslagare....... Kompanistaten. 5 kaP^en af 1. klassen .......	900		365	2	730								f630
3,400	—	365	4	_j	—	1,460	_	_	_	_	_	4,860	_t
d:o .......J	17,000	—	—	—		—	7,300		—		—	—	24,300	—(

224

(Bil. n:o 19.

\				D a	2 a f 1 ö n i n g.		Löne-		Furage-		i
								I	tillag		ersätt
	Lön eller i	An-			\|	Hel		för		ning	n	Summa.
		tal		Ilek		eller half.	tjanste-	1 krona
				kro-			hasta		pr häst
			gar. !	nor.			vis.		400 kr.	och dag.
1 kapten af 1. klassen.......	3.400	— 1	190 i 4 175,2	H\|		760 350			l ~j		_	4,510
1 d:o .......	3,400		{-	—	j	Z	( 760 1 350		1 _ f	—i		_\| ,	4,510	—
1 kapten af 2. klassen.......	2.400	-1	3G;>	4			1,460!	_j	I -	—	_\|		3,860
dio .......	7,200	—	—	—			4,380	—	f -	—!			11,580	_1
1 löjtnant af 1. klassen......	1.000	—	365	3	—		1,095					—	2,595	—
7 d:o ......	10,500	—	—	—	—		7,665	_i	—	—	__	—	18,165	—
: 1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	—	(190 \175	3 1,50	—	—	570 262	50	-		—	i	2,332	50
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	—!	365	3	—	—	1.095	—		—	—	-i	2,115	—
5 d:o ......	5,100	—	—	—	—	—	5,475	-j	. -	_	—	—	10.575	—
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	—	(190 \175	O O 1.50	—	—	570 262	-l _ 60 \|	_	—	-	1,852	50
i2 d:o ......	2,040	—	—	—	—	—	1 1,140 1 525		-		—		3,705	—
I 1 underlöjtnant..........	720		365	O O	1,095	—	—						1,815	—
\| S d:o ..........		—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14,520	—
i 1 fanjunkare...........	1.200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	—	—	2,112	50
It d:o ...........	13,200	—	—	—	10,037	50	—	—	—	—	—	—	23,237	50
1 sergeant af 1. klassen......	900	—	365	2	730	—							1,030	—
i 8 d:o ......	7.200	—	—	—	5.840	—	—	—	—	—	—	—	13,040	—
1 1 sergeant af 2. klassen......	780	—	365	2	_	—	730	—	—		—	—	1,510
1 8 d:o ......	6.240	—	—	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	12,080	—
i 1 sergeant af 2. klassen......	780	—	(130 \175	2 i	—	z	380 175	—	! -	—		—	1,335	—
2 d:o ......	1,560	—		—	—	/ 760 1 350	—	} ^	—	—	—	2,670	—
i 1 distinktionskorpral *).......	300	—	335	0,50	182	50	—	—		—	—	—	542	so
! 35 d:o .......	12,600	—	—	—	6,387	50							18,987	50
\| 1 korpral *)............	300		365	0.40	146	—							446	—j
j 34 d:o ............	10,200	—	—	—	4,964	—	—	—	—	—		—	15,164	—\|
1 1 korpral, indelt *).........	120	—		—								120	—
1 12 d:o .........	1.440	—											1,440 349	—
! 1 vicekorpral *)..........	240	—	365 0.30	109	50							50
i 42 dio ..........	10,080	—	—	—	4,599	—	—		—	—	—	—	14,679	—
1 vicekorpral, indelt *).......	60	—											60	--
4 d:o .......	240	-											240	—
1 officers- och. reservofficersvolontär *)	180	—	365	0,20	73	—							253	—
11 d:o	1,980	—	—		803	—	—	—	—	—	—		2.783	—
1 1 volontär *)............	180	—	365	0.20	73	—							253	—
119 d:o ............	21,420	—	—		8,687	—	—	—	—	—	—		30,107	—
! 1 masiksergeant af 1. klassen ....	900	—	365! 2	—	—	730	—	—	—	! —		1,630	—
\| 1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	(184 1181	2 1		—	! 368 '' 181	—	} -	—	--		1,449	—
: 2 dlO ....	1,800	—	—	—	—	—	( 736 1 362	—	} -	—			2,898	-
1 1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—			1,510	--
j 1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	(184 1181	i	_	_	368 181	_	} ~				1,329
! 3 d:o ....	2,340	—		—	-	—	(1,104 \ 543		} -				3,987	---

(Bil. n:o 19.)

225

				Da	ga f1ö ni	11 g''		Löne-	Furage-
							tillägg för tjänste-	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal	å kro-	Hel.	Idel eller half,	ning å 1 krona	Summa.
			da-	förslags-	hästar	pr häst
			gar.	nor.		vis.		å 400 kr.	och dag.
i 1 musikdistinktionskorpral *)....	360		184	0.50	_I_	92						452
3 d:o ....	1.080	—	—	—	—1—	276		—		_	_	1,356	_
\| 1 musikkorpral *).........	300	—	184	0,40	—!—	73	00		_	_	_	373	60
3 d:o .........	900	—	—	—	—;—	220	80	_	_	_	_	1,120	80
i 1 musikvicekorpral *).......	240	—	184	0.30	—i—	55	20	—	_	_	_	295	•20
>3 d:o .......	720	—	—	—	—!—	165	60	—		_	_	885	60
1 trumslagare eller hornblåsare *) . ,	180	—	365	0,30	— —	109	50	_	_	_	_	289	50
1 d:o	180	—	_	—	—;—	109	50	—	_	_	_	289	50
1 trumslagare eller hornblåsare *) . .	180	—	184	0,30	—]—	55	20	—	—	_	_	235	20
7 d:o	1.260	—	—	—	——	386	40	—	-	—	—	1.646	40
Summa kronor	213,800		—	-	74,934 50	53,347 30! 3,600	- 3,285	—1 348,966 Iso!

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontiirerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningeu,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Amu. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Endast 1 gevärshandtverkare skall efter genomförd organisation å stat förefinnas, hvarföre, vid afgång i sådan
beställning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande af allenast en dylik beställning.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana
af volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

^nw* Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själ! önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Ä''A. till Riicsd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Af cl. 1 Haft.

226

Bil. n:o 20.

Stat

för Älfsborgs regemente år 1912.

Staben.

1 öfverste ocli clief........

1 öfverstelöjtnant.........

1 major..............

1 .................

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
i löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . . .
1 regementspastor, arfvode .....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1 bataljonsläkare..... . . .

1 fanjunkare (reg.-väbel) ......

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . .

2 d:o • • •

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .

1 sjukvårdskorpral*)........

3 d:o ........

1 sjukvårdsvicekorpral*)......

3 d:o ......

1 sjukvårdssoldat*)........

3 d:o ........

1 gevärshandtverkare.......

2 ålderstillägg å lönen k 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter SO års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral*) . . .
1 gevärshandtverkarevicekorpral*) . .
1 gevärshandtverkaresoldat*) . . . .

1 musikfanjunkare.........

1 regementstrumslagare.......

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.......

3 d:o .......

Lön eller
arfvode.

D a g t

An tal da gar.

kro nor.

6.000

4.500

4,000

4.000

2.400

1.500

1,020

720

1.000

800

3.400
1.020
1,020

1,200

900

1.800

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1,200

900

365

(190
\ 175
365
32
333
865
365

365

385

365

2.50
3
3

1.50

2.50
2

0,40

0,30

3,400 j—
10)2001

365 2

365

0,40

0,30

2,50

a f 1 ö n i Hd. ,	“ S- Hel eller half, förslags-vis.	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage- j ersätt- i ning å \| 1 krona ! pr häst \| och dag.!	Summa.
2,190				800		730		9,720
1.825	_	—	—	400		365		7,090
1.825	_	—	—	400	—	o65	-	6,590
1,825	_	_	—	400	—	365	_1	6,590
1.460	_	_	—	400	—	* 365		4,625
1)095	_	_	—	400	—	365		3,360	—
1)095	_	_	_	400	—	365		2,880	—
1)095	_	_	—	400	—	365	—	2,580	— i
				_	_	—	—	1,000	-1
—	—							800	_1
—	—	950	—	l -				4,787	50!
—	—	437 1,095	50	1 _	__	—	_	3,115
_	—	96	—	l _				1.615	so
912	50	499	50	I	_	_	_	2,112	50
730	_	—	—	—	—	—	—	1,630	—
1.460	_	_	_	—	—		—	3,260	—
''730	_	_	_	—	—	—	—	1.630	—
146	_		_	—	—		—	446	—
438	_							1,838	—
109	50		—	—	—		—	349	50
328	50		_	_	—		—	1,048	50
109	50	—						289	50
328	50		_	—	—	—	—	1 868	50\|
730		—		—	—			j 1,630	1
146		:						446	i __
109								349	50
109		_		—		—		2,289	50
912	50	—						1.112	50
730			_					630
	:	j 1.46C	—				i L	I 4,860	i"
		\| 4,38C	—		3		\|_	j 14,580	s-

(Bil. n:o 20.)

227

				D a er a f 1 ö	n i	ng-		Löne		Furage-
								tillägg	ersätt-
	Lön eller	An-				Hel		för		ning	å	Summa
			å	Hel.		eller half,	tjänste-	1 krona
				kro-			hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
1 kapten af 1. klassen	3,400	—	1190 (175	4 2	—	—	760 350	—	} -	—	—	—	4,510	—
3 d:o .......	10,200	—	—	—	_	—	( 2.280 ) 1,050	—	[ -	—	—	—	13,530	—
1 kapten af 2. klassen.......	2.400	—	365	4	—	—	1.460	—	—	—	—	—	il,860	—
1 (l:o .......	2,400	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3,860	—
1 kapten af 2. klassen .......	2,400	—	1190 \ 175	4 2	—	—	760 350		1 _ 1	—	—	—	3,510	—
1 d:o .......	2,400	—	—	—	—	—	( 760 \ 350		l -	—	—	—	3,510	_
1 Jöitnant af 1. klassen ......	1.500	—	365	3	—	—	1,095	—		—	—	—	2,595	—
5 d:o ......	7,500	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	12,975	—
1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	—	(190 \ 175	3 1,50	—	_	570 262	50	} -	—	—	—	2,332	50
2 d:o ......	3,000	—	—	—	—	—	f ( 525		} ~	—	—	—	4,665	—
1 löjtnant af 2. klassen......	1.020	—	365	3	—	—	'' 1,095	—		—	—	—	2,115	—
5 d:o ......	5,100	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	10,575	,
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	—	(190 (175	O 1,50	—	—	570 262	50	} ~	—	—	—	1,852	50
2 d:o ......	2,040	—		—	—	—	(1,140 \ 525	—	f -	—	—	—	3,705	—
1 underlöjtnant..........	720	—	365	3	1,095	—							1,815	—
8 d.o ..........	5,760	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14,520	—
1 fanjunkare...........	1,200	—	365	2.50	—	—	912	50	—	—	—	—	2.112	50
5 d:o ...........	6,000	—	—	—	—	—	4,562	50	—	—	—	—	10,562	50
1 fanjunkare...........	1,200	—	(190 (175	2,50 1,25	__	—	475 218	75	1 _ (	—	—	—	1,893	75
5 d:o ...........	6,000	—		—	—	-	(2,375 \ 1,093	75	-	—	—	—	9,468	76i
1 sergeant af 1. klassen......	900	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1.630
5 d:o ......	4,500	—	—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	8,150
1 sergeant af 1. klassen......	900	—	(190 \ 175	2 1	—	_	380 175	—	-	—	—	—	1,455
d:o ......	1,800	—	—		-	—	( 760 ( 350		> ^	—	—	—	2,910	_i
1 sergeant af 2. klassen ......	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
5 d:o ......	3,900	—	—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	7,550	—
^ sergeant af 2. klassen ......	780	—	(190 \ 175	2 1	—	—	380 175	—	-	—	—	—	1,335
d:o .....	3,900	—	—	—	—	—	J 1,900 \ 875	—	-	—	—	—	6,675
j distinktionskorpral*).......	360	—	365	0,50	182	50	—	—		—	—	—	542	50
d:o .......	12,600	—	—	—	6,387	50							18,987	50
£ korpral*)............	300	—	365	0,40	146	—							446
37 d:o ............	11,100	—	—	—	5,402	—	—		—	—	—	—	16,502	—
i korpral, indelt*).........	120	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	120	-
? . d:o ......... * vicekorpral*)..........	1.080	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,080	—
240	_	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50
f d:o ..........	8,400	—	—	3,832	50							12,232	50
\| vicekorpral, indelt*) ....... 11 d:o .......	60	_										60	—
660		—	—-	—	—	—	—	—	—	—	—	660	—

228

(Bil. n:o 20.)

I officers- och reservofficcrsvolontär *) j

II d:o

1 volontär*)............''

119 d:o ............j

1 musiksergeant af 1. klassen . . . .

| 2 d:o . . . . |

j 1 musiksergeant af 2. klassen . . . . j

ig d:o ....

1 musikdistinktionskorpral*) ....

S d:o ....

1 musikkorpral*).........

3 d:o .........

1 musikvicekorpral*) .......

3 dio .......|

1 trumslagare eller hornblåsare *) . . j

1 d:o ■ • • !

1 trumslagare eller hornblåsare *)'' . . j

7 d:o . • • |

Summa kronor !

g a f 1 c n i n g.

Löne-

tillägg

Furage-

ersätt*

Lön eller

arfvode.

An-

tal

da-

gar.

kro-

nor.

Hel.

Hel

eller half,
förslags-vis.

för

tjänste-hästar
ä 400 kr.

ning &

1 krona
pr häst
och dag.

Summa

ISO

1.980

180

21,4201

900>

900

1,800

780

2,340

360

1,080

300

900

240

720

180

1,260

—

365

(181

\181

365

1181

\181

184

365

184

0,20

0,50

0,40

0,30

803

8,687

730
368
181
f 736
\ 362
730
368
181
11,104
\ 543
92
276
73
220
55
165
10!)
109
55
386

''20

—

253

2,783

253

30,107

1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

452

1,356

373

1,120

295

885

289

28!)

235

1,646

60
80;
20:
60’
501
501
2o|

401

212,180

—

55,991

—

66,872

so 3,600

—

3,285

| 341,928

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1.

Anm. 2.
Anm. 3.

Anm. 4.

Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflomngen ntgores af menig volontär*
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant nnderbetal bibehålies vid volontärsbestiillningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer '' må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

Uppkommande vakanser i >indelta> korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningor ersättas icke.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner bibehålies vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat for honom upptagna.

229

Bil. n:o 21.

Stat

för Hallands regemente år 1912.

	D	g a f 1 ö n i n g.		Löne- tillägg för tjänste-hästar a 400 kr.	Furage-1 ersätt-
An- tal da- gar.	å kro-'' nor.	Hd.	\| Hel eller half, förslags-vis.	\| ning å ! 1 krona! pr bäst och dag.
365	6	2,190 —			800		730
■ 365	5	1.825 —	—	—	400	_	365	_
365	5	1,825 —	—	—	400	—	365	—
—	—	1.825 —	—	—	400	—	365	—
365	4	1,460;—		—	400	_	365	_
- 365	3	1,095 —		—	400		365
365	3	1,0951 —		—	400	—	36;	—!
365	3	1,095 —	—	—	400	—	365	—
—	—		—	—	—	—	—	—
—	—		—	_	_	_	_	_
365	5	1.825 —	—	_	—	—	_	__
365 f 32	3 3	__\|_	1.095 '' 96	—	} ~			—
{333	1.50	-i-	499	50
365	2.50	912 50
365	O u	730 —	_	_	_	_		_
—	—	1.460''—	_	_	_	_		_
365	O u	7301 —
305	0,40	146 —
—	—	438 —						i
365	O.so	109; so	—	—	—	—	—	-ii
—	—	32815 0	—	—	_	—	—
365	0.30	109(50	—	_	—	—	_	—
—	—	328150	—	_	_	_	_
j 365	2 i	730 -	—	—	—		—	_j!
365	0,40	1461-
365	0,3 o!	109(50
365	0,30	109150	-i	—	_	_	_	_1
365	2,50	912(50
365	2	730\| -			"		“\|	i!
365	4	i	1,460
(190	4	+	7,300 760		l I 1	“i	i
1175	2		350 f 760 ( 350
		1	—	} ~			i

Lön eller
arfvode.

Stabel!.

öfverste och chef.......

öfverstelöjtnant........

major.............

d:o.............

kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) .
löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.)
löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.)
underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .
regementspastor, arfvode ....

auditör, arfvode........

regementsläkare........

bataljonsläkare........

1 bataljonsläkare........

1
1

2
1
1
3
1
3
1
3
1

fanjunkare (reg.-väbel)......

sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....

d:o ....

sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .

sjukvårdskorpral*)........

d:o ........

sjukvårdsvicekorpral*)......

d:o ......

sjukvärdssoldat*)........

d:o ........

gevärshandtverkare*''........

2 ålderstiliägg å lönen å 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst,
gevärshandtverkarekorpral *) . . .

Sevärshandtverkarevicekorpral*) .• .
gevärshandtvcrkaresoldat*) . . . .

Biusikfanj ankare.........

regementstrumslagare.......!

6,000

4,500''

4.000

4.000
2.400''
1,500
1,020

720

1.000

800

3.400

1,020

1,200i
000;
1.800
000
300
900
240
720
180
540
900;-

300

240

180

1,200

900

Kompanistaten.

5 kapten af 1. klassen.......I 3,400

d:o | 17,000

kapten af 1. klassen.......j 3,400

1 ; ''

d:o ! 3.400

Summa.

9,720 —
7.090 —
69390 | —
6,590 —
4,625 —
3,360 i —
2,880 i—j
2.580 i—

i;ooo i~!
800 -!
5,225 —
2,115 I — |

1,615150

2,112 iso!

1.630
3,260

1.630
446

1.338
''343
1,048
289
868

1.630

446 I—
349 iso;
289 Loo:
2.112 iso!
1,6301 —

4,860

24,300

4,510

230

Bil. n:o 21.)

						Daeaflönine.		Löne		Furage-
											tillägg	ersätt-
			Lön eller	Ad-				Hel		för		ning	ä	Samma.
						Hel.		eller half,	tjanste-	I krona
						kro-		förslass-	hästar	pr häst
					gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
i 1 kapten af 2. klassen .			2.400		365	4			1.460			_	_		3.860	_\|
3 dio			7,200	—	—	—	—	—	4,380	—	■—	—	—	—	11,580	—
1 löjtnant af 1. klassen			1.500	—	365	O	—	—	1,095	—	.—	—	—	—	2,595	—
7 d:o			10,500	—	—	—	—	—	7,665	—	—	—	—	—	18,165
1 löjtnant af 1. klassen			1,500		1190 1175	O 1,50	—	—	570 — 262 50	i -	—	—	-	2,332	50
1 löjtnant af 2. klassen			1,020		365	3	—	—	1,095	—		—	—	—	2,115	—
5 d:o			5.1U0	—	—	—	—	—	5.475	—	—	—	—	—	10.575	—
] 1 löjtnant af 2. klassen			1,020	—	flin \ 175	3 1,50	—	—	570 — 262 50	) _ c	-	—	—	1,852	50
2 dio			2,040 —	—	—	—	—	J 1,140 \ 525	_	} -	—	—	—	3,705	—
1 underlöjtnant ....			720	—	365	3	1.095	—	—	—		—	—	—	1,815	—
8 d:o . . . .			5,7601—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14,520	—
i 1 fanjunkare.....			1,200	—	365	2.50	912	50							2.112	50
11 d:o .....			13,200	—	—	—	10,037	50	—	—	•—	—	—	—	23,237	50
i 1 sergeant af 1. klassen			900	—	365	2	730	—							1.630	—
j 8 clio			7,200	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	—	—	13,040	—
1 sergeant af 2. klassen			780	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—	—	1,510	—
8 d:o			6.240	—	—	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	12,080	—
1 sergeant af 2. klassen			780	—	1190 \175	2 1	_	_	380 175	—	} -	—	—	—	1,335	—
2 d:o			1,560	—	—	—	—	—	j 76o \ 350	z	} -	—	—	—	2,670	_
! 1 distinktionskorpral*) .			360	—	365	0.50	182	50	—	—		—	—	—	542	SO
35 d:o			12,600	—	--	—	6,387	50							18,987	50
1 korpral*) ......			300	—	365	0.40	146	—	—	—	—	—	—	—	446	—
\| 36 d:o ......			10,800	—	—	—	5,256	—	—	—	—		—	—	16,056	-,
i 1 korpral, indeli*) . . .			120	—										120	—
10 d:o ...			1,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,200	—
! 1 vicekorpral*) ....			240	—	365	0,50	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50
\| 35 d:o ....			8,400	—	—	—	3,832	50	—	—	—	—	—	—	12,232	50
1 vicekorpral, indelt*) ,			60	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	60
11 d:o			660	—											660	—i
1 officers- och reservofficersvolontär*)	180	—	365	0,20	73	—							253	—
11 d:o			1,980	—	—	—	803	—	—	—	—	—	—	—	2,783 253	—
1 volontär*).....			180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	—	—	—
119 d:o .....			21,420	—	—	—	8,687	—	—	—	—	—	—	—	30,107
1 mnsiksergeant af 1. klassen .		900	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—	—	1.630
1 mnsiksergeant af 1. klassen ,		900	—	1184 \181	2 1	—	—	368 181	—	} -	—	—	—	1,449	—
2 d:o			1,800	—	—	—	—	—	/ 73(5 \ 362	—	l _ i	—	—	—	2,898	—
1 musiksergeant af 2. klassen .		780	—	365	2	—	_	730	_	—	—	—	—	1,510	—
1 mnsiksergeant af 2. klassen .		780	—	(184 \181	2 1	—	’--	368 181	—	} -	—	—	—	1,329	-
3 d:o			2,340	—	—	—	—	—	J 1,104 \ 543	—	l _ f	—	—	—	3,987	—
1 musikdistinktionskorpral *) .		360	—	184	0,50	—	—	92	—	—	—	—	—	452	—
3 d:o			1,080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356	—’

{Bil. n:o 21.)

231

Lön eller arfvode.		Da	gaflöning.		Löne- tillägg för tjänste-hästar k 400 kr.	Fora ge-ersätt-ning k 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	ä kro- nor.	Hel.	He! eller half, förslags-vis.
300		184	0.40			73	60			373 60
900	—	—	—	—		220	80	__	— —	1,120 so
240	—	184	0.30	—	—	55	20	---	—1—!	295 20
720	—	—	-''	—	—	165	60	—!—	— i—	885 60
180	—	oÖ5	0,30	—	—	109	50	_j_	—]—	289 50
180	—	—	—	--		109	50	_i_	— —	289 ;50
180	—	184	0,30	—		55	20	— —	—1—	235 20
1,260	—	—	—	—	—	386	40	_L_	— —	1,646 ko
212,000	—	_	—	75,100	___	52,252	30	3,000-	8,285 —	840,827 30

1 musikkorpral *).......

3 d:o .......

1 musikvicekorpral *)......

3 d:o ......

1 trumslagare eller hornblåsare*)
1 ö:o

1 trumslagare eller hornblåsare*)
7 d:o

*) Jämte underhåll in natura.

1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna afiöningen utgöres of menig volontär»
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

232

Bil. n:o 22.

Stat

för Bohusläns regemente år 1912.

Staben.

1 öfverste och chef.........

1 öfverstelöjtnant.........

1 major..............

1 d:o..............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterin.) . .
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .

1 regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1 batalj onsläkare.........

1 fanjunkare (reg.-väbel)......

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . . .

2 d:o . . . .

1 sergeant af 1. kl. (sjuky.-serg.) . .

1 sjukvårdskorpral *)........

8 d:o ........

1 sjukvårdsvicekorpral *)......

3 d:o ......

1 sjukvårdssoldat *)........

3 d:o .........

1 gevärshandtverkare........

2 åldcrstiilägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtvcrkarekorpral*) . . .

1 gevärshandtverkarevicekorpral*) . .
1 gevärshandtverkaresoldat *)....

1 musikfanjunkare.........

1 regementstrumslagare ........

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.......

3 d:o . ......

Dagaflöning.

Lön eller
arfvode.

Antal
j,
dager.

		Hel	för
a kro	Hd.	eller half,	tjänste-
	hästar
nor.		vis.	ä 400 kr.

Löne tillägg -

6,000

4.500
4,000

4.000

2.400

1.500

1,020

720

1.000

800

3.400
1,020
1,020

1,200

''900

1,800

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1.200

''900

3.400

j 10;200

3.400

I 10,200

1/190

) 175
363
32
38:
365
365

3651

Furageersättning
å
1 krona
pr häst
och dag.

Samma.

6	2,190 1	j			1 800		730
5	1,825		—		400		365
5	1.825		—		400		365
	1.825		—		400		365
4	1,460	-j	_		400		365
3	1,095	—	—	—	400	_	365
3	1,095 \|	_1	—	—	400	—	365	—
3	1,095 1 _j	zj	—	—	400		365	z
5~	z	—	950	—	l	—	—	—
2,50	_	—	437	50	1
3	_	—	1,095	—	—	—	—	—
3	—	—	96	—
1.50	—	—	499	50	f
2,50	912	50
1,50	730	—
—	1,460	—	—	—			—	—
2	730	—	—	—			—	—
0,40	146	—	—	—	—		—	—
—	438	—	—	—	—	—	—	—
0,30	109	50	—	—	—		—	—
—	328	50	—	—	—		—	—
0,30	109	50	—	—	—		—	—
—	328	50
2	780				_
0,40	146
0,30	109	50	—	—		—	—	—
0,30	109	50	—	—		—	—	—
2,50	912	50	—	—	—	—	—	—
2	730				-
4			1,460
_	—	—	4,381.	—			—	—
4	—	—	760	—	\
2		—	350	—	f
			f 2,281	—	1
: “““			\ 1,050	—	1 -

9,720 —|
7,090 —

6.590 —;

6.590 —i
4,625 —
3.860 —■
2.880 —1
2,580 —1
1,000!—

800 1—1

4,787

2,115

1,615

2.112

1.630
3,260

1.630
446

1,338

349

1.048

289

868

1.630

446

349

289

2,112

1,630

4,860

14,580

4,510

13,530

50:

50 j

50!

1 kapten af 1. klassen
| 3 d:o

(Bil. n:o 22.)

233

1 kapten af 2.

1 d:o

1 kapten af 2.

1 d:o

1 löjtnant af 1.
5 d:o

1 löjtnant af 1.

2 d:o

1 löjtnant af 2.
5 '' d:o

1 löjtnant af 2.

2 d:o

1 underlöjtnant
8 d:o

1 fanjunkare
5 d:o

1 fanjunkare .

5 d:o

1 sergeant af 1.
5 d:o

1 sergeant af 1.

klassen .
klassen .

klassen

2 d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d:o

1 sergeant af 2. klassen

5 d:o

1 distinktionskorpral *)

35 d:o

1 korpral *) . . .

35 d:o ...

I korpral, indelt*)

II d:o
1 vicekorpral *) .

34 d:o

1 vicekorpral, indelt *)

12 d:o

I officers- och reservofficersvolontä

II d:o

1 volontär *) . .

119 d:o . .

Bill. till Riksd. Pi

Lön eller
arfvode.

2,400

1.500

7.500

1.500

3.000

1,020

5,100

1,020

2,040

720

5,760

3.200

6.000

1.200

6,000

900

4.500

900

1,800

780

3,900

780

3,900

360

12,600

300

10,500

120

1,320

240

8,160

720

180

1.980

180

21,420

An tal da ger.

365

1190
j 175

365

(190

\175

365

(190

1175

365

1190
1175

365

1190

1175

365

/190
(175

365

kro nor.

1,50

365

0,50

0,40

0,30

0,20

a g a f 1 ö n	ng-		Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning a 1 krona pr häst och dag.
Hel.	Hel eller half, förslags-vis.
		1,460	_
	—	1,460	_		_		_
	—	760		i
—	—	350	—	r -
		1 760	—	i
		\ 350	—	} -			—
—	—	1,095	—		_	_	_
—	—	5,475	—		_	—	_
—	—	570		\
—	—	262	50	r ~			—
		1 1,140		i
		\ 525	—	r -
—	—	1,095	—		—		_
—	—	5,475	—		___	—	_
—	—	570	—
—	—	262	50	} -
		1 1,140	—	i
		\ 525	—	I “
1.095	—	—	—		_	_	_
8.760	—	—	—	_	_	—	_
—	—	912	50	_	_	_	_
—	—	4,562''50	_	—	—	__
—	—	47:4	—	i
	—	218	75	i -			—
		( 2,375	—	\
		\ 1,093	75	i -
—	—	730	—		—	_	_
—	—	3,650	—	_	—	_	_
—	—	380,	—	i
—	—	175	—	r
		1 760	—	i
		j 35o	—	} -
—	—	730	—		—	—	_
—	—	3,650	—	—	—	—	_
__	—	380	—	i .
—	—	175	—	i
		1 1,900	—	i
		1 875	—	} ~
182	50	—	—		_	_	_
6,387	50	_	_	_	_	_	_
146	—
5,110	—
109	50	—	—	—	—	—
3,723	—	—		—		—
73							-
803		—		_		_
73
8,687

ot. 1911. 1 Sami.

3651 0,20

1 Afä. 1 Häft.

Summa.

3,860

3,510

3.510

2.595

12,975

2,332

4,665

2,115

10,575

1,852

3,705

1.815

14,520

2,112

10,562

1,893

9,468

1.630

8,150

1,455

2,910

1.510
7,550

1,335

6,675

542

18.987

446

15,610

120

1,320

349

11,883

720

253

2.783

253

30,107

234

(Bil. n:o 22.)

\ 1 musiksergeant af 1. klassen
| 1 musiksergeant af 1. klassen

2 fl:o
j 1 musiksergeant af 2. klassen
j 1 musiksergeant af 2. klassen

3 eko

1 mnsikdistinktionskorpral *)

3 d:o

1 musikkorpral *).....

3 d:o .....

1 musikvicekorpral*) ....

3 d:o ....

1 trumslagare eller hornblåsare*)

1 d:o

1 trumslagare eller hornblåsare *)

7 d:o

Summa kronor

Lön eller
arfvode.

900

1,800

780

2,340

360

1.080

300

900

240

720

180

ISO

1,260

An tal da gar.

kro nor.

365

(184

\181

365

1184

\181

184

365

184

211,640,-

Hel.

0,50

0,40

0,30

"I''

•55,589

Hel

eller half,
förslags -

Löne tillägg för tjänstehästar

ä 400 kr.

730

368

181

736

362

730

368

181

1,104

543

276

220

165

109

386

} -

Furageer
8 ältning
ä
1 krona
pr häst
och dag

50| 66,872 30J 3,600 - 3,285

Summa.

1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

452

1,356

373

1,120

295

885

289

235

1.646

340,»86 80

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. t. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär»
aflöning»förmåner jämte tillägg för befälsheställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningslörmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbestiillningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
atlöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

235

Bil. n:o 23.

Stat

för Västmanlands regemente år 1912. * 1 2 3 * 5

Staben.

1 öfverste och chef .......

1 öfverstelöjtnant........

1 major..........

1 d:o.............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) .

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.)

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.)

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) .

1 regementspastor, arfvode ....

1 auditör, arfvode........

1 regementsläkare........

1 bataljonsläkare........

1 bataljonsläkare.........

1 fanjunkare (reg.-väbel) . . . .

1 sergeant af 1 kl. (bat.-adj.) . .

2 d:o . .

1 sergeant af 1 kl. (sjukv.-serg.)
1 sjukvårdskorpral*) . .

3 d:o . .

1 sjukvårdsvicekorpral *)

3 d:o

1 sjukvårdssoldat *) . .

3 d:o . .

1 gevärshandtverkare.

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena etter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.

1 gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral*) .

1 gevärshandtverkarevicekorpral *)

1 gevärshandtverkaresoldat *) . .

1 musikfanj ankare.......

1 regementstrumslagare.....

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen . .

5 d:o . .

Lön eller
arfvode.

6,000

4.500
4,000

4.000

2.400

1.500
1,020

720

1.000
800

3.400
1,020

1,020

1,200

900

1,800

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

lön

1.200

900

3.400

17.000

	U £	gaflöning.		Löne- tillägg för tjänste-hästar ä 400 kr	Fnrage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel.	Hel eller half. förslags-vis.
365	6	2.190				800		730		9,720
36ö	5	1,825	—	—	—	400	—	365	_	7,090	_
36d	5	1,825		—	—	400	—	365	—	6,590	_
—	—	1,825	—	—	—	400	—	365	—	6,590	_
1 365	4	1,460		—	—	400	—	365	—	4(625	_
365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	3,360	_
365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	_	2,880	_
365	3	1,095		—	—	400	—	365	—	I 2.580	—
—		—		—	—	—	—	—	—	1.000	__
—		—	—	—	—	—	—	—	—	800	_
365	5	1,825	—							! 5,225	_
365	O	—	—	1,095	—	—	—	_	_	2,115	_
\| 32	3	_	_	96	_	)
\|333	1,50	—	—	499	50	} -	—	—	—	1,615	so
365	2.50	912	50	—	—		—	_	_	2,112	50
36o	2	730	—	—	—	—	—	_	_	1,630
—	—	1,460	—							3,260	_
3651 2	730	—							1,630	_
365	0.40	146	—	—	—	—	—	_	_	''446
—	—	438	—	—	—	—	—	_	_	1.338	-
365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	348	so
—	—	328	50	—	—	—	—	--.	—	1.048	50
365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	289	50
-:	—	328	50	—	—	—	—	—	—	868	50
/18S	2	—	—	366	_	\
\182;	1	—	—	182	—	I -				1,448
(182	2			364		1
lisa	1	—	—	183	—	1				1,447
365	0,40	146								-146
365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	_	349	50
36o	0,30	109	50	—	—	—	—	_	_	289	50
365!	2.50	912	50	—	—	—	—	_	_	2.112	50
36öj	2	730			—""				—	1,630
365	4			1.460						4,860	— 1
-1	—	. —	—	7,300	—	—	—	—	—	24,300	—1

236

(Bil. n:o 23.)

1 kapten af 1. klassen.......

1 dio .......

1 kapten af 2. klassen.......

0 d:o .......

1 löjtnant af 1. klassen......

7 d:o ......

1 löjtnant af 1. klassen......

1 löjtnant af 2. klassen......

5 d:o ......

1 löjtnant af 2. klassen......

2 d:o ......

1 underlöjtnant..........

8 d:o ..........

I fanjunkare...........

II d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen......

8 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen......

8 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen......

2 d:o ......

1 distinktionskorpral *).......

35 d:o .......

1 korpral *)............

36 d:o ............

1 korpral, indelt*).........

10 d:o .........

1 vicekorpral*) ..........

44 d:o ..........

1 vicekorpral, indelt *).......

2 d:o .......

1 officers- och rescrvofficersvolontär*)

11 d:o

1 volontär*)............

119 d:o ............

1 mnsiksergeant af 1. klassen . . . .

1 musiksergeant af 1. klassen . . . .

2 d:o . . . .

1 musiksergeant af 2. klassen . . . .

3 d:o . . . .

			D a	gr a f 1 ö n i	n g.		Löne		Eu ra ge-
							tillägg	ersätt	-
Lön eller	Ad-				Hel		för		ning	ä
		å	Hel.		eller half.	tjänste-	1 krona
			kro-			hästar	pr häst
		gar.	nor.			vis.		å 400 kr.j	och dag.
3,400	—	(190 1175	4 2	—	—	760 350		-	—	—
3,400	—	—	—	—		/ 760 \| 350		-	—	—
2,400	—	365	4	—	—	1,460	—		—	—
7.200	—	—	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—
1,500	—	365	3	—	—	1,095	—	—	-	—	—
10,500	—	—	—	—	—	7,665	—	—	—	—	—
1,500	—	(130 ) 175	3 1,50	—		570 262	50	-	—	—	—
1.020	—	365	3	—	—	1,095	—		—	—	—
5,100	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—
1,020		[190 \175	3 1,50	“	—	570 262	50	-	—	—	—
2,040		—	—	—	—	/ 1,140 1 525	—	-	—	—	—
720	—	365	3	1,095	—	—	—		—	—	—
5,760	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—
1,200	—	365	2.50	912	50
13,2u0	—	—	—	10.037	50
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—
7,200	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	—	—
780	—	365; 2		730	—	—	—	—	—
6,240	_	_	—	—		5.840	—	—	—	—	—
780	_	1190; 2 1175 1	—		380 175	—	} -	—	-	—
1,560	—	—	0.50		—	/ 760 l 350	—	i -	—	—	—
860	—	365	182	ftO	—	—		—	—	—
12,600	—	—		6,387	50	—	—	—	—	—	—
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	—	—
10,800	—	—	__	5,256	—	—	—	—	—	—	—
120	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—
1,200	—	—	-
240	—	365	0,30	109	50	—	—		—	—	—
10,560	—	—	—	4,818	—	—	—	—	—	—	—
60	—
120	—		-
180	—	3651 0,20	73	—	—	—	—	—	—	—
1,980	—	—	—	SOS	—	—	—	—		—	—
180	—	365	0,20	73		—	—	—		—	—
21,420	—	—	—	8,687		—	—				—
900	_	363	2		—	730	—	—	—	—	—
900	—	1184 \ 181	2 1	—	—	368 181	—		L	—	—
1,800	—	—	—			f 736 l\ 362		} -	i-		-
780	—	365	2			S 73C	—				—
780		1184	9.		—	368		!
	\181	i			181		( ~
2,340						: \ iw		\
					It 543		i -	r

Samma.

4,510

4.510

3,860

11,580

2,595

18,165

2,332

2,115

10,575

1,852

3,705

1,815
14,520
2.112
23.237
1,630
13.040

1.510
12,080

1,335

2,670

542
18,987
446
16,056
120
1,200
''349
15,378
'' 60
120
25:
2,783
253
30.107
1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

50;

(Bil. n:o 23.)

237

				I) a	g a f 1 ö	ning.		Löne-	Furage-
I	.Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	kro- nor.	Hel.	Hel eller half, förslags-vis.	för tjänste-hästar å 400 kr.	ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1 mnsikdistinktionskorpral ).... 3 d:o '' .... 1 musikkorpral ).... 3 d:o ...... 1 musikvicekorpral)....... 3 d:o .... 1 trumslagare eller hornblåsare ) . . 1 d:o 1 trumslagare eller hornblåsare *) . . 7 d:o	360 1,080 ''300 900 240 720 180 180 180 1,260	L	184 181 134 365 184	0,50 0,40 0,30 0,30 0,30	—	—	92 276 73 220 55 165 109 109 55 386	60 80 •20 60 50 50 20 40	—	—	:	—	452 1.356 373 1.120 295 885 289 289 235 1.646	60 80 20 60 50 50 20 40
Summa kronor	214,520	—	—	—	75,445''50	53,347	30	3,000	-\| 3,285		350,197	SO

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Anm. 5.

Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen
aflöningsförmaner jämte tillägg för befälsbeställnineen, hvadan afgående sådant
volontarsbestallnmgen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån

utgöres af menig volontär
underbefäl bibehålies vid
skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontursnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontarer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Endast 1 gevarsbandtverkare skall efter genomförd organisation å stat förefinnas, hvarföre, vid afgång i sådan
bestallning tillsättning först ma ifrågakomma, då de» erfordras för upprätthållande af allenast en dylik beställnmg
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals-eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana
åt volontarer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställmngar ersättas icke.

Först i cl en män inträffande afgång bland musikunderofficerarne eller utlöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sadant medgift^, genomföres omstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med iakttagande
att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

Löntagare som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålles vid sina förutvarande
anomngsformaner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

238

Bil. n:o 34.

Stat

för Norrbottens regemente år 1912. * 1 2 3 * * * 7 8

Staben.

1 öfverste och chef............

1 öfverstelöjtnant.............

1 major..................

1 d:o..................

1 kapten af 2 kl. (reg.-kvarterm.)......

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.).....

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.).....

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) ......

1 regementspastor, arfvode.........

1 regementsläkare.............

1 bataljonsläkare.............

1 d:o .............

1 fanjunkare (regementsväbel)........

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) .......

2 d;o .......

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.)......

1 sjukvårdskorpral*)............

3 d:o ............

1 sjukvårdsvicekorpral*)..........

3 d:o ..........

1 sjukvård ssoldat*)............

3 d:o ............

1 gevärshandtverkare............

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

1 gevärshandtverkarekorpral *).......

1 gevärshandtverkarevicekorpral*)......

1 gevärshandtverkaresoldat*)........

1 musikfanjunkare.............

1 regementstrumslagare...........

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen .

7 d:o

1 kapten af 2. klassen .
3 d:o

1 löjtnant af 1. klassen

8 d:o

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-hästar ä 400 kr.	Kura ge-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
6.000		365	6	2,190		800		730
4,500	—	365	5	1,825		400	—	365	—
4,000	—	365	5	.1.825	—	400	—	365	—
4.000	—	—	—	1,825	—	400	—	365	—
2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	oGö	-
1.500	—	365	3	1.095	—	400	—	365	—
1,020	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—
720	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—
1.000	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3.400	—	365	5	1.825	—	—	—	—	—
1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—
1.020	—	—	—	1.095	—	—	—	—	—
1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—
1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	-!
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—
300	—	365	0.40	146	—	—	—	—	—
900	_	—	—	438	—	—	—	—	—
240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	--
720	—	—	—	3 22	50	—	—	—	—
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—
540	—	—	—	328	50	—	—	—	—
900		365	2	730
300		365	0.40	146
240	—	365	0,30	109	50	—		—	—
ISO	—	365	0.30	109	50	—		—	—
1,200	—	365	3.50	912	50	—	—	—	—
900		365	2	730
3,400		365	4	1,460			_
23.800	—	—	--	10,220	—	—	—	--	—
2.400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—
7.200	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—
1,500	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—
12,000	—	—	—	8.760	—	—	—	—	—

Summa.

9,720

7,090

6.590

6.590
4,625
3^360
2,880
2,580
1,000
5,225
2,115
2,115
2,112
1,630
3,260
1,630

446

1.338

349

1,048

289

868

1,630

446
349
289
2,112
1,630

4.860
34,020

3.860
11,580

2,595

20,760

{Bil. n:o 25.)

239

1 löjtnant af 2. klassen......

8 d:o ......

1 underlöjtnant......

S d:o ..........

1 fanjunkare......

ii d:o ......... ;

1 sergeant af 1. klassen......

8 d:o ......

I sergeant af 2. klassen......

II d:o ......

1 distinktionskorpral *).......

35 d:o .......

1 korpral*)..........

42 d:o ............

1 korpral, ädelt*).........

4 d:o .........

1 vicekorpral*) ..........

43 d:o ..........

1 vicekorpral, ädelt*).......

3 d:0 .......

I officers- och reservofficersvolontär*)

II d:o .

1 volontär*).....

119 d:o ......: ; : ; ;

1 musiksergeant af 1. klassen ....
3 d:o ....

musiksergeant af 2. klassen ....

d:o ....

musikdistinktionskorpral*) ....

d:o ....

musikkorpral*).........

d:o .........

musik vicekorpral*)........

d:o ........

trumslagare eller hornblåsare*) . .

d:o . .

Summa kronor

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-hästar ä 400 kr	Furage-ersätt-ning å 1 krona I pr häst och dag. °
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
1.021	) —	365	3	1,09c	—	I		\|	1
8,161	—	—	—	8,761	—			i _
	-	365	3	1,09c	—			j
5,76!	—	—	—	8.76!	—
1,201	—	365	2.60	912	50		_
18.201	—	—	—	10,037	50		_
900	_	365	2	731	_		_
7,200	_	—	—	5.840	_	_	_
780		365	2	730	_		_
8,581	—	—	—	8,030	_	__	_
360	—	365	0,50	182	50	_	_
12.600	—	—	—	6,387	50	_	_
300	—	365	0,40	146	_		_
12,600	—	—	—	6.132	_	_	_
120	—	—	—	_	_
480	—	—	—	_	__	_
240	—	365	0.3 0	109	50	_	_
10,320	—	—	—	4.708	50	_	_
60	—	—	—	_	_
180	—	—	—	_	_	_	_
180	—	365	0,20	73	_	_	_
1,980	—	—	—	803	_	_
180	—	365	0,20	73	_	_	_
21.420	—	—	—	8.687	_.	.	,__
900	—	365	2	730	_	_	_
2.700	—	—	—	2.190	_	_	_
780	—	365	2	730	_	_	_
3,120	—	—	—	2,920	_	_	_	_
360	—	365	0.50	182	50	_	_	_
1,080	—	—	—	547	50	_	_	_	_
300		365	0.40	146		_	_	_
900		—	—	438		_	_
240		365	0,30	109	50	_
720		—	—	328	50	_
180	—	365	0,30	109	50	_	_
1.620	~1	—	—	985	)0	—	—\|	—	-
218.720	-1	—	—	184,589		8,6001	-\|	8,285	i

Summa.

2,115

16.920

1815

11520

2.112

23''237

1,630

13.040

1.510
11610

542
18,937
446
18.732
120
4,SO
349
15,028
'' 60
180
253
2,783
253
30,107
1,630
4,890

1.510

6.040
512

1,627

446

1.338

319

1.048

289

2,605

so;

501

355,144

■inni.

4 fn

m. 2.

m. 3.

Ann.

*) Jämte underhåll in natura.

.forf.Und„erbefa.1. af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär*
aflöning®förmaner jamte tillagg för bcfalsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehälles vid
volontär»bestal]ningen, med dess a stat upptagna förmåner, tills det jämväl, därifrån skiljes.

Vid vakanser 1 underbefäls eller bestallning*»*!)» volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontarer utgå for desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vieekorpralsbeställningar skola ersättas med sådana af
volontarer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbestiilluingar ersättas icke.

Löntagare, som till försäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina nuv
rande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå til] de i denna stat för honom upptagna.

240

Bil. n:o 25.

Stat

för Västerbottens regemente år 1912.

Staben.

| 1 öfverste och chef........

1 öfverstelöjtnant........

i 1 major.............

Il d:o .............

| 1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.).

löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .

regementspastor, arfvode.....

auditör, arfvode.........

regementsläkare.........

bataljonsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1 fanjunkare (reg.-väbel)......

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....

2 d:o ....

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .

1 sjukvårdskorpral *)........

3 d-.o ........

1 sjuk vårds vicekorpral *)......

3 d-.o ......

1 sjukvårdssoldat *)........

3 d-.o ........

1 gevärshandtverkare........

2 åiderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års val vitsordad tjänst.

1 gevärshandtverkarekorpral *) .

1 gevärshandtverkarevieekorpral *)

1 gevärsbandtvorkaresoidat *) . .

1 musikfanjunkare.......

1 regementstrumslagare.....

Kompaiiistateii.

1 kapten af 1. klassen

5 d:o

1 kapten af 1. klassen

1 d:o

Lön eller
arfvode.

6,000

4.500

4.000
4;000

2.400

1.500
11)20

720

1.000

800

3.400

1,020

1.200

900

1,800

900

300

900

240

720

180

540

900

300
240
180
1,200 i

900

3,400

17,000

3,400

Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-h listar i 400 kr.	Furnge-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.
An- tal da- gar.	4 lera-nor. ! 1	Hel.	Hd eller half, förslags-vis.
365	6	2.190				800		730
	5	1.825		—		400		365
365	5	1.825	_	—		400		365
		1,825	—	—		400		365
365	4	1,460	—	—		400		365	—
365	3	1.095	—	—		400		66ö	—
365	3	1.095	—	—		400	—	365	—
365	3	1,095	—	—		-100		365	—
—	—	—	—	—		—		—
365	5	1,825	_	_		—		—	—
365	3	—	—	1.095		—		—	—
\| 32	3	—	—	96		1
1333	1,50	—	—	499	50	)
365	2,50	912	50	—	—	—	—	—	—
365	2	730	—	—	—	—	—	—	—
—	—	1.460	—	—	—	—	—	—	—
365	2	730	—	—	—	—	—	—	—
365	0,40	146	—	—		—	—	—	—
—	—	438	—	—	-	—	—	—	—
365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—
—	—	328	50
- 365	0,30	109	50
—	—	328	50	—	—	—	—	—	—
- 365	2	730	“
- 365	0,40	146
- 365	0.30	109	50	_	—	—		—	—
- 365	0,30	109	50	—	—	—
- yc5	2,50	912	5(	—	—	—			—
- 365	2	730
- 367	4			1,460	—
	_			7,300	—
(19(	4			760	—	\
“ \17f	2			351	—	1
				I 76(	—
				\ 350	—	/

Summa.

9,720

7,090

6.590

6.590
4.625
3,360
2,880
2.580
1,000

800

5.225

2,115

1,615

2,112
1,630
3,260
1,630
446
1,338
349

1,048 150
289
868
1,630

446

349

289

2,112

1,630

4,860

24,300

4,510

(Bil. n:o 25.)

241

: 1 kapten af 2. klassen .

0 eko

1 löjtnant af 1. klassen

7 clio

| 1 löjtnant af 1. klassen

1 löjtnant af 2. klassen
5 eko

j 1 löjtnant af 2. klassen

| 2 eko

I underlöjtnant . . . .

i 8 d-.o . . . .

i 1 fanjunkare......

II d:o ......

i 1 sergeant af 1.

! 8 d:o

1 sergeant af 2.

8 d:o

1 sergeant af 2. klassen

2 d:o

klassen

1 distinktionskorpral *)

35 d:o

1 korpral *) . . .

40 d:o ...

1 korpral, indclt *)

6 d.o

1 vicekorpral *) .

45 d:o

1 vicekorpral, indelt *)

1 eko

1 officers- och reservofficersyolontä

n d:0

1 volontär *)........

119 d.o ........

1 musiksergeant af 1. klassen

2 d:o
1 musiksergeant af 2. klassen
-1 mnsiksergeant af 2. klassen

3 d:o

J mnsikdistinktionskorpral *)

? . d:n

1 musikkorpral *).....

d:o

,r *)

Lön eller
arfvode.

Bih. till Piksd. Prat. 1911.

2,400

7.200
1,500 !■

10,500

1,500

1,020

5,100

1,020

2,040

720

5,760

1.200

13,200

90O

7,200

780

6,240

7,80

1,560

360

12,600

300

12.000

120

720

240

10,800

180

1,980

180

21,420

900

1,800

780

2,340

360
1.080
300
900 |—

1 Sami.

Dagaflöning.

An ta! da gar.

kro nor -

365 4

365

1190
1175

865

3
1,50
3

1190
1175 1,50

365 [ 3
365! 3,50
3651 2

_I_

365 i 2

Hel.

Hel

eller half,
lörslags -

Löne tillägg för tjunste hästar å

400 kr.

Furageersättning
å
1 krona
pr häst
och dag.

/190
i 175

365

0,50

365 0.4 0

365

j!84

1181

365
1184
1181

184

0,30

0,20

0,50

0,40

1,095

8,760

912

10,037

''730

5,840

182

6.387

146

5,840

109

4,927

73 —
803
73
8,687

1,460
4,380
1,095
7,665
570
262
1,095
5,475
570
262
11,140
\ 525

730

5,840

380

175

760

350

} -

730

368

181

736

362

73U

368

181

1,104

543

276

220

1 -1 ~

1 Afl. 1 ljuft.

} -}:
i -} -

Summa.

3,860
11,580
2,595 —
18,165 —

2,832 50

2.115 —
10,575 j—

1,852 50

3,705

1.815

14,520

2,112

23,237

501
50

1,630 —
13,040
1,510
12,080

1,335

2,670

542 50

18.987 50
446 ''

17,840
120
720
349
15.727
60
60
253
2,783
253
30.107
1,630 —

1,449

2,898
1,510
1,329

3.987

452

1,856

373

1,120

242

(Bil n:o 25 )

1 nrasikvieekorpral *).....

3 d:o .....

1 trumslagare eller hornblåsare*)
1 dio

1 trumslagare eller hornblåsare *)
7 (ko

Summa kronor

			D a	? a f 1 ö n i	n g.		Lone		Furage-
								tillägg	ersätt-
Lön eller	An-				Hel		för		ning	å
arfvode.	tal	å kro-	Hd.		eller half,	tj än sto-ll ästar	1 krona pr häst
		gar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
240		184	0,30			55	■JO	_	_	_	_	1 295	20
720	_	_	_	—	—	165	no	—	—	—	—	885	00
180	_	365	0,30	—	—	109	50	.-	—	—	—	289	50
180	_	_	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
180	_	184	0,80	—	—	55	20	—	—	—	—	23o	20
1.200	—		—	—	—	386	4 0		—	—		1 1,646	40
214,520-	_	_	76,809		52,252	30	3,000;—	3,285	-\|\| 350,520	SO

*) Jiimte underhåll in natura.

Anm. 1. Ben för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna’aflöningen utgöres af menig volontär»aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehalles via volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmaner.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmaner, därest ban icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

243

Stat

för Kalmar regemente är 1912.

Bil. n:o 26.

				I) a	g a f 1 ö n i n		Löne-	Furage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller	An-	å			Hel		för		ning	ä	Summa.
	arfvode.	t.al	Hel.		eller half,	tjänste-	1 krona
			da-	k ro-		förslags-	hästar	pr häst
Staben.			gar.	nor.			vi9.		ä 400 kr.	och (lag.

1 öfverste ock chef........	6.000		365	6	2,190				800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1.825	—	—	—	400	—	365	—	7.090	—
1 major..............	4,000	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	—	6,590	—
1 clio..............	4,000	—	—	—	1,825	—	—	—	400	—	365	—	6,590	—
1 kapten af 3. kl. (reg.-kvartenn.) . .	2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4,625	—
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	3,360	—
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,880	—
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .	720	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	2,580	—
1 regementspastor, arfvode.....	1.000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000	—
1 auditör, arfvode.........	800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	800	—
1 regementsläkare.........	3,400	—	/190 4175	5 2,50	—	—	950 437	50	} -	—	—	—	4,787	50
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	—	—	1,095	—		—	—	—	2,115	—
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	f 32 1333	3 1,50	—	—	96 499	50	1 -	—	—	—	1,615	50
1 fanjunkare (rcg.-väbel)......	1,200	—	365	2.50	912	50	—	—		—	—	—	2,112	50
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—
2 d:o . . .	1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	—	—	3,260	—
1 sergeant af 1 kl. (sjukv.-serg.) . .	900	—	365	2	730	—							1,630	—
1 sjukvårdskorpral *)........	300	—	365	0,40	146	—							446	—
3 d:o ........	900	—	—	—	438	—	—	—	—	—	“ *.-f	—	1,338	—
1 sjukvårdsvicekorpral*)......	240	—	365	0.3 0	109	50							349	50
3 d:o ......	720	—	—	—	338	50	—	—	—	—	—	—	1,048	SO
i sjukvårdssoldat*)........	180	—	365	0,30	109	50							289	50
3 d:o ........	540	_	—	—	328	50							868	501
1 gevärshandtverkarc ........ 2 älderstillägg å lönen ä 150 kr.,	900	_:	1183 \182	9 1	—	—	366 182	''	} -	—	—	—	1,448	—
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst. 1 gevärshandtverkare........	900		/182 (183	2			364 183	—	} -				1,447
2 ålders tillägg å lönen h 150 lrr., det ena efter 5 års och det andra							1

efter 10 års val vitsordad tjänst. 1 gevärsbandtverkarekorpral *) . . .	300		365	0,40	146								446	_1
1 gevärshandtverkarevicekorpral*) . .	240	—	365	0.3 0	109	50							349	50
1 gsvärshandtverkaresoldat*) ....	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	*.-''	___	289	50
1 musikfanjunkare.........	1.200		365	2.50	913	50							2,112	50,
1 regementstrumslagare.......	900	_	365	2	730	—							1,630
Kompanistaten.
t kapten af 1. klassen .......	3,400	—	365	4		—	1,460	—	_	—	_		4,860	_
•’ d:o .......	10,200	--	—	—		—	4,380	—	—	—	—	__	14,580	_1

244

(Bil. n:o 26.)

Lön eller
arfvode.

1 kapten af 1. klassen

3 d:o

1 kapten af 2. klassen
1 d:o

1 kapten af 2. klassen

1 eko

1 löjtnant af 1. klassen
5 d:o

1 löjtnant af 1. klassen

2 d:o

1 löjtnant af 2. klassen
5 d:o

1 löjtnant af 2. klassen

3.400

10,200

2.400
2,400

2,400

1.500

7.500

1.500

3,000

1,020

5,100

1,020

2 d:o

1 underlöjtnant .
8 d;o

i 1 fanjunkare . .

! 5 d:o . .

] 1 fanjunkare . .

2,040

720

5,760

1,200

6,000

1,200

5 d:o .....

1 sergeant af 1. klassen
5 d:o

1 sergeant af 1. klassen

6,000

900

4,500

900

2 d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d.o

1 sergeant af 2. klassen

1,800

780

3,900

780

5 d:e>

1 distinktionskorpral *)
35 d:o

1 korpral*).....

37 d:o .....

1 korpral, indelt*) . .
9 d:o

1 vicekorpral*) . . .

38 d.o . . .

1 vicekorpral, indelt*)
8 d:o

3,900

360

12.600

300

11,100

120

1,080

240

9,120

480

	D a	g a f 1 ö n i			Löne-	kurage-
					tillägg	ersätt-
An-				Hd		för		ning	å	Summa.
tal	a	Hel.		eller kalf,	tjänste-	1 krona
da-	kro-		förslairs-	hästar	pr häst
gar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och da	er D
/190 \ 175	4 2	—	—	760 350	—	} -	—		—	4,510	-1
				( 2,280	—	l _				13,530
				( 1,050	—	i
365	4	—	—	1,460	—		—	—	—	3.860	-i
—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3,860	—!
/190 1175	4 2	—	—	760 350	—	} -	—	—	—	3,510	—
	—	—	—	( 760 ) 350	—	i -	—	—	—	3,510	—j
365	3	—	—	1,095	—		—	—	—	2,595	—1
—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	12,975	—
(190	3			570	—	l .				2,332	50!
1175	1,50			262	50	i
—	—	—	—	f 1.140 \ ''525	—	} -	—	—	—	4,665
365	o	—	—	1,095	—		—	—	—	2,115	—1
—	—	—	—	5.475	—	—	—	—	—	10,575	—i
1190 \175	3 1,50	—	—	570 262	50	} -	—	—	—	1,852	so;
—	—	—	—	/ 1,140 ) 525	—	(-	—	—	—	3,705	—
365	3	1,095	—							1,815	-j
—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14.520	-i
365	2,50	—	—	912	50	—	—	—	—	2.112	5 0
—	—	—	—	4,562	50	—	—	—	—	10,562	50
(190 \ 175	2.50 1,25	—	—	475 218	75	} -	—	—	—	1,893	75
—	—	—	—	/ 2,375 ( 1,093	75	i -	—	—	—	9,468	75 j
365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,630	—
—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	8,150	—
(190 (175	2 1	—	—	380 175	—	} -	—	—	—	1,455
	—	—	—	1 760 \ 350	—	} -	—	—	—	2,910	—
365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	7,550	—
(190 (175	2 1	—	—	380 175	—	} -	—	—	—	1,335
—	—	—		/1,900 \ 875	—	i -	—	—	—	6,675	__\|
365	0,50	182:50							542	50!
—	—	6.387:50							18,987	50
365	0,-10	146	—	—	—	—	—	—	—	446	j
_	_	5,402	—	—	—	—	—	—	—	16,502	-1
									120
										1,080	1
365	0,30	109	50							349	50
_	4.161	—		—	—	—	—	—	13,281
										60	--
					—					480	-H

{Bil. n:o 26.)

245

I officers- och reservofficersvolontär *)

II d:o

1 volontär*)........

119 d:o ...........i

1 mnsiksergeant af 1. klassen . .

1 mnsiksergeant af 1. klassen ....

2 d:o ....

1 mnsiksergeant af 2. klassen ....
1 mnsiksergeant af 2. klassen ....

1
3
1
1

d:o

musikdistinktionskorpral*) .
d:o

musikkorpral *)......

d:o ......

musikvicekorpral *).....

eko .....

trumslagare eller hornblåsare*)
d:o

Summa kronor

Dagaflön

n g.

Löne-

tillägg

för

tjänste-

hiistar

å 4(J0 kr.

Furage-

-Lön eller

arfvode.

An-

tal

da-

gar.

kro-

nor.

Hel.

eller half,
förslags-vis.

ning å

1 krona
pr häst
och dag.

Summa.

ISO

1,980

180

21,420

900

1,800

780

2,340

360

1,080

300

900

240

720

180

1,260

365

1184
1181

365
(184
1181

184

365

184

0,20

0,50

0,40

0,30

803

8,687

—

730
368
181
1 736
\ 362
730
Sits
181
f 1,104
{ 513
92
276
73
220
55
165
109
109
55
386

}1
i -

i -i:

—

253

2,783

253

30.107

1,630

1,449

2,898

1,510

1,329

3,987

452
1,356
373
1.120
295
885
289
289
235
1,646 i

20,

213,620

—

- |

oä,589j50

07,907 so 3,000

3,2851

344,0811

*) Jämte underhåll in natura.

aflomngstormaner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbestallningen
med dess a stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid _ vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnnmmer må under tiden till motsvarande antal
menige volonturer utgå för desse i stat anvisade afiöningsförmåner.

4"®- 3- pdastl gevärshandtverkare skall efter genomförd organisation å stat förciinnas, hvarföre, vid afgång i sådan
bestallning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande af allenast eu dylik beställKling.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vieekorprals-beställningar skola återbesättas med sådana
åt volontarer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

n”i. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna afiöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflönlngsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

246

Bil. n:o 27.

Stat

för Värmlands regemente år 1912.

				D a	tf a f 1 ö n i	ig-		Löne		Furu ge-
								tillag	g	ersätt
	Lön eller	An-				Hel		för	ning	å
			å	Ilek		eller half,	tjänstc-	1 krona
				kro-		föralatrs-	hästar	pr häst
Staben.			gar.	nor.			vis.		i 400 kr.	och dt
1 öfverste och chef.........	6,000		365	6	2,190				800		730
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	—
1 major..............	4,000	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	—
1 (l:o..............	4,000	—	—	—	1,825	—	—	—	400	—	365	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.'') . .	2,400	—	365	4	1.460	—	—	—	400	—	365	-
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1,500	—	365	3	1,095	—	. —	-5-	400	—	365	—
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .	720	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—
1 regementspastor, arfvode.....	1,000	—	—	—	—	—	- —	—	- . —	—	—	—
1 auditör, arfvode.........	800	—	—	—	—	—	. . —i-	—	. - —T-	—	—	—
1 regementsläkare.........	3,400	—	(190 \ 175	5 2,50	—	—	950 437	50	} -	—	—	—
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	—	—	1.095	—		—	—	—
1 bataljonsläkare.........	1,020	-	I 32 1333	3 1.50	—	—	96 499	50	l _ 1	—	—	—
1 fanjunkare (regementeväbel) ....	1,200	—	365	2.50	912	50
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	—
2 d:o ....	1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	—	—
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900	—	365	2	730	—
1 sj ukvårdskorpral *)........	300	—	365	0,40	146	—
3 d:o ........	900	—	—	—	438	—	—	—	—	—	—	—
1 sjukvårdsvicekorpral*)......	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—
3 d:o ......	720	—	—	—	328	50
1 sjukvårdssoldat *)........	180	—	365	0,30	109	50
3 d:o ........	540	—	—	—	328	50	—	—	—	—	—	—
1 gevärshandtverkare........	900	—	365	2	730	—
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral*) . . .	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	—	—
1 gevärshandtverkarevicekorpral *) . .	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—
1 gevärshandtverkaresoldat *) ....	180	—	365	0,30	109	so
1 musikfanjunkare.........	1,200	—	365	2,50 2	912	50
1 regementstrumslagare.......	900	—	365	730	—
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen.......	3.400	—	365	4	—	—	1,460	—	—	—	—	—
3 d.o .......	10,200	—	—	—	—	—	4.380	—	—	—	—	—
1 kapten af 1. klassen.......	3,-100	—	(190 \ 175	4 3	—	—	760 350	—	} -	—	—	—
3 d.o .......	10,200	—	—	--	—	—	/ 2,280 \ 1,050		} ~	-		—

Summa.

9.720

7,090

6,590

4,625

3,360

2,880

2,580

1,000

800

4,787

2,115

1,615

50 i

50;

2,112

1.630

3,260

1.630

''446

1,338

349

1,048

289

868

1.630

60''

50:

501

446

349

289

2,112

1,630

501
50
50

4,860

14,580

4,510

13,530

(Bil. n:o 27i)

247

1 kapten af 2.

d:o

1 kapten af 2.

1 d:o

1 löjtnant af 1.

j 5 • d:o

: 1 löjtnant af 1.

2 d:o

1 löjtnant af 2.
5 d;o

1 löjtnant af 2.

2 d:o

1 underlöjtnant
8 d:o
1 fanjunkare. .
5 d:o

1 fanjunkare. .

klassen .
klassen .

klassen

d:o

1 sergeant af 1. klasson
5 d;o

1 sergeant af 1. klassen

d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d:o

1 sergeant af 2. klassen

d:o

I distinktionskorpral*)......

35 d:o

j korpral*)...........

40 d:o ............

J korpral, indelt*).........

ö d:0 .........

* vicekorpral*) ..........

d:o ..........

* vicekorpral, indelt*).......

4 d:o .......

i officers- och reseryofficersvolontär*)

II d:o

Lön eller
arfvode.

2,400

1.500

7.500

1.500

0,000

1,020

5,100

1,020

2,040

720

5,760

1,200

6*000

1,200

6,000

900

4.500

900

1,800

780

3,900

780

3,900

360

12,600

300

12,000

120

720

240

10,080

240

180

1,980

1	11 ••	g a f 1 ö n i	»g-	alf, 3S~	Löne- tillägg för tjänste-liästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel.	Hel eller h förslå'' vis.
365	4			1.460	_
—	—		—	1,46C	_	„_		_	_
/190	4		—	76C		i
\ 175	2	. —	—	850		} -	—	—	—
				( 76C		i
				\ 35C		} -	—	—	—
365	3	—	—	1,095	—		_	_	_
—	—	—	—	5.475	—	_	_	_	_
(190	3	—	—	570	—	\
\175	1.50	—	—	262	50	f -			—
—	_	_	_	J 1.140	—	l _
365	3	_	_	t U/Jt) 1,095		1
—	—	—	—	5,475	—	_	_	_	_
(190	3	—	—	570	_	i
\175	1.50	—	—	262	50	r		—	—
				(1.140	_	t
				\ 525	_	r -
365	3	1,095	—	—	__		_	_	_
—	—	8,760	—
365	2.50	—	—	912	50	—	_	_	_
—	—	—	—	4,562	50	—	_	_	_
(190	2,50	—	—	475	_	i
\175	1,25	—	—	218	75	} ~			—
				1 2.375	—	i
				\ 1,093	75	/ -
365	2	—	—	730	—		_	_	_
—	—	—	—	3.650	—	_	_	_	_
(190	2	—	—	380
(175	1	—	—	175		} -
				/ 760		i
				\ 350	-1	\ ~	—	—	—
365	2	—	—	730	-''		_	_	_
—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—
(190	2	_	_	380	__	\
\ 175	1	—	—	175	—	i -
				( 1.900	_	i
				1 875	—	/ “	~	~	—
365	0.50	182	50	_	_	_	_	_
—	—	6,387	50
365	0,4 0	146	—	—	_	_	_	_	_
—	—	5,840	—	—	—	—	—	—	—
365	0,30	109	50
—	—	4,599	-
365	0,20	73							--
—	—	803		—	—	—	-	—	—

Summa.

3,860

3,510

3.510

2,595

12,975

2,332

4,665

2,115

10,575

1,852

3,705

1.815

14,520

2,112

10,562

1,893

9,468

1,630

8,150

1,455

2,910

1.510
7,550

1,335

6,675

542

18,987

446

17,840

120

720

349

14,679

(JO

240

253

2,783

248

(Bil. n:o 27.)

:				D a	g a f 1 ö	ning.		Löne		Furage-
								tilläs	g	ersätt-
	Lön eller	An-	å			Hel		för	ning	k	Summa.
	arfvode.		Hel		eller half,	tjanste-	1 krona
			da-	kro-		förslass-	hästar	pr häst
			gar.	nor.			vis.		it 400 kr.	och dag.
1 volontär*)............	ISO		365	0,20	73								253
119 d:o ............	21,420	—	—	—	8,687	—	—	—	—	—	—	—	30,1D7	—
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—	—	1,630	—
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	J184 \ 181	2 1	—	—	368 181	—	} -	—	—	—	1,449	—
i 2 d:o ....	1,800	—	—	—	—	—	\ 736 \ 362	z	1 -	—	—	—	2,898	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—		—	1,510	—
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	1184 i 181	2 1	—	—	368 181	—	) -	—		—	1,329	—
3 d:o ....	2,340	—	—	—	—	-	1 1,104 \ 543	—	} -	—	—	—	3,987	—
1 musikdistinktionskorpral*) ....	360	—	184	0,60	—	—	92	—		—	—	—	452	—
3 eko ....	1,080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356
1 mnsikkorpral *).........	300	—	184	0,40	—	—	73	KO	—	—	—	—	373	60\|
3 d:o .........	900	—	—	—	—	—	220	80	—	—	—	—	1,120	80
1 musikvicekorpral *).......	240	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	295	20
3 d:o .......	720	—	—	—	—	—	165	KO	—	—	—	—	885	60
1 trumslagare eller hornblåsare*'') . .	180	—	365	0,30	—	—	109	50	—	—	—		289	50
1 d:o . .	180	—	—	—	—	—	109	50	—	—			289	50
1 trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	235	20
7 d:o . .	1.260	—	—	—	—	—	386	40	—	—	—	—	1,616	40
Summa kronor	218,880	—	—	—	57,195	60	60,872	30	8,600	—	3,285	—	844,932	80

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. J. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgörcs af menig volontär»

aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i >indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Först i den mån inhäftande afgång bland musikunderofficerarne eller utlöpande kontrakt med spel af man skapsgrad

sådant medgifver. genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med

iakttagande att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

Anm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina

förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

249

Bil. n:o 28.

Stat

för Jämtlands fältjägarregemente år 1912.

Staben.

1 öfverste och chef.......

1 öfverstelöjtnant........

1 major.............

1 d:o.............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)

1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .

I regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare.........

1. fanjunkare (reg.-väbel)......

1 sergeant af 1. kl. (hat.-adj.) . . . .

2 d:o . . . .

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .

1 sjukvård skorpral*)........

d:o

1 sjukvårdsvicekorpral *)......

3 d:o ......

1 .sjukvårdssoldat*)........

1 gevärshandtverkare.......

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst
gevärshandtverkarekorpral *) .
gevärshandtverkarevicekorpral*)
gevärshandtverkaresoldat *) . .
musik!an j ankare

1
1
1
1

1 regementstrumslagare

Lön eller
arfvode.

6,000

4.500
4,000

4.000

2.400

1.500
1.0:30

720

1.000

800

3.400

1,020

1,200
900
1.800;
''900!
300
900
240
720
ISO
540
900

300

240

180

1,200

900

An tal da gar.

365!

Kompanigtaten.

1 kapten af 1. klassen....... 3,400

0 d.o ....... 17,000

- kapten af 1. klassen....... 3,400

* d:o ....... 3,40oj—

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft,

365

Dagaflöning.		Löne- tillägg	Furage- ersätt-
å kro- nor.	Hel.		Hel eller half, förslags-vis.	för tjänste-hästar å 400 kr.	ning å 1 krona pr häst och (lag.
6	2,190				800		730	—
y 5	1,825	—		—	400		365
>1 5	1.825	—		—	400		365
-j —	1,825	—		—	400	—	365	I_
)\| 4	1.460	—		—	400	—	, 365
) O	1,095	—		—	400	—	, 365	!_
> 3	1,095	—	—	—	40C	—	365	1_
3	1,095	i —		—	400		365	—
	—	—		—	—	—		i—
-j -	—	—
)[5	1,825	! —	—	—	_	_		_
i 3 i, 3		;-	1,095 '' 96	! L	l _ 1
i 1.50	—	—	499	50
)l 2.50	912	50
2	730	—	_		—
—	1.460	—	—	—	—	_	_
2	730	—	—	_	_	_	_	_
0,40	146	—	_	—	—	—	_	_
—	438		—	—	_	_	_	_
0,30	109	50	—	_	_	—	_	_
—	328	50	—	—	—	—	_	—
0.30	109 50	—	—	_	—	_	_
1 -	328	50	_	-	_	_	_	_
2 \|	730	__	—		-	—	—	— 1
0,40	146	\|
0,30	109	50!
0,30	109	50!	_	__j	_	_	_	_
2,50!	912	50!				\|
3 !	730 \|	H		!		_1		—
4			1,460	;
4	- :		7.300 760	—1	- 1 \|		—	—
2			350 / 760	□
			\ 350	—!	i “I	!

Summa.

9.720 —
7,090 —
6.590: —
6,590 !—
4,625 !—
3.360
2.880
2,580
1,000
800
5,225
2,115

1,615

2,112
1,630
3,260
1,630
446
1,338
349
1,048
289
868
1,630

446
349
289
2,112
1,630 —1

50l

50;

4,860
24.300 i—

4,510 !—
4,510 j 32 -

250

(Bil. n:o 28.)

1				Da	s a f 1 ö n i n g.		Linie		Kurage-		‘
									tillägg	ersätt
	Lön eller	A n-				Hel		för		ning	ä
			a	Hel.		eller half,	tj ans te-	1 krona
				kro-		forslats-	hästar	pr häst		i
			gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och d»g.
1 kapten af 2. klassen.......	2,400		365	4	_	_	1.460	_	_	_	_		3,860	j
3 d:o .......	7.200	—	—	—	—	—	4,380	—	—	—	—	-	11.580	—
1 löjtnant af 1. klassen.......	1,500		365	3	—	—-	1,095	—	—	—	—	—	2.59. i	—!
7 eko .......	10.500		—	—	—	—	7.665	—	—	—	—	—	18,ll>;>	~i
1 löjtnant af 1. klassen .......	1,500	—	\|190 1175	O 1,50	—	—	570 262	50	} -	-	—	—	2.332	50
1 löjtnant af 2. klassen....... 5 eko .......	1,020	—	365	3	—	—	1,095		—	-	—	—	2.115	-:
5,100	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	10,i>7;>
1 löjtnant af 2. klassen.......	1,020	-	(190 \ 175	3 1,50	—	—	570 262	50	i -	—	—	—	1.852	50
2 eko .......	2,040		—	—	—	-	I 1,140 \ 525	—	} -	—	—	-	3,705	j
1 underlöjtnant..........	720	—	365	3	1,095	—	—	—		—	__	—	1.815	—
j 8 eko ..........	5,760	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14.520	—i
1 fanjunkare...........	1,200	—	365	2,50	912	50							2.119	so!
11 clio ...........	13,200	—	—	—	10.037	50							23.237	so;
1 sergeant af 1. klassen......	900	—	365	2	730	—							1,630	-1
8 d:o ......	7.200	_	—	—	5,840	—	—	—	—		—	—	13 040	-1
1 sergeant af 2. klassen......	780	—	365	o	—	—	730	—	—	—	—	—	1,510
8 d:o ......	6,240	—	—	—	—	—	5.840	—	—	—	—	—	12,080
1 sergeant af 2. klassen ......	780	—	1190 1175	2 1	—	—	380 175		i -	—	—	—	1,335	—
2 d:o ......	1,560	—			—	—	( 760 \ 350	—	;• -	—	—	-	2,670	-
1 distinktionskorpral*).......	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	—	—	542	so
35 d:o .......	12,600	—	—	—	6,387	50							18,) (8 7	50
1 korpral*) ............	300	—	365	0,40	146	—	—	-	—	—	—	—	446	—
13.800	—	—	—	6,716	—	—	—	—	—	—	—	20,516	—
1 korpral, indelt*).........	120	—											120	—
1 vicekorpral*) ..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	so
47 eko ..........	11,280	—	—	—	5,140	50							16.426	50
1 officers- och reservofficersvolontär*)	180	—	36ö	0,20	73	—	—		—	—	—	—	253	—
11 d:o	1,980	—	—	—	SOU	—		—	—	—	—	—	2.783	—
1 volontär*) ............	180	—	365	0,20	73	-	—	—	—	—	—	—	853	—
119 d:o ............	21,420	—	—	—	8,687		—	—	—	—	—	—	30.107	—''
1 musiksergeant af 1. klassen . . .	900	—	365	2	—	—	730	—	—	—	—	-	1,630	—
1 musi k sergeant af 1. klassen . . .	900	—	1184 118 i	2 1	—	—	368 181	I	! -	—	—	-	1,449	—
2 d:o ...	1,800	—	—	—	—	-	( 736 1 302	—	} -	—	—	—	2.898	—
1 musiksergeant af 2. klassen . . .	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	—
1 musiksergoant af 2. klassen . . .	780	—	(181 1181	2 1	—	—	368 181	—	} -	-	-	-	1,329	-
3 d:o ...	2,340	—			—		i 1.101 1 543	—	! -	—	—	-	3,987	—
1 musikdistinktionskorpral*) ....	360	—	184	0,50	—	—	92	—	—	—	—	—	452
3 d:o ....	1,080	—	-	—	—	—	276	—	—	—	—	—	l,Sf)0
1 musikkorpral*).........	300	—	184	0,40	—	—	73	KO	—	—	—	—	373	KO
i 3 d.o .........	900	—	—	—	—	—	220	so	—	—	—	—	1,120	so
; 1 musikvicekorpral*) . .......	240	_	184	0,30	—	—	55	*20	—	—	—	—	295
! 3 d:o ........	720	—	—	—	—	—	165	no! —	—	—	—	885	er KO

(Bil. n:o 28.)

251

1 trumslagare eller hornblåsare*)
1 d:o

1 trumslagare eller hornblåsare*)
7 d:o

Lön eller
arfvode.

180

1.260

Summa kronor ! 215.960,

Hagaflöning.

An tal da gar.

kro no -

365

184

0,30

Hel.

77,004 I—

Hel

eller half,
förslagsvis.

109

386

52,252

Löne tillägg för tjänstebil

stor

i 400 kr.

Furageer
sättning
ä
1 krona
pr häst
och dag.

30 3,000

3,285

Summa.

289

2*9

235

1,646

353,001

*■) Jämte underhåll in natura.

1. Hen för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna oflöningen utgöres af menig volontär*
aflöningsförmåner jämte tillägg för belalsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontiirsbestälIningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

2. Vid vakanser i underbefäls eller beställniugsmäns volontär^timmer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade allöniugsförrnåner.

■Anm. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korpralsbe*tällningar skola återbesättas med sådana af volontärer. Härigenom
föranledda vakanser i voloutärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, soin tillförsäkrats andra än de för honom angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Stat

för Norra skånska infanteriregementet år 1912

Staben.

1 öfverste och chef.........

1 öfverstelöjtnant.........

1 major..............

1 d:o..............

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .

1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .

1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . .

1 regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare.........

1 bataljonsläkare..........

X bataljonsläkare..........

1 fanjunkare (reg.-väbel)......

1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.). . . .

2 d:o . . . .

1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .

1 sjukvårdskorpral*)........

3 d:o ........

1 sjukvårdsvicekorpral*)......

3 d:o ......

1 sjukvårdssoldat*)........

3 d:o ........

1 gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen å 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
1 gevärshandtverkarekorpral*) . . .
1 gevärshandtverkarevicekorpral *) . .
1 gevärshandtverkaresoldat*) . . . .

1 musikfanjunkarc.........

1 regementstrumslagare.......

Konipanistatcn.

1 kapten af 1. klassen.......

8 d:o .......

1 kapten af 1. klassen.......

3 d:o .......

			D a	^aflöning:.		Löne		Fura ge-
								tillägg	ersätt-
Lön eller	An-				Hel		för		ning	a i
arfvode.	tal	ä	Hel.		eller half,	tjän ste-	1 krona J pr häst i
		da-	kro-		förslag s-	hästar
		gar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
6,000		365	6	2,190				800		730
4,500	—	365	5	1,!425	—		—	400	—	365	_j
4,000		365	5	1,825	—		—	400	—	365	- 1
4,000		—		1,825	—	—	—	400	—	365	—
2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—
1,500	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—i
1.020		365	O	1,095	—	—	—	400	—	365	— 1
720 1,000	—	365	3 _	1,095	—	-	—	400	_	365
SOU 3,400	—	(190 1170	5 2,50	—	—	950 437	50			—	—
1,020	—	365	3	—	—	1.095	—		—	—	—
1,020	—	1 32 )333	3 1,50		—	96 499	50	} -	—	—
1,200	—	805	2,50	912	50	—	—		—	—
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—i
1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	—	—
900	—	865	2	730	—		—	—	—	—	—
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	—	—j
900	—		—	438	—	—	—	—	—	—	—i
240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	—	—
720	—	—	—	328	50	—	—	--	—	—	_1
180	—	365	0.30	109	50		—	—	—	__
540	—	—	—	328	50			—	—	—	—\|
900	—	365	2	730				—	—	—	j
300		365	0,40	146
240	_	365	0,30	109(50	—	—	—	—	—
180	—	365	0,30	109150	—	—	—	—		—\|i
1,200	—	365	2,50	912	50		—	—	—
900	—	365	2	730	—	_	—	—	—	—	-!! \|\|
3,400 1		365	4			1.460
10,200:	—	—	- 1	—	—	4.380	—	—	—	—
3,400 i		(190	4			760	—	1			II
	175 2	1	\|	350		r ~		!
10,200	1					/ 2,280 ) 1,050		i _	~1		J

Samma. j

9,720	—
7,090	-1
6.590	-i
6,590	-1
4,625	-i
3,360	—i
2,880	—!
2,580	j
1,000	—
800	—
4,787	50
2,115
1,615	50
2,112	50
1,630	—
3,260
1,630	—
446	—
1,338	_
349	50,
1,< 48	50
289	50,
868	50
1,630	—
446
349	50
289	50
2,112	50;
1,630	* "i
4,860
1.4,580	—i
4,510

13,530 —

(Bil. n:o 29.)

253

j 1 kapten af 2. klassen .
1 d:0

i 1 kapten af 2. klassen .

1 d:o

i 1 löjtnant af 1. klassen

| 5 d:o

: 1 löjtnant af 1. klassen

j 2 d:o

i 1 löjtnant af 2. klassen
5 d:o

! 1 löjtnant af 2. klassen

1 underlöjtnant
8 d:o

1 fanjunkare
5 d:o

1 fanjunkare

5 d:o

1 sergeant af 1. klassen
5 d:o

1 sergeant af 1. klassen

2 dio
1 sergeant af 2. klassen

5 d:o

1 sergeant af 2. klassen

5 d:o

1 distinktionskorpral*)

35 d:o

1 korpral*) . . .

41 d:o ...

1 korpral, indelt*)

5 d:o

1 vicekorpral*) .

44 d:o '' .

1 vicekorpral, indelt*)

“ d:o .......

1 officers- och rcservofficersvolontär *)
*1 d:o

* volontär *)............

119 d:o ............

			Da	g n fl ö n i n g.		Löne-	kurage- 1
								tillägg	ersätt- i
j Lon eller	An-				Ilel		för		ning	å
	tal	ä kro-	Hel.		eller half,	tjänste-	1 krona
				förslags-	hästar	pr häst
		gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag. i
2,400		365	4			1,460
2,400	—	—	—	—	—	1.460	—	—	—	—	—
2,400	—	(190 (175	4 2	—	—	760 350	—	} -	—	—	—
2,400	—	—	—	—	“	f 760 \ 350	—	i -	—	—	—
1,500	—	365	3	—	—	1,095	—		—	—	—
7,500	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—!
: 1,500		\|190	O			570	—	i
	(175	1,50			262	50	i ~
3,000	—	—	—	—		(1.140 ( 525	—	\ -	—	—	—
1,020	—	365	3	—		1,095	—		—	—	—
5.100	—	—	—	—		5,475		—	_	—	—
1,020	—	/ISO (175	3 1,50	—		570 262	50	i -	—	—
2,040	-	—	—		—	( 1,140 \ 525	—	\ -	—	—	—i
720	—	oö5	3	1,095	—	—	—		—	—	—1
5,7 BO	—	—	—	8.760	—	—	—	—	—	—	—
1,200	—	365	2,50	—	—	912	so		—	—	—
0,000	—	—	—	—	4,562	50		—	—	—
3,200	—	(190 (175	2.50 1,25		_	475 218	75	i -	—	—	—
6,000	—	—			/ 2.375 \ 1,093	75	} -	—	—	-
900	—	365	2	—		730	—		—	—	—
4,500	—	—	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—
900		1390	2			380	—	(
	\175	1			175	—	f “
1,800	—	—		—	_	( 760 t 350	—	i -	—
780	—	365	2	—	—	730			—		—
3,900	—	—	—	—		3,650		—	—		—
780		(190	2			380	—	t
	(175	1			175		r -
3,900	—			—		( 1,900 ( 875	—	} -	—	—	—
360	—	365	0,50	182	50	—			—
12,600	—		—	6.387	50	—	—	—	—	—
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—			—
12,300	—	—	—	5,986	—	—	—	—	—	—	_\|
; 120	_	_	_	_	_	_	_		_	___i
600	—										I —
i 240 ; 10,560	—	365 0,30		—	—	—	~	—
i 60 : 120 ! 180	—	— 365	0,20	73		—	—			—	-
! 1,980	—	_	803	-1	—	—	—	_	—	—
; 180	—	365	0,20	73		—	—	—	—	—	—
! 21.420	—	—!	S,687	—)	--	—	—	-!	—

Summa.

3,860 3,860	—
3,510	—
3,510	—
2.595 12,975	—
2,332	50
4,665	—
2,115 10,575	—
1,852	50
3,705	-
1,815 14.520 2.112 10,562	__ 50 50
1,893	75
9,468	75
jXH C7» o: O o	—
1,455	__
2,910	—
1.510 7,550	—
1,335	—
6,675	—
542 18,937 446 18,286 120 600 349 15,378 60 120 253 2,783 253 30,107	50 50 z 50 Z'' Zi =i

254

(Bil. n:o 29.)

j					D a g a f 1 ö n i n g.		Löne-	Kurage-
										tilläsa	ersätt-
		Lön eller	An-				Hel		för		ning	å	Summa.
		arfvode.	tal	k ro-	Hek		eller half,	tjänste-	i krona
				da-		förslags-	hästar	pr h	si
				^ar.	nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.
1	musiksergeant af 1. klassen ....	90«		365	3		_	730						1,630
1	musiksorgeant af 1. klassen ....	900	—	1184 1181	2 1	—	—	368 181	—	} ''	—	—	—	1,449
2	d:o ....	1,800	—	—	—	—	—	1 786 \ 362	—	} -	—		—	2,898
i	musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	_	730	—		—	—	—	1.510	_1
i	musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	1181 \ 181	2 1	—	—	368 181	—	1 -	—	—	—	1,329
3	d:o ....	2,340	—	—	—	—	—	1 1,104 1 543	—	} ^	-	—	-	3,987	— j
1	musikdistinktionskorpral*) ....	360	—	ce	0.50	—	—	92	—		—	—	_	452	_
3 1	eko ....	1.080	—	—	—	—		276	—	—	—	_	_	1,356	_
musikkorpral *).........	300	—	184	0,40	_	—	73	no	—	—	_	_	373	00
3	(ko .........	900	—	—	—	—	220	80	—	_	_	_	1.120	80
1	musikvicekorpral*)........	240	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	—	295	20
O	dio ........	720	—	-	—	—	—	165	60	—	—	_	—	885	60
1	trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	365	0.30	—	—	109	50	_	_	_	_	289	50’
1	d:o . .	180	—	—	—	—	—	109	50	—	—		—i	289	50
1	trumslagare eller hornblåsare*) . .	180	—	184	0,30	—	—	55	20	_	_	_	_	235	201
7	d:o . .	1,260	-	—	--	—	—	386	40	—	—	—	—	1.646	40:
	Summa kronor	214,520	—	—	— j 57,500	50 00,872	30 j 3,000	-i.	3,285	J	345,837	80\|

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. i. Den . för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vieekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Först i den mån inträffande afgång bland musikunderofficerarne eller utlöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sadant inedgifver, genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med iakttagande
att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

Amu. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

255

Bil. n:o 30.

Stat

för Södra skånska infanteriregementet år 1912.

				D a g a f 1 ö n	n g.		Löne-	Kurage-
									tillägg	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal	å			Hel eller half.	för tjiinste-	ning å 1 krön»	Summa
1			da-	kro-	n ei.	förslags-	häst	>r	pr häst
							vis.		a 400 kr	och dag.
Staben.	:												:
1 1 öfverste och chef.........	0000		305	6	2,190 —			800		730		9,721
j 1 öfverstelöjtnant.........	4,51 K	—	305	i_5	1,8251		—	400		365	—	7,090	_j
1 1 major..........	4,001		365	5	1,825 —	—	—	400	—	365	—	6,51''0
; 1 d:o ..........	4,001		—	—	1,825	—	—	—	40i	_	365	_	6,59;	I
1 1 kapten af 2. ki. (reg.-kvarterm.) . .	2,400	—	365	4	1,461	—	___	—	400	_	365	_	4,625
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg-adjö .	1,500	—	365	3	1,095	—	_	_	400	_	365	_	3.360	_;
1 löjtnant af 2 kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	365	O O	1,095	—	_		400	_	365	__	2,880	—i
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . . .	7201—	365	3	1,095	—	—	—	400	_	365	_	2,580
1 regementspastor, arfvode.....	1,000	--	—	—	—	_	_	—	__	_	_	1.000	_\|
1 auditör, arfvode.........	800	—		—	—	—	—	—	—	—	.—	—	800	_
1 regementsläkare.........	3,400	-	{190 ''175	5 2.50	—	—	950 437	50	\ _ 1	-	—	—	4,787	50
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	—	—	1,095	—	—	—	—	2,115	—
1 bataljonsläkare..........	1,020		. 32 333	3 1,50	—	—	96 499	50	1 -	—	—	—	1,615	50
1 fanjunkare (reg.-väbel)......	1.200		365	2,50 2	912	50	—	_		_	_	_	2,112	50
1 sergeant af 1. kl. (bat-adj.) ....	1)00	—	365	730		—	—	—	—	_	_	1,630	_;
2 d:o .....	1,800	—	—	—	1,460	—	_	—	—	_	_	_	3,260	_\|
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	1)00		365	2	730	_							1,630	_j
1 sjnkvårdskorpral *)........	300		365	0,40	146	_	_	—	—	_	__	_	446	_!
° d:o ........	000	—	—	438	_	_	_	_	_	_	_	1,338 349	1
1 sjukvårdsvieekorpral *)......	240	—	365	0,30	109	5<>	—	—	—	—	_	—	50
3 d:o ...... 1 sjnkvårdssoldat *)........	720	—	—	—	328	5(1	-	—	—	_	_	_	1,048	50
180	—	365	0,30	109	50	_	—	_	_	_	__	28J	50;
3 d:o ........	540	—	—	328	so	_	_	_	_	__	_	868	50
1 gevärshandtverkarc........	900	—	365	2	730	_	_		_	_	_	_	1,630
2 ålderstiliägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.													;

1 gevärshandtverkarekorpral *) ...	300	—	365	0,4 0	146	_	__	_	__	_	_	_	446	__i
1 gevärshandtverkarevicekorpral *). .	240	—	365	0,30	109	50	_	_	__	_	_	_	349	so!
1 gevärshandtverkaresoldat *)....	180	—	365	0,30	109	50	_	_	_	_	__		289	501
1 ninsi k fanjunkare.........	1,200	—	365	2,50	912	50	_	—	—	—	__	_	2,112	50
1 regementstrumslagare.......	900	~	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—
Kompaiiistaten.
1 kapten af 1. klassen....... 8 d:o .......	3,400	—	365	4	—	_	1,460	_	_		_	_	4,860	_
10,200		—	—	—	—	4,380		—	—	—	—	14,580	—
1 kapten af 1. klassen.......j	3,400	-	1190 1175	4 2	—	—	760 350	—	} ~	—	—	-	4,510	-
3 d:o .......\|	10,200	-	—	—	—	-	J 2,280 t 1,050	_	! -	—	—	-	13,530

256

(Bil. n:o 30.)

1 kapten af 2. klassen......

1 d:o ......

1 kapten af 2. klassen......

1 eko .......

1 löjtnant af 1. klassen .....

5 eko ......

1 löjtnant af 1. klassen.....

2 eko ......

1 löjtnant af 2. klassen......

5 (ko ......

1 löjtnant af 2. klassen......

2 eko ......

1 underlöjtnant..........

8 d:o ..........

1 fanjunkare...........

5 d:o ...........

1 fanjunkare...........

5 d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen......

5 d:o ......

1 sergeant af 1. klassen......

2 (ko ......

1 sergeant af 2. klassen ......

5 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen ......

5 d:o ......

1 distinktionskorpral *).......

35 d:o .......

1 korpral *)............

37 d:o ............

1 korpral, indelt *).........

9 d:o .........

1 vicekorpral *)..........

45 d:o ..........

1 vicekorpral, indelt *).......

1 d:o .......

I officers- och reservofficersvolontär *)

II d:o

1 volontär *)............

119 d:o ...........

			Dagaflönin?.		Löue-	Furage-	\|
								tillägg	ersätt-
Lön eller arfvode.	An- tal	! å kro-			Hel eller half,	för tjänste-	ning å 1 krona	1 Samma
		da-	Jtiei.	förslag-	hästar	pr häst
		gar.	nor.			vis		ä 400 kr.	och dag.
2,400!—	365	4		L	1,460''—		!_			3,860	—
2,400\|—	—	—			\| 1,460: —		_			3,860	—
2,400 —	<190 1175	4 2			760 — 350 —	> -	—			3,510	—
2,400 —	—	—		j—	j 760'' — \ 350 —	! -	—	i -		3,510	_
1,500 —	365	3			1,0951—		—	—		2,595
7,5001—	—	—		—	5,475!-	.—	—	—	—	12,975
1,500 —	J19C \ 175	3 1,50			570!— 262 50	! -	—	■	—	2,332	50
3,000 —			—	(1,140-j 525 —	} -	—	1 —	—	4,665	—
1,020 —	365	3		—	1,095! —		—	—	_	2,115	—
5,100	j —	—	—	—	i—	5,475—	__	—		_	10,575	—
1,020		(190 \175	3 1,50	—	—	570 — 262 50	i -	—	—	—	1,852	so
2,040	—	—	-	—		f 1,140— i 525!—	} -	—	—	—	3,705	—
720 -	365	3	1.095	—	—	—		_	_	_	1,815	—
5,760	—	—	—	8,760		—	—	—	—	—	_	14,520	—
1,200	—	365	2,50	—	912150	—	—	—	—	2,112	50
6,000,—	—	—	—	—	4,562 50	—	—	—	_	10,562	50
1,200	—	ri9o 1175	2,50 1,25	—	—	475 218	75	i ---		—	—	1,893	75''
6,000	-		—	~	—	( 2,375 — I 1,093 75		—	—	9,468
900	—	365 2			730	—		—	—	_	1,630	-j
4,500	—	—	—		—	3,650 —		—	—	_	8,150	_j
900	—	f 190 2 117511	—	—	380 175	_	-	—	—	—	1,455	_i
1,800			—	—	—	i 760-\ 350 -	1 i	—	—	—	2,910	—
780	—	365	2	—	—	730 -		—		_	1,510	—
3,900	—	—	—	—	—	3,650! —	—	—	—	_	7,550	—
780	—	/190 \175	2 1	—	—	380 175		i -	—	—	—	1,335
3,900	—	—	—	—	—	(1,900 \ 875		} ~	—	—	—	6.675
360	—	365	0,50	182	50	—	_		—	—	—	542	50
12,600	—	—	—	6,387	50	—	—	—	—	—	—	18,987	50
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	—	—	446	—
11,100	—	—	—	5,402	—	—	—	—	—	—	—	16,502	—
120	—	_	—	—	—	—	_!	—	_	_	_	120	—
1,080	-1	—	—	—	—							1,080	—
240	—	365	0,30	109	50							349	50
10,800 60	—	—	—	4,927	50	—	—	—	—	—	—	15,727 60	50
60 180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	—	—	60 253	_
1,980	—	—	—	803	—	—	—	_	—	_		2,783	—
180	—	365	0,20	73	—	—	_	_	_	_	_	253	—
21,420	—	—	—	8,687	—	—	—	—	—	—	—	30,107	—

(Bil. n:o 30.)

257

| 1 mnsiksergeant af 1. klassen

1 musiksergeant af 1. klassen

2 eko
1 mnsiksergeant af 2. klassen
1 mnsiksergeant af 2. klassen

3 eko

1 musikdistinktionskorpral *)

3 d:o

1 musikkorpral *).....

3 d:o .....

1 musikvicekorpral *)....

3 eko ....

1 trumslagare eller hornblåsare *)

1 eko

1 trumslagare eller hornblåsare *)

7 (ko

Summa kronor

*) Jämte underhåll in natura.

Lön eller		Dagaflöui	n g.	Löne- tillägg för	Eurage- ersätt-
An-	I	Hd	ning å
arfvode.	tal	^ 1	eller half,	tjänste-	1 krona
	da-	k ro-1 Hel.	förslags-	hästar	pr häst
	gar.	nor.\|	vis.	å 4UU kr.	och dag.

900j900j 1,

800

780

2,340

360

1,080

300

900

240

720,

180

1,260

- 365
(184
11181

365

(184

\181

184

0,50

1841 0,40
184] 0,30
365! 0,30
184 0,30

730—
368;— !
181 - |
736 -362 -730!-368!—!
181

543!—|}
93 —
276!—!
73; bo!
220 80

/ ''°6—l
l 362!—jf

—ij_i

i-i!

J 1,104;

l “

165

109

386

so!

20;

10;

213,9S0—I -|

| 57,086!—| 66,872;30i 3,«!00!-

Snmm.a.

1,630

1,449

2,898

l.ölo

1,329

3,987

452

1,356

373

1,120

295

885

289

235

1.646

3,285-1 344,823! 30;

nili- 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär af
löningsförmaner jämte tillägg tör befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehåiles vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

-hira. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummei må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

3. Uppkommande vakanser i vindelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana af
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

■Inm. 4. Först i den mån inträffande afgång bland musikunderofficerarne eller utlöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sadant medgifver, genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med
iakttagande att de för deuna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.

-4»,». 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehåiles vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bih. till Rikad. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Håft.

258

Bil. n:o 31.

Stat

för Vaxholms grenadjärregemente år 1912.

				D a	K a f 1 ö n i	»g-		Lone-	Furage-
								tillägg	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal	å kro-	Hd.		Hel eller half, förslags-	för tjänste- hästar	ning å 1 krona pr häst	Summa.
Staben.				nor.			vis.		å 400 kr.	och dag.

I 1 öfverste och chef.........	6.000		365	6	2.190				800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.........	4,500	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	—	7.090	—
1 major..............	4,000	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—	365	—	6,590	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .	2,400	-	365	4	1,460	—	—	—	400	—	365	—	4,625	-■
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	1.500	—	365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—	3,360	-.
! 1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .	1,020	—	365	3	1,095	__	—	—	400	—	365	—	2,880	—;
i 1 regementspastor, arfvode.....	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000	—
1 auditör, arfvode.........	800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	800	—:
1 regementsläkare.........	3,4i i0	—	365	5	1,825	—	—	—	—	—	—	—	5.225	-!
1 bataljonsläkare.........	1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	—	—	2,115
1 fanjunkare (reg.-väbel)......	1,200		365	2,50	912	50							2.112	50''
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	—	-—		—	—	—	—	1.630	—
1 d:o ....	900	—	—	—	730	—	—		—	—	—	—	1.630	—
1 sergeant af 1 kl. (sjnkv.-serg.) . .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	—
\| 1 sjukvårdskorpral *)........	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	--	—	446	—;
j 1 d:o ........	300	—	—	—	146	—							446	—;
i 1 sjukvårds vicekorpral *)......	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50!
i 2 d:o ......	480	—	—	-	219	—	—	—	—		—	—	699	_\|
j 1 sjukvårdssoldat *)........	180	—	365 0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	289	50
1 2 d:o ........	360	—	—	—	219	—	—	—		—	—	—	579	--!
i 1 gevärshandtverkare........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	—	—	1,630	-j
2 ålderstillägg å lönen å 150 kr., det ena efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjänst.														1
1 gevärshandtverkarekorpral *) . . .	300	—	365	o.-io	146	—	—	—	—	—	—	—	446	— !
1 gcvärshandtverkarevicekorpral*). .	240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	so!
1 gevärshandtverkaresoldat *)....	180	—	365	0,30	109 50	—	—	—	—	—	—	289	so;
; 1 musikfanjunkare.........	1,200	—	365	2,50	912 50	—	—	—	—	—	—	2.112	50 i
1 1 regementstrumslagare.......	900		365	2	730	—	—	—		—		—	1,630	-
Kompaiiistatcn.														1
1 kapten af 1. klassen.......	3,400		365	4	1,460	—	—	—	—	—	—	—	4,860
5 d:o .......	17,000		—	—	7,300	—	—	—	—	—	—	_	24.300	—i
1 kapten af 2. klassen.......	2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	—	—	3.860
3 d:o .......	7,200	_	—	—	4,380	—							11.580
1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—		—	2,595	—\|
5 d:o ......	7.500	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	—	—	12.975	—j
1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	—	365	3	1.09:5	—	—	—	—	—	—	—	2,115
5 d:o ......	5,10(1	—	—	—	5,475								10.575
1 underlöjtnant..........	720	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	—	-	1.815	—*,
5 d:o ..........	3,600	—	—	—	5,475	—	—	—	—	—	—	—	9,075	—
1 fanj ankare...........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	—	—	2.112	50
7 d:o ...........	8,400	—	—	—	6,387	50							14.787	50

(Bil. n:o 31.)

259

Lön eller arfvode.		Da	g a f 1 ö n i n g.		Löne- tillägg för tjänste- hästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning ä 1 krona pr häst och dag.	Samma.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel		\| Ilel eller half förslags-vis.
i 900\|	365	2		L	730				_		I 1,630
i 4,5001 —	—	—			3,650	—	.—	_	_	L	8,150	_
780	365	2			730	—	—		_		1,510	_
[ 5.460 —	—	—	—		5,110	—	—	_	_	_	10,570	_
360	365	0,50	182	50	—	_	_	_	_	_	542	50
8,280,—	—	—	4,197	50	—	—	—	—	_	_	12,477	50
1 3001—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	_	_	446	_
j 10,500;—		—	5,110	—	—	_	—	—	—	_	15,610	_
240 —	365	0.S0	109	50							349	50
8.400	-	—	—	3,832	50							12,232	50
löC	!—	365	0,20	73	—							253
1,2601—	—	—	511	—	—	—			_	_	1,771	_
ISO	—	365	0,20	73	—	,						253	_
14,220		—	—	5,767	—	—	—	_	_	_	_	19,987	_
900		365	2	730	—	—	—	_	_	_	1	1,630	_
900	—	—	-.	730	—	—	—	—	_	_	_	1,630	_
\| 780	—!	365	2	730	—	—	—	_	_	_	_	1,510	_
i 1,560	_	—	—	1,460	—	—	—	—	_	_	—	3.020	_.
! 360		365	0,50	182	50							542	50
360		—	—	182	50							542	50
3001 -	365	0.40	146	—							446	___
i oOO	—	—	—	146	—-	—	—	_	_	_	_	446
j 240	—1	365	0,30	109	50	—	—	_	_	_	_1	349	50!
480	—I	—	—	219	—	—	—		_	_	_1	699
180	—\|	365	0,30	109	50	—	—	—j	—	_	_	289	50
1.080	—!	—	— \|	657	—			:			-!	1.737	—
1157,1G0	—)	—	- j SO,213;	-i 10,220!		2,S00''	:	2,555,1	_!!	25S,948 \|	;

1 sergeant af 1. klassen .

. 5 (1:0

i 1 sergeant af 2. klassen .

7 d:o

1 distinktionskorpral *) . .

23 d:o . .

1 korpral *).......

35 d:o .......

1 vicekorpral *).....

1 officers- ock reservofficersvolontär *)
7 d:0

1 volontär *).......

79 d:o .......

1 mnsiksergeant af 1. klassen

1 d:o
X mnsiksergeant af 2. klassen

2 d:o
1 xnnsikdistinktionskorpral *)

1 mnsikkorpral *).....

1 d:o .....

1 mnBikvicekorpral *)....

2 d:o ....

1 trumslagare eller hornblåsare *)

6 d:o

Summa kronor 1

*) Jämte underhåll in natura.

* on>. 1. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöniugen utgöres af men in volontärs aflöningsförmaner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant nnderbefäl bibehålies vid volontärsbestäilningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tilis det jämväl därifrån skiljes.
nm'' 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal menige
volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåuer.

'' nrn- 3. Först i^den man inträffande afgång bland musikuuderofiicerarne eller utlöpande kontrakt med spel af manskapsgrad
sadant medgifver, genomföres ofvanstående stat i hvad den afser regementets musikpersonal, med iakttagande
att de för denna personal upptagna kostnader icke öfverskridas.
tum. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåuer, durest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

260

Bil. n:o 32.

Stat

för Gottlands trapper är 1912.

				D	a g a f 1 ö	ning.		Löne- tillägg	Furage- ersätfc-
I. Militärbefälhafvare med stab.	.Lon eller arfvode.	An- tal da- frar.	å kro- nor.	Hd.		! Hel eller half förslags-vis.	för tjnnste-bästar å 400 kr.	ning å 1 krona pr häst och dag.	Sur. ma
1 militärbefälhafvare........ öfverste i infanteriregementet.	6,00C	1 -	1 I 36c	6	2.19C	i !— i			800	L	73C	—	9,720
1 löjtnant af 1. kl. (adjutant) .... lön och dagail. å inf.-regitets stat.		\|“	~~	—			. —		400	i_	36c	-	\| 765
1 löjtnant af 1. kl. (adjutant) .... lön och dagafl. å art.-kårens stat. 1 regementsläkare, med skyldighet att å Gottland i tillämpliga delar be-strida en fördelningsläkares ålig-ganden samt att besörja sjukvår-den vid sjukhuset i Visby, lön och dagail. å inf.-regitets stat. II. Gottlands infanteri-regemente. Stahen.		1	\| -			j		1 i ;	400	i ,	365		765
1 öfverstelöjtnant.........			365	5	1,825		_	_	400	i	365	_	7.090
1 major..............	4.000	—	365	5	1,825	—	—	—	400	—1	865	_	6,590
1 d:o..............!	4,000	-,			1,825	—	_	—	400	_i	365	_	6,590
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . . i	2,400	—	365	4	1,460	—!	_	_	400	_:	365		4,625
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .	.1.500	—	365	3	1,095	—i	_	_	400	__	365	_	3,360
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) . 1 regementspastor, tjänstgöringsskyld.	1,020	—	365	3 i	1,095	—!	—	—	400	—	365		2,880
äfven vid art.-kåren, arfvode . .	1,000		—	—	_	_	_	_	._	__!	_	_	1,000
1 auditör, d:o, d:o.........	800	-i	—	—	_	_I	_	_		_J	_		800
1 regementsläkare......... tjänstgör äfven i militärbefäl-hafvarens stab.	3,400	1	365	5 \|	1,825	—i			-i	— j	—		5.225
1 bataljonsläkare......... tjänstgöringsskyldig i mån af be-hof äfven vid art.-kåren.	1,020		365	3	1,095	—]	—\|	—	—!		_j	j	2,115
1 dio..........	1,020	—	—	—	1.095	—;	_	_	_j		_\|	—i	2,115
1 fanjunkare (reg.-väbel)......	1.200	—	305	2,50	912	so	_	_	_''			_j	2,112
1 sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) ....	900	—	365	2	730	-i	_	_	_				1,630
1 dio ....	900		—	— I	730	_!	_	_	_	_]	_\|		1,630
1 sergeant af 1. kl. (sjukv.-serg.) . .	900		365	2 \|	730	_i	_	_			i		1,630
1 sjukvårdskorpral*)........	300		365	0,40	146	— ■:	_	_	_1		_		446
2 d:o .......	600		—	_ !	292	i	—	__	—,			—	892

(Bil. n:o 32.)

261

i 1 sjukvårds vicekorpral*)......

j 2 d:o ......

I 1 sjnkvårdssoldat*)........

! 2 d:o ........

| 1 gevärshandtverkare ........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
| 1 gevärshandtverkarekorpral*) . . .
j 1 gevärshandtverkarevicekorpral») . .
i 1 gevärshandtverkaresoldat*) . . . .

j 1 musikfanjnnkare.........

i 1 regementstrumslagare.......

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen . .

7 d:o

1 kapten af 2. klassen . .
3 d:o

1 kapten af 2. klassen . .

1 d:o .......

1 löjtnant af 1 klassen.......

adj. hos militärbefälhafvaren.

1 löjtnant af 1. klassen......

0 d:o ......

1 löjtnant af 2. klassen......

9 d:o ......

1 underlöjtnant..........

9 d:o ..........

1 fanjunkare...........

d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen......

10 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen......

15 d:o ......

1 distinktionskorpral*).......

31 d:o .......

1 korpral*)............

39 d:o ............

1 vicekorpral*)..........

1* d:o ..........

1 officers- och rcservofficersvolontär *)
9 d:o

1 volontär»)............

''Od d:o ............

1 Wusiksergeant af 1 klassen . . . .
d '''' d:o . . . .

			D	^aflöning.		Löne-	Furage-
								tillägg	ersätt-
Lön eller arfvode.	An- tal	\| å	! i Hd.		I Hel \| eller kalf,	för tjiinste-	ning å 1 krona	Summa.
		da-	kro-			hästar	pr häst
		gar.	nor.	i		vis.	å 400	kr	och dag.
24C	-	365	0,30	109	50					:		349	50
480	—	—	—	219	_		\|_		—	\|_	_	699	__
löt	—	365	0,30	109	50					I -		289	50
3(iU	—		219		—		—	i—	—	—	! 579	__
900	_	365	2	730	_			—	i-	—	—	1,630	—
300		365	0,4 0	146					_		_	446
210	—	365	0,30	109	50	—		—	—	—		349	50
ISO —	365	0,30	109	50	—		—	—	—		289	50
1,200''—	365	2,50	912	50	—		—	—	—	—	2,112	50
900	_	365	2	730								1,630
3,400		365	4			1.460						4,860
23,800	—	—	—		—	10,220	—	—	—	—	—	34,020	—
2,400	—	365	4		—	1,460	—	—	—	—	—	3,860	—
7,200	—	—	—	_	—	4.380	—	—	—	—	—	11,580	—
O o ■"tf*	—	I 32 (333	4 2		—	128 666	—	} -	—	—		3,194
3,400	—	--	—		—	/ 128 \| 666		} ~	—	—	—	3,194	—
1,500	-	365	3	1,095	—	—	—		—	—	—	2,595	—;
1,500		365	3	1,095		_	_	_	_		__	2,595	_;
13,500	—	—	—	9,855	—	_	—	—	—	_	—	23,355	-:
1,020	—	365	o O	1,095	_	—		—	—J	\|	—	2,115	-;
9,180	—	—	—	9,855	—	—	-i	—	—			19.035	—
720	—	365	3	1.095	—						—	1,815	—
6,480	—	—	—	9,855	—	—	—	—	—!	-i	—	16.335	__!
1,200	_	365	2,50	912	50	—	—	—	—	—!	—	2,112	50:
8,400	_	—	—	6,387	50	_	—	—	— i	—i	—	14,787	50
900	-1	365	2	730	—	—	—	—	— j	—1	—	1,630	_i
9.000	__	—	—	7,300	—		—	—	—!	—	—	16.300	-i
780	—	365	2	730	—	—	—	—	_	—i	—	1,510	—!
11,700	—	—	—	10,950	—	—	—		—		—	22,650	—[
360	—	365	0,50	182	50	—	—		—1	_i	—	542	50 i
11,160	—		—	5,657 i	50	—	—	—	_	_	_	16,817	50
300	—	365	0,40	146;	—	—	—	—	—1	—i	—!	446	___i
11.700	—	—	—	5,694	—	—	-	—	—!	—I	_	17,394	_!
210	—	365	0,30	109''50	—	—		—1	_	—	349	50
11.280	—	—	—	5,146 50				—	—i		16,426	50 i
180	—	365	0,20	73	—	_	—	—	—i	_!	—	253	—:
1,620	—	—	657	-i	—	—	—	—i	—	—	2,277	—
löO	—	365	0.20	73		—	—	_	_i	—	_	253	__i
	—	—	—	17.447		—	—	—	_	—	_	60,467	_\|
900	-''	365	2	780	—	—	—	—	—	-	zl	1,630	__!
2,700	—	—	—	2,190	—	—	—	—	—!		4,890

262

(Bil. n:o 32.)

1 inusiksergeant af 2. klassen . . . .

4 d:o . . . .

1 musikdistinktionskorpral*) . . . .

3 d.o . . . .

1 musikkorpral*).........

3 d:o .........

1 uiusikvicekorpral*)........

3 d:o ........

1 trumslagare eller hornblåsare*) . .
9 d:o . .

Summa kronur

Lön eller arfvode.		Da	g a f 1 ö n i n g.		Löne- tillägg för tjänste-hustar å 400 kr	Kurage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel.	Hd eller half, förslags-vis.
780	_	365	2	730								1,510
3,120		—	—	2,920	—	—	_	—		—	_	6.040	_
360	—	365	0.50	182	50	—	—	—	-	_	_	542	50
1,080	—	—	—	547	50	—	—	—		—	_	1,627	50
300	—	365	0.40	146	—	—	—	—	—	_	_	446	_
900	—	—	—	438	—							1,338	_
24	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	_	_	349	50
720	—	—	—	328	50	—		_	_	_	_	1.048	50
180	—	365	0,80	109	50	—	—	—	—	_	_	289	50
1,620	—	—	—	985	50	—	—	—	—	—	—	2.605	50
240.830	—I		- \|	127,823	-	19,108		4,000	-!	3,650	-!	395,441	—

*) Jämte underhåll in natura.

Amu. t. Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöniugen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställuingen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbestäl] ningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bcställningsmuns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärcr utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Amu. 3. Vid afgång i kaptens af 2. klassen beställning skall ifrugakommande tillsättning underställas Kung!. Maj:ts
pröfning.

Anm. 4. Af de å anslaget uppkommande- besparingarna eller, om dessa ej lämna sådan tillgång, af fjärde hnfvudtitelns
allmänna besparingar utgår öfverstes dagaflöning åt befälhafvaren för infanteriregementet för den tid. militärbefälhafvaren
ej för omedelbart befäl öfver detsamma, men själf ur berättigad uppbära sin dagaflöning.

III. Gottlands artillerikår.

(Förut fastställd, att gälla tills vidare.)

263

Bil. n:o 33.

Stat

för Yästernorrlands regemente år 1912.

Lön eller
arfvode.

Staben.

öfverste och chef.........

öfverstelöjtnant.........

major..............

d:o..............

kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.) . .
löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
underlöjtnant (tredje reg.-adj.). . .

regementspastor, arfvode.....

auditör, arfvode.........

regementsläkare.........

bataljonsläkare.........

fanjunkare (reg-väbel)......

sergeant af 1. kl. (bat.-adj.) . . . .

d:o . . . .

sergeant af 1. (sjukv.-serg.) . . . .

sjukvårdskorpral*)........

d:o ........

sjukvårdsvicekorpral *)......

d:o ......

sjukvårdssoldat *)........

d-.o ........

gevärshandtverkare........

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr.,
det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst,
gevärshandtverkarekorpral *) .
gevärshandtverkarevicekorpral*)
gevärshandtverkaresoldat *) . .

ffiusikfanj ankare.......

regementstrumslagare.....

Kompanistaten.

J kapten af 1. klassen
5 d:o

6.000

4.500

4.000

2.400

1.500

1,020

720

1.000

800

3.400

1,020

1,200

900

1,800

900

300

900

240

720

180

540

900

300

240

180

1.200

900

3,400

17,000

	Da	g a f 1 6	n	n §■		Löne- tillägg	Furage-
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel		! Hel j eller half, ! förslags-vis.	för tjäll ste-hästar ä 400 kr.	ning å 1 krona pr häst och (lag.
365	6	2,190				800	_	730
365	5	1,825	—	—	—	400	—	355
365	5	1.625	—	—	—	400	—	365	_
—	—	1,825	—	—	—	400		365	_
365	4	1,460	—	—	—	400	_	365	_
365	3	1.095	—	—	—	4d0	_	365	__
365	3	1,095	—	—	—	400	_	365	_
365	3	1,095	—	—	—	400	—	365	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
365	5	1,825	—	—	—	_	_	_	_
365	3	—	—	1,095	—	—	_	_	_
1 32 j 333	3 1,50	—	—	96 499	so	1 -	—	—	—1
365	2,50	912	50	—	_		_	_	_
365	2	730	—	_	_	_	_	_
	—	1.460	—	_	_	_	_	_
365	2	730	—	_	_	_	_	_	_
365	0,40	146	—	_	_	_	_	„	_
—	438	—	—	—	_	_	_	___
365	0,30	109	50	—	_	_	_	_	_
—	—	328	50	_	_	_	_	_	_
365	0,30	1(89	50	—	—	_	_	_	_
—	328	50	—	_	_	_	_	_
365	2	730	—	—	—	—	—	—	—
365	0,4 0	146
365	0,30	109	50	—	—	_	_	_	_
3(5ö	0,30	109	50	_	_	_	_	_	_
365	2,50	912	50	—	__	_	_	_	_
365	2	730			~				—
365	4			1.460
—	—	—		7,300		—	—	i	—

Summa.

9.720

7.090

6.590

6.590
4,625
3,360
2.880
2,580
1.000

800

5.2x5

2,115

1,615

2,112

1,630

3.260

1,630

446

1,338

349

1,048

289

868

1,630

446

349

289

2.112

1,630

4,860

24,300

50''

50
50!
50 j
50''

50
501
50

264

(Bil. n:o 33.)

				D a tr a f 1 ö	n i	n		Löne	_	Fura ge-
									tillägg	ersätt-
1	Lön eller aidVode.	An- tal	å kro-	Ilek		Hel eller half,	för tjänstc-	ning å 1 krona	Summa.
						hästar	pr häst
1			gar.	nor.			vis.		ä 400 kr.	och dag.
i 1 kapten af 1. klassen.......	3,400	—	1190 1175	4 2	—	—	760 350		i i			_	4,510	—
1 1 eko .......	3,400	—	—	—	—	—	f 760 1 350	z	} -	_	—		4,510	—
1 kapten af 2. klassen.......	2,400	—	365	4	—	—	1,460				—	—	3,860	—
\| 3 eko .......	7.200	—	—	—	—	—	4.380			—	—	—	11,580	—
1 1 löjtnant af 1. klassen......	1.500	—	365	O O	—	—	1,095	—	—	—	—	—	2,595	—
{7 eko ......	10.500	—	—	—	—	—	7,665	—	—	—	—	—	18,165	—
j 1 löjtnant af 1. klassen......	1,500	-	1190 \ 175	3 1,50	—	—	570 — 262''50	} -	-	—	—	2,332	50
1 1 löjtnant af 2. klassen......	1.020	—	365	3	—	—	1,095	—		_	—	—	2,115	—
5 eko ......	5,100	—	—	—	—	—	5.475	—	—	—	—	—	10.575	—
'' 1 löjtnant af 2. klassen......	1,020	—	1190 1175	3 1.50	—	—	570 — 262:50	} -	-	—	—	1,852	50
\| 2 eko ......	2,040	—	—	—	--	-	J 1.140 \ ''525	—	\ -	—	—	—	3,705	—
1 1 underlöjtnant..........	720	—	365	3	1.095	—							1,815	—
1 8 d:o ..........	5.760	—	—	—	8,760	—	—	—	—	—	—	—	14,520	—
! 1 fanjunkare...........	1.200	—	365	2.50	912	50	—	—	—	—	—	—	2,112	so
11 d:0 ...........	13,200	—	—	—	10,037	50	—	—	—	—	—	—	23,237	50
: 1 sergeant af 1. klassen ......	900	—	365	2	730	—							1,630	—
18 ......	7,200	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	—	—	13,040	—
i 1 sergeant af 2. klassen......	780	—	365	2	—	730	—	—	—	—	—	1,510	—
; 8 d:o ......	6,240	—	—	—	--	—	5,840	—	—	—	—	—	12,080	—
i 1 sergeant af 2. klassen......	780	—	1190 \ 175	2 1		_	380 175	—	i /	—	—	—	1,335	—
! 2 d:o ......	1,560	—	—	—	-	—	f 760 \| 350	_	\ -	—	—	—	2,670	1
1 distinktionskorpral	360	—	365	0,50	182	50	—	—		—	—	—	542	50
35 d:o .......	12,600	—	—	--	6,387	50	—	—	—	—	—	—	18.987	50
1 korpral *)............	300	—	365	0,40	146	—							446	—
47 .i:o ............	14.100	—	—	—	6,862	—	—	—	—	—	—	—	20,962	—
! 1 vicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	—	—	349	50
47 d:o ..........	11,280	—	—	—	5,116	50							16.426	50.
1 officers- och reservofficersvolontär*)	180	—	365	0,20	73	—							253
i 1 eko	1.980	—	—	803	—	—	—	—	—	—	—	2,783	— i
1 volontär*)............	180	_	ö6d	0,20	73	—	—	—	—	—	—	—	253	--j
119 d:o ............	21,420	—	—	—	8.687	—	—	—	—	—	—	—	30,107	— j
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	365	2	—	—	730	—	i1	—	—	—	1,630	—
1 musiksergeant af 1. klassen ....	900	—	(184 \181	1	z	z	368 181		—	—	—	1,449
2 d:o ....	1,800	—	—	—	—	—	/ 736 \ 362	—	l i	—	—	—	2,898	—
1. musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	365	2	—	—	730	—		—	—	—	1,510	— \|
1 musiksergeant af 2. klassen ....	780	—	1184 1181	2 1	—	—	368 181	—	} -	—	—	—	1,329	—1
3 eko ....	2,340	—	—	—	—	—	( 1.104 i 543	—	i -	—	—	—	3,987	—
1 musikdistinktionskorpral	360	—	181	0,50	—	—	92	—		—	—	—	452	■—
3 d:o ....	1.080	—	—	—	—	—	276	—	—	—	—	—	1,356	—"
1 musikkorpral *).........	300	—	184	0,40	—	—	73	00	—	—	—	—	373	60
3 eko .........	900	—	—	—	—	220	80	—	—	—	—	1,120	80

(Bil, n:o 33.)

265

1 musikvicekorpral *).......

3 d:o .......

1 trumslagare eller hornblåsare *) .

1 d:o

1 trumslagare eller hornblåsare *) .

7 d:o

Summa kronor

Lön eller arfvode.		D a	g a f 1 ö	ning.		Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage- ersätt- “falna Summ8'' pr häst [ och dag. 1
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Hel.	Hel eller half, förslags-vis.
240	_	184	0.30	_		55	20				295	20
720	—	—	—	—	—	165	60	.—	—		— 885	60
180	—	S65	0,30	—	—	109	50	—	—	—	— 289	50
180	—	—	—	—	—	109	50	—	—	_	— 289	50
180	—	184	0,30	—	—	55	20	—	—	—	— 235	20
1,260	—	~	—	—	—	386	40	—	—	—	—II 1.646	40
210,140	—! —	—	78,110	-	52,252	SO	3,000	-	3,285	—1 353,387	30

*) Jämt» underhåll in natura.

Anm. U Den för underbefäl af manskapsklassen bland volontärerna upptagna ailöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmaner järnte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade afiöningsförmåner.

^nwi* Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmaner, bibehålies vid sina
nuvarande aflöningsförmaner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bih. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

266

Bil. n:o 34.

Stat

för Lifgardet till häst år 1912.

Staben.

1 öfverste och sekundchef..........

1 öfverstelöjtnant eller major (Se särskild stat)
1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm,) . . . .

1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode.............

1 regementsläkare.............

1 bataljonsläkare..............

1 regcmentsveterinär............

1 bataljonsvcterinär............

1 fanjunkare (reg.-väbel)..........

1 sjukvärdskorpral*)............

1 d:o ............

1 sjukvårdsvicekorpral*)..........

1 d:o ..........

1 sjukvårdsryttare*)............

1 d;o ............

1 hofslagarekorpral *)............

2 d:o ............

1 hofslagarevicekorpral *).........

3 d:o ..........

1 hofslagareryttare*)............

3 d:o ............

1 gevärshandtverkaro ............

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års val
vitsordad tjänst.

1 musikfanjunkare.............

Skvartronsstaten.

1 ryttmästare af 1. klassen . . .

4 d:o . . .

1 ryttmästare af 2. klassen . . .
1 löjtnant af 1. klassen.....

5 d:o .....

1 löjtnant af 2. klassen.....

5 d:o .....

1 underlöjtnant.....

4 d:o ........

Lön eller arfvode.	Daga flön in g.	Löne- tillägg för tjänste- hästar å 4n0 kr.	Kurage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa, i
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
6,000		365	6	2,100	—	800	—	730	—	9,720	_
2,400		365	4	1,460	_	800	_	730		5,34)0	□
1,500	—	3(55	3	1,005	—	800	—	730	_	4,125	_
1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	_	1,000	_-
b 00	—	—	—							800	_.
3,400	—	365	5	1,825	—	—	—	_	_	5,225	_
1,020	—	365	3	1,095	—	—	_	_	_	2,115	_.
2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	365	_	4.625	_-
1,020	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2,880	_-
1,200	—	36 A	2,5«	012	50	—	—	—	—	2,112	50
300	—	365	0,4 0	146	—	—	—	—	_	446	__
300	—	—	—	146	—	—	—	_	_	446	_
240	—	365	0,30	loa	50	—	—	_	_	349 550
240	—	—	—	109	50	—	—	—	_	349	50
180	—	3(55	0,30	109	50	—	—	—	_	289	50
180	—	—	—	109	50	_	—	_	_	289	50
300	—	365	0,4 0	146	—	—	_	_	_	446
600	—	—	—	292	—	--	—	_	_	892	—
240	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	349	50
720	—	—	—	328	50	—	—	_	_	1,048	50
180	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	289	50
540	—	—	—	328	50	—	—	_	__	868	50
000		365	2	730		—	—	—	—	1,630	““"i
1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50 1
3,400		365	4	1,460		800		730		6,390
13.600	—	—	—	5,840	—	3,200	—	2,920	_	25,560	--
2,400	—	365	4	1,466	—	800	—	730	_	5,390	—
	—	365	3	1,095	—	800	—	73o	_	4,125
7.500		—	—	5,475		4,000	—	3.650	_	20,625
1,020		365	3	1,095		800	—	730		3,645
5,100		—	—	5,475		4,000	—	3,650	_	18,225
720	—	365	3	1,095	—	800		730		3,345	i
2,880]		—	—	4,380	—!	3,200		2,920		13,380	-1

(Bil. n:o 34.)

267

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.
An- tal da- gur.	å kro- nor.	Kronor.
1,200		365	2,50	912	50
4,800	—	—	—	3,650
900	—	365	2	730
8,100	—	—	—	6.570	_
780	—	365	2	730	_
360	—	365	0,50	182	50
6,840	—	—	—	3,467	50
300	—	365	0,40	146	_
8,700	—	—	—	4.234	_
240	—	365	0,30	109	50
6,960	—	—	—	3,175	50
180	—	365	0,20	73	_
900	—	—	—	365	_
180	—	365	0,20	73	_
34,920	—	—	—	14.162	_
900	—	365	2	730	_
1,800	—	—	--	1,460	_
780	—	365	2	730	_
360	—	365	0,50	182	50
300	—	365	0,40	146	_
300	—	—	—	146	—
240	—	365	0,30	109	50
480	—	365	0,30	109	50
360	—	—	—	219	—
145,56o[	-1	—	- !	84,607	~i-

Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
_				2.112	60
—	—	—	—	8,450	—
—	—	—	—	1,630	—
—	—	—	—	14,670	—
—	—	—	—	1,510	—
—	—	—	—	542	50
—	—	—	—	10,307	50
—	—	—	—	446	—
—	—	—	—	12,934	—
—	—	—	—	349	50
—	—	—	—	10,135	50
—	—	—	—	253	—
—	—	—	—\|	1,265	—
—	—	—	—	253	—
—	—	—	—	49,082	—
—	—	—	—	1,630	—
—	—	—	—	3.260	—
—	—	—	—	1.510	—
—	—	—	—	542	50
—	—	—	—	446	—
—	—	—	—	446	—
—	—	—	—	349	50
—	—	—	—	289	50
—	—	—		579	—
21,600	—\|l9,710	—\|	271,477	—

klassen

1 fan j ankare

4 d:o
1 sergeant af 1.

9 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen ......

1 distinktionskorpral*).......

19 d:o .......

1 korpral*) ........

29 d:o .........; ; ;

1 vicekorpral*) ....

29 d:o .......; ;;

1 officers- ock reservofficersvolontär*)

5 d:o
1 volontär*) . . .

194 d;0

1 musiksergeant af 1. klassen . -

d:o

musiksergeant af 2. klassen .
musikdistinktionskorpral*) .

musikkorpral *)......

d:o ......

musikvicekorpral*).....

trumpetare*) .......

d:o .....

Summa kronor

*) Jämte underhåll in natura.

4n«. l. Den _ forunderbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna afiöningen utgöres af menig volontärs
a Jamte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid

votontars bestalla ingen, med dess a stat upiitagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontarer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Fråga om tillsättning af ledighlifven sergeantsbeställning skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning: och må
därvid afgången sergeant af 1. klassen ersättas med sådan af 2. klassen.

''<«»». 4. Vid inträffande afgång ersättes 1 musiksergeant af 1. klassen med 1 musiksergcant af 2. klassen.

4nm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
orutvaranae aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

■Anm. 2.

Anm. 3.

268

Bil. n:o 35.

Stat

för Lifregementets dragoner år 1912.

i			Dagaflöning.		Löne-		Furage-		1
							tillägg för tjänste-	ersätt
	Lön eller	An-	å			ning å 1 krona	Summa.
			da	kro-	Kronor.	hästar	pr häst
Staben.			gar.	nor.			å 4UU kr.	och dag.
1 öfverste och sekundchef.........	6.000		365	6	2,190		800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant eller major (Se särskild stat)	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....	2,400	—	365	4	1,460	—	800	—	730	—	5,390	--
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1,500	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	4,125	-i
1 regementspastor, arfvode.........	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000	—
1 auditör, arfvode.............	800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	800	—
1 regementsläkare.............	3,400	—	365	5	1.825	—	—	—	—	—	5.225	—
1 bataljonsläkare..............	1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1 regementsveterinär............	2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	365	—	4,625	--
1 bataljonsveterinär............	1,020	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2,880	—
1 fanjunkare (reg.-väbel)..........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
1 sjukvårdskorpral*)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
1 d:o ............	300	—	—	—	146	—	—	—	—	—	446	—
1 sjukvårdsvicekorpral*)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
1 d:o ..........	240	—	—	—	109	50	—	—	—	—	349	50
1 sjukvårdsryttare*)............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
1 d:o ............	180	—	—	—	10!)	50	—	—	—	—	289	50
1 hofslagarekorpral*)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
2 d:o ............	600	—	—	292	—	—	—	—	—	892
1 hofslagarevicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
3 d:o ..........	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1,048	50
1 hofslagareryttare*)............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
3 dio ............	540	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	50
1 gevärshandtverkare............	900	—	365	2	730	_	_	_	_	—	1,630	—
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

1 musikfanjunkare.............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
Skvadronsstaten.
1 ryttmästare af 1. klassen.........	3,400	—	365	4	1,460	—	800	_	730	—	6,390	-
4 d:o .........	13,600	—	—	—	5,840	—	3,200	—	2,920	—	25,560	--
1 ryttmästare af 2. klassen.........	2.400	—	365	4	1,460	—	800	—	730	—	5,390	--
1 löjtnant af 1. klassen..........	1,500	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	4,125	—
5 d:o ..........	7,500	—	—	—	5,475	—	4,000	—	3,650	—	20,625	■-''
1 löjtnant af 2. klassen..........	1.020	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	3.(145	—
5 d:o ..........	5.100	—	—	—	5,475	—	4,000	—	3,650	—	18.225	---
1 underlöjtnant..............	720	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	3.345	--
4 d:o ..............	2,880	—	—	—	4,380	—	3,200	—	2.920	—	13,380	—

(Bil. n:o 35.)

269

	Lön eller arfvode.	I An- tal da- gar.	lagafl å kro- nor.	öning. Kronor.	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Lurage-ersätt-niDg å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1 fanjunkare..........	1,200		365	2,50	912	50					2,112	50
4 d:o ............	4,800	—	—	—	3,650	—	_	_	_	_	8,450	_
1 sergeant af 1. klassen..........	900	—	365	2	730	_	_	_	_	_	i;630	_
6 d:o . . .	5.400	—	—	—	4.380	—	_	_	_	_	9,780	_
1 sergeant af 2. klassen..........	780	—	365	2	730	—	_	_	._	_	1,510	_
2 d:o .........	1,560	—	—	—	1,460	_	_	_	_	_	3,020	_
1 distinktionskorpral *).....	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	_	542	50
19 d:o .....	6,810	—	—	—	3,467	50	_	_	_	_	10,8,07	50
1 korpral*)........	300	—	365	0.40	146	_	_	_	_	_	446
29 d:o ........	8.700	—	—	—	4,234	—	_	_	_	_	12,934	_
1 vicekorpral*) .......	240	—	365	0.30	109	50	—	_	_	_	349	50
25 d:o ...........	6,000	—	—	—	2,737	50	_	_	_	_	8.737	50
1 vicekorpral, indelt*)...........	60	—	—	—	—	—	—	_	_	_	'' 60	_
3 d:o .....	180	—	_	__	_	_	_	_	__	_	180
1 officers- och reservoffleersvolontär*) . .	180	—	365	0,20	73	_	_	_	_	_	253
5 d:o	900	—	—	—	365	_	_	_	__	_	1,265
1 volontär*).............	180	—	365	0,20	73	_	_	_	_	_	''253	_
194 d:o .........	34,920	—	—	—	14,162	—		_	_	_	49.082	_
1 musiksergeant af 1, klassen . . .	900	—	365	2	730	—	_	_	_	_	1,630	_
1 d:o	900	—	—	—	730	—	_	_	_	_	1,630	_
1 musiksergeant af 2. klassen........	780	—	365	2	730	—	—	—	_	_	1.510	_
1 d:o ......	780	—	—	—	730	__	—	_	_	_	1.510	_
1 musikdistinktionskorpral*).......	360	—	365	0,50	182	50	_	_	_	_	''542	so
1 musikkorpral *)..........	300	—	365	0,40	146	—	—	—	_	_	446
1 d.o ......	300	—	—	—	146	—	_	_	_	_	4 46	__
1 mnsikvicekorpral*).......	240	—	365	0,30	109	50	—	_	—	_	349	50
1 trumpetare*)........	ISO	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
2 d:o ........	360	—	—	—	219	—	—	—	—	-	579	—
Summa kronor	143,580	—	—	-	83,439	—	21,60©!—	19,710	—	268,329

*; Jämte underhåll in natura.

Anm. 1. Den . för underbefälet af mauskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär*
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbeställniugen med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid. vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. b råga om^ tillsättning af ledigblifven scrgeantsbeställning skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning; och må
därvid afgången sergeant af 1. klassen ersättas med sådan af 2. klassen.

\akanser
J volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

270

Bil. n:o 36,

Stat

för Lifregementets Imsarer år 1912.

			DaeaflÖnine.		Löne-		Kurage-
							tillägg	ersätt
	Lön eller arfvode.	An- tal da-	ä kro-	Kronor.	för tjänste- hästar	ning å 1 krona pr häst	Summa.
			n or.			å 400 kr.	och da	g
Stabel».			gar.
1 öfverste och sekundchef.........	6,000		365	6	2,190	_	800	__	730	_	9,720	_
1 öfverstelöjtnant eller major (Se särskild stat)					1,460		800		730		—	—
1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....	2,400	—	800	4	—	—	—	5.390
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1.500	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	4,125\|	—
1 regementspastor, arfvode.........	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000''	—
\| 1 auditör, arfvode.............	800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	SOU	—
I 1 regementsläkare.............	3,400	—	365	5	1.825	—	—	—	—	—	5,225	—
1 1 bataljonsläkare.............	1,020	—	865	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
j 1 regementsveterinär............	2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	365	—	4,62o	—
\| 1 batalj onsveterinär............	1,020	—	865	3	1,095	—	400	—	365	—	2,880	—
\| 1 fanjunkare (reg.-väbel)..........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
1 sjukvårdskorpral *)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
1 d:o ............	300	—	—	—	146	—	—	—	—	—	446	—
1 sjukvårdsvicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
1 d:o ..........	240	—	—	—	109	50	—	—	—	—	849	50
1 sjukvårdsryttare *)............	180	—	365	0.30	109	so	—	—	—	—	289	50
1 d:o ............	180	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
1 hofslagarekorpral *)...........	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
2 d:o ...........	600	—	—	—	292	—	—	—	—	—	892	—
1 hofslagarevicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—■	349	50
3 d:o- ..........	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1.048	50
1 hofslagareryttare *)............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
3 d:o ............	540	—	—	—	328	50	—	—	—	—		50
1 gevärshandtverkare..........• .	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
2 ålderstillägg å lönen å 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års val vitsordad tjänst.
j 1 musikfanjunkare.............	1,200		365	2,50	912	50	“				2,112	50
Skvadronsstateii.
1 ryttmästare af 1. klassen.........	3,400	_	365	4	1.460	_	800	_	730	—	6.390	—
4 d:o .........	13.600	—	—	—	5.84C	—	3,200	—	2,920	—	25,560	—
1 ryttmästare af 2. klassen.........	2,40t	—	365	4	1,460	—	800	—	730	—	5,390	—
1 löjtnant af 1. klassen..........	1,500	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	4.125	—
5 d:o ..........	7,501	—	—	—	5,475	—	4.000	—	3,650	—	20.625	—
t 1 löjtnant af 2. klassen..........	1,020	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	3,645
5 d:o ..........	5.100	—	—	—	5,475	—	4,000	—	3.650	—	18,225	—
1 underlöjtnant..............	720		365	3	1,095	—	800	—	730	—	3,345	—
4 d:o ..............	2,880		—	—	4,380	—	3,200	—	2,920	__	13,380	—

(Bil. n:o 36.)

271

1 fanjunkare...........

4 d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen ......

4 eko ......

1 sergeant af 2. klassen......

4 dio ......

1 distinktionskorpral *) . . .

19 d:o ......

1 korpral *).....

27 d:o ......

1 korpral, indelt *).........

1 d:o .........

1 vicekorpral*)..........

26 d:o ..........

1 vicekorpral, indelt *).......

2 d:o .......

1 officers- och reservofficersvolontär *)

5 d:o

1 volontär *).......

194 d:o .-.......; ; ; ;

1 rnusiksergeant af 1. klassen ....

2 d:o ....

1 musiksergeant af 2. klassen ....

1 eko ....

1 musikkorpral *).......

1 d:0 .........

I musikvicekorpral *).......

1 trumpetare *) ....

2 d:o ...

arfvode.

1.200

4.800
900

3,600

780

3.120

360

6,840

300

8,100

120

240

6,240

120

180

900

180

34.920

900

1.800
780
780
300,
300 —
240 —

iso!—

360 —

Summa kronor j143,700 -

Dagaflöning.	Löne-tillägg . för tjäna te-hästar å 400 kr	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
- 365	2,50	912	so				! —	2,112	50
	—	3,65(	—					8,450	—
- 365	2	73l	—				_	1.630	—
—	—	2,92C	—				__	6,520	—
- 365	2	73C	—				_	liölO
—	—	2,920	—	—	—		_	6,040
365	0,50	1«2	50	—	—	—	—	542	50
—	—	3,467	50	—	—	—	—	10,307	50
36;>	0,4 0	146	—	—	—	—	_	446
—	—	3,942	—	—	—	—	—	12,042	_
—	—	—	—	—	—	—	—	120	—
—	—	—	—	—	—	—	_	120
365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
—	—	2,847	—	—	—	—	—	9,0,37
—	—	—	—	—	—	—	—	60	—
—	—	—	—	■—	—	—	—	120	_
365	0,20	73	—	—	—	_	_	253
—	—	365	—	—	—	_	_	1,265
365	0,20	73	—	—	—	_	_	253
—	—	14.162	—		—	—	_	49,082
36ö	2	730	—	-	—	_	_	1.630
—	—	1,460	—	-	—	_	_	3.260
36o	2	730	—	_	—	—	—	1,510	_
	—	730	—	—		—	_	1,510
365	0,40	146	—	—	—	—		446
	—	146		—		—		446
365	0,30	109	50	—		_		349	50
36.)	0,30	109	50	—	—	—		289	50
—	— 1	219		— -	—1	—		579
-1	- 1	83,804	-21,000	—\|l9,710\|	-1	268,814

Jämte underhäll in natura.

*4»m. 1.

■ för raderhefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär»
ållon .ngsf orm a n er järn te tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibeln!lie vii
Anm , voWnrsbes,allmoge,,, med dess 8 stat upptagna förmäner, tills det jämväl därifrån

• Vld. vakanser• i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontarer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmäner. motsvarande antal

nm'' '' l »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar återbesättas med volontarer. Härigenom för anledda

vakanser i volontarsbestallningar ersättas icke °

"m'' ^ kofprai'' oiSutas.afSällg af L klass“ «H 2> «* då 1 mnsikdistinktions Anm''

*'' Äre;,-SOm t*ilfSr0sSkra‘?.an*a för honom ofvan angifna aflöningsförmäner, bibehålies vid sina förut varande

aflomngsformauer, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

272

Bil. n:o 37.

Stat

för Smålands husarregemente år 1912.

Staben.

I 1 öfverste och chef.........■ • • -

I 1 öfverstelöjtnant eller major (Se särskild, stat)

1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....

1 1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode.............I

1 regementsläkare.............|

1 bataljonsläkare.............!

i 1 regementsveterinär............

I 1 batalj onsveterinär............

1 fanjunkare (reg.-väbel)..........

j 1 sjuk vårdskorpral *)............

1 d:o ............

I 1 sjukvårdsvicekorpral*)..........

il d:o ..........

I 1 sjukvårdsryttare*)............

j 1 d:o ............

j 1 hofslagarekorpral*)............

; 2 d:o ............

I 1 bofslagarevicekorpral*)..........

| 3 d:o ..........

; 1 hofslagareryttare*)............

i 3 d:o ............

j 1 gevärshandtverkare....._.......

2 ålderstillägg å lönen å 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

j 1 musikfanjunkare.............

Skvuflronsstaten.

j 1 ryttmästare af 1. klassen.........

d:o .........

I 1 ryttmästare af 2. klassen.........

i 1 löjtnant af 1. klassen..........

5 d-o ..........

j 1 löjtnant af 2. klassen..........

i 5 d:o ..........

j 1 underlöjtnant..............

4 d:o ..............

	Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste- hästar å 400 kr.	Fnrage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa, j
Lön eller arfvode.	An- j tal \| da- j gar.	å tro-ll or.	Kronor.
6,OOoj—	365	i	2,190 —	800-	730 -	1 9,720 —
2,400,—	365	4	1,460 —	800-	\| 730 —	1 5,390
1,5001—	365	3 I	1,095 —	i 800-	730-	1 4,12b —
1.000!—	_	- !	—		H-	J 1,000 —
800!—	__		—		__	J 800 —
3,400 —	365	5	1,825 -	—	—	-\| 5,225 —
1,020!—	365	3	1.095 -	—	—	2,11b —
2,400!—	365	4	1,460 -	- 400-	- 365 -	4,625 j—
1,020!—	365	3	1,095 -	- 400 -	- 365 -	2,880 —
1,200 —	365	2,50	912 5	i--	—	-! 2,112 50
300-	365	0,40	146-	—	—	j 446 —
300:—	_	_	146-	—	—	-\| 446 —
240!—	365	0,30	109 5	0--	-\|--	649 50
2401—		_	109 5	0--	—	-I 349 50
180-	365	0,30	109 5	0 ----	-1--	-1 289 50
180!-			109 5	0--	-1 --	289 50
300-	365	0,-10	146 -	---	_\|--	-\|\| 446 —
600!-	_	_	292 -	---	---	-1 892 —
240''-	365	0.30	109 5	0--	---	-\|\| 349 50
7201-			328 5	0--	---	-j 1,048 50
180-	365	0,30	109 5	0 --	- ---	-\| 289 60
540-		_	328 5	0 --	—--	— 868 50
900-	365	2	730-			1,630 -
1,200 -	- 365	2,50	912:	0 —	— -	2,112 50
3,400j-	- 365	4	1,460-	- 800-	- 730-	6,390 —
13,600!-		_	5,840	- 3,200	- 2,920-	- 25,560 ~
2,400 i-	- 365	4	1,460	- 800	- 730	— 5,390
l\|500j-		3	1,095	— 800	- 730	- 4,125 —
7,500-			5,475	- 4,000	- 3,650	- 20,625 —
1,020 -	- 365	O	1,095	- 800	- 730	— 3,645 —
5100 -			5,475	- 4,000	- 3,650-	- 18,225 —
720 -	- 365	3	1,095	- 800	- 730	3,345 "
2,880-			4,380	- 3,200-	- 2,920-	- 13,380 -

{Bil. n:o 37.)

273

			Dagaflöning.	Löne- tillägg	Kurage- ersätt-
	Lön eller	An-	k			för tjänste-	ning å 1 krona	Summa.
				kro-	Kronor.	hästar	pr häst
			gar.	nor.			ä 400 kr.	och dag.
! 1 fanjunkare...............	1,200		365	2,50	912	50					2,112	50
\|4 d:o ...............	4,800	—	—	—	3,651)	—	—	—	-!	—	8,450	—
! 1 sergeant af 1. klassen..........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	1
8 d:o ..........	7.200	—	—	—	5,840	—	—	—	—	—	13,010	—
1 sergeant af 2. klassen.........	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,510	—
1 d:o ..........	780	—	—	—	730	—	—	—	—	—	1,510	—
\| 1 distinktionskorpral*)...........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
19 d:o ...........	6,840	—	—	—	3,467	50	—	—	—	—	10,307	50
1 korpral*)................	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
26 d:o ................	7,800	—	—	—	3,796	—	—	—	—	—	11,596	—
j 1 korpral, indelt*).............	120									120	—
2 d:o .............	240	—	—	—							240	—
1 vicekorpral*)..............	240	—	365	0,30	109	50	. —	—	—	—	349	50
25 d:o ..............	6,000	—	—	—	2,737	50	—	—	—	—	8,737	50
; 1 vicekorpral, indelt*)...........	60	—	—	—	—	—	—	—	—	—	60	—
3 d:o ...........	ISO										180	—
1 officers- ock reservofficersvolontär *) ....	180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253	—
S 5 d:o ....	900	—	—	—	365	—	—	—	—	—	1,265	—
1 volontär*)................	180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253	—
! 194 d:o	34,920	—	—	—	14,162	—	—	—	—	—	49,082	—
1 mnsiksergeant af 1. klassen........	90C	—	365	2	731	—	—	—	—	—	1,630	—
''1 d:o ........	900	—	—	—	730	—	—	—	—	—	1,630	—
1 1 mnsiksergeant af 2. klassen........	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.510	—
! 1 d:o ........	760	—	—	—	73C	—	—	—	—	—	1,510	—
] 1 musikdistinktionskornral *)........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
i 1 musikkorpral*).............	300	—	365	0,40	146	—	—-	—	—	—	446	—
1 d:0 .............	300	—	—	—	146	—	—	—	—	—	446	—
1 musikvicekorpral*)............	240		365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
! 1 trumpetare*)..............	18C		365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
! 2 d:o ..........• . . .	360! —	—	—	\| 219	—	—	—	—	—	579	—
Summa kronor	144,000		—	—	83,731	—	21,600		19,710	I_	\| 269,101	—

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. i. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bestal!ningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Fråga om tillsättning af ledigblifven sergeautsbeställning skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning; och må
därvid afgången sergeant af 1. klassen ersättas med sådan af 2. klassen.

Vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar återbesättas med volontärer. Härigenom
föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas icke.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Ilåft.

Stat

för Skånska husarregementet år 1912

I			Dagaflöninsr.		Löne		Fn ra ge-
							tillägg	ersätt-
	Lön eller	An-	å			för tjänste-	ning å 1 krona	Summa
				kro-	Kronor.	hästar	pr häst
Staben. 1 öfverste och chef............			gar.	nor.			h 400 kr.	och dag.
6.000		365	6	2,190		800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant.............	4,500		365	5	1,825	—	800	—	730	—	7,855
1 major..................	4,00'')	—	365	5	1.825	—	800	—	730	—	7,355
1 do..................	4,000	—	—	—	1.825	—	800	—	73l)	—	7,355	—
1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....	2,400	—	365	4	l,46n	—	800	—	730	—	5,390	—
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.).....	1,500		o6t>	3	1,095	—	800	—	730		4,125	—
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.).....	1,020	—	365	3	1,095	—	800	—	730	-	3,645	—
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.)......	720	—	365	3	1,095	—	800	—	730		3.345	—
1 regementspastor, arfvode.........	1,000										1,000	—
1 auditör, arfvode.............	600	—									8i 0	—
1 regementsläkare.............	3,400	—	365	5	1,825	—	—	—	—	—	5,225	—
1 bataljonsläkare.............	1,020		365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1 d:0 .............	1,020		—	—	1.095	—	—	—	—	—	2.115	—
1 regementsveterinär............	2,400	—	365	4	1.460	—	400	—	365	—	4,625	—
1 bataljonsveterinär............	1,020	—	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2,880	—
1 d:o ............	1,020	—	—	—	1.095	—	400	—	S6o	—	2,880	—
1 fanjunkare (reg.-väbel)..........	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
1 sjukvårdskorpral*)............	300	—	oöö	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
3 do ............	90ii	—	—	--	438	—	—	—	—	—	1,338	—
1 sjukvårdsvicekorpral*)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	. —	—	349	50
3 d:o ..........	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1,048	50
1 sjukvårdsryttare*)............	180	—	3B5	0,30	109	50	—	—	—	~	289	50
3 d:o ............	540	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	60
1 hofslagarekorpral *)............	300	—	365	0,40	14<;	—	—	—	—	—	446	—
6 d:o ............	1.800	—	—	—	876	—			—		2.676	--
1 hofslagarevicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—		349	50
(1 d:o ..........	1,440	—	—	—	657	—	—		—	—	2,097	—
1 hofslagareryttare*)............	180	—	365	0,30	109	50	—			—	289	50
7 d:o ............	1,260	—	—	—	76);	50	—	—	—		2.026	50
1 gevärshandtverkaro............	900	—	365	2	730	—					1,630	—''
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl

vitsordad tjänst.
1 d:o ............	900	—	—	—	730	—	—	—	—	—	1.630	—
1 mnsikfanjunkare.............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
Skvadronsstaten.
1 ryttmästare af 1. klassen.........	3,400	—	365	4	1,460	—	800	—	730	—	6.390	—
9 d:o .........	30.600	—	—	—	13,140	—	7,200	—	6,570	—	57.510	--
1 ryttmästare af 2. klassen.........	2,400	—	365	4	l,46o	—	800	—	730	—	5.390	—
1 d:o .........	2,400	—	—	—	1,460	—	800	—	730	—	5.390	—

{Bil. n:o 38.)

275

1 löjtnant af 1. klassen......

12 d:o ......

1 löjtnant af 2. klassen......

10 d:o ......

1 underlöjtnant..........

9 d:o ..........

1 fanjunkare...........

9 d:o ...........

1 sergeant af 1. klassen......

9 d:o ......

1 sergeant af 2. klassen ......

9 d:o ......

1 distinktion skorpral*).......

39 d:o .......

1 korpral*)............

58 d:o ............

1 korpral, indelt*).........

1 vicekorpral*)..........

59 d:o ..........

1 officers- och réservofficers volontär*)

11 d:o

1 volontär*)............

389 d:o ............

1 musiksergeant af 1. klassen....

0 d:o ....

1 musiksergeant af 2. klassen....

2 d:o ....

1 musikdistinktionskorpral *) ....

2 -1
2
1
2
1
8

d:o

musikkorpral*) . .

d:o . .

musikvicekorpral *).
d:o

trumpetare*) . . .
d:o . . .

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste-hästar ä 400 kr.	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
1,500		365	3	1,095		800		730		4,125
18,000	—	—	—	13,140	—	9,600	—	8,760	—	49,500	—
1.020	—	365	3	1,095	—	800	—	730	—	3,645	—
10,200	—	—	—	10,950	—	8,000	—	7,300	—	36,450	—
720	—	365	3	1.095	—	SOU	—	730	—	3,345	—
6,480	—	—	—	9.855	—	7,200	—	6,570	—	30.105	—
1,200	—	36Ö	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
10,.sOO	—	—	—	8,212	50	—	—	—	—	19,012	50
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
8,100	—	—	—	6,570	—	—	—	—	—	14,670	—
780	—	365	2	730	—	—	—	—	_	1,510	—
7,020	—	—	—	6,570	—	—	—	—	—	13,590	—
360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
14,010	—	—	—	7,117	50	—	—	—	—	21,157	50
300	-	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	_
17.400	—	—	—	8,468	—	—	—	—	—	25,868	—
120	—	—	—	—	—	—	—	—	—	120	—
240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
14,160	—	—	—	6,460	50	—	—	—	—	20,630	50
180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253	—
1,980	—	—	—	803	—	—	—	—	—	2.783	—
180	—	365	0,20	73	_	—	—	—	—	253	—
70,020	—	—	—	28,397	—	—	—	—	—	98,417	—
90u	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
5,400	—	—	—	4,380	—	—	—	—	—	9,780	_
780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.510	—
1.560	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3,020	—
360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
720	—	—	—	365	—	—	—	—	—	1,085	—
30( i	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446
600	—		—	292	—	—	—	—	—	892	—
240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	349	50
480	—	—	—	219	—	—	—	—	—	699	—
180	—	365	0,30	109	50	—	—	_	—	28!)	50
1.440		—	—	876	—	—	—	—	—	2,316	—
285,58o\|—	-	- 167,389	—	44,400	—	40,515	—I	537,884	—

*) Jämte underhåll in natura.

/. Den för underbefälet af manskapsldassen bland volontiirerna upptagna aflönjngen utgöres af menig volontär
aflöningsförmiiner, jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärsbeställningen, med dess & stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

dåra. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsinäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontiirer utgå för desse i stat anvisade aliöningsförrnåner.

dn»». Vakans i »indelt» korpralsbeställning återbesattes med volontär; Härigenom föranledd vakans i volontursbeställning
ersättes icke.

d»m. 4. ledigblifven musiksergeantsbeställning får icke återbesättas utan Knngl. Maj:ts särskilda tillstånd. Annan ledig
musikbeställning må tillsättas endast i den mån det kan ske utan öfverskridande af de för musikpersonalen
i staten uppförda medel.

dun». 5, Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåuer, bibehålies vid sina
förutvarande aliöningsförrnåner, därest han icke själf önskar öfvergå till do i denna stat för honom upptagna.

276

Bil. n:o 39.

Stat

för Skånska dragonregementet år 1912.

Staben.

1 öfverste och chef........

1 öfverstelöjtnant.........

1 major..............

1 d:o..............

1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.)
1 löjtnant af 1. kl. (förste reg.-adj.) .
1 löjtnant af 2. kl. (andre reg.-adj.) .
1 underlöjtnant (tredje reg.-adj.) . . .

1 regementspastor, arfvode.....

1 auditör, arfvode.........

1 regementsläkare
1
1
1
1
1
1
1
3
1
3
1
3
1
6
1
6
1
7
1

bataljonsläkare

d:o .............

regementsveterinär............

batalj onsveterinär............

d:o ............

fanjunkare (reg.-väbel)..........

sjukvårdskorpral *)............

d:o ............

sjukvårdsvicekorpral *)..........

d:o ..........

sjukvårdsryttare *)............

d:o ............

hofslagarekorpral *)...........

d:o ...........

hofslagarevicekorpral»)..........

d:o ..........

hofslagareryttare *)............

d:o ............

gevärshandtverkare............

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

d:o..................

musikfanj ankare.............

Skvadronsstaten.

1 ryttmästare af 1. klassen .

9 dm

1 ryttmästare af 2. klassen
1 d:o

1 löjtnant af 1. klassen .
12 d.o

1 löjtnant af 2. klassen .

10 d:o

Lön eller arfvode.	I An- tal da- gar.	agafl å kro- nor.	5ning. Kronor.	Löne- tillägg för tjänste- kästar \ 400 kr.	Furage-ersält-ning å 1 krona pr häst och dag.	I Samma. 1
(1,000		365	6	2,190		800		730		9,720	J
4.500		365	5	1,825		800		730		7,855
4,000	_	365	5	1,825		800		730		7,355
4,000		_	—	1,825		800:	—	730		7,355
2,400		365	4	1,460		800	—	730		5.390
1,500	_	365	3	1,095	—	800	—	730	—	4,125	—
1,020	_	365	3	1,0:‘5	—	800	—	730	—	3,645	—
720	_	365	3	1,095	—	800	—	730	—	3.345	—
1,000										1,000	—
800		_	_	—	—	—	—	—	-	800	—
3,400	_	365	5	1,825	—	—	—	—	—	5.225	—
1,020	_	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
1,020	_	_	__	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
2,400	_	365	4	1,460	—	400	—	365	-	4,325	—
1,020	_	365	3	1,095	—	400	—	365	-	2,880	—
1,020	_	_		1,095	—	400	—	365	-	2,880	—
1,200	_	365 2.50	912	50	—	—	—	-	2,112	501
300	_	365	0,io	146	—	—	—	—		446	—
900	_	_		438	—	—	—	—	—	1,338	-1
24U	_	365	0.30	109	50	—	—	—	—	349	50!
720	_	_	_	328	50	—	—	—	—	1,048	50 j
180	_	365	0.30	109	50	—	—	—	—	289	50
540	_	_		328	50	—	—	—	—	868	501
300	_	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	-j
1,800	_	—	,-.	876	—	—	—	—	—	2.676	—
240	_	365	0.30	109	50	--	—	—	—	349	SO:
1,440	_	_	_	657	—	--	—	—	—	2,097	-^
180	_	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
1.260	_		.._-	766	50	—	—	—		2,026	50
900	—	365	2	730	—	—				1,630
900				730						1,630	__
1,200	—	365	2,50	912	50					2,112	50
3,400		365	4	1 1,460		800	—	730		6,390
30,600	—		_	113,14C	—	7.200	—	6,570	_	57,510	-—i
2''40f	—	36c	4	1,461	—	800!-	730	—	I 5,390
2,400-		—	1 l,46f	—	sou!-	73C	—	1 5,390	—j
1,500-	361	3	i 1,091	—	800-	73C	-	1 4.121	•—''
18,000-	’ —	_	113,141	)-	9,600-	8,760	-	1 49.500
1,020\|-	- 361	3	1 1,095-	800-	730	)-	1 3,till
10,200!—	-1 -	—	! 10,950\|—	8.000!-	- 7,300	)-	Jj 36,450:

(Bil. n:o 39.)

Til

			Dagaflönins.		Löne		Furage	_
							tillag	y	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal	4			för tjänste-	ning å 1 krona	Summa.
				kro-	ivronor.	hästar	pr häst
			gar.	nor.			å 400 kr.	och dag.
1 underlöjtnant..............	720;		365	3	1,095		800		730		3,345	_
9 d:o ..............	6,480;	—	—	—	9,855	—	7,200	—	6,570	—	30,105	—
1 fanjunkare...............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2.112	50
9 clio ...............	10,800!	—	—	—	8,212	50	—	—	—	—	19,012	50
1 sergeant af 1. klassen..........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	-1
\| 9 d:o ..........	8,100	--	—	—	6,570	—	—	—	—	—	14.670	—
1 1 sergeant af 2. klassen..........	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,510	—
i 9 d:o ..........	7,020	—	—	—	6.570	_	—	—	—	—	13,590	—
1 distinktionskorpral *)...........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
1 39 d:o ...........	14,040	—	—	—	7,117	50	—	—	—	—	21,157	50
1 korpral *)................	300	—	365	0,40	146	—	•-	—	—	—	446	—
1 54 io ................	16,200	—	—	—	7,884	—	—	—	—	—	24,084	—
j 1 korpral, ädelt *).............	120	—	—	—	—	—	—	—	—	120	_\|
! 4 d:o .............	480	—	—	—	—	—	—	—	—	—	480
1 vicekorpral *)..............	240	—	365	0.30	109	50	—	—	—	—	349	50 i
\| 59 d:o ..............	14,160	—	—	—	6,4h0	50	—	—	—	—	20,620	50 i
1 officers- och reservofficersvolontär *)....	180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253
11 d:o ....	1,9*0	—	—	—	803	—	—	—	—	—	2,783	-1
1 volontär *).................	180	—	365	0,20	73	—	—	—	—	—	253
389 d:o ................	70,020	—	—	—	28,397	—	—	—	—	—	98.417	—
i 1 musiksergcant af 1. klassen........	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.630	—
jo d:o ........	2,700	—	—	—	2.190	—	—	—	—	—	4,890	—
1 nmsiksergeant af 2. klassen........	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.510	—
; 1 d:o ........	780	—	—	—	730	—	--	—	—	—	1,510	—
1 musikdistinktionskorpral *)........	360	—	365	0,50	182	50	—	—	—	—	542	50
S 2 d:o ........	720	—	—	—	365	—	—	—	—	—	1.085	—
1 1 musikkorpral *).............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	—
i 2 d:o .............	600	—	—	—	292	—	—	—	—	-	892	—
j 1 mnsikvicekorpral *)...........	240	—	365	0,30	109	60		—	—	—	349	50
i 2 d:o ...........	480	—	—	—	219	—	—	—	—	—	699	—
j 1 trumpetare *)..............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
j 8 d:o ..............	1,440	—	—	—	876	—	-	—	—	—	j 2.316	—
Summa kronor	281,380				163,885	—	44,400	—	40,515		530,180	—

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. i. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Vakans i >indelt» korpralsbeställning återbesattes med volontär. Härigenom föranledd vakans i volontärsbeställning
ersättes icke.

Anm. 4. Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter af 1. klassen till 3, hvarefter ytterligare 1 musiksergeant
af 2. klassen må tillsättas.

5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina förut"
varande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

278

Bil. n:o 40.

Stat

för Kronprinsens husarregemente år 1912.

i				Dagaflöninsr.		Löne		Furage-
							tillägg för tjänste- hästar.	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An- tal da-	å kro-	Kronor.	ning å 1 krona pr häst	Summa.
				nor.			å 400 kr.	och dag.
Staben.
1 öfverste och chef.............	6,000		365	6	2,190		800		730		9,720
1 öfverstelöjtnant eller major (So särskild stat)	—	-
I ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....	2,400	—	365	4	1.460	—	800	—	730	_	5,390	_j
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1,500	—	365	3	1,01)5	_	800	_	730	_	4,125	_1
1 regementspastor, arfvode ........	1,000	—	—	—						1,000	_
1 auditör, arfvode.............	800	—	—	—	_	_	_	_	_	_	SOU	_
1 regementsläkare.............	3,400	—	365	5	1,825	_	_	_	__	_	5,225	_
1 bataljonsläkare.............	1.020	—	365	3	1,095	—	_	—	_	_	2,115	_
1 regementsveterinär............	2,400	—	365	4	1,460	_	-100	_	365	_	4,625	_
1 bataljonsveterinär...........	1,020	—	365	3	1,095	—	400	—	365	_	2,880	_
1 fanjunkare (rcg.-väbel)..........	1,200	—	365	2,50	912	50	_	_	_	_	2,112	50
1 sjukvårdskorpral *)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	__	_	446
j 1 d:o ............	300	—	—	146	_	_	_	_	_	446	_
1 sjukvårdsvicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	349	50
1 d:o ..........	240	—	—	—	109	50	_	—	_	_	349	50
1 sjukvårdsryttare *)............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	289	50
1 d:o ............	180	—		109	50	_	_	_	_	289	50
1 hofslagarekorpral *)............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	_	_	446
2 d:o .........	600	—	—	—	292	—	_	—	_	_	892	_
1 kofslagarevicekorpral *)..........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	349	50
3 d:o ..........	720	—	—	—	328	50	_	_	_	_	1,048	50
1 hofslagareryttare *)............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	_	_	289	50
3 d:o ...........	540	—	—	—	328	50	_	_	_	_	868	50
i gevärshandtverkare............	900	—	365	2	73u	_	_		_	_	1,630
2 ålderstillägg å lönen å 150 kr., det ena efter 5 års ock det andra efter 10 års väl : vitsordad tjänst

j 1 musikfanjunkare.............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
Skvadronsstaten.
1 ryttmästare af 1. klassen.........	3.400	_	365	4	1,460	_	800		730		6,390	__
4 d:o	13,600	—	—	—	5,840	—	3,200	—	2,920		25,560	--
1 rvttmästare af 2. klassen.......	2,400	—	365	4	1.460	_	800	_	730	_	5,390	_
1 löjtnant af 1. klassen..........	1,500	—	365	3	1,095	—	800	—	730	_	4,125	—
5 d:o .........	7,500	—	—	—	5,475	—	4,000	_	3,65(i	_	20,625	—
1 löjtnant af 2. klassen..........	1,020	—	365	3	1,095	—	800	—	730	_	3,645	—
5 d:o ..........	5,100	—	—	—	5,475	—	4,000	_	3,650	_	18,225	—
1 underlöjtnant.......	720	—	365	3	1,095	—	800	—	730	_	3,345	—
4 d:o ...........	2,880	—	—	—	4,380	-1	3,200	—	2,920	—	13,380	—

(Bil. n:o 40.)

279

! 1 fanjunkare.............

j 4 d:o .............;

| 1 sergeant af 1. klassen......

i 4 do ......; ; ; ;

I 1 sergeant af 2. klassen.........

I 4 d:0 ..........

I 1 distinktionskorpral*) ....

] 19 io ......; ; ; ; ;

1 1 korpral*)...........

[ 29 d:o ..............

i 1 vicekorpral*)......

29 d:o ........;;;;;;

1 officers- och reservofficersvolontär*) .

5 ; ;
1 volontär *).......

194 d:o ........;;;;;;;

1 musiksergeant af 1. klassen . . . ! ’

d:o .......

1 musiksergeant af 2. klassen ......

1 d:''o ........

1 musikdistinktionskorpral*) ’

1 musikkorpral*)........

1 d:o .........’

1 musikvicekorpral*)........

1 trumpetare*) . . .

2 dm .......

Summa kronor

		Dagaflöning.	Löne- tillägg för tjänste- hästar å 400 kr.	Furage-
.Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.	ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1.200 4,800 900 3,600 780 3,120 360 6.840 300 S.70(l ''240 6,960 180 900 180 34,920 900 900 780 780 360 300 300 240 ISO 360	—	365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365	2,50 2 2 0,50 0,40 0,30 0,20 0,20 2 2 0,50 0,40 0,30 0,3(1	912 3,651 730 2,920 73C 2,92( 182 3,467 146 4,234 109 3,175 73 365 73 14,162 730 730 730 780 182 146 146 109 109 219	50 — — — — 50 50 50 60 50 50 50	—	—	—	—	2,112 8,450 1.630 6.520 1,510 6,041 542 10,307 446 12,934 349 10,135 253 1,265 253 49,082 1.630 1.630 1.510 1.510 542 446 446 349 289 579	50 — _ _ — — 50 50 5o! 50 50 50 50
144,060 \|	-1	—	- \|	83,877	- 21.600		l9,71oj	_\|l II	269,2471	—

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. l.

■Rf” ,for J^^rbcfälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna allöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jamte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl Wbehålles vTd
Tolontar.bestalln.ngen,

m. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontarer utgå för desse i stat anvisade atiöuingsförmåner. nntal

3- löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sinn
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna

280

Bil. n:o 41.

Stat

för Norrlands dragonregemente år 1912.

Staben.

1 öfverste och chef.............

1 öfverstelöjtnant eller major (Se särskild stat)
1 ryttmästare af 2. kl. (reg.-kvarterm.) ....

1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode.............

1 regementsläkare.............

1 bataljonsläkare.............

1 regementsveterinär............

1 bataljons veterinär............

1 fanjunkare (reg.-väbel)..........

1 sjukvårdskorprai*)............

1 d:o ............

1 sjukvårdsvicekorpral*)..........

1 d:o ..........

1 sjnkvårdsryttare*)............

1 d:o ............

1 hofslagarekorpral *)...........

2 d:o ...........

1 hofslagarevicekorpral*)..........

3 d:o ..........

1 hofslagare^ ttare *)............

3 d:o ............

1 gevärshandtverkare............

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena
efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

1 musikfanjunkare.............

Skvadroiisstaten.

1 ryttmästare af 1. klassen . . .

4 d:o . . .

1 ryttmästare af 2. klassen . . .
1 löjtnant af 1. klassen . . . .

5 d:o . . . .

1 löjtnant af 2. klassen . . . .

5 d:o . . . .

1 underlöjtnant........

4 d:o ........

Lön eller arfvode.	Dagaflöning.		Löne- tillägg för tjänste-hästar h 400 kr.	Furage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa, j
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor
6,000		365	6	2,190		800		730		9,720	—\|
_	—	—	—	—		—	—	—	—	—	1
2,400		365	4	1,460	—	800	—	730	--1	5,390
1,500	_	365	3	1,095	—	800		730	-	4.125	—
1,000	_	_	_	—	—	—		—	-1	1,000	—i
800	_	__	_	-''	—	—	_	—		800	—
3,400	—	365	5	1,825	—	—		—	—	5,225	—i
1.020	—	365	3	1,095	—	—		—	—	2,115	—
2,400	—	365	4	1,460	—	400	—	of>5	—	4,625
1,020	_	365	3	1,095	—	400	—	365	—	2.880
1,200	_	365	2,50	912	50	—	—	—		2,112	50
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	~	446	—
300	—	—	—	146	—	—	—	—	_	446	---
240	_	365	0,30	109	50	—	—			349	50
240	_	_	—	109	50	—	—	—	—	349	50
180	_	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	ö0
180	_	_	—	109	50	—	—	—	—	289	50
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	--
600	_	_	—	292	—	—	—	—	—	892	-
240	_	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1,048	so
ISO	_	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
540	_	_	—	328	50	---	—	--	—	868	50
900	—	365	2	730						1,630
1,200	—	365	2,50	912	50	-		—	—	2,112	50
3.400		365	4	1,460		800		730		6,390	___
13,600		_	_.	5,84(	—	3,200		2,920		25,560	----
2,400		365	4	1,460		800		730	___	5,390
1/100	_	365	3	1,095	—	800		730	—	4,125
7,500		_	_	5,475		4,000	—	3,650	—	20,625
1.020		365	3	1,095		800	_	730	_	3,645
5,100		_	_	5,475	—	4.000	—	3,650	_	18,220
720	_	365	3	1,095	—	80C	—	730		3,345
2,880	—		—	4,380	—	3,200 —	2,920		13,380

{Bil. n:o 41.)

281

	Dagaflöning.	Lone- \|	Furagc-
	tillägg	ersätt-
An-	\| ,	för	ning ä
tal	! a ■ ! kro- Kronor.	i tjänste- :	1 krona
da-	i hästar	pr häst
gar.	j nor.	ä 400 kr.i ! i	och dag.

1 fanjunkare.............

1 '' rl:o ...............

: 1 sergeant af 1. klassen..........

9 d:o ..........

, 1 sergeant af 2. klassen..........

'' 1 distinktionskorpral *) ,.........

19 d:o ...........

1 korpral*) ...............

■ 29 to ................

’ I vicekorpral*)..............

29 eko ..............

. 1 officers- ocli rescrvofficersvolontär*) . . . .
5 d:o . . . .

1 1 volontär*!.........

194 (ko ''................

1 musiksergeant af 1. klassen........

d:o ........

'' 1 musiksergeant af 2. klassen.....

: 1 mnsikdistinktionskorpral*)........

1 musikkorpral*)........

1 d:o .............

1 musikvicekorpral*)............

i 1 trumpetare*)..............

2 d:o ............

1.200 — l	365 : 2.60!
4.800—:	—; — i
900 —	365 2
8.100! -	— ; — \|
780 -	365 2
1,560 —	--- ---- j
360 —	365 0,50;
6,840—	— 1 — ;
300 —:	365 \| 0,10
8.700! —	— i — !
240j-	365 i 0.80;
6.960 -	--‘ -
180	365 i 0,2(0
900 —	— 1 —
180 —	365 i 0,20:
	— i —
900 —	365.2
900: -	_ i _
780 —!	365 : 2
780 -	- - j
360	365 \| 0,50
noo!—	365 i 0,40
300:—	- 1 - 1
240:—	865 j 0,80
ISO:-	365 1 0,30
360: —	—■ \| — i

Summa kronor

147.0001— — ! —

912150! — i_ i _!—l;

3,650: — j —!—I —i—i

730 —

6,570:—i ——| —■—j

730''—i —'' — | —i—

1,4601—| — —j ——i

182; 50''--!

3,467 i 501 —:—■ —:—!

146!—| —: —i—!

4,234''— —: — li

10915(0 —: —1—i;

3.175 5o ——i —j—i;

365!—i —i—! —|—|!

73 1 — |-

14.162—1 ! —

730!—:--—

730! — :--—

182:5(0 ---- -!—1

146|—| —i i!

in; ■ —i—: — —i

109(50 j — j—( —;—il

1091501 — —ii —!_(

219!-'' -i-|

86,067:—121,600''—19,710;—

2,112	50
8,450	-.
1,630	—:
14.670	—
1,510
3,020	—
542	501
10.307	5»
446	--j
12,934	-1
349	50
10.135	50
253	—
1.265	—
253	-''
49,082	-i
1.630	—
1,630	—
1,510	—
1,510	—
542	50
446	—
446	—
349	so
289	50
579	_!
274.377	_

*) Järnte underhåll in natura.

1. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres af menig volontär»
atlöningsförmåner jämte tillägg för befälsbeställniugen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid
Tolontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

^nm- 2. Vid . vakanser i underbefäls eller beställningsinäns volontursnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade atlöningsförmåner.

Anm- A. Fråga om^ tillsättning af ledigblifven sergeantsbeställning skall underställas Kungl. Mnj:ts pröfning; och må
därvid afgången sergeant af 1. klassen ersättas med sådan af 2. klassen.

Anm• Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna atlöningsförmåner, bibehålies vid sina

tomt varande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bih. till Riksd. Prat. 1911,

1 Sami. 1 Afd. I Raft.

282

Bil. n:o 4,2.

Stat

för Svea artilleriregemente är 1912.

	Lön eller arfvode.		Dagaflöning.		Löne-i tillägg	! Farage-1 ersätt-
Staben.	\| An-i tal da-; gar.	1 å \| kro-1 nor.	: Kronor.	för \| tjänste-1 hästar å 400 kr	ning å \| 1 krona pr häst och dag.	Summa.
I öfverste och chef.............	; 6.000i—	365	6	i 2.190	_	800		73(	___	9.720 i—
1 öfverstelöjtnant.............	! 4.500)—	565	0	1,825		■ 800	!_	: 731	!_	! 7,855 >—
1 major..................	4.000 —	36ö	5	1,825		i 80C	—	. 730	i_	7.3oo j— i 14’710! —
2 d:o..................	8,0001—		—	3,650	—	i 1.600	—	1,460
1 kapten af 2 kl. (reg.-kvarterm.)......	2,400!—	365	4	1.461	__	—	—	—	i_	\| 3.860!—
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1,500 i -	365	3	1,095	—	—	—		j-	2,595 \| —
1 regementspastor, arfvode.........	1 1,000''—		—	—	—	—	—	—	1--	1.000 I—
1 auditör, arfvode.............	800 .....	—	—		—	—	____	__
1 regementsläkare.............	3,400!—	365	5	1.825	—	—	_	___	_	5,225
1 bataljonsläkare ..............	1,020!—	365	l-o	1,095	—	—	—	—		2.115!-
1 regementsveterinär............	i 2,400 —	365	4	1,460	—		—	__	:_	3,860 i—
1 bataljonsveterinär............	1.020:—	365	3	1.095	—	_	—	—	!—	2.115 i —
1 sjukvårdsandrekonstapel *)........	300:—	565	0.40	146	—	—	—	—	\|-	446 !—
2 d:o .......	600 -	—	—	292	—	—	—	--	—	892 i—
1 sjukvårdsvicekonstapel*).........	240!—	365	0,30	109	50	_	—	—	—	349 (50
3 d:o .........	720:—	—	528	50	—	—	—	_	1,048 150,
1 sjukvårds artillerist*)...........	ISO!—	365	0.8 0	109	50	—	—	—	—	289 50j
3 d:o ...........	540 --	—	—	328	50	—		—	_;	868 [ 5 0!
1 handtverksandrekonstapel *)........	300:—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446 i—\|
2 d:o ........	600. —	—	—	292	—	—	—	—	-1	892 '' —
1 handtverksvicekonstapel*).........	240! —	365	0.30	109	50	—	—	—	349 \|50i
3 d:o .........	720-	—	—	328	50	—	—	—	_j	1,048 150!
1 handtverksartilierist*)..........	180 —	365	0.30	109	50	—	—	—	1	289150''
3 d:o ..........	5401—	—	—	528	50	—	—	_	—	868 >50’
1 bofslagareandrekonstapol *)........	300:-	365	0.40	146	—	—	—		:	446 —
2 d:o ........	600!—	—	—	292	—	—	—		—■!	892 j—
1 hofslagarcvicekonstapel *).........	2401 —	365,	0.3o;	109	50	—	—			349 50;
3 d:o .........	720 —	— j	—	328	50	—J	—			1,048 Iso,-
1 hofslagareartillerist *)...........	ISO—;	365 j	0,30\|	109	50	—	— j	—		289 50;
3 d:o ...........	540—;	- !	328	50j	-i	—i	—		868 \|50!
1 musikstyckjunkare.............	1,200''—!	365 1	2,SO;	912	50\|	-j		—j		2,112 \|50i
Batteristaten. 1 kapten af 1. klassen...........	3,400!—!	365	\| 4 ''	1.460	1 _				i'' —i	4.860 j—i
9 d:o ...........		— i	—	13,140	--i	--J	—	—		43,740 H
1 kapten af 2. klassen...........	2,4001—i	365 i	4 ;	1.460	-j	—!		—	—i	3,860 —
7 d:o ...........	16,800! — i	— i	- j	10.220	-1	—i		—	_	27,020 i—;
1 löjtnant af 1. klassen..........	1,5001—	365	3	1.095	-1			—	—	2,595 j—!
9 d:o ..........	13.500!—:	- 1	—	9,855	—			—	—j	23,355 \|—;
1 löjtnant af 2. klassen..........	1,080-1	365 i	3	1.095	—!	—i		—	—!	2.115 H
6 d:o ..........	6,120l—!	— i	i	6,570	-i			—		12,690 j—1

{Bil. n:o 42)

283

	: Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagaflöning. rr a '' kro- j Kronor, nor. j	Lön c-tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage-ersä il-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1 underlöjtnant..............	720j—	365	8	1.095			_	I	i 1,815
9 d:o .............	6.480 —	—	—	9.855	—	—	__	—■—	j 16.335	—
1 stuck} ankare..............	1.9(H)i—	865	2.50	912150	—	—	—\|—	! 2,112	50
14 d:o ..............	16.800 —	—	—	12,775	—	—	—	_1_	29,575	_
i. sergeant af 1. klassen..........	000 —	365	O ,''J	730	_	—	—	__:_	1.030	_
14- d:o .........	12.6001 —	—	—	10.220!—	—	—	—i—	22.820	_
1 sergeant af 2. klassen.........	78oi —	365	2	730	—	—	—	—	1,510	—
12 d:o ..........		—	—	8.760		—	—	—____	18.120
1 förstelvonstapel *).............	860 —	365	0,50	182 50	—	—	—; —	542	so
48 d:o ..........	17.280:—	—	—	8,760	—	—	—	—.—	26,040	_
1 andrekonstapel*)...........	.lort—	865	0,40	146	—	—	—	—;_	446	__
48 d:o .........	14.400''—	—	—	7,008	_	—	__	_i_	21.408	_
1 vicekonstapel*).............	240!—	365	0.30	109	50	—	__	—i—	.849	50
48 d:o ............	11,5201 -	—	—	5,256	_	—	—	_i_	16.776
1 officers- cell rcservofficersvolontar *) ....	I SO -	365	0,80	73	—	—	—	__''_	253
16 d:n ....	2.880 -	—	—	1.168		—	—	_,_	4.048	_j
1 volontär*)...............	180 —	865	0.20	■ 73	—	—	—	—j—	253
181 d:o .........		—	—	9.563	—	—	—	— i—	33.143	__
1 musiksergeant af 1. klassen........	900!......	865	2	730	—	—	—	—!—	1.630	__
4 d:o ......	8.600! -	—	—	2,920	—	—	—	—!—s	6,520	-1
1 musiksergeant af 9. klassen........	780 —	865	2	730		—	—	—i—	1,510	--1
o eko .....	8.900j—	—	—	3,650	—	—	—	—I—	7,550	—i
1 trumpetare*)...........	180 —	365	0.30	109150	—	—	—■—i	289	so
8 d:o ...........	1.440 i—,	—	—	876	—	—	—	—i—i	2.316	—!
Samma kronor	250,88!) —	—	—	153,701	f>0	4.000	__	zz Cfc o T_	412,231	sto

*) Järnte underhåll in natura.

1. Ben för underbefälet al'' inanskapsklassen upptagna aiiöningen utgöres af inenig volontärs aflöningsförmåner,
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

nm‘ 2- Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

-Anm. X. Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter till 8, däraf 4 i hvardera klassen.

I den mån kontrakten med spel af inanskapsklassen utlöpa tilldelas 2 af dessa förstekonstapels, 2 andrekonstapels
och 2 vicekonstapels aflöningsförmåner under iakttagande, att de i staten för musikpersonalen
uppförda aflöuingsförmånerna icke fn öfverskridas.

■Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
törutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själ!'' önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

284

Bil. n:o 43.

Stat

för Göta artilleriregemente är 1912.

Staben.

j 1 öfverste och chef............

| 1 öfverstelöjtnant.............

j 2 d:o ..................

; 1 kapten af 2 kl. (reg.-kvarterm.)......

j 1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........

i 1 regementspastor, arfvode.........

| 1 auditör, arfvode.............

1 regementsläkare.............

I 1 bataljonsläkare.............

1 regementsveterinär............

j 1 bataljonsveterinär........... .

1 sjukvårdsandrekonstapel*)........

2 d:o ........

1 sjnkvårdsvicekonstapel*).........

j 8 d:o .........

{ 1 sjnkvårdsartillerist*)...........

! 3 d:o ...........

1 handtverksandrekonstapel*)........

2 d:o ........

1 handtverksvicekonstapel *)........

3 d:o ........

1 handtverksartillerist*)..........

3 d:o ..........

1 hofslagareandrekonstapel*).....

2 d:0 ........

| 1 hofslagnrevicekonstapel*).......

3 d:o .........

I 1 hofslagareartillerist*)......

• 3 d:o ...........

; 1 musikstyekjunkare............

Batteristaten.

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagaflöning. ä \| kro- j Kronor, nor. 1	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	Furage-ersätt-ning ä 1 krona pr häst f och dag. j	Summa.
6,000		365	3	2,190		800!-	730		9.720
4,500	_	365	5	1,825	—	800 —	730	__\|	7.855	__J
4.000	—	365	5	1,825	—	800:—	730	_	7,355	_
8,000	—	--	—	3,650	—	1,600 —	1,460	_!	14.710	_i
2.400	—	365	4	1,460	—	—!—	_		&860	_
1.500	—	365	3	1.095	—		__	_j	2,595	-i
1,000	—	—	—	—	—	_______	—	—,	1.000
800		—	—			— i —	___	—j	800	__
3.400	.....	365	5	1,825	—	—;_	_		5.225	_!
1,020		365	3	1,095	—	—:_	_		2.115
2.400	—	365	4	1,460	—	—:_	__		3:860	_
1.020		365 j 3	1.095	—	—j___	_	_	2.115
300		365	0,40	146	—	—i—		_i	446	_j
600	—	—	—	292	—	__	_		892	_
240	—	365	0.30	109! 50	—!—	_		349	50
720	—	—	—	328160	—! -___	_	___	1.048	50.
180	—	365	0,30	109 50	— —	—	—	289	50

300j—j 365 I 0,40
600!

240 —	365
720 —	—
180-	365
540 -	—
300j —	365
600 —	—
2401—	365
720 !—	—
ISO -	365
540—	—
1,200:	365

so |
so I

328 i 60:

146
292
109
328
109
328
146
292
109 501
328:50''

109j50: —!—|

328* 601 —!—!
912(50 —!—i

868 i 50

446 i —:
892!--:
349 i50:

1.048 iso;
289 jöOl
868 50,''
446 i—|
892 I—
349 50

1.048 50:
289 !50j
868 )50j

2.112 j50l

( 1 kapten af 1. klassen
! 8 d:o

j 1 kapten af 2. klassen
I 7 d:o

j 1 löjtnant af 1. klassen

1 9 d: o

3.4001-27,200

2.4001-

leisooj 1,

500!-

13,500:-

- 865 4
3651 4

165 i 3

1,460:—! —i—;

11,680!—I -----:

1.460 —i—

10''220—I — I—

1.095 — i—

9.855''—: —I—!

4.860 : —
33,880!—•
3,8601—
27.020!—!
2,595 ]—:
23,355 —''

(Bil. n:o 43.)

285

} 1 löjtnant af 2. klassen.......

j 6 d:o .......

j 9 d:o ...........

j X styckjunkare...........

! 14 d:o ...........

I 1 sergeant af 1. klassen.......

''14 d:o .......

J 1 sergeant af 2. klassen.......

! 12 d:o .......

j 1 förstekonstapel *)..........

j 48 d:o ..........

< 1 andrekonstapel*)..........

■ 48 d:o ..........

1 vicekonstapel *)..........

j 48 d:o ..........

j 1 officers- och reservofficersvolontär*) .

; 16 d:o

1 volontär*) .............

i 131 d:o .............

1 musiksergeant af 1. klassen.....

4- d:o .....

i 1 ruusiksergeant af 2. klassen.....

4 d:o .....

1 trumpetare*)...........

3 ilo ...........

Summa kronur

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagaflöning. k kro-i Kronor, nor. j	Löne- tillägg för tjiinste-hästar ä 400 kr.	Furagc-ersätt-ning a 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1,020i—	365	3 j	1,095						2.115	j
6.120\|—	—	— }	6,570*—	—		—	—	12,690	_
720 —	365	3	1.095	—	-		—	—	1.815	_!
6.480;-	—	- i	9.855		—		—		16,335	__!
1,200,—	365	2,50;	912	so	—		—	—	2,112	50;
16,800''—	—	- *	12,775	—	—		—	—	29.575
900;—	365	2	730	—	—	—	—		1,630	_1
12,600 —	—		10,220	—	—		—		22.820	1
780 —	365	2	730-	—	—	—	—	1,510
9,360*—	—	-- i	8.760		—	—	—	—	18.120
360''—	365	0,50''	182	50	—	—	_	—	542	50
17-380* —	—	- :	8,760	—	—	—	__	—	26,040	—
300 —	365	0.10.	146	—	—	_	—	—	446
14,400 —	—	— I	7,008	—	—	—	—	—	21,408	__
240*—	365	0,30	109	50	.—		_	—	349	50
11,520i —	—	—	5.256	—	—		—	-1	16,776	_
ISO!—	365	0.20	73	-	—		—	—!	253	_\|
2,880* —		- 1	1,168		—	—	—	—	4,048	__''
180 —	365	0.20	73		—	—	—	—	253
23.580 —	—	- i	9,563		—	—	—	—	33,143	___1
900i—	365	2	730		—	—		—	1,630	_\|
3.600 —	—	- \|	2,920	—	—	_	__	_j	6.520	_I
780 —	365	2	730	—		—	___		1,510	_
3.1201—	—	—	2.920	—	—	—		—i	6.040	—
180''—	365	0.30	109	50	—	—		—	289	50
1,440;—	—	— \|	876	—	—	—	—	—	2.316	—
240.700*......	—	- !	151,511	50	4.000 —	3.650	—!	405,861	50

*) Jämte underhåll in natura.

nni- 1- Pen lör underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningeu utgöres af menig volontärs aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibebålles vid voloutärsbeställningen
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

•4«n». 2. Vid . vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volonturer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

nm- 3. Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter till 8, däraf 4 i hvardera klassen.

1 den man kontrakten med spel af manskapsklassen utlöpa, tilldelas 2 af dessa förstekosistapels. 2 andrekonstapels
och 2 vicekonstapels aflöningsförmåner under iakttagande, att de i staten för musikpersonalen
uppförda allöningsfönnånerna icke få öfverskridas.

n,n'' *■ löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibebålles vid sina förutvarande
aflöningsförmåner, därest han icke sjelf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

286

Bil. n:o 44.

Stat

för Vendes artilleriregemente år 1912.

			Dagaflöning.	Löne- tillägg	Furage- ersätt-
Staben.	Lön eller \| . An- arfvode. tal tla-\| gar.	å kro- nor.	Kronor.	för , tjänste-hästar å 400 kr. \|	ning å 1 krona pr häst och (lag.	Summa.
1 öfverste och chef.............	6.000	— 565	6	2,190 —	800\|-	730		9,720
1 öiycrstclöjtnant.............	4.500	— 365	5	1.825 —	800 —	730	—	7,855	—
1 major..................	4.000	— 365	5	1,825 -	800 —	730	—	7.355	-''i
2 d:o..................	8.000	-----''	—	3.650 —	1.6001—	1.460	—	14,710	—•;
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......	2.400	—; 365	4	1.460 —	-j__	—		8,SOU	—
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1.500	—\| 36o	8	1,095.—	— j —;	—	—	2.595	—
1 regementspastor, arfvode.........	1,000	—: —	—	-;-	— i — i	—	—	1.000	—
1 auditör, arfyode.............	800	-! -	—	---. -	—,—	—	—	800	-—
1 regementsläkare.............	3,400	—1 -‘165	5	1.855 —	—i —	—	—	5.225	—
1 bataljonsläkare.............	1.020	— 365	i)	1.095 —	—! —''	—	—	2.115	—
1 regementsveterinär............	2 400	- 365	4	1,460 —	-;-■	—	—	3,860
1 batalj onsveterin är............	1.020	— 365	O	1.095	—; —	—	—	2,115	—
1 sjukvårdsandrekonstapel*)........	300	365	0.40	146 —	—; —	—	—	446	—
3 d:o ........	900	-i -	—	438 —	— i —	—	—	1.338
1 sjukvårdsvicekonstapel *).........	240	.... 365	O.so	1< >9 50	—! —	—	—	349	50
4 d:o .........	960	—; —	—	438 —	—i—	*-	—	1.398	—
1 sjukvårdsartillerist*)...........	180	—J 865	O.so	109 50	—i—	_		289	50
4 d:o ...........	720	—: —	—-	438i—	*—I —	—	—	1,158	—
1 handtverksandrekonstapel*)........	300	- 362	0,40	146 —	—; —	—	—	446
3 (bo ........	900	—j —.	—	438—	—:—	—	—	1.338	-
1 handtverksvicekonstapel *)........	240	— 1 865	0.30	109150	—i_	—	—	349	50
4 d:o ........	960	—\| —	—	438 —	—i—	—	—	1.398	—
1 handtverksartillerist*)..........	180	—1 365	O.so	109:50	—j—	—	—	289 [50
4 d:o ..........	720	—j —	—	438 —	—I—	—	—	1.158
1 hofslagareandrekonstapel *)........	300	— 365	0.40	146 —	—1—	—	—	446
3 d:o ........	900	---	—	138	— —	—	—	1,338	—
.1. bofslagarevicekonstapel *).........	240	—'' 365	0,30	109 50	—\|—	—	—	349	50
4 d:o .........	960	---	—	438-	—:—	—	—	1.398
1 bofslagareartillerist*)..........	180	—\| 365	0,30	109:50	—;—	—	—	289	50
4 d:o ..........	720	-; -	—	438j —	—1—	—	—	1,158
1 musikstvckjunkare............	1,200	— 365	2,50	912 50	— —	—	—	2.112	so
Batteristaten.
1 kapten af 1. klassen...........	3,400	—! 865	4	1.460: —	_:__	__	_	4,860
11 d:o ...........	37,400—i —	—	16,060;—	—i—	—	—	53,460
1 kapten af 2. klassen...........	2.400	—! 365	4	1,460: —	—; —	—		3,860	—•!
8 d:o ...........	19.200	-1--	—	11,680! —	— i —	—	—	! 30.880	—J
1 löjtnant af 1. klassen..........	1.500	—! 865	3	1.095!—	— 1 —	—	—	2.595
12 d:o ..........	18.000	—i —	—	13.140 —	— i —	—		31.140

(Bil. n:o 44.)

287

! 1 löjtnant af 2. klassen..........

j 7 d:o ..........

I underlöjtnant..............

II d:o ..............

! 1 styckjunkare..............

: 17 d:o ..............

i 1 sergeant af 1. klassen ..........

i 18 d:o ..........

• 1 sergeant af 2. klassen..........

''16 d:o ..........

; 1 förstekonstapel *).......... . . .

i 63 d:o .............

| 1 andrekonstapel*).............

j 63 d:o .............

j 1 vicekonstapel *).............

j 63 d:o .............

; 1 officers- och reservofficersvotontär*) . . . .

| 18 d:o . . . .

j 1 volontär*)................

| 167 d:o ................

1 1 musiksergeant af 1. klassen........

1 4 d:o ........

j 1 musiksergeant af 2. klassen........

1 d:o ........

1 musikförstekonstapcl * i..........

d:o ..........

I 1 musikandrekonstapel*)..........

d:o ..........

i 1 musikvicekonstapel*)...........

d:o ...........

; 1 trumpetare*)..............

! 3 d:o ..............

Summa kronor

Dagafiöning.

\| Lön eller i arfvode.	An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.
i 1,02C		865	3	1,095
7.140!—	1 —		7,665	—
'' 72C	;-	365	o ö	1,095	—
! 7,920	—	—	—	12.045	—
'' 1.200	—	365	2.50	912	50
\| 20.400	—		■--	15,512	50
\| 900	—	365	2	730	—
16,200	—		—	13,140	—
! 780	—	365	2	730	—
i 12,480	—	—	—	11.680	—
360	—	365	0,50	182	50
■ 32,680	—	—		11.497	50
300	—	365	0,40	146	—
! 18.900	—	—	—	9.198	—
i 240	—	365	0,30	109	50
i 15,120	—			6.898	50
\| 180	—	365	0.20	73	—
3,240	—		__	1,314	—
180	—	365	0,20	73	—
30.060		—	—	12.191	—
i 900	—	365	2	730	—
3,600 —	—	—	2,920	—
780	—	365	2	730	—
	_	—	—	2,920	—
j 360	_	365	0.50	182	50
360	—	—	—	182	50
! 300	—	365	0,40	346	—
1 300	—		—	146	—
; 240	—	365	0.30	109	50
240	—	—	—	109\| 50
\| 180	—	365	0,301	109 j 50
i 540	—	—	—	328\|o0
t 299.980 -	—		183.266	50

före- ; kurage- ‘
tillägg ; ersätt- j
för ; ning ä
tjänste- j 1 krona j
hästar j pr häst
a 100 kr. j och (lag. ||

3.650

Summa.

2,115	—
14.805	—
1.815	—
19,965	—
2,112	50
35.912	no
1,630	—
29.340
1.510	—
24,160	—
542	no
34.177	50
446
28,098	-
349	50
22.018	60
253
4.554	—
253	—
42,25i	-
1,630
6,520	—
1,510	—
6.040	—
542	50
542	50
446	_!
446	-;
349	50
349	no
289	50
868	50
490,896	50

*) Jämte underhåll in natura.

****** j Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna atlöningen ntgöres af menig volontär.? afiöningsförmåner,
jämte tillägg för befälsbeatällningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

nn>- 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnnmmer må under tiden till motsvarande antal
menige volontiirer utgå för desse i stat anvisade afiöningsförmåner.

288

Bil. n:o 45.

Stat

för Norrlands artilleriregemente är 1912.

.	Lön eller j arfvode. !	An-tal \| du- \| gar. j	Dagaflöning. i å ! T. kro- Kronor. nor. i 1	Löne-j tillägg för 1 tjänste-j hästar å 400 kr.	kurage- I ersätt- 1 '' l ning a 1, 1 krona ji pr häst ji och dag. \|	Summa.	; ’
		\|								i!		•
1 öfverste cell chef............	6.000:	1	365	6 1	2,190		800	—	7301		9,720
1 öfverstelöjtnant.............	4,500	_	365	5 i	J .825		800:	—	730!		7,855	—j
1 major..................	4,000:		365	5 i	1,825		800	—	730		7,355	i
2 d:o.................	8,000		—	— 1	3,650	—1	1,600	-	1,460		14,710	—
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......	2,400,		365	4	1.460	—!	—		—!		3,860	—
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1.500		365	3	1,095		—	—	—i	—;!	2,595
1 regementspastor, arfvode.........	1,000	—	—	— ;	—	i	-1	—	—;		1,000
1 auditör, arfvode.............	800		—	- :	—	—1	—	—	—i		800	-j
1 regementsläkare.............	3,400		365	5	1,825	—	—	—	—;		5.225
1 bataljonsläkare.............	1.020i		365	3	1.095		—	—	— j		2,115
1 regementsveterinär............	2,400		365 4	1,460	!	—	—	— >		3.860
1 batalj onsveterinär............	1,020!		365	°	1.095	—	—	—	—1	—ji	2,115	—!
1 sjukvå.rdsandrekonstapel *)........	300;	—	360, 0,40!	146	-i	—	—	—1	—j!	446	—
2 d:o ........	600i	—	—		292	—	—	—	—	—!i	892	—
1 sjnkvårdsvicekonstapel *).........	2401	—	365 0,30;	109	50	—	*—		—''i:	349	50
3 d:o .........	720	—	—	— ''	328	50	—	—	—	—j.	1.048	50;
1 sjukvårdsarti lierist *)...........	180	—	3651 0,o 0;	109	50;	—	—	—	—\|;	289	50 j
3 d:o ...........	540	—	—	— 1	328	50	—	—	—	—!\|	868	50]
1 handtvcrksandrekonstapel *........	300	—	365	! 0,40	146	-j	—	—	i	—Ii	446
2 d:o ^........	600	—	—	—	292		—	—	—	—It	892
1 handtverksvicekonstapel *)........	! 240	—	365! 0,30	109	50	—		j —	—ji	349	50
3 d:o ........	720	—	—	--	328	50	--		—	—Il	1.048	50
1 handtverksartillerist *)..........	180	—	3651 0,30	109	50	—		\| —	—ii	289	50
3 (ko ..........	540	—	—	—	328	50	—		—	—''i	868	50
1 hofslagareandrelconstapel ''*)........	300	—	365	0,40	146	— \|	—	—	i _	—j:	446	—“1
2 d:o ........	600	—		- \|	292	-1	—	—	—	—it	892
t hofslagarevicekonstapel *).........	240	—	365	0,30	109	50	—		—	—ji	349	50
3 d:o .........	720	—	—	—	328	50	—	—	—	—ii	1,048	50
1 hofslagareartillerist *)..........	180	—	365 0,30	109	50	—		—	—it	289	50
3 d:o ..........	540	—		1---	328	50	—		*1 —	_t	868	50
1 mnsikstyckjunkare *)...........	1,200	—	i 367	\| 2,50	912	50		t_	i —		2,112	50
Batteristaten.
1 kapten af 1. klassen...........		—	i 367	U	1,460]—	_	I —	-! —	—P	4,860	---
9 d:o ...........	! 30,600	—	1 —		13,140,—	_		-j —	—’	43,740	—
1 kapten af 2. klassen.......... . .	! 2,400		! 365! 4	1,461	\|-			-1 —		3,860	—
6 d:o ...........	! 14.40G		—	i —	8,761	1 —				1	23,160	—''
1 löjtnant af 1. klassen..........	1,500		365 3	1,097	! —	—	1 —		—	2,595	•--
9 (ko ...........	i 13,500	—		- —	9,857	;—		1 —	-{ —		23,355-
1 löjtnant af 2. klassen..........	t 1.020		367	>3	1,097	i-				_;	2.1151 -
6 d:o ..........	: 6,121		-		6,571	»I—	-				12,690\| —

{Bil. n:o 4-3.)

289

	Lön eller arfvode.		Dagaflöning.		Löne- tillägg	Furage-: ersätt-
	An- tal da- gar.	å kro- nor.	K ronoi		för tjänste-h listar å 400 kr.	ning ä ;j 1 krona j pr häst och dag. jj	Stimma
1 underlöjtnant..............	72!!	365	8	1,095			_	_	_''	1,815
''•I d:o ..............	6,480 —	—	—	9,8o5	—	—	—	—	-,	16,335	—
1 styckjunkare..............	1.200-	3G5	2.50	912 50	—	—	—	—	2.112	5o
14 d:o .............. 1 sergeant af 1. klassen..........	16.61 Ht—-900; -	365	2	12.775 730		—	—	•—		29,575 1,630
14 d:o ..........	12.600	—	—	10,220	—	—	—	—	-jj	22,820	—
1 sergeant af 2. klassen..........	780 —	365	*>	780	—	—	—	—		1,510	—
12 d:o ..........	9,.”»60! _	—	—	8,760	--	—	—	—	—ii	18,120	—
1 förstekonstapel *)............ .48 d-o ............	360: 17.280i—	365	0,50	182 50 8.760 —	—		—		542 26,040	50
1 androkonstapel *).............	300!—	865	0.40	1.46	—	—	—	—		446 -
48 d:o .............	14.400:—	—	—	7,008		—	—	—	—	21,408	—
1 vicekonstapcl *).............	240 —	365	0,50	109	50	—	—	—	—}■	349	50
46 d:o .............	11.7)20 -	—	—	o,27)6	—	—	—	—	—j!	16.776	—
1. officers- och reservofficersvolontär *)....	ISO)—	365	0,20	78	—	—	—	—	-0	253	—
16 d:o ....	2,880 —	—	—	1.168	—	—	—	—	—Ii	4,048	—
1 volontär *)................	ISO!-	36b 0,20	78		—	—	—	—Ii	253	—
331 d:o ............... .	23.580\|-	—	_.	9, 568		—	—	-	—il	33,143	—
1 inusiksergeant af 1. klassen........	9001—	365	2	730		—	—	—	-:\|	1,630	—
4 d:o ........	8,600 —	—	—	2.920	—	—	—	—	— ii	6,520	—
1 mnsiksereeant af 2. klassen........	780 —	365	2	730	—	—	—	—	—!:	1,7)10	—
2 d:o ........	1,7.60 —	—		1.460	—	-		—	—''I	3,020	—
1 musikförstekonstapol *)..........	360i—	365! 0,50	182)50	—	—	—		7.42	50
1 d:o ..........	360]—	—	—	182(50	—	—	—	—	542	50
1 musikandrekonstapel *)..........	300 —	385] 0,40	146	—	—	—	—	—ii	446	—
1 d:o ..........	300 —	—	—	146	—	—	—	—	—i!	416	—
1 musik vicekonstapcl *)...........	240 —	365	0,30	109(50	—	—		—	349	60
1 d:o ...........	240;—	—		109 50	—	—		— i!	349	50
1 trumpetare *)..............	180]—	365	0.30	109 50	—	—		—i!	289	50
; ~ d:o ..............	860]—	—	—	219	—	—	—	—	—il	579	—
Summa kronor	246.86(1—	—	—	150.270''50	4.1 X Kl	_	8,660	Ii	404.780	50

Jämte underhall in natura.

/. I)en för underbefälet af manskapsklassen upptagna nflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

da/n. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

d/oij. ,v Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter af 1. klassen till 4. hvarefter ytterligare 1 af 2. klassen
må tillsättas.

Bih. till Riksd. Prat. 1911.

1 Sami.

1 Afd. 1 Haft.

290

Bil. >i:0 46.

Stat

för Upplands artilleriregemente ar 1912.

Staben.

1 öfverste och chef.............

1 öfverstelöjtnant.............

1 major..................

1 d:o..................

1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......

1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode.............

1 regementsläkare.............

1 bataljonsläkare.............

1 regementsveterinär............

1 batalj onsveterinär............

1 sjnkvårdsandrekonstapel *)........

2 d:o .........

1 sjukvårdsvicekonstapel *).........

3 d:o .........

1 sjuk vårdsartillerist *)...........

3 d:o ...........

1 handtverksandrekonstapel *)........

2 d:o ........

1 bandtverksvicekonstapel *)........

3 d:o ........

1 handtverksartillerist *)..........

3 d:o ..........

1 hofslagareandrekonstapel *)........

2 d:o ........

1 hofslagarevicekonstapel *).........

3 d:o .........

1 hofslagareartillerist *)..........

3 d:o ..........

1 musikstyekjunkare............

Batteristaten.

1 kapten af 1. klassen...........

8 d:o ...........

1 kapten af 2. klassen...........

7 d:o ...........

1 löjtnant af 1. klassen ..........

9 d:o ..........

1 löjtnant af 2. klassen..........

6 d:o ..........

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagallöning. a kro- i Kronor, nor. i	Löne- tillägg för tjänste- hästar i 400 kr.	Kurage-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa, j
6,000		365	6	2,190		800		730		9,720	_
4,500	—	365	5	1.825		800	—	730	—	7,855	—
4,000	—	365	5	1,825	_	800	—	730	—	7,355	—
4,000	—	—	—	1,825	—	800	—	730	—	7.355	—
2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	3.860	—
1.500	—	365	3	1.095	—	—	—	—	—	2,595	—
1.000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000	-
800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	800	-
3,400	—	360	5	1,825	—	—	—	—	—	5,225	-
1,020	__	365	3	1,095	—	—		—	—	2.115
2,400	—	365	4	1,460	—	—	—		—	3.860	—
1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,U5\|
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446 —
600	—	—	—	292	—	—	—	—	—	892	—
240	—	365	0,3 o	109	50	—	—	—	—	349	50
720	—	—	--	328	50	—	—		—	1.048	50
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
540	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	50
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446
600	_	—	—	292	—	—	—	—	—	892
240	—	365	0,30	109	50	_	—	—	—	349	50
720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1.048	50
180	_	365	0,30	109	50		—	—	—	289	50
540	—	—	—	328	50		—	—	—	868	50
300	—	365	0,40	146	—	—	—	—	—	446	-''
600		—	—	292	—	—	—	—	—	892	—
240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	so
720	—	—	—	328	50	—	—	—	—	1.048	60
180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
540	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	50
1,200	—	365	2,50	912	50					2.112	50
3,400		365	4	1,460						4,860	;
27,200	—	—	—	11,680	—	—	—	—	—	38,880	—''1
2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	3.860	—
16,800	—	—	—	10,220	—	—	—	—	—	27,020	—
1,500	—	365	O O	1,095	—	—	—	—	—	2,595	—•
13,500	—	—	—	9,855	—	—	—	—	—	23,355	—
1,020	—	365	O	1,095	—	—	—		—	2,115	—*
6,120	—	—	—	6,570	—	—	—	—	—	12,690	—’

(Bil. n:o 46.'')

291

	Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Dagaflöning. å kro- Kronor. nor.	Löne- Kurage- j tillägg \| ersätt- j för j ning å 1 tjänste- j 1 krona hästar j pr häst å 400 kr.[och dag.j i	Summa.
1 underlöjtnant..............	720 —	365	3	1,095	_	-		_	1,815	_
it d:o ..............	0,480 -		—	9,855	—	—		—	16,335	-’
1 styckjunkare..............	1.200 —	365	2,50	912	50	—	_ _	—	2,112	50
14 tio ...............	16,800!—		—	12,775		—	- ; -	—	29,575	—
1 sergeant af 1. klassen..........	900 —	365		730	—			—	1,630	—
14 d:o ..........	12,600.—	—	—	10,220	—		— s -		22,820	—;
1 sergeant af 2. klassen..........	780 —	365	2	730		—	—:	—	1,510	—.
It’ d:o ..........	9,360 —	—	—	8,760	—	—	—: —	—	18.120	—\
1 förstekonstapel *)............	360 —	365	0.50	182	50	—	__ —	—	542	50
48 d:o ............	17.280 —	—	—	8,760	—	—	-: —	—	26.040	—i
1 andrekonstapel *).............	300; —	365	o, jo	146	—	—	—. —		446
48 d:o . . . ..........	14.400j—	—	—	7,008	—	—	— —	—	21,408	—
1 vicekonstapel *).............	240—	365	0.50	109	50	—	—; —	—	349	50.
48 d:o .............	11.520 —	—	--	5.256	—	—	— ■	—	16,776	-''
1 officers- och reservofficersvolontär *)....	ISO-	365	0,20	73	—	—	— —	—	253	-1
IG d:o ....	2,880!—	—	—	1,168	—	—	— —	—	4,048	-i
1 volontär *)................	iso;—	365	0,20	73	—	—	— _	—	253	—
131 d:o ................	23,580 —	—	—	3,563	—		—, —		38,143	-(
1 musiksergeant a,f 1. klassen........	300''—	365	2	730	—	—	— —		1,630
4 d:o ........	3.600 —	—	—	2,920	—	—	—< —		6,520	-j
1 musiksergeant af 3. klassen........	780 —	365	2	730	—	—	—, —	—	1.510	----\|
3 d:o ........	2,340!—	—	—	2,190	—	—	— —	—	4,530	-''
1 musikförstekonstapel *)..........	360 —	365	0,50	182	50	—		—	542	50
1 d:o ..........	360 —	—	—	182 50	—		—	542	60
1 musikandrekonstapel *)..........	300 --	365	0,40	146		—	—\| —	—	446	—
1 eko ..........	300 —	—	—	146	—	—	—i	—	446	-1
1 musikyicekonstapel *)...........	240; —	365	0.50	109150	—	— —	_	349	50
1 d:o ...........	240!-	—	—	109 50	—	—	__	349	50;
1 trumpetare *)..............	ISO-	365	0,30	109 50	—	—; —	—	289	50;
2 d:o ..............	360}—	—	-—	219\|—	-	—i _	--	579	—i
Summa kronur	242,640;—	—	—	149,175	50	3,200	— 2,920	—	397.935	50 j

*) Jämte underhäll in natura.

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåuer
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen.
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmäner.

Anm. ,y. Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter af 1. klassen till 4.

Stat

för Smålands artilleriregemente är 1912

I kigaflönine.

Lön eller
arfvode.

An tal iln Kar.

k ro- Kronor.

Löne tilliisg för tjänstch

aster

•i 400 kr.

Eurageersiitti)
ilig n
1 krona
pr häst i
och dag.

Staben. ------

öfverste och chef............• 6,000 i — | 365 i 6

öfverse löjtnant.............i 4,500.— 865 j 5

major..................; 4,000 —j 30;> 1 5

d:o..................; 8,ooo;—| — i —

kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......i 2,400 !—|86oj4

löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........1 1,500 ;—i 365j3

regementspastor, arfvode.........j 1,000 —

auditör, arfvode.............i 800 j—; — —

regementsläkare.............J 8,400 |— 865 5

bataljonsläkare.............i 1,020 —1865 3

regementsveterinär ............: 2,400,— 865 4

batalj onsveterinär............i 1,030 l—j 865 3

siukvårdsandrekonstapcl *)........1 300;— 865 0,10

d:o 600 -j -

siakvårdsvieekonstapel *).........i 240;— 86.> 0,30

d:o ! 720

sjukvärdsartillerist *)...........| 180:—''365 0,30

d:o 540

handtvcrksandrckonstapel *)........ 3001—j 365 ! 0,40

d:o ; 600 —; — j —

handtverksvicckonstapcl *)........; 240 ■— 365 \ 0,30

(ko 1 720 j—; -

handtverksartillerist *)..........i 180 :—j 365 10,30

d:o '' 540 : —: — | —

hofslagareandrekon stapel *)........ 300!— 365 | 0,10

d:o j 600 j —; — ; — j

hofslagarcvicckonstapel *)......... 240 j— 365 j 0,30

(ko 720 j—i —|— !

hofslagareartillcrist *).........., 180 —; 3651 0,80j

d:o i 540 j — 1 — | — j

mnsikstyckj ankare............1 1,200!— 365|2,50|

2190;—
1.825;—
1.825:—
3’650 —
1,460 —
1,095 —

1,825;
1,095
1.460
i;095
146
292
109
328
109
328
146
‘>qo

109 50
328j50
109150
328|50;
146

292:—l
109 50:
328; 50!
109; 50 j
328:50!
912!60i

8001—; 730!-800!—1 730j8001—:
730-1,600— 1.4601-

Summa

9.720 | — i
7.855 i—i
7.355 — j
14,710 i—
3,860 I—i
2,595!—i
1.000 —!

800 — j
5,225 —!
2115 —!
3,8601 -I
2.115 i—!
446!—!
892 — I
349 (50!
1,048 Iso!
289 50

446 |

892 i-|

349 ISO)
1,048:50
289 50
868150
446 1

892 I—I
349 iföl!
1.048 ;50
289 !50

868 j50,

2,112 iso:

Batteristaten.

1 kapten af 1. klassen........... 3,400 ;—1 365 i 4 ; 1,460;—

9 d:o ........... 30,600!—. —i— 13,140 —

1 kapten af 2. klassen...........i 2.400 i— 365 4 i 1.460 —

6 d:o i 14,400 —. - j - 8,760 -

1 löjtnant af 1. klassen..........1 1.500 j— 365 j 3 , 1,095 —

9 ‘ ä:o ..........; 13,500 j-1 - — , 9,855 -

1 löjtnant af 2. klassen..........i 1.020 |—1365:3 1 1,095;—

6 ‘ d:o ..........i 6120!- — ! — ! 6,570’—

4.860
43,740

3.860
23,160

2.595

23,355

2,115

12.690

(Bil. n:o 47.)

293

			Dasrallönimr.	Löne-	kurage- j\|
					tillägg	ersätt-
	Lön eller arfvode.	An-	å kro-	Kronor.	för tjäll ste-	ning ä j 1 krona \|j	Summa.
	da-	hästar	pr bäst [\|
		gill*.	nor.		ii 400 kr.	och dag.ji		:
1 underlöjtnant .............	720.—	365	_ : 3	1,095; —			1.815	_''
''9 d:o ..............	6,480; —	—	— i	y,8o5f—	-''-	—1—ii	16,33; >	—
1 stvekjunkare..............	1.200 —	365	2.50	912 r.0	—	—i—\|j	.3.112	50}
14 d:o ..............	16,800:-	—	—	12.775!	—	—!—	29.575
: 1 sergeant af 1. klassen..........	000 —	365	2	730! —	- -	—!—!i	1,630	—
14 d:o ..........	12.600 —	—	—	10.220 —	—	—''—’i	22.820	— i
1 sergeant af 2. klassen ..........	780 : —	365		730 -	- -	—!—i!	3.510
: 12 d:o ..........		—		8,760 —	—;—	—	18.120	—-j
’ 1 förstekonstapel*).............	360 —	365	0.50	182 i 50	—:—	—S—\|!	'' 543	50
'' 48 d:o .............	17,280 —	—	___	8,760 —	—:—	—i—;	26,040
1 andrekonstcpel *).............	300 —	365	0,10	146 —	—;—	—■—!;	446	— i
48 d:o .............	14,400-	—	\__	7,0081 —	—	—'' —ji	21.408	—;
! 1 vicekonstapel *).............	240 —	365	0.30	109 5o	—;—	------	349	50 i
'' 48 d:o .............	11.020 —	■-	—	5,256 —	—	---j:	16.4 76	—
1 officers- och reservofficersvolontär*) ....	180 —	365	0,20	73 -	—i—	--ii	253	-:
16 eko ....	2,880 -	—	—	1,168 —	—: —	—o	4,048	—
, 1 volontär*)................	l,S(i —	365	0.20	73i—	-—; —	-i--..	253
131 d:o ................	23.580 —	—	—	9.563:—	— \|—	—i—j:	33,143	--j
1 musiksergeant af 1. klassen........	900 —	365	3	730 —	—	— \|—.''	1.630	-i
’ 4 (ko ........	3,600 —	—	i -	2,920 —	—		6.520
1 mnsiksergeant af 2. klassen........	780-	365	2	730 —	—!—		1.510	—
‘3 (ko ........	2,340 —	—	—	2,190!—	—:—		4,530	-:
1 musikandrekonstapel *)......... .	300 -	365	i 0,40	146 -	—.—		416
! 1 musikvicekonstapel *)...........	240 —	365	0,30	109 50	—; —	—!—	349	50 i
1 d:o ...........	210	—	—	109 50	—j—	—i—\|	349	50 j
i 1 trumpetare *)..............	ISO:—	365	0,30	109 50	-;-	—!—Ij	289	ö0 i
.5 (ko ..............	9001—		j —	547:50	1		1.447	5ii\|
Summa kronor	247.160i—		■ _	150.8181-	1.000 -	3.050	405,028	—i

*) Järnte underhall in natura.

■Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs aflöningsförmäner jämte
tillägg för befälsbcställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med
dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade afiöningsförinåner.

Anm. ,v. Vid inträffande afgång minskas antalet musiksergeanter af 1. klassen till 4.

1 den mån kontrakten med trumpetare upphöra att tillämpas, må, utöfver i staten uppförd t inusikinanskap,
anställas 2 förs tekonstaplar oob 1 andrekonstapel, under iakttagande, att de i staten för musikpersonalen
uppförda aflöningsförmårterna icke öfverskridas.

Stat

för Boden-Karlsborgs artilleriregemente år 1912

	Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	lagaflöning. å i kro- i Kronoi nor. \|	i Löne- kurage- j; tillägg j ersätt- 1 för i ning å ij ,, * .... , it Ii dumma. ; tjanste- '' 1 krona. • j hästar j pr häst j jå 400 kr.i och dag. i
1 öfverste och chef............	*1.000		365	6	2,190	— 400	365	—j 8.955
1 öfverstelöjtnant.............	4.500		365	5	1,825	—\| 400	— 365	— 7,090	—
1 d:o .............	4,500	—	--	—	1.825	—; 400	—! 365	7,090
1 major..................	4.000	—	365	5	1.825	— i 400	—: 365	—j 6,590	—
1 d:o..................	4,000	—	—		1,825	-- 400	365	—1 6,590	—!
1 kapten af g. kl. (rcg.-kvartenn.)......	2,400	—	365	4	1,460	—; 400	— 365	—!* 4,625	—
1 löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........	1,500		365	3	1,095	— i 400	365	3,360	—
1 regementspastor, arfvode.........	1.000	_	—	—	—	— —	- -	1,000
(uppl)äres af garnisonspastorn på Karis-
borg).
1 d:o. arfvode...............	1.000	—	—	—	—		- --	— 1,000
1 regementsläkare.............	3.100	—	365	5	1,825	—j —	-1 -	5,225	—
1 bataljonsläkare.............	1,020		365	3	1,095	—i —	-i -	—; 2,115	—
1 sjukvårdsandrekonstapel *)........	300	—	365	0,-to	146	—; —	—	—ji 446	—
2 d:o ........	600	—	-	—	292	—i —	—! —	—Ii 892
1 sinkvårdsvicekonstapel *).........	240		365	0,;so	109	50	—i —	—; 349	50
2 d:0 .........	480	—	—	—	219	—i —	—i —	— 699	—
1 sjukvårdsartillerist*)...........	180	—	O CO	0.60	109	50 —	—;	289	50
o d:o ...........	540	—	—.	—	328	501 —	— —	— 868	50
1 handtverksandrekonstapel *)........	300	—	365	0.10	146	—; —	—i —	- 446	—
2 d:o ........	600	—	—	—	292	—j —		—" 892	—
1 liandtverksvieekonstapel *)........	210	—	365	0,30	109	5 0\| —		—Ii 349	50
2 d:o ........	-180		—	—	219	—- —		— 699	—-
1 handtvcrksartillerist *)..........	180	—	365	0,30	109	50 i —	—; —	—!\| 289	50
3 d:o ..........	540	—	—	—	328	no —	_I _	-i 868	50
1 mnsikstvckj ankare............	1,200	—	365	2,50	912	50	—\| —	—! 2,112	;,o
1 (bo ............	1,200	—	_	—	912	501 —	i	—ii 2,112	50
Batteristaten.							\|
1 kapten af 1. klassen...........	3,400	_	365	4	1,460	__\| —		— i 4,860
7 d:o ...........	23,800	—	—	—	10.220	—; —		34,020
1 kapten af 2. klassen...........	2.400	—	365	4	1,460	— I —	— —	—!i 3.860
5 d:o ...........	12,000	_	—	—	7,300	— \| —	—! —	- 19,300	—
1 löjtnant af 1. klassen..........	1.500	—	365	3	1,095	—! —	—'' —	2.595	— \|
9 d:o ..........	13,500	—	—	—	9.855	—! —	——	-i, 23,355	--‘i
1 löjtnant af 2. klassen..........	1,020	—	365	o O	1,095	—j —	—! —	—II 2,115	"\|
8 d:o ..........	8.160	—	—	—	8.760	— j —	—! —	—!, 16,920	—\|
1 underlöjtnant..............	720	—	365	3	1,095	—	—j —	—Ii 1,815
9 d:o ..............	6,480	....	—	—	9,855	—1 —	—i —	—j 16,335	---1

{Bil. n:o 48.)

295

.			Dasaflönin".		Löne		Kurage-
	Lön ellc arfvode	1* \|	An- tal (la- gar-	å kro- nor.	Kronor.	tillägg för tj än s te-hästar ä 400 kr.	ersätt-ning ä 1 krona pr häst och dag.	Summa.
1 styckjunkare...............	1,300		365	2,50	912 [50					2.112	50!
19 d:o ............... 1 sergeant af 1. klassen..........	22,800 900	_	365	2	17,337 .30 730! -	_ „			—	40,137 1,630	50 i
19 d:o ..........	17.100		--	—	13,870		—	—	-—	—	30.970	—,
1 sergeant af 2. klassen ..........	iso:	—	365	2	730		—	—	-—	—	1.510	—I
19	14,820-	—		—	13,870	—		—	—	—	28,690	— j
1 förstekonstapei *)............	360	—	365	0,50	182	50		—	—	-1	542	501
49 d:o ............	17,640	--		—	8.942	50		—	—	-j	26.582	50;
1 andrekonstapel *)............	300	—	365	0.-1 o	146	—	—	—	—	—	446
49 d:o ............	14,700	—	—	—	7.154	—	-	—	—	-1	21.854	—
. 1 vicekonstapel *).............	240	—	36o	0,30	109	50		—	—	-i	349	50.
1 49 d:o .............	11.760	—	—	—	5,365	50	—	—	—	-i	17.125	50
1 officers- och reservofficersvolontär*) ....	180		365	0,20	73	—	—	—	—		253	—
35 d:o ....	2.700	—	—	1,095	—	—	—	—		3.795	—
1 volontär*)................	180	—	365	0,20	73	—	—-	—	—	—	253	—
; 129 d:o ................	23.220	—	—	---	9,417	—	—	—	—	—	32,637	-1
1 musiksergeant af 1. klassen........	900	—	365	2	730	—		—	—	—	1.630	—
1 d:o ........	900	—	—	—	730	—	—	—	—	—	1,680	— j
1 musiksergeant af S. klassen....... .	780	—	365	2	730	—	—	—	—-	—	1.510
1 d:o ........	780	—	—	—	730	—	—	—	—	—	1.510	—
1 musikförstekonstapel *)..........	360	—	365	0,50	182	50		—	—	—	542	50
1 d:o ..........	360	—	—	—	182	50		—	—	—	542	50
1 musikandrekonstapel *)..........	300	—	365	0,10	146	—	—	—	—	—	446	—
1 d:o ..........	300	—	! -	146	—	—	—	—	—	446	—
1 musikvicekonstapel*)...........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	-	349	50
1 d:o ...........	240	—	! —	—	109	50		—	—	_	349	50
1 trumpetare *)..............	180	—	i 365	0.30	109	50	—	—	—		289	50
i 3 d:o ..............	040	—	—	—	328	50	—	—	—	—	868	50
Summa kronor	248,140	—	_	-	155,636	-	2,800	-	2.555		409.131	—

*) Jämte underhåll in natura.

7. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna afiöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställnmgen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Stat

för Positionsartilleriregementet år 1912

Bil. n:o 40.

•2 96

	1			Dagaflöning.	: Löne- 1 1 tillägg \|	Kurage-er sätt- 1!
	1 Stalieu. • öfverste och chef............j	Lou eller t arfvode, i	An-tal da- \| gar.!	U ; kro-j Ivrouor nor. 1	\| för i i tjänste- ; ! hästar ! k 400 kr. i	ning å j\| 1 krona j pr häst j och dag.! ° It	Summa.
1	(1.000;		365	6 2,100	—i 400	i	365		1 8.055
i	öfverstelöjtnant.............s	4,500!	—	365	5 1,825	— 400	—	365	—i\|	7,090	-,
1	mai or.................i	4,0001	—	365	5 1,825	— 400	—	365	—■	6,590	-.
1	d:o.................. .	4.000''	—	—	— i 1,825	—j 100	—	365		6,590	-,
1	kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)......\|	2,4001	_	365	4 : 1,460	_! _	—	—	_i	3,860	-1
1	löjtnant af 1. kl. (reg.-adj.)........!	1.500		365	3 1,095	—		—	ii	2,595	—
i	regementsläkare.............	3.400	—	365	5 1,825	—! —		—	—i!	5,225
1	bataljonsläkare.............1	1.020	—	365	3 1,095	_i _	—		—i i	2,115
1	batalj onsveterinär.............	1,020	—	365	3 1,095		—	—	-l!	2,115	—
1	sjnkvårdsandrekonstapel*)........!	300	—■	365	0,10 146	—1 —	-	-	h:	446	—
1	d:o ........!	300	—	—	— 146	—i —	—	—		446	—
1	sjukvårdsvieekonstapel*).........!	240	—	365	0,::o 109	50	—	—		349	50
1	d:o .........	240	—	—	109	50 —	—		~~j	349 150
i	sjukvärdsartillerist *)...........	180		365	0,30 109	50 —	—	—		289	50
1	d:o ...........	180	—	—	109	50 —	—	—	—:!	289	50
1	handtverksandrekonstapel*)........	800	—	365	o.io 146	—. —	—	—	—ii	446	—
1	d:n ........	300		—	— 146	—: .—	—	—	—\|!	446 349	-
I	handtvcrksvicekonstapel*)........	240	—	365	0,3(0 109	50 i —	—	—	— i	50
!	d:o ........	240	—	—	— . 109	50 i —	—	—	-■;!	349 50
1	handtverksartillerist*)..........	ISO	—	365	0,3o 109	50; —	—	—		289	no
1	d:o ..........	180	—	—	109	50! —	—	—	—j	289	50
i	hofslagarcandrekonstapel*)........	300	—	365 0,40; 146		—	__	_j!	446	—
\	d:o ........	3(10 340	—	—	— : 146	—!, —	—	—		446
1	hofsl agarevicekonstapel *).........	—	365	0,30 109	5 01 —	—	—		349	50
1	d:o .........	240	—	—	— ; 109	50; —	—		—I	349	50
1	liofslagareartillcrist *)..........	180		365	0.30 109	50 j —	—		—!	289	BO
1	d:o ..........	180	—	—	— 109	50! —	—	—	-ii	289	50
i	musik styckjunkare............	1,200	—	365	2,50; 912	50; —	—	_	—1\|	2,112	50
i	ISatteristateiu kapten af 1. klassen...........	3,400		365	4 1,460				-ii	4,860
r>	d:0 ...........	17.000	—	—	- - ; 7.300	-i -	—	—	H	24,300
i	kapten af 2. klassen...........	2,400	—	365	4 1,460	-j -	—	—	__i	3,860
«>	d:o ...........	7,200	—	—	4,380	-1 -	—	—		11,580 —
i	löjtnant af 1. klassen..........	1,500	—	365	3 1 1,095	-: -	—	—		2,595
r>	d:o ..........	7,500		—	-— i 5,475	—! —		—	— i	12.975
i	löjtnant af 2. klassen..........	1,020	—	365	3 1,095	—J —	—	—	—	2,115
4	d:o ..........	4,080		—	— ■ 4,380	—! —	—	—	—it	8.460	--
1 underlöjtnant..............	720		365	3 i 1,095 — —	—	—	Hl	1.815	__.
5	(bo ..............	3.600		—	!..... ! 5,475;—I -	—			9,075

(Bil. n:o 49.)

297

			Dasaflönintr.		Lone		Furage-
							tillägg	ersätt	-
	Lön eller	An-	å			för tjäna te-	ning å 1 krona ! pr häst	Summa.
				kro-	Kronor.	hästar
			gar.	nor.		1	å 400	IT.	och da	„■ O-
1 styckjunkare..............	1,200		365	2.50	912	50			_		2,112 50
11 d:o ..............	13,200	—		—	10.037	50	—		—	—	23,237 50
1 sergeant af 1. klassen ..........	900	—	365	2	730	—	—	_	—	—	1,630	—
11 eko ..........	9.900	—	_	—	8,030	—	—	—	—	—	17.930	—
1 sergeant af 2. klassen..........	780	—	ö65	2	730	___	—	—		—	1,510	—
11 d:o ..........	8,580	—	—	—	8,030	—	—	—	—	—	16,610	—
1 förstekonstapel*).............	360	—	365	0,50	182	50	—	—		—	542	so
29 eko .............	10.440	—	—	—	5,292	50	—	—		—	15,732	50
1 andrekonstapel *).............	300	—	365	0,40	146	—	—	—	_	—	446	—
29 eko .............	8,700	—	—	—	4,234	—	—	—		—	12,934	—
j 1 vicekonstapel *).............	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
\| 29 d:o .............	6,960	—	—	—	3,175	50	—	—	—	—	10.135	50
\| 1 officers- och reservofficersvolontär*) ....	180	—	365	0.20	73	—	—	—	—	—	253	—
13 d:o ....	2,340	—	—	—	949	—	—	—	—	—	3,289	—-
[ 1 volontär*)................	ISO	—	365	0.20	73	—	—	—	—	—	253	-1
	12,780	__	—	—	5,183	—		—	—	—	17,963	—
S 1 musiksergeant af 1. klassen.......	'' 900	—	365	2	730	—	_	—	—	—	1,630	—
! 1 d:o .......	900 i—	—	—	730	—	_	—	—	—	1,680	—
1 musiksergeant af 2. klassen.......	780	—	365	2	730	—	—		—	—	1.510	—
1 d:o .......	780		—	—	730	—	—		—	—	1.510	—
1 musikt''orstekonstapel *)..........	360!-	365	0.50	182	50	—	—	—	—	542	50
1 mnsikandrekonstapel*)..........	300 —	365	0,40	146	—	—	—	•—	—	446	—
1 mnsikvicekonstapel*)...........	240	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	349	50
1 d:o ...........	240	—	—	—	109	50	—	—	—	—	349	SO
1 trumpetare*)..............	180	—	365	0,30	109	50	—	—	—	—	289	50
1 d:o ..............	180	—	—	—	109	50	—	—	—	—	289	50
Summa kronor	163,OSOl—	—		102,127!-	1,600	—	1,460	—	268,867	—

*) Jämte underhåll in natura.

•Anm. l. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöniugen utgöres af menig volontärs aflöningförmåner,
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

•dntn. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

298

Bil. n:o 50.

Stat

för fast anställda officerare ock underofficerare med vederlikar
samt betjente vid Fortifikationen år 1912.

Chefen för fortifikationen uppbär lön på

generalitetsstaten.............

1 öfverste .................

1 dio .................

1 öfverstelöjtnant.............

2 dio .............

1 major..................

1 7 d:o..................

1 kapten af 1. klassen...........

25 d-.o ...........

1 kapten af 2. klassen...........

12 dio ...........

1 löjtnant af 1. klassen..........

31 dio ..........

\ 1 löjtnant af 2. klassen..........

17 dio ..........

1 underlöjtnant..............

24 d:o ..............

1 fanj ankare...............

40 d:o ...............

1 sergeant af 1. klassen..........

32 d:o ..........

1 sergeant af 2. klassen..........

31 d:o ..........

1 regementspastor, arfvode.........

1 auditör, arfvode............

1 regementsläkare.............

1 d:o ............

1 bataljonsläkare.............

2 d:o .............

1 bataljonsveterinär............

1 d:o ............

1 fortiflkationskassör och redogörare.....

ålderstillägg ä 500 kr. efter femte tjänsteåret.

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Daga å kro- nor.	löning. Kronor	—	Löne- tillägg för tjänste-hästar å 400 kr.	F u råge-ersätt-ning å 1 krona pr häst och dag.	Summa.
G ,000	—	365	6	2,190	-	400	—	365	—	8,955	—
6,000	—	—	—	2,190	—-	400	—	365	—	8,955	-''
4,500	—	365	5	1,825	—	400	—	365	—	7,090	—
9,000	—	—	—	3,650	—	''800	—	730	—	14,180	—
4,000	—	365	5	1,825	—	400	—	365	—	6,590	—
28.000	—	—	—	12,775	—	2,800	—	2,555	—	46,130	—
3.400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	4,860	—
85.000	—	—	—	36,500	—	—	—	—	—	121,500	—
2,400	—	365	4	1,460	—	—	—	—	—	3,860	—
28,800	—	—		17,520	—	—	—	—	—	46.320	-
1.500	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,595
46,500	—	—	—	83,945	—	—	—	—	—	80,445
1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
17,340	—	—	—	18,615	—	—	—	—	—	35,955
720	—	365	B	1,095	—	—	—	—	—	1,815
17.280	—	—	—	26,280	—	—	—	—	—	43,560	—
1,200	—	365	2.50	912	so	—	—	—	_	2,112 SO
48,000	—	—	—	36,500	—	—	—	—	—	84,500	—
900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.630	—
28,800	—	—	—	23,360		—	—	—	—	52,160	—
780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1.510	--
24,180	—	—	—	22.630	—	—	—	—	—	46,810	—
1,000	—	—	—	—	—	—	—	—		1,000	—
800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	800	—
3.400	—	365	5	1,825	—	—	—	—	—	5,225	—
3,400	—	—	—	1,825	—	—	_	—	_	5,225	—
1,020	—	365	3	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
2,040	—	—	—	2,190	—	—	—	—	—	4,230
1,020	—	365	3	1,095	—	—	___	—	—	2.115	—
1,020	—	—	—	1,095	—	—	—	—	—	2,115	—
2,000										2,000

(Bil. 11:0 50.)

299

				Dagaflöning.		Löne		Furage-
							tillagg	ersätt-
	Lön eller	An- tal	å			för tjäuste-	ning å 1 krona	Summa.
				kro-	Kronor.	hästar	pr häst
			gar.	nor.			å 400 kr.	och dag.
1 fortifikationskassör och förrådsförvsltare . .	1,500										1.500
ålderstillägg ä 500 kr. efter femte tjänste-året.
9 d:o..................	13,500	—	—	—	—	—	--	—	—	—	13,500	—
1 tygverkmästare.............	1,200	—	365	2,50	912	60	—	—	—	—	2.112	50
1 ålderstillägg å lönen ä 500 kr. efter 5 års väl vitsordad tjänst.
4 d:o..................	4,800	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	8,450	—
1 tyghandtverkare............. 2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års val	900		365	2	730						1,630
vitsordad tjänst.
18 d:o..................	16,200	—		—	13,140	—	—	—	—	—	29,340	—
1 gevärshandtverkare............	900	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,630	—
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.
2 d:o..................	1,800	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—	3.260	—
1 musikfanjunkare.............	1,200	—	365	2,50	912	50	—	—	—	—	2,112	50
2 d:o .............	2,400	—	—	—	1,825	—	—	—	—	—	4,225	—
1 musiksergeant af 1. klassen........	900	—	365	2	730	—	—		—	—	1,630	—
4 d:o ........	3,600	—	—	--	2,920	—	—		—	—	6.520	—
1 musiksergeant af 2. klassen........	780	—	365	2	730	—	—	—	—	—	1,510	—
5 d:o ........	3,900	—	—	—	3,650	—	—	—	—	—	7,550	—
1 förste vaktmästare............	1,100	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,100	—
1 förrådsvaktmästare............	900	—	_	—						—	900	—
2 d:o ............	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	__	1,800
Summa kronur	438,400	—	—		288,807 50	5,200	—	4,745	- 737,242	50

4**m. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna afiöningsförmåner, bibehålles vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

300

Bil. n:o 51

Stat

för den fast anställda manskapsstyrkan vid Svea ingen.jöi\kår

år 1912.

Lön eller
arfvode.

I -

Dagaflöning.

Antal
j
dager -

kro-1
nor. f

Summa.

Fast.

1 distinktionskorpral *)...................

20 d:o (däraf 4 minör- eller handtverks-)..........

1 korpral*) ........................

45 d:o (däraf 8 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-, 1 gevärs handtverkare-

och 1 hofslagare-)............

1 vicekorpral*)......................

47 d:o (däraf 11 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1 ge värshandtverkare-

och 1 hofslagare-)...........

1 sjukvårdssoldat*)....................

3 d:o ....................

1 gevärshandtverkaresoldat *)................

2 d:o ..............

1 hofslagaresoldat *)..................

1 d:o ..................

1 officers- och reservofficersvolontär *)..........

14 d:o ..........

1 volontär*)......................

124 d:o ......................

1 musikdistinktionskorpral *)..............

1 rnusikkororal*)...................

1 d:o ...................

1 musikvicekorpral*)..................

1 (ko ..................

1 trumpetare*)....................

2 (ko ....................

360

7,200

300

13,500

240

11,280

180

540

180

360

180

2,520

180

22,320

360

300

240

241!

180

360

365

0,50

0,40

0,30

0,80

0,30

0,20

0,50

0,40

0,30

365 \ 0,30 i

182

3,650

146

6,570

109

5,146

109

328

109

219

109

1,022

9.052

482

146

109

219

50|

542

10.850

''446

20,070

349

16,126

''289

868

289

579

289

253

3,542

253

31,372

542

446

349

289

579

Summa kronor ! 61. 45SO--

— 128.032!—! 89.712

*) Jiimte underhåll in natura.

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibebålles vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bestäilningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

301

Bil. n:o 52.

Stat

för den fast anställda manskapsstyrkan vid Göta inganjörkår

år 1912.

1 distinktionskorpral*)...................

18 d:o (däraf 4 minör- eller handtverks-)..........|

1 korpral *)........................1

41 d:o (däraf 8 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-, 1 gevärs handtverkare-

ocli 1 hofslagare-)............

1 vicekorpral*)......................

43 d:o (däraf 11 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1 gc värshandtverkare-

och 1 hofslagare-)..........

1 sjukvårdssoldat *)....................

3 d:o ....................

1 gevärshandtverkaresoldat *)................

2 d:o ................

1 hofslagaresoldat *)....................

1 d:0 ....................

1 officers- och rcservofflcersvolontär *)......... • • •

14 d:o ............

1 Volontär*)........................

123 d:o ........................

1 mnsikdistinktionskorpral *)................

1 mnsikkorpral *).....................

1 d:o .....................

1 musikvicekorpral*)....................

1 d:o ....................

1 trumpetare *)......................

2 ......................

Lön eller arfvode.	D i	g a fl	ö n i ii g.
An- tal da- dar.	(l \| kro- i nor.	Fast.
360		365	5,501	182
6,488	__	—	— ;	3,285
300	—	365	0,40	146
12,300	_	_	_ ;	5,986
240	—	365	0,30	109
10,320	_	_	_ \|	4.708
180	—	365	0,30	109
540	—		— 1
180	—	365	0,30	109
360	—	—	— !	219
180	—	365	0,30	109
180	—	—	— i	109
180	—	365	0,20	73
2,520	—	—		1,022
180	—	365	0,2 01	73
22,140	—	—	- !	8.979
360	_	365	0,50	182
300	—	365	0.40	146
300	—	—	—	146
240	—	»jbö	0,30	109
240	—	_	_	109
180	—	! 365	0,30	109
360	—	—		219
58,620	—	-	- 1	26,572

Summa.

50
50)
50|!

542 50
9.765 I—
446

18.286
349 |60

15,028 i 50
289 50

868 iso

289 50
579
289
289
253
3,542
253
31.119
''542
446
446
349
349
289
579

85,192

Jämte underhåll in natura.

Anm. j [)ell för underbefälet af manskapsklassen upptagna afiöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner,
jämte tillägg för bofälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmiins volontärsnnmmer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

302

Bil. n:o 53.

Stat

för deri fast anställda manskapsstyrkan vid Fälttelegrafkåren

år 1912.

i 1 distinktionskorpral *)..................

14 d:o (däråt 1 handtverks-)................

j 1 korpral*)........................

i 30 d:o (däraf 5 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagare-) .

j 1 vicekorpral*)......................

30 d:o (däraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagare-) . .

| 1 sjuk vårdssoldat*).............

I 1 d:o ....................

j 1 gevärshandtverkaresoldat*)................

| 1 hofslagaresoldat *)....................

[ 1 volontär*).................

| 89 d:o ........................

j 1 musikkorpral*)....................

j 1 musikvicekorpral *)....................

j 1 trumpetare *)..................

| 1 d:o .......................

Summa kronor

Lön eller arfvode.	D An- tal da- gar.	agaf å kro- nor.	1 ö n i n Fast.	T.	Summa.
360		365	0,50	132	50	542	50
5.040	—	—	—	2,555	—	7,595	—
300	—	365	0,-10	146	—	446	—
9,000	—	—	—	4,380	—	13.380	—
240	—	365	0,30	109	50	349	50
7,200	—	—	—	3,285	—	10,485	—
180	—		0,ii0	109	50	289	50
180	—	—	—	109	50	289	50
180	—	365	0,30	109	50	289	50
180	_	365	0,30	109	50	289	50
180	_	365	0,20	73	—	253	—
16,020	--	—	-»	6,497	—	22.517	—
300	—	365	0,40	146	—	446	—
240	—	365	0,30	109	50	349	50
180	—	365	0,30	109	50	289	50
180	—	—	—	109	50	289	50
39,960	—	—	—	18,140	50	58,100	50

*) Jämte underhåll in natura.

Anm. t. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär nflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningcn, hvadan afgående sådant underbefäl bibebålles vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. t. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade nflöningsförmåner.

303

Bil. n:o 54.

Stat

för den fast anställda manskapsstyrkan vid Bodens ingenjörkår

är 1912.

	Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	Daga: å kro- nor.	[öning. Kronor		Summa.
1 distinktionskorprnl*)...................	360		365	0,50	182	50	542	50
11 d:o (däraf 4 minör- eller handtverks-)..........	8,960	—	—	2,007	50	5,967	50
1 korpral*)........................	300	—	365	0,40	146	—	446
24 d:o (däraf 8 minör- eller handtverks- och 1 sjukvårds-) . .	7,200	—	—	—	3,504	—	10,704	—
1 vicekorpral*) ......................	240	—	365	0,30	109	50	349	50
23 d:o (däraf 8 minör- eller handtverks-)..........	5,520	—	—	2,518	50	8.038	50
1 sjukvårdssoldat*)....................	180	—	365	0,30	109	50	289	50
1 gevärshandtverkaresoldat*)...............	180	—	365	0.30	10!)	50	289	60
1 volontär*)........................	180	—	365	0,20	73	—	253	_
19 d:o ..................	14,220	—	—	—	5.767	_	19,987	_
1 musikdistinktionskorpral*)................	360	—	365	0.50	182	50	542	50
1 musikkorpral *)....................	300	—	365	0.40	146	—	446	—
1 d:o ...................	300	—	—	—	146	—	446	_
1 musikvicekorpral*).............	240	—	365	0,30	109	50	349	50
1 d:o .................	240	—	—	—	109	50	349	50
1 trumpetare*)................. 1 d:o ...........	180	—	365	0.30	109	50	289	50
180	—	—	—	109	50	289	50
Summa kronor	84.140		-	—	15.439	50	49,579	50

*) Jämte underhåll in natura.

- nvi. j. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

304

Bil. n:o 55.

Stat

för Svea trängkår år 1912.

	Lön eller		Dagaflöning.
	An-	4			Summa.

	arfvode.	tal da-	kro- nor.	Krono!*.
Staben.		gar.
1 chef. (So särskild stat.)	i
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)..............	2,400] —	36b	4	1,460	—	3,860!—
1 regementspastor, arfvode.................	1,000 —	—	—	—	—	1,000
1 1 auditör, arfvode.....................	800 —	—		—	—	800
j 1 regementsläkare.....................	3,400j	385	5	1,82.5	—	5.2251—
! 1 bataljonsläkare.....................	1,020!—	365	3	1,095	—	2,1151—
Il d:o .....................	1,020 —	—		1,095	—	2,115	—
1 batalj onsveterinär....................	1,020 -	365	3	1,09,5	—	2,115	—
1 1 hofslagarekorpral *)...................	300 —	365	0,40	146	—	446	—
1 hofslagarevicekorpral *)..................	240 —	365	0,30	109	50	349	50
1 hofslagaresoldat *)....................	180 —	365	0,30	109	50	289	50
1 gevärshandtverkaresoldat *)................	180 —	365	0,30	109	50	289	50
1 handtverkare......................	980 —	365	2	780	—	1,630	--
2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det andra efter 10 års val vitsordad tjänst.	i
3 d:o..........................	2,700] —		—	2,190	—	4,890	—
1 musiksergeant af 1. klassen................	900-	365	2	730	—	1,630	—
1 musiksergeant af 2. klassen................	780 —	365	2	730	—	1,510	—
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen...................	3,400 —	365	4	1,460	—	4,860	—
2 d:o .......•...........	6.800 —	—	—	2,920	—	9,720	—
1 kapten af 2. klassen...................	2,400:—	365	4	1,460	—	3,860	—
1 löjtnant af 1. klassen..................	1,500 —	365	3	1,095	—	2,595	--
2 d:o ..................	3,000 —		—	2,190	—	5,190	—
1 löjtnant af 2. klassen..................	1,020'' —	365	3	1,095	—	2,115	—
2 d:o ..................	2,040\|—	—	—	3,190	—	4,230	-''
1 underlöjtnant......................	780 —	365	3	1,095	—	1.815	—
2 d:o ......................	1,440 —	—	—	2,190	—	3,630	—
1 fanjunkare.......................	1,200 —	365	2,50	912	50	2,112	50
5 d:o .......................	6.000!—■	_	—	4.562	50	10,562	50
1 sergeant af 1. klassen..................	900i—	365	2	730	—	1,630	—
6 d:o ..................	5,400 i—	—	—	4.380	—	9,780	—
1 sergeant af 2. klassen ..................	780 —	365	2	7,30	—	1,510	--
5 d:o ..................	3.9001—		—	3,650	—	7,550	--
1 distinktionskorpral *)...................	360!—	365	0,50	182	50	542	50
8 d:o ...................	2.SS0 -	—	—	1.460	—	4,340	-''
1 korpral*) ........................	300]—	365\| 0,40	146	—	446	—''
17 d:o ........................	5.100! —	—	—	2,482	—	7,582	—

(Bil. n:o 55.)

305

Lön eller arfvode.		Dagaflöning.	! !
An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.	Summa.
240		365	0,30	I 109 50	349	50
4,080		—	—	1,861 50	5,941	50
180	—	365	0,20		253	—
180	—	—		73 —	253	—
180	—	365	0.20	73 —-	253	—
4,140	—	—	—	1,679 I—	5,819	—
380	—	365	0,50	182 i 5 Oj i 542	60
300	—	365	0,40	146 i—	446	—
240	—	365	0,30	109 50	349	50
240	—	—	—	109 iSOli 349	50
180	—	365	0,30	109 50	289	50
180	—	—	—	109 50	289	50
78,480	—	—	—	50,980 iso[ 127,470 50

1 vicekorpral *)..........

17 d:o ..........

1 officers- och reservofficorsvolontär *)
1 d:o

1 volontär *)............

23 d:o ............

1
1
1
1
1
1

musikdistinktionskorpral *)

musikkorpral *).....

musikvicekorpral *). . . .
d:o . . . .

trumpetare *)......

d:o ......

Suiumn kronor

*) Jämte underhåll in natura.

rtnm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner jämte
tillägg för befälsbeställnmgen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsheställningen, med des»
å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden til! motsvarande antal
menige volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

•d»»!. 3 Fråga om tillsättning af ledigblifven sergeantsbeställning skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bih. till Rikad. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

306

Bil. n:o 56.

Stat

för Göta (Östgöta) trängkår år 1912.

Stabel!.

1 chef. (Bo särskild stat.)

| 1 kapten af 2. k!, (reg.-kvartenn.)..............

i 1 regementsläkare.....................

1 bataljonsläkare...................

Il d:o .....................

! 1 bataljonsvetsrinär....................

j 1 hofslagareltorpral *)...................

1 hofslagarevicekorpral *)..................

I 1 hofslagaresoldat *)....................

! 1 gevärshandtverkaresoldat *)................

| 1 handtverkare......................

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 åre och
det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

3 d:o..........................

1 mnsiksergeant af 1. klassen................

1 mnsiksergeant af 2. klassen................

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen .

2 d:o

1 kapten af 2. klassen .

1 löjtnant af 1. klassen

2 d:o

1 löjtnant af 2. klassen

2 d:o

1 underlöjtnant . . . .

2 d:o . . . .

1 fanjunkare......

5 d:o ......

1 sergeant af 1. klassen
5 d:o

1 sergeant af 2. klassen
5 d:o

1 distinktionskorpral *) .
8 d:o

1 korpral*) ......

17 d:o ......

1 vicekorpral *)....
17 d:o . . . .

Dagaflöning.

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	å krö- ner.	Kronor.	Summa.
2,400		365	4	1,460		3,860
3,400	—	365	5	1,825	—	5,225	—
1,020	—	365	3	1,095	—	2,115	—
1,020	—	—	—	1,095	—	2,115	—
1,020	—	865	3	1,095		2,115	—
300	—	365	0,40	146	—	446	—
240		365	0,30	109	50	349	50
180	—	365	0,30	109	50	289	50
ISO	—	365	0.30	109	50	289	50
900	—	365	2	730	—	1,630	—
2,700 -			2,190		4,890
900	—	365	2	730	—	1,630	—
780		ooö	2	730	_	1.510
3.400		365	4	1,460		4,860
6,800	—	—	—	2,920	—	9,720	—
2,400	—	365	4	1.460	—	3.860	—
1,500	—	365	3	1,095	—	2,595	—
3,000		—	—	2,190	—	5,190	—
1,020		365	3	1,095	—	2,115
2,040		-	—	2,190	—	4,230	—
720	—	365	3	1,095		1.815	—
1.440	—	—	—	2,190	—	3,630	—
1,200	—	365	2.50	912	50	2,112	50
6,000	—	—	—	4,562	60	10.562	50
900	—	365	2	730	—	1.630	—
4.500	—	—	—	3,650	—	8,150	—’
780	—	365	2	730	—	1,510
3,900	—	—	—	3,650	—	7,550	-''
360	—	365	0.5 0	182	50	542	50
2,880	—	—	—	1,460	—	4,340
300	—-	365	0,40	146	_	446	---
5.100''	—	—	—	2,482	—	7.582	--
240	—	365	0,30	109	50	349	50
4.080	—	—	—	1.861	60	5.941	50

{Bil. n:o 56.)

307

				Dagaflöning.
	Lön eller	—	—
			An-			Summa.

			da-	kro-	Kronor.
			gar.
1 officers- och reservofficersvolontär *)............	ISO		365	0,20	73 j—	253
1 d:o ............	180	—	—	—	73 j-	253	—
1 volontär *)........................	180	—	365	0.20	73 —	253	—
23 d:o ........................	4.140	_	—	—	1,679 !—	5.819	—
1 musikdistinktionskorpral *)................	360	—	365	0,50	182 150	542	50
1 musikkorpral *).....................	300	—	365	0,40	146 -	446	—
1 musikvicekorpral *)...................	240	—	365	0,30	109 50	349	50
1 d:o ...................	240	—	—	—	109 i 50	349	50
1 trumpetare*)......................	180	—	365	0.30	109 iso	289	50
1 d:o ......................	180	—		—	109 50	289	50
Summa kronur	73.V80	—	—	—	50,260 150''	124,040	50

*) Jämte underhal] in natura.

■Anm. J. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner jämte
tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehåiles vid volontärsbeställningen, med des»
å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. x. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehålies vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

308

Bil. n:o 57.

Stat

för Skånska trängkåren år 1912.

Staben.

1 chef. (Se särskild stat.) . . . .
1 kapten af 2. kl. (reg.-kvarterm.)

1 regementspastor, arfvode . . . .

1 auditör, arfvode........

1 regementsläkare.......

1 bataljonsläkare........

1 d:o ........

1 bataljonsveterinär......

1 hofslagarekorpral*)......

1 hofslagarevicekorpral*) ....

1 hofslagaresoldat*)......

1 gevärshandtverkaresoldat*) . .

Dagaflöning.

handtverkare.......................

2 ålderstillägg å lönen ä 150 kr., det ena efter 5 års och det
andra efter 10 åra väl vitsordad tjänst.

d:o .......................

musiksergeant af 1. klassen................

1 musiksergeant af 2. klassen

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen.........

2 d:o .........

1 kapten af 2. klassen.........

1 löjtnant af 1. klassen........

2 d:o ........

1 löjtnant af 2. klassen........

2 d:o ........

1 underlöjtnant............

2 d:o ............

1 fanjunkare.............

5 d:o .............

1 sergeant af 1. klassen........

5 d:o ........

1 sergeant af 2. klassen ........

6 d:o ........

1 distinktionskorpral*).........

8 d:o .........

1 korpral*)..............

17 d:o ..............

Lön eller arfvode.	An- tal da- gar.	å kro- nor.	Kronor.	Summa.
2.400 —	365	4	1,460	—	3,860
1.000 —	—	—	—	—	1,000	—
800 —	—	—	—	—	800	—
3,400! —	365	5	1,825	—	5,225	—
1.020 —	365	3	1,095	—	2.115!	—
1,020 —	—	—	1,095	—	2.115	—
1,020 —	365	O	1,095	—	2.115!	—
300''—	365	0 40	146	— i	446:	—
240 —	365	0,30	109	50	349,	50
ISO,—	365	0,30	109	50	289	50
180 —	365	0,30	109	50	289	50
900 - i	365	2	730	—	1,630	---
2,700 —			2,190		4,890	_
900 -	365	2	730		1,630	—
780-	365	2	730		1.510
3.400 -	365	4	1,460		i 4,860
6.800!—-	____	—	2,920	—	9,720	—’
2,400! —	365	4	1,460	—	3,860	—
1,500 -	365	3	1,095	—	2,595	—
3,000; —	—	—	2,190	—	5,190	—
1,020 —	365	3	1,095	—	2,115	—
2,040 —	—	—	2,191	—	4.230	—
720;—	365	3	1.095	—	1,815	—
1,440 —	—	—	2,190	—	3,630	—
1.200 —	365	2.50	912	so	2,112	50
6.000 —	—	—	4,562	5(	10,562	50
900 —	365	2	730	—	1,630	—
4.500 —	—	—	3,650	—	8,150	■-
780 —	365	2	730		1,510	—
4,680;—	—	—	4.380	—	9,060	—
360 —	365	0,50	182	5 C	542	50
2.880 —	—	—	1.460		4,340	—
300 —	365	0,4 (	14b		446	—
5,100 —	—	—	2,482		1 7,582	—

{Bil. n:o 57.)

309

	\| Lön eller \| arfvode.	An- tal da- gar.	)agaflöning. , i h i kro- j Kronor, nor. 1 I	Summa.
1 vicekorpral*).............	.......... 240		365	0,30	109	50	349	50
17 d:o .............	..........! 4,080	—	—	—	1,861	50	5,941	50
1 officers- och reservofficersvolontär *) . . .	.......... 180	—	365	0,20	73	—	253	—
1 dio ...	180	—	—	—	73	—	253	—
1 volontär*)...............	.......... 180	—	365	0,20	73	—	253	—
23 dio ...............	.......... 4,140	—	—	1,679	—	5,819	—
1 musikdistinktionskorpral*).......	..........i 360	—	365	0,50	182	50	542	50
1 mnsikkorpral*)............	.......... 300	—	365	0,40	146	—	446	—
1 mnsikvicekorpral*)...........	.......... 240	—	365	0,30	109	50	349	50
1 d:o ...........	..........i 240	—	—	—	109	50	349	50
1 trumpetare*).............	.......... 180	—	ö65	0,30	109	50	289	50
1 d:o .............	..........\| 180	-	—	—	109	50	289	50
	Summa kronor I 73,360		—	—	50,990	50	127.350	50

*) Jämte underhäll in natura.

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär aflöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen
med dess å stat upptagna förmåner, tills det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till motsvarande antal
menige volontärer utgå för dessa i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Fråga om tillsättning af ledigblifven sergeantsbeställning skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

Anm. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmåner, bibehållcs vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke sjiilf önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna

310

Bil. n:o 58.

Beräkning

af statsanslaget till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden.

l:o. Hyra, eldning och belysning samt städning
för:

Militärt efälhafv arens på Gottland expedition 800 kronor,
15 infanteriregementens expeditioner å 1,000 kronor i
medeltal samt för oförutsedda utgifter......

2:o. Expenser m. m.

A. Till disposition af militärbefälhafvaren på Gottland
samt arméns regementen och kårer.

Infanteriet.

Militärbefälhafvarens på Gottland expedition.....

Expeditionerna vid 26 regementen, vid Indika äro inrättade
inskrifningsområdesexpeditioner, å 1,800 kronor
för hvarje regemente i medeltal........

D:o vid 2 öfriga regementen å 1,600 kronor för hvarje
regemente i medeltal .............

Kronor.

Kavalleriet.

Expeditionerna vid 6 fördelningskavalleriregementen å 1,600

kronor för hvarje regemente i medeltal......

Skånska dragonregementets expeditioner.......

Skånska husarregementet:

expeditionerna vid hufvudstationen i Helsingborg
...........kr. 1,600: —

d:o vid detaehementet i Landskrona . . > 1,200: —
d:o vid detaehementet i Uppsala . . . > 300: —

Kronor.

Transpor t

700

46,800

3,200

9,600

2,000

3,100)—

Summa

kronor.

50,700

17,800

14,700)—

65,400;—

17,800

(Bil. n:o 58.)

311

Transport

Artilleriet.

6 fältartilleriregementen samt positionsartilleriregementets
expeditioner å 1,800 kronor för hvarje regemente i
medeltal..................

Gottlands artillerikårs expeditioner.........

Boden-Karlsborgs artilleriregemente:

expeditionerna vid hufvudstationen å

Karlsborg...........kr. 1,200: —

d:o vid detachementet i Boden . . . . > 1,000: —

Ingenjörtrupperna.

Svea och Göta ingenjörkårers expeditioner å 1,200 kronor
samt Fälttelegrafkårens och Bodens ingenjörkårs expeditioner
å 1,000 kronor, allt i medeltal för hvarje kår

Trängen.

6 trängkårers expeditioner å 1,000 kronor i medeltal . .

Säger

B. Till armé förvaltning ens civila departements disposition
för anskaffning af redovisning sblanketter
m. in. samt till oförutsedda utgifter ......

Summa kronor

Kronor.

12,600

1,000

2,200

Kronor.

65,400

15,800

4,400

6,000

91,600

16,400i—

Summa

kronor.

17,800

108,000

125.8001

312

Bil. n:o 59.

Stat

för Intendenturkåren år 1912.

	Kronor.	Summa kronor.
1 generalintendent, lön ..................... dagaflöning ä 7 kronor i 365 dagar...........	8.000 2,555	—	10,555
1 öfverfältintendent, lön .................... dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar ........... 1 fältintendent af 1. graden, lön................. dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar ...........	6.000 2,190	_	8.190
4.500 1,825	—	6; 325
5 d:o .............................	—	—	31,625	—
1 fältintendent af 2. graden, lön...............• • dagaflöning ä 5 kronor i 365 dagar...........	4,000 1,825	--	5,825
6 d:o .............................	—	—	34,950	—
1 intendent af 1. klassen, lön.................. dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...........	3.400 1,460	—	4,860
47 d:o .............................	—	—	228,420	“■i
1 intendent af 2. klassen, lön .................. dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...........	2,400 1,460	—	3,860
26 d:o .............................	—		100,360
1 underintendent, lön...................... dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar...........	1,500 1,095	-	2,595	_
17 d:o .............................	-		44,115
1 förvaltare, lön ........................ dagaflöning å 2,50 kronor i 365 dagar..........	1.200 ''912	50	2,112	50
ett ålderstillägg å lönen å 300 kronor efter 5 års väl vits-ordad tjänstgöring. 79 d:o .............................			166,887	50
1 vaktmästare, lön ....................... dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar .......... underhåll in natura (beklädnad och portionsersättning) å 0,91 krona i 365 dagar................ ersättning för ved, lyse m. na...............	360 182 332 80	50 15 95	955	60
23 d:o .............................	—	—	21,978	80
Transport	—		673,614	40

(Bilaga n:o 59.)

313

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	_	673,614	40
Till skrifmaterialier, blanketter, Övriga tryckalster, underhåll af expe-ditionsmateriel samt inbindning för generalintendentens expedition. ... ...........			3,500
Summa kronor	—	—	677,114	40

Anni- 1. Ledigblifven vaktmästarbeställning återbesattes icke, men få härigenom uppkomna
besparingar användas för upprätthållande af sådan tjänst.

Amu. 2. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna afiöningsförmåner,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf
önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Bill. till liiksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

314

Bil. n:o 60.

Beräkning

af statsanslaget till ålderstillägg för år 1912.

	Kronor.	Summa kronor.
landtförsvarsdeparteni entet.
i 2 kansliråd å 600/2 .......................	600	—
\| 3 kanslisekreterare och 1 registrator å 1,000/2 ..........	2,000	—
1 1 vaktmästare å 100/2.....................	50	—	2,650	—
Arméförvaltningen.
'' 4 krigsråd å 600/2 .......................	1,200	—
; 11 tjänstemän i andra lönegraden å 1,000/2 ............	5,500	—
16 d:o i första eko » 1,500/2 ............	12,000	—
j 1 förste vaktmästare å 100/2..................	50	—
1 6 vaktmästare å 200/2 .....................	600	—	19,350	—
Generalstaben.
1 professor å 600/2 .......................	300	—
1 krigsarkivarie ä 1,000/2 ....................	500	—
t förste vaktmästare å 100/2..................	50	—
3 vaktmästare å 200/2 .....................	300	—	1,150	—
Artilleristaben.
1 vaktmästare å, 200/2 .....................	—	—	100	—
Infanteriet.
i 34 gevärshandtverkare å 300/2 ..................	—		5,100	—
Kavalleriet.
j 10 gevärshandtverkare å 300/2 ..................	—	—	1,500	—
Artilleriets tygstater.
1 tyginjengör och 9 besiktningsrustmästare å, 500/2 .......	2,500	—
13 tygförvaltare och 6 departementsskrifvare å 1,000/2 ......	9.500	—
14 tygskrifvare, 60 tyghandtverkare och 6 fortmaskinister å 300/2 .	12,000	—	24,000	—
Transport	- \|	—	53,850	—

C£> Öl

(Bil. n:o 60.)

315

Transport

Artilleriets fabriker.

9 fabriksingenjörer, verkmästare och besiktningsrustmästare å 500/2

5 fabriksförv altare å 1,000/2 ...................

4 fabriksskrifvare ä 300/2....................

Fortifikationen.

11 fortifikationskassörer (redogörare och förrådsförvaltare) å 500/2

tygverkmästare å 500/2 ....................

tyghandtverkare och 3 gevärshandtverkare å 300/2 ......

Trängen.

24 handtverkare å 300/2

Intern! enturkåren.

80 förvaltare å 300/2

Krigshögskolan.

1 förste vaktmästare å, 100/2
1 vaktmästare å 200/2 . . .

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

1 förste vaktmästare å 100/2
1 vaktmästare å 200/2 . , .

Summa kronor

Kronor.	Summa kronor.
—	-	53,85	—
2.250 2.500 600	—	5.350
2.750 1,250 3,300	—	7,300 3,600
	-
—	—	12,000	—
50 100	—	150
50 100	-	150
		82,400	_

316

Beräkning

Bil. n:o 61.

af statsanslaget för remontering m. m. år 1912.

	Kronor.	Summa kronor.
För kavalleriet: 504 remonter för underhåll af hästantalet, betingande i inköp å 800 kronor samt för transporter m. m. jämte underhåll och vård i remontdepå å 328 kronor, eller tillsammans, å 1,128 kronor . . hvarifrån afgår värdet af utrangerade försålda 4821) hästar å 100 kronor ..........	568,512 48,200		520,312
För artilleriet: 232 remonter för underhåll af hästantalet 120 d:o > ökning af stamhästarnas antal eller tillsamnxnas 352 d:o betingande, i inköp å 800 kronor samt för transporter m. m. järnte underhåll och vård i remontdepå å 328 kronor, eller tillsammans, å 1,128 kronor ...... hvarifrån afgår värdet af utrangerade försålda 232 hästar å 100 kronor	397,056 23,200		373,856
För ingenjörtrupperna: 13 remonter för underhåll af hästantalet 3 d:o » ökning af stamhästarnas antal eller tillsammans 16 d:o _ betingande i inköp å 800 kronor samt för transporter m. m. jämte underhåll och vård i remontdepå å 328 kronor, eller tillsammans, å 1,128 kronor..... hvarifrån afgår värdet af utrangerade försålda 13 hästar å 100 kronor	18,048 1,300		16,748
För trängen: 30 remonter för underhåll af hästantalet, betingande i inköp å 800 kronor samt för transporter m. m. jämte underhåll och vård i remontdepå å 328 kronor, eller tillsammans, å 1,128 kronor . . hvarifrån afgår värdet af utrangerade försålda 30 hästar å 100 kronor	33,840 3,000	—	30.840
För remonteringsstyrelsen enligt stat..................			11,155
Summa kronor	—	—	952,911	—

5 2 2 st. beräknas vara rusthållsMistar (9 % a.f 242 hästar).
Anm. Vid utgången affär 1912 finnas följande antal stamhästar:

vid kavalleriet.......5,600

» artilleriet.......2,569

» ingenjörtrupperna . . . 146

» trängen........ 324 8,639

317

Bil. n:o 62.

Beräkning

af statsanslaget till
truppernas

lega af hästar för artilleriets, ingenjöroch
trängens exercis år 1912.

---------
Artilleriet.	Kronor.		Summa kronor.

115.860 *) legningsdagar i medeltal å 4 kronor . . . 400 » för öfningsmarscher, i medeltal å 4 kronor .	463,440 1,600	—	465,040
Ingenjörtrupperna.
29,762 2) legningsdagar i medeltal å 4 kronor...... 200 1 för öfningsmarscher, i medeltal å 4 kronor .	119,048 800	—	119,848
Trängen.
8,640 3) legningsdagar i medeltal å 4 kronor..... 2,400 -i för öfningsmarscher, i medeltal å 4 kronor .	34,560 9,600	—	44.160
Summa kronor		—	629,048	—

*) Artilleriets behof af hästar för dess exercis beräknas vara för år 1912:

a) under 92 dagar:

för 54 åkande kanonbatterier å fastlandet å 40 hästar . . . . 2,160 hästar

» 3 ridande » » » »48 » .... 144 »

» Gottlands artillerikår................. 85 »

» Positionsartilleriregementet.............. 216 >

Säger 2,605 hästar

Vid 1911 års utgång finnas stamhästar.......... 2.449 » $•

hvarför återstår att lega under 92 dagar.......... 156 hästar =

b) under 43 dagar:

för 54 åkande kanonbatterier å fastlandet å 35 hästar (regemente öfningarna).

...................1,800 hästar

* 3 ridande kanonbatterier a fastlandet å 72 hästar (regemente öfningarna).

................... 216 »

» Gottlands artillerikår (regementsöfningarna)....... 60 »

* det fältartilleriregemente, vid hvilket artilleriets officersvolon tärer

utbildas under regementsöfningarna....... 70 »

» fältartilleriets skjutskola................ 12S »

» fästnings- och positionsartilleriregementets skjutskola . . 10 »

14,352 legningsdagar.

för

c) under 30 dagar:

Boden—Karlsborgs artilleriregemente

Säger 2,3 74 hästar = 9 9,708 legningsdagar.

under regementsöfningarna 60 hästar = 1,800 »

Summa 115,860 legningsdagar.

318

(Bil. n:o 62.)

ä) för vanliga öfningar, enligt 1901 års härordning ..........21,182 legningsdagar.

» öfningar med nynppsatta formationer.............. 5,400 »

» »i Norrland...................... 3,180 »

Summa 29,762 legningsdagar.

3) Trängens behof af legda hästar för dess exercis beräknas vara för år 1912:

för 6 trängkårer å 72 hästar.......... 432 hästar

» 1912 finnas vid trängkårerna stamhästar ... 324 »

återstår att lega 108 hästar under 50 dagar af rekrytskolan.

» 3 0 » (repetitionsöfningarna)

eller 8 0 dagar = 8,640 legningsdagar.

319

Bil. n:o 63.

Stat

för Krigshögskolan.

	Kronor.	Summa kronor.
\| 1 chef, lön ........................... dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............ lönetillägg för 2 tjänstehästar å 400 kronor........ furage ersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	4,500 1.825 800 730	—	7,855	]
1 adjutant, tillika redogörare, arfvode ..............	—	—	1,000
1 d:o , arfvode........................	—	—	600	_
1 förste vaktmästare, lön .....................	900	—
tjänstgöringspenningar..................	450	—
ortstillägg...............	150	—	1,500
Ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
1 andre vaktmästare, lön..............	700	—
tjänstgöringspenningar.............	350	—
ortstillägg..............	150	—	1,200
Två ålderstillägg å 100 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Arfyoden åt lärare.
Till lärarne i tvångsämnena beräknas arfvodena årligen till 300 kronor för hvarje timmes nndervisningsskyldighet i veckan eller 300x32 ...	9,600
Till lärarne i de valfria ämnena beräknas arfvodena till 300 kronor för hvarje timmes nndervisningsskyldighet i veckan eller 300X24 ...........	7,200
Arfvode till läraren i ridning.........	1,000	—		:
Godtgörelse för anordnande af öfningsridter...........	500	—
Kepetitörer.......	1,000	—	19,300	_
Praktiska öfningar.....	—	—	14,500	—
Till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisnings-materiel .......			950
Expenser, ved, ljus, städning m. m.........		-	3,100	—
Summa kronor	- \|	—	50,005	—

320

(Bil. n:o 33.)

Amu. 1. Chefen, adjutanterna och de ordinarie eleverna åtnjuta dessutom inkvarterings- och
servisbidrag enligt författningarna, den förstnämnde såsom öfverstelöjtnant, de öfriga
såsom subalternofficerare, hvilken ersättning utgår från anslaget till »Inkvarteringskostnader».

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages
100 kronor årligen.

Anm. 8. I fall å en eller annan titel, som icke afser aflöning, arfvode eller stipendier, brist
skulle uppstå, må till betäckande däraf användas de å andra titlar möjligen uppkommande
besparingar, endast anslaget i dess helhet icke öfverskrides.

Sammandrag

öfver staterna för Krigshögskolan samt Artilleri- och

Ingenj örhögskolan.

“1

Summa

kronor.

Krigshögskolan...............

Artilleri- och ingenj örhögskolan.......

50,005

48,450

—

Summa kronor

98,455

321

Bil. n:o 64.

Beräkning

af antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under år 1912.

Infanteriet . . .
Kavalleriet . . .
Artilleriet . . .
Ingenj örtrupperna
Trängen ....

Summa

Tjänstgöringsdagar.	Summa tjänst- görings- dagar.	Däraf med penning-tillskott enligt § 35 mom. 2 värnplikts-lagen.
å 0,20 krona.	å 0,50 krona.
2,869,250	1,428,150	4,297,400	__
593,001	66.318	659,319	206,359
994,995	160,704	1,155,699	298,517
270,992	52,776	323,768	79,176
275,860	125,550	401,410	—
5,004,098	1,833,498	6,837,596	584,052

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt.

1 Afd.

i Saft.

322

Bil. n:o 65.

Beräkning

af statsanslaget för de värnpliktigas aflöning, inskrifning och
redovisning m. m. år 1912.

1	Kronor.	Summa kronor.
Rullfäringsväsendet å fastlandet: Till rullföringsområdesbefälhafvare med biträden, enligt stat . * hyra, eldning, belysning samt städning af 74 expeditions-lokaler å 500 kronor ........ > bestridande af telefonafgifter............	178,485 37,000 4,500	—	219.985
! Eullföringsväsendet å Gottland, förslagsvis............. För tillsyn af förråd inom kompaniområdena, frivilliga öfningar m. fl. fredsåtgärder å Gottland för landstormens använ-dande vid krigstillfälle, förslagsvis...........	10,000 3,000		13,000
i Färdkostnader, förslagsvis................	—	—	350,000	—
Mönstringskostnader m. mförslagsvis.......	—	—	25,000	—
Penningbidrag, enligt vidfogade beräkning, (Bil. n:o 64), af de värn-pliktigas vid bären tjänstgöringsdagar under år 1912: 5,004,098 tjänstgöringsdagar å 0,2 o krona........ 1,833,498 d:o » 0,50 » ......	1,000.819 916,749	60	1,917,568	60
Penningtillskott, enligt vidfogade beräkning, (Bil. n:o 64), på grund af 35 § mom. 2 af värnpliktslagen för: 584,052 tjänstgöringsdagar å 0,20 krona..........			116,810	40
Summa kronor	—	—	2,642,364	—

323

Bil. n:o 66.

Beräkning

af statsanslaget för arméns mathållning år 1912.

1 ■■■■■■■...... ........... Infanteriet. 3,266,166 tjänstgöringsdagar å 0,58 krona........	Summa kronor. 1,894,376	28
Kavalleriet. 1,118,027 tjänstgöringsdagar å 0,58 krona..........	648,455	66
Artilleriet. 1,023,095 tjänstgöringsdagar ä 0,58 krona........	593,395	10
Ingenjörtrupperna. 313,170 tjänstgöringsdagar å 0,58 krona......	181,638	60
Trängen. 177,390 tjänstgöringsdagar å 0,58 krona...........	102,886	20
De värnpliktige. 6,837,596 tjänstgöringsdagar ä 0,58 krona.............	3,965,805	68
Summa kronor	7,386,557	52

324

Bil. n:o 67.

Beräkning

af underhålls- och tjänstgöringsdagar för kavalleriets
nummerhästar år 1912.

	Antal un-derhålls-dagar för	Antal tjänstgöringsdagar för
	kronans hästar i depå.	kronans hästar.	rusthålls- hästar.
Lifgardet till häst:
600 hästar i 365 dagar...............	—	—	219,000
Lifregementets dragoner:
531 hästar i 365 dagar ............... 69 d:o i 44 d:o ...............	—	—	193,815	3,036
Lifregementets husarer:
536 hästar i 365 dagar............... 64 d:o i 44 d:o ...............	—		195,640	2,816
Smålands husarregemente:
520 hästar i 365 dagar............... 80 d:o i 44 d:o . . . . ■..........	--	=	189,800	3,520
Skånska husarregementet:
800 hästar i 365 dagar ............... 184 d:o i 57 d:o ...............	_	292,000 10,488	302,488
184 d:o i 308 d:o ............... 16 d:o i 44 d:o ...............	56,672			704
Skånska dragonregementet:
800 hästar i 365 dagar............... 187 d:o i 57 d:o..............	—	292,000 10,659	302,659
187 d:o i 308 d:o ............... 13 d:o i 44 d:o ...............	57,596	_	_	572
Transport	114,268	—	1,403,402	10,648

(Bil. n:o 67.)

325

		Antal un derhålls-dagar för	Antal tjänstgöringsdagar för
1		kronans hästar i depå.	kronans hästar.	rusthålls- hästar.
	Transport	14,268	—	1,403,402	10,648
Kronprinsens husarregemente:
600 hästar i 365 dagar......		—	—	219,000
Norrlands dragonregemente:
600 hästar i 365 dagar ......		—	—	219,000
Årets ersättningsremonter: *)
504 hästar i 30 dagar......		—	—	15,120
	Summa dagar	114,268	—	1,856,522	10,648

1,867,170

1) Anlända till trnppförbanden omkring 30 dagar, innan de kasserade hästarna afyttrats.

326

Bil. n:o 68.

Beräkning

af statsanslaget för furagering af arméns hästar år 1912.

	Kronor.	Summa kronor.
Vid kavalleriet:
1,867,170 tjänstgöringsdagar med full utfodring å 1 kr...... 114,268 underhållsdagar i depå » 0,80 kr.....	1,867,170 91,414	40	1,958,584	40
Vid artilleriet:
911,885 tjänstgöringsdagar med full utfodring å 1 kr. (stamhästar) 116,260 d:o » » » » 1 » (legda hästar)	911,885 116,260	—	1,028,145
Vid ingenjörtrupperna:
52,861 tjänstgöringsdagar med full utfodring ä 1 kr. (stamhästar) 29,962 d^o » » » » 1 » (legda hästar)	52,861 29,962	_	82,823
Vid trängen:
119,160 tjänstgöringsdagar med full utfodring å 1 kr. (stamhästar) 11,040 d:o » » » » 1 » (legda hästar)	119.160 11,040	—	130,200
Summa kronor	—	—	3,199,752	40

327

♦

Bil. n:o 69.

Belåning

af statsanslaget för arméns munderingsutrustning år 1912.

	Kronor.	Summa kronor.
Infanteriet.
3,266,166 tjänstgöringsdagar a 0,83 krona . .	—		1,077,834	78
Kavalleriet.
1,118,027 manskapstjänstgöringsdagar å 0,33 krona .	368,948	91
1,867,170 hästtjänstgöringsdagar å 0,io krona . . .	186,717	_
114,268 underhålls dagar för hästar i depå å 0,05 krona.....	5,713	40	561,379	31
Artilleriet.
1,023,095 tjänstgöringsdagar å 0,38 krona , .	—	—	337,621	35
Ingenjörtrupperna.
313,170 tjänstgöringsdagar å 0,83 krona ....	—	—	103,346	10
Trängen.
177,390 manskapstjänstgöringsdagar å 0,38 krona . .	58,538	70
130,200 hästtjänstgöringsdagar ä 0.10 krona	13,020	—	71,558	70
De värnpliktige.
6,837,596 tjänstgöringsdagar å 0,33 krona .	—	—	2,256,406	68
Summa kronor	- \|	-\|	4,408,146	92

328

Bil. n:o 70.

Beräkning

af statsanslaget för arméns diverse intendenturbehof år 1912.

Infanteriet. 3,257,916 tjänstgöringsdagar (marschdagar frånräknade) & 0,06 krona ....	Summa kronor. 195,474	96
Kavalleriet. 1,117,561 tjänstgöringsdagar (inarschdagar frånräknade) å 0,08 krona ....	67,053	66
Artilleriet. 1,023,095 tjänstgöringsdagar å 0,06 krona..................	61,385	70
Ingenj örtrupp erna. 313,170 tjänstgöringsdagar å 0,06 krona...................	18,790	20
Trängen. 177,390 tjänstgöringsdagar å 0,06 krona...................	10,643	40
De värnpliktige.	410,255	76
Summa kronor	763,603	68

329

Bil. n:o 71.

Beräkning

af statsanslaget för arméns kasernutredning samt ved,
ljus och vatten år 1912.

	Kronor.	Kronor.	Summa \| kronor. j
Infanteriet.
3S0 fanjunkare med vederlikar ä 130 kronor . . .	49.400	—
997 sergeanter med d:o å 100 » ...	99,700	—	149,100
3,257,916 tjänstgöringsdagar (marschdagar frånräknade) å 0,12 krona...................	__	_	390,949	92	540,049	92
Kavalleriet.
66 fanjunkare med vederlikar å 130 kronor . . .	8,580	—
156 sergeanter med d:o å 100 » ...	15,600	—	24,180	_
1,117,561 manskapstjänstgöringsdagar (marschdagar från-räknade) å 0,12 krona..............	_	_	134,107	32
1,981,438 hästtjänstgöringsdagar å 0,03 krona.....	—	—	59,443	14	217,730	46
Artilleriet.
157 styckjunkare med vederlikar å 130 kronor . .	20,410	—
395 sergeanter med d:o å 100 » . .	39,500	—	59,810	__		1
1,023,095 manskapstjänstgöringsdagar å 0,12 krona . .	—		122,771	O
1,028,145 hästtjänstgöringsdagar å 0,03 krona.....	—	—	30,844	35	213,525	75
In genjörtr npp orna.
49 fanjunkare med vederlikar å 130 kronor . . .	6,370	—-
98 sergeanter med d:o å 100 » ...	9,800	—	16,170	_
313,170 manskapstjänstgöringsdagar å 0,12 krona . . .	—	—	37,580	40
82,823 hästtjänstgöringsdagar å 0,03 krona......	—	—	2.484	69	56,235	09
Transport	—	-\|	—	—	1,027,541	22

Bih. till Riksd. Proi. 1911. 1 Sand 1 Afd. 1 Saft.

330

(Bil. n:o 71.)

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	—	—	1.027.541	22
Trängen.
36 fanjunkare å 130 kronor...........	4,680	-
110 sergeanter med vederlikar ä 100 kronor ....	11,000	—	15,680	—
177,390 manskapstjänstgöringsdagar ä 0,12 krona . . .	—	—	21,286	80
130,200 hästtjänstgöringsdagar ä 0.08 krona......	—	—	3,906	—	40.872	80
Inteiulenturkåren.
SO förvaltare å 130 kronor..............	—	—	—	—	10,400	—
Krigsskola!!.
2 fanjunkare ä 130 kronor.............	—	—	—	—	260	—
De värnpliktige.
6,837,596 tjänstgöringsdagar å 0,12 krona.......	—	—	—	—	820.511	52
Summa kronor	_		—	—	1,899,585	54

331

Bil. n:o 72.

Beräkning

af statsanslaget för arméns sjuk- och veterinärvård
samt hofbeslag m. m. år 1912.

Infanteriet.

3,257,916 tjänstgöringsdagar (marschdagar frånräknade) å 0,o2 krona

Kavalleriet.

1,117,561 manskapstjänstgöringsdagar (marschdagar frånräknade)
å 0,02 krona.....................

5,358 stamhästar i 365 dagar eller 1,955,670 hästtjänstgöringsdagar

242 rusthåll shästar i 44 » » 10,648 »

504 ersättningsremonter från föregående
år i 244 dagar eller 122,976 »

504 nyinköpta remonter i 200 dagar
eller ........ 100,800 »

504 stamhästar (beräknade att kasseras)
i 30 dagar eller . . 15,120 »

Summa 2,205,214

'' å 0,03 3 krona

Artilleriet.

1,023,095 manskapstjänstgöringsdagar å 0,02 krona........

2,449 stamhästar i 365 dagar eller 893,885 hästtjänstgöringsdagar
220 ersättningsremonter från före -

Ivronor.

Transport

22,351

72,772

20.461

Summa

kronor.

gående år i 244 dagar eller	53,680		!	,
232 nyinköpta remonter i 200 da-gar eller.........	46,400		B		\|
220 stamhästar (beräknade att kas-seras) i 30 dagar .....	6,600		B
i 120 ökningsremonter i 92 dagar eller ...........	11,040	-	»»
legd a hästar i .......	116,260		))
Summa 1,127,865		» ä 0,0 8 3 krona	37,219	55;

65,158

95,123

57,681

217,963

451
05!

332

(Bil. n:o 72.)

		Kronor.	Summa kronor.
	Transport	—		217,963	05
Iiigenj iirtruppema.
313,170 manskapstjänstgöringsdagar å 0,02 krona .	6,263	40
143 stamhästar i 365 dagar eller 52,195	hästtjänstgöringsdagar
13 ersättningsremonter från före-gående år i 244 dagar eller 3,172	n
13 nyinköpta remonter i 200 da-gar eller......... 2,600	»
13 stamhästar (beräknade att kas-seras) i 30 dagar eller . . . 390
3 ökningsremonter i 92 dagar eller............ 276	»
legda hästar i ....... 29,962	»
Summa 88,595	» å 0,03 3 krona	2,923	64	9,187	04
Trängen.
\| 177,390 manskapstjänstgöringsdagar å 0,02 ki	ona.......	3,547	80
324 stamhästar i 365 dagar eller 118,260	hästtjänstgöringsdagar
30 ersättningsremonter från före-gående år i 244 dagar eller 7,320	„
SO nyinköpta remonter i 200 da-gar eller......... 6,000
30 stamhästar (beräknade att kas-seras) i 30 dagar eller . . . 900
legda hästar i ...... 11 040	»
Summa 143,520	» å 0,033 krona	4,736 16	8,283	96
De värnpliktige.
6,837,596 tjänstgöringsdagar å 0,02 krona . .	.........1	- i		136,751 i	92
	Summa kronor \|	1		372,185	97

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.

333

Bilaga n:r 73.

Riksstatens fjärde hufvudtitel.

Ordinarie anslag.

Aflöning och expenser samt inkvarterings- och
resekostnad.

Departementschefen...................

Departementet..................... •

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet, förslagsanslag

Arméförvaltningen.....................

Skrifmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvaltningen, reservationsanslag
................ • • •

Generalitetsstaten.....................

Generalstabens fast anställda personal.............

Generalstabens öfningar, expenser m. in., reservationsanslag.....

Artilleristaben......................

Kommendantsstaten....................

Aflöning och rekrytering m. ..................

Hyra, expenser in. m. vid trnppförbanden, reservationsanslag . . . .

Intendenturkåren.....................

Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldsta bataljonsläkarna och hata!-

jonsveterinärerna, förslagsanslag.............

Stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten..........

Inkvarteringskostnader, förslagsanslag.............

Inkvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag......

Ålderstillägg, förslagsanslag.................

Arméns personal öfver stat, förslagsanslag............

Landstormen, reservationsanslag .................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation, förslagsanslag,
högst....................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag..........

Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare, reservationsanslag . .

Resestipendier åt officerare och intendenturtjänstemän, reservationsanslag
Resestipendier åt militärläkare, reservationsanslag.........

Remontering ock hästlega m. m.

Remontering m. m., reservationsanslag.............

Lega af hästar för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis, reservationsanslag
........................

Skolor för officerare, underbefäl ock militärläkare.

Krigshögskolor, reservationsanslag...............

Ridskolan, reservationsanslag.................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag.....

Artillerist utskolor, reservationsanslag.............

Krigsskolan, reservationsanslag................

Volontärskolor, förslagsanslag................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag..........

Naturaunderkåll, sjukvård, öfningar ock materiel.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservationsanslag . .

Arméns fält- och falttjänstöfningar, reservationsanslag.......

De värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m, in., förslagsanslag
.......................

Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets

öfningar och materiel, reservationsanslag..........

Arméns byggnader, mötesfält, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel, reservationsanslag.......

Arméns mathållning, förslagsanslag..............

Euragering af arméns hästar, förslagsanslag ..........

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag.........

Arméns diverse intendenturbehof, reservationsanslag........

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten, reservationsanslag
Arméns sjuk- och veterinärvård samt hofbeslag in. m., reservationsanslag

Diverse anslag.

Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag........

Extra utgifter............ • • • i •__•__• _.__.__• ■

Summa kronor

	L a ii cl t f ö r	s	v a r e t s ordinär!	e	kostnad	år 19 1	3 för		I riksstaten för år 1911 utfördes vidstående anslag med kronor	1 Riksstaten för år 1912 j skulle sålunda för vid- i
j Bilaga n:o											Do värnplik tige.		Diverse \| förut icke j	Summa		För utjämning såväl af an-slagen som dessas slut-summor utföres härmed kronor	stående statsanslag betinga
	Infanteriet.	Kavalleriet.	Artilleriet.	tionen.		Tran gen. j		sp edu-cera de utgifter		kronor.		ökning- I med kronor	minskning ] med kronor j
													17,000	1	17,000		17,000		17,000					\| \|
_	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	61,450	...	61,450		61,450	—	61,450		—		—
_	__	_	—	—-	—	—	—	—	—	—	—		13,007	—	13,007		18,007	-	13,007		—		— i
i i	—	—	—	—	—	-	—	—	—	...	—	-	253,950	—	253,950		253,950	—	275,800		—		21,850
							__		_	_	_		30,900	_	30,900		30,900	—	—	—	30,900		—
_													156,035		156,035		156,035	—	156,035	—	—	—	—
o	_	__	—	—	—	—	—	—	—	—	—	J	343,485	-	343,485		343,485	—	321,315	-	22,170	—	—
—	—	_	—	—	—	—	—	-	—	—	—	-	78,175	—	78,175	—	78,175	—	78,175	-	—	—	—
1 3	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—		16,200	—	16,200	—	16,200	—	16,200	—	—	—	—
4	—	_	—	—	—	—	—	~	—	—	—	—	32,677	50	32,677	50	32,678	—	32,128	-	550	—	—	—
5- 57	9,933,439	37	2,786,817	93	3,612,610	G7	1,043,626	50	806,523	—	—	__	—	—	18,183,017	47	18,183,017	—	17,986,176	-	196,841	—	—	—
58	66,700	—	14,700	—	15,800	—	4,400	—	6,000	—	—	....	18,200		125,800	—	125,800	-	125,800	-	—	—	—	—
59	—	—	--	-	—	—	—	—	—	—	—		677,114	40	677,114	40	677,115	—	681,583	—	—	—	4,468	—
							_	__	—	_	_		82,909	—	82,909	—	82,909	—	82,909	—		—	—	—
—	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—		42,600	—	42,600	—	42,600	—	42,600	-	—	—	—	—
—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,088,307	—	1,088,307	—	1,088,307	—	1,088,307	—	—	—	—
—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—		21,450	—	21,450	—	21,450	—	21,450	-	—	—	—	1
GO	—	__	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	82,400	—	82,400	—	82,400		82,450	-	—	—	50	-\|
	_	___	—	—	—	—	—	—	—	—	—		120,000	—	120,000	—	120,000	—	120,000	-	—	—	—	_j
i	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—		200,225	—	200,225	—	200,225	—	198,225	—	2,000	-	—	“I
					_		_	_	—	—	__	-	13,917	_	13,917	—	13,917	—	15,052	-	—	—	1.135
j -	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—		195,000	—	195,000	—	195,000	—	195,000	-	—	—	—	_I
—	_	—	—	—	—		—	—	—	—	- •		7,000	—	7,000	—	7,000	—	7,000	-	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—	15,000	—	15,000	—	15,000	■-	15,000	—	—	-	—	—
—	—	—	—	—								—	2,000		2,000		2,000		2,000
Öl	_	__	520,312	_	373,856	—	16,748	—	30,840	—	—	—	11,155	—	952,911	—	952,911		708,695	—	244,216	_		—
62	—	—	—	—	465,040	—	119,848	—	44,160	—	—	—	—	....	629,048	—	629,048	—	613,272	-	15,776	—	—
63													98,455	__	98,455	-	98,455	_	92,055		6,400
	_	__	—	__	—	—	—	—	—	—	—	—	42,000	—	42,000	—	42,000	—	42,000	—	—	—		-j
	__	_	—	__	—	—	—	—	—	—	—	—	60,000	...	60,000	—	60,000	—	60,000	-	—	—	—	—\|
	__	_	_	_	—			—	—	—	—	—	27,000	—	27,000		27,000	—	27,000	—		—	—	—1
		_	_	_	—	—		—	—	—	—	—	130,165	—	130,165	—	130,165	—	130,165			—	—	— (
			_		—	_	—	—	—	—	—	—	130,000	—	130,000	—	130,000	—	130,000				—	—1
	—	—	—	—	—	—		—	—	—		—	6,350		6,350		6,350		6,350
													88,200		88,200		88,200		88,200
—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	500,000	—	500,000	—	500,000	—	500,000		—	—	—	—
64, 65	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,642,364	—	—	—	2,642,364	—	2,642,364	—	2,877,465		—	-	235,101
—	—	—	—	-	—	—	--•	—	—	—	—	—	2,708,850	—	2,708,850	—	: 2,708,850		2.708.850		—	—	—	-
							__	—	_	_	_	_	1,260,390	—	1,260,390	—	1,260,390	—	1,146,640		113,750	—	—	r
66	1,894,376	28	648,455	66	593,395	10	181,638	60	102,886	20	3,965,805	68	—	—	7,386,557	52	7,386,558		7,604,691		—	—	218,133	1—
67, 68	—	—	1,958,584	40	1,028,145	—	82,823	—	130,200	-	—	—	—		3,199,752	40	3,199,752		3,110,882		88,870		—	—
69	1,077,834	78	561,379	31	337,621	35	103,34G	10	71,558	70	2,256,406	68	—	—	4,408,146	92	4,408,147		4,528,197		—	—	120,050	__
70	195,474	96	67,053	66	61,385	70	18,790	20	10,643	40	410,255	76			763,603	68	763,601		786,072		—		22,468	—
71	540,049	92	217,730	46	213,525	75	56,235	09	40,872	80	820,511	52	10.66C	—	1,899,585	51	1,899,586		1,777,056		122,53C	—	—	—
72	65,158	32	95,123	28	57,681	45	9,187	04	8,283	96	136,751	92			372,185	97	372,186		376,59c				4,40-	i—
													870, OOC	—	870,OOC	-	870,OOC	—	950,006	—			80,OOC	i—
_	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	80,OOC	>1-	SO,OOC	-	80,000] -	80.000]—	—	1-	—	-
----- \| 13,773,033 63	6,870,156\|70l 6,759,061	02	1,636,642\|ö3	\| 1,251,968 06 10,232,095 5f	\| 9,592,226(90, 50,115,184 4o\| LOA 15,18(		\| 49,978,845 -	j 844,00.	l\|-	-\| 707,662 —

335

Bil. n:r 74.

Riksstatens fjärde hufvudtitel.	Landtför-svarets kostnad för år 1912.	I riksstaten för år 1911 utfördes \| vidstående j anslag med	Riksstaten för år 1912 skulle således för vid-stående anslag betinga:
Kronor.	! Kronor.	Ökning med kronor	i Minskning jmed kronor.
Ordinarie anslag''. (Sa bil. n:o 72.) .	50,115,186		49,978,845	—	844,002		707,662 — 1
Extra anslag.
Artilleribehof.
För fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen för armén..............	200,00C	—	780,006	j —	_		580,006	) —
» anskaffning af ny fältartillerimateriel . .	800.00C	—	—		800, ()0(	—	—	—
Artilleri- och fortiftkatiousbehof.
Till fullbordande af befästningsarbetena vic Boden..................	200,006	—	359,500	—	—		159,506	—
Fortiflkationsbehof.
Till uppförande af kasernetablisemang för fem-ton infanteriregementen.......	3,250,006		1,000,006	—	2,250,006	—	--	—
> uppförande af mässbyggnader för under-officerare och manskap vid vissa trupp-förband ...............			366,000				366,006	—
För uppförande af lokaler för krigshögskolan man	220,000	—	220,000	—	:-		—	—
Till uppförande af bostadsbyggnader jämte ut-hus för fortväblar och fortmaskinister vid Bodens fästning.........			82,000				82,000	—
» uppförande af en befälsbyggnad för Norr-bottens regemente..........	72,500	—	72,500	—	—	—	--	—
För ytterligare mässlokaler vid Vendes artil-leriregemente ............	14,000	—	—	—	14,000	—	_	_
» beredande af mässlokaler för underoffi-cerare och manskap vid Skånska dra-gonregementet ...........	50,000				50,000
Till vissa byggnadsarbeten vid Fälttelegraf-kårens etablissemang å Marieberg . .	60,000	—	—	—	60,000	—	---	—
För anskaffande af ingenjörmateriel m. m. för Göta ingenjörkårs fästningsingenjör-kompani...............	15,000	_	_	—	15,000	—	_	_
» anskaffande af ingenjörmateriel m. m. för Bodens ingenjörkår.........	17,000	-	—	-	17,000	-	—	—
> anskaffande af ingenjörmateriel.....	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—
» anskaffning af ballong- och gnisttelegraf-materiel m. m............	136,000	—	—	—	136,000	—	—	—
Till anskaffning af belysningsmateriel ....	82,500	—	—	—	82,500	—	—	—
» anställande af ballongöfningar.....	—-	—	18,000	—	--	—	18,000	—
Intendentnrbeliof.
Till ordnande af landstormsförråd......	—	—	141,980	—	—	—	141,980	—
» anskaffning af nya uniformer för armén	200,000	—	200,000	—	—	—	—	—
För inköp af inventarier i nya kasernetablis-semang ...............	200,000	-	100,000	—	100,000	-	—	—
Diverse anslag.
Till det frivilliga skytteväsendets befrämjande	870,000	—	870,000	-	—	—	—	—
» befrämjande af det frivilliga sjukvårds-väsendet i krig...........	10,000	—	10,000	—	—	—	--	—
För beredande af tillfällig löneförbättring åt fortifikationskassören och redogöraren samt fortifikationskassörerna och för-valtarna vid fortifikationen.....	13,515		13,545
Till beredande af extra lönetillägg för inne-varande år åt en del betjänte, som åt-njuta aflöning från fjärde hufvudtitelns medel, förslagsanslag.........	398	I	4,775				4,377
» provisorisk lönereglering för befattnings-hafvare i landtförsvarsdepartementet, förslagsanslag.............	8,270	_	8,270				___	_
> dagaflöningstillägg åt indelt manskap, för-slagsanslag ..............	154,120		180,250				26,130	—
För extra lönetillägg åt vissa bataljonsläkare samt genomförande af fältläkarkårens omorganisation...........	40,600		__		40,600
Till beredande under år 1911 af extra ersättning åt vissa bataljonsläkare och fältläkar-stipendiater.............	___		18,800				18,800
För beredande af personligt lönetillägg åt mu-sikdirektören vid Hälsinge regemente Carl Anders Clementz........	483		483
» täckande af brist i ordinarie byggnads-anslaget ..............	241,712-		—		241,712		--
» täckande af utgifna förskott......	206,686	-	116,652		90,034		—
Summa för extra anslag	7,062,814		4,577,755	- 3,896,846)	-	,411,787)
Slutsumma 5	7,178,000-	-54,550,	-)l	,740,849	-2,119,449

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstierna anhöll i underdånighet
att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1912 och anförde
därvid beträffande

Bih. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Femte liufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Omflyttningar m. m. inom vissa anslag.

Omflyttningar Innan jag öfvergår till en framställning af de särskilda anslagsvissa
anslag, behofven för år 1912 och i samband därmed stående ärenden, anhåller
jag först få redogöra för vissa uppkomna frågor angående omflyttningar
inom och ökningar af en del anslag, hvilka frågor lämpligen böra behandlas
i ett sammanhang.

Den 4 juli 1910 tillät jag mig vid underdånig föredragning inför
Eders Kungl. Maj:t i statsrådet erinra, hurusom sedan en tid tillbaka vid
upprepade tillfällen framstått behofvet af en förändring af marinens räkenskapsväsende
därhän, att större enkelhet och öfverskådlighet vunnes, på
det den ekonomiska ställningen inom förvaltningens skilda områden
ständigt måtte kunna öfverblickas och kontrolleras samt erforderliga uppgifter
för förvaltningsåtgärdernas planläggning utan tidsutdräkt erhållas.

Med anledning af den sålunda framhållna önskvärdheten af räkenskapsväsendets
reformerande behagade Eders Kungl. Maj:t samma dag
bemyndiga chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla tre sakkunniga,
hvaraf en ordförande, för att inom departementet biträda med
utredning rörande förenkling af marinens redovisningsväsende, i hvad
det berörde räkenskaperna såväl ombord som i land å flottans stationer
, samt å kustpositionerna och vid kustartilleriregementena jämte därmed
sammanhängande frågor, och därvid jämväl undersöka, hvilka ändringar i
gällande bestämmelser angående fördelningen af öfningskostnaden mellan
de särskilda anslagen för öfning af marinens stam och beväring kunde
vara önskvärda i syfte att åstadkomma eu förenkling af räkenskapsarbetet,
samt att därefter inkomma med det förslag, hvartill berörda utredning
kunde gifva anledning. Som Kungl. Maj:t den 26 september
1902 uppdragit åt vissa kommitterade att afgifva yttrande om de ändringar
i då gällande bestämmelser rörande bokföringen i statskontoret,
hvilka kunde anses påkallade, äfvensom framställa förslag om sådana
ändringar i de särskilda ämbetsverkens bokföring, som kunde föranledas
af eu föreslagen ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret, borde

Femte lmfvudtiteln.

nu ifrågavarande sakkunniga ställa sig’ till efterrättelse de direktiv, som
nämnda kommitterade med hänsyn till det dem lämnade uppdrag ansåge
böra uppställas för de sakkunnigas arbete.

Med stöd af omförmälda bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunniga
statskommissarien C. L. Tenow, tillika ordförande, numera kommendörkaptenen
af 2:a graden J. C. Schneidler och marinintendenten af
l:a graden i flottan R. 0. T. Näsman.

I skrifvelse den 15 november 1910 hafva dessa sakkunniga anmält,
att deras arbete dåmera fortskridit så långt, att de kunnat uppdraga
grundlinjerna för de reformer inom räkenskapsväsendet, som af dem ansåges
önskvärda. Dessa reformer komme emellertid att såsom en förberedande
åtgärd kräfva en del förändringar inom vissa af de under
riksstatens femte hufvudtitel uppförda anslagen. Då dessa förändringar
icke kunde genomföras annat än med Riksdagens medverkan, hafva de
sakkunniga för tids vinnande med nämnda skrifvelse öfverlämnat betänkande
och förslag i denna del af den dem anförtrodda utredningen.
Härvid hade jämväl fogats utredning och förslag angående fördelningen
af öfningskostnaderna mellan de särskilda anslagen för öfning af flottans
stam och beväring, på det att, därest detta förslag vunne afseende, nya
bestämmelser härutinnan kunde hinna utfärdas för de öfningar, som
.komme att äga rum år 1912.

De sakkunniga erinra i det afgifna betänkandet därom, att för närvarande
kostnader för enahanda ändamål inom marinen, såsom respektive
aflöning, naturaunderhåll, vapenöfning och sjukvård, bestredes af särskilda
anslag, allteftersom personalen tillhörde stammen, reserven eller
beväringen, ändå att dessa kategorier af personalen samöfvades. Då
bestämmelserna för fördelning af dylika kostnader å de särskilda anslagen
ej kunde undgå att vara ganska invecklade, hade denna fördelning
ej ansetts kunna utföras redan i primärräkenskaperna å de särskilda förläggningsorterna
och fartygsexpeditionerna. En oundviklig följd häraf
hade åter blifvit det system, som nu vid marinen i stor utsträckning
användes, nämligen att för motsedda utgifter medel från marinförvaltningen
förskotterades i klumpsummor utan fördelning å de särskilda
anslag, som slutligen skulle komma att drabbas af dessa utgifter.

För att åstadkomma ändring i detta otillfredsställande förhållande hade
de sakkunniga under sitt arbete syftat till att ernå en sådan anordning af marinens
räkenskaps- och redovisningsväsende, att all bokföring komme att
ske per kassa och icke såsom nu per anordningsbeslut, samt att räkenskapsmaterialet
komme att redan i primärräkenskaperna tillrättaläggas med

Femte hufvudtiteln.

hänsyn till riksstatsanslag och räkenskapstitlar. Tillika borde ett system
med månatliga afslntningar af primärräkenskaperna genomföras och en
central bokföring anordnas på grundvalen af månatliga kassarapporter.
Härigenom skulle oförtöfvadt efter hvarje månads slut sammandrag öfver
samtliga inkomna månadsrapporter kunna först vid stationerna och därefter
i marinförvaltningen verkställas och anslagens verkliga ställning
kunna meddelas såväl chefen för sjöförsvarsdepartementet som den för
hela statsverket anordnade centrala bokföringen å statskontorets riksbokslutsbyrå.

Dessa principer för räkenskapsreformen stode i full öfverensstämmelse
med de direktiv, som läge till grund för arbetet inom ofvan omförmälda
den 26 september 1902 tillsatta kommitté.

För att utgifternas definitiva afförande under de särskilda riksstatsanslagen
skulle kunna, med upphäfvande af det nu brukliga oviga förskottsförfarandet,
åvägabringas redan i primärräkenskaperna, erfordrades
emellertid enkla och påtagliga bestämmelser i fråga om anslagens användning
samt ett nedbringande i möjligaste mån af räkenskapstitlarnas
antal.

Detta betingade i sin ordning vissa omflyttningar mellan de särskilda
anslagen under riksstatens femte hufvudtitel.

De sakkunniga hafva efter dessa allmänna uttalanden öfvergått till
ett skärskådande från räkenskapssvnpunkt af de särskilda utgiftsgrupper,
med afseende å hvilka förenkling i redovisningsväsendet syntes önskvärd,
samt därvid i hufvudsak anfört och föreslagit beträffande

Natur aunderhåll.

Kostnaderna för naturaunderhåll vid flottan bestredes för närvarande
från två olika förslagsanslag, nämligen för stammen från anslaget
till »naturaunderhåll åt personal vid flottan» och för de värnpliktiga
från anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför».

Det ville synas, som om någon principiell skillnad icke skulle förefinnas
mellan utgifterna för sjöbeväringens naturaunderhåll och för naturaunderhåliet
åt öfrig personal vid flottan. Provianteringen skedde
för bada kategorierna af personalen på en gång, utspisningen skedde
samtidigt och efter samma spisordning, och hufvudvikten borde i redovisningshänseende
ligga på kostnaden i dess helhet.

Femte Imf vildt itelii.

Det nuvarande förfarandet vållade utan tvifvel den olägenheten,
att man icke utan en tidsödande utredning kunde af räkenskaperna
direkt inhämta, hvilka kostnader naturaunderhållet vid flottan på det
hela åsamkade statsverket. Och denna fördelning på två anslag af
utgifter, hvilka principiellt vore af samma natur och ur statistisk synpunkt
snarare borde samfälldt behandlas, medförde för redovisningen
afsevärd tidsutdräkt. Särskild! vore detta förhållandet med fartygsräkenskaperna.
Äfven hvad stationerna beträffade medföide ifiågavarande
uppdelning ett om icke särskild! tidsödande, så dock onödigt

arbete. _ ''

På grund af hufvudsakligen nu anförda- skäl och speciellt af hänsyn
till den förenkling, som i räkenskapsväsendet skulle vinnas, hemställde
de sakkunniga,

att det nuvarande förslagsanslaget til! onatur au nderh åli åt personal
vid flottan» måtte ökas med ett belopp, motsvarande den beräknade
kostnaden för sjöbeväringens naturaunderhåll, och att därefter
samtliga kostnader för naturaunderhåll vid flottan måtte anvisas att
utgå från det sålunda förhöjda anslaget, under det att förslagsanslaget
till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför» minskades med det belopp, som vid detta anslags bestämmande
ansetts motsvara kostnaderna för sjöbeväringens naturaunderhåll.

I fråga om storleken af det belopp, som sålunda skulle tillföras anslaget
till naturaunderhåll, erinrade de sakkunniga därom, att enligt utlåtande
af marinförvaltningen den 29 november 1907, hvilket funnes
åberopadt i 1908 års statsverksproposition och läge till grund för beräkningen
af det belopp, hvarmed anslaget till sjöbeväringens Vapenöfningar
in. m. för närvarande vore i riksstaten upptaget, portionskostnaden
för sjöbeväringen beräknats till 386,750 kronor. Detta belopp bolde
alltså tillföras det för stammens naturaunderhåll för år 1911 uppförda anslaget.

Jämväl vid kustartilleriet bestredes för närvarande kostnaderna för
naturaunderhållet från två särskilda förslagsanslag, nämligen för stammanskapet
från anslaget till »naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap»
och för beväringen från anslaget till »kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför». _

° För åstadkommande af önskvärd likformighet i afseende å räkenskapsbehandlingen
såväl vid de bada kustartilleriregementena som inom

Femte hufvudtiteln.

marinen i öfrigt samt för undanröjande af olägenheterna med kostnadsfördelningen
och de däraf betingade omföringarna hemställde de sakkunniga,
i öfverensstämmelse med hvad förut blifvit föreslaget beträffande
flottan, att kostnaderna för naturaunderhåll åt kustartilleriets såväl
stam som beväring måtte bestridas åt ett och samma anslag.

Därvid skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke kustartilleriets
naturaunderhallskostnader kunde bestridas från samma anslag,
som motsvarande kostnader vid flottan. .En sådan anordning skulle otvifvelaktigt
leda till eu viss förenkling, men då den möjligen ur principiell
och statistisk synpunkt kunde möta betänkligheter, hade de sakkunniga
icke velat ifrågasätta en dylik sammanslagning.

De sakkunniga hemställde alltså,

att det nuvarande förslagsanslaget till »naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap» måtte ökas med ett belopp, motsvarande den beräknade
kostnaden för kustartilleribeväringens naturaunderhåll, och att
därefter samtliga kostnader för naturaunderhåll vid kustartilleriet måtte
anvisas att utgå från det sålunda förhöjda anslaget, under det att förslagsanslaget
till »kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför» minskades med det belopp, som vid detta anslags
bestämmande ansetts motsvara kostnaderna för kustartilleribeväringens
naturaunderhåll.

•

Elvad beträffade det belopp, som sålunda borde tillföras det nuvarande
anslaget till »naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap», vore kostnaderna
för beväringens naturaunderhåll för närvarande beräknade till
227,650 kronor, med hvilket belopp dessa kostnader inginge i det för
år 1911 i riksstaten uppförda anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
m. m.

_ Därefter hafva de sakkunniga upptagit till behandling frågan om
utgifterna för

Repet,itionsijfningar för reservofficerare.

Sedan år 1900 finnes i riksstaten, erinra de sakkunniga, upptaget
ett reservationsanslag till »repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan», hvilket från och med år 1903 uppförts med belopp af 14,900
kronor.

Femte hufvudtitelu

Detta anslag är afsedt att bestrida alla utgifter för reservofficerares
aflöningsförmåner under genomgående af repetitionsöfning, nämligen lön,
dagaflöning i land samt ombord (d. v. s. dagaflöning och sjötillägg),
dietpenningar och inkvarteringsersättning.

Efter att hafva påpekat, att vid tidpunkten för detta anslags beviljande
anledning före funnits att upptaga kostnader, som skulle därmed
bestridas, under ett särskildt anslag med reservationsanslags natur, hafva
de sakkunniga framhållit, att denna anledning numera bortfallit. Ej
heller i öfrigt förelåge, enligt de sakkunnigas mening, något hinder att
nu upptaga ifrågavarande utgifter till en del under anslaget till »aflöning för
flottans kårer och stater» och till återstående del under anslaget till
»flottans öfningar».

Å andra sidan medförde den nuvarande anordningen en hel del
arbete och onödig komplikation i räkenskapsföringen. Så snart en
reservofficer förekomme på en aflöningslista, skulle dennes aflöning
särskildt utdragas för att afioras å det nämnda reservationsanslaget.
Framför allt i räkenskaperna från fartyg, där eljest nästan undantagslöst
alla sjötillägg och dietpenningar affördes å anslaget till flottans
öfningar, vore det högst olägligt att behöfva utdraga de till reservofficerare
utgående beloppen för att påföra dem det särskilda reservationsanslaget.

För undanröjande af dessa olägenheter hemställde de sakkunniga,

att det nuvarande anslaget till »repetitionsöfningar för reservofficerare
vid flottan» måtte ur riksstaten utgå samt att landaflöningen
för reservofficerare, liksom för öfrig personal, måtte anvisas att utgå
af anslaget till »aflöning för flottans kårer och stater» samt sjöaflöning
och dietpenningar af anslaget till »flottans öfningar».

De sakkunniga hafva därefter framhållit, att anslagsbeloppet till utgifter
för repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan borde höjas
med 1,000 kronor till 15,900 kronor för att kunna förslå för det beräknade
antalet af 10 reservofficerare.

Den föreslagna uppdelningen af anslaget med sålunda ifrågasatt
höjning borde enligt de sakkunnigas åsikt verkställas på sätt, följande
af dem uppgjorda tablå utvisade:

Femte hufvudtiteln.

Afiöningsform.	Belopp.	Förslag till beloppets uppdelning å anslaget till
aflöning för flottans kårer och stater.	flottans öf-ningar.
Lön för 3 mån. å kr. 60 ........	180		180
Dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 90 .................	90	—	90	—	—	—
» 2 » ombord å » 135 . .	270	—	180	_	90	—
Dietpenningar: 2 » » å » 90	180	—	—	—	180	—
Inkvarteringsersättning: 3 mån. å » 25 .	75	—	75	—	—	—
Summa kronor	795	—	525	—	270	—
Utgör för 10 reservofficerare under 6 månader kr.	15,900	—	10,500		5,400	—

Den del af anslaget, som enligt de sakkunnigas förslag skulle öfverföras
till anslaget »aflöning för flottans kårer och stater», 10,500 kronor,
komme att förändra natur från reservationsanslag till bestämdt anslag.
För den händelse antalet reservofficerare, som genomginge repetitions^
Aning, något år skulle öfverstiga 10, syntes emellertid erfarenheten
med. afseende å besparingarna å aflöningsanslaget hafva gifvit vid handen,
att någon brist i detta anslag i dess helhet icke kunde af sådan anledning
befaras. Emellertid borde i den beräkning af anslaget, som plägade
inrymmas i statsverkspropositionen, nu ifrågavarande del betecknas
såsom förslagsvis upptagen. Då anslaget för flottans öfningar vore ett
reservationsanslag, komme däremot den de], som dit öfverfördes, 5,400
kronor, att bibehålla sin förra natur.

Hvad kustartilleriet beträffade, anföra de sakkunniga vidare, uppfördes
vid dess upprättande anslag till 6 reservofficersaspiranter å staten
för kustartilleriets personal (se 1901 års statsverksproposition). Med
afseende på medel till repetitionsöfningar för reservbefäl, afsedt för tjänstgöring
vid kustartilleriet, anfördes i samma proposition, att det framdeles
skulle blifva nödvändigt äska medel härför, men att några sådana
repetitionsöfningar icke skulle ifrågakomma förrän år 1908. Något anslag
för sådant ändamål hade emellertid aldrig blifvit äskadt, utan hade
kostnaden för repetitionsöfningar för kustartilleriets reservofficerare bestridts
dels af anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan, dels af anslaget till kustartilleriets öfningar. För aflöning af
reservofficerare, som genomginge repetitionsöfning, borde eu. anvisningtillkomma
under anslaget till »aflöning för kustartilleriets personal».

Femte Imfvudtiteln.

För 6 månader skulle aflöningsförmånerna för en reservofficer utgöra:

lön för 6 månader å kronor 60 ........................ kronor 360: —

dagaflöning i 6 månader å kronor 90............... » »40:

och, för såvidt inkvartering in natura ej kunde
beredas, inkvarteringsersättning i 6 månader

å kronor 25..................................... >» 150: -- -

Summa kronor 1,050: ■—

Med stöd af erfarenheterna såväl från flottans reservofficerare som
från antalet af de vid kustartilleriet tjänstgöringsskyldiga reservofficerare,
hvilka genomgått repetitionsöfning (i medeltal 4 om året), syntes det ej
vara erforderligt att beräkna antalet reservofficerare, som genomgmge
sådan öfning, högre än till 5 om året.

De sakkunniga hemställde därför,

att för aflöning och beredande af inkvarterings Bidrag till rcseivunderlöjtnanter,
som genomginge repetitionskurs, anslaget till »aflöning
för kustartilleriets personal»" måtte ökas med förslagsvis 5,250 kronor.

Beträffande kostnaderna för

Sjukvård

hafva de sakkunniga slutligen i hufvudsak anfört, att det nuvarande
reservationsanslaget till »sjukvård för marinen» vore enligt gällande
föreskrifter afsedt att bestrida, förutom allmänna sjukvårdskostnader för
marinens stampersonal (daglönare däri inbegripna), jämväl kostnaden för
aflöning till sjukbetjäning och i vissa fall till extra läkare, under hall
af inventarier och dylikt i sjukhus och sjukrum, anskaffning och underhåll
af stationernas och kustartilleriregementenas medicinal- och lakareuppbörder
m. m. Kostnaderna för marinen tillhörande värnpliktigas
sjukvård skulle bestridas af för dessas vapenöfningar in. in. anslagna medel.

Undantag gjordes, med stöd afl nådiga brefvet den 22 november 1878,
beträffande sjukvårdskostnader under sjöexpeditioner, hvilka kostnader
skulle bestridas af för expeditionen anvisade medel och sålunda komma
att i likhet med öfriga expeditionskostnader drabba antingen anslaget
till flottans öfningar eller anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
eller bådadera enligt därför bestämd fördelning.

Bill. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sand. 1 Åfä. 1 Höft. 2

Femte hufrudtiteln.

Vissa sjukvårdskostnader, exempelvis för medikamenter eller dylikt,
som anskaffades lör sjukhus och som kom me till användning’ för såväl
stam som värnpliktiga, kunde helt naturligt icke med någon fordran på
tillförlitlighet fördelas mellan vederbörliga anslag.

Marinens sjukvårdskostnader vore sålunda i afseende å bokföringen
föremål för mycket olika behandling; och vid öfvervägande af detta
ämne hade de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att samtliga dessa
kostnader lämpligen bordo utgå af ett och samma anslag.

Med en sådan anordning vunnes betydlig förenkling i afseende å
kostnadernas bokförande och någon tvekan skulle ej vidare behöfva uppstå
i afseende a valet af det anslag, som kostnaden borde påföras.
Härtill komme möjligheten att öfverskåda samtliga sjukvårdskostnader,
hvilket syntes vara eftersträfvansvärdt.

De sakkunniga ville således föreslå,

att det nuvarande anslaget till »sjukvård för marinen» måtte ökas
med de kostnader, som beräknades belöpa på beväringens sjukvård,
samt att därefter samtliga sjukvårdskostnader för marinen skulle bestridas
från detta anslag.

I fråga om sjukvårdskostnader, som bestredes af expeditionsmedlen
på grund al åberopade nådiga brefvet den 22 november 1878, borde
en öfverflyttning af dessa från öfningsanslaget till sjukvårdsanslaget
äga rum.

Men då sagda kostnader ej syntes vara betydande och ej utan vidlyftig
utredning kunde med någon större sannolikhet till siffran angifvas,
hade de sakkunniga ansett sig kunna bortse därifrån.

Vid utredning för bestämmande af de belopp, som sålunda bord o
tillföras sjukvårdsanslaget, hafva de sakkunniga ansett det böra ifrågasättas,
huruvida icke den beräkningsgrund af 2 öre per man och tjänstgöringsdag,
som vore gällande vid armén, äfven borde tillämpas vid
marinen. Under sådan förutsättning skulle, med utgående från det antal
öfningsdagar, som för närvarande läge till grund för beväringsanslagens
bestämmande, kostnaderna för beväringens sjukvård upptagas beträffande
flottan till 11,050 kronor,*) att öfverflyttas från anslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar m. m., samt hvad anginge kustartilleriet
till 8,755 kronor 80 öre, att öfverflyttas från anslaget till kustartilleri -beväringens vapenöfningar m. in., eller ett sammanlagdt tillskott till

*) Till följd af uppenbar missräkning angifves beloppet i de sakkunnigas betänkande
till »10,050» kronor.

Femte hufvudtiteln.

sjuk vårdsanslaget af 19,805 kronor 80 öre°). Då emellertid vid bestämmande
af storleken af anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
m. m. sjukvårdskostnaden beräknats efter allenast 1 öre per man och
tjänstgöringsdag, syntes öfverflyttningen från sistnämnda anslag böra
inskränkas till hälften af den beräknade erforderliga summan eller 4,377
kronor 90 öre samt enahanda belopp i stället tillföras sjuk vårdsanslaget
såsom förhöjning och icke såsom omflyttning.

I detta sammanhang hafva de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida icke sjukvårds anslaget lämpligen borde i riksstaten upptagas
såsom förslagsanslag. Vissa sjukvårdskostnader vore nämligen på
grund af sin art till sin storlek beroende på omständigheter, som icke
kunde förutses.

Vid de sakkunnigas betänkande har fogats eu tablå, utvisande ofvannämnda,
af dem förordade omflyttningar m. m. inom anslagen. Denna
tablå torde — efter rättelse af förut omförmälda räknefel beträffande
kostnaden för sjöbeväringens sjukvård — få biläggas detta protokoll
(bil. n:r 1).

Öfver de sakkunnigas betänkande och förslag hafva infordrade underdåniga
utlåtanden afgifvits af marinförvaltningen, som dessförinnan hört
vederbörande myndigheter vid flottans stationer, af chefen, för marinstaben
gemensamt med inspektören af flottans öfningar till sjöss samt af
chefen för kustartilleriet; och har icke någon af dessa myndigheter haft
något väsentligt att erinra mot de sakkunnigas förut omförmälda förslag.

För egen del finner jag de sakkunnigas förslag nyttiga och ändamålsenliga,
hvarför jag biträder desamma, dock hvad angår bestridandet
af sjukvårdskostnaderna ombord med visst förbehåll; och skall jag
vid den följande redogörelsen rörande de särskilda anslagen afgifva de
yttranden och framställningar, som jag anser vara påkallade.

Departementet och öfverstyrelsen.

Marinförvaltningen.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1910 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1912 har marinförvaltningen
erinrat, att vid lönereglering, som af 1910 års riksdag beslutits för fång- *)

*) På grund af förut omnämnda missräkning angifves beloppet i de sakkunnigas
betänkande till »18,805» kronor 80 öre.

Departements chefens yttrande.

[1-]

Marinförvalt ningen.

Femte hufrudtiteln.

[1.] vårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, uppfördes för dessa styrelsers
förste vaktmästare och vaktmästare samma lönebelopp som för motsvarande
vaktmästarebeställningar enligt nu gällande stat för marinförvaltningen,
men dessutom tillädes förste vaktmästaren ett och vaktmästarna
två ålderstiliägg, hvart och ett å 100 kronor. Då enligt marinförvaltningens
stat endast vaktmästarna åtnjöte ett ålderstiliägg å nyssnämnda
belopp, men det syntes rättvist, att både förste vaktmästaren och vaktmästarna
hos marinförvaltningen komme i åtnjutande af lika aflöningsförmåner
med motsvarande funktionärer i de senare reglerade fångvårdsoch
generaltullstyrelserna, hade marinförvaltningen i afgifvet förslag till
ny stat för ämbetsverket upptagit liknande förmåner för marinförvaltningens
förste vaktmästare och vaktmästare.

Någon förändring i beloppet af nuvarande anslaget till marinförvaltningen
föranleddes naturligen icke af nu förordade ändring i ämbetsverkets
stat, likasom icke heller någon höjning af femte hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstiliägg med anledning däraf syntes nu böra ifrågasättas.

Departe- Jag anhåller få erinra, hurusom chefen för justitiedepartementet

mkurande.113 förut denna dag i fråga om aflöningsförmåner åt vaktmästarna vid högsta
domstolen framställt förslag af enahanda innebörd, som det marinförvaltningen
nu afgifvit beträffande vaktmästarna därstädes. Då hvad
chefen för justitiedepartementet till stöd för sitt förslag anfört äger tilllämplighet
jämväl å vaktmästarna hos marinförvaltningen, anhåller jägta
åberopa samma anförande; och anser jag följaktligen, att sistnämnda
vaktmästare böra tillerkännas enahanda ålderstiliägg, som beviljats fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens vaktmästare.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kung!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den år 1908 för
marinförvaltningens vaktmästare fastställda aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt en hvar annan vaktmästares
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan
jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom
för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor som för tillträde till
förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Femte liufrudtiteln.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

På sätt omnämnes i protokollet Öl ver sjötörsvarsärendeu deri 13
januari 1906, bilagdt samma års stat-sverksproposition, kade Riksdagen
i sin skrifvelse den 19 maj 1905 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens femte huivudritel framhållit, att det syntes Riksdagen
nödigt, att för Riksdagen framlades eu reviderad plan för den slutliga
organisationen af flottans personal samt beräkning öfver de årliga kostnaderna
för denna personals aflöning, underhåll, öfningar m. in. \ id
utarbetandet af eu dylik plan syntes det äfven böra tagas i noggrant
öfvervägande, i hvilken utsträckning flottans behof af personal, särskild!
å de äldre fartygen, lämpligen kunde fyllas af reservofficerare och värnpliktiga,
som fortfarande ägnade sig åt sjömansyrket eller därmed sammanhängande
yrkesgrenar, äfvensom i hvad mån och på hvad sätt de
svenska örlogs- och handelsflottorna bäst kunde såväl i freds- som krigstid
understödja hvarandra.

I anledning af Riksdagens nämnda uttalande om önskvärdheten af
en reviderad plan för den slutliga organisationen af flottans personal
anbefallde Kungl. Maj:t den 2 juni 1905 chefen för flottans stab att
inkomma med sådan plan, grundad på vissa förutsättningar. Detta uppdrag
återkallades emellertid i samband med att Kungl. Maj:t den 5 januari
1906 meddelade cheferna för generalstaben och flottans stab uppdrag att
i samråd utarbeta ett förslag till samfälld plan för rikets försvar.

I sin skrifvelse den 25 maj 1906 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel uttalade Riksdagen, som funnit, att
vissa omständigheter utgjort hinder för utarbetandet af eu reviderad plan
för den slutliga organisationen af flottans personal samt beräkning
öfver de årliga kostnaderna för denna personals aflöning, underhåll,
öfningar m. in., önskvärdheten af att sådan plan och beräkning måtte,
så vidt möjligt, för 1907 års riksdag framläggas.

I samband med det förslag till samfälld plan för rikets försvar,
som cheferna för generalstaben och flottans stab till fullgörande af det
dem den 5 januari 1906 meddelade uppdrag med underdånig skrifvelse
den 18 oktober 1906 till Kungl. Makt afgåfvo, lämnades, bland

Grunder för
personalberäkningen.

Femte hufvudtiteln.

annat, en öfversikt af de anordningar, som borde vidtagas till stärkande
under fredens dagar af armén och flottan, hvarförutom chefen
för flottans stab afgaf förslag till flottans utveckling under perioden
1908—1913. Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla
i nämnda öfversikt, att förutom den ökning af flottans personal, som
betingades af den af dem föreslagna nybyggnaden af fartyg, en ökning
af vissa personalgrupper jämväl blefve erforderlig till följd af minvapnets
föreslagna utveckling och tillkomsten af särskilda anordningar
för bevakning af sjöstyrkor m. in. äfvensom för tjänstens bestridande å
vissa föreslagna nya förläggningsorter för flottans fartyg.

I sitt ofvannämnda förslag till flottans utveckling under perioden
1908—1913 framhöll chefen för flottans stab i fråga om de grunder,
enligt hvilka flottans personalbehof borde beräknas, att för att sätta
flottan i stånd att med kraft möta ett oförmodadt anfall mot vår
kust borde rätteligen den fordran uppställas, att samtliga stridsfartyg:
ständigt funnes i tjänstgöring, redo att utan dröjsmål upptaga
strid. Härigenom skulle å ena sidan fienden förhindras att genast
vid fientligheternas öppnande med obetydlig kraftansträngning förskaffa
sig afsevärda militära framgångar och å andra sidan vår egen
flotta beredas de fördelar, som tillgripandet af eu rask offensiv vid
krigsutbrottet oftast medförde. Emedan vidare utfärdandet af order om
allmän mobilisering lätt kunde vålla en oläglig skärpning af en uppkommen
politisk konflikt, blefve det vid dylikt tillfälle synnerligen önskvärdt,
att flottan beträffande såväl personal som materiel befunne sig i
eu sådan beredskap, att mobiliseringsordern kunde utan olägenhet uppskjutas,
till dess verklig krigsfara förelåge.

Hen betydande kostnad, som vidmakthållandet af en fullständig
och hela flottan omfattande krigsberedskap skulle komma att medföra,
tvingade dock att, så långt sig lämpligen läte gorå, nedbringa de kraf,
som ur militär och politisk synpunkt framstode såsom önskvärda, och
borde härvid följande minimifordringar med afseende å personaltillgången
i fredstid uppställas:

a) stampersonalen borde hållas vid sådan styrka, att det antal
officerare, civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildadt manskap,
som vid mobilisering erfordrades, ständigt funnes i tjänstgöring;
samt

b) af värnpliktiga borde alltid ett så stort antal för tjänst ombord
afsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehof af dylik
personal när som helst kunde fyllas, nämligen:

Femte Imfvudtiteln.

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behofvet,

» kustflottans öfriga stridsfartyg: 3/b af behofvet, samt
» lokalstyrkornas öfriga stridsfartyg: halfva behofvet.

Detaljberäkningar beträffande personalbehofvet vid mobilisering af
flottan åren 1908 och 1913 voro bilagda en af chefen för flottans stab
den 18 oktober 1906 afgifven hemlig skrifvelse.

Uti 1907 års statsverksproposition framlade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet för Riksdagen en i hufvudsak på ofvannämnda
grunder verkställd beräkning öfver behofvet af personal för flottans
mobilisering med den materiel, som beräknades vara tillgänglig år 1908.
Enligt departementschefens mening kunde dock för bemanningen, särskilt
å de äldre fartygen, reservofficerare och värnpliktigt manskap
afses i större utsträckning än stabschefen ansett och sålunda behofvet
af stampersonal i motsvarande män nedbringas, hvarjemte ersättningspersonalen
af stammen ansågs kunna något minskas. I fråga om
numerären af flottans personal kunde emellertid endast angifvas den
styrka, till hvilken personalen under den närmaste framtiden borde uppbringas,
då kännedom saknades om beskaffenheten och omfattningen af
den fartygsmateriel, som därefter komme att tillföras flottan. Med anledning
häraf framlade departementschefen detaljberäkningar öfver personalbehofvet
vid mobilisering endast med den materiel, som beräknades vara
tillgänglig år 1908, äfvensom uppgift å den stampersonal, som blefve erforderlig
för nytillkommande fartyg af då befintliga typer. Vid beräkningen
af personalbehofvet har sedermera i allt väsentligt följts de
grunder, som år 1907 framlades för Riksdagen.

För att tillgodose det enligt grunderna i 1907 års statsverksproposition
beräknade behofvet af personal för mobilisering af den vid slutet
af år 1911 förefintliga fartygsmåterielen samt för tjänsten uti öfverstyrelsen
och på stationerna m. m. angafs uti 1910 års statsverksproposition
en icke oväsentlig ökning af de nuvarande staterna för flottans personal
vara erforderlig.

Den kommitté, i det följande benämnd 1907 års för svar skommitté,
som den 28 september 1907 tillsattes för granskning af stabsehefernas
förutnämnda samfällda plan för rikets försvar in. m., fann emellertid,
att kostnaderna för uppsättandet af den såsom erforderlig an~
gifna nya personalen skulle komma att uppgå till afsevärda belopp;
och hemställde därför kommittén, som ansåg att ökningen af kostnaderna
för försvaret borde under den närmaste framtiden så vidt
möjligt begränsas, i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1910 om
utredning, huruvida behofvet af stampersonal från flottan för mobi -

Femte Imfvildtiteln.

lisering af den vid slutet af år 1911 förefintliga materielen m. in. kunde
tillgodoses med de för flottans personal för sagda år fastställda staterna
eller i livad mån en ökning af dessa stater voro oundgängligen nödvändig.
Kommittén framhöll därvid, att, då 1907 års beräkningar öfver
flottans behof af stampersonal uppgjordes, tjänstgöringstiden för flottans
värnpliktiga ännu icke hade utsträckts till dess nuvarande längd af 300
dagar; erfarenhet i fråga om, till hvilken utsträckning'' de värnpliktiga
skulle med den bättre utbildning, som ad den förlängda öfningstiden
borde blifva följden, kunna ingå i fartygsbesättningarna, saknades sålunda
vid tiden för beräkningarnas uppgörande. Sedan dess både emellertid
den längre öfningstiden under t va ar tillämpats vid flottan, och
erfarenhet borde sålunda nu hafva vunnits, huruvida någon del åt den
enligt nyssnämnda beräkningsgrunder upptagna stampersonalen kunde
ersättas af värnpliktiga. Därjämte ifrågasatte kommittén, huruvida bemanningen
för 2:a stridslinjen (lokalstyrkorna) tillhörande äldre fartyg
kunde till någon större del än för närvarande utgöras åt reservpersonal
och värnpliktiga, framför allt då den uppgift, som dessa fartyg nu hade
sig förelagd vid försvaret, sannolikt koinme att minskas, i den man nya
fartyg byggdes och 2:a stridslinjen förstärktes med från l:a linjen
(kustflottan) öfverflvttade fartyg.

Med anledning'' af nämnda skrifvelse från 1907 års försvarskommitté
anbefalldes chefen för marinstaben att inkomma med utredning rörande beliofvet
af personal för mobilisering af den materiel af flottan, som beräknades
förefinnas vid slutet af år 1911. I den utredning, som chef en för
marinstaben i anledning häraf afgifvit med skrifvelse den 29 oktooer 1910,
framhålles, att behof vet af stampersonal för flottans mobilisering for ^det
dåvarande, utom i fråga om några smärre detaljer, vore beräknadt enligt
de grunder, som för Riksdagen framlades i 1907 års statsverksproposition.
Det på dessa grunder beräknade mobiliseringsbehofvet af stampersonal
för år 1911 både i 1910 års statsverksproposition angifvits till 371 officerare,
705 underofficerare och 4,388 man af sjömanskåren, under det att
af Riksdagen för år 1911 godkända stater upptogc 290 officerare, 057
underofficerare och eu sjömanskar om 4,000 man. Det beräknade beIiofvet
af stampersonal för den vid slutet af år 1911 förefintliga materielen
koinme sålunda icke att kunna fullt tillgodoses, dels på grund af
att staterna icke erhållit härför erforderlig storlek, dels ock emedan
vakanser förekom me inom sjöman skåren. Därest staterna, skulle uppbringas
till den storlek, som kräfdes för att fylla mobiliseringsbehofvet
af stampersonal, beräknadt enligt då gällande grunder, komme detta att
medföra eu afsevärd ökning af de årliga kostnaderna för flottans per -

Femte liufvuiltitel».

sonat. För så vidt det af kostnadshänsyn vore nödvändigt att begränsa
den beräknade ökningen af flottans stater, blefve det tydligen erforderligt
att verkställa en mindre ändring af grunderna för beräkningen af
stambemanningen å vissa flottans fartyg in. m. I detta syfte hade inom
marinstaben redan före den nådiga remissen utredningar blifvit verkställda,
af hvilka framginge, att eu minskning af de särskilda fartygsbesättningarnas
numerär väl icke i regel vore tillrådlig, men att en omfördelning
mellan antalet stampersonal å ena sidan samt reservpersonal
och värnpliktiga å den andra i vissa fall torde kunna ske, utan att flottans
krigsberedskap i afsevärd grad nedsattes eller materiel ens ändamålsenliga
i >etj änande äfventyrades.

Den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga
hade hösten 1910 tillämpats för endast 2 årsklasser. Att
döma af erfarenheten från dessa är sjmtes emellertid de å sjömanshus
inskrift^ värnpliktiga därunder hafva hunnit förvärfva sådan utbildning,
att de borde kunna i större utsträckning, än hittills afsetts, ingå i
stället för stampersonal, hufvudsakligen å en del äldre fartyg i 2:a
stridslinjen, å handelsfartyg afsedda för krigsbruk, vid sjöpositioner, för
tjänsten å stationerna in. m. Eu dylik åtgärd skulle gifvetvis underlättas,
därest tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga utsträcktes till
minst 365 dagar, hvarigenom eu bättre och mera bestående yrkesfärdighet
kunde bibringas denna personal, samtidigt som flottans krigsberedskap
blefve bättre tillgodosedd, än hvad som för närvarande vore fallet
med endast 300 dagars tjänstgöring. För att likväl flottans behof af
den bäst yrkesutbildade manskapspersonalen skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses, blefve en omläggning mellan tjänstegraderna
inom sjömanskåren erforderlig.

Hvad anginge användandet af reservpersonal å fartygen till större
utsträckning, än gällande grunder för personalberäkningarna förutsatte, anfördes,
att, då staterna icke uppginge till det beräknade behofvet, fartygen
icke heller kunde erhålla den befäls- och underbefälspersonal af
stammen, som grunderna angåfve. Det syntes därför vara oundgängligen
nödvändigt, att stambefälets numerär ökades, äfven om det kunde
tillrådas, därest så af kostnadsskäl befunnes nödvändigt, att nu gällande
beräkningsgrunder så till vida modifierades, att reservbefäl till något
större utsträckning än hittills komme att ingå i stället för stam officerare
å vissa stridsfartyg. Härför kräfdes likväl en omläggning af reservbefälets
utbildning, hvilken redan förut vore af chefen för marinstaben
framhållen såsom önskvärd, men hvarom dock nämnde chef i detta samBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 3

Femte luifvudtiteln.

m anhang icke a i mage sig höra framlägga förslag, sä mycket- mera som
de ökade utgifter för statsverket, som däraf kunde föranledas, sannolikr
bieiVe högst obetydliga.

1907 års försvarskommitté bär i fråga om grunderna för personalberäkningen
framhållit, att det är tydligt, att eu hög grad af krigsberedskap
hos flottan är af största vikt icke blott ur militär synpunkt

bart, att besättningen till ett nutida krigsfartyg med dess mångfald af
olika anfalls- och försvarsmedel icke kunde först vid krigstillfällo sammanföras,
åtminstone hvad beträffade den del, af hvilken måste Jordras
någon högre grad af yrkesutbildning.

Det vore fördenskull för flottans verksamhet åt synnerlig betydelse,
att den vid mobilisering erforderliga yrkesutbildade personalen ständigt
funnes i tjänstgöring, äfvensom att — lör att möjliggöra vidmakthållandet
af lämplig grad af krigsberedskap och för att undvika ombyte af de
rustade fartygens besättningar vid mobilisering -— ett tillräckligt, antal
för tjänst ombord afsedda mobiliseringsbara värnpliktiga funnes i tjänstgöring.
Kommittén ansåge därför, att de af chefen för flottans stab i
hans förslag till flottans utveckling under perioden 1908-—1913 framställda
minimifordringarna ä personaltillgången i fredstid borde tillgodoses.

De grunder för beräkningen af flottans personalbehof, hvilka år
1907 af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet framlades för
Riksdagen, hade i därefter afgifna statsverkspropositioner vid anmälan
om förefintliga brister i stampersonalstyrkan funnit tillämpning. Da
chefen för flottans stab uti sin år .1907 verkställda komplettering af det
år 1906 afgifna förslaget till flottans utveckling åron 1908—1913 angifvit,
att besättningslistorna, beräknade enligt nämnda grunder, vore de minsta
möjliga för fartygens och materiel eris ändamålsenlig;! betjänande,
ansåge kommittén, att någon nämnvärd förändring af stambemanningen
för i l:a stridslinjen ingående fartyg icke borde ifrågasättas, då det
uppenbarligen vore af största betydelse, att denna viktiga- del åt
flottan erhölle en fullgod bemanning.

Hvad åter anginge stambemanningen för en del äldre fartyg uti
2:a stridslinjen. för handelsfartyg afsedda för krigsbruk, för vissa sjöpositioner,
för tjänstgöringen å stationerna in. in. syntes det af kostnadsskäl
vara erforderligt att vidtaga vissa inskränkningar i öfverensstämmelse
med hvad som angilVits uti chefens för marinstaben utredning
den 29 oktober 1910, Härigenom skulle den uti 1910 ars statsverksproposition
beräknade personalökningen för den vid 1911 ars slut förefintliga

Femte htifvudtitelit.

it»

g''

att. i

flottan kunna väsentligen minskas, liv a tjäll) te det blot ve nn»jli0
samband med anskaffandet af ny fartygsmateriel, utbyta eu del åt stampersonalen
å de äldsta fartygen mot reserv- och värnpliktig personal
samt afse deri sålunda frigjorda sta,mpersonalen för de nya fartygens bemanning.

Försvarskommittén förordade slutligen med hänvisning till kommitténs
uttalande under hvarje särskild personalgrupp, att det enligt,
chefens för marinstabeu utredning den 29 oktober 1910 såsom oundgängligen
erforderligt beräknade behof vet af stamperson al för mobilisering
af den nuvarande flottan måtte tillgodoses, hvarvid det åt kostnadsskäl
vore lämpligt, att förefintliga brister fylldes endast så småningom
och under ett flertal år, äfvensom att den för nytillkommen fartygsmateriel
erforderliga stampersonalen, med afdrag för flen minskning i
personalbehofvet, som uppkomling därigenom, att fartyg
till 2:a linjen eller utrangerades m. in., upptoges a stat från början åt
Jet är. under hvilket den nytillkomna fartygsmaterielen beräknades blifva
färdig.

[2.]

Af chefens för marinstaben förut, omnämnda utredning och. 29
oktober 1910 framgår möjligheten af att nu, sedan erfarenhet vunnits i
fråga om resultatet af tjänstgöringstidens utsträckning till 300 »lagar
för flottans värnpliktiga, vidtaga vissa förändringar i de> sedan åt 1907
tillämpade grunderna för beräkningen åt personal!idiot vet för flottan,
hvarigenom sålunda eu del åt den hittills beräknade stamstyrkan skulle
kunna ersättas med reserv- och värnpliktig personal. Ehuru ett Sortsatt
tillämpande af 1907 års beräkningsgrunder vore i. hög. grad
önskvärd*, anser jag dock, att af ekonomiska skäl eu begränsning åt
stampersonalens numerär är åt behof vet påkallad och tinne r därför, att
de af stabschelen i nyssnämnda, utredning angifna inskränkningarna
härutinnan höra i hufvudsak vidtagas. Likväl anser jag ung därvid
höra uttala såsom min mening, dels att den af cheferna för generalstaben
och flottans stab år 1906 föreslagna utsträckningen af tjänstgöringstiden
för flottans värnpliktiga från 300 till 365 dagar, hvilket förslag
biff vit af 1907 års försvå rskommitté biträda skulle minska olägenheterna
af förändringen i beräkningsgrunderna, dels att den åt försvarskommittén
såsom önskvärd framhållna åtgärden att för böjandet åt manskapets
tjänstduglighet öka sjömanskårens rekrytering från skeppsgossekåren
blir än mera behöflig, därest eu del af den_ hittills beräknade
stamstyrkan å vissa fartyg minskas för att ersattas af. värnpliktiga.

Departements chefens yttrande.

Femte hufvildtitel».

I den ofvannämnda af chefen för marinstaben den 29 oktober 1910
• \ 61 kställda utredningen anföres, att enligt da gällande beräkningsgrunder
behofvet af stamofficerare utgjorde 371 officerare. Då 1911 års stat
upptoge 290 officerare, förefunnes sålunda en brist af 81 officerare. På
grund af denna officersbrist kunde för närvarande icke afses det beräknade
antalet stamofficerare för hvarje fartyg, hvarför återstoden af behofvet
mäste fyllas med reservofficerare, i den mån tillgången det medgifva.
Då denna befälskader, framförallt ä våra kraftigaste fartyg, icke
vore tillfredsställande, ansåge stabschefen det vara synnerligen önskvärd!,
att officerskåren uppbringades till sådan styrka, att det hittills
beräknade bebo!vet kunde fyllas. Därest det emellertid af kostnadshänsyn
blefve nödvändigt att minska detta beräknade behof, ansåge stabschefen,
att en dylik reducering kunde omfatta högst 15 stam officerare, Indika da
borde ersättas af reservofficerare.

Härigenom komrne den återstående bristen att utgöras af 66 officerare,
b vilken af chefen för marinstaben ansåges böra fördelas på följande
beställningar, nämligen: 1 flaggman, 1 kommendör, 4 kommendörkaptener
af l:a graden och 3 af 2:a graden, 21 kaptener af l:a och
12 af 2:a klassen samt 16 löjtnanter och 8 underlöjtnanter.

Behof vet af reser vofficerare vore omkring 15 flaggman och regementsofficerare,
58 kaptener och 170 subalternofficerare, samt af värnpliktigt
eller förhyrdt befäl 78. Enligt 1910 års rulla utgjorde tillgången af
i esei v of ficerare 8 flaggman och regementsofficerare, 11 kaptener och 171
subalternofficerare. Af de sistnämnda måste emellertid ett stort antal på
grund af utrikes sjöfart o. d. beräknas uteblifva vid mobilisering, hvarför
tillgängen sannolikt ej komrne att motsvara behofvet.

1907 ärs försvarskommitté bär _ angifvit, att fyllandet af den af
cliefen för marinstaben angifna bristen i mobiliseringsbehofVet af 66
stamofficerare för den vid slutet af år 1911 förefintliga fartygsmaterielen
skulle medföra, därest fördelningen mellan de olika beställningarna
skedde enligt sagda stabschefs utredning, eu kostnadsökning af
297,490 kronor. Ehuru kommittén ansåge, att det ur militär synpunkt
vore af stor betydelse, att denna brist snarast fylldes, nödvändiggjorde
dock storleken af därmed förenade kostnader, att den för behofvets fyllande
erforderliga personalökningen fördelades öfver ett flertal år och att
endast omkring hälften däraf upptoges ä stat under åren 1912 -1919.
Härigenom skulle de ordinarie utgifterna för officerskåren småningom
stegras så, att kostnaderna för densamma år 1919 komrne att uppgå till
omkring 148,070 kronor mera, än den nuvarande officerskåren betingade.
Olägenheterna af denna begränsning af personalökningen bordo i viss

Femte hntVudtiteln.

man motverkas, därest reservstater vid marinen blefve upprättade i
öfverensstämmelse med det af kommittén biträdda förslag till reservstater
vid armén och. marinen, som af år 1908 tillkallade särskilda kommitterade
afgafs den 3 mars 1909.

Förutom den ökning af officerskåren, som sålunda afsåge att under
ifrågavarande period delvis fylla den nu förefintliga bristen på officerare,
angifver försvarskommittén jämväl den ökning af officerskåren, som under
åren 1912—1919 blefve erforderlig för tillgodoseende af behofvet för de
fartyg, som enligt kommitténs beräkningar skulle färdigbyggas eller
nyanskaffas under nämnda år.

I skrifvelse den 14 november 1910 till chefen för sjöförsvarsdepartementet
har chefen för marinstaben, med erinran att officerskårens numerär
den 1 i sistnämnda månad uppgick till 285 officerare af stammen,
anfört, att staten för år 1911 upptager 290 beställningar och att mobiliseringsbehofvet
för är 1912 utgör 376 officerare, om såsom beräkningsgrund
lägges bemanningsbehofvct, sådant det finnes upptaget i 1907 års
statsverksproposition, men 361 officerare, om såsom beräkningsgrund
lägges det bemanningsbehof, som angifvits i stabschefens underdåniga
skrifvelse den 29 oktober 1910. Enligt båda beräkningsgrunderna föreflinnés
och konime att kvarstå en afsevärdt stor brist i mobiliseringsbehofvet,
till hvars täckande, i den män så läte sig göra, åtgärder syntes
ovillkorligen böra vidtagas. Stabschefen beräknade, att vid 1912 års ingång
9 vakanser inom officerskåren skulle förefinnas. Under år 1911
komme emellertid, enligt verkställd beräkning, antagligen 13 kadetter att,
utexaminerade från sjökrigsskolan, vara kompetenta för utnämning till
underlöjtnanter. De 9 vakanserna skulle sålunda kunna fyllas och därjämte
en ökning af officerskåren med 4 beställningar kunna företagas.
Hösten 1912 komme vidare 16 kadetter att utexamineras från sjökrigsskolan
och sålunda kunde vid slutet af detta år bristen i officerskåren
ytterligare fyllas. Stabschefen har emellertid icke — såsom vid föregående
års anslagsäskanden varit brukligt — inberäknat dessa i det
antal, hvarmed staten för nu ifrågavarande år ifrågasattes att ökas för
nedbringandet af officersbristen.

De ofvan angifna 4 beställningarna borde enligt stabschefens mening
fördelas å de olika tjänstegraderna sålunda:

kommendörkapten af l:a graden .............................. 1

löjtnanter........................................................................ 3

Summa 4

Departements chefens yttrande.

5ieservofficerare
under
repetition eöfning.

22 Femte hufvudtiteln.

Marinförvaltningen bär i det förslag till stat för flottans officerskår,
som förvaltningen med underdånig skrifvelse den 26 november 1910 öfver1
ämnat, följt chefens för marinstaben förslag- till ökning af officerskåren.

Af de föreliggande utredningarna synes med all tydlighet framgå,
att eu icke oväsentlig ökning af officerskåren är erforderlig redan för
att tillgodose behofvet för den nuvarande fartygsmaterielen. Under år
1912 beräknas nya, af Riksdagen beviljade fartyg, tillhörande bland annat
undervattensbåtförsvaret, blifva färdiga. Krafvet på ökadt antal officerare
blir därigenom än större, så mycket mera som särskild! det slag
af stridsmedel, hvilket därigenom tillföres flottan, krafvel- synnerligen val
utbildadt befäl, för att öfver hufvud taget kunna tagas i bruk. Af stabsebefens
utredning- framgår, att vid 1912 års ingång utöfver det nu förefintliga.
antalet vakanser inom officerskåren ytterligare 4 platser kunna
fyllas genom från sjökrigsskolan hösten 1911 utexaminerade sjökadetter.
Då emellertid fyllandet af vakanserna inom kaptens och högre grader
blifver beroende af den förefintliga tillgången af löjtnanter med 9 års
tjänstålder såsom officerare, och då denna tillgång år 1912 först under
årets senare del torde komma att öfverstiga antalet förefintliga vakanser
inom nämnda grader, synes någon ökning inom desamma icke för
närvarande höra ifrågasättas. Den ökning af officersbeställningar å stat,
som motsvaras af tillgången på officerare, bör därför enligt min mening
omfatta 3 löjtnanter och 1 underlöjtnant. Efter en sådan ökning skulle
staten för officerskåren upptaga:

flaggmän ..........................................................	.......... 4
kommendörer........................................................	............. 8
kommendörkaptener af l:a graden..............	.......... 17
» ■'' 2::t. )> .............	............ 18
kaptener af l:a klassen ..................................	............. (15
» » 2:a » .........................	31
löjtnanter ...........................................	101
underlöjtnanter.....................................................	........... 50

Summa 294

På sätt framgår af h vad jag förut uttalat vid redogörelsen för de förslag,
som sakkunniga afg-ifvit angående förenkling- af redovisningsväsendet vid
marinen, borde enligt min åsikt det hittillsvarande anslaget till »repetitionsöfningar
för reservofficerare vid flottan» uppdelas på anslaget till »aflöning
för flottans kårer och stater» och anslaget till »flottans öfningar».

Femte liuivudtiteln.

1 öfverensstämmelse härmed böra under nyssnämnda anslag till >■ allo- [2.1
ning för flottans kårer och stater» å titel »reservofficerare under repetitionsöfning,
förslagsvis» upptaga» dels det belopp ä 9,500 kronor, som
enligt nämnda sakkunnigas förslag borde dit öfverföras, dels den af de
sakkunniga såsom erforderlig angifna ökningen af anslaget-, 1,000 kronor,
eller tillsammans 10,500 kronor.

1 chefens för marinstaben skrifvelse den 29 oktober 1910 frami)allé», ttnd"^cet*''
att enligt da gällande beräkningsgrunder utgjorde behof vet af stamunderofficerare
705; dä gällande stat upptoge 657 underofficorsbeställningar,
förefunnes sålunda eu brist af 48 underofficerare.

" Genom att dels något minska det sammanlagda antalet underbefäl ä
för lokalstyrkorna afsedda 2:a och 3:e kl. pansarbåtar och kanonbåtar samt
dels hufvudsakligen å öfriga 2:a linjens fartyg utbyta ett mindre antal
stamunderbefäl mot värnpliktigt underbefäl, kunde eu minskning af antalet
stamunderbefäl verkställas med sammanlagdt 96 underofficerare och
underofficerskorpraler. För att bibehålla proportionen emellan antalet
underofficerare och underofficerskorpraler borde af denna minskning
hälften falla på underofficerskåren, och skulle sålunda den nu beräknade
bristen i underofficerskårens stat bortfalla.

Behofvet af reservunderofficerare vore beräknadt till 80, under det att
1910 års rulla upptoge 86 underofficerare i reserven, af hvilket antal dock
en del underofficerare på grund af sjukdom kunde beräknas vara otjänstbara,
hvari ämte andra reservunderofficerare innehade befattningar vid krigsmakten
— såsom skrifbiträden i rullföring,sexpeditioner, förvaltare vid
fandstormsförråd o. d. — Indika icke funnes upptagna i flottans mobil!-seringstabeller, men som dock icke kunde vid mobilisering indragas.

1907 års försvarskommitté har i fråga om flottans underofficerskar
anslutit sig till de af chefen för marinstaben sålunda angifna beräkningsgrunderna
samt därjämte angifvit- den ökning af underofficerskåren, som
under åren 1912—1919 blefve erforderlig för tillgodoseende af behofvet
för de fartyg, som enligt kommitténs beräkningar skulle färdigbyggas
eller ny anskaffas under nämnda år.

1 sin förenämnda skrifvelse den 14 november 1910 bär chef enför
marinstaben, under åberopande af sin skrifvelse den 29 oktober
1910, ansett sig icke böra nu föreslå annan ökning af underofficerskåren
än för under år 1912 tillkommande materiel. _ I öfverensstämmelse
härmed skulle ökningen innefatta 15 beställningar, nämligen
5 flaggunderofficerare och 10 underofficerare af 2:a graden. 1
denna ökning inginge 2 flagg) u askinister, och borde alltså i 1912 ars

Femte Imf’v udtiteln.

Departements
'' chefens
Yttrande.

Sjömans kåren.

stat för underofficerskåren upptagas ökning i fasta lönen till förslagsvis
86 flaggunderofficerare (maskinister) i stället för i stat för år 1911 upptagna
84 dylika underofficerare.

Marin förvaltning en tiar i sitt statförslag upptagit samma antal nya underofficersbeställningar
ock fördelat dessa i enlighet med stabschefens förslag.

Äfven jag anser eu ökning af underofficerskåren vara af behofvet
påkallad för den materiel, som kan påräknas tillkomma under år 1912.
Då emellertid underofficerskåren under de senaste åren genom Riksdagens
beslut tillförts afsevärd ökning och då anslagskrafven för närvarande
böra så vidt möjligt begränsas, anser jag mig ej böra föreslå
större ökning af underofficerskåren för år 1912 än med 9 nya beställningar.

I öfverensstämmelse härmed skulle staten för underofficerskåren år
1912 upptaga 666 underofficerare, sålunda fördelade i grader:

flaggunderofficerare...................................................... 222

underofficerare af 2:a graden................................... 444

Summa 666

I gällande stat för flottans underofficerskår förefinnes bestämmelsen,
att underofficers af 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar
eller hofmästare, korpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren.
Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona har
hemställt om medgifvande att, om det sålunda anvisade antalet underofficers
af 2:a graden löner icke äro tilldelade kockar eller hofmästare,
de löner, som i följd häraf sakna innehafvare, måtte till så stor del som
erfordras användas till aflöning af kockar eller hofmästare i sjömanskårens
l:a lönegrad utöfver det i stat för sjömanskåren bestämda antalet.
Till denna framställning, som jämväl biträdts af marinförvaltningen och
chefen för marin staben, tillstyrker jag bifall, dock att antalet härigenom
aflönade kockar och hofmästare i sjömanskårens l:a lönegrad ej må
öfverstiga antalet af de för ändamålet disponibla underofficerslönerna;
och torde bestämmelse i sådant afseende böra intagas i staten för flottans
underofficerskår.

Chefen för marinstaben anför i sin meromnämnda skrifvelse den 29
oktober 1910, att enligt då gällande beräkningsgrunder utgjorde behofvet
af underofficerskorpraler, korpraler och meniga 4,388 man. Då
1911 års stat upptoge eu sjömanskår om 4,000 man, förefunnes sålunda
en brist af 388 man.

Femte Ii 11 tvudtiteIn.

Genom att. på sätt förut angifvits, hufvudsakligen på lokalstyrkorna»
fartyg, hjälpfartyg från handelsflottan och vissa sjöpositioner i besätta
ningslistorna upptaga värnpliktig personal i stället för stampersonal,
äfvensom genom att minska det för stationerna beräknade behof vet af
stammanskap, skulle en afsevärd minskning af det beräknade antalet 2:a
och 3:e kl. sjömän åstadkommas. Äfven det beräknade behofvet af l:a
kl. sjömän kunde på enahanda sätt något nedbringas, ehuru denna
tjänstbarhetsklass det; oaktadt kräfde eu betydande ökning utöfver den
nuvarande numerären. Under det att 1911 års stat sålunda upptog^ i
l:a lönegraden 657 man. i 2:a 1,294 man, i 3:e 1,111 man och i 4:e 938
man. skulle behofvet enligt de af stabschefen ifrågasatta reducerade beräkningsgrunderna
uppgå till i loa lönegraden 657 man, i 2:a 1,641 man,
i 3:e 782 man och i 4:e 656 man eller tillsammans 3,736 man.

Chefen för marinstaben framhåller emellertid, att sjömanskårens stat,
för att icke flottans krigs beredskap och fredsöfningama skola blifva
lidande, icke under några omständigheter borde nedgå under det i nu
gällande stat upptagna antalet åt 4,000 man. Minskningen af antalet
2:a och 3:e kl. sjömän borde därför verkställas endast i samband med
ökningen af antalet l:a kl. sjömän och i den mån ny fartygsmateriei
tillkomme, hvarvid den personal, som inbesparades på de äldre fartygen,
i första hand afväges till bemanning af den nytillkomna förtygsmaterielen.

Behofvet af värnpliktiga beräknades af marinstabschefen till omkring
7,000 man och af värnpliktiga eller forhvrda meniga till 840 man.

1907 års försvarskommittc framhåller i sitt betänkande, att enligt
de grunder för beräkning af fartygens bemanningsbehof, som tillämpades
före är 1907, f. d. stam anstå lida värnpliktiga utsagos att ingå
i fartygens besättningar för att fylla eu del af de poster, som fordrade
personal med mera fullständig yrkesutbildning, än som kunde bibringas
under värnpliktstjänstgöringen. Härigenom kunde inom vår flotta ett
fartyg under fredsöfuingar endast undantagsvis gifvas deri besättning, som
vid mobilisering afsåges för detsamma, och det kunde med säkerhet förutses,
att en del af de befattningar, Indika måste utöfvas af yrkesutbildadt
manskap, icke skulle blifva på ett tillfyllestgörande sätt skötta. Då i deri
moderna krigs förty gsmaterielen in ginge eu mängd ömtåliga organ, som
fordrade en sorgfällig och insiktsfull skötsel för att kunna, funktionera.,
och då ett fartygs insats i striden kunde äfverityras, därest dess bemanning
icke vore tillräckligt kvalificerad för att på ett tillfredställande
sätt handhafva dessa organ, vore det tydligt, att en rättelse uti de ofvan
nämnda beräkningsgrunderna voro nödvändig, så att ett tillräckligt antal
fullt utbildade förhandsmän ständigt befunne sig i tjänstgöring. T 1907
Bih. till Siksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 ljuft. 4

Femte lrafvudtiteln.

års statsverksproposition framlades i detta syfte åt dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet en beräkning, afsedd att visa storleken och
sammansättningen af den sjömanskår, som kräfdes för den materiel, som
antogs vara tillgänglig år 1908. Beräkningen var uppgjord under förutsättning,
att det yrkesutbildade manskap, som vid mobilisering erfordrades,
ständigt funnes i tjänstgöring. Af densamma framgick, att då 1907
års stat upptog

512	man	i l:a
1,294	»	» 2:a
780	))	» 3:e
566		\|3:e »k, \|4:e
566		» 4:e
3,718
så erfordrades för den under år
650	man	i l:a
1,650		» 2:a
650	»	» 3:e
650	»	\|3:e !’\4:e
500 4,100	3)	:>> 4:e

lönegraden

)■>

))

» i 6 månader

)> ;» » »

1908 tillgängliga materielen

lönegraden

:»

» i 6 månader

)> » )• D

Uti 1908 års stat uppbringades sjömanskåren till den nuvarande
numerären af 4,000 man, med följande fördelning:

500 man i l:a lönegraden
1,294 » )> 2:a »

780 » » 3:e »

nna |3:e » i 6 månader

(''83 * j4:e » »» »

683 » )) 4:e »

4,000

Samtliga Riksdagar efter 1907 hade på samma grunder, som anfördes
i 1907 års statsverksproposition, beviljat omläggningar mellan
sjömanskårens lönegrader, så att antalet löner i Ua lönegraden ökats,
under det att antalet löner i 3:e och 4:e lönegraderna undergått mot -

Femte hufvudtiteln.

svarande minskning. Antalet löner i 2:a lönegraden däremot hade alltsedan
år 1906 varit oförändradt på den grund, att vakanser i denna
lönegrad alltjämt förefunnits. 1911 års stat upptoge

657	man	i l:a	lönegraden
1,294	X)	>j 2:a	»
769	)j	» 3:e	»
683	;»	I3:e ®\4:e	)> i 6 månader ).'' D »
597 4,000	>j	» 4:c	>>

Den af chefen för sjöförsvarsdepartementet i 1907 års statsverksproposition
såsom erforderlig angifna omläggningen mellan sjömanskårens
lönegrader hade sålunda alltjämt fortgått, men var ännu icke
genomförd beträffande 2:a—4:e lönegraderna.

Chefen för marinstaben har i sin i det föregående omnämnda skrifvelse
den 14 november 1910 framhållit, att, på skäl som i den underdåniga
skrifvelsen den 29 oktober 1910 anförts, någon ökning af sjömanskårens
numerär för år 1912 icke borde ifrågasättas. En omfördelning
af lönernas antal i de olika lönegraderna funne stabschefen däremot behöflig.
För under år 1912 tillkommande materiel erfordrades 16 underofficerskorpraler;
minskades detta antal med 2 underofficerskorpraler,
som blefve obeliöfliga på grund af att under sagda år 2 st. l:a kl. torpedbåtar
afsåges att öfverflyttas till 2:a linjen, borde en ökning i underofficerskorpralernas
antal med 14 företagas och motsvarande ökning af antalet
löner i l:a lönegraden äga rum. Beträffande l:a kl. sjömän upptoge
mobiliseringsbehofvet, beräknadt enligt 1907 års grunder, 1,771 man
och enligt skrifvelsen den 29 oktober 1910 1,641 man. I stat för år
1911 funnes anvisade 1,294 löner i 2:a lönegraden. Enligt senaste kvartalsrapport
uppginge antalet l:a kl. sjömän till 1,053 man, och förefunnes
alltså fortfarande inom denna personal 241 vakanser. De tvänne senaste
årens goda rekryteringsresultat gåfve emellertid ''säd handen, att under åren
1911 och 1912 antalet l:a kl. sjömän komine att väsentligen ökas. Enligt
beräkning borde deras antal år 1912 uppgå till 1,436. Då bristen på dylikt
manskap xmder en lång följd af år förorsakat, att fartygen icke kunnat
förses med det erforderliga antalet förhandsmän och denna brist dessutom
i hög grad gjort sig kännbar vid utbildningen af värnpliktiga
och manskap i de lägre tjänstegraderna, funne sig stabschefen böra
framhålla nödvändigheten af att, i den mån förhan dsfolkets antal

Femte liufvudtiteln.

[2.] ökades, äfven erforderliga löner i den lönegrad, från hvilken de borde
Uppbara lön, tunnes tillgängliga, enär man i motsatt fall med skäl
kunde befara en nedgång i numerär af dessa för flottan så synnerligen
viktiga förhandsmän samt återgång till allt för väl kända bekymmersamma
förhållanden. Enär 1911 års stat upptoge endast 1,294
löner i 2:u lönegraden, borde enligt stabschefens mening staten för år
1912 ökas med 142 löner i nämnda lönegrad, medan minskning af antalet
löner i Ö:c och 4:e lönegraderna i samma män kunde vidtagas.

i marinf(insaltningens statförslag är den af chefen för marinstaben
föreslagna ändri ngen i akttagen.

Departement*- Någon ökning af sjömauskårens numerär kräfves icke för vare sig
Strand'' (^eu'' nuvarande eller den under år 1912 tillkommande fartygsmaterielen,
7 därest de af chefen för marinstaben i skrifvelsen den 29 oktober 1910 an gifna

och af 1907 års försvars kommitté biträdda äfvensom af mig här förut
tillstyrkta beräkningsgrunderna vinna tillämpning; och icke heller för
är 1913 torde under nämnda förutsättning någon ökning af sjömauskårens
numerär blifva erforderlig. 1 likhet med chelen för marinstaben
anser jag emellertid, att någon minskning af sjömanskåren icke nu.
kan ifrågasättas. Förutom af nämnde chef angifna skäl mot en
dylik åtgärd må framhållas, dels att den till 300 dagar utsträckta öfningstiden
för flottans värnpliktiga, som utgör eu af förutsättningarna för att
öfverhufvud taget någon minskning af antalet stammanskap i de lägre lönegraderna
skall kunna, ske, hittills kommit blott 2 årsklasser värnpliktiga
till del, dels oek att, då behof af en afse värd ökning af antalet korpraler
och l:a kl. sjömän (2:a lönegraden) alltjämt förefinnes, minskning af
de lägre lönegraderna bör vidtagas med stor varsamhet och endast i den
man nyssnämnda behof visar sig kunna på ett varaktigt sätt fyllas, enär
eljest möjligheterna, för eu tillfredsställande rekrytering af förhandsfolket
skulle i alltför hög grad äfventyra*. Tv det är tydligt, att intill
dess det erforderliga antalet val utbilda dt förbundsfolk finnes att tillgå,
behofvet af 2:a och 3:e kl. sjömän skall vara större, än då dylik tillgång
blifvit beredd. En ökning af antalet underofficerskorpraler (l:a lönegraden)
finner jag vara behöflig för den fartygsmateriel, som beräknas
tillkomma under år 1912. Antalet löner i 2:a lönegraden bär, alltsedan
det i 1906 års stat upptogs till 1,294, icke undergått någon förändring
på den grund, att vakanser hittills ständigt, förekommit i denna lönegrad.
Såsom af chefens för marin staben skrifvelse framgår, kan det
emellertid påräknas, att år 1912 icke allenast förefintliga vakanser fullständigt
fyllas, utan äfven afl därutöfver ett antal sjömän blifva kom -

Femte Iinfvudtiteln.

petenta till. uppflyttning i 2:ä lönegraden''. 1 likhet med stabschefen
anser jag det. vara af stor vikt, att löner då ii lina t? tillgängliga i nämnda
lönegrad, enär det eljest kan befaras, att dessa sjömän, som af staten
bekostats en dyrbar utbildning-, icke finna med sitt intresse förenligt
att kvarstanna i flottans tjänst. Jag anser det därför vara behöflig!,
att antalet löner i 2:a lönegraden ökas, men finner det af kostnadsskäl
ior närvarande A-a ra tillrådligt att något begränsa den af stabschefen
föreslagna ökningen. Då den nuvarande proportionen mellan antalet
underofficerare och underofficerskorpraler synes böra i hufvudsak bibehållas,
finner jag, som förordat en ökning af underoffieerskårens numerär
med 9 beställningar, mig höra förestå sådan, ändring i nu gällande stat
för sjömanskåren, att antalet löner ökas inom l:a lönegraden med 9
och inom 2:a lönegraden med 71, men att däremot lönernas antal minskas
i 3:e lönegraden med 40 och i 4:e lönegraden med 40.

Alltsedan år 1901 har uti staten för flottans sjömanskär upptagits
1‘ör 3:e och 4:e lönegraderna ett antal månadslöner, dels i hvardera lönegraden
för 12 månader, dels för de båda lönegraderna gemensamt med
6 månader i hvardera. Denna uppställning af staten bär emellertid nu
befunnits ägnad att försvära icke allenast räkenskapsföringen utan äfven
tillgodoseendet af manskapets rätt till uppflyttning till 3:e lönegraden.
Nyssnämnda sammanställning af lönegraderna med lön under 6 månader
i hvardera var föranledd däraf, att förut uppflyttning till 3:e lönegraden
hvarje år för eu stor del af sjöman skåren skedde i slutet af juni, hvarigenom
antalet man i denna lönegrad blef betydligt större under det
senare halfåret än under det förra. Från och med år 1908 är emellertid
nyssnämnda uppflyttning mera än förut fördelad på skilda tider af
året. För att löner i 3:e lönegraden skola vid påföljande års ingång
finnas tillgängliga för alla till lönegraden uppflyttade, fordras antingen
att genom uppflyttning till 2:a lönegraden tillräckligt mänga lönerum
i 3:e lönegraden frigjorts eller ock att erforderligt antal vakanser i denna
grad eljest förefinnes. På grund af de hittills rådande vakanserna inom
sjömanskåren hafva olägenheter häraf ännu icke framträdt, men det kan
nu — då vakanserna väsentligen minskats — förutses, att ''inom kort
lönerna i 3:e lönegraden under årets förra hälft icke komma att räcka
till för alla dem. som föregående år borde uppflyttats i nämnda lönegrad.
Då lönen emellertid bär karaktär af eu. fast förmån, skulle detta förhållande
föranleda, att oaktadt löner under hösten funnes tillgängliga, motsvarande
uppflyttning icke skulle kunna äga ram. En ändring af statens
uppställning- är sålunda erforderlig, och kan, utan att däraf någon
ökad utgift föran-ledes, göras sä, att de för 3:e och 4:e lönegraderna gemensamma
lönerna fördelas med halfva antalet på hvardera lönegraden

Femte lmfvudtiteln.

[2.] och gifvas eu omfattning af 12 månader i stället lör hittillsvarande ti
månader i hvarje grad.

Med iakttagande af denna förändring och med tillämpning al den
af mig nyss angifna omläggningen af antalet löner i de olika lönegraderna
skulle staten för sjömanskåren år 1912 upptaga:

i l:a lönegraden............................................................ 666 man.

i 2:a » 1,365 »

i 3:e » 1,071

i 4-.e » 898 »

Summa 4,000 man.

Marininten- Upprepade framställningar från marinöfverintendenten och marinför denturkåren.

yaltningen om ökning al marinintendenturkaren för intendenturtjänstens
behöriga skötande föranledde Eders Kungl. Maj:t att den 15 maj 1908
bemyndiga dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning
ej mindre huruvida för utförande af vissa, marinintendenturkårens
personal tillhörande tjänsteåligganden kunde användas personer,
manliga eller kvinnliga, med lägre utbildning och kompetens, än som
enligt nu gällande bestämmelser erfordrades för kårens personal, och
huruvida någon ändring i de bestämmelser, som anginge utbildningen
af marinintendentselever och marinintendentsaspiranter, borde äga
rum, än äfven beträffande öfriga, intendenturkårens organisation berörande
frågor, som kunde varda till de sakkunniga för behandling öfverlämnade,
äfvensom med uppgörande af de förslag, som kunde af utredningen
föranledas. Med stöd af detta bemyndigande blefvo ledamoten
af Riksdagens första kammare, f. d. distriktschefen grefve C. O. Taube,
ledamoten af Riksdagens andra kammare, grosshandlaren E. A. Nilson,
förste marinintendenten G. E. Didring, kommendörkaptenen åt 2:a graden
G. H. Judbeck och marinintendenten af l:a graden 8. F. Lagerholm
såsom sakkunniga tillkallade; och afgåfvo dessa den 18 februari 1909
underdånigt betänkande, åtföljdt af förslag till stater och bestämmelser
i ämnet. Öfver de sakkunnigas betänkande och förslag afgåfvos infordrade
underdåniga utlåtanden af marinförvaltningen, som dessförinnan
hört vederbörande myndigheter vid flottans stationer, samt af chefen för
marinstaben, inspektören af flottans öfningar till sjöss, chefen för marin -intendenturkåren, chefen för kustartilleriet och direktionen öfver flottans
pensionskassa.

Uti statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari 1910,

Femte liufvudtiteln.

bilagdt samma års statsverksproposition, lämnade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet en redogörelse för de nyssnämnda 1908 års
sakkunnigas betänkande. De sakkunniga hade till en början erinrat
därom, att vid marinintendenturkårens organisation afsetts, att kåren
skulle öfvertaga samtliga de göromål, som ålågo den dittillsvarande
civilstatens personal. Vid kårens uppsättande hade personalbehofvet afvägts
med största sparsamhet efter de då förhanden varande förhållandena;
i viss mån hade sedermera ett vidsträcktare användande af den ursprungligen
beviljade personalen ägt rum.

Med afseende å intendenturpersonalens fördelning till kårens grader
uttalade de sakkunniga, att de därvidlag utgått från den grundsatsen, att
vikten och omfattningen af de tjänstebefattningar i land och till sjöss,
för hvilka intendenturpersonalen borde afses, i första hand borde vara
bestämmande för befattningarnas besättande med personal af den ena eller
andra graden. Äfvenledes hade tillsetts, att uppdelningen af personalen
på graderna blefve sådan, att den medgåfve nöjaktig befordran efter rimlig
tjänstetid. Emellertid ville de sakkunniga betona, att det lika litet
hädanefter som hittills strängt kunde iakttagas, att de särskilda befattningarna
alltid blefve besatta från vissa angifna grader. Med hänsyn till
organisationens beskaffenhet och särskilt till grunderna för befordran
inom kåren komme det nämligen med all sannolikhet att visa sig lämpligt,
om ej rent af nödvändigt, att besätta en befattning den ena gången
från en lägre, den andra gången från en högre grad inom kåren.

De sakkunniga hade därefter närmare redogjort för och motiverat
de särskilda befattningar, som skulle bestridas af marinintendenter. En
sammanfattning af deras förslag visade, att antalet befattningar borde
ökas från 71 till 92, därvid de sakkunniga förordat å ena sidan indragning
af 15 förefintliga befattningar, men å andra sidan inrättandet af 36
nya dylika, hvilket närmare framgår af nedanstående sammanställning:

	Enligt	1908 iirs
	stat	sakkunnigas
		förslag
marinöfverintendent...........................	................................ i	i
förste marinintendenter....................... J X *cl marinintendenter af l:a graden, \|g''a	.................. 3	7
löneklassen.......... 15 löneklassen............ 7	28 13
marinintendenter af 2:a graden .....	................................ 22	30
marinunderintendenter .....................	.................................. 23	13
	Summa 71	92

Femte li ufrudtiteln.

Efter eu redogörelse för myndigheternas uttalanden i truga om de
i statsverkspropositionen berörda delarna af 1908 ars sakkunnigas betänkande
framhöll departementschefen såsom sin åsikt, att det vore nödvändigt
att tillföra intendenturpersonalen ytterligare arbetskrafter, på det att
denna personal skulle kunna rätt fylla de omfattande och viktiga värf, som
ålåge densamma. Departementschefen ansåg emellertid, att numerären
af marinintendenturkåren borde omfatta 82 marinintendenter i stället för
af 1908 års sakkunniga förordade 92 och att i staten för marinintendenturkåren
borde uppföras, förutom chefen för kåren, 6 förste marinintendenter,
20 marinintendenter af l:a graden, l:a löncklassen, 10 marinintendenter
af l:a graden, 2:a iöneklassen, 30 marinintendenter af 2:a graden
och 15 marin underintendenter. Departementschefen ansåg synnerligen
önskvärd!, att flen föreslagna ökningen och förändrade fördelningen af
befattningarna ä de särskilda tjänstegradema blefve genomförda under
åren 1911 ocli 1912.

Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse med dåvarande chefens för
sjöförsvarsdepartementet nyssberörda uttalande gjorda framställning til!
1910 års riksdag om ökning och förändrad fördelning af befattningarna
å de särskilda tjänstegradema inom marinintendenturkåren blod'' icke af
Riksdagen bifallen.

Med stöd af nådigt bemyndigande tillkallade jag, såsom redan i det
föregående blifvit omnämndt, den 4 juli 1910 tre sakkunniga för att
inom departementet biträda, med utredning rörande förenkling af marinens
redovisnings väsende in. in.; och har jag redan inför Eders Kungl.
Maj: t redogjort för det hufvud sakliga af de resultat, Indika dessa sakkunniga
i berörda afseende hittills inför mig framlagt.

Nämnda sakkunniga anmodades af mig sistlidne liöst att särskild!
pröfva om och i hvad mån resultatet af deras arbete kunde väntas komma
att inverka på behof vet af intendent! irpersonal för utförande af vid flottans
stationer och vid kustartilleriregementena förekommande räkenskapsoeh
redovisningsgöromål; och inlämnade de sakkunniga den 12 november
1910 eu P. M. upptagande det infordrade uttalandet i frågan.

De sakkunniga anförde härvid,, att de förslag, som åt dem komme
att framställas rörande förenkling af räkenskapsväsendet och hvilka gingo
ut på att redan i primärräkenskaperna tillrättalägga räkenskapsmaterialet
med hänsyn till riksstatsanslag och vaken skaps titlar in. in., otvifvelaktigt
vore af beskaffenhet, att eu ej oväsentlig arbetsbörda därigenom komme
att aflyfta» räkenskapskontoren. Det vore emellertid naturligt, att verkan
af eu sådan räkenskaps reform med hänsyn till person albehof vet

Femte liufvudtiteln.

icke skulle framträda fullt tydlig, förrän öfvergången till det nya systemet
fullständigt ägt rum; cell kunde den nu åsyftade räkenskapsreformen
knappast tänkas komma att vinna tillämpning förrän tidigast under år
1912. Nämnda år blefve sålunda ett öfvergångsår, hvarunder sviter af
den gamla ordningen ännu måste hafva ej obetydlig inverkan på behof vet
.af arbetskrafter. Först härefter eller under år 1913 kunde det nya räkenskapssystemet
vara helt genomfördt och sålunda gifva, tillfälle till ett
rätt bedömande i fråga om personalbehofvet för dess tillämpande.

Äfven om den räkenskapsreform, som sålunda kunde förväntas,
otvifvelaktigt komme att nedbringa behof vet af arbetskrafter för räkenskaps-
cell redovisningsarbetet vid stationerna och kustartilleriregementena,
vågade de sakkunniga likväl icke förutsätta, att någon minskning
i den nu enligt stat tillgängliga intendent urpersonalen
härigenom kunde komma till stånd. Enligt hvad som framginge af den
utredning, som af är 1908 tillkallade sakkunniga verkställts i fråga om
personalbehofvet, vore nämligen marinintendenturkårens personal för närvarande
långt ifrån tillräcklig för utförande af de arbeten, densamma
hade sig ålagda, hvadan, om det nuvarande räkenskapssystemet skulle
bibehållas, eu väsentlig ökning af kåren vore erforderlig. Det nya
räkenskapssystemet borde visserligen, enligt de sakkunnigas mening, göra
den nu erforderliga ökningen af kåren öfverflödig, men att detsamma
därutöfver skulle tänkas komma att medföra möjlighet till minskning af
nuvarande personal, trodde de sakkunniga icke vara att förvänta. I
hvarje fall syntes det de sakkunniga af omständigheterna påkalladt, att
frågan om ökning eller minskning af personalen uppskötes, till dess
det nya räkenskapssystemet blifvit fullt inarbetadt vid marinen i dess
helhet och erfarenheten gifvit vid handen, huru personaltillgången ställde
sig till arbetet, som skulle utföras.

Det nya räkenskapssystemet komme att medföra i vissa fall rätt
vidgående omflyttningar af arbetet vid stationerna; men på grand af
marinintendenturkårens organisation, som medgåfve, att eu befattning
den ena gången besattes från eu. lägre, den andra gången från en högre
grad inom kåren, vore en sådan omflyttning oberoende af kårens indelning
i grader och löneklasser.

Den 29 juli 1910 tillkallade jag, jämväl med stöd af nådigt bemyndigande,
fem sakkunniga, nämligen ledamoten af Riksdagens andra
kammare, grosshandlaren E. A. Nilson, förste marinintendenterna (i. E.
Didring och I. Neuendorff, kommendörkaptenen af l:a graden G. H. Judbeck
och professoren G. Hallendorflf för att inom departementet biträda
vid utredning af frågor om dels utbildningen för anställning vid marin Bik.

till RiksiJ. Pynt. 1911. / Sami. 1 A fil. I Höft. 5

Femte hufvudtiteln.

intendenturkåren samt organisationen af kårens reserv, dels behofvet af
arbetskrafter för fullgörande af de åligganden, som falla inom marinintendenturkårens
verksamlietsområde; och skulle härvid de förändringar

i marinens räkenskapsväsende, som komme att föreslås af de under den
4 juli 1910 tillkallade sakkunniga, vinna beaktande i den män dessa
förändringar kunde inverka på behofvet af intendenturpersonal.

Sedan de förut nämnda sakkunniga för utredning rörande förenkling
af redovisningsväsendet vid marinen till mig inlämnat sin 1*. M.
af den 12 november 1910, öfverlämnades densamma till de sakkunniga,
som tillkallats för utredning af vissa frågor rörande marklin ten denturkårens
organisation m. in., med anmodan att inkomma med det yttrande.

ii vartill nämnda P. M. kunde föranleda; och återkallades i samband härmed
det åt dessa sakkunniga gifna uppdraget att utreda behofvet af marinintendenturpersonal.
1 skrifvelse den 13 december 1910 hafva sistnämnda
sakkunniga till mig inlämnat det begärda yttrandet.

De hafva därvid i hufvudsak framhållit, att den i berörda P. M.
ifrågasatta räkenskapsreformen icke kunde beräknas vara fullständigt
genomförd förrän från och med år 1913 och det vore därför icke att
vänta, att något förslag om tillgodoseende af marinintondenturk&rens
behof af arbetskrafter komme att föreläggas -Riksdagen före år 1914.
hvarigenom ändringar i kårens nuvarande organisation och numerär
kunde beräknas träda i kraft först från och med 1915 års ingång.

Sålunda ställdes i utsikt, att spörsmålen om beredande af dels ökad
arbetskraft för utförandet af de uppgifter, som åligga marinintendenturkåren,
dels bättre befordringsmöjligheter för denna kårs personal komme
att uppskjutas på obestämd tid, i hvarje fall minst 5 år. Dessa spörsmål,
hvilka redan allt för länge väntat på sin lösning, vore emellertid
af sådan betydelse för kårens förmåga, att rätt fylla sina uppgifter vid
marinens ekonomiska förvaltning, att de sakkunniga funne det vara eu
bjudande nödvändighet, att i såväl ena som andra afseendet åtgärder
vidtoges till motverkande af de menliga följderna af detta uppskof.

Vid frågan om behofvet af ökade arbetskrafter ansåge sig de sakkunniga
höra endast i förbigående uppehålla sig. Förefintligheten af ett
sådant behof vore till fullo ådagalagdt såväl af de under år 1908 tillkallade
sakkunniga som ock af de myndigheter, hvilka yttrat sig angående
det af nämnda sakkunniga afgifna betänkande, och både detta behof
icke heller sedermera bestridts vid frågans behandling i Riksdagen. De
sakkunniga uttalade också såsom sin bestämda öfvertygelse, att den arbetsbörda,
som ålåge och äfven framdeles komme att åligga marinintendenturkåren,
alldeles icke motsvarades af tillgänglig kompetent personal.

Femte liufvudtiteln.

.Redan nu förefunnes betydande rubbningar i marinens räkenskaps''väsende
och om icke arbetskrafterna skyndsamt förstärktes, förelåge fara,
att förhållandena blefve ännu mer betänkliga. Under senare år hade
visserligen tid efter annan anvisats medel för beredande af tillgång å
tillfälliga arbetskrafter vid stationernas räkenskapskontor. Åt de biträden,
som härigenom kunnat anställas, både emellertid lika litet som åt annan
Tillgänglig personal utan särskild utbildning kunnat anförtros annat än
arbete af enklare slag. För åtskilliga år framåt både man, särskildt vid
stationernas räkenskapskontor, att räkna med otillräcklig ordinarie arbetskraft
och det syntes blifva oundgängligen nödvändigt att för beredande
af nödig personalförstärkning tillsvidare för hvarje år anvisa fullt tillräckliga
medel. Vid bestämmande af beloppet af denna medelsanvisning borde
hänsyn tagas därtill, att i den mån sådant läte sig göra, erforderligt
antal till utförande äfven, af mera kvalificerad!- arbete lämpliga biträden
kunde anställas mot åtnjutande af ersättning till belopp, öfverstigande
hvad förut i dylika fall utbetalats.

Då resultatet af det pågående reformarbetet för förenkling af marinens
redovisningsväsende, såsom förut nämnts, ej torde verka minskning
i marinintendenturkårens nuvarande numerär, framstode det såsom ett
i >afvisligt behof, att åtgärder snarast vidtoges för beredande af drägligare
existensvillkor åt dem, som nu tillhörde denna kår. Någon rubbning
i kårens organisation kunde därvid naturligtvis ej ifrågasättas,
utan borde rättelse i nu rådande missförhållanden lämpligen åstadkommas
på sådant sätt, att genom en ändring af antalet beställningar inom
de olika graderna ökade belbrdringsmöjligheter bereddes personalen.

Frågan om behofvet af förbättrade befordringsförhållanden inom
rnaiinintendenturkåren hade tidigare varit föremål för upprepade underdåniga
framställningar dels af chefen för nämnda kår, dels af medlemmar
inom kåren. De under år 1908 tillkallade sakkunniga hade
lämnat eu utförlig redogörelse för innehållet af clcssa framställningar
äfvensom eu uttömmande motivering till stöd för ett af nämnda sakkunnig;.
! i samband med ifrågasatt ökning af kårens numerär framlagdt
förslag rörande jämväl omläggning af graderna. Detta förslag både med
vissa jämkningar i hufvudsak legat till grund för Eders Kung!. Majrts
proposition i ämnet till 1910 års riksdag. Anledningen till att berörda
proposition ej vann Riksdagens bifall, vore emellertid, enligt hvad syntes
framgå af ärendets behandling inom Riksdagens kamrar, ej att finna
däri, att befordringsförhåll anden a inom kåren befunnits icke kräfva
rättelse.

Femte lmfvnrttiteln.

Antalet beställningar vore för närvarande störst i cien lägsta graden
och aftoge sedan för hvarje högre grad. Medan endast en ringa brakdel af
numerären folie pa befattningar med lon lika med regementsofficers, uppbud
i det närmaste två tredjedelar åt karens hela personal aflöning lika
med underlöjtnant eller löjtnant vid flottan. Samtidigt med att för det
stora flertalet marinintendenter härigenom utsikten vore stängd att öfver
hufvud vinna befordran till de högre och relativt bättre aflönacle posterna,
hänvisades ock personalen i de lägre graderna till att under en oskäligt
lång tid åtnöjas med en för deras existensvillkor synnerligen knappt tillmätt
aflöning, för att slutligen först vid ganska framskriden ålder uppnå de i
och för sig tämligen blygsamma aflöningsförmåner, som åtfölja kaptenso-raden.
Svårigheten för intendenterna i de lägre graderna att med sin
aflöning bereda sig en dräglig existens hade ock ökats, i samma man
som lefnadskostnaderna stigit. '' Vikten af att undanröja anledningar till
berättigad! missnöje hos en tjänstemannakår kunde icke nog beaktas,
allra hälst i fråga om eu personal, hvars arbete i många fall vore förenad!
med ett betydande ekonomiskt ansvar. Följder af de rådande
ogynnsamma befordringsutsikterna hade ock redan försports, bland annat
därigenom att en bestämd benägenhet inom kårens yngre årsklasser yppats
att söka sig bort ur marinens tjänst.

De sakkunniga funne den enda antagliga utvägen för beredande åt
bättre befordrings- och existensvillkor åt marinintendenturkårens nuvarande
personal vara eu omläggning af personantalet inom de olika graderna,
hvilka enligt de sakkunnigas förmenande, lämpligen borde omfatta
följande antal tjänstemän:

rnarinöfverintendent och chef ...................................................... j

förste marinintendenter .................................................................... yJ

marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen ..................... 20

marinintendenter af l:a graden, 2:a löneklassen................... 10

marinintendenter åt 2:a graden.................................................... 23

^ * q

marinunderintendenter...................................................................... 1^

Summa 71

Kostnaden för aflöning till kårens personal skulle efter vidtagande
af denna omläggning komma att uppgå till sammanlagt 307,189 kronor
50 öre. Då den nu för kåren gällande staten utvisade ett kostnadsbelopp
af 275,469 kronor 50 öre, skulle alltså uppkomma ett ökadt
medelsbehof för ifrågavarande ändamål af 31,720 kronor.

De sakkunniga hafva till sist hemställt, att nådig proposition måtte
aflåta» till 1911" års riksdag om ny stat för marinintendenturkåren,

Femte hufvudtitelu.

O i

grundad på defc af dem beräknade personantalet inom de särskilda graderna
af kåren.

Till skrifvelsen är fogadt särskild t yttrande af herr E. A. Nilson,
som däruti uttalat såsom sin mening att, då förevarande förslag allenast
afser, att för de närmaste åren afhjälpa de missförhållanden., som förefinnas
inom marinintendenturkåren med afseende på möjligheten för dess
personal att inom eu rimlig tid nå en aflöning, som kan anses skälig
med hänsyn till det personalen åliggande arbete och ansvar, omläggningen
för närvarande bör begränsas till beställningarna inom allenast
de 3 lägsta graderna. I staten för marinintendenturkåren för år 1912
borde sålunda uppföras, förutom såsom nu 1 marinöfverintendent och
3 förste marinintendenter,

20 marinintendenter af l:a graden, l:a lön ek lassen,

10 marinintendenter af l:a graden, 2: a lön eklassen,

25 marinintendenter af 2:a graden,

12 marinunderintendenter.

Öfver de sakkunnigas förslag har marinförvaltningen den 19 december
1910 afgifvit infordradt yttrande. Ämbetsverket ansåge, att frågan om
förbättrade befordringsrnöjligheter och drägligare existensvillkor för marinintondenturkårens
personal vore af så trängande art, att åtgärder i detta
syfte borde redan nu vidtagas. Förvaltningen, som i fiffigt anslutit sig
till de sakkunnigas förslag, ansåge likväl att med inrättandet af ytterligare
förste marinintendentsbefattningar kunde tills vidare anstå, och
hemställde ämbetsverket, med bifogande af förslag till ny stat för marinintendenturkåren,
att anvisningen till marinintendenturkåren i enlighet
härmed i 1912 års stat måtto höjas med 21,400 kronor. Från marinförvaltningens
beslut voro fem ledamöter af skiljaktig mening.

Marinöfverkommissarien, som föredragit ärendet inom ämbetsverket
och med hvilken tre ledamöter förenat sig, ansåg, att hufvudvikteu, beträffande
marinintendenturkårens personal, icke läge på befordringsutsikternas
utan på aflöningsvillkorens förbättrande; och syntes den närmaste och
naturligaste vägen att nå liufvudsyftet vara, icke att bygga på den nuvarande
organisationen, hvars grunder vore föremål för undersökning åsyftande
eu omläggning af densamma, utan att söka genom extra anslagsmedel
vinna eu provisorisk lönereglering. Fn af reservanterna verkställd
beräkning gåfve vid handen, att kostnaderna för den af de sakkunniga
afsedda löneförbättringen åt marinintendenturkårens personal, oafsedt
ökningen af antalet förste marinintendenter, skulle belöpa sig till 29,230
kronor; och ansåge reservanterna, att ett extra ordinarie anslag å detta

Femte hufvudtiteliu

[2.1 belopp, beviljadt årligen intill dess frågan om maiinintendenturfcårens
organisation blifvit definitivt, löst-, vore hvad nu borde ifrågasättas. Marinförvaltningen
både därför bort tillstyrka äskande Jios 1911 års riksdag''
af ifrågavarande belopp att användas till provisoriska allöningstillägg
med 1,000 kronor för eu livar al'' 7 marinintendenter af l:a graden, 2:a
löneklassen, med 1,365 kronor för en hvar af 10 marinintendenter åt
2 :a graden och med 780 kronor för en hvar af 11 marinunderintendenter.
Slutligen hafva- ifrågavarande reservanter ansett, att marinförvaltningen
bort hemställa om utredning af frågan om anskaffandet af ökade arbetskrafter
för ett provisoriskt afla j kipande af marinintendentnrkårens personalbrist.
på det att ett för ändamålet behöflig! belopp måtte beräknas
i statsreglering^ för år 1912.

Marinöfverintondenten ansåg för sin del, att marinförvaltningen borr
förorda det af de sakkunnigas majoritet framställda förslaget of uran
drad t.

partement*- För att vinna ett tillfredsställande arbetsresultat inom de mångartade
chefens oep viktiga, tj änstegrenar, som marin intendent lirka rens verksamhet omyttrande''
fattar, synes ''en förbättrad ekonomisk ställning för personalen vara af
den största betydelse. Den tilltänkta omläggningen af marinens räkenskaps
väsende torde äfven komma att medföra en betydlig koncentrering
af arbetet, hvarigenom personalens ansvar ukas och än större kraf ställas
på hvarje särskild tjänstemans duglighet och arbetsförmåga. Då de för
denna frågas utredande tillkallade sakkunniga uttalat den uppfattningen,
att någon minskning åt kåren, icke torde vara att förvänta, synes, mig
frågan om förbättring åt den nuvarande personalens afiöningsviilkor
böra och kunna lösas "utan afvaktande af den ifrågavarande utredningens
resultat.

Under sådana förhållanden är det, enligt min mening, synnerligen
önskvärd!, att åtgärder redan nu vidtagas i syfte att i ekonomiskt afseende
förbättra ställningen för de till tjänsteåren äldsta tjänstemännen
i åtminstone de lägst aflönade tjänstegraderna inom marinintendenturkåren.
.lag anser dock icke, att frågan bör lösas genom provisoriska lönetillägg
för nämnda tjänstemän; sådana tillägg kunna nämligen föranleda, att
ökade aflöningsförmåner bereddes personer, hvilka vid tur till befordran
icke befunnes lämpliga därtill och för Indika aflöningen da komme att
minskas vid kårens slutliga organisation. Erfarenheten torde för öfrig!
gifva vid handen, att löneförmåner å extra stat i verkligheten vanligen
erhållit lika bindande karaktär, som de å ordinarie stat upptagna. Enligt
min mening bör i stället, såsom af marinförvaltningen och de sakkun -

Femte hut vudtiteln.

niga föreslagits, un omläggning af numerären inom kårens olika grader [2.]
äga rum, och håller jag före, att denna omläggning bör ske i öfverensstämmelse
med (.let uttalande, som af ledamoten af Riksdagens andra
kammare, grosshandlaren E. A. Nilson gjorts i de sakkunnigas förut
omnämnda skrifvelse den 13 december 1910, hvilket uttalande jämväl
marinförvaltningen biträdt.

lön dylik åtgärd komma likväl icke att afhjälpa det sedan eu längre
tid tillbaka förefintliga trängande behofvet af ökning i arbetskrafterna a
räkenskapskontoren, hvilket behof än ytterligare kommer att blifva kännbart
därigenom, att kraf vet pa eu tjänsteman för skötandet af intendenturgöromålen
vid Ålfsborgs fästning och det därstädes förlagda kustartilleridetachementet
redan inom den närmare framtiden torde föranleda
underdånig framställning om att eu marinintendent måtte härför afsos.
Emellertid torde, såsom en längre tid varit fallet, räkenskapskontorens
behof af arbetskrafter utöfver de ordinarie få tillgodoses genom anställande
af extra biträden med aflöning från medel, som under marinintendenturkarens
uppsättande inbesparas å de i stat för kären anvisade beiopp
och, i den man dessa ej härtill lämna tillgång, genom anlitande af
d e a lim äi > na bespara i lgarna.

Pa sätt framgår al protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 1.4 Marinintenjannan
1910, bilagdt samma års statsverksproposition, uttalade dåva- dc.nt,,rkåre"ft
rande chefen för sjöförsvarsdepartementet i anslutning till förslag, afgii- ''resen''.''"
vet af 1908 års sakkunniga för utredning af frågor rörande marinintenden- RoserTmaria*
turkåren, att skyldigheten för marinunderintendent, utnämnd i flottans re- “Sante"
nerv, att efter erhållen kommendering omedelbart efter utnämningen
tjänstgöra ett år vid marinintendenturkåren borde upphöra. Under förutsättning
af bifall till denna mening skulle därför anslaget till marinintendenturkåren
i flottans reserv, hvilket innefattade aflöning till 3 marinundennlendonter
under dylik tjänstgöring-, icke behöfva i''staten upptagas
längre än sådan tjänstgöring kunde ifrågakomma.

A idaro tillstyrkte nämnde departementschef, att assurant, som utbildades
för inträde i nmrinintendenturkårens reserv, skulle tillerkännas
aflöning, som borde utgå efter enahanda grunder, hvilka vore stadgade
1 fråga om reservofiicersaspirant vid flottan, och sålunda utgöras af dagaflöning-,
beklädnadsersättning, natnraunderhåll eller ersättning därför och
fri sjukvård. Antalet reservmarinintendentsaspiranter, som årligen skulle
antagas, kunde lämpligen beräknas till 3. Erforderliga medel för bestridande
af bland löneförmånerna ingående dagaflöning och beklädnads -

Femte Imf vadtiteln.

Departe mentschefen.

Reserv- och
i n dragningsstaterna
samt
båtsmanskomp
an i erna.

ersättning borde med hänsyn härtill beräknas till 4,005 kronor årligen
och syntes böra upptagas i särskild stat. Behof att upptaga ett dylikt
anslag redan i 1911 års riksstat förefanns dock icke, enligt hvad departementschefen
framhöll.

Nu omförmälda förslag vunno Eders Kung]. Maj:ts gillande; och
jämväl Riksdagen förklarade sig icke hafva något att erinra mot förslagen.

Sedermera har Eders Kung!. Maj:t genom särskilda nådiga kungörelser
den 12 september 1910 anbefallt häraf föranledda ändringar
dels i nådiga kungörelsen angående antagning och utbildning af marinintendentselever
och marinintendentsaspiranter den 11 december 1903
och dels i nådiga förordningen samma dag angående marinintendenturkåren
i flottans reserv.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 26 november
1910 anfört, att då det numera ej funnes någon personal vid marinintendenturkåren
i flottans reserv, som skulle fullgöra den enligt förut
gällande bestämmelser för sådan personal föreskrift^ tjänstgöring, under
hvilken aflöningsförmåner enligt fastställd stat skulle utgå, blefve det
bland medelsbehofven under anslagstiteln aflöning för flottans kårer och
stater hittills upptagna beloppet 4,285 kronor för marinintendenturkåren
i flottans reserv ej längre behöflig!, hvarför det icke vidare bordo
upptagas.

Däremot borde, enligt hvad genom deri gjorda ändringen i förberörda
nådiga kungörelse den 11 december 1903 blifvit stadgadt beträffande
förmåner för marinintendentsaspiranter, som utbildades för anställning
såsom marinunderintendenter i flottans reserv, stat fastställas för reservmarinintendentsaspiranter
och under medelsbehofvet till aflöning- för
flottans kårer och stater beräknas ett belopp af 4,005 kronor för dylika
aspiranter.

Emot hvad marinförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något
att erinra.

Marinförvaltningen har beräknat medelsbehofvet för reserv- ochindragningsstaterna
samt båtsmanskompanierna, för de två förstnämnda staterna

till........................................................................................... kronor 12,620: 32

och för båtsmanskompanierna till................................. » 2,756: —

Summa kronor 15,376: 32

Emot dessa beräkningar har jag icke något att erinra.

Femte kufvudtiteln. 41

Enligt de beräkningar, jag sålunda anfört, skulle medelsbehofvet under
anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater år 1912 blifva följande:

■ " ..........	För 1911	af	För 1912
i	JKiksdagen anvisadt.	beräknadt behof.	Ökning		Minskning.
j Officerskåren ....... I Reservoffioerare under repetitionsöfning, forslags-	708,180	—	713,400	—	5,220	—	—	—
vis.....................................	—	—	10,500	—	l; 10.500	_	__	_
'' Reservofficersaspiranter	26.700	—	26,700	_
Undoroffieerskåren	815,130	—	826,260	_	11,130			_
Sjömanskåren ........................	2,279.504	—	2.297.347	_	17,843
Skeppsgossekåren......................................	34,767	50	34,767	50
Mariningen j örkåren ..	231.295	_	231,295
Marinintendenturkåren	275,469	50	299,869	50	24,400
D:o i flottans reserv....................................	4.285	—	—	—	_	_	4,285
Reservmarinintendentsaspiranter...............	—	—	4.005	_	4,005
Ecklesiastikstaten...........................	8,900	_	8.900	_
Marinläkarkåren.........................	120,585	—	120,585	_
Poliskåren ..... Inkvarteringsbidrag för officerare och under-	75,700	—	75,700			—		—
officerare, förslagsvis Reserv- och indragningsstater samt båtsmans-	274,820	—	278,260	—	3,440	—		—
kompanierna, förslagsvis........................... Dagafiöning till officerare och underofficerare,	15,616	32	15,376	32	—		240	—
förslagsvis ......	854,994	25	865,853	—	10.858	75	_
I riksstaten afrundadt med..........................	—	43	—	68	25	_	_
Summa kronor	5,725,947	-i	5,808,819	-\|	87,397	1 “I	4,525	—

P Daraf 9,500 bönor öfverflyttning från reservationsanslaget till repetitionsöfningar för reservoffieerare

Den erforderliga ökningen utöfver för år 1911 anvisadt belopp
uppgår således till 82,872 kronor.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Makt
täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna stater för flottans officerskår, för reservofficerare
under repetitionsöfning vid flottan, för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår samt å dagaflöning
till officerare och underofficerare vid flottan
äfvensom för marinintendenturkåren och för reservmarinBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

[2-]

Anslagsbe lopp.

Femte liufnidtiteln.

[2.] '' intendentsaspiranter af den lydelse, bilagorna n:r 2—8

vid detta protokoll utvisa;

att, med godkännande af förordad uteslutning af
stat för marinintendenturkåren i flottans reserv cell
minskning i anvisningen för reserv- och indragningsstaterna
samt båtsmanskompanierna, i riksstaten för
år 1912 höja anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater med, förutom nämnda öfverföring, 73,372 kronor;
samt

att följaktligen i riksstaten för år 1912 upptaga
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, nu
5,725,947 kronor, med ett belopp af 5,808,819 kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Beklädnad åt Genom nådigt bref den 5 maj 1876 bestämdes de årliga beklädsjömans-
och nadspenningarna för manskap af sjömanskåren till 108 kronor och för
SKkårern»se" skeppsgossar till 70 kronor. Dessa belopp å beklädnadspenningarna,
jämte 3 kronor för sängservis, hafva alltsedan dess legat till grund för
beräkning af anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 26 november
1910 anfört, att under de senare åren anskaffningskostnaden för skeppsgossarnas
beklädnad icke kunnat hållas nere vid ofvanberörda, därför
bestämda belopp, utan hade den stigit till i medeltal för båda flottans
stationer omkring 75 kronor per beklädnad.

Under flera år hade dessutom såväl cheferna för skeppsgossekåren
som afdelningscheferna för skeppsgosseafdelningarna i afgifna rapporter
framhållit nödvändigheten att öka antalet af vissa i beklädnadsstaten
nu ingående plagg, särskild! med ett par byxor, en mössa och ett par
skor, hvarjämte föreslagits, att i skeppsgossarnas beklädnad skulle tillläggas
bussaronger och byxor af bomullsväf, fyrskäft, blå, hvilka plagg
för närvarande ej inginge däri; och hade dessa framställningar af vederbörande
stationsmyndigheter tillstyrkts, dock under förutsättning att
beloppet af beklädnadspenningarna för skeppsgosse samtidigt höjdes.

Femte hufvudtitcln.

Af de gjorda framställningarna i ärendet syntes det marinförvalt- [2.]
ningen framgå, att en ökning* i vissa afseenden af beklädnadsstaten för
skeppsgossar vore äfven med omsorgsfullaste vård af kläderna nödvändig,
för att beklädnaden skulle kunna hållas i godt skick. Då emellertid redan
med nu gällande beklädnadsstat det, såsom ofvan anförts, icke varit
möjligt att hålla kostnaden för anskaffning* af den myckenhet beklädnadspersedlar,
som årligen beräknats erforderlig för beklädnadens underhåll,
inom beklädnadspenningarnas nuvarande belopp, ansåg marinförvaltningen,
i likhet med hvad i stationsmyndigheternas utlåtanden anförts,
den ifrågasatta förbättringen i beklädnaden icke kunna bringas
till verkställighet, utan att beklädnadspenningarna för skeppsgossarna
samtidigt ökades.

Då den föreslagna ökningen af beklädnaden skulle medföra en ökad
årlig underhållskostnad af cirka 15 kronor och då det, såsom förut
nämnts, icke kunnat undgås, att samma underhållskostnad under de
senare åren med cirka 5 kronor öfverstigit de fastställda beklädnadspenningarnas
belopp, syntes den ökning, som erfordrades i detta belopp,
icke kunna sättas lägre än till 20 kronor, och beklädnadspenningarna
för skeppsgosse således böra höjas från 70 till 90 kronor per år.

En sådan höjning skulle för i stat upptaget antal af 600 skeppsgossar
betinga en ökad årlig utgift af 12,000 kronor å ifrågavarande
anslag.

Då emellertid icke obetydliga besparingar funnes å reservationsanslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, syntes den
önskvärda förbättringen af skeppsgossarnas beklädnad kunna åstadkommas,
utan att anslaget för närvarande höjdes.

Lika med myndigheterna anser jag erfarenheten hafva gifvit vid Departementshanden,
att beklädnadsstaten för skeppsgossarna bör något ökas. Såväl yttrande,
för genomförande häraf som med hänsyn till att den nuvarande anskaffningskostnaden
för skeppsgosses beklädnad ej kunnat begränsas till de
sedan år 1876 med o förändrad t belopp bestämda beklädnadspenningarna,
erfordras en höjning af samma belopp; och torde denna lämpligen, på
sätt marinförvaltningen föreslagit, sättas till 20 kronor, hvarigenom beklädnadspenningarna
skulle utgå med 90 kronor per år.

Då ifrågavarande anslag hittills visat sig lämna öfverskott, lärer
den relativt obetydliga ökade kostnad, som Lomme att vållas genom
vidtagande af en sådan förändring, ej påkalla höjning af anslaget.

Femte hufvudtiteln.

[3.]

Naturaunderhåll
åt personal
vid
flottan.

Natur aunderhåll åt personal vid flottan.

Vid 1904 års riksdag’ uttalade statsutskottet önskvärdheten däraf,
att beräkningen af anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan
framdeles komme att grundas, icke, såsom dittills skett, på ett medelportionspris
oberoende af tjänstgöringens art, titan på hvad den verkliga
kostnaden kunde, efter särskilda portionspriser vid tjänstgöring i land
och till sjöss, antagas utgöra per man med hänsyn till sannolikt antal
tjänstgöringsdagar dels i land och dels till sjöss.

I anledning af omförmälda uttalande blefvo i Kung!. Majds framställning
till 1905 års riksdag angående höjning af ifrågavarande anslag
följande medelportionspris och fördelning af tjänstgöringstid lagda
till grund för beräkningen af anslagets behöfliga storlek, nämligen:

för hvarje underofficer och reservofficersaspirant:

275 dagar i land å 62 öre pr dag
90 » till sjöss å 88 öre »

för en hvar af sjömans- och skeppsgossekårernas manskap:

275 dagar i land å 52 öre pr dag
90 y> till sjöss å 88 öre »

Enahanda beräkningsgrunder hafva sedermera alltjämnt tillämpats.

Under erinran om ofvan nämnda förhållanden har marinförvaltningen
i sin redan berörda skrifvelse den 26 november 1910 meddelat,
att med ledning af från marinstaben erhållna uppgifter beträffande den
sjötid, som kunde beräknas vid tillämpning af den plan för flottans öfningar,
som afsåges att under de närmaste åren följas, det syntes till
grund för beräkning af kostnaderna för naturaunderhåll böra läggas en
i förhållande till ofvanstående något mera utsträckt tjänstgöringstid till
sjöss och en i motsvarande grad minskad tjänstgöringstid i land.

Sålunda borde antagligen beräknas för undex-officer och x’eservofficersaspirant
225 dagar i land och 140 dagar till sjöss, för manskap af sjömanskåren
195 dagar i land och 170 dagar till sjöss samt för skeppsgossar
230 dagar i land och 135 dagar till sjöss.

Vidare har marinförvaltningen anfört, att portionspriset ombord under
senaste fem år varit af vederbörande stationsbefälhafvare fastställdt till

Femte hnfrudtitcln.

i medeltal närmast 93 öre; och borde enligt marinförvaltningens mening
detta pris läggas till grund för beräkning af portionskostnaden till sjöss,
enär det icke syntes förefinnas utsikt att kunna härunder nedbringa underhållskostnaderna
ombord.

Portionspriset i land borde för underofficerare och reservofficersaspiranter
fortfarande och i likhet med hvad fallet vore för underoffirare
vid armén böra beräknas till 62 öre per dag.

I 1905 års statsverksproposition hade angifvits, att portionspriset för
manskap af sjömans- och skeppsgossekårerna i land beräknades till 52
öre liksom för arméns och kustartilleriets manskap. Emellertid hade
kostnaden för portionen sedermera icke kunnat hållas nere vid detta
pris hvarken vid flottan eller kustartilleriet, utan hade under de senaste
fem åren portionspriset utgjort i afrundadt medeltal vid Karlskrona
station och Karlskrona kustartilleriregemente 53 öre, vid Stockholms station
56 öre samt vid Vaxholms kustartilleriregemente 61 öre. Motsvarande
siffror för år 1910 vore respektive 52, 58 och 61,5 öre. För respektive
afdelningar i Marstrand, Alfsborg och Fårösund hade portionskostnaderna
ställt sig ännu något högre, men antalet kostnjutande å
dessa platser vore så litet i förhållande till numerären vid hufvudstationerna,
att skillnaden i portionspris därstädes icke behöfde tagas i beräkning.

Hvad beträffade den för flottan och kustartilleriet gemensamma
spisordningen i land (intagen såsom bil. 25 vid reglemente för marinen,
del I) erinrades därom, att marinförvaltningen på grund af framställningar
från vederbörande lokalmyndigheter om ändringar i densamma låtit
utarbeta en förslagsspisordning, hvilken därefter utställts till yttrande
af stationsbefälhafvarna och kustartilleriregementscheferna. Sedan
förslagsspisordningen omarbetats med stöd af inkomna yttranden samt
marinförvaltningen gjort underdånig hemställan om, att densamma skulle
på försök få tillämpas, hade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 18 juni 1910 på det sätt bifallit denna hemställan, att en försöksspisordning
anbefalldes för tillämpning, upptagande en normalportionsstat,
hvars penningvärde reducerats med i medeltal omkring 2,9 öre i
förhållande till den af marinförvaltningen föreslagna. Underhållskostnaden
vid tillämpning af denna försöksspisordning blef i det allra närmaste
lika med underhållskostnaden enligt den i bil. 25 af reglementet
för marinen, del I, upptagna spisordningen, mot hvilken likväl bland
annat den erinran gjorts, att kosten vore för klen. Marinförvaltningen
fiade också med stöd af inkomna yttranden öfver den på försök tillämpade
spisordningen måst hos Eders Kungl. Maj:t den 27 oktober 1910
gorå underdånig framställning om medgifvande, att från den 1 januari

Femte Imfvudtiteln.

1911 ny försöksspisordning finge tillämpas, betingande efter 1910 års
fastställda medelpris å proviantartiklar ett portionspris af 54,445 öre vid
Karlskrona station och Karlskrona kustartilleriregemente, 61,207 öre vid
Stockholms station och 64,667 öre vid Vaxholms kustartilieriregemente,

Vid sådant förhållande syntes det marinförvaltningen, att en höjning
af det till grund för beräkning af flottans och. kustartilleriets naturaunderhållsanslag
liggande medelportionspriset för manskap i land
icke kunde undvikas.

Det hade förut nämnts, att åt* 1905 marinens portionspris beräknats
lika med arméns till 52 öre. I 1907 års statsverksproposition både
emellertid angifvits, att portionspriset vid armén under aren 1902 1906,

jämte tillagningskostnaden, i verkligheten uppgått till 57,84 öre per man
och dag, hvarför det vid beräkning af anslaget till armens mathållning
ansetts nödvändigt att utgå från eu underhållskostnad åt 58 öre per
man och dag, hvilken beräkningsgrund också foljande år for armén
blindt följd. Med hänvisning härtill ansåge marinförvaltningen att, i likhet
med hvad som skedde år 1905, då portionspriset vid marinen måste
höjas, äfven nu samma beräkningsgrund som vid armén borde följas
och fördenskull i hvad manskapet anginge ett medelportionspris i land
af 58 öre per man och dag läggas till grund vid beräkning af naturaunderhållsanslagen
till flottan och kustartilleriet.

För underofficerare vid flottan syntes fortfarande såsom hittills portionsersättningen
i land böra utgå med 62 öre per dag, oberoende af
växlingarna i värdet af naturaportionen.

Marinförvaltningen hade äfven ansett det kunna itragasättas, huruvida
icke storleken af underofficerarnas portionsersättning under sjöexpedition
borde till beloppet enhetligt fastslås. Enligt nu gällande bestämmelser
erhölle underofficer, som under sjöexpedition hade sin skeppsportion innestående,
kontant ersättning beräknad efter det medelpris, som vid tiden
för fartygets utrustning gällde å den station, hvarifrån fartyget utgått,
eller, om fartyget ej rustats å flottans station, å den station detsamma
tillhörde. Sådan portionsersättning hade år 1910 utgjort & fartyg från
Karlskrona station 94 öre och från Stockholms station 96 öre. Emellertid
syntes prisen å lifsförnödenlieter vid den ena eller andra stationen
icke blifva bestämmande för kostnaderna för underofficerarnas bordhållning,
ty mässarna hade enligt uppgift ytterst små förråd och gjorde
hufvudsakligen uppköp på de platser, fartygen besökte under expeditionen.
Vid sådant förhållande kunde den oegentligheten icke undvikas,
att underofficerare, tjänstgörande å olika fartyg inom eu och samma
sjöstyrka, kunde komma 1 åtnjutande af olika portionsersättning. Till

Femte lmfvmltitcln.

förekommande häraf syntes icke annan utväg std till buds. än att beloppet
af sådan portionsersättning ombord till underofficerare vid flottan
bestämdes lika för alla sjökommenderade underofficerare. I afseende
härå ansåge dock marinförvaltningen icke, att medelpriset å sjöportion
under de senaste fem åren, hvithet enligt hvad förut angifvits beräknats
till 93 öre, borde blifva normerande, enär därigenom skulle uppstå en
försämring af underofficerarnas nuvarande aflöning®förmåner, utan att
det högsta medelpris å sjöportion, som under senaste fem åren förekommit,
nämligen 98 öre, borde tillsvidare bestämmas såsom ersättningsbelopp
för underofficer vid flottan, som under sjöexpedition hade sin skeppsportion
innestående. Portionsersättning efter enahanda belopp borde
jämväl under sjöexpedition utgå till reservofficersaspirant, mariningenjörsaspirant
och -elev, marinintendentsaspirant samt sådan underofficerskorpral
och korpral, som mässade i nnderofficersrpäss.

Vidare har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket vid beräknande
af naturaunderhållsanslagen käft anledning att taga hänsyn jämväl
till ett kraf, som blifvit af vederbörande lokalmyndigheter framställdt,
nämligen i fråga om arfvode till uppbördsman vid vissa marinens
matinrättningar i land.

Med stöd af Yttranden, som afgifvits af såväl stationsbefälbafvarna
vid flottans stationer som regementscheferna vid kustartilleriet, förklarar
marinförvaltningen sig anse till fullo ådagalagdt, att det arbete och ansvar,
som åiåge uppbördsmännen i vissa marinens matinrättningar, vore af
den beskaffenhet och omfattning, att rättvisa och billighet kräfde, att
dessa uppbördsman tilldelades eu särskild ersättning utöfver dagaflöningen.
Då mycken vikt läge därpå, att i afseende på tillgodogörandet af den
uppköpta provianten, på hvilken stora fordringar för leveransgiltighet
ställdes, god ekonomi iakttoges, förefölle det synnerligen önskvärd!'', att
de underofficerare, som hade ledningen af matinrättningarna, särskilt
uppmuntrades därtill. Härjämte förtjänade nämnas, att vederbörande
myndigheter af dessa underofficerare kunde fordra arbete äfven på sådana
tider, då andra underofficerare plägade njuta fritid. Reglementet förutsatte,
att proviantupplag i allmänhet icke skulle finnas vid matinrättningarna,
men på liera platser kunde sådant ej undvikas; och det syntes
för att nedbringa underhållskostnaderna för framtiden blifva nödvändigt
att vid matinrättningama hålla smärre proviantförråd. Ersättningen för
den risk, som uppbördsmännen därvid biefve underkastade, finge då anses
inbegripen i det särskilda arfvodet, därest sådant enligt marin förvaltningens
mening tilldelades uppbördsmännen.

Ytterligare stöd för det befogade i lokalmyndigheternas framställning
om arfvode till ifrågavarande uppbördsman vore, enligt hvad ma -

Femte JiufVudtiteln.

rin förvaltningen vidare framhållit, att finna i förhållandena uti detta hänseende
vid armén. Sedan i det vid 1908 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden framhållits, att
särskild aflöning borde tillkomma köksföreståndarna vid armén för fullgörandet
af de med deras befattningar förenade göromål samt Riksdagen
ej haft något att häremot erinra, har nämligen genom nådigt
bref den 18 september 1908 föreskrifvits, bland annat, att till underofficerare,
som jämlikt bestämmelserna i nådiga reglementet den 11
oktober 1907 angående förplägnaden vid arméns truppförband i fred
förordnades såsom köksföreståndare, ersättning tills vidare finge utgå
för hvarje månad med belopp, som med hänsyn till de särskilda matinrättningarnas
storlek växlade flan lägst 10 kronor till högst 25 kronor.

Marinförvaltningen har i fråga om beloppen af ifrågasatta arfvoden
till uppbördsmännen vid marinens matinrättningar förklarat sig anse, att
storleken däraf borde lämpas efter de grunder, som vid armén vore
gällande.

Därefter har marinförvaltningen lämnat en utredning angående
antalet matinrättningar vid flottan och kustartilleriet af beskaffenhet,
att uppbördsmännen därstädes borde komma i åtnjutande af särskild!
arfvode, samt angående mängden af de portioner, som vid dessa
matinrättningar i medeltal dagligen utspisades, och beträffande antalet
månader årligen, hvarunder utspisning därstädes ägde rum. På grundvalen
af denna utredning, som angifver antalet dylika matinrättningar
vid flottan till 5 och vid kustartilleriet till 13, samt med upptagande
af högsta arfvodet till 25 kronor och det lägsta till 10 kronor per
månad har marinförvaltningen beräknat den årliga kostnaden för dessa
arfvoden till 1,120 kronor vid flottan och 1,650 kronor vid kustartilleriet.

Marinförvaltningen har vidare uttalat såsom önskvärd!, att ifrågavarande
arfvoden finge utgå från och med början afår 1911; och borde
naturligen, därest arfvoden af denna art bestämdes för uppbördsmännen
vid matinrättningarna, någon annan uppbördsmannaersättning till dem
ej förekomma.

Jämväl har marinförvaltningen erinrat, att som matinrättningarna
vore afsedda för såväl stammens som beväringens bespisning, här ifrågasatta
utgifter möjligen borde delas mellan de anslag, af hvilka kostnaderna
för naturaunderhåll till respektive kategorier af manskap bestredes,
efter förhållandet mellan antalet kostnjutande, men då en sådan uppdelning
skulle förorsaka ett icke obetydligt arbete, syntes det, då utgifterna
vore jämförelsevis små, bidraga till enkelhet i bokföringen, om ifrågavarande
kostnader finge utgå af respektive anslag till naturaunderhåll
åt personal vid flottan och åt kustartilleriets manskap.

Femte liufvudtiteln.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har marinförvaltningen [3.]
beräknat medelsbehofvet under anslagstiteln naturaunderhåll åt personalen
vid flottan till i helt krontal 1,432,766 kronor och hemställt, att
framställning måtte göras till innevarande års riksdag i öfverensstämmelse
med ämbetsverkets omförmälda förslag och beräkningar.

Slutligen har marinförvaltningen anfört, att en höjning af portionsprisen
ombord och i land skulle inverka äfven på beräkningen af förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, men att ämbetsverket likväl ansett, att med ökning af
sistnämnda anslag kunde tillsvidare anstå.

Hvad först beträffar marinförvaltningens förslag, att portionsersättning Departementstill
underofficerare och med dem likaberättigade under tjänstgöring till
sjöss måtte fastställas till ett enhetsbelopp, afsedt att tillsvidare gälla,
finner jag ej anledning biträda samma förslag. Portionsersättning till
dessa befattningshafvare vid tjänst i land, i hvilken ersättning jämväl
godtgörelse för portionens tillagning beräknats ingå, har visserligen
enligt Kungl. Maj:ts förslag blifvit af Riksdagen år 1898 bestämd till
visst belopp, som sedan oförändradt kvarstått. För ett sådant fixerande
af denna portionsersättning talade särskild! önskvärdheten att i detta afseende
likställa underofficerare vid flottan med underofficerare vid armén,
för hvilka sistnämnda dylik portionsersättning fastställts af 1897 års riksdag.
Enligt bestämmelser i reglemente för marinen, del 11, gäller, att skeppsportion
skall utgå in natura till dem, som äro därtill berättigade, men
att underofficerare och med dem likställda äga rätt att hafva sina portioner
innestående. Vidare är stadgadt i reglementet, att för den tid skeppsportion
innestå!’, så ock för förknappning däraf, utgår kontant ersättning,
beräknad efter det medelpris, som vid tiden för fartygets utrustning
gällde å den station, hvarifrån fartyget utgått, eller, om fartyget ej
rustats å flott ans station, å den station detsamma tillhör. I reglementet
föreskrifves jämväl, att från ett fartygs förråd må för underofficersmäss
ombord utlämnas proviantartiklar i den mån sådant kan ske, utan att
därigenom uppstår brist, dock med undantag under fredstid, därest icke
mobiliseringsorder utfärdats, för sådana proviantartiklar, som upphandlats
endast för viss tid eller vissa bestämda utspisningar och således icke
vanligen medföras i förrådet; och skola sålunda uttagna proviantartiklar
debiteras mässen enligt ofvan omförmälda för fartyget gällande, af
stationsbefälhafvaren för hvarje särskild artikel fastställda medelpris. På
grund af nu nämnda förhållanden samt med hänsyn därtill, att underofficerare
ombord åtnjuta särskilda mässpenningar, däri jämväl tillagningsBih.
till MJcsd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Åfä. 1 Höft. 7

Femte liirfyudtiteln.

kostnaden för portionen får anses inbegripen, torde starka skäl föreligga,
att, såsom nu äger rum, den kontanta ersättningen för hela den inneståenda
portionen beräknas efter samma norm, som tillämpas, då större
eller mindre del af portionen från fartygets förråd utbekommés mot
kontant likvid. De nuvarande bestämmelserna angående ersättning för
skeppsportion böra sålunda enligt min mening ej undergå ändring.

De senare årens erfarenbeter torde nog, såsom marinförvaltningen
framhållit, hafva ådagalagt, att nu beräknade medelportionspris — med
undantag af det för underofficerare i land beräknade —- och fördelning
af tjänstgöringstiden i land och till sjöss icke för framtiden böra läggas
till grund vid beräkningen af den behöfliga storleken af ifrågavarande
anslag.

Likväl synes mig tillräckligt material ännu icke föreligga för ett
fullständigt reglerande af anslagets belopp i detta hänseende. För år
1909, det första år, hvarunder den utsträckta värnplikten fullgjorts
med däraf följande omläggning af den årliga tjänstgöringen jämväl för
stammen, i riktning att tjänstetiden till sjöss ökats, utvisar marinförvaltningens
hufvudbok och rikshufvudbokens därå grundade budgetredovisning,
att anslaget lämnat öfverskott. Men denna redovisning
gifver icke en riktig upplysning om anslagets ställning år 1909.
Till följd däraf att granskningen af redogörelserna för fartygsexpeditionerna
under senare år betydligt försenats, öfverensstämmer den i marinförvaltningens
räkenskaper för år 1909 ifrågavarande anslag påförda
kostnadssumman för naturaunderhåll icke med de härför under året
gjorda utgifter. Granskningen af redogörelserna för 1909 års fartygsexpeditioner
har enligt inhämtad upplysning afslutats å flottans stationer
först under de sista dagarna af nästlidne december månad. Till följd
häraf kan eu på förplägnadskostnaden år 1909 grundad utredning och
beräkning angående de verkliga utgifterna för naturaunderhåll per man
och dag under samma år ännu icke framläggas. Men den faktiska förplägnadskostnaden
under ifrågavarande år synes mig vara en bland de
faktorer, hvartill hänsyn måste tagas vid bestämmande af erforderlig
höjning af anslaget.

Då sålunda en bestående omläggning af grunderna för beräkning
af anslagets storlek enligt min mening nu ej bör ifrågasättas, men å andra
sidan med stor sannolikhet kan antagas, att anslagets nuvarande belopp
kommer att visa sig otillräckligt för bestridande af förplägnadskostnaderna
för stammanskapet under år 1912, torde försiktigheten bjuda att härför i
någon mån öka anslaget. På grund af ofvan anmärkta bristande material för
bedömandet af kostnaderna vid fartygsexpeditionerna synes mig ökningen
af anslaget år 1912 på grund af kostnaden för stammanskapets för -

Femte hufvudtiteln.

plägnad böra begränsas att motsvara hvad som betingas af erforderlig
höjning af portionspriset för manskap vid tjänstgöring i land med antagande
fortfarande af hittills beräknade tidslängd därför.

Jag anhåller få erinra, att med anledning af marinförvaltningens
ofvan nämnda framställning den 27 oktober 1910 Eders Kung!. Maj:t
den 9 december 1910 medgifvit, att från och med den 1 innevarande
januari en ny spisordning för manskap vid tjänstgöring i land må tillsvidare
intill den 1 juli 1911 på försök tillämpas. Med denna spisordning
kan enligt verkställd beräkning portionspriset, baseradt på kostnaderna
år 1910 för respektive proviantartiklar, antagas uppgå till i medeltal
omkring 56,8 öre vid flottan. Då motsvarande portionspris år 1910,
enligt upplysning från marinförvaltningens intendentafdelning, utgjort
54,6 öre, och jag antager, att den å försök nu antagna spisordningen
kommer att visa sig tillfredsställande, skulle en merkostnad af 2,2 öre
per portion i land vara att beräkna år 1912 i förhållande till år 1910.
För täckande af denna ökade kostnad erfordras enligt angifna beräkningsgrunder
i rundt tal 30,000 kronor.

Marinförvaltningens framställning, att uppbördsmännen vid vissa
flottans matinrättningar i land skulle erhålla särskild ersättning i likhet
med köksföreståndarna vid armén, synes mig välgrundad, hvarför den
af mig biträdes. Det härför erforderliga beloppet torde kunna beräknas,
på sätt ämbetsverket angifvit, till 1,120 kronor.

Under förutsättning att mitt ofvan framställda förslag om ökning
af underofficerskåren vinner bifall, skulle med tillämpning al de utaf
mig uttalade principer för de nya underofficerarna knifvas en ökning
af ifrågavarande anslag för år 1912 med 2,250 kronor.

Såsom jag förut nämnt, har jag ansett mig böra biträda det af de
sakkunniga '' för utredning rörande förenkling af redovisningsväsendet
vid marinen framställda förslaget, att portionskostnaden för sjöbeväringen
borde öfverföras från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför till anslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan. Denna portionskostnad beräknades af marinförvaltningen
i utlåtande den 29 november 1907, hvilket åberopas i 1908
års statsverksproposition, under förutsättning af 552,500 tjänstgöringsdagar
å 70 öre till 386,750 kronor, hvilket belopp jämväl angifvits af
de nyssnämnda sakkunniga och hvilket äfven jag anser böra på anfördt
sätt öfverföras.

Emellertid har, sedan kostnadsberäkningen i 1908 års statsverksproposition
uppgjordes, antalet tjänstgöringsdagar för flottans värnpliktiga
ökats till 660,500 dagar af skäl, för hvilka jag anhåller få redogöra
i samband med framläggandet af grunderna för beräkningen af

[3.]

Femte hiifradtiteln.

[3.] anslagsbehofvet under titeln sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför. Den ofvan angifna portionskostnaden af 70
öre bär erhållits såsom medeltal af de år 1908 beräknade kostnaderna
för portionen ombord och i land, nämligen respektive 88 och 52 öre.
Då, såsom nyss nämnts, portionspriset i land antagits för stammanskapet
uppgå till omkring 56,8 öre, anser jag det vara riktigast att vid
beräkningen af den på de värnpliktiga belöpande andelen af förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan använda medeltalet
af sistnämnda kostnad och den nyss angifna af 88 öre, hvarigenom portionskostnaden
borde beräknas till 72,4 öre för de värnpliktiga.

Portionskostnaden för de värnpliktiga uppgår sålunda

till 660,500 x 0,724 ..................................................... kronor 478,202: —

Från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt

beklädnad och ersättning därför öfverföres......... » 386,750: —

hvarigenom naturaunderhållsanslaget för de värnpliktigas
del kräfver en ökning af .............................. kronor 91,452: —

eller afrundadt 91,450 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 från förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför öfverföra 386,750 kronor till förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan
och jämväl därutöfver höja sistnämnda anslag med
124,820 kronor samt följaktligen i riksstaten för år
1912 uppföra förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan, nu 1,191,460 kronor, med ett belopp
af 1,703,030 kronor.

Ersättning för rustning och rotering.

Ersättning för Förslagsanslaget till ersättning för rustning och rotering är i riksrUroterfng°h
staten för år 1911 upptaget till ett belopp af 8,000 kronor.

Till ledning för beräkning af anslagsbehofvet för detta ändamål bär
från statskontorets riksbokslutsbyrå blifvit marinförvaltningen meddeladt,
att vid 1910 års början kvarstode i indelningsverket såsom effektiva ett

Femte lrafrudtiteln.

antal af 92 rusthåll- och rotenummer vid båtsmanshållet, hvilka för
samma år vore berättigade till ersättning för rustnings- och roteringsbesväret
med 9,976 kronor 67 öre, samt att ifrågavarande förslagsanslag
under åren 1905—1909 lämnat besparingar å respektive 5,596 kronor
94 öre, 5,420 kronor 81 öre, 2,851 kronor 44 öre, 2,267 kronor 51 öre
samt 1,227 kronor 50 öre. Jämte anmälan härom har marinförvaltningen
i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 november 1910,
med afseende å hvad sålunda från statskontoret meddelats och då besparingen
å anslaget icke syntes kunna beräknas till afsevärdt belopp,
uttalat, att ifrågavarande anslag borde i riksstaten för år 1912 uppföras
med samma belopp som i staten för år 1911 eller med 8,000 kronor.

Då jag icke har något att erinra mot marinförvaltningens förslag,
har jag allenast velat i underdånighet för Eders Kung!. Maj:t anmäla
berörda förhållande.

Flottans nybyggnad och underhåll.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna [4.]
under riks statens femte hufvudtitel för år 1911 anförde marinförvaltningen, Flottans nyatt
för de fartyg, bestående af fyra jagare, fjorton l:a klass torpedbåtar byggnadych
samt nndervattensbåtmateriel, b vilka sedan år 1907, då anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll därförut sista gången höjdes, färdigbyggts
eller ock beräknades blifva färdiga före år 1911, medel borde för sistnämnda
år beräknas till underhållskostnaden. För två jagare erfordrades
medel till endast halfva, men för de öfriga fartygen till hela underhållskostnaden
för ett år.

Den ökning af ifrågavarande anslag, som sålunda påkallades, utgjorde: -

för	jagaren	Ragnar	(andra	hälften af ett	års underhåll) kronor	3,000: —
»	»	Sigurd	b	B » B	B B B	3,000: —
»	»	Vid ar	(1 års	underhåll).......	......................... B	6,000: —
B	:»	Hugin	(1 års	underhåll).......	.......................... B	6,000: —

för torpedbåtarna Vega, Vesta, Iris, Thetis, Spica,

Astrea, Altan'', Argo, Antares, Areturus, Polaris,

Perseus, Regulus och Rigel ett års underhåll å

4,500 kronor ..................................................................... b 63,000: —

för i in d erva tl ens 1 åt t m åt eri el ................................................... b 18,000: —

Summa kronor 99,000: —■

Femte Imfvii dtiteln.

Vidare erinrade marinförvaltningen i. nämnda skrifvelse, hurusom, på
sätt statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1909
utvisade, dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet uttalat den mening,
att det belopp af 2,000 kronor, som marinförvaltningen ansett erforderligt
för underhåll af för skeppsgossekåren i Marstrand disponerade
lokaler, borde utgå af det ordinarie underhållsanslaget, men att någon
däraf föranledd ökning af anslaget då icke syntes böra ifrågasättas,
hvilken mening af Eders Kungl. Maj:t gillades.

Marinförvaltningen förklarade sig emellertid anse, att ökning af anslaget
för sistberörda ändamål med 2,000 kronor vore erforderlig.

3 I enlighet med det anförda föreslog marinförvaltningen äskande
hos 1910 års riksdag af ifrågavarande anslags höjning med 101,000
kronor.

Med anledning af detta äskande uttalade departementschefen, på
sätt framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden deri 14 januari
1910, att på grund af tillskottet af ny krigsfartygsmateriel samt
de allt talrikare rustningarna af fartyg för öfningsändamal under de senaste
åren de kostnader, som skulle bestridas af anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, afsevärdt vuxit. Anslaget hade äfven visat
sig otillräckligt, hvadan öfverskridande däraf måst äga rum under hvardera
af de senare åren, hvarefter det Överskjutande beloppet påförts det
efterföljande årets anslag. För att bringa ändring i detta otillfredsställande
tillstånd erfordrades höjning af anslaget. Då emellertid de af
marinförvaltningen omförmäld a fartygen dels vore nyanskaffade och dels
icke blefve färdigbyggda förr än under loppet af år 1910, torde kostnaden
för deras underhåll under år 1911 ej behöfva uppgå till det af
marinförvaltningen beräknade belopp. I betraktande häraf och med hänsyn
jämväl till andra viktiga anslagskraf syntes den af marinförvaltningen
föreslagna ökningen af ifrågavarande anslag med 101,000 kronor
böra begränsas till 75,000 kronor.

Sedan Eders Kungl. Maj:t i enlighet med departementschefens
mening föreslagit nästlidet års riksdag att höja detta anslag från
2,300,000 kronor till 2,375,000 kronor, biföll Riksdagen denna framställning.

Nu har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 27 september
1910 angående anslagsbehofven under femte hufvudtiteln för år
1912 anfört, '' att medel erfordrades för bestridande af underhållskostnaden
sistnämnda år för de fartyg, till hvilkas underhåll medel icke inberäknats
i den senast beviljade höjningen af anslaget.

Femte hufvttdtiteln.

K T*

O O

Dessa fartyg vore följande: [4.]

jagaren Hugin (1 års underhåll) ....................................... kronor 6,000: ■—

torpedbåtarna Polaris, Perseus, Regulus och Rigel

(1 års underhåll å 4,500 kronor) .............................. :>> 18,000: —

Dessutom påkallades nu ökning af anslaget för
följande nytillkomna fartyg, nämligen:

jagaren Munin (1 års underhåll)...................................... )) 6,000: —

undervattensbåtrnateriel ........................................................ )) 9,000: —

Summa kronor 39,000: —

Slutligen har marinförvaltningen förnyat sin framställning om ökning
i anslaget med det belopp, som utginge till underhåll af de för
skeppsgossekåren i Marstrand disponerade lokaler, eller 2,000 kronor.

1 enlighet med det anförda har marinförvaltningen hemställt, att
framställning måtte göras till innevarande års riksdag om höjning af
detta anslag med 41,000 kronor till 2,416,000 kronor.

En höjning af ifrågavarande anslag för de af marinförvaltningen nu Departementsangifna
ändamål synes mig vara af behofvet oafvisligen påkallad. yttrande.

Såsom ofvan nämnts, uttalades till statsrådsprotokollet den 14 januari
1910, att ifrågavarande anslag visat sig otillräckligt för de växande
kostnader, som däraf skola bestridas. Erfarenheten under sistlidet år
bestyrker beklagligtvis ytterligare detta förhållande. Jag anhåller få
erinra, hurusom af marinförvaltningens skrifvelse den 5 juli 1910 med
tillhörande handlingar angående öfverbetalningar å vissa anslag, hvilket
ärende den 25 november 1910 af mig föredrogs inför Eders Kung!. Maj:t,
framgick, att de till flottans varf anvisade andelar af förevarande anslagunder
år 1909 öfverskridits vid varfvet i Stockholm med 114,034 kronor
3 öre och vid varfvet i Karlskrona med 45,007 kronor 77 öre samt att
öfverskridandet af anslaget såsom helhet betraktadt med hänsyn till
besparing å annan anvisning däraf utgjort 151,777 kronor 62 öre.

Vidare anhåller jag få erinra därom, att sedan varfschefen i Karlskrona
genom skrifvelse den 28 oktober 1910 till marinförvaltningen
anmält, att de till hans disposition ställda medel af det till underhåll
af fartyg och båtar vid Karlskrona station för år 1910 anvisade belopp
förbrukats, samt anhållit, att för ifrågavarande ändamål ytterligare
måtte anvisas minst 170,000 kronor till utförande af de mest
oundgängliga underhållsarbetena, Eders Kung!. Maj:t efter hemställan

Femte hufvndtiteln.

[4.J] af marinförvaltningen genom nådigt bref den 11 november 1910 bemyndigat
marinförvaltningen att med om bänder hafvande medel bestrida
dylika nödvändiga underhållskostnader vid Karlskrona station till
högst sistnämnda belopp samt att taga sålunda utbetaldt belopp i beräkning
vid uppgörande af förslag till stat för fördelning af ifrågavarande
anslag för år 1911. Samtidigt anbefalldes marinförvaltningen att till
Eders Kung!. Magt inkomma med utredning och eget yttrande angående
anledningen till sistomförmälda öfverskridande af anslaget. Sålunda infordrade
undersökningshandlingar hafva ännu icke ingifvits; och i ärendets
nuvarande läge synes ej vara anledning att på hvad sålunda förekommit
grunda framställning om anslagets höjning. Men nu omnämnda
förhållanden torde med tämligen stor tydlighet peka hän på att ifrågavarande
anslag är för de förefintliga behofven otillräckligt, hvilket jagansett
mig nu böra framhålla.

På grund af det ofvan anförda får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 höja reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll

nu......................................................... kronor 2,375,000: —

med.......................................... »_41,000: —

till......................................................... kronor 2,416,000: —

Flottans öfningar.

På sätt framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
13 januari 1908, bilagdt samma års statsverksproposition, uttalade chefen
för flottans stab i ämbetsskrifvelse den 18 november 1907, hurusom
vid detalj beräkningar, som med iakttagande af nödig hänsyn till ett
ändamålsenligt bedrifvande af flottans öfningar utförts i flottans stab,
det visat sig, att anslagsbehofvet för år 1909 med 300 dagars fredstjänstgöring
för beväringen och med användande af den plan för öfningarna,
som af chefen för flottans stab uppgjorts år 1906 i det då afgifna
förslaget till flottans utveckling under åren 1908—1913, skulle
uppgå till ett belopp af i rundt tal 2,100,000 kronor.

I riksstaten för år 1908 var reservationsanslaget till flottans öfningar
uppfordt med 1,200,000 kronor, hvadan enligt chefens för flottans
stab mening en höjning af anslaget med 900,000 kronor erfordrades.

[5.]

Flottans öfningar.

Femte hnfvurttitelii.

■) i

Dåvarande departementschefen anförde i detta ämne hufvudsakligen,
att det läge i öppen dag-, att ifrågavarande anslag, som hade, bland annat,
den ytterst viktiga uppgiften att medgifva tidsenlig utbildning af
stampersonalen, icke finge upptagas till lägre belopp, än som denna
betydande uppgift kräfde. I det vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 januari 1907 fogade sammandrag af de ordinarie
anslagsbehofven, som beräknades under femte Imfvudtiteln för är 1908.
därest flottans stampersonal då uppbringats till sin numerär enligt
uppgjord plan, hade anslaget till flottans öfningar upptagits till ett
belopp af 1,800,000 kronor. Detta belopp borde för ar 1909 ökas.
dels enligt 1900 års plan med 200,000 kronor på grund af beväringens
inträdande längre fredstjänstgöring, dels med ett belopp, enligt gjorda
beräkningar ej understigande 100,000 kronor, afsedt att möjliggöra
ett kraftigare bedrifvande af skjutöfningarna med artilleri m. m. Anslaget
till flottans öfningar skulle således för år 1909 uppgå til!
2,100,000 kronor. Då emellertid eu afsevärd brist ännu förefinnes i
flottans stampersonal, innan den uppnått den numerär, som den 1908
bort äga, samt denna brist ej kunde beräknas blifva fylld är 1909, syntes
anslaget till flottans öfningar för sistnämnda är höra upptagas till
något lägre belopp än 2,100,000 kronor. En på den verkliga personaltillgången,
sådan den kunde beräknas, grundad öfningsplan för år 1909
hade utvisat, att från nyssnämnda belopp borde afräkna» 298,222 kronor
eller i rundt tal 300,000 kronor. På grund häraf föreslogos att för år
1909 höja ifrågavarande anslag med 600,000 kronor till 1,800,000
kronor.

Sedan Eders Kungl. Magt i statsverkspropositionen ar 1908 föreslagit
den af departementschefen förordade höjningen af anslaget, biföll
Riksdagen detta förslag. Sedan har höjning af anslaget ej vidtagits.

Med underdånig skrifvelse den 30 mars 1910 inkom marinförvaltningen
med uppgift å de för flottans öfningar under samma år tillgängliga
medel och beräknade däri, att den för året disponibla tillgången å
anslaget till flottans öfningar utgjorde 1,564,805 kronor 87 öre, hvarvid
dock vore att bemärka, att enligt uppgifter, som ämbetsverket erhållit
från vederbörande stationsbefälhafvare, under år 1909 förskottsvis
bestridts utgifter för flottans öfningar, livilka, om 1907 års erfarenhet
Ange läggas till grund för beräkningen af dessa förskotts slutliga fördelning,
borde ytterligare drabba berörda anslag med omkring 1,100,000
kronor. Om detta belopp fråndroges den, enligt marinförvaltningens
nyssnämnda beräkning, vid 1910 års början disponibla delen af an siaBill.
till Mksrf. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afl. I Höft- 8

Femte hufvudtiteln.

get, skulle återstå endast 464,805 kronor 87 öre att användas till flottans
öfningar under år 1910.

Chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till
sjöss afgåfvo därefter med gemensam skrifvelse den 13 maj 1910 utredning
i anledning af marinförvaltningens nämnda uppgift och kommo
därvid till det resultat, att anslaget den 1 januari 1910 sannolikt förfogade
öfver större tillgång än den af marinförvaltningen angifna.

I)å, såsom förut nämnts, redogörelserna för 1909 års fartygsexpeditioner
vid dessa skrifvelsers aflåtande ännu icke granskats, grundade sig
hvarken den ena eller den andra af dessa beräkningar på verkliga
räkenskaper, utan på tillgängligt statistiskt material, som icke blifvit
räkenskapsinässigt ordnadt.

Ärendet angående anslagets ställning blef därefter genom nådig
remiss den 17 maj 1910 (ifver] ämnad t till marinförvaltningen för ytterligare
utredning.

Den sålunda begärda utredningen bär ännu icke afgifvits, hvartill
anledningen naturligen är att söka i det förut omförmälda försenandet
af granskningen af redogörelserna för 1909 års fartygs expedition er.

Så snart ske kan, skola resultaten af de nu pågående och eventuellt
ytterligare erforderliga undersökningarna rörande öfningsanslagets ställning
och anledningarna till dess öfverskridande af mig framläggas inför
Eders Kung!. Maj:t för att därefter bringas till Riksdagens kännedom.

Bland de omständigheter, som samverkat till att ifrågavarande anslag
öfverskridits, torde den förnämsta vara att söka i det mindre tillfredsställande
räkenskapsväsend et, som förorsakat, att uppgifterna angående
de respektive anslagens belastning under särskilda år blifvit i flera
utseenden missvisande. Och detta mindre goda räkenskapsväsende föranledes
åter i afsevärd grad däraf, att utgifterna för öfning af flottans
stam och beväring utgå från olika anslag, oaktadt stam och beväring
samöfvas, samt att den hittills i detalj verkställda uppdelningen å respektive
anslag af nämnda utgifter kraft ett besvärligt och tidsödande
bearbetande af primäruppgifterna rörande kostnaderna.

Utgifterna för öfningar na vid flottan bestridas af dels anslaget till
flottans öfningar och dels anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför. För fördelningen af öfningskostnaderna
mellan de båda anslagen har Kungl. Maj:t fastställt föreskrifter
genom nådiga brefvet den 14 augusti 1903 med däri den 4 december
1 908 gjord ändring.

Femte lmfvudtitelii.

De sakkunniga, indika, pa sätt redan nämnts, tillkallats för att Inträda
med utredning'' rörande förenkling'' af redovisningsväsendet vid
marinen, hafva i sitt förut berörda den 15 november 1910 afgifna betänkande
och förslag jämväl behandlat frågan om fördelningen af öfningskostnaderna.

För belysande af verkningarna i nämnda hänseende af det nuvarande
räkenskaps väsendet vid marinen anhåller jag få åberopa föl jande uttalande
af de sakkunniga:

»Det vill synas oemotsägligt, att den centrala förvaltningsmyndighet,
som har att slutligen redovisa ett riksstatens anslag, borde kunna för hvarje
år direkt i sin hufvudbok uppvisa ett. för året anvisadt anslags verkliga
ställning, helst såsom i värt land är fallet de olika anslagens användning''
är underkastad vissa konstitutionellt glida bestämmelser. Men
sådant räkenskapsväsendet för närvarande är ordnadt inom marinen,
kommer icke för något är den verkliga ställningen ä do anslag, på hvilka
kostnaderna för i artygsex] »editionerna fördelas, att framgå af marin förvaltningens
hufvudbok, och som följd däraf blir också rikshufvudbokcns
budgetredovisning i denna del missvisande.»

»Med det inom marinens redovisningssystem tillämpade förskottsväsendet--------aftoras
i marinförvaltningens hufvudbok från de res pektive

anslagen endast de utgifter, som funnits upptagna å från stationerna
under året inkomna s. k. kassaredogörelser, oberoende af under hvilket
år de i dessa redogörelser förekommande utgifter verkligen bestridts.»

»Berörda kassaredogörelser innefatta i sjulfva verket icke någon
egentlig kassabokföring, då de icke hänföra sig till de utbetalda beloppen,
utan grunda sig i nu i frågakomna del på s. k. formella anordningar,
vidtagna i samband med granskningen, efterhand som de inkomma,
af fartygens redogörelser för användningen af de til! bestridande af utgifter
ombord mottagna förskottsmedel. Men om expeditioner sträcka
sig in på ett nytt år eller granskningen af fartygsredogörelserna af eu
eller annan anledning fördröjes, inträffa'' det, att ett efterföljande års
kassaredogörelser och därmed marinförvaltningens hufvudbok och rikshufvudbokens
budgetredovisning komma att påverkas af utgifter, som i
verkligheten tillhöra ett föregående år. öfningsanslaget får emellertid
icke öfverskridas, och om i följd af oförutsedda omständigheter eller
bristande kännedom om anslagets verkliga ställning detsamma likväl
något år kommit att öfverskridas, måste inskränkning ske i följande års
öfningar. För bedömande af dessa förhållanden är emellertid den högsta
ledningen af marinen, sådant dess räkenskapsväsende nu är ordnadt,

Femte hufvudtiteln.

hänvisad endast till mer eller mindre tillförlitliga statistiska kalkyler;
och till följd af en så beskaffad räkenskapsmetod, som den hittills använda.
, har det kunnat inträffa, att för År 1908 någon brist i anslaget
till flott,ans öfningar icke varit synlig i räkenskaperna, utan tvärtom i
nämnda års rikshufvudbok balanserats en tillgång å anslaget af 30,012
kronor 82 öre, under det att, enligt nyss åberopade utredning af chefen
för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till sjöss, en
brist af omkring 698,000 kronor förefunnits, hvilken brist emellertid i
räkenskaperna ingår bland ''förskott mot ersättning’, alltså såsom eu
tillgång. Och enligt 1909 års nu afslutade rikshufvudbok, i denna del
grundad å marinförvaltningens hufvudbok, utvisar bemälda anslag vid
1909 års utgång en behållning af 8,041 kronor 70 öre, under det att,
enligt hvad nyss är omförmäldt, en högst betydande brist förefunnits å
detsamma.»

»Intet torde tydligare än nu i korthet antydda förhållanden gifva
vid handen, att hela det räkenskapssystena, som är gällande för marinen,
är i behof af eu grundlig omläggning för att motsvara berättigade kraf
på snabbhet och tillförlitlighet i uppgifter samt öfverskådlighet och
t räffsäkerhet i räkenskapstekniken.»

De sakkunniga hafva efter eu redogörelse för de nu gällande bestämmelserna
i fråga om fördelningen af kostnaderna för stammens och
beväringens öfningar mellan de båda nu befintliga anslagen jämväl tagit
under ompröfning två enligt de sakkunnigas mening mest afsevärda bland
de förslag, som tid efter annan blifvit framställda i syfte att ernå eu
enklare fördelning, men funnit berörda bestämmelser och förslag ej
låta sig förena med det förändrade redovisningssystem som, grundadt
på månatliga primärredovisningar samt inkomst- och utgifts be loppens
bokföring direkt på riksstatstitlar, enligt de sakkunnigas mening borde anpassas
på marinen.

Därefter hafva de sakkunniga tagit under öfvervägande, huruvida
icke nu ifrågavarande kostnader för öfning af flottans personal, vare sig
de afsåga stam eller beväring, kunde slutgiltigt afföra^ från ett och
samma riksstatsanslag.

Men då medelsanvisningarna för öfningarna af flera skäl syntes
böra bibehålla,, beträffande stammen, reservationsanslags natur och, i hvad
beväringen angår, karaktären af förslagsanslag, hafva de sakkunniga ej
ansett sig kunna förorda dessa medelsanvisningars sammanförande under
ett anslag.

Slutligen hafva de sakkunniga framlagt ett förslag till räkenskaps -

Femte li ufv ml ti teln.

system, hvarigenom, med bibehållande af öfningskostnadernas bestridande
från två särskilda anslag'', likväl enligt de sakkunnigas mening- skulle
kunna åstadkommas en sådan förenkling- i räkenskaps- och redovisningsväsendet,
att i månadsrapporter från marinförvaltningen skulle kunna
komma till synes i hvad män de särskilda anslagen genom öfningarna
belastats.

klarin! ör va Itni ngen bar i sitt förut om förmälda utlåtande (ifver de
sakkunnigas betänkande och förslag anhållit att i denna del framdeles
få yttra sig.

Vid sådant förhållande kan jag ej nu upptaga förevarande fråga
till närmare behandling inför Eders Kung!. Maj:t. Men sä snart ärendet
vunnit fullständig utredning, skall jag underställa detsamma Eders
Kungl. Maj:ts pröfning.

Angående medelsbehofvet för anslaget till flottans öfningar år 1912
har chefen för marinstaben i ämbetsskrifvelse den 14 december 1910
uttalat, att enligt såväl då som tidigare inom staben utförda beräkningar
det nuvarande anslagsbeloppet-, 1,800,000 kronor, vore för knappt, om
personalens öfning och flottans krigsberedskap skulle såsom sig borde
kunna vidmakthållas. Enligt den beräkning angående öfningsanslagets
storlek, hvilken medföljde chefens för flottan stab förut under denna
punkt omförmälda skrifvelse den 18 november 1907, borde detta anslag
up])ga till i rundt tal 2,100,000 kronor. Enär emellertid vid ifrågavarande
tid inom sjömanskåren förefunnits ett (»otydligt antal, vakanser
— den 10 oktober 1907 uppgående till 29,8 % af kårens hela numerär —
hade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet ansett, att öfningsanslaget
kunde begränsas till 1,800,000 kronor. Sedan dess hade emellertid
vakansprocenten nedgått så mycket, att den utgjorde blott 7,9 %
den 10 oktober 1910. Denna omständighet betingade gifvetvis eu höjning''
i öfningsanslaget, hvilken enligt stabschefens förmenande icke
borde understiga 300,000 kronor. Härigenom skulle anslaget till
flottans öfningar komma att uppgå till 2,100,000 kronor eller samma
belopp som af chefen för flottans stab år 1907 beräknats blifva erforderligt.
Med framhållande af den stora betydelse för flottans effektivitet,
som läge i eu val öfvad personal och eu hög krigsberedskap, ansåge
chefen för marinstaben sig böra erinra, att om öfningskostnadema
framdeles skulle hållas inom den nu anvisade ramen, så betydande inskränkningar
i förut planlagda expeditioner måste företagas, att enligt
hans förmenande såväl personalens öfning som flottans krigsberedskap
häraf skulle blifva afsevärdt lidande.

Femte Imf vildt itel 11.

[5.]

Departements chefens yttrande.

Marinförvaltnmgei i liar i underdånig skrifvelse den 15 december
1910 under åberopande af de utaf chefen för marinstaben anförda skal
hemställt, att hos Riksdagen måtte göras framställning om höjning af
anslaget till flottans öfningar med 800,000 kronor.

Det beklagliga förhållande, att anslaget till flottans öfningar med
betydliga belopp öfverskridits, utgör naturligt''!i den kraftigaste maning,
att så skyndsamt som möjligt sådana mått och steg blifva vidtagna, att ett
återupprepande afen dylik händelse måtte kunna för framtiden förebyggas.
Det nu pågående arbetet med omläggning af marinens räkenskaps- och
redovisningsväsende, hvars första resultat denna dag redan blifvit af mig
i vissa delar underställdt Eders Kungl. Maj ds pröfning, gifver äfven
enligt min mening god utsikt till, att eu reform skall kunna genomföras
af den art, att därefter de olika anslagens ställning må kunna i
vederbörlig tid tillförlitligt låta sig öfverskådas och kontrolleras.. Härigenom
lärer äfven faran för öfverskridande af öfningsanslaget kunna
undvikas.

De inskränkningar i flottans öfningar, som framkallats af den upptäckta
bristen i öfningsanslaget, måste gifvetvis anses i hög grad betänkliga,
om än deras verkan är af öfvergående natur.

Förekomna omständigheter synas mig emellertid utvisa, att det nuvarande
beloppet af anslaget till flottans öfningar är för knappt tillmätt. För
ett tillförlitligt beräknande af anslagets storlek anser jag dock erforderligt
att äga kännedom om den verkliga öfningskostnaden för åtminstone
två år, under hvilka den utsträckta värnplikten tillämpats. För samma
ändamål synes mig äfven böra företagas eu noggrann undersökning,
huruvida icke, utan att öfningarnas effektivitet blifver lidande, dessa
skulle kunna planläggas så, att de medförde mindre kostnad, än den nu
i allmänhet tillämpade öfningsplanen föranleder. Med hänsyn till det.
sålunda anförda finner jag för närvarande ej skäl att med anledning af
myndigheternas framställningar nu förorda cn höjning af anslaget till.
flottans öfningar.

Jag anhåller få erinra, att, på sätt jag förut anfört, enligt af mig
biträdt förslag, som afgifvits af de sakkunniga för utredning rörande
förenkling af redovisningsväsendet vid marinen, ett belopp af 5,400 kronor
borde för bestridande af sjöafiöning och dietpenningar till reservofficerare
under repetitionsöfningar vid flottan öfverföras från anslaget till repetitionsöfningar
för reservofficerare vid flottan till anslaget till flottans
öfningar. Sistnämnda, anslag skulle således därefter tillgodose jämväl

Femte hufviultiteln

dessa utgiftsbehof. Men med hänsyn till den ringa, storleken af det bo- [5.]
lopp, som skulle öfverföras, torde den sålunda förordade åtgärden ej i
neh för sig nu böra föranleda höjning af ifrågavarande anslag, utan
synas nämnda 5,400 kronor tills vidare kunna inbegripas i anslagets
belopp, 1,800,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 från reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan öfverföra 5,400 kronor till reservationsanslaget
till flottans öfningar, med förklarande, att ifrågavarande
medel må tills vidare inbegripas i sistnämnda
anslags nuvarande belopp, 1,800,000 kronor.

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan.

Under punkterna 2 och 5 bär jag redan föreslagit, att från reser- jjpi
vationsanslaget _ till repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan, Repetitionhvithet
anslag i gällande riksstat är uppfördt med ett belopp af 14,900 ;;fnlnsar fii>''
kronor, måtte i riksstaten för år 1912 öfverföras 9,500 kronor till auslaget
till aflöning för flottans kårer och stater samt återstående 5,400 flottan
kronor till reservationsanslaget till flottans öfningar.

I anslutning till hvad jag sålunda förordat får jag nu i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att, vid bifall till förut under punkterna 2 och 5
gjorda framställningar att från det i gällande riksstat
uppförda reservationsanslaget till repetitionsöfningar för
reservofficerare vid flottan å 14,900 kronor i riksstaten
för år 1912 öfverföra 9,500 kronor till anslaget till
aflöning för flottans kårer och stater samt återstående
5,400 kronor till reservationsanslaget till flottans
öfningar, ur riksstaten för år 1912 utesluta reservationsanslaget
till repetitionsöfningar för reservofficerare vid
flottan.

Ferato linfvutltiteln.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning därför.

t7-] Ifrågavarande anslag, som för innevarande år är i riksstaten upp sjöbevärin-

taget till ett belopp af 1,857,500 kronor, har för åren 1909—1911 betingar
samt. räknats enligt de grunder, som uti 1908 års statsverksproposition anbekiädnad
och gifvas, med de smärre ändringar, som i samma års riksdagsskrivelse
“därför5 angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte"hufvudtitel
finnas upptagna.

Beträffande nämnda anslag anser jag mig böra gorå följande erinringar.
Såsom redan i det föregående blifvit anfördt, biträder jag af
sakkunniga för utredning rörande förenkling af redovisningsväsendet
vid marinen väckt förslag, att från förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför måtte för år 1912
öfverföras 386,750 kronor till anslaget till natura)inderliåll åt personal
vid flottan och 11,050 kronor till anslaget till sjukvård för marinen.
Men äfven andra ändringar uti anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför
I 1908 års statsverksproposition beräknades nämligen för öfvergångsåret
1909 eu öfningstid för de till sjötjänst inskrift^ värnpliktiga af allenast
200 dagar, enär någon repetitionsöfning för dessa värnpliktiga icke förekom
under sistnämnda år. Dessutom har flottan, sedan 1908 ars beräkningar
uppgjordes, tilldelats en årskontingent af 250 värnpliktiga militärarbetare,
Indika icke äro upptagna uti nämnda beräkningar och för
hvilka tjänstgöringstiden för år 1912 torde böra beräknas till 182 dagar
i öfverensstämmelse med det förslag beträffande ifrågavarande värnpliktiga,
som Eders Kung!. Maj: t förut denna dag beslutat förelägga .Riksdagen.

Enligt åt marinförvaltningen och chefen för marinstaben gemensamt
granskad beräkning skulle sålunda anslagsbehofvet för år 1912 för sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför, under
iakttagande att öfningskostnad icke beräknas för militärarbetarna och att
öfriga kostnader beräknas enligt hittills tillämpade grunder, ställa sia; på
följande sätt:

Penningbidrag.

2,050 man i 240 dagar = 492,000 dagar

å kronor 0:20......................................... kr. 98,400: —

Transport kr. 98,400: —

Femte liufvudtiteln.

Transport kr. 98,400: -—

2,050 man i 60 dagar = 123,000 dagar

a kronor 0: 40......................................... kr. 49,200: —

250 man i 182 dagar = 45,500 dagar

å kronor 0:20....................................... kr. 9,100:— 156,700:_-

Beklädnadsko stnad.

660,500 dagar å kronor 0: 35 ................................................. 231,175: —

Hämtnings- och hemför skaffning sko stund.

2,300 man å kronor 15:—............................................................ 34,500: —

Extra utgifter, inskrifning och redovisning samt inkasern
er ing.

Enligt hittills använda beräkningsgrunder, afrundadt........... 50,000: —

Öfning sko stna d.

615,000 dagar å kronor 1:86...................................................... 1,143,900: —

Summa kronor 1,616,275:-—

hvilket belopp torde böra afrundas till 1,616,500 kronor.

Härvid må dock erinras, att i följd af öfningstidens nyligen skedda
utsträckning till 300 dagar någon fullt säker grund för beräkning af
dagskostnaden för de värnpliktigas öfningar ännu icke föreligger.

I anslutning till hvad jag sålunda uttalat, får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att, vid bifall till framställningen under punkt 3
om öfverflyttning af 386,750 kronor från det nu i riksstaten
med 1,857,500 kronor uppförda förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför till anslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan, i riksstaten för år 1912 jämväl
öfverföra från förstnämnda anslag 11,050 kronor till
anslaget till sjukvård för marinen; samt

att höja det därefter återstående anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning''
därför, 1,459,700 kronor, med 156,800 kronor
till 1,616,500 kronor.

Bill. till BiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft.

Femte lmfvndtiteln.

[8.] Undervisningsverken.

Undervisningsverken.
£>-..* - | .. | |

Sjokrigshogskolan.

Sjökrigshög- I samband med år 1908 beslutad omorganisation af sjökrigshögskoian
bestämde Riksdagen i enlighet med Eders Kung!. Maj:ts förslag, att
aflöningen för vaktmästaren vid högskolan skulle utgå, på sätt i senast
därförut fastställda stater för statskontoret med flera centrala ämbetsverk
blifvit föreskrifvet, eller med lön 700 kronor, tjänstgörings penningar 850
kronor och ortstiliägg 150 kronor, således summa 1,200 kronor, hvartill
kunde komma ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänst.

Jag anhåller få erinra, hurusom chefen för justitiedepartementet
förut denna dag i fråga om afl bni ags förmåner åt vaktmästare vid högsta
domstolen föreslagit, att annan vaktmästare därstädes än förste vaktmästaren
skulle, utöfver redan medgifvet ålderstillägg å 100 kronor
efter 5 års tjänstgöring, erhålla ännu ett ålderstillägg med samma belopp
efter ytterligare 5 ars tjänst. Då hvad chefen för justitiedepartementet
till stöd härför anfört ägor tillämplighet jämväl ifråga om vaktmästaren
vid sjökrigshögskolan, anhåller jag få åberopa samma anförande;
och anser jag följaktligen, att sålunda föreslaget ålderstillägg bör tillerkännas
vaktmästaren vid sjökrigshögskolan. Som emellertid vid omförmälda
lönereglering för sistnämnde vaktmästare icke, på sätt vid
andra löneregleringar förekommit, stadgats några särskilda villkor för
åtnjutande af aflöningsförmånerna, synes mig anledning ej föreligga att
nu för tillträde till ännu ett ålderstillägg föreskrifva dylika villkor.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den för sjökrigshögskolan
gällande aflöningsstat, att lönen för den
därå uppförda vaktmästaren förklaras kunna höjas ej
blott etter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor.

Sjökrigsskolan.

Torn?3'' • 1 en%liet med 1910 års riksdags beslut är reservationsanslaget till

sjökrigsskolan i riks staten foa- år 1911 upptaget till belopp af 42,024
kronor.

Femte hufvu

Jämlikt gällande bestämmelse bär chefen för sjökrigsskolan med
skrifvelse den 12 oktober 1910 ingifvit förslag till stat för skolan för
år 1912. Denna stat, som med afseende å beräknade utgifter är
upprättad i öfverensstämmelse med de af Riksdagen godkända grunder
för ifrågavarande stat, slutar å eu summa af 40,348 kronor 28 öre, hvadan
den sålunda understiger 1911 års stat med 1,675 kronor 72 öre.

Till upplysning om anledningen till omförmälda utgiftsminskning
har chefen för sjökrigsskolan i förenämnda skrifvelse meddelat, att å ena
sidan, enligt den för skolans omorganisation bestämda, successiva inskränkningen
af antalet klasser vid sjöofficerslinjen i skolan allenast tre
sådana klasser skulle finnas därstädes under vårterminen 1912, hvarefter
antalet af dessa klasser under höstterminen komme att minskas till två.
I följd häraf behöfde nödiga medel till arfvoden åt lärare (icke lektorer),
hvilka medel i 1911 års stat upptagits med sammanlagdt belopp af
12,750 kronor, i 1912 års stat icke beräknas till mera än inalles 10,624
kronor 28 öre. A andra sidan vore nyantagning af sjökadetter enligt
den nya organisationen afsedd att äga rum under år 1912, och skulle de
nya kadetterna börja förberedande kurs i land den 15 juli samma år. Då
antagningen skulle ske redan dessförinnan, blefve de två kadettofficerare,
som skulle följa denna årgång, erforderliga redan från den 1 juli 1912.
Arfvoden för dessa båda officerare för sex månader vore därför upptagna
i det afgifna förslaget till stat efter 450 kronor per år för hvardera eller
tillsammans till båda under ett hälft år 450 kronor. Beräkningen af
arfvodenas storlek öfverensstämde med hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet
vid framläggande af förslag till skolans omorganisation uttalat
till protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1909, bilagdt
samma års statsverksproposition (sid. 125 i tryckt exemplar af nämnda
protokoll).

Enligt samma statsrådsprotokoll (sid. 127) har chefen för sjöförsvarsdepartementet,
som biträdde ett af sakkunniga för utredning af
skolans omorganisation väckt förslag att öka antalet ekiperingsstipendier
med ett, uppgående liksom hvartdera af de förut befintliga två stipendierna
till 600 kronor, äfvenledes anslutit sig till den af de sakkunniga
uttalade mening, att två af samtliga dessa stipendier skulle afses för sjöofficerslinjen
och ett för kustartillerilinjen.

I det af Eders Kung!. Magt i öfverensstämmelse med departementschefens
uttalanden för 1909 års riksdag framlagda förslaget till stat för
skolan upptogos jämväl tre stipendier å 600 kronor.

Riksdagen, som ej hade något att erinra mot förslaget i denna del,
beviljade medel till det ifrågasatta tredje stipendiet.

Femte hnfviultiteln.

[8-] Chefen för sjökrigsskolan har nu i sin förenämnda skrifvelse fram hållit,

att därest af ifrågavarande stipendier skulle utan undantag afses två
för den ena linjen och ett för den andra, det skulle kunna inträffa, att alla
stipendierna icke kunde utdelas, oaktadt bland kadetterna, som lämnade
skolan, många vore i behof af ekiperingsunderstöd. Det kunde nämligen
blifva fallet, att å den ena linjen icke funnes någon sökande eller någon
sådan sökande, som ansåges böra erhålla stipendium, under det att å den
andra linjen flera funnes, som vore i behof och förtjänta däraf. Då
skulle, vid det förhållande att anslaget till sjökrigsskolan utginge såsom
reservationsanslag, stipendiemedel kunna komma att reserveras, hvilket
hvarken syntes vara lämpligt eller öfverensstämmande med Riksdagens
afsikt.

Med hänsyn till sist omförmälda förhållande har chefen för sjökrigsskolan
i det af honom afgifna förslaget till stat under en tillagd anm.
n:r 6 upptagit bestämmelser af innehåll, att stipendierna företrädesvis
skola fördelas å de särskilda linjerna, på sätt ofvan nämnts, men att
vid något bland de af chefen angifna fall stipendium må kunna utdelas
utan att vara bundet till viss linje.

DePohefOT*ntS" Emot den åt chefen för sjökrigsskolan gjorda beräkningen af utgifyttrande.
terna för skolan under år 1912 synes intet vara att erinra. Allenast
torde slutsumman för upptagande i riksstaten böra alrundas till närmast
högre tiotal, eller 40,350 kronor, genom ökning af den i gällande stat
uppförda anvisningen till ved och lyse in. fl. expenser å 4,894 kronor
med 1 krona 72 öro till 4,895 kronor 72 öre.

För utdelande af ekiperingsstipendierna finner jag höra tillämpas
regler af det innehåll, chefen för skolan föreslagit. Vid det förhållande
att föreskrifter i detta hänseende hittills ej upptagits i staten för skolan,
anser jag dock, att de ej heller nu höra däri inrymmas. Deras plats
synes lämpligen blifva i det nya reglementet för skolan, hvilket i samband
med skolans slutliga omorganisation lärer komma att utfärdas.

Då aflöningen till vaktmästaren vid skolan, hvilken aflöning reglerades
af Riksdagen år 1909, är bestämd att utgå enligt samma grunder
och på samma villkor som löneförmånerna till vaktmästaren vid sjökrigshögskolan,
anhåller jag här få åberopa hvad jag under nästföregående
afdelning anförde i fråga om ålderstillägg till sistnämnde vaktmästare
m. in.; och anser jag följaktligen, att för vaktmästaren vid sjökrigsskolan
bör, utöfver det ålderstillägg å 100 kronor, som är honom
medgifvet efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring, tillkomma ännu ett
ålderstillägg med samma belopp efter ytterligare 5 års sådan tjänstgöring.

Femte hufvudtiteln.

I anslutning’ till livad jag nu anfört, får jag i underdånighet hem- ; 8.]
ställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af stat för sjökrigsskolan
af den lydelse, bilagan n:r 9 vid detta protokoll utvisar,
i riksstaten för år 1912 minska reservationsanslaget
till sjökrigsskolan

nu ..............................	........................... kronor	42,024: —
med..............................	............................ y>	1,674: —
till ...............................	........................... kronor	40,350: —

Skeppsgosseskolan.

Från rektorn och lärarna vid skeppsgosseskolan hafva inkommit Skeppsgossesärskilda
underdåniga framställningar om löneförbättring. skolan.

Vidkommande först rektorns framställning innehåller den hufvudsaldi- LSneförgen
följande. Rektorslönen vid skeppsgosseskolan i Karlskrona utginge f<5r

för närvarande med 3,000 kronor, hvartill komme 4 ålderstillägg, hvart
och ett å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring.

Kär rektorslönen år 1876 reglerades, bestämdes den till ett belopp, som
närmast motsvarade rektorernas vid statens 3-klassiga läroverk. Begynnelselönen
vid denna tid för rektor vid 3-klassigt läroverk utgjorde

3,000 kronor och slutlönen 3,500 kronor jämte fri bostad eller hyresersättning.
Då rektorslönen vid skeppsgosseskolan år 1876 bestämdes
till respektive 3,000 och 4,000 kronor (ålderstillägg då 1,000 kronor),
öfversteg slutlönen alltså rektors vid 3-klassigt läroverk med 500 kronor,
hvarmed väl afsetts att bereda skeppsgosseskolans rektor ersättning
för saknaden af fri bostad. De 3-klassiga läroverken vore numera ersatta
med real- eller samskolor. Skeppsgosseskolan hade undergått en
ofantlig utveckling såväl i fråga om antalet skollärare och monitorer
som i fråga om lärjungeantalet och svarade nu i dessa afseende!! närmast
mot de högre allmänna läroverken. Med hänsyn till det arbete
och ansvar, som ålåge rektor vid skeppsgosseskolan, borde denne med
afseende å löneförmåner därför likställas med rektorerna vid de högre
allmänna läroverken. Han hade att öfvervaka och leda undervisningen
i skolan, som för närvarande hade 400 lärjungar, 6 skollärare och 12
monitorer. Han förestode eu af dess högsta klasser. För skolans undervisningsmateriel,
bestående af 1,000-tals läroböcker, talför, kartor o. s. v.,

Femte hnfvudtiteln.

ansvarade rektor såsom uppbördsman. En del skrifgöromål affordrades
honom äfven. Ett lika drygt arbete åläge ej rektorerna vid statens
realskolor. Hvarken dessa eller rektorerna vid de högre allmänna läroverken
hade arbete och ansvar såsom uppbördsman för den störa massan
undervisningsmateriel. Det vore uppenbart, att i fråga om öfvervakandet
af undervisningen rektors vid skeppsgosseskolan åliggande vore
mycket mera kräfvande än en realskolerektors, enär lärjungeantalet och
skoiafdelningarna i skeppsgosseskolan vore så ofantligt mycket större
och lärare och monitorer icke på långt när fått den utbildning för lärare-
och uppfostrarekallet, som lärarna vid de allmänna läroverken,
hvilka alla förvärfvat minst lika hög formell kompetens som deras förman,
realskolerektorn.

Rektors vid skeppsgosseskolan löneförmåner uppginge för närvarande
till ett belopp, som på papperet motsvarade läroverksadjunkts. En
läroverksadjunkt åtnjöto sin lön för den undervisning, han meddelade.
Ingen begärde, att han för samma lön skulle jämväl bestrida rektorsgöromålen
vid ett läroverk. Blefvc han förordnad till rektor vid realskola,
finge han jämte adjunktion i högsta lönegraden (5,000 kronor)
ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller hyresersättning till ett belopp, som motsvarade ortens hyresförhållanden.
Blefve lian förordnad till rektor vid högre allmänt läroverk,
finge han jämte lektorslön i högsta lönegraden (6,000 kronor) ett ålderstillägg
å 500 kronor efter 10 år och dessutom fri bostad eller hyresersättning
för de med rektorsbefattningen förenade göromålen. Rektorn
vid skeppsgosseskolan i Karlskrona hade däremot endast sin adjunktslön.
För rektorsgöromålen hade lian ingen ersättning. Detta vore orimligt.
Rektorn anhölle därför i underdånighet, att rektorslönen vid skeppsgosseskolan
i Karlskrona måtte höjas till full likställighet med lönen för
rektorerna vid statens högre allmänna läroverk och sålunda från och
med år 1911 utgå med 6,000 kronor och efter 10 års tjänstgöring med
6,500 kronor samt hyresersättning med ett belopp, som på grund af
hyresförhållandena i Karlskrona icke borde sättas lägre än 1,200 kronor
för år.

Uti underdånig skrifvelse den 30 augusti 1910, med hvilken ifrågavarande
framställning öfverlämnats, har stationsbefälhafvaren i Karlskrona
förklarat sig icke kunna biträda rektorns åsikt, att han i aflöningshänseende
borde likställas med rektorerna vid statens högre allmänna
läroverk. En förbättring uti rektorns vid skeppsgosseskolan aflöningsförmåner
syntes likvisst äga godt fog för sig och torde lämpligast åstadkommas
genom höjning af nuvarande begynnelselönen å 3,000 kronor.

Femte hufvudtitelm

Förliöjningen borde enligt stationsbefälhafvarens åsikt bestämmas till
minst 1,000 kronor, hvarjämte det syntes skäligt, att rektorslönen fortfarande
åtföljdes af de fyra ålderstilläggen å 500 kronor efter 5, 10, 15
och. 20 års Ami vitsordad tjänstgöring.

Marinförvaltningen, som i anledning af förevarande ansökning den
6 september 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, har däruti
hufvudsakligen anfört följande.

I sammanhang med upptagande i riksstaten af ett särskilt anslagför
skeppsgosseskolan hade lönerna för såväl rektor som lärare vid skolan
år 187(5 af Riksdagen reglerats. Rektors lön bestämdes banad till

3,000 kronor med fyra lönetillägg, hvartdera å 250 kronor efter 5, 10,
15 och 20 års tjänstetid. Sedermera hade Riksdagen, i syfte att bereda
rektorn Adel skeppsgosseskolan förbättrade löneförmåner, medgifvit dels
år 1898, att rektorn skulle äga rätt till ålderstiliägg med 500 kronor
efter 5 års Amf vitsordad tjänstgöring och med ytterligare 500 kronor
efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, dels år 1907, att rektorslönen
skulle höjas efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring hvarje
gång med 500 kronor, äfvensom att rektorn skulle erhålla rätt att från
och med år 1908 för erhållande af ålderstiliägg räkna sig till godo det
antal tjänstår And allmänna läroverken, han såsom adjunkt vid desamma
skulle ägt rätt beräkna för uppflyttning i högre lönegrad.

Uti en underdånig ansökan den 13 oktober 1908 anhöll därpå rektorn,
att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, i syfte att rektors
aflöningsförmåner blefve likställda med rektorernas And andra statens
läroverk eller, därest detta icke kunde bifallas, att rektors begynnelselön
mätte höjas till 4,000 kronor med två ålderstiliägg om hvartdera 500
kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Sedan marinförvaltningen den 24 november 1908 afgifvit infordradt
utlåtande öfver berörda ansökan och därvid på anförda skäl ansett sig
icke för det dåvarande kunna tillstyrka framställning till Riksdagen om
ändring i rektors aflöningsförhållanden, sådana de vore bestämda enligt
den af 1907 års riksdag godkända stat för skeppsgosseskolan, fann Eders
Kungl. Magt den 11 december 1908 ansökningen icke föranleda vidare
åtgärd.

Beträffande nu föreliggande framställning ansåge marinförvaltningen
i likhet med stationsbefälhafvaren i Karlskrona, att med hänsyn till såväl
arten och omfattningen af de göromål, hvilka ålåge rektor vid skeppsgosseskolan,
som den ökning i löneförmåner, som under de senare åren
kommit flertalet statstjänare till godo, eu förhöjning af rektors aflöningsföj
''måner nu skäligen borde äga ruin.

Femte liufvudtiteln.

Gent emot sökandens anspråk att i aflöningsförmåner likställas med
rektorerna vid rikets högre allmänna läroverk, Unge förvaltningen likväl
framhålla, att det med skid syntes kunna ifrågasättas, huruvida rektors
vid skeppsgosseskolan göromål vore jämförliga med de göromål, som
påhvilade rektorerna vid nämnda läroverk.

Jämlikt § 8 i nådiga stadgan för skeppsgosseskolan den 13 mars
1896 tillkomme behörighet att söka rektorsbefattning vid skolan endast
den, som enligt gällande bestämmelser vore behörig att söka adjunktsbefattning
vid rikets allmänna läroverk. För att verkligt dugande personer
skulle vara att påräkna för den viktiga rektorsbefattningen, syntes
det således i hvarje fall vara nödigt, att rektors såväl begynnelse- som
slutlön bestämdes till högre belopp än motsvarande löner för adjunkter
vid de allmänna läroverken. Löneförmånerna för dessa adjunkter utginge
nu med samma belopp som för rektorn vid skeppsgosseskolan.
Vid bestämmande af det belopp, hvarmed rektorslönen således torde böra
ökas, syntes afseende jämväl böra fästas därvid, att rektors tjänstgöring
i allmänhet torde vara mera ansvarsfull och maktpåliggande samt äfven
mera ansträngande än adjunktstjänstgöring vid de allmänna läroverken.
Fn förhöjning af rektorslönen med ett belopp af 1,000 kronor, såsom
stationsbefälhafvaren i Karlskrona föreslagit, syntes därför vara väl motiverad,
och fyra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, etter respektive
5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring syntes allt fortfarande
böra tillkomma rektor.

Marinförvaltningen ansåge således, att löneförmånerna för rektor
vid skeppsgosseskolan i Karlskrona borde bestämmas till 4,000 kronor,
samt att denna lön måtte kunna höjas efter 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring,
hvarje gång med 500 kronor.

Sökandens framställning, i hvad densamma kunde anses åsyfta, att
förhöjningen i rektors löneförmåner måtte inträda redan från och med
år 1911, ansåge marinförvaltningen däremot icke förtjäna afseende.

I sitt den 27 september 1910 afgifna underdåniga förslag till beräknande
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1912
har marinförvaltningen upptagit den af ämbetsverket sålunda förordade
löneförhöjningen.

Efter i ärendet erhållen remiss har öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk den 6 december 1910 afgifvit underdånigt yttrande och
däri anfört följande.

Öfverstyrelsen tilläte sig erinra därom, att öfverstyrelsen i underdånigt
utlåtande den 20 september 1910 angående rektors vid skeppsgosseskolan
i Karlskrona ansökan om behörighet lör rektor därstädes

Femte liufvudtiteln.

till rektorsbefattning vid högre allmänt läroverk och vid realskola an- [8.]
fört, att, då skeppsgosseskolans i Karlskrona ändamål vore olika de allmänna
läroverkens och till följd däraf samma skolas undervisning och
organisation äfvenledes olika läroverkens, säkerhet icke torde förefinnas
för att den erfarenhet och de insikter, som vore nödvändiga förutsättningar
för bestridande på ett tillfredsställande sätt af rektorsbefattningvid
högre allmänt läroverk eller realskola, förvärfvades genom handhafvande!
af rektorsbefattningen vid skeppsgosseskolan. Vid sådant förhållande
ansåge sig öfver styr elsen sakna skäl att tillstyrka nådigt
bifall till den af rektorn gjorda underdåniga framställningen, och jämlikt
nådigt beslut af den 30 september 1910 fann Eders Kungl. Maj:t
ej skäl att bifalla densamma.

Under hänvisning till hvad sålunda förekommit och efter förnyadt
öfvervägande af tillhörande frågor funne sig öfverstyrelsen icke kunna
tillstyrka, att rektor vid skeppsgosseskolan i löneafseende likställdes med
rektor vid högre allmänt läroverk.

Hvad beträffade den lön, som, under förutsättning af ny, förmånligare
lönereglering för rektor vid skeppsgosseskolan, borde tillkomma
denne, skulle öfverstyrelsen för sin del, enär samma kompetensvillkor i
fråga om examen och profår i hufvudsak vore gällande för rektor vid
skeppsgosseskolan och rektor vid realskola, anse lämpligast, om den
förre i fråga om aflöning helt eller delvis likställdes med rektor vid
realskola. Denne åtnjöte jämlikt nådiga kungörelsen den 27 augusti
1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor
vid rikets allmänna läroverk, förutom fri bostad eller hyresersättning af
vederbörande kommun, lön i två lönegrader å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700
kronor jämte tjänstgöringspenningar i hvardera lönegraden å 1,800 kronor.
Uppflyttning i högre lönegrad ägde rum efter förloppet af 10 år,
och hyresersättningen, där sådan förekomme i stället för fri bostad, uppginge
för närvarande vid rikets realskolor till i medeltal 900 kronor för år.

I likhet med samtliga de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, Departement
anser äfven jag den nu'' fastställda lönen för rektor vid skeppsgosse- chefenskolan
böra höjas. Att emellertid beträffande aflöning likställa denna
rektors tjänst med rektorsbefattning vid realskola synes mig, vid det
förhållande att Eders Kungl. Maj:t, i öfverensstämmelse med öfverstyrelsens
för rikets allmänna läroverk uttalade mening, icke funnit
rektor vid skeppsgosseskolan böra meddelas behörighet till rektorsbefattning
vid realskola, icke kunna ifrågasättas. Rektor vid skeppsgosseskolan
bör enligt min mening fortfarande i hufvudsak likställas med adjunkt vid

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 10

Femte hufvudtiteln.

[8.] allmänt läroverk. Men då, på sätt marmförvaltningen framhållit, verkligt
dugande personer måste vara att påräkna för rektorsbefattningen
vid skeppsgosseskolan, betingar detta förhållande, att rektors såväl begynnelse-
som slutaflöning bör bestämmas till något högre belopp än
motsvarande löner för adjunkter vid de allmänna läroverken. Som de
nuvarande fyra ålderstilläggen för rektor å hvart och ett 500 kronor,
hvilka äga motsvarighet i avlöningsförhållandena för adjunkt, torde böra
bibehållas, skulle således det belopp, hvarmed afiöningen till rektor borde
höjas, i sin helhet tillföras begynnelseaflöningen. Ifrågavarande ökning
af denna finner jag skäligen höra bestämmas till 500 kronor. För närvarande
utgå rektors samtliga aflöningsförmåner i form af lön, men om den
nu ifrågasatta förhöjningen kommer till stånd, synes mig afiöningen böra
uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar, på sätt att af begynnelseaflöningen,
som sålunda skulle uppgå till 3,500 kronor, ett belopp af
2,700 kronor hänföres till lön och 800 kronor till tjänstgöringspenningar,
samt att af hvarje ålderstillägg 400 kronor lägges till lönen
och 100 kronor till tjänstgöringspenningarna.

De fem lönegraderna skulle enligt detta förslag blifva följande:

Lön: Tjänstgöringsponningar: Summa:

1)	2,700	kronor		800	kronor	3,500	kronor
2)	3,100	)>		900	»	4,000
3)	3,500	»	1	,000	»	4,500
4)	3,900	»	1.	,100	»	5,000	»
5)	4,300	))	1.	,200	»	5,500	»

Ifrågavarande lönereglering torde böra tillämpas från och med början
af år 1912.

För åtnjutande af nu föreslagna afloma)gsförmåner anser jag böra
stadgas villkor och bestämmelser af hufvudsakligen samma innehåll,
hvilka fastställts för rektorer vid rikets allmänna läroverk.

Löneför- Hvad angår lärarnas vid skeppsgosseskolan framställningar om

b^läraref°r löneförbättring, inhämtas af dessa i hufvudsak följande.

Den för skeppsgosselärarna fastställda lönen 1,600 kronor jämte tre
ålderstillägg å 200 kronor hvardera hade på grund af dels de höga
lefnadskostnaderna såväl i Karlskrona som i Marstrand, dels den dryga
afgiften till pensions- och gratialkassan visat sig otillräcklig för eu nödtorftig
bärgning. Då för anställning såsom skeppsgosse fordrades, att
sökande genomgått folkskolans 4:e klass eller hade däremot svarande

Femte Imfvndtiteln.

kunskaper, vore skeppsgosseskolan rätteligen att anse som en öfverbyggnad
på folkskolan och uppställde äfven å lärarna minst lika stora
fordringar med afseende å kunskaper och lärarduglighet som de mest
fordrande folkskolor. Men det oaktadt vore lönerna till lärarna vid
skeppsgosseskolan lägre än de, som utginge till folkskolelärarna i landets
större städer. Den omständigheten, att skeppsgosselärarna hade tjänstgöringsskyldighet
under endast 6 Va månader för år, medan folkskolelärare
tjänstgjorde 8 månader årligen, kunde ej inverka synnerligen på möjligheten
att förtjäna medel till lifsuppehälle^ då extra inkomster vore svåra
att erhålla. I detta hänseende vore folkskolelärarna bättre ställda, då de
genom tjänstgöring vid fortsättningsskola och undervisning i åtskilliga
biämnen kunde betydligt öka sina inkomster.

På grund häraf hafva skeppsgosselärarna i Karlskrona, hvilka vid
sill skrifvelse fogat eu jämförande tablå öfver folkskolelärarnas löner i
åtskilliga af landets större städer, anhållit, att lönen för dem måtte bestämmas
till samma belopp som lönen för folkskolelärarna i Karlskrona stadsförsamling
eller 1,700 kronor med tre ålderstil!ägg å livartdera 300 kronor,
att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring vid skeppsgosseskola.
Skeppsgosselärarna i Marstrand hafva anhållit, att lönen för dem
måtte bestämmas till 1,800 kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor, att
utgå hvart och ett efter tre års tjänstgöring vid skeppsgosseskola.

Lärarnas i Karlskrona framställning har förordats af rektor vid
skeppsgosseskolan samt af stationsbefälhafvaren vid flottans station därstädes.
Den af lärarna i Marstrand gjorda framställningen har förordats
af chefen för skeppsgossekåren därstädes.

Marinförvaltningen har öfver ifrågavarande framställningar afgifvit
särskilda underdåniga utlåtanden af den 6 september och den 21 oktober
1910, och har förvaltningen därvid anfört hufvudsakligen följande.

Skeppsgosselärarnas löneförmåner hade reglerats senast år 1907
samt utginge från och med år 1908 med en grundlön af 1,600 kronor
jämte tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års
väl vitsordad tjänstgöring.

Sistnämnda år hade emellertid skeppsgosselärarna i såväl Karlskrona
som Marstrand inkommit med underdåniga ansökningar, att deras löneförmåner
måtte bestämmas till 1,700 kronor med tre ålderstillägg å 300
kronor. I häröfver afgifna underdåniga utlåtanden den 24 november
1908 anförde marinförvaltningen, att, enär lärarna genom den nyreglering
af deras aflöningsförhålianden, som ägt rum enligt 1907 års riksdags
beslut, från och med år 1908 erhållit ökade aflöningsförmåner samt det
vid sådant förhållande icke torde kunna förväntas, att Riksdagen redan

Femte hufvudtiteln.

[8.] då skulle vilja medgifva ytterligare förhöjning i deras aflöning, marinförvaltningen,
ehuru ifrågavarande ansökningar visserligen kunde synas
behj ärtans värda, icke funne sig kunna tillstyrka bifall till desamma.
Genom nådigt beslut den 11 december 1908 fann äfven Eders Kungl.
Maj:t berörda ansökningar icke föranleda vidare åtgärd.

Redan följande år inkommo lärarna i Karlskrona med en ny underdånig
ansökning om förhöjning i aflöningsförmånerna med belopp, som
* förut äskats. I underdånigt utlåtande häröfver den 27 augusti 1909 anförde
marinförvaltningen, att då ännu icke fulla två år förflutit från det
lärarnas vid skeppsgosseskolan löneförmåner reglerades samt hvad af
ämbetsverket anförts i dess nyssnämnda underdåniga utlåtanden den 24
november 1908 således fortfarande syntes äga tillämplighet, marinförvaltningen
icke heller ansåge sig kunna understödja den då föreliggande
framställningen. Genom nådigt beslut den 14 januari 1910 hade Eders
Kungl. Maj:t funnit äfven denna ansökning icke föranleda till någon
åtgärd.

Hvad nu föreliggande framställningar beträffade, framginge af den
skollärarnas i Karlskrona ansökning bilagda tablån öfver folkskolelärarnas
löner i vissa af rikets större städer, att skeppsgosselärarnas nuvarande
löneförmåner vore väsentligt lägre än de, som utginge till folkskolelärarna
i dessa städer. Då skeppsgosselärarnas göromål i allmänhet torde
kunna jämställas med folkskolelärarnas, syntes det äfven rättvist och
billigt, att aflöningsförmånerna för de förstnämnda blefve mera likställda
med folkskolelärarnas löneförmåner än nu vore fallet.

Enligt hvad nämnda tablå utvisade, utginge folkskolelärarnas i
Karlskrona löneförmåner med en begynnelselön inom amiralitetsförsamlingen
af 1,633 kronor 33 öre och inom stadsförsamlingen af 1,700
kronor, hvartill i båda församlingarna komma tre ålderstil]ägg å hvart och
ett 300 kronor, så att slutlönen i den förra församlingen utgjorde 2,533
kronor 33 öre och i den senare 2,600 kronor. Det torde fördenskull få
anses skäligt, att aflöningsförmånerna för skeppsgosselärarna bestämdes
till en begynnelselön af 1,700 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor
efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. De af lärarna i Marstrand
ifrågasatta högre lönesatserna kunde marinförvaltningen således
icke förorda. Några skäl, hvarför lärarna i Marstrand borde komma i
åtnjutande af högre löneförmåner än lärarna i Karlskrona, hade dessxitom
icke förebragts.

Jämväl den af marinförvaltningen sålunda tillstyrkta löneförhöjningen
för lärarna vid skeppsgosseskolan har upptagits i ämbetsverkets skrifvelse
den 27 september 1910 angående beräknande af utgifterna under femte
hufvudtiteln för år 1912.

Femte liufvudtiteln.

Vid bedömande af den lämpliga storleken af aflöningen för skepps- [8.]
gosselärarna synes det mig vara riktigt att jämställa dem med _ folk- Departement.-skolelärare i Karlskrona. Väl är, såsom förut nämnts, den årliga tjänstgöringstiden
för skeppsgosselärarna endast omkring 6V= månader, medan
den för folkskolelärarna utgör 8 månader. Men enär å andra sidan skeppsgosseskolan
är att betrakta som en fortsättningsskola i förhållande till
folkskolan, behöfva nog fordringarna å kunskaper och lärareduglighet i
genomsnitt ställas högre å skeppsgosselärarna än a folkskolelärarna. Men
oafsedt denna likställighet med folkskolelärarna förtjänar såsom skäl fölen
löneförbättring äfven framhållas, att de nu gällande lönerna för
lärarna vid skeppsgosseskolan måste anses genom den äfven under de
senaste åren alltjämt fortgående stegringen af lefnadskostnaderna numera
vara väl knappt'' tillmätta för tillfredsställande af de nödtorftiga lefnadsbehofven.
Och möjligheten för skeppsgosselärarna att genom extra
arbetsförtjänst under ferierna bidraga till lefnadskostnadernas bestridande
måste betecknas såsom ganska oberäknelig.

I likhet med marinförvaltningen finner jag fördenskull, att lönen
för de 10 lärarna vid skeppsgosseskolan bör höjas till 1,700 kronor jämte
tre ålderstillägg å livartdera 300 kronor att utgå efter respektive o, 10
och 15 års väi vitsordad tjänstgöring vid skeppsgosseskola.

Att för lärarnas åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmanerna
stadga bestämmelser af den art som de, jag föreslagit beträffande
rektorn, synes mig icke kunna ifrågasättas.

På grund af hvad jag anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande villkor och bestämmelser
att gälla rektor vid skeppsgosseskolan för åtnjutande
af de i staten för honom upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:

att rektor skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

dels, med godkännande af stat för skeppsgosseskolan
af den lydelse, bilagan n:r 10 vid detta protokoll utvisar,
i riksstaten för år 1912 höja anslaget till skeppsgosseskolan -

nu ..
med

till...

... kronor 27,670: —
... » 1,500: —

kronor 29,170: •—

Femte liufvxultiteln.

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af skeppsgosseskolan eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad;

att med rektorsbefattningen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Eiksdagens eller kommuns stat och
ej heller annan tjänstebefattning, så framt ej vederbörande
stationsbefälhafvare, uppå därom gjord framställning,
finner befattningen icke vara hinderlig för
fullgörandet åt tjänstgöringen vid skeppsgosseskolan;

att de i rektors aflöning ingående tjänstgöringspenningarna
skola beräknas utgå efter kalenderår, men
till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda
bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar icke få af rektor uppbäras,
under det han åtnjuter full tjänstledighet, utan
skola för denna tid utgå till den, som förrättar tjänsten;

att då rektor af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, han äger uppbära hela lönen, men att,
om han undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller
eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
lian kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att för rektor uppflyttning från lägre till högre
lönegrad må äga rum efter förloppet af fem år, därest
han under mera än fyra femtedelar af den tjänstgöringstid,
som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,
med nit och skicklighet bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjänst
eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, hvarjämte
rektor ma för erhållande af ålderstillägg räkna sig till
godo det antal tjänstår vid de allmänna läroverken,
han såsom adjunkt vid dylikt läroverk skulle ägt rätt
beräkna för uppflyttning i högre lönegrad;

att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre
aflöningen icke får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåklern blifvit uppnådd; samt

Femte Irafvudtiteln.

att om rektor, då lian intjänat stadgad tid för [8.]
erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till
pension och fyllnadspension, han icke må tillträda
samma förhöjning;
dels och förklara,

ej mindre att den, som med eller efter 1912 års
ingång tillträder befattningen såsom rektor vid skeppsgosseskolan,
skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda
villkor och bestämmelser;

än äfven att, om förutvarande innehafvaren af
befattningen icke före den 1 november 1911 anmäler,
att han vill underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, han skall
varda bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner.

Med iakttagande af hvad jag sålunda i fråga om undervisningsverken
föreslagit skulle anslagen till dessa komma att minskas från 106,019
kronor till 105,845 kronor.

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal.

Chefen för kustartilleriet upptog i förslag till beräkning af utgif- [9.J
terna för kustartilleriet under år 1911 en ökning af officerspersonalen Aflöning för
därstädes, utöfver den i 1910 års stat angifna numerär en, med 1 öfverste- kustartilleriets
löjtnant, 2 kaptener af l:a klassen, 3 löjtnanter och 2 underlöjtnanter. personaI‘
Af dessa officerare afsågos öfverstelöjtnanten och en kapten till förstärkning
af arbetskrafterna i chefens för kustartilleriet stab, och erfordrades
ofri ga officerare för bemanning af materiel, som tillkommit efter
fastställande af 1901 års plan för kustartilleriets uppsättande. Sålunda
kräfdes 2 officerare för ett torpedbatteri, 1 officer för artilleribestyckmngen
inom Hörningsholms kustposition samt, efter det Kungl. Magt
föreskrifvit, att Karlskrona gniststation skulle bemannas af flottan,’ 3
officerare från kustartilleriet för de återstående tre gniststationerna.

Femte luifvudtiteln.

Marinförvaltningen, som öfver chefens för kustartilleriet berörda
förslag yttrade sig i underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911, erinrade
därvid till en början, hurusom förvaltningen med afseende å tidigare
af chefen för kustartilleriet framställda förslag om ökning ai officersnumerären
vid vapnet uttalat, att då den al 1901 års riksdag godkända
planen för kustartilleriets uppsättning dittills blifvit följd och den
pågående utredningen om vårt fasta kustförsvars stärkande torde föranleda
en ny plan, kunde, innan sådan plan blifvit framlagd, vidare ökning
af kustartilleriets personal icke skäligen ifrågasättas.

Denna mening, fortsatte ämbetsverket i sin nämnda skrifvelse, syntes
dock icke längre kunna vidhållas. Af chefen för marinstaben hade
nämligen inhämtats, att ehuru berörda utredning ännu icke blifvit fullbordad
och således ännu mindre den afsedda nya planen kommit till
stånd, hade likväl genom den redan verkställda utredningen vunnits
visshet därom, att kustartilleriets officerspersonal måste ökas utöfver
hvad af chefen för kustartilleriet föreslagits. Till följd däraf och då
personalökningen vore påkallad af behofvet dels af bemanning för nytillkommen
materiel och dels af förstärkning af arbetskrafterna i chefens
för kustartilleriet stab, ansåge marinförvaltningen sig böra understödja
bemälde chefs ifrågavarande framställning.

Vid detta ärendes föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 14
januari 1910 yttrade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, på
sätt framgår af statsrådsprotokollet för samma dag, som är bilagdt 1910
års statsverksproposition, att en ökning af officerspersonalen i den omfattning,
som erfordrades, för att nytillkommen materiel skulle kunna
ordentligen skötas, syntes honom icke böra uppskjutas. Innan ny plan
för det fasta kustförsvarets stärkande blifvit utarbetad, torde däremot
annan ökning af personalen icke böra äga rum. Fördenskull tillstyrkte
bemälde departementschef det framställda förslaget till ökning endast i
fråga om 1 kapten af l:a klassen, ?> löjtnanter och 2 underlöjtnanter.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag föreslogs jämväl den
af departementschefen tillstyrkta ökningen af ifrågavarande officerspersonal,
men ansåg Riksdagen sig ej böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts framställning
i detta afseende.

Chefen för kustartilleriet har nu i skrifvelse den 1 september 1910 till
marinförvaltningen med beräkning af utgifterna för kustartilleriet under
år 1912 hemställt om enahanda ökning af officerspersonalen, som han
begärt för år 1911. Utöfver hvad han till stöd för sådan ökning förut
uttalat, har han därvid beträffande behofvet af de för hans stab afsedda

Femte hufvudtiteln.

officerarna anfört, dels att den för organisationen af kustartilleriet till- [9.]
satta kommittén i sitt betänkande, som af Riksdagen i princip godkänts,
framhållit att, sedan kustartilleriets organisation blifvit fullt genomförd,
en ökning med en regementsofficer syntes blifva af nöden, på det att
chefen för kustartilleriet måtte få eu regementsofficer såsom stabschef,
dels ock att behofvet af ännu eu kapten för staben ytterligare styrkts,
därigenom att tillstånd måst utverkas att kommendera en kapten till tillfällig
tjänstgöring i staben från och med den 1 oktober 1909 till och
med den BO september 1910 och ytterligare en kapten under tiden från
och med den 15 februari till och med den BO april 1910.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1910 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1912 har marinförvaltningen
i detta ämne anfört, att då för uppehållande af befattningen som statschef
hos chefen för kustartilleriet en regementsofficer alltid behöfldes,
till platsens besättande måste tagas en dylik officer från den för materielens
ordentliga skötande erforderlig^ personalen, hvadan jämväl ur den
af chefen för sjöförsvardepartementet till statsrådsprotokollet den 14
januari 1910 uttalade synpunkten eu ny öfverstelöjtnantsbeställning torde
finnas vara af behofvet påkallad; och ansåge sig marinförvaltningen på
de redan år 1909 anförda skälen böra förorda chefens för kustartilleriet
åter upprepade förslag om officerspersonalens ökning.

1907 års försvarskommitté har jämväl anfört, att den ökning af
kustartilleriets personal med 8 officersbeställningar, hvars nödvändighet
upprepade gånger åt chefen för kustartilleriet framhållits och som blifvit
af marinförvaltningen och chefen för marinstabeu förordad, borde inom
den närmaste tiden komma till stånd.

Behofvet af en ökning af officerspersonalen vid kustartilleriet har Departemenusålunda
vunnit ytterligare utredning. Denna ökning är naturligen mest
trängande i den rutin den erfordras för behörigt skötande af redan förefintlig
materiel. För sådant ändamål tarfvas, enligt min mening, ytterligare
1 kapten, hvilken lämpligen synes böra erhålla lön i denna grads
l:a klass, 3 löjtnanter och 2 underlöjtnanter. Med öfrig föreslagen personalökning
torde det däremot ännu kunna anstå. Jag anser mig fördenskull
böra biträda det föreliggande förslaget i hvad det afser ökning
af officerspersonalen med nyssnämnda 6 beställningar.

Efter en sådan ökning skulle officerskåren vid kustartilleriet innef
åtta:

Bill. till misså. Träl. 1911 1 Sami. / Afä. 1 Raft.

Femte hufvudtiteln.

[9-]

chef för kustartilleriet..................................................... 1

öfverstå!'' ............................................................................. 2

öfverstelöjtnanter ............................................................... 2

majorer ............................................................................... 6

kaptener af loa klassen............................................... 22

» » 2:a » ............................................... 17

löjtnanter............................................................................ 37

underlöjtnanter ................................................................. 19

Summa 106

Den högre kostnad, som eu dylik ökning- af officerspersonalen skulle

medföra, belöper sig enligt verkställd beräkning till 16,275 kronor.

På sätt framgår af livad jag förut uttalat vid redogörelsen, för de
förslag, som sakkunniga afgifvit angående förenkling af redovisningsväsendet
vid marinen, skulle enligt min mening ifrågavarande anslag
dessutom liöjas med förslagsvis 5,250 kronor för beredande af mode!
till aflöning och inkvarterings bidrag för reservofficerare, som genomgå
repetitionskurs vid kustartilleriet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af stat för kustartilleriet
af den lydelse, bilagan n:r 11 vid detta protokoll
utvisar, i riksstaten för ar 1912 höja anslaget till aflöning
för kustartilleriets personal,

nu ..........................	......................... kronor	1,378,944: —
med..........................	......................... »	21,525: —
till ........................	.......................... kronor	1,400,469: —

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap.

[10.] I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 november 1910

Natnraunder- har marinförvaltningen under åberopande af de skäl, som af ämbets^artiUeriets''*
v?rket anförts vid frå ga om ans i aget till naturaunderhåll åt personal
manskap, vid flottan, förklarat sig anse, att till grund för beräknande af naturaunderhållskostnaden
vid tjänstgöring i Lind vid kustartilleriet borde
läggas ett medelportionspris af 58 öre per man och dag, samt fordon -

Femte lnifvadtiteln.

skull föreslagit sådan höjning af förslagsanslaget till naturaunderhåll åt [10.]
kustartilleriets manskap, som betingades af det beräknade medelportionsprisets
höjning från nuvarande 52 öre till 58 öre per man och dag.

Vidare har marin förvaltningen på skal, som jämväl förut anförts, tillstyrkt,
att under ifrågavarande anslagstitel en summa af förslagsvis

1,050 kronor skulle upptagas för bestridande af särskild ersättning åt
uppbördsman vid kust artilleriets matinrättningar, att utgå redan från och
med början af innevarande år.

I lider omförraälda förutsättning-ar skulle enligt beräkning af ämbetsverket
medelsbehofvet å anslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap uppgå till 289,773 kronor 70 öre; och har marinförvaltningen
hemställt, att framställning matte till innevarande års riksdag
göras om anslagets höjning från nuvarande belopp 258,318 kronor med
i helt krontal 31,455 kronor till 289,773 kronor.

Slutligen har marinförvaltningen anfört, att en höjning af portionspriset
äfven skulle inverka på beräkningen af förslagsanslaget till kustartillenbe
värmgens vapenöfning^!- samt beklädnad och ersättning därför,
men att ämbetsverket likväl ansett, att med ökning af detta anslag
kunde tillsvidare anstå.

Enligt beräkningar, som på min begäran verkställts i marin förvalt- Departementsningens
intendentafdelning, utgjorde det fastställda medelpriset för ut- che/®“eytt*
spisad dagsportion vid kustartilleriet som helhet betraktadt 58,4 öre under
år 19015 samt 57,6 öre under år 1910, och skulle samma portionskostnad
med tillämpning af förut omförmälda från och. med den 1 innevarande
januari på försök påbjudna spisordning och under antagande af 1910 års
proviantpris flat va utgjort 58.5 öre. Anslaget till naturaunderhåll åt
kustartilleriets manskap, hvilken sedan år 1908 uppförts i riksstaten
med nuvarande belopp 258,318 kronur, bl ef år 1909 enligt riksbufvudbokens
budgetredovisning samma år öfverskridet med ett belopp af
66,597 kronor 48 öre, hvadan sålunda å anslaget utbetalts tillhopa
324,915 kronor 48 öre. Då i fråga om kustartilleriets naturaunderhåll
utgiftsredogörelserna från de särskilda förläggningsorterna inkomma till
marinförvaltningen i så god tid, att kostnaderna för året kunna upptagas
i marinförvaltningens räkenskaper för samma år, kan nämnda budgetredovisning
för år 1909 anses gifva vid handen ifrågavarande anslags
verkliga ställning. Det sålunda föreliggande materialet synes mig lämna
tillräcklig grund för bedömande af anslagsbehofvet för manskapets förplägnad
vid kustartilleriet, och torde därför enligt min mening oj längre
höra anstå med reglerande af ifrågavarande anslags storlek. Nyss om -

Femte liufvudtiteln.

förmälda kostnadssiffror för åren 1900 och 1910 synas gifva vid handen,
att -portionspriset per man och dag* vid kustartilleriet tenderar att något
öfverstiga 58 öre, men med planmässigt anordnande af inköp samt
iakttagande af stor sparsamhet torde dock kunna förväntas, att portionspriset
skall kunna hällas nere vid 58 öre; cell anser jag därför skäligt,
att nu till grund för beräknande af förpläga!adskostnaden lägges detta
af marinförvaltningen jämväl föreslagna belopp. Dä manskapsstyrkan
vid stammen enligt stat utgör 1,361 man, erfordras vid sådant förhållande
lor dessas förplägnad 288,123 kronor 70 öre årligen.

Att upp böi\ 1 smän nen vid vissa kustartilleriets mal inrättningar tillerkännas
särskild ersättning, finner jag billigt, hvarför jag ansluter mig
till mar i s iför val till i! gens förslag i detta afseende. Det för ändamålet
behöflig^ boloppet kan, på sätt förut nämnts, beräknas till förslagsvis
1,650 kronor årligen.

Såsom jag redan framhållit, liar jag ansett mig böra i hufvudsak
biträda det af de sakkunniga för utredning rörande förenkling af
marinens redovisningsväsende framställda förslaget, att ett belopp, motsvarande
den hittills beräknade portionskostnaden för kustartilleribeväringen
borde öfverföras från anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför till anslaget till naturaimderhåll
åt kustartilleriets manskap. Antalet tjänstgöringsdagar torde
för år 1912 hora af skäl, för hvilka jag anhåller få redogöra i samband
med framläggandet af grunderna för beräkningen af anslagsbehofvet
under titeln kustartilleribe värmgens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför, beräknas till 402,390 dagar. Efter det hittills beräknade
portionspriset af 52 öre bör sålunda från sistnämnda anslag till
natur au nderhåll so n s 1 aget öfverföras i rundt tal 209,200 kronor. Da jagen!
eller tid föreslagit, att portionspriset för kustartilleriets stammanskap
bör beräknas till 58 öre. anser lag naturligen, att samma beräkningsgrund
bör gälla för beväringen. För de värnpliktigas del krafvel'' sålunda
naturaunderhållsanslaget en ökning af 402,390 x thor 24,143: 40
kronor eller i afrundadt tal 24,200 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 från förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning därför öfverföra 209,200
kronor till förslagsanslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap och jämväl därutöfver höja sist -

Femte hufvudtitelu.

nämnda anslag med 55,655 kronor samt följaktligen i [10.]
riksstaten för år 1912 uppföra förslagsanslaget till
naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, nu 258,318
kronor, med ett belopp af 523,173 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning- därför.

Förslagsanslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be- [11.]
klädnad och ersättning därför är i riksstaten för år 1911 upptaget till Kustartmeriett
belopp af 090,000 kronor. teväringena

Bevärin
arbetare med 300 dagars tjänstgöringstid i eu följd, 1,174 vapenföra, na] ocli
som genomgå första tjänstgöring under 258 dagar, samt 1,069 vapen- “därför!*
föra, som fullgöra repetitionsöfning under 42 dagar. Antalet tjänstgöringsdagar
utgör således tillhopa 437,790.

Jag anhåller få erinra, att Eders Kungi. Maj:t i förut denna dagbeslutad
proposition till Riksdagen föreslagit, att tjänstgöringstiden för
militärarbetare måtte inskränkas till 182 dagar. Vid bifall till denna,
proposition skulle alltså ofvannämnda antal tjänstgöringsdagar komma
att minskas med 300 x 118 = 35,400.

Enligt grunderna för beräkningen af det nuvarande anslaget till
kustartilleribeväringens vapenöfningar in. m. skulle detsamma till följd
af denna minskning af militärarbetarnas tjänstgöringstid kunna till beloppet
nedsättas enligt följande beräkning:

Penningbidrag: ......SOU x 58 = 17,4-00 dagar å 20 öre = 3,480 kronor.

> " ... 300 x 60 = 18,000 }> 40 » = 7,200 »

Portionskostnad............................. 35,400 >> :•> 52 :» = 18,4.08 »

Beklädnadskostnad..................... 35,400 » » 35 >> — 12,390 )>

Sjukvårdskostnad........................... 35,400 o ;>!)> = 354 »

Summa kronor 41,832

eller i afrundadt tal kronor 41,800.

Såsom redan i det föregående blifvit anfördt, biträder jag af sakkunniga
för utredning rörande förenkling af redovisningsväsendet vid marinen
väckt förslag, att från förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför måtte för år 1912
till anslaget till naturannderhåll åt kustartilleriets manskap öfverföras det

Femte liufvudtiteln.

[11.] belopp, som motsvarar den beräknade kostnaden för de värnpliktigas
förplägnad. Efter minskningen af militärarbetarnas tjänstgöringstid utgör
det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för kustartilleriets värnpliktiga
402,390 dagar. Etter ett portionspris af 52 öre bör sålunda från
beväringsanslaget till naturaunderhållsanslaget öfverföras i rundt tal

209,200 kronor.

Vidare bär jag, såsom äfven förut nämnts, ansett mig böra biträda
det af sakkunniga för utredning rörande förenkling af marinens redovisnings
väsende framställda förslaget, att till anslaget till sjukvård för
marinen matte Iran före varande anslag öfverföras ett belopp, motsvarande
den nu beräknade sjukvårdskostnaden för kustartilleribeväringen, utgörande
402,390 x 0,oi = 4,023 kronor 90 öre, eller i afrundadt tal

4,000 kronor.

1 anslutning till hvad jag sålunda uttalat, hemställer jag, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska, förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därier, nu 690,000 kronor, med 41,800 kronor;

att, vid bifall till framställningen under punkt 10
om öfverflyttning'' af 209,200 kronor från ifrågavarande
anslag till anslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap, i riksstaten för år 1912 jämväl
öfverföra från förstnämnda anslag 4,000 kronor till
anslaget till sjukvård för marinen; samt

att följaktligen i riksstaten för år 1912 upptaga
i örslagsanslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför med det
efter om förmäld a minskning och öfverflyttningar å tillhopa
255,000 kronor återstående beloppet, eller 435,000
kronor.

Femte hufvudtiteln.

Diverse anslag.

Uppvärmning-, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar.

I 1908 ars riksstat uppfördes ett förslagsanslag till uppvärmning,
belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar å 235,000 kronor.
Till grund för beräkning af detta belopp såsom det för ifrågavarande
ändamål behöflig^ förelågo uppgifter i runda tal å utgifterna för de till
denna titel hänförliga behofven under år 1905.

Enligt rikshufvndboken har anslaget öfverskridits under år 1908
med 64,750 kronor 57 öre och under år 1909 med 90,062 kronor 90
öre. Anslagets ställning vid 1910 års utgång är ännu icke känd, men
anledning föreligger antaga,, att anslaget äfven under sistnämnda år ej
oväsentligt öfverskridits.

Att anslaget sålunda från början visat sig otillräckligt, lärer nog
bero därpå, att 1905 års priser å förnödenheter och arbete m. in.,
hvilka som nämndt lades till grund för beräknande af anslagets storlek,
voro lägre an de, som i dessa afseende!! förekommit efter anslagets
uppförande i staten.

Då de behof, som skola tillgodoses genom detta anslag, årligen
återkomma till ungefärligen enahanda omfattning, anser jag med stöd
af de gångna årens erfarenhet sannolikhet ej föreligga, att utgifterna
skola kunna begränsas inom det beviljade beloppet. En höjning af anslaget
synes mig därför påkallad. Vid beräknande af den behöfiiga ökningens
storlek utgår jag ifrån att med iakttagande af den största omtanke
och sparsamhet utgifterna från anslaget framdeles skola sammanlagdt
kunna hållas till ungefär det belopp, som 1908 års räkenskaper
utvisade. Jag anser således, att ökningen i anslaget bör i rundt tal
bestämmas till 65,000 kronor.

På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, det täcktes
Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för är 1912 höja förslagsanslaget
till uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar

nu .......................................................... kronor 235,000: —

med ......................................................... » 65,000: —

till........................................................... kronor 300,000: —

[12.]

Uppvärmning,
belysning, renhållning
samt
tvätt- och
badinrättningar.

Femte hufvudtiteln.

[13-]

Sjukvård för
marinen.

Sjukvård för marinen.

Under punkterna 7 och II har jag redan hemställt, att till reservationsanslaget
till sjukvård för marinen måtte öfverföras från förslagsanslaget
till siöbeväringens vapenöfuingar samt beklädnad och ersättning
därför 11,050 kronor samt från förslagsanslaget till ku star tilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför 4,000 kronor.

På sätt jämväl framgår af hvad jag under nyssnämnda punkter
anfört, torde sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar numera böra beräknas
i fråga om sjöbeväringen till 660,500 och beträffande kustartilleribeväringen
till 402,81)0. Sjukvårdskostnaden bär vid bestämmandet
af nyssnämnda penningbelopp beräknats för sjöbeväringen i likhet med
för armén gällande grunder till 2 öre, men för kustartilleribeväringen
till 1 öre, allt per man och dag. Då denna kostnad, såsom äfven ifrågasatts
af de sakkunniga för utredning; rörande förenkling af redovisningsväsendet
vid marinen, synes böra för båda slagen beväring beräknas till
2 öre per man och dag, blifver med omförmälda antal tjänstgöringsdagar
kostnaden för sjöbeväringen 13,210 kronor samt för kustartilleribeväringen
8,047 kronor 80 öre. Oansedt nämnda öfverflyttningar å

11,050 kronor och 4,000 kronor, behörver fördenskull ifrågavarande
anslag höjas med respektive 2,160 kronor och 4,047 kronor 80 öre,
hvilket sistnämnda belopp lämpligen torde bära afrundas till 4,050 kronor.
Den erforderliga ökningen utgör således sammanlagdt 6,210 kronor.
Den sålunda ifrågasatta åtgärden att tillföra detta anslag erforderliga
medel för gäldande af kostnaderna för beväringens sjukvård torde dock
icke böra utgöra hinder för att utgifterna för beväringens sjukvård
ombord fortfarande bestridas enligt hittills gällande föreskrifter, därest
sådant skulle från räkenskapssynpunkt visa sig lämpligt.

Förbenaälda sakkunniga kafva, såsom jämväl förut af mig omnämnts,
ifrågasatt, att sjukvåxdsanslaget lämpligen borde i riksstaten
upptagas såsom förslagsanslag. Detta förslag, hvilket understödts af
marinförvaltningen, som därvid framhållit, att kostnaderna för blifvande
sjukvård under ett kommande år egentligen vore af beskaffenhet att ur
alla synpunkter undandraga sig en fest beräkning på förhand, finner jag
särdeles välgrundad!..

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kung!. Magt föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 upptaga anslaget till
sjukvård för marinen, såsom förslagsanslag;

Femte hiifwidtiteln.

att, vid bifall till framställningarna under punkterna
7 och 11 om öfverflyttning till samma anslag
dels af 11,050 kronor från förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, dels ock af -1,000 kronor från förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning därför, jämväl höja förstnämnda
anslag med 6,210 kronor; samt

att följaktligen i stället för det nuvarande reservationsanslaget
till sjukvård för marinen å 91,700 kronor
i riksstaten för år 1912 uppföra ett förslagsanslag till
sjukvård för marinen å 112,960 kronor.

Skrifmaterialier och expenser in. in.

Beträffande detta anslag har jag icke någon annan ändring att föreslå,
än att för utjämnande af hufvudtitelns slutsumma detsamma måtte
ökas med 38 kronor.

Jag hemställer fördenskull i underdånighet, att Eders Kung!. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1912 höja förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. från 113,864
kronor med 38 kronor till 113,902 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och b åkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknas, liksom för år 1911, till 1,700,000 kronor,
torde Eders Kungl. Magt vilja föreslå Riksdagen,

att reservationsanslaget till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna måtte i riksstaten för år
1912 upptagas till enahanda belopp och följaktligen,
med inberäkning af däruti ingående friheter och ersättBih.
till Rikstl. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Raft. 12

[13-]

[14,]

Skrifmaterialier
och
expenser
ro. m.

[15.]

Lots. och
fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna.

Femte liufuuUiteln.

ningar 409 kronor, utföras med 1,700,409 kronor,
under förutsättning därjämte att de å förenärnnda inkomsttitel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få med vederbörligt tillstånd användas för
de med anslaget afsedda ändamål.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

På sätt framgår af Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1910 (n:r 5)
angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel,
hvilken skrifvelse jag förut den 18 juni 1910 i underdånighet anmält
för Eders Kung!. Maja, fann Riksdagen ej skäl bifalla vare sig af Eders
Kung!. Maj:t den 11 mars 1910 afbiten proposition angående omorganisation
af navigationsskolorna eller i anledning af samma proposition
inom Riksdagen väckta motioner; och anförde Riksdagen vid anmälan
om berörda beslut, bland annat, att Riksdagen funnit starka skäl tala för
största möjliga begränsning af navigationsskolornas antal samt att frågan
om omorganisation af navigationsskolorna visserligen torde, då Riksdagen
icke anslutit sig till Eders Kung!. Maj:ts förslag, föranleda en ny
utredning, men att det ville synas, som om denna utan svårighet skulle
kunna medhinnas till nästkommande riksdag.

Sedermera har Eders Kung-!. Maj:t, som funnit förnyad utredning i
ämnet böra, på sätt Riksdagen antydt, snarast möjligt komma till stånd,
genom beslut den 29 juli 1910 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdeparmontet
att tillkalla högst fyra sakkunniga jämte eu sekreterare för att
inom departementet biträda vid utredningen af vissa frågor rörande
navigationsskolorna i riket; och har jag med stöd af berörda nådiga bemyndigande
den 6 augusti 1910 uppdragit åt generalmajoren H. G. W.
Wrangel, ledamoten af Riksdagens andra kammare, skeppsredaren W. R.
B. Lundgren, föreståndaren för navigationsskolan i Malmö J. S. Björling
och sjötekniska biträdet hos kommerskollegium, sjökaptenen R. G. Bjarke
att deltaga i nämnda arbete.

Den 19 november 1910 hafva de sakkunniga — med undantag af
skeppsredaren Lundgren, som efter att till en början hafva deltagit i de
sakkunnigas arbete sedan den 20 augusti 1910 på grund af långvarig''
sjöresa varit förhindrad deltaga i arbetet — afgifvit utlåtande i de delar
af det till dem hänskjutna ärendet, som böra framläggas för Riksdagen,
nämligen de frågor, som inverka å utgiftsstaten för navigationsskoleundervisningen;
och hafva de sakkunniga därvid förmält sig komma

Femte hufnultiteln.

att i ett följande utlåtande afgifva särskild! yttrande i öfriga delar af
ärendet.

I det nu öfverlämnade utlåtandet hafva de sakkunniga, med hänsyn
till Riksdagens i dess förenämnda skrifvelse den 1 juni 1910 gjorda uttalanden
och af i öfrigt anförda skäl, grundat af dem afgifvet förslag
på en inskränkning af navigationsskolornas antal sålunda, att endast
skolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar skulle
bibehållas, hvaremot de öfriga skolorna, nämligen i Galle, Västervik,
Strömstad, Karlshamn och Visby, skulle indragas.

De årliga utgifterna å stat beräknas af de sakkunniga till 180,300
kronor för de bibehållna, omreglerade skolorna samt till 2,400 kronor för
navigationslärarkursen. Som nu gällande stat för navigationsskolorna
upptager en slutsumma af 100,800 kronor, skulle sålunda en omorganisation
i enlighet med de sakkunnigas förslag medföra en ökning af 81,900
kronor i anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart.

Genom nådig remiss den 28 november 1910 anbefalldes marinförvaltningen
och kommerskollegium att afgifva gemensamt utlåtande öfver
de sakkunnigas förslag; och bar jag genom särskilda skrivelser anmodat
Eders Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande att, så
snart ske kan, från stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand
och Kalmar inhämta yttranden, huruvida dessa städer äro villiga att,
därest genom eu blifvande omorganisation af navigationsskolorna en utvidgning
af dervarande navigationsskolors verksamhet och ökning af
elevantalet därstädes skulle komma till stånd, upplåta och för framtiden
underhålla tjänliga ytterligare lokaler, som kunde blifva erforderliga på
grund af såväl det motsedda ökade antalet elever vid skolorna som det
ökade antal klasser i skolorna, som skulle blifva eu följd af de sakkunnigas
förslag angående undervisningens anordnande.

Sålunda infordrade utlåtande och yttranden hafva ännu icke samtliga
inkommit, hvadan jag nu ej kan underställa ifrågavarande ärende
Eders Kung!. Majds pröfning. Jag anser dock, att det anslagsbelopp,
som de sakkunniga ansett eu ändrad organisation af navigationsskolorna
kräfva, redan nu bör tagas i beräkning vid framställningen till Riksdagen
i fråga om anslagsbehofven för år 1912.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungi. Maj:t föreslå Riksdagen

att i afvaktan på den nådiga proposition angående
omorganisation af undervisningsanstalterna för

[16.]

Femte kufviultiteln.

sjöfart, Kung!. Maj:i må komma att till Riksdagen
aflåta, i det för undervisningsanstalter för sjöfart uppförda
ordinarie anslaget, nu 100,800 kronor, måtte
beräknas en förböjning af 81,900 kronor och anslaget
i dess helhet sålunda beräknas till 182,700 kronor.

Nautisk-meteorologiska byrån.

[17.] I den för nautisk-meteorologiska byrån gällande staten, hvilken slutar

Nautisk-me- å cn summa af 24,000 kronor, är upptaget ett belopp af 1,000 kronor
te°t>yrån1Ska under anslagstafla: »till ljus, ved, skrifmaterialier, post- och telegrafporto,
inköp af böcker, tidskrifter och kartor, bokbinderikostnader, vaktmästarbiträde
m. m.»

Chefen för byrån har i afgifven berättelse om byråns verksamhet
under år 1909 framhållit två allvarsamma olägenheter, hvaraf byråns
verksamhet tyngdes, nämligen dels bristande tillgång till facktidskrifter
och öfrig facklitteratur, dels ock det otillfredsställande skick, hvari eu
stor del af byråns hufvudsakligen genom gåfvor bekomna bibliotek samt
dess samling af originalobservationer befunne sig på grund af felande
inbindning.

Under hänvisning till sålunda anmärkta förhållanden har chefen för
byrån i skrifvelse den 31 oktober 1910 hufvudsakligen anfört, att den
tillgång, hvarigenom omförmälda brister borde af hjälpas, utgjordes af
ofvan omnämnda anvisning å 1,000 kronor. Men hithörande ordinarie
utgifter, som icke kunde minskas, utan tvärtom, oaktadt all sträfvan att
hålla deras belopp nere, visade tendens att stiga, bestode för närvarande
af:

Arfvode till vaktmästare (andel i) ...................

Städning af byråns kanslirum........................

Skrifmaterialier.......................................................

Bränsle och lyse...................................................

Rikstelefonafgifter (samtalsafgifter oräknade)
Brefbäringsafgifter (vid byråns stationer)

......................... kr.	300	—
........................ »	60	—
........................ "	75	—
.......................	100	—
........................ »	100	—
......................... >>	527	—
. ..................... »	650	—
Summa kronor	1,812	—

Härtill komme diverse utgifter, som varierade starkt från år till år,
såsom till reparations- och underhållsarbeten, materialier m. m. Egen!-

Femte lmfvudtiteln.

ligen funnes således alls icke någon tillgång vare sig till inköp af
böcker eller till inbindning. Naturligtvis både utgifter för dylika ändamål
icke kunnat helt och hållet undvikas, om än den bristande tillgången å
medel framtvingat en för byråns verksamhetsduglighet särdeles menlig
återhållsamhet vid liknande utgifter. Gynnsamt nog hade det lyckats att
fylla en del af det förefintliga behofvet utaf litteraturförvärf genom anlitande
af byråns personliga förbindelser, hvarigenom ett mycket värdefullt
tillflöde af gåfvor utaf böcker och tidskrifter kommit byrån till
godo. Men dessa resurser räckte naturligen icke långt, och det vore
därför af allra största vikt, att bär ifrågavarande behof snarast fylldes.

Med stöd af amu. 2 till gällande stat för byrån, hvilken berättigade
byråns chef att af ofri ga anvisningar å stat med undantag af de till
aflöningar upptagna fylla eventuellt å en titel uppkommande brist i
årsanslaget, hade den å ifrågavarande anvisning årligen uppstående bristen
hittills kunnat täckas genom besparingar å de andra; och utgjorde
enligt den sedan byråns omorganisation upplagda detaljerade bokföringen
bristen å detta konto, hvilken täckts från andra konti, för år
1908 kronor 2,050: 81 och för år 1909 kronor 1,802: 12, hvar]ämte
bristen för år 1910 syntes blifva nära nog lika hög.

Ju mera omorganisationen af byråns stationer och moderniseringen
af dessas utrustning fortskrede, desto hårdare toges emellertid hvar och
en af statens öfriga titlar i anspråk, och senast inom ett par år syntes
ingen af dem vidare kunna lämna tillgång för ett bestridande af utgifter
å den ifrågavarande titeln, hvilka icke kunde täckas med därå förefintligt
belopp.

En förhöjning af denna post i staten vore därför af behofvet högeligen
påkallad.

Då under de senaste tre åren de ständigt fortgående förändringarna
inom byrån samt diverse flyttningar medfört en del utgifter, hvilka
framdeles möjligen kunde undvikas eller åtminstone nedbringas, syntes
behofven af litteraturanskaffning och inbindning för framtiden nödtorftligen
kunna tillgodoses, om ifrågavarande titel erhölle en förhöjning
af 1,500 kronor. Jämväl syntes lämpligt, att rubriceringen af titeln
ändrades sålunda: »till diverse expenser, såsom till post, telegraf, rikstelefon,
arbetsersättningar åt observatörer in. fl., båthyror, inköp och
inbindning af böcker, tidskrifter och kartor, ljus, ved, skrifmaterialier
m. in.»

Under de gångna åren af byråns tillvaro hade emellertid hopat sig
en betydande mängd af oinbundna effekter, af hvilka visserligen en del
möjligen skulle kunna så småningom inbindas, om den föreslagna för -

[17-]

Femte liufvndtiteln.

[17.] höjningen beviljades. Men åtskilliga bland dessa effekter, hvilka vore
af större värde och oftare användes, måste snarast möjligt genom inbindning
skyddas för förslitning. För tillgodoseende af detta behof
kräfdes, utöfver förut nämnda årliga tillskott till byråns intäkter, ett
anslag eu gång för alla af 1,500 kronor.

På grund af det anförda hemställde chefen för byrån, att ifrågavarande
medelsökningar måtte beredas byrån.

Marinförvaltningen, som blifvit hörd öfver denna framställning, har
i underdånigt utlåtande den 12 november 1910 uttalat, att af utredningen
i ärendet syntes framgå, att den af chefen för byrån begärda höjningen
med 1,500 kronor i anslaget till byrån vore behöflig för främjande
af byråns uppgift, samt att ämbetsverket därför förordade bifall
till en dylik höjning, likasom någon erinran ej föranleddes af förslaget
till ändring i anslagstitelns formulering.

Under förutsättning att anslaget ökades med sistnämnda belopp,
syntes det däremot icke vara omöjligt att så småningom få nödigt inbindningsarbete
utfördt, utan att särskilda medel för en gång behöfde
därtill anvisas, i synnerhet som det under ännu några år, enligt chefens
för byrån uppgift, skulle kunna påräknas, att å en del andra anvisningar
i staten komme att uppstå för ändamålet användbara besparingar.

Fördenskull hemställde marinförvaltningen, att ifrågavarande framställning
allenast måtte föranleda äskande hos innevarande års riksdag
om höjning i det ordinarie anslaget till byrån, på sätt af chefen för
byrån härutinnan föreslagits.

Departements- För egen del ansluter jag mig till den af marinförvaltningen uttaChe/ande?tt"
^ade mening; och får jag fördenskull i underdånighet hemställa, det
täcktes Eders Kung]. Maj:t föreslå Riksdagen

att, med godkännande af stat för nautisk-meteorologiska
byrån af den lydelse, bilagan n:r 12 vid detta
protokoll utvisar, i riksstaten för år 1912 höja anslaget
till nautisk-meteorologiska byrån

nu........................................................... kronor 24,000: —

med ........................................................ » 1,500: —-

till.......................................................... kronor 25,500: —

Femte liufvudtiteln.

Beträffande öfrig a ordinarie anslag har jag icke någon förändring
att föreslå. I sammanhang härmed anhåller jag få nämna, att jag beträffande
ifrågasatt höjning af reservationsanslaget till sjökarteverket
kommer att uttala mig vid redogörelse för behofvet af extra ordinarie
anslag till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

Extra ordinarie anslag.

Provisorisk lönereglering för departementets afdelning af
Kungl. Maj:ts kansli samt kommandoexpedition.

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i sjöförsvarsdepartementet
har Riksdagen på extra stat för år 1911 anvisat såsom förslagsanslag
ett belopp af 4,115 kronor, däraf högst 75 kronor finge
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Under åberopande af hvad chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
öfver justitieärender! förut denna dag anfört i fråga om
behofvet af provisoriska aflöningstillägg för befattningshafvare i statsdepartementen
jämväl för år 1912 samt angående grunderna för beräkning
af dessa tillägg, får jag härmed meddela, att i sjöförsvarsdepartementet
under senaste året icke inträffat någon förändring rörande tjänster,
hvarom här är fråga. För år 1912 erfordras följaktligen å sjöförsvarsdepartementets
stat i detta afseende samma anvisning som för innevarande
år.

För åtnjutande af det provisoriska aflöningstillägget torde i öfrigt
böra stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet i sitt anförande
föreslagit, och tillika för iakttagande vid utbetalningen af aflöningstilläggen
meddelas de af honom ifrågasatta föreskrifter.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i sjöförsvarsdepartementet, i enlighet med de
af mig tillstyrkta grunder och på de af mig förordade
villkor, på extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag-
af 4,115 kronor, däraf högst 75 kronor må användas
till höjning af vikariatsersättning under semester.

[IB]

[18.]

Provisorisk
lönereglering
för departementets
afdelning
af
Kungl. Maj:ts
kansli samt
kommandoexpedition.

Femte liwfvttdtiteln.

[19-]

l:a kl.
pansarbåtar.

Flottan och kustartilleriet.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva uti sitt i samband med
den samfällda planen för rikets försvar deri 18 oktober 1906 afgifna förslag’
till försvarsväsendets stärkande föreslagit, att två l:a kl. pansarbal ar
af väsentligt starkare typ än den senast antagna skulle anskaffas under
sexårsperioden 1908—1913. Genom denna anskaffning komme flottan
likväl icke att, hvad pansarbåtar beträffade, uppbringas till sådan styrka,
att den på ett fullt tillfredsställande sätt kunde motsvara de kraf, som
betingades af vårt genom unionsupplöstiingen förändrade krjgspolitiska
läge. Härför hade anskaffningen bort omfatta 4 st. l:a kl. pansarbåtar.

Chefen för flottans stab augifver i sitt i samband med stabsclxefernas
gemensamma förslag till försvarsväsendets stärkande den 18 oktober 1906
afgifna förslag till flottans utveckling under perioden 1908—1913 de
fordringar, som höra ställas på eu sådan väsentligt starkare typ, samt
framhåller såsom sin åsikt, att för tillgodoseendet af dessa fordringar det
blefve nödvändigt att väsentligen öka pansarbåtarnas storlek, antagligen
till ett deplacement ej understigande 7,000 ton. Ett sådant fartyg skulle,
enligt stabschefens mening, komma att besitta flera af pansarkryssarens
egenskaper och sålunda kunna utföra eu pansar kryssares tjänst, hvarigenom
någon särskild pansar kry ssartyp för oss tills vidare skulle blifva
obehöflig och mera enhetlighet vinnas i den fartygsmateriel, som utgjorde
kärnan af våra sjöstridskrafter.

Den 14 september 1906 bemyndigade Kung!. Maj:t dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att
inom departementet biträda med verkställandet af en allsidig utredning
i afseende å de ändringar i typerna för flottans stridsfartyg, som med
hänsyn till ej mindre rikets ändrade försvarspolitiska läge än äfven
erfarenheten från senaste ostasiatiska krig kunde synas ömkliga. De
med anledning häraf tillkallade sakkunniga, nämligen konteramiralerna
c. o. Olson och T. G. A. Sandström, marinöfverdirektören II. H.
Lilliehöök, kommendörkaptenen af l:a graden J. G. Ekelund samt
kaptenerna vid flottan H. II. K. Ericson och C. O. Lindsström, åtgå
fvo den 9 januari 1907 hemligt betänkande och förslag angående

Femte Imfvudtiteln.

sjökrigsmaterielen. Dessa 1906 års typsakkunniga hafva i fråga om de
grundläggande principerna vid bestämmandet af lämplig typ för vår
ilottas sjögående pansarfartyg framhållit, att den kraftiga utveckling
med hänsyn till både anfalls- och skyddsmedel, som sjökrigsmaterielen
inom snart sagdt alla mariner under senaste år undergått, och den erfarenhet,
som kunnat vinnas från det senaste sjökriget, gåfve vid handen,
att de sjögående pansarfartyg, som vore erforderliga, för att vår flotta
skulle vara i stånd att utföra de olika operationer, hvilka under en strategisk
defensiv kunde ifrågakomma, måste besitta egenskaper, som nödvändiggjorde
en afsevärd utveckling af vår senaste pansarbåtstyp.

En granskning af dessa egenskaper visade nämligen, att en högre
fart, en kraftigare artilleribestyckning och ett mera utsträckt pansarskydd,
än vår senaste pansarbåtstyp besitter, vore erforderliga, samt
att för utnyttjande af den högre farten och den kraftigare artilleribestyckningen
en större grad af sjö duglighet än den, som våra nuvarande
pansarbåtar äga, vore behöflig.

Flottans samtliga fartyg måste emellertid kunna begagna skärgårdarnas
militärledsnät, och de sjögående pansarfartygen borde kunna inom
skärgårdarna uppträda i samverkan med våra nuvarande pansarbåtar af
l:a klass. Med hänsyn härtill måste fartygens djupgående begränsas
och deras manöveregenskaper bestämmas.

De sakkunniga hafva därefter närmare angifvit och i detalj motiverat
den utveckling, till hvilken vår senaste pansarbåtstyp måste föras, för
att flottan skall tillförsäkras sådana sjögående pansarfartyg, som i första
hand blifva nödvändiga för att lösa de uppgifter, hvilka påkallas af den
strategiska defensiven. De hufvu degenskap er, som enligt de sakkunnigas
mening borde fordras af ifrågavarande fartyg, kunna sammanfattas sålunda: farten

bör vara öfverlägsen den å befintliga eller projekterade slagskepp
;

sjödugligheten bör vara tillräcklig för att fartyget skall bilda ett
stadigt underlag för kanonerna och för att det skall kunna uppträda
under svåra väderleksförhållanden i öppen sjö;

i artilleribestyckningen måste ingå kanoner, hvilka med hänsyn till
sin effekt kunna jämföras med de kraftigaste kanonerna på utländska
slagskepp och hvilka på antagliga stridsafstånd skola kunna genomslå
pansarskyddet för dessa kanoner; därjämte skall artilleriet kunna jämställas
med artilleriet på de flesta pansarkryssare och kunna genomslå

Bill. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. I Käft. 13

[19.]

Femte lm fynd titeln.

[19.] dessa kryssares kraftigaste pansarskydd, och dessutom bör en kraftig
bogeld kunna afgifvas;

hela vattenlinjen skall vara skyddad af pansar, hvars tjocklek utanför
vitala delar är så stor, att ett taktiskt offensivt uppträdande mot
utländska pansarkryssare är möjligt; fartyget bör äga ett fullständigt
pansardäck och ett cidatell, som omfattar såväl maskin- som pannrum;
stridstorn och svåra kanontorn böra äga samma motståndskraft som
skyddet i vattenlinjen utanför vitala delar, under det att de medelsvåra
kanontornen böra hafva pansarskydd i proportion till kanonernas kaliber;
det lätta artilleriet bör vara pansarskyddadt;

torpedbestyckningen bör utgöras af minst 2 st. 45 cm. undervattenstuber; flytbarheten

bör vara tryggad genom ett rikt utveckladt cellsystem,
talrika och starka vattentäta skott samt tredubbel botten på vissa ställen;

propellermaskineriet bör vara turbinmaskiner;

manöverförmågan bör vara jämställd med vår nuvarande pansarkryssares.

De sakkunniga angifva därefter den utveckling, hvilken den af pansarbåten
Oscar II representerade typen borde erhålla, för att dessa fordringar
skulle kunna tillgodoses; och framgår af tablån å sid. 100 den af 1906
års sakkunniga framställda A-typens hufvudegenskaper.

De sakkunniga hafva slutligen påvisat, att om pansarkryssare
nu skulle nybyggas för vår flotta, måste de, för att erhålla samma möjlighet
att med framgång kunna lösa sina uppgifter, som Fylgiatypen
hade vid sin planläggning, undergå en så betydande utveckling, att de
ej torde komma att i princip afsevärdt skilja sig från det af de sakkunniga
föreslagna pansarfartyget, hvilket alltså borde lämpa sig för lösande
af jämväl de flesta af pansarkryssarens uppgifter i vår flotta.

En pansarfartygstyp, betydligt starkare än den nuvarande, vore på
grund af ofvan angifna skäl nödvändig för vår flotta. Genom att typen
erhölle de angifna hufvudegenskaperna kunde en sammansmältning af
typerna l:a kl. pansarbåt och pansarkryssare äga rum. Denna ur ekonomisk
synpunkt fördelaktiga omständighet medförde under nuvarande förhållanden
ur strategisk synpunkt inga afse värda olägenheter.

1906 års sakkunnigas betänkande och förslag angående sjökrigsmaterielen
öfverlämnades af Kungl. Maj:t till 1907 ars försvar skommitté
för att vara tillgängligt under tiden för kommitténs arbeten. I underdånig
skrifvelse den 30 november 1908 hemställde emellertid försvarskommittén -

Femte hufvudtiteln.

dels om utredning angående Indika förändringar i den föreslagna
typen, som vore erforderliga för att uppbringa farten till 23 a 24 knop,
noll hvilken ökning i kostnad, som däraf skulle föranledas,

dels om utredning beträffande kostnaderna för en pansarbåt åt samma
storlek som den af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté i dess betänkande
omförmälda pansarbåtstypen n:r 3, under förutsättning att de lyra 21
cm. kanonerna i dubbeltorn utbyttes mot två 25''4 cm. kanoner i enke ~
torn att 15 cm. kanonerna utbyttes mot fyra 19''4 om. kanoner i dubbelton^
att 57 mm. kanonerna utbyttes mot lämpligt antal lits cm. kanoner
samt att kolfmaskiueriet ersattes med turbinmaskmer af samma vikt,

hvarigenom farten kunde något ökas,

dels ock om utredning beträffande kostnaderna för eu pansarbat med
två 30-5 cm. kanoner uppställda i enkeltorn och med bepansra^ anordnad
i öfverensstämmelse med den af 1906 års sakkunniga föreslagna
typen, men i öfrig! i enlighet med pansarbåten Oscar II.

Med anledning häraf och efter nådigt bemyndigande den 4 december
1908 tillkallade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet sakkunniga
för att inom departementet biträda med de begarda utredningarna.
Dessa sakkunniga, viceamiralen C. O. Olsen, konteramiralen W. Dyrssen,
marinöfverdirektören hl. H. Lilliehöök samt kaptenerna vid flottan
II. II. K. Ericson och O. O. Lindsström öfverlämnade den 27 februari
1909 den begärda utredningen, som därefter tillställdes försvarskommittén.

Den af dessa 1908 års typsakkunniga verkställda utredningen visade,
att 1906 års sakkunnigas förslag till pansarfartyg (typen A) med
farten ökad till 23 knop, i det följande kalladt B, skulle betinga en anskaffningskostnad
af 13-7 miljoner kronor, att den från 1901 års sjokngsmaterielkommittés
förslag n:r 3 utvecklade pansarbåten, i det 1 oljande
kallad D, skulle betinga eu anskaffningskostnad åt i rundt tal 8''3 miljoner
kronor och att anskaffningskostnaden för en pansarbåt med tva o0''5
cm. kanoner och i öfrigt enligt de angifna villkoren, i det följande kablad
E, skulle uppgå i rundt tal till 9''5 miljoner kronor, men att högsta
farten för de båda sistnämnda pansarbåtarna skulle uppgå till endast
18 knop. De nämnda olika typernas äfvensom pansarbåten Oscar ll:s
hufvud egenskaper framgå af följande sammanställning.

[19-]

100 Femte hufvuiititeln.

Typ.	lle- place- ment i ton.	Å	r t i 1 1 e	r i.	1 P a asar tj o c k 1	e k	i m	in.		Fart i knop.	Kost-nad i miljo-ner kro- nor.
Svåra kanoner.	Medelsvåra kanoner.	Lätta kanoner.	Vattenlin j c	O Sa Pj o	j Stridstorn.	m H SO y o SJ 6 y	i Medelsvåra kanon-torn.	b
1 3 1 akter, i pi ! för. ! r
Oscar 1]	4,270	2 st. 21 cm.	8 st. 15 om.	10 st. 57 mm.	0—100—150—100 —0	100	175	190	125	50	18	Tgl
A........	7,500	4 st. 28 cm.	4 st. 19a cm.	11 st. 10''5 cm.	60 -150—200 -150—60	150	200	200	150	40	21	13’4
B.......	7,500	4 st. 28 om.	1 st. 19m cm.	11 st. 10''5 cm.	10 -150—200 -150—00	150	200	200	150	40	23	13-7
1)........	4,800	2 st. 25-4 cm.	4 st. 19''4 cm.	7 st. 10-5 om.	0 -100-150-100—50	J00	175	190	125	50	18	8-3
E........	5,650	2 st. 30''5 Gill	8 st. 15 cm.	10 st. 57 mm.	60-100-150-100—60	100	175	200	125	50	18	9''5

Anm- ''■ F8r ©»tadel!-, durks- samt strids- och kanontorns pansar Sr maxiiuitjoeklcken anpifyen.
Anm. 2. För samtliga typer afses eu torpedbestyekmug af 2 st. 45 cm. underyattenstuticr.

1 underdånig- skrifvelse den 14 september 1909 hemställde 1907 års
försvarskommitte, under framhållande att förenäinnda utredning- visade
ä ena sidan, att anskaffningskostnaden för det af 1906 ars sakkunnig
föreslagna pansarfartyget med 23 knops fart uppginge till ett mycket
betydande belopp, och å andra sidan, att farten bos de ofri ga “båda
pansarbåtarna icke kunde anses tillräcklig,

dds om utredning angående hvilka förändringar uti ofvannämnda
förslag D, som lämpligen borde vidtagas för att uppbringa farten med
normalt kolförråd till 23 knop äfvensom angående bemanningen och
kostnaderna (anskaffnings- och årliga) för den sålunda förändrade typen,
hvarvid bolde iakttagas, att fartygets dimensioner så begränsades, att
detsamma kunde intagas i de nuvarande dockorna vid Galcrvarfvet i
Stockholm och Lindholmen i Göteborg,

dels om utredning angående hvilka förändringar i ofvannämnda förslag
E, som vore erforderliga för att utan afsevärd ändring af deplacementet
uppbringa farten med normalt kolförråd till 23 knop äfvensom
angående bemanningen och kostnaderna (anskaffnings- och årliga) för
den sålunda ändrade typen, hvarvid borde iakttagas, att fartygets
manöverförmåga icke blefve väsentligt sämre än bos det nyssnämnda

Femte liufvudtitoln.

101

förslaget E, äfvensom att de 10 st, 57 mm. kanonerna, om så befunnes
lämpligt, skulle utbytas mot andra kanoner af ungefär samma
totalvikt.

De förslag till pansarfartyg, hvilka med anledning häraf utarbetats,
betecknas i det följande med resp. Di och Eu

Försvarskommittén hemställde vidare i samma skrifvelse om utredning
beträffande lämpligaste beskaffenheten af samt bemanningen och de
årliga kostnaderna för sjögående pansarfartyg för svenska flottan —
afsedda i hufvudsak för uppträdande under en strategisk defensiv under
förutsättning, att deras anskaffningskostnader uppginge

a) till ungefär samma belopp som anskaffningskostnaderna för förslagen.
D och E med 23 knop, samt

b) till ett något högre belopp än förslaget E med 23 knop för att
utröna, huruvida genom en sådan ökning af kostnaderna eu typ af afsevärdt
högre strids värde än de öfriga typerna kunde erhållas.

De förslag till pansarfartyg, hvilka med anledning af ofvanstående
punkt a) utarbetats, betecknas i det följande med respektive Da och Eg
under det att under punkt b) omnämnda förslag betecknas med F.

Slutligen hemställde försvarskommittén i sin sistnämnda skrifvelse
om sakkunnigt utlåtande i hvad man de af dessa utredningar framkomna
olika pansarfartygstyperna kunde förväntas blilva i stånd att fylla de
uppgifter, hvilka under en strategisk defensiv borde tillkomma den svenska
flottans sjögående pansrade fartyg.

Med anledning häraf och efter nådigt bemyndigande den 15 september
1909 tillkallade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
sex sakkunniga för att inom departementet biträda med de begärda utredningarna.
Dessa sakkunniga, viceamiralen C. O. Olsen, konteramiralerna
W. Dyrssen och T. O. A. Sandström, marinöfverdirektören H. Ii.
Lilliehöök samt kaptenerna vid flottan H. H. K. Ericson och O. O. Lindsström,
öfverlämnade den 9 november 1909 den begärda utredningen,
hvilken därefter tillställdes försvarskommittén.

Följande tabell angifver hufvadegenskaperna hos de pansarbåtstyper,
indika af dessa 1909 ars typsakkunniga blifvit utarbetade, äfvensom,
i korthet, nämnda sakkunnigas omdöme om de olika typerna.

102

Femte hufvudtiteln

[19-]

Tabell angifvande hufvudegenskaperna hos de pansarbåtstyper,

	Deplace- ment i ton.		Artilleri.
Typ.	Svåra kanoner.	Medolsvåra kanoner.	Lätta kanoner.
Di...............	5,600	2 st. 25'' i cm.	4 st. 19''4 om.	7 st. 10''5 om.
Ei...............	6,440	2 st. 30-5 om.	8 st. 15 cm.	6 st. 75 mm.
Da..............	5,720	4 st. 25''4 cm.	10 st. 12 cm.	—
Ea...............	6,450	4 st. 28 om.	8 st. 15 cm.	6 st. 75 mm.
P......	6,800	4 st. 28 cm.	8 st. 15 om.	6 st. 75 mm.

Paus a r -

Vattenlinje

akter.

för.

0—100—150—100—50

60-100-150-100-60

50-100-150—100—50

60-100-150—100—60

60-150-200-150 -60

Anm. 1. För citadell-, däcks- samt strids- och kanontorns pansar är maximitjockleken angifyen.
Anm. 2. För samtliga typer afses en torpedbestyckning af 2 st. 45 om. undervattenstuber.

Femte Inifviultiteln.

103

liyilka af 1909 års sakkunniga blifvit utarbetade.

t j 0 c	K- 1 e 1	i m	m.		Fart i knop.	Kostnad i miljoner kronor.
Lita-	Strids-	Svåra-	Medel- svåra	Däck.	1909 års typsakkunnigas omdöme om typen.
flen.	torn.	torn.	kanon- torn.		An- skaff- ning.	År- liga.
100	176	190	125	40	23	9-i	0''13	Lämpar sig ej för nyanskaffning på grund af betänkliga svagheter i artilleriet och bristfällig bepansring.
100	175	200	125	50	23	10-7	0''5 0	Lämpar sig ej för nyanskaffning på grund af de svåra kanonernas alltför ringa antal och pan-sarskyddets otillfredsställande tjocklek i vat-tenlinjen utanför maskiner och pannor.
100	175	190	125	40	21	9-4	0‘45	Lämpar sig cj för nyanskaffning på grund af det svåra artilleriets otillräckliga pansarbrytande förmåga och den svaga bepansringen.
100	175	200	125	50	21-s	10''»	0’is	Lämpar sig ej för nyanskaffning hufvudsakligen på grund af den otillräckliga bepansringen i vattenlinjen utanför maskiner och pannor.
100	175	200	125	40	22-5	Ilo	0''49	År öfverlägsen samtliga förut afgifna förslag af D- och E-typ och det enda af här fram-ställda förslag, som kan anses tillfredsstäl-lande uppfylla de viktigaste af de fordringar, hvilka höra ställas på ett sjögåendo pansar-fartyg för svenska flottan.

104

Femte liiifvudtitelii.

I öfrigt framgår utseendet af F-typen af följande skizz.

YS////SS/S/////V/////////S?// vs////////.

VS///Y

yZ/sXsÅ

Y///S///S

F-typen.

Innan 1909 års sakkunniga ingått på bedömande af frågan om,
i hvad mån dessa olika typer kunde förväntas blifva i stånd att f}dla
de ''uppgifter, livilka under en strategisk defensiv böra tillkomma svenska
flottans sjögående pansrade fartyg, hafva de med afseende på omfattningen
och beskaffenheten af dessa uppgifter ansett sig kunna helt
och hållet instämma i hvad år 1906 tillkallade sakkunniga härom
anfört uti sitt i januari 1907 afgifna hemliga betänkande och förslag
angående sjökrigsmaterielen. Därefter hafva de sakkunniga förvissat
sig om, att sammansättningen af de utländska marinerna, sedan 1906
års sakkunniga framlade sitt betänkande, icke undergått någon afsevärd
förändring, hvarför de ansett, att samma hufvudegenskaper fortfarande
borde fordras af svenska flottans sjögående pansrade fartyg
som de, hvilka af 1906 års sakkunniga uppstäilts.

Sedan 1909 års sakkunniga granskat hvarje olika pansarbåtsförslag
med hänsyn till fart, sjöduglighet, artilleribestyckning och bepansring

Femte hufrudtiteln.

105

hafva de uti eu sammanfattning rörande typerna gjort följande uttalande: »Såsom

åt olvanstående framgår, är förslaget F öfverlägset samtliga
förut afgifna förslag af it- och É-typ och det enda af här framställda
förslag, som lian anses tillfredsställande uppfylla de viktigaste af de
fordringar, indika enligt sakkunnigas åsikt böra ställas på ett sjögående
pansarfartyg för svenska flottan.»

»Om äfven den skillnad i sjöduglighet, som möjligen kan förväntas
hos de ifrågavarande pansarfartygstyperna på. grund af deras olika storlek,
icke kan anses vara åt större betydelse vid bedömande af typernas
strids värde under deras uppträdande i öppen sjö vid våra kuster, samt
om vidare möjligen farten hos typen skulle kunna begränsas till 21*6
knop, en begränsning, hvilken sakkunniga dock ej vilja tillråda, är
emellertid den öfverlägsenhet med afseende på bepansring och artilleribestvåkning,
hvilken F-typen erbjuder gent emot ofvan angifva förslag
åt D- eller E-typ, enligt sakkunnigas uppfattning af afgörande inflytande.
»

»lån jämförelse mellan F och det uti utredningen den 27 februari
1909 förordade förslaget B gafvel* beträffande art-illeribestyckningen vid
handen, att de svåra kanonerna äro af enahanda beskaffenhet och hafva
samma uppställning a de båda förslagen, men att de å förslaget B förekommande
fyra 19*4 em. kanonerna blifvit ersatta af åtta 15 cm. kanoner.
Det medelsvåra artilleriets pansarbrytande förmåga har härigenom
blifvit afsevärdt nedsatt, och sakkunniga halva ansett sig kunna vidtaga
donna förändring endast på grund af att genom fördubblingen i antalet
medelsvara pjäser samt genom den fördelaktiga uppställningsformen
en med förslaget B jämförbar granatverkan kan erhållas från det medelsvara
artilleriet, i hvad vidkommer bogeld och bredsideseld. Det lätta
artilleriet är i förslaget F afsevärdt svagare än i B samt oskvddadt, en
förändring, som bär kunnat vidtagas endast på grund af att dessa pjäser
i förslaget F vid torpedanfalls afvärjande kunna erhålla ett stöd från
de här befintliga pansarskyddade 15 om. kanonerna, hvilket däremot icke
Kunnat paråknas åt B-typeus 19*4 cm. kanoner. Jämföras åter förslagen
D«, Ds och Ei med B-typen, befinnes artilleribestyckningen hos de tre
förstnämnda lida af betänkliga svagheter antingen i antalet svåra pjäser
(P1 och. Ei) dier i dessas pansarbrytande förmåga (Di och Di) eller ''slutligen
i det medelsvåra artilleriets granatverkan (Da).»

»Hvad vidare bepansringen beträffar, är typen F i stort sedt lika
val utrustad som typen B, dock är citadellets och stridstornets bepansring
något svagare, hvarjemte pansarskydd saknas för det lätta artilleri.
till Ttiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Apel. 1 B afl. 14

[19-]

106

Femte hufvudtiteln.

19.] riet. Dessa svagheter återfinnas i D- och E-typerna med undantag af
att i förslaget D- alla kanoner äro skyddade. Alla förslagen utom F
lida emellertid därjämte af betydande brister, hufvudsakligen hvad beträffar
vattenlinjens bepansring, hvilkens försvagande äfventvrar grundvillkoren
för fartygets uppträdande. De vitala delarnas bepansring har
i D- och E-förslagen sålunda endast pä af den tjocklek, hvilken af såväl
1906 och .1908 års sakkunniga som äfven af undertecknade ansetts
såsom ett minimum.))

»Jämföras vidare med afseende på kost)säd och stridsvärdc typerna
B, F och det af ofvan utarbetade förslag, som därnäst ägor det största
stridsvärdet, nämligen ID, visar det sig, att minskningen i kostnad från
B till F är något öfver 2 miljoner kronor, under det att minskningen i
kostnad från F till Ej är omkring s/s miljon kronor eller sålunda vid
pass Va af den förra minskningen. Däremot finna sakkunnig;;, att minskningen
i stridsvärde från B till F är afsevärdt mindre än minskningen
från F till Ea.»

''■»Med afseende fästad t vid de uppgifter, Indika under en strategisk
defensiv höra tillkomma svenska flottans sjögäende pansrade fartyg, kunna
sakkunniga pa grund af hvad ofvan biff vit anför dt icke förorda antagandet
för svenska flottan af en pansarfartygstyp med ett — äfven i förhållande
till kostnaden — så ringa stridsvärde som någon af typerna Di, £>.■., Ex
eller Ab.»

))Skulle ekonomiska hänsyn omöjliggöra antagandet för svenska flottan
af eu pansarfartygstyp, hvilken# anskaffningskostnad uppgår till den för
B-typen beräknade, och är alltså en alsevärd inskränkning i kostnad en nödvändig,
förorda sakkunniga till antagning den omkring 2 miljoner kronor
billigare typen Fm

1907 års försvars,kommitté har i sitt betänkande den. 5 december 1910
i fråga om de af sakkunniga utarbetade förslagen till pansarbåtstyp för
vår flotta framhållit, bland annat, att kommittén hvad beträffar de olika
fartygens stridsvärde ansett sig böra biträda de uttalanden, som af 1909
års sakkunniga blifvit gjorda. För kommittén syntes det nämligen vara
tydligt, att de sjögående pansarfartyg, som komme att nybyggas för
vår Hetta, måste kunna utveckla eu fart och besitta eu sjöduglighet,
som gatve dem utsikt att kunna na. eu lien ilig armés operations- och
förbindelsehnjer (ifver halhet. Och det vore äfven uppenbart, att fartygen,
för att därefter med utsikt till framgång kunna gå till anfall,
måste förfoga öfver ett artilleri så kraftigt, att det äfven på de längsta
stridsafstånden kunde göra fientliga pansarfartyg skada, och ett pansar,
som på ett nöjaktigt sätt skyddade vattenlinje, artilleri och vitala delar.

Femte hufvudtiteln.

107

Emedan F-typen vore konstruerad med hänsyn till vårt iands säregna [19
kustförhållanden och till de strängt begränsade uppgifter, som tillkomma
våra sjögående pansarfartyg i den strategiska defensiven, komme fartyg
af denna typ att, jämförda med stormakternas slagskepp och kryssare
och. i förhållande till deplacementet, intaga en gynnsam ställning. Då
vår flottas verksamhetsområde vore inskränkt till närheten af våra kuster,
behöfde nämligen våra sjögående pansarfartyg icke på långt när så stora
kolförråd och så hög skeppssida som stormakternas slagskepp och kryssare,
hvilka måste byggas för att upptaga strid på aflägsna farvatten.
Härigenom inbesparades betydande vikter, som kunde användas för att
stärka artilleri och pansar, hvartill koin me, att fartygen blefve låga på
vattnet och sålunda erbjöde jämförelsevis liten målyta.

Kommittén både föranstaltat om vidgående undersökningar i syfte
att nedbringa anskaffning skostnaderna för den nya typen för vår flottas
pansarfartyg. Dessa undersökningar hade gifvit till resultat, att fårbog
af lämplig typ, F, kunna anskaffas för ett belopp, som synnerligen afsevärdt,
nämligen med icke mindre än omkring 2 miljoner kronor per fartyg,
understege kostnaden för anskaffning af pansarfartyg enligt vare sig
1900 års sakkunnigas förslag eller typen B. Huru önskvärd! det än
varit att ytterligare nedbringa anskaffningskostnaderna, hade dock kommittén
funnit, att detta icke varit möjligt, utan att fartygens anfallsmedel,
pansar eller fart alltför mycket nedsattes, samt att pansarfartyg af typen
F borde komma att i förhållande till kostnaden erhålla ett så betydande
stridsvärde, att kommittén vid denna viktiga frågas behandling icke
ansett sig böra, emot de sakkunnigas bestämda uttalande, förorda en
mindre kraftig typ.

Af de sakkunnigas utredning framginge, att de årliga kostnaderna
för underhåll och bemanning in. m. af en pansarbåt af F-typ belöpa
sig till omkring 490,000 kronor, äfvensom att stambesättningsstyrkan
för ett dylikt fartyg utgöres af 11 officerare, 3 civilmilitärer, 20 underofficerare
och 194 man manskap.

Hvad beträffade möjligheterna för de olika typerna att använda
skärgårdarnas nuvarande militärleder, hade kommittén från sakkunnigt
håll inhämtat, att endast en högst oväsentlig omläggning af ett fatal
mindre viktiga leder kunde blifva erforderlig, därest pansarfartygets
djupgående uppginge till det för F-typen med största kolförråd beräknade
eller 6''6 meter, en omläggning, som utan särskildt anslag syntes kunna
under tiden för fartygets byggande göras i samband med de årliga
underhållsarbetena å de förefintliga militärlederna.

Beträffande möjligheten att intaga de olika typerna i svenska torr dockor
hade 1909 års sakkunniga i eu tablå för kommittén angifvit, att samtliga

[19.]

108

Femte Imfvudtiteln.

t}pei kunde intagas i Oscar II:s docka i Karlskrona och den under byo-o--nacl varande dockan i Malmö, att fartyg af D-typen jämväl kunde intagas

nnnTiSd°Ckiin 11C''t?ckno]ni’ LviIken llkväl för eu kostnad af omkring
ol0,(d 0 kronor kunde förändras, så att äfven samtliga större typer kund?

clan dockas, samt att fartyg, af D-typen, dock endast under förutsättning
att deras djupgående icke öfverstege det för normalt kolförråH
beräknade, kunde mtagas i Lindholmens docka i Göteborg. Sedan Göta
ad emeilertia, enligt från liamnstyrelsen i Göteborg ingånget meddelande,
nu bluvit uppmuddrad mellan mynningen och sistnämnda docka
till omkring 7 meters djup, torde hinder icke möta att gifva denna docka
soin vore tillräckligt lång för samtliga typer, erforderliga dimensioner
med hänsyn till bredd och djup äfven för fartyg åt de större typerna.
f,1 kalmarsund radande djup förhållandena medgåfve icke pansarai
*ö a . l}Pen att passera denna farled, som för öfrigt icke torde
vara att i krigstid med säkerhet påräkna ens för fartyg" af våra nuvarande
pansarbåtars djupgående. Därest eu. förflyttning i fredstid af
flottans huka ^stridskrafter till Stockholms skärgård komme att ä°-a
rum, borde emellertid, såsom 1906 års sakkunniga framhållit, betydelsen
ax Kalmarsund såsom farled för våra största örlogsfartyg äfven komma

r|kli H18t kar försvarskornmittén i fråga om lämplig typ för pansarbatar
för den svenska flottan gjort följande uttalande:

»Såsom af det föregående framgår, betinga pansarfartyg af F-tvpen
väsentligt större kostnader än de sjögående pansarbåtar, Indika nu ingå
j 7ar ilotta- ^ torde därför icke kunna påräknas, att de nuvarande l:a
kl. pansarbatarna, i den man de blifva föråldrade, skola ersättas med
samma antal pansarfartyg af F-typen. Kommittén håller emellertid
ore, särskild! med hänsyn till den utveckling, som sjökrigsmaterielen
inom andra mariner på sista tiden undergått, att det för"landets förfsvar
är af vida större betydelse att vid nyanskaffning bygga fartya med
tillfredsställande strida värde och i stånd att fullt tillgodogöra sig"fördetärna^
af vara skärgårdar, än att bygga fartyg, som visserligen ''lämpa
sig för skargården, _ men hvilkas stridsegenskap.er i ett eller ''flera hänseenden
dro sä'' otillfredsställande, att de icke kunnat af de särskilda tillkallade
sakkunniga förordas, äfven om i sistnämnda fall antalet fartyg skulle
kunna blifva större.)> ''

>d)ä en utveckling af vår senaste pansarbåtstyp till så stort stridsvärde,
som pansarbåtar af k-typen enligt de sakkunnigas åsikt komme
att erhålla, skulle medföra, att eu sammansmältning af de båda fartygsslagen
l:a kl. pansarbåt och pansarkryssare kunde äga rum, finner

Femte liufyudtiteln.

109

kommittén häri ytterligare skäl för att vid nybyggnad använda en dylik
kraftig typ.»

»Med stöd af de sakkunnigas utredningar och uttalanden samt med
hänvisning till hvad kommittén här ofvan anfört, får kommittén såsom
sin åsikt uttala:

att flottan, för att kunna fylla sina uppgifter vid landets försvar,
oundgängligen är i behof af sjödugliga, pansrade fartyg, i stånd att
uppträda å de farvatten, som närmast omgifva våra kuster;

att de sjögående pansarbåtar, som under den närmaste framtiden
anskaffas för flottan, böra byggas efter en väsentligt kraftigare typ än
den senast använda och erhålla ett stridsvärde, som icke understiger det
för 1’''-typen beräknade; samt

att storleken af de sjögående pansarbåtarna bör i likhet med Ftypen
vara så anpassad, att fartygen kunna tillgodogöra sig de stora
fördelar, som skärgårdarna erbjuda försvaret af vårt land.»

Endast en af försvarskommitténs ledamöter, konteramiralen Sidner,
har i typfrågan uttalat särskild mening. Reservanten ansåg nämligen
F-typen vara för oss för dyrbar och i vissa afseenden för stor, i det den
öfverskridit den gräns, som vi städse borde uppställa för oss, nämligen
att den skall kunna passera dels Kalmarsund, dels samtliga de militärleder,
som kunna användas af våra nuvarande pansarbåtar. Reservanten
förordade för sin del Di-typen.

I förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 27 september 1910 har
marinför vältning en, efter redogörelse för frågan om nybyggnad af parisarbåtar
alltsedan medel till pansarbåten Oscar II af Riksdagen beviljades, framhållit,
att, såsom ämbetsverket, chefen för marinstaben och inspektören
af flottans öfningar till sjöss i underdånig skrifvelse den 10 juni 1909
betonat, den befintliga pansarbåtsmaterielens stridsvärde minskades år efter
år. Under den tid, som efter denna skrifvelses aflåtande förflutit, hade af
naturliga skäl nämnda materiel stridsvärde ytterligare nedgått, och befunne
sig flottan härvidlag nu i betydligt sämre ställning, än livad under de
senare åren varit fallet. Nämnda förhållande påkallade därför med det
snaraste rättelse, för så vidt icke flottan skulle blifva urståndsatt att
med nämnda materiel fullgöra den viktiga uppgift, som vore densamma
ålagd vid rikets försvar. Snart vore 8 år förflutna, sedan ett
extra anslag för nybyggnad af pansarfartygsmateriel beviljades och,
för den händelse sådant lomme att af 1911 års riksdag anslås,
blefve likväl medel icke tillgängliga för ifrågavarande ändamål förrän
år 1912, hvadan förelåge en tidrymd af omkring 9 år, under hvilken
flottans behof i nämnda hänseende icke blifvit tillgodosedt. Kraftiga

[19.]

Femte liufvudtiteln.

åtgärder oorde därför med det snaraste vidtagas, i syfte att genom nybyggnader
söka återvinna åt flottan det stridsvärde, som den genom
det långa uppehållet uti pansarfartygsbyggande förlorat. Det vore därför
åt behof vet synnerligen påkalladt att under den närm aste framtiden
pabörja nybyggnaden af två pansarfartyg. Huruvida landets ekonomiska
ställning medgåtve detta, tillkomrne det icke marinförvaltningen
att afgöra.

Hvad beträffade den typ, efter hvilken nybyggnad af dylika fartyg
borde företagas, hade marinförvaltningen i sin skrifvelse den 30 september
1909 föreslagit, att pansarfartyg skulle byggas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med B-typen i den af 1908 års" sakkunniga afgifna
utredningen angående pansarbåtstyp för svenska flottan, för en af de
sakkunniga beräknad kostnad af 13,700,000 kronor. Endast för den
händelse ekonomiska hänsyn omöjliggjorde antagandet för den svenska
flottan åt nämnda typ, ansågo sig marinförvaltningen böra, i enlighet
med 1909 års sakkunnigas och 1907 års försvarskommittés uttalanden,
förorda nybyggnad af pansarfartyg af F-typen.

Dessutom finge marinförvaltningen påpeka, att kostnaden för byggaiioc
af ett fartyg åt F-typen blifvit endast approximativt beräknad,
hvadan skal förelåge att afrunda, anskaffningskostnaden till 12,000,000
kronor.

Marinförvaltningen bär slutligen föreslagit, att hos 1911 års riksdag
måtte göras framställning om nybyggnad af ett pansarfartyg i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med typen F (med två am munition sutredningar)
till en beräknad kostnad af 12,000,000 kronor äfvensom
att till påbörjande åt ett dylikt fartyg för år 1912 måtte äskas ett extra
anslag af 4,000,000 kronor.

Från beslutet i detta ärende, hvari marinförvaltningen samrådt med
chefen för marinstaben, har mar in öfverkol nmi ssar i en Dahlin uttalat afvikande
mening, och. därvid bland annat framhållit, att, då man icke
kunde frånse möjligheten af, att ytterligare utredningar i typ-frågan
kunde gifva ett mera positivt resultat än det hittills vunna, marinförvaltningen
i detta ärende bort inskränka sig till en framställning af
enahanda innehåll som förenämnda af marinförvaltningen, chefen för
marin staben och inspektören af flottans öfningar till sjöss den 10 juni
1909 aflåtna underdåniga skrifvelse. I denna skrifvelse hade nämnda
myndigheter på anförda skäl anhållit, att Eders Kung!. Maj:t täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke förslag till anskaffning af för
flottan lämpliga pansarfartyg kunde föreläggas Riksdagen.

Femte lmfvudtiteln.

111

Den 9 december 1910 anmodades chefen för marinstaben och in- [19.]

sp ektören af flottans öfning ar till sjöss att afgifva gemensamt yttrande
öfver, huruvida på grund af sjökrigsväsendets senaste utveckling några
ändringar syntes vara ur militär synpunkt önskvärda beträffande den af
1909 års typsakkunniga framställda för svenska flottan afsedda F-typen.

Dessa myndigheter hafva den 20 i samma månad afgifvit utlåtande i ärendet
och därvid framhållit, att de icke funnit anledning att ifrågasätta
någon ändring af nämnda typ.

Artilleriets, torpedens och minans betydelse såsom stridsmedel. Departements chefens

ytt Vid

behandling af frågan om Indika fartvrsslag, som böra ingå i
vår flotta, torde det vara lämpligt att först klargöra betydelsen af de
vapen — artilleri, torpeder eller minor —, hvilka de äro afsedda att föra.

Beträffande dessa vapens relativa värde såsom stridsmedel kan artilleriet
utan tvekan ställas i främsta rummet samt torpeden gifvas företräde
framför minan. Visserligen åstadkom minan under det rysk-japanska
kriget åren 1904—05 större materiel skada än torpeden; men
torpedens utpräglade karaktär af anfallsvapen, som genom undervattensbåtens
tillkomst gifvits tillfälle att än ytterligare utnyttjas, gör dock den
nyss angifna ordningen mellan dessa vapen fullt berättigad.

Vid torpedens första framträdande fästes vid densamma stora förhoppningar,
hvilka med vapnets ständigt pågående utveckling ytterligare
stegrades och hvilka på vissa håll gåfvo anledning till den uppfattningen,
att detta krigsredskap vore ägnadt att undantränga artilleriet såsom det
förnämsta vapnet till sjöss. Det var alltså med stor spänning, den sjömilitära
världen emotsåg resultaten af de olika vapnens inlägg i 1904
-05 års stora sjökrig. Slån torde icke gorå sig skyldig till öfverdrift,
om man påstår, att de vid torpeden fästade förhoppningarna därunder
i stort sedt blefvo besvikna, under det att artilleriet på ott
glänsande sätt försvarade sin gamla rangplats såsom det främsta bland
sjökrigets stridsmedel.

Att så äfven för framtiden skall blifva förhållandet, torde man af
flera orsaker vara berättigad att antaga. Kanonen bär betydligt mångsidigare
användning än torpeden; den kan användas mot mål som befinna
s?g vare sig på vattnet, på land eller i luften, hvarigenom bland
annat möjliggöres eu ofta effcersträfvansvärd taktisk samverkan mellan
land- och sjö stridskrafter. Torpedens unga hastighet förorsakar icke
obetydliga svårigheter att äfven på ett jämförelsevis korf, afstånd med
densamma träffa ett rörligt mål, och äfven om denna olägenhet i viss

112

Femte hufvudtiteln.

män kan uppvägas af clen störa effekt, som eu träffande torped i regel
åstadkommer, får man dock icke förbise, att torpedernas storlek och
tyngd medgifva deras medförande ombord, särskild! å små fartyg, endast
till mycket begränsad! antal i jämförelse med antalet för artilleripjäser
afsedda skott. Men den viktigasto orsaken till tor]»edens underlägsenhet
under artilleriet ligger dock däruti, att då intet medel för närvarande
finnes, genom hvilket eu inom skotthåll afskjliten och rätt riktad projektil
kan hindras att träffa den ofvan vattnet befintlig;!, delen af ett
fartyg, så kan torpeden genom enkla och billiga anordningar, såsom
torped nät och andra stängsel, hindras från att med sin spräng verkan nå
målet. Det är först i händelse detta yttre skydd af en eller annan
anledning saknas, som det med tor] »ed anfallna fartyget måste förlita
sig på do skyddsmedel, som dubbla bottnar, cellor och vattentäta
skott m. in. erbjuda — allt skyddsmedel, som med slagskoppens växande
tonnage ökas i värde. Att tillkomsten af undervattensbåten skulle kunna
ändra detta för torpedens värde såsom stridsmedel ofördelaktiga sakförhållande
torde icke vara sannolikt, ty torpedskjutning'' från undervattensbåt
mot fartyg under gång är vid de tillfällen, då fartyget på grand af sjöhätning
ej kan skydda sig medelst smärre bevakningsfartyg eller båtar
samt genom egna eller vid sidorna bogserade nät, svår att utföra; och
mot fartyg till ankars är, om nyss antydda skyddsanordningar med nät
och dylikt vidtagits, torpedutskiritning i regel resultatlös, äfven om den
sker från undervattensbåt. Enär såväl för bortdrifvande! af bevakningsiartyg
och båtar som för förstörandet af nät m. m. artillerielden är det
verksammaste medlet, blifver kanonens ingripande i regel eu nödvändig
förutsättning för torped vapnets frat ngångsrika användning.

Hvad slutligen angår minans användbarhet såsom stridsmedel, så
torde den meningen, näppeligen kunna gencirifvas, att särskild! för ett
land med den kusin urna bon, som Sverige besitter, samt i farvatten, där
ström och tid vattensförhållanden äro för minvapnet så gynnsamma som
i de våra klister omgifvande vattnen, minan är ett lika användbart
som effektivt krigsredskap. Vara kusters ofantliga utsträckning hindrar
dock en mera omfattande användning af detta vapen; och utan skydd
al artilleri blifva minpositionema af föga värde, tv do kunna då undanröjas
med ganska enkla hjälpmedel. Äfven för betryggandet af minvapnets
framgångsrika användande blifver alltså artilleriet ett medel,
som svårligen kan undvaras.

Af hvad här ofvan blifvit anfördt torde med tydlighet framgå, att
vi icke utan att själIVa bryta udden af vår flottas försvarskraft kunna

Femte luifvudtiteln.

113

underlåta att gifva artilleriet den främsta platsen bland dess stridsmedel.
Och eu jämförelse med förhållandena inom andra länder gifver bestämdt
stöd för, att denna uppfattning är riktig.

Beäiofvet af sjögående pansarbåtar.

I samtliga de förslag och betänkanden beträffande sjöförsvarets
ordnande, som under de senaste 30 åren afgifvits af kommittéer och olika
myndigheter, hafva sjögående pansrade artillerifartyg betecknats såsom
nödvändiga för att sätta flottan i stånd att fylla henne tillkommande
uppgifter vid rikets försvar; och anhåller jag att få här något närmare
utveckla de skäl, som enligt mitt förmenande ovedersägligen ådagalägga
behofvet af dylika fartyg för vår flotta.

Skärgårdarnas betydelse för värnandet af våra kuster mot fientliga
företag torde vara allmänt känd och erkänd. Mindre beaktad synes
emellertid den omständigheten vara, att skärgården i och för sig ingalunda
i militärt hänseende innebär någon styrka. Ett oförsvaradt skärgårdsområde
utgör för oss tvärtom en svaghet, långt farligare än någon
öppen kuststräcka, hvilket lätteligen inses, då man tager i betraktande
de möjligheter, som erbjudas fienden att till sin fördel utnyttja ett dylikt
område. Landstigningsföretag, för hvilka skydd mot vind och sjö
ej vore svårt att erhålla, samt upprättandet af framskjutna hjälpbaser
äro i första hand att räkna till de åtgärder, som den anfallande under
sådana förhållanden till största förfång för försvararna torde komma
att vidtaga. För att dylika krigsföretag skola kunna hindras, måste våra
skärgårdar vara försvarade, och det gäller därför att tillse, på hvad sätt
detta försvar lämpligast bör anordnas. Ett enbart på torped- och undervattensbåtar
samt minor grundad! försvar af våra skärgårdar skulle
icke kunna göras effektivt, ty fiendens lätta kryssare och jagare samt
bestyckade handelsfartyg skulle vara i stånd att utan större svårighet
i erforderlig män rensa våra skärgårdar från ett dylikt försvar. Äger
detta däremot stöd af pansrade artillerifartyg, kunna för visso sådana
företag ej utan de allra största svårigheter utföras.

Om det sålunda får anses tydligt, att pansrade artillerifartyg äro
oumbärliga för våra skärgårdars försvar, återstår att klargöra, huru dessa
fartyg böra vara i öfrigt beskaffade för att fylla de kraf, som med hänsyn
till sagda uppgift böra ställas på desamma. Kunde man för hvarje särskildt
skärgårdsområde afse ett vid detsamma bundet lokalförsvar, skulle ju häri
Bill. till BiksJ. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 15

[19-3

Femte Imfvmltiteln.

114

[19.1 ingående pansarfartyg kunna göras både små och relativt billiga. En
sådtiu försvarsplan voro GinGllcrtid Gkonomiskt outförbai mGd aniGdniiig a
det betydande antal dylika fartyg, dess förverkligande skulle kräfva, samt
på grund af nödvändigheten, dels att inom de skilda skärgårdsområdena
anordna mindre örlogsstationer eller depåer såsom operationsbaser för de
där förefintliga stationära sjöstyrkorna, dels ock att i ej ringa utsträckning
genom försvarsanstalter åt permanent natur skydda dessa basei.
samt stödja nämnda jämförelsevis svaga pansarfartygs operationer. Åt
kostnadsskäl äro vi alltså hänvisade till att för skärgårdarnas försvar
anskaffa sådana pansarfartyg, som äro i stånd att öfver öppna sjön
hastigt förflytta sig till det område, där deras närvaro för tillfället pakallas,
samt att därstädes under eu längre tid operera utan stöd af permanenta
befästningar. Ett dylikt förfaringssätt står äfven i öfverensstämmelse
med den allmänt godkända principen, att ett rörligt försvar
är att föredraga framför ett af mer eller mindre stationär natur, hvilket
senare i detta fäll skulle föra med sig svaghet utefter hela linjen utan
möjlighet att i tid samla de förefintliga krafterna på den afgörande

P Men äfven för afvärjande! af krigsföretag riktade mot de delar af
vår kust, som icke täckas af skärgård — bland hvilka företag vi främst
hafva att räkna med det för oss farligaste, nämligen en truppöiverskeppning
i större skala — är hell of vet af sjögående pansarfartyg oafvislig!,
ehuru måhända ej af så påtaglig natur, som då fråga äi om
försvaret af skärgårdarna. Det kan nämligen ligga nära till hands att
antaga-, att vid dager undervattensbåtar samt under mörker jagare och
torpedbåtar vore de fartygsslag, hvilka hade de största utsikterna att
i farvattnen utanför de öppna kuststräckorna verksamt uppträda g em
emot eu öfverlägsen motståndares kraftigaste fartyg; i dylika farvatten
skulle nämligen dessa senare bättre kunna göra sm öfverlägsenhet
gällande gentemot våra mindre pansarfartyg, än då deras manöver
försvåras af under vattensgrund, Öar och skar. I orpedf ar ty gens betydelse
blir dock äfven i dessa farvatten mycket reducerad, därest de uppträda
utan stöd af artillerifartyg, ty de kunna då af smärre bevaknings!ai tyg
hindras att på torpedhåll närma sig fiendens större fartyg; och äfven
om de tillfälligtvis skulle lyckas undgå dessa hinder, hafva deras torpeder
föga utsikt att skada fiendens fartyg, om dessa ostörda af artillerield
från våra fartyg finge tillfälle att vidtaga vederbörliga skyddsanordningar.
Äfven för försvaret af våra öppna kuststräckor erfordras alltså
med nödvändighet artillerifartyg, hvilka för att därstädes kunna upp

Femte imf vildt itc! 11.

115

träda utan. allt för stor risk att genast tillintetgöras af öfverlägsna fientliga
slagskepp och pansarkryssare måste vara pansrade och besitta öfriga
för strid i öppen sjö erforderliga egenskaper.

I fråga om behofvet af sjögående pansarfartyg för vår flotta torde
följande af 1907 års försvarskommitté utan någon reservation gjorda uttalande
särskild! förtjäna att beaktas. Kommittén anför nämligen:

»Uti den af cheferna för generalstaben och flottans stab uppgjorda
samfällda planen för rikets försvar äfvensom uti öfriga till kommittén
öfverlämnade handlingar beträffande flottans fartygsmateriel har med
kraft och skärpa framhållits, att flottan för att kunna fylla sina maktpåliggande
uppgifter vid landets försvar måste äga tillgång till pansrade
fartyg, i stånd att uppträda i öppen sjö vid våra kuster. Redan 1880—82
års parlamentariska sjöförsvarskommitté uttalade såsom sin mening att
Sverige för sitt sjöförsvar bör äga sjögående pansarfartyg; och att landet
funnit detta uttalande riktigt och väl motiveradt framgår däraf, att eu
svensk pansarflotta sedan dess blifvit skapad.»

»För kommittén framstår det därför såsom oemotsägligt, att flottan
för att kunna fylla sina uppgifter vid landets försvar oundgängligen är i
behof af sjödugliga pansrade fartyg af sä högt stridsvärde, som våra förhållanden
medgifva.»

Förutsatt att kustflottan äger tillgång till sådana fartyg, som genom
detta uttalande förordats, blifver en mot vår kust opererande flottas uppgift
ingalunda lätt, tv en fiende nödgas att vid företag öfver hafvet emot
vårt land sätta in betydande styrka och tvingas dessutom att hålla sina
sjöstridskrafter mera samlade än eljest för att skydda sig mot partiella
förluster. Möjligheten för fienden att mötas af verksam artillerield måste
äfven framtvinga mera omfattande åtgärder icke allenast för att bibehålla
en i skärgården intagen ankarplats utan äfven för att bereda skydd
mot torpeder och minor, än om dylik eld icke vore att emotse. Den
lära för torped- och minsprängningar, som trots dylika åtgärder dock alltid
förefinnes, måste göra fienden ytterligt obenägen att härför utsätta sijia
dyrbaraste fartyg, hvilket åter i sin tur kommer att underlätta våra
pansarbåtars uppgift. På sådant sätt uppstår, om vår kustflottas pansarbåtar
äro försedda med kanoner af erforderlig kraft, den växelverkan
mellan artillerivapnet å ena sidan samt torped- och minvapnen å den
andra, hvartill våra kustfarvattens beskaffenhet inbjuder och som utgör
vår säkraste borgen för att flottan skall vara i stånd att fylla henne tillkommande
uppgifter.

116

Femte liufvudtitehi.

Typ för sjögående pansarbåtar.

Sedan jag sålunda framställt de hufvudsakliga skäl, hvilka enligt
min mening ådagalägga beliofvet af sjödugliga, pansrade artillerifartyg för
vår flotta, öfvergår jag till att redogöra för de synpunkter, hvilka synts
mig böra i första hand tagas i betraktande vid bedömandet af hvilken
typ som bör gifvas företräde vid nyanskaffning.

Såväl i militärt som ekonomiskt afseende vore det utan tvifvel teoretiskt
fördelaktigast att, hvad beträffar kustflottans pansarfartyg, på sätt numera
brukas inom de större marinerna, samla största möjliga artillerikraft på
hvarje särskildt fartyg. Härigenom vunnes den fördelen, att hvar och
en af vår flottas förnämsta stridsenheter blefve jämnställd med motsvarande
enheter inom hvarje fientlig stormakts flotta och på grund däraf icke
så mycket beroende af det skydd, skärgårdar och befästade hamnar kunna
lämna. Det större tontalet skulle dessutom medgifva säkrare eldgifning
i sjögång, bättre eldledning och större motståndskraft mot såväl artillerield
som undervattenssprängningar, än som kunna åstadkommas å fartyg af
mindre dimensioner. Och de årliga kostnaderna för ett och samma stridsvärde
blifva, därest detta stridsvärde är förlagdt till ett fåtal större fartyg,
mindre än om det är utdeladt på ett flertal smärre fartyg.

Om det sålunda ur dessa synpunkter sedt äfven för oss vore lämpligt
att bygga stora slagskepp, uppreser sig dock däremot det hindret,
att antalet fartyg af detta slag, som våra ekonomiska tillgångar medgåfve
oss att anskaffa, blefve allt för ringa, för att vi skulle kunna påräkna
att därmed fylla de olikartade kraf, hvilka ej minst med hänsyn till
vår långa sjögräns måste ställas på kustflottans pansrade artillerifartyg.
Därjämte komme förlusten af eller eu tillfällig otjänstbarhet hos endast ett
eller annat af dessa fåtaliga fartyg att allt för kännbart reducera våra
sjöstridskrafter. Slutligen skulle dylika fartygs väldiga dimensioner försvåra
deras rörelser i ett flertal af våra för försvaret viktiga skärgårdar,
dit de dock under vissa omständigheter kunna antagas på grund af sitt
ringa antal blifva nödsakade att taga sin tillflykt.

Då det alltså af ofvan anförda skäl icke kan blifva tal om att för
vår flotta anskaffa pansarfartyg af den storlek, som numera brukas inom
stormakternas flottor, böra vi i stället inrikta oss på att inom det deplacement,
som medgifver en tillfredsställande rörelsefrihet i våra skärgårdar,
framställa pansrade sjögående artillerifartyg med största möjliga anfallsoch
försvarskraft; och därvid bör såsom afgörande faktor hänsyn tagas
därtill, att kostnaden för hvarje dylikt fartyg icke blifver större, än att
flottans fartygsmateriel i sin helhet kan erhålla eu lämplig sammansättning.

Femte Inifvudtiteln.

117

Såsom flera gånger blifvit framhållet, är vid krig mot en anfallande
stormakt flottans otvifvelaktigt främsta uppgift att hindra fienden
att sjöledes till vårt land öfverföra större truppmassor och krigsförnödenheter;
och för lösandet af denna uppgift hlifver kustflottan vårt kraftigaste
vapen. Då emellertid de sannolikt förefintliga styrkeförhållandena
utesluta tanken på, att kustflottan skulle kunna vid krigsfall af nu nämndt
slag tillkämpa sig herraväldet öfver öppna sjön, tillkommer det följaktligen
ej heller dess pansarbåtar att med fiendens öfvermäktiga slagskepp
upptaga kampen om detta herravälde på annat sätt än genom understödjande
af våra torpedfartyg vid deras operationer mot nämnda slagskepp.
Det tillkommer i stället våra pansarbåtar att, stödjande sig på
våra befästade hamnar och på skärgårdarna, afbida det lämpliga ögonblicket
för att — nu i sin ordning understödda af torpedfartygen —
angripa fiendens transportfartyg och på sådant sätt fylla sin nyss angifna
främsta uppgift.

Glifvet är, att våra pansarbåtar ej kunna påräkna att, därest ett önskvärdt
resultat af deras verksamhet skall kunna uppnås, undgå att invecklas
i strid med fiendens starkaste stridsenheter, särskildt då fråga är
om angrepp på de fientliga transporterna, för hvilkas betäckning en fiende
på grund af transportfartygens oförmåga att själfva skydda sig måste förutsättas
vidtaga särskildt omfattande åtgärder. Våra pansarbåtar måste
därför hafva sådana anfalls- och försvarsmedel •— d. v. s. sådant artilleri och
sådant pansar — att en dylik strid icke omedelbart för dem omöjliggör
uppnåendet af deras egentliga mål, vare sig detta består i omintetgörandet
af fientliga sjötransporter, uppnåendet af ett visst kustområde eller annat
krigsföretag. De måste med andra ord vara i stånd att såväl under en
ej alltför begränsad tidsperiod uthärda elden från stora slagskepp som
äfven kunna effektivt besvara denna eld. Och deras fart bör vara tillräckligt
stor för att de må hafva ntsikt att nå sitt mål utan dylik strid
eller, om detta ej låter sig göra, att nedbringa ticlen för densamma eller
för en påtvingad reträtt till egen kust till den minsta möjliga.

I nu berörda afseenden synes mig den på initiativ af 1907 års xörsvarskommitté
framställda pansarbåten af F-typ väl fylla måttet.

Jag anhåller nu att få öfvergå till en jämförelse mellan F-typen,
den senast för vår flotta använda pansarbåtstypen, Oscar II, och den
af konteramiral L. Sidner i reservation till 1907 års försvarskommittés
betänkande förordade Di-typen5). Såsom utgångspunkt vid jämförelsen
har jag antagit, att den af försvarskonimittén till anskaffning förordade

b Närmare uppgifter i fråga om dessa fartyg återfinnas i tabellerna å sid. 100,
102 och 103.

[19.]

118

Femte hufvudtiteln.

19.] divisionen om 4 fartyg med ett stridsvärde icke understigande det för
F-typen beräknade, skall jämföras med det antal fartyg af Oscar IIoch
Di-typ, som för samma kostnad kan erhållas. Vid kostnadsberäkningarna
. bär antagits, att 2 artilleriammunitionsutredningar anskaffas
för hvarje fartyg; i detta sammanhang bör emellertid framhållas, att,
då kostnadsberäkningarna för Oscar II äro vid pass 8 år gamla, det är
uppenbart, att fartyg af denna typ nu skulle vid nyanskaffning betinga
högre kostnad än den år 1903 beräknade. 4 fartyg af F-typen kräfva
en anskaffningskostnad af 4G-4 miljoner kronor; för denna summa kunde
byggas omkring 5 fartyg af Di-typ eller omkring 6 fartyg af Oscar
Il:s typ. Årskostnaderna för underhåll och bemanning skulle uppgå för
4 fartyg af F-typ till 1-96 miljoner, för 5 fartyg af Di-typ till 2’15 miljoner
och för 6 fartyg af Oscar II-typ till 2''28 miljoner kronor. Dessa årskostnader
för de olika grupperna äro gifvetvis icke liktydiga med på grund
af motsvarande fartygsanskaffning behöflig ändring af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag. I den män nya pansarbåtar tillkomma, kunna nämligen
af nu befintliga l:a kl. pansarbåtar de, som befinna sig i minst krigsdugligt
skick, öfverflyttas till 2:a linjen, hvarvid samtidigt de årliga kostnaderna
för dem nedgå; och efterhand blifva fartygen afbörda jämväl från
denna linje. Den på grund af nybyggnad erforderliga förändringen i
anslagen blifver sålunda beroende äfven af de åtgärder, som i dessa afseenden
vidtagas.

Vid bedömandet af de tre fartygsgruppernas stridsvärde synes till
en början deras artilleri böra upptagas till jämförelse. Några absoluta
hållpunkter härför synas icke kunna framstäilas; dock torde nedanstående
synpunkter kunna tjäna till ledning.

Antalet svåra och medelsvåra kanoner, som kunna samtidigt skjuta
i eu och samma bredsida, framgår af nedanstående sammanställning.

		Bestyckning af svåra ock medelsvåra kanoner i en	bredsida, j
i		28 cm.	25''4 cm.	21 cm.	19''4 om. 15 cm.	Summa !
		kanoner.	kanoner.	kanoner.	kanoner. kanoner.	kanoner.
- 0 s	t. Oscar II ......			12	— 2-1	36
1 5	D, -typ .................................	—	10	—	10 i -	20 ;
! 4	F-typ ..........	16	—	—	— 20	36

Denna jämförelse talar otvifvelaktigt till förmån för F-typen.
Jämföres den sammanlagda effekten vid mynningen af ett skott från
samtliga svåra och medelsvåra kanoner i en och samma bredsida erhålles
följande resultat.

Femte Imfviultiteln.

119

1	Meterton energi för ett skott från samtliga kanoner	Afrundade jäm-förelsetal för
	i eu och samma bredsida.	energien.
1 6 st. Oscar II1).............................	84,250	1*0
5 » 1) -tv».................................	129,650	1''5
4 » F-tvp...................................	205,780	2*4

]) De nuvarande kanonerna.

Det är sålunda tydligt, att, då anskaffningskostnaderna för de olika
fartvgsgrupperna äro lika, kostnaderna för energien ställa sig betydligt
lägre å F-typen än å de båda öfriga lär tygsslagen.

Vid lösandet af det lika svåra som viktiga problemet att på lämpligaste
sätt afväga den gröfre bestyckningen måste gifvetvis behörig
hänsyn tagas såväl till kanonernas styrka som till deras antal. A ena
sidan måste man af dessa pjäser fordra så mycken förstörande kraft, att
de jämväl å de längre stridsafstånden förmå allvarligt skada äfven en
pansrad motståndare. För möjliggörandet af en god eldledning erfordras
å andra sidan ett så stort antal kanoner, att tillräcklig eldhastighet uppnås
såväl under inskjutningen, hvilken på grund af de nutida stora stridsafstånden
i regel måste verkställas med de grofva kanonerna, som äfven
under den följande eldstriden. Då enligt hvad af sakkunniga verkställda
utredningar gifva vid handen 28 cm. är den minsta i bruk varande kaliberr
som kan anses på tillfredsställande sätt tillgodose ofvan angifna kraf på
förstörande kraft, och då två svåra kanoner därjämte torde vara det
minsta antal, som för möjliggörande af en god eldledning måste under
alla förhållanden vara tillgängligt i hvarje riktning, synes mig bestyckningsproblemet
hafva i F-typen funnit en långt lyckligare lösning än i
de båda öfriga typerna.

I fråga om pansarskyddet bör till en början framhållas den af
det senaste sjökriget bestyrkta erfarenheten, att pansarfartygens vattenlinje
måste rundt om vara skyddad af vertikalt pansar. Dylikt pansar
lämnar, äfven där det är jämförelsevis tunn!, ett skydd mot granateld,
som måste tillmätas icke ringa betydelse; och i hvarje fäll bidrager ett
sådant pansar till att väsentligt begränsa dimensionerna af de hål, som
sprängladdade projektiler förorsaka i fartygssidan. Af de tre här jämförda
typerna är det endast F-typen, som har vattenlinjen rundt om skyddad
af vertikalt pansar; Di-typen saknar dylikt skydd för akterskeppet och

[19

120

Femte hufmdtitelu.

|_19.] Oscar II liar hvarken förskepp eller akterskepp skyddadt af vertikalt
pansar. . F-typen är därjämte den enda af de tre typerna, som har hela
fartygssidan utanför maskinerna skyddad al pansar. Hvad pansartjocklekarna
beträffar, har F-typen öfverallt, där tjockleken icke är densamma
som å öfriga. typer, större tjocklek. Häraf framgår, att F-typen är,
hvad bepansringen beträffar, icke oväsentligt öfverlägsen såväl Di-tvpen
som Oscar II.

Den högsta farten uppgår för Oscar II till 18''3 knop samt beräknas
för Di-typen till 23 och för F-typen till 22*5 knop. En ringa öfverlägsenhet
erbjuder sålunda Di-typen i detta afseende öfver F-typen.

Djuprännan i Kalmarsund, som har ett minsta djup vid lägsta
vattenstånd af G m., lärer icke kunna påräknas vara användbar för
pansarbåtar al vare sig F- eller Di-typ, för hvilka djupgåendet beräknas
vid normalt och största kol förråd blifva, för F-typen resp. G *4 och 6*6 m.
samt för Ds-typen resp. 6*0 och 6‘3 m.

Enligt af chefen för marinstaben lämnad uppgift äro samtliga de
militärleder, i hvilka pansarbåtar af typen Di kunna framgå, användbara
äfven för fartyg af F-typen.

Af den lämnade jämförelsen torde med ail tydlighet framgå, att det i
såväl militärt som ekonomiskt afseende är fördelaktigt att Adel nybyggnad
af sjögående pansarbåtar för vår flotta välja den af 1909 års sakkunniga
framställda och af marinförvaltningen till anskaffning föreslagna F-typen.
Den omständigheten, att F-typen företer en ej ringa tillväxt i deplacera*311^
i förhållande till vår senast byggda pansarbåt Oscar II, kunde
möjligen gifva upphof åt den föreställningen, att typens införande innebure
en afvikelse från de grundprinciper, som varit ledande för vår
flottas utveckling under de senaste årtiondena. Så är emellertid ingalunda
fallet; fastmer vittna den nya pansarbåtstypens egenskaper om
ett konsekvent fasthållande vid de alltsedan Svea-typens införande för
Arårt sjöförsvar uppställda uppgifterna. Det är för att sätta våra blifvande
pansarDåtar i stånd att alltjämt fylla dessa, som den nya typen
med hänsyn till sjökrigsmåter!clens utveckling måste tillföras kraftigare
anfalls- och försvarsmedel, hvilka i sin ordning kraft ett större depiacernent
än Oscar lits.

Belsofvet af snar anskaffning af sjugående pansarbåtar.

Sedan sista återstoden af de för byggandet af vår senaste pansarnät,
Oscar II, beviljade medlen blifvit af 1905 års riksdag anvisad,
ansag sig Kung!. Maj:t, med hänsyn till att den under utredning
varande frågan om lämpligaste pansar fartygstyp för vår flotta ännu ej
blifvit slutgiltigt behandlad, förhindrad att åt de fyra därpå följande

Femte hufvudtiteln.

121

riksdagarna begära medel för stapelsättande af något nytt pansarfartyg.
Ett dylikt afbrott i pansarbåtsbyggandet skulle ej underlåta att hos de
myndigheter, som närmast bära ansvaret för sjövapnets effektivitet, väcka
allvarliga farhågor för vår flottas bestånd.

Uti underdånig skrifvelse den 10 juni 1909 hafva ock marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till
sjöss, under anförande hurusom frågan om nyanskaffning af pansarfartyg
för svenska flottan under den senaste tiden blifvit allt mer undanskjuten,
framhållit, att nybyggnad af dylika fartyg vore för sjövapnet af utomordentlig
vikt. Då nämnda marinmyndigheter — af hvilka det tillkomme
marinförvaltningen att öfvervaka, att sjöförsvarets materiel vidmakthålles,
chefen för marinstaben att utarbeta planer för rikets försvar
och inspektören att i krigstid föra kustflottan mot fienden — hyste den
uppfattningen, att flottan icke utan att äga för henne afpassade pansarfartyg
kunde lösa den uppgift, som vore och borde vara åt henne anförtrodd,
hade de ansett det såsom sin oafvisliga plikt att framhålla,
att ett ytterligare uppskof med nybyggnaden af dylika stridsfartyg
kunde blifva af ödesdiger beskaffenhet för riket, isynnerhet som den
befintliga pansarbåtsmaterielens strid svärde år efter år af naturliga skäl
minskades och eu del pansarbåtar redan inom den närmaste framtiden
måste öfverföras till andra stridslinjen.

De nämnda myndigheterna anhöllo därför, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke förslag till anskaffning
af för flottan lämpliga pansarfartyg måtte kunna föreläggas 1910 års
riksdag.

På dåvarande chefens för sjöförsvarsdepartementet underdåniga framställning
fann Eders Kungl. Maj:t godt förordna, att berörda skrifvelse
skulle öfverlämnas till 1907 års försvarskommitté för att vara tillgänglig
under tiden för kommitténs arbeten..

Uti skrifvelse den 19 november 1909 har nämnda chef för sjöförsvarsdepartementet
sedermera dels meddelat kommittén, att marinförvaltningen
i skrifvelse den 30 september samma år bland annat hemställt, att vid
1910 års riksdag anslag måtte äskas för byggande af en pansarbåt i
hufvudsak enligt den typ, som föreslagits af de under år 1901) utsedda
sakkunniga, dels — under anförande att det vid pröfning af berörda
framställning vore af vikt att erhålla kännedom om, huruvida inom den
närmaste framtiden vore att från kommittén emotse yttrande i anledning
af den skrifvelse, hvarmed till kommittén öfverlämnats marinförvaltningens,
chefens för marinstaben och inspektörens af flottans öfningar
till sjöss underdåniga framställning af den 10 juni 1909 angående vikten
Bill. till JRiksd. Prof, 1911. 1 Samt. 1 Af cl. 1 Höft. 16

122

Femte hufrndtlteln.

[19.] af fortsatt pansar fa rtygsbyggnad — anhållit om upplysning i berörda
afseende.

Chefens för sjöförsvarsdepartementet i nyssnämnda skrifvelse den 19
november 1909 gjorda förfrågan besvarades af försvarskommittén genom
skrifvelse den 27 samma månad, däri kommittén meddelade, att den icke
slutgiltigt behandlat alla de spörsmål beträffande försvarsväsendet, hvilkas
afgörande borde sättas i samband med landets ekonomiska bärkraft, och på
den grund icke vore i tillfälle att för tillfället uttala sig beträffande
storleken af de belopp, som kunde tänkas under de närmaste åren blifva
tillgängliga för nybyggnad af krigsfartygsmateriel. Dock an Båge sig kommittén
kunna framhålla, att byggandet af ett pansarfartyg af typen F:s
kostnad, därest anslagen till krigsfartygsmateriel hölies inom ramen af de
senaste årens anslag, icke skulle komma att verka förryckande på kommitténs
arbeten, men att det likväl syntes sannolikt att, om typen F lades
till grund för nybyggnad af pansarfartyg, det icke blefve möjligt att ersätta
de nuvarande fartygen med samma antal af denna typ, enär anskaffningskostnaden
för densamma uppgick till ett så afsevärdt belopp, att
det torde befinnas nödvändigt att motväga denna störa kostnad genom
någon minskning af antalet pansarbåtar. I anslutning härtill uttalade
försvarskommittén såsom sin åsikt, att den s. k. F-typen vore att föredraga
framför öfriga af kommittén granskade förslag till pansarfartyg
för svenska flottan. Vid kommitténs skrifvelse både fogats särskilda
yttranden af sex af kommitténs ledamöter.

Vid föredragning inför Eders Knngl. Magt den 14 januari 1910
af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1911 anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att enligt hans åsikt omsorgen om att sjöförsvaret skall kunna utgöra
ett tillräckligt kraftigt värn för vårt land i farans stund särdeles starkt
manade till nyanskaffning snarast möjligt af pansarfartygsmateriel, men
måste vid förevarande frågas bedömande naturligen den statsrinansiella
ställningen komma att utöfva stort inflytande; och ansåge han sig med
hänsyn till denna icke kunna tillråda att för det dåvarande föreslå anvisande
af medel till anskaffning af pansarfartygsmateriel.

I sitt den 5 december 1910 afgifna betänkande har 1907 års försvarskommitté
i denna fråga framhållit, att vår nuvarande sjögående pansarflotta,
bestående af tolf l:a kl. pansarbåtar och eu pansarkryssare, har
skapats med medel, hvilka af Riksdagen under åren 1883—1905 anvisats,
sålunda under en tidrymd af 23 år. Nödvändigheten af att landet för
sitt försvar fortfarande underhåller och, i den mån medel härför kunna
afses, förstärker denna pansarflotta, framginge icke allenast af den af
cheferna för generalstaben och flottans stab gemensamt utarbetade för -

Femte Imf v mltiteln.

123

svarsplanen utan äfven af öfriga till kommittén öfverlämnade handlingar [19.]
rörande sjöförsvaret. Genom det långa uppehåll uti pansarfartygsbyggandet,
som inträdt, komme, enligt kommitténs mening, eu planmässig
ersättning af den föråldrade materielen att i viss mån försvåras. Äfven
om tjänstetiden för de nuvarande pansarfartygen utsträcktes icke
obetydligt öfver den af chefen för flottans stab beräknade, torde man
nämligen med stöd af erfarenheter från såväl egen flotta som från främmande
mariner vara nödsakad beräkna, att den nuvarande sjögående
pansarflottan i l:a linjen borde icke senare än i början af 1930-talet
vara i sin helhet ersatt.

Då af samtliga nu nämnda uttalanden framgår, att det är eu angelägenhet
af största vikt för vårt sjöförsvar, att kustflottans stridsvärde
vidmakthålles genom nybyggnad af sjögående pansarbåtar,

då den s. k. F-typen enligt min mening, och såsom 1909 års typsakkunniga
äfvensom 1907 års försvar,skommitté framhållit, kan anses
tillfredsställande uppfylla de viktigaste af de fordringar, hvilka böra
ställas på en sjögående pansarbåt för svenska flottan,

då chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till
sjöss den 20 december 1910 uti infordradt yttrande förklarat sig ur
militär synpunkt icke hafva anledning att ifrågasätta någon ändring al
den för vår flotta afsedda F-typen, och

då slutligen anskaffandet af fartyg af denna typ torde tillföra flottans
viktigaste vapen, artilleriet, ett större, efter våra ekonomiska och geografiska
förhållanden afpassadt krafttillskott än som för motsvarande kostnad
kan på annat sätt erhållas,

tvekar jag ej att uttala den bestämda öfvertygelsen, att den nyanskaffning
af pansarbåtar, som icke lärer utan åsidosättande af våra sjögränsers
försvar längre kunna uppskjutas, bör ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med F-typen och snarast möjligt påbörjas.

Jag tillstyrker för den skull bifall till den af marinförvaltningen i
skräfvel sen den 27 september 1910 gjorda hemställan i fråga om äskande
af medel till en l:a kl. pansarbåt. Anskaffningskostnaden för en dylik
pansarbåt af F-typen utgör enligt marinförvaltningens beräkningar

12.000. 000 kronor. Af detta belopp anser jag att tredjedelen, eller

4.000. 000 kronor, bör äskas på extra stat för år 1912.

1910 års riksdag beviljade för anskaffning af fartygsmateriel i öfrigt
på extra stat för år 1911 ett anslag af 1,800,000 kronor, af hvilken
summa 800,000 kronor afsågs för fortsättande af förut påbörjad nybyggnad,
för hvars fullbordande kräfves ytterligare ett belopp af 750,000 kronor.

Fartygsmateriel
i
öfrigt.

124

Femte Imf vadtiteln.

[19.] Mari n för v alt ningen liar därför i underdånig hemlig skrifvelse den 27

september 1910 gjort framställning, att för fullbordande af ifrågavarande
nybyggnad måtte på extra stat för år 1912 af Riksdagen äskas ett anslag
af 750,000 kronor.

Till denna marinförvaltningens hemställan tillstyrker jag bifall.

Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda enligt
min åsikt på extra stat för år 1912 äskas

för påbörjandet af en lar kl. pansarbåt .................. kronor 4,000,000: —

>> fullbordandet af fartygsmateriel i öfrigt ......... » 750,000: —

eller tillhopa kronor 4,750,000: —

Följaktligen hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen

att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja
på extra stat för år 1912 ett anslag af 4,750,000
kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

a) Skjutförsök och inskjutning af kanoner.

[20.] Till skjutförsök och inskjutning af kanoner har Riksdagen under

Artilleri- och en följd af år anvisat medel. Alltsedan år 1904 har det anvisade berieMSrstrids
^°PPe* årligen utgjort 50,000 kronor, med undantag för år 1907, för
fartygen m. m. hvilket år för enahanda ändamål beviljades 37,000 kronor, däraf ett belopp
af 7,000 kronor afsågs för anskaffning af en tubkanon för gröfre
kusthaubitser.

Marinförvaltningen har i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse
den 27 september 1910 anfört, att ifrågavarande anslag kommit
till användning dels för årligen återkommande pröfningar af ammunition
i förråd, hvilka afsåge icke allenast att undersöka ammunitionens användbarhet,
utan äfven dess eventuella förändringar och däraf nödvändiga
rättelser uti laddningsvikt m. m., dels för utförande af skjutförsök,
hvilka hade till ändamål att utreda för artilleriets utveckling viktiga
spörsmål, dels ock för inskjutningar af artilleripjäser, hvilka måste verkställas
vid utförande af nya kanonmodeller eller ny ammunition.

Femte liufvudtiteln.

125

Marinens ammunitionsförråd hade under de senare åren betydligt [20.]
ökats i storlek och värde. Till följd häraf hade de årliga förrådsprofskjutningarna
måst gifvas allt större omfattning, hvarigenom jämväl kostnaderna
kommit att stegras. Det vore dessutom i hög grad önskvärdt,
att dessa förrådsprofskjutningar, särskildt för kontroll af de dyrbara
förråden af röks vagt krut, upprepades oftare, än nu tillgängliga medel
medgåfve. En ökning af ifrågavarande anslag vore sålunda på denna
grund erforderlig.

Ehuru för utvecklingen af artillerimaterielen en liten marin gifvetvis
borde i möjligaste män draga nytta af de erfarenheter, hvilka i de
större marinerna vunnes och hvarom uppgifter kunde erhållas, vore det
dock nödvändigt att fortfarande såsom hittills kontrollera de erhållna
uppgifterna och äfven att sjanständigt utföra en del försök, för hvilka
skjutningar erfordrades. I samma mån som större fordringar ställdes å
artillerimaterielen, medförde dessa skjutningar större kostnader. Äfven
af denna anledning vore eu ökning af ifrågavarande anslag erforderlig.

För att underlätta eldledningen under strid vore jämväl vissa årligen
återkommande skjutningar i fredstid i hög grad önskvärda. För dylika
skjutningar hade emellertid medel hittills icke varit afsedda.

Marinförvaltningen har på grund af det sålunda anförda hemställt,
att ett anslag af 40,000 kronor på extra stat för år 1912 måtte för
ifrågavarande ändamål äskas af Riksdagen.

Lika med marinförvaltningen anser jag, att medel böra anvisas för Departements
fortsatt anställande af erforderliga profskjutningar, men synes mig an- chefen,
slaget härför kunna begränsas till 35,000 kronor.

b) Anbringande af kikarsikten å 57 vivi. kanoner.

1909 års riksdag beviljade, på framställning af Eders Kungl. Maj:t,
till anbringande af kikarsikten å de å l:a kl. pansarbåtar, torpedkryssare
och jagare befintliga 57 mm. kanonerna ett anslag af 195,000
kronor. På extra ordinarie stat för hvardera af åren 1910 och 1911
har af detta anslag anvisats ett belopp af 65,000 kronor.

I enlighet med hvad marinförvaltningen nu föreslagit, anser jag Departements
hemställan böra göras hos Riksdagen om anvisande på extra stat för år chefen.
1912 af återstoden af det beviljade anslaget eller 65,000 kronor.

126

Femte lmfvudtiteln.

*- ,J c) Omladdning af svartkrutladdade projektiler med brisansänme.

På framställning af Eders Kung-!. Magt beviljade 1909 års riksdagför
omladdning ai 21 cm. och 15 cm. halfpansargranater med brisansämne
ett anslag af 300,000 kronor. I marinförvaltningens underdåniga
skrifvelse den 1 oktober 1908, som lag till grund för Eders Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet, framhölls, att för vinnande af erfarenhet ifrågavarande
omladdning lämpligen kunde fördelas på flera partier samt att
första året ett mindre antal projektiler borde omladdas än under de följande
åren. 1 enlighet med sålunda uttalad åsikt har Riksdagen af
förevarande anslag anvisat för år 1910 50,000 kronor och för år 1911

100.000 kronor.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 anfört, att det enligt ämbetsverkets åsikt vore af stor vikt,
att dessa omladdningsarbeten komme att bedrifvas så, att stridsfartygens
ammunitionsutredningar, så snart ske kunde, försattes i ett enhetligt och
modernt skick, samt med hänsyn härtill hemställt, att för fortsatt omladdning''
af 21 cm. och 15 cm. halfpansargranater återstoden af det
beviljade anslaget eller 150,000 kronor måtte af Riksdagen äskas på
extra stat för år 1912.

Departements- I likhet med marinförvaltningen finner iag angeläget, att nu ifrågavarande
arbete utan afbrott fortsattes; men synas mig de för slutförande
däraf erforderliga medlen kunna fördelas på två år och sålunda

75.000 kronor böra begäras på extra stat för år 1912.

d) Anskaffning af och anställande af försök med en 28 cm. kanon med

lavettage samt ammunition.

Under punkt 19 här ofvan har jag i enlighet med marinförvaltningens
förslag hemställt, att Eders Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen
begära medel för byggande af en pansarbåt af den s. k. F-typen. I
fartygets artilleribestyckning äro afsedda att ingå jämväl 28 cm. kanoner
af modernaste konstruktion.

Med hänsyn därtill att marin förvaltningen sålunda ifrågasatt, att
en förut ej anlitad kanontyp skulle komma till användning vid vårt sjöförsvar,
har ämbetsverket i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 förordat, att en dylik kanon särskildt anskaffades för att möjliggöra
kanontypens behöriga pröfning; och har marinförvaltningen i detta ämne

Femte Imf vild titeln.

127

anfört, att omförmälda kaliber innebure en kanontyp af vida kraftigare
slag, än som tillförene kommit till användning för svenska marinen.
Inom landet både hittills kanoner af denna storlek icke blifvit tillverkade.
Det vore därför af utomordentligt stor vikt, att en profkanon af den
ifrågavarande kalibern blefve så snart ske kunde framställd och att försök
med densamma komme till utförande för att bereda marinens artilleritekniska
myndighet äfvensom det kanonbruk inom landet, där kanoner
af nämndt slag kunde komma att utföras, möjlighet att vinna erforderlig-
erfarenhet icke blott beträffande vapnets konstruktion, utan äfven
i fråga om den sammansättning, som borde gifvas ammunitionen. Först
härigenom blefve det möjligt att vid en första leverans af flera kanoner
kunna tillämpa de erfarenheter, som gifvetvis borde föreligga, innan
aftal om en dylik tillverkning kunde göras. Såsom ytterligare skal för
anskaffning snarast möjligt af en kanon af ifrågavarande slag ville
marinförvaltningen framhålla, att, därest fartyget vid sitt färdigställande
skulle kunna hafva tillgång till lämpligt erforderligt krut, detta kruts
dimensioner och beskaffenhet borde vara omkring ett år före färdigställandet
genom försöksskjutningar utrönta. För att resultaten af dylika
skjutningar skulle vara i detta afseende tillförlitliga, måste de emellertid
utföras i kanon af samma slag som det, för kvilket krutet vore afsedt.

Marinförvaltningen har vidare uttalat, att sedan genom den ifrågavarande
profkanonen erforderliga erfarenheter för kanon- och lavettagetillverkningen
vunnits, kanonen vore afsedd att komma till användningför
de ofta återkommande skjutningar, hvilka å marinens skjutbana
utfördes vid leveranser af ammunition, för profning af marinens animunitionsförråd
äfvensom vid utredningar af för artilleriets utveckling viktiga
spörsmål.

I enlighet med af Riksdagen förut godkända grunder hade för alla
kalibrar, som uppställts å stridsfartygen, anskaffats reservkanoner, och
vore afsikten, att denna pjäs skulle afses såsom reservkanon för de å
F-typen uppställda 28 cm. kanoner.

I anslutning till det sålunda anförda har marinförvaltningen hemställt,
att hos Riksdagen måtte för anskaffning af och anställande af
försök med en 28 cm. kanon med lavettage samt erforderlig ammunition
äfvensom till anordningar för kanonens montering å skjutbana
äskas anvisande af 300,000 kronor på extra ordinarie stat att med

100,000 kronor om året utgå under åren 1912, 1913 och 1914.

Chefen för marinförvaltningens civilafdelning, marinöfverkommissarien
Dahlin, hvilken icke biträdt majoritetens beslut att tillstyrka äskande
af medel till anskaffning af ett pansarfartyg af typen F, har fördenskull

[20.]

128

Femte lmfvudtiteln.

[20.]

Departements chefen.

DepartementE chefen.

ej heller biträdt förslaget om beredande af medel till anskaffning af
reservkanon för de kanoner, som skulle komma att uppställas å ett dylikt
pansarfartyg.

Då jag förordat införande af ifrågavarande nya kanontyp, finner
jag naturligen i likhet med marinförvaltningens majoritet det vara en
angelägenhet af synnerlig vikt, att en kanon af denna typ jämte ammunition
anskaffas för att tagas i användning, på sätt ofvan i ämbetsverkets
skrifvelse anförts. Med hänsyn till önskvärdheten att de afsedda
försöken med denna kanon så snart som möjligt måtte komma till utförande,
finner jag starka skäl föreligga, att det behöfliga anslaget fördelas
på allenast två år. Men då från marinförvaltningen meddelats,
att, äfven med en sådan fördelning af anslaget, det för första året erforderliga
beloppet ej torde böra anslås till mera än 100,000 kronor,
anser jag, att, i samband med framställning till Riksdagen om anslagets
beviljande, bör begäras anvisande af sistnämnda belopp för år 1912.

e) Anskaffning af automatiska kulsprutor för jagarna Mode, Magne,
Valu. Ragnar och Sigurd.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den
27 september 1910 erinrat, att sedan högste befälhafvaren öfver kustflottan
vid upprepade tillfällen framhållit behofvet häraf, att jagarnas
bestyckning förstärktes med s. k. automatiska kulsprutor, marinförvaltningen,
sedan Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd, låtit för en hvar af
jagarna Vidar, Hugin och Munin anskaffa två automatiska kulsprutor.
Kostnaden för denna anskaffning hade kunnat bestridas af dessa fartygs
nybyggnad sanslag.

För de äldre jagarna förelåge äfven samma behof af kulsprutor; och
hemställde därför marinförvaltningen, att till anskaffning af två automatiska
kulsprutor för en hvar af jagarna Mode, Magne, Vale, Ragnar och
Sigurd hos Riksdagen måtte äskas på extra stat för år 1912 ett anslag
af 58,000 kronor.

Då automatiska kulsprutor utgöra en mycket viktig del af de moderna
jagarnas bestyckning, finner jag i likhet med marinförvaltningen
synnerligen behöfligt, att jämväl omförmälda fem jagare förses hvar och
en med två dylika kulsprutor, hvarför jag biträder ifrågavarande framställning.

Femte liufvudtiteln.

129

f) Anordningar för ökande af artilleriets eldhastighet ä ha kl. pansarbätar.

1909 års riksdag- beviljade på framställning af Eders Kung! Maj:t
till anordningar för ökande af artilleriets eldhastighet å l:a kl. pansarbåtar
ett anslag af 385,000 kronor. Pa extra ordinarie stat för hvardera
af åren 1910 och 1911 har af detta anslag anvisats ett belopp af

130,000 kronor.

Marinförvaltningen har nu hemställt, att framställning matte göras
hos Riksdagen om anvisande af återstoden af anslaget eller 126,000
kronor på extra stat för år 1912.

Jämväl denna framställning anser jag mig böra biträda. Dep“*®“ent3''

g) Försök med affyrning sanordning av.

I underdånig skrifvelse den 22 september 1910 af hemlig natur
har marinförvaltningen hemställt, att hos innevarande års riksdag- matte
äskas ett extra ordinarie anslag al 45,000 kronor till försök med affyrningsanordningar.

Någon redogörelse i afseende å behofvet af ifrågavarande anslag
lärer icke lämpligen nu böra lämnas, utan torde de frågan rörande
handlingarna få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.

Lika med marinförvaltningen anser jag, att erforderliga medel höra Departementsberedas
för ifrågavarande ändamål, hvarför denna hemställan af mig
biträdes.

h) Anskaffning af torpeder och torpedmateriel.

Hos 1910 års riksdag begärde Eders Kungl. Maj:t i enlighet med
förslag, som afgifvits af marinförvaltningen, att för anskaffning af torpeder
och torpedmateriel måtte beviljas ett anslag af 481,200 kronor
samt att, då denna anskaffning beräknades böra äga rum under loppet
af fyra år, en fjärdedel af beloppet eller 120,300 kronor måtte anvisas
för år 1911.

Bill. tiU Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

[20.]

130

Femte Imfvudtiteln.

Departements chefen.

Riksdagen beviljade väl det sålunda äskade anslaget, men begränsade
det belopp däraf, som anvisades för år 1911, till 100,000 kronor.

Under erinran om nämnda förhållanden bär marinförvaltningen i
sin underdånig,a skrifvelse den 27 september 1910 anfört, att då sålunda
endast 100,000 kronor anvisats för innevarande år, planen för anskaffningen
af ifrågavarande materiel blifvit rubbad. Enligt ämbetsverkets
åsikt vore det högeligen angeläget, att anskaffningen måtte få äga rum
inom den därför beräknade tiden; och har marinförvaltningen fördenskull
hemställt, att för ändamålet måtte hos Riksdagen äskas å extra stat för
år 1912 ett belopp af 140,600 kronor.

I yttrande till statsrådsprotokollet öfver sj oföre varsärenden för den
14 januari 1910, bilagdt samma års statsverksproposition, har dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet framhållit önskvärdheten af att omförmälda
torpedutrustning komme att enligt marinförvaltningens förslag
anskaffas under loppet af fyra år. Denna uppfattning synes mig grundad
å fullgoda skäl. Det belopp, som ännu icke anvisats af ifrågavarande
anslag, eller 381,200 kronor, finner jag emellertid lämpligen böra
lika fördelas å de tre nästkommande åren, hvadan enligt min åsikt anvisningen
för år 1912 skulle i afrundadt tal beräknas till 127,200
kronor.

i) Anskaffning af gnistsignalmateriel.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående anslagsbehofven
för år 1911 framhöll marinförvaltningen, att en behöflig modernisering
af marinens gniststationer med apparater af firman Telefunkens
i Berlin senaste konstruktion skulle betinga en kostnad af

450,000 kronor under förutsättning att alla apparaterna tillverkades inom
landet.

Marinförvaltningen ansåg sig emellertid med hänsyn dels till det
ekonomiska läget, dels ock därtill, att det ej vore oeftergifligen nödvändigt,
att marinens alla gniststationer moderniserades samtidigt, icke böra
göra framställning om anvisande af ofvannämnda belopp i dess helhet,
utan hemställde om äskande hos Riksdagen af ett anslag af 100,000
kronor för fortsättning af gniststationernas modernisering.

I enlighet med denna hemställan täcktes Eders Kung!. Maj:t
föreslå nästlidet års riksdag att till anskaffning af gnistsignalmateriel
på extra stat för år 1911 bevilja 100,000 kronor.

Femte hufvud titeln.

131

Riksdagen, som väl erkände betydelsen för vårt lands kustförsvar
af ett väl ordnadt och under alla förhållanden användbart gnistsignalväsen,
ansåg sig dock dels i betraktande häraf, att frågan härom ännu
i viss mån kunde anses befinna sig på experimentets stadium, dels ock ur
sparsamhetssynpunkt icke böra medgifva anskaffande af dylik materiel i
den utsträckning, som i Eders Kungl. Map.ts framställning afsågs, utan
fann, att ifrågavarande anslagskraf för år 1911 skäligen kunde begränsas
till ett belopp af 75,000 kronor.

Marinförvaltningen bär i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 anfört, att erfarenheten numera ytterligare bekräftat de i förenämnda
skrifvelse den 30 september 1909 omförmälda synnerligen gynnsamma
resultat, som uppnåtts med firman Telefunkens i Berlin gnistapparater
af senaste konstruktion. Genom anskaffande af en station med sådana
apparater för undervisning vid Stockholms gniststation hade marinförvaltningen
kunnat öfvertyga, sig ej blott om apparaternas lättskötthet,
enkelhet och mindre ömtåliga beskaffenhet, utan äfven om deras öfverlägsenhet
i effekt såväl vid afsändande som vid mottagande af gnistmeddelanden.
Ämbetsverket, som dessutom varit i tillfälle att träffa en
förmånlig öfverenskommelse om tillverkning af gnistapparater inom landet,
hade därför ej funnit anledning frångå den för modernisering af marinens
gniststationer uppgjorda planen, hvilken vore afsedd att under
loppet af tre år fullständigt genomföras för den ofvan angifna kostnaden,

450,000 kronor. Sedan Riksdagen, som förut nämnts, på extra stat för
år 1911 för ändamålet beviljat 75,000 kronor, återstode 375,000 kronor,
hvilket belopp sålunda enligt ämbetsverkets åsikt borde fördelas på
två år.

Marinförvaltningen kunde ej underlåta att ånyo framhålla, huru
synnerligen önskvärd! det vore, att den sålunda påbörjade moderniseringen
af marinens gniststationer så hastigt som möjligt finge genomföras.
Att under flera år använda gniststationer, försedda med apparater
af olika system, medförde gifvetvis stora olägenheter ej minst vid
undervisningen af gnistpersonalen, hvilken måste bibringas kunskap om
såväl det gamla som det nya systemets apparater samt deras skötsel och
vård. Slutligen borde äfven nämnas, att i det äldre systemet förekomme
kvicksilfverturbinafbrytare, som vid liera tillfällen gifvit upphof till
kvicksilfverförgiftningar. I det nya systemet hade införts omformare af
annan konstruktion, hvarigenom vid användande af detta system sådaua
förgiftningar ej vidare kunde förekomma.

Med stöd af det sålunda anförda har marinförvaltningen hemställt,
att framställning måtte göras hos innevarande års riksdag att till an -

[20.]

132

Femte liufvudtiteln.

[20.]

Departements chefen.

skaffning af gnistsignalmateriel för fortsättning af gniststationernas modernisering
bevilja ett extra ordinarie anslag af 375,000 kronor samt
däraf för år 1912 anvisa hälften eller 187,500 kronor.

Hvad marinförvaltningen i ämnet anfört synes mig tydligt ådagalägga,
att den påbörjade moderniseringen af marinens gniststationer bör
så snart sig göra låter bringas till fullbordan. Väl torde gnisttelegraferingen
i likhet med andra nutida uppfinningar komma att genomlöpa
ännu åtskilliga utvecklingsperioder, hvadan de nuvarande
resultaten å området ej kunna med säkerhet beräknas få ett för
lång tid bestående värde. Men sedan uppfinnarna å området numera
lämnat det första stadiet af experimenterande bakom sig, torde gnisttelegraferingen,
såsom uppfinning betraktad, för närvarande befinna sig
i ett skede af relativ hvila. I allt fall synes det mig som en bjudande
plikt att när det gäller en sak som denna söka följa med den pågående
utvecklingen. Jag delar därför marinförvaltningens uppfattning,
att ett anslag, tillräckligt för slutförande af den påbörjade moderniseringen
af gniststationerna, nu bör af Riksdagen äskas. Om ett dylikt
anslag beviljas, vinnes den fördelen, att en fullständig plan kan tillämpas
för ifrågavarande arbete. Äfven med afseende å de kvicksilfverförgiftningar,
som förekommit till följd af nu använda kvicksilfverturbinafbrytare
och hvilka jämväl vid iakttagande af stor försiktighet svårligen
torde kunna fullständigt undvikas, så länge dessa afbrytare bibehållas,
anser jag ifrågavarande moderniseringsarbete vara af brådskande art. Jag
ansluter mig därför till marinförvaltningens förslag, att de behöfliga
medlen, 375,000 kronor, måtte begäras att utgå under loppet af endast
två år, med hälften eller 187,500 kronor för hvartdera året.

j) Försök med torped- och gnistsignalmateriel.

Sedan Riksdagen för hvartdera af åren 1909 och 1910 på extra
stat beviljat ett anslag af 15,000 kronor för försök med torped- och
gnistsignalmateriel, framhöll marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse
den 30 september 1909 angående anslagsbehofven för år 1911, att
nämnda belopp ej längre skulle blifva för ändamålet tillräckligt. Inom
torpedvapnet hade nämligen nya uppfinningar ägt rum, b vilket föranledde
anställande af försök i stor utsträckning; och den omfattning,
gnisttelegraferingen på senare tiden erhållit, hade till följd, att den för
sin utveckling kräfde noggranna försök och undersökningar af skilda slag.

Femte liufvudtiteln.

133

Marinförvaltningen, som ansåg det vara af synnerligen stor vikt att [20.]
ständigt följa utvecklingen å hithörande områden, hemställde fördenskull
i sistberörda skrifvelse, att hos 1910 års riksdag måtte för ändamålet
begäras ett anslag af 25,000 kronor.

Eders Kung!. Maj:t fann emellertid i framställning till Riksdagen
berörda anslag för år 1911 skäligen kunna beräknas till 20,000 kronor,
hvilket belopp äfven af Riksdagen beviljades.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 anfört, hurusom den snabba utveckling, som för närvarande
gjorde sig gällande beträffande såväl torped- som gnistsignalmaterielen,
med nödvändighet betingade, att, därest materielen skulle kunna hållas
i högsta krigsberedskap, fortsatt anställande af försök af ifrågavarande
slag ägde rum i allt större omfattning. Med hänsyn härtill har marinförvaltningen,
som förklarat sig anse det senast för ändamalet beviljade
beloppet, 20,000 kronor, icke hädanefter blifva tillfyllest, hemställt om
äskande hos innevarande års riksdag af ett extra ordinarie anslag af

25,000 kronor för försök med torped- och gnistsignalmateriel.

Då jag lika med marinförvaltningen anser, att utvecklingen å dessa Departementsområden
bör följas med noggrann uppmärksamhet, biträder jag ämbetsverkets
förevarande framställning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kungi. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att på extra stat för år 1912 bevilja

till skjutförsök och inskjutning af kanoner 35,000
kronor;

till anskaffning af automatiska kulsprutor för jagarna
Mode, Magne, Väte, Ragnar och Sigurd 58,000
kronor;

till försök med affyrning sanordning ar 45,000 kronor;
och

till försök med torped- och gnistsignalmateriel 25,000
kronor;

dels att för anskaffning af och anställande af försök
med en 28 cm. kanon med lavettage samt ammunition
bevilja ett anslag af 300,000 kronor och deraf pa extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 100,000 kronor;

dels att af det utaf 1909 års riksdag beviljade
anslag för anbringande af kikarsikten å de ä l:a kl.

134

Femte hufvudtitelu.

[20.] pansarbåtar, torpedkryssare och jagare befintliga 57 mm.

kanonerna å 195,000 kronor på extra stat för år 1912
anvisa återstående, ännu icke anvisade beloppet 65,000
kronor;

dels att af det utaf 1909 års riksdag för omladdning
af 21 cm. och 15 cm. half pansargranater med brisansämne
beviljade anslag å 300,000 kronor anvisa på
extra stat för år 1912 ett belopp af 75,000 kronor;

dels att af det utaf 1909 års riksdag till anordningar
för ökande af artilleriets eldhastighet å l:a
kl. pansarbåtar beviljade anslag å 385,000 kronor
anvisa på extra stat för år 1912 återstående, ännu
icke anvisade beloppet, 125,000 kronor;

dels att af det utaf 1910 års riksdag beviljade anslag
för anskaffning af torpeder och torpedm,ateriel å 481,200
kronor på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af

127,200 kronor;

dels ock att för anskaffning af gnistsignalmateriel bevilja
ett anslag af 375,000 kronor och däraf på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 187,500 kronor.

Handminmateriel för flottan m. m.

[21.] I hemlig underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907 framlade marin Handminma-

förvaltningen plan för successiv anskaffning af handminor med tillbehör,
teriei för Hot- och hemställde ämbetsverket, att för ändamålet måtte hos Riksdagen
tanm. ra. för gr 1909 äspag ett anslag af 578,000 kronor.

I enlighet med framställning af Eders Kung!. Maj:t beviljade 1908
års riksdag för ifrågavarande ändamål ett anslag å något reduceradt
belopp, eller 553,000 kronor, och anvisade däraf på extra stat för år 1909
ett belopp af 200,000 kronor.

Därefter anförde marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 1
oktober 1908, att för fullföljande af den i förenämnda skrifvelse den 1
oktober 1907 angifna planen visserligen för år 1910 skulle erfordras ett
anslag af 653,000 kronor, men att med hänsyn till andra viktiga anslagskraf
marinförvaltningen ansåge sig endast böra hemställa om framställning
till Riksdagen, att återstoden af det år 1908 beviljade anslaget
eller 353,000 kronor måtte anvisas å extra stat för år 1910.

Femte hufvudtiteln.

135

Med hänsyn till andra viktiga anslagskraf fann emellertid Eders
Kung!. Maj:t skäl endast så till vida biträda denna marinförvaltningens
hemställan, att hos Riksdagen af omförmälda anslag begärdes på extra
stat för år 1910 allenast 200,000 kronor. Denna framställning bifölls
af Riksdagen.

Sedan slutligen marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 30
september 1909, under ytterligare åberopande af skrifvelsen den 1 oktober
1907, hemställt, att Eders Ivungl. Maj:t ville föreslå 1910 års
riksdag att dels anvisa återstoden af förenämnda anslag, eller 153,000
kronor, och dels bevilja ytterligare 75,600 kronor för anskaffande afhandminmateriel,
eller således tillhopa 228,600 kronor, men Eders Kungl. Magt
biträdt denna framställning endast i fråga om det redan beviljade anslaget,
har Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag, på
extra stat för innevarande år anvisat berörda återstod af det beviljade
anslaget, 153,000 kronor.

Nu har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 27 september
1910 af hemlig natur anfört, att ämbetsverket genom förut omförmälda
af Riksdagen beviljade medel blifvit satt i tillfälle att i hufvudsak
följa den år 1907 uppgjorda planen för successiv anskaffning af
handminor med tillbehör. Genom att anslagen blifvit fördelade på flera
år, än marinförvaltningen ursprungligen beräknat, hade dock anskaffningen
blifvit så försenad, att densamma, som enligt planen bort vara
afslutad år 1910, kunde bringas till slut först under år 1912.

För att möjliggöra detta har marinförvaltningen hemställt, att hos
Riksdagen måtte på extra stat för år 1912 äskas erforderliga medel för
den återstående delen af anskaffningen, eller enligt verkställd beräkning
328,663 kronor.

Därjämte har marinförvaltningen i berörda skrifvelse den 27 september
i.910 anhållit, att framställningar måtte göras hos Riksdagen att
på extra stat för år 1912 bevilja dels till anskaffning af båtmateriel för
sjöpositioner ett anslag af 292,000 kronor och dels till försök för främjande
af minväsendets utveckling ett anslag af 20,000 kronor. ''

Ytterligare har marinförvaltningen i hemlig underdånig skrifvelse
den 9 innevarande januari framställt begäran om anvisande af beliöfliga
medel för anställande af försök med nyuppfunnen minmateriel.
Kostnaden härför beräknades af ämbetsverket till 50,000 kronor.

Någon närmare redogörelse i afseende å behof vet af ifrågavarande
anslag lärer icke lämpligen nu böra lämnas, utan torde de ämnet rörande
handlingarna få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.

[2L]

136

Femte liufvudtiteln.

[21.] I fråga om anskaffningen af handminor med tillbehör anhåller jag

Departements- få meddela, att marinförvaltningen och chefen för marinstaben med
Cherfa6nde.ytt" gemensam hemlig skrifvelse den 28 oktober 1908 framlagt förslag till
den utveckling, som borde gifvas handminan, för att den skulle blifva
lämpad för utförande af offensiva företag m. in., samt att detta förslag
upptager anskaffning af större antal handminor med tillbehör än 1907
års ofvan omförmälda plan. Men då anskaffningen enligt sistnämnda
plan ingår såsom ett led i 1908 års förslag, synes det mig lämpligt,
att, äfven om detta förslag skulle vinna afseende, 1907 års plan först
fullföljes. Jag finner därför marin förvaltningens nu gjorda framställning
om ytterligare anslag till anskaffning af dylik materiel välgrundad; dock
anser jag, att med hänsyn till andra viktiga anslagskraf det ifrågasatta
anslaget, i afrundadt tal 329,000 kronor, lämpligen kan fördelas på två
år och att häraf för år 1912 således bör anvisas ett belopp af 164,500
kronor.

Vidare anser jag väl, att anskaffning af båtmateriel för sjöpositioner
bör komma till stånd, men synes dylik anskaffning för
närvarande kunna inskränkas till endast hälften af hvad marinförvaltningen
föreslagit; och torde enligt min mening kostnaden för den anskaffning,
som af mig sålunda understödes, kunna fördelas på två år.
För ifrågavarande ändamål skulle alltså erfordras på extra stat för år
1912 ett belopp af 73,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar marinförvaltningens ofvan nämnda två
särskilda framställningar om anslag till försök med minmateriel, biträder
jag samma framställningar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att för anskaffning af handminor med tillbehör
för flottan bevilja ett anslag af 329,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 164,500 kronor;

dels att för anskaffning af båtmateriel för sjöpositioner
bevilja ett anslag af 146,000 kronor och
däraf anvisa på extra stat för år 1912 ett belopp af

73,000 kronor;

dels och att på extra stat för år 1912 bevilja till
försök med minmateriel ett anslag af 70,000 kronor.

Femte hufvudtiteln.

137

Belysningsmateriel.

I hemlig skrifvelse den 26 oktober 1910 till chefen för sjöförsvarsdepartementet
har chefen för marinstaben hemställt, att för anskaffning
af viss belysningsmateriel med tillbehör erforderliga medel till belopp af
58,990 kronor måtte beredas.

Marinförvaltningen, som blifvit börd öfver berörda hemställan, har
i yttrande den 12 november 1910 förordat, att framställning måtte göras
hos innevarande års riksdag att för berörda anskaffning på extra stat
för år 1912 bevilja nämnda belopp.

Någon redogörelse i afseende å beskaffenheten och behofvet af ifrågavarande
materiel lärer icke lämpligen nu böra lämnas, utan torde de
frågan rörande handlingarna få tillhandahållas Riksdagens vederbörande
utskott.

I likhet med myndigheterna finner jag, att ifrågavarande materiel
bör anskaffas. Dock anser jag, att härför erforderligt anslag, i afrundadt
tal beräknadt till 59,000 kronor, lämpligen kan fördelas på två år.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för anskaffning af belysningsmateriel med tillbehör
bevilja ett anslag af 59,000 kronor och däraf
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 29,500
kronor.

Brisansladdade projektiler till kustartilleriets grofva

kastpjäser.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den
27 september 1910 anfört, att sedan numera projektiler med sprängladdning
af brisant sprängämne anskaffats eller vore under anskaffning
för kustartilleriets grofva kanoner, ämbetsverket ansett, att frågan om
anskaffning af liknande projektiler för de grofva kastpjäserna å kustfästningarna
borde tagas under ompröfning.

Som verkan af brisansladdade projektiler obestridligen vore afsevärdt
större än den, som erhölles med svartkrutladdade dylika och de
Bill. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 A fä. 1 Saft. 18

[22.J

Belysnings materieJ.

Departements chefens yttrande.

[23.]

Brisansladdade
projektiler
till
kustartilleriets
grofva
kastpjäser.

138

Femte hurvudtitelii.

[23.] befintliga pjäsernas effekt sålunda genom anskaffning af ifrågavarande
slags projektiler kunde i betydlig grad höjas, hvilket vid bär afsedda
kastpjäser vore af behofvet påkalladt, syntes med utbytet af ammunition
ej längre böra anstå.

Angående de projektiler, som nu borde utbytas, ansåg ämbetsverket,
att tillsvidare 2 Is af i utredningen för afsedda pjäser ingående svartkrutladdade
gjutjärnsgranater borde ersättas med stålgranater, försedda
med brisant sprängladdning; och beräknades kostnaden för nyanskaffning af
dessa moderna projektiler uppgå till 360,000 kronor. Då emellertid ett
afsevärdt antal af de äldre gjutjärnsgranaterna under de närmaste åren
kunde förväntas blifva konsumeradt för skjutöfningar, hvarvid de förbrukade
granaternas värde ersattes af ötningsanslaget, kunde nämnda
summa minskas med samma värde, och sålunda det behöfliga extra ordinarie
anslaget begränsas till 300,000 kronor.

Med hänsyn såväl till denna summas storlek som därtill, att anskaffningen
af den nya ammunitionen utan olägenhet kunde fortgå under
loppet af två till tre år, syntes anslaget lämpligen kunna fördelas på
tre på hvarandra följande år; och har marinförvaltningen på grund af
det sålunda anförda hemställt, att för anskaffning af ifrågavarande ammunition
måtte hos Riksdagen äskas ett anslag af 300,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1912 ett belopp af 100,000 kronor.

Departements- Då tillgång till brisansladdade projektiler jämväl för de grafva
yttrande kastpjäsema å kustfästningarna naturligen skulle medföra eu afsevärd
ökning af fästningarnas försvarskraft, finner jag en anskaffning al
dylika projektiler synnerligen önskvärd. Med hänsyn till hvad 1907
års försvarskommitté i hemligt betänkande den 5 december 1910 anfört
i fråga om nya befästningsanläggningar, anser jag likväl, att för
närvarande berörda anskaffning kan inskränkas att afse endast halfva
antalet af förefintliga grofva kastpjäser. Vid sådant förhållande skulle
alltså det ifrågasatta anslaget kunna begränsas till hälften af hvad
marinförvaltningen föreslagit.

O O . . .

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kung! Magt föreslå Riksdagen

att för anskaffning af brisansladdade projektiler
till kustartilleriets grofva kastpjäser bevilja ett anslag
å 150,000 kronor och däraf på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

Femte hufvudtiteln.

139

Eldledningsanordningar för kustfästningarnas rörliga

bestyckning.

I underdånig’ inspektionsrapport för åren 1907—1908 framhöll kommendanten
i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning nödvändigheten
att anskaffa viss materiel för ledning af elden vid fästningens
rörliga bestyckning och öfriga flyttbara batterier.

Till stöd härför anfördes hufvudsakligen, att på grund af erfarenheten
från såväl fredsöfningar som senaste krig det moderna fält-, positions-
och belägringsartilleriet öfvergått till att i möjligaste mån utkämpa
sin strid från ställningar, hviika vore för fienden dolda och i
öfrigt valda med hänsyn till utnyttjandet af det skydd, som terrängen
erbjöde; och syntes särskilt i fästningskriget an fallsartilleriets förmåga
att från dolda ställningar fylla sin uppgift komma att till det yttersta
utnyttjas. För att det rörliga försvarsartilleriet under dessa förhållanden
skulle kunna med hopp om framgång upptaga strid, måste detsamma
gifvetvis vara utrustadt och utbildad t för uppträdande i dolda
ställningar. I och för ledningen af elden från ett batteri i dold ställning
erfordrades emellertid särskilda anordningar i form af riktmedel
och dylikt samt materiel för upprätthållande af förbindelse mellan batteriet
och för eldens ledning lämplig tillfällig observationsplats.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrifvelse den 27 september
1910 meddelat, att ämbetsverket med hänsyn till hvad kommendanten
sålunda uttalat, underkastat frågan angående erforderliga anordningar
för ledande af elden vid den del af kustfästningarnas rörliga bestyckning,
hvilken kunde komma till användning å kustfästningarnas landfronter,
en omfattande utredning. Af denna hade framgått, att den del
af den erforderliga eldledningsmaterielen, hvilken vore att hänföra till riktinstrument
och dylikt, kunde på grund af här afsedda pjäsers egenskaper
och konstruktion vara af enklaste slag och likväl fullt motsvara sitt
ändamål och medgifva uttagandet af pjäsernas lulla eldkraft, hvilket
medfört den fördel, att anskaffningskostnaden för afl erforderlig materiel
kunde begränsas till en relativt så lag summa som 42,000 kronor.

Då ifrågavarande artillerimateriel utan här afsedda eldledningsanordningar
ej kunde förväntas fylla sin uppgift, har marinförvaltningen
hemställt om äskande hos Riksdagen af anslag härför till ofvan angifna

[24.]

Eldledningsanordningar

för kustfästningarnas

rörliga
bestyckning.

140

Femte liufrudtiteln.

[24.]

Departements chefens yttrande.

[25.]

Anordningar
för genomläsning
af vissa
kustartilleriets
kanoner m. m.

I likhet med myndigheterna hyser jag den uppfattningen, att för
det rörliga artilleriet å kustfästningarna, h vilket måste tänkas komma
att företrädesvis från dolda ställningar upptaga strid, särskilda eldlednings
anordningar äro erforderliga för behörigt utnyttjande af denna
del åt försvarskraften. I)å ifrågavarande behof tydligen är af beskaffenhet
att snarast möjligt böra tillgodoses, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Magt föreslå Riksdagen

att till eldledningsanordningar för kustfästningarnas
rörliga bestyckning bevilja på extra stat för år
1912 ett anslag af 42,000 kronor.

Anordningar för genomblåsning af vissa kustartilleriets

kanoner m. m.

I inspektionsrapport för öfningsåret 1908—1909 har chefen för kustartilleriet
framhållit, hurusom det för kustartilleriets förmåga att fylla
sin uppgift vore åt stor betydelse, att anordningar vidtoges för ökandet
af kustartilleripjäsernas eldhastighet.

I sin före nämnda skrifvelse den 27 september 1910 har marinförvaltningen
uttalat, att ämbetsverket, som redan förut haft sin uppmärksamhet
riktad på denna angelägenhet i samband med åtgärder till
höjande af kustartilleripjäsernas effekt i allmänhet, funnit, att de viktigaste
åtgärderna för frågans lösande för närvarande vore anskaffning
af kikarsikten för dessa pjäser och anordningar för genomblåsning af
vissa bland dem.

Frågan om kikarsikten hade redan under år 1909 varit så utredd,
att ämbetsverket i sin underdåniga skrifvelse den BO september samma
år angående anslagsbehofven för år 1911 funnit sig böra hemställa om
äskande af medel för detta ändamål. Denna hemställan hade emellertid
icke föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1910 års
riksdag. Sedan ytterligare utredning i ämnet verkställts, ansåg marinförvaltningen
med stöd häraf anskaffning af kikarsikten för en del
kanoner icke längre böra uppskjutas, och bär ämbetsverket därför föreslagit,
att hos Riksdagen måtte äskas ett extra ordinarie anslag å

75,000 kronor till kikarsikten för fast uppställda kanoner å kustfästningarnas
sjöfronter och andra viktigare punkter.

Femte hufvudtiteln.

141

Angående anordningar för genomblåsning af kanoner hade, enligt [25.]
hvad marinförvaltningen vidare anfört, år 1909 ännu ej så fullständig
utredning hunnit anskaffas, att detta ärende kunnat upptagas i förenämnda
skrifvelse den 30 september 1909. Numera hade emellertid utredningen
slutförts; och hade af densamma framgått, att för närvarande anordningar
för genomblåsning af kustartilleriets kanoner vore behöfliga förvissa
pjäser af medelkaliber. Vid dessa måste nämligen, med hänsyn
till ofta förekommande bakflamma, dylika anordningar betecknas såsom
oundgängligen nödvändiga, för att utan åsidosättande af servisens säkerhet
eldhastigheten skulle kunna uppdrifvas så högt, att pjäsens effekt i
tillfredsställande grad uttoges. Under alla förhållanden vore anordningarna
behöfliga, för att olyckshändelser, som kunde orsakas af bakflamma,
skulle med säkerhet undvikas. Kostnaden för erforderliga anskaffningar
belöpte sig, enligt hvad utredningen gifvit vid handen, till sammanlagdt
52,000 kronor. Denna relativt höga kostnad vore orsakad af
nödvändigheten att anskaffa maskiner för komprimering i behöflig grad
af den. för genomblåsningens utförande erforderliga luften. Med hänsyn
till resultatet af denna utredning har marinförvaltningen fördenskull
hemställt, att ett extra anslag å 52,000 kronor måtte hos Riksdagen
äskas för nu ifrågavarande ändamål.

Med hänsyn till andra viktiga anslagskraf anser jag den ifråga- Departements
satta anskaffningen af kikarsikten till en del af kustartilleriets kanoner yttrande,
ännu böra anstå.

Hvad åter beträffar omförmälda anordningar för genomblåsning af
kanoner, torde dessa, såsom marinförvaltningen framhållit, vara erforderliga,
för att olyckshändelser genom bakflamma vid skottlossningen må
kunna undvikas. Då naturligen icke något bör försummas, som kräfves
för att skydda personalen mot olycksfall, hyser jag den uppfattningen,
att dessa anordningar böra bringas till stånd. Dock anser jag, att anskaffningen
däraf lämpligen kan ske under loppet af två år.

Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Magt föreslå
Riksdagen

att till anordningar för genomblåsning af vissa
kustartilleriets kanoner bevilja ett anslag af 52,000
kronor och däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 26,000 kronor.

142

Femte lmfyudtiteln.

[20.]

Ändring af
vissa till
Hörningsholms
kastposition
hörandekanoner,

Departements chefen.

[27.]

Elektrisk
fjärrmanövrering
af strålkastaretorn,

tillhörande
Karlskrona
fästning.

Ändring af vissa till Hörningsholms kustposition hörande

kanoner.

Kommendanten i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning har i
den 29 november 1909 afgifven inspektionsrapport framhållit, att förvissa
till Hörningsholms knstposition hörande kanoner erfordrades eu
del anskaffningar och arbe len, åt sedda att höja kanonernas användbarhet,
särskildt vid beskjutning af mål på sjön.

Marinförvaltningen har i sin skrifvelse den 27 september 1910 meddelat,
att då sålunda ifrågavarande lör Hörningsholms kustposition afsedda
kanoner i sitt nuvarande skick icke kunde fylla det med dem afsedda
hufvudändamålet, ämbetsverket låtit verkställa beräkningar rörande
kostnaden för att förse desamma med enkla men tillräckliga anordningar
för afhjkipande af denna olägenhet. Kostnaden därför beräknades
enligt deri gjorda utredningen till 20,200 kronor, och hemställde marinförvaltningen,
att nämnda belopp måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.

Då de anordningar, som här äro i fråga och hvarom närmare ''upplysningar
torde få. meddelas Riksdagens vederbörande utskott, äro erforderliga
för att kanonerna skola vara till den nytta, som därmed åsyftas,
finner jag mig höra understödja förevarande framställning; och får jag
fördenskull i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kung]. Maj:t
föreslå Riksdagen

att för ändring af vissa till Hörningsholms kustposition
hörande kanoner bevilja på extra stat för år
1912 ett anslag af 20,200 kronor.

Elektrisk fj ärrmanövrering af strålkastaretorn,
tillhörande Karlskrona fästning.

I sina underdåniga inspektionsrapporter har chefen för kustartilleriet
vE flera tillfällen framhållit, hurusom det vore nödvändigt, att vissa
strålkastaretorn, tillhörande Karlskrona fästning, forsa ges med anordningar
lör elektrisk fj ärrmanövrering.

Beträffande denna angelägenhet har marinförvaltningen anfört i sin
underdåniga skrifvelse den 27 september 1910, att ifrågavarande strål -

Femte lmfvudtiteln.

143

kastaretorn måste för närvarande manövreras i sida på så sätt, att obser- [27.]
vatören, placerad i själfva tornet, kommenderade sidovridningen, hvilken
utfördes af i tornbrunnen placerad personal. Denna metod lede emellertid
af synnerligen betänkliga brister af flera slag, framförallt orsakade
däraf, att observatören från sin plats i tornet, hvilken han måste bibehålla
med hänsyn till såväl skydd som möjligheten att göra sig hörd
af personalen i tornbrunnen, ej kunde på tillfredsställande sätt observera
och sålunda ej heller med strålkastaren följa det mål, som skulle
belysas. Den sålunda anförda olägenheten, hvilken med största tydlighet
framträdt under de omfattande öfningar, vid hvilka afsedda strålkastaretorn
årligen under längre tid kommit till användning, vore af
så allvarlig natur, att genom densamma strålkastarnas effektivitet i afsevärd
mån förringades.

För att afhjälpa anmärkta missförhållande funnes endast ett medel,
nämligen att placera observatören på ett för observationers säkra och
lätta utförande lämpligt afstånd från lys tornen samt träffa sådana anordningar,
att observatören kunde från den sålunda bestämda platsen
leda strålkastaretornets rörelser. Då det visat sig, att dylik ledning förmedelst
telefon redan på grund af den härmed förenade tidsförlusten
samt missuppfattningar och felsägningar i telefon och vid repeteringen
ej lämpligen kunde komma till användning, återstode endast att för denna
fjärrledning tillgripa elektriska anordningar, som möjliggjorde, att observatören
själf kunde utan mellanhänder manövrera strålkastaren.

Som de lystorn å kustfästningarna, hvilka genom ämbetsverkets
försorg under senare åren nyanskaffats, försetts med anordningar för
elektrisk fj ärrmanövrering, funnes redan praktisk erfarenhet angående de
stora fördelar, som vore förenade med användning af dylika anordningar;
och ansåg ämbetsverket, att först med anskaffandet af desamma
här afsedda strålkastares effekt kunde på ett tillfredsställande sätt utnyttjas,
hvilket vore af den största vikt, enär desamma hade stor betydelse
för belysning af störa inloppet till Karlskrona.

Då det sålunda syntes vara behöflig!, att ifrågavarande strålkastaretorn
blefve försedda med anordningar för elektrisk fjärrmanövrering,
och denna anskaffning ej längre borde uppskjutas, hemställde marinförvaltningen,
att härför erforderligt anslag å 20,000 kronor måtte äskas
af innevarande års riksdag.

Den förebragta utredningen synes mig tydligen ådagalägga, att Departements,
därest nämnda strålkastaretorn skola kunna till fullo utnyttjas för det yft[eafjj][
med dem afsedda ändamål, de böra så snart ske kan förses med an -

144

Femte Imfvudtiteln.

[27.] ordningar för elektrisk fjärrmanövrering. Jag hemställer på grund häraf,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till anordningar för elektrisk fj ärrmanövrering
af vissa strålkastaretorn, tillhörande Karlskrona fästning,
bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag af

20,000 kronor.

Min- och telefonmateriei för kustartilleriet.

[28.] Med bifall till framställning af Eders Kungl. Maj:t har 1910 års

Min- och teie- riksdag för anskaffning af en ångkranpråm beviljat ett anslag af 115,000
fonmateriei kronor och däraf på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp af 60,000

för kustartille- r r i

riet. kronor.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 hemställt, att återstående del af nämnda anslag eller 55,000
kronor måtte äskas af Riksdagen på extra stat för år 1912.

Till denna hemställan tillstyrker jag bifall.

Vidare har marinförvaltningen i berörda skrifvelse anfört, att vid
de anskaffningar af handminmateriel för flottan, som de senare åren ägt
rum, flera ändringar vidtagits i detaljer af denna materiel, afseende att
betrygga såväl utläggningens riktiga förlöpande som ock goda kontakter
och vattentäthet.

Den höga grad af krigsberedskap, hvari kustfästningarna måst
hållas, hade vållat, att kustartilleriets handminmateriel hittills ej kunnat
disponeras för genomförande vid densamma af liknande förbättringar.

Emellertid hade, tack vare de senaste årens anskaffningar, flottans
handminmateriel ökats så mycket, att numera genom ett successivt utbyte
mellan flottan och kustartilleriet tillfälle skulle kunna beredas att vidtaga
dessa ändringar å kustartilleriets ifrågavarande materiel.

Vid beräkning, som utförts inom marinförvaltningen, hade den kostnad,
en sådan modernisering skulle betinga, funnits uppgå till 15,000
kronor.

Ytterligare har marinförvaltningen i samma skrifvelse anmält, att
behof förelåge att nyanskaffa elektrisk minkabel, afsedd att inom Karlskrona
fästning ersätta äldre omkring 20 år gammal kabel, å hvilken
isoleringen så försämrats, att den ej längre vore till krigsbruk användbar;
och erinrade marinförvaltningen i samband härmed, att enligt nå -

Femte Iiufrudtiteln.

145

digt bref den 11 september 1891 ersättning för den förefintliga gamla [28.]
kabeln ej finge påföras öfningsanslaget, utan skulle särskild! anmälas.
Kostnaden för den beliöfliga nya kabeln uppginge till 19,600 kronor.

Slutligen liar marinförvaltningen i skrifvelsen den 27 september
1910 anfört, att medel jämväl erfordrades ej mindre till komplettering
under år 1912 af telefonnätet mellan Karlskrona fästnings försvarsanstalter
för en beräknad kostnad af 28,000 kronor än äfven för anskaffning
af telefonkabel i reserv till uppskattadt belopp af 5,600 kronor.

Till närmare utveckling af sistnämnda två anslagsbehof bär marinförvaltningen
hänvisat till en förut omnämnd, den 27 september 1910
afbiten skrifvelse af hemlig natur med därvid fogade handlingar; och
lärer någon redogörelse i afseende å behofvet af dessa anslag icke lämpligen
nu böra lämnas, utan torde samtliga handlingar rörande förevarande
frågor få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.

I anslutning till hvad marinförvaltningen anförd, har ämbetsverket
hemställt, att, frånsedt anslaget till fullbordande af arbetet å ångkranpråmen,
på extra stat för år 1912 måtte af Riksdagen äskas ett belopp
af tillhopa 68,200 kronor till min- och telefonmateriel för kustartilleriet.

Jämväl för fyllande af dessa af marinförvaltningen anmälda behof Departementssynas
mig medel böra anvisas. chefen.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung].. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att af det utaf 1910 års riksdag beviljade
anslag för anskaffning af en ångkranpråm å 115,000
kronor anvisa på extra stat för år 1912 återstående,
ännu icke anvisade beloppet, 55,000 kronor;

dels ock att för anskaffning af min- och telefonmateriel
i öfrig! för kustartilleriet bevilja på extra
stat för år 1912 ett anslag af 68,200 kronor.

Byggnadsarbeten vid flottans station i Stockholm.

Behofvet af en förflyttning eller utvidgning af flottans station i [29.]
Stockholm har under senare år blifvit allt mera kännbart och frågan Byggnadshärom
har varit föremål för omfattande utredningar och förslag. År ybeten vid
1907 aflat Kungl. Maj:t till Riksdagen nådig proposition angående sta- tion i stocktionens
förflyttning till Elfvik å Lidingön, hvar]ände inom Riksdagen i holmBill.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Ilaft. 19

146

Femte hufvudtiteln.

[29.] enskild motion föreslogs, att flottstationen skulle förläggas vid killa
Värtan ocli Lindarängen—Kaknäs. På grund af kamrarnas olika beslut
förföll emellertid frågan vid nämnda riksdag. Sedermera hafva ytterligare
utredningar i detta ärende blifvit verkställda, livilka lämnat nytt
material till frågans bedömande. Dessa utredningar hafva ännu icke
hunnit framskrida så långt, att deras resultat nu kan af mig underställas
Eders Kung!. Maj:ts pröfning; men hyser jag den förhoppningen,
att detta skall kunna ske inom så kort tid, att frågan kan föreläggas
den nu sammanträdande Riksdagen. Skulle eu förflyttning af stationen
befinnas önskvärd, torde med sannolikhet de därför erforderliga medlen
få förskjutas af riksgäld skontoret för att framdeles ersättas genom medel,
som inflyta vid försäljning af mark å den gamla stationen och å norra
Djurgården. Skulle åter i stället en utvidgning af den nuvarande stationen
befinnas lämplig, torde ett belopp af 400,000 kronor böra af
Riksdagen äskas för påbörjande under år 1912 af de häraf föranledda
byggnads arb etena.

Med anledning af hvad nu anförts, får jag därför hemställa, det
täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition angående
förflyttning eller utvidgning af flottans station
i Stockholm, Kung!. Magt må komma att till Riksdagen
aflåta, för byggnadsarbeten vid nämnda station
bland de extra anslagen å femte hufvudtiteln för år
1912 beräkna ett belopp af 400,000 kronor.

Stängselanordningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
samt Älfsborgs fästningar m. m,

[30.] I hemlig underdånig skrifvelse den 27 september 1910 har marin stängseian-

förvaltningen, bland annat, anfört, hurusom kommendanten i Vaxholms
ordningar Tid och Oscar-Fredriksborgs fästning i sin inspektionsrapport för tiden den
VOscar-Fred-h 1 oktober 1908—den 30 september 1909 framhållit, att för anordnande
rikaborga af stormhinder, behöfliga vid fästningens försvar, skulle enligt af forti^Tästningå?8
fikationsbefälhafvaren å fästningen uppgjordt förslag erfordras en bem.
m. tydlig mängd taggig och slät stängseltråd.

I anledning häraf hade förenämnde fortifikationsbefälhafvare med
skrifvelse den 15 april 1910 till marinförvaltningen öfverlämnat af äm -

Femte liufvudtiteln.

147

betsverket infordrad kostnadsberäkning till ytterligare anskaffning af [30.]
stängseltråd till stormhinder vid fästningens försvar. Enligt denna beräkning
nppginge kostnaden för ifrågavarande anskaffning till 8,500
kronor.

Vidare hade fortifikationsbefälhafvaren med sin berörda skrifvelse
öfverlämnat infordrad ritning och kostnadsförslag till anordnande af
bäddningar för 3 st. 8 cm. kanoner inom fästningen; och hade detta
arbete, till hvars utförande medel förut icke blifvit beviljade, beräknats
medföra en kostnad af 2,700 kronor.

Med anledning af hvad sålunda förekommit har marinförvaltningen
hemställt, att erforderliga medel till ofvan nämnda ändamål, tillhopa

11,200 kronor, måtte äskas af Riksdagen på extra stat för nästkommande
år.

Marinförvaltningen har vidare i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1910 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1912 meddelat, att, efter anmodan af ämbetsverket, kommendanten
i Ålfsborgs fästning med hemlig skrifvelse den 14 februari 1910 insändt
förslag till ändring och komplettering af nu befintligt fredsstängsel
kring Oskar II:s fort och kronans kringliggande område därstädes.

Den nuvarande stängselanordningen vore nämligen otillfredsställande
i vissa konstruktionsdetaljer, vägporten i områdets sydöstra del läge för
långt från vakten, som hade att tillse jämväl eu annan port, och stängslet
hade icke den utsträckning, som visat sig önskvärd, enär tillträde
till kronans område skulle enligt uppgift hafva af obehöriga vunnits,
det nu befintliga stängslet och bevakningen till trots.

Kostnaden för afhjälpande af de olägenheter, som vidlådde det nu
befintliga stängslet, både af fortifikationsbefälhafvaren å Ålfsborgs fästning
beräknats till 17,700 kronor, och hemställde marinförvaltningen,
som icke hade något att erinra mot nämnda kostnadsbelopp, att framställning
måtte göras hos Riksdagen om beviljande på extra stat af de
för sistberörda ändamål sålunda behöfliga medel.

Det ifrågasatta anskaffandet af stängseltråd för Vaxholms och Oscar- DepartementsFredriksborgs
fästning samt anordnandet af bäddningar för kanoner chefeK® y‘-därstädes synas mig innefatta åtgärder, som äro erforderliga iör lästningens
försättande i försvarsberedskap, samt fördenskull böra utan
dröjsmål komma till stånd.

Då det nuvarande stängslet vid Oscar Il:s fort, på sätt marinförvaltningen
anfört, visat sig otillfredsställande, anser jag detsamma snarast
möjligt böra kompletteras för att kunna uppfylla det därmed af -

148

Femte liufvudtiteln.

[30.]

[31.]

Bostäder för
underofficerare
samt
exercishus
vid OscarFredriksborg.

sedda ändamål att på ett effektivt sätt utestänga obehöriga från fortet
samt kringliggande områden, hvarifrån detta kan göras till föremål för
rekognoscering.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 bevilja

till anskaffning af stängseltråd för Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning ............ kr. 8,500: —

till anordnande af bäddning^-för 3 st. 8 cm. kanoner inom samma

fästning...................................................... » 2,700:—-

samt till komplettering af stängslet
kring Oscar ll:s fort och närliggande
kronan tillhörigt område ...... » 17,700: —

eller tillhopa kronor 28,900: —

Bostäder för underofficerare samt exercishus vid
Oscar-Fredriksborg.

Chefen för kustartilleriet anförde i underdånig inspektionsrapport
för öfningsåret 1908—1909, hurusom sakkunniga, hvilka af chefen för
landtförsvarsdepartementet tillkallats för verkställande af utredning angående
det lägre befälets och underbefälets inkvarteringsförhållanden,
föreslagit, bland annat, beträffande underofficerarnas bostadsfråga, att i
inkvarteringsafseende ej måtte såsom nu skiljas mellan sergeant af l:a
klass och sergeant af 2:a klass, utan i stället mellan gift och ogift sergeant.
Underofficerare borde erhålla bostadslägenheter af den storlek
Riksdagen senast bestämt, sålunda fanjunkare (styckjunkare) 3 rum och
kök, gift sergeant 2 rum och kök och ogift sergeant 1 enkelrum; och
borde bostadslägenheterna för underofficerare i de äldre kasernerna omändras
till lägenheter med nu nämnda rumsantal. Emellertid hemställde
sakkunniga, att, där underofficerare ej kunde erhålla dessa större lägenheter,
de dock tillsvidare inom vissa gränser skulle vara skyldiga att
mottaga mindre lägenheter mot kontant ersättning för felande rum till
af sakkunniga föreslagna belopp.

Det vore högst önskligt, fortsatte chefen för kustartilleriet i nämnda
inspektionsrapport, att frågan om inkvartering för underofficerarna vid

Femte hufvudtiteln.

149

kustartilleriet kunde lösas på liknande sätt. För närvarande funnes endast
ett fåtal lägenheter med det antal ruin, som förslaget upptoge, och
särskildt hade bostäderna vid Oscar-Fredriksborg så knappt utrymme,
att det för en underofficer med stor familj måste anses betydligt understiga
äfven synnerligen måttliga anspråk. Beträffande inkvartering in
natura för underofficerskorpraler hänvisade slutligen chefen för kustartilleriet
till hvad sakkunniga, tillkallade för utredning rörande det fasta
kustförsvarets ordnande, i sitt den 23 juni 1908 aigifna betänkande
härom anfört, nämligen att en del af nu befintliga underofficersbostäder
inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning ej motsvarade de kraf,
som numera uppställdes på sådana, men väl kunde tillgodose behofvet
af bostäder för gifta underofficerskorpraler, hvarför sakkunniga ansett
lämpligast vara, att nyssnämnda underofficerslägenheter upplätes åt underofficerskorpraler
och att ny bostadsbyggnad uppfördes åt ett antal
underofficerare, som af sakkunniga i fråga om hela fästningen uppskattades
till 31.

Nu har chefen för kustartilleriet i skrifvelse till marinförvaltningen
den 1 september 1910 angående beräkning af utgifterna för kustartilleriet
för år 1912 åberopat hvad han sålunda uttalat i nämnda inspektionsrapport
samt vidare anfört, att det i främsta rummet vore vid OscarFredriksborg
som underofficerarnas inkvarteringsfråga kräfde sin lösning.
Det vore äfven hufvudsakligen på denna plats, som svårigheter uppstått
för gifta underofficerskorpraler att förhyra lägenheter. Af de vid OscarFredriksborg
nu befintliga underofficersinkvarteringarna vore endast följande
såsom sådana lämpliga, nämligen: 6 kompaniadjutant slägenheter,
3 lägenheter i tre särskilda byggnader, 1 lägenhet i sjukhuset, 1 lägenhet
i arrestbyggnaden samt 4 lägenheter i Magdelund eller sammanlagdt
15 lägenheter. Däremot torde lägenheterna i de 4 s. k. logementsbyggnaderna
äfvensom i underofficersmässbyggnaden icke vara lämpliga
att användas såsom underofficersinkvartering, utan i stället böra afses
till underofficerskorpralslägenheter.

Då för närvarande vid Oscar-Fredriksborg borde kunna beredas inkvartering
för 38 underofficerare, erfordrades således 23 nya lägenheter.
Af dessa borde 7 vara afsedda för underofficerare af l:a graden, och
borde, vid det förhållande att för närvarande vid Vaxholms kustartilleriregementes
kufvudstation icke funnes mer än 2 ogifta underofficerare,
samtliga lägenheter beräknas för gifta underofficerare. I så fall skulle
de 23 föreslagna lägenheterna, med tillämpning af 1907 års försvarskommittés
i underdånigt betänkande och förslag rörande förflyttning af
flottans station i Stockholm använda prisuppgifter och under förutsätt -

[310

150

Femte Imfvudtiteln.

[31.] ning af husens uppförande af trä, draga en kostnad af för 7 lägenheter
om 3 rum och kök hvardera, ä 9,856 kronor per lägenhet, 68,992 kronor
och för 16 lägenheter om 2 rum och kök hvardera, å 7,992 kronor
per lägenhet, 127,872 kronor eller sammanlagdt 196,864 kronor.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1912 anslutit sig till chefens för kustartilleriet förslag i fråga om
antalet behöfliga nya lägenheter samt deras fördelning i 3-rums- och
2-rumslägenheter, men beträffande kostnadsfrågan förklarat sig anse det
ur de flesta synpunkter vara fördelaktigare, om byggnaderna för ifrågavarande
ändamål uppfördes af sten; och borde såsom grund för kostnadsberäkningen
en lägenhet om 3 ruin och kök upptagas till ett pris
af 14,000 kronor samt eu lägenhet om 2 rum och kök till 10,800 kronor.
Det ifrågavarande antalet lägenheter skulle följaktligen, om de
inrymdes i stenhus, draga en sammanlagd kostnad af 270,800 kronor.

Chefen för kustartilleriet har i förenämnda skrifvelse den 1 september
1910 jämväl framhållit behofvet af ett nytt exercishus vid OscarFredriksborg.
Beträffande denna fråga hade bemälde chef i sin redan
berörda inspektionsrapport för öfningsåret 1908—1909 påpekat, hurusom
anledningen till att behofvet af exercishus vid såväl Oscar-Fredriksborg
som Ålfsborg dåmera framträdt skarpare än förut vore den utsträckta
värnpliktstjänstgöringen, hvilken medförde lång vintertjänstgöring. Under
denna måste gifvetvis en hel del öfningar, som förut kunnat ske på
exercisplatsen eller i batterierna, förläggas inomhus. Att förlägga dessa
öfningar till gymnastiksalarna vore dels olämpligt, emedan dessa toge
skada af att exercis i dem utfördes, dels ock i vissa fall omöjligt, enär
gymnastiklokalerna på några platser under hela dagen vore strängt upptagna
för sitt egentliga ändamål.

I skrifvelsen den 1 september 1910 har nu chefen för kustartilleriet
beträffande behofvet af exercishus vid Oscar-Fredriksborg ytterligare
anfört, att under rekrytskolorna, då exercis- och gymnastikhus bäst behöfdes,
eu styrka af omkring 800 man vore förlagd till Oscar-Fredriksborg.
För närvarande funnes där endast ett gymnastikhus, hvilket på
grund af sina små dimensioner så godt som hela dagen toges i anspråk
för gy in na stikö fnin gar. För uppförande af exercishus å nyssnämnda
plats hade kostnaden af ofvan nämnda sakkunniga för utredning rörande
det fasta kustförsvarets ordnande beräknats till 55,000 kronor.

Marinförvaltningen har i sin förut berörda skrifvelse den 27 september
1910 uttalat, att behof af ett nytt exercishus vid Oscar-Fredriksborg
otvifvelaktigt förelåge, och att någon minskning i den för byggnadens
uppförande beräknade kostnaden ej syntes kunna föreslås.

Femte hufvudtiteln.

151

På grund af hvad marinförvaltningen sålunda anfört, har ämbetsverket
hemställt, att nådig proposition måtte föreläggas Riksdagen att
för uppförande af bostadshus för underofficerare vid Oscar-Fredriksborg
samt exercishus därstädes bevilja ett anslag af 325,800 kronor och däråt
på extra stat för år 1912 anvisa hälften eller 162,900 kronor.

Emot detta beslut af ämbetsverkets flertal anmälde marinöfverintendenten
H. Lindberg sin reservation, enär han ansåg att, innan så stort
anslag för inkvartering af personal vid Oscar-Fredriksborg begärdes, det
borde undersökas, huruvida icke genom ändring i förläggningsplanen för
kustartilleriets personal i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning de
nya krafvel! å anslag för sagda personals inkvartering kunde nedbringas.

Vid personligt besök å Oscar-Fredriksborg sistliden höst fann jag,
att i de s. k. logementsbyggnaderna n:r 1—4, Indika af chefen för kustartilleriet
betecknats såsom olämpliga för underofiicersinkvartering, 11
lägenheter, innehållande dels 3 och dels 2 rum jämte kök, fortfarande
torde kunna härför användas.

På anmodan har chefen för kustartilleriet sedermera inkommit med
förnyad utredning i ämnet, hvilken baserats därpå, att dessa 11 lägenheter
tillsvidare skulle tagas i bruk såsom underofficersbostäder.

Bemälde chef har därvid öfverlämnat en promemoria jämte öfversikt
öfver de för underofficerare afsedda bostäderna i Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning, utvisande, bland annat, att dessa bostäder å
Oscars-Fredriksborg uppgå till inalles 46, däraf 20 å 1 rum och kök,

18 å 2 rum och kök, 7 å 3 rum och kök och 1 å 4 rum och kök.

I promemorian har chefen för kustartilleriet, bland annat, anfört,
att hans förutnämnda framställning till marinförvaltningen afsett
icke blott att bereda underofficerarna rymligare bostäder i enlighet med
det af sakkunniga beträffande underbefälets inkvarteringsförhållanden
afgifna förslag, utan äfven att möjliggöra för gifta underofficerskorpraler
att erhålla bostäder vid Oscar-Fredriksborg. Men då eu fullständigt
genomförd inkvartering enligt berörda förslag för närvarande syntes
medföra alltför stora kostnader, kunde möjligen hänsynen till antalet
gifta underofficerskorpraler tagas till utgångspunkt vid beräknande
af det minsta antalet lägenheter, som för närvarande borde ifrågasättas
för nybyggnad. Antalet till Oscar-Fredriksborg förlagda underofficerskorpraler
uppginge till några och 50. Däraf vore för närvarande

19 gifta. De 20 lägenheterna om 1 rum och kök borde därför afses
för underofficerskorpraler, då lägenheterna dessutom vore för små för
underofficerare. Af det förut uppgifna antalet underofficerare, som
borde förläggas till Oscar-Fredriksborg, eller 38, kunde minst 12 beräk -

[31.]

152

Femte hufvud titeln.

[31.] nas vara af l:a graden. Såsom af den lämnade öfversikten framginge,
utgjorde hela antalet befintliga lägenheter om mera än 1 rum och kök 26,
däraf 18 om 2 rum, 7 om 3 rum och 1 om 4 rum, samtliga med kök.
Under förutsättning att nämnda 11 lägenheter i logementsbyggnaderna
användes till bostäder åt underofficerare, ansåg chefen för kustartilleriet
behofvet af nybyggnad för närvarande kunna inskränkas till 12 lägenheter,
af hvilka 4 borde vara 3-rumslägenheter.

Departements- Hvad först beträffar det af chefen för kustartilleriet uttalade allmänna
yttrande önskemålet, att underofficerare vid kustartilleriet kunde beredas bostadslägenheter
enligt de grunder, som i fråga om arméns underofficerare
föreslagits af förutnämnda sakkunniga, vill jag framhålla, att ett fullständigt
genomförande däraf torde föranleda afsevärda kostnader och å
en del kustpositioner måhända vålla svårigheter jämväl af annan art,
hvadan denna fråga icke synes mig böra för närvarande upptagas till
pröfning. Dock torde härigenom icke få anses uteslutet, att i kustartilleriets
förefintliga bj^ggnader med anlitande af tillgängliga underhållsmedel
sådana mindre ändrings- och inredningsarbeten vidtagas, som
kunna vara ägnade att förskaffa underofficerarna ökadt bostadsutrymme.
Sålunda torde i Karlskrona något bättre utrymme kunna beredas därstädes
tjänstgörande underofficerare, sedan den mindre öfverflyttning af
underofficerare från Karlskrona kustartilleriregementes hufvudstation i
Karlskrona till Alfsborgs kustartilleridetachement, som betingas af det
förefintliga mobiliseringsbehofvet å Karlskrona och Alfsborgs fästningar,
blifvit vidtagen.

Vidkommande den förevarande frågan om underofficerarnas förläggning
å Oscar-Fredriksborg anser jag i likhet med chefen för kustartilleriet,
att de därstädes befintliga 20 lägenheterna om 1 rum och kök icke
böra afses för beredande af inkvartering åt underofficerare. Som emellertid
enligt hvad upplyst blifvit stor svårighet förefinnes för de å OscarFredriksborg
tjänstgörande gifta underofficerskorpralerna att förhyra bostäder
i närheten af tjänstgöringsorten, synes det mig lämpligt, att nyss
nämnda lägenheter om 1 rum och kök — i den mån de icke erfordras
för beredande af tillfällig inkvartering åt personal, som kommenderats
till å platsen befintliga skolor m. m. — afses för uthyrning till gifta
underofficerskorpraler, hvilka erhållit tillstånd att bo utom kasern. Då
nu befintliga användbara lägenheter om mera än 1 rum och kök enligt
den förebragta utredningen uppgå till ett antal af 26, erfordras således
ytterligare 12 lägenheter, för att samtliga 38 underofficerare skola
kunna erhålla lämplig inkvartering. Chefen för kustartilleriet har ansett,

Femte Imf vild titeln.

153

att 4 bland dessa 12 lägenheter borde hvar för sig omfatta 3 rum och
kök, för att tillgång på 3-rumslägenheter skulle Unnas för alla underofficerare
af lax graden. Horn enligt hvad förut nämnts lägenheter med
mera än 2 rum finnas till ett antal af 3, lärer därigenom behofvet af
rymligare bostäder för de underofficerare, Indika hafva särskild! stora
familjer, kunna i tillräcklig mån tillgodoses; och anser jag fördenskull,
att samtliga de 12 behöfiiga nya lägenheterna böra uppföras med 2 rum
och kök.

För närvarande finnes ett exercishus å Oscar-Fredriksborg. Den af
chefen för kustartilleriet förebragta utredningen synes mig tydligt ådagalägga,
att ännu ett exercishus kräfves därstädes. Förut nämnda sakkunniga
för utredning rörande det fasta kustförsvarets ordnande uttalade
äfven i detta ämne, att vid Oscar-Fredriksborg förefunnes behof af
ytterligare ett exercishus, enär det enda där befintliga vore, såsom redan
år 1903 framhållits af chefen för kustartilleriet, alldeles otillräckligt för
den styrka, som numera förlädes å denna del af Rindön.

Marinförvaltningen har med skrifvelse den 20 december 1910 öfverlämnat,
bland annat, ritningar och förslag jämte kostnadsberäkningar
rörande uppförande vid Oscar-Fredriksborg af ej mindre ett boningshus
af sten med 12 lägenheter å 2 rum och kök för underofficerare än äfven
ett exercishus af trä. Enligt dessa handlingar skulle kostnaden för boningshuset
belöpa sig till 103,000 kronor, hvartill komrne 15,500 kronor
för vatten-, aflopps- och belysningsledningar, planering omkring huset
in. in., och skulle exercishusets uppförande kräfva i allt 55,000 kronor.
Mot marinförvaltningens nämnda beräkningar synes mig intet vara att
erinra.

Kostnaderna för nu angifna byggnadsarbeten uppgå således till
sammanlagdt 173,500 kronor, hvilket belopp torde af Riksdagen äskas;
och anser jag, att anslaget lämpligen kan fördelas till utgående under
två år.

På grund af hvad jag under denna punkt anfört får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för uppförande vid Oscar-Fredriksborg af ett
bostadshus för underofficerare samt af ett exercishus
bevilja ett anslag af 173,500 kronor och däraf på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 86,750 kronor.

[31.]

Bill. till Rikad. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft.

154

Femte liufvudtiteln.

[32.]

Transportmedel
för
flottans varf
i Karlskrona.

Transportmedel för flottans varf i Karlskrona.

Varfschefen vid flottans station i Karlskrona hade i sin år 1909 till
marinförvaltningen aflåtna skrifvelse angående beräknande af utgifterna
vid varf vet för år 1911 föreslagit äskande af medel till anskaffande af

dels en motorbåt för eu kostnad af ........................ kronor 15,000: —

dels en bogserbåt, tillika afsedd att användas
såsom isbrytare, af samma typ som varfvets bogserbåt

»Allé» för en kostnad af...................................................... 85,000:__

dels ock 4 kolpråmar af järn, lastande cirka 100
ton hvardera, å 12,000 kronor stycket ........................... » 48,000: —

Till stöd för sin hemställan om anskaffande af en ny motorbåt både
därvid varfschefen under framhållande af den stora utveckling, som arbetena
å varfvet numera uppnått, erinrat därom, att de af varfvets ångslupar,
som vore att tillgå för de ifrågasatta ändamålen, vore föråldrade
och måste för att vara i ständig beredskap oafbrutet hållas uppeldade,
hvarigenom deras användande för nu ifrågavarande ändamål i längden
måste ställa sig synnerligen dyrbart.

Beträffande behofvet vid varfvet i Karlskrona af en ny bogserbåt,
hvilken skulle användas jämväl såsom isbrytare, hade varfschefen anfört
hufvudsakligen följande. För isbrytning och mera kräfvande bogsering
disponerade varfvet för närvarande endast eu lämplig båt, nämligen
bogserbåten »Atle». Erfarenheten hade emellertid visat, att inom varfvet
förekommande förflyttningar af pansarbåtar och pansarkryssare under
ogynnsamma väderleksförhållanden icke läte sig utföras med endast
»Atle». Af de numera ökade anspråken på flottans krigsberedskap följde,
att fartygen måste ligga rustade äfven vintertid. Sjötransporterna, som
på grund af varfsdriftens kraftiga utveckling på de senare åren vuxit i
omfattning, vore emellertid under vintern förenade med afsevärda svårigheter.
Därest »Atle;» härvid af någon anledning blcfve otjänstbar,
skulle varfvets, stationens och fästningens sjöförbindelser blifva afbrutna.
A id mobilisering torde krafvet på varfvets sjötransportmedel ytterligare
komma att ökas, enär varfvet då jämväl måste lämna hjälp med isbrytning
och bogsering till såväl kustartilleriets som arméns i Karlskrona
fästning förlagda trupper.

\ arfschefen hade slutligen i fråga om behofvet af nya pråmar vid

Femte liufvudtiteln.

1 o o

varfvet åberopat ett af chefen för härvarande ekipagedepartement af- [32.]
gifvet yttrande i ämnet, hvaraf inhämtades, bland annat, följande.

Förutom två järnpråmar, lastande hvardera 255 ton, funnes vid
varfvet endast ett fåtal smärre pråmar i godt skick. Ofriga pråmar
vore gamla och förslitna samt, till en del, af en konstruktion, som gjorde
dem synnerligen olämpliga för lossningsarbete, hvadan flertalet af dessa
pråmar borde endast nödtorftigt underhållas och snarast möjligt ersättas
med nya. Det ringa antalet af i godt skick varande pråmar vid stationen
innebure verklig olägenhet och risk, då pråmar vid tillfälligt behof
icke kunde förhyras i Karlskrona, hvarest tillgången på dylik materiel
vore så godt som ingen. Då ett afbrott i sjötransporterna naturligen
måste verka förlamande på flottans handlings- och rörelsefrihet,
vore det för varfvet i Karlskrona oundgängligen nödvändigt att äga
tillräcklig tillgång på transportmedel. Antalet kolpråmar vid stationen
borde vara så stort, att lastutrymme funnes för åtta pansarbåtar att
samtidigt intaga minst s/s af sina respektive kolförråd å redden. Hvarje
fartyg borde därvid lämpligen betjänas af två pråmar på en gång. Om
det för en pansarbåt erforderliga kolförrådet uppskattades till 300 ton,
skulle alltså vid eu dylik samtidig lastning behöfvas pråmutrymme för
1,600 ton kol. För närvarande kunde emellertid i varfvets åtta större
pråmar nedläggas allenast cirka 1,200 ton, och erfordrades alltså pråmutrymme
för ytterligare 400 ton kol.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911 förklarade marinförvaltningen
sig till fullo vitsorda samtliga de af varfschefen anmälda anslagsbehofven.
Men med hänsyn till nödvändigheten af att till det minsta
möjliga nedbringa dessa anslagsyrkanden till förmån för andra viktigare
behof fann emellertid marinförvaltningen då sig nödsakad att tillsvidare
afstå från framförandet af krafvel på en ny bogserbåt för varfvet i
Karlskrona, hvarjämte ämbetsverket i fråga om behofvet af nya pråmar
därstädes ansåg sig böra för år 1911 ifrågasätta anskaffandet af allenast
två sådana, lastande cirka 100 ton hvardera, för en sammanlagd kostnad
af 24,000 kronor. Anskaffningen af en motorbåt, för en kostnad
af 15,000 kronor, syntes marinförvaltningen icke böra uppskjutas.

På grund häraf föreslog marinförvaltningen, att för anskaffning af
två pråmar och en motorbåt i nådig proposition till Riksdagen skulle å
extra stat för år 1911 äskas ett anslag af 39,000 kronor.

I anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 yttrade
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet i förevarande ämne, att af

156

Femte hufrndtiteln.

[32.]

den utredning, som förebragts rörande tillgången af pråmar för varfvet
i Karlskrona, syntes tydligt framgå, att en nyanskaffning af dylika icke
utan stor olägenhet kunde uppskjutas. Med hänsyn till andra viktiga
anslagskraf fanu departementschefen sig dock för det dåvarande icke
kunna förorda äskande af medel till mera än två nya pråmar, likasom
han ansåg, att med den ifrågasatta anskaffningen af en bogserbåt samt
en motorbåt borde tillsvidare anstå. På grund häraf hemställdes, att för
anskaffning af transportmedel för ifrågavarande varf måtte hos Riksdagen
begäras på extra stat för år 1911 ett anslag af 24,000 kronor.

I enlighet med berörda hemställan afläts nådig proposition i ämnet
till Riksdagen, hvilken äfven biföll densamma.

V arfschefen har nu i sitt nästlidet år till marinförvaltningen afgifua
förslag till beräknande af utgifterna för varfvet för år 1912 ånyo
hemställt om anskaffning af den transportmateriel, som år 1909 af honom
begärts, men hvarom framställning, på sätt ofvan nämnts, icke aflåtits
till Riksdagen, nämligen en bogserbåt af »Atles» storlek, en motorbåt samt
två kolpråmar om 100 ton hvardera.

Till stöd för behofvet af denna materiel har varfsehefen åberopat
hvad därom redan till utredning förekommit samt med afseende å motorbåten,
hvilken vore afsedd för ekipagedepartementet, dessutom särskildt
framhållit, att genom erhållande där af eu för utryckning färdig maskindrifven
båt städse skulle finnas till
ändamål.

Utöfver sålunda ånyo upptagna kraf på ökning af transportmaterielen
har varfsehefen jämväl framställt begäran, att medel måtte beredas för
anskaffning af ytterligare eu motorbåt till torpeddepartementet, hvilken
beräknats kosta 11,500 kronor. Till utveckling däraf att en dylik motorbåt
vore af behofvet synnerligen påkallad, har varfsehefen anfört, hurusom
antalet torpeder under senare år ökats i afsevärd grad och, efter det den
nya torpedverkstaden trädt i verksamhet, komme att ytterligare ökas,
men att inskjutningen af torpeder utfördes alldeles för långsamt och droge
för stora kostnader, af anledning att endast en inbärgningsbåt stode till
varfvets förfogande.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrifvelse den 27 september
1910 förklarat, att hvad beträffade de af varfsehefen redan år 1909
föreslagna bogser- och motorbåtarna samt två kolpråmarna, det syntes
ämbetsverket uppenbart, att behofvet af dylik transportmateriel vore af
den art, att dess tillgodoseende icke vidare kunde undanskjutas.

Rörande anskaffningen af eu motorbåt för torpeddepartementet anslöte
sig marinförvaltningen till varfsehefens uttalande och förslag och ville

förfogande för polisbevaknings -

Femte lrafvndtiteln.

157

för egen del tillägga, att behofvet af förbättrade inbärgningsanordningar
förorsakades — förutom af den med hvarje år talrikare materielen —
jämväl af torpedernas ökade skottvidd, hvarigenom inbärgningsdistanserna
i samma mån förstorades.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit har marinförvaltningen
föreslagit, att för anskaffning af ifrågavarande bogserbåt, två motorbåtar
och två kolpråmar måtte i proposition till innevarande års riksdag på
extra stat begäras erforderliga medel, tillhopa 135,500 kronor.

Den förebragta utredningen synes mig ådagalägga, att ifrågavarande
transportmateriel är för varfvet i Karlskrona erforderlig. Men med hänsyn
till andra viktiga anslagsbehof finner jag mig för närvarande ej
kunna göra framställning om utverkande af medel för tillgodoseende af
samtliga omförmälda kraf. Genom det för innevarande år beviljade anslaget
till två kolpråmar får det mest trängande behofvet i detta afseende
anses fylldt. Med anskaffning af de föreslagna motorbåtarna torde
äfven utan alltför stor olägenhet kunna tills vidare anstå. Däremot
synes mig behofvet af den ifrågasatta bogserbåten vara så kännbart, att
medel därtill nu böra af Riksdagen äskas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af transportmedel för flottans
varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1912
ett anslag af 85,000 kronor.

Transportmedel för flottans varf i Stockholm.

Varfschefen vid flottans station i Stockholm hade i sitt under år
1909 till marinförvaltningen afgifna förslag till beräknande af utgifterna
vid varfvet för år 1911 anhållit, att medel måtte beredas för anskaffande
af följande transportmateriel, nämligen:

2 kolpråmar om 125 ton hvardera för en kostnad af kronor 34,000: —

3 mindre kolpråmar om hvar och en 75 ton för en

kostnad af....................................................................... " 39,000: —

samt 1 utrednings- och provianttransportpråm med

motor för en kostnad af............................................ » 25,000: —

[32.]

Departements chefens yttrande.

[33.]

Transportmedel
för
flottans varf
i Stockholm.

158

Femte hufvndtitelu.

[33.] I underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911 framhöll marinförvaltningen,
att behofvet vid varfvet af såväl medelstora som mindre pråmar
kunde tillsvidare på ett någorlunda tillfredsställande sätt tillgodoses
genom anskaffande af — i ett för allt — tre kolpråmar, lastande hvardera
cirka 100 ton, samt att kostnaden för dessa pråmars anskaffande
icke borde uppgå till mera än omkring 12,000 kronor för hvardera; och
hemställde med hänsyn härtill marinförvaltningen, som ansåg, att med
anskaffningen af en utrednings- och provianttransportpråm skulle kunna
anstå, att för anskaffande af transportmedel för ilottans varf i Stockholm
måtte af Riksdagen äskas ett anslag på extra ordinarie stat för
år 1911 af tillhopa 36,000 kronor. Någon framställning till Riksdagen
i enlighet med marinförvaltningens berörda förslag gjordes emellertid
icke.

Uti sin under nästlidet år till marinförvaltningen aflåtna skrifvelse
angående beräknande af utgifterna vid varfvet för år 1912 har varfschefen
hemställt om äskande af medel för anskaffande af transportmedel
för varfvet enligt samma plan, som af honom under år 1909 framlagts;
och har varfschefen till stöd för sin framställning, bland annat, anfört,
att kronan i längden måste vinna på att själf kunna ombestyra sina transporter
af olika slag, samt att det visat sig synnerligen önskvärdt för
varfvet att kunna hafva större kolförråd inlastade i egna pråmar för omedelbart
utsändande till vederbörande fartyg, än som för närvarande vore
möjligt.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrifvelse den 27 september
1910 anfört, att ämbetsverket, främst ur ekonomisk synpunkt,
anslöte sig till varfschefens uttalande angående det fördelaktiga uti att
flottans härvarande varf ägde egna pråmar, hvarigenom i möjligaste
mån skulle undvikas de till betydande belopp uppgående kostnaderna
dels för transporterande af stenkol till och från förvaringsskjulen och
dels för förhyrande för varfvets räkning af pråmar. Exempelvis kunde
anföras att, om kol lossades från ångare vid Stockholms varf och transporterades
in i kolskjulen, kostnaden härför uppginge till 1: 25 å 1: 50
krona per ton. Transport ut ur skjul och inlastning i pråmar kostade
omkring 1: 15 krona per ton. Då kolen läge klara i pråmarna att sändas
ut till fartygen, hade de sålunda fördyrats med 2: 40 å 2: 65 kronor
per ton, under det att lossning från kolångare direkt i pråm icke förorsakade
kronan någon kostnad. Genom tillgång å pråmar, lastande
tillsammans 400 ton, kunde alltså vid en enda kolning erhållas en be -

Femte Imfvudtiteln.

159

sparing af 960 a 1,060 kronor. Skulle för verkställande af kolning [33.]
pråmar förhyras för samma kolmängd, ginge kostnaden härför till 50 å
SO kronor per dag, hvilket blefve mycket dyrbart, enär pråmarna i regel
måste tagas i anspråk flera dagar, särskild! om de fartyg, som skulle
kolas, befunne sig i skärgården utom stationens område.

På grund häraf ansåg marinförvaltningen sig böra föreslå, att för
varfvet anskaffades 4 kolpråmar. Beträffande dessas storlek hade ämbetsverket
kommit till den öfVertygelsen, att pråmar, lastande cirka 100
ton, vore de för ändamålet lämpligaste. Kostnaden för dylika pråmar
borde, enligt hvad ofvan förmäldes, kunna begränsas till omkring 12,000
kronor stycket. Sådana pråmar ägnade sig särskild! för att snabbt
verkställa kolningen å l:a kl. pansarbåtar.

Hvad slutligen anginge den ifrågasatta utrednings- och provianttransportbåten,
ansåg marinförvaltningen, att med anskaffningen af denna
allt fortfarande kunde anstå.

Under åberopande af det sålunda anförda har marinförvaltningen
föreslagit, att för anskaffning af fyra kolpråmar för flottans varf i Stockholm
måtte i nådig proposition till Riksdagen på extra stat för år 1912
äskas ett anslag af 48,000 kronor.

Den utredning, marinförvaltningen lämnat angående behofvet af kol- Departementspråmar
vid varfvet i Stockholm, synes mig till fullo motivera en snar ohefens
anskaffning af dylika. Jag ansluter mig jämväl till ämbetsverkets upp- y ian e’
fattning angående den storlek, som bör gifvas åt dessa pråmar, och det
antal, som nu bör förvärfvas. Hvad beträffar varfsehefens förslag om
anskaffning af en utrednings- och provianttransportpråm, anser jag mig,
i likhet mod marinförvaltningen, ej för närvarande kunna biträda detsamma.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för anskaffning af transportmedel för flottans
varf i Stockholm bevilja på extra stat för år 1912 ett
anslag af 48,000 kronor.

160

Femte lnifviultiteln.

Ersättande af föråldrade arbetsmaskiner med snabbarbetande
dylika samt afhjälpande af brist på
arbetsmaskiner vid flottans varf i Karlskrona.

[34.]

Ersättande
af föråldrade
arbetsmaskiner
med
snabbarbetande
dylika
samt afhjälpande
af brist
på arbetsmaskiner
vid
flottans varf

På framställning af Eders Kung! Maj:t beviljade 1910 års riksdag
för ersättande af föråldrade arbetsmaskiner med snabbarbetande dylika
samt för afhjälpande af brist på arbetsmaskiner vid flottans varf i
Karlskrona ett anslag å 100,000 kronor och anvisade däraf på extra stat
för år 1911 ett belopp af 50,000 kronor.

I enlighet med hvad marinförvaltningen föreslagit, hemställer jag nu
i underdånighet, det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att af det utaf 1910 års riksdag beviljade anslag
å 100,000 kronor för ersättande af föråldrade arbetsmaskiner
med snabbarbetande dylika samt för afhjälpande
af brist på arbetsmaskiner vid flottans varf i
Karlskrona anvisa på extra stat för år 1912 återstående,
ännu icke anvisade beloppet, 50,000 kronor.

Anordnande af en marinläkarkurs.

[35], Under den tid, som förflutit sedan marinläkarkåren organiserades,

Anordnande hafva tre marinläkarkurser varit anordnade, nämligen under åren 1906,
af en marin- 1908 och 1910. Samtliga dessa kurser hafva pågått i Stockholm och
ledts af marinöfverläkaren. De hafva hvar och en omfattat en tid af
40 dagar. I hvarje kurs hafva deltagit högst 10 marinläkare, som därtill
kommenderats af Kungl. Majrt på förslag af marinöfverläkaren.
Undervisning har vid sådan kurs dagligen meddelats af två yngre lärare
vid Karolinska institutet —■ Indika på samma gång varit marinläkare —
och omfattat ämnena krigskirurgi och radiografi, naval hälso- och sjukdomslära
samt bakteriologi. Programmen för undervisningen hafva uppgjorts
af marinöfverläkaren och stadfästats af Kungl. Magt.

Utgifterna för den första kursen beräknades till följande belopp:

Femte lmfvudtiteln.

161

Dagtraktamente under 40 dagar å 7 kronor åt 10 [35.]

marinläkare ........................................................................ kronor 2,800: —

Arfvode åt 2 lärare (500 kronor till hvardera)............... » 1,000: —

Undervisningsmateriel, såsom röntgenplåtar, böcker,

reagens in. in...................................................................... )) 500: —

Summa kronor 4,300: —

hvithet belopp beviljades af 1905 års riksdag.

Då erfarenheten visade, att nämnda anslag var otillräckligt, enär
utgiften för undervisningsmateriel, såsom röntgenplåtar, böcker, reagens
m. m., öfverstigit det därför beräknade beloppet, 500 kronor, upptogos
kostnaderna för nästföljande marinläkarekurs till 5,000 kronor, hvilket
belopp af 1907 års riksdag för ändamålet beviljades.

För anordnande af en tredje marinläkarkurs beräknades utgifterna
likaledes till 5,000 kronor, och afläts härom proposition till 1909 års
riksdag, som biföll denna framställning.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1910 meddelat, hurusom rekryteringen af marinläkarkåren visat
det resultat, att under en tidsperiod af två år omkring 10 läkare nyantoges,
och att ett lika antal befordrades till marinläkare af 2:a graden,
i hvilken egenskap de borde genomgå specialkurs för att rätt kunna
fylla sin uppgift att handhafva hälso- och sjukvården vid marinen. På
grund af nämnda förhållanden vore det enligt marinförvaltningens åsikt
nödigt, att en marinläkarkurs, beräknad för 10 marinläkare, anordnades
hvart annat år efter de principer och till den omfattning, som gällt för
ofvan omförmälda tre kurser. Nästa marinläkarkurs borde sålunda anordnas
under år 1912, och beräknades ett belopp af 5,000 kronor vara
därför erforderligt.

Marinförvaltningen har fördenskull föreslagit, att för berörda ändamål
ett anslag af 5,000 kronor måtte äskas af Riksdagen på extra stat för
år 1912.

I anslutning till hvad marinförvaltningen sålunda uttalat och före- Departementsslagit,
hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t chefen''
föreslå Riksdagen

att för anordnande af en marinläkarkurs bevilja
på extra stat för år 1912 ett anslag af 5,000 kronor.

Bill. till Rikscl. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

162

Femte lmfvudtiteln.

[36.]

Arfvoden åt
vid skeppsgossekåren
i
Marstrand an
ställda personer
samt
medikamenter,
bad
m. m.

Departements chefen.

[37.]

Personligt
lönetillägg åt
mar ndirektören
af 2:a graden
i flottan
C. E. Richson.

Arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer samt medikamenter, bad m. m.

I anledning- al Kungl. Majrts till 1906 års riksdag aflåtna proposition
om förläggande af en skeppsgossekår till Marstrand beviljade Riksdagen
på extra stat för år 1907 ett anslag af 5,000 kronor med benäm-
ning: »arfvoden åt vid skeppsgossekåren i klar strand anställda personer samt
medikamenter, bad m. m.» Anslag för samma ändamål bär sedermera blifvit
af Riksdagen årligen beviljadt med tid efter annan förhöjdt belopp och
utgår för innevarande år med 10,498 kronor. Detta anslag erfordras
allt fortfarande; och har marinförvaltningen ansett detsamma jämväl
för år 1912 böra beräknas till sistnämnda belopp.

I enlighet med marinförvaltningens förslag får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand
anställda personer samt medikamenter, bad m. m.
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 10,498
kronor.

Personligt lönetillägg åt marindirektören af 2:a graden i

flottan G. E. Richson.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1910 har marindirektören
af 2:a graden i flottan, mariningenjören af l:a graden å mariningenjörkårens
stat Carl Eric Richson anhållit, att ett personligt lönetillägg
måtte tilldelas honom. Härvid har sökanden framhållit, att han, som
under 131/2 år varit i statens tjänst, i 10 år innehaft fullmakt såsom
mariningenjör samt att hans ekonomiska ställning vore sådan, att han
behöfde något ökade inkomster för att odeladt kunna ägna sin tid åt
arbetet i statens tjänst, hvilket kräfdes för behörigt utförande af de speciella
arbeten, som anförtroddes honom.

Marinöfverdirektören och chefen för mariningenjörkåren, hvilken
med underdånig skrifvelse den 6 december 1910 öfverlämnat ifrågavarande
ansökning, har därvid till en början erinrat, hurusom han i under -

Femte Imfviultiteln.

163

dånig skrifvelse angående befordran och löneuppflyttningar vid mariningenjörkåren
den 15 mars 1910, hvilken sistnämnda skrifvelse förelegat
vid de af Eders Kungl. Maj:t den 24 berörda mars beslutade utnämningar
vid kåren, därvid sökanden i fråga om befordran till marindirektör
af 2:a graden vid mariningenjörkåren fått stå tillbaka för en yngre
mariningenjör af l:a graden, visserligen icke ansett sig kunna föreslå
sökanden till erhållande af befattning såsom marindirektör vid
kåren. Men hade marinöfverdirektören hemställt, att sökanden måtte
utnämnas till marindirektör af 2:a graden i flottan, hvilken utnämning
Eders Kungl. Maj:t jämväl beslutit nämnda den 24 mars 1910, äfvensom
få sig tilldeladt ett personligt lönetillägg af 1,365 kronor årligen,
poä, det att sökanden måtte komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner,
som vore stadgade för marindirektör af 2:a graden vid kåren. Till stöd
för denna framställning hade marinöfverdirektören då anfört, att sökanden
under sin tjänstetid vid flottan ådagalagt framstående skicklighet som
konstruktör och såsom sådan vid utförande af sina tjänsteuppdrag inlagt
• synnerlig förtjänst samt dessutom visat utmärkt nit, ovanlig arbetsförmåga
samt lämplighet såsom ledare af de i marinförvaltningens ingenjörafdelning
förekommande konstruktionsarbetena.

Nu har marinöfverdirektören i skrifvelsen den 6 december 1910
vidare anfört följande. Att sökanden icke föreslagits till befordran vid
kåren berodde, bland annat, därpå att han, som under sin tjänstetid vid
flottan hufvudsakligen varit sysselsatt på det konstruktiva arbetsområdet,
icke innehade den erfarenhet af tjänsten som fartygsingenjör å flottans
fartyg och såsom ingenjör vid flottans varf, som numera oafvisligt kräfdes
hos marindirektörer för att kunna tjänstgöra såsom stabsingenjör,
mobiliseringsingenjör och chef för ingenjörsdepartement. Sökandens
stora erfarenhet, förmåga och kunskaper såsom konstruktör måste emellertid
på det allra bästa vitsordas och syntes utgöra synnerligen kraftiga
skäl för att sökanden måtte tilldelas ett personligt lönetillägg. För beräknande
af detta torde böra läggas den i skrifvelsen den 15 mars 1910
angifna grund, och tillstyrkte fördenskull marinöfverdirektören, att sökanden
måtte beredes ett dylikt lönetillägg af 1,365 kronor eller i afrundadt
tal 1,400 kronor för år.

Marinförvaltningen har i infor brådt underdånigt utlåtande den 16
december 1910 förklarat sig i likhet med marinöfverdirektören anse, att
ett personligt lönetillägg borde utverkas åt sökanden samt att detta
skäligen syntes kunna bestämmas till skillnaden mellan aflöningsförmåuer
för mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen, och marindirektör af
2:a graden, båda med placering i Stockholm, eller 1,365 kronor.

164

Femte hnfvudtiteln.

[37.]

Departements chefens yttrande.

[38.]

Personligt
lönetillägg åt
bataljonspredikanterna

vid flottansstation
i
Karlskrona.

Sökanden, som är född år 1857, vann först vid relativt sen ålder
eller då lian var öfver 40 år gammal anställning vid mariningenjörkåren
och hade redan dessförinnan förvärfvat anseende som en synnerligen
framstående konstruktör. Hans speciella begåfning å det konstruktiva
området har efter hans inträde i statens tjänst föranledt, att, för erhållande
af det största gagn af hans arbete, han så godt som uteslutande
tagits i anspråk för uppgifter, hörande till berörda ingenjörsfack. Han
har därvid utfört ett synnerligen förtjänstfullt arbete, särskildt för utveckling
af vår undervattensbåtmateriel, och är ännu i full arbetskraft.
I den allmänna ingenjörstjänsten å flottans stationer och fartyg har
han däremot vid nu angifna förhållande ej erhållit tillräcklig erfarenhet
för att kunna föreslås till befordran till marindirektör vid kåren.

Med hänsyn till omförmälda omständigheter finner jag i likhet med
myndigheterna synnerligen starka skäl tafla därför att sökanden erhåller
ett personligt lönetillägg af den storlek, som marinförvaltningen föreslagit;
och får jag fördenskull hemställa, det täcktes Edei''S Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen

att till personligt lönetillägg åt marindirektören
af 2:a graden i flottan Carl Eric Richson på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 1,365 kronor.

Personligt lönetillägg åt bataljonspredikanterna vid
flottans station i Karlskrona.

I anledning af framställning af Kungl. Maj:t beviljade 1907 års
riksdag till beredande af personligt lönetillägg af 600 kronor för år åt
hvardera af bataljonspredikanterna vid flottans station i Karlskrona Ernst
Alfred Waldemar Holmberg och Ernst Algot Collén på extra stat för
år 1908 ett anslag af 1,200 kronor.

På framställning af Eders Kungl. Maj :t har en hvar af följande
riksdagar beviljat enahanda årliga lönetillägg åt Holmberg och Collén.

I enlighet med hemställan af marinförvaltningen i dess underdåniga
skrifvelse den 27 september 1910 får jag i underdånighet hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Magt föreslå Riksdagen

att till beredande af personligt lönetillägg af 600
kronor för år åt eu hvar af bataljonspredikanterna vid
flottans station i Karlskrona Ernst Alfred Waldemar
Holmberg och Ernst Algot Collén på extra stat för
år 1912 anvisa ett belopp af 1,200 kronor.

Femte hnfvudtiteln.

165

Handeln.

Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

På framställning af Eders Knngl. Maj:t beviljade 1910 års riksdag
för påskyndande af sjömätningama vid rikets kuster på extra stat för
år 1911 ett anslag af 104,000 kronor. Häri ingår icke något boräknadt
belopp för anskaffning af fartygsmateriel, utan bär beloppet ansetts
erforderligt för fyllande af kostnaderna för sjömätningarnas utförande.

Chefen för sjökarteverket har i afgifvet underdånigt förslag till
beräknande af utgifterna för sjökarteverket för år 1912 erinrat därom,
att i det utlåtande och förslag till befrämjande af sjömätningsarbetet
vid rikets kuster, som lotsstyrelsen, chefen för flottans stab, inspektören
af flottans öfningar till sjöss och chefen för sjökarteverket den 15 april
1908 gemensamt afgifvit och hvarom förmäles i statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1909, bilagdt samma års statsverksproposition,
dessa myndigheter, bland annat, förordat anskaffande
af två nya sjömätningsfartyg jämte tio motorbåtar. Det ena af dessa
fartyg jämte fem motorbåtar föreslogs till anskaffning å sådan tid, att
det kunde deltaga i 1910 års mätningar. Det andra fartyget tillika
med ytterligare fem motorbåtar beräknades kunna anskaffas för deltagande
i 1912 års mätningar. Att de till anskaffning föreslagna fartygen
beräknades kunna deltaga i 1910 resp. 1912 års mätningar, stod i förbindelse
med den plan för utveckling af kartverkets arbeten, som samtidigt
framlades. Enligt planen beräknades nämligen mätningsförrättarnas
antal ökadt år 1910 från 17 till 21 samt år 1912 från sistnämnda
siffra till 27.

Af den till anskaffning sålunda förordade materielen hafva emellertid
medel af Riksdagen begärts och anvisats endast till byggande af fem
motorbåtar, hvaremot Knngl. Maj:t med hänsyn till andra viktiga anslagskraf
ansett, att anskaffandet af de ifrågasatta fartygen kunde anstå
och att behofvet af sjömätningsfartyg tills vidare kunde afhjälpas genom
användande af äldre fartyg tillhörande flottan.

Chefen för sjökarteverket har nu i sitt berörda förslag vidare anfört,
att sålunda flera år förrunnit, utan att åtgärd vidtagits till anskaffande
af något nytt fartyg. Den tidpunkt, då enligt det ofvan åberopade
utlåtandet den 15 april 1908 sjökarteverket beräknades för sina

[39.]

Påskyndande
af sjömätningarna
vid
rikets kuster.

166

Femte hufrudtiteln.

[39.] arbeten förfoga öfver 27 mätningsförrättare, förestode år 1912. Därest
från och med sagda år en såsom önskvärd ansedd, kraftigare ansats till
ommätning af de vidsträckta kustområden, som häraf vore i behof,
skulle kunna tagas, vore därför nödigt att med det snaraste förbereda
anskaffandet eller planläggandet af den ytterligare fartygsmateriel, som
för ändamålet skulle blifva erforderlig. Att bygga sjömätningsarbetet
på användning af ytterligare äldre fartyg från flottan vore ur mätningsarbetets
synpunkt icke önskvärdt.

Flottans äldre fartyg af Blonda-typen vore visserligen fullt användbara
såsom logementsfartyg vid sjömätningar, men kunde icke med fördel
användas för rits] Glödning och ramning af grund och farleder; och
på grund af sin storlek samt sina två maskiner kräfde de för underhåll
under expedition något större bemanning och orsakade större driftkostnad,
än som för sjömätningarnas ändamål strängt taget vore nödigt.
Af nämnda skäl hade dessa fartyg för sjöniätningärna icke det värde,
som motsvarades af kostnaderna för deras användande. De smärre
kanonbåtarna Alfhild och Gunhild åter vore mindre lämpliga till logementsfartyg,
enär de ej gärna kunde inrättas för mera än tre mätningsförrättare.
De vore visserligen fullt användbara för ramning, men ägde
icke för utsjGlödning lämpliga manöveregenskaper. Då Gunhild alls
icke vore inredd för sjömätningsarbete, skulle det dessutom vara förenadt
med afsevärd kostnad att bereda henne härför; och det syntes
vara tvifvelaktigt, om det kunde vara lämpligt att härför anordna ett
fartyg, som snart vore femtio år gammalt, helst då det ändå icke besutte
för ändamålet önskvärda egenskaper.

Under förutsättning att mätningslorrättarnas antal år 1912 kunde
antagas komma att uppgå till 27 eller något antal, som närmade sig
denna siffra, fortsätter chefen för sjökar teverket, skulle därför, om utsjölodningar
och detaljarbeten vid kusten skulle kunna följas åt, såväl
ur sjökarteverkets som det allmännas synpunkt vara lämpligast att snarast
möjligt bygge, ett nytt sjömätningsfartyg jämte erforderliga motorbåtar.
Enligt förenämnda utlåtande den 15 april 1908 hade föreslagits
att först bygga ett fartyg af Svalans cert och därefter ett af
Falkens cert. Men enär fartyg af Svalans cert» vore afsedt endast
för tre mätningsförrättare, under det att fartyg af Falkens cert vore
afsedt för fem, syntes i frågans nuvarande läge, då det vore önskvärdt
att bereda plats för ett större antal mätningsförrättare, lämpligast att i
första hand bygga ett fartyg af Falkens cert. Fördenskull hemställdes,
under ofvan anförda förutsättning, att af 1911 års riksdag måtte äskas
ett belopp af 141,000 kronor till byggande af ett dylikt större sjömät -

Femte hufvadtiteln.

167

ningsfartyg jämte fem motorbåtar och erforderliga mätningsinstrument.
Beloppet vore detsamma, som beräknades år 1908; och hade därom
inhämtats, att beloppet fortfarande kunde anses tillräckligt.

För den händelse emellertid statsfinansiella skäl, anför chefen för
sjökarteverket vidare, icke skulle medgifva, att till 1911 års riksdag aflätes
nådig proposition å byggande af ett sådant fartyg, hade utredning
verkställts angående kostnaden för byggande af ett mindre sjömätningsfartyg.
Det hade nämligen visat sig, att, då kanonbåt af Blendas cert
användes såsom logementsfartyg för sjömätningar, utsjölodningsarbete
och uppnämning af grund och farleder kunde på ett ganska tillfredsställande
sätt utföras, om mätningsexpeditionen samtidigt förfogade
öfver ett fartyg af ungefär Tärnans cert och utsjölodningsområdet icke
vore alltför aflägset. Fartyg af Tärnans cert kunde visserligen, på
grund af ringare sjöduglighet och mindre besättningsstyrka, icke påräknas
lämna samma arbetsprodukt som de större fartygen; men inom
kartverkets arbetssfär folie jämväl utom de nyss nämnda uppgifterna
en del andra, som icke fordrade fartyg med stor besättning och många
mätningsförrättare, och för livilka de med ett större fartyg förbundna
driftkostnaderna ställde sig onödigt höga. Sådana arbeten vore trianguleringsarbeten,
kontrollering af seglingsbeskrifningar, mindre undersökningsarbeten
till sjöss och inspektioner. För sådana uppgifter vore
fartyg af Svalans cert större än nödigt; och då dessa å andra sidan icke
kunde härbergera ett tillräckligt antal båtbesättningar för att lämpa sig
såsom moderfartyg för mätningsexpedition, syntes anledning förefinnas
att känna någon tvekan gentemot denna typ.

Då 1908 års utlåtande afgafs, förutsattes icke, att mätningsarbetet
i den utsträckning, som nu skett, skulle komma att hvila på lån af äldre
fartyg från flottan. Men därest förfarandet komme att fortgå, torde
det få anses såsom ett oundgängligt komplement till denna anordning,
att mindre och billigare fartyg anskaffades för utförande af de uppgifter,
som icke lämpade sig för dessa flottans fartyg. Senaste somrar hade
Tärnan användts för utsjölodning, undersökningar och murning till
sjöss i förbindelse med Rota. Ett fartyg, liknande Tärnan, men något
förstoradt, skulle med stor fördel kunna användas i förbindelse
med kanonbåten Disa vid mätningar i Norrland. Och i betraktande af
ett sådant fartygs ringare anskaffningskostnad syntes starka skäl tala
för att, därest medel icke kunde beredas för byggande af ett större fartyg,
medel åtminstone måtte beredas för anskaffande af ett mindre sjömätningsfartyg.
Under denna förutsättning hemställdes alternativt om
äskande af 1911 års riksdag af medel till byggande af ett mätningsfar -

[39.1

1G8

Femte Imf vudtiteln.

[39.] tyg, afsedt för två mätningsförrättare, jämte två motorbåtar och erforderliga
mätningsinstrument. Då detta fartyg i storlek komme att ligga
emellan Tärnan och Svalan, skulle det kunna betecknas såsom en förminskad
Svalan. Enligt vid Bergsunds mekaniska verkstad gjord utredning
beräknades det härför erforderliga beloppet uppgå till 77,000 kronor
för sjkifva fartyget. Då därtill 11,000 kronor beräknades för motorbåtarna
med instrument, skulle totalkostnaden komma att uppgå till

88,000 kronor.

Chefen för sjökarteverket har slutligen anfört, att för utförande af
sjömätningarna enahanda anvisning från femte hufvudtiteln som för år
1911 eller till belopp af 104,000 kronor vore, utöfver de å ordinarie
anslaget till sjökarteverket uppförda 65,000 kronor, erforderlig för år
1912, därest mätningsarbetet skulle kunna bedrifvas enligt den vidgade
plan, som förutsattes i 1908 års ofvan omförmälda utlåtande.

Men då aflöningar eller invänta ackordsersättningar till vid sjökarteverket
anställda personer redan nu uppginge till omkring 30,000 kronor
årligen och verkets konstanta utgifter för inköp af materialier samt
underhåll af fartyg och fastighet icke kunde beräknas under normala
förhållanden understiga 85,000 kronor, syntes skäl förefinnas att med
år 1912 vidtaga sådan reglering af sjökar teverkets stat, att ett större
belopp än hittills upptoges såsom ordinarie anslag, under det att det
extra anslaget underginge motsvarande minskning. Därför hemställdes,
att det ordinarie anslaget måtte höjas med 35,000 kronor till 100,000
kronor, samt det extra ordinarie anslaget upptagas med i afrundadt belopp
70,000 kronor.

Departementa- Hvad beträffar [Vagan om nyanskaffning af fartygsmateriel för s j ö—
ttrandl mätningarna, anser jag väl, att flottans, äldre fartyg fortfarande böra
7 raD e‘ tagas i anspråk för mätningarna i den utsträckning, som lämpligen kan
ske. Härigenom kommer eu redan förefintlig, för ändamalet användbar
äldre materiel årligen till gagn, medan den i annat fall i fredstid antagligen
ej blefve i större omfattning nyttjad. Men då, äfven med anlitande af
flottans fartyg, behofvet af sjömätningsfartyg icke torde blifva nöjaktigt
fylldt, finner jag, att med nyanskaffning af ett speciellt sjömätningsfartyg
ej längre bör uppskjutas. Chefen för sjökarteverket har i främsta rummet
förordat byggande af ett större sådant fartyg, men enär vid ett fortsatt
användande af flottans fartyg ett mindre och billigare fartyg skulle, enligt
bemälde chefs uttalande, kunna med stor fördel användas, synes mig ett
dylikt mindre fartyg nu först höra för sjökarteverket förvår t vas.

De medel, hvilka för närvarande äro tillgängliga för bestridande af
de med sjömätningarna förenade årliga kostnaderna, utgöras af dels om -

Femte hufvudtiteln.

169

förmälda å femte Irufvudtiteln uppförda ordinarie anslag å 65,000 kronor
och extra ordinarie anslag å 104,000 kronor, dels bidrag från handels-
och sjöfartsfonden, 21,000 kronor, och dels beräknad inkomst af
sj ökarteförsäljning.

För sjömätningsarbetets utförande i önskvärd omfattning under år
1912 synes enahanda penningtillgång vara erforderlig; och torde därvid
femte hufvudtiteln e] kunna undgå att bidraga i samma utsträckning
som under innevarande år. Chefen för sjökarteverket har föreslagit, att
ordinarie anslaget till sj ökarteverket måtte höjas medelst öfverföring dit
af ett belopp från anslaget å extra stat. Men då för närvarande fråga
om sjökarteverkets omorganisation är under utredning, finner jag redan
på denna grund, att icke någon ökning af det ordinarie anslaget nu bör
förekomma. Jag ansei’ således, att ordinarie anslaget bör uppför as med
oförändradt belopp samt att å extra stat måtte anvisas, förutom nödiga
medel, 88,000 kronor, till anskaffning af omförmälda mindre sjömätningsfartyg,
ytterligare 104,000 kronor för mätningsarbetets utförande.

• På grund af det ofvan anförda hemställer jag i underdånighet, det
täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att för påskyndande af sjömätningarna vid rikets
kuster bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag al

192,000 kronor.

Lönetillägg.

Extra lönetillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag anfört i fråga om extra
lönetillägg för år 1911 åt vissa statens tjänstemän ocli betjänte, faijag
— med erinran att, vid beräknande åt beloppet utaf det under, femte
hufvudtiteln erforderliga anslag för ändamålet, hänsyn tagits till den
provisoriska lönereglering för befattningshafvare i sjöförsvarsdepartementet,
som för innevarande år af Riksdagen beslut]''ts i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag angifna
grunder, af extra lönetillägg för år 1911 åt en del
tjänstemän och betjänte i ämbetsverk, karer och stater,
Bill. till Bikul. Brok 1911. 1 Sami. 1 Af,!. I Haft. 22

[39.]

[40.]

Extra lönetillägg
åt vissa
statens
tjänstemän
och betjänte.

170

Femte liufvudtiteln.

[40.] hörande till sjöförsvarsdepartementet, på extra stat för

år 1912 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af
8,600 kronor.

Förskott.

Ersättning för förskott.

[41.] Sedan 1901 års lag angående ersättning för skada till följd af olycks Ersättning

för fall i arbete utfärdats, har Kung!. Magt i särskilda nådiga bref anbefallt
förskott, statskontoret att under förskottstitel utbetala vissa lifränta!'' med flera
ersättningar för olycksfall, hvilka drabbat arbetare vid arbeta företag, som
hörde under sjöförsvarsdepartementet.

I underdånig skrifvelse den 2 december 1910 har statskontoret nu
till ersättande anmält, att statskontoret på grund af berörda nådiga bref
intill den 1 november 1910 förskjutit tillhopa 7,689 kronor 32 öre.

Departements- Då ersättning för ofvan angifna förskott icke kan beredas från nuvarande
anslag under femte Imfvndtiteln, får jag — som finner, att ifrågavarande
belopp bör vid uppförande i riksstaten beräknas i helt krontal
— i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, till täckande af förskott, å riksstatens femte
hufvud ti tel för år 1912 anvisa ett extra anslag af
7,690 kronor.

Hvad departementschefen sålunda i afseende å regleringen
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
yttrat, tillstyrkt och hemställt, täcktes Hans Maj:t
Konungen, på tillstyrkan jämväl af statsrådets öfriga
ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika att
utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlämnas till ledning vid affattande! af Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof för år 1912.

Ex protocollo:

It . Sundin.

Bilagor till Femte Imfviidtiteln

år 1911.

172

Femte hufrudtiteln.

Tablå utvisande af sakkunniga föreslagna omflyttningar

Riksstatsanslag

S Belopp enligt
j 1911 års
I riksstat

5,725,947
1,191,460	—
1,800,000	-
14,900	—
1,857,500	—
1,378,944	—
258,318	—
690,000	—
91,700	—
13,008,769	—

Flottan.

Aflöning för flottans kårer ocli stater .......................................................

Frän »Repetitionsöfningar för reservofficcrare vid flottan»..... ........

Höjning ......................................................................................

Naturaunderhåll åt personal vid flottan........................................................

Från »Sjöbeväringens vapenöfningar m. m.»..................................

Flottans öfningar ......................................................................................

Från »Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan»..............

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan ......................................

Till »Aflöning för flottans kårer och stater»..................................

» »Flottans öfningar» .............................................................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför ...........

Till »Naturaunderhåll åt personal vid flottan»................................

» »Sjukvård för marinen» .......................................................

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal...........................................................

Höjning ......................................................................................

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap..................................................

Från »Kustartilleribeväringens vapenöfningar m. m.» ....................

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför..

Till »Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap»..........................

» »Sjukvård för marinen» .......................................................

Diverse anslag.

Sjukvård för marinen .................................................................................

Från »Sjöbeväringens vapenöfningar m. m.»....................................

» »Kustartilleribeväringens vapenöfningar m. m.» .....................

Höjning .....................................................................................

Summa

Femte kufvudtitelu,

173

Bilaga n:r 1.

m. in. inom vissa riksstatsanslag lmtler femte hufvudtitelu.

Föreslagen ökning	Summa		Föreslagen minskning	Summa		Föreslaget belopp för år 1912
genom omflyttning	genom höjning	ökning		genom omflyttning	minskning
9,500
—		1.000		10,500	—	—	—	—	—	5,736,447	-
386,750				386,750	_	_	_	_	__	1,578,210	—
5,400		__	__	5,400	_	__	_	___	_	1,805,400	1
						9,500		_
—	—	—	—	—	—	5,400	—	14,900	—	—	--
						386,750
—	—	—	—	—	—	11,050	—	397,800	—	1,459,700	—
		5,250		5,250						1,384,194
227,650				227,650		_	_	___	_	485,968	_J
						227,650			_
—	—	—	—	—	—	4,377	90	232,027	90	457,972	10
11,050
4,377	90	—	—	—	—	—	—	--	—
—	—	4,377	90	19,805	80		—	—	—	111,505	80
1 644,727	90	10,627	90	655,355	\|80	644,727	90	644,727	90	13,019,396	90

174

Femte liufvudtiteln

Bilaga ris 2.

Stat

för flottans officerskår.

	—	Fast lön.
Antal.		—
		Kr.	Ö.
i	Flaggman...............................................................................................	8,000
3	D:o ...............................................................................................	24,000	~
1	Kommendör.............................................................................................	6,000	_
7	D:o .............................................................................................	42,000	—
1	Kommendörkapten af l-.a graden...............................................................	4,500	—
16	D:o af dio .............................................................	72,000	—
1	D:o af 2:a graden...............................................................	4,000	—
17	.1 >:• > af d:o ...............................................................	6S,000	—
1	Kapten af l:a klassen ..............................................................................	3,400	—
64	D:o af d:o ................................................................................	217,600	—
1	D:o af 2:a klassen ..............................................................................	2,400	—
30	D:o af d:o ................................................................................	72,000
1	Löj tnant.................................................................................................	1,500	1 —
100	Ilo ..................................................................................................	150,000	—
1	Underlöjtnant .........................................................................................	720	_\|
49	D:o .....................................................................................	35,280	—
294	Kronor	711,400	—
	Tillkommer:
	Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-
	förvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhafvare-
	befattning eller befattningen såsom inspektör af flottans öfningar till
	sjöss, därest hem icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande att, om
	två af nämnda befattningsinnehafvare icke uppbära dylik lön, tillägget
	skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst .................................	2,000	i j
	Summa kronor	713,400	:

Femte Imf tu dtiteln

175

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, 5 kronor till kommendörkapten
af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning,
reglemente för marinen bestämmer.

2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår i den ordning, reglemente för
marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

	vid Karlskrona	vid Stockholms
	station	station
för flaggman ......................	......... 1,200 kronor	1.500	kronor
» kommendör...................	......... 900 >	1,200	>
* kommendörkapten..........	......... 600 >	1,000	>
> kapten.........................	......... 400 »	500	>
löjtnant och \	......... 300 i	400	>
underlöjtnant /

3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefiilhafvareämbetena i Karlskrona innehafvas af eu
och samma person, åtnjuter innehafvare» ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

176

Femte hufviultiteln

Bilaga n:r 3.

Stat

för reservofficerare under repetitionsöfning vid flottan.

''Antal.! I Kronor.

1	Keservund evlöjtn ant:
	lön under 6 månader å 60 lcronor ..............................	360
	dagaflöning å 3 kronor under 6 månader.....................	540	—
	inkvarteringsbidrag under 6 månader å 25 kronor........	150	—	1.050	_
''.1	Heservunderlöjtnanter ....................................................	—	—	0,450	—
	Summa kronor	—	—	10,500	—

Femte hufvudtiteln,

177

Bilaga n:r 4.

Stat

för flottans underofficerskår.

An-		Fast lön.	Bekläd-ii a ds ersätt-ning.	Ersättning'' för ved och ljus.	Summa.
tal.		o £	Er. 0,	Kr. ö.	Kr. ö.
i	Fiaggunderofficer.....................................	i 900 i—	200 —	130	1.230 —
221	Do» .....................................	198,900 —	44,200 —	28,730	371,830 —
1	Underofficer af 2:a graden........................	900 : -	200 —	100 -	1,200
413	B:o .......................	398,700 ; —	88,600 —	44,300	531,600 i—
	Ökning i fasta lönen ä 240 kronor till]	—	—	—	-
	förslagsvis 85 fl aggunderofficerare (ma-skinister) .........................................I	20,400 \| —	_ j___		20,400 j —
666	Summa kronor j	619,800 ^ —	133,200 ! —	73,260 —	826,260 i —

Anmärkningar:

l:o. Af ofvannämnda antal flaggunderofficerare ocli underofficerare af 2:a graden skola minst
159, högst 319 vara maskinister.

2:o. Dagaflöning a 2 kronor 50 öre till flaggunderofficer (maskinist), 2 kronor 15 öre till flaggunderofficer
(ej maskinist) och underofficer af 2:a graden (maskinist) samt 1 krona 50 öre till underofficer
af 2:a graden (ej maskinist) eller half dagaflöning efter It vartd era af förestående belopp tillkommer i
den ordning, reglemente för marinen bestämmer.

3:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår i den ordning, reglemente
för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

	vid Karlskrona	vid Stockholm
	station	station
för flaggunderofficer......................	....... 240 kronor	300 kronor
» underofficer af 2:a graden........	........ ISO »	240 »

4:o. Underofficers af 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hofmästare,
korpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren; och må hvad af det härför erforderliga
medelsbelopp är odisponeradt användas för att tilldela kockar och hofmästare, korpraler, aflöning i
sjöman skårens l:a lönegrad utöfver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock att antalet härigenom
aflönado kockar och hofmästare i sjömanskårens l:a lönegrad ej må öfverstiga antalet af dr
för ändamålet disponibla underofficerslö norna.

Bill. till Riksd. Prof. fåll. 1 Sami. 1 Af l. 1 Haft.

178

Femte liufviultitelii

Bilaga n:r 5.

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

Kr. ö.i Kr. ö.

1	l:a	lönegraden	/12 månaders månadslön å (dagaflöning å 80 öre i 365	45 kronor ..	...1 ....i;
665		J ):<>	d:o
1	2:a	lönegraden	412 månaders månadslön ä Idagaflöning å 60 öre i 365	23 kronor .. dagar ........	....i 1
1,364 1		D:o	d:o
3:e	lönegraden	(12 månaders månadslön å Idagaflöning å 50 öre i 365	15 kronor .. dagar ........	....1
1.070		D:o	d:o
'' 1 1	4:0	lönegraden	(12 månaders månadslön å \dagaflöning å 30 öre i 365 d:o	12 kronor .. dagar ........	...4 ...4
HOT		Töo

4,000

Lega räknad efter 12,50 kronor per år af anställningstiden för
en årlig rekrytering skontingent af 800 man. förslagsvis
Kekryteringskostnader å 40 kronor, däraf högst 30 kronor

till värfningsförrättaren, förslagsvis för 800 man..........|

Arfvode åt 137 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ...j

Uppmuntringspenningar, förslagsvis .................................\

Inkvarteringsbidrag. förslagsvis .......................................!

Lönetillägg, förslagsvis ......................:............................j

Summa kronor

832:-

553,280 —i

495;—

675.180;—I
I !

362 50
;187,875 —

253 50!

227..-’>cS!)|50 l.,s45.667|50j

! I

40.000]- -

.‘12,000 —|
8.22ol- -

31,459|r)0:
—; 240,000!—

-- lUO.OOQ;—j

■ i—: 2,207,347)—

Anmärkningar:

1-0. Skulle det sålunda bestämd a antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till
aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 800 man.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, soin tillhöra l:a. 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen. med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.

Femte hufvudtitcln.

179

3:o. Al'' dot manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo atom kasern, äga högst 2,031 man
under tjänstgöring i land och den, som Sr gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 15 kronor och vid Stockholms station af 20 kronor samt för öfrigt manskap vid
den hirra stationen af 10 kronor och vid den senare af In kronor.

4;o. {len. som tillhör l:a lönegraden, erhåller, om lian vid sjömanskaren itmenar eu tjänstetid
åt minst 10S månader (» år), ett första lönetillägg al'' 5 kronor i månaden och, om lian vid kåren innehar
eu tjänstetid af minst 111 månader (12 År), ett andra lönetillägg af 5 kronor i månaden.

Deri, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, erhåller, om lian vid
sjömanskåren innehar eu tjänstetid af minst ds månader (1 år), hvaraf minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg af 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar eu tjänstetid af minst 114
månader (l2 år), ett andra lönetillägg af 5 kronor i månaden.

5:o. Vid beräkning af tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som kariskrifvits från skeppsgossekåren
eller i egenskap af värnpliktig tjänstgjort vid flottan eller före anställningen vant inmönstrad
till sjöfart eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig- extra tjänstetid enligt
de bestämmelser, som af Konungen meddelas.

180

Femte liufvudtiteln.

Bilaga n:r 6.

Stat

å dagaflöning till officerare och. underofficerare vid flottan.

Officerskåren.

4 Flaggman .................. dagaflöning a 7 kronur i 365 dagar ..

8 Kommendörer ............. » >6 - 3 >

35 Kommendörkaptener .... » » 5 » >

96 Kaptener..................... » » 4 > > >

151 Löjtnanter och )
underlöjtnanter |

394

Uiulerofflcerskåreii.

222 Flaggunderofficerare dagaflöning a, 2 kronor 15 öre i 365 (lagar..,.
444 Underofficerare af 2:a graden dagaflöning å 1 krona 50 öre i 365 dagar
Ökning i dagaflöning a 35 öre till förslagsvis 85 flaggunderofficerare

(maskinister) i 365 dagar.................................................

Ökning i dagaflöning a, 65 öre till förslagsvis 171 underofficerare
af 2:a graden (maskinister) i 365 dagar

666

Summa kronor

Kr.	ö. Kr. ö.
10,220
\| 17.520	—
63.875	—
140.160	—1
! 165,345	—i 397,120 —
174,214	50
243,090	—
10,858	75
^40.569,75! 468)7g,U
—	—1 865,8531—1

Femte lnitvudtiteln

181

Bilaga ras 7.

Stat

för marinintendenturkåren.

t Antal.!		1\ r	o n o r.
i	MarinötVerinteiidcnt cell chef:		i
	lull.......................................................................	6.1)00	—\|
	dagaflöning å 6 kronor............................................	i lO i 2 1 o	8.190	-i
i	Förs te j n a vini n ten d ont:			1
	lön .......................................................................	4,000	—\|
	dagaflöniiig å 5 kronor............................................	......\| 1.825	5.825	— \|
i 2 •	Förste marinintendenter ...............................................	......	11,650
i	Marinintendent af l:a graden, l:a löneklassen:
	lön .......................................................................	3.400
	dagaflöning a 4 kronor............................................	1.460	4.860
19	Marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen..............	......;	92,340	----i
1	Marinintendent af l:a graden, 2:a löneklassen:
	lön .......................................................................	2,400	— i
	dagaflöning å 4 kronor............................................	....... 1.460	3,860
''■»	Marinintendenter af l:a graden, 2;a löneklassen ..............	.......	—: 34,740
1	Marinintendent af 2:a graden:		\|
	lön .......................................................................	1,500	.....	\|
	dagaflöning å. 3 kronor............................................	1.095	2.595	— \|
-21	Marinintendenter af 2:a graden.......................................	......	62.280	—\|
1	Marinunderintendent:
	lön .......................................................................	720	i
	dagaflöning ii i! kronor............................................	1,095	1,815	—\|
11	Ma r-inuncle rint en de nter ..................................................		19,965

71 ! M I

__I___

248, iso! --S

Transport

182

Femte hufvudtiteln

Antal.			K r o	n o r.
		Transport j	___ \|___	i 248,120-
i	Auditör vid Karlskrona station:
	lön ...........	.................	3,0001 —
	tj än stgöringspenningar.................................		1.000!—	4,000
i	Auditör vid Stockholms station:
	arfvode ......................................................		1,800 -
	tj änstgörii lgspenningar.............................		700 —	O 0 01	—!
i	Advokatfiskal vid Karlskrona station:
	arfvode ......................................................		1,800: —
	tj än stgöringspennin gar.................................		-1 O o r	2.500
a	—
i	Väbel vid Karlskrona station:
	lön ....................................................		600 —
	dagaflöning ä 2 kronor 15 öre ......................		784 75	1,384	751
i	Väbel vid Stockholms station..............................	.................!	1	1,384	75!
2
1	Vaktmästare vid Karlskrona station:
	lön.............................................................		O o
	tjänstgöringspenningar...............................		350\|-	1,050	— j
6	Vaktmästare, däraf 3 vid Karlskrona och 3 vid	Stockholms j
	station .......................................................			6,300	—1
7
	Dagaflöning till marinunderintendentor öfver stat			2,190
	Missräkningsponningar till kassör å hvardera stationen ä 500 kr.j	— I—	1,000	—
	Inkvarteringsbidrag, förslagsvis....................		— i—	29,440
	»Summa kronor]	:: \|_	299,86950\|

Femte lmfvudtiteln,

183

Anmärkningar:

l:o. Till personal, som -icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår i deri ordning, reglemente

bestämmer, inkvarteringsbidrag med	ett efter år räknadt	belopp af:
	i Karlskrona eller	i Stockliolm el
	å kustposition	Gö	teborg
marinöfverintendent ......................	—	1,200	kronor
förste marinintendent ...................	G00 kronor	1.000	>
marinintendent af l:a graden .........	... 400 »	500
marinintendent af 2:a graden och... marinunderintendent.....................	300	400	»
väbel.........................................	240 *	o o	>

2:o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med
500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väbel ökas lönen efter
5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor ocli efter 10 ars sådan tjänstgöring med ytterligare
100 kronor. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor ocli
efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor.

3:o. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad skall, så länge denna förmån
kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

184

Femte lmfvudtiteln.

Bilaga n:r 8

Stat

	för reservmarinintendentsaspiranter.
Antal.	K r o n o r.
.	Reservmarinintendeiitsaspiraiit: dagaflöning å 3 kronor eller för år ............................ 1,095 — lieklädnadsersättning å 20 kronor i månaden eller för år j 240 j—i 1,335 \| — j
2	Reservmarinintendentsaspirantcr........................................i — !—i 2,670 \|- »Summa kronor \| — ;— 4,005

Femte lmfnultiteln

185

Bilaga n:r 9.

Stat

för sjökrigsskolan.

Kronor, ö. i Kronor, ö.

A. Lärare

1 lektor:

lön.......................................................................................	2,600 i —
tj&nstgöringspenningar...........................................................i	1.400 —:	4,000	—
3 lektorer.....................................................................................\	— —	12,000	-
Arfvoden för läsår å 150 kronor för hvarje timmes undervisnings-j skyldighet i veckan för lärare (icke lektor) i icke militära ämnen! och å 120 kronor för lärare i militära ämnen:
Vårterminen 1912:
V? af 21 X 150..................................................................	— 1—	1.8(10	—
It » 70 x 120..................................................................	—	4,800	—
Höstterminen 1912:
3/t af 13 x 150................................................................	—	835	7i!
Vi » 62 x 120.................................................................	—	3.188	57
Arfvode till biträdande lärare i gymnastik och vapenföring ............	—	450	—
B. Befäls personal:
Arfvode till adjutant ....................................................................	—	450	—i
2 kadettoffleerare från flottan för 6 månader (juli—december) efter arfvode per år å 450 kronor ..................................................	— r—	450	—
1 läkare, arfvode per år................................................................	—j	865	—
1 redogörare, » » » ................................................................i	—	865	—
Transport	—	29,704 \|s8

Bill. till Biksd. Brok 1911. 1 Samt. 1 Afl, 1 Höft. 24

186

Femte Iiufvudtiteln,

C. Betjäning:

1 vaktmästare:

lön......................................................

t j alls tgöringsp eu rån gar..........................

ortstillägg............................................

1 portvakt, arfvode per år (jämte fri bostad)

Kronor.

Transport

ö.j Kronor, i ö.

29,704 |28j

700 j350
-

lo0H 1.200 : —

750 —

D. Diverse utgifter:

3 ekiperingsstipendier a 600 kronor................................................ — ‘—i 1,800 —|

För maskinarbete samt annan extra undervisning äfvensom till|

vikariatsarfvoden .................................................................i — — 2,000 —;

Till ved och lyse, modeller, böcker, instrument, skrifmaterialier in. fl.i

expenser.................................................................................j — j—I 4,895 j72j

Summa kronor'' — — 40,350 ]—!

Anmärkningar:

l:o. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade bestämmelser
tillkommer lektor, utgår af det å riksstatens 5:e hufvudtitel uppförda förslagsanslag till
ålders tillägg.

2:o. Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariats arfvo den disponera
möjligen på grund af ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arfvodesanslaget till lärarna.

Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arfvodesanslaget, beräknadt efter 150 kronor
per undervisningstimme i veckan för lärare i icke militära ämnen och 120 kronor för lärare i militära
ämnen, uppstå, äger cliefen för skolan att af anslaget till extra undervisning fylla sådan brist.

3:o. Ofvan upptagna arfvode!! äro, hvad beträffar officer och vederlike vid marinen, anvisade utöfver
dagaflöningen.

4:o. För vaktmästare ökas lönen efter fem års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och
efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 10 0 kronor att utgå af det å riksstatens 5:e hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålder stilla gg.

5:o. Om. vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjemte å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Femte liufviultiteln.

187

Bilaga n:r 10.

Stat

för skeppsgosseskolan.

!	Lön.	Tjänsfc- görings- pennin- gar.	Arf- voflen.	Karls- krona station.	Stock- ; holms i station.	Summa.
1 Rektor .......................................	2.700 —	800;	__1__	3,500 - -	____	o c lO	— j
1 Skollärare....................................\|	1.700 —	— ; —	— i —	1.700 -	— -	1.700	—
9 eko ....................................!	1.5.300,	— i--	.... _	8,500—	0,800	15,300	—
Lärare för undervisning i religion.......j	.....		1,000	1,000 ■		1,000	-
1 eko i slöjd ............;	—	— -	200 —	i o o	— —	200	—
1 <1:0 i <1:0 ...............	— \|—	_	200 -	200 —	.....- -	200
1 d:o i d:0 biträdande;	— 1—		Ö O r	100 —	— —	100
1 d:C> i d:o (1:0	— j—		100 -	100 —	— —	100
18 Monitörer å 5 kr. hvardera i må-naden (under 8 månader) ............	_ —	— !—	— !—	480;--	240 -	720
För inöfvande af hornblåsare och''				2.350 —	2,000	4,350	_
För anskaffande oeli iståndsättning af böcker och idrottsmateriel samt till, belöningar och premier m. m........!				1,334 —	BOB —	2.000
Summa kronor	_ ''__	\|—	— 1.—	— \|-	— —!	29.170	—

Anmärkningar:

l:o. För rektor liöjes lönen efter 5. 10, 15 och 2 0 års väl vitsordad tjänstgöring, hvarje gång
med 500 kronor, hvaraf 400 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

2:o. För skollärarna höjes lönen efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring, hvarje gång
med 300 kronor.

188

Femte hufTiidtitcln

Stat

för ljustartilleriet.

Bilaga n:r 11.

Antal.!

I. Lön och dagaflöning.
Officerare.

1 ! Chef för kustartilleriet:

Joll...................................................

dagaflöning å 7 kronor......................

1 | Öfverste:

lön...................................................

dagaflöning a 6 kronor......................

1 1 Öfverste.................................................

1 | Öfverstelöjtnant:

lön...................................................

dagaflöning å ö kronor......................

1 j Öfverstelöjtnant .....................................

1 j Major:

lön...................................................

dagaflöning å 5 kronor......................

5 ! Majorer .................................................

1 j Kapten af l:a klassen:

lön...................................................

dagaflöning å 4 kronor......................

21 j Kaptener af l:a klassen...........................

1 ! Kapten af 2:a klassen:

lön...................................................

dagaflöning a 4 kronor.....................

16 | Kaptener af 2:a klassen...........................

1 | Löjtnant:

lön...................................................

dagaflöning ä 3 kronor.....................

36 j Löjtnanter..............................................

K r o il o r

8.000 —i

2.555— ! 0.555

6.000 —

2.190- >.190

— j- 8,19o|—

4,500; -

1.825H 6.3251—,

— — 6.335

4.000

L835J—; 5,825—''

— i—i 29.125! —

3,400:-;

1.460 — 4,860!-;

— j-| 102.060!—’

o r of	—
1.460	H 3,860	—
—	—: 61.760!
1,500	—
1,095	!— 2,595
• —	— 93,420;	L~
	—! 343,090; —

1 i

Transport

Femte lmfvudtiteln

189

Antal.

K r o n o r.

87	. ■ Transport	—	343,090
1	Underlöjtnant:
	lön................................................................•••■•	er (M L-
	da “''aflöning å 3 kronor.....................................	1.095 -	1,815	—	i
18	Underlöjtnanter .......................................................	—	32,670	—	377.575.
106	Reservofficerare under repetitionsöfning.
1	Reservunderlöjtnant:
	lön under 6 månader å (SO kronor ......................	oöOj -		i
	dagaflöning å 3 kronor under 6 månader............	540 j—	900
4	Reservunderlö]tnanter .............................................	\|—	3.600	—	-1.500!
5	Reservofflcersaspiranter.
1	Reservofficers aspirant:
	dagaflöning a 4,50 kronor...................................	— • —	1,642	50
5	Reservofflcersaspiranter............................................	— j —	8,212	o	9.855.
6	Underofficerare.
1	Underofficer af l:a graden:
	lön....................................................................	1,200 —
	dagaflöning ä 2,50 kronor .................................	91250
	ersättning för ljus och ved.................................	130 -	2,242	50
54	Underofficerare af l:a graden....................................	— -	121,095	—
1	Underofficer af 2:a graden:
	lön....................................................................	1,100!— j
	dagaflöning a 2,12 kronor ..................................	773\| 80
		ioo\|—	1,973	80
no			217.118		342,429
166	Manskap.
1	i:a lönegrad (underofficerskorpral):
	lön....................................................................	5401-
	dagaflöning a SO öre....................... ..................	292:	832
176	i:a lönegrad (nnderofficerskorpraler)........................	— —	146,432
1	2:a lönegrad:
	lön.....................................................................	276 —
	dagaflöning å 60 öre..........................................	219!—	495		j
\| 178	Transport	_ (_	147,759	i-	i 734,359

190

Femte hufvudtiteln.

Antal.			K r o n	D V.
178	Transport	—	—	147,759	—	784,359(30
416	2:a lönegrad ...........................................................	—	—	205,920	—
1	3:e lönegrad:
	lön....................................................................	iso	—
	dagaflöning å 50 öre..........................................	182	50	362	50
218	3:e lönegrad ............................................................	—		79.025	—
1	4:e lönegrad:
	lön...................................................................	144	—
	dagafiöning å 30 öre..........................................	109	50	253	50
547	4:e lönegrad.............................................................	-	-	138,664-	50	571.984150
it,361
	II. Arfvoden.
1	Auditör..................................................................	—	—	800	—
1	Regementspastor.....................................................	—	—	1.000	—
1	Fästningspredikant...................................................	—		120		1,920

III. Kekryteringskostnader.

Lega, räknad efter 12 kronor 50 öre per år, samt
öfrig» rekrytermgskostnader, beräknade efter 401
kronor per man, däraf högst 30 kronor till värf-:
varen, förslagsvis ..............................................:

IT. Inkvarteringsbidrag.

Inkvarteringsbidrag för officerare och underofficerare,j
förslagsvis ........................................................j

Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslags-;
vis....................................................................j

V. Lönetillägg och. uppmuntringspenningar.

22.5001—i 22 50(f

“I

j I

25,350]—

17.000—; t2,35o|-

Uppmuntringspenningar, förslagsvis.

A. fr lind ad t i riksstaten med

................

Kronor

—-

’

12,355

—j 27.355 —

—

—11,400,468! 80

—! - k1

Summa kronor

— • 1,400,469-

Femte hnfvudtiteln

191

Anmärknin gar:

1:0. Officer, jämväl reservofficer under repetitionsöfning, ocli underofficer, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, uppbära inkvarterings bidrag med ett efter år räknadt belopp åt:

å kustposition
kronor

generalsperson........................... —

öfverste ................................. 000

öfverstelöjtnant eller major......... 600

kapten ................................... 400

subaltern officer ........................ 300

underofficer af l:a graden ......... 240

underofficer af 2:a graden ......... 180

2:o. Underofficerskorpral, som är gift eller är änkling med minderårigt barn och som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, åtnjuter inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp af 15
kronor å kustposition och 20 kronor i Stockholm eller Göteborg.

3:o. Skulle det här ofvan bestämda antalet manskap i någon af de tre högre lönegraderna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras,
användas till aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostjlader,
om det under III här ofvan förslagsvis beräknade belopp därtill visar sig otillräckligt.

4:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhör l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.

5:o. Den, som tillhör l:a lönegraden, erhåller, om han vid kustartilleriet innehar eu tjänstetid
af minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg af 5 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet
innehar en tjänstetid af minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg af 5 kronor i månaden.

Den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, erhåller, om han vid
kustartilleriet innehar en tjänstetid af minst 48 månader (4 år), hvaraf minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg af 10 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid af
minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg af 5 kronor i månaden.

6:o. Vid beräkning af tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap af värnpliktig
tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra
tjänstetid enligt de bestämmelser, som af Konungen meddelas.

i Stockholm
eller Göteborg
kronor

1,500

1,200

1,000

500

400

300

240

192

Femte hufvudtiteln.

Bilaga n:r 12.

för

Stat

nautisk-meteorologiska byrån.

	‘ 1		Tjänst- I
	Lön.	Arfvode.	görmgs-: c» ° ° Summa. ! pen-
			! mngar. j
		1			/Efter 5 år kunna förestån- j
\| 1 Föreståndare .....................	4,000 m-		1.000- 5.000,		I darens lön och assistentens ! arfvode höjas med 500 kro- 1
	j .... i.....	3.000 -	— -i 3,000!		fnör och efter 10 år med !
				Rytteriignro 500 kronor.
1 Ombud vid en af byråns		500 —	500
•5 D:o vid byråns agenturer	— —	1,500 —	— —\| 1,500 i ! j	—
Till premier och gra tifikationer	— -	; — —	800!

diverse expenser, såsom
till post, telegraf, rikstelefon,
arbetsersättningar åt
observatörer m. it., båthyror,
inköp och inbindning
af böcker, tidskrifter i
och kartor, ljus, ved, skrif- i
materialier m. in.............

inköp af normal in. fl. in- \
strument för byrån och
agenturerna samt under- !
håll af instrument .........

underhåll af 8 st. vattenhöjdmätningsstationer
å ;
400 kronor .....................

tabellering och sammanställning
af vattenhöj dmätningsobserva
tioner ...

magnetiska rekognosceringar
...........................

publikationer..................

»Summa kronor

2,500—j

2,200!—
3.2001—

S00 -

1,000
5.000 —

— ! —1 25.500b

Amnärkniniiar:

l:o. Ombuden erhålla dessutom l/« af de utgifter, som vid don agentur, de fBroiti, inflyta för
verkställda undersökningar af nautiska instrument och skeppslantcrnor samt för utfärdade certifikat.

2:o. I deri mån något af de i staten anvisade beloppen med undantog af de till aflöning upptagna
icke skulle åtgå för afsedt ändamål, må det användas till annat i staten angifvet ändamål utom
till aflöning af i staten omförmäld personal.

3:o. Besparingar å andra i denna stat upptagna anvisningar än till aflöning må under kommande
år användas för det med hvarje anvisning afsedda ändamål.

Femte Iiufrndtiteln

193

.Bilaga n:r 13.

Försl a g
till

Stat

för Femte Iiufvudtiteln för är 191*3.

Ordinarie anslag.	Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag. Frilietor. 1 Ersättningar.	Summa.	Summa summarum
						1
	Kronor.	Ö.	Kronor.	0.	Kronor.	0.	Kronor.	O.	Kronor.	0.
Departementet och öfverstyrelsen.
Departementschefen ...................................	17,000	—	—	—-		_	17,000	—
Departementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli
samt kommandoexpeditionen .....................	04,200	—	—		—		34,200	—
\| Marinförvaltningen.......................................	133,000	—	—	■	—		133,000	—
1 Marinstaben................................................	1.200	—	—		—		1,200	—
SBr	185,400	__	—	—	—	—	185,400	—	185,400
Flottan.
Aflöning för flottans kårer och stater.............	5,808,819		—	—	—	—	5,808,819	—
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
reservationsanslag....................................	487,800	—	—	-	—	—	437,800	—		1
Natoraunderhåll åt personal vid flottan, förslags-
anslag....................................................	1,703,030	—	—	—	—	—	1,703,030	—
Ersättning för rustning och rotering, förslags-
anslag...................................................	8,000	--	—	—	—	—	8,000
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag.................................................	2,416,000	—	—	—	—	—	2,416,000
Flottans öftiingar, reservationsanslag..............	1,800,000	—	—	—		—	1,800,000	—
Sjöboväringens vapenöfning^ samt beklädnad	\|
och ersättning därför, förslagsanslag...........	I 1,010,500		—	__	—	—	1,616,500	t		1
Transport	13,840,149		I__	\|	\| _	!-	13,840,149	!—	\| 185,400	j._

Bill. Ull Biksd. Blot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 1 Höft.

194

Femte hufvudtiteln

j Anvisning
I i kontant.

Indelning cell därmed
jämförlig anvisning,
på förslag.

Friheter. ''Ersättningar.

Transport

Undervisningsverken;

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag 27,225;
Sjökrigsskolan, reservationsanslag... 40,350

[ Skeppsgossoskolan........................ 29,170:

Marinintondentskolan, reservationsanslag
................................... 9,100:

Sgr

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal..............

Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsanslag.
.............................................

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, förslagsanslag
.............................................

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel,
reservationsanslag..........................

Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag.....

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför, förslagsanslag
Krigsöfningar vid kustpositionerna, reservationsanslag
...................................................

Sgr

Diverse anslag.

Alderstillägg, förslagsanslag..........................

Ersättning åt officerare och ingenjörer under

anställning eller kommendering utrikes........

Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren,

reservationsanslag....................................

Diverse behof.............................................

Kronor, j ii. j Kronor.

13,840,149;—j--

Kronor. '' ö.

105,8451-

Summa.

Summa

summarum.

Kronor. \ ö

13,840,149|—

105,845 —

13,945,994	—	____	—	—	13.945,994	—	13,945,994	—
1,400,469						1,400,469
150,921	—	—		—	-	150,921	—
523,173	—	—	—	—	—	523,173	_
471,500	—	—	_	_	_	471,500	_
190,000	—	—		—	—	190,000	—
435,000	—	—		—	-	435,000	—
15,000	—	—	—	—		15,000	—
3,186,063	—	—	—	—		3,186,063	—	3,186,063	-
26,700	—	—		—	—	26,700	—
13,000	—	---	-	—	—	13,000	-
2,000	—	—	—		—	2,000	_
22,254	—	—	—	—	—	22,254	—
55,500	—	—	—	—	—	. 55,500	—	\|
119,454	— I -	—		_	119,454	-1	17,317,457	-

Kronor.

185,400

Femte lnifrudtitcln.

195

			Indelnin	g och därmod
	Anvisning	jämförlig	anvisning,				Summa
	i kontant.	på förslag.		Summa.		summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor, ö.
Transport	119,454	—	—	—		—	119,454		17,317,457 -
Uppvärmning, belysning, renliållning samt tvätt-
ecb badinrättningar, förslagsanslag ............	300,000		—	—	—	—	300,000
Sjukvård för marinen, förslagsanslag ..........	112,960	—	—	—	—	—	112,960
Skrifmaterialier och expenser m. m., förslags-
anslag ................................................	113,902	—	—	—	—	—	113,902	—	1
Extra utgifter....................................	1 9. .600						19 50^
Sgr	658,816	__	—	_	_	_	658,816		658,816 —
Handeln.									1
Sjökarteverkot, reservationsanslag .................	65,000	_	—	—	—	—	« 65,000	—
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag............................	1,700,000	—	405	—	4	—	1,700,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	182,700	—	—	—	—	—	182,700	—
Nautisk-ineteorologiska byrån........................	25,500	—	—		—	—	25,500	____
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000	—	—	—	—	—	13,000	—
Sgr	1,986,200	-	405	-	4		1,986,609	—	1,986,609 —
Summa	19,962,473		405		4	_	—	—	19,962,882 —

196

Femte liufvudtiteln.

K r o n o r

Extra ordinarie anslag''.

Provisorisk lönereglering.

| Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i sjöförsvars-;

departementet, förslagsanslag .............................................j t

Plottan och kustartilleriet.

j Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel......................................J

! » skjutförsök och inskjutning af kanoner...................................j

» anskaffning af automatiska kulsprutor för jagarna Mode, Magne.j

Väte, Eagnar och Sigurd...................................................!

» försök med affymings anordningar ............................-............]

» försök med torped- och gnistsignalmatcriel..............................

» anskaffning af och försök med en 28 cm. kanon med lavettagej

4,750,000
35,01 )0

58.000

45.000

25.000

samt ammunition ............................................................

anbringande af kikarsikten tv o7 mm. kanoner .........................

» omladdning af halfpansargranater med brisansämne..................

,, anordningar för ökande af artilleriets eldhastighet a l:a kl. pan -

100,000

65.000

75.000

sarbåtar .........................................................................j	125,000	—
» anskaffning af torpeder och torpedmateriel ..............................j	127,200	-
» anskaffning af gnistsignalmateriel .........................................	187,500
» anskaffning af handminor med tillbehör ...............................	164,500	-!
» anskaffning af båtmateriel för sjöpositioner..............................	73,000	—
» försök med minmateriel ........................................................	70,000	—
» anskaffning af belysningsmateriel ......................................... » anskaffning af brisansladdade projektiler till kustartilleriets	29,500	-
grafva kastpjäser ........................................................... » eldledningsanordningar för kustfästningarnas rörliga bestyck-	50,000
ning................................................................................	42,000	—
» anordningar för genomblåsning af vissa kustartilleriets kanoner	26,000	—
» ändring af vissa till Hörningsholms kustposition hörande kanoner » anordningar för elektrisk fjärrmanövrering af vissa strålkastare-	20,200
torn, tillhörande Karlskrona fästning .................................	20,000	—
» anskaffning af en ångkranpråm ............................................	55,000	—
» anskaffning af min- och telefonmateriel i öfrigt för kustartilleriet	68,200	—
i) byggnadsarbeten vid flottans station i Stockholm..................... Transport	400,000	l
6,611,100	1 -	4,115

Femte lmfvudtiteln.

197

K r o n o r.

Transport 6,611,100 i—

Till anskaffning af stängseltråd för Vaxholms och Oscar-Predriks borgs

fästning m. m..........................................................

» uppförande af ett bostadshus för underofficerare vid Oscars*

Fredriksborg samt af ett exercisbns därstädes.....................

» anskaffning af transportmedel för flottans varf i Karlskrona ...[

» anskaffning af transportmedel för flottans varf i Stockholm......j

» ersättande af föråldrade arbetsmaskiner med snabbarbetande
dylika samt för afhjälpande af brist på. arbetsmaskiner vidi

flottans varf i Karlskrona.................................................!

» anordnande af en marin! äkarkurs ..............;..........................

» arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer

samt medikamenter, bad in. m..........................................

» personligt lönetillägg åt marindirektören af 2:a graden i flottan

(1. E. Bichson .................................................................

” beredande af personligt lönetillägg af 600 kronor för år åt hvardera
af bataljonspredikanterna vid flottans station i Karlskrona
E. A. W. Holmberg och E. A. Collén ....................

28,900 H

86,750 —

85.000 j—|

48.000 ; —!

50,000 j —
5,000 |—:

10,498

1.365

4,115

1,2001—j 6,927,813

Handeln.

Till påskyndande af sjömätningarna vid rikets klister

192,000

Extra lönetillägg.

Till beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt en de! tjänstemän
och betjänte i ämbetsverk, kårer och stater, hörande till
sjöförsvarsdepartementet, förslagsanslag ..........................

8,600

Förskott.

Till täckande af förskott.

7,690

Summa kronor

7,140,218 1

Bill. till Ttiksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Raft.

Sjätte Imf™{Ititeln.

Sjätte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför lian*
Maj\t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott dm 13
januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hedeestieena,

SwABTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Keusenstierna.

l:o.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anhöll i underdånighet
att få underställa Kung!. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för är 1912
och yttrade därvid beträffande anslagstitlarna:

Bill. till Rihsd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afl.. 1 Häft.

Sjätte Imfvudtiteln.

.. t1-]

Ändrade
bestämmelser
om
ålderstilllägg1
åt vald -mästare.

Ändrade

bestäm -

melser om
ålderstilllägrg''
åt vaktmästare
vid
länsstyrelserna.

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

Under åberopande af hvad chefen för justitiedepartementet förut
denna dag anfört beträffande ändring af bestämmelserna om ålderstilllägg
åt vaktmästarna i vissa ämbetsverk, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den år 1909 för regeringsrättens
vaktmästare fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras
kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens lön
ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade.

Landsstaterna i länen.

I den af chefen för justitiedepartementet i hans nyss omförmälda
yttrande till statsrådsprotokollet omnämnda sammanställning angående
antalet af de vaktmästare och andra befattningshafvare i ämbetsverk i
Stockholm, b vilka kunde anses böra komma i åtnjutande af förmånen
af ytterligare ålderetillägg, upptogos icke vaktmästarna vid länsstyrelserna.
Dessa fingo emellertid enligt beslut vid 1908 års Riksdag sina aflöningsförmåner
bestämda efter samma grunder, som fastställts för de vid
statskontoret anställda vaktmästarna. De åtnjuta sålunda 700 kronor i
lön och 350 kronor i tjänstgöringspenniogar jämte ett ålderstillägg å
100 kronor efter 5 års tjänstgöring, hvartill kommer ortstillägg för
vaktmästare vid länsstyrelsen i Stockholm 150 kronor samt i Östersund,
Umeå och Luleå 75 kronor. Deras tjänstgöringstid är också, i likhet
med hvad som gäller vid här ifrågavarande reglerade ämbetsverk i
Stockholm, fastställd till minst 6 timmar om dagen. Samma skäl, som
åberopats för att tillerkänna vaktmästarna vid sistnämnda verk ytter -

Sjätte Iiufuultiteln.

likare ett ålderstillägg, tala därför enligt min mening’ gifvetvis för att [2.]
vaktmästarna vid länsstyrelserna skola komma i åtnjutande af enahanda
förmån.

Antalet vaktmästare vid länsstyrelserna utgör 3 i Malmöhus län
och 2 i hvart och ett af de öfriga länen.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

godkänna sådan ändring i den år 1908 för tjänstemän och
betjänte vid länsstyrelserna fastställda aflöningsstat, att lönen för de
därå uppförda vaktmästare förklaras kunna höjas ej blott efter 5 år
med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning bestämma
enahanda villkor som för tillträde till förut medgifven sådan
förhöjning blifvit stadgade.

I underdånig skrifvelse den 14 december 1910 har statskontoret [3.]
meddelat, att jämlikt nådiga. _ brefvet den 14 maj 1909 det länsmans- Höjning i
tjänsten i Östkinds härad af Östergötlands län anslagna bostället 1 mantal
Bossgård n:r 3 med i stat beräknad afkomst af 550 kronor den 14 dragning åt
mars 1910 indragits till statsverket, hvarjämte statskontoret erinrat, att boställen.
Eders Kungl. Maj:t i särskilda nådiga bref förordnat, att nedannämnda
länsmansboställen skola den 14 mars 1911 indragas till statsverket,
nämligen jämlikt nådigt bref den 1 juli 1910 det länsmanstjänsten i
Orusts västra härad af Göteborgs och Bohus län anslagna bostället ett
mantal lieberg n:r 1 med ett afkomstbelopp, beräknadt till 750 kronor,
samt enligt nådigt bref den 18 juni 1910 det länsmanstjänsten i Marks
härads södra distrikt af Älfsborgs län anslagna bostället Va mantal Listarebygd
n:r 1 och 3/s mantal Kullen n:r 1 med en beräknad afkomst af
sammanlagd t 365 kronor.

Eu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till
landsstaterna i länen med 1,665 kronor; och hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af nämnda
boställens indragning, höjas med 1,665 kronor.

I händelse af bifall härtill kommer anslaget till landsstaterna i länen
(däraf 193,000 kronor reservationsanslag) att höjas från 3,066,970
kronor till 3,068,635 kronor.

Sjätte hufvudtiteln.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

[4.] Den under denna hufvudtitel upptagna ordinarie ansiag,stiteln till

Sgeftill *viig 0ch vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag till
följd af lö- expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å
föfvlgtlch 45,000 kr0Ii0r> slutar J en summa af 179,400 kronor. I nämnda summa
vattenbygg- mgår aflöningsstaten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med ett
beloPP af 36,400 kronor. Dessutom har Riksdagen under en följd af år å
extra stat beviljat anslag till förstärkning af arbetskrafterna hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. För år 1911 har sålunda för sistberörda
ändamål anvisats ett belopp af 15,400 kronor.

Under loppet af ^instundande Riksdag är det emellertid min afsikt
att förelägga Eders Ivungl. Maj:t förslag till lönereglering'' för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Antagande af detta förslag skulle komma att
medföra en förhöjning af aflöningsstatens slutsumma, ehuru förhöjningens
belopp ännu icke later sig med bestämdhet afgöras. Så vidt hittills
kunnat beräknas, torde dock höjningen komma att belöpa sie- till hö°-st
omkring 60,000 kronor.

bär vid är dock att märka, att det anslagsbehof, hvarför Riksdagen,
enligt hvad nyss är nämndt, hittills anvisat medel å extra stat, skulle
genom den nya aflöningsstaten få anses vara fylldt.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Ivungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition angående löner eglerinoför
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kung!. Maj:t må komma att afhita
till Riksdagen, tills vidare förslagsvis beräkna en höjning af anslagstiteln
till väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvartdera å 45,000 kronor) med 60,000 kronor eller från 179 400
kronor till 239,400 kronor.

Postverket.

[5.] Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet den 30

december 1910 anfört i fråga om sättet för upptagande i riksstaten af
postverkets ^ inkomster och utgifter får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Ivungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Sjätte lmfvudtiteln.

förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget till postverket, för [o.]
år 1911 förslagsvis bestämdt till 21,690,000 kronor att utgå direkt af
postmedlen, skall ur riksstaten utgå.

Telegrafverket.

Under åberopande åt hvad chefen för finansdepartementet den 30 [6.1

december 1910 anfört i fråga om sättet för upptagande i riksstaten af
telegrafverkets inkomster och utgifter får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung! Maj:t måtte föreslå Riksdagen

förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget till telegrafverket,
för ar 1911 förslagsvis bestämdt till 13,020,000 kronor att utgå direkt
af telegrafmedlen, skall ur riksstaten utgå.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen..

Genom nådigt bref den 13 juni 1908 bär Eders Kung!. Maja upp- [i.]
dragit åt en kommitté att verkställa utredning, huruvida några för- Omorganiändringar
i medicinalstyrelsens organisation och sättet för ärendenas lönereglehandläggning
inom styrelsen må böra vidtagas och därefter till Eders ring för
Kung!. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill samma utredning må styrelsen."
föranleda, samt i sammanhang därmed afgifva yttrande och förslag beträffande
lönereglering för nämnda styrelse. Till ordförande i kommittén
förordnades generaldirektören K. M. Linroth samt till ledamöter
ledamoten af Riksdagens första kammare, lektorn J. F. Nyström, ledamoten
af Riksdagens andra kammare, hemmansägaren Carl Persson i
Stallerhult, ledamoten af Riksdagens andra kammare, medicine doktorn
K. E. O. Kjellberg, e. o. professorn vid universitetet i Uppsala A. Gallstrand
samt öfverläkaren vid Maria sjukhus i Stockholm J. G. Rissler.

Tillika har Eders Kungl. Maj:t genom nyssnämnda nådiga bref samt
genom nådigt bref den 13 november 1908 förordna!'', att såsom särskilda
sakkunniga skulle i kommitténs öfverläggningar och beslut deltaga
vid behandling af rättsmedicinska frågor professorn vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet A. H. A. Key-Aberg, vid behandling af

Sjätte hufvudtitelu.

frågor rörande hospitalsväsendet öfverläkaren vid Vadstena hospital och
asyl T. G. W. Björck, vid behandling af frågor angående veterinärväsendet
regementsveterinären L. G. L. Regnér samt vid behandling
af frågor rörande apoteksväsendet apotekaren A. Kaijser.

Sedan kommittén anmält, att fråga uppstått om veterinärärendenas
öfverflyttning från medicinalstyrelsen till landtbruksstyrelsen, förordnades
genom nådigt bref den 11 juni 1909, att kommittén skulle
hafva viss ändrad sammansättning under den tid, frågan om omorganisationen
af den centrala myndigheten för veterinärväsendet utgjorde
föremål för kommitténs behandling.

Den 15 november 1909 afgaf kommittén första delen af sitt betänkande,
hvilket icke omfattar frågan om den närmare organisationen
af den centrala veterinäradministrationen; och har medicinalstyrelsen
häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande den 5 augusti 1910.

Sedan kommittén den 26 september 1910 aflämnat andra delen af
sitt betänkande, hvilket lärer blifva föremål för behandling inom jordbruksdepartementet,
får jag nu inför Eders Kung!. Maj:t anmäla frågan
om förändrad organisation af medicinalstyrelsen och om lönereglering
för detta ämbetsverk.

Medicinalstyrelsens organisation.

Medicinalstyrelsens organisation bestämdes hufvudsakligen vid 1877
års Riksdag. Sedan från och med år 1901 ytterligare ett medicinalråd
för ärenden rörande veterinärväsendet uppförts å styrelsens stat, utfärdades
den 31 december 1900 ny instruktion för medicinalstyrelsen,
som fortfarande med några smärre förändringar gäller.

Enligt denna instruktion skall styrelsen bestå af generaldirektören,
som skall vara legitimerad läkare, fyra medicinalråd, af hvilka tre skola
vara legitimerade läkare och en legitimerad veterinär, samt öfverfältläkaren.
Jämlikt 1907 års Riksdags beslut bär från och med 1908 års
ingång under öfver fältläkarens chefskap inom arméförvaltningen inrättats
en särskild sjukvårdsstyrelse, som med samma år trädt i verksamhet,
för handläggning af ärenden angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende.
Ofverfältläkarens lön såsom ledamot af medicinalstyrelsen ansågs
emellertid böra kvarstå å styrelsens stat och har efter förändringen
uppburits af ett tillförordnadt medicinalråd, hvadan styrelsen fortfarande
består af generaldirektören och, fem ledamöter.

Sjätte Ihiärildtiteln.

Sedan medicinalstyrelsens befattning med sjukvården vid armén
från och med år 1908 så godt Rom upphört, äro ärendena mellan ledamöterna
nu så fördelade, att

en läkarledamot handlägger och föredrager ärenden rörande de
civila läkarbefattningarna och utöfningen af läkarkonsten, rättsmedicinska
utlåtanden och undersökningar, som ej angå sinnesbeskaffenhet;

en läkarledamot ärenden, som angå hospitalsväsendet och sinnessjukas
vård. samt rättsmedicinska utlåtanden angående sinnesbeskaffenhet;

en läkarledamot ärenden, som röra allmän hälsovård samt tandläkare,
fältskärer och barnmorskeväsendet, kvarvarande militära ärenden
äfvensom ärenden rörande styrelsen själ!'', dess personal, ekonomi och
arkiv; samt

en läkarledamot ärenden, som röra lasarett och andra sjuk vårdsanstalter
samt apoteksväsendet, äfvensom ärenden rörande brunnar, bad
och dylika inrättningar samt sjukgymnaster och sjukgymnastik.

Veterinärledamoten handlägger och föredrager veterinärärenden, såväl
civila som militära.

Genom 12 § af nådiga stadgan angående sinnessjuka har uppdragits
åt den för fem år i sänder af Eders Kung!. Maj:t förordnade öfverinspelduren
för sinnessjukvärden i riket att, i den mån hans tid medgifver,
inom medicinalstyrelsen biträda vid handläggning af hospitalsärenden
och af rättsmedicinska frågor rörande sinnesbeskaffenhet, med rätt för
honom att deltaga i öfverläggningarna och få sin mening till protokollet
antecknad.

Gemensamt med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse handläggas från
och med 1908 års ingång ärenden, som angå militärläkarnas och militärveterinärernas
befordringsförhållanden samt fältläkarstipendiaters och
fältveterinärstipendiaters antagande och entledigande, dock att personalfrågor
rörande fältlakar- och fältveterinärkårernas reserver tillhöra öfverfältläkaren.
Ärenden, som angå militärläkarnas och militärveterinärernas
medicinska verksamhet, tillhöra medicinalstyrelsen ensam.

Då ärenden, som röra hälso- och sjukvården vid flottan och kustartilleriet
eller personal, som är anställd eller söker anställning såsom
läkare därstädes, förekomma inom medicinalstyrelsen, skall marinöfverläkaren
deltaga i styrelsens öfverläggningar och få sin mening till
styrelsens protokoll antecknad.

Medicinalstyrelsen biträdes af ett kansli och ett räkenskap skontor
samt en ombudsman och fiskal.

Sjätte hufYudtiteln.

L7-] A kansliet tjänstgöra en sekreterare, eu registrator, som tillika är

aktuarie, samt tre notarier, af livilka en med skyldighet att i fråga om
hospitalsärenden ombesörja sekreterargöromål.

A räkenskapskontoret äro anställda två kamrerare, af livilka en för
hospitalsärenden, samt en kassör, som tillika är bokhållare.

På grund af den styrelsen medgifna rätt att antaga extra ordinarie
tjänstemän äro hos styrelsen anställda fyra amanuenser, livilka äro legitimerade
läkare, och yn amanuens, som är legitimerad veterinär, samtliga
med fast arfvode. A kansliet tjänstgöra därjämte fyra juridiskt utbildade
amanuenser med fast arfvode, af hvilka en äfven är biträde åt registratorn
och aktuarien, och å räkenskapskontoret en juridiskt utbildad
amanuens med fast arfvode.

För medikament)''åkning ars granskning är hos styrelsen anställdt ett
biträde, läkare eller apotekare.

Vidare tjänstgöra hos styrelsen en statistiker och ett bibliotek sbiträde.

Till biträde vid behandlingen af byggnadsfrågor är hos styrelsen
anställd en arkitekt.

Från och med år 1909 finnes anställd en af Eders Kungl. Maj:t tills
vidare förordnad kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning med af
Eders Kung!. Maj:t utfärdad instruktion af den 13 november 1908.

Styrelsen äger ock antaga behörig person att tillhandagå densamma
med utredning ap juridiska frågor. Den sålunda för hvarje fall anlitade
erhåller arfvode för hvarje gång.

Ett kvinnligt drif biträde finnes anställdt hos medicinalstyrelsen,
dock endast mot arfvode för visst arbete, som af henne utföres.

Hos styrelsen äro anställda på ordinarie stat eu förste vaktmästare
och två vaktmästare samt på extra stat en vaktmästare, hvarjemte två
tillfälliga extra vaktmästare för närvarande tjänstgöra hos styrelsen.

Styrelsens

ämbetsbefatt ning.

Med afseende å föremålet för och omfattningen af medicinalstyrelsens
ämbetsbefattning har kommittén stannat vid att föreslå endast den
förändring, att veterinärärendena frånskiljas styrelsen.

Departements chefen.

Då, enligt hvad chefen för jordbruksdepartementet meddelat mig,
han för sin del har för afsikt att förorda kommitténs i senare delen af
dess betänkande framlagda förslag om de veterinära ärendenas öfverflyttande
till landtbruksstyrelsen, har jag i det följande utgått från den
förutsättning, att medicinalstyrelsen icke skulle hafva att taga annan
befattning med nämnda ärenden, än som afses i § 12 af kommitténs
förslag till instruktion för medicinalstyrelsen. De smärre uppgifter i.

Sjätte hufnidtiteln.

förevarande hänseende — skyldighet att vid utarbetande af nya farma- [7.]
kopéer taga behörig hänsyn till veterinära behof, att fastställa de villkor,
hvarpå giftiga läkemedel för husdjur må på veterinärs rekvisition
från apotek utlämnas, att granska räkningar å husdjursmedicin, som
skall af statens medel betalas, samt att till efterrättelse å apoteken låta
utdela förteckning öfver veterinärer, som äro berättigade att från apotek
förskrifva giftiga läkemedel för husdjur —- som sålunda fortfarande
skulle åligga medicinalstyrelsen, lära emellertid icke inverka på styrelsens
organisation.

Enligt

Byråsystemets
infö -

or d it ing.

1900 års instruktion skall en stor del af de inom medicinalstyrelsen
förekommande ärenden behandlas kollegialt, cl. v. s. genom d . dsamfälld
öfverläggning och beslut. De hufvudsakligaste af dessa aren- dnaistyre/sen.
den, för hvilka kommittén lämnat fullständig redogörelse (sid. 3), äro: Nuvarande
framställningar och utlåtanden till Eders Kungl. Maj:t, utfärdandet af
allmänna föreskrifter, disposition af styrelsens anslag, rättsmedicinska
utlåtanden, besvärsmål, bestraffningar samt befordringsfrågor.

I behandlingen af dessa ärenden skola åtminstone tre af medicinalstyrelsens
ledamöter, generaldirektören inberäknad, deltaga, och gäller
som styrelsens beslut den mening, hvari de flesta instämt, eller vid lika
röstetal för olika meningar den, som af generaldirektören biträdes.

I öfriga förekommande ärenden med undantag af dem, som handläggas
och afgöras af vederbörande ledamot allena, tillkommer beslutanderätten
generaldirektören ensam efter rådplägning antingen endast med
föredraganden eller, om ärendets vikt och beskaffenhet anses sådant
fordra, med vissa eller alla styrelsens ledamöter.

Af vederbörande ledamot allena handläggas och afgöras, då generaldirektören
icke annorlunda bestämmer, vissa ärenden af mindre betydenhet
(sid. 4).

Antalet protokollsförda, kollegialt behandlade ärenden, under år
1908 utgjorde 1,576. Antalet ärenden, af gjorda af generaldirektören
ensam, uppgick samma år till 3,562.

Kommittén, som för sin del (sid. 16—18) förordar införande af Kommittén.
byråsystem, säger sig icke vilja förneka, att det kollegiala behandlingssättet
af ärendena inom medicinalstyrelsen väl varit motiverad! under
en tid af mindre grad af utveckling af de medicinska vetenskaperna
och häraf följande större möjlighet för eu person att förena ingående
kännedom om flera af dem.

Bill. till lliksd. Prat. 1911. 1 Sand. 1 Aid. 1 Höft.

Sjätte hufvuötiteln.

[7.] Med den utveckling, hvilken numera såväl de medicinska veten skaperna

som de yttre medlen och formerna för deras praktiska tillämpning
tagit, hafva emellertid, påpekar kommittén, förhållandena väsentligt
förändrats. Den med denna utveckling sammanhängande skarpa
begränsningen af de medicinska specialområdena gör det sålunda enligt
kommitténs mening — samtidigt som genom densamma en byråindelning
blir lätt genomförbar — icke längre för ärendenas bästa behandling
lämpligt, att de olika ledamöterna inom medicinalstyrelsen nödgas
att, mer eller mindre pliktmässigt, så intränga inom områden, hvilka
ligga utom deras egentliga utbildnings- och verksamhetsfält, som nu
gällande regler angående ärendenas behandling och afgörande tvinga
till. Under sådana förhållanden anser kommittén genom byråsystemet
icke blott saklighet och säkerhet i ärendenas behandling komma att
befordras, utan äfven, i den mån ledamots arbete och intresse får koncentreras
på hans särskilda område, en kvantitativt större arbetsprodukt
kunna afvinnas honom, hvarför kommittén föreslår införandet i medinalstyrelsen
af detta system såsom regel vid ärendenas behandling.
Generaldirektören skulle alltså enligt kommitténs förslag blifva ensam
beslutande i alla frågor med undantag af de rättsmedicinska, i hvilka
medicinalstyrelsen har att afgifva utlåtande, och därmed likställda frågor
samt bestraffningsfrågor. Till de af kommittén anförda skälen fölen
särskild behandling af de rättsmedicinska ärendena skall lag senare
återkomma. Bestraffningsfrågornas särskilda natur har kommittén äfven
ansett höra föranleda afvikelse från regeln om generaldirektörens ensambeslutanderätt.

Frågor af enklare beskaffenhet anser kommittén böra ungefär i
samma omfattning som för närvarande handläggas af vederbörande byråchef
ensam.

Medicinal*!,- I sitt utlåtande anför medicinalstyrelsen i denna del, att styrelsen
förväntar sig stora fördelar genom införande af byråsystem. Det är,
säger styrelsen, visserligen sant, att med detta arbetssätt större fordringar
på sakkunskap ställas på medicinalråden än med det kollegiala arbetssättet,
liksom att större ansvar kommer att hvila på dem med afseende
å skrifvelsers uppsättande och ärendenas expediering, än förut
varit fallet, men de fördelar, som skulle vinnas genom inbesparad arbetstid,
böra enligt styrelsens åsikt blifva afsevärda. I den mån det
kan lyckas att erhålla lämpliga personer till byråchefer skulle ock, påpekar
styrelsen, den hittills på generaldirektören hvilande orimligt stora
arbetsbördan komma att till fördel för ämbetsverket minskas, ehuru

Sjätte hufvudtiteln.

visserligen med hänsyn till det större antal ärenden, som skulle afgöras [7.j
af generaldirektören ensam, äfven dennes ansvar skulle blifva större
än hittills.

Jag- ansluter mig helt till den uppfattning rörande fördelarna af Depm-temmtsbyråsystemets
införande, hvaråt kommittén gifvit uttryck och hvilken c!iefendelas
jämväl af medicinalstyrelsen; och tillåter jag mig påpeka, att, då
jag i detta sammanhang upptagit frågan om sättet för ärendenas behandling
inom medicinalstyrelsen, detta har sin grund däri, att frågan
lärer i viss mån kunna inverka på behofvet af arbetskrafter inom
styrelsen.

Då generaldirektören befinner sig på tjänsteresa eller begagnar se- stäi/företrämester
eller då han eljest under kortare tid, som ej öfverstiger fjorton dåre förgenedagar,
är förhindrad att förrätta sitt ämbete, skall enligt nn gällande
instruktion, därest icke Eders Knngl. Maj:t annorlunda förordnar, äldste
tjänstgörande läkarledamoten inträda i utöfningen af generaldirektörens
åligganden inom styrelsen. År generaldirektören af annan anledning
än att han befinner sig på tjänsteresa eller begagnar semester hindrad
att förrätta sitt ämbete och fortfar hindret utöfver fjorton dagar, bör äldste
tjänstgörande läkarledamoten fortfarande utöfva generaldirektörens ämbete,
intill dess Eders Kungl. Maj:t å ämbetet meddelar nådigt förordnande.
Likaledes skall vid inträffande ledighet af generaldirektörsämbetet
äldste tjänstgörande läkarledamoten inträda i utöfningen af detsamma
och därmed fortfara, intill dess Eders Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar.

Kommittén påpekar nn, att i ett verk, som ständigt bör stå i så Kommittén.
intim kontakt med så många förhållanden i landets olika delar som
medicinalstyrelsen, det lämpligen icke kan undgås, att styrelsens chef
i ganska stor utsträckning företager inspektions- och andra tjänsteresor
för att å ort och ställe taga kännedom om förhållanden och åtgöranden
rörande hälso- och sjukvården, rörande sjukhusbyggnads- och
andra arbeten, de lokala tjänstemännens och tjänstläkarnas sätt att
fullgöra sina åligganden in. in. dylikt. Det hittills inom medicinalstyrelsen
enligt gällande instruktion följda förfaringssättet med den äldste
för tillfället tjänstgörande läkarledamoten såsom generaldirektörens själfskrifne
vikarie kan enligt kommitténs mening efter byråsystemets införande
icke utan vidare uppehållas. Kvalifikationen att i generaldirektörens
frånvaro i hans ställe fullgöra hans åligganden och ansvara

Sjätte ImfYudtiteln.

[7.] för den riktiga dirigeringen af verket kan nämligen, enligt hvad
kommittén håller före, förvärfvas endast genom mer eller mindre direkt
därpå inriktadt arbete under äfven de tider, då generaldirektören är i
tjänst, från dens sida, som i hans frånvaro skall rycka in. Därför bör
denne, enligt hvad kommittén anför, äfven i generaldirektörens närvaro
inom styrelsen öfvervara föredragningen af viktigare ärenden. Kommittén,
som anser det icke utan vidare kunna antagas, att den äldste
alltid är den lämpligaste att fylla denna funktion, föreslår på grund
häraf, att den af läkarledamöterna i medicinalstyrelsen, som därtill
anses bäst skickad, för viss tid erhåller uppdraget att i generaldirektörens
frånvaro företräda denne vid behandlingen af alla sådana ärenden,
hvilkas afgörande generaldirektören icke särskild!, förbehållit sig, äfvensom
i öfrig! under generaldirektörens frånvaro utöfva dennes sammanhållande
och öfvervakande funktioner. Denne generaldirektörens ställföreträdare
skulle erhålla sitt förordnande af Eders Kung!. Magt för en
tid af exempelvis tre år efter underdånigt förslag af generaldirektören.

Skilj akti g
mening inom
kommittén.

Inom kommittén reserverade sig dess ledamot herr Carl Persson
i Stallerhult mot förevarande förslag. Plan ansåg, att vid tillfällen,
då generaldirektören vore förhindrad att sköta sin tjänst, hans befattning
borde uppehållas efter enahanda grunder som äro gällande för
statskontoret.

Medicinal- Medicinalstyrelsen finner för sin del efter byråsystemets genom st,

,Teism, förande den föreslagna anordningen med en ställföreträdare för generaldirektören
oundgänglig. Styrelsen framhåller emellertid, huru betungande
ett dylikt uppdrag lomme att blifva, då det medicinalråd, som erhölle
detsamma, skulle hafva icke blott att sköta egen byrå utan äfven
att deltaga i handläggningen af viktigare ärenden å de andra byråerna.
Skulle, såsom, på sätt jag sedermera skall omnämna, ifrågasatts, läkarbyråernas
antal inskränkas till tre, komme uppenbarligen arbetsbördan
för hvilkendera som helst, åt hvilken uppdraget anförtroddes, enligt
styrelsens mening att vida öfverstiga en mans krafter.

Departements chefen.

Enligt

sen

nödgats
dagar
år 1909
nämna,

inhämtat har generaldirektören i medicinalstyrelgrund
af inspektionsresor, semester, offentliga uppdrag m. m.

hvad jag

från ämbetsverket
år 1907, 93 das:ar

dagar

vara frånvarande
år 1906, 78 dagar

eller sålunda i medeltal 92 dagar ^
att generaldirektören icke under något af dessa

år 1908
årligen.

1905, 101

Jag -

ar
och

ber därvid få
år kunnat till

123 dagar

Sjätte hufvudtiteln.

fallo begagna sig af den honom tillkommande semester, och att det [7.]
oaktadt arbetet icke kunnat ordnas på annat sätt än att den semester
han erhållit uppdelats på två eller flera perioder.

Med det ständigt ökade antalet hospital, lasarett och tuberkulossjukhus,
som medicinalstyrelsen har att afsyna, lärer generaldirektörens
frånvaro från ämbetsverket för framtiden icke kunna antagas komma
att understiga tre till fyra månader om året. Vid detta förhållande
lärer, särskild! efter byråsystemets införande, blifva nödvändigt, att
någon af medicinalråden erhåller uppdrag att stå vid generaldirektörens
sida och ständigt deltaga i viktigare ärendens handläggning, sä att
han kan vara kvalificerad att i generaldirektörens frånvaro fullgöra
dennes åligganden. Jag biträder alltså kommittémajoritetens förslag i
denna del.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid medicinalstyrelsens sida Ett vetenskapskulle
ställas ett vetenskapligt råd (sid. 19—-21). medidnatsty Till

stöd för detta förslag anför kommittén, att de medicinska reisens sida.
vetenskapernas allt större specialisering småningom gjort det omöjligt Kommittén.
för eu person att samtidigt sakkunnigt behärska ett flertal af dem,
och att det naturligtvis icke låter sig göra att förse medicinalstyrelsen
med så många ordinarie byråchefer eller ledamöter, som skulle erfordras
för att styrelsen i hvarje fall skulle äga tillgång till en inom ett visst
område i egentlig mening sakkunnig ledamot. Därmed skulle knappast
heller, påpekar kommittén, den i hvarje fall brista sakkunskapen kunna
anses hafva tillförts styrelsen, då ju denna inom vissa områden af
medicinalstyrelsens ämbetsbefattning väsentligen måste anses kunna
förvärfvas och underhållas endast genom medicinskt arbete af annan
art än uteslutande sysslande med administrativa medicinalfrågor, något
som å andra sidan fordrar annat än den vetenskapliga fackutbildningen.

För att tillföra styrelsen det slags sakkunskap, hvaraf densamma,
om den rätt skall kunna fylla sin uppgift, enligt kommitténs mening
nu mera än förr är i oundgängligt behof, har kommittén ansett sig
höra tillgripa en särskild utväg, med hvilken kommittén äfven sökt
vinna ett annat ej mindre viktigt ändamål, nämligen att erhålla en
intimt förenande, ständigt verkande länk mellan styrelsen och de krafter
utom densamma, som på läkar- och apotekarvetenskapens områden här
i landet kunna anses i olika afseenden gå i spetsen.

Kommittén bär för fyllande af dessa uppgifter, såsom nämndt, tänkt
sig, att vid medicinalstyrelsens sida skulle ställas ett af framstående

Sjätte liufrudtiteln.

läkare och apotekare, till det antal, Eders Kung-I. Magt efter förslag
af medicinalstyrelsen bestämmer, sammansatt vetenskaplig:! råd. Medlem
af rådet skulle åligga dels att på kallelse af generaldirektören deltaga
i utredningen och behandlingen af ärende, hörande till hans särskilda
kunskapsområde, dels ock att af eget initiativ rikta styrelsens uppmärksamhet
på sådana vetenskapens framsteg, som kunna antagas äga
särskild betydelse för allmänna hälso- och sjukvården eller rättsmedicinen.
Medlemmarna, åt rådet borde efter förslag af generaldirektören
si Eders Kung!. Magt utses tillsvidare. Inom rådet borde åtminstone
följande vetenskapsgrenar eller specialfack företrädas, nämligen: psykiatri
åt två medlemmar, rättsmedicin af två, hygien af en, medicin af en,
kirurgi af eu, obstetrik af en samt farmaci och apoteksväsende af en.
böjlighet borde enligt kommitténs mening förefinnas att i mån af behof
fika medlemmarnas i rådet antal utöfver det, som, enligt hvad nyss
angifvits, minst bör erfordras. Dels skulle nämligen utan sådan möjlighet
vid sjukdom eller annat förfall styrelsen för längre tid kanske
nödgas undvara den behöfliga sakkunskapen på ett visst område, dels
läte äfven tänka sig, att behof åt speciell sakkunskap yppas inom andra
discipliner än de nyss nämnda.

Medlem åt vetenskapliga rådet borde enligt kommitténs åsikt när
ärende inom medicinalstyrelsen förekommer, för hvars behandling han
tillkallats, äga samma ställning, som i allmänhet tillkommer ledamot i
styrelsen. Han borde alltså gifva upplysningar och råd och säga sin
mening samt, om densamma ej öfverensstämmer med beslutet, låta anteckna
den till protokollet. I fråga om rättsmedicinskt utlåtande skulle,
enligt hvad kommittén vidare, såsom jag strax skall nämna, föreslår,
ledamot af medicinalstyrelsen, som deltager i ärendets behandling, äfven
äga. rätt att deltaga, i beslutet. På samma sätt borde enligt kommitténs
förslag vid fråga om sådant utlåtande inom det fixerade antalet af dem,
som därvid äga beslutanderätt, tillkallad medlem af vetenskapliga rådet
också äga dylik rätt. Föredragning af sådant ärende borde äfven, då
generaldirektören så pröfvar erforderligt, kunna ske af medlem af
vetenskapliga rådet. Eljest borde ärende, i hvars behandling medlem
åt vetenskapliga rådet deltager, föredragas af vederbörande byråchef
eller annan, som föredragningen på grund af särskild bestämmelse tillkommer.

I detta sammanhang ber jag få omnämna, huru kommittén tänkt
sig sättet för behandlingen af rättsmedicinska ärenden inom styrelsen
(sid. 32—38).

Sjette hufvudtiteln.

Vidkommande de rättsmedicinska ärendena angående sinnesbeslcaffen- [7.]
het — hvilka hittills handlagts i medicinalstyrelsens plenum — utgöra
dessa ärenden sådana utlåtanden angående personers sinnesbeskaffenhet,
som det åligger styrelsen att algilva, vidare frågor om hänvisning
till undersökning å hospital af person, angående hvars sinnesbeskaffenhet
styrelsen sålunda har att afgifva utlåtande, samt slutligen från
hospitalsdirektion till styrelsen hänskjuten fråga om utskrifning från
hospital af person, hvilken, tilltalad för brott, i anseende till sinnessjukdom
ej kunnat till ansvar fällas.

Genom nådiga brefvet den 9 mars 1826 är förorduadt, bland annat,
att, då eu för brott tilltalad person uppgifves vara eller vid gärningens
begående hafva varit vansinnig, domstolen skall, jämte iakttagande af
hvad stadgadt är om nödig fullständighet i rannsakningen, sedan läkares
betyg om den tilltalades sinnesbeskaffenhet biff vit infordradt, öfVerlämna
detsamma tillika med rannsakningen till medicinalstyrelsen, hvars utlåtande
i ämnet bör af vaktas, innan domstolen sitt beslut meddelar.

Antalet af de utaf medicinalstyrelsen afgifna utlåtanden angående
sinnesbeskaffenhet befinner sig i ständig ökning. Under det sålunda
antalet år 1890 uppgick till 34, hade det år 1900 stigit till 38, är 1908
till 83 och år 1909 till 102. Jag tillåter mig dessutom erinra, att Riksdagen
i skrifvelse den 8 april 1908 anhållit om lagbestämmelser i syfte,
att utlåtande angående sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt
dömts till döden eller straffarbete på lifstid, alltid skall infordras
från medicinalstyrelsen. Skulle denna skrifvelse föranleda lagstiftning
i angifvet syfte, torde detta i sin mån bidraga till ytterligare ökning
i antalet ärenden af förevarande beskaffenhet.

Kommittén anmärker nu, att tryggheten för en sakkunnig behand- Kommittén.
ling af dessa ärenden visserligen ökats dels därigenom att referenten
för dem, i olikhet, med tiden närmast efter 1876, under senare tiden
sökts bland speciellt psykiatriskt utbildade läkare, dels genom anställandet
af en öfverinspektör för sinnessjukvården med skyldighet att biträda
medicinalstyrelsen vid hithörande ärendens handläggning, dels slutligen
därigenom att rannsakningsfångar, hvilkas sinnesbeskaffenhet misstankes
vara abnorm, allt oftare hänvisas till hospital för undersökning, men
att det emellertid synes kommittén obestridligt, att den ifrågavarande
ärenden hittills ägnade behandlingen inom medicinalstyrelsen icke
lämnat tillräckligt inflytande för den sakkunskap, hvilken måste anses
vara af synnerlig vikt vid ärendenas behandling.

Eu utväg med afseende å dessa ärenden vore naturligen, påpekar
styrelsen, att fråntaga medicinalstyrelsen handläggningen af dem och

Sjätte hufvudtiteln.

öfverlämna dem till en från styrelsen alldeles fristående nämnd eller
annan sammansättning af sakkunniga. Kommittén tiar emellertid icke
ansett sig kunna förorda ett sådant förfaringssätt, hvarigenom såväl
den formella som reella sakkunskap, som finnes och måste finnas inom
styrelsen på detta område, skulle uteslutas från allt inflytande, och
hvarigenom äfven en vid dessa ärendens bedömande oundgängligen
nödvändig stadga och konsekvens skulle äfventyras.

På grund af hvad kommittén sålunda anfört och då kommittén
ansett, att vid dessa frågor äfven andra än rent psykiatriska synpunkter
böra komma under bedömande utan att böra få afgörande inflytande på
det utlåtande, som skall afgifvas, har kommittén föreslagit, att ifrågavarande
ärenden behandlas af medicinalrådet och chefen för hospitalsbyrån,
generaldirektören, om han finner skäl deltaga i ärendets behandling,
men eljest det af de ofri ga medicinalråden, som generaldirektören
bestämmer, samt öfverinspektören för sinnessjukvården eller vid förfall
för honom en psykiater i det vetenskapliga rådet. Kunna de tre sålunda
deltagande ej enas om slutet, skulle, efter förslag af dem, af
generaldirektören tillkallas ytterligare en psykiater i det vetenskapliga
rådet, hvarefter utlåtandet skulle afgifvas efter omröstning mellan dessa
fyra. Utsiagsröst. borde därvid generaldirektören äga, om han deltager,
men eljest chefen för hospitalsbyrån, som tillika skulle föra ordet vid
de sammanträden för behandlingen af ifrågavarande ärenden, där generaldirektören
ej är tillstädes. Vid olika meningar mellan de i beslutet
deltagande borde utdrag af protokollet angående dem bifogas utlåtandet.

Hvad angår frågan om beredande af plats vid de förevarande
ärendenas behandling äfven åt andra än psykiatri^ erinrar kommittén
därom, att önskvärdheten häraf uttalats äfven af Riksdagen i dess förutnämnda
skrifvelse af den 8 april 1908.

Kommittén föreslår slutligen, för att ej chefen för hospitalsbyrån
öfver höfvan skall betungas, att föredragningen af dessa ärenden, som
ofta krafvel'' drygt arbete, skall, efter generaldirektörens bestämmande,
fördelas mellan chefen för hospitalsbyrån och den af de ofri ga psykiatrisk*
särskild! utbildade först tillkallade.

Hvad angår de hos medicinalstyrelsen handlagda rättsmedicinska
ärenden, som ej ängd sinnesbeskaffenhet, utgöras dessa af rättsmedicinska
utlåtanden, granskning af obduktion sprotokoll med tillhörande utlåtanden
och räkningar samt utlåtanden rörande andra rättsmedicinska förrättningar.

Kommittén anser, att äfven ifrågavarande ärenden lämpligast böra
kvarblifva inom medicinalstyrelsen. I analogi med den anordning kom -

Sjätte ImfYudtitein.

mittel! föreslagit i fråga om utlåtanden angående sinnesbeskaffenhet [7.]
anser kommittén, att rättsmedicinska utlåtanden, som ej röra sinnesbeskaffenhet,
böra afgifvas af chefen för den byrå, till hvilken ärendet
hör, generaldirektören, i fall han finner skäl deltaga i ärendets behandling,
men eljest den af de öfriga medicinalråden, som generaldirektören
bestämmer, samt en af generaldirektören tillkallad rättsläkare
i vetenskapliga rådet. Kunna de tre ej enas om slutet, borde, sedan
deras förslag inhämtats, af generaldirektören ytterligare tillkallas eu
rättsläkare i vetenskapliga rådet. I fråga om sättet för besluts fattande,
föredragning och expediering af beslut vid olika meningar mellan de i
ärendets afgörande deltagande skulle samma regler gälla som beträffande
motsvarande rättspsykiatriska ärenden.

Äfven om dessa ärenden ej äro flera till antalet, än att de i allmänhet
böra kunna föredragas af vederbörande byråchef — hvithet i
mindre omfattning kan ske i fråga om de rättspsykiatriska ärendena —
har dock kommittén ansett möjlighet böra finnas för generaldirektören
att, när särskild anledning därtill yppar sig, öfverlämna beredning och
föredragning af hithörande ärende till ledamot af vetenskapliga rådet.

Då nämligen dessa ärenden dels äro af brådskande art, dels ock understundom
kunna fordra särskildt tidsödande och ingående undersökningar,
som kanske ej alltid kunna verkställas af byråchefen, finner kommittén
lämpligt, _ att biträde med beredning och föredragning kan beredas
denne. Äfvenledes kan, anmärker kommittén vidare, under byråchefens
semester i fall, då en i rättsmedicin tilläfventyrs mindre förfaren vikarie
uppehåller ämbetet, behofvet af mera sakkunnig föredragande blifva
trängande. Yppas vid granskning i vanlig ordning inom styrelsen,
d. v. s. efter föredragning af vederbörande byråchef inför generaldirektören,
af rättsmedicinskt obduktionsprotokoll eller utlåtande anledning
till framställande af anmärkning mot någotdera eller till ändring
i utlåtandet, anser kommittén ärendet böra hänskjutas till samma behandling,
som, enligt hvad nyss omnämnts, bör tillkomma rättsmedicinskt
utlåtande.

Beträffande antalet medlemmar i det vetenskapliga rådet var herr skiljaktig
Carl Persson i Stallerhult skiljaktig och ansåg, att detsamma borde menmn.
bestämdt begränsas till sju och således allenast en medlem företräda
en hvar af de båda specialfacken psykiatri och rättsmedicin. Genom
det tillvägagångssätt kommittén i afseende å rättsmedicinska utlåtanden
föreslagit för det fall, att de tre i ärendets behandling först deltagande
Bill. till Bilcsd. Prut. 1911. 1 Sand. 1 Afl. 1 Iiäft.

Sjätte hufrudtiteln.

[7.] ej äro ense, finner reservanten icke större säkerhet för ett rätt bedömande
af frågan vara vunnen. Att en fjärde person tillkallas anser
lian därför onödigt och torde enligt hans mening i hvarje fall endast
sällan komma att inverka på det slut, hvartill majoriteten af de tre
först tillkallade förut kommit.

Medicinal- Medicinal styrelsen, som icke har något att invända mot kommitténs

st''jrehen■ förslag rörande inrättande af det vetenskapliga rådet, anser för sin del,
att för det behandlingssätt inom styrelsen, som ifrågasatts för mål angående
sinnesbeskaffenhet äfvensom af andra rättsmedicinska mål, torde
väl erfordras två medlemmar, som i rådet skola representera hvartdera
af dessa specialfack. Med en dylik anordning bör emellertid enligt
styrelsens mening krafvet på sakkunskap vid dessa viktiga ärendens
afgörande vara fullt tillgodosedt.

DePchefmntS'' Jag anser den af kommittén föreslagna anordningen med ett vetenskapligt
råd, som skulle stå vid medicinalstyrelsens sida, vara synnerligen
lycklig, då härigenom skulle tillföras styrelsen en fond af sakkunskap
på speciella områden af den medicinska vetenskapen, som
icke kan förutsättas i lika omfattning vara till finnandes bland medicinalstyrelsens
ordinarie ledamöter, men utan hvilken styrelsen icke rätt
kan fylla sina samhälls viktiga uppgifter.

Hvad angår antalet medlemmar i det vetenskapliga rådet har
kommitténs majoritet, såsom nämnts, föreslagit, att detsamma skulle
utgöra nio med möjlighet att i mån af behof öka antalet, under det
att en reservant ansett antalet böra fixeras till sju. Efter öfvervägande
af de skäl, som å ömse sidor blifvit anförda, ansluter jag mig i denna
del till majoriteten. Särskild t synes det mig angeläget att, då fråga
är om afgifvande af rättsmedicinska utlåtanden, sättet för ärendenas
behandling så anordnas, att största möjliga säkerhet vinnes för ett rätt
bedömande; och det torde icke kunna förnekas, att det tillskott i sakkunskap,
som erhålles genom tillkallandet af en fjärde sakkunnig, när
tre icke kunnat enas, utgör en ytterligare garanti i förevarande hänseende.
I)en ringa kostnadsökning, som blir en följd häraf, lärer icke
kunna tillmätas någon betydelse i förhållande till de intressen, om
hvilka här är fråga.

Allenast i det afseendet synes mig kommitténs förslag böra jämkas,
att medlemmarna i det vetenskapliga rådet enligt min mening böra
förordnas icke tillsvidare utan på viss tid, exempelvis fem år.

Sjätte Imfvudtiteln. 19

Den del af medicinalstyrelsens ämbetsbefattning, som afser sinnessjukvården
och hospitalen, lärer utan gensägelse vara den för närvarande
mest tyngande. Kommittén har till belysande häraf (sid. 24—25) meddelat
uppgifter angående antalet af de inom medicinalstyrelsen handlagda
ärenden af ifrågavarande beskaffenhet och tillika lämnat eu redogörelse
för hospitalsväsendets utveckling alltsedan år 1877, från hvilken
tid medicinalstyrelsens funktion såsom öfverstyrelse för hospitalen daterar
sig. Jag tillåter mig här återgifva några siffror ur en af kommittén
uppgjord tablå, fullständigad med uppgifter från år 1909:

År.	Antal sängar å statens anstalter för sinnessjuka (vid årets utgång.) *)	Antal inkomna hospitals-ärenden.	Utgifter för hospi-talens drift (för-slagsanslaget till hospitals under-håll jämte patient-afgifter).	Utgifter å sär-skilda af Riks-dagen anvisade anslag till hospi-talsväsendet.
1877 ..................	1,559	425	745,541.90	13.2G1.3S
1890 ..................	2,625	673	1,585,102.6 3	324,206.61
1900 .................	5,056	1,081	2,718,847.0 0	230,330.55
1905 ..................	6,244	2,220	3,583,878.6*	1,074,971.56
1908 ..................	6,794	2,268	4,830,573.5 5	1,212,168.3 9
1909 ..................	6,822	2,534	4,735,684.55	1,720,105.5?

*) Länens upptagningsanstalter, hvilka vid slutet af år 1909 räknade 241 sängar, fao icke
medtagna.

Jag ber tillika få erinra, att enligt den af medicinalstyrelsen i dess
underdåniga berättelse af den 8 december 1902 angående undersökning
af sinnessjuka och sinnesslöa afgifna, hittills i hufvudsak följda planen
för hospitalsbyggandet skola ytterligare hospital byggas, tills sängantalet
något öfverskrider 10,000.

Den ökning af göromål med hospitalsärendena i medicinalstyrelsen,
som med hospitalsväsendets utveckling fortgått, har icke kunnat
försiggå utan vidtagande inom styrelsen af särskilda anordningar, för
hvilka redogörelse lämnats i kommittébetänkandet (sid. 26—27). Fråga
bär också varit på tal att frånskilja från medicinalstyrelsen dess befattning
med hospitalen och sinnessjukvården och inrättande af eu särskild
hospitalsöfverstyrelse. Kommittén bär dock öfvergifvit tanken härpå;
och icke heller jag har ansett mig böra upptaga densamma. Särskildt
bär jag härvid fäst mig vid de dryga kostnader, som skulle vara förenade
med inrättande af ett nytt ämbetsverk för ifrågavarande ändamål.

[7-]

Hospitals byrån.

Sjätte Imfyudtiteln.

[7.] Kommittén har emellertid (sid. 29) föreslagit vissa åtgärder för att

i någon män lätta medicinalstyrelsens arbetsbörda genom att lämna
hospitalsdirektionerna en viss större rörelsefrihet. Till dessa frågor,
hvilka icke inverka på lönestatens uppgörande, torde jag sedermera få
återkomma.

Med afseende å den ställning, som hittills tillkommit styrelsens under
hospitalsbyrån hörande arkitekt, anser kommittén densamma böra så
förändras, att han, då ärende förekommer, vid hvars behandling han
tillkallats, får, såsom i allmänhet annan tillkallad sakkunnig, skyldighet
icke blott att deltaga i öfverläggningarna utan äfven att, om hans
mening af viker från beslutet, låta anteckna densamma till protokollet.
Härigenom skulle enligt kommitténs mening ett inom styrelsen hittills
understundom kändt behof af större ansvar för denne sakkunnige för
de af honom gifna råd blifva fylldt, ett förhållande, som, såvidt kommittén
kan finna, icke kan annat än vara fördelaktigt för det förekommande
ärendet. Med denna ställning anser kommittén arkitekten, som
blir lika erforderlig äfven om nyanläggandet af hospital skulle upphöra,
för framtiden böra erhålla sitt förordnande af Eders Kungl. Magt för
viss tid, exempelvis fem år.

Hvad sålunda föreslagits synes mig vara till bestämd fördel, hvadan
jag anser mig böra förorda kommitténs förslag härutinnan.

Ofverinspektören för sinnessjukvården synes, frånsedt sättet för hans
deltagande i behandlingen af vissa rättsmedicinska ärenden böra, på sätt
jämväl kommittén föreslagit, förblifva vid samma åligganden och befogenhet
som för närvarande.

inrättande i I betraktande af det stora ekonomiska ansvar, som åligger medistyretle/faf
cinaistyrelsen såsom handhafvare af hospitalsförvaltningen, och för läten
kameral- tande, bland annat, af det nuvarande medicinalrådets för bospitalsärenden
byra.''u. alltför tunga arbetsbörda anser kommittén eu ledamot i styrelsen böra
v 1 '' anställas för handläggning hufvudsakligen afen del ekonomiska ärenden

rörande hospitalsförvaltningen. Denne ledamot skulle dock äfven fylla
en annan funktion inom styrelsen. Han skulle nämligen, enligt hvad
kommittén föreslår, få till uppgift att förestå hela styrelsens räkenskapsväsen
och sålunda äfven blifva chef för styrelsens nuvarande räkenskapskontor,
hvilket alltså enligt kommitténs åsikt skulle, på sätt jag
sedermera blir i tillfälle att närmare angifva, sammanslås med handhafvande!
af hospitalens ekonomi till en enhetlig organisation af en kameralbyrå.
Den nye ledamotens behöflighet för styrelsen, hvad hospitalsförvaltningen
angår, ånger kommittén framgå af hospitalsväsendets

Sjätte bufradtiteln.

stora utveckling, som alltjämt tillfört styrelsen vidgade uppgifter och [7.]
ökadt arbete, och vara oberoende af, huruvida för framtiden nyanläggandet
af hospital kommer att fortsättas. Den sålunda inrättade byrån,
hvars chef skulle äga kameral och juridisk utbildning, skulle upptaga
alla den nuvarande kamrerarens för hospitalsärenden kamerala göromål.

Vidare skulle till byrån höra den granskning af hospitalsräkenskapen,
som enligt den för kontrollanten af hospitalens ekonomiska förvaltning
gällande instruktion skall inom medicinalstyrelsen utföras af denne tjänsteman,
hvilken enligt kommitténs mening fortfarande bör finnas och
närmast under kameralbyråchefen hafva samma åligganden som hittills.

Frågor rörande räkenskapen i allmänhet vid hospitalen, årliga utgiftsstater
för dem samt förråden där skulle handläggas å denna byrå och
föredragas af byråns chef, i den mån läkarteknisk utbildning därför ej
erfordras. I den man sådan kräfves, anser kommittén ärenden af nyssnämnda
beskaffenhet böra tillhöra hospitalsbyrån och föredragning ske
af chefen för samma byrå. Till sistnämnda byrå skulle i regel fortfarande
höra ärenden rörande ny- och ombyggnader af hospital samt
årliga reparationer af dem, enär sådana frågor enligt kommitténs mening
i regel kräfva särskild läkarteknisk sakkunskap. Chefen för kameralbyrån
skulle emellertid kunna åläggas vara närvarande och säga
sin mening i allmänhet, då annan ledamot föredrager frågor af ekonomisk
eller juridisk natur. Denne skulle vidare taga de! i handläggningen
af inom styrelsen förekommande bestraffningsfrågor. Han
borde alltså i allmänhet lämna styrelsen ett, såsom det synes kommittén,
välbehöfligt stöd, då det gäller att fylla de kraf, som ställas på styrelsen
för handhafvande af dess ekonomiska och i viss mån äfven juridiska
uppgifter.

Till kameralbyrån skulle äfven förläggas ärenden rörande styrelsens
organisation, personal, ekonomi och arkiv, hvilka ärenden för närvarande
handläggas å hälsovårdsroteln.

Mot förslaget om tillsättande af en byråchef för kameralärenden Dejiartemcntshar
jag icke något att erinra. Härigenom skulle nuvarande räkenskaps- ckcfenkontoret
jämte den medicinalstyrelsen åliggande förvaltningen af hospitalsmedlen
komma under gemensam ledning af en för ändamålet utbildad
chef och tillika önskvärd enhetlighet vinnas i bokföring och bokföringssystem
inom styrelsen. Den betydande medelsförvaltning, som
åligger medicinalstyrelsen, synes också i och för sig betinga, att det
närmaste ansvaret därför hvilar på eu tjänsteman med byråchefs kvalifikationer.
Slutligen skulle genom inrättande af ifrågavarande tjänst

Sjätte Imfvudtiteln.

[7.] den fördelen vinnas, att byråchefen för hospitalsärenden Unge en väl
behöflig lättnad i sin för närvarande öfver höfvan stora arbetsbörda.

Frågan om den närmare organisationen af kameralbyrån torde jag
få behandla i sammanhang med medicinalstyrelsens räkenskapskontor.

öfriga byråer. .Såsom jag förut omnämnt, finnas för närvarande, förutom de båda
medicinalråd, som handlägga den ene hospitals- och den andre veterinärärenden,
ytterligare tre läkarledamöter. Af dessa handlägger eu
ärenden rörande de civila läkarbefattningarna och utöfningen af läkarkonsten
samt rättsmedicinska ärenden, som ej angå sinnesbeskaffenhet
(civila roteln); en ärenden rörande allmän hälsovård, tandläkare, fältskärer
och barnmorskeväsendet jämte militära ärenden äfvensom ärenden
angående styrelsens personal m. m. (hälsovårdsroteln); samt en
ärenden rörande lasaretts- och apoteksväsende, brunnar och bad samt
sjukgymnastik (lasaretts- och apoteksroteln).

Kommittén. Beträffande beskaffenheten och antalet af de inom medicinalstyrelsen
under år 1908 handlagda ärenden af olika slag har kommittén
i sitt betänkande meddelat närmare uppgifter (sid. 36, 38, 40, 42, 45
o. 49), till hvilka jag torde få hänvisa.

Kommittén har ansett den uppdelning af ärendena mellan styrelsens
läkarledamöter, som för närvarande tillämpas, höra i hufvudsak
uppehållas såsom grundval för den byråindelning, kommittén föreslagit.
Med hänsyn såväl till ärendenas kvalitet som deras antal och den arbetsprestation,
handläggningen af dem krafvel-, har kommittén sålunda
ansett tre byråer med läkare såsom chefer, utom hospitalsbyrån, nödvändiga
i medicinalstyrelsen. Dessa byråer skulle benämnas medicinalbyrån,
hälsovårdsbyrån samt lasaretts- och apoteksbyrån.

Medici- A ineclicinalbyrän skulle handläggas de ärenden, som för närvarande

naibyiiin. tillhöra den civila roteln, eller sålunda rättsmedicinska ärenden, som ej
röra sinnesbeskaffenhet, samt ärenden, som röra läkarkonstens utöfvande,
läkardistrikt och tjänstläkare, hvilka ej äro anställda vid
sjukhus.

På chefen för denna byrå skulle särskildt ställas fordran på erkänd
skicklighet och erfarenhet i rättsmedicin.

Kommittén omnämner, att förslag framställts att till handläggning
på denna byrå förlägga än flera grupper af ärenden, särskildt apoteksärendena,
försatt på sådant sätt möjliggöra indragning af ett medicinalrådsämbete.
1 betraktande af antalet och beskaffenheten af de rätts -

Sjätte liufvudtiteln.

medicinska och öfriga för närvarande till den civila roteln förlagda [7.]
ärendena säger sig kommittén efter noggrannt öfvervägande dock
funnit en ytterligare belastning af denna byrå utesluten. Följden af
en sådan skulle enligt kommitténs mening blifva, att byråchefen omöjligen
skulle hinna ägna den omvårdnad och det intresse åt sitt förvaltningsområde,
som bör fordras af målsmannen för så viktiga angelägenheter
som de förevarande. För honom skulle den ifrågasatta ökade belastningen
också omöjliggöra deri kommunikation med den allt talrikare
under honom . sorterande personalen, som hittills plägat äga rum och
hvilken helt visst har sin betydelse och äfven fordras af landets civila
tjänstläkare.

Iill hälsovardsbyrån skulle höra de allmänna hälsovårdsärendena, Häisovirdsd.
v. s. ärenden, som röra allmän hälsovård, hälsovårdsstadgans tillämp- Dråtlning,
dödsorsakstatistik, epidemisjukhusvård, skyddskoppympning, karantänsanstalter,
inrättningar och åtgärder i öfrigt mot smittosamma
sjukdomars införande till och utbredning i landet samt statsmedicinska
anstalten.

Med den utveckling, det hygieniska området af den medicinska
vetenskapen numera tagit, och i betraktande af den störa vikten för
samhället och individen, att denna gren af medicinaladministrationen
ledes vaket, framsynt och sakkunnigt, anser kommittén det oundgängligen
nödvändigt att lör framtiden inom styrelsen äga en ledamot med
speciell utbildning på hithörande område. De allmänna sanitära och
hygieniska krafvel! ställas också, anmärker kommittén, särskild t i vårt
på detta område långt framskridna land med rätta synnerligen högt.

Bland andra mera betungande, till denna afdelning af styrelsen hörande
ärenden, hvilka remitteras till styrelsens yttrande, nämner kommittén
utom de vanligen förekommande målen enligt hälsovårdsstadgan de i
senare tid förekommande, oftast ganska omfattande ärendena rörande
förorening af luft eller vatten från städer, fabriker och med dem jämförliga
inrättningar, ärenden, som, så vidt kan bedömas, i ökadt omfång
komma att belasta styrelsen.

A denna byrå anser kommittén tillsvidare äfven böra handläggas
inom styrelsen kvarvarande militära ärenden äfvensom ärenden rörande
tandläkare och fältskärer samt barnmorskeväsendet, hvilka samtliga
ärenden behandlas a nuvarande hälsovårdsroteln. Till denna byrå skulle
tillsvidare järnväg förläggas ärenden rörande brunnar och bad samt sjukgymnaster
och sjukgymnastik, hvilka båda grupper af ärenden för närvarande
tillhöra lasaretts- och apoteksroteln. Beträffande samtliga de

[7-]

Lasaretts» och
apotek sby rån.

24 Sjätte hufyudtitelii.

nu omnämnda ärendena ånger emellertid kommittén, att generaldirektören
bör äga full frihet att efter omständigheterna bestämma, å hvilken
byrå de böra handläggas.

Till lasaretts- och apoteksbyrän skulle enligt kommitténs förslag
hänföras ärenden rörande länslasarett, sjukstugor, sanatorier, tuberkulosoch
andra sjukhus, apoteksväsendet och läkemedelshandeln.

Medicinalstyrelsens befattning med lasaretten och sjukstugorna angifves
i 9 § af styrelsens instruktion på följande sätt: »Sjukvårdsinrättning,
hvarå lasarettsstadgan eller sjukstugestadgan äger tillämpning, är,
hvad sjukvården angår, ställd under öfverinseende af medicinalstyrelsen,
som äger att låta förrätta inspektioner, då sådana kunna anses af behofvet
påkallade».

Till medicinalstyrelsens befattning med lasaretten hör enligt lasarettsstadgan,
förutom inspektionen af dem, särskild! att granska och godkänna
ritningar till nytt lasarett samt till sådan förändring af förut
befintligt, som innefattar afsevärd om- eller nybyggnad eller utvidgning,
att afgifva underdåniga förslag till besättande af lasarettsläkarbefattningar
och förordna underläkare, att pröfva och godkänna spisordning
för lasarett samt att fastställa formulär för sjukjournaler, årsberättelser
in. m.

Genom särskilda nådiga kungörelser angående statsbidrag för uppförande
af tuberkulossjukvårdsanstalter in. in. samt angående driftkostnaderna
vid dylika anstalter har medicinalstyrelsen från och med år
1908 fått sig ålagdt, bland annat, att mottaga ansökningar om sådana
statsbidrag, granska ritningar till anstalterna och pröfva plan och läge
för dem äfvensom afsyna och godkänna anstalterna samt enligt bestämda
grunder utbetala statsbidrag till driftkostnaderna. Medicinalstyrelsen
skall ock mottaga årsredogörelser för anstalternas verksamhet.

Någon förändring i styrelsens befattning med dessa ärenden bär
kommittén icke tänkt sig. Hvad angår särskild! lasarettsinspektionerna
hafva dessa alltid hittills verkställts af vederbörande medicinalråd, i enstaka
fall af generaldirektören, något som, enligt hvad kommittén haller
före, fortfarande bör ake, i den mån det medhinnes. Genom att en
ledamot af medicinalstyrelsen sålunda träder i personlig beröring med
förhållandena vid lasaretten anser nämligen kommittén erfarenheten
och iakttagelserna därvid komma medicinaladministrationen och lasarettsväsendet
själft på bästa sätt till godo. Skulle inspektionerna regelmässigt
verkställas af person utom styrelsen, skulle detta, enligt hvad

Sjätte hufvudtiteln.

kommittén framhåller, kräfva särskilda, ganska dryga kostnader. Enligt
kommitténs mening bör af anförda skäl inspektion af lasarett uppdragas
åt sådan person endast i den man det för göromålens behörig1;!

■ gång inom medicinalstyrelsen visar sig nödigt. På senare tiden hafva
verkställts högst femton lasarettsinspektioner om året. Antalet årliga
inspektioner . vid de bortåt ett åttiotal i landet befintliga lasarett bör
enligt kommitténs mening snarare därutöfver ökas än minskas.

^Det synes kommittén åt synnerlig vikt, att ingående sakkunskap
på lasarettsväsendets högt utvecklade område ej saknas bland medicinalstyrelsens
ledamöter — en sakkunskap, som är nödvändig äfven för
inspektionernas behöriga verkställande. Lasarettsärendena äro äfven,
såsom framgår af ofvanstående, så pass betydande, att de enligt kommitténs
åsikt ej lämpligen kunna såsom biärenden belasta en byrå,
hvars . väsentliga verksamhet är af annan art, Särskildt framhåller
kommittén, att, enligt hvari kommittén inhämtat, ärendena angående
statsbidrag för inrättande af och driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
visat sig medföra en ej oväsentlig ökning i arbete för
styrelsen.

Hvad angår apoteksärendena, för hvilkas beskaffenhet kommittén
närmare redogjort (sid. 43 45), anför kommittén, bland annat, att röster

i senaie tid böjts för att apotekarna skulle erhålla större inflytande på
apoteksväsendet än som för närvarande är dem medgifvet, och att skal
visserligen kunna andraga*, som tala för att, på sätt kommitténs inom
apotekar väsendet sakkunnige ledamot föreslagit, inom styrelsen inrätta
en särskild byrå för apoteksärendenas handläggning med en apotekare
såsom chef och ledamot af styrelsen. Kommittén har dock icke ansett
sig böra tillstyrka, eu dylik förändring redan af det skäl, att apoteksärendenas
omfattning för närvarande ingalunda betingar en sådan anordning.
Någon ingående förändring af apoteksväsendets administration
anser kommittén i hvarje fall icke höra, ifrågakomma, innan den
pågående amorteringen af apoteksprivilegierna med år 1920 olif vit slutiönk
Riktningen och arten åt de omgestaltningar på apoteksväsendets
område, hviska i samband därmed kunna komma att vidtagas, lära, enligt
hvad kommittén erinrar, inom en ej aflägsen framtid blifva föremål
för närmare utredning.

Kommittén anser alltså, att apoteksärendena i medicinalstyrelsen
fortfarande höra handläggas af en läkarledamot, som handlägger äfven
annan grupp af ärenden. Kommittén har, såsom jag förut omnämnt, funnit
apoteksärendena alltför betydande för att kunna förläggas till medicinalbyrån.
Ett sammanförande såsom för närvarande af apoteksärendena

Bil/, till Jtiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 4

Sjätte Inifvudtiteln.

[7.] med lasarettsärendena synes kommittén fortfarande lämpligt. Och då
dessa ärenden med sin nuvarande omfattning- väl motivera en byrå för
sig-, anser kommittén, såsom nämnts, en byrå böra inrättas för handläggningen
uteslutande af dessa ärenden.

Anställande af Innan jag går vidare, ber jag få omnämna ett förslag af kommitmedicinairåds-
-j^n, som äger ett visst sammanhang med frågan om det behöflig» an assistenter.

, , '' , , , ., ° 0 °

Kommitté,,. taIet ledamöter i_ styrelsen.

Såsom medicinska biträden hos styrelsen äro för närvarande, enligt
1 ivad förut omtalats, anställda fyra amanuenser, livilka äro legitimerade
läkare, mot årligt arfvode till en af 1,000 kronor och till tre af
900 kronor.

På grund af göromålens inom medicinalstyrelsen oftast uteslutande
läkartekniska art är det nämligen nödvändigt för styrelsen och dess
läkarl ed amö ter att till sitt biträde vid ärendenas beredning och utredning-
äga tillgång till läkarutbildade personer. Äfvenledes är nödvändigt,
att inom styrelsen finnas läkarkrafter att vid ledighet för medicinalråd
fungera som ställföreträdare för dem. I detta afseende hafva anlitats
vid ledighet eller semester för medicinalrådet för hospitalsärendena öfverinspektören
för sinnessjukvården, men eljest i främsta rummet ombudsmannen.
och fiskalen och sedan läkaramanuenserna i män af lägenhet
och lämplighet. Med det låga arfvode, som dessa amanuenser åtnjutit,
har det arbete, hvilket ansetts kunna af dem begäras, enligt hvad kommittén
påpekar, ofta blifvit för ringa, och skyldighet att förrätta arbete
viss tid å tjänsterummet har merendels icke ålegat dem. Svårigheter
vid vikariat hafva med detta system äfven förekommit, då amanuenserna
ju haft sin hufvudsakliga sysselsättning utom medicinalstyrelsen. Förbättring
härutinnan synes kommittén kunna erhållas, om i stället bolde
nuvarande fyra ifrågavarande amanuenserna anställas två medicinalrådsassistenter
med så mycket högre arfvode än de nuvarande läkaramanuenserna,
att skyldighet kan åläggas dem, förutom att mottaga
förordnanden såsom byråchefer å läkarbyråerna, att under den öfriga
delen af året hvarje dag tjänstgöra viss tid af till exempel tre timmar
i medicinalstyrelsen. Dessa assistenter anser kommittén lämpligen böra
placeras till tjänstgöring å hvardera af medicinal- samt lasaretts- och
apoteksbyråerna, under hvilka lyda kårer med talrik personal, men hafva
skyldighet att, då det påkallas, biträda äfven å annan byrå. De borde,
bland annat, biträda med den granskning af läkares rapporter angående
förrättningar med tillhörande räkningar, som ej utöfvas af styrelsens
räkenskapskontor.

Sjätte Irafnultiteln. 27

Beträffande antalet byråer voro herrar Nyström, Carl Persson och [7.]
Kjellberg inom kommittén åt'' skiljaktig mening. De funno den före- stujaidi,,
slagna lasaretts- och apoteksbyrån öfverflödig och medicinalstyrelsens
behof af erkändt skickliga och erfarna läkarledamöter fullt tillgodosedt "T>m
genom tre medicinalråd.

Till stöd för denna sin mening hafva’ de åberopat följande omständigheter,
nämligen:

att medicinalstyrelsen från och med år 1901 utgjorts af fem ledamöter
utom ordföranden;

att de militära ärenden, som förut handlagts af medicinalstyrelsen,
från och med år 1908 — med undantag af en obetydlig återstod —
öfverflyttats till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse;

att kommittén varit enig om att föreslå veterinärärendenas förflyttning
från medicinalstyrelsen, det kollegiala arbetssättets afskaffande,
tillsättandet af ett vetenskapligt råd, hvars medlemmar skulle icke
blott tillföra styrelsen initiativ och ökad, mångsidig sakkunskap utan
äfven direkt kunde deltaga i styrelsen åliggande arbete, hvilket i synnerhet
gällde de båda, hvilka ålades föredragning och erhölle särskildt
arfvode, upprättandet af ett kameralt byråchefsämbete, anställandet af
två medicinska biträden, medicinalrådsassistenter, högre kvalificerade
än de nuvarande läkaramanuenserna och ålagda längre arbetstid än
dessa, äfvensom —- på sätt jag blir i tillfälle att sedermera närmare
omnämna — föredragningsskyldighet för ombudsmannen i fråga om vissa
ärenden eller viss grupp af ärenden samt åläggande för denne tjänsteman
af en utsträckt arbetstid på tjänsterummet;

att de ärenden, som enligt kommitténs majoritets förslag tillförts
lasaretts- och apoteksbyrån, vore af den art, att dessa, som under åren
närmast före 1908 handlagts af föredraganden för hälsovårdsärenden,
väl kunde fördelas på hälsovårds- och medicinalbyråerna, om dessa erbölle
hvar sin medicinalrådsassistent, under det att mängden mindre
viktiga apoteksärenden kunde föredragas af ombudsmannen; samt

att lasarettsinspektionerna — liksom för närvarande apoteksinspektionerna
— enligt kommitténs majoritets förslag kunde förrättas af annan
lämplig person än ledamot af styrelsen.

Enligt reservanternas förslag skulle de ärenden, som skolat handläggas
å den ifrågasatta lasaretts- och apoteksbyrån fördelas på sådant
sätt, att ärenden rörande länslasarett, sjukstugor, sanatorier, tuberkulosoch
andra sjukhus förlädes till hälsovårdsbyrån samt apoteksväsendet
och läkemedelshandeln till medicinalbyrån.

Sjätte hufyudtitelii.

_[7.J

Kommittén
i anledning
af reserv atio -

Med anledning af reservationen har kommittén anfört, att med de
synnerligen stora kraf, som numera måste ställas på den myndighet
nvilken skall handhafva den centrala medicinaladministrationen, kommittén
anser det icke låta sig gorå att sammanföra alla de olika slag
åt ärenden, livilka å de åt kommittén ifrågasatta tre byråerna skola
handlaggas, å endast två byråer. Dessa, särskild! medicinalbvrän,
skuile aa enligt kommitténs mening blifva så öfverhopade med arbete
a,t de icke kunde upptaga någon som helst ökning af göromål utöfver
den för närvarande befintliga mängden däraf. I tider af epidemier
och farsoter skulle detta visa sig synnerligen ödesdigert. Af arbete
mea löpande göromål skulle, fortsätter kommittén, byråcheferna vara
sa .godt. som utestängda från möjligheten till initiativ och till nödiga
studier inom sina. områden. Ledamöterna af vetenskapliga rådet, särsmlat
de rattsmedici, som icke.äro psykiatrici, Lomme äfven därigenom
hL f Msevard större utsträckning än eljest behöfva anlitas. Såväl till
meja häraf som genom att lasaretts- och andra inspektioner vid en
sådan .anordning måste förrättas af personer utom styrelser! skulle enligt
kommitténs öfvertygelse kostnaden därigenom för statsverket ingalunda
Dima^ mindre an med tre byråer för ifrågavarande ärenden.

, ytterligare skäl att icke inskränka medicinalrådens antal finner

Kommittén i den omständigheten, att en af dem bör tjänstgöra såsom
generaldirektörens ställföreträdare. Denna ganska betungande, men enligt
kommitténs mening för den . nya styrelsen alldeles oundgängliga funktion
svnes kommittén svårligen kunna åläggas någon af ledamöterna,
<>m dessa inefve färre än kommittén föreslagit.
c Ehuru kommittén ansett, att de förut nämnda tre olika grupperna
a i. äienden. höra äga .hvar sin representant inom styrelsen, samt att
aren cl ena rörande det civila läkarväsendet böra handläggas å samma byrå
som de rättsmedicinska ärendena, Indika ej angå sinnesbeskaffenhet, och
apoteksärendena . å samma byrå som lasarettsärendena, har dock, anmärker.
kommittén,, icke vant dess mening att oeftergiflig! binda ärenden;;
vid vissa byråer. Fastmer framhåller kommittén såsom sin mening
vikten åt att med afseende å fördelningen af ärendena mellan byråerna
sa stor inne! som möjligt lämnas verkets chef att vidtaga de åtgärder,
som i hvarje fall knifvas af omständigheterna.

. . Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande beträffande byråernas antal
joll anslutit sig till kommitténs majoritet och såsom bestämda olägen10101
ai . \ ubaf reservanterna föreslagna anordningen framhållit, att
styrelsen i likhet med kommitténs flertal anser det, vara af vikt att

Sjätte linfvudtiteln. 29

lasarettsinspektionerna, utom i särskilda undantagsfall, utföras af den
medicinalstyrelsens ledamot, som liar att i styrelsen handlägga lasarettsärendena,
hvarigenom erfarenheten och iakttagelserna vid inspektionerna
skulle komma medicinaladministrationen och lasarettsväsendet själft på
bästa sätt till godo. Skulle lasarettsärenclena — hvarunder inbegripas
ärenden angående statsbidrag för inrättande af och till driftkostnaderna
vid tukerknlossjukvårdsanstalter — öfverflyltas till hälsovårdsbvrån, kan
enligt styrelsens mening dennas chef svårligen medhinna hvarken lasarettsinspektionerna
eller resorna för afsyning af tuberkulossjukvårds
anstalter.

Äfven utan lasarettsärendena skulle, anför styrelsen, förvisso hälsovård
sbyrån få tillräckligt mycket att göra. Under erinran att styrelsen
med anledning af den under senare åren så godt som ständigt hotande
kolerafaran halt att vidtaga åtgärder i och för hindrande af sjukdomens
införande i riket och att befattningen med koleraärenden enligt kommittéförslaget
skulle åligga häl so vårdsby rån påpekar stvrelsen vidare,
att erfarenheten visat, att dessa ärenden vissa ticler — det vill säga
när kolerafaran vant mera akut — varit så omfattande, att desamma
ensamt kraft sin man och mer till. Med reservanternas förslag skulle
denna ytterst maktpåliggande angelägenhet enligt styrelsens mening
icke kunna på tillfredsställande sätt skötas. Att när behofvet krafvelsöka
anställa eu extra föredragande för koleraärenden anser styrelsen
icke vara att förorda af det skäl att det säkerligen icke alltid'' skulle
vara möjligt att med erforderlig skyndsamhet förvärfva för uppdraget
kompetent och lämplig person. Styrelsen finner äfven olämpligt, att
icke den föredragande, som före kolerans utbrott deltagit i ordnandet
åt åtgärderna mot dess införande i landet och dess utbredning inom
detsamma, äfven får bära ansvaret för de träffade anordningarnas sätt
ätt verka och fä tillfälle att utveckla dem på dot. sätt han tänkt sig.
A andra sidan torde det, säger styrelsen, för en tillfälligt förordnad
föredragande vara, synnerligen svårt att mottaga sitt uppdrag utan att
hafva fått tillfälle att deltaga i förberedelserna.

Att för vård af koleraärenden befria den ordinarie föredraganden
från hans öfriga tjänsteverksamhet, för hvilken då en extra föredragande
skulle inkallas, stöter enligt medicinalstyrelsens åsikt på enahanda
svårighet, och anser styrelsen, att man ej heller skulle med fördel
kunna i dylikt fall inskränka byråns medicinska personal till endast
medicinaIrådsassistenten, då härigenom på grund af den mångfald af olikartade
och maktpåliggande ärenden, som å ifrågavarande byrå, enligt
reservanternas förslag skulle handläggas, utan tvifvel en lugn och trvggad

Sjätte hufrndtiteln.

ordning för ärendenas handläggning kunde äfventyras, i all synnerhet
om förhållandet skulle räcka någon längre tid. Eu sådan anordning
som den sistnämnda skulle, anför styrelsen, för öfrigt näppeligen bereda
ordinarie föredraganden den lättnad i arbetet, som vore behöflig.

Under papekando att enahanda olägenhet skulle i mer eller mindre
grad uppstå, när helst det gällde att i fall af epidemisk sjukdom vidtaga
några extraordinära åtgärder, säger sig styrelsen för sin del icke
vaga påtaga sig ansvaret att förorda en anordning, hvilken förvisso
kunde blifva i ofvanberörda hänseende ödesdiger.

Hvad därefter vidkommer medicinaibyrån är det. säger medicinalstyrelsen,
uppenbart, att, därest, såsom kommittén föreslagit, vid medicinalstyrelsens
sida ställas särskilda rättsmedici i ett vetenskapligt råd.
denna anordning väi korame att medföra, lättnad för de medicinalråd,
s°m icke vidare behöfde befatta sig med de byrån tillhörande rättsmedicinska
ärendena, men chefen för denna byrå skulle icke mindre än
den nuvarande referenten för den civila roteln tagas i anspråk för handläggning
af ifrågavarande ärenden. Arbetet med granskning af obduktionsprotokoll
och dylikt, med uppsättande af förslag till yttranden och
formulering af utlåtanden samt deras expediering kommo nog enligt
styrelsens mening i allt fall att i främsta rummet hvila på honom.
Vid bifall till kommitténs förslag att medicinalstyrelsen skulle i hvarje
iall, där underrättelse lämnats styrelsen därom att protokoll öfver rättsmedicinsk
obduktion och tillhörande utlåtande vore föremål för domstols
pröfning, skyndsamt underrätta domstolen om resultatet af styrelsen åliggande
granskning åt till styrelsen inkomna dylika handlingar — något som
förutsätter afgifvande af yttranden i eu mängd rättsmedicinska fall -vore det till och med att förvänta, att medicinalbyråns arbete med
rättsmedicinska ärenden skulle ökas i oberäknelig grad. Att då ytterligare
belasta denna byrå med ärenden af för dess verksamhet i öfrigt
sa främmande slag som apoteksärenden, anser styrelsen då icke kunna
vara lämpligt.

En stor olägenhet skulle för öfrigt enligt styrelsens förmenande
uppstå därigenom, att apoteksärenden, de mindre viktiga, skulle föredragas
al annan person, ombudsmannen, än den, som föredrager öfrig;!
mera viktiga apoteksärenden, helst det blefve ytterligt svårt att uppdraga
gränsen mellan viktiga och mindre viktiga apoteksärenden. Frågor
angående apotekares ledighet och förordnande af föreståndare vid
sådant tillfälle äro visserligen, anför styrelsen sålunda, i många fall
enkla expeditionsärenden, men i andra fall, där förordnandena gälla
längre tid och kontrakten mellan apoteksinnehafvare och föreståndare

Sjätte liufvudtiteln.

O 1

Öl

skola granskas, torde sådana ärenden få anses vara af större vikt.
ÖfverImfvud taget torde enligt styrelsens mening antalet ärenden, som
blefve öfverlämnade åt ombudsmannen till föredragning, ej blifva så
stort, att väsentlig lättnad i arbetsbördan för byråchefen å medicinalbyrån
därigenom vunnes. An svårare skulle enligt styrelsens åsikt
olägenheten blifva däraf, att den, som i hufvudsak är ansvarig för
apoteksväsendet, förlorar öfversikten öfver detsamma. Styrelsen anser
sig böra på det bestämdaste afstyrka en uppdelning på skilda afdelningar
inom styrelsen af så naturligt och med hvarandra så intimt
sammanhängande ärenden som apoteksärenden. Ett sådant särskiljande
skulle säkerligen blifva synnerligen hinderligt för en god administration
af apoteksväsendet.

Med afseende å den beräknade besparingen, som skulle vinnas
genom bifall till dessa tre reservanters förslag — enligt deras beräkning
9,600 kronor — framhåller styrelsen, att kostnaden för en särskild
lasarettsinspektör icke tagits i betraktande af reservanterna. Antager
man, att åtminstone 20 lasarett årligen bära inspekteras och att
inspektören skulle åtnöjas med samma ersättning som den en medlem
af det vetenskapliga rådet skulle åtnjuta för verkställande af vidlyftigare
utredning af något ärende, eller 75 kronor för hvarje gång,
skulle för ändamålet en ytterligare kostnad af minst 1,500 kronor årligen.
beräknas. Vidare skulle, menar styrelsen, en extra föredragande,
exempelvis för koleraärenden, i trängande fall måhända icke kunna
erhållas utan mot mycket hög ersättning. Äfven ur kostnadssynpunkt
skulle alltså i själfva verket enligt styrelsens åsikt icke på långt när
vinnas så mycket som reservanterna afsett med den föreslagna anordningen.

Slutligen anför styrelsen, att styrelsen anser, att det skulle blifva
omöjligt för medicinal- och hals o vårdsbyråerna att ens med den ökade
och högre kvalificerade arbetskraft, som föreslagits, medhinna att tillfredsställande
sköta ett så stort antal olikartade ärenden, som reservanterna
sammanhopa å dessa byråer. Den arbetsbörda, hvaröfver hittills
klagats, skulle på sådant sätt icke blifva mindre, oaktadt det förenklade
arbetssättet, utan i stället ökas, och därmed skulle en af de uppgifter,
som förelagts kommittén för medicinalstyrelsens omorganisation, i väsentlig
grad förfelas. Det synes ej heller styrelsen klokt att öfverhopa
byråerna med arbete till den grad, att initiativ från byråchefernas
sida göres ännu omöjligare än förut. De initiativ, som kunna påräknas
från vetenskapliga rådets medlemmar, torde väl, enligt hvad

[7-]

Departements chefen.

32 Sjätte Inifvudtiteln.

styrelsen anför, förnämligast framkomma i form af antydningar eller
anvisningar, ej såsom utarbetade förslag till reformer, medan dessas
utarbetande och motivering torde komma att hvila på medicinalstyrelsens
byråer.

Till en början ber jag få nämna, att jag ansluter mig till kommitténs
förslag om anställande af två medicinalrådsassistenter med arfvoden.
Detta förslag- innebär eu gifven förbättring af nuvarande förhållanden,
dä tydligen åt dessa medicinalrådsassistenter skulle kunna
kraf vas väsentligt mera arbete än af de nu anställda, klent aflönade
jåkäramanuenserna. Härtill kommer, såsom också medicinalstyrelsen i
sitt utlutande påpekat, att ombudsmannen hitintills i första hand anlitats
som vikarie för medicinalråden, hvadan hans tjänst under en större
öel af året måst uppehållas af vikarie, något som för en god skötsel
af ombudsmanrmabefattningen utan tvifvel varit mindre fördelaktigt.
Genom anställande af medicinalrådsassistenter skulle detta missförhållande
väsentligen motverkas.

Hvad därefter angår antalet byråer har, såsom uämndt, kommitténs
flertal föreslagit, att de ärenden inom medicinalstyrelsens verksamhetsområde,
som böra handläggas af medicinskt bildade byråchefer, skola
fördelas på fyra byråer, nämligen hälsovårdsbyrån, medicinalbyrån, lasaretts-
och apoteksbyrån samt hospitalshjon. Angående den sist nämnda
bland dessa byråer har ingen meningsskiljaktighet förefunnits inom kommittén,
men väl angående de tre andra byråerna, i det att tre reservanter
ansett, att lasaretts- och apoteksbyrån kunde indragas och de
ärenden, som enligt kommitténs majoritet skulle tillhöra denna, fördelas
på de båda återstående, hvarvid dock eu särskild lasarettsinspektör skulle
kunna anlitas, hvarjemte en del apoteksärenden borde föredragas af
ombudsmanne n.

Med hänsyn till de af kommitténs majoritet äfvensom medicinalstyrelsen
framhållna skälen för bibehållande af lasaretts- och apoteksbyrån
har jag ställt mig synnerligen tveksam i fråga om möjligheten
för medicinalstyrelsen att på ett tillfredsställande sätt handhafva sill
förvaltning med den af reservanterna förordade organisationen. Å andra
sidan synas de af dessa andraga,a skälen äga den styrka, att jag icke
anser mig kunna föreslå upptagande på ordinarie stat af ett fjärde byråchef
sumbe te, innan närmare erfarenhet vunnits rörande verkningarna
af eu organisation med det antal arbetskrafter, som i reservationen
föreslagits. Jag ber härvid särskiidt få erinra, dels att redan enligt
kommitténs förslag chefen för medicinalbyrån skulle befrias från en del

Sjätte Iiufvndtiteln. 33

af sin föredragningsskyldi gliet, hvilken skulle fördelas mellan honom och [7.]
rättsmedici mom vetenskapliga rådet, dels ock att om budsmannens arbetsbörda
genom veterinärärendenas bortflyttning i ej oväsentlig man
minskas, så att föredragningsskyldighet bor kunna åläggas honom i
ärenden af mindre vikt och omfattning. Äfven åt medieinalrådsassistenterna
bör, särskild! om de, på sätt jag ämnar förorda, erhålla arfvedel!
å 4,000 kronor, kunna anförtros att föredraga lämplig;! ärenden
eller grupper af ärenden. Därest, såsom jag har för afsiktatt föreslå,
tre sekreterare jämte tre juridiskt bildade amanuenser, alla med högre
art voden och längre arbetstid än för närvarande, anställas, kommer för
Girigt kansliet, hvars arbetsbörda genom veterinärärendenas utflyttning
minskas, att så väsentligt förstärkas, att den ofta tidsödande uppsättningen,
som för närvarande torde i ganska stor utsträckning betunga
medicinalråden, till åtminstone allra största delen kommer att hvila å
kansliets tjänstemän.

Pfi grund häraf anser jag mig höra för närvarande stanna vid att
förorda det förslag, som innefattas i reservationen.

Beträffande fördelningen af ärendena inom medicinalstyrelsen anser
jag mig icke nu bära yttra mig. Måhända skall det, sedan Riksdagen
xattau sint beslut rörande lönestaten och styrelsen afgifvit yttrande öfver
det uppgjorda förslaget, till ny instruktion för styrelsen, vid granskning
häraf befinnas möjligt att åstadkomma eu lämpligare uppdelning
åt ärendena mellan styrelsens ämbets- och tjänstemän än den, som förutsatts
af reservanterna; och torde jag därför sedermera få återkomma
till denna fråga.

Enligt kommitténs af mig i domna del redan förordade förslag Kameraiskulle
en tjänstemän af tredje graden anställas i medicinalstyrelsen för
xyilande åt vissa styrelsen tillkommande uppgifter med afseende å hos- nisawnpitalens
ekonomi samt för att öfva uppsikten och ledningen af styrelsens
räkenskapsväsende in. in.

Tjänstemän å nuvarande räkenskapskontoret äro, såsom förut angifvits,
eu kamrerare, eu kassör och bokhållare samt eu amanuens med
ärligt arfvode af 900 kronor. För hospitalens räkenskaper m. m. finnas
därjämte anställda sedan år 190d en kamrerare och sedan 1909 års ingång
på extra stat en kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning.

Enligt styrelsens instruktion åligger räkenskapskontoret jämlikt den
fördelning af göromålen, som i arbetsordningen bestämmes, och med
undantag för hvad som tillhör hospitalsförvaltuingen:

a) kassaförvaltningen, i enlighet med styrelsens föreskrifter;

Bill. till PlUcscI. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afä. 1 Raft.

Sjätte liiifnidtiteln.

[7.] b) förandet af de räkenskapsböcker och afgifvande! af alla de räken skaper,

som för styrelsen äro eller varda föreskrift)a;

c) uppsättandet af de utaf styrelsen beslutade anordningar och anvisningar
äfvensom skrivelser: rörande räkningar och penningrekvisitioner;

d) granskningen af de räkningar cell rekvisitioner, som skola betalas
af styrelsen;

e) kontrollen ej mindre å fullgörandet af stadgade rånte- och kapitalinbetalningar
till de under styrelsens vård ställda fonder än äfven å
behörig förnyelse af styrelsens säkerhetshandlingar;

f) afgifvandet af utlåtanden och utredningar i de ärenden, som
för sådant ändamål af styrelsen remitteras till kontoret.

Kamrerare!! för hospitalsärenden tillkommer att, i fråga om förvaltningen
af statens anstalter för sinnessjuka, utföra enahanda arbeten,
som tillhöra räkenskapskontoret beträffande öfriga områden för styrelsens
ämbetsverksamhet, samt dessutom att granska hospitalsdir ekti onernas
förslag till utgiltsstater, årliga reparationer, proviantupphandling m. in.,
att uppsätta de utaf styrelsen beslutade utgiftsstater för anstalterna
för sinnessjuka, att förvara byggnads- och leveranskontrakt och att verkställa
utredningar i sjukvårds-tekniska frågor, som af styrelsen till kamreraren
för sådant ändamål remitteras.

Kontrollanten af hospitalens ekonomiska förvaltning har enligt sin
instruktion af den 13 november 1008 till åliggande hufvudsakligen, förutom
att en eller flera gånger årligen besöka statens samtliga anstalter
för sinnessjuka och därvid verkställa inventering, att utföra ioreskritVen
granskning af de olika anstalternas räkenskaper samt i anledning däraf
framställa anmärkningar, att vid behof vikariera för kamreraren för
hospitalsärenden samt att i den mån, hans tid det medgifver, på anmodan
biträda styrelsen vid utredning af ekonomiska ärenden angående
statens anstalter för sinnessjuka.

Kommittén. Kommittén har sökt tillse, huruvida icke den medicinalstyrelsen

tillaga;), med hänsyn till arbetets omfattning uppenbarligen mycket
tidskräfvande uppgift med afseende å granskningen af räkningar i anledning
al läkares och veterinärers tjänsteresor och andra förrättningar,
i den män de icke afse förrättningar af förste provinsialläkare eller
veterinär a förhållanden, i It vilket sistnämnda fall de enligt kommitténs
förslag ej vidare komma att betunga styrelsen, lämpligen skulle kunna
öfverflyttas från styrelsen till förste provinsialläkarna och Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande. Kommittén har emellertid (sid. 59—61) af
anförda skäl icke ansett sig kunna tillstyrka en sådan öfverflyttning.

Sjätte lrafvudtiteln.

Med afseende å de behöfliga arbetskrafterna å kameralbyrån bär [7.]

kommittén föreslagit, att under byråchefen skulle — förutom kontrollanten
af hospitalens ekonomiska förvaltning — vara anställd eu kamrerare
samt, utom kassören och. bokhållaren, ytterligare en första gradens
tjänsteman, benämnd notarie och bokhållare. Kamreraren skulle utföra
de kamreraren å räkenskapskontoret för närvarande tillkommande åligganden,
dock endast i den mån de ej äro af beskaffenhet att lämpligen
böra öfverlämnas åt tjänsteman af lägre grad. Därjämte skulle han
med biträde dels af kassören och bokhållaren, i hvad på denne bör
ankomma, dels ock af den nye första gradens tjänstemannen öfvertaga
den nuvarande kamrerarens för hospitalsärenden åligganden, Indika ej
upptagits af chefen för kameralbyrån. Endera af de nuvarande kamrerart
jänsterna skulle härigenom försvinna. Den nytillkomna första
gradens tjänstemannen skulle biträda, förutom med en stor del af bokföringen
af räkenskapen, med räkningsgranskningen, uppsättningar af
från byrån utgående expeditioner och öfriga förekommande göromål.
Kommittén anser, att å byrån därjämte fortfarande bör finnas en amanuens
till biträde med uppsättning af expeditioner och med den här
särskild! vidlyftiga expedieringen och med åliggande därjämte att biträda
registratorn och aktuarien.

Genom upphörande, på sätt kommittén föreslagit, af medicinalstyrelsens
befattning med den veterinära räkenskapen, genom den förenkling
i bokföringen, som bör kunna ske genom hospitals- och den
öfriga räkenskapens sammanförande, och andra förenklings åtgärder samt
slutligen genom utnyttjande till fullo af tjänstemännens arbetstid å tjänsterummet
finner kommittén vid denna anordning den nye kamreraren ej
blifva för tungt belastad.

Beträffande kontrollantbefattningen af hospitalens ekonomiska förvaltning
har kommittén ansett denne tjänsteman höra bibehållas vid i
hufvudsak samma åligganden som för närvarande.

Med hänsyn såväl till den ringa erfarenhet, hvilken ännu vunnits
angående nyttan och behofvet af denna tjänst, som till beskaffenheten
af det med densamma förenade arbetet anser kommittén, att tjänsten
fortfarande bör uppehållas endast tillsvidare eller för viss tid.

Hvad angår medicinalstyrelsens befattning med granskning af vissa vspartement»-räkningar har icke heller jag funnit anledning att föreslå någon ändring
i nu gällande system, hvithet dock lärer kunna genom lämpliga åtgärder
förenklas. I fråga om personalen å kameralbyrån ansluter jag mig
likaledes till kommitté forsla get.

[7-]

Kansliet.

Kommittén.

36 Sjätte hufvudtiteln.

A medicin al styrelsens kansli tjänstgöra, såsom förut angifvits, för
närvarande en sekreterare, andra gradens tjänsteman, en registrator och
aktuarie samt tre notarier, hvaraf en med skyldighet att förrätta sekreterargöroma],
alla första gradens tjänstemän, och fyra amanuenser med
last armode. Arliga arfvoden utgå till eu af amanuenserna å kansliet
med 1,500 kronor, till två med 1,200 kronor och till en med 1,100
kronor. Den sistnämnda har till åliggande, bland annat, att biträda registratorn
och aktnarien.

Enligt 39 § af styrelsens instruktion tillhör kansliet på grund
af den arbetsfördelning tjänstemännen emellan, som i arbetsordningen
bestämmes, dels protokollsföringen, dels — med undantag af hvad räkenssapskontoret
i sådant afseende åligger — uppsättandet af de i styrelsen
beslutade utlåtanden, skrifvelse!'' och andra utgående expeditioner,
till hvila;! koncept icke aflämnats af föredraganden, äfvensom, sedan de
bill vit renskri fn a och undertecknade, deras afsändning eller utlämning
och dels upprättandet af diarier med register jämte skyldigheten att i
god ordning 1 förvara dessa och öfriga handlingar, som tillhöra kansliets
expedition.

Efter angifvande af den betydande ökningen af antalet ärenden
och utgående expeditioner i medicinalstyrelsen (sid. 68) anför kommittén,
att följden af denna ökning blifvit, att medicinalstyrelsens kansli
och särskilda sekreteraren, hvilken haft att svara för och kontrollera,
alla utgående expeditioner med undantag af mera oviktiga sådana i
hospitalsarenden, blifvit alltför betungade. I allmänhet har, enligt hvad
kommittén meddelar, sistnämnde tjänsteman icke medhunnit mer än
fördelandet och. öfvervakandet af arbetet, justerandet, af de utaf kansliets
öfriga tjänstemän i första hand uppsatta expeditioner samt det formella
utarbetandet åt medicin åt- och veterinärväsendet rörande författningar
och allmänna cirkulär. De dåliga b o Ibrd rl n gsutsi laterna för de juridiskt
utbildade tjänstemännen i medicinalstyrelsen, där läkarutbildning varit
oundgängligen nödvändig för alla ledamöterna, och den därmed sammanhängande
stora omsättningen af notarie!’ och amanuenser ä kansliet
hafva bidragit att öka arbetet och ansvaret för sekreteraren.

Den lindring, om ock mindre betydande, som beredes kansliet genom
veterinärärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen och genom
protokollens ersättande i allmänhet till följd af byråsystemets införande
med do enklare föredragningslistorna, likasom ock de förenklingar föröfrigt
åt arbetssätt och arbetsmetoder inom styrelsen, som redan skett
och älven för framtiden böra i största möjliga utsträckning iakttagas,

Sjätte hufvudtiteln.

synas emellertid kommittén böra sätta styrelsen i stånd att fullgodt fylla
sin uppgift utan ökning af antalet af de tjänstemän, som för närvarande
finnas å kansliet, eller af den sammanlagda arbetskraft, som enligt styrelsens
nuvarande organisation där är anställd — därvid äfven tagen i
betraktande den ökning af tjänstgöringstiden å tjänsterummet, som blir
en följd af den nya löneregleringen.

Af byråsystemets införande bör, anför kommittén vidare, följa, att
det nuvarande kansliet ersättes med byråtjänstemän, som sortera direkt
hvar under sin byråchef. Det nuvarande förfaringssättet, att expeditionerna
uppsättas af en tjänsteman och sedermera genomgås och rättas
af andra, som därför äfven nödgas sätta sig in i ärendet, för att slutligen
justeras af vederbörande ledamot och af styrelsen, anser kommittén
böra i möjligaste mån upphöra. För åstadkommande häraf och
äfven för öfrigt vore helt visst enligt kommitténs mening lämpligast,
om å hvarje af de medicinska byråerna funnes eu ordinarie tjänsteman
af andra graden till byråchefens biträde. En sådan anordning skulle
emellertid blifva ganska kostsam. Den synes kommittén icke heller oundgängligen
erforderlig inom medicinalstyrelsen med dess ärenden af ofta
rent läkarteknisk art. Kommittén föreslår därför, att för kansligöromålen
såsom byråtjänstemän anställas en sekreterare, andra gradens
tjänsteman, å hospitalsbyrån och eu å hälsovårdsbyrån samt en notarie
å hvardera af medicinal- samt lasaretts- och apoteksbyråerna. Ärendenas
beskaffenhet å hospitalsbyrån, särskild! det stora antalet rättsmedicinska
ärenden angående sinnesbeskaffenhet, gör nämligen enligt
kommitténs åsikt en tjänsteman af andra graden för kansligöromålen
där nödvändig, likasom arten och beskaffenheten af ärendena å hälsovårdsbyrån
göra en tjänsteman med enahanda utbildning synnerligen
behöflig äfven där. De ur kanslisynpunkt vanligen enklare målen å
medicinal- samt lasaretts- och apoteksbyråerna göra, enligt hvad kommittén
anför, tjänstemän af första graden för uppsättningar af utgående
■exueditioner och andra förekommande kansligöromål där i allmänhet
tillräckliga, under förutsättning dock att vederbörande byråchef i vissa
fall kan få anlita sekreteraren å hälsovårdsbyrån. Direkt under hvardera
af de båda sekreterarna anser kommittén böra tjänstgöra en amanuens
med juridisk utbildning, den ena å hospitals- och den andra å
hälsovårdsbyrån. Ytterligare erfordras amanuensbiträde för registrator!),
och aktuarien, hvithet emellertid, såsom ofvan anmärkts, enligt kommitténs
mening lämpligen lärer kunna tillgodoses af samma person,
som förrättar amanuensgöromål å räkenskapskontoret.

[7-]

Reservan terna.

Departements chefen.

Ombudsmannen
och
fiskalen.

38 Sjätte liufvudtiteln.

Till följd af deri utaf reservanterna inom kommittén föreslagna
minskning af byråernas antal anse de, att i stället för de båda af kommitténs
majoritet föreslagna notarierna böra anställas ytterligare en
sekreterare och ytterligare en amanuens, hvarigenom hvar och en af
de tre medicinska byråerna skulle erhålla en sekreterare och en
amanuens.

Vid bifall till det af mig förordade förslaget i fråga om byråernas antal
synes nödigt, att, på sätt reservanterna ock hemställt, å såväl liospitalshyrån
och hälsovårdsbyrån som medicinalbyrån anställes en sekreterare
jämte en amanuens — ett förslag hvilket jag sålunda biträder.

För ombudsmannen och fiskalen gäller fortfarande af sundhetskollegium
den 5 januari 1843 fastställd instruktion.

Enligt denna, kompletterad af senare tillkomna föreskrifter, åligger
det denne tjänsteman hufvudsakligen att föra styrelsens matriklar öfver
läkare och apotekare i riket, veterinärer, tandläkare, barnmorskor och
sjukgymnaster, att vid befordringsmål förvara inkomna, till honom öfverlämnade
ansökningshandlingar samt efter ansökningstidens utgång desamma
hos styrelsen skriftligen anmäla jämte utlåtande öfver de sökandes
tjänstålder och kompetens, grundadt på medföljande meritförteckningar,
jämförda med matriklarna, samt vid fråga om apoteksprivilegier
i förekommande fall äfven öfver åtkomsthandlingarna, att emottaga och
förvara från vederbörande läkare och veterinär inkommande berättelser
samt protokoll öfver förrättade apoteksinspektioner och visitationer och
öfver afsyning^- af apotek samt vaka. öfver att sådana berättelser och
protokoll till styrelsen vederbörligen inkomma äfvensom hos styrelsen
gorå anmälan om vidtagande af åtgärd, hvartill dessa handlingar innehåll
kan föranleda, att vaka öfver att de under medicinalstyrelsens inseende
varande personer ställa sig vederbörande instruktioner och reglementen
till efterrättelse äfvensom öfver att obehöriga personer icke
befatta sig med läkarverksamhet eller utöfva veterinär-, tandläkare barnmorske-
eller sjukgymnastyrkena, att yttra sig öfver de anledningar till
anmärkningar, som kunna förekomma emot läkare och öfriga under styrelsens
inseende varande personer i utöfningen af deras tjänstebeiattningar
och hvilka till ombudsmannens handläggning af styrelsen öfveriämnas,
äfvensom att i ifrigt hos styrelsen till hedrande anmäla do fel
och försummelser, Indika af sådana personer äro begångna och som
kunna komma till hans kännedom, jämte öfverträdelse!'' af medicinalförfattningar
i allmänhet, att årligen ombesörja tryckning och utgifvande

Sjätte Imfvudtitelm

af förteckning'' på svenska Jakare, veterinärer och tandläkare jämte upp- [7.]
gift å läkar- och veterinärtjänster samt å apoteksinr ättningar, apoteksinnehafvare
och apoteksföreståndare samt att årligen till civilstatens pensionskassa
och änke- och pupillkassa insända uppgifter å under året
skedda förändringar med afseende å dessa kassors till medicinalstaten
hörande delägare.

Kommittén anser någon hufvudsaklig förändring ej höra ske med Kommittén.
afseende å denna tjänstebefattning. Att dess innehafvare bör vara legitimerad
läkare synes kommittén följa af de honom tillkommande göromål,
hvilka merendels äro af rent tekniskt medicinsk art och alltså fordra
sådana kunskaper. Med afseende särskildt å förenämnd a matriklar, som
äro urkunder till ledning för styrelsen vid förordnanden, tjänstårsberäkning,
pensionsberäkning in. in., förutsattes, anmärker kommittén, för
deras riktiga förande icke blott särskild noggrannhet och säkerhet utan
äfven en ingående sakkunskap på de områden, matriklarna röra. Eu
önskvärd förändring med afseende å denne tjänsteman — hvilken är
behöflig för styrelsen äfven för att inom densamma skall finnas tillgång
till eu där utbildad ordinarie tjänsteman såsom vikarie eller ersättare
för medicinalråd — vore emellertid, synes det kommittén, att åt honom
kunde uppdragas att i styrelsen föredraga vissa ärenden af mindre vikt
och omfattning, hvarom närmare lärer kunna bestämmas i arbetsordningen.
Därigenom skulle eu besparing af styrelsens ledamöters arbetskraft
kunna erhållas nian afsevärd ökning af ombudsmannens och
fiskalens arbete. Ökningen skulle dock mer än uppväga den relativt
obetydliga arbetsrätt!skningen för honom genom upphörande af hans
befattning med veterinärärendena, hvadan han, såsom öfriga andra
gradens tjänstemän, skulle blifva fullt upptagen å tjänsterummet under
samma tid som de.

Kommitténs förslag i fråga om ombudsmannen och fiskalen, mot Departement»-h vilket medicinal styrelsen icke haft något att erinra, har äfven jag (lu''tenfunnit
mig kunna biträda. Särskildt synes mig värdt taga i öfvervägande
förslaget att uppdraga åt ombudsmannen och fiskalen att föredraga
vissa ärenden af mindre vikt och omfattning. Huruvida, såsom
reservanterna inom kommittén ifrågasatt, just apoteksärenden skulle
vara de i sådant hänseende lämpligaste, synes mig emellertid tvifvelaktigt.
Dessa äro nämligen ej sällan af invecklad beskaffenhet, och
de ofta nog viktiga apoteksintressena, hvilka skulle sakna egen representant
inom styrelsen, synas i allmänhet bära tillvaratagas af en leda -

Sjätte hufvudtitein.

Läk aramanuens.

Medicinal styrelsen.

mot. Säkerligen finnas dock många andra ärenden af enklare art, som
kunna lämpligen föredragas af ombudsmannen och fiskalen.

Enligt kommitténs af mig i denna del förordade förslag skulle,
såsom nämndt, inom medicinalstyrelsen anställas två medicinalrådsassistenter,
afsedda att ersätta de nuvarande läkaramanuensema.

Med två sådana assistenter, som alltså skulle blifva i tillfälle att
intimt följa göromålens gång å sina byråer och för öfrig t inom medicinalstyrelsen,
anser kommittén behofvet af vikarier vid förfall för medicinalråden
blifva tillfredsställande fvildt. Därvid förutsattes kunna
tjänstgöra öfverinspektören för sinnessjukvården å hospitalsbyrån, ombudsmannen
och fiskalen å en af de tre omgå läkar byråerna och hvardera
af assistenterna å de båda återstående.

I sitt i ärendet afgifna utlåtande har medicinalstyrelsen erinrat, att
i kommitténs förslag intet linnés uttryckligen nämndt om, huru ombudsmannen,
som fortfarande skulle vara läkare, vid semester och ledighet
skall ersättas. Att medicinalrådsassistent skulle efter omorganisationens
genomförande kunna förordnas i lians ställe, liksom för närvarande
1 åkäran)anuenser, är visserligen, anmärker styrelsen, icke uteslutet. Dock
torde det enligt styrelsens mening medföra väsentliga olägenheter i
praktiken, enär medicinalrådsassistenternas arbete är beräknadt för
vederbörande byrås behof, under det att skötseln af ombudsmanst j än -sten fordrar sin man helt, samt mediciualrådsassistenterna dessutom
under ganska lång tid årligen torde vara förhindrade mottaga sådant
förordnande, då de ju skola vikariera för byråcheferna vid dessas semester
och ledigheter och väl äfven någon tids ledighet hör tillerkännas
dem själ!va, i likhet med hvad som förutsattes för andra på förordnande
anställda tjänstemän.

Medicinalstyrelsen uppskattar den tid, hvarunder sålunda af ett
eller annat af dessa skäl medicinalrådsassistent är förhindrad mottaga
förordnande för ombudsmannen, till 3—5 månader årligen. Då ombudsmannens
göromål äro af mångskiftande art och fordra såväl ingående
kunskap i medicinalförfattnmgarna som vana vid göromålen, särskild!,
vid matriklarnas förande, där begångna misstag kunna få stor betydelse
i framtiden, anser medicinalstyrelsen vikarie för honom icke kunna
sökas utom styrelsen.

Efter omorganisationens genomförande torde, enligt hvad styrelsen
vidare anför, såsom antydts, visserligen anlitande af ombudsmannen
såsom vikarie för medicinalråden komma att ske i mindre utsträckning:

Sjätte hufvudtiteln.

än hittills, men kommittén liar dock tänkt sig, att ombudsmannen skulle [7.]
vara skyldig att vid behof vikariera för en af byråcheferna (nämligen
å apoteks- och lasarettsroteln). Under sådana förhållanden lärer, fortsätter
styrelsen, den tid, hvarunder vikarie för honom behöfver förordnas,
blifva först och främst den för vederbörande byråchefs samt
därtill ombudsmannens egen semester, således tillsammans 3 månader
årligen, och vidare torde vikarie för ombudsmannen komma att behöfvas
vid dennes tjänstgöring under vederbörande byråchefs tjänstledighet
för tjänsteresor, offentliga uppdrag m. in.

Hittills liar, enligt hvad styrelsen meddelar, behofvet af vikarie å
ombudsmanstjänsten fyllts genom förordnande för någon af de hos
styrelsen anställda läkaramanuenserna. Kommittén har tänkt sig, att
dessa extra ordinarie tjänstemän kunde ersättas af medicinalrådsassistenterna,
men då, såsom medicinalstyrelsen framhållit, det nog icke är
möjligt att låta medicinalrådsassistenterna fullgöra åtminstone det af
deras nuvarande åligganden, som består i att mottaga förordnande
såsom vikarie för ombudsmannen, anser styrelsen det nödvändigt, att
för detta ändamål en af läkaramanuenserna bibehålies. Denne skulle
dels åläggas tjänstgöring vid byrå, där ingen medicinalrådsassistent
finnes anställd, dels tillförbindas att vid behof vikariera för ombudsmannen.
Styrelsen hyser förhoppning att kunna anställa en sådan
amanuens mot ett arfvode af 1,200 kronor eller obetydligt högre än
det arfvode, som för närvarande utgår såsom arfvode till läkaramanuens.

Genom den af mig förordade organisationen, enligt hvilken, utom Departementshospitalsbyrån,
skulle inrättas allenast två byråer med läkare såsom c7ie^m''
chefer, bortfaller till en del svårigheten att inom styrelsen erhålla lämplig
vikarie för ombudsmannen vid semester eller förfall för denne, då
det väl måste antagas, att medicinalrådsassistenterna med en sådan
byråindelning skola blifva i tillfälle att kunna mottaga förordnande
äfven såsom ombudsman. Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida
en läkaramanuens verkligen vore af behofvet pakallad. Då emellertid
de tillgängliga medicinska arbetskrafterna inom medicinalstyrelsen
skulle blifva starkt reducerade enligt mitt förslag, anser jag dock goda
skäl tala för att en sådan amanuens anställes inom styrelsen såsom
biträde å en eller flera af de medicinska byråerna enligt den närmare
fördelning, som kan komma att bestämmas af generaldirektören, och
skulle denne amanuens då också vara skyldig att vid behof vikariera
för ombudsmannen.

Bill. till Riksd. Frat. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

Sjätte Imf radtitels.»

För närvarande finnes hos medicinalstyrelsen anställdt ett kvinnligt
skrifbiträde, dock endast mot ersättning för det arbete, som Lön utför.
Dessutom anlitas vid behof tillfälligt skrifbiträde. Sammanlagdt utgafs
af medicinalstyrelsen för renskrift under år 1908 dels af anslaget till
medikamentsräkningars granskning in. in. 1,820 kronor 83 öre, dels
oek af förslagsanslaget till hospitals underhåll för renskrift af hospitalsstater
och bokslut 87 kronor.

Såväl kommittén som medicinalstyrelsen hafva hemställt, att åt
ifrågavarande skrifbiträde måtte beredas fast anställning. Detta skrifbiträde
synes också varit sysselsatt i den utsträckning, att hon i enlighet
med de af Eders Kung!. Magt och Riksdagen vid fråga om ny
lönestat för fångvårdsstyrelsen godkända principer bör uppföras på
ordinarie stat. Jag ånger således, att å medicinalstyrelsens stat bör
uppföras ett skrifbiträde.

Å medicinalstyrelsens stat äro för närvarande uppförda aflöningar
till 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare. Därjämte bär från och
med år 1908 pa extra stat för hvarje år SCO kronor anvisats till aflönande
af 1 vaktmästare hos styrelsen.

I enlighet med hvad kommittén föreslagit synes i den nya staten
för medicinalstyrelsen böra uppföras 1 förste vaktmästare och 3 vaktmästare.
Vid bifall härtill lärer medicinalstyrelsens i underdånig skrifvelse
den 30 september 1910 gjorda framställning om anvisande af
medel på extra stat jämväl för år 1912 till aflönande af en extra vaktmästare
icke föranleda någon åtgärd.

Med den af mig föreslagna, organisationen skulle i medicinalstyrelsen
finnas, förutom generaldirektören, följande ordinarie tjänstemän:

1. Hälsovårdsbyrån:

Ett medicinalråd,

en sekreterare.

2. bMedicinalbyrån:

Ett medicinalråd,

en sekreterare.

Sjätte Iiufyudtiteln.

3. Hospitalsbyrån:

Ett medicinalråd,
eu sekreterare.

4. Kameralbyrån:

En ka m era i byråchef,
en kamrerare,

en bokhållare, tillika kassör,
en bokhållare, tillika notarie.

Utom byråerna:

En ombudsman och fiskal,
eu registrator och aktuarie,
ett skrifbiträde,
en .förste vaktmästare och
tre vaktmästare.

Dessutom skulle, förutom det vetenskapliga rådet, tillsvidare tjänstgöra
följande extra tjänstemän:

å hälsovårdsbyrån en medicinal!*»dsassistent, en juridiskt bildad amanuens,
ett biträde för medikamentsräkningars granskning samt en läkaramanuens
med skyldighet att biträda jämväl å medicinalbyrån och vikariera
för ombudsmannen, å medicinalbyrån likaledes en medicmalrådsassistent
och eu amanuens, å hospitalsbyrån en amanuens och en arkitekt
med skyldighet att biträda jämväl å annan byrå samt å kameralbyrån
en amanuens, tillika tjänstgörande hos registratorn och aktuarien,
jämte kontrollanten af hospitalens ekonomiska förvaltning.

Därjämte torde såsom hittills böra finnas en statistiker och ett
biblioteksbiträde.

[7-]

Sjätte hufvndtiteln,

För närvarande
utgående
aflöningar.

Generaldirektören
och medicinalråden.

Möaingsförmåner för den ordinarie personalen i medicinalstyrelsen.

För medicinalstyrelsen galler för närvarande följande stat.

			Tjänst-
	Lön.			Summa
		görings	-
					kronor.
			penningar.
1 generaldirektör...........................	6.200		2,800		9,000	1
1 ledamot, medicinalråd.................	4,400	—	2,000	—	6,400
2 ledamöter, dito..........................	8,800	—	4,000	—	12,800
1 ledamot (förut öfverfältläkare)....... 1 dito, medicinalråd, enligt kung!.	4,401		2,000		6,400		jas med 500 kr.
brefvet den 1 juni 1900 ............	4,400	—	2,000	—	6,400 —
1 sekreterare.................................	3,000	—	1,500	—	4,500		,
1 kamrerare.................................	3.0C0	—	1,500	—	4,500
1 dito ..........................................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 ombudsman och fiskal.................. 1 notarie.....................................	3,000		1,500	—	4,500	—	\| Etter 5 dr kan lönen hö-^ jas med 500 kr. och J efter 10 år med ytter-
1,800		1,200	—	3,000
1 dito .........................................	1,800	—	1,000	—	2.800		ligare 500 kr.
1 dito, tillika sekreterare................	1,800	—	1,200	—	3,000	—
1 registrator och aktuarie...............	1,800	—	1,400	—	3 800
1 kassör och bokhållare... .............. T11 medikamentsräkningars gransk-	1,800	—	1,200		3,000
ning, vikariatsersättning, rcnskrif-ning, flitpenningar och tillfälliga biträden.................................					19,000
1 förste vaktmästare, utom fri bostad	650	—	300	—	950	—
1 vaktmästare................................	500	—	300	—	800		\| Efter 5 år kan lönen hö-
1 dito..........................................	500\|	—	300	—	800	—	jas med 100 kr.
Säger	- 1—	—		95,550	—

För generaldirektören och medicinalråden, hvilka skola vara legitimerade
läkare, har kommittén ansett sig nödsakad föreslå högre löner
än som i allmänhet för motsvarande ämbeten inom andra verk blifvit
genom nya löneregleringar bestämda.

Sjätte hufvu&titeln.

Till stöd för förslaget tiar kommittén, hvad angår medicinalråden,
anfört följande:

»Om kommittén också finner det i högsta grad önskvärd!, att likformigdieten.
mellan de olika ämbetsverken äfven livad medicinalstyrelsen
vidkommer hade kunnat bibehållas i detta hänseende, och om det än
med visst fog kan invändas, att den arbetsprodukt, som de ifrågavarande
ämbetsmännen lämna, kan finna motsvarighet inom andra verk, så
hafva dessa skäl likväl endast ett rent teoretiskt värde och måste gifvetvis,
när man räknar med realiteter, falla inför det sakskäl, att det
hittills stött på de allra största svårigheter att till sagda befattningar
erhålla de bästa krafterna eller åtminstone så goda krafter, som äro
oundgängligen erforderliga för det rätta handhafvandet af medicinalväsendet.
Dessa svårigheter skulle enligt kommitténs mening icke undanröjas
genom en löneförhöjning, som ej går utöfver den, normalstaten
innefattar.

Den säregna arten af de ärenden, som bero på medicinalstyrelsens
handläggning och Indika äro för vanlig ämbetsverksamhet så främmande,
att styrelsens personal, i den mån denna är juridiskt eller endast
administrativt utbildad, ej kan äga eller ens genom erfarenhet
vinna för deras handläggning nödig kompetens, har ledt till fordran
på att generaldirektören och medicinalråden skola vara legitimerade
läkare. Skall emellertid medicinalstyrelsen på ett tillfredsställande sätt
kunna fylla sin funktion, måste äfven fordras, att de ifrågavarande
ämbetsmännen vid tillträdet till ämbetet aga den medicinska utbildning,
att de kunna väntas äga förmåga att, äfven då deras tid till största
delen upptages af arbetet inom styrelsen, i hufvuddragen följa vetenskapens
framåtskridande inom det område, de inom styrelsen skola
representera. Lägges sa härtill, att saväl af generaldirektören som af
medicinalråden måste fordras särskild praktisk duglighet och eu viss
formell talang ■— af generaldirektören dessutom de personliga egenskaper,
som närmast äro önskvärda hos chefen för ett ämbetsverk med
stor underlydande personal af läkarkårens bildningsgrad — blir dan
kompetensfordran, som bör uppställas å tjänstemännen i fråga, ganska
stor. Det gäller då att så bestämma deras löner, att eftergifter härutinnan
ej behöfva göras, utan det sökta målet verkligen nås.. Därvid
måste tagas i betraktande de faktiska förhållanden, med hvilka man
bär bär att räkna och som i allmänhet sakna motsvarighet inom andra
grenar af administrationen.

Vid besättandet inom andra ämbetsverk af tjänster af den grad,
hvarom här är fråga, innebär befordran till tjänsten i ekonomiskt af -

[7''J ,
Kommittén.

Sj ätte hufvudtiteln.

vid till de mer profvande och ekonomiskt iller gifvande befattningar i
det allmännas tjänst, hvilkas innehafvare här närmast hira höra komma
i fråga och hvilka äfven stå öppna för andra till medicinalråd tilläfventyrs
dugliga tjänstläkare, utvisar en jämförelse, att inkomsterna å
nämnda befattningar i allmänhet blifva ej obetydligt större än tredje
gradens tjänstemäns enligt normalstaten i ämbetsverken. Enligt uet
af kommittén, jämlikt särskild nådig befallning, i underdånigt utlåtande
åt den 19 oktober 1909 afgifna förslaget till lönereglering för tjänstemannen
vid statens hospital skulle öfverläkarna där komma att i allmänhet
erhålla fast aflöning; å 7,500 kronor jämte ålderstillägg å 600
kronor efter 10 är samt därjämte fri bostad med bränsle och belysning.
De skulle därjämte i viss omfattning äga rätt till enskild
praktik. Enligt hvad kommittén för rikets indelning i läkardistrikt
in. m. i sitt betänkande föreslagit skulle visserligen aflöningen till förste
provinsialläkarna i de fall, där dessa ej tillika skulle innehafva provinsialläkardistrikt,
ej sättas högre än till 6,000 kronor med ålderstillägg
a oOO kronor efter 5 och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjänstgöring.
Provinsialläkarna skulle endast erhålla 4,000 kronors aflöning
jämte enahanda ålderstillägg som förste provinsialläkarna. Men härvid
ar att beakta, att förste provinsialläkarna fortfarande som hittills skulle
tillåtas utöfva enskild praktik och att beträffande provinsialläkarna en
väsentlig del af deras inkomst beräknats skola bestå i ersättning för
läran a cl enskild läkarvård. Läkarnas vid de vanliga större allmänna
lasaretten cell sjukhusen inkomster öfverstiga i allmänhet vida de, som
en tredje gradens tjänsteman enligt normal staten åtnjuter. Äfven med
professorsbefattningarna vid högskolorna får förenas enskild medicinsk
prakti!:. Går man alldeles utom de nu nämnda kategorierna och. söker
finna till medicinalråd lämplig person med den erforderliga utbildningen
inom do endast enskildt praktiserande läkarnas krets, ställer sig
jämförelsen i fråga om ekonomiska förmåner, i den mån en sådan är
möjlig, helt visst lika ogynnsam för statens ifrågavarande löntagare, i
synnerhet när man, såsom äfven i do ofvan anförda fallon bör ske,
fager i betraktande de drygare lefnadsomkostnaderna i Stockholm än
i allmänhet i landsorten.

Att de dugligare läkarna faktiskt åtnjuta och vissa tjänstläkare af
statsmakterna äfven tillförsäkrats eller lära komma att tillförsäkras jämförelsevis
stora inkomster af sitt arbete måste i viss mån anses på -

Sj ätte liufmdtiteln.

kalladfc af deras långa utbildningstid för sitt kall, hvilken är längre än
den, som i regel kräfves för inträde i och befordran i allmänhet inom
statsförvaltningen.

Vill man nu förvänta, att medicinalrådsbefatiningarna, livilka icke
alls lämna tillhille till inkomst af enskild praktik, skola — förenade
B om de öro med ett ej obetydligt ansvar och arbete — kunna besättas
med därtill fullt kvalificerade personer eller med verkliga krafter bland
läkarkåren eea att alltså generaldirektören skall kunna, i enlighet med
hvad kommittén, i sitt förslag till ny instruktion för medicinalstyrelsen
uttalar, till meclicinalrådsbefnttnings erhållande föreslå »legitimerad läkare
med erkänd skicklighet och erfarenhet» på de områden, som där omförmälas,
utan att talet därom skall blifva eu tom fras, ad finnes enligt
kommitténs öfvertygelse intet annat medel än att bereda medicinalråden
löneförmåner, b vilka, åtminstone med intjänadt ålderstillägg, uppgå, till

10,000 kronor om året. Äfven med dessa, inkomster kommer mottagandet
af ett medicinalrådsämbete utan tvifvel att innebära en ekonomis!:
uppoffring för en framstående förmåga, som alltid å annan plats
kan påräkna större inkomster. Men en sådan aflöning — och minst
eu sådan — skulle enligt kommitténs mening i allmänhet göra det möjligt
att besätta medicinalrådsbefattningarna med läkare, Indika därtill
besitta de kvalifikationer, som höra erfordras, och icke, såsom hittillsvarande
löner ofta gjort, föranleda afböjande svar från flera af de mest
kompetenta.»

På dessa grunder har kommittén föreslagit, att aflöningen för medicinalråd
inå, utgå med 9,400 kronor, hvaraf 5,(300 kronor skulle utgöra
lön, 2,800 kronor tj änstgöringspenningar och 1,000 kronor orts tillägg,
hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med
600 kronor.

Äfven hvad generaldirektören beträffar talar hittills gjord erfarenhet
enligt kommitténs mening samma språk som i fråga om medicinalråden.
Kommittén anför sålunda:

»Pen nuvarande generaldirektören, hvilken genom föregående verksamhet
förvärfvat sådan erfarenhet, som ansågs särskild t ägnad att
komma arbotet i medicinalstyrelsen till godo,
förtroendeämbetet, dii,rost han cj tillåtits behålla, enskilda biinkomster,
så att hans sammanlagda inkomster uppgingo till ett — i hvarje fall
med hänsyn till den efter tiden för hans utnämning inträffade stegringen
af lefnadskostnaderna i Stockholm — större belopp än det, kommittera
de ämna föreslå för generaldirektören. En synnerligen lång tid

Sjätte liufyadtitelii.

[7.] förflöt också mellan inlämnandet af den nästföregående generaldirektörens
afskedsansökan och utfärdandet af det förordnande för den nuvarande
generaldirektören, hvithet föregick hans utnämnande —• en tid,
som, enligt hvad kommittén har sig bekant, användes till att successivt
söka för ämbetet erhålla ett antal olika läkare, därvid, såsom naturligt
är, kompetensvillkoren måst modifieras, till dess slutligen, då öfverallt
afböjande svar erhöllos, de ursprungligen hysta betänkligheterna, med
afseende å biinkomsternas behållande måste fara. Med de fordringar
på mångsidig förmåga och chefsegenskaper, som böra ställas på generaldirektören,
blifva de kretsar, inom hvitna han kan sökas, ganska
trånga, och utsikterna att utan tillräcklig aflöning erhålla kompetent
person små. Äfven om det kan påräknas, att en person med de egenskaper,
som böra känneteckna generaldirektören, kan antagas vara beredd
att för statens skull gorå en ekonomisk uppoffring, så torde det
icke kunna förväntas, att han är villig till eu större sådan, än han
finner förenlig med det ansvar och de skyldigheter af olika slag, häri
såsom chef för medicinalstyrelsen och underlydande kårer kallas att,
ikläda sig. Därför tvekar kommittén ej att uttala, att en årlig inkomst
af 15,000 kronor är det minsta, med hvilken det kan påräknas att erhålla
kompetent generaldirektör i medicinalstyrelsen, och föreslår kommittén,
att af denna summa 9,000 kronor skola utgöra lön, 4,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 1,500 kronor ortstillägg)).

Skiljaktig Inom kommittén uttalade herr Carl Persson i Stallerhult i afseende

mening inom å j föreslå urna lönebeloppen till generaldirektören och medicinalråden
en afvikande mening, i det han ansåg beloppen vara för höga. .

Med afseende härå erinrar reservanten, att, då lönereglering för
medicinalstyrelsen (sundhetskollegium) år 1877 skedde, liknande krai
framställdes men utan resultat —• den gången från sundhetskollegii egen
sida, Sedan dess har, frånsedt beliofvet i och för sig af eu löneförhöjning,
enligt reservantens mening ingenting inträffat, som skulle kunna
föranleda "att nu afvika från hvad härutinnan då uttalades och blot’ gällande.
En sådan afvikelse synes honom fastmer så mycket mindre erforderlig
som de kraf, hvilka hittills ma hafva behof! ställas pa speciell
utbildning och sakkunskap hos medicinalråden, genom kommitténs
förslag om tillsättande af ett vetenskapligt råd med flera anordningar
för framtiden uppenbarligen — såväl absolute sedt som jämfördt med
andra motsvarande tjänstebefattningar — snarare minskas än ökas.

Då de lönebelopp, normalstaten innehåller, innebära en väsentlig
höjning i aflöningen till såväl generaldirektören som medicinalråden,

Sjätte linfvudtiteln.

anser reservanten äfven kommitténs resonnemang, att dessa belopp ej [7.]
skulle komma att för framtiden blifva tillräckliga för erhållande af till
befattningarna skickliga personer, ingalunda öfvertygande. Detta desto
mer, som de personer, hvarom vid besättandet af de ifrågavarande befattningarna
kan blifva fråga, helt visst i allmänhet icke komme att
blifva de hvar inom sina områden mest erkända och framstående bland
de praktiserande läkarna. Vore meningen att förvärfva dessa, af sin
enskilda verksamhet högt lönade läkare såsom ledamöter för medicinalstyrelsen,
lära enligt reservantens mening äfven de af kommittén föreslagna
lönebeloppen visa sig otillräckliga.

Att de ifrågavarande befattningsinnehafvarnas utbildningstid för
sitt kall skulle vara längre än utbildningstiden för motsvarande befattningar
i allmänhet, torde, säger reservanten, knappast vara riktigt.

Vidare framhåller reservanten, att, om de ifrågavarande tjänstemännen
å sina befattningar skulle tillerkännas högre aflöningar ensamt
därför, att de tillhöra eu annan kategori personer än de, som oftast
rekrytera ämbetsverken, högre pensioner än de m. rn., tillämpningen af
den ifrågavarande principen rättvisligen skulle komma att knifvas i
många andra fall och sålunda dels leda till en uppdelning mellan olika
grupper af tjänstemän, som så långt möjligt bör undvikas, dels ock
ställa sig ganska dyrbar för statsverket. Att göra ortstilläggen för
medicinalråden högre än för andra byråchefer, anser reservanten ej
rimligt. Under alla omständigheter finner han det olämpligt, att tre
eller fyra ledamöter i ett ämbetsverk skulle i fråga om aflöning ställas
förmånligare än eu annan, med afseende å arbete och ansvar med dem
fullkomligt likställd ledamot — här chefen för den föreslagna kameralbyrån.
Ett sådant förhållande torde äfven, såvidt reservanten känner,
alldeles sakna motsvarighet inom annat verk.

Då reservanten sålunda finner skäl ej vara anförda, som gifva tillfredsställande
stöd för att vid bestämmande af lönebeloppen för generaldirektören
och medicinalråden afvika från de senast fastställda lönestatcrna
för statskontoret in. fl. ämbetsverk, och då de orsaker, som
föranledt till särskilda löneskalor och lönebelopp beträffande de s. k.
kommunikationsverken, hvilkas chefer och tjänstemän anställas under
särskilda villkor och med afseende å hvilka äfven andra särskilda omständigheter
äro rådande, här ej äga tillämpning, har han såsom sin
mening uttalat, att normalstaten bör tillämpas äfven i fråga om de
nämnda befattningshafvarna i medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande ställt sig på majoritetens Medicinal
inom kommittén sida. Styrelsen framhåller särskild t den större skicklighet styrelse».

Bill. till Bifall Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Bafl 7

Sjätte hufyudtiteln.

[7.] och. erfarenhet, som fordras, och det större ansvar, som med byråsyste mets

införande kommer att hvila på vederbörande medicinska byråchefer
i styrelsen, ett ansvar som icke kan uppbäras af vederbörande utan
att de fastställda kvalifikationerna verkligen uppfyllas. En inkomst,
som något så när motsvarar hvad eu till medicinalråd eller generaldirektör
väl kvalificerad läkare kan i annan tjänst påräkna,, torde enligt
styrelsens åsikt äfven staten böra tillförsäkra dessa sina tjänstemän.
Skall ej den förbättring, som af det nya systemet väntas,''äfventyr,
så bör, anser styrelsen, don föreslagna Innestå,ten i denna del
fastställas oförändrad. Styrelsen kan ej finna den af reservanten inom
kommittén framställda åsikten att det, vetenskapliga rådets inrättande
skulle minska behofvet af sakkunskap hos byråcheferna vara riktig.
Sakkunskap för byråcheferna skulle enligt styrelsens mening erfordras
i lika hög, ja, i högre grad än hittills för hvar och eu på hans speciella
område. Det är visserligen, anmärker styrelsen slutligen, ovanligt,
att tre eller fyra ledamöter i ett ämbetsverk i fråga om aflöningställas
förmånligare än eu annan ledamot i samma verk, men det olämpliga
häri anser styrelsen vara svårt att förstå, då det väl vore en alldaglig
företeelse att arbete betalas olika allt efter den kompetens som
fordras för utförandet af detsamma.

Departements- Jag underskattar ingalunda de svårigheter, som för framtiden torde
chefen. komma att mota för att erhålla till medicinalråd, fullt skickliga personer
allenast mot de aflöningsförmåner, som upptagas å den s. k.
normalstaten. Med stor sannolikhet skulle det emellertid äfven med
den af kommittén föreslagna aflöning i regel blifva förenad! med ekonomisk
uppoffring för eu läkare att emottaga ett sådant ämbete, och jaghåller
före, att det aflöningstillskott af 1,300 kronor, som kommitténs
förslag- innebär i förhållande till normalstaten, i allmänhet icke skulle
vara afgörande för vederbörande, när det gällde att träffa ett val. På
grund af de stora principiella betänkligheterna mot att tillerkänna
tjänstemän i fullt liknande ställning, allra helst inom samma ämbetsverk,
olika aflöningsförmåner har jag därför ansett mig icke kunna
biträda kommitténs förslag utan ansluter mig till reservationen, enligt
hvilken aflöningen till medicinalråden skulle utgå efter normalstaten.

Hvad åter angår generaldirektören, föreligga bär alldeles särskilda
förhållanden, som berättiga till ett undantag. De för samhället såväl
som för individen utomordentligt viktiga uppgifter, som det åligger
medicinalstyrelsen att omhänderhafva, göra det nödigt att på general -

Sjätte Imfyudtiteln.

direktören ställa mycket störa fordringar i afseende å förmåga, erfarenhet,
initiativkraft och chefsegenskaper. Ä andra sidan äro, såsom
kommittén påpekat, de kretsar, inom hvilka han kan sökas, jämförelsevis
trånad, och i renel torde han hafva hunnit den ålder och lefnadsställning,
att han icke utan tillräckligt ekonomiskt vederlag åtager sxg
det störa ansvar ifrågavarande ämbete medför. Jag tillåter mig äfven
påpeka, att medicinalstyrelsen bär eu betydande ekonomisk förvaltning,
som ställer stora anspråk på praktisk duglighet hos verkets chef. Dessa
omständigheter hafva* gjort, att jag anslutit mig till kommitténs förslag
om en aflöning till generaldirektören af 15,000 kronor eller motsvarande
hvad som bestämts för generaldirektören och chefen för telegrafverket.
Det belopp, 4,000 kronor, hvarmed denna aflöning skulle öfverskjuta
hvad som å normalstaten upptages för generaldirektör, är af
den storlek att det också bör kunna vara af betydelse för vederbörande
vid träffande af ett val.

Men då jag således anser generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen
höra i likhet med cheferna för post-, telegraf-och järnvägsstyrelserna
tillförsäkras högre aflöning än cheferna för de administrativa
ämbetsverken i allmänhet, synes han mig också böra likställas med
förenämnda tre chefer i afseende å sättet och villkoren för sin anställning
och således förordnas endast för viss bestämd tid i stället för att,
såsom vid statstjänst eljest är vanligt, erhålla fullmakt å sin befattning.
Den tid, förordnandet bör omfatta, synes lämpligen kunna bestämmas
till sex år eller densamma, för hvilken ofvannämnda chefer förordnas.

Denna anordning förutsätter emellertid liknande föreskrifter beträffande
chefens för medicinalstyrelsen pensionering som de, hvilka
träffats i fråga om pensionering af cheferna för post-, telegraf-och järnvägsstyrelserna.

Generaldirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs förordnande,
bör sålunda vara berättigad att i pension uppbära 6,000
kronor. Om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen
på grund af sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring
eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning,
utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, bör han vara
berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före
eller vid G tjänstår, samt 5,500 kronor, då afgången sker efter 6 men
före 12 tjänstår. Pensionen torde böra utgå å allmänna indragningsstaten.

Såsom pensionsafgift synes ett belopp af 360 kronor årligen böra
afdragas å det för generaldirektören bestämda arfvodet eller den honom,
intill dess han uppnått 67 år, tillkommande pension.

52 Sjätte Imf vadtiteln.

[7.] Därest livad jag sålunda föreslagit vinner bifall, erfordras en än dring

i 5 § i gällande lag om civila tjänstinneliafvares rätt till pension.
Förslag härom lärer komma att föreläggas Eders Kungl. Maj:t
af chefen för finansdepartementet.

Cenera/direk- Till generaldirektörens ställföreträdare, på hvilken större ansvar
företrädare och arbete måste hvila än på de öfriga medicinalråden, har kommittén
såsom skälig ersättning föreslagit ett arfvode af 1,000 kronor.

Häremot har jag icke funnit något att invända. Jag erinrar, att
motsvarande arfvode bestämts för generaldirektörens i telegrafstyrelsen
ställföreträdare.

Kameralbyrå- För kämeralbyråchefen, tjänstemännen i andra lönegraden — ombudsmännen
budsman och fiskal, sekreterare och kamrerare —samt tjänstemännen i
och fiskalen första lönegraden — registrator och aktuarie samt bokhållare — har
kommittén ansett aflöningarna böra bestämmas till samma belopp som
för motsvarande befattningar i statskontoret och vissa andra redan reglerade
centrala ämbetsverk.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva de nuvarande
tjänstemännen i första och i andra graden inom medicinalstyrelsen
gjort framställning om högre aflöningsförmåner än i allmänhet bestämts
för motsvarande befattningar i nyreglerade verk. Till stöd därför hafva
de framhållit, att deras utsikter till befordran utöfver andre, graden äro
små eller inga och att, med hänsyn därtill att ordföranden och ledamöterna
hafva annan kompetens och delvis representera andra intressen,
de öfriga tjänstemännens ansvar särskildt för det mera formella, administrativa
arbetet kommer att hvila tyngre på dem. Då de sålunda
anse sig intaga en särställning gent emot sina kamrater i andra verk,
hafva de hemställt att i afseende å löneförmåner varda jämnställda med
revisionskommissarier och revisorer i kammarrätten.

Därest denna hemställan icke vinner bifall, hafva de anhållit, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå, att ett fjärde ålderstillägg å 500
kronor efter 20 års tjänstgöring beredes tjänstemännen af första lönegraden
i likhet med hvad som tillkommer tjänstemännen å Sveriges
geologiska undersökning och i samband därmed ett tredje ålderstillägg
å likaledes 500 kronor åt tjänstemännen i andra lönegraden efter 15
års tjänstgöring.

Departements- Jag har ej funnit mig kunna tillmötesgå den sålunda gjorda framchefen.
ställningen, då jag ej ansett sådana undantagsförhållanden föreligga,

Sjätte Imfvuötiteln.

som kunna berättiga högre aflöningsförmåner för ifrågavarande tjänste- [7.]
män än motsvarande befattningshafvare i andra ämbetsverk. Särskildt
anser jag mig böra påpeka, att utsikterna för tjänstemännen i första
lönegraden att vinna befordran till tjänst i andra lönegraden icke äro
allt för små och genom den af mig förordade organisationen ökats i
jämförelse med nuvarande förhållanden. Under det sålunda å den nya
staten skulle finnas tre tjänstemän i första lönegraden, skulle å densamma
upptagas, förutom ombudsmannen och fiskalen, fyra befattningar
i andra lönegraden. Jag har sålunda ansett mig böra i förevarande
hänseende ansluta mig till kommitténs förslag.

För skrifbiträdet lära böra fastställas enahanda aflöningsförmåner, Skrifbiträdet.
som vid senaste Riksdag bestämdes för motsvarande befattning i fångvårdsstyrelsen
eller sålunda 000 kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ort stillägg, med rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Det biträde, som nu är anställdt i medicinalstyrelsen, torde, i öfverensstämmelse
med förut godkänd princip, böra få i fråga om ålderstillägg
räkna sig tillgodo den tid biträdet redan varit stadigt anställdt i
verket.

Hvad angår förste vaktmästaren och vaktmästare lära äfven deras Vaktmästare.
aflöningsförmåner böra bestämmas på sätt som vid senaste Riksdag
skett i fråga om vaktmästare hos fångvårdsstyrelsen. I enlighet härmed
skulle förste vaktmästaren erhålla en begynnelseaflöning af 1,500
kronor och efter 5 års tjänstgöring ett ålderstillägg på 100 kronor
samt en hvar af de tre andra vaktmästarna en begynnelselön af'' 1,200
kronor och två ålderstillägg, hvartdera på 100 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring.

Såsom förutsättning för den blifvande aflöningsstaten för medicinal- Utsträckt
styrelsen bör enligt kommitténs mening (sid. 90—91) uppställas, att arbetstid.
samtliga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undantag kunna Kommiltenanses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara tillstädes å tjänsterummet minst sex timmar hvarje söckendag.

Kommittén har härvid anfört, att, ehuru de inom medicinalstyrelsen
förekommande göromål, hvad generaldirektören och byråcheferna
beträffar, enligt kommitténs mening i stor utsträckning icke äro af beskaffenhet
att behöfva utföras å tjänsterummet, kommittén dock ej ansett
sig i sagda afseende böra för medicinalstyrelsens vidkommande

[7-]

Skiljaktig
mening inom
'' kommittén.

Medicinal styrelsen.

54 Sjätte liufvudtiteln.

föreslå någon afvikelse från hvad därutinnan för andra ämbetsverk
gäller.

I sammanhang med frågan härom har dock kommittén, lika med
hvad medicinalstyrelsen själf vid olika tillfällen i underdåniga skrivelser
till Eders Kungl. Maj:t framhållit, erinrat om behofvet för medicinalstyrelsen
af lämpligare ämbetslokal än den, som för närvarande står
styrelsen till buds. Vid eu utsträckning af tjänstetiden å ämbetsrummet
anser kommittén detta behof komma att i hög grad göra sig
gällande.

Kommitténs ordförande, generaldirektören Linroth, har icke kunnat
biträda kommitténs uttalande i denna del. Enligt lians på erfarenhet
grundade öfvertygelse skulle nämligen förslaget om utsträckt arbetstid
på tjänsterummet vara ett hinder för ernåendet af ett fullgodt arbete
åtminstone af generaldirektören och medicinalråden.

Äfven medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande framlagt betänkligheter
beträffande föreskriften om 6 timmars daglig arbetstid å tjänsterummet.

Styrelsen erinrar, att jämlikt nådiga brefvet den 23 oktober 1908
sedan den 1 november samma år den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
bestämts till i allmänhet 5 timmar. Den erfarenhet, som vunnits
under den tid denna bestämmelse varit gällande, bar, enligt hvad
styrelsen anför, visat, att densamma, särskilt hvad generaldirektören
och medicinalråden angår, i stället för att befrämja ett mera effektivt
arbete varit ägnad att i hög grad försvåra arbetet. Sysslandet med utredning
af vidlyftigare ärenden och mål, utarbetande af förslag till yttranden
och utlåtanden har, säger styrelsen, icke kunnat ske med fördel
på tjänsterummet å den bestämda arbetstiden, hvarunder inom medicinalstyrelsen
saknas för dylikt arbete erforderlig arbetsro, i synnerhet
som medicinalstyrelsens lokaler äro allt för otillräckliga och olämpliga
för sitt ändamål. Bestämmelsen om viss arbetstid på tjänsterummet bär
endast tvingat till att i ökad utsträckning använda aftontimmarna till
hemarbete. Särskilt bär, enligt hvad styrelsen uppgifver, arbete med
sådan utredning, för hvilken studier i facklitteratur erfordrats, alldeles
icke eller endast med mycket stor olägenhet kunnat utföras på tjänsterummet
å stadgad arbetstid.

Styrelsen anför vidare, att, under det således mera maktpåliggande
arbete vanligtvis måst förläggas till annan tid än den föreskrift^ arbetstiden
å tjänsterummet, denna tid, som genom besökande, förfrågningar

Sjätte hufvudtiteln.

och meddelanden af ämbetsverkets tjänstemän, påringningar i telefon och. [7.]
dylikt sönderstyckats, till hufvudsakligaste del användts för sådana ärenden
af i allmänhet mera underordnad vikt, som kunnat handläggas under
de kortare stunder, som varit att disponera.

En daglig mottagningstid är visserligen, anmärker styrelsen, bestämd,
men det lär icke alltid vara möjligt att endast till mottagningstiden
hänvisa besökande utifrån eller tjänstemän inom verket, när vederbörande
ämbetsman är å ämbetslokalen tillstädes. Framför allt gäller
detta, enligt hvad vidare anföres, om medicinalstyrelsen, som bar att
göra med talrika kårer af läkare, veterinärer, apotekare med flera. Sådant
skulle för öfrigt, och måhända icke utan fog, stämplas såsom bristande
tillmötesgående.

Om fördenskull bestämmelse om viss daglig arbetstid å tjänsterummet
fortfarande skall förblifva gällande, torde, för att förekomma
alltför störa missförhållanden, det enligt medicinalstyrelsens mening
blifva oundgängligt, att generaldirektören må äga medgifva undantag
icke blott i särskilda fall för arbete, som med större fördel utföres utom
tjänsterummet, utan äfven antingen för vissa dagar i veckan i och för
hemarbete med ärendens beredning eller ock för vissa ärenden, eller
grupper af ärenden, vid hvilka, enligt hvad erfarenheten visat, oundvikliga
olägenheter af en föreskrift om viss daglig arbetstid på tjänsterummet
framträdt.

Medicinalstyrelsen anhåller slutligen, att Eders Kungl. Maj :t täcktes
fästa sin uppmärksamhet vid frågan om anvisande af lämpligare ämbetslokal
för medicinalstyrelsen, en fråga, som enligt styrelsens mening
nära sammanhänger med spörsmålet om utsträckt arbetstid på tjänsterummet.

Då tillräckliga skäl till afvikelse från de i allmänhet för centrala Departementsämbetsverk
i sammanhang med lönereglering meddelade bestämmelser
angående arbetstiden å tjänsterummet icke synas föreligga, hvad. medicinalstyrelsen
angår, torde i sammanhang med den nya statens fastställande
i instruktionen för ämbetsverket i förevarande hänseende intagas
föreskrift i öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit.

För åtnjutande af de afiöningsförmåner, som upptagas i blifvande Afiöningsstat
för medicinalstyrelsen, har kommittén föreslagit villkor och bestämmelser
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller beträffande
statskontoret.

Hvarken mot de af kommittén ifrågasatta aflöningsvillkor eller mot
de i sammanhang därmed (sid. 94) föreslagna bestämmelser om förut -

Sjätte fcufvndtiteln.

varande och. blifvande tjänstinnehafvares ställning till den inträdande
förändringen i aflöningsförhållandena finner jag något i hufvudsak att
anmärka. Emellertid har jag efter förebild af en för byråcheferna i
fångvårdsstyrelsen gällande bestämmelse bland lönevillkoren upptagit
föreskrift, att, därest byråchef till följd af tjänsteresa eller för handläggning
af särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra dagar,
hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig
att utan särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattningen hörande
löpande göromål. Tillika torde afiönings vill koren böra fullständigas med
hänsyn till hvad jag förut nämnt rörande generaldirektörens pensionsförhållanden
samt skrifbiträdets rätt att i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att numera öfverläkaren
vid Västerviks hospital Gustaf Richard Stenbeck från 1902 års ingång-
på grund af nådiga förordnanden bestridt ett medicinalrådsämbete
samt att Riksdagen på extra stat beviljat medel till personligt
lönetillägg åt Stenbeck att utgå från och med år 1907 med 600 kronor
årligen, motsvarande medicinalråd tillkommande ålderstillägg. Det torde
därför endast vara en tillämpning af Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens
tidigare beslut att medgifva Stenbeck rätt att, därest han utnämnes till
medicinalråd å nya staten, i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo
den tid han tjänstgjort såsom tillförordnadt medicinalråd.

Likaledes torde den vaktmästare, till hvars aflönande Riksdagen
från och med år 1908 anvisat medel på extra stat, men hvilken nu
skulle uppföras å ordinarie stat, böra vid fråga om ålderstillägg få räkna
sig tillgodo den tid han med aflöning från de af Riksdagen beviljade
medlen bestridt vaktmästarsyssla i medicinalstyrelsen.

Anslag till arfvoden åt vetenskapliga rådet, mcdicinalrådsnssistenter
in. in.

Till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden är å medicinalstyrelsens
stat för närvarande upptaget ett belopp af 19,000 kronor.

Detta belopp har emellertid visat sig otillräckligt redan för de
ändamål, detsamma för närvarande är afsedt att fylla, och Eders Kungl.
Maj:t har därför de tre senaste åren nödgats från sjätte hufvudtitelns
anslag till extra utgifter till medicinalstyrelsens förfogande anvisa
medel att användas till gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vaktbetjäning.

Sjätte Jmfvudtiteln.

\icl beräknande af det för framtiden erforderliga beloppet är först [7.]

att taga hänsyn till arfvodet åt vetenskapliga rådet.

Kommittén har tänkt sig, att arfvodet skulle utgå sålunda, att för
hvarje gång medlem af rådet efter kallelse inställer sig i styrelsen för
deltagande i behandlingen af ärende ersättning därför skall''till honom

Vetenskapliga

rådet.

utgå med 25 kronor. Skall medlem i denna sin egenskap, vare
fråga är om ärende, i hvars behandling han skall deltaga, eller icke,
verkställa särskild utredning i något ärende eller i styrelsen föredraga
ärende, borde enligt kommitténs mening, förutom nyssnämnda arfvode
tor deltagande i ärendets afgörande till honom utgå ersättning, som
för hvarje fall af styrelsen bestämmes, dock ej öfver 75 kronor för
gång. År medlem, som tillkallats, ej bosatt i Stockholm eller i dess
omedelbara närhet, borde därjämte reseersättning tillkomma honom.

Beträffande emellertid psykiatri^ och rättsmedici i det vetenskapliga
rådet blifva enligt kommitténs förslag dessa på ett mera intimt sätt
bundna vid styrelsen än rådets öfriga medlemmar, i det att styrelsen
dem förutan ej blir beslutmässig vid afgifvandet af rättsmedicinska utlåtanden
och till behandlingssätt därmed likställda ärenden. Särskild!
komma två af dessa, eu psykiater och en rättsläkare, att ofta i styrelsen
inkallas. I betraktande häraf och då det icke kan förväntas, att dessa
båda ledamöter skola ställa sig till förfogande utan annan ersättning
än den, som enligt kommitténs förslag i allmänhet skulle tillkomma
medlem af rådet, samt med hänsyn såväl till de rättsmedicinska ärendenas
brådskande art, hvilken sa godt som i hvarje fall kräfver ofördröjlig
utredning och behandling, som äfven till deras merendels omtaflande
och vidlyftiga beskaffenhet har kommittén ansett sistnämnda
ledamöter böra, utöfver förutnämnda ersättning, tillerkännas särskild sådan,
utgående efter medicinalstyrelsens bestämmande med tillsammans
högst 2,600 kronor om året.

Det belopp,, hvarmed i öfrig!, arfvode till vetenskapliga rådet bör
uppföras i medicinalstyrelsens stat, har kommittén beräknat på följande
sätt.

Under antagande att antalet rättspsykiatriska utlåtanden och till
handläggmmgssätt därmed likställda ärenden under ett år utgöra 100
samt att i åtgörandet af hälften af dessa eu rättspsykiater i vetenskapliga
rådet deltager och i 10 af dem — på grund af att tre ej äro om
slutet ense — ytterligare en psykiater i samma råd, utgör dessas arfvode,
beräknad t efter 25 kronor för gång, årligen 1,500 kronor. Antages,
att öfriga rättsmedicinska utlåtanden och till handläggningssätt
därmed likställda ärenden utgöra SO och att för 5 af dessa två rättsBih.
till HiJcsä. Prof. JULI. 1 Sand. ! Afä. 1 lläft. H

Sjätte hufyudtiteln.

[7.] läkare af vetenskapliga rådet behöfva tillkallas, utgör årliga kostnaden
härför, likaledes beräknad efter 25 kronor för gång, 875 kronor.

Antages tillika, att en tredjedel af samtliga sådana rättspsykiatriska
ärenden, som förut nämnts, och 5 andra nyss afsedda rättsmedicinska
ärenden behöfva föredragas eller eljest närmare utredas af eu psykiater
eller rättsläkare i vetenskapliga rådet, utgör sammanlagda årliga kostnaden
härför, approximativt beräknad till i medeltal 50 kronor för
gång, 1,900 kronor.

Förutsattes vidare, att för andra inom styrelsen förekommande ärenden
af vetenskapliga rådet under ett år behöfva tillkallas hygienikern
i 10, hvar och eu af medikern, kirurgen och obstetrikern i 5 samt
apotekaren i 20 fall, äfvensom att i 0 af dessa särskild utredning erfordras,
utgör kostnaden liärför 1,425 kronor.

Enligt denna beräkning skulle för vetenskapliga rådet i staten inräknas
dels i ersättningar för hvarje särskild gång till rådets medlemmar
5,700 kronor, dels ock, såsom förut angifvits, därutöfver till två
medlemmar 2,600 kronor, eller tillhopa 8,300 kronor.

Hvarken mot de af kommittén föreslagna arfvodena eller mot
sättet för beräknandet af kostnaderna har jag funnit någon anmärkning
att framställa.

Medicinalråds- Beträffande de båda mediciualrådsassistenterna har kommittén anassistenter.
gc^ att man för att erhålla lämpliga personer, som äro väl kvalificerade
såväl i allmänhet för sina göromål som särskild!, da så erfordras, åt;
vikariera för medicinalråd, icke bör sätta arfvodet till hvardera af
dem läo-re än till 3,000 kronor för år.

Medicinal- Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att, då på assisten styrcisen.

+enia ställts deri fordran, att de skola vara förbundna till tre timmars
daglig, tjänstgöring å ämbetslokalen — eu anordning som enligt styre isens
uppfattning i själfva verket icke alltid torde blifva för deras
arbete lämplig — man bordo sätta deras aflöning något högre än som
skett. Styrelsen framhåller tillika, att, då medicinalradsassistent skulle
vara skyldig att vid behof inträda såsom medicinalråds ställföreträdare,
donna skyldighet skulle i assistentens öfrig» verksamhet medföra en
rubbning, som understundom kunde blifva för honom synnerligen kännbar.
Det är därför enligt styrelsens mening att befara, att man icke lätt skall
finna för uppdraget väl kvalificerade personer, som äro villiga mot det af
kommittén föreslagna arfvodet åtaga sig ett för vanlig iäkai verksamhet så
störande arbete som medicinalrådassistentens. Såsom kompetensfor -

Sjätte Jmfvudtitelu.

dringarna för byråcheferna äro föreslagna, torde medicinalrådsassisten- [7.]
terna ej heller enligt styrelsens åsikt hafva stor utsikt att vinna befordran
till byråchefstjänsterna; antagligen skulle ombudmanstjänsten
blifva den enda tjänst inom styrelsen, hvartill de kunde räkna få befordran.

Under sådana förhållanden anser styrelsen, att man bort göra dessa
befattningar mera lockande genom att aflöna dem med åtminstone 4,000
kronor om året.

Lika med medicinalstyrelsen finner jag, med hänsyn till de kom- Departementspetensfordringar,
som måste ställas på medicinalrådsassistenterna och fon den

arbetsbörda, som skulle påläggas dem, deras arfvode icke böra
sättas lägre än 4,000 kronor.

Vidkommande de juridiskt utbildade amanuenserna anser kommittén Amanuenser.
dessas arfvoden böra, i likhet med hvad som numera bestämts beträffande
flera af de centrala ämbetsverken, sättas till högst 2,000 kronor.

Arfvodet till amanuensen å kameralbyrån, hvilken tillika skulle biträda
registratorn och aktuarien, anser dock kommittén lämpligen böra sättas
till högst 1,800 kronor.

Mot de sålunda ifrågasatta beloppen har jag icke något att erinra
och då enligt mitt förslag fyra amanuenser tillsvidare skulle finnas anställda,
skulle till arfvoden åt dem erfordras ett sammanlagdt belopp
af 7,800 kronor.

För en läkaramanuens torde därjämte beräknas ett arfvode af 1,200
kronor.

Vid regleringen af löneförhållandena vid flera af de centrala ämbetsverken
har för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom och
semester samt, då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst under
inneliafvarens semester och tjänstledighet, beräknats omkring 450 kronor
för hvarje amanuens. Med tillämpning häraf och då något lägre belopp
synes kunna upptagas för läkaramanuensen, torde i sådant hänseende
för medicinalstyrelsen böra beräknas i rundt tal 2,000 kronor.

Motsvarande beräkning synes böra göras beträffande medicinalrådsassistenterna.
Och har därför för hvardera af dem i omförmälda afseende
beräknats 075 kronor om året eller för båda 1,350 kronor.

Kommittén anser, att statistikerns hos styrelsen alltmer ökade arbete statistikern,
betingar en ökning i arfvode från 1,200 till 2,000 kronor, och är jag ^biträde''
härutinnan ense med kommittén.

Äfven torde, på sätt kommittén föreslagit, arfvodet till biblioteksbiträde
inom medicinalstyrelsen böra höjas från 400 till 600 kronor.

[7-]

Ms dikannentsräkningars

granskning,
flitpenningar
m, m.

GO Sjätte hufvildt!teln.

Arfvodet för med ikamentsr åkning ars granskning lärer ock i öfverensstämmelse
med kommitténs förslag böra liöjas från 1,000 till 1,200
kronor.

I flitpenningar till extra ordinarie amanuenser och extra vaktmästare
inom medicinalstyrelsen utgafs under år 1908 2,403 kronor 83 öre.
Härtill komma åt Eders Kung!. Maj:t under år 1908 särskild! anvisade
300 kronor. Till tillfälliga biträden utgafs samma år 300 kronor. För
t ram ti den lärer för dessa ändamål komma att åtgå ett något mindre
belopp än hittills. Kommittén har ansett sig höra härför beräkna 2,700
kronor; och synes häremot icke vara något att erinra.

Enligt den af mig förordade organisationen skulle å ordinarie stat
uppföras ett skrit biträde. Emellertid lär det, lika litet för framtiden
som hittills, kunna förutsättas, att endast ett skrifbiträde skall kunna
utföra alla för styrelsen erforderliga renslcri fning sarbeten och därmed
jämförliga göromål utan att extra hjälp måste anlitas. För sådant
ändamål har jag därför i likhet med kommittén beräknat 800 kronor
om året.

Såsom reservanterna inom kommittén förutsatt, lärer vid bifall till
don af mig förordade organisationen med allenast tre byråchefer med
medicinsk utbildning blifva nödigt att understundom uppdraga åt person
utom styrelsen att förrätta inspektion afl lasarett. Medicinalstyrelsen
bär beräknat, att 20 lasarettsinspektioner förekomma, och upptagit
arfvodet för hvarje förrättning till 75 kronor. Då jag emellertid håller
före, att generaldirektören och vederbörande medicinalråd skola blifva
i tillfälle att verkställa åtminstone eu del af de erforderliga inspektionerna.
anser jag mig såsom arfvode åt särskild t förordnad person i
staten icke böra beräkna mer än 1,000 kronor.

Vidare tillåter jag mig erinra, att enligt gällande instruktion,
som i förevarande del ej är afsedd att ändras genom det nya förslaget,
det tillhör medicinalstyrelsen att låta genom någon sin ledamot
eller annan lämplig person, på särskild anledning, inspektera
visst apotek eller, tid efter annan, apoteksiarättningarna inom större
eller mindre delar af riket. Inspektioner, som företagas af särskild
anledning och vanligen afse utredning rörande bestämdt angifna
missförhållanden, förekomma mera sällan och ut föres i allmänhet af
vederbörande föredragande i medicinalstyrelsen. De allmänna apoteksinspektionerna
åter, som hafva till syfte eu fullständig undersökning
af apoteken med pröfning af varornas beskaffenhet, hafva under
de senare årtiondena måst anförtros åt särskild person framför allt
med hänsyn till de stora anspråk, som måste ställas på inspektions -

Sjätte Imfvudtiteln.

förrättarens kunskaper i kemi och drogkännedom. Arfvodet, utom reseoch
traktamentsersättning, har för uppdragen af Eders Kungl. Maj:t
utanordnats af särskilda medel. Äfven för framtiden lärer blifva nödvändigt
att för de allmänt förekommande apoteksinspektionerna förordna
särskild person, och lämpligt synes då vara att vid beräkning af nu
förevarande anslag taga hänsyn till att arfvoden för sådant ändamål
däraf kunna utgå. Under sista tioårsperioden har medeltalet apoteksinspektioner
utgjort 26. Emellertid har apotekens antal hastigt stigit
och utgör för närvarande 370. Mindre än 35 apoteksinspektioner årligen
lära sålunda icke komma att verkställas. Arfvodet för hvarje inspektion
synes böra upptagas till högst 50 kronor. I staten skulle
sålunda behöfva beräknas 1,750 kronor för ifrågavarande ändamål. Reseoch
traktamentsersättning torde böra utgå af sjätte hufvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar.

Styrelsen torde fortfarande såsom hittills vid behof för särskild!
fall böra äga uppdraga åt lämplig person att biträda styrelsen med särskilda
juridiska frågor. Denne bör såsom hittills erhålla arfvode för
hvarje gång. Hittills har sådant biträde knappast behöft ifrågakomma
annat än vid fråga om förande af rättegångar eller bevakande eljest
af juridiska intressen, som haft afseende å förvaltningen af hospitalen
eller hvad därmed äger sammanhang, och har ersättning då utgått af
till styrelsens förfogande för hospitalsändamål ställda medel. Då för
framtiden förhållandet lärer blifva detsamma, har jag i likhet med kommittén
i statförslaget för styrelsen ej ansett mig böra beräkna något
för nämnda ändamål.

För år 1908 utgick i vikariatser sättning av till de ordinarie tjänstemännen
inom medicinalstyrelsen 2,160 kronor 8 öre. Efter den nya
löneregleringen lärer böra beräknas omkring 3,200 kronor. Härvid har
förutsatts, att öfverinspektören för sinnessjukvården utan särskild ersättning
vikarierar för chefen för hospitalsbyrån samt under någon tid
i mån åt behof och då utan särskild ersättning kontrollanten af hospitalens
ekonomiska förvaltning för kamreraren.

Med iakttagande åt hvad ofvan anförts torde det för närvarande
å medicinalstyrelsens stat »till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,
renskrifning, flitpenningar och tillfällig;1, biträden» uppförda
anslag lämpligen kunna benämnas »till vetenskapliga rådet, medicinalrådsassistenter,
amanuenser, statistiskt biträde, medikamentsräkningars
granskning, inspektioner, vikariatsersättning, rensi:rifning, flitpenningar och
tillfälliga biträden rn. mm

Sjätte hufvudtiteln.

Enligt de beräkningar, för hviska lag redogiort, skulle	erfordras	till
vetenskapliga rådet ....................................................................	kr.	8,300	—
medicinalrådsassistenter ............................................................	»	9,350	—
amanuenser .................................................................................	))	11,000	—
statistikern och biblioteksbiträde..........................................	)>	2,600	—
meclikamentsräkningars granskning......................................	»	1,200	—
renskrifning, flitpenningar, tillfälliga biträden m. m.......		3,500	—
inspektioner..................................................................................	''»	2,750	—
vikariatsersättningar....................................................................	»	3.200	—
Summa Anslaget torde sålunda böra bestämmas till 41,900	kr. 41,900 kronor.

En fråga, som icke omedelbart sammanhänger med statförslaget,
men som jag dock bär torde få beröra, är frågan om arfvodet till medicinalstyrelsens
arkitekt, hvilket utgår af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Arfvodet utgår jämlikt nådigt bref den 27 februari 1880 med
1,500 kronor årligen järnte ersättning för kostnad och tidspillan under
de af arkitekten på uppdrag af styrelsen verkställda resor samt godtgörelse
till belopp, som styrelsen i hvarje fall pröfva!'' skäligt, för af
honom uppgjorda eller granskade plan- och arbetsritningar samt entrepenadkontrakt.
Vid mindre om- och tillbyggnader hafva i allmänhet
endast arkitektens resor särskild t godtgjorts. Eljest har, utom reseersättning,
arfvode för hvarje fall plägat tillerkännas honom från vederbörande
byggnadsanslag enligt af Svenska teknologföreningens afdelning
för husbyggnadskonst antagen taxa, minskad med intill 25 %.
Vidare har arkitekten på grund af honom lämnadt särskildt uppdrag
att såsom byggnadschef öfvervaka hospitalsnybyggnadsarbetens utförande
äfvenledes af vederbörande byggnadsanslag under de år, nybyggnaderna
utförts, fått uppbära tillhopa högst 3,000 kronor årligen.

För att vid medicinalstyrelsen kunna bibehålla en erfaren, sin uppgift
fullt vuxen arkitekt anser kommittén arfvodet till honom böra
sättas så pass högt, att detsamma i allmänhet kan anses motsvara hvad
han i enskild verksamhet skulle förtjäna af ett motsvarande arbete,
samt att medicinalstyrelsen, i vidare mån än med hans nuvarande arfvode
kunnat ske, kan påkalla hans närvaro å tjänsterummet. Lämpligast
torde enligt kommitténs mening vara, att arfvodet afväges i {erhållande
till de år efter år i ungefär samma omfattning återkommande göromålen
med reparationer samt om- och tillbyggnader, och att större ny -

Sjlitte liufvudtitein.

och andra med dylika jämförliga byggnadsarbeten särskildt ersättas med
belopp, som i så fall fortfarande liksom hittills synas böra beräknas
och upptagas i kostnadsförslagon för arbetena. Detta äfven med hänsyn
till att möjlighet skulle förefinnas för styrelsen att vid sådana
arbeten anlita annan arkitekt.

I betraktande häraf och på grund af den förändrade ställning, som,
enligt hvad kommittén föreslagit, bör tillkomma arkitekten, samt med
hänsyn äfven därtill, att kommittén för reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden in. in. i sitt den 23 mars
1909 afgifna betänkande angående lönereglering för fångvårdsstyrelsen
åt den där anställda arkitekten, med hvilken medicinalstyrelsens arkitekt
till sin ställning skulle blifva fullt jämförlig, föreslagit ett årligt arfvode
åt 5,000 kronor, bär kommittén äfven ansett sig böra stanna vid nämnda
belopp. Arfvodet skulle fortfarande som hittills utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

Hvad kommittén sålunda föreslagit anser jag mig böra förorda,
och tillåter jag mig erinra, att Eders Kung! Maj:t och Riksdagen numera
godkänt iöneregieringskommitténs förslag i fråga om arfvode till
fångvårdsstyrelsens arkitekt, hvilken till sin ställning, såsom påpekats,
torde vara jämförlig med arkitekten i medicinalstyrelsen. Ökningen af
arkitektens fasta arfvode skulle föranleda eu ny utgift från förslagsanslaget
till hospitals underhåll af 3,500 kronor, hvilken ökning emellertid
torde komma att fullt motsvaras af en minskning i den särskilda
ersättning, som, enligt hvad förut anmärkts, för närvarande till honom
oftare än som för framtiden skulle blifva händelsen utgår för hvarje
fall han anlitas.

Jag ber vidare få omnämna, att medicinalstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 13 juli 1910 gjort framställning, att Eders Kung!. Maj:t
måtte bestämma arkitektens afl öningsför maner till de i kommittéförslaget
upptagna att utgå från och med den 1 juli 1910. Med pröfning af
denna fråga lärer emellertid höra anstå, till dess Riksdagen fattat sitt beslut
rörande lönereglering för medicinalstyrelsen, och torde hinder då ej
mota mot att det förhöjda arfvodet beräknas från och med den i
januari 1911.

I detta sammanhang tillåter jag mig slutligen erinra, att arfvodet
till öfv erinspektören för sinnessjukvården i riket, i k vilket arfvode någon
ändring ej föreslås, utgår af förslagsanslaget till hospitals underhåll,
samt att arfvodet till kontrollanten af hospitalens ekonomiska förvaltning
är uppfördt såsom extra anslag å riksstat^.

64 Sjätte hufvudtiteln.

[7.] Den stat, jag, med hänvisning till hvad jag förut anfört, anhåller

statförslaget, få framlägga, är så lydande:

			Tjänst-
	Lön		görings-	Orts		Summa
			pennin- gar.	tillägg.	kronor.
1 generaldirektör, arfvode..................	—	—	—			—	1 15,000 —
j Generaldirektörens ställföreträdare,							\|
arfvode ......................................	—	—	—	—	—	—	1,000 i —	i
1 medicinalråd ock byråchef ............ 2 medicinalråd och byråchefer .........	5,000	—	2,500		600	—	8.100 — 16.200'' — 1	j 1 1 Efter 5 år kun lönen 1
10,000	—	5,000	—	1,200		\| höjas med 600 kr.j
1 kamcralbyråeiief.........................	5,000	—	2,500		600	—	8,100 -	J
\| 1 ombudsman och fiskal ..................	(1,600	—	1,800	—	O o	_	5.800 -	Efter 5 år kan lönen
1 sekreterare ................................	O O CO	—	1,800		o o	—	5,800;-	höjas med 500 kr.j • och efter 10 årj
2 sekreterare ................................	7,200	—	3,600	—	800	—	11,600 —	med ytterligare 500 kr.
1 kamrerare...................................	3,600	—	1,800	—	400	—	5,S00i—
'' 1 tjänsteman i första lönegraden (bola
hållare, tillika kassör) ..................	2.200	—	1,500	—	300	—	4.000''-	Efter 5 år kan lönen
								hörns med 500 kr
2 tjänstemän i första lönegraden (bok-								efter 10 år med 11 ytterligare 500 kr. och efter 15 med än
hållare, tillika notarie, registrator							i
och aktuarie) ..............................	4,400	—	O O o	—	600	—	8,000j—	ytterligare 500 kr. [Efter 5 år kan lönen
1 skrifhiträde .................................	600	—	450	—	150	—	1,200 -	1 höjas med 200 kr. j och efter 10 år med
i Till vetenskapliga rådet, medicinal-								\| ytterligare 200 kr.
rådsassistenter, amanuenser, statis-tiskt biträde, medikamentsräknin-gers granskning, inspektioner, vikari-atsersättnmg, renskrifmng, flitpermin-gar och tillfälliga biträden in. m....			450				41.900 — 1,500 —	(Efter 5 år kan lönen!
1 förste vaktmästare........................	900	—	—	150	—	^ höjas med 100 kr.j
								j Efter 5 år kan lönen
i 1 vaktmästare.................................	-l O o		350		150		1,200 -	\| höjas med 100 kr.j ( och efter 10 år med''
2 d:0............................................	o o	—	700	—	300	—	3 400;-	j ytterligare 100 kr.j i
Summa kronor	—	—	—	_		_	137,600 —

Ännu Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Sjätte hufyudtiteln.

Medan staten för medicinalstyrelsen för år 1911 slutar å ett belopp [
af 95,550 kronor, skulle enligt det nu framlagda förslaget staten komma
att sluta å 137,600 kronor och således öfverstiga den nu gällande staten
med 42,050 kronor. Om från sistnämnda summa frånräkna» extra lönetilläggen
till medicinalstyrelsens tjänstemän för år 1909, 5,146 kronor,
blir ökningen 36,904 kronor. Härvid är emellertid att beakta, att i den
gällande staten 6,400 kronor utgöra aflöning till medicinalrådet för
veterinärärenden och 1,000 kronor arfvode till veterinäramanuensen,
samt att det omförmälda statförslaget ej upptager dessa båda tjänstemän
likasom ej heller den ofriga, ej exakt bestämbara kostnad, som
inom medicinalstyrelsen belöper särskild! å veterinärärendena.

Vid ofvanstående beräkning hafva ålderstilläggen ej tagits i betraktande.
Dessa utgå från det å sjätte hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålders tillägg.

I enlighet med hvad jag beträffande aflöning» villkoren anfört skulle
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöning»förmåner fastställas följande
villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning i medicinalstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma.
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den-aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kung]. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i medicinalstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blindt
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår generaldirektören eller byråchef, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning, medicinalstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
Bill. till Itilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 9

66 Sjätte liufvudtiteln.

uppdrag, eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen
i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna fa
tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där medicinalstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfåi ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af medicinalstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta, honom uppbära något

däraf; . ....

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresor
eller för beredande åt semester, tjänsteman af lägie grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i medicinalstyrelsen,
bestrida densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock ej längre
än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår,

att emellertid, därest byråchef till följd af tjänsteresa eller för
handläggning af särskilda ärenden är under allenast några få, högst
fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman af lägre grad
skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattningen
hörande löpande göromål;

Sjätte hufvudtiteln.

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än
ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under iakttagande,
hvad hvar och eu af omförmälda löneförhöjningar angår, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om medicinalstyrelsens omorganisation; att

skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt
hos medicinalstyrelsen och antages till biträde å denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromfilens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna
och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under eu och
en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden och skrifbiträdet
enhvar under eu månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall skälfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att generaldirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörsförordnande,
skall vara berättigad att å allmänna indragningsstaten i
pension uppbära 6,000 kronor;

Sjätte hufvudtitelffi.

7.] att, om generaldirektör, innan lian uppnått 12 tjänstår, antingen

på grund af sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen
eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att
på grund af tjänstfel hafva förverkat densamma, lian skall vara berättigad
att, likaledes å allmänna indragningsstaten, i pension uppbära

5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, då afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår;

att. såsom pensionsafgift skall afdragas ett belopp af 360 kronor
årligen å det för generaldirektören bestämda arfvodet eller den honom,
intill dess han uppnått 67 å.r, tillkommande pension;

att beträffande ofri ga tjänstinnehafvare skall i fråga om skyldighet
att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension är
vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår
innehafvare af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt;

samt att deri, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande
af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Departe- Ja g hemställer, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen

mhems*äitanS godkänna ifrågavarande förslag till aflöningsstat för medicinal styrelsen,

att tillämpas från och med år 1912, äfvensom de al mig angifna
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma stat upptagna
aflöningsförmåner,
dels förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången af år 1912
tillträder befattning i medicinalstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i medicinalstyrelsen,
hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem. dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den man ej annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem,

Sjätte Inifvudtiteln.

dels medgifva, att, därest tillförordnade medicinalrådet, öfverläkaren
vid Västerviks hospital Gustaf Richard Stenbeck utnämnes till medicinalråd
och byråchef å den nya staten, han må för åtnjutande af
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan på grund
af nådigt förordnande uppehållit medieinalrådsämbete, samt

att extra vaktmästare, som vid den nya statens ikraftträdande är
anställd hos medicinalstyrelsen och antages till vaktmästare å denna
stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den
tid, han därförinnan tjänstgjort såsom extra vaktmästare mot ersättning
från särskild t af Kung-I. Magt och Riksdagen anvisad! anslag;

dels och höja det i riksstat en uppförda anslaget till medicinalstyrelsen
från 95,550 kronor med 42,050 kronor eller sålunda till 137,600
kronor.

Statsmedicinska anstalten.

I den jämlikt beslut vid 1908 års Riksdag fastställda staten för
statsmedicinska anstalten finnas upptagna arfvoden till en assistent å
rättskemiska avdelningen med 3,000 kronor samt till en assistent med

2,000 kronor, hvartill för den sistnämnde kommer förmånen af fri
bostad.

Redan vid anstaltens tillkomst höjdes röster för att arfvodet till
den senare assistenten, som tjänstgör å medicinskt-bakteriologiska avdelningen,
skulle sättas till högre belopp. Sålunda framhöll fakulteten
i Lund, att arfvode till assistent, med afseende å den vetenskapliga
kompetens han borde besitta, icke borde sättas lägre än 3,000 kronor,
inberäkna dt naturaförmåner med mera. Emellertid bestämdes, arfvodet
i öfverensstämmelse med medicinalstyrelsens i ämnet afgifna förslag.

Nu har tjänstgörande assistenten vid den medicinskt-bakteriologiska
af delningen i skrifvelse till medicinalstyrelsen, under framhållande
att det ökade arbetet inom afdelningen borde medföra en mot
detta svarande lön, anhållit om styrelsens medverkan till höjande af
det honom tillkommande arfvodet til! 3,000 kronor jämte den fria bostaden.

Medicinalstyrelsen, som funnit framställningen behjärtansvärd, tiar
därefter i underdånig skrifvelse den 30 september 1910 gjort hemställan
i detta syfte.

[8-]

Höjande
af ena
assistentens
arfvode.

Sjätte liufvudtitelii.

Styrelsen anför, att med det arfvode, som för närvarande tillkommer
assistenten i fråga, det af lätt insedda skäl, helst platsen under
den korta tid som hittills förflutit redan innehafts af två olika personer,
är mycket antagligt, att ombyte af innehafvare af befattningen allt
för ofta kommer att äga rum, hvithet för de utdelningen åliggande arbetena
vore synnerligen ofördelaktigt.

Det är nämligen, anmärker styrelsen, af stor vikt, att föreståndaren
till sitt förfogande äger en med arbetena inom afdelningen så vidt
möjligt väl förtrogen assistent, så att föreståndaren, då han själf är
förhindrad att utföra begärda undersökningar, kan tryggt öfverlämna
dem till assistenten. Medicinalstyrelsen syftar härvid särskild! på så
pass viktiga arbeten som utförande af bakteriologisk undersökning af
prof från för kolera misstänkta patienter och beredning af vaccin och
antidifteriserum.

Att öfverlämna dessa arbeten åt eu ovan assistent anser medicinalstyrelsen
icke gärna låta sig gorå, och styrelsen erinrar i sammanhang
därmed om, att semester just af sådan anledning icke dittills under år
1910 kunnat beviljas afdelningens föreståndare, då annan lämplig vikarie
icke heller funnits att tillgå. Om föreståndaren af annan anledning
blir hindrad att själf leda arbetena, skulle, säger styrelsen, samma svårigheter
möta.

Förutom det ofvan sagda tillkommer, enligt hvad medicinalstyrelsen
framhåller, en annan omständighet, som äfven är af betydelse för frågans
bedömande, nämligen den att den assistenten åliggande arbetsbördan
genom förhållandenas makt blifvit långt mera omfattande än hvad man
från början tänkt sig. Enligt § 3 af nådiga instruktionen för statsmedicinska
anstalten af den 18 september 1908 tillkommer det den
medicinskt-bakteriologiska afdelningen, bland annat, att vid hotande
eller utbruten epidemi eller då det eljest pröfvas nödigt utföra bakteriologiska
undersökningar för bestämmande af misstänkta sjukdomsfalls
rätta art. Medicinalstyrelsen meddelar, att, då numera eu god metod
att genom dylik bakteriologisk undersökning diagnosticera den mycket
vanliga sjukdomen nervfeber utarbetats och då det ännu inom vidsträckta
områden af vårt land möter stora svårigheter att på närmare
håll få sådan undersökning utförd, styrelsen på grund af ofvannämnda
bestämmelse, helst flera på senare åren inträffade nervfeberepidemier
tydligen påvisat behofvet, ansett sig böra bereda landets läkare tillfälle
att få dylika undersökningar utförda vid afdelningen, hvilket tillfälle
i stor utsträckning af läkarna begagnats. Arbetet har genom
denna, såsom medicinalstyrelsen anser, nödvändiga anordning i icke

Sjätte hufvudtiteln.

obetydlig grad ökats och det icke minst beträffande assistenten, hvars [8.]

tid därför helt och hållet upptages af laboratoriearbeten, och finner
medicinalstyrelsen äfven fördenskull den gjorda anhållan höra vinna
beaktande.

På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
sådan ändring i den för statsmedicinska anstalten gällande staten, att det
för assistenten vid den medicinskt-bakteriologiska afdelningen bestämda
arfvodet höjes från 2,000 till 3,000 kronor och att denna arfvodeshöjning
om möjligt måtte beviljas för tiden från och med 1911 års
början.

Statskontoret, som hörts i ärendet, har ansett goda skäl föreligga
för den begärda arfvodesförhöjningen och därför tillstyrkt medicinalstyrelsens
framställning.

Hvad i ärendet förekommit synes mig tillfullo motivera eu förhöj- Dcpurtementsning
i arfvodet till ifrågavarande assistent. Enligt hvad jag inhämtat, chefe“-är han också af sitt arbete å statsmedicinska anstalten så upptagen att
han icke har möjlighet att vid sidan häraf förskaffa sig några andra
inkomster. Emellertid finner jag tillräckliga skäl icke föreligga för att
bestämma nu ifrågavarande assistents löneförmåner högre än för assistenten
å rättskemiska afdelningen. Arfvodet synes sålunda visserligen böra
sättas till 3,000 kronor, medan däremot förmånen af fri bostad, som för
öfrigt ej beredts assistenten inom statsmedicinska anstaltens lokal, lär
böra bortfalla.

Arfvodesförhöjningen synes icke böra inträda förr än från och
med år 1912.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att arfvodet till assistenten vid statsmedicinska anstaltens
medicinskt-bakteriologiska afdelning må från och med år 1912
höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att förmånen af fri
bostad skall bortfalla; samt

för sådant ändamål höja anslaget till statsmedicinska anstalten från
54,200 kronor med 1,000 kronor till 55,200 kronor.

Sjätte Imfvudtiteln.

[9.]

Omreglering
af
förste
provin sial»
läkar- ocli
provinsialläkarväsendet.

''Förste provinsialläkare ocli provinsialläkare.

Jag har vidare att anmäla dels betänkande, afgifvet den 17 juli
1907 af den kommitté, som den 17 juni 1904 tillsatts för verkställande
af utredning angående omreglering af rikets indelning i läkardistrikt
samt tjänstläkarnas på landsbygden anställning och åligganden, dels de
underdåniga utlåtanden, som i anledning af betänkandet afgifvits åt
samtliga provinsialläkare, landsting och Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande
med derå äfvensom den 25 maj 1910 af medicinalstyrelsen,
dels ock åtskilliga i ärendet därefter inkomna framställningar.

Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll anförde departementschefen.

Nuvarande organisation af landsbygdens hälso- och sjukvård.

Den nuvarande organisationen af landsbygdens hälso- och sjukvård,
för så vidt den omhändertagits af staten eller mera direkt främjar statsintressen,
består sedan 1891 års ingång och grundar sig på den år 1890
genomförda reformen. Med däri senare vidtagna jämkningar upptager
organisationen: 24 förste provinsialläkare med lika många biträdande
provinsialläkare, 115 provinsialläkare, oafsedt de förstnämnda läkarna,
hviska äfven tjänstgöra såsom provinsialläkare, samt -ett obestämdt antal
extra provinsialläkare, vid årsskiftet 1909—1910 uppgående till 171. Hela
antalet för den civila hälso- och sjukvården på landsbygden anställda
tjänstläkare var således då 334.

Förste provinsialläkarna äro anställda en för hvarje län och stationerade
i respektive residensstäder. Deras hufvudsakliga åligganden i
denna egenskap äro att inom länet, icke blott dess landsbygd utan äfven
-—• med undantag för städerna Göteborg ocli Malmö, hvilka likasom
hufvudstaden erhållit sjelfständig hälsovårdsorganisation — inom dess
städer, vaka öfver den allmänna hälso- och sjukvården, att på medicinalstyrelsens
eller vederbörande länsstyrelses förordnande verkställa vissa
tjänstförrättningar, att vara länsstyrelsernas och menigheters rådgifvare
i hälso- och sjukvårdsfrågor, att uppmärksamt följa den vid det civila
medicinalväsendet inom länet anställda ] »ersonålens tjänstverksamhet,
länslasarettens personal dock därifrån undantagen, att söka utröna orsakerna
till allmänt förekommande sjukdomar, att granska och till me -

Sjätte Imf vild titeln.

dicinalstyrelsen insända berättelser och framställningar från nämnda personal
äfvensom att till samma styrelse insända sina egna berättelser och
göra framställningar angående länets medicinalväsende. I egenskap af
provinsialläkare hafva de, hvar och en för sitt, intill residensstaden belägna
distrikt, samma skyldigheter som ofri ga provinsialläkare.

Sist nämnda skyldigheter samt förste provinsialläkare åliggande
förpliktelse att två gånger i månaden till medicinalstyrelsen insända
sammandrag af inkomna uppgifter om sjukdomsfall af smittosam art kan
innehafvare af sådan tjänst, därest han finner sig hindrad att personligen
taga befattning med dem, öfverlåta åt den vid hans sida ställda biträdande
provinsialläkaren.

Provinsialläkare har till uppgift att inom honom anvisadt tjänstgöringsdistrikt
utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna hälso- och
sjukvården, att verkställa rättsmedicinska undersökningar och andra tjänstförrättningar,
hvartill han af vederbörande förordnas, att inskrida mot
spridning af smittosamma sjukdomar äfvensom att på anmodan meddela
enskild sjukvård mot ersättning enligt en af Eders Kung!. Maj:t fastställd
taxa, där ej annan öfverenskommelse om arfvode träffats. Provinsialläkare
är därjämte skyldig att på förordnande verkställa extra tjänstförrättning
äfven inom länsdel, som ej tillhör hans distrikt.

Såväl förste provinsialläkare som provinsialläkare utnämnas af Eders
Kungl. Maj:t, åtnjuta löner, reglerade af Riksdagen, och hafva rätt till
pro vin sialläk arpension. Biträdande provinsialläkarna förordnas af medicinalstyrelsen
och afl fnas med arfvoden; de sakna pensionsrätt.

Inrättandet af extra provinsialläkartjänst beror på Eders Kungl. Maj:ts
pröfning i hvarje särskild! fäll och af ser viss bestämd tid, i allmänhet
högst fem år. Framställning härom skall göras af kommun (kommuner)
eller, därest bidrag till läkarens lön af landsting beviljats, af detta och kan
afse antingen endast rätt för tjänstinnohafvaren att vid befordran räkna
tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst eller ock, jämte dylik
rätt, statsbidrag till läkarens aflöning. Statsbidrag, där sådant förekommer,
utgår från ett till Eders Kungl. Maj:ts disposition ställdt förslagsanslag
och beviljas till i allmänhet samma belopp, som från orten
utgår, men uti intet fall till mera än 1,500 kronor för år.

Extra provinsialläkare har inom sitt tjänstgöringsområde eu provinsialläkares
skyldigheter. Dock åligger det den ordinarie provinsialläkaren
i det distrikt, hvarifrån det extra distriktet utbrutits, att, då den
extra provinsialläkartjänsten är ledig samt eljest vid förefallande behof,
bestrida hälso- och sjukvård äfven inom det extra distriktet. Hvarje
Bill. till Iiiksd. Prof. 1911. 1 Sami. t A fä. t Raft. 10

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] del af rikets landsbygd samt städer utan stadsläkartjänst anses således
tillhöra något ordinarie provinsialläkardistrikt.

Bland de nuvarande extra provinsialläkartjänsterna finnes ännu ett
40-tal före år 1891 såsom distriktsläkartjänster tillkomna, för Invirka
rätten till tjänstårsberäkning åt läkarna ej är inskränkt till viss tid.

Slutligen bör i detta sammanhang erinras, att i städerna den allmänna
hälsovården handhafves af stadsläkare och sjukvården af stadseller
stadsdistriktsläkare, alla anställda och aflönade utaf kommunala
myndigheter.

Kommitténs uppdrag.

]903 års Tillsättandet af den kommitté, hvars betänkande nu föreligger till

nksdags- granskning, föranleddes närmast af en Riksdagens skrifvelse den 18 mai

SlCTtf VCoSG» '' . • . *

1903, däld Riksdagen anhöll, att Kung!. Maj:t måtte dels låta utreda, i
hvad mån den nuvarande provinsialläkardistriktsindelningen i riket vore
otidsenlig och olämplig, dels låta uppgöra förslag till omreglering af
denna distriktsindelning i alsikt att bättre än hittills främja hälso- och
sjukvården å landsbygden, dels ock vidtaga de åtgärder, som af en
sådan utredning och af ett sådant förslag kunde föranledas.

Såsom motiv för åsikten om behofvet af provinsialläkardistriktens
omreglering anföres i Riksdagens skrifvelse hufvudsakligen de af ålder
befintliga och på senare tiden ytterligare tillkomna ojämnheterna i
distriktens såväl folkmängd som areal samt det på många ställen olämpliga
läget af provinsialläkarstationen. Att de gamla ojämnheterna tilltagit
beror, enligt hvad Riksdagen framhåller, till mycket stor del därpå,
att en mängd extra provinsialläkardistrikt efter reformerna i det civila
läkarväsendet 1890 ut brutits ur de gamla provinsialläkardistrikten. De
extra distrikten böra dock icke enligt Riksdagens mening direkt beröras
af regleringen. Riksdagens tanke synes sålunda kunna uttryckas så, att
den areal af riket och den folkmängd, som återstå, sedan samtliga de
nu befintlig^, extra provinsialläkardistrikten undantag^, bör så jämt som
möjligt fördelas mellan de ordinarie provinsialläkarna. En sådan jämnare
och bättre fördelning af de ordinarie distrikten ansåg Riksdagen
böra i många fall kunna utan större svårighet åstadkommas dels genom
en jämkning af gränserna mellan vissa distrikt, dels ock genom en af
förändrade kommunikationsförhållanden eller af förflyttad centralplats
för rörelsen inom distrikten påkallad flyttning af stationen. Genom
minskning af de största provinsialläkardistrikten och förstoring af de

Sjätte liufrudtitela. 7 5

minsta skulle också eu viss likformighet dem emellan kunna å många [9.]
håll vinnas. Skulle slutligen några nya provinsialläkardistrikt befinnas
erforderliga för att underlätta den ifrågasatta omregleringen, torde äfven
detta enligt Riksdagens mening utan egentligen ökade kostnader för statsverket
kunna åstadkommas genom sammanslagning på sina ställen af
sådana små distrikt, som i följd af läge, kommunikationer m. m. särskild!
ägna sig därför, hvarigenom en del provinsialläkarlöner skulle
kunna göras lediga.

I utlåtande den 9 mars 1904 öfver nyssnämnda riksdagsskrifvclse MecUcinaUtyframhöll
medicinalstyrelsen, hurusom läkardistrikten på landsbygden %

tendera att blifva allt flera, hvilket äfven från sjukvärdssynpunkt vore mars 1004.
önskvärd!, men att, i samma mån som läkarnas antal ökas, deras duglighet
såsom rättsmedici och såsom målsmän för hälsovården i samma män
minskas. De rättsmedicinska förrättningarnas delning på allt för många
händer måste nämligen, påpekade styrelsen, medföra, att hvarje enskild läkares
erfarenhet och öfning blifver mindre; och hvad hälsovården angår
vore särskild! extra provinsialläkarna allt för beroende af kommunerna
för att kunna öfvervinna det motstånd, som så ofta sättes mot sanitära
förbättringar. I själfva verket ställa sig således, säger medicinalstyrelsen,
fordringarna på sjukvårdsdistrikt, å ena sidan, samt hälsovårds- och
i all synnerhet rättsläkardistrikt, å andra sidan, så olika, att de torde
komma att visa sig i längden oförenliga. Styrelsen ansåg därför
tiden vara inne att öfvergifva det dittills följda systemet att samtliga
tjänstläkare skola förrätta läkaruppgifter af alla slag och ifrågasatte,
att provinsialiäkarbefattningarna skulle inskränkas till ett mindre antal
i hvarje län för viktigare rättsmedicinska förrättningar och hälsovårdsangelägenheter,
men att sjukvården skulle öfverlämnas åt distriktsläkare,
anställda enligt grunder närmast liknande dem, som nu gälla för extra
provinsialläkare, och till ett antal, som bestämdes, allenast af hänsyn till
sjukvårdens behof.

Genom nådigt bref den 17 juni 1904 bestämdes kommitténs upp- Kung!. bref
dra g på sådant sätt, att den skulle verkställa utredning, huruvida genom denl?J)f''m
omreglering af indelningen i läkardistrikt eller ändrade bestämmelser i
afseende å läkarnas anställning och åligganden hälso- och sjukvården å
landsbygden skulle kunna bättre än dittills främjas, samt att därefter till
Kung!. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill samma utredning kunde
föranleda. Ordförande i kommittén har varit ordföranden i medicinalstyrelsen,
generaldirektören Iv. Linroth. De ledamöter, som, sedan ett

7 4 Sjätte hufvudtiteln.

[9.] del af rikets landsbygd samt städer utan stadsläkare änst anses således
tillhöra något ordinarie provinsialläkardistrikt.

Bland de nuvarande extra provinsialläkartjänsterna finnes ännu ett
40-tal före är 1891 såsom distriktsläkartjänster tillkomna, för hvilkarätten
till tjänstårsberäkning åt läkarna ej är inskränkt till viss tid.

Kommitténs uppdrag.

1003 års Tillsättandet af den kommitté, hvars betänkande nu föreligger till

riksdas/s- gransknings föranleddes närmast af eu Riksdagens skrifvelse den 18 mai

Ic.YI /j/o fl t * O 7 O/

1903, däri Riksdagen anhöll, att Kung!. Magt måtte dels låta utreda, i
hvad mån den nuvarande provinsialläkardistriktsindelningen i riket vore
otidsenlig och olämplig, dels låta uppgöra förslag till omreglering af
denna distrikt-sindelning i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och
sjukvården å landsbygden, dels och vidtaga de åtgärder, som af en
sådan utredning och af ett sådant förslag kunde föranledas.

Såsom motiv för åsikten om behofvet af provinsialläkardistriktens
omreglering an föres i Riksdagens skrifvelse hufvudsakligen de af ålder
befintliga och på senare tiden ytterligare tillkomna ojämnheterna i
distriktens såväl folkmängd som areal samt det på många ställen olämpliga
läget af provinsialläkarstationen. Att de gamla ojämnheterna tilltagit
beror, enligt hvad Riksdagen framhåller, till mycket stor del därpå,
att en mängd extra provinsialläkardistrikt efter reformerna i det civila
läkarväsendet 1890 utbrutits ur de gamla provinsialläkardistrikten. De
extra distrikten böra dock icke enligt Riksdagens mening direkt beröras
af regleringen. Riksdagens tanke synes sålunda kunna uttryckas så, att
den areal af riket och den folkmängd, som återstå, sedan samtliga de
nu befintliga extra provinsialläkardistrikten undantag^, bör så jämt som
möjligt fördelas mellan de ordinarie provinsialläkarna. Eu sådan jämnare
och bättre fördelning af de ordinarie distrikten ansåg Riksdagen
höra i många fall kunna utan större svårighet åstadkommas dels genom
en jämkning af gränserna mellan vissa distrikt, dels ock genom en af
förändrade kommunikationsförhållanden eller af förflyttad centralplats
för rörelsen inom distrikten påkallad flyttning af stationen. Genom
minskning af de största- provinsialläkardistrikten och förstoring af de

Sjätte liufvudtiteln.

minsta skulle också eu viss likformighet dem emellan kunna å många [9.]
håll vinnas. Skulle slutligen några nya provinsialläkardistrikt befinnas
erforderliga för att underlätta den ifrågasatta omregleringen, torde äfven
detta enligt Riksdagens mening utan egentligen ökade kostnader för statsverket
kunna åstadkommas genom sammanslagning på sina ställen af
sådana små distrikt, som i följd af läge, kommunikationer in. in. särskilt
ägna sig därför, hvarigenom eu del provinsialläkarlöner skulle
kunna göras lediga.

I utlåtande den 9 mars 1904 öfver nyssnämnda riksdagsskrivelse Medidnautyframhöll
medicinalstyrelsen, hurusom läkardistrikten på landsbygden
tendera att blifva allt flera, hvithet äfven från sjtikvårdssynpunkt vore mm-* m>4.
önskvärd!, men att, i samma man som läkarnas antal ökas, deras duglighet
såsom rättsmedici och såsom målsmän för hälsovården i samma mån
minskas. De rättsmedicinska förrättningarnas delning på allt för många
händer måste nämligen, påpekade styrelsen, medföra, att hvarje enskild läkares
erfarenhet och öfning biafvel* mindre; och hvad hälsovården angår
vore särskild! extra provinsialläkarna allt för beroende af kommunerna
för att kunna öfvervinna det motstånd, som så ofta sättes mot sanitära
förbättringar. 1 själfva verket ställa sig således, säger medicinalstyrelsen,
fordringarna på sjukvårdsdistrikt, å ena sidan, samt hälsovårds- och
i all synnerhet rättsläkardistrikt, å andra sidan, så olika, att de torde
komma att visa sig i längden oförenliga. Styrelsen ansåg därför
tiden vara inne att öfvergifva det dittills följda systemet att samtliga
tjänstläkare skola förrätta läkaruppgifter af alla slag och ifrågasatte,
att provinsialläkarbefattningarna skulle inskränkas till ett mindre antal
i hvarje län för viktigare rättsmedicinska förrättningar och hälso vårdsangelägenheter,
men att sjukvården skulle öfverlämnas åt distriktsläkare,
anställda enligt grunder närmast liknande dem, som nu gälla för extra
provinsialläkare, och till ett antal, som bestämdes. allenast af hänsyn till
sjukvårdens behof.

Genom nådigt bref den 17 juni 1904 bestämdes kommitténs uppdrag
på sådant sätt, att den skulle verkställa utredning, huruvida genom
omreglering af indelningen i läkardistrikt eller ändrade bestämmelser i
afseende å läkarnas anställning och åligganden hälso- och sjukvården ä
landsbygden skulle kunna bättre än dittills främjas, samt att därefter till
Kung!. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill samma utredning kunde
föranleda. Ordförande i kommittén har varit ordföranden i medicinalstyrelsen,
generaldirektören K. Linroth. De ledamöter, som, sedan ett

Kungl. bref
den 17 juni
1904.

Sjätte Imfvudtitelu.

par förändringar i kommitténs sammansättning- ägt rum, deltogo i betänkandets
afgifvande, voro dåvarande förste provinsialläkaren i Västmanlands
län E. W. Björkman, f. d. öfversten, dåvarande ledamoten af Riksdagens
första kammare A. F. O. Cederberg-, extra provinsialläkaren i
Rimbo distrikt C. F. Dalilborg, folkskoleinspektören, ledamoten af Riksdagens
andra kammare G. R. Johansson, hofmarskalken, ledamoten af
Riksdagens första kammare grefve Bil. O. L. Ivlingspor samt landtbrukaren,
ledamoten af Riksdagens andra kammare G. Odqvist.

Samtidigt med ifrågavarande kommitté — provinsialläkarkommittén
— tillsattes eu annan kommitté, bestående af medicinalrådet H. Petersson,
professorn vid universitetet i Lund H. Bendz, häradsliöfdingen i Södra
Möre domsaga A. Waldenström och dåvarande förste provinsialläkaren i
Kalmar län C. Sörensson, med uppdrag att verkställa revision af de för
rättsmedicinska undersökningar gällande stadganden. Denna senare kommitté
— rättsmedicinkommittén — bär afgifvit sitt betänkande den 1
november 1906.

Harfmildra gen af kommitténs förslag.

Provinsialläkarkommittén bär till en början till behandling upptagit
frågan, huruvida beträffande ordnandet af landsbygdens läkarväsen
statens åtgärder borde, såsom i medicinalstyrelsens utlåtande den 9
mars 1904 ifrågasatts, inskränkas till den allmänna hälso- och sjukvården
och omsorgen om den enskilda öfverlåtas åt kommuner eller
landsting, hvilka endast i män af behof skulle hafva att påräkna understöd
af staten. Efter eu närmare motivering, som återfinnes å sid.
20—22 i betänkandet, bär emellertid kommittén, med förkastande af eu
sådan anordning, funnit den nuvarande provinsialläkarinstitutionen böra
såsom passande för våra förhållanden fortfara och bibehållas vid förut
förelagda uppgifter i den mån dessa ej måste fyllas af andra organ.

Kommittén har sålunda byggt sitt förslag till läkarväsendets ordnande
på de grunder, som för närvarande äro bestående. Det nya, som
föreslagits, är hufvudsakligen:

förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningarnas fullständiga
skiljande från hvarandra utom i vissa angifna, mindre län;

väsentlig ökning, från 139 till 187, af provinsialläkarnas antal och
förändrad indelning af nrovinsialläkardistrikten;

öfverflyttning från kommunerna till landstingen af såväl initiativrätten
till bildande af extra provinsialläkardistrikt — hvilka skulle in -

7 7

Sjätte Iiufvudtiteln.

rättas för obestämd tid, ej såsom hittills för viss kort period — som [9.J
ock ansvaret för läkarlönens utgörande;

förändrade lönestater för förste provinsialläkare och provinsialläkare;

samt

inrättande af en pensionskassa för extra provinsialläkare.

Kommitténs ordförande, generaldirektören Linroth, har icke biträdt Reservation
kommitténs kritik öfver medicinalstyrelsens uti dess yttrande öfver 1903
års riksdagsskrivelse framställda förslag att riket borde indelas i sjukvårdsdistrikt
efter ett enhetligt system med distriktläkare, aflönade af
orterna med eller utan bidrag af staten.

Visserligen anser han, att äfven genom kommitténs förslag, enligt
hvilket såväl den hittillsvarande provinsialläkarinstitutionen som extra
provinsialläkarinstitutionen, efter nödig utvidgning af den förra och förbättring
af den senare, skola bibehållas, läkarvården på landsbygden
kan på ett tillfredsställande sätt ordnas. Men han säger sig icke tro,
att den af kommittén föreslagna anordningen skall, i lika grad som den
af styrelsen ifrågasatta organisationen enligt hans mening säkerligen
skulle blifvit, visa sig vara mäktig af en det städse växande sjukvårdsbehofvet
motsvarande jämn utveckling. Med bibehållande af det nuvarande
dubbelsystemet, enligt hvilket statens myndigheter ensamma råda
öfver ett slags distrikt och ortsmyndigheterna till väsentlig del öfver
ett annat slag, håller han före, att det icke skall dröja länge, innan
ojämnheter på nytt skola framträda, som kräfva nya omfattande regleringsarbeten.

I det hela har kommitténs förslag, hvad principerna för detsamma Departement
angår, allmänt förordats af de läkare, landsting och länsstyrelser, som ch^endäröfver
yttrat sig. Endast några få af läkarna och myndigheterna, såsom
förste provinsialläkarna i Kalmar och Uppsala län, provinsialläkarna i
Tingsryds, Hälsingborgs och några andra distrikt, extra provinsialläkaren
i Ryds distrikt och Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Örebro
län, uttala sina sympatier för medicinalstyrelsens år 1904 gifna uppslagtill
ordnande af ifrågavarande angelägenhet.

Medicinalstyrelsen har också i sitt den 25 maj 1910 afgifna utlåtande
anfört, att, ehuru styrelsen fortfarande anser, att tjänstläkarväsendet
skulle kunna på grundvalen af dess tidigare förslag ordnas på ett fullt
tillfredsställande och för framtiden mera beståndande sätt, än hvad genom
kommitténs förslag kan blifva fallet, styrelsen likväl, då dess uppfattning
ej vunnit nödigt understöd och då utan tvifvel äfven genom kommitténs

Sjätte IrafYudtiteln.

förslag väsentliga förbättringar skulle vinnas, anser sig nu icke kunna
ställa sig afvisande mot detta senare förslag utan tillstyrker, att detsamma
lägges till grund för ordnande af läkarförhållandena å rikets landsbygd.

Bestämdt afvisande mot hela kommittéförslaa-et ställer sin endast

O O

Gäfleborgs läns landsting. Detta har med anslutning, hvad förste provinsialläkarinstitutionen
angår, till en af kommittéledamoten Odqvist afgifven
reservation framhållit, att 1903 års Riksdag i sin förut omnämnda
skrifvelse afsett endast en rättvisare fördelning af den med statsmedel
hufvudsakligen bekostade sjukvård, som utöfvas af provinsialläkarna,
men icke en förbättrad sådan genom en betydlig ökning af de ordinarie
provinsialläkarnas antal. Landstinget förmenar, att kommittén
oaktadt den af kommittén föreslagna stora ökningen i provinsialläkarnas
antal icke lyckats i sitt försök att lösa frågan på förelagdt sätt, d. v. s.
på sådant sätt att genom omregieringen en landsdel ej gynnades framför
eu annan. Som stöd för detta påstående anför landstinget, hurusom
enligt kommitténs förslag folkmängden äfvensom arealen för provinsialläkare
de olika länen och distrikten emellan komme att variera högst betydligt.
I själfva verket syntes också enligt landstingets mening helt andra
synpunkter än den angifna, likställighetssynpunkten, hafva varit bestämmande
för kommitténs distriktsindelning. Förutsättning för regleringen
har varit, att extra provinsialläkarna fortfarande äro behöfliga inom en
stor mängd distrikt och vidare att städernas läkare kunna få anlitas
af omkringliggande distrikts befolkning. En reglering, byggd på den
principen att vissa distrikt finge sitt behof af sjukvård helt fylldt af
statsaflönade läkare, men de andra blott till någon del, ja, i många fall
till endast eu mindre del, skulle, anför landstinget, inom kort af samma
skäl, som framfördes vid 1903 års Riksdag, framkalla kraf på ny reglering,
som bättre tillgodosåge likställighetskrafven. Kommitténs förslaginnebär
således enligt landstingets mening blott ett steg på vägen till
den slutliga lösning, som består i anställandet af ett ännu mycket större
antal statsaflönade provinsialläkare, hvilket dock kommittén med hänsyn
till de alltför stora kostnaderna ansett sig böra öfvergifva. Landstinget,
som på anförda grunder afstyrka- kommitténs förslag, anser, att endast
med ett bättre ordnande af extra provinsialläkarinstitutionen i samband
med reglering afl provinsialläkardistrikten utan nämnvärd ökning af
dessa en nöjaktig'' och ur billighets- samt likställighetssynpunkt tillfredsställande
lösning af denna hälso- och sjukvårdsfråga kan vinnas. Utgångspunkten
lör ett sådant ordnande vore att söka i samverkan mellan
staten och landstingen.

Sjätte Imfyudtiteln.

För egen del ber jag få anföra, att, om också det skalle kunna
sägas, att medicinalstyrelsens förslag af år 1904 vore den rationellaste
lösningen af landsbygdens läkarfråga, ett dylikt förslag dock svårligen
låter sig genomföra. En sådan anordning skulle, på sätt kommittén
jämväl framhållit, alltför mycket bryta den historiska utvecklingen, och
när nu staten en gång öfvertagit den hufvudsakliga kostnaden för aflönande
af de läkare, som hafva att ombesörja den enskilda sjukvården
på landsbygden, synas utsikterna vara ytterst ringa att få till stånd en
anordning, hvarigenom kostnaderna härför skulle i väsentligaste män
öfverfiyttas på kommuner eller landsting.

Då det för öfrigt är att anse såsom ett viktigt statsintresse, att
denna sjukvård blir på tillfredsställande sätt tillgodosedd, lära statsmakterna
icke kunna öfverlåta omsorgen härom åt kommunerna utan att på
samma gång garantier erhållas att så äfven blir fallet. Detta återigen
skulle förutsätta en lagstiftning, som ingrepe reglerande i afseende å
landstings och kommuners skyldigheter i fråga om läkares anställande,
deras antal och löneförmåner. Det säger sig själft, att en d}dik, i och
för sig ingalunda önskvärd lagstiftning skulle möta ett motstånd, som
knappast läte sig öfvervinna. Jag anser därför, lika med kommittén, att
man vid den förestående omregleringen är hänvisad till att bygga vidare
på den redan lagda grunden.

Man har, såsom förut omnämnts, velat göra gällande, att kommittén
äfven med denna syn på saken icke på ett lyckligt sätt löst den uppgift
kommittén fått sig förelagd, i det kommittén föreslagit eu ökning
i provinsialläkardistriktens antal, som icke varit afsedd. Såväl af hvad
kommittén anfört som af innehållet i de uti ärendet afgifna utlåtanden
lärer emellertid framgå, att eu jämnare och bättre fördelning af provinsialläkardistrikten
knappast torde kunna genomföras utan en betydlig
ökning i det nuvarande antalet ordinarie provinsialläkarbefattningar.
Genom att, på sätt Gäfleborgs läns landsting ifrågasatt, utveckla den
nuvai’an.de extra provinsialläkarinstitutionen lärer ett bättre sakernas
tillstånd svårligen vinnas. Denna institution är för närvarande och
skulle, äfven om de extra provinsialläkarnas villkor, såsom äfven jag
har för afsikt att förorda, blefve förbättrade, fortfarande komma att vara
behäftad med sådana brister — läkarnas jämförelsevis svaga aflöning och
beroende ställning i förhållande till kommunerna — att det icke synes tillrådligt
att än ytterligare öka deras antal. Vill man därför, på samma
gång utjämna oregelbundenheterna i afseende å de ordinarie provinsialläkardistrikten
och förbättra sjukvården å landsbygden, lärer knappast annan
utväg stå öppen än den kommittén valt. Skulle man endast genomföra

Sjätte kufvudtiteln,

en annan fördelning af det nuvarande antalet distrikt eller endast i obetydlig
grad öka antalet, skulle detta, såsom också kommittén påpekat,
på många orter medföra en försämring i nuvarande tillståndet, något
som icke synes mig böra ifrågasättas.

Kommittén medgifver själ!'' (sid. 87), att dess distriktsindelningsförslag
icke kan tänkas blifva för en längre framtid tillfyllestgörande,
i det att uppkomsten af nya befolkningscentra, nya kommunikationsleder
och så vidare fastmer hädanefter som hittills måste kräfva nya
distrikt eller förändringar i de gamla. Men då i allt fall genom hufvudsakligt
bifall till det föreliggande kommittéförslaget, som med hänsyn
till uppgiftens svårighet måste anses innebära eu i stort sedt lycklig
lösning af frågan, hälso- och sjukvården på landsbygden obestridligen
skulle i hög grad främjas samt ett uppskof med saken och förnyad
utredning uppenbarligen komme att medföra högst menliga följder för
sjukvården i flertalet distrikt, har jag, lika med medicinalstyrelsen, ansett
mig höra förorda, att kommitténs förslag lägges till grund för framställning
i ämnet till Riksdagen.

I detta sammanhang tillåter jag mig något beröra det förslag, som
innefattas i rättsmedicinska kommitténs betänkande, och den vidare behandlingen
af detta ärende.

Enligt nu bestående ordning- för utförande af rättsmedicinska obduktioner
äro samtliga provinsialläkare och extra provinsialläkare samt
i stad vederbörande stadsläkare skyldiga att verkställa dylika förrättningar.
Denna ordning har synts vara ur flera synpunkter särdeles otillfredsställande.

I hela landet förekomma årligen omkring 500 liköppningar, af Indika
omkring 450 äro sådana, för Indika ersättning skall förskotteras af statsmedel.
De tjänstläkare, som hafva att förrätta rättsmedicinska obduktioner,
uppgå till inemot 400. Följden häraf har blifvit, att det öfvervägande
antalet, man kunde säga de allra flesta af de tjänstläkare, som
hafva till åliggande att företaga rättsmedicinska obduktioner, under årens
lopp haft ett mycket ringa antal sådana förrättningar att utföra, understundom
endast en och annan med flera års mellantid. Endast ett fåtal
bär verkställt ett relativt större antal obduktioner årligen. Det säger
sig själft, att under sådana förhållanden flertalet af ifrågavarande tjänstläkare
omöjligen kan tillräckligt underhålla sin sakkunskap i fråga om
förrättande af rättsmedicinska obduktioner och ännu mindre utvidga sin
erfarenhet på detta område. Läkarna själfva anse också allmänt, att en
omorganisation af rättsläkarväsendet i riket är eu trängande nödvändighet.

Sjätte lmfvudtiteln.

Till undanröjande af dessa olägenheter tiar rättsmedicinska kommittén
föreslagit, att rättsmedicinska obduktioner skola förrättas af förste
provinsialläkarna. För k vartdera af »Stockholms och Malmöhus län
skulle därjämte medicinalstyrelsen förordna särskild läkare att jämte
förste provinsialläkaren och enligt den fördelning af tjänstgöringsskyldigheten
dem emellan, som Eders Kungl. Mapts befallningshafvande bestämde,
tjänstgöra som obduktionsförrättare. Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
skulle dessutom äga att för visst fall, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, till obduktionsförrättare förordna annan
legitimerad läkare, som vore skyldig eller funnes villig att verkställa
förrättningen, och skulle i nu nämnda fall, om flera läkare vore att
tillgå, till obduktionsförrättare utses flen, som befunnes vara för uppdraget
mest skicklig och lämplig. Enligt förslaget skulle det åligga
obduktionsförrättaren att till biträde vid obduktionen kalla vederbörande
tjänstläkare.

I Stockholm, G-öteborg och Malmö skulle emellertid rättsmedicinska
obduktioner förrättas af vederbörande stadsläkare.

Öfver förslaget hafva medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,
Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, kanslern för rikets
universitet äfvensom samtliga förste provinsialläkare och Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen yttrat sig.

Medicinska fakulteten i Lund och ett stort antal af förste provinsialläkarna
hafva tillstyrkt kommitténs förslag. Däremot bär förslaget
rönt bestämdt motstånd från fakulteten i Uppsala och lärarkollegiet vid
karolinska institutet, universitetskanslern samt från ett antal förste provinsialläkare.

Medicinalstyrelsen har för sin del i underdånigt utlåtande den 2
november 1910 tillstyrkt förslaget, hvaremot dess ordförande, generaldirektören
Linroth, reserverat sig och framlagt ett eget förslag.
Enligt detta skulle i hvartdera af rikets län inrättas en rättsläkarbefattning,
dock skulle en sådan befattning blifva gemensam för Södermanlands
och Västmanlands län. Rättsläkarbefattningarna skulle förenas med bestämda
provinsialläkartjänster utom för Uppsala län, där läraren i rättsmedicin
vid Uppsala medicinska fakultet skulle blifva rättsläkare.

Såsom rättsläkare skulle dessutom tjänstgöra andre stadsläkaren i
Stockholm och Göteborg samt stadsläkaren i Malmö, hvar och en i den
stad, där han är anställd, samt professorerna i rättsmedicin vid Lunds
medicinska fakultet och Karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm.

Bill. till Jliksil. Prof. 1911. .1 Pund. t A/d. 1 ljuft. 11

[9-]

Sjette hufvudtiteln.

Därjämte skulle anställas 8 rättslakarsuppleanter för tjänstgöring i
vissa län. Slutligen skulle i de provinsialläkardistrikt, där tjänsten blefve
förenad med rättsläkarbefattning, anställas en biträdande provinsialläkare.
Till rättsläkarna, rättsläkarsuppleanterna och de biträdande provinsialläkarna
skulle ersättning utgå i form af arfvoden, och slutar generaldirektören
Linroths kostnadsberäkning på ett belopp af 45,500 kronor.

Bland de förslag till sakens ordnande, som under ärendets förberedande
behandling förekommit, tillåter jag mig omnämna ett, som i sina
allmänna drag framlagts af professorn i rätts- och statsmedicin vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet A. Key-Aberg. Enligt detta förslag
skulle skyldigheten att förrätta rättsmedicinska obduktioner öfverlåtas på
ett antal af de ordinarie provinsialläkarna, förslagsvis 150, jämte några
få stadsläkare. Detta förslag skulle gifvetvis innebära en väsentligt
billigare lösning af frågan än den, som förordats af generaldirektören
Linroth.

Med hänsyn till de vägande skål, som anförts mot den ifrågasatta
skyldigheten för förste provinsialläkare att verkställa rättsmedicinska
obduktioner och då det af generaldirektören Linroth utarbetade förslaget
skulle medföra alltför betydande statsutgifter, fann Eders Kungl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 25 nästlidna november icke något af berörda
förslag böra läggas till grund för eu framställning i ämnet till
Riksdagen, utan anbefalldes medicinalstyrelsen att med biträde af professorn
Key-Åberg, professorn i patologi och allmän, hälsovård vid Uppsala
universitet IJ. Quensel samt en tjänstläkare, som medicinalstyrelsen ägde
tillkalla, verkställa förnyad utredning i ämnet, därvid borde undersökas,
huruvida icke saken skulle kunna tillfredsställande ordnas på annat sätt,
i hvithet afseende särskild t borde granskas det af Key-Åberg i sina allmänna
drag framlagda förslaget.

Frågan om sättet för verkställande af rättsmedicinska obduktioner
kan visserligen sägas hafva ett visst sammanhang med de förslag, som
innefattas i provinsialläkarkommitténs betänkande, då ju saken gäller
förste provinsialläkarnas och provinsialläkarnas tjänståligganden. Den
omständigheten, att förstnämnda fråga icke lärer kunna föreläggas 1911
års Riksdag, synes emellertid icke böra medföra, att älven den andra
frågan nu undanskjutes. Intet af de förslag, som framkommit i afseende
å de rättsmedicinska obduktionerna, förutsätter nämligen inrättande af
nya ordinarie tjänster, ej heller har annat än i enstaka fall från en
och annan förste provinsialläkare ifrågasatts, att bestyret med dessa
obduktioner skulle medföra tillägg till vederbörandes ordinarie löneför -

Sjätte hufnidtiteln.

måner. Generaldirektören Linroths förslag innebär allenast, att arfvoden
såsom rättsläkare skulle utgå till vissa provinsialläkare, och det af professor
Key-Aberg skisserade förslaget, livilket synes mig böra i främsta
rummet ifrågakomma, torde knappast förutsätta annat än måhända en
ökning i det för närvarande med 20 kronor utgående arfvodet för hvarje
särskild förrättning. Om en lönereglering för provinsialläkarna nu genomföres,
möter ej heller hinder att sedermera ålägga dem att förrätta
obduktioner, äfven utom deras distrikt, ty redan enligt nu gällande aflöningsvillkor
för provinsialläkare äro de underkastade den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden, som kunna varda
föreskrifna. Ur nu förevarande synpunkt torde sålunda intet hinder
möta att upptaga provinsialläkarkommitténs förslag till behandling.

Förste provinsialläkarna.

Redan år 1844 framställde dåvarande sundhetskollegium ett förslag
om inrättandet af förste provinsi alläkartjänster. En provinsialläkare i
hvarje län skulle jämte vården om eget distinkt hafva det allmänna inseendet
öfver länets hälso- och sjuk va rdsangel ägenheter. Detta förslag,
som sedermera vid upprepade tillfällen ånyo framkom utan att lyckas
vinna bifall, upptogs slutligen med framgång af den år 1885 af Kungl.
Magt tillsatta kommitté, som den 5 april 1887 afgaf sitt betänkande.
Vid 1890 års Riksdag framlades nämligen på grundval af detta betänkande
proposition med förslag, bland annat, om inrättande af 24 förste
provinsialläkarbefattningar, ett förslag som också vann Riksdagens bifall.
Dessa befattningar äro för närvarande, såsom förut nämnts, förenade
med ordinarie provinsialläkartjänst.

Inom den af mig förut angå fna ramen för förste provinsialläkarnas
verksamhet hafva de, utom sina åligganden såsom provinsialläkare, eu
mängd skyldigheter, för hvilkas beskaffenhet och utveckling under den
tid institutionen verkat kommittén lämnat eu utförlig redogörelse (sid.
7—11). Jag inskränker mig här till att gifva en sammanfattning af
dessa åligganden.

Förste provinsialläkaren har sålunda att på anmodan af medicinalstyrelsen
eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifva yttranden.
Vanligen röra sig dessa om. inrättande af läkardistrikt och apotek, sanitära
förhållanden, åtgärder mot farsoter, lagförslag. Själfmant skall

Sjätte hufnidtiteln.

lian göra framställningar i hälso- och sjukvårdsfrågor, exempelvis förslag
till ordnandet af epidemisjukvården eller af hjälpandet af sanitära missförhållanden,
ordningsstadgar för slakterier, mejerier o. s. v. Han utöfvar
inseende öfver provinsial- och stadsläkare, apotekspersonal, tandläkare,
sjukgymnaster, fältskärer, barnmorskor, sjuksköterskor och vaccinatörer.
Tillsammans med hälsovårds- och kommunalnämnder skall han behandla
hälso- och. sjukvårdsfrågor, lian skall öfvervaka att nämnderna fullgöra
sina åligganden, han får mången gång själf taga initiativ till anordnandet
af epidemisjukstugor, sanitära förbättringar o. s. v. Under förste
provinsialläkarens inseende stå sjukstugor, epidemisjukhus, sanatorier,
alkoholisthem, tuberkuloshem, hem för obotligt sjuka, för lyfta och vanföra,
blinda och döfstumma, privata anstalter för sinnessjuka och idioter,
barnhem, skollofskolonier, bad- och brunnsinrättningar in. fl. anstalter.
flan skall uppmärksamma sundhetsförhållandena i städer och köpingar,
vid fisklägen och industriella anläggningar samt å andra tätt befolkade
platser. Kampen mot smittosamma sjukdomar skall han öfvervaka genom
inkommande rapporter och genom resor, lian skall ingripa på mångahanda
sätt vid epidemisjukvårdens ordnande. Inom tuberkulosstriden måste
han intaga en ledande ställning. Länets apotek skola årligen visiteras
af förste provinsialläkaren, som dessutom skall förrätta afsyning vid ny
innehafvares tillträde. Rörande skyddskoppympningen har han att granska
och bearbeta de årligen inkomna vaccinationsjotirnulema, rätta försummelser,
ofta undervisa och examinera vaccinatörer. Han skall öfvervaka
barnmorskornas verksamhet, granska rapporter angående af dem utförda
instrnmentförlossningar och i vissa fall anställa förhör med barnmorskor.

De årliga inspektionsresorna, ordnade efter af medicinalstyrelsen
godkänd resplan, taga inom olika län eu tid af från 5—14 veckor, inom
Gottlands län 3 veckor. Berättelserna öfver dessa resor anses kräfva eu
tid af 2—4 veckor. I liera län är därjämte förste provinsialläkaren förordnad
att utföra läkarbesiktningar å minderåriga vid arbetsplatserna,
föreskrifna i lagen af den 17 oktober 1900.

Rörande lämpligheten af förste provinsialläkartjänstens förening med
provinsialläkarbefattning var man redan från början tveksam. Detta
framgår ock af 1885 års kommittés yttrande, att det vore principiellt
riktigast, att eu. målsman för den allmänna hälsovården vore helt och
hållet skild från all obligatorisk befattning med enskild sjukvård. Ja,
sagda kommitté gick ända därhän, att den framhöll, att det kunde ifråga -

Sjätte luifvudtiteln.

sättas, huruvida förste provinsialläkaren icke genom uttryckligt förbud [9.]
att mot betalning meddela läkarvård borde förhindras att ägna sig åt
annan verksamhet såsom läkare än den, som afser den allmänna hälsooch
sjukvården. Kommittén afstod dock från ett dylikt förslag af ekonomiska
skäl och i tanke att institutionen skulle behöfva tid att utveckla
sig. Olägenheterna skulle afhjälpas genom inrättandet af biträdande
provinsialläkarbefattningen, genom hvilken öfvergången vore beredd till
tjänsternas skiljande, när det i en framtid skulle visa sig, att förste
provinsialläkarna i den allmänna hälsovårdens tjänst blefvo så upptagna
och använda, att de alldeles icke vore i stånd att ägna sig åt enskild
sjukvård.

Ku ifrågavarande kommitté anser, att erfarenheten under de sedan Antalet ditjänsternas
inrättande gångna åren bekräftat antagandet att förste pro- stnkt''.
vinsialläkarna skulle komma att mer och mer uteslutande tagas i anspråk
för sin hufvuduppgift. Att detta redan nu är förhållandet, åtminstone i
de större länen, har också medicinalstyrelsen i sitt förenämnda utlåtande
till Kung!. Magt den 9 mars 1904 framhållit och visat, att göromålens
ökning för ifrågavarande tjänstemän varit en naturlig följd af den
snabba utveckling, den allmänna hälso- och sjukvården erhållit under do
senaste årtiondena.

Kommittén anför vidare, att kommittén med hänsyn till förste provinsialläkarnas
ämbetsverksamhet och den oafbrutna ökning i göromålen, som
ägt rum under de hittills förflutna åren af institutionens tillvaro och för
hvilken kommittén, såsom närnndt, redogjort (sid. 7—11), vunnit den
öfvertygelsen, att tiden nu är inne för inrättandet af själfständiga förste
provinsialläkartjänster. För denna sin öfvertygelse har kommittén också
hämtat ett stöd från ett af förste provinaialläkarna själfva på ett år
1904 inför medicinalstyrelsen hållet möte gjordt uttalande, att de på
grund af de under senare åren betydligt ökade expeditionsgöromålen
snarast möjligt måtte befrias från skyldigheten att meddela enskild
sjukvård.

En sådan ny ordning, genomförd i hela riket, skulle gifvetvis blifva
ganska kostsam. Den förutsätter nämligen, att nya förste provinsialläkarlöner
skulle anslås i stället för de nu utgående tjänstgöringspenningarna
af 1,500 kronor i 21 län och 1,000 kronor i de tre återstående,
hvaremot ingen annan besparing vore att påräkna än den af de jämförelsevis
obetydliga arfvoden, som utgå till de biträdande provinsialläkarna.
Af detta skäl har kommittén föranledts tillse, om icke den vik -

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] tiga. reformen tills vidare kunde begränsas till sådana län, där behofvet

af själfständiga förste provinsialläkartjänster är mest påfallande. En
jämförelse har därför gjorts mellan rikets särskilda län med afseende
fäst på förste provinsialläkarnas ämbetsverksamhet. Det är eu vansklig
sak att. söka uttryck för en dylik jämförelse i siffror. Kommittén har
emellertid meddelat några talförhållanden, som äro ägnade att belysa
frågan. I eu tabell (sid. 14) hafva länen, för att lätta öfversikten, fördelats
i två grupper, hvaraf den ena omfattar 16 län, i hvilka kommittén
funnit reformen ej längre kunna undanskjutas, och den andra 8 län,
där den ansetts ännu kunna anstå. Att gränsen mellan de olika grupperna
icke varit lätt att uppdraga, är gifvet, Särskild! innefattar den
senare gruppen vissa län, rörande hvilka kommittén säger sig varit
tveksam. Men redan i denna tvekan har kommittén sett ett skäl för
bibehållande af den hittillsvarande ordningen. År reformens riktning
eu gång angifven, lärer densamma enligt kommitténs mening lätt nog
kunna utsträckas till de återstående länen, om och när sådant visar sig
nödvändigt.

De åtta mindre län, i hvilka enligt kommitténs åsikt, som närmare
motiverats å sid. 13—-16, den nuvarande anordningen med förening
af förste provinsialläkar- och provinsialläkartjänsterna tillsvidare bör
kunna bibehållas, äro: Upplands, Södermanlands, Kronobergs, Gottlands,
Blekinge, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län. I alla de öfriga
16 länen föreslås inrättande af själfständiga förste provinsialläkartjänster.

Jag tillåter mig bär återgifva en i anslutning till kommitténs tabell
gjord sammanställning af några belysande siffror enligt senast tillgängliga
uppgifter:

Sjätte hufvudtiteln,

Öfversikt af folkmängd, areal och medicinal personal i länen med flera förhållanden, som
äga betydelse för förste provinsialläkarnas tjänstverksamhet.

	Folk-mängd i tusental 31/i2l909. . -	Areal i kv.-mil enl. 1903 års statistik.	Antal läkare 1908.	Antal apoteks- inrätt- ningar 1909.	Antal barn- morskor 1908.	Städer och andra stäl-len, där hälso-vård s-stadgan för stad tillämpas Vi 1910.	Medeltal rättsmedi-cinska för-rättningar 1906— 1908.
a) Grupp af lättskötta län:
Uppsala ................................	128	53	33	9	74	3	11-7
	176	08	31	15	95	13	5-o
	158	99	18	10	74	6	7-3
	55	32	13	4	44	2	2*7
Blekinge ................................	150	31	32	7	58	5	9-0
Hallands .................................	147	49	29	8	78	7	26-8
	153	67	27	13	81	6	5-7
Jämtlands .............................	117	510	23	13	70	ti	5-8
Medeltal för gruppen	135 5	113	21!	10	72	(!	9-1
b) Grupp af sv år skötta län:		''
Stockholms..............................	220	7,3	39	17	■ 119	20	38-8
Östergötlands...........................	292	no	57	20	no	14	10-7
	213	115	38	14	93	11	8-7
Kalmar....................................	228	115	34	15	99	10	12-8
Kristianstads...........................	227	03	34	12	176	12	10o
Malmöhus (utom Malmö stad)...	370	48	88	20	330	30	18-o
Göteborgs och Bohus (utom Göte-borgs stad) ..........................	211	50	25	14	107	34	13-8
Älfsborgs.................................	280	127	37	17	145	8	11-7
Skaraborgs ............................	24.1	85	39	12	129	11	12''7
Värmlands ............ .......	259	193	41	10	140	11	6*3
Örebro ....................................	200	91	35	16	92	7	11-3
Kopparbergs ..................	233	298	35	19	96	10	13-7
Gäfleborgs ..............................	253	197	47	17	104	6	11-0
V ästemorrlands......................	249	255	45	15	121	10	17*7
Västerbottens...........................	160	590	28	14	114	6	7''0
Norrbottens ............................	159	1.059	33	15	82	8	8-8
Medeltal för gruppen	237 #	*217	41	l«	129	13	lika 1

88 Sjätte hufvudtiteln.

[9-] Kommittén omnämner (sid. 16), att beträdande förste provinsial läkarna

i de län, där tjänsterna enligt kommitténs åsikt borde åtskiljas,
ifrågasätta att genom förbud att mot betalning meddela läkarvård förhindra
dessa att ägna sig åt annan läkarverksamhet än den, som afser
allmänna hälso- och sjukvården, men anser kommittén, att sådant nu
icke bör ifrågasättas.

För de 16 själfständiga förste provinsialläkarna föreslår kommittén
nya löner och pensioner; och skall jag sedermera återkomma till kommitténs
förslag härutinnan.

Reservationer inom kommittén hafva två af dess ledamöter, Björkman och Dahl''"mittén”1''
bor§''i reserverat sig. De hafva på närmare anförda skäl (sid. 185—191)
ansett, att full likställighet från början borde införas för alla förste
provinsialläkare och förbud stadgas för dem att utöfva enskild praktik.
Hela riket borde enligt deras mening indelas i själfständiga förste provinsialläkardistrikt
men för undvikande af onödigt stor kostnad för
statsverket några dylika distrikt sammansättas af två län. De föreslå
alltså, att följande 18 förste provinsialläkardistrikt inrättas:

Stockholms distrikt, Östergötlands distrikt, Jönköpings distrikt,
Växjö distrikt, omfattande Kronobergs och Hallands län, Kalmar distrikt,
omfattande Kalmar och Gottlands län, Kristianstads distrikt, omfattande
Kristianstads och Blekinge län, Malmöhus distrikt, Göteborgs och Bohus
distrikt, Ålfsborgs distrikt, Skaraborgs distrikt, Värmlands distrikt, Örebro
distrikt, omfattande Örebro och Södermanlands län, Västerås distrikt,
omfattande Västmanlands och Uppsala län, Kopparbergs distrikt, Gäfleborgs
distrikt, Härnösands distrikt, omfattande Västernorr]ands och
Jämtlands län, Västerbottens distrikt och Norrbottens distrikt.

I sammanhang härmed skulle alla biträdande provinsialläkartjänster
indragas men provinsialläkaren i Visby vara skyldig att mot ett mindre
arfvode biträda den i Kalmar stationerade förste provinsialläkaren vid
öfvervakande af epidemivården inom Gottlands län.

Aflöningen till förste provinsialläkarna föreslå dessa reservanter till

7,500 kronor, i stället för af kommittén föreslagna 6,000 kronor, med
två _ ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Enligt detta förslag skulle statsverket få omkring 20,000 kronors
större årlig utgift än enligt kommitténs förslag.

I fullkomligt motsatt riktning går eu af kommittéledamoten Odqvist
afgifven reservation. Han anser, att förste provinsialläkarna skola fortfarande
vara tilldelade provinsialläkardistrikt och utöfva praktik, och då

Sjätte Imfvudtiteln.

kommittén ställer i utsikt, att såväl löner som pensionsförhållanden skola [9.]
betydligt förbättras för provinsialläkarna, bör man enligt hans meningkunna
fordra, att dessa senares göromål och åligganden i någon man
ökas, hvarigenom åter lindring kunde ske uti förste provinsialläkarnas
arbete. En stor del af de göromål, som skulle åligga förste provinsialläkarna,
såsom t. ex. apoteksvisitationer, skyddskoppympningen med
hvad därtill hörer, öfvervakandet af barnmorskornas verksamhet, inspektionen
rörande minderårigas och kvinnors användande i industriellt
yrke, renhållningsväsendet in. in., kunde enligt hans åsikt utföras af
provinsialläkarna. I sammanhang härmed skulle större delen åt de journaler,
tabeller, statistiker och berättelser, som angå utförandet af nyssnämnda
göromål, kunna afgifvas utaf provinsialläkarna, som då hade att
insända desamma till förste provinsialläkaren. Om kommittén hade utgått
ifrån att bibehålla institutionen som den är, hade enligt Odqvists
uppfattning reglerandet af distrikten varit lättare utfördt, och genom
den reducering af statsutgifterna, hvilken därigenom kunnat åvägabringas,
hade än flera välbehöfliga distrikt kunnat inrättas.

Af de i ärendet hörda läkarna, länsstyrelserna och landstingen hafva i ärendet afförste
provinsialläkarna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gottlands s''^'',adJI~Uan
Kristianstads — med särskildt förslag rörande biträdande provinsialläkarnas
åligganden — Västerbottens och Norrbottens län äfvensom länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Gottlands, Malmöhus,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västerbottens län
samt landstingen i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län samt i Kalmar läns norra landstingsområde tillstyrkt eller
icke haft något att erinra emot kommitténs förslag i denna del.

Däremot hafva i kommittéledamöterna Björkmans och. Dahlbergs
reservation instämt: förste provinsialläkarna i Jönköpings, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Gäfleborgs
län, länsstyrelsen i Gäfleborgs län samt landstingen i Gottlands, Blekinge
och Hallands län.

Förste provinsialläkarna i Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands
län, länsstyrelserna i Hallands, Ålfsborgs, Västmanlands, Kopparbergs,
Jämtlands och Norrbottens län samt Kopparbergs och Norrbottens
läns landsting förorda likaledes reservationen med undantag för den
ifrågasatta sammanslagningen af Västernorrlands och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser för sin del, att endast 12 förste
provinsialläkardistrikt äro beliöfliga.

Bill. till lliksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 7 Haft.

Sjätte Imfvudtiteln.

Förste provinsialläkarna i Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Örebro
och Västernorrlands län samt länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,
Blekinge och Vasternorrlands län kafva uttalat sig för att själfständiga
förste provinsialläkarbefaktningar redan nu inrättas i alla län,
Glottlands län måhända undantaget. Förste provinsialläkarna i Södermanlands
och Kronobergs län påyrka, med instämmande af respektive
länsstyrelser och landsting, att i alla händelser själfständiga förste provinsialläkartjänster
måtte inrättas i dessa län, där tjänsten redan för
närvarande lämnade full och trägen sysselsättning åt tjänstinnehafvaren.
Förste provinsialläkaren i Alfsborgs län anser också,att samtliga förste provinsialläkartjklister
böra göras till själfständiga befattningar, de 16 af
kommittén föreslagna genast och de öfriga i mån Eders Kungl. Maj:t
finner skäligt bestämma.

Landstinget i Gäfleborgs län har anslutit sig till kommittéledamoten
Odqvists reservation.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län samt Kristianstads,
Ålfsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Värmlands läns landsting
samt Kalmar läns södra landsting hafva icke yttrat sig i denna del af
frågan.

De provinsialläkare och extra provinsialläkare, som uttalat sig i
denna fråga, hafva i öfvervägande grad anslutit sig till kommittéledamöterna
Björkman och Dahfborgs reservation, utom hvad angår sammanslagningen
af Vasternorrlands och Jämtlands län till ett förste provinsialläkardistrikt.

Jag har vidare att anmäla, att Svenska provinsialläkarföreningen
genom särskilda af föreningen utsedda kommitterade till Eders Kungl.
Magt ingifvit en underdånig skrifvelse af den 21 maj 1908 i anledning af
kommitténs betänkande. Föreningen har däri förklarat sig lifligt instämma
i de hufvudprinciper, kommittén i sitt betänkande framställt, men
på samma gång framlagt vissa ändringsförslag, hivad särskild! förste
provinsialläkardistrikten angår biträder föreningen hvad kommittéledamöterna
Björkman och Dahlborg i nyssnämnda reservation hemställt
utom i fråga om sammanslåendet af Vasternorrlands och Jämtlands län.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att styrelsen visserligen
anser, att det skulle vara synnerligen önskvärd! om den ordning,
som kommittén föreslagit för förste provinsialläkarbefattningarna i de
16 länen, kunde redan från början utsträckas äfven till åtminstone några
af de öfriga länen, särskild! i Södermanlands, Kronobergs och Jämtlands
län. Men då, såsom kommittén anmärkt, äfven framdeles vid
behof i län, i livilket den hittillsvarande ordningen bibehållits, själ!''-

Sjätte hufvudtiteln.

ständig- förste provinsialläkare lätteligen kunde anställas och då vidare [9.]
genom antagande af kommitténs förslag, i den utsträckning det nu föreligger,
den reform, som allmänt åstundas, skulle varda betryggad, tillstyrker
medicinalstyrelsen, att kommitténs förslag härutinnan måtte oförändradt
vinna statsmakternas bifall.

Hvad åter angår det i reservationen framlagda försöket att lösa
frågan genom rikets uppdelande i endast 18 förste provinsialläkardistrikt,
hvarvid sammanslagning i vissa fall af två län till ett förste
provinsialläkardistrikt skulle ske, finner styrelsen olägenneterna af dessa
läns sammanslagningar vara så störa, att styrelsen af styrker förslaget.

Den allmänna hälsovårdens betydelse för ett folks lifskraft, arbets- Vtyartmxmuduglighet
och trefnad lärer knappast kunna öfverskattas. I flen män
den hygieniska vetenskapen anvisat medel till förekommande af smittosamma
sjukdomars utbredning och till hindrande af uppkomsten af tärande
folksjukdomar och ju mer erfarenheten ådagalagt möjligheten
att genom lämpliga åtgärder befordra den allmänna sundheten, i samma
mån bär också insikten om den allmänna hygienens utomordentliga betydelse
trängt igenom. Man börjar äfven bland den stora allmänheten
alltmer få klart för sig, att det för släktet, är af större vikt att i tid
upptäcka och förekomma anledningarna till sjukdom och nedsatt arbetskraft
än att hota den redan sjuke. Ett viktigt steg till befordrande af
den allmänna hälsovården togs år 1890 med inrättande af förste provinsialläkarinstitutionen.
De förväntningar, man ställt på den nya institutionen,
synas också hafva bliivit i rikt matt uppfyllda. Erfarenheten
torde sålunda hafva bekräftat, att förste provinsialläkarna genom sitt
ingripande till förbättrande af de hygieniska förhall andena, .särskild! pa
landsbygden, och genom den ledande och öx v er v ak ande ställning de in
tagit med afseende å hälso- och sjukvårdsåtgärder verkat mycket godt.

Jag erinrar, bland annat, om hvad som åtgjorts för epidemisjukvårdens
utveckling och anställande af sjuksköterskor på landsbygden, hvarvid
förste provinsialläkarna hufvudsakligen varit de drifvande krafterna.

Om institutionens nytta bära också de yttranden, som afgifvits i detta

ärende, tydligt vittnesbörd. . . .

Samtliga förste provins] alläkar bet a ttningar hafva emellertid hittills
varit förenade med provinsialläkartjbust. Detta förhållande har ledan
länge ansetts otillfredsställande, och provinsiailäkarkommitten hai nu
föreslagit, att själfständiga förste provinsialläkartjänster skulle upprättas
i 16 län, medan i de öfriga 8 länen nuvarande anordning skulle bibehållas.

Sjätte Imfvudtiteln.

Kommittéledamoten Odqvist åter anser, att, med bibehållande af
åliggandet för förste provinsialläkaren att tillika vara provinsialläkare
inom ett honom anvisadt provinsialläkardistrikt, en del af hans tjänstgöromål
borde öfverflyttas på länets provinsialläkare. Medicinalstyrelsen
finner emellertid denna ståndpunkt numera ohållbar. Vissa af de utaf
reservanten omnämnda göromål en kunna nämligen enligt styrelsens
åsikt icke tilläggas provinsialläkare, t. ex. apoteksvisitationerna. Jämlikt
bestämmelser i stadgan för medicinska examina den 28 juni 1907
komme nämligen läkare i allmänhet och således äfven provinsialläkare,
därest de icke genomgått någon specialkurs, att sakna nödig kompetens
för dylika visitationers förrättande. Dessutom skulle antalet på hvarje
provinsialläkare belöpande visitationer blifva så ringa, att vederbörande
ej skulle blifva i tillfälle att förvärfva nödig erfarenhet på området. Det
lär för öfrig! icke kunna med fog förnekas, att det förhåller sig så som
kommittén framhållit, eller att ett fortsatt framgångsrikt arbete af förste
provinsialläkaren i den allmänna hälso- och sjukvårdens tjänst erfordrar
en sådan utveckling af förste provinsialläkarinstitutionen, som
kommittén föreslagit. Den utredning, som kommittén i sådant hänseende
framlagt, synes mig öfvertygande. Det är också att märka, att
nästan alla, som yttrat sig i ämnet, hafva varit eniga därom, att tidpunkten
nu är inne att åtminstone i det stora flertalet län inrätta själfständiga
förste provinsialläkarbefattningar.

Det är egentligen endast i fråga om den utsträckning, hvari detta
skall ske, som åsikterna brutit sig mot hvarandra. Genom kommitténs
förslag skulle skapas två slag af förste provinsialläkartjänster, den ena
en fullt fristående befattning, den andra förenad med provinsialläkartjänst,
med olika tjänstgöringsområden samt olika löne- och pensionsförmåner.
Enligt den af kommittéledamöterna Björkman och Dahlborg
afgifna reservationen skulle åter i förevarande afseende full likformighet
blifva rådande, i det riket skulle indelas i 18 förste provinsialläkardistrikt,
af ]jvilka 6 skulle bildas genom sammanförande af två län till
ett distrikt.

Det kan ju visserligen sägas, att den af kommitén föreslagna anordningen
med två olika slag af förste provinsialläkare i och för sig
är mindre tillfredsställande och att ur denna synpunkt reservanternas
förslag vore att föredraga. Emellertid har förslaget om sammanslagning
i vissa fall af två län i allmänhet mötts af bestämdt motstånd
från de län, som skulle komma att beröras däraf. Man har sålunda
erinrat, att vid pröfning och afgörande af frågor rörande hälsovård med
mera, som faller inom länsstyrelsernas verksamhetsområde, länsstyrelsen

Sjätte Imfvudtiteln.

oundgängligen bär behof af förste provinsialläkarens råd och upplysningar,
meddelade ej blott i skriftliga utlåtanden utan ännu oftare vid
muntliga öfverläggningar, därvid det är af synnerligen stor betydelse
att hos förste provinsialläkaren kunna påräkna en lokal- och personkännedom,
som med all visshet ej skulle vara att förvänta, därest han
är bosatt i annat län. Vidare har påpekats svårigheten, för att ej säga
omöjligheten för en person att hinna med ett så kräfvande arbete som
skötseln af förste provins!alläkartjänsten i två län. Denna synpunkt
bär särskildt framhållits af förste provinsialläkarna och Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Kalmar, Gottlands, Västernorrlands
och Jämtlands län samt af förste provinsialläkaren i Kristianstads
län. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län,
som i öfrigt ställt sig sympatiskt till reservationen, anser anställande
af gemensam förste provinsialläkare för Västernorrlands och Jämtlands
län vara sämre än den af kommittén föreslagna anordningen.

Från Hallands län förordas emellertid kommittéledamöterna Björkmans
och Dahlbergs reservation uti ifrågavarande afseende. Reservationen
förordas ock af förste provinsialläkarna och Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Västmanlands län äfvensom af landstingen i
Blekinge och Gottlands län, hvilka senare anse, att eu sammanslutning
om en förste provinsialläkare ined annat län kunde, hvad dessa län vidkommer,
ske med fördel eller, för Gottlands del, åtminstone utan större
olägenhet.

De skäl, som anförts mot ifrågavarande reservation, synas mig icke
kunna frånkännas afgörande betydelse. Om det också skulle kunna antagas,
att arbetsbördan för en förste provinsialläkare i ett eller annat
af de föreslagna, utaf två län sammansatta distrikten icke skulle öfverstiga
eu mans krafter, håller jag dock före, att olägenheterna, särskildt
med hänsyn till svårigheterna för länsstyrelserna att upprätthålla den
väl behofliga, ständiga personliga förbindelsen med förste provinsialläkaren,
skulle blifva allt för stora. Jag anser mig därför icke kunna
förorda de båda reservanternas förslag utan ansluter mig till kommittémajoritetens
uppfattning.

Goda skäl hafva visserligen, särskildt från Södermanlands, Kronobergs
och Jämtlands län, anförts för yrkande om omedelbart inrättande
jämväl i dessa län af förste provinsialläkarbefattningar, skilda från provinsialläkartjänst.
Detta yrkande har emellertid icke vunnit understöd
hos medicinalstyrelsen, och anser jag mig därför för närvarande icke
böra frångå kommitténs förslag. I enlighet härmed skulle således i
samtliga län med eu folkmängd, öfverstigande 200,000, samt dessutom

[9-]

Ifrågasatt
förbud att
utöfva enskild
praktik.

94 Sjätte hufvudtiteln.

i Västerbottens och Norrbottens län inrättas själfständiga provinsialläkarbefattningar,
medan i öfriga län befattningen skulle såsom hittills
vara förenad med provinsialläkartjänst.

Såsom ofvan anförts, skilja sig provinsialläkardistriktskommitténs
och reservanterna Björkman och Dahlborgs ifrågavarande förslag äfven
däruti, att kommittén ej ansett sig höra föreslå förbud för förste provinsialläkare
att utöfva enskild praktik, under det att reservanterna
förorda dylikt förbud.

Redan den kommitté, som år 1885 tillsattes för utredning angående
ordnande af hälso- och sjukvårdsförhållanden i riket, hade ifrågasatt, att
förste provinsialläkarna skulle förbjudas att mot betalning meddela läkarvård.
Nu ifrågavarande kommitté instämmer visserligen däruti, att å
ena sidan den enskilda praktiken lätt kunde afleda tjänatinnehafvarens
intresse från förste provinsialläkarens hufvuduppgift och att å andra
sidan de år efter år ökade tjänstgöromåleu måste göra det allt vanskligare
för honom att af enskild praktik beräkna någon afsevärd inkomst,
men finner det likväl betänkligt att föreslå ett förbud, som skulle ställa
så betydligt ökade kraf på lönens belopp, att sådant nu icke syntes böra
ifrågasättas.

Reservanterna Björkman och Dahlborg däremot framhålla, att rättigheten
för förste provinsialläkarna att genom enskild praktik skaffa sig
extra inkomst synes vara af illusoriskt värde, och om en eller annan
förste provinsialläkare skulle kunna bibehålla eu afsevärd praktik, måste
detta blifva till skada för hans verksamhet i den allmänna hälso- och
sjukvårdens tjänst.

Förste provinsialläkarna hafva i denna fråga varit delade i två ungefär
jämnstarka grupper. Vissa af dem hafva framhållit det onödiga i
att bestämma förbud för förste provinsialläkaren att mot betalning meddela
läkarvård och att det understundom särskild! i fråga om epidemisjukvård
kunde vara nyttigt för det allmänna, att han icke alldeles afhölles
från att syssla med sjukbehandling. Andra af dem åter hafva
erinrat om, att tillåtelsen till enskild praktik skulle innebära frestelse
för förste provinsialläkaren att i större omfattning än som vore fullt förenligt
med hans ämbetsverksamhet söka genom enskild sjukvård vinna
ökade inkomster.

Äfven bland de länsstyrelser och de få landsting, som yttrat sig i
denna fråga, hafva meningarna varit delade. Länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus län samt i Norrbottens län hafva bestämdt påyrkat
förbud för enskild praktik.

Sjätte hufvudtitehi.

Allmänt framhålles emellertid, att, vare sig förbud utfärdas eller [9.]
icke, borde detta icke inverka på fastställandet af förste provinsialläkares
lön, då praktiken icke i något fall kunde blifva af större omfattning.

Till denna sist anförda uppfattning ansluter sig medicinalstyrelsen
i sitt utlåtande obetingadt. Med den utveckling, som förste provinsialläkarnas
ämbetsverksamhet erhållit och antagligen ytterligare kommer
att få, torde frågan komma att, så att säga, lösas af sig själf. Medicinalstyrelsen
erinrar i detta sammanhang om att styrelsens egna ledamöter
icke äro förbjudna att idka enskild praktik. Emellertid har, såsom
torde vara allmänt kändt, förhållandet sedan längre tid varit det,
att medicinalrådens ämbetsverksamhet icke medgifvit dem tid att utöfva
s. k. ackord spraktik; och endast i något enstaka fall har en ledamot
af styrelsen — dock ej ordinarie sådan — vid sidan af ämbetsgöromålen
sysslat med specialpraktik. Att förbjuda en läkare att utöfva
eu konst, för hvars inhämtande han offrat många år af sitt lif, anser
medicinalstyrelsen icke utan nödtvång böra ske, och dylikt tvång föreligger
enligt styrelsens mening icke beträffande förste provinsialläkarna.
Förbudet skulle ock, anmärker styrelsen, lätt kunna leda till dessa läkares
trakasserande för helt tillfälligt och till och med lofvärdt utöfvande
af läkarkonsten.

Medicinalstyrelsen afstyrker således i likhet med kommittén det ifråsatta
förbudet för förste provinsialläkare att mot betalning utöfva enskild
läkarverksamhet.

För egen del ansluter jag mig äfven härutinnan till kommitténs, Departementsaf
medicinalstyrelsen biträdda ståndpunkt. Det synes mig så mycket chefen.
mindre lämpligt att i förevarande afseende stadga något förbud, som
förste provinsialläkaren just genom att utöfva enskild praktik i den omfattning,
hans hufvud sakliga tjänståligganden sådant medgifva, blir
bättre i tillfälle att skaffa sig ingående kännedom om befolkningens levnadsförhållanden
och vanor, något som gifvetvis är af stor betydelse för
honom i hans ämbetsutöfning såsom målsman för den allmänna hälsovården.

Vidkommande de ämbetsgöromål, som föreslagits för förste provinsialläkare,
är det — utom hvad angår frågan om verkställande af rättsmedicinska
obduktioner, i hvilket afseende jag hänvisar till hvad jag
förut anfört — hufvudsakligen i en punkt af större vikt, rörande hvilken
olika meningar sökt göra sig gällande, nämligen huruvida förste
provinsialläkarna skulle vara skyldiga att, såsom kommittén föreslagit,

Ifrågasatt
skyldighet att
verkställa läkarbesiktning

af minderåriga
vid arbetsplatser.

Sjätte Imfvudtiteln.

efter förordnande af Eders Kung''. Maj:ts befallningshafvande utföra de i
lagen angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt
yrke den 17 oktober 1900 föreskrift^ ärligen återkommande
läkarbesiktningarna å minderårig;:, vid arbetsplatserna.

Af de i ämnet hörda förste provinsialläkarna har mer än halfva
antalet uttalat sig för att förste provinsialläkaren icke skulle vara besiktnings]
likare för minderåriga arbetare eller åtminstone att ifrågavarande
uppdrag icke skulle vara för honom obligatoriskt. Äfven liera af provinsialläkarna
och extra provinsialläkarna jämte några af länsstyrelserna
och landstingen hafva framställt erinringar mot förslaget.

I sådant afseende har anmärkts, att ifrågavarande besiktningar skulle
blifva för förste provinsialläkaren alltför tidsödande. I några län, såsom
Malmöhus och Västernorr]ands in. fl., skulle det vara alldeles omöjligt
för förste provinsialläkaren att medhinna besiktningarna. Kostnaden
skulle dessutom blifva onödigt betungande för de från förste provinsialläkarstationen
mera aflägset boende smärre industriidkarna. Flera provinsialläkare
och extra provinsialläkare framhålla äfven, att det skulle
vara mera lämpligt, att besiktningarna utfördes af vederbörande tjänstläkare
hvar inom sitt tjänstgöringsområde än af förste provinsialläkaren,
af, bland annat, det skål. att de förra- skulle vara i tillfälle att se och
undersöka de minderåriga arbetarna äfven vid andra tillfällen än vid
själfva besiktningarna, en omständighet, hvars betydelse icke finge underskattas.
Då förste provinsialläkaren i allmänhet icke komme att sysselsätta
sig med läkarundersökning af sjuka, skulle han också slutligen
blifva mindre kompetent för ifrågavarande besiktningar af minderåriga
arbetare än andra läkare.

Emellertid har från motsatt håll betonats fördelen af enhetlighet i
besiktningarna, då de företagas af ett färre antal besiktningsläkare,
äfvensom olämpligheten att de verkställdes af sådana läkare, som hafva
s. k. ackord med vederbörande industriidkare.

Svenska provinsialläkar{oreningen har i ofvannämnda underdåniga
skrifvelse föreslagit, att förste provinsialläkaren skulle åläggas verkställa
besiktning å minderåriga endast där det utan svårigheter kunde ske,
men om han på grund af andra tjänståligganden, det stora antalet arbetsplatser
eller de stora afstånden helt eller delvis ansåge sig förhindrad
förrätta sådan besiktning, skulle han äga att hos länsstyrelsen afsåga
sig uppdraget, helt eller delvis, med skyldighet att framlägga förslag:,
huru med saken borde ordnas.

Öl # #

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande till behandling upptagit förevarande
fråga. För sakens belysning har styrelsen därvid med stöd åt

Sjätte Imfvudtiteln.

uppgifter från yrkesinspektörerna upprättat en öfversikt angående minderåriga
arbetare, hänförande sig till förhållandena år 1908.

Denna ter sig på följande sätt:

Öfversikt angående minderåriga arbetare år 1908.

Ii ii n.	Antal arbetsstäl-len, där minderåriga haft anställning.	Antal registrerade minderåriga arbetare.	Antal läkarbesikt- 1 ningar.
A) Lättskötta:
Uppsala .....................................................................	74	1.015	816
Södermanlands............................................................	191	2,200	1,389
; Kronobergs ...............................................................	98	1,256	925
Gottlands ..................................................................	9	61	28
Hallands.....................................................................	97	955	764
i Västmanlands ................................................	106	1,525	1 077
\| Jämtlands ..................................................................	58	354	229 I
B) Svår skotta''.
j Stockholms .........................................................	liv	1.778	1,020
Östergötlands ............................................................	305	3,927	2,365
Jönköpings ...............................................................	198	2,543	1,913
Kalmar ....................................................................	126	1,714	1,127
Kristianstads .....................	101	840	486
Malmöhus #)..............................................................	042	2,981	1,603
Göteborgs och Bohus *) ............................................	145	3,836	2,318
Älfsborgs ...........................	226	4,249	2,704
Skaraborgs ...............................................................	71	1,396	1,008
'' Värmlands.................................................................	246	2,854	1,834 1
Örebro ................... ................................................	216	2,386	1,540
Kopparbergs.............................................................	128	O 00 71	1,529
Gäfleborgs.......................................................	211	3,983	2,902
Vasternorrlands ........................................................	ISO	3,81!)	2,690 \|
Västerbottens ............................................................	40	900	699
i Norrbottens ..........................	44	601	463

*) Residensstaden ej inbegripen.

Bill. till Riksd. Prat 1911. 1 Sund. 1 Afd. ! Haft.

Sj ätte hufvudtiteln.

Medicinalstyrelsen anför eu, att styrelsen vid öfvervägande af de
för och. emot ifrågavarande förslag anförda skälen för sin del funnit
ett af de mot förslaget förebrägta skälen äga en sådan vikt, att. ensamt
detta skid är för frågan afgörande. Detta skid är, att — såsom ock
framgår af de i den. här intagna öfversikten anförda siffrorna, hvilka
dock, enligt erhållna upplysningar, beträffande antalet registrerade antagligen
äro något för höga — ifrågavarande besiktningar i flertalet län
nått en sådan omfattning, att ett åläggande af obligatorisk skyldighet
för förste provinsialläkaren till dylika besiktningars företagande skulle
menligt inverka på hans tjänsteverksamhet i öfrig!;. Antalet under år
1908 besiktigade minderåriga arbetare är nämligen, anmärker styrelsen,
endast i högst få län så litet, att besiktningarna icke nämnvärdt skulle
taga förste provinsialläkarens tid i anspråk utan kunna medhinnas jämte
hans egentliga tjänstegöromål. I sådant fall — men. endast då — anser
styrelsen förste provinsialläkaren icke böra förvägras att, när han så
själ.!’ önskar, mottaga Eders Kung!.. Maj:ts befallningsliafvandes förordnande
att förrätta dylika besiktningar.

Vidare bör enligt styrelsens åsikt i betraktande tagas kostnadsfrågan.
Det lär, säger styrelsen, icke kunna förnekas, att, därest ifrågavarande
besiktningar skola förrättas af eu och samma läkare, såsom nu
föreslagits förste provinsialläkaren, de komme att väsentligen fördyras
för de från dennes tjänstestation mera aflägsna arbetsplatserna. Att,
såsom kommittén antyd t samt eu och annan läkare ifrågasatt, för tids
vinnande ställa besiktningarna, åtminstone delvis, i samband med förste
provinsialläkarens öfriga tjänsteresor för det allmännas räkning, skulle
antagligen medföra eu del olägenheter. Så t. ex. skulle man därmed
kunna äfventyra, att staten Ange till eu del vidkännas kostnaden
för besiktningarna, livilket icke är förenligt med lagens bestämmelse att
kostnaden skall bestridas af yrkes-(fabriks-)idkaren själ!. Det komme
nog att, beträffande resekostnads- och traktamentsersättningen åt förste
provinsialläkaren, blifva särdeles svårt att riktigt uppdela denna kostnad
på staten och på fabriksidkarna. Att kontrollera eu sådan uppdelnings
riktighet blefve nog en omöjlighet.

Emellertid erinrar styrelsen i detta sammanhang, hurusom den
s. k. yrkesfarekommittén föreslagit vissa ändrade bestämmelser i fråga
om ersättningen för nu ifrågavarande besiktningar, hvarigenom — för
så vidt sagda kommittés förslag i detta afseende vinner godkännande
—- bär ofvan anförda olägenhet er beträffande kostnadsfrågan skulle
komma att undvikas. Yrkesfarekommittén bär nämligen hemställt om

Sjätte liufvudtiteln.

sådan fördelning af kostnaderna, att själfva resekostnadsersättningen [9.1
skulle påföras statsverket och endast den föreskrifna afgiften till besiktningsmannen
för hvarje undersökt minderårig utgå från yrkesidkaren.

Men äfven för staten skulle utan tvifvel, menar medicinalstyrelsen, kostnaden
blifva afsevärdt högre, därest besiktningarna förrättades af förste
provinsialläkaren, än om do utfördes af närboende läkare, och i alla fall
kvarstår dock betydelsen af styrelsens hufvudinvändning — den angående
förste provinsialläkarnas i allmänhet bristande tid för dylika besiktningar
— oförminskad.

Beträffande den till förmån för förslaget anförda omständigheten
att, om förste provinsialläkaren ålades skyldighet verkställa besiktningarna,
dessa komme att för hela länet verkställas af en och samma
person, hvarigenom större enhetlighet i besiktningarna skulle vinnas,
säger sig styrelsen icke vilja bestrida, att så kan vara förhållandet, men
framhåller å andra sidan, att denna enhetlighet ju icke är beroende på
att just förste provinsialläkaren skall vara denne för hela länet gemensamma
besiktningsman. För öfrig! skulle enligt styrelsens mening den
åsyftade enhetligheten nog kunna, åtminstone i något så när erforderlig
grad, vinnas genom utfärdande af närmare bestämmelser angående
sättet för dessa besiktningars företagande.

På nu anförda skäl håller medicinalstyrelsen före, att läkarbesiktningar
å minderåriga enligt lagen angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900 icke böra såsom
tjänsteplikt åläggas förste provinsialläkarna. Skulle i något län förste
provinsialläkaren medhinna och vara villig att helt och hållet eller till
större eller mindre del åtaga sig besiktning af minderåriga arbetare,
anser styrelsen sådant kunna ordnas genom länsstyrelsens förordnande
såsom redan förut i några iän skett. Särskild bestämmelse torde härför
icke vara af nöden.

Lika med medicinalstyrelsens ordförande, generaldirektören Linroth, Departement»-hvilken inom styrelsen reserverat sig, ansluter jag mig till kommitténs chef en.

mening i förevarande ämne. Gifvet är, att det skulle vara en stor fördel,
om ifrågavarande besiktningar i så stor utsträckning som möjligt
utfördes af samma läkare. Dä det ju ankommer på Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande att meddela förordnande att verkställa dessa förrättningar,
torde det ej heller kunna förutsättas, att sådant uppdrag lämnas
en ''förste provinsialläkare, hvars tid ej medgifver arbetets utförande.

Därest för öfrig! uppdraget att verkställa rättsmedicinska obduktioner

100

Sjätte liufvudtiteln.

[9.] anförtros åt andra än förste provinsialläkarna, lärer också betänkligheten
i fråga om bristande tid för förste provinsialläkarna åtminstone i det
störa flertalet fall kunna lämnas å sido. Jag erinrar för öfrig!, att ifrågavarande
besiktningar redan nu i stor utsträckning uppdragas åt förste
provinsialläkare.

Provinsialläkardistrikten.

Beträffande organisationen af provinsialläkarinstitutionen bär jagredan
yttrat mig.

Allmänna syn- Hvad angår distriktsindelningen tiar kommittén (sid. 22—32) på punkter.

pekat, att, därest allenast det nuvarande antalet provinsialläkare skulle
i°ni"u. u,i. .:irdi-Jas mellan olika landsdelar, fördelningen måtte ske huru rättvist
som helst, man icke kunde förebygga, att pa många håll hälso- och sjukvården
äfventyrado att försämras, och att med eu sådan fördelning flerstädes
skulle följa indragning af tjänster, k vilka måste förutsättas vara
tillkomna efter sorgfällig pröfning angående deras behöflighet.

Någon meningsskiljaktighet torde, anmärker kommittén, knappast
råda därom, att vid bedömandet af de för eu ort nödvändiga läkarkrafternas
storlek hänsyn bör tagas särskildt till folkmängd, befolkningstäthet
och samfärdsmedel, icke hvar för sig utan gemensamt, så att den
omständigheten, att ett distrikt har antingen större folkmängd eller
större areal än ett annat, ingalunda i och för sig bevisar, att fördelningen
af läkare är orättvis eller ojämn, tv i tätt befolkad bygd med
goda samfärdsmedel kunna en läkares krafter vara tillräckliga för långt
flera invånare än i bygd med gles befolkning, spridd å vidsträckt areal,
där samfärdsmedlen äro dåliga, och omvändt kan eu läkare utsträcka
sin verksamhet öfver ett större område, om det är glest befolkadt, än
om det har en mera samlad befolkning.

För att i hvad på provinsialläkarinstitutionen beror lösa båda de
uppgifter, som blifvit kommittén förelagda, nämligen främjande af landsbygdens
hälso- och sjukvård samt en rättvis fördelning af statens läkare,
så att olika landsdelar blefve därmed något så när lika gynnade, har
kommittén enats om ett i bilaga till kommitténs betänkande detaljerad!
och på en bifogad karta åskådliggjord! förslag. Detta förslag har, enligt
hvad kommittén meddelar, tillkommit efter öfverläggningar med
vederbörande förste provinsialläkare för alla län utom Norrbottens,

101

Sjätte Imf‘/nät!teln.

Västerbottens, Gottlands, Blekinge cell Kristianstads län, Indika dels
kunnat regleras med ledning af skriftliga erinringar, dels varit jämförelsevis
enkla, eller af kommittéledamot i detalj kända.

Vid en ytlig granskning synas, anför kommittén, de föreslagna nya
distrikten, jämförda med hvarandra- i afseende å folkmängd och areal,
visa nästan lika stom ojämnheter som de nuvarande distrikten, men
sädana jämförelser äro gifvetvis vilseledande vid bedömandet af ett distrikts
lämpliga storlek, enär dessa kvantiteter måste inverka i samband
med hvarandra och med samfärdsmedlen. Hvad angår distrikt, i livilka
skärgårdar till större eller mindre del ingå, särskild! å Bohuskusten,
har kommittén sålunda, med hänsyn till sjökommunikationernas mindre
pålitlighet och oregelbundenhet, föranledts att mer eller mindre inskränka
både areal och folkmängd. — I de norrländska-, glest befolkade socknar,
som ligga långt från kusten, skulle, enligt livad kommittén vidare anför,
läkaren kunna anlitas af endast ett fätal hjälpsökande, därest man
ville till ett distrikt sammanföra en folkmängd, jämförlig med den, som
kan samlas inom ett distrikt i en mera kultiverad bygd. Afständet till
läkare}i skulle nämligen för många blifva allt för stort, hvartill kommer,
att landsvägsnätet, där är föga utveckladt. Under sådana förhållanden
bär folkmängden i vissa norrlandsdistrikt måst hållas mycket lag.

Vidare har kommittén tagit i betraktande den möjligheten att landsbygdens
befolkning i en del fall är i tillfälle att anlita andra läkare än
provinsialläkaren, vanligast de i närliggande städer anställda läkarna.
Med hänsyn härtill hafva distrikten omkring de städer, där god läkartillgång
''linnés, gjorts något- folkrikare än annars kunnat ske, eller ock
har ort omkring ett mindre länslasarett eller omkring stad med läkare
oj ansetts behöfva ligga i provinsialläkarstations närhet.

Befintligheten å viss ''plats af extra provmsialläkartjurist har, på
grund af dessa tjänsters prekära ställning, icke föranledt kommittén
föreslå indragning af å samma plats möjligen befintlig ordinarie provinsialläkartjänst.
Kommittén har visserligen velat något förbättra extra
provinsialläkarinstitutionen men ej försökt göra, tjänsterna så stabila, att
statens egna läkares fördelning skulle kunna göras beroende däraf. Där
emellertid goda skäl funnits för antagandet, att befintlig extra tjänst skulle
äga framtida bestånd, har provinsialläkarens distrikt ansetts kunna göras
större eller läkarstationen förläggas annorlunda, än eljest varit lämpligt.
— Flerstädes finnas centralplatser, såsom municipalsamhallen eller köpingar,
Indika kraft och, så vidt kunnat förutses, fortfarande kräfva särskild
läkartillgång. Sådant samhälle kan sägas endast formellt ingå i

102 Sjätte hufvudtiteln.

distrikt, dit det måst förläggas, och där:tf förklaras de höga folkmängdssiffrorna
i några fall.

Slutligen erinrar kommittén, att i olika delar af landet utstånden
icke tillmätas alldeles samma betydelse, i det att ett afstånd, som i kultiverad
bygd anses högst betydande, i aflägsna skogs- och fjällbygder
kan anses nära nog obetydligt, oaktadt samfärdsmedlen vanligen äro
bättre i flen kultiverade bygden, och kommittén bär ansett sig böra taga
hänsyn till dessa olikheter i föreställningssätt.

Ses de på distriktens storlek inverkande faktorerna alla på en gång,
blir enligt kommitténs mening den nya indelningen väsentligen jämnare
än den nuvarande, och, länsvis sedd etter samma grunder, torde den
befinnas så litet som möjligt gynna någon landsdel framför en annan.
Till belysning häraf har kommittén åberopat vissa i en å sid. 24—25
af betänkandet intagen tabell förekommande jämförelsetal. Den ojämnhet,
som fortfarande skulle kvarstå, är äfven den, enligt hvad kommittén
anför, i hufvudsak endast skenbar, enär den utjämnas dels genom
annan kikärtillgång än provinsialläkare, dels genom andra faktorer, som
icke ingått i medeltalsberäkningen.

För att åstadkomma detta resultat har kommittén emellertid nödgats
föreslå inrättandet af 48 nya provinsialiäkartjänster, hvarförutom 1(5 af
de nuvarande kombinerade förste pro vin sial- och provinsialläkarbefattningarna
skulle, såsom redan förut angifvits, förändras till enbart provinsialläkartjänster.
Indragning af förutvarande tjänster bär däremot
endast i sä måtto af kommittén föreslagits, att provinsialläkarnas antal,
i hvardera af Uppsala och Södermanlands län minskats med en, hvarförutan
de nyinrättade tjänsternas antal skulle blifvit 50.

I denna ökning ligger, anmärker kommittén, en betydande afvikelse
från den i 1903 års riksdagsskrifvelse uttalade åsikten att regleringen
borde ske utan anmärkningsvärd ökning i tjänsternas antal. Men
en rättvis fördelning, på hvilken i samma skrifvelse lägges synnerligen
stor vikt, skulle, hållen inom det nuvarande distriktsantalet, minskat
läkarkrafterna för vissa län för att bereda tillgång till deras ökning i
andra, livilka äro vid den nuvarande fördelningen mest ogynnsamt
ställda. Äfven om man kan bortse från det missnöje, som den antydda
minskningen komrae att medföra, lärer det dock enligt kommitténs mening
icke böra lämnas obeaktadt, att minskning i läkarkrafter, där de ej
äro större än nu är förhållandet i flertalet af rikets län, ovillkorligen skulle
åstadkomma försämring i hälso- och sjukvården, icke dess främjande,
hvilket mål Riksdagen äfven haft i sikte, och den antydda utvägen vore

103

Sjätte Irafvudtiteln.

så mycket betänkligare, som den icke på långt när skulle lämna full
tillgång'' för aflijälpande af behofvet i de minst gynnade länen.

Till utgångspunkt för regleringen bär öfverallt tagits den nuvarande
indelningen och tillsetts, huruvida denna borde till större eller
mindre del bibehållas, något som ock flerstädes kunnat ske. Där så
icke skett, framgå skälen därtill af en i kommitténs motivering intagen
speciell motivering för de särskilda distrikten.

Kommittén har emellertid framhållit ytterligare några särskilda synpunkter,
som vid distriktsregleringen af kommittén beaktats. Kommittén
anmärker sålunda (sid. 30), att kommittén vid början af sitt arbete
sökt iakttaga den regeln att intet distrikt borde sammansättas af
delar från skilda län, men att snart nog fall mött, där länsgränsernas
ovillkorliga respekterande visade sig vara till hinder för en lämplig
distriktsindelning. Efter att därför hafva tagit i öfvervägande olägenheterna,
och fördelarna af det ena och det andra systemet har kommittén
icke ansett sig hafva skäl att låta binda sig af något länsgränstvång.
Men då det icke kärr förnekas, att olägenheter verkligen äro i någon
mån förknippade med distrikt, bestående af delar från skilda län, har
kommittén i möjligaste måtto sökt inskränka antalet dylika distrikt och
icke i något fall. föreslagit ett distrikts bildande af delar från mer än
två län. Tillsammans föreslås sålunda 7 provinsialläkardistrikt med
socknar från tvenne län. Hvart och ett af dessa distrikt skulle anses
höra till det län, där läkarstationen är belägen, men berättelser och rapporter
från läkarna skulle för de respektive länsdelarna i vanlig ordning
afla,utnäs till vederbörande i hvartdera länet.

Under kommitténs arbete hafva äfven sådana fall förekommit, att
det för sjukvårdens ordnande skulle varit fördelaktigt, om olika delar
af samma socken kunnat tilldelas skilda provinsialläkardistrikt. Delning
af en socken har kommittén emellertid icke velat förorda, helst det ofta
är svårt att uppdraga en bestämd gräns mellan de sockendelar, som sålunda
hafva olika, intressen. För att likväl i dylika fall vinna, hvad
vinnas kan, föreslår kommittén, att Eders Kung!. Magt måtte, samtidigt
med distriktsindelningens fastställande, beträffande de socknar — tjuguen
till antalet — som hafva sådant läge, att olika delar af dem kunde
hafva fördel af att få anlita läkare på skilda stationer, föreskrifva, att
bada de i hvarje fall ifrågakommande provinsialläkarna skola hafva
skyldighet att enligt gällande taxa tillhandagå dessa socknars invånare
med enskild sjukvård.

Kommittén erinrar vidare att genom särskilda nådiga bref föreskrifvits,
hvarje gång för begränsad tid, att, provinsialläkarna i vissa

104

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] norrländska distrikt vid på förhand bestämda, och kungjorda tider skola
på statens bekostnad besöka uppgillra, mycket aflägsna platser för att
där under några dagar hvarje gång vara tillgängliga för dem, som i
sjuk- och hälsovårdsärenden vilja rådfråga provinsialläkaren. Dessa läkarmottagningar
äro, enligt hvad kommittén erfarit, mycket omtyckta.
Väl ligger det, säger kommittén, i sakens natur, att sådana läkarbesök
icke kunna hafva stor betydelse för behandlingen af vanliga akuta sjukdomar,
olycksfall och sådant. Men för sina kroniska lidanden kunna
dessa aflägsna bygders invånare dock på sådant sätt erhålla sakkunniga
råd, vaccination kan vid läkarbesöken utföras, smärre operationer verkställas
o. s. v. Och då här ansedd a bygder höra till de i fråga om
sjukvård sämst ställda i landet samt det icke torde vara möjligt att tillgodose
deras läkarbehof på samma sätt som mera befolkade orters, har
kommittén ansett, att åtminstone denna form af sjukvårds meddelande
borde i dessa trakters intresse gifvas större utsträckning. Fördenskull
föreslår kommittén, att vederbörande provinsialläkare åläggas att på
tider, som det torde höra öfverlämnas åt Eders Kung''!. Maj:t att, såsom
hittills skeft, i hvarje fall bestämma, på statens bekostnad besöka vissa
platser, som närmare angifvits å sid. 85 — 86 i betänkandet.

Förändring i läkarstationer har i vissa fall ansetts behöflig, och hafva
härvid likasom vid utseende af stationer för nya distrikt valts centralplatser,
järnvägsknutar och dylikt. »Icke alltid bär på detta sätt stationsläget
blifvit geografiskt taget fullt centralt inom distriktet, utan
valts därför, att vägar och rörelse redan äro eller kunnat antagas snarligen
varda- riktade åt den valda platsen. Helt naturligt har oek vid
sådant val hänsyn tagits till befintliga apotek och sjukstugor. Däremot
har icke provinsialläkares station ansetts höra flyttas därför, att extra
provinsialläkare anställts på samma eller på närbeläget ställe. Det har
nämligen synts kommittén riktigast, att oegentligheter åt sådant slag
aflägsnas i sammanhang in ed behandling af frågor om ordnande åt sådana
extra distrikt.

Namnet å den plats, dit stationen förlagts, har i regel fått bestämma
distriktets namn och, där sa ej skott, har undantaget merendels motiverats
af lämpligheten att undvika förväxling, för den händelse precis
samma namn förekommer å flera långt skilda platser inom landet.

Departements- Tydligt är, att störa svårigheter skola möta att bedöma, huruvida bechefen.
täflande en sådan allmän omreglering, som nu föreslagits, distriktsindelningen
i hvarje fall blifvit den bästa. Därför erfordras kännedom icke blott
om folkmängd, areal och kommunikations*nedel utan äfven om en mängd

Sjätte hufvmltiteln.

105

andra lokala förhållanden, Horn ofta nog äga lika stor betydelse för sakens
åtgörande, men Indika icke lätteligen luta sig bedöma allenast genom studium
al handlingar. Såsom kommittén sjelf framhållit, skulle äfven med
dess clistriktsindelning åtminstone skenbart kvarstå rätt afsevärda ojämnheter
mellan de olika distrikten, hransedt Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt ett par distrikt i Kopparbergs, Gäfleborgs och Västeraoir]ands
län, där alldeles särskilda förhallanden äro rådande, växlar
sålunda folkmängden i de olika distrikten mellan lägst 8,399 och högst
51,576. I dessa de sydligare och mellersta delarna af landet träffar man
dock endast fem distrikt med ett invånarantal, af omkring 10,000 eller
där under och endast tio distrikt med eu j obemängd ^siffra af omkring

40,000 och däröfver. De folkrikaste distrikten äro att söka i Skåne,
där folkmängdstätheten ar betydligt större än i öfrig» delar af landet,
samtidigt med att kommunikationsväsendet där är afsevärdt mera utveckladt.
De små distrikten utgöras i allmänhet af skärgårdsdistrikt.
Medelbefo Ikiiingen i de olika distrikten uppgår till omkring 21,000.
8er inan på alla de faktorer, som böra tagas i betraktande vid en distriktsindelning,
cell granskar man de i ärendet afgifna yttranden, synes
mig som om kommittén kan sägas hafva i stort sedt på ett lyckligt sätt
åstadkommit sitt förslag till. distriktsindelning. Jag blir emellertid i tillfälle
att sedermera göra de erinringar mot kommitténs förslag i afseende å
antalet distrikt, hvartill jag funnit anledning.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om rätt för invånarna i vissa
socknar att mot ersättning enligt gällande åkartaxa anlita provinsialläkare
i närgränsande distrikt synes mig lämpligt. På grund af de
ändringar i kommitténs förslag till distriktsindelning, som kunna ifrågakomma,
lära emellertid erfordras vissa jämkningar i afseende å socknar,
som skulle tillerkännas denna rätt; och torde jag få återkomma, härtill,
sedan ^ Eders Kungl. Maj: t och Riksdagen fattat beslut i hufvud frågan.

Kommittén har vidare, såsom nämnts, föreslagit, att provinsialläkare
skulle pa statens bekostnad i och för rådfrågningar tid efter annan besöka
vissa, mera aflägset belägna platser i "Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, och har medicinalstyrelsen för sin de! förordat,
att dylika läkarmottagningar måtte anordnas på ytterligare eu
del platser inom Norrbottens län. Dessa förslag synas mig val värda
att. förorda; och torde jag framdeles få ånyo anmäla denna fråga inför
Eders Kungl. Maj:t. Utgifterna för läkarmottagningarna synas kunna
utgå från anslaget till bestridande af kostnader för allmän hälso- och
sjukvård.

Bih. till Riked. Prat. lull. / Sami. 1 A fä. t Höft. 14

[9.]

106

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] Jag anhåller nu få öfvergå till frågan om distriktsindelningen, där vid

jag beträffande kommitténs motivering torde få i hufvudsak hänvisa
till betänkandet. Jag lärer icke heller för närvarande behöfva i frågan
yttra mig i vidare mån än såvidt rörer antalet distrikt. Huruvida en
socken lämpligen bör höra till det ena eller andra distriktet, utan att
saken inverkar på anslagsfrågan, därtill torde jag sålunda senare få återkomma
likasom ock till frågan om stationsorterna.

Jag erinrar, att de folkmängdssiffror, som här omnämnas, hänföra
sig till 1903 års statistik, samt att kommittén i ett och annat fall misstagit
sig beträffande det distrikt, till hvilket en viss socken för närvarande
hör, men. att jag i det följande i öfverensstämmelse med ortsmyndigheternas
uppgifter angifvit förhållandena sådana de i verkligheten
äro.

1. Stockholms län.

Kommittén.

Stockholms län har sedan år 1862 varit indeladt i 5 distrikt: Östhammars,
Norrtälje, Sigtuna, Stockholms och Sotholms. Förslaget upptager
nu 8: Östhammars, Rimbo, Norrtälje, Märsta, Stockholms, Vaxholms,
Tumba och Västerhaninge.

Östhammars distrikt motsvarar det nuvarande distriktet med samma
namn, dock att distriktet minskats med 6 socknar. Rimbo distrikt, som
är nytt, bär bildats genom socknar, som afskilts från Sigtuna, Stockholms,
Östhammars och Norrtälje distrikt. Norrtälje distrikt bär minskats
med 4 socknar, som tillagts Rimbo distrikt, och 3, som förts till Vaxholms
nybildade distrikt. Märsta distrikt omfattar med obetydliga förändringar
nuvarande Sigtuna distrikt, ehuru stationen förlagts till Märsta.
För att få lämplig storlek på Stockholms distrikt hafva därifrån afsöndrats,
utom den till Vaxholms distrikt lagda skärgården, äfven fastlandssocknar
så i norr som söder. Vaxholms distrikt har bildats af skärgårdssoclmar,
utbrutna från Stockholms och Norrtälje distrikt. Tumba distrikt
omfattar den från Stockholms nuvarande distrikt afskilja södra delen.
Till området alldeles oförändradt har bibehållits nuvarande Sotholms
distrikt fastän under namnet Västerhaninge distrikt efter namnet på den
plats, där stationen nu är och äfven ansetts böra förblifva.

Orismyndig- I de af ortsmyndighetema afgifna yttrandena hafva åtskilliga erin h,

''tema. rjngar gjorts i afseende å distriktsindelningen, dock synas alla vara

ense om behofvet af 8 distrikt.

Sjätte imlYudtiteln.

107

Vaxholms distrikt afstyrka» på det bestämdaste såväl af förste provinsialläkaren.
, landstinget och länsstyrelsen som ock af extra provinsialläkaren
i Värm do distrikt, bland annat, därför, att ett sådant distrikt
skulle blifva till föga nytta för skärgårdsbefolkningen, då ångbåtskommunikationerna
från skärgården äro inriktade på Stockholm icke på
Vaxholm. I stället har föreslagits ett annat distrikt med station för
läkaren i Åkers berg med närmare angifven omfattning. Extra provinsialläkaren
i Värmdö distrikt anför tillika, att en provinsialläkares i Vaxholm
tjänstgöringsområde komma att inskränkas till Östra Reds, Lidingö,
Roslagskulla och Ljusterö socknar med en befolkning på sammanlagdt omkring
5,000 invånare äfvensom att Lidingöborna anlitade läkare i Stockholm.
Då dessutom för trakten omkring Vaxholm behofvet af läkare är
val tillgodosedd genom å orten stationerade militär!åkare, anser han att,
därest eu ordinarie tjänstläkare skulle tillkomma å platsen, utsikterna
till bärgning för dem alla blefve betydligt försvårade.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att de olägenheter,
som, enligt hvad från flera håll anmärkts, skulle komma att vidlåda det
föreslagna Vaxholms distrikt, synts styrelsen så betydliga, att de öfverväga
de oneklig^ fördelarna af ett dylikt skärgårdsdistrikt. Särskildt
har styrelsen fäst sig vid den omständigheten att skärgårdens kommunikationer
äro så uteslutande inriktade på hufvudstaden, att en läkare
därifrån ofta nog kan hämtas ut till skärgården fortare än från det längre
ut belägna Vaxholm. Under sådana förhållanden och då samtliga hörda
myndigheter afstyrkt inrättandet af detta Vaxholms distrikt, har ej heller
medicinalstyrelsen funnit sig böra biträda förslaget i fråga om detta
distrikt. Orsaken till att kommittén föreslagit distriktet i fråga har väl,
anmärker styrelsen — frånsedt den i kommittébetänkandet ofta framträdande
principen att så mycket som möjligt tillgodose speciellt ett skärgårdsbefolkningens
behof af bekvämare läkarvård — varit en önskan att
kunna minska det nuvarande öfver höfvan stora Stockholms distrikt.
Detta mål synes medicinalstyrelsen emellertid, just med hänsyn till hufvudstadens
kommunikationsmöjligheter, kunna vinnas på det sätt att i
Stockholm stationeras tvä provinsialläkare med hvar sitt distrikt, det ena
hufvudsakligen bestående af skärgårds- och några andra socknar österut
och det andra bildadt företrädesvis af de västerut från Stockholm belägna
kommuner, som nu tillhöra Stockholms distrikt. Dessa distrikt
kunde då lämpligast benämnas »Stockholms östra» och »Stockholms
västra» distrikt. I fråga om den gräns, styrelsen anser böra lämpligast
dragas emellan dessa båda distrikt — med hufvudriktning naturligtvis

Medicinalstyrelsen.

108

Sjätte linfrudtitcln.

[9.] i norr och söder — liänvisar styrelsen till ett dess utlåtande bifogadt
distriktsindelningsförslag, som uppgjorts med anledning af företagna
ändringar och jämkningar i kommitténs förslag.

Vidtages den af styrelsen föreslagna anordningen med två i Stockholm
stationerade provinsialläkare, förfaller naturligtvis, enligt hvad
styrelsen anför, frågan om inrättande af ett Åkersbergs distrikt, — ett
distrikt, mot hvilkot äfven därförutom eu del anmärkningar synes kunna
göras — och distrikt,sin delningen i länet skulle för öfrigt blifva densamma,
som kommittén föreslagit.

De^cmenis- För egen del ber jag få nämna, att jag, lika med kommittén och
L,efc"'' do hörda myndigheterna, anser behof föreligga att öka de ordinarie
provinsialläkardistrikten till åtta, och synes mig den af medicinalstyrelsen
förordade distriktsindelningen böra i hufvudsak godkännas.

2. Uppsala län.

Kommittén. Uppsala län, som för närvarande är deladt i 4 distrikt, har af kom mittén

delats i endast 3. Därvid hafva oförändrade bibehållits de två
största distrikten, Tierps och Uppsala, medan de båda öfriga, Enköpings
och Tibble med respektive 8.1 och 3.7 kvadratmils areal, sammanförts
till ett distrikt under namn åt'' Grillby distrikt med station för
läkaren vid Grillby järnvägsstation.

Ortsmyndig- Den sålunda ifrågasatta sammanslagningen af Enköpings och Tibble
heta na. provinsialläkardistrikt har förordats af förste provinsialläkaren men
afstyrkts såväl af provinsialläkarna i Enköpings och Tibble distrikt som
af landstinget och länsstyrelsen.

De hufvudsakliga skälen för afstyrkande! äro, att sammanförandet
skulle blifva synnerligen ofördelaktigt för Tibbledistriktet, särskild! för
befolkningen i vissa trakter af detsamma, hvilken på grund af de geografiska
förhållandena — distriktet utgöres af en halfö, nästan omfluten
af vatten, hvarigenom under vissa årstider svårighet uppgifves uppstå
att söka läkare utanför distriktet — skulle få alltför lång väg till läkaren,
en olägenhet som ingalunda upphjälptes af möjligheten att kunna
få läkare från Stockholm eller Sundbyberg. Provinsialläkaren i det föreslagna
distriktet skulle svårligen kunna med afseende å allmän hälsooch
sjukvård kunna uppehålla sin auktoritet i den aflägsna östligaste
delen, som, hvad den enskilda sjukvården angår, skulle helt och hållet

Sjätte hufvudtiteln.

109

vara förlorad för honom. Don historiska utvecklingen talade också för
bibehållande af Tibble distrikt oaktadt dess ringa areal och jämförelsevis
ringa folkmängd. Provinsialläkaren i distriktet medgifver, att distriktet
är för litet, provinsialläkargöromålen och den ekonomiska bärigheten
alltför små, men förmenar, att distriktet borde kunna utvidgas
med några angränsande socknar af Enköpings distrikt.

1 sitt utlåtande bär medicinalstyrelsen framhållit, att Tibble nuvarande
provinsialläkardistrikt, som på en areal af 3,7 kvadratmil bär omkring
7,500 invånare, onekligen måste anses för obetydligt för att betinga
särskild provinsialläkare och att trakten ej heller lär kunna betraktas
såsom varande så isolerad som fordom, då numera järnväg fram dragits
genom densamma. De förhållanden, som föranledt distriktets tillkomst,
torde därför enligt styrelsens mening vara i icke ringa mån förändrade,
och det bör icke anses möta oöfverkomliga svårigheter för befolkningen
att söka sig läkare på annat håll. Hvad angår provinsialläkarens i
distriktet förslag att öka distriktets omfång genom att tillägga några
socknar från Enköpings distrikt anser styrelsen "detta knappast för ifrågavarande
socknar medföra någon verklig fördel och påpekar, att hvarken
landstinget eller länsstyrelsen uttalat sig om detta förslag.

^Medicinalstyrelsen har sålunda, anslutit sig till kommittéförslaget
angående sammanslagning af Tibble och Enköpings distrikt,

Med hänsyn till de af medicinalstyrelsen anförda skälen ansluter jag
mig till kommitténs förslag rörande distriktsindelningen.

3. Södermanlands län.

. Södermanlands län är nu lörsedt med 8 provinsialläkardistrikt:
Eskilstuna, Strängnäs, Vingåkers, Daga, Malmköpings, Katrineholms,
Nyköpings och Trosa. ’

o Regleringsförslaget åter upptager endast 7 distrikt. Bland dessa
mgå 3 af de nuvarande distrikten, Eskilstuna, Strängnäs och Trosa,
oförändrade. Det reglerade Vingåkers distrikt skiljer sig från det nuvarande
endast däri, att dit från Katrineholms distrikt öfverförts Stora
Malms socken.

Med området för nuvarande Daga distrikt, som har sin läkarstation
i Gnesta, har sammanförts större delen af nuvarande Malmköpings distrikt,
och af dessa beståndsdelar jämte Ripsa socken från Nyköpings distrikt

Medicinalstyrelsen.

Departements chefen.

Kommittén.

N,jätte hufvudti teln.

har bildats Sparreholms distrikt. Under namn af Bettna distrikt hafva
till tjänstgöringsområde för en provinsialläkare sammanförts dels Forsa
socken från Malmköpings distrikt, dels ock de socknar från nuvarande
Katrineholms och Nyköpings distrikt, som ligga omkring Bettna järnvägsstation.
Det reglerade Nyköpings distrikt omfattar återstående socknar
i nuvarande distriktet med samma namn.

Kommitténs förslag till inskränkning af provinsialläkardistriktens
i länet antal till 7 har framkallat bestämda gensagor från länet. Landstinget
föreslår sålunda, att distrikten bibehållas vid nuvarande antal
eller 8, under det att förste provinsialläkaren och länsstyrelsen förorda
länets uppdelning i 9 distrikt. Extra provinsialläkaren i Björnlund a
distrikt begär till och med 11 eller 12 provinsialläkardistrikt i länet.

Meningarna hafva divergerat från kommitténs egentligen beträffande
den föreslagna indragningen af Daga och Katrineholms distrikt samt
anordnandet af Sparreholms och Bettna distrikt.

Provinsialläkaren i Malmköpings distrikt har vändt sig huivudsakligen
mot förslaget att förlägga läkarstationen till Sparreholm och anfört,
såsom det vill synas, vägande skäl för Malmköpings företräde såsom
plats för provinsialläkarstationen.

Äfven provinsialläkaren i Daga distrikt anser, att verksamhetsfältet
för eu provinsialläkare i Sparreholm skulle blifva mycket inskränkt. Då
det dessutom vore vanskligt att afgöra, huruvida eu järnvägsläkare alltid
skulle vara att påräkna i Gnesta — möjligtvis komme denne att förflyttas
till Järna järnvägsstation •— så vore det enligt hans meningfördelaktigast,
att Malmköping fortfarande förbiet ve provins! alläkarstation
i ett distrikt och att likaledes Gnesta fortfarande blefve station
för eu provinsialläkare i ett Daga distrikt. Då emellertid detta distrikt
för närvarande vore väl litet, kunde det ökas med några socknar från
Stockholms län.

Provinsialläkaren i Katrineholms distrikt motsätter sig de föreslagna
förändringarna af hans distrikt; med bibehållande åt stationen i Katrineholms
municipalsamhällo kunde i stället ett par socknar från Vingåkers
distrikt lämpligen läggas till distriktet.

Extra provinsialläkaren i Björkviks distrikt finner Bettna vara till
läkarstation olämpligt; ett ordinarie provinsialläkardistrikt å trakten vore
både önskligt och lämpligt, men stationen borde förläggas till Björkvik,
hvarjämte i sådant fall en ändrad sammansättning af distriktet vore
behöflig.

Förste provinsialläkaren anser den gamla distriktsindelningen vara

Sjätte hufvudtiteln.

utan tillräcklig'' anledning för mycket rubbad. Han finner sålunda, att
Daga distrikt ej bör indragas allenast något utvidgas samt att beträffande
Malmköpings distrikt lämpligen icke bör vidtagas någon ändring.
Sönderstyckningen af Katrineholms distrikt och dess fördelning på Vingåkers
och det af socknar äfven från Nyköpings och Malmköpings distrikt
nybildade Bottna distrikt har enligt förste provinsialläkarens åsikt alls
intet fog för sig. Däremot anser lian lämpligt, att Ostra Vingåker och
Flöda socknar, som regelbundet söka läkarhjälp i Katrineholm, läggas
till Katrineholms distrikt och Bettna socken tages därifrån och lägges
till Nyköpings distrikt. Att bilda ett nytt, läkare! i strikt med läkarstation
i Bettna, bestående af socknar liggande å ömse sidor om OxelösundFlen—Västmanlands
järnväg och sammanförda från Katrineholms, Nyköpings
och Malmköpings distrikt finner han ej skäligt, då socknarna genom
järnvägen hafva bekväm förbindelse med såväl Flen som Nyköping och
där med få undantag framgent komma att söka läkare, äfven om läkare
skulle stationeras i Bettna. Däremot anser förste provinsialläkaren, att
ett annat nytt provinsialläkardistrikt bör tillkomma, nämligen Björkviks,
sammansatt på sätt jag strax vid redogörelse för Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande» yttrande skall nämna. Skälen härtill skulle vara,
att de socknar, af Indika distriktet skulle bestå, ligga i utkanterna af
respektive provinsialläkardistrikt med långt afstånd till läkare.

Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som anser den af kommittén
föreslagna distriktsindelningen, på sätt också läkarna anfört, vara
mycket olämplig, framhåller, att kommittén ej tagit tillräcklig hänsyn
till apotek, medikainentsförråd och epidemisjukstugor, samt afstyrker
bestämdt kommitténs förslag till indelning af länets landsbygd i 7 distrikt,
Hvarje annan fördelning af länet i endast 7 provinsialläkardistrikt
skulle ock helt visst enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande»
åsikt medföra mycket beklagliga försämringar i de nuvarande förhållandena.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslår beträffande den
länsdel, hvarom skiljaktigheterna väsentligen rört sig, eller mellersta
delen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förste provinsialläkaren
följande provinsialläkardistrikt:

Björkviks distrikt: Björkviks och Kila socknar af Jönåkers härad
jämte de norr om Brå vi ken belägna Kvarsebo och Krokeks socknar af
Östergötlands län; station i Björkvik; invånarantal omkring 8,000;

Katrineholms distrikt: Östra Vingåkers, Stora Malms, Lerbo, Flöda,
Skyllinge, Blacksta och Vadsbro socknar; station i Katrineholm; invånarantal
omkring 19,000;

112

Sjätte liufvndtiteln.

[9.] Malmköpings distrikt: Villåttinge 1 lärår!; station i Malmköping;

invånarantal omkring'' 13,000;

Gnesta distrikt: Daga liärad äfvensom Vårdinge, Ofver-Jäma. ocli
Ytter-Järna socknar af Stockholms län; station i Gnesta, invanar,intal
inemot 13,000.

I yttrandet iåstes tillika uppmärksamhet på att icke blott 1 ors utan
äfven Klosters socken, hvilken kommittén lort till Eskilstuna provinsialläkardistrikt,
numera inf örfilvals med Eskilstuna stad.

Landstinget föreslår för ifrågavarande länsdel 3 provinsialläkardistrikt,
nämligen Malmköpings, Daga och Björkviks distrikt, hvarvid
af det föreslagna. Bottna distrikt skulle till Björkviks distrikt förläggas
Lerbo och Bottna socknar. Därest icke.'' mera än 7 provinsialläkardistrikt
kunde för länet påräknas, Unge man enligt landstingets .förmenande
afstå från att ombilda Björkviks extra distrikt till ordinarie. Af
dess 4 socknar inom länet borde i så bill Lerbo socken tilldelas Malmköpings
distrikt — Horn lör öfrig t skulle innefatta följande socknai.
Helgesta, Hyltinge, Danker, Lida Malma, Malmköping, Ardala, Lilla
Mellösa, Flen, Forsa, Skyllinge, Vadsbro och Blacksta - samt Björkviks,
Kila och Bettna socknar tilldelas Nyköpings distrikt.

Komme ett Björkviks ordinarie distrikt till stånd, borde befolkningen
i Störa Malms socken få rätt att (mot ersättning enligt taxa) jämväl
anlita provinsialläkaren i Björkvik, dit för eu del åt socknen afståndet
vore jämförelsevis nära. — Landstinget finner oek lämpligt, att
Öfver-Enhörna och Yttor-Enhörna socknar, som enligt dess uppgift hafva
sina hufvud sakliga förbindelser med Södertälje men så godt som aldrig
vände sig till provinsialläkaren i Strängnäs, förläggas till det åt kommittén
föreslagna Tumba distrikt.

Medicinalsty relsen.

Medicinalstyrelsen häller för sin del i likhet med kommittén före, att
Södermanlands län torde kunna utan olägenhet för sjukvården uppdelas
i allenast 7 provinsialläkardistrikt. Då Katrineholms municipalsamhälle
numera har en folkmängd af omkring 4,000 personer och är betänkt
på att söka stadsrätt!gheter, kan enligt styrelsens mening under alla
förhållanden med säkerhet förväntas, att samhället skall anställa egen
tjänstläkare. Att då bibehålla en provinsialläkarstation där torde icke
vara af nöden. Ej heller anser styrelsen Bottna järnvägsstation, hvilken
förkastats af samtiiga, som i denna fråga yttrat sig, böra ifrågakomma
till station för eu provinsialläkare.

Emellertid skulle, fortsätter styrelsen, därest Katrineholmsdistnktet
utan någon ersättning upphörde, denna länsdel blifva jämförelsevis van -

113

Sjätte hufvudtiteln.

lottad i fråga om provinsialläkare, hvilket desto mera förtjänar beaktande,
då den trakt, som häraf mest berördes, eller »Kolmårdsbygden», torde
vara den fattigaste och på kommunikationer mest vanlottade i länet.
Styrelsen anser fördenskull riktigt, att i den södra delen af länet upprättas
ett provinsialläkardistrikt med station för läkaren icke i Bottna
Titan i det af både Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, landstinget,
förste provinsialläkaren samt extra provinsialläkaren i Björkviks
distrikt förordade Björkvik, hvarest också apoteksinrättning redan
finnes. Vid bifall härtill borde emellertid de närmare Nyköping belägna
socknarna Stigtomta och Nykyrka, hvilkas kommunikation med Björkvik
ej är så bekväm som med Nyköpings stad, dit järnväg leder, tilläggas
Nyköpings distrikt. Däremot kunde till Björkviksdistriktet, som enligt
styrelsens åsikt bör omfatta endast Lerbo, Bottna,, Björkviks och Kila
socknar af Södermanlands län, lämpligen -— såsom af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagits — läggas Krokeks och K varsebo
socknar af Östergötlands län, hviska hafva en lång och obekväm förbindelse
med sin provinsialläkare i Söderköping.

V idkommande det af kommittén föreslagna Sparreholms distrikt finner
styrelsen på grund af de utaf provinsialläkarna i såväl Malmköpings
som Daga distrikt anförda skälen stationen böra fä förblifva i Malmköping
och distriktet alltså benämnas Malm köpings distrikt, till hvilket ock
borde läggas Sky Binge, Vadsbro och Blacksta socknar af Katrineholms
distrikt.

Det nuvarande Dagadistriktet, inom hvilket tillika ett extra provinsialläkardistrikt
med station för läkaren i Björnlunda förefinnes, erbjuder
enligt styrelsens mening uppenbarligen ett alltför ringa verksamhetsområde
för att i denna del af riket betinga eu särskild provinsialläkare.
Förhållandet blelve icke mycket ändradt, om, såsom af provinsialläkaren
i distriktet ifrågasatts, eu eller ett par socknar af Stockholms län tillädes
distriktet. Skulle distriktet bibehållas som provinsialläkardistrikt,
borde utan tvifvel Björnlunda, extra provinsialläkardistrikt, såsom ock
förste provinsialläkaren för sin del föreslagit, upphöra. Emellertid grundar
detta distrikt, enligt hvad styrelsen erinrar, sin tillvaro på en donation,
den s. k. Rosenbergska stiftelsen, till följd hvaraf distriktet under
alla omständigheter torde komma att bestå. — Kommitténs antagande,
att en läkare allt framgent skulle vara att tillgå i Gnesta, lär enligt
styrelsens mening icke heller kunna anses sakna fog, äfven om järnvägsläkaren
i Gnesta skulle förflyttas. Den omständigheten, att Bj ombinda
extra provinsialläkardistrikt komme att skilja de östligaste delarna
af distriktet från provinsialläkardistriktet i öfrigt, lär i denna trakt, med
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. I Höft. 15

114

Sjätte kufvudtiteln.

de goda kommunikationer som där finnas, vara af underordnad betydelse.
Bäst anser styrelsen vara om, såsom kommittén föreslagit, Daga ordinarie
distrikt upphörde och inginge såsom del i Sparreholms distrikt, af
styrelsen kalladt Malmköpings distrikt. Från detta distrikt borde emellertid
då frånskiljas Ripsa socken, som lämpligen borde bibehållas uti
Nyköpings distrikt. Aspa extra distrikt borde då också lämnas orubbadt.

Att, såsom landstinget föreslagit, förlägga socknarna Öfver-Enhörna
och Ytter-Enliörna till distrikt inom Stockholms län, därtill torde enligt
styrelsens uppfattning icke förefinnas trängande anledning.

På grund af det anförda har medicinalstyrelsen hemställt allenast
om de ändringar af kommittéförslaget till distriktsindelning af Södermanlands
län

att i stället för Bottna distrikt bildas ett Björkviks distrikt, bestående
af Lerbo, Bottna, Björkviks och Kila_ socknar af Södermanlands
län samt Krokeks och Kvarsebo socknar af Östergötlands län, med station
för läkaren i Björkvik och med omkring 12,000 invånare;

att Forsa, Skyliinge, Blacksta och Vadsbro socknar tilläggas det af
kommittén föreslagna Sparreholms distrikt, för hvilken stationen bibehålies
i Malmköping, hvadan distriktet, från k vilket bör afgå Ripsa
socken, alltså benämnes Malmköpings distrikt, och öfriga till Bettna
distrikt föreslagna socknar, Halla, Stigtomta, Nykyrka, Husby-Oppunda
och Vrena socknar bibehållas vid Nyköpings distrikt;

att Klosters med Eskilstuna stad nu införlifvade socken afföres från
Eskilstuna provinsialläkardistrikt; och

att Ripsa af kommittén till Sparreholms distrikt hänförda socken
lägges till Nyköpings provinsialläkardistrikt.

Med hänsyn till det bestämda motstånd, som från ortsmyndigheterna
mött mot förslaget att inskränka antalet provinsialläkardistrikt
till sju, och de skäl, som till stöd därför blifvit anförda, anser jag mig
icke kunna förorda on sådan anordning. Genom att bestämma antalet
till endast sju skulle, huru än indelningen verkställdes, utan tvifvel vissa
delar af länet, särskildt de, som omfatta nuvarande Daga och Katrineholms
distrikt, blifva lidande och få sina sjuk värdeförhållanden försämrade.
A andra sidan synas mig tillräckliga skäl icke föreligga att öka distriktens
antal utöfver det nuvarande eller åtta; och torde, sedan beslut härom
fattats och vederbörande erhållit befallning att inkomma med nytt förslag
till distriktsindelning under förutsättning af åtta distrikt, Eders
Kung!. Maj it vilja företaga frågan om indelningens fastställande till
pröfning.

Sjätte hufvudtiteln.

Ilo

4. Östergötlands län.

[9.]

Länet har för närvarande endast 6 ordinarie provinsialläkardistrikt:

Tjällmo, Söderköpings, Linköpings, Ödeshögs, Boxholms och Kisa.

Kommittén har ansett tillämpningen af de allmänna grunderna för Kommittén.
regleringen höra medföra förslag om länets fördelning i 9 distrikt.

.Nordväst inom länet möter Tjällmo distrikt., i afseende å området
en socken mindre än det nu varande distriktet med samma namn. Från
Söderköpings distrikt hafva afsöndrats 12 af dess nuvarande .‘17 socknar,
men skulle distriktet det oaktadt blifva mycket stort med öfver 43,800
invånare pa 17,3 kvadratmil. Det mesta af det område, som a iförts från
distriktet, skulle enligt törsta ge t bilda Stegeborgs distrikt, afsedt för skärgården
och Hägra kustsocknar. Äfven Motala distrikt är nytt och bildadt
af de omkring Motala stad belägna socknar, Indika — med den inskränkning,
som föranledes af det under namn af »Motala östra» bestående
extradistriktet — nu äro hänvisade till provinsialläkaren i Linköping,
hyilkens tjänstgöringsområde på 31,5 kvadratmil med öfver 82,000 invånare
patagligen maste minska,s. Äfven till andra föreslagna distrikt
naiva områden därifrån afl:orts, men ändock skulle för det reglerade
Linköpings distrikt återstå omkring 40,000 invånare på mera än 17
kvadratmil, dari dock ingå tre socknar öfverförda från Söderköpings
samt en från Kisa och en från Tjällmo nuvarande distrikt. Nytt är däremot
Åtvidabergs distrikt, upptagande, äfven det, socknar från nuvarande
Linköpings men därjämte oek två från Söderköpings och eu från Kisa
nuvarande distrikt samt dessutom Oärdserums ocli Hannäs socknar från
Kalmar län, Indika nu tillhöra Tjusts distrikt. Ödeshögs distrikt har
bibehaiuts
köpings distrikt vid regleringen afskild a socknar sammanförts de norr
oin Sömmen belägna socknar, som nu ingå i Boxholms distrikt, med
undantag dock af den till nästföljande distrikt förda Malexanders socken.

Till det reglerade Kisa distrikt äro förlagda do länets socknar, som ej
genom det föregående placerats.

Samtliga i ärendet hörda, myndigheter hafva, varit ense om behofvet
a,f 9 provinsialläkardistrikt,, om ock, särskildt från provinsialläkarna
i Boxholms, Kisa och Söderköpings distrikt, gjorts erinringar mot sättet
för indelningen. Såväl förste provinsialläkaren som landstinget och Eders
Kung]. Mapis befallningshafvande i länet hafva förordat kommitténs förslag,
sistnämnda myndighet med viss jämkning.

Qrtsmyndigheterna
och
medicinalstyrelsen.

Departements chefen.

116 Sjätte hufvudtiteln.

Medicinalstyrelsen bär beträffande Tjällmo, Motala, Linköpings, ödeskogs,
Mjölby och Kisa distrikt anslutit sig till kommittéförslaget.

Genomförande af en lämplig distriktsindelning i länets östra del — upptagande
de af kommittén föreslagna Söderköpings, Stegeborgs och Åtvidabergs
distrikt — är hufvudsakligen beroende af sättet för anordnandet
af skärgårdsdistriktet, något som i sin ordning sammanhänger med indelningen
af Kalmar läns norra del. Från myndigheter i sistnämnda
län har sålunda påyrkats, att i stället för Stegeborgs distrikt skulle bildas
ett annat distrikt med station för läkaren i Valdemarsvik, sammansatt
af socknar dels från sydöstra delen af Östergötlands län dels från
Kalmar läns norra del.

Medicinal styrelsen bär också för sin del hemställt att i stället för
ett Stegeborgs distrikt inrättas ett Valdemars viks distrikt med station i
Valdemarsvik. Till detta distrikt skulle då läggas från Stegeborgs föreslagna
distrikt Börrums och Gryts socknar, båda nu ingående i Söderköpings
distrikt, vidare Ringarums socken från Söderköpings distrikt,
Hannäs socken från dot föreslagna Åtvidabergs distrikt samt Tryserums
och Östra Eds socknar från Gamleby distrikt i Kalmar län, i allt 6
socknar med omkring 13,000 personer.

Redan Söderköpings distrikt, sådant, det af kommittén föreslagits,
på ofvan nämndt sätt minskats med dels Krokeks och Kvarsebo socknar,
dels ock med den betydande Ringarums socken, tillsammans omkring

8,000 personer, möter enligt styrelsens mening icke någon olägenhet för
att till distriktet lägga återstoden af det sålunda försvinnande Stegeborgs
distrikt, nämligen socknarna Skäll vik, S:t Anna, Östra Ny, Rönö och Jonsberg
med tillsammans omkring 6,000 personer, hvilka allesammans hafva
sina kommunikationer inriktade på Söderköping. Därjämte förordar styrelsen,
att, i enlighet med do af liera bland de hörda myndigheterna gjorda
hemställanden, äfven Östra Ryds socken tär kvarblifva i Söderköpings
distrikt.

Vid bifall till styrelsens förslag skulle Åtvidabergs föreslagna distrikt,
som nämndt, minskas med dels Hannäs —• Kalmar läns — socken
(öfver 1,000 personel-;, dels Östra Ryds socken (nära 2,000 personer'',
samt erhålla ett invånarantal af omkring 12,000.

Af hvad i ärendet förekommit synes framgå, att 9 provinsialläkardistrikt
äro behöflig;;., inom Östergötlands län, om också någon tvekan
kan råda, hur den lämpligaste indelningen bör ske, särskild! hvad angår
länets östra del. Till denna fråga torde jag emellertid sedermera

117

Sjätte hufvudtiteln.

få återkomma och hemställer nu allenast, att i statförslaget beräknas nio
provinsialläkare inom länet.

5. Jönköpings län.

Länet är nu indeladt i 6 provinsialläkardistrikt, nämligen Jönköpings,
Eksjö, Gislaveds, Värnamo, Vrigstads och Hvetlanda.

Kommittén har föreslagit 7 distrikt med eu folkmängd varierande
emellan högst omkring 39,000 och lägst omkring 12,000.

Jönköpings distrikt har ökats med dels Vireda och Hagrida socknar,
belägna norr om det nuvarande distriktet och för närvarande tillhörande
Eksjö distrikt, dels ock med Odestuga socken från nuvarande Vrigstads
distrikt och Byarums socken från Värnamo distrikt. .Däremot hafva
Barkeryds och Nässjö socknar öfverförts till ett föreslaget Nässjö)
distrikt.

Vrigstads distrikt omfattar efter regleringen endast 13 socknar och
har minskats med dels ofvannämnda Ödestuga socken, dels Malmbäcks
och Almesåkra socknar, i förslaget tillförda Nässjö distrikt, dels slutligen
Fröryds, Bäckaby och Kanik villa socknar, li vilka ingå i det föreslagna
Hvetlanda distrikt. Kommittén har tagit i öfvervägande, huruvida
läkaren borde placeras vid Säfsjö järnvägsstation eller tilläfventyrs
vid annan plats utmed den genom distriktet löpande stambanan, men
stannat vid att bibehålla Vrigstad.

Hvetlanda distrikt skulle bibehålla sitt nuvarande område utökadt
med dels, som förut nämnts, 3 socknar från Vrigstads distrikt, dels ock
Mellby socken från Eksjö distrikt.

Värnamo distrikt bibehålies oförändrad! så när som på Byarums
socken, hvilken, som nämnts, tillförts Jönköpings distrikt.

Gislaveds distrikt skulle enligt kommitténs förslag minskas med de
7 sydligaste socknarna.

Nässjö'' distrikt skulle komma att bestå af det hittillsvarande Eksjö
distrikt med förut nämnda undantag äfvensom erhålla det tillskott i
område, för hvilket nyss redogjorts.

Södra Unnaryds distrikt, hvilket, enligt hvad sedermera föreslagits,
lämpligen bör benämnas Unnaryds distrikt, har bildats af de från Gislaveds
distrikt afsöndrade 7 socknarna jämte Odensjö och Lidhults socknar
från Kronobergs län.

[9.]

Ort smy tidighet
erna.

Medicinal styrelsen.

Departements

chefen.

Kommittén.

118 Sjätte hufrudtiteln.

Beträffande den föreslagna distriktsindelningen för detta län hafva
de hörda myndigheterna framställt endast mindre väsentliga anmärkningar,
i det de ej haft något att erinra mot det ifrågasatta antalet
distrikt och, med några smärre undantag, ej heller mot dessa distrikts
omfattning. De mest betydande anmärkningar, som gjorts, röra de
föreslagna läkarstationerna i Vrigstad och Nässjö.

Medicinalstyrelsen yttrar sig i sitt utlåtande hufvudsakligen rörande
de tvistiga station sorterna och tillstyrker beträffande själfva distriktsindelningen
kommitténs förslag.

För egen del hemställer jag om bifall till kommitténs af samtliga
myndigheter förordade förslag därutinnan, att länet indelas i sju i stället
för såsom för närvarande sex distrikt.

6. Kronobergs län.

Länet är enligt kommitténs uppfattning att anse såsom ett bland
dem, som minst gynnats med statsläkare. Provinsialläkardistriktens antal
är nämligen endast 4, Växjö, Ljungby, Tingsås och Lenhofda, på en
långt ifrån koncentrerad landsbygdsbefolkning af öfver 150,000 personer.
Kommittén har därför föreslagit 6 distrikt.

''Växjö distrikt har, sedan det år 1894 minskades med 4 socknar,.
likväl i sin nuvarande omfattning öfver 55,000 invånare, hvaraf ett
stort antal, särskild! från distriktets sydligaste socknar, har långt till
läkaren. Kommittén föreslår därför, att distriktet ytterligare minskas
med dels 7 socknar, hvilka äro afsedda att utgöra hufvuddelen af ett
nytt distrikt, Vislanda distrikt, dels Nöbbelo, Dråsa och Jäts socknar,
hvilka tillförts Tingsrvds, det förutvarande Tingsås, distrikt, dels ock
Långasjö och Ljuders socknar, hvilka tillagts distrikt inom Kalmar län.

Lenhofda distrikt ingår i kommitténs förslag minskadt med Algutsboda
socken, hvilken ansetts lämpligen böra öfverföras till distrikt inom
Kalmar län.

Tingsryds distrikt har på det sätt ändrats, att Härinnda socken
öfverförts till Vislanda distrikt, hvaremot distriktet erhållit ofvannämnda
tre socknar från Växjö distrikt.

Ljungby distrikt bär för närvarande inemot 40,000 invånare, spridda
på något mera än 28 kvadratmil. För vissa delar af distriktet äro afstånd
en till stationen, trots dess centrala läge, alltför störa, och med

Sjätte hufvudtiteln. 119

säkerhet påräknelig annan läkare än provinsialläkaren finnes icke för
detta distrikt annorstädes än vid lasarettet i Ljungby. Distriktet har
därför minskats dels genom do 2 socknarna Odensjö och Lidkults
förenämnda öfverf oring till Unnar vds distrikt, dels genom Pj ätter vds
sockens öf vert öring till Vislanda nybildade distrikt, dels ock slutligen
därigenom att 7 andra socknar aiförts för att jämte ett par socknar
från Hallands län bilda det andra af de föreslagna nya distrikten, Markaryds.

b islända distrikt, det ena af de båda nya, är bildadt af ofvannämnda
från Växjö distrikt afskilda 7 socknar, Skatelöf, Virestad, Stenbrohult
med Elmhults köping, Vislanda, Blädinge och Västra Torsås,
till Indika lagts Härlunda från Tingsås och Pjätteryd från Ljungby
distrikt.

Marlcaryds distrikt består hufvud sakligast af de förenämnda 7 från
Ljungby distrikt frånskilda socknarna Göteryd, Traheryd, Hallaryd,
Markaryd, Hinneryd, Xöttja och Iiamned a, hvartill fogats Knäreds och
Hishults socknar från Hallands län.

Provinsialläkaren i Lenhofda distrikt framhåller, att Lenhofda kyrkoby
är en synnerligen olämplig plats till station för provinsialläkaren i didistriktet.
Den allmänna och enskilda hälso- och sjukvården i distriktet
med en areal af nära 20 kvadratmil och öfver 21,000 invånare, ett
tjugutal glasbruk samt än flera större och mindre sågverk och annan
industri och med många stationssamhällen kan ej heller enligt hans
mening tillfredsställande bestridas af endast en provinsialläkare, äfven
om eu del af arbetet utfördes af eu eller två extra provinsialläkare.
Han föreslår därför, att distriktet, sedan Algutsboda kommun afskilts
till Emmaboda distrikt, fördelas i två: ett östra, omfattande Lenhofda,
Herråkra, Ekeberga, Helleberga och Elghults socknar, med läkarstation
i Säfsjöström, och ett västra, med läkarstation i Braås, omfattande Dädesjö,
Granhult, Nottebäck, Dref, Hornaryd, Sjösås, Åsheda, Asa och
Tolg (de två sistnämnda från Växjö distrikt) samt Ramkvilla socken
från Jönköpings län. Ostra distriktets areal blefve då omkring 11 kvadratmil
med nära 12,000 invånare, västra distriktets areal omkring 10
kvadratmil med öfver 12,000 invånare, Ramkvilla socken oberäknad. I
detta förslag hafva förste provinsialläkaren, landstinget och Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande instämt.

Landstinget hemställer därjämte, att Linneryds, Nöbbeles och Elmecoda
socknar jämte någon angränsande kommun måtte få utgöra ett
distrikt med läkarstation i Linneryd.

[9-]

Ortsmyndigh
et er na.

120

Sjätte Imfvudtiteln.

[9], Provinsialläkaren i Ljungby, förste provinsialläkaren och landstinget

hafva föreslagit en jämkning i indelningen mellan Ljungby och Markaryds
distrikt.

Mot det föreslagna Vislanda distrikt har extra provinsialläkaren i
Ryds distrikt invändt, att distriktet, som skulle medföra indragning af
såväl Elmhults som Ryds extra provinsialläkardistrikt, är fullständigt
obehöfligt. Genom de båda extra provinsialläkardistrikten, som gifvit
sina innehafvare för hvarje år ökad sysselsättning, äro enligt hans mening
orternas behof af tjänstläkare fullt tillgodosedt, helst apotek numera
finnas såväl i Ryd som Elmhult. Hvarken förste provinsialläkaren,
landstinget eller länsstyrelsen hafva dock haft något att erinra mot kommittéförslaget
i denna punkt.

Medicinal- Medicinalstyrelsen har för sin del anfört, att länet, såsom kommittén

styrelse- framhållit, utan'' tvifvel varit jämförelsevis vanlottad! i fråga om af staten
aflönade läkare, hvarför eu ökning af antalet provinsialläkare från
4 till 6 lär få anses som minimum.

Emellertid har medicinalstyrelsen tillstyrkt det från länet framkomna
förslaget om ytterligare ett provinsialläkardistrikt i norra delen åt länet,
hufvudsakligen genom delning al Lenhotda provinsialläkardistrikt i tva
distrikt.

Onekligen har, säger styrelsen, Lenhofda kyrkoby på grund af dess
belägenhet i eu icke vidare befolkad bygd sedan länge varit eu särdeles
olämplig plats till station för eu provinsialläkare. Men om stationen
förflyttades åt öster till Säisjöström, skulle de västliga socknarna
få alltför'' långt till sin provinsialläkare. En god indelning krafvel- därför
äfven enligt styrelsens mening i denna länsdel två provinsialläkardistrikt,
Det förut anförda, af provinsialläkaren i distriktet framlagda
samt af förste provinsialläkaren, landstinget och Eders Kunglig Maj :ts
befallningshafvande i länet enstämmigt tillstyrkta förslaget till bildande
af ett Braås och ett Säfsj öströms distrikt synes sålunda medicinalstyrelsen
vara synnerligen värdt att beakta. Därigenom skulle ock Asa
och Tolgs från Växjö aflägsna socknar äfvensom Ramkvilla socken af
Jönköpings län få det afsevärdt bättre ställdt i fråga om läkartillgång.

Hvad beträffar det af landstinget ifrågasatta Linneryds distrikt
skulle detta enligt styrelsens mening i alltför hög grad inkräkta på
Tingsryds provinsialläkardistrikt och i allt fall blifva till areal och folkmängd''
väl litet för att betinga egen provinsialläkare, hvadan medicinalstyrelsen
säger sig icke kunna tillstyrka upprättande af detta distrikt.

121

Sjätte hufvudtiteln.

Vidkommande det af kommittén föreslagna Vislanda distrikt finner [9,]
medicinalstyrelsen hvad extra provinsialläkaren i Ryds distrikt anfört icke
böra hindra det föreslagna distriktets bildande.

Slutligen bär medicinalstyrelsen yttrat sig rörande områdena för
Ljungby och Markaryds distrikt.

De skäl, som anförts till stöd för förslaget att i norra delen af länet Departements
tillskapa ytterligare ett provinsialläkardistrikt utöfver de af kommittén d,cfcnföreslagna
sex distrikten, kunna ju i och för sig vara ganska talande.

Med hänsyn till länets storlek, omkring 100 kvadratmil, och dess invånarantal,
något öfver 150,000, samt de i förhållande härtill tämligen
utbredda järnvägsförbindelserna, hvilka sannolikt inom snar framtid komma
att åtminstone i någon män än ytterligare utvecklas, synes mig dock
som skulle länets behof af ordinarie läkarkrafter blifva tillräckligt tillgodosedt
genom sex provinsialläkare. Jag anser mig därför böra stanna
vid detta antal, och torde vid sådant förhållande frågan om den lämpligaste
distriktsindelningen böra upptagas till förnyad pröfning.

7. Kalmar län.

Sammanlagda folkmängden för de under Kalmar län upptagna di- Kolmule,,.
strikten uppgår till öfver 201,000 personer, fördelade på 118 kvadratmil.

Länet är för närvarande indeladt i 9 distrikt, nämligen: Kalmar, Yimmerby,

Ölands Södra, Ölands Norra, Tjusts, Oskarshamns, Söderåkra, Högsby
och Målilla, ett antal som vid eu ytlig jämförelse med areal- och folkmängdssiffrorna
kan synas lämpligt. Det har dock ej lyckats kommittén
att åstadkomma en tillfredsställande reglering utan distriktens ökning
till 10. Till någon del beror detta, enligt hvad kommittén anför,
därpå, att de två små distrikt, i hvilka Oland nu är indeladt, måst båda
bibehållas till följd af öns långsträckta form och af omöjligheten att inpassa
eu eller annan del af ön i något fastlandsdistrikt. Men äfven i
ifrigt hafva svårigheter mött mot eu lämplig fördelning af det öfriga af
länet på 7 distrikt utan att samtidigt få alltför långa afstånd mellan
stationerna och distriktens utkanter. För undvikande häraf hafva till
stationer valts eller bibehållits centrala platser, omkring hvilka socknarna
kunnat grupperas till lämpliga distrikt. I länets sydligare del, där sådana
platser saknas och stationer således måst bibehållas vid kusten,
hafva de därifrån mest aflägsna västliga socknarna sammanförts till ett
särskilt distrikt, till hvithet lagts äfven de tre socknarna Långasjö,

Bill. till Bil,Prof. 1911. 1 Sund. 1 A/d. 1 Hti/L ° 16

[9-]

Ortsmyndig heterna.

122 Sjätte hufYudtiteln.

Ljuder och. Algutsboda från Kronobergs län, såsom vid detta län anförts.
Huruledes i länets nordvästra del ett par socknar, Gärdserum
och Hannäs, tillförts distrikt inom Östergötlands län, är likaledes förut
anmärkt.

Enligt kommitténs förslag skulle Gamleby distrikt utgöras af förutvarande
Tjusts distrikt, minskadt med dels ofvannämnda Gärdsel-;hus
och Hannas socknar, dels ock Gladhammars och Västerrums socknar,
hvilka förts till ett nybildadt Mörtfors distrikt.

Vimmerby distrikt har bibehållits oförändradt med undantag- af att
Hjorteds och Tima socknar tillagts Mörtfors distrikt, hvilket, förutom af
nämnda 4 socknar, skulle bestå af Misterhults socken med Figeholms
köping.

Målilla distrikt skulle efter regleringen blifva något större än för
närvarande; dit skulle nämligen föras Kristdala socken från Oskarshamns
nuvarande distrikt.

Återstående delar af Oskarshamns distrikt, nämligen Döderhults
socken med Påskallaviks köping och Mönsterås socken med den lika benämnda
köpingen, skulle föras till Högsby distrikt, som i öfrig! blefve
oförändradt.

Kalmar distrikt föreslås af kommittén skola minskas med dels Hagby
och Mortorps socknar, hvilka tillföras Söderåkra distrikt, dels ock Madesjö
socken med Nybro köping samt Örsjö socken, hvilka tillagts det nya
distriktet, Emmaboda distrikt.

Beträffande Söderakra distrikt komme detsamma att minskas med
Vissefjärda och Oskars socknar, som tillförts det nya Emmaboda distrikt.
Oafsedt ofvannämnda tillskott skulle distriktet i öfrigt blifva oförändradt.
Till Emmaboda distrikt skulle föras återstoden af länets fastlandssocknar.
Till samma distrikt hafva i öfrigt förts äfven de tre socknarna
Långasjö, Ljuder och Algutsboda i Kronobergs län.

De båda ölandsdistrikten, nu kallade respektive Ölands norra och Ölands
södra distrikt, hafva geografiskt bibehållits oförändrade, men af kommittén
benämnts, det förra Borgholms distrikt, enär dess läkare är och
fortfarande skulle vara stationerad i Borgholms till distriktet hörande
stad, det senare Mörby lång a distrikt, enär Mörbylånga köping är mera
känd än det så godt som omedelbart därintill belägna Södra Bårby,
hvarest läkaren hädanefter som hitintills skulle vara stationerad.

För de yttranden, som afgifvits beträffande kommitténs förslag att
ordna distriktsm delningen i länets norra del, har redogjorts redan under
Östergötlands län.

Sjätte hnfvudtiteln.

123

Provinsialläkaren i Vimmerby distrikt har på grund af den förlust [9.]
af inkomster på praktik, som säkerligen skulle för honom blifva följden
af Tima sockens öfverförande till det föreslagna Mörtfors nya distrikt,
föreslagit, att Vimmerby distrikt måtte förblifva orubbadt och att Mörtfors
distrikt i vederlag skulle erhålla Döderhults socken jämte Påskallaviks
köping af nuvarande Oskarshamns distrikt eller eventuellt Törnsfalls
socken af Gamleby distrikt.

Eders Kung].. Maj:ts befallningshafvande anser dock, att hvad provinsialläkaren
i Vimmerby anfört icke bör föranleda någon ändring i
kommitténs förslag, och hvarken landstinget eller förste provinsialläkaren
har haft något att erinra mot förslaget.

Beträffande kommitténs förslag till distriktsindelning för Kalmar län Medidnaitillstvrker
medicinalstyrelsen detsamma oförändradt. styrelsen.

Icke heller jag har funnit anledning frångå kommitténs förslag om Departementsuppdelning
af Kalmar län på tio provinsialläkardistrikt. chefen.

8. Gottlands län.

Detta län kan enligt kommitténs mening anses vara i nära lika
grad som Södermanlands län gynnadt genom den nuvarande distriktsindelningen,
men en nedsättning i distriktsantalet till 2, i stället för
nuvarande 3, skulle enligt kommitténs åsikt här få så mycket ogynnsammare
betydelse, som i det långsträckta länets nordligaste och sydligaste
distrikt saknas stöd af annan läkartillgäng. Indelningen är därför
bibehållen oförändrad och likaså stationerna, hvadan fortfarande Slita
Visby och Hemse skulle blifva distriktens namn.

Provinsialläkarna i Slite och Hemse distrikt hafva uttalat sig för ortsmyndigatt,
såsom kommittén föreslagit, den nuvarande indelningen bibehålies
oförändrad.

Förste provinsialläkaren åter har erinrat om länets tudelning i kameralt
och judiciellt hänseende samt förklarat sig hålla före, att allenast
2 ordinarie provinsialläkardistrikt vore för länet behöfliga.

Landstinget, som icke delar förste provinsialläkarens uppfattning
utan anser, att länet fortfarande bör få hafva 3 ordinarie provinsialläkare,
har emellertid föreslagit, jämte någon omreglering af de norra
och mellersta distrikten, ändring af läkarstationerna.

124

Sjätte Jmfvudtiteln.

[9-]

Medicinalstyrelsen
.

Departements chefen.

Kommittén.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande bär uttalat sig emot landstingets
förslag; och håller Eders Kung!. Maj ds befallningshafvande före,
att nuvarande distriktsindelning tillsvidare borde bibehållas orubbad.

Jämväl medicinalstyrelsen anser, att anledning- saknas till ändring
af kommittéförslaget angående distriktsindelning af Gottlands län, helst
om, såsom- kommitténs förslag innebär, provinsialläkaren i Visby distrikt
fortfarande skall vara förste provinsialläkare, då han måste bo i
Visby och ej kan stationeras i Roma.

Om också, med hänsyn därtill att länet ej har mer än omkring

55,000 invånare, att dess areal ej utgör mer än omkring 32 kvadratmil
och att marinläkare finnes placerad i Fårösund, det synes kunna ifrågasattas
att indela länet allenast i två ordinarie provinsialläkardistrikt, anser
jag- mig dock, i anslutning till hvad medicinalstyrelsen anfört, böra
förorda kommittéförslaget, hvarigenom någon rubbning i nu bestående
förhållanden icke skulle åstadkommas.

9. Blekinge län.

Länet är för närvarande indeladt i 3 distrikt, Karlskrona, Ronneby
och Jämshögs med respektive omkring 40,000, 26,000 och 45,000 invånare.
God läkartillgång linnes visserligen, enligt livad kommittén upngifver, i
länets städer, men alla dessa äro belägna vid kusten, på långa, afstånd
från länets nordligaste trakter, och denna tillgång kan därför icke för
de afläggare bygderna afhjälpa de olägenheter, som bero på det ringa
antalet statsläkare i de största distrikten. I det inre landet saknas i allmänhet
platser, där läkare lämpligen kunna stationeras, enär landsvägar
såväl som järnvägar äro riktade mot städerna och öfriga mera betydande
efter kusten belägna platser. För att nedbringa de största distrikten
till lämplig storlek hafva kommitterade föreslagit ett nytt distrikt i länets
östra del.

Järn skogs distrikt, för närvarande det största i länet, har minskats
med Hällaryds, Åryds, Asarums och Ringamåla socknar, hvilka ingå i
det omreglerade distrikt, som benämnts Bräkne-Hoby distrikt. Näsums
socken från Kristianstads län, som genom kungl. bref den 21 september
1894 öfverförts till Jämshögs distrikt, skulle således fortfarande tillhöra
detsamma.

-Ofvannämnda 4 socknar tillsammans med Edestads, Ronneby landsförsamling,
Backaryds, Bräkne-Hoby och Öljehults socknar från det hit -

Sjätte Imfvudtiteln.

125

tills varande Ronneby distrikt bilda det nyreglerade Bräkne-Hoby di- [9.]
strikt med station för läkaren vid den å Mellersta Blekinge järnväg befintliga
Bräkne-Hoby station. Med sina nära 38,000 invånare kan distriktet
visserligen anses väl folkrikt för en läkare, men kommittén anser denna
olägenhet motväga® af läkartilIgången i Karlshamn och Ronneby, hvilken
torde komma att anlitas af befolkningen närmast dessa städer.

De 4 återstående socknarna af nuvarande Ronneby distrikt har
tillagts Karlskrona distrikt, som för öfrigt skulle bestå af 10 socknar,
äfven nu tillhörande distriktet.

Däremot skulle Karlskrona hittillsvarande distrikt tillhöriga 5 i
öster belägna socknar, Kristianopel, Torhamn, Ramdala, Jämjö och Lösen,
bilda det nya Jämjöslätts distrikt, uppkalladt efter den station vid Östra
Blekinge järnväg, där läkaren skulle placeras.

Enhälligt afstyrkes från länet kommittéförslaget om ett nytt provinsialläkardistrikt
i östra delen af länet med däraf föranledd förskjutning
åt väster af provinsialläkardistrikten. Det föreslagna Jämjöslätts distrikt
skulle sålunda, framhålla myndigheterna i sina yttranden, vara i alla
afseenden synnerligen olämpligt och komme att tillhöra den kategori af
provinsialläkardistrikt, som icke lämna befattningshafvaren nöjaktig bärgning
och följaktligen till föga båtnad för allmänheten blefve utsatta för
ständigt ombyte af läkare. Sistnämnda omdöme fälles ock om det föreslagna
Bräkne-Hoby distrikt, som säges icke skola blifva till fördel för
befolkningen, hvilken endast till en mindre del skulle få gagn af provinsialläkaren
i Bräkne-Hoby men annars vara hänvisad att söka läkare
på annat håll.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslår följande distriktsindelning
för länet:

Karlskrona distrikt:

Kristianopel

Torhamn......

Ramdala ......

Jämjö............

Lösen............

Au gemm.....

Rödeby.........

Fridlefstad...

Sillhöfda......

Nättraby......

.............. 2,703 invånare

.............. 3,283 s

.............. 2,790 »

.............. 2,469 »

.............. 1,971 »

............. 4,365 >>

.............. 4,039 »

.............. 2,925 )»

.............. 2,588 :»

............... 2,296__)>

Summa 29,429 invånare.

Ortsmy närighet
ernå -

126

Sjätte hufvudtiteln.

Därest provincial!äkartjänsten i detta distrikt icke skulle, på sätt
kommittén föreslagit, blifva förenad med förste provinsialläkartj änsten
i länet, borde stationen enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
mening kunna med fördel förläggas till Lyckeby i Lösens socken, men
i annat fall äfvensom för den händelse att för öarna i östra delen af
länet en extra provinsialläkare anställdes, borde läkaren vara bosatt i
Karlskrona.

Ronneby distrikt: Station i Ronneby.

Tving......................................................

Eringsboda ...........................................

Listerby ................................................

Förkårta...............................................

! Sjöris ber..-/;; ............................................

Edestad ...................................................

Ronneby landskommun.......................

Backaryd ................................................

Öl jehu i t .................................................

Karlshamns distrikt:
Bräkne-Hobv..........................................

Hällaryd..................................................

Åryd ....................................................

Asariun ..................................................

Ringamåla ............................................

Mörrum ..............................................

Elleholm..................................................

Jämshögs distrikt:

Jämshög..................................................

Kyrkhult................................................

Gammalstorp .........................................

Ysane.....................................................

Mjällby....................................................

Sölvesborgs landskommun..................

Näsum .....................................................

...................................... 3,523 invånare

...................................... 2,563 b

...................................... 2,615 b

..................................... 795 »

..................................... 1,198

...................................... 1,122 »

..................................... 8,964 »

.................................... 2,778 b

............... 1,816_b__

Summa 25,374 invånare.

Station i Karlshamn.

..................................... 5,700 invånare

.................................. 3,293 »

...................................... 2,773 b

...................................... 9,075 b

..................................... 2,021 b

.................................... 4,567 »

............ 449 b

Summa 27,878 invånare.

Station i Jämshög.

..................................... 5,617 invånare

...................................... 5,081 b

...................................... 2,457 b

...................................... 1,103 b

..................................... 5,517 b

...................................... 523 b

...................................... 2,355 b

Summa 22,653 invånare.

Sjätte liufvudtiteln.

127

Då allmänna meningen inom länet tydligen uttalat sig för, att hälsooch
sjukvården å dess landsbygd bäst skulle främjas genom en ändring
åt kommittéförslaget i ofvanberörda riktning, anser medicinalstyrelsen
sig böra förorda det af länsstyrelsen angifna förslaget till distriktsindelning
med tillägg af Sturkö, Tjurkö och Aspö-Hasslö socknar till Karlskrona
distrikt; och bär styrelsen alltså hemställt, att länet måtte i öfverensstämmelse
härmed blifva indeladt i provinsialläkardistrikt.

Då samtliga hörda myndigheter synas vara ense med kommittén
om att för länet erfordras fyra distrikt, kan jag för närvarande inskränka
mig till att förorda, att i statförslaget upptages detta antal distrikt.

10. Kristianstads län.

Den nuvarande indelningen upptager 6 distrikt, Kristianstads, Ångelholms,
Hässleholms, Broby, Brösarps och Hammenhögs, med en folkmängd
varierande mellan öfver 55,000 invånare i det folkrikaste, Ångelholms
distrikt, och nära 19,000 personer i det svagast befolkade distriktet. Regleringsförslaget
upptager 7 distrikt. Genomföres detsamma, kommer Kristianstads
distrikt, som i förslaget ingår oförändradt, att blifva det folkrikaste
med omkring 41,000 invånare. Alldeles oförändrade ingå vidare i
förslaget Hässleholms distrikt och Broby distrikt. Förändrade allenast med
afseende på stationer skulle blifva Maglehems distrikt, förut Brösarps, och
Gärsnäs distrikt, det hittillsvarande Hammenhögs. Ångelholms distrikt
är uppdeladt så, att de 20 närmast staden med samma namn belägna
socknarna bibehållits som det reglerade Ångelholms distrikt, medan af det
frånskilda området bildats Klippans distrikt.

Beträffande detta län hafva samtliga i ärendet hörda myndigheter
varit ense om behofvet af 7 provinsialläkardistrikt. Däremot har kommitténs
förslag beträffande förläggningen af läkarstationerna, särskildt
förflyttningen af de nuvarande i Brösarps by och Hammenhög, liksom
frågan om stationen i Brobv distrikt mött gensagor från såväl myndigheter
som ock, uti särskilda petitioner, från befolkningen i vissa af länets
kommuner.

Behöfligheten af ännu ett distrikt för länet, i hufvudsak anordnad!,
i enlighet med kommitténs förslag, synes mig vara ådagalagd. Jag ber
därför få tillstyrka, att i förslaget till stat upptages för detta län ett
antal af sju distrikt.

.[9.]

Medicinalsty relsen.

Departements chefen.

Kommittén.

Medicinalstyrelsen
och
ortsmyndigheterna.

Departements chefen.

128

Sjätte liufvudtitelu.

[9.]

Kommittén.

11. Malmöhus 3 än.

Länet är nu fördeladt på 5 distrikt, Malmö, Hälsingborgs, Anderslöfs,
Hörby och Åsurns. Sammanlagda folkmängden uppgår till något
öfver 282,000 invånare eller sålunda i medeltal för hvart distrikt nära
57,000. Länets störa befolkningstäthet, den i allmänhet goda läkartillgången
i länets städer samt de talrika järnvägarna och landsvägarna tillåta
väl enligt kommitténs mening folkrikare distrikt inom detta län än inom
något annat, men i alla händelser visar redan förestående höga medeltal
berättigandet af distriktsantalets ökning. Samma resultat uppgifves
äfven detalj granskningen hafva bekräftat, då den ledt till förslag- om
två nya distrikt, således för länet sammanlagdt 7. Äfven etter en
sådan reglering blefve medeltalet invånare för distrikt mycket högt, men
det har antagits, att de luckor, som provinsialläkarinstitutionen och annan
läkartillgång lämnat öppna, skulle fyllas af den redan nu i detta län
rätt mycket anlitade extra provinsialläkarinstitutionen, underlättadt som
sådant varit och är af såväl landtbefolkningens i allmänhet goda ekonomi
som ock landstingets hittills visade håg att stödja denna institution.

Från Hälsingborgs distrikt hafva afskilts dels de 4 östligaste socknarna,
hvilka lagts till Hörby distrikt, dels ock 27 i söder belägna socknar,
hvilka tillsammans med 18 från nuvarande Malmö distrikt afsöndrade,
norr och västerut befintliga socknar bilda det nu föreslagna Teckomatorps
distrikt. Härigenom har invånarantalet för hvardera distriktet
kunnat begränsas till omkring 50,000. Hörby distrikt skulle genom förslaget
erhålla, förutom ofvannämnda tillskott, Västerstads och L&ngaröds
socknar från nuvarande Åsurns distrikt, hvaremot Gårdstånga socken
öfverförts till det föreslagna Lunds distrikt. Invånarantalet blefve härigenom
ökadt från omkring 25,000 till öfver 31,000 personer. Lunds
distrikt har för öfrig! bildats uteslutande af socknar från nuvarande
Malmö distrikt, livilket sistnämnda omfattar eu folkmängd om nära 91,000
personer och därför ansetts böra delas. Därvid har det befunnits lämpligt
att förlägga läkarstationen för de nordligare af Malmödistriktets
socknar till det mera centralt än Malmö belägna Lund, omkring hvilken
station kunnat samlas socknar med ungefär 52,000 invånare.

För de 5 östligaste socknarna i det nuvarande Malmö distriktet har
en sammanföring med 16 socknar, som tillhöra nuvarande Åsurns distrikt,
befunnits lämplig. Åsurns provinsialläkare är redan nu placerad vid

Sjätte hufvudtiteln. 129 ■

Sjöbo station å Malmö—Simrishamns järnväg, och för det sålunda på
nämnda sätt sammanförda området har stationen ansetts böra bibehållas.
Häraf har föranledts namnet Sjöbo distrikt, som efter regleringen skulle
hysa en folkmängd af endast omkring 27,000 invånare.

Svedala distrikt har bildats af dels de 18 sydligaste socknarna i
nuvarande Malmö distrikt, dels, och till största delen, af de 33 västligt
belägna socknarna i det hittillsvarande Anderslöfs distrikt. Svedala
distrikt skulle härigenom få nära 46,000 invånare med läkaren placerad
vid Svedala station.

Till ett Ystads distrikt äro sammanförda de delar af Asums och
Anderslöfs nuvarande distrikt, hvilka ej tillagts något af de fören ämnda
distrikten.

Någon meningsskiljaktighet rörande antalet och omfattningen af
läkardistrikten i länet synes icke råda. Däremot fäster extra provinsialläkaren
i Eslöfs distrikt uppmärksamheten på att de föreslagna Teckomatorps
och Lunds distrikt höra tillsättas samtidigt, enär, därest provinsialläkaren
i Lunds tillsattes tidigare än i Teckomatorps, några från Malmö
distrikt till Teckomatorps distrikt öfverförda socknar i och med upphörande
af Malmö distrikt skulle blifva utan provinsialläkare. Medicinalstyrelsen
ånger anmärkningen förtjänt af beaktande och föreslår därför
ett tillägg till kommitténs förslag till öfvergångsbestämmelser.

För egen del anser jag mig för närvarande kunna inskränka mig
till att tillstyrka ett antal af sju distrikt för länet.

12. Hallands län.

Detta län är för närvarande indeladt i 3 distrikt, Halmstads, Falkenbergs
och Kungsbacka, men erhåller enligt förslaget 4 distrikt. Denna
ökning har vidtagits, emedan den nuvarande indelningen enligt kommitténs
uppfattning ej i nämnvärd grad tillgodoser de trakter, som
gränsa till Kinds och Västbo härader i Ålfsborgs och Jönköpings län,
samt dessutom Halmstads distrikt måste anses för närvarande vara för
stort.

Oförändradt har bibehållits Kungsbacka distrikt. Från Falkenbergs
distrikt har afskiljts de intill östra gränsen närmast belägna 14 socknarna,
hvilka tillsammans med Torups och Kinnareds socknar från nuvarande
Halmstads distrikt bilda det nya Köinge distrikt.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Hclft.

[9-]

Ortsmyncligheterna
och
medicinalstyrelsen.

Departements chefen.

Kommittén.

130

Sjätte liufvudtiteln.

Halmstads distrikt har dels undergått ofvannämnda minskning, dels
ock, på sätt jag redan vid behandling af Kronobergs län meddelat,
befriats från Knäreds och Hishults socknar.

Det är egentligen i två afseenden, som ändringar i kommitténs förslag
till distriktsindelning för länet ifrågasatts, i det att önskemål framställts
dels om annan plats för läkarstation i det föreslagna Köinge
distrikt, dels om anordnande af ett nytt provinsialläkardistrikt i södra
delen af länet.

Hvad den förstnämnda frågan beträffar hafva åtskilliga socknar i
det föreslagna Köinge distrikt genom utsedda ombud föreslagit Ullared
som läkarstation.

Det andra önskemålet gäller upprättandet af ett nytt provinsialläkardistrikt,
bestående af hela Höks härad, således äfven Knäreds och
Hishults socknar, i kommittéförslaget förda till Markaryds distrikt af
Kronobergs län, med en areal af omkring 9 kvadratmil och en folkmängd
af öfver 18,000 personer, med station för läkaren i Laholm. Om detta
distrikt hafva samtliga ifrågavarande kommuner, enligt handlingarna
bifogade kommunalstämmoprotokoll, uttalat sig gillande, enär det föreslagna
Halmstads distrikt med eu areal af omkring 17 kvadratmil och omkring
39,000 invånare skulle blifva för stort för att tillfredsställande kunna
skötas af eu läkare. Förste provinsialläkaren, landstinget äfvensom
Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet finna det ifrågasatta
nya distriktet synnerligen önskvärd!. Sistnämnda myndighet anser
emellertid, att, därest icke medel skulle af Riksdagen beviljas till flera
nya provinsialläkardistrikt än de af kommittén föreslagna, det vore lämpligt
att minska Halmstads distrikt något, i det att Stening^, Refvinge
och Getinge socknar kunde öfverföras till Falkenbergs distrikt, hvarigenom
arealen och folkmängden skulle för Halmstads distrikt minskas
från omkring 17 till omkring IG kvadratmil och från omkring 39,000
till omkring 37,000 invånare, men för Falkenbergs provinsialläkardistrikt
ökas från omkring 9 till omkring 10 kvadratmil och från omkring

30,000 till inemot 33.000 invånare.

Provinsialläkaren i Falkenbergs distrikt föreslår, bland annat, att det
nuvarande Ullareds extra provinsialläkardistrikt med tillägg af Gunnarps,
Rolfstorps, Skälunge och Nöslinge socknar skulle bilda ett ordinarie
provinsialläkardistrikt. Detta förslag har likväl ej rönt understöd från
något håll.

Sjätte hufvudtiteln.

13 J

Medicinalstyrelsen tillstyrker, beträffande stationsfrågan i Köinge
distrikt, att läkaren placeras i Ullared samt att distriktet benämnes Ullareds
distrikt.

Hvad angår framställningen om delning af Halmstads provinsialläkardistrikt
i två distrikt, är visserligen distriktet jämväl enligt medicinalstyrelsens
uppfattning särdeles stort och. blir ännu större, om, såsom
styrelsen föreslagit, Torups och Kinnareds socknar fortfarande
skulle tillhöra distriktet — samt således väl stort för en läkare. Men
bär som annorstädes, när det är fråga om distrikt omkring residensstäder,
förutsattes, säger styrelsen, annan läkartillgång, och sådan finnes
obestridligen i de båda städerna Halmstad och Laholm. Någon lättnad
skulle beredas distriktet i fall, såsom Eders Kung!. Maj ds befallningshafvande
eventuellt föreslagit och medicinalstyrelsen också förordar,
ifrån detsamma socknarna Steninge, Refvinge och Getinge afföras till
Falkenbergs distrikt. Dessutom beredes provinsialläkaren i Halmstads
distrikt någon lättnad därigenom att två i distriktets södra del befintliga
socknar ingå i det till Kristianstads län hörande Båstads extra
provinsialläkardistrikt med station i Båstads köping.

Fördenskull anser medicinalstyrelsen sig icke kunna förorda, att
ännu ett provinsialläkardistrikt upprättas i Hallands län.

I fråga om Hallands län ansluter jag mig till medicinalstyrelsens
mening och tillstyrker följaktligen, att för detta läns räkning fyra distrikt
upptagas i staten.

13. Uöteborgs och Bohus län.

Kommittén erinrar, att Göteborgs och Bohus län till en icke ringa
del består af skärgård, hvilken i de hänseenden, som här måste tagas i
betraktande, kan anses vara mer kräfvande än i något annat län. Och
om än hänsynen härtill föranledt förslag om ökning i distriktens antal
från nuvarande 6 till 7, kan dock svårligen enligt kommitténs mening
skärgårdsbefolkningen därigenom varda tillräckligt tillgodosedd,
hvarför äfven den föreslagna indelningen på några ställen torde kräfva
den komplettering, som befintlig läkartillgång i öfrigt kan erbjuda.

Af de nuvarande distrikten, Göteborgs, Uddevalla, Tanums, Orusts,
Iiåby och Jörlanda, bibehållas i förslaget tre oförändrade, nämligen
Göteborgs distrikt, Jörlanda distrikt och Uddevalla distrikt. Beträffande
det förstnämnda distriktet erinrar kommittén om, att dess folkmängd

[9.]

Medicinal styrelsen.

De-parlements

chefen.

Kommittén.

132

Sjätte lnifviidtiteln.

[9.] minskats till omkring 46,000 personer sedan Lundby socken numera införlifvats
med Göteborgs stad.

Det nuvarande Om,sfs distrikt har uppdelats i två, Kårehogens distrikt,
bestående af ön Orust jämte tillhörande smärre öar, med en befolkning
af omkring 20,000 personer och Tjörns distrikt, omfattande hufvudsakligen
ön med samma namn. Folkmängden i sistnämnda distrikt är
visserligen låg, endast omkring 10,000 personer, men kommittén anser,
att distriktets egenskap af skärgårdsdistrikt säkerligen medför, att tjänstläkarens
tid blir fullt upptagen. Rörande länets båda öfråga distrikt har
endast den förändringen vidtagits, att socknarna Kville med Fjällbacka
kapell, Svenneby och Bottna från Håby distrikt förlagts till Tanums distrikt.
Härigenom har distriktens storlek beträffande folkmängden utjämnats
så att hvardera erhållit omkring 33,000 invånare.

Ortsmyndig- Äfven hvad detta län beträffar hafva meningarna i två afseenden

hetema. varp delade rörande den af kommittén föreslagna distriksindelningen,
nämligen angående dels läkardistrikten på Orust, dels Tanums och Iiåby
båda distrikt.

Beträffande läkardistrikten på Orust hafva ombud för Tegneby,
Ståla, Myckleby, Långelanjia, Torps, Mollösunds och Käringöns kommuner
samt Edshultshalls och Stockens i Morlanda socken belägna fisklägen
äfvensom municipalsamhället Helleviksstrand i en underdånig skrifvelse
den 4 april 1908 anfört, bland annat, att behofvet af läkarvård i skärgårdstrakter
och i all synnerhet på Orust vore jämförelsevis betydligt
större än hvad i allmänhet vore fallet å landsbygden. Utan tvifvel påkallade
därför enligt ombudens mening förhållandena å Orust jämte tillhörande
skärgård eu delning i två distrikt. Därest detta ej kunde bifallas, hemställde
ombuden, att den ordinarie läkarens station måtte såsom hittills
förblifva Hårleby i stället för Kårehogen och att ett extra provinsialläkardistrikt
anordnades med station för läkare vid Helleviksstrand.

Hvarken förste provinsialläkaren, landstinget eller Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande hafva emellertid ansett sig kunna ifrågasätta
ytterligare uppdelning af nuvarande Orusts distrikt utöfver den af kommittén
föreslagna.

Vidkommande Håby och . Tanums provinsialläkardistrikt har landstinget
med instämmande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, att dessa distrikt skulle uppdelas i tre, nämligen:

1. Håby distrikt, omfattande Stångenäs, Tunge och Sörbygdens
härad, med station för läkaren i Håby;

Sjätte liufvudtiteln.

133

2. Kville och Sotenäs distrikt, omfattande Kville och Sotenäs hä- [9.]
rad, med station för läkaren i Bovallstrand;

3. Tanums distrikt, omfattande Tan luns, Bullarens och Vette härad,
med station i Hede.

Detta förslag har mött gensaga från två af ortens landstingsman, som
framhålla, att någon ändring af bestående förhållanden ej vore behöflig;
skulle tre distrikt inrättas, borde likväl stationerna anordnas på annat
sätt än landstinget föreslagit. Jämväl ombud för Kville socken
och Fjällbacka municipalsamhälle hafva uttalat sig mot landstingets
förslag.

Medicinalstyrelsen inskränker sig, beträffande frågan om antalet Mcdicmaidistrikt
å Orust, till att anmärka, att det icke lärer med framgång kunna »ti/rehcn.
ifrågasättas att därstädes upprätta två distrikt. Beträffande frågan om
tredelning af Tanums och Håby distrikt anser styrelsen detta förslag
hafva ett visst fog för sig på grund af distriktens storlek, men då annan
läkartillgång lärer vara att påräkna i dessa trakter och från orten
påyrkats, att någon förändring icke måtte vidtagas, hemställer styrelsen,
att kommitténs förslag äfven i denna punkt oförändradt fastställes.

För egen del ansluter jag mig beträffande frågan om antalet läkar- Departemmtsdistrikt
i länet till kommitténs, af medicinalstyrelsen förordade förslag, chefcnoch
får jag följaktligen tillstyrka, att i förslaget till stat ett antal af sju
distrikt upptages.

14. Ilfsborgs län.

Detta län har enligt kommitténs uppgift förändrats efter nuvarande Kommittén.
distriktsindelningens tillkomst såväl med hänsyn till samfärdsmedel som
ock till någon del beträffande befolkningsfördelning. Detta har föranledt
kommittén att i sitt förslag vidtaga ganska genomgripande förändringar
i den nuvarande indelningen. Bland annat har distriktens antal ökats
från nuvarande 8 till 11.

Länet är för ''närvarande indeladt i följande distrikt: Vänersborgs,

Borås, Norra Dalslands, Marks, Melleruds, Alingsås, Ulricehamns och
Svenljunga distrikt.

På Dalsland skulle enligt kommitténs förslag den nordligaste läkarstationen
bibehållas. Efter denna har det reglerade distriktet erhållit
namnet Billingsfors distrikt, men omfattar endast 10 af de 17 socknar, som
nu bilda Norra Dalslands distrikt. Af de öfriga hafva Mo socken, Åmåls

134

Sjätte liufvudtiteln.

landsförsamling, Tössö, Tydie och Ånimskogs socknar förts till Mellernds
distrikt, medan Dals-Eds och Töftedals socknar ingå i det nybildade
Bäckefors distrikt. Från Melleruds distrikt hafva afskilts de 9 längst i
väster belägna socknarna, hvaremot distriktet, förutom ofvan nämnda
tillskott, erhållit de 6 nordligaste socknarna från nuvarande Vänersborgs
distrikt. Förut nämnda 9 socknar jämte Torps, Valbo-Ryrs, Färgelanda
och Odeborgs socknar från Vänersborgs distrikt bilda tillsammans med
Dals-Eds och Töftedals socknar det nya Buclcefors distrikt, anordnad!
med järnvägsknuten vid Bäckefors som centrum.

Med kommitténs förslag till anordnande af förste provinsialläkarbefattning
för detta län bortfaller behofvet af att hafva en i länets residensstad
bosatt provinsialläkare. Stationen för det område, som skulle
återstå af nuvarande Vänersborgs distrikt, har därför flyttats till det mer
centralt belägna Trollhättan. Till distriktet, benämndt Trollhättans distrikt,
har förts jämväl Ale-Sköfde och S:t Peters socknar från Alingsås
distrikt. Folkmängden i det sålunda anordnade distriktet, omkring 33,000
personer, kan synas hög, men kommittén erinrar om att häraf omkring

6.000 personer komma på den till ytvidden obetydliga Trollhättans
socken, hvarest jämväl annan läkartillgång finnes att påräkna. I distriktet
ingå ej Stora Mollby, Magra, Erska och Lagmansereds socknar. Dessa
hafva sammanförts med 12 utefter Västergötland—Göteborgs järnväg belägna,
Alingsås nuvarande distrikt tillhöriga socknar till ett nytt distrikt,
Sollebrunns distrikt, i hvilket läkaren ansetts böra placeras vid den lika
benämnda j ärnvägsstationen.

Det nuvarande Alingsås distrikt innesluter en folkmängd af omkring

48.000 personer på omkring 22 kvadratmil. Såsom redan nämnts, skulle
2 socknar däraf förläggas till Trollhättans distrikt och 12 till Sollebrunns
distrikt. Återstoden har af kommittén uppdelats i två distrikt, ett sydligare,
bestående af Algutstorp och 14 söder därom belägna socknar,
till hvilket distrikt, det reglerade Alingsås distrikt, jämväl förts Töllesjö
socken från Borås distrikt, och ett nordligare, bestående af 31 socknar
med en folkmängd af omkring 15,000 personer, benämndt Herrljunga
distinkt.

Det reglerade Bords distrikt skiljer sig från det nuvarande däri, att
de 7 östligaste socknarna öfverförts till Ulricehamns distrikt, hvarjämte
dels Töllesjö socken på förut angifvet sätt från,skilts, dels Skepphults
socken öfverförts till det nybildade Skene distrikt. Oafsedt nu nämndt
tillskott skulle Ulricehamns distrikt förblifva oförändradt. Svenljunga
distrikt skulle enligt förslaget omfatta samma område som för närvarande.

Sjätte liufyudtiteln.

135

Skene distrikt slutligen utgöres af förutvarande Marks distrikt till- [9.]
ökadt med Skepphults socken. Bom läkaren redan nu är boende vid
Skene järnvägsstation, innebär förslaget hufvudsakligen endast en namnförändring.

De i ärendet hörda lokala myndigheterna hafva framställt långt Ortsmyndiggående
förslag om förändringar, och särskild! hafva anspråken på ökadt hetcrnaantal
nya distrikt varit mycket stora. Så t. ex. anses af förste provinsialläkaren
äfvensom provinsialläkarna i Borås, Norra Dalslands, Melleruds,

Alingsås, Ulricehamns och Svenljunga distrikt, att, i stället för de af
kommittén föreslagna 11, minst 14 provinsialläkardistrikt äro för länet
behöfliga. Landstinget, med hvilket Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
instämmer, föreslår 15, eller nära dubbelt så många som
hittills.

Kommittéförslaget angående ett Bäckefors distrikt har framkallat
gensagor från kommunerna i de båda nuvarande Eds och Högsäters
extra provinsialläkardistrikt, hvilka genom utsedda ombud anfört, att förslaget
innebär en afgjord försämring i tillgodoseende af läkarvård inom
ifrågavarande landsbygd, där befolkningen hittills haft två läkare att
anlita men enligt förslaget icke skulle få mer än en. Någon annan läkare
att tillgå än provinsialläkaren finnes, enligt hvad påpekas, icke å
denna ort, utan skulle provinsialläkaren i Bäckefors distrikt ensam ombesörja
sjukvården för, inberäknad Nössemarks socken, där läkaren enligt
1 orslaget skulle vara skyldig lämna sjukvård mot fastställd taxa,
mer än 22,000 personer öfver en yta af omkring 16 kvadratmil. Då
läkarens tid och krafter icke skulle kunna räcka till att fylla behofvet
af sjukvård inom distriktet, skulle man med största sannolikhet hafva
att befara återinträdandet af det före tillkomsten af Eds och Högsäters
extra provinsialläkardistrikt af nöden framtvingade förhållandet att gränsbefolkningen
sökte eller hämtade norska läkare. Därtill komme distriktets
betydande utsträckning'' med störa fjäll och skogsmarker, på grund
hvaraf flera hemman läge så aflägset, att läkarens resor blefve både
besvärliga och mer än eljest tidsödande. Att, sedan orterna haft förmånen
af två läkare, dessas antal nu skulle inskränkas till en, skulle
väcka mycket missnöje hos befolkningen, för hvilken genom de längre
afstånden kostnaden för att hämta läkare blefve betydligt större än
förut. På grund af hvad sålunda anförts har hemställts, att såväl Eds
som Högsäters nuvarande extra provinsialläkardistrikt måtte förändras
till ordinarie. Denna framställning har rönt understöd af såväl förste

136

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] provinsialläkaren som landstinget och Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i länet.

Äfven förslaget att Ale och Bjärke härad skulle bilda ott distrikt,
Sollebrunns, har mött motstånd å orten. Utsedda kommitterade hafva
framhållit, att Ale härad, som för närvarande tillhör Alingsås provinsialläkardistrikt,
länge varit i hög grad vanlottad! med hänsyn till tjänstläkare,
men att kommitténs förslag, om det genomfördes, skulle för
större delen af häradet åstadkomma en afsevärd förändring till det sämre
på grund af afståndet till provinsialläkarens bostad och de ogynnsamma
kommunikationerna dit. Samtliga ifrågavarande kommuner hafva uttalat
sin protest mot att tillhöra Sollebrunns distrikt, och äfven Angereds
socken i Vätte samt Fuxerna socken i Flundra härad, af Indika den förra
tillförts Sollebrunns och den senare Trollhättans distrikt, hafva funnit eu
sådan anordning olämplig och. uttalat önskemål om ett provinsialläkardistrikt,
omfattande Alu härad, utom Östads socken, samt Fuxerna och
Angereds socknar. Provinsialläkaren i Alingsås distrikt, förste provinsialläkaren,
landstinget och Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande uttala
sig för bifall till detta förslag.

Beträffande Skcne distrikt har läkardistriktsstyrelsen i Rinna extra
provinsialläkardistrikt anhållit, att Skene distrikt måtte uppdelas i två, ett
för norra delen med station för läkaren i Rinna och ett för södra delen
med läkarstation i Sundholmen. Distriktet skulle nämligen, framhåller
styrelsen, icke kunna tillgodoses på det sätt kommittén föreslagit, då
i norra delen råder stor fabriksrörelse, under det att do allägsnare
delarna af de södra och sydöstra socknarna med sina ytterst besvärliga
kommunikationsförhållanden tydligen fordra eu bättre fördelning af läkardistrikten
å orten. Detta förslag tillstyrkes af förste provinsialläkaren,
landstinget och Eders Kung!. Maj ds befallningshafvande, likväl med
någon skiljaktighet beträffande detaljerna vid uppdelningen. Provinsialläkaren
i Marks distrikt afstyrker däremot framställningen, då ett bifall
till densamma icke skulle medföra någon verklig fördel för större delen
af distriktets befolkning, hvarjämte utsikterna till tryggad utkomst för en
i Sundholmen bosatt läkare blefve skäligen små. Provinsialläkaren i
Borås distrikt åter tillstyrker förslaget med vissa förändringar.

Slutligen föreslår landstinget, med instämmande från Eders Rungl.
Majds befallning-sliafvandes sida, att Svenljunga och Ulricehamns distrikt
fördelas på tre distrikt.

Medicinal- Medicinalstyrelsen framhåller, att kommittéförslaget innebär eu ök styreisen.

njng. af provinsialläkardistrikten i länet från 8 till 11, under det från

Sjätte hufvudtiteln.

länet begärts icke mindre än 14, respektive 15 provinsialläkardistrikt.
En så stor ökning anser emellertid styrelsen knappast kunna medgifvas
utan att obeliörigen gynna Ålfsborgs län. Ehuru styrelsen alltså icke
finner sig kunna biträda en ökning i så stor utsträckning som den begärda,
lär likväl, påpekar styrelsen, hvad som anförts angående det af
kommittén föreslagna Bäckefors distrikt icke kunna lämnas obeaktadt.
Därest detta distrikt komme till stånd, vore säkerligen att förvänta
framställningar om bibehållande af extra provinsialläkardistrikt i Ed
eller Högsäter eller bådadera, hvarigenom Bäckeforsdistriktet måhända
slutligen måste uppgifvas. Det vore då enligt styrelsens mening utan
tvifvel bättre att, såsom landstinget föreslagit, i stället för Bäckefors
distrikt nu inrätta ett Eds och. ett Högsäters provinsialläkardistrikt. Medicinalstyrelsen
framhåller, att den visserligen synnerligen ogärna utöfver
de af kommittén föreslagna vill ifrågasätta nya provinsialläkardistrikt,
men för ifrågavarande vidsträckta, svagt befolkade gränstrakter mot
Norge torde måhända, anför styrelsen, undantag böra göras och således
två nya distrikt, i stället för ett, anordnas. Att i det ena distriktet
bibehålla en extra provinsialläkare, under det att det andra finge ordinarie
provinsialläkare, lär svårligen enligt styrelsens mening kunna
ifrågasättas. Oafsedt den i detta fall särskild! påtagliga orättvisan i en
dylik anordning, skulle man stöta på svårigheten att finna lämplig station
för provinsialläkaren. Bäckefors vore vid. sådant förhållande knappast
härtill användbart och ännu mindre skulle endera af Ed eller Högsäter
vara lämpligt för hela området.

Om, såsom styrelsen således tillstyrker, i stället för det föreslagna
Bäckefors distrikt upprättas två nya sådana, benämnda Eds och Högsäters
provinsialläkardistrikt, med stationer i Ed och Högsäter samt med
i hufvudsak samma omfattning som de nuvarande likbenämnda extra
provinsialläkardistrikten, bl of ve det ena af dessa distrikt, Eds, väl litet
så till areal som folkmängd för att lämpligen kunna ensamt för sig
utgöra ett ordinarie distrikt. Vid efterseende huruvida distriktet skulle
kunna på något håll med fördel utökas, har styrelsen dock funnit detta
kunna blifva fallet endast med Backe och Nössemarks socknar. Hvad
beträffar denna senare är den genom sjön Stora Le helt och hållet skild
från det ordinarie distrikt, Billingsfors, nuvarande Norra Dalslands, dit
kommittén förlagt densamma. Dess kommunikationsmöjligheter med
Billingsfors läkarstation äro således ganska ringa. Häraf och då befolkningen
i Nössemark på väg till Bäckefors måste passera Eds station,
framgår enligt medicinalstyrelsens mening, att den så mycket lättare
skulle kunna anlita eu å sistnämnda plats stationerad läkare. Fördes
Bill. till Bifall. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 18

138

Sjätte hufvudtiteln.

Nössemarks socken till Eds distrikt, skulle detta senare erhålla en folkmängd
af 10,000 personer —• ett i sig- själft väl litet antal, men måhända
motiveradt af distriktets egenskap af gränsdistrikt.

Vid bifall till detta förslag skulle således Billingsfors föreslagna
distrikt minskas med dels Nössemarks socken, dels ock Håbols socken,
som för närvarande ingår i Eds extra distrikt, och. alltså skulle komma
att tillhöra det liknämnda ordinarie distriktet. Däremot synes, framhåller
styrelsen, till Billingsfors distrikt böra läggas Odskölds socken,
som torde hafva bättre kommunikation med Billingsfors än Ed.

Vidkommande Ale härad anser styrelsen sådana skäl icke hafva
anförts för framställningen om särskildt provinsialläkardistrikt för denna
bygd, att styrelsen skulle kunna tillstyrka densamma, sä mycket mindre
som någon bestämd mening- angående platsen för läkarstation i distriktet
ännu ej bildat sig.

Hvad slutligen de af landstinget ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten
i södra delen af länet angår bär styrelsen ansett sig sakna
anledning biträda landstingets framställning i denna del, då för Marks
härad finnes ytterligare läkartillgång i extra provinsialläkaren i Kunna
distrikt och måhända inom kort i ännu en extra provinsialläkare i trakten
samt för tredelning af området för Svenljunga och Ulricehamns distrikt
inga skäl förebragts.

Beträffande frågan om antalet distrikt för detta län skulle det väl
kunna synas, som om länet med dess folkmängd af omkring 247,000 personer,
fördelade på en ytvidd af omkring 127 kvadratmil, skulle blifva väl
tillgodosedt i afseende å ordinarie läkarkrafter genom de af kommittén föreslagna
elfva distrikten. Det låter sig emellertid icke förneka, att genom
tillskapandet af Bäckefors distrikt, som förutsätter upphörande af de
nuvarande extra distrikten i Ed och Högsäte!-, tillgången på läkare i
dessa trakter skulle blifva afsevärdt försämrad, och knappast torde man
genom en annan uppdelning af de elfva distrikten kunna åstadkomma
ändring häri. Dalsland torde nämligen med hänsyn till befintliga kommunikationer
och andra lokala förhållanden böra betraktas såsom ett
afgränsadt helt för sig, och de båda öfrig» distrikten i denna landsända,
Billingsfors och Melleruds, hafva redan den storlek, att de ej torde
kunna mottaga något nämnvärd t tillskott. Såsom medicinalstyrelsen påpekat,
synes man ej heller kunna ifrågasätta att i ena distriktet bibehålla
en extra provinsialläkare, medan det andra erköl lo en ordinarie,
då invånarna i dessa trakter lefva under tämligen liknande, i allmänhet
mycket små förhållanden. Eds distrikt utgör dessutom gränsdistrikt

139

Sjätte hutVudtiteln.

mot Norge och det synes angeläget att icke vidtaga åtgärder, sort) [9.]
drifva befolkningen att söka läkarhjälp i grannlandet.

På dessa skäl ansluter jag mig till medicinalstyrelsens uppfattning, som
jag delar äfven i fråga om antalet distrikt i (''ifrigt. Jag tillstyrker alltså,
att inom Älfsborgs län upprättas tolf ordinarie provinsialläkardistrikt.

15. Skaraborgs län.

Länet är lör närvarande indela dt i (5 distrikt, Mariestads, Lidkö- xoamUtSn.
pings, kalköpings, Hjo, Hotva och Vara distrikt. Kommitténs förslag
upptager ett antal af 8 distrikt. Härigenom kommer visserligen medeltalet
för folkmängden i distrikten att uppgå till omkring 27,000, men
länets folkmängdstäthet och kommunikationsförhållanden tillåta enligt
kommitténs mening här ett anordnande af folkrikare distrikt än exempelvis
i Älfsborgs län.

Enligt förslaget skulle Älg ar ds distrikt, det förutvarande Hofva, till
omfattningen förblifva oförändradt; stationen skulle förflyttas till det
enligt kommitténs åsikt lättare tillgängliga Älgarås.

Till ett Grästorps distrikt hafva sammanförts de 22 västligaste socknarna
af det enligt kommitténs mening i sin nuvarande omfattning alltför
vidsträckta Vara distrikt.

Återstoden utgör tillsammans med Jungs, Ottums, Vinköls, Västra
(xerums och Härlunda socknar från Lidköpings distrikt det reglerade
Vara distrikt.

Mariestads distrikt skiijer sig från det förutvarande däri, att 20
sydligt belägna socknar öfverförts till ett nybildadt Sköfde distrikt.

Lidköpings distrikt inrymmer efter regleringen eu befolkning af omkring
32,000 personer mot förut 40,000; distriktet har minskats på sätt
förut angifvits men däremot ökats med Biärka socken från Falköpings
distrikt.

Motsvarande beiblkuingssiffror för Hjo distrikt äro 22,500 och 40,000;
från distriktet hafva till Sköfde distrikt öfverförts 15 mer västligt belägna
socknar.

Falköpings distrikt har genom förslaget minskats med Stentorps,
Brunnhems, Dala och Borgunda socknar med tillsammans omkring 2,600
invånare, hvilka tillagts Sköfde distrikt; distriktets befolkningssiffra nedbringas
härigenom till .knappt 36,000.

Sköfde distrikt utgöres, såsom förut nämnts, af delar från Mariestads,

Hjo och Falköpings förutvarande distrikt.

140

Sjätte liuiYudtiteln.

[9.]

Medicinalstyrelsen
och
ortsmyndifjh
et ernå.

Departement.scJicfen.

Kommittén.

Kommitténs förslag har i hufvudsak vunnit samtliga hörda myndigheters
gillande; de anmärkningar, som framställts, beröra dels flyttningen
af läkarstationen i nuvarande Hofva distrikt, dels några smärre detaljer
af regleringens genomförande.

Om behofvet af den utaf kommittén föreslagna ökningen i antalet
distrikt i detta lön synes full enighet förefinnas. .lag tillstyrker därför,
att i förslaget till stat för detta län upptages ett antal af åtta distrikt.

16. Värmlands län.

Länet är för närvarande indeladt i 9 distrikt, Karlstads, Filipstads,
Nedre Fryksdalens, Öfre Fryksdalens, Silbodals, Näs, Dalby, Arvika och
Visnums. Förslaget upptager 10 distrikt, således ett mera än för närvarande.
Härvid äro dock områdena för tre distrikt bibehållna och
likaså stationerna, men distrikten i fråga hafva uppkallats efter dessa,
så att för nuvarande Dalby distrikt, som på grund af namn likbeten
stundom förväxlats med trakten omkring Dalby poststation i Malmöhus
län, antagits namnet Persby distrikt, för Öfre Fryksdalens distrikt namnet
Torsby distrikt och för Nedre Fryksdalens distrikt namnet Sunne distrikt.

Det är således missförhållandena med de öfriga 6 distrikten, som
föranledt de föreslagna förändringarna. Bland dessa hafva två, Arvika och
Silbodals distrikt, tillsammans inemot 69,000 invånare på en så ansenlig
areal som 53 kvadratmil, där samfärdsmedlen icke äro de bästa. Sedan
från dessa områden afskilts de hittills Arvika distrikt tillhöriga socknarna
Gillberga, Långserud. och Svanskog, hvilka förts till. Säffle
distrikt, har återstoden fördelats på följande sätt. Under namn af
Charlottenbergs distrikt har sammanförts socknarna Kola, Eda, Gunnar -skog och Bogens kapell från Arvika distrikt samt Skillingemarks och Järnskogs
socknar från Silbodals distrikt. Det reglerade Arvika distrikt har
minskats med dels nyss nämnda 4 socknar, dels med de till Säffle förda
3 socknarna. Arjengs distrikt utgöres af Silbodals nuvarande distrikt
med den minskning, för hvilken förut redogjorts.

Filipstads distrikt har minskats med Nyeds och Ålfsbacka socknar,
hvilka förts till ett föreslaget Molkoms distrikt. Det oaktadt kommer
det reglerade distriktet att inrymma omkring 39,000 invånare, spridda
på den ansenliga arealen af 40 kvadratmil. Kommittén anser detta
distrikt i och för sig för stort men räknar på fortvarande tillgång
på extra läkarkraft för trakten omkring Uddeholm.

Sjätte hufvudtiteln.

141

För de 6 östliga, socknarna, af nuvarande Karlstads distrikt liar FOU
inrättats ett Molkoms distrikt, i livilket ingår såväl Nyeds och Ålfsbacka
socknar från Filipstads distrikt som ock (linie socken från Vismims
distrikt. Åtta af det. västligare Karlstadsområdets nio socknar bilda det
nya Kils distrikt.

Siiffle distrikt består hufvudsakligen af det nuvarande Näs’ distrikt,
utökadt med dels de tre förut nämnda socknarna från Arvika distrikt,
dels den återstående socknen, Borgviks, från Karlstads distrikt.

Återstoden af länet, G af de i nuvarande Visnums distrikt ingående
sju socknarna, har sammanförts med två socknar inom Örebro
län till ett distrikt, för hvilket redogörelse lämnas under Örebro län.

För de anmärkningar, som framställts mot kommitténs förslag att Medkmat*t>jsammanföra
större delen af Visnums distrikt med två socknar i Örebro rclsen °f
län till ett provinsialläkardistrikt med station för läkaren vid Strömtorps "''lutZnl'':1''
järnvägsstation i sistnämnda län, hvarigenom distriktet skulle räknas
tillhöra Örebro län, blir jag i tillfälle att framdeles redogöra.

Filipstads distrikt anses af förste provinsialläkaren blifva för stort.

Med honom instämma extra provinsialläkaren i Uddeholms distrikt, landstinget,
samt Eders Kung].. Maj:ts befallningshafvande i länet. Nämnda myndigheter
påyrka fördenskull, att distriktet uppdelas i två distrikt på det
sätt att Uddeholms extra- provinsialläkardistrikt åtskiljes som ett ordinarie.

Som motiv härför angifves, att, därest alla extra provinsialläkare skulle
tillsättas af statsmyndighet, det torde kunna ifrågasättas, om och i hvad
man Uddeholms aktiebolag skulle befinnas villigt att, i likhet med livad
hittills skett, bekosta aflöning för en tjänsteman, vid hvars antagande
bolaget kunde blifva beröfvad t allt inflytande. Styrelsen för Uddeholms
aktiebolag anser emellertid, att ingen anledning förefinnes att önska förändring
i nuvarande bestämmelser för distriktet.

Medicinalstyrelsen anför, att, dä enligt kommitténs förslag extra distrikt,
tillkomna jämlikt kung!, kungörelsen den 17 oktober 1840, skulle
lämnas orubbade, under förutsättning att de ej stode obesatta längre
tid än ett är, kommittén torde hafva haft fog för sitt antagande om
extra läkartillgång från Uddeholm, och då bolaget själft icke önskar
någon förändring, anser sig styrelsen kunna, förorda kommitténs förslag
såväl i denna del som i allmänhet beträffande detta län. Styrelsens
enda. anmärkning gäller benämningen å ett af distrikten.

Hvad medicinalstyrelsen anfört beträffande antalet distrikt för länet Departemenusynes
mig välgrundad^ hvadan jag tillstyrker förslaget härutinnan. chefen.

142

Sjätte hufvudtiteln.

[9.1

Kommittén.

17. Örebro län.

Detta län är nu fördeladt på 5 provinsialläkardistrikt, Örebro,
Nora, Askersunds, Karlskoga och Grythyttehed, hvaremot regleringsförslaget
upptager 7. Då emellertid i ett ad de nya distrikten ingår större
delen af det förut omnämnda Värmlandsdistriktet, är ökningen i antalet
distrikt något mindre än hvad de anförda siffrorna utvisa.

Oförändrade hafva bibehållits Grythytteheds distrikt och Askersunds
distrikt. Förändringarna .träffa, följaktligen de tre återstående distrikten.
Vid bifall till kommitténs förslag beträffande omorganisation af förste
provinsialläkartjänsterna bortfaller jämväl för detta lön behofvet af en
provinsialläkare i residensstaden och af de förutvarande tre läkarstationerna
har kommittén i själfva verket behållit endast en, Nora. Kring
denna stad har anordnats Kora distrikt, i hvilket ingår endast tre af
det nuvarande lika benämnda distriktets socknar, Nora landsförsamling,
Vikers kapell och Järnboås, hvaremot distriktet utökats med Kils, Ekers,
Axbergs, j Tofs ta och Er valla, socknar från Örebro distrikt.

De två återstående socknarna, Lindesbergs landsförsamling och
Ramsbergs socken af Nora nuvarande distrikt jämte Örebro distrikts
sju norr om Hjälmaren och öster om det reglerade Nora distrikt belägna
socknar bilda det nya Frövi distrikt med läkaren placerad vid den
lika benämnda järnvägsstationen.

I länets västligaste del har af socknarna Karlskoga med Karlsdals
kapell, Degerfors och Bjurtjärn tillsammans med de förut omnämnda
sex socknarna från Vi simma distrikt i Värmlands län bildats ett distrikt,
som efter den föreslagna läkarstationen benämnts Strömtorps distrikt.

Väster om Örebro hafva af länets centralt belägna delar, tretton
socknar från Örebro distrikt samt Frusta, Hidinge och Kvistbro socknar
från Karlskoga distrikt, bildats Fjugestci distrikt. Återstoden af Orobro
distrikt bär sammanförts till ett Fälsboda distrikt.

Medicinal- Förslaget angående Strömtorps distrikt har mött en hel del invänd nyreisen

och ninp-ar från de i ärendet hörda myndigheterna såväl i Värmlands som
heiernai Qrebl’0 län.

Från distriktets Värmlandssocknar har genom utsedda ombud anförts,
att befolkningen skulle blifva i hög grad lidande genom de föreslagna
förändringarna. Ombuden anhålla därför, att Visnums provinsialläkardistrikt
måtte bibehållas antingen i sin nuvarande omfattning eller
med någon tillökning från angränsande delar af Skaraborgs och Örebro

143

Sjätte Imf vadtiteln.

län. Skulle likväl det af kommittén föreslagna distriktet komma till fl).]
stånd, har hemställts, att läkarstationen förlägges till Värmlands-Säby.

Värmlands läns landsting har icke haft något att erinra mot kommitténs
förslag. Däremot hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och förste provinsialläkaren i länet uttalat sig för bifall till "sockenombudens
framställning.

Inom Örebro län har provinsialläkaren i Karlskoga distrikt, som ej
käft något att erinra mot distriktsindelningen, uttalat sig mot förslaget,
att placera det ifrågasatta distriktets läkare vid Strömtorp, likaså förste
provinsialläkaren och länets landsting, och har såsom stationsort ifrågasatts
dels Karlskoga dels Degerfors.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som anser det olämpligt,
att bilda distrikt af delar från två län, finner anmärkningarna mot det
iöreslagna distriktet fullt befogade, särskild! hvad angår stationsorten.

Medicinalstyrelsen åter anför, att det icke synes kunna förnekas,
att provinsialläkartj änsten i Visnums distrikt hör till de provinsialläkartjänster,
som mest varit utsatta för täta ombyten af tjänstinnehafvare,
och att tjänsten uppenbarligen betraktats såsom eif slags öfvergångsplats,
som man sökt endast för att blifva ordinarie provinsialläkare.

Detta förhållande ger anledning att, emot hvad ombuden från Visnums
härad hållit före, antaga, att tjänsten
i allt fall ieke så stor inkomst, att tjänstinnehafvare ansett densamma,
nöjaktig. Genom kommitténs förslag till distriktsbildning för denna
trakt torde enligt styrelsens uppfattning berörda missförhållanden blifva
af hjälpta. Medicinalstyrelsen finner fördenskull icke anledning till ändring
i kommittéförslaget beträffande sammansättningen af Strömtorps
distrikt men föreslår annan läkarstation för distriktet.

I öfrigt tillstyrka samtliga i ärendet hörda myndigheter kommitténs
förslag i hvad det afser antalet distrikt.

Mot sammansättningen af det ifrågasatta, af delar från Värmlands Departements
och Örebro län bestående distriktet har jag icke funnit anledning till er- che/
inran, och torde jag, hvad angår stationsorten, framdeles få yttra mig. —

I detta sammanhang har jag således allenast att, i öfverensstämmelse
med hvad kommittén föreslagit, tillstyrka ett antal af sju distrikt för
Örebro län.

18. Västmanlands län.

Detta län är för närvarande indeladt i 3 distrikt, Västerås, Hebv Kommittén.
och Norbergs. Med hänsyn till storleken äro de mycket ojämna, i det

144

Sjätte liufvmltiteln.

''9.1 att ett, Västerås, är, synnerligast med afseende ä folkmängd — omkring

66,000 personer — men äfven till areal, större än de båda öfriga tillsammans;
och dock minskades detsamma enligt kungl. brefvet den 6
juli 1894 med sexton socknar. De båda öfriga distrikten hafva emellertid
hvar för sig lämplig storlek, hvarför olägenheten af Västeråsdistriktets
omfång kunnat aflägse as endast genom dess delning i två. På
grund häraf upptager regleringsförslaget 4 distrikt, således ett mera
än förut; och det är endast den omständigheten att kommittén ansett
sig kunna räkna på fortsatt tillgång till extra läkar kraft, som föranledt
kommittén att ej föreslå en längre gående delning.

Området för nuvarande Norbergs distrikt har bibehållits, men i förslaget
benämnts Ångelsbergs distrikt. I afseende på såväl station som
område oförändradt är Heby distrikt.

Det reglerade Västerns distrikt skulle med öfver .95,000 invånare
på en vtvidd af 16,4 kvadratmil utgöra omkring hälften af det nuvarande,
i det den västligare delen, omfattande Åkerbo och Skinnskattebergs
härader med Munktorps socken från Snofringe härad, sammanförts
till ett nytt distrikt, Bernshammars distrikt, med en areal af 16,9 kvadratmil
och '' omkring 31,000 invånare. Horn läkarstation har kommittén
föreslagit den inom Heds socken belägna järnvägsstationen invid Bernshammars
bruk.

Mt’dfinal- Förslag hafva framställts såväl om ökning af distriktens antal som

''t!lC ocfc angående ändring i de ifrågasatta läkarstationerna.

''"''iuta-ua9 Förste provinsialläkaren föreslår ytterligare ett provinsialläkardistrikt

i länet, nämligen i södra delen af Bernshammars af kommittén föreslagna
störa distrikt med station för läkaren i Kungsörs köping, i hvilket
nya distrikt äfven delar af Södermanlands län skulle ingå.

I detta förslag har Eders Kungl. Mapts befallningshafvande instämt.

Landstinget framhåller såsom sin åsikt, att alla för sjukvården bebo
föga extra provinsialläkardistrikt borde ändras till ordinarie. Om detta
af ekonomiska skål vore omöjligt, betonar landstinget önskvärdheten af
att åtminstone östervåla extra provinsialläkardistrikt med dess aflägsna
läge och dåliga kommunikationsförhållanden ombildas till ett ordinarie
distrikt.

Provinsialläkaren i Norbergs distrikt har vänd! sig mot den föreslagna
flyttningen af läkarstationen till Ängelsberg.

Medicinalstyrelsen, som ansett tillräckliga skäl ej vara anförda för
inrättande vare sig af ett distrikt för länets sydvästliga delar eller för
den af landstinget ifrågasatta ombildningen af Östervåla extra distrikt,
har, med ogillande jämväl af de mot Ängelsberg såsom läkarstation
framställda anmärkningarna, tillstyrkt kommitténs förslag oförändradt.

Sjätte hufvudtiteln.

145

Jämväl i fråga om detta län ansluter jag mig till medicinalstyrelsens
mening och. tillstyrker följaktligen att för länet fyra distrikt upptagas
i förslaget till stat.

19. Kopparbergs län.

Kommittén erinrar, att Kopparbergs län är ett bland dem, i hvilka
folkmängden är synnerligen ojämnt fördelad, så att exempelvis i trakten
omkring Hedemora i medeltal 19 å 20 personer kunna beräknas för eu
kvadratkilometers areal, medan motsvarande medeltal för Alfdalens och
Sårna socknar kan beräknas obetydligt öfverstiga 2. Det är, fortsätter
kommittén, klart, att under sådana förhållanden vid regleringen för de
glest befolkade orterna främst måst tillses, att ej åt distrikten gifves så
stor utsträckning, att man därigenom för vissa delar däraf alldeles omöjliggör
provinsialläkarens anlitande; i de rikare befolkade länsdelarna
''åter måste största vikten läggas på förhållandet mellan folkmängd och
läkartillgång. —• Den ojämnhet, som framgår af en omedelbar jämförelse
mellan de reglerade distriktens folkmängds- och arealsiffror hvar för sig,
är således enligt kommitténs mening fullt motiverad. Förslaget upptager
10 distrikt, eller 4 mer än enligt nuvarande indelning. Att
man kunnat stanna vid denna ökning har till stor del berott därpå, att
anställandet af extra provinsialläkare för en och annan aflägsen socken
underlättas genom afkastning af skogsmedelsfonder, så att erforderlig
lön ej behöfver utgå genom beskattning.

Af de nuvarande distrikten, Falu, Nås, Hedemora, Mora, Leksands
och Grangärdes, har Mora distrikt med 117,5 kvadratmils areal det största
området. Vid distriktets reglering hafva därifrån, under namn af Alfdalens
distrikt, afskilts två socknar, Alfdalens och Sårna, med hvar sitt
tillhörande kapellag, tillsammans upptagande 68,7 kvadratmils areal.

Det reglerade Mora distrikt skulle, utom återstoden af det nuvarande,
omfatta äfven Ore socken, nu tillhörande distriktet omkring Leksand,
och sålunda få 58,5 kvadratmils areal, å hvilken äro bosatta omkring

25,000 invånare.

Äfven det nuvarande Nås distrikt med 69,5 kvadratmils areal och
omkring 27,000 personers folkmängd har fördelats i två distrikt, det
västligare kalladt Malungs distrikt, omfattande socknarna Malung med
Tyngsjö kapell, Lima och Transtrand, och det östligare Näs distrikt,
omfattande det nuvarande distriktets fem återstående socknar, med läkarstationen
fortfarande i Nås.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 1 Käft.

[9.]

Departements chefen.

Kommittén.

Medicinalstyrelsen
och
ortsmyn digheterna.

Departements chefen.

Kommittén.

146 Sjätte lrafvudtiteln.

Äfven Leksands nuvarande distrikt, i hvilket på 82,2 kvadratmil
förefinnes en befolkning uppgående till omkring 31,000 personer, har
kommittén ansett böra delas, särskildt med hänsyn till de mindre goda
kommunikationerna med distriktets norra delar. Kommittén har därför
föreslagit ett Rättviks distrikt, bestående af socknarna Rättvik med
Dådrans kapell, Bingsjö och Boda, alla belägna norr om sjön Siljan.

Af det nuvarande distriktets återstående socknar hafva Ore, såsom
nämndt, förts till Mora distrikt och Gagnef med lYIockfjärds kapell till
ett nybildadt Borlänge distrikt. För det reglerade Leksands distrikt skulle
således återstå en befolkning af omkring 16,000 personer, spridda på eu
ytvidd om 14,5 kvadratmil.

Äfven Falu distrikt, omfattande 36 kvadratmil och omkring 54,000
invånare, har synts kommittén för stort. För den norra delen, sju
socknar, har bibehållits station och benämningen Falu distrikt, medan
af fem socknar i distriktets södra del tillsammans med Gagnefs socken
bildats Borlänge distrikt, hvarjemte Stora Skedvi socken förflyttats till
Hedemora distrikt.

Ludvika distrikt har till sin omfattning förblifvit oförändradt, men
läkarstationen har flyttats från Sunnansjö i Grangärde socken till den på
grund af sina järnvägsförbindelser betydande orten Ludvika. Oafsedt
förutnämnda tillökning har jämväl Hedemora distrikt biifvit oförändradt..

Beträffande detta län hafva de i ärendet hörda myndigheterna lämnat
kommitténs förslag beträffande distriktens antal och omfattning utan
annan anmärkning än att provinsialläkaren i Mora distrikt ifrågasatt
behofvet af Ålfdalens distrikt. Ofriga myndigheter vitsorda likväl
behofvet af detsamma och medicinalstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag
oförändradt. I fråga om stationsorterna råda i ett par fall olika
uppfattningar.

Att tio distrikt för länet äro behöfliga, synes mig vara ådagalagdt..
Jag tillstyrker följaktligen, att detta antal distrikt upptages i staten.

20. Giäfleborgs län.

Folkmängden i länet öfverstiger 196,000 personer, spridda på en
ytvidd af 197 kvadratmil. Länet är för närvarande indeladt i 5 distrikt,
Gäfle, Söderhamns, Järfsö, Hudiksvalls och Alfta, och kommittén föreslår
8. I likhet med öfriga norrländska län har äfven detta län, anför
kommittén, väsentligen olika befolkningstäthet för särskilda länsdelar, och

Sjätte hufvudtiteln.

147

följden däraf liar vid regleringen blifvit den ander sådana förhållanden [9.]
naturliga, att hufvudsakligaste afseendet å ett håll måst fästas vid
distriktens areal och samfärdsmedel, å ett annat vid distriktens folkmängd
och samfärdsmedel samt å båda hållen å de större eller mindre
utsikterna för erhållande af annan läkarvård än statsläkarens.

Då sådana utsikter icke finnas för den längst i nordväst belägna
delen af Järfsö nuvarande distrikt, socknarna Kårböle kapell och Los
med Hamra kapellag, och sarnfärdsmedlen i samma del äro landsvägar,
som omedelbart beröra endast några få bebyggda platser, har kommittén
ansett området böra under namn af Los distrikt erhålla egen provinsialläkare.

För hvad som därefter återstår af Järfsö distrikt har föreslagits
stationens förflyttning till clet efter järnvägen 15 kilometer norr om
Järfsö belägna Ljusdals municipalsamhälle, på grund hvaraf föreslagits
namnet Ljusdals distrikt. Därigenom blefve läkaren, enligt hvad kommittén
anfört, något lättare än förut tillgänglig för de ändock skäligen
aflägsna, men på båda sidor om norra stambanan belägna nordligaste
bygderna.

Äfven det nuvarande Hudiksvalls distrikt med omkring 44,000 invånare
på en ytvidd af 40 kvadratmil bär ansetts höra delas. Därvid
har af de sex nordligaste socknarna bildats Bergsjö distrikt, medan återstoden,
omkring 29,000 invånare på 25,4 kvadratmil, bibehållits såsom
Hudiksvalls distrikt.

Alfta distrikt med ett område af nära 30 kvadratmil och omkring

24,000 invånare skulle förblifva till sin omfattning oförändradt, men
läkarstationen borde, enligt hvad kommittén anfört, flyttas västerut till
Edsbyn och distriktet benämnas Edsbyns distrikt. Som motiv härtill
uppgifves, att distriktets östliga delar kunna påräkna annan läkar tillgång.
Söderhamns distrikt ingår i kommitténs förslag oförändradt.

Ciäfle distrikt, omfattande hela provinsen Gästrikland med 44 kvadratmil
och omkring 66,000 invånare, har af kommittén uppdelats i två,

Ockelbo distrikt, omfattande Ofvansjö, Jäderbo, Torsåkers, Ockelbo, Amots
kapells och Hamrånge socknar, samt Gäfl.e distrikt återstoden af det nuvarande
lika benämnda distriktet med omkring 36,000 invånare på 19,5
kvadratmil.

Det är, frånsedt landstingets förut omnämnda principiella betänklig- Medicinalbetel’
mot förslaget i dess helhet, hufvudsakligen allenast beträffande
flyttningen af läkarstationerna till Edsbyn och Ljusdal, som kommitténs hetemai
förslag väckt motstånd. Anmärkningar hafva dock jämväl framställts
mot sättet för distriktsindelningens ordnande i fråga om två socknar.

148

Sjätte Jiufvmltiteln.

[9.]

Departements chefen.

Kommittén.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter, med undantag af landstinget,,
synas vara ense om behofvet af åtta distrikt för Gäfleborgs län, en uppfattning
som jag på grund af personlig erfarenhet delar. Jag tillstyrker
fördenskull, att detta antal distrikt i statförslaget beräknas för
länet.

21. Yästernorrlands län.

Kommittén erinrar, att länet icke sträcker sig in i den egentliga
fjällbygden, där å stora vidder befolkning saknas, utan mera liknar
Gäfleborgs län, särskild! häruti att befolkningstätheten är för skilda
trakter synnerligen olika, exempelvis i orterna omkring Sundsvall mellan
28 och 29 invånare per kvadratkilometer mot 2,7 å 2,8 i länets nordvästra
hörn, Bodums och Tåsjö socknar. Vid regleringen har detta förhållande
utöfvat inflytande. Härtill kommer, att å länets landsbygd
folkmängden ökats ovanligt hastigt eller under åren 1866 —1903 från
omkring 119,000 till omkring 210,000. Följden af allt detta har blifvit,
att i regleringsförslaget måst upptagas 10 distrikt, under det att den
nuvarande indelningen upptager 7 distrikt, Härnösands, Örnsköldsviksr
Sundsvalls, Sollefteå, Skogs, Torps och Fjällsjö.

I ett af de nya distrikten, nämligen Hotings distrikt, ingår dock
äfven från Västerbottens län Dorotea socken med Risbäcks kapell, hvilka,
därest de ej skulle bilda ett eget distrikt, något som kommittén velat
undvika, lämpligast torde enligt kommitténs mening böra sammanföras
med Bodums och Tåsjö socknar från nuvarande Fjällsjö distrikt.

För återstoden af sistnämnda distrikt jämte Adals-Lidens socken
från Sollefteå distrikt har bildats Ramsele distrikt. I öfrig! har Sollefteå
distrikt förbi ifvit oförändrad!.

Från Ornsköldsviks distrikt, hvars nuvarande område är 68,1 kvadratmil
med omkring 47,000 invånare, däraf omkring 3,000 komma på den
lika benämnda staden, hafva afskilts Sidensjö, Skorpeds, Anundsjö, Björna
och Trehörningsjö socknar med sammanlagd! 48 kvadratmils ytvidd till
ett nytt distrikt under benämning Anundsjö distrikt. Återstoden utgör
det reglerade Örnsköldsviks distrikt, i hufvudsak således ett kustdistrikt.
Skogs distrikt ingår i kommitténs förslag oförändrad!, likaså Härnösands
distrikt, till hvilket höra äfven några socknar från provinsen Medelpad.

Denna provins är, med nyssnämnda undantag, nn indelad i två
distrikt, Torps och Sundsvalls. Af dessa har Torps distrikt, med om -

149

Sjätte ImfYudtiteln.

kring 21,000 invånare på 39,4 kvadratmils område, ansetts under benäm- [9.]
ning Frånslå distrikt böra till sin sammansättning lämnas oförändradt,
medan åter från Sundsvalls distrikt afskilts socknarna Indal, Indals-Liden
och Holm till ett Indals-Lidens distrikt med omkring 7,000 invånare på
13,2 kvadratmils ytvidd.

Härefter återstår för det reglerade Sundsvalls distrikt omkring

43,000 invånare på ett område af 15,l kvadratmil, ett, enligt hvad kommittén
anför, alltför stort distrikt, otänkbart därest icke extra läkartillgång
i staden kunde påräknas.

Hvad angår områdena och stationerna för de af kommittén före- Orismynäigslagna
Sollefteå, Indals-Lidens, Härnösands, Frånslå och Sundsvalls di- htternastrikt
har någon erinran ej framställts.

Beträffande Skogs distrikt ifrågasätter Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
läkarstationens flyttning till Lugnvik i Bjärtrå socken.
Provinsialläkaren i distriktet anser emellertid i likhet med landstinget
någon förändring i bestående förhållanden icke böra äga rum.

Kommitténs förslag till distriktsindelning i öfre delarna af Ångermanland
har däremot uppväckt mycket motstånd.

Såsom nämndt, liar kommittén föreslagit bildande af dels ett nytt
Hotings distrikt, bestående af Bodiuns och Tåsjö socknar från Fjällsjö
nuvarande distrikt samt Dorotea socken med Risbäcks kapell Irån Asele
distrikt i Västerbottens län, dels ett Ramsele distrikt, omfattande Junseie,
Ramsele, Ed sele ecb. Fjällsjö socknar från Fjällsjö distrikt samt
Adals-Lidens socken från Sollefteå distrikt.

Provinsialläkaren i Fjällsjö» distrikt har i afseende härå erinrat,
att genom den af kommittén angifna sammansättningen af Hotings distrikt
och därmed följande indragning af nuvarande Tå sjö och. Dorotea
extra provinsialläkardistrikt ortsbefolkningens behof åt läkarvård skulle
blifva mycket sämre tillgoöosedt än nu. Tanken att förlägga eu provinsialläkarstation
till Boting, som för närvarande är en ganska liten by
med mycket isoleradt läge, anser provinsialläkaren får antagas hafva
uppkommit af hänsyn till kända järnviigsplaner. Men till dess ifrågavarande
planer vunnit fastställelse och Boting verkligen börjat nå den
utveckling, som man förespått denna- plats, finner han lämpligast att
icke rubba läkarstationerna uti ifrågavarande trakter. — Fjällsjö distrikts
provinsialläkarstations förläggning till Ramsele kyrkoby skulle, anför han
vidare, medföra eu försämring för alla de tre socknar, som utgöra- den i
Fjällsjö stationerade provinsialläkarens verksamhetsområde. Lasarettsläkaren
i Backe kunde icke lämpligen — synnerligast efter nu pågå -

150

Sjätte liufvudtitelii.

ende utvidgning af lasarettet — åtaga sig läkarvård för omkring 7,000
personer, spridda öfver ett mycket stort område med synnerligen dåliga
kommunikationer. För största delen af Bodums socken, som skulle föras
till Hotings distrikt, blefve afstånd?! till provinsialläkarstationen omkring
2 Vs mil i stället för som nu 1 7s mil. Jun sele, den största af det nuvarande
distriktets socknar, skulle blifva rent af vanlottad med en väg''
på 5 b 2 mil eller mera till sin i Barnsele stationerade provinsialläkare.
Provinsialläkaren anser, att de af kommittén gjorda ändringsförslagen,
i livad do beröra Fjällsjö provinsialläkardistrikt och Dorotea extra provinsialläkardistrikt,
åtminstone icke förr böra upptagas till afgörande,
än det synes vara klart, huru ortens kommunikationsförhållanden inom
den närmaste framtiden komma att blifva ordnade.

Landstinget bär för sin del hufvudsakligen i öfverensstämmelse med
hvad som synes vara provinsialläkarens mening föreslagit, att oiurudet
för de af kommittén ifrågasatta Hotings och Ramsele distrikt måtte fördelas
på följande tre distrikt:

Tåsjö distrikt, i stället för Hotings distrikt, omfattande Tåsjö socken,
möjligen i förening- med Alanäsets kapell, med station i Tåsjö;

Fjällsjö distrikt, omfattande Fjällsjö, Bodums och Junsele socknar,
med station i Fjällsjö;

Barnsele distrikt, omfattande Barnsele, Ådals-Lidens och Edsele socknar,
med station i Ramsele.

Äfven förste provinsialläkaren finner kommitténs förslag till distriktsbildning
uti ifrågavarande del af länet mindre lämpligt. Eders
Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som äfven påpekar, att kommitténs
antagande, att lasarettsläkaren i Backe kunde påräknas för läkarvård
inom närmast närbelägna orter, icke torde äga skäl för sig, samt att
kloting är såsom läkarstation tämligen olämplig, föreslår, dels att Tåsjö
socken ensam skulle utgöra ett provinsialläkardistrikt med station i närheten
af Tåsjö kyrka, dels ock att, såsom landstinget föreslagit, Bodums,
Fjällsjö och Junsele socknar skulle bilda ett Fjällsjö distrikt med station
i Fjällsjö, hvarefter Ådals-Lidens, Ramsele och Edsele socknar kunde
bilda Ramsele distrikt.

Äfven från Västerbottens län hafva erinringar framställts mot det
föreslagna Hotings distrikt, i det att såväl landstinget som Eders Kungi.
Maj:ts befallningshafvande i länet ansett, att Dorotea kommun fortfarande
borde utgöra ett statsnnderstödt extra provinsialläkardistrikt, som kunde
räknas till Vilhelmina provinsialläkardistrikt.

De till Örnsköldsviks nuvarande distrikt hörande kommuner hafva,
såsom nämnts, af kommittén föreslagits skola bilda två distrikt, det ena,
omfattande Sidensjö, Skorped, Anundsjö, Björna och Trehörningsjö

Sjätte h in va«it lie ht.

151

socknar, under benämning- Åmin dsjö distrikt, med station i Anundsjö, [9.]
och det andra, som skulle _omfatta Natta, Själevad, Mo, Arnäs, Gideå,
Grundsunda socknar och Örnsköldsviks stad, benämndt Örnsköldsviks
distrikt.

Landstinget däremot har ansett, att nuvarande Örnsköldsviks distrikt
borde fördelas i tre distrikt, därvid Björna och Trehörning»]ö socknar
skulle öfverfiyttas från det föreslagna Anundsjö distrikt och jämte Gideå
och Grnndsunda socknar från det föreslagna Ömsköldsviksdistriktet bilda
Gideå distrikt med station i Gideå.

Emot det af landstinget föreslagna Gideå distrikt hafva ombud såväl
för Björna socken som för Trehörningsjö socken invalid!, bland annat,
att vid eu sådan anordning de båda socknarna skulle få det mycket
sämre ställdt med läkarvården än under närvarande förhållanden. Ombudet
för Björna socken har dels hemställt, att, därest ett distrikt enligt
landstingets förslag korame att för trakten bildas, stationen för läkaren
måtte förläggas antingen till Björna eller Trehörningsjö eller ock att
Björna socken måtte få tillhöra örnskölds viks distrikt, dels framhållit
önskvärdheten af att, hvilketdera distriktet Björna socken än tilldelas,
läkaren i distriktet må stationeras vid järnvägslinjen. Ombuden för
Trehörningsjö socken hafva, med hänsyn till Trehörningsjö stations läge
i förhållande till Björna och Gideå socknar och dess goda utvecklingsmöjligheter,
anhållit, att en provinsialläkare måtte stationeras å denna
plats eller att Gideå och Grundsunda socknar förenas till ett distrikt
samt Björna och Trehörningsjö socknar jämte de socknar, som ligga
utmed järnvägslinjen, till ett eller helst att Trehörningsjö socken finge
utgöra ett eget provinsialläkardistrikt men med station icke vid Björna
utan i Trehörningsjö. Ombud för Gideå kommun har emellertid förklarat
sig icke kunna skänka bifall till anslutning med Björna och Trehörningsjö
socknar till ett provinsialläkardistrikt, därest icke läkarstationen
förlädes till Gideå kyrkoby. -— Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
liksom provinsialläkaren i Örnsköldsviks distrikt, föreslår, att Gideå,

Björna och Trehörningsjö socknar tillsammans bilda ett distrikt med
station för läkaren helst i Björna, möjligen i Trehörningsjö, men i intet
fall i närheten af Gideå kyrka. — Förste provinsialläkaren tillstyrker
kommitténs förslag i denna punkt.

Medicinalstyrelsen säger sig för sin del ej kunna biträda uppfatt- MecUdnainingen
att Hotings by åtminstone för närvarande skulle vara olämplig sl>Jrelsmplats
till station för eu provinsialläkare. Planen att till ett Hotings distrikt
i Västernorrlands län lägga Dorotea socken från Västerbottens län
synes medicinalstyrelsen fullt genomförbar, enär afståndet från Dorotea

152

Sjätte hnfvudtitelu.

9.] kyrkoby till byn Hoting icke torde uppgå till mer än högst tre mil —
ett afstånd som i dessa trakter icke lärer uppfattas såsom stort — och
farbar väg mellan dessa båda platser finnes. Det är visserligen, fortsätter
styrelsen, sant, att enligt kommitténs antagande, som i detta
fall äfven delas af styrelsen, såväl Dorotea som Tåsjö statsbidragsunderstödda
extra distrikt skulle med denna anordning komma att upphöra
och trakten alltså få endast en läkare, den i Hoting placerade ordinarie
provinsialläkaren. Det synes emellertid styrelsen icke så visst, att icke
denna situation skulle kunna inträffa, äfven om de båda distrikten bibeliölles,
i hvilket afseende styrelsen erinrar, att Dorotea extra distrikt af
brist på sökande för närvarande är vakant och att osäkert är när detta
distrikt kan komma att ånyo få läkare. Vid sådant förhållande anser
styrelsen som om eu anordning'' vore att föredraga, hvarigenom eu för
hela trakten i fråga åtkomlig läkare anställdes. .Styrelsen antager nämligen,
att en läsart jåns t i Hoting skulle vida lättare besättas än tva med
så närliggande stationer som Tåsjö och Dorotea.

Medicinalstyrelsens förordande af kommitténs förslag om ett Hotings
distrikt förutsätter tydligen, att äfven Ramsele distrikt bibehålies sådant
det af kommittén föreslagits. Visserligen säger sig styrelsen ej heller
hafva förbisett, att Junsele socken härigenom kommer i eu något sämre
ställning än den för närvarande intager, då närmaste provinsialläkarstation
är i Fjällsjö, dit landsväg ieder, hvithet icke är fallet till det fågelvägen
ej så mycket aflägsnare Ramsele. Medicinalstyrelsen antager dock

_"i motsats " till hvad från orten anförts — att lasarettsläkaren i det

från Fjällsjö ej långt aflägsna Räcke skall kunna lämna befolkningen i
Junsele läkarhjälp, särskild! i fall då de sjuka infinna sig hos läkaren.

Hvad angår det af landstinget in. fl. ifrågasatta nya provinsialläkardistriktet
i länets nordöstra del, torde det nog, framhåller medicinalstyrelsen,
förhålla sig så som ombuden från Trehörningsjö i underdånig
skrifvelse den 10 april 1909 uppgå!vit, nämligen att ifrågavarande
socknar icke passa att förenas till ett distrikt. Björna och Trehörningsjö
socknars intressen synas i berörda afseende vara oförenliga med
Gideå och Grundsunda socknars. Men ytterligare två provinsialläkardistrikt
å orten anser styrelsen icke kunna med fog ifrågasättas, särskild!
som Björna och Trehörningsjö socknars sammanlagda folkmängd,
omkring 4,500 personer, icke kunna betinga eu egen provinsialläkare,
något som ock af provinsialläkaren i Örnsköldsviks distrikt och förste
provinsialläkaren betonats. Vid sådant förhållande anser medicinalstyrelsen
frågan om ett provinsialläkardistrikt, omfattande Björna, Trehörningsjö,
Gideå och eventuellt Grundsunda socknar, höra förfalla och den

Sjätte It iifviui titel il 153

lösning kommittén angifvit angående distriktsindelning ii orterna ilr;iga
stadfästas.

Medicinalstyrelsen hemställer alltså om bifall till kommitténs förslag
oförändradt.

Om också vissa skäl synas tala för de från orterna framförda önskemålen,
anser jag mig dock icke, mot hvad medicinalstyrelsen anfört,
kunna förorda att länet uppdelas på större antal distrikt än det af kommittén
föreslagna.

22. Jämtlands län.

Jämtlands län är närmast omkring Storsjön samt utefter Indalsälfven
jämförelsevis väl, men å öfriga trakter svagt befolkadt, och närmast
norska gränsen förekomma flerstädes stora fjällvidder mellan bostadsplatserna.
Länet är nu indeladt i 7 distrikt, Östersunds, Svegs, Undersåkers,
Ragunda, Ströms, Hede och Bergs, bland Indika fyra gränsa
mot Norge. Val tillmätas, enligt hvad kommittén anför, afstånden i
fjällbygder icke ens tillnärmelsevis samma betydelse som i kulturbygder,
men i de jämtländska gränsdistrikten äro dock afstånden till respektive
stationer från vissa delar af distrikten sådana, att biträde af provinsialläkaren
svårligen kan anlitas. Två af dessa distrikt hafva därför, efter
tillägg af en socken från ett tredje, ansetts böra uppdelas i sex nya,
och att delning ej föreslagits af det till arealen största (Undersåkers)
beror därpå, att detta distrikt genomskäres af stambanan till norska
gränsen. Genom den föreslagna regleringen skulle länet således erhålla
11 distrikt.

Från Ströms distrikt, som nu består af fem socknar och är det
nordligaste af de nuvarande distrikten samt där till och med landsvägar
endast sparsamt förefinnas, har sålunda först af söndrats ett Gäddede distrikt,
bestående af den mot riksgränsen stötande Frostvikens socken
med omkring 2,300 invånare på 48 kvadratmil.

För Ströms och Alanäs socknar om tillsammans 25 kvadratmil och
med nära 7,000 invånare har en provinsialläkare vid Ströms kyrkby
bibehållits, men distriktets namn för undvikande af förväxling ändrats
till Strömsunds distrikt.

De två återstående socknarna af Ströms distrikt, Hammerdals och
G-åxsjö, bilda tillsammans med Borgvattnets socken från Ragunda distrikt
Hammerdals distrikt.

Bih. till Biksil. Prof. 1911. I Samt. 1 Afä. 1 Halt.

[9.]

Departements chefen.

Kommittén.

154

Sjätte hnfvrnl titel n.

ro.] Från Östersunds distrikt hafva dels Föllin ge, Laxsjö och Hotagens

socknar med Hotagens lappförsamling sammanförts till Föllinge distrikt
med omkring 4,000 invånare på 35,1 kvadratmil, dels al socknarna Lelsund,
Sundsjö, Bräcke, Bodsjö och Nyhem med eu sammanlagd ytvidd
af 25,4 kvadratmil och omkring 8,400 invånare bildats Bräckt distrikt,
hvarefter för det reglerade Östersunds distrikt återstår eu areal af nära
32 kvadratmil och omkring 24,000 invånare.

Ragunda distrikt har, som ofvan nämnts, minskats med eu socken
men likväl återstå omkring 13,000 invånare på, 34,1 kvadratmil.

Ee.de
emot de två återstående distrikten, med bibehållande ed förutvarande
områden, i kommitténs förslag benämnts Mörsils distrikt och. Hoj-oer bergs
distrikt.

Ortsmynduj- Landstinget har ifrågasatt, att, utöfver de af kommittén för länet

i,er,föreslagna elfva, ett tolfte provinsialläkardistrikt med station i Ange by
måtte bildas af Offerdals och Alsons socknar med en areal af omkring
25 kvadratmil och ett invånarantal af omkring 6,400. Aflossa läge
särskild! Offerdals socken, eu af länets största och folkrikaste, långt afsides
skild från distriktets öfrig;! de], hvarför sjuka från denna socken i allmänhet
ej brukat vända sig till ‘läkaren i Mörsil utan till Hälden eller
Östersund''. Till detta förslag hafva ombud för Offerdals kommun uttalat
sin anslutning, och jämväl Eders Kung!. Majts befallningshafvande
tillstyrker detsamma.

Provinsialläkaren i Undersåkers distrikt har däremot anfört, bland
annat, att förslaget till nytt distrikt, bestående af Ohörd als och Alsens
socknar, vore omoget och förhastadt. Det kunde ju icke nekas, att Ollerdal
hade det mindre gynnsamt ställdt, men skulle hvarje socken med
så pass stort invånarantal och jämförligt läge gorå anspråk på egen
provinsialläkare, finge antalet distrikt mångdubblas. För Alsens socken
innebure förslaget eu afgjord försämring.

Förslag hafva järn vid framställts om öfverflyttning af Hallens socken
från Undersåkers till Östersunds distrikt, hvarjemte olika meningar gjort
sig gällande rörande lämpligaste läget för läkarstationen inom Bräcke
distrikt.

Mcdicinaisiy- Medicinalstyrelsen har för sin del anfört, att det utan tvifvel
rfheu. måste medgifvas, att Offerdals kommun för närvarande har och äfven
efter genomförande af provinsialläkarkommitténs förslag komme att
fä det särdeles ogynnsamt ställdt med afseende a tillgång till läkare.

155

Sjätte hufVndtiteln.

Meu da det icke lär kunna ifrågasättas att bilda ett ordinarie distrikt [9.]
endast af Offerdals kommun cell då den föreslagna kombinationen med
Alsens kommun, rörande hvilken emellertid denna kommun ej yttrat
sig, på grund af livad distriktets provinsialläkare anfört torde få anses
för sistnämnda kommun mindre lämplig samt då i allt fall närmare utredning
angående det föreslagna nya distriktet erfordras, anser medicinalstyrelsen
sig icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till detta förslag.

Efter att hafva bemött öfriga anmärkningar, hemställer styrelsen att
kommitténs förslag- måtte oförändradt antagas.

Icke heller jag anser mig hafva skäl att frångå deri al kommittén Departement
föreslagna distriktsindelniugen. Jag tillstyrker följaktligen elfva distrikt
för Jämtlands län.

23. Västerbottens län.

Kommittén erinrar, att Västerbottens län för sin landsbygd med Kommittén
dess omkring 143,000 invånare på 590 kvadratmils areal bär allenast
6 provinsialläkardistrikt, Umeå, Skellefteå, Lycksele, Nysätra, Nordmalings
och Åsele.

Huru litet detta motsvarar behofvet lärer, anmärker kommittén,
framgå, bland annat, däraf, att kommuner och landsting gemensamt underhålla
fjorton extra provinsialläkare — ett antal, dubbelt sa stort som
de ordinaries — och att till tretton af dessa utgå statsbidrag. I ofvan
uppgifva ytvidd ingå visserligen obebodda fjälltrakter men däremot icke
Imf sy torna i länets befolkade skärgårdar. Då ödebygderna maste upptaga
väsentligen mindre yta än 280 kvadratmil, som utgöra hela den sammanlagda
arealen för de af nära 18,000 personer bebodda socknar, i Indika
ödebygderna ingå, så torde häraf kunna dragas den slutsats, att den
areal, till hvilken härvidlag hänsyn bör tagas, ej särdeles mycket understiger
den ofvan för länet uppgillra landarealen, synnerligast som befolkning
finnes äfven på öar och hallöar i hafvet, sa att vid läkarbesök
måste passeras äfven vissa bakvatten, livilkas areal ej är medräknad.
Detaljgranskningen bär ock öfvertygat kommittén, att länet ej kan anses
någorlunda likställdt med de öfriga utan eu högst väsentlig ökning af
provinsialläkarnas antal; och endast därigenom, att Dorotea lappmarkssocken
kunnat hänvisas till den för Västernorrlands län föreslagna provinsialläkaren
i Hoting, har förslaget kunnat begränsas till 7 nya
distrikt.

156

Sjätte luiivudtiteln.

[9-]

Orts-myndighetern
a.

Sedan Mala socken förts till ett ifrågasatt Norsjö distrikt, liar återstoden
af Lycksele nuvarande distrikt uppdelats i tre: Sorsele distrikt i
nordväst, bestående al socknen med samma namn med något öfver 3,000
invånare på något mer än 78 kvadratmil, söder därom Stensele distrikt.
omfattande socknarna Stensele och Tärna kapell, tillsammans 83,6 kvadratmil
med öfver 4,000 bebyggare, samt slutligen i sydost Lycksele
distrikt, bildadt af Lycksele och örträsks socknar med 8,300 invånare
och 59 kvadratmils areal.

Jämväl Skellefteå distrikt har uppdelats i tre, Norsjö distrikt inåt
landet, omfattande döma och Norsjö socknar samt den förut nämnda
Mala socken, med en sammanlagd ytvidd af nära 54 kvadratmil och ett
invånarantal af omkring 12,000, samt de båda kustdistrikten By ske distrikt
och det reglerade Skellefteå distrikt, hvardera omfattande allenast
en socken. De sistnämnda distrikten hafva härigenom kommit att omfatta
respektive omkring 9,000 invånare på 11 kvadratmil och omkring 20,500
personer på nära 17 kvadratmil.

Området för Vilhelmina distrikt sammanfaller med den socken, efter
hvilken distriktet uppkallats.

För det reglerade Asele distrikt skulle, sedan förutom sistnämnda
socken Dorotea socken med llisbäcks kapell, på sätt under Västernorrlands
län anmärkts, afskilts, återstå Åsele och Fredrika socknar med
omkring 6,000 invånare på 46 kvadratmil.

Från Nysätra distrikt har afskilts Burträsks socken till ett Burträsk
distrikt. Inom återstoden af det nuvarande distriktet har kommittén föreslagit
en flyttning af läkarstationen samt i följd häraf benämningen
Roberts/ors distrikt.

Af Degerfors för närvarande till Umeå distrikt hörande socken har
bildats Vindelns distrikt med inemot 8,000 invånare på något mera än
29 kvadratmil.

För det reglerade Umeå distrikt skulle därefter återstå ett område af
27,8 kvadratmil med en befolkning uppgående till nära 26,000 personer.

Ny åkers distrikt slutligen motsvarar det nuvarande Nordmalings.
Kommittén har föreslagit, att läkarstationen för distriktet, som i öfrigt
skulle blifva oförändradt, flyttas till Nyåkers järnvägsstation.

Beträffande detta län hafva stationsfrågoma rörande Nyåkers och
Kobertsfors distrikt framkallat det lifligaste meningsutbytet.

För de anmärkningar, som från länet framställts mot kommitténs
förslag beträffande Dorotea kommun, har redogörelse lämnats under
Yästernorrlands län.

Sjätte i)ufviidtiteln.

157

Förslaget till distriktsindeiniiig liar i öfrig! förordats af samtliga i [9. |
ärendet hörda myndigheter allenast med det undantag att provinsialläkaren
i Skellefteå distrikt hemställt, att Tärna socken måtte bilda ett
särskild! provinsialläkardistrikt. Härtill har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
uttalat sin anslutning.

Medicinalstyrelsen har icke ansett sig kunna förorda inrättandet af Meauinaistyännu
ett distrikt i länet utan hemställt om ändring i kommitténs förslag ,rhen''
allenast beträffande läkarstationerna i olVannämnda två distrikt.

I likhet med medicinalstyrelsen ber jag få tillstyrka, att, som kom- Separtementsmittén
oelc föreslagit, lör detta län ett antal af tretton distrikt upp- chcfentages
i förslaget till stat.

24. Norrbottens län.

Kommittén erinrar, att inom länet, hvars ytvidd är omkring 1,059 Kommittén.
kvadratmil, finnes en befolkning, frånräknadt städerna, på öfver 131,000
personer. Arealen för de socknar, i livilka öde fjällbygder förekomma,
uppgår till 709 kvadratmil, där år 1903 voro bosatta nära 28,400
invånare, däraf dock närmare hälften koncentrerad i Gällivare kyrkby
samt Malmbergets och Kiruna grufsainhällen. För närvarande är länet
indeladt i 9 distrikt, Öfver-Luleå, Piteå, Haparanda, Nedcr-Kalix, Råneå,

Pajala, Ofver-Kalix, Neder-Luleå och Vittangi. Regleringsförslaget upptager
13 ordinarie distrikt.

Vittangi distrikt har bibehållits oförändradt, likaså Pajala distrikt.

Gällivare distrikt nskulle omfatta den lika benämnda socknen, för närvarande
tillhörande Ofver-Ivalix distrikt, med omkring 14,000 invånare
på nära 170 kvadratmil.

Härefter skulle det reglerade Öfver-Kalix distrikt utgöras af det
nuvarande distriktets två återstående socknar Ofver-Kalix och Korpilombolo
med tillsammans nära 8,000 invånare.

Haparanda långsträckta gränsdistrikt har uppdelats i ett nordligare,
Matarengi distrikt, och ett sydligare, det reglerade Haparanda distrikt,
hvartdera omfattande två socknar.

Oförändrade hafva jämväl bibehållits Neder-Kalix distrikt och Rama
distrikt.

Till ett Gammelstadens distrikt hafva förts Neder-Luleå, Öfver-Luleå
och Edefors socknar, hvaremot den i nuvarande Öfver-Luleå distrikt

158

Sjätte !i iifyudtiteln»

9.1

Ortsmyndig hcterna.

ingående, aflägset belägna Jokkmokks socken med Kvikkjokks kapell
afskilts såsom Jokkmokks distrikt, omfattande eu areal af 194 kvadratmil
med omkring 5,000 invånare.

Piteåi härad och lappmark bilda nu tillsammans ett distrikt, sträckande
sig tvärs genom landets hela bredd från Bottenhafvet till norska
gränsen, ett område af 2o7 kvadratmil med omkring 32,000 invånare.
Dessa talförhållanden motivera, anför kommittén, tillräckligt områdets
fördelning mellan liera statsläkare. Kommittén föreslår därför först ett
öjebyns distrikt, bildadt af Piteå landsförsamling och Älfsby socken, mod
läkarstationen bibehållen i den vid Piteå landsförsamlings ''kyrka belägna
Ojebyn, där vägar sammanlöpa från olika håll, samt för det återstående
området dels ett Arvidsjaurs distrikt för Arvidsjaurs sockens omkring

6,000 invånare på nära 61 kvadratmil med stadion i närheten af socknens
kyrka, dels ock ett Arjepluogs distrikt för den liknämnda socknens
på 147 kvadratmil spridda omkring 2,400 invånare, likaledes med station
i kyrkans närhet.

Inom länet hafva förslag framställts såväl om ökning j antalet
distrikt som ock om ändring af läkarstationer.

Kommitténs förslag att sammanslå Öfver-Luleå och Neder-Luleå
jämte Kdefors socknar till ett distrikt med station för läkaren i Gammelstaden
har mött invändningar af provinsialläkaren i Öfver-Luleå distrikt,
biträdande provinsialläkaren i Neder-Lnleå distrikt, förste provinsialläkaren,
landstinget och Eders Kung''!. Maj:ts befallningshafvande i länet. Hufvudsakligen
synes dock tvisten röra sig om platsen för distriktets läkarstation.

Neder-Lnleå socknemän hafva emellertid hemställt, att Neder-Lnleå
socken och tingslag måtte få utgöra ett provinsialläkardistrikt med station
för läkaren i Gammelstaden.

Landstinget,, som håller före, att det riktigaste och mest rättvisa
vore, att länet, indelas i så många ordinarie provinsialläkardistrikt, att
extra provinsialläkarna ej vidare behöfdes, anser, att ett nytt provinsialläkardistrikt
hordo upprättas af Ålfsby socken. Detta förslag biträdes
al Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som (inner detsamma oundgängligt,
därest kommitténs förslag beträffande Gammelstadens distrikt
skulle komma alt oförändrad t antagas.

Af förutvarande provinsialläkaren i Paj ala distrikt hafva slutligen
anmärkningar framställts beträffande den föreslagna sammansättningen
utaf Öfver-Kalix distrikt..

Sjätte luifVitdtitelii. 15«i

Medicinalstyrelsen har för sin del erinrat, att det af kommittén
föreslagna Gammelstadens distrikt bildats af dels Neder-Luleå^ till NederLnleå
nuvarande provinsialläkardistrikt hörande socken, dels af Öfver-Luleå
och Edelurs i Öfver-Luleå nuvarande distrikt ingående socknar. NederLnleå
provinsialläkardistrikt skulle således enligt kommitténs förslagupphörn,
och i sjRifva verket synes detta enligt styrelsens mening- kunna
utan olägenhet ske, om så fordras för åstadkommande af lämpligare
distriktsindolning. Distriktet inrättades år 1800 uteslutande för möjliggörandet
af anställande af eu förste provinsialläkare inom Norrbottens
län, hvilken då jämte förste provinsialläkartjänsten skulle hafva, att bestrida
provinsifilläkartjkristen i Neder-Luleå distrikt. Därest nu kommitténs
förslag om inrättande för Norrbottens län af sjelfständig förste
provinsialläkartjänst skulle blifva genomfördt, behöfver, anför styrelsen,
tydligt1, is icke eu provinsialläkare vara stationerad i länets residensstad,
därest icke sådant af annan orsak skulle befinnas erforderligt. Någon
sådan särskild orsak synos emellertid styrelsen icke föreligga. Då nu
styrelsen för öfrig!, icke bär något att erinra mot omfattning eu, af det
föreslagna Gammelstadens distrikt, synes därför distriktets station kunna
förläggas på en för distriktet i sin helhet mera central punkt och således
hvarken Luleå eller det närbelägna Gammelstaden komma i fråga.
Lämpligast vore enligt styrelsens åsikt att bestämma stationen till
Boden.

Att Neder-Luleå socken skulle, såsom af Neder-Luleå socknemän
begärts, få bilda ett särskiidt ordinarie provinsialläkardistrikt, hvarigenom
antalet dylika distrikt i Norrbottens län skulle än ytterligare ökas
utöfver de af kommittén föreslagna eller till 14, anser medicinalstyrelsen
sig icke kunna för sin de! tillstyrka. Ifrågavarande trakt är, enligt
hvad styrelsen påpekar-, den folkrikasto i Länet och befolkningen synes
kunna utan svårighet bära utgifterna, för en särskild tjänst-läkare, därest
en sådan skulle befinnas vara för orten behöflig.

Med hänsyn till styrelsens nyssnämnda förslag om Boden såsom
läkarstation, hvarigenom eu provinsialläkare därstädes blefve i tillfälle
att meddela sjukvård åt det ej så långt därifrån belägna, med både järnväg-
och landsväg förbundna Ålfsbyn samt närmaste trakten däromkring,
bar styrelsen ej funnit skäl biträda förslaget om placerande af en provinsialläkare
i Ålfsbyn.

Åberopande hvad medicinalstyrelsen anfört hemställer jag, att inom
Norrbottens län måtte inrättas tretton provinsialläkardistrikt..

[9-]

Medicinal styrelsen.

Departements

chefen.

160

Sjätte 1111 f vild ti t el 11.

Därest hvad jag sålunda förordat skulle vinna, bifall, biefve antalet
distrikt inom riket 189 i stället för af kommittén föreslagna 187.

Fördelningen af distrikten mellan de olika, länen, jämförd med nuvarande
förhållanden, framgår af följande sammanställning, i hvilken jag
tillika upptagit arealuppgifter och folkmängd enligt senast tillgängliga
siffror.

---... - 1		Areal i kvadratmil.	A n tal provinsialläkardistrikt. !
L ii: 11-	den 31 dec-ision.	För närvarande, j	Enligt kommitténs förslag.	Enligt departements-1 chefens j förslag.
Stockholms ...................	220,152	78,4-1	5	s	8
Uppsala. ..............................	127,5(51	50, i:;	4	3
Södermanlands.....................	175,861	6S,oo	8	7	S
Östergötlands .....................	201,507	110,ifi	6	9	9
Jönköpings .........................	210,072	1 15.22	0	7	7
Kronobergs .........................	158,226	99,10	4	6	6
; Kalmar ..............................	228,06(5	115.4:1	9	10	10
Go tt! an ds ...........................	54,849	31,oo	3	o o	3
j Blekinge..............................	149,625	31,1 4	3	4	4
1 Kristianstads .....................	226.710	63,4 o	6	7	7
i Malmöhus ...........................	370,11(5	48.20	5	7	i
! (utom staden Malmö)
Hallands.........................	147,308	49,21	3	4	4 i
1 Göteborgs och Bohus............	211,257	50.4 7	6	7	7
(utom Göteborgs stad)
i Älfsborgs ...........................	286,429	127,2 0	8	n	12 i
! Skaraborgs..........................	240,779	84,so	6	8	8
j V ärmlands...........................	259,235	193,24	9	10	1.0
\| Örebro ...............................	206,013	91,24	5	7	7
i Västmanlands .....................	153,050	67,10	3	4	4
Kopparbergs.......................	232,642	298,49	6	10	10
1 GäfLeborgs...........................	252,643	197,24	5	8	8
i Västernorrlands .................	248,533	255,82	7	10	10
Jämtlands ..........................	117,021	509,7 2	7	11	11
i Västerbottens .....................	160,341	589,93	6	13	13
\| Norrbottens .......................	158,503	1,058,8 2	9	13	13
Stimma	----	—	139	187	189

Sjätte hufvudtitelii.

161

Såsom jag förut omnämnt, lärer frågau. om sättet för distrikts- [9
indelningen, då detsamma icke inverkar på antalet distrikt, ej vara af
beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning. Emellertid torde
det af medicinalstyrelsen uppgjorda förslaget till distriktsindelning jämte
stationsorter, hvilket i det stora hela öfverensstämmer med kommitténs,
få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. Jag anmärker härvid, att
ifrågavarande förslag, vid bifall till hvad jag förordat, krafvel- omarbetning
beträffande Södermanlands och Kronobergs län redan på den grund,
att jag hemställt om annat antal distrikt än medicinalstyrelsen, och torde
vid närmare granskning ifrågavarande förslag befinnas äfven i ytterligare
ett eller annat fall böra undergå jämkning såväl i fråga om distriktens
sammansättning som. beträffande stationsorternas förläggning.

Hvad angår kostnaden för regleringen skall jag längre fram yttra
mig. Här må allenast erinras, att hela kostnaden för de nya provinsialläkarlönerna
icke skulle blifva en ny statsutgift. Uti åtskilliga fall torde
nämligen komma att väljas provinsialläkarstationer på ställen, där för
närvarande äro placerade extra provinsialläkare med lönebidrag af statsmedel,
hvilka bidrag naturligtvis skulle upphöra. Härtill bör läggas den
besparing, som kan uppkomma därigenom att en del statsbidrag torde
kunna indragas till följd af det förändrade läge, som kan komma att
gifvas några provinsialläkarstationer.

Jag tillåter mig här återgifva en af medicinalstyrelsen uppgjord förteckning,
hvilken visar det inflytande på de nuvarande extra provinsialläkardistrikten,
som den af styrelsen föreslagna regleringen af de ordinarie
provinsialläkardistrikten kan antagas komma att utöfva. Denna
förteckning motsvarar de af kommittén å sid. 109—112 i betänkandet
meddelade uppgifter. Jag anmärker äfven här, att återgifvande t af
ifrågavarande förteckning gifvetvis icke får anses innebära, att densamma
skall i hvarje detalj slutligen följas.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

162

Sj ätte Imfvudtitel».

1. Extra distrikt, som antagligen komme att upphöra, emedan provinsialläkarstation
skulle inrättas på samma plats, där extra
provinsialläkaren bott.

Botkyrka (Tumba) I)°) ...

Rimbo......................................

Björkvik ................................

Motala Östra D....................

Åtvidaberg D .....................

Valdemarsvik ...................

Nässjö D.............................

Unnaryd ...............................

Mörtfors..................................

Klippan D ..........................

Teckomatorp........................

Svedala..................................

Ullared ...................................

Orust (Kårebogen)..............

Tjörn ......................................

Ed..........................................

Högsäte!'' ................................

Bjärke härad (Sollebrunn)

Herrljunga.............................

Grästorp ................................

Charlottenberg ....................

Molkom..................................

Kil...................................

Edsberg (Fjugesta) I).......

Ål illa ien..................................

Malung ..................................

Rättvik ...............................

Stora Tima (Borlänge) D.

.......................................... kr.

......................................... i»

....................................... »

.......................................... »

......................................... »

.......................................... )>

.......................................... »

...................................... 5)

.......................................... >)

........................................ ))

......................................... n

......................................... "

......................................... :>>

..................................... ii

....................................... :»

.......................................... D

........................................ )>

........................................ ))

.......................................... ))

.ii

.......................................... ii

....................................... )>

....................................... »

......................................... )>

.......................................... ).»

......................................... B

.......................................... >i

Transport 28 distrikt kr.

Oö500

1,000

1,500

1,200

1,500

1,000

1,500: —
1,400: —

16,600

*) Bokstafvera D efter ett distrikts namn betecknar, att detta redan före år 1891 bildats
på obestämd tid, med distriktsläkare jämlikt 1840 års kungörelse eller än äldre bestämmelser,
och ännu bibehåller samma natur.

**) Sifferta.len här beteckna storleken af de till resp. distrikt utgående årliga statsbidragen.

	Sjätte hufvudtiteln.		103
	Transport 28	distrikt kr.	16,600: —
Ludvika................................		............... »	-• -
.Los........................................		............... >>	1,500: —
Bergsjö D ........................		............... »	—: —
Öckelbo D........................		.............. »	—: —
Tåsjö (kloting)....................		............... »	1,500: —
Ramsele................................		.............. »	700: —
Ånundsjö.............................		............... ))	1,000: —
Indals-Liden.....................		............... »	1,000: —
Frostviken (Gäddede) .....		............... ))	1,500: —
Hammerdal.........................		))	1,500: —
Föllinge................................		.............. »	1,500: —
Sorsele ................................		............... »	1,500: —
Stensele................................		.............. »	1,500: —
Norsjö...................................		................»	1,500: —
Bv ske ...................................		............... ))	1,000: —
Vilhelmina ..........................		.............. »	1,500: —
Burträsk .............................		))	1,500: —
Degerfors............................		.............. »	1,200: —
Gällivare ..........................		.............. »	1,500: —
Ofvertorneå (Matarengi)...		.............. ))	1,500: —
Jokkmokk ...........................		............. »	1,500: —
Arvidsjaur ...........................		.............. »	1,500: —
Arjepluog.........................		.............. »	1,500: —
	Summa 51	distrikt kr.	44,000: —

2. ] Ambult..........	Distrikt, som antagligen skulle blifva obehöfliga. .................................................................................... kr.	1,000
i t val ................	...................................................................................... »	700	—
Fellingsbro	.......................................................................................»	—	—
Asker .............	..................................................................................... »	—	—
Dorotea..........	.................................................................................... •>	1,500	—
Löfånger .......	...................................................................................... »	—	—
Edefors..........	..................................................................................... >■	1,500	—-
	Summa 7 distrikt kr.	4,700	—

164

Sjätte hufvudtiteln.

3. Distrikt med statsbidrag, Indika antagligen fortfarande skulle behöfvas.

Gräs o ..........

Dalar 6..........

•I ålita ..........

Aspa.............

Stegeborg..
Mulseryd ....
Kungshamn
Järnskog ....
Töcksmark .
Ostervåla ....

Kungsör .....

Enånger......

I tätan ...........

Stugiin .......

Bygdeå .......

Bjurholm.....

Tärna ...........

Mala..............

Jörn..............

Kiruna...........

Alfsbyn........

.................................... kr. 500: —

..................................... » 1,000: —

..................................... » ° 1,300: —

..................................... » 1,000: —

..................................... - 1,500: —

..................................... » 500: —

..................................... » 1,000: —

..................................... » 750: —

..................................... )> 1,000: —

................................... » 800: —

.................................... » 1,000: —

..................................... » 1,000: -

..................................... i) 1,500: —

..................................... » 1,000: —

.................................. » 1,500: —

.................................... » 1,500: —

................................. » 1,500: —

................................... » 1,500: —

.................................... » 1,500: —

.................................. » 1,500: —

Summa 21 distrikt kr. 23,850: —

4. Af regleringen oberörda distrikt utan statsbidrag.00)

Akersberg (Österåker) D............................................................... kr.

Värmdö (Gustafsberg) D.............................................................. >,

Sundbyberg D.................................................................................... „

Djursholm .......................................................................................... »

Skida > ................................................................................................... „

Väddö.................................................................................................. „

Löfsta D ............................................................................................. »

Transport 7 distrikt kr.

O Genom K. Br. 17/s 1907 höjd! till detta "belopp från förutvarande 1,000 kr
**) Flertalet blifvande köpings- och municipalläkardistrikt ingå häri.

Sjätte hufvudtiteln.

165

Dannemora D ................

Ålfkarleö .1) ...................

Björnhindu ......................

Oxelösund ......................

Rejmyra D

Torpa D ........................

Värnamo .......................

Tranås ............................

H vetlanda.........................

Åsheda ............................

Stranda (Mönsterås) D

Grönskåra ......................

Nybro...............................

Klintehamn.....................

Kyrkhult .......................

Åhus.................................

.Båstad D.........................

Tollarj > ...........................

Höganäs D......................

Bjuf.................................

Käfling^............................

Eslöf 1)............................

Hör ......................

Löberöd...........................

Limhamn.........................

Veberöd............................

Trälleborg 1)

Hvällinge........................

Skurup D .....................

Oskars tröm......................

Fässberg- (Mölndal) D .

Fiskebäckskil...................

Ljungs kilo .....................

Fjällbacka ......................

Strömstad.........................

Styrsö-Öckerö °).............

Transport 7 distrikt kr.

......................................... »

.......................................... »

........................................ )>

...........................................»

.......................................... >>

.......................................... »

......................................... »

......................................... )>

.......................................... »

......................................... »

......................................... .))

.......................................... ))

......................................... »

.......................................... »

.......................................... )>

.......................................... ))

.......................................... »

......................................... ))

.......................................... ))

.......................................... )>

.......................................... »

.......................................... j)

.......................................... ))

.......................................... »

.......................................... ))

.......................................... )>

.......................................... ))

......................................... ))

Transport 43 distrikt kr.

[9.J

Tjänsten bestridos af karantän släkaren å Känsö.

166 Sjätte hufvudtiteln.

Transport 4ö distrikt kr.

Trollhättan 1, D .............................................................................. »

» 2,.................................................................................. »

Lilla Edet 1)...................................................................................... >•

Rinna .................................................................................................. »

Töreboda............................................................................................

Tidaholm..............................................................................................>>

Arvika D............................................................................................ >''

Glafva................................................................................................. 11

Uddeholm D...................................................................................... ''•

Gillberga I) ..................................................................................... »

Ransäter ............................................................................................. »

Mals jo.................................................................................................. "

Ljusnarsberg D.............................................................................. »

Xmmeberg D ................................................... "

Ramsberg- D....................................................................................... ''»

Lindesberg D ................................................................................... »

Hallsberg...........................................................................................”

Hjortkvarn (Bo)................................................................................

Västanfors ........................................................................................ >''

Ramnäs 1) ........................................................................................

Skinnskatteberg................................................................................ ’’

Sårna .................................................................................................. ^

Orsa .................................................................................................... "

Lima D............................................................................................. >''

Svärdsjö D......................................................................................... 11

Smedjebacken ................................................................................... ”

Grängesberg....................................................................................... »

Avesta................................................................................................... y>

Husby D ............................................................................................. 11

By .................................................................................................. »

Ofvanåker (Edsbyn) ..................................................................... »

Arbrå ............................................................................................... "

Färila .................................................................................................. "

Delsbo D............................................................................................ "

Ljusne D .......................................................................................... »

Sandviken D...................................................................................... ”

Bofors (Storvik) I).......................................................................... "

Gysinge D....................................................................................... "

Transport 81 distrikt kr.

Sjätte hufvudtiteln.

167

	Transport 81 distrikt kr.	—	—
Bollnäs .................................	............................................................... ))	—	—
Ytterlännäs D....................	............................................................... »	—	—
Gudmundrå..........................	.............................................................. »	—	—
Vifstavarf D........................	.............................................................. :»	—	—
Alnö......................................	.............................................................. »	—	—
Nätra ....................................	............................................................... >>	—	—
Näsko tt.................................	............................................................... ))	—	—
Malmberget ........................	............................................................ :•>	—	—

Summa 89 distrikt

Genom indragning af extra provinsialläkardistrikt skulle sålunda eu
besparing- af 48,700 kronor åstadkommas.

Extra provinsialläkarna.

Kommittén bär vid sitt arbete funnit, att extra provinsialläkarinstitutionen,
för hvars uppkomst och. utveckling kommittén lämnat en
öfversikt (sid. 87—90), måste bibehållas vid sidan af statens provinsialläkardistrikt.
Ett försök att reglera de ordinarie distrikten i syfte att
gorå de extra obeköfliga skulle nämligen, såsom kommittén framhåller
(sid. 95), medföra ett så stort antal nya ordinarie distrikt, att en dylik
reglering med hänsyn till de därmed förenade statsutgifterna icke torde
kunna ifrågasättas.

Emellertid skulle ett bifall till det af mig framlagda förslaget till
reglering af de ordinarie provinsialläkardistrikten, såsom framgår af de
förut meddelade förteckningarna, utöfva det inflytande, att antalet behöflig:,),
distrikt skulle i afsevärd mån minskas. Dock skulle fortfarande af de nuvarande
extra distrikten antagligen komma att återstå omkring 110, som
antingen alls icke skulle beröras af regleringen eller som åtminstone efter
all sannolikhet skulle finnas fortfarande behöfliga. Bland dem äro 35
på obestämd tid beviljade (distriktsläkarplalser). De öfrig;! hafva oktroj
för fem år hvardera, undantagandes < Ister våla och Gudmundrå distrikt,
som bildats för tio år. Ett 20-tal af dessa kvarstående extra distrikt
åtnjuter för närvarande statsbidrag; omkring 15 tillhöra den kategori,
hvilkens läkare möjligen kunde tilldelas en ställning* liknande stadsläkares.

Extra provinsialläkarinstitutionen, som också i framtiden antagligen
skulle utveckla sig raskare än statens provinsialläkarväsende, lomme
således äfven efter en eventuell reglering att få en jämförelsevis stor
omfattning*.

Allmänna synpunkter.

168

Sjätte liufvudtitelii.

[9.J Emellertid är denna institution, såsom jag redan förut framhållit,

behäftad med väsentliga brister, för bvilka kommittén närmare redogjort
(sid. 90—94).

För att undanröja de svåra olägenheter, som sålunda visat sig vidlåda
extra provinsialläkarinstitutionen, sådan deri för närvarande är organiserad,
bär kommittén (sid. 104—107) föreslagit dels vissa ändringar
i stadgandena angående bildning af extra provinsialläkardistrikt samt
angående extra provinsialläkares tillsättning och entledigande, dels ändring
af grunderna för befordran till provinsialläkartjänst i syfte att till sådan
tjänst i viss man gifva extra provinsialläkare företräde, dels ock åtskilliga
åtgärder i och för extra provinsialläkares pensionering.

Huvudgrunder . Distrikts bildning på så kort tid som 5 år i sänder skulle sålunda
faf distrikt *°ke vidare medgifva*!. Ansökningsrättcn vid nybildning af distrikt skulle
Kommittén, vidare öfverflyttas från kommunerna på vederbörande landsting, som
ock skulle åläggas att garantera det behöriga utgåendet af extra provinsialläkarens
lön äfvensom af kommittén föreslagen afgift för hans
pensionering.

Landstingen skulle dock vara oförhindrade att med de närmast intresserade
kommunerna träffa aftal om återbärande, helt eller delvis, af
de gjorda utläggen. — Vidare föreslår kommittén, att nytt distrikt skulle
bildas för obestämd tid, dock icke kortare än 10 år, efter hvilken tids
förlopp distriktet må ''kanna, på ansökan af landstinget, få upphöra.
Vore distriktet verkligen behöflig!, kunde det således utan ny ansökan
fortfara sä binge som helst, men ä andra sidan funnes för landstinget,
respektive kommunerna möjlighet att efter 10 år blifva kvitt sina förbindelser
och få distriktet upplöst. Till förbättring af läkarnas ställning syftar
vidare ett förslag att distriktsstyrelsen alltid skulle utses af vederbörande
landsting på samma sätt som nu är fallet, då statsbidrag utgår till läkarens
aflöning; eu sådan anordning borde nämligen göra läkaren mindre
beroende af de trängre lokalintressena.

Yttranden Stockholms läns landsting afstyrker för sin del förslaget, att lands ff/Zgct.

ting’en skulle blifva ekonomiskt ansvariga för extra provinsialläkarlönerna
och ortsbidragen till pensioneringen, detta under framhållande att sådan
garanti skulle kunna, medföra vidtgående konsekvenser med afseende å
kommunernas anspråk på landstingens offervillighet. Eders Kung!. Majits
befallningshafvande i Stockholms län erinrar däremot, att i Stockholms
län landstinget icke lämnar bidrag till någon extra provinsialläkares
aflönande och att, då det icke försports, att någon kommun underlåtit

Sjätte hufvudtiteln. 169

att fullgöra sina åtagna förpliktelser i afseende å utgörande af läkarlön
den ifrågasätta garantien icke kan innebära någon risk för landstingen!

^ ^ landsting bär förklarat sig icke vilja ikläda sig

aen begarda garantien, hvaremot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet, bland annat, invändt, att landstingens regressrätt med
afseende å kostnaderna för extra provinsialläkarnas aflöning val borde
möta sa mycket mindre svårigheter, som kommunerna hittills varit vana
att bidraga till extra provinsialläkares aflönande. Örebro läns landsting
nar yttrat sin tvekan i berörda afseende men dock ej velat ställa sm
afvisande. Gottlands läns landsting gillar icke förslaget, att landstingen
smil e äga ansöknmgsrätt i fråga om läkardistrikts bildande samt i första
hand bara det ekonomiska ansvaret för lönen m. in., utan håller före
att det fortfarande bör ankomma på de enskilda kommunerna att besluta
härom liksom och att svara för läkarnas aflöning och pensionsålder.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län anser, att för
det fall, att landstinget skulle finnas villigt att på framställning af vederbörande
kommuner åtaga sig ifrågavarande kostnader, landstinget
ock borde tillerkännas rätt att göra ansökning om distrikts inrättande,
men att, därest sådan uppoffring från landstinget icke ifrågasattes utan
''ommuneina vore beredda att själ!va draga kostnaderna för läkardistriktet,
kommunerna också böra tillerkännas initiativrätt i fråga om såväl
inrättandet som upphörandet af distrikt.

. . 0 öfv oi vågande antalet landsting — nagra hafva icke yttrat sig

i frågan _ — och så godt som samtliga länsstyrelser hafva emellertid
uttalat sig för eller icke haft något att erinra emot kommitténs förslag
i denna punkt; ett landsting synes dock anse anställning på 5 år höra
bibehållas. De tjänstläkare, som yttrat sig härom, hafva enhälligt yrkat
bifall till förslaget.

é Medicinalstyrelsen har för sin del understrukit hvad Eders KunEL Makts
befallningshafvande i Stockholms och Värmlands län i ämnet anfört. Styrelsen
anmärker, att, såvidt styrelsen har sig bekant, det ej inträffat, att kommun
brustit i att utgifva läkarlön, för hvilken den iklädt sig betalningsskyldig1^,
och påpekar, att landstingen icke kunna komma att för ifrågavarande
ändamål betungas i högre grad än de frivilligt åtagit sig samt
att i flera län redan nu af landstingsmedel utgå bidrag till aflönande
af extra provinsialläkare. För åstadkommande af eu god ordning med
afseende a de extra provinsialläkardistrikten och tjänsterna anseimnedicinalstyrelsen
emellertid vara oundgängligt, att bildandet af nya dvlika
distukt i ingen män tillätes bero af växlande opinioner ocli intressen
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 1 Haft. 92

170

Sjätte Imfvndtiteln.

[9.] lios de olika kommunerna — kommittén har tillräckligt uppvisat olägenheterna
häraf — utan borde befattningen härmed lämpligast öfverlåtas
åt landstingen, hvilka kunde antagas hafva intresse af att söka åstadkomma
enhetlighet hvar och en inom sitt län vid ordnandet af ifrågavarande
angelägenhet.

Departements- De af kommittén förordade ändringarna i afseende å sättet för extra
chefen. provinsialläkardistrikts bildande äro gifvetvis ägnade att bidraga till att
gifva institutionen eu i hög grad önskvärd större stadga och enhetlighet
än hittills. Då dessutom det alldeles öfvervägande antalet af de i
ärendet börda landstingen och öfriga myndigheter yttrat sig till förmån
för förslaget, anser jag mig böra biträda detsamma.

Ett af Svenska provinsialläkarföreningen i dess förutnämnda underdåniga
skrifvelse framfördt önskemål, att extra provinsialläkare skulle
tillsättas tillsvidare och att följaktligen extra provinsialläkartjänst, en
gång bildad, ej skulle annat än vid vakans kunna indragas, finner jag
mig emellertid ej böra understödja, då genom ett dylikt stadgande alltför
stor inskränkning skulle göras i de bidragsgifvande landstingens och
kommunernas beslutanderätt. Medicinalstyrelsen bar ej heller ansett sig
böra biträda förslaget.

Tillsättning Kommittén bär, i öfverensstämmelse med en af de extra provin sial0Chgande åkarna uttalad önskan, hemställt, att deras tillsättning och entledigande
skulle för alla distrikt uppdragas åt medicinalstyrelsen, på sätt redan
äger rum för distrikt med statsbidrag.

Mot detta förslag hafva icke några erinringar af afsevärd innebörd
framställts; och torde jag, då fråga blir om fastställande af ny läkarinstmktion,
få återkomma till saken. Förslaget synes emellertid vara
af beskaffenhet att böra förordas.

Aflöning. Från extra provinsialläkarna hade före kommitténs tillsättande utta lats

det önskemål att aflöningens belopp måtte bestämmas till minst

1,500 kronor jämte skälig hyresersättning. Kommittén bar dock ej ansett
sig böra föreslå någon åtgärd i sådant syfte. Praxis är nämligen,
enligt hvad kommittén påpekar, redan nu, att nya distrikt icke beviljas
med lägre lön än 1,500 kronor, och eu föreskrift i antydd riktning kunde
enligt kommitténs mening komma att tolkas som en anvisning om lönens
rätta storlek, livilket vore mindre lämpligt, då förhållandena påkalla
olika lön på olika orter och denna dessutom i viss mån hör Tätta sig
efter distriktet och äfven efter penningvärdet.

Sjätte Inifvudtiteln.

171

I sill underdåniga skrifvelse den 21 maj 1908 liar Svenska provin- [9.]
sialläkarföreningen, under framhållande af de ökade lefnadsomkostnaderna,
hemställt, att för samtliga extra provinsialläkartjänster bestämmes en
minimilön af 3,000 kronor, fördelad i två tredjedelar lön och en tredjedel
ij änstgöringspenningar.

Denna hemställan har vunnit en särdeles stor anslutning från de i
ärendet hörda läkarnas sida. Eu och annan har dock yttrat betänkligheter
däremot och framhållit, att genom fasthållande vid den föreslagna
minimilönen kommittéförslagets framgång kunde äfventyra.

Medicinalstyrelsen förklarar i sitt utlåtande sig ingalunda anse det
föreslagna beloppet, i hvilket kyresersättning skulle ingå, vara för högt
men framhåller för sin del, att en för samtliga extra pro vinsialläkartj änster
fastställd minimilön skulle under närvarande förhållanden medföra
så stora svårigheter för ordnandet af extra pro vinsialläkartj änsterna, att riktigast
vore att åtminstone tillsvidare låta bero vid kommitténs förslag.

Dessutom skulle enligt styrelsens mening en bestämmelse om viss minimilön
lätteligen medföra, att denna lön också blefve ''maximilön i alla
distrikt, således äfven i dem, där redan nu lönen utgår med högre belopp
eller där lönen utan dylik bestämmelse skulle sättas högre. Enligt
styrelsens uppfattning vore det alltså lämpligast att tills vidare fortsätta
med den praxis, som hittills följts, nämligen att i hvarje särskildt fall
tillse, att för extra pro vinsialläkartj än st skäliga löneförmåner utfästas.

Måhända kunde ock, säger medicinalstyrelsen, i särskilda fall bestämmelser
göras om löneförmånernas fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
samt om de villkor, hvarunder lönen finge behållas, då erfarenheten
i flera fall visat nödvändigheten af en dylik fördelning, hvarigenom
en extra provinsialläkare, som af sjukdom urståndsättes att vidare
fullgöra sin tjänst, kunde påräkna åtminstone något belopp för sitt
uppehälle.

Till den uppfattning, hvaråt medicinalstyrelsen sålunda gifvit uttryck,
ansluter jag mig fullständigt.

Genom nådig kungörelse den 17 oktober 1840 lades grunden till Äldre distrikt
distriktsläkarinstitutionen på landsbygden. Kommuner och ägare af bruk
eller fabriker fingo därigenom rätt att, med angifvande af distriktets
utsträckning och station, hos Ivungl. Magt göra ansökan om tjänstårsberäkning
för läkare, som af dem anställdes. Om en dylik läkartjänst
pröfvades behöflig, beviljades distriktet den sökta rättigheten, som sedan
utan förnyad ansökan bibehölls äfven vid ombyte af läkare. Läkaren
skulle i sitt distrikt fullgöra samma åligganden som en provinsialläkare.

172

Sjätte ImfVudtitelii.

[9.] Antagandet skedde mot villkor, som bestämdes genom aftal, och vanligen
utgick läkarens ersättning i form af årsackord för sjukvården. Han
tillsattes icke för viss tidsperiod utan behöll nästan alltid tjänsten, så
länge han själf önskade. Dock fanns stundom kontrakt med bestämmelse
om uppsägningstid, som emellertid endast i ett eller annat sällsynt
tall kommit att tillämpas. Tillsättningen skedde i vissa fall genom en
enda person — eu bruksägare eller disponent — i andra fall fanns en
distriktsstyrelse.

Vid genomförande af 1890 års reformer lämnades dessa distriktsläkaitjänster
oförändrade utom i fråga om läkarbefattningarnas benämnmg,
och af dem finnas ännu åtskilliga kvar, ehuru deras innehafvare
numera benämnas extra provinsialläkare.

Kommittén anser visserligen samma förfaringssätt fortfarande böra
iakttagas men har dock anvisat en väg för äfven dessa distrikt att kunna
öfvergå till vanliga distrikt genom ansökan i den ordning, som eljest
stadgats. Då härigenom vissa fördelar för distrikten otvifvelaktigt vore
föienade,, torde det enligt kommitténs mening kunna antagas, att de
gamla distrikten småningom skulle försvinna och hela extra provinsialläkar
in s ti t uti o n en blifva enhetlig.

Svenska provinsialläkarföreningen har emellertid hemställt, att extra
provinsialläkartjänst i distrikt, tillkomna på grund af nådiga kungörelsen
den 17 oktober 1840, efter nuvarande innehafvares afgång måtte antingen
omändras till vanlig extra provinsialläkartjänst i af föreningen
föreslagen form eller. ock indragas. Erfarenheten skulle nämligen
hafva visat, att det just är inom dessa distrikt, som det relativt
största antalet konflikter mellan läkarna och tjänsternas tillsättare förekommit,
detta beroende på att denne eller dessa äro de i orten maktägande
och deras privata intressen lätt kunna komma i kollision med
läkarnas tjänsteplikt.

... -korslaget har förordats af ett mycket öfvervägande antal af de
tjänst!åkare, hvilka uttalat sig i frågan, äfvensom af några länsstyrelser
och ett par landsting.

I. sitt utlåtande erinrar medicinalstyrelsen med anledning häraf, att
kommittén vid. uppgörande af sitt förslag till rikets indelning i provinsialläkardistrikt
ej kunnat undgå att flerstädes räkna med extra provinsialläkartjanster
äfven af åsyftadt slag. Om dessa äldre extra provinsialläkardistrikt,
på sätt provinsialläkarföreningen föreslagit, skulle
vid tjänstinnehafvares afgång utan vidare indragas, därest de icke ändrades
till vanliga extra provinsialläkardistrikt, vore det nu enligt medieinalstyielsens
mening att befara, att provinsialläkardistriktsindelningen

173

Sjätte hufvudtiteln.

skulle på en del håll förryckas och kraf säkerligen framkomma på in- [9.]
rättande af ordinarie provinsialläkardistrikt i väsentligt större utsträckning-
än nu afsetts. Styrelsen erinrar, att på ett ställe sådant kraf redan
framkommit. Såsom i det föregående omnämnts, har man nämligen
ifrågasatt, att Uddeholms nuvarande, före 1891 tillkomna extra provinsialläkardistrikt
skulle ombildas till ordinarie, hufvudsakligen på den
grund att man fruktat för att, därest det skulle fastslås att alla extra
provinsialläkart fönster utan undantag skulle tillsättas af statsmyndighet,
brukslå olaget, beröfvadt allt inflytande på läkartillsättningen, icke
skulle befinnas villigt att vidare uppehålla denna extra provinsialläkartjänst.

Det ligger emellertid, säger medicinalstyrelsen, i sakens natur, att
ifrågavarande slags extra provinsialläkartjänster alltid komma att intaga
en undantagsställning. Erfarenheten har för öfrigt visat, att de i ej
ringa grad redan ombildats till vanliga extra provinsialläkardistrikt. Af
73 dylika distrikt, som förefunnos vid 1891 års ingång, skulle nämligen
efter genomförande af kommittéförslaget endast återstå 35, bland Indika
säkerligen ett och annat, såsom i Trollhättan och Arvika, skulle komma
att omedelbart ombildas till köpingsläkar- respektive municipalläkardistrikt.
Det torde därför enligt medicinalstyrelsens uppfattning kunna
antagas, att ombildandet skulle fortfara och. kanske försiggå ännu raskare
än hittills och härigenom skulle den af Svenska provinsialläkarföreningen
förordade reformen småningom komma till stånd, utan att man behöfde
gripa till den af föreningen nu föreslagna åtgärden. Då det dessutom
förefaller medicinalstyrelsen mindre riktigt och lämpligt, att en förmån
af nu ifrågavarande slag, hvilken en gång tillerkänts ett bruk eller en
kommun, mot dess egen önskan borttages, hemställer styrelsen, att det
af föreningen i denna del framställda förslaget icke må vinna nådigt
bifall.

Lika med medicinalstyrelsen finner jag mig icke kunna biträda provinsialläkarföreningens
ifrågavarande förslag, väsentligen af den anledning
att ett bifall härtill icke skulle vara förenligt med de grunder,
efter hvilka kommitténs, af mig i hufvudsak förordade förslag till distriktsindelning
blifvit uppgjordt, och då i allt fall med stor sannolikhet
nu af sedda distrikt komma att så småningom försvinna.

Den af kommittén såsom den viktigaste betecknade åtgärden till Pensionering.
förbättrande af extra provinsialläkarnas ställning är förslaget till pensionering
af dessa läkare. Detta mål har kommittén velat nå genom
inrättande af en hufvudsakligen för dom afsedd pensionskassa. Rörande

[9.]

Rätt att tillgodoräkna
extra
provinsialläkartjänst

såsom statstjänst.

174 Sjätte lmfvudtiteln.

donna fråga torde det emellertid tillåtas mig- att göra särskild framställning-.

Kommittén liar vidare föreslagit, att förste provinsialläkare eller
provinsialläkare, som innehaft extra provinsialläkartjänst eller sådan stads-,
köpings- eller municipalläkartjänst, med hvilken varit förenad rätt att
vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst, skall
såsom till pension berättigande tjänstår tillgodoräknas fem af de år,
hvarunder lian innehaft dylik tjänst, samt att vissa äldre nuvarande
extra provinsialläkare skulle i pensionshänseende få tillgodoräkna sig än
liera tjänstår såsom extra provinsialläkare.

Statskontoret liar i afgifvet utlåtande afstyrkt förslaget i denna del
men ifrågasätter, huruvida icke en nedsättning i det enligt lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
erforderliga antalet tjänstår för hel pension åt provinsialläkare lämpligen
bör vidtagas.

J)a förevarande ämne emellertid ankommer på behandling af chefen
för finansdepartementet, torde ärendet i denna del få öfverlämnas till
nämnda departement.

Köpings- och municipalläkare.

Kommittén erinrar (sid. 108), att läkare, som äro anställda exempelvis
för Sundbyberg, Hvetlanda, Trollhättan, Bollnäs med flera likartade
samhällen, numera hafva fullt så mycket som stadsläkarna i de mindre
städerna sin verksamhet koncentrerad till berörda samhällen, och att dessa
läkares, köpings- och municipalläkares, befattningar sålunda onekligen
öfverensstämma vida mer med stads- än med provinsialläicartjänster. Det
bär därför också synts kommittén lämpligt att öfverensstärnmelsen med
den förra kategorien fullständigas, hvarför kommittén föreslagit, att en
köping eller ett municipalsamhälle, för så vidt de hafva minst 1,200
invånare, liksom stad skulle utan vidare åtnjuta förmånen af tjänstårsberäkningsrätt
för en läkare. Erfordrades mera än en läkare — såsom
redan nu är fallet med Trollhättan — skulle det bero på Eders Kung!.
Maj:ts särskilda pröfning-, om en andre läkare skulle få åtnjuta samma
rätt. Dylikt samhälle med ringare invånarantal än 1,200 skulle komma
i åtnjutande af tjänstårsberäkning för egen läkare, endast om Eders
Kung!. Magt på ansökan pröfvade sådant kunna ske. Samhälle af
ifrågavarande slag utan egen läkare skulle, liksom de minsta städerna

175

Sjätte liufvudtiteln.

utan stadsläkare, tillhöra kringliggande provinsialläkardistrikt; det kunde
ock förena sig med andra landtkommuner om en extra provinsialläkare.

Beträffande kommitténs ifrågavarande förslag hafva några af de i
ärendet hörda läkarna erinrat om nödvändigheten af en viss minimilön
för sådana tjänstläkare. I annat fall kunde med skäl befaras, att rätt
till tjänstårsberäkning för befordran lika med civila läkare i statens
tjänst skulle i många fall föranleda till att en dylik läkartjänst inrättades
allenast för åtkommande af nämnda tjänstårsrätt, utan att således
något egentligt behof af tjänsten förefunnes, och att såsom följd af berörda
motiv alltför ringa aflöning ansloges åt tjänsten i fråga. Eu och
annan läkare har ock hemställt om särskilda bestämmelser rörande de
ifrågasatta tjänstläkarnas tillsättning. Provinsialläkaren i Falkenbergs
distrikt anser sålunda, att läkarbefattningar af ifrågavarande slag borde
tillsättas efter förtjänst och af medicinalstyrelsen. Förste provinsialläkaren
i Örebro län anser, att ett invånarantal af 2,500 personer borde
uppställas såsom villkor för ett samhälles rätt att anställa köpings- eller
municipalläkare med förmån af tjänstårsberäkningsrätt samt att hälsovårdsstadgan
för rikets städer borde i tillämpliga delar vara gällande
för samhället.

Medicinalstyrelsen håller för sin del före, att kommitténs förslag i
denna del lämpligen kan godkännas med den enda ändring att i stället
för ett minimiantal af 1,200 invånare såsom villkor för rätt för dylikt
samhälle att utan ansökning anställa en egen läkare med tjänstårsrätt
stadgas ett dylikt minimiantal af 2,500. Härigenom skulle enligt styrelsens
mening tillräcklig garanti vara vunnen emot deri befarade olägenheten
att tjänster, hvarom nu är fråga, skulle tillskapas utan tillräckligt
behof och med tilldelande af alltför låga löneförmåner.

Till den nu föreliggande frågan torde jag få återkomma vid anmälan
om förslaget till ny läkarinstruktion. Hvad medicinalstyrelsen anfört
synes emellertid äga skäl för sig.

Lönestatcr och anslagsheliof.

Aflöningen för förste pr ovinsialläkar tjänster na utgår för närvarande Förste proendast
såsom tjänstgöringspenningar, i 21 län med 1,500 kronor för vinsiaitäkare.
år och i de öfriga 3 länen, Gottlands, Blekinge och Hallands, med 1,000
kronor.

Denna ersättning för det med tjänsten förenade arbetet anser
kommittén icke stå i rimligt förhållande till dettas omfång. Förste

[9.]

Kommittén.

Reservation
inom kommittén.

176 Sjätte liufvildtit(‘ln.

provinsialläkarna hafva emellertid hittills tillika innehaft en hvar en
provinsialläkarbefattning och uppburit clen därmed förenade lönen samt
för denna tjänsts skötande åtnjutit biträde af en s. k. biträdande provinsialläkare.

Dä kommittén nu föreslagit och äfven jag förordat att åtskilja de
båda tjänsterna i 16 län, måste skälig lön beräknas åt dessa förste provinsialläkare.
Kommittén föreslår lönens belopp till 6,000 kronor,
hvaraf 2,000 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar. Därtill skulle
komma två ålderstil]ägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 års
tjänstgöring. Denna lön måste enligt kommitténs mening anses vara
synnerligen lågt beräknad, då den åt förste provinsialläkarna bibehållna
rättigheten att idka enskild praktik icke kan antagas i någon
afsevärdare grad komma att bidraga till inkomstens höjande, emedan de
många tjänstresorna ofta komma att störa och för långa tider afbryta
praktiken. Af de taxeringslängder öfver samtliga tjänstläkarnas på
landsbygden inkomster, kommittén granskat, visar det sig, anmärker
kommittén, att läkare med framstående duglighet äfven på landsbygden
af sin praktik kunna erhålla vida större inkomster än dem, en förste
provinsialläkare med den föreslagna lönen kan hoppas att ernå. Skola
därför tillräckligt framstående förmågor kunna påräknas såsom sökande
till förste provinsialläkaretjänster, anser kommittén löneförmånerna icke
kunna sättas lägre än nu föreslagits.

De öfriga 8 förste provinsialläkarna, som fortfarande skulle sköta
hvar sitt provinsialläkardistrikt, skulle enligt kommitténs förslag alla
utom provinsialläkarlönen, föreslagen till 4,000 kronor, däraf 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 500 kronor, erhålla
1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar för förste provinsialläkarbelattningen.
Således skulle tjänstgöringspenningarna i Gottlands,
Blekinge och Hallands län höjas med 500 kronor.

Semester har kommittén ansett förste provinsialläkare böra åtnjuta
som hittills, d. v. s. antingen under en månad hvarje år eller två månader
hvart annat år.

Beträffande detta kommitténs förslag hafva dess ledamöter Björkman
och Dahlborg uti särskildt yttrande i samband med sitt förslag i
(ifrigt till ordnande al förste provinsialläkarinstitutionen föreslagit, att
aflöningen till de af dem ifrågasatta 18 förste provinsialläkarna skulle
bestämmas til! 7,500 kronor, fördelade till två tredjedelar i lön och

177

Sjätte hufviultiteln.

en tredjedel i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 500 kronor
efter respektive 5 ocli 10 års tjänstgöring som förste provinsialläkare.
De föreslå emellertid tillika, såsom förut nämnts, förbud för förste provinsialläkarna
att praktisera.

Med mycket få undantag hafva de tjänstläkare, som i denna fråga
yttrat sig, ansett kommitténs förslag till löneförmåner för förste provinsialläkare
— af både det ena och det andra slaget — oantagligt.
Många hafva med styrka framhållit, att man, i motsats till hvad kommittén
antagit, för de föreslagna löneförmånerna ingalunda skulle kunna
påräkna tillräckligt framstående förmågor; tvärtom vore det att befara,
att man vid tillsättandet af befattningarna icke skulle få särdeles många
sökande att välja emellan.

Bland förste provinsialläkarna äro dock meningarna delade beträffande
de lönebelopp, som kunna för förste provins]''alläkartjänst anses
skäliga. Olika förslag hafva framställts, växlande från 8,400 kronor om
året i begynnelselön och därtill 600 kronor i expensmedel till det i kommittéledamöterna
Björkmans och Dahlborgs reservation föreslagna lönebeloppet,
hvithet allmänt ansetts vara det lägsta, som borde ifrågakomma.
Sålunda vill Svenska provinsialläkarföreningen hafva 8,400 kronor såsom
begynnelselön, fördelade i två tredjedelar som lön och en tredjedel som
tjänstgöringspenningar. Äfven det öfvervägande antalet af länsstyrelserna
finner det af kommittén föreslagna beloppet otillräckligt; något
uttalande angående de löneförmåner, som borde bestämmas, gorå dock
i allmänhet icke dessa myndigheter. Landstingen hafva mera undantagsvis
yttrat sig i denna fråga, men där så skett vanligen tillstyrkt
eller förklarat sig i berörda afseende icke hafva något att erinra mot
kommitténs förslag. Ett och annat landsting har dock ansett den af
kommittén föreslagna aflöningen väl liten, med hänsyn till de kvalifikationer,
som för befattningen lämplig person bör äga.

Hvad angår de af kommittén föreslagna lönerna för förste provinsialläkartjänsterna
i de län, där enligt förslaget tjänsten skulle vara
förenad med provinsialhikarbefattuing, hafva flera af förste provinsialläkarna
uti ifrågavarande län yttrat allvarliga bekymmer med anledning
af de sålunda ifrågasatta löneförmånerna och i all synnerhet pensionsunderlaget.
De framhålla, att, under det ponsionsunderlaget för de 16
själfständiga förste provinsialläkartjänsterna enligt kommitténs förslag
skulle utgöra 5,000 kronor, det för de öfriga allenast skulle blifva 4,000
kronor. En sådan olikhet vore dock icke motiverad af någon olikhet
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 A/d. 1. Höft. 23

[9.]

Yttranden

ärendet.

178

Sjätte Imfvudtiteln.

i vare sig kompetensfordringar eller tjänståligganden, Indika tvärtom
vore fullt identiska för båda kategorierna af förste provinsialläkare.
Genom ofvan anförda förhållande skulle innehafvare af förste provinsialläkartjänst
och därmed förenad provinsialläkartjänst, d. v. s. i de 8 lättskötta
länen, bringas i särskild t ogynnsam ställning. Men det vore icke
obefogad!, att de båda olika slagen af förste provinsialläkare blefve åtminstone
med afseende å existensvillkor och pension fullt likställda.

Medicinalstyrelsen bär i sitt utlåtande framhållit att, förutom den
ofta påpekade, men här särskildt framträdande angelägenheten att tillse,
det icke mera ansvarsfulla tjänstbefattningar i samhället blifva, på
grund af med dem förenade otillräckliga, löneförmåner, mindre begärliga
och möjligheten till val mellan liera, fullt kompetenta och lämpliga sökande
förminskad, äfven andra viktiga skäl kunna anföras för nödvändigheten
att bereda bär ifrågavarande tjänsters innehafvare en högre
aflöning än den af kommittén föreslagna. Äfven medicinalstyrelsen anser
således de ifrågasatta, lönebeloppen utgöra en alltför låg ersättning
för ett arbete så vidtomfattande och maktpåliggande samt så mycken
specialutbildning fordrande som det. hvilket åligger förste provinsialläkaren.
Härvid bör enligt styrelsens mening också beaktas den under
senare år alltjämt fortgående stegringen af lefnadsomkostnaderna — omständigheter,
som till och med efter den knappa tid af ej fullt tre år,
•som förflutit efter kommittébetänkandets afgifvande, gjort sig i ökad
mån kännbara. Äfvenså syntes man härvidlag berättigad att taga i
betraktande, åtminstone hvad beträffar de själfständiga förste provinsialläkarna,
att dessa, som till följd af sina kräfvande befattningar ej skulle
hafva några provinsialläkardistrikt, nog ej heller komma att få tid att
utöfva någon nämnvärd praktik, som skulle kunna gifva ett tillskott till
en i sig själf för lag aflöning. Det af kommittén för dessa förste provinsialläkare
föreslagna aflöniugsbeloppet af 6,000 kronor jämte ålderstillägg
anser medicinalstyrelsen därför också blifva hela eller åtminstone
allra största delen af deras årliga inkomst af arbete. Statsmyndigheterna
hafva dock, påpekar styrelsen, redan nu anvisat högre atiöningsförmåner
åt tjänstemän, som med hänsyn till lefnadsställning och ämbetenas
vikt för det allmänna kunna anses med förste provinsialläkarna
likställda. Härvid ligger enligt styrelsens mening nära. till hands att
anställa en jämförelse med t. ex. landssekreterare. Dessa åtnjuta i allmänhet
— d. v. s. i de större länen, där också själfständiga förste provinsialläkare
skulle vara anställda — begynnelselöner af 7,500 kronor,
däraf 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar, med

179

Sjätte liufvudtiteln.

ett ålderstillägg å 600 kronor. Härtill kommer för vissa af dem orts- [9.]
tillägg- af 600 kronor. De äro således likställda med tjänstemän i tredje
aflöningsgraden, och enligt styrelsens åsikt borde förhållandet vara detsamma
med de själfständiga förste provinsialläkarna. Styrelsen förordar
alltså för detta slags förste provinsialläkare enahanda aflöningsförmäuer,
således 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar
och, efter fem år, ålderstillägg af 600 kronor. Såsom en följd
häraf skulle deras pensionsunderlag vid afskedstagande! kunna uppgå
till 5,600 kronor.

Hvad åter beträffar de andra 8 förste provinsialläkarna, de som
tillika skulle vara provinsialläkare i hvar sitt distrikt och för hvilka
kommittén föreslagit samma löneförmåner som för vanliga provinsialläkare
med tillägg af 1.500 kronors tjänstgöringspenningar för förste
provinsialläkarbefattningen, skalle, säger medicinalstyrelsen, hvad som
anförts till förmån för eu förhöjd allt »ning åt de själfständiga. förste
provinsialläkarna onekligen vara i viss mån tillämpligt äfven på dessa
8 förste provinsialläkare. Att införa fall likställighet i löneförmånerna
för båda slagen förste provinsialläkare anser styrelsen dock knappast
vara möjligt, då det nämligen utan tvifvel kan antagas, att ifrågavarande
förste provinsialläkare kunna utöfver löneförmånerna förvänta sig
någon inkomst af sin provinsialläkartjänst, såsom för tjänsteresor i epidemisjukvård,
för tillsyn af sinnessjuka in. in. och val äfven genom enskild
praktik. Vid sådant förhållande anser styrelsen sig icke kunna
ifrågasätta någon förhöjning af det för dessa förste provinsialläkare föreslagna
lönebeloppet. Då emellertid i så fall deras pensionsunderlag
skulle, såsom redan anmärkts, högst blifva endast 4,000 kronor, ett belopp
väl litet för en hirs te provinsialläkare, anser styrelsen detta missförhållande
lämpligast kunna afkjälpas, om för ifrågavarande 8 förste
provinsialläkare stadgas ett särskild! pensionsunderlag af 5,000 kronor.

Såsom ofvan antydts, har ifrågasatts, att förste provinsialläkare, så
af ena som andra slaget, skulle tillerkännas ett expensanslag å 600 kronor,
då dessa tjänstemän, i motsats till det stora flertalet, själfva måste
bekosta en de! med utöfningen af deras tjänst förbundna kostnader, såsom
afgifter för telefon, skrifhjälp, papper och kuvert med mera dylikt.
Medicinalstyrelsen anser icke obilligt, att någon ersättning härför bereddes
förste provinsialläkarna, men finner styrelsen för sin del beloppet
kunna begränsas till 300 kronor årligen.

Hvad först beträffar de själfständiga förste provinsialläkarna i de vepartements16
svårskötta länen, synes den af kommittén föreslagna aflöningen, ehefe-H -

180

Sjätte hufvudtiteln.

6,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, vara val lag. Det
torde nämligen med säkerhet vara att förvänta, att dessa tjänstemän
blifva så upptagna af sin egentliga sysselsättning, omsorgen om den
allmänna hälsovården inom länet, att de, som ju för öfrig! icke skulle
hafva något distrikt, ej blifva i tillfälle att skaffa sig några större inkomster
af enskild praktik. På dessa tjänstläkare måste emellertid
ställas stora anspråk såväl i fråga om kunskaper och erfarenhet som
beträffande praktisk förmåga, hvadan deras aflöningsförmåner böra så
tillmätas, att dugande sökande till tjänsterna kunna erhållas. Då förste
provinsialläkarna skola med visst undantag hafva inseende öfver de vid
civila medicinalväsendet inom länet anställda läkarnas tjänstverksamhet
och i denna sin egenskap komma att intaga förmansställning i förhållande
till provinsialläkare, synes också böra tillses, att förste provinsialläkarnas
aflöning afväges på sådant sätt, att densamma åtminstone i
allmänhet icke kommer att understiga en provinsialläkares inkomster.
Eu genom läkarna själfva under år 1906 verkställd undersökning gaf
till resultat, att medelinkomsten för år af lön och praktik för 103 provinsialläkare,
som besvarat utsändt frågeformulär, redan med nuvarande
löneförmåner uppgått till något öfver 7,100 kronor. Jag vill i detta
sammanhang erinra, att förste stadsläkaren i Göteborg och stadsläkaren
i Malmö, hvilka för dessa städer fullgöra en förste provinsialläkares
tjänståligganden, aflönas den förre med 9,000 kronor jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, och den senare med 7,500 kronor jämte
enahanda ålderstillägg. Förste stadsläkaren i Stockholm har en aflöningaf
10,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 1,000 kronor. Härvid
är emellertid att märka, att dessa läkare äro förbjudna eller genom
sin tjänst helt och hållet förhindrade att utöfva enskild praktik.

Med dessa siffror för ögonen synes mig, såsom jag förut nämnt,
den af kommittén föreslagna aflöningen för förste provinsialläkare väl
knappt tillmätt. A andra sidan torde hvad medicinalstyrelsen föreslagit.

7,500 kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor jämte ett expensanslag
å 300 kronor, gå utöfver hvad som kan anses oundgängligen nödigt.
För min del vill jag föreslå, att aflöningen bestämmes till enahanda belopp
som för landssekreterare och landskamrerare i en de! smärre län,
eller 7,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,100 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Härtill
synes, i öfverensstämmelse med hvad som för landssekreterare och
landskamrerare är föreskrifvet, böra komma ortstillägg för förste provinsialläkaren
i Stockholms län med 600 kronor samt för en hvar af

Sjätte hufvudtiteln.

181

förste provinsialläkarna i V ästerbottens och i Norrbottens län med 300 [9.J

kronor. Något särskild! anslag för expenser torde ej böra ifrågakomma.

Hvad angår öfriga 8 förste provinsialläkare, livilka fortfarande skulle
sköta hvar sitt- provinsialläkardistrikt, biträder jag kommitténs, af medicinalstyrelsen
förordade förslag att dessa skola åtnjuta, förutom sin
provinsialläkarlön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar såsom förste
provinsialläkare.

Enligt mitt förslag skulle, med tillämpning af nu gällande bestämmelser
i pensionslagen, pensionen för sj anständig förste provinsialläkare
blifva 5,600 kronor, medan pension till förste provinsialläkare, som tilllika
är provinsialläkare, ej skulle uppgå till mer än 4,000 kronor. Mot
eu sådan anordning hafva betänkligheter från många håll uttalats, och
medicinalstyrelsen tillstyrker för sin del, att för ifrågavarande förste provinsialläkare
stadgas särskilt pensionsnnderlag af 5,000 kronor. Detta
förslag synes i och för sig väl värdi att tagas i närmare öfvervägande,
men torde frågan härom höra öfverlämnas till finansdepartementet, på
hvars chef föredragningen i denna del lärer ankomma.

Jämväl frågan om pensionsåldern för förste provinsialläkare, i hvilket
afseende olika meningar uttalats, torde utgöra föremål för finansdepartementets
behandling.

Provinsialläkare åtnjuter för närvarande en aflöning af 2,500 kronor, Pronnsiaidäraf
1,875 kronor utgöra lön och 625 kronor tjänstgöringspenningar, fäkarehvarjämte
lian uppbär 750 kronor såsom hyresersättning. Sammanlagda
aflöningen uppgår sålunda till 3,250 kronor. Han är dessutom berättigad
till två ålderstillägg å 500 kronor, det ena efter 10 och det andra efter
15 års tjänstgöring.

Då vissa provinsialläkardistrikt på grund af åtskilliga orsaker äro
mera besvärliga att sköta än andra, på samma gång de vanligen gifva
lägre inkomster af den enskilda praktiken, hafva tid efter annan
s. k. fixa tjänstgöringspenningar beviljats vissa provinsialläkardistrikt,
hufvudsakligen inom Jämtlands, Västerbottens och. Norrbottens län.

Dessa fixa tjänstgöringspenningar utgå för närvarande till 18 provinsialläkar
tjänster med tillsammans 16,000 kronor.

Under senare år har Riksdagen beviljat dyrtidstillägg eller extra
lönetillägg, som utgått äfven till provinsialläkare.

Kommittén anser lämpligt, att aflöningen till provinsialläkare höjes Kommittén
med ett belopp, något större än dyrtidstillägget jämte den pensionsaf -

182

Sjätte liufvudtiteln.

[9.]

Yttranden i
ärendet.

gift, som kol inne att åligga provinsialläkarna, och att hädanefter den
förenklingen vidtages, att hyresersättningen inräknas i den öfriga aflöningen,
som sålunda föreslås till 4,000 kronor, hvaraf 3,000 kronor
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Proportionen
mellan lön och tjänstgöringspenningar betingas, påpekar kommittén,
såsom förut häraf, att dessa läkares inkomster beräknats till väsentlig
del höra bestå i ersättning för lämnad läkarvård. Då numera befordran
till provinsialläkare erhålles och val alltjämt torde komma att erhållas
senare än förr, anser kommittén rättvist, att ålderstilläggen lämnas tidigare,
således efter respektive 5 och 10 år i stället för respektive 10 och
15 år, som hittills varit fallet.

De s. k. fixa tjänstgöringspenningarna anser kommittén kunna
väsentligen minskas och stöder denna sin uppfattning på uppgifterna i
vederbörande taxerings!ängder. Endast till 13 tjänster, som enligt dessa
uppgifter synas lämna innehafvare!!, altför knapp utkomst, föreslår kommittén
sådana fixa tjänstgöringspenningar med sammanlagdt 7,000 kronor,
hvaraf skulle utgå till:

Ramsele	distrikt	500	kronor	Sorsele distrikt 500	kronor
Hotings	»	500	ii	Stensöta	)> 500
Hede	»	500	))	()fverkalix	» 500	»
Föllinge	»	500	!>	Vittangi	» 1,000 500	»
Gäddede	»	500	))	Jokkmokks	»
Lycksele	)>	500	))	Arjepluogs	.)> 500	))
Vilhelmina	»	500	»

Svenska provinsialläkarföreningen har hemställt, att provinsialläkarens
begynnelselön mätte föreslås till 4,500 kronor, fördelad i lön,

3,000 kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor. De hörda tjänstläkarna
hafva ock i allmänhet anslutit sig till provinsialläkarföreningens
hemställan. Några hafva dock därvid förordat en uppdelning i tre
fjärdedelar som lön och eu fjärdedel som tjänstgöringspenningar. Emellertid
hafva länsstyrelserna äfvensom de landsting, som yttrat sig i denna
fråga, merendels förordat eller förklarat sig icke hafva något att erinra
mot kommitténs förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser dock,
att de al kommittén föreslagna lönebeloppen borde vara beroende af
föreslagen höjning i gällande provinsiallåkartaxa.

Medicinalstyrelsen anser för sin del den af kommittén föreslagna
höjningen af provinsialläkarnas aflöning synnerligen måttlig men finner

Sjätte liufyudtiteln.

183

sig icke kunna föreslå högre löneförmåner, emedan styrelsen, på- sätt [9.]
jag blir i tillfälle att särskild! anmäla, gjort underdånig hemställan om
höjning af vissa ersättningsbelopp i deri för tjänstläkare fastställda
taxan. Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län ifrågasatt, låta den ena höjningen blifva beroende af don andra, så
att icke både lönen och taxan samtidigt skulle höjas, skulle enligt styrelsens
mening göra ökningen i provinsialläkarnas inkomster otillräcklig
och dessutom åstadkomma en rubbning i den proportion, som hittills
hållits mellan den del af sagda inkomst, som bör härflyta från lönen,
och den, som bör förvärfvas på enskild praktik.

Utom de s. k. fixa tjänstgöringspenningarna, som kommittén föreslagit
för vissa provinsialläkare i öfre Norrland, skulle sådana, efter
hvad vederbörande läkare framhållit, vara val så behöfliga äfven i Åsele
distrikt af Västerbottens län samt i Paj ala och det af kommittén föreslagna
Matarengi (Öfver-Torneå) distrikt i Norrbottens län. De hemställa,
hvar och eu beträffande sitt distrikt, att dylika tjänstgöringspenningar
måtte beviljas i Åsele med 500 kronor, i Pajala med 1,000 kronor och
i Matarengi med 500 kronor om året. Medicinalstyrelsen har dock icke
för sin del funnit skäl att beträffande tilldelande af fixa tjänstgöringsponningar
gä utöfver det af kommittén därom framlagda förslaget.

Skulle emellertid behofvet af sådana i nu afhandlade distrikt blifva fullt
påvisbart och oundgängligt, så kan jo, anmärker styrelsen, fråga därom
då upptagas och göras till föremål för särskild pröfning.

Provinsialläkare åtnjuter, såsom nämndt, för närvarande en begynnelse- Departement
aflöning af. 3,250 kronor, hvar]ände han under vissa förutsättningar "''"''/<»■
ägor uppbära extra lönetillägg med 12 procent å aflöningen eller 390
kronor. Sammanlagda begynnelseaflöningen utgör således 3,640 kronor.
Kommittén föreslår nu en begynnelseaflöning af 4,000 kronor, hvartill
skulle komma två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter 5 respektive
10 år i stället för såsom nu 10 och 15 år. Emellertid blir provinsialläkare,
som ingår på ny stat, förpliktad att erlägga pensionsafgift.

Då högsta pensions underlaget skulle utgöra 4,000 kronor, kommer denna
afgift att belöpa sig till 160 kronor om året och provinsialläkarens behållna
begynnelseaflöning blir sålunda 3,840 kronor. Den verkliga löneförbättringen
enligt kommitténs förslag uppgår följaktligen, oafsedt tidigare
ålderstillägg, ej mer än till 200 kronor. Någon höjning af pensionen, som
redan för närvarande uppgår till 4,000 kronor, skulle icke ifrågakomma.

Ehuru denna löneförbättring i och för sig icke är stor, anser jag
mig dock icke böra gå utöfver kommitténs förslag, då provinsialläkare,

184

Sjätte Imf vildt itclii.

hvars hufvndsakliga uppgift är att besörja den enskilda sjukvården, häraf
kan bereda sig en icke oväsentlig inkomst, särskild! om, såsom jagämnar
föreslå, taxan höjes.

Beträffande de s. k. fixa tjänstgöringspenningarna, hvilka emellertid
äro att betrakta såsom ortstillägg och därför synas böra uppföras i
staten under denna i andra lönestater förekommande titel, har kommittén
föreslagit, att sådana skulle utgå med 1,000 kronor till provinsialläkaren
i Vittangi distrikt och med 500 kronor till ett hvart af 12 angifna
provinsialläkardistrikt inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Detta förslag bär jag ansett mig böra
biträda. Däremot har jag med hänsyn till de upplysningar, jag inhämtat,
icke funnit mig kunna för närvarande understödja från orterna
gjorda framställningar om liknande lönetillägg för provinsialläkarna
i Asele, Pajala och Matarengi.

Beträffande villkoren för åtnjutande af de förste provinsialläkare
och provinsialläkare tillkommande aflöning sförmåner har kommittén (sid.
178—179) föreslagit endast några smärre jämkningar i hvad som hittills
enligt nådigt bref den 31 oktober 1890 varit stadgadt.

Hvad angår de af kommittén sålunda föreslagna villkoren har Skaraborgs
läns landsting samt Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i
Skaraborgs län anmärkt, att dessa bestämmelser skilja sig från dem,
som blifvit fastställda att gälla för flera statens ämbets- och tjänstemannakårer
vid de under senare åren skedda löneregleringar. Detta,
bland annat, i det afseende! att förste provinsialläkare eller provinsialläkare
skulle enligt förslaget äga att med denna sin statstjänst få förena
annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat eller annan tjänstebefattning,
om medicinalstyrelsen icke finner densamma vara hinderlig för tjänstgöringen,
då det däremot i de senast fastställda lönestaterna förbjudits
att med ordinarie tjänst förena tjänstebefattning å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat. Landstinget håller före, att senast af Riksdagen
fastställda villkor för innehafvande af statstjänster höra i alla tillämpliga
delar föreskrii vas att gälla vid här ifrågavarande tjänstebefattningar.

I afseende härå erinrar medicinalstyrelsen i sitt utlåtande, att de c,
hvad pro vin sial 1 åkare angår, icke skulle vara gagneligt för det allmänna
och för skötseln af distriktet att förbjuda honom att åtaga sig t. ex.
läkare;efattning vid epidemi- eller annan vid stationen belägen sjukstuga
eller såsom läkare vid genom distriktet löpande järnväg. Icke heller
anser medicinalstyrelsen eu förste provinsialläkare böra förmenas att
vara läkare vid t. ex. i residensstaden befintlig fångvårdsanstalt, högre

185

Sjätte hufvudtiteln.

elementarläroverk eller dylika inrättningar, där speciell utbildning i by- [9.]
gien kunde särskild! vara till nytta. I fråga om dessa läkartjänster
finner styrelsen fördenskull den af Skaraborgs läns landsting ifrågasatta
restriktionen icke böra tillämpas och anser den pröfning, medicinalstyrelsen
i hvarje särskild! fall har att företaga, böra vara tillfyllest.

Medicinalstyrelsen finner således för sin del oj anledning att ifrågasätta
ändring i de föreslagna villkoren för löneförmånernas åtnjutande.

Hvad till en början angår det af landstinget och Eders Kung!. BepartemmtsMajrts
befallningshafvande i Skaraborgs län ifrågasatta ovillkorliga c,iefenförbudet
att med förste provinsial- eller provinsialläkartjänst förena
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, torde väl hinder
ej möta mot att stadga ett dylikt förbud i afseende å tjänst, som finnes
upptagen å rikets eller Riksdagens stat, då de af medicinalstyrelsen
omförmälda läkarbefattningar vid statens järnvägar, fångvårdsanstalter
och läroverk icke äro uppförda å stat utan aflönade med arfvoden från
särskilda, därför afsedda anslag. Däremot synes ovillkorligt förbud mot
förening af förste provinsial- eller provinsialläkarbefattning med tjänst
å kommuns stat icke lämpligen böra stadgas, enär det val torde förekomma,
att vissa kommunala läkarbefattningar äro uppförda på vederbörande
kommuns stat och det utan tvifvel understundom skulle vålla
synnerliga olägenheter, om icke en stadsläkare skulle få åtaga sig en
dylik befattning. Då ju pröfning i hvarje särskildt fall skulle äga rum,
huruvida en sådan förening af befattningar kunde anses hinderlig för
statstjänsten, lära några betänkligheter ej vara för handen mot att afvika
från den i förevarande afseende i allmänhet gällande grundsatsen.

Denna pröfning synes emellertid, hvad angår förste provinsialläkare,
böra förbehållas Eders Kungl. Maj:t.

I öfrig! torde afiöningsvillkoren böra i tillämpliga delar jämkas till
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som blifvit föreskrifvet vid
de under senare åren gjorda löneregleringar, hvarvid äfven synes böra
tagas hänsyn till hvad i förevarande hänseende blifvit bestämdt med
afseende å länsveterinärer och distriktslandtmätare.

I likhet med hvad för läkare vid statens hospital och asyler gäller
synes provinsialläkare, som i följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning,
blifvit tillsvidare oförmögen till tjänstgöring, kunna få
komma i åtnjutande af hela aflöningen under viss tid.

Vid förste provinsialläkarnas sida äro för närvarande ställda biträ- Biträdande
dande provinsialläkare med arfvode i tre län af 1,000 kronor, i tio län läkare!''

Bill. Ull Riksd. Prof, 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 24

186

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] af 750 kronor ock i återstående elfva län af 500 kronor. Arfvodena,
sålunda sammanlagat 16,000 kronor, utgå af förslagsanslaget till bestridande
af kostnader för allmän hälso- och sjukvård.

Provinsialläkarkommittén har föreslagit, att i de 8 lättskötta länen,
där förste provinsialläkarbefattningen skulle vara förenad med provinsialläkartjänst,
biträdande provinsialläkare fortfarande skulle vara anställda
med samma tjänstgöringsskyldighet som hittills. I de öfriga 16
länen skulle däremot biträdande provinsialläkare blifva obehötliga.

I årligt arfvode för hvar och en af de biträdande provinsialläkare,
som skulle bibehållas, har kommittén föreslagit 1,000 kronor. Flera af
de läkare, som yttrat sig härom, hafva emellertid ansett detta arfvode
mycket för lågt. Medicinalstyrelsen har också ansett, att, då biträdande
provinsialläkarna äro skyldig;», att i lika män som provinsialläkarna följa
pro vinsialläkartax an vid inom provinsialläkardistriktet meddelad sjukvård,
hvilken utan tvifvel komme att till väsentlig del hvila på deras
skuldror, billigheten kräfde mot arbetet svarande förhöjning i arfvode.
Styrelsen har därför hemställt, att arfvodet — med undantag för biträdande
provinsialläkare i Gottlands län, där 1,000 kronor för år synts
vara skälig ersättning — icke måtte sättas lägre än till 1,500 kronor
för år.

Departements- Arfvode! till biträdande provinsialläkare i de åtta län, där sådan
chefen. fortfarande skulle förekomma, utgör 1,000 kronor i Hallands och Jämtlands
län, 750 kronor i Kronobergs, Blekinge och Västmanlands län
samt 500 kronor i Uppsala, Södermanlands och Gottlands län.

Kommittén har nu föreslagit ett arfvode af 1,000 kronor i samtliga
län, medan medicinalstyrelsen för sin del tillstyrkt ett arfvode af 1,500
kronor med undantag för Gottlands län. Med hänsyn till hvad jag inhämtat
rörande de inkomster, biträdande läkare i allmänhet hafva af
särskilda uppdrag och enskild praktik, synes emellertid det af kommittén
föreslagna beloppet vara tillräckligt i samtliga län.

Bidrag an Statens bidrag till extra provinsialläkares aflöning utgår från ett af

*s!aJläAanT ■Riksdagen beviljad t förslagsanslag, som från och med år 1907 är beafiönande.
stämd! till 65,000 kronor. Utgifterna å anslaget belöpte sig emellertid
år 1909 till 72,050 kronor.

hånligt de af Riksdagen godkända grunder må sådant statsbidrag
icke i något fall öfverstiga 1,500 kronor om året. På sätt framgår af
den förut lämnade redogörelsen skulle en del af anslaget genom regie -

187

Sjätte liufvudtiteln.

ring af de ordinarie provinsialläkardistrikten blifva obehöflig. Kommit- [9.]
ten har ansett, att understöd af statsmedel fortfarande skulle utgå till
de efter regleringen ännu behöflig^ distrikt, som hittills erhållit understöd,
och anser "flor öfrigt, att till Eders_ Kungl. Maj :ts förfogande bör
finnas någon summa för understödjande i särskild! behjärtansvärda fall
äfven af uvbildadt distrikt. Kommittén föreslår därför, att ett förslagsanslag
högst af 30,000 kronor anvisas såsom bidrag till extra provinsialläkares
aflöning att utdelas med belopp, i allmänhet, såsom nu, motsvarande
orternas lönebidrag men i intet fall öfverstigande 1,500
kronor.

Mot hvad kommittén i förevarande afseende föreslagit har jag icke Departement,-något annat att invända än att för ifrågavarande ändamål synes höra ciefen''
uppföras ett till siffran bestämdt anslag af 30,000 kronor. Jag erinrar
härvid, att omkring 24,000 kronor aro behöflig^ till fortsatta bidrag åt
äldre distrikt.

Emellertid bär kommitténs afsikt varit, att ifrågavarande förslag
icke skall på en gång genomföras, en uppfattning, som jag med hänsyn
till förslagets omfattning delar. Kommittén har tänkt sig, att beträffande
tillsättning af provinsialläkare i distrikt, å hvilkas stationer endast
extra provinsialläkare förut funnits, skulle iakttagas, att därmed i regel
finge anstå, till dess oktroj en för hvarje distrikt gått till ända eller
extra!jänsten el jest blifvit ledig, dock att äfven, innan oktroj en för ett
dylikt extra distrikt utlupit, öfvergång till ordinarie distrikt skulle kunna
ske i det fall att såväl tjänstinnehafvaren som läkardistriktsstyreisen hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla därom. I distrikt, där enligt 1840 års kungörelse
läkaren bär tjänstårsberäkningsrätt för obestämd tid, skulle i
hvarje särskild! fall föreskrifvas, när den nya provinsialläkarplatsen
skulle anslås ledig. Intill dess i distrikt, som här afses, provinsialläkare
blifvit tillsatt, skulle förut medgifvet statsbidrag till den extra provinsialläkarens
aflöning fortfara att utgå, så länge han i sistnämnda egenskap
tjänstgör.

På Eders Kungl. Maj:t skulle för öfrigt ankomma att föreskrifva
tidpunkten för de nya provinsialläkartjänsternas tillsättning, då det icke
kunde vara lämpligt, att ett större antal samtidigt angläs lediga och
särskilda omständigheter kunde göra det önskvärd!, att vissa^ tjänster
tillsättas tidigare, andra senare. I sådant afseende har kommittén ansett
det böra tillses, att provinsialläkare först tillsättas i sådana orter, där
behofvet af läkarkrafternas förstärkande gjort sig mest kännbart.

188

Sjätte hufvudtitcln.

Eu öfvergång till den nya organisationen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad kommittén sålunda föreslagit synes mig vara lämplig.
_ Detta förutsätter emellertid, att bidrag af statsmedel till extra
provinsialläkartjänster ännu några år utgår i väsentligt större utsträckning
än efter slutlig genomförd organisation, hvadan ifrågavarande
anslag af ^30,000 kronor tydligtvis blir under de närmaste åren otillräckligt.
A andra sidan komma de aflöningar, som kunna blifva anslagna
till nya provinsialläkartjänster, från början icke på långt när att
blifva tågna i anspråk. Att redan nu beräkna, hur i ena och andra
hänseendet kommer att ställa sig, torde dock icke låta sig gorå. Saken
synes dock kunna på tillfredsställande sätt ordnas. Enligt de bestämmelser
med afseende å dispositionen af besparingar å hufvudtitlarna,
som under de senaste åren plägat af Riksdagen meddelas, skola visserligen
behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar
uppstå, innan dessa första gången tillsättas, till ett följande års statsreglering
reserveras. Emellertid kunde ju Riksdagens särskilda medgifvande
inhämtas att använda behållningar å anslag till nyinrättade ordinarie
provinsialläkarbefattningar, innan tjänsterna första gången blifvit
tillsätta, till bidrag åt extra provinsialläkardistrikt, hvilka förut åtnjutit
statsbidrag. Härigenom skulle något tillfälligt anslag för ändamålet
icke behöfvas.

Såsom jag förut omnämnt, får enligt de allmänt gällande grunderna
statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare icke i något fall öfverstiga
1,500 kronor.

Emellertid har Riksdagen i enlighet med Eders Kung!. Majds framställning
på grund af svårigheterna att få extra provinsialläkarbefattningarna
i Tärna, Stensele och Sorsele distrikt i Västerbottens län samt
Arjepluogs distrikt i Norrbottens län besatta beviljat anslag på extra stat
att användas till tilläggsarfvoden för år 1911 med 1,300 kronor till en
hvar af läkarna i Tärna, Stensele och Sorsele distrikt samt med 1,000
kronor till läkaren i Arjepluogs distrikt.

Enligt det af mig framlagda förslaget skulle Stensele, Sorsele och
Arjepluogs extra provinsialläkardistrikt förändras till ordinarie. Tärna
distrikt har däremot ansetts böra fortfarande bibehållas såsom extra
under ett blifvande Stensele ordinarie provinsialläkardistrikt. Då emellertid
en förändring af rikets indelning i provinsialläkardistrikt icke kan
med säkerhet väntas genomförd vid 1912 års början, har medicinalstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 25 november 1910 gjort framställning
om, axt eventuellt samtliga ifrågavarande tilläggsarfvoden måtte få utgå
jämväl för år 1912.

189

Sjätte liufuidtiteln.

Medicinalstyrelsen meddelar, att de fyra tjänsterna alla med undan- [9.]
tåg af den i Tärna distrikt för närvarande äro utan innehafvare. Skall
någon möjlighet finnas att få dem tillsatta, måste således de ifrågasatta
lönetilläggen fortfarande vara att påräkna. Beträffande Tärna extra
provinsialläkardistrikt, hvilket, såsom ofvan nämnts, icke är afsedt att
förändras till ordinarie, är behofvet af tilläggsarfvode ovillkorligt och
blir ej mindre påtagligt genom införande af en förändrad distriktsindelning
i länet.

Tilläggsarfvodena torde emellertid kunna utgå af anslaget till bidrag
till extra provinsialläkares aflönande eller från besparingar å anslaget
till ordinarie provinsialläkare. Bemyndigande synes således böra utverkas
af Riksdagen allenast att, utan hinder af den för statens bidrag till
aflönande af extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag
i intet fall må öfverstiga 1,500 kronor, därutöfver utbetala ifrågavarande
tilläggsarfvoden.

Under sjätte hufvudtiteln finnes för närvarande uppfördt ett förslags- Anslaget tm
anslag å 185,000 kronor till bestridande af kostnader för allmän hälso- ^stnmler6för
och sjukvård. Från detta anslag utgå hufvudsakligen utgifter till farso- allmän hä/soters
och smittosamma sjukdomars botande, till förste provinsialläkares och sJukvardrese-
och traktamentsersättning, till arfvoden åt biträdande provinsialläkare
samt till aflönande af provinsialläkares vikarier under semester.

På grund af det stora antalet nyinrättade pro vinsialläkartjänster
kräfvas ökade kostnader för vikarier under semester och sjukdom. Äfven
de själfständiga IG provinsialläkarna skulle, såsom nämndt, äga rätt till
semester och då för dessa icke vidare finnas biträdande provinsialläkare
att tillgå, har beräknats, att vikariatsersättningen skulle utgå med 10
kronor om dagen i stället för, såsom för närvarande, 8 kronor. De ökade
kostnaderna till ersättning åt vikarier under semester och sjukdom har
af medicinalstyrelsen beräknats till 17,800 kronor.

En minskning i utgifter å detta anslag skulle däremot uppstå på
grund däraf att arfvoden till biträdande provinsialläkare, nu 16,000
kronor, ej skulle komma att uppgå till mer än 8,000 kronor.

Från detta anslag skulle vidare utgå kostnaderna för de förut omtalade
läkarmottagningarna, hvilka skulle på statens bekostnad anordnas
några få gånger årligen i aflägsna delar af vissa norrländska distrikt.

Till hvilket belopp kostnaderna härför skulle komma att uppgå, är jag
ej beredd att för närvarande uppgifva, dock torde kostnaden stanna vid
några få tusen kronor årligen.

190

Sjätte hufyudtiteln.

[9.] Anslaget till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjuk vård

skulle sålunda blifva något hårdare anlitadt än hittills. Emellertid
hafva utgifterna å detta anslag i runda tal ej belöpt sig till mer än
under år 1907 170,000 kronor, under år 1908 152,000 kronor, under
år 1909 164,000 kronor samt under 1910 års tre första kvartal 101,000
kronor. Någon ökning af anslaget torde därför ej vara erforderlig.

Statförslaget. Den stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, jag, med
hänvisning till hvad jag förut anfört, anhåller få framlägga, är så
lydande:

		Tjänst-
	Lön.	görings-	Orts-	Summa.
		pennin-	tillägg.
		gar.
	kr.	kr.	kr.	kr.
1 förste provinsialläkare......	5,000	2,100	600	7,700
1 »	5,000	2.100	300	7,400
1 »> »	5,000	2.100	300	7,400	Efter 5 år kan lönen liöjas
					med 600 kronor.
1 » » ......	5,000	2,100	—	7.100
12 » » ......	60,000	25,200	—	85,200
1 »	—	1,500	—	1.500
7 » >» ......	—	10.500	—	10.500
Kronor	80,000	45,600	1,200	126,800
1 provinsialläkare...............	3,000	1.000	1,000	5,000
1 V ..........	3,000	1,000	500	4,500	Efter 5 år kan lönen höjas
					med 500 kronor och efter
11 » ...............	33,000	11.000	5,500	49,500	10 år med ytterligare 500
1 » ...............	3,000	1,000	—	4,000	kronor.
175 » ...............	525.000	175,000	—	700,000
Kronor	567,000	189,000	7,000	763,000

Kostnads- Den nya lönestaten till förste provinsial- och provinsialläkare skulle såberäkning.
lUTUla. sluta å...................................................................... kr. 889,800: —

Enligt nu gällande riksstat utgå:

Löner till provinsialläkare........................ kr. 260,625: —

Tjänstgöringspenningar till förste provinsial-
och provinsialläkare............ ''» 121,375: —__

Transport kr. 382,000: — kr. 889,800: —

191

Sjätte Imfvudtiteln.

Transport kr. 382,000: — kr. 889,800: — [9.]

Fixa tjänstgöringspenningar för 18 distrikt
.................................................. » 16,000: -

Hyresersättning åt provinsialläkare ...... » 104.250: pr_ 502.250: —

Kr. 387,550: —

Under senaste år kar emellertid anvisats extra lönetillägg
till 139 provinsialläkare med 390 kronor
till kvar, kvilka lönetillägg dock på grund af bestämmelserna
för deras åtnjutande ej alltid utgått.

Merkostnaden skulle sålunda minskas med kögst » 54,210: —

Kr. 333,340: —

Från detta belopp bör emellertid ytterligare dragas de
minskade utgifterna till lönebidrag åt extra provinsialläkare,
.................................................................................. kr- 42,0a0:

Återstoden kr. 291,290: —

skulle sålunda motsvara de ökade kostnaderna för statsverket.

Vid denna beräkning kafva ålderstilläggen, som utgå från det å
sjätte kufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg, ej tagits
i betraktande, e] keller de ökade utgifterna för vikariatsersättningar.

Jag erinrar i detta sammaukang, att af det i riksstaten uppförda
anslaget till provinsialläkarna, 399,300 kronor, ett belopp af 1,300 kronor,
som anvisats till fixa tjänstgöringspenningar, är odisponeradt.

I enlighet med hvad jag beträffande aflöningsvillkoren anfört skulle Afiöningsför
åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner fastställas föl- ¥,nkorjande
villkor ock bestämmelser:

att förste provinsialläkare ock provinsialläkare skola vara underkastade
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som kan varda stadgad;

att med förste provinsial- eller provinsialläkarbefattning icke må
förenas annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat;

att med sådan befattning icke keller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Mapts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag legistie -

192

Sjätte tiufvadtiteln.

radt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af livad slag som helst, såframt ej, hvad angår
förste provinsialläkare, Kung!. Magt och, hvad angår provinsialläkare,
medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid. han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

att befattningshafvare, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet,
skall till vikarien afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper
å de af vikarien verkställda tjänstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar och arfvode
enligt taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prof vas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänstutöfning, blifvit tillsvidare oförmögen till tjänstgöring, aflöningen
å stat må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, kunna,
efter medicinalstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande på pröfning af Kung].. Maj:t till huru
stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid
af sex månader;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid, hvarunder han afhållit
sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del af hans aflöning, som icke af medicinalstyrelsen pröfva^
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida medicinalstyrelsen ej finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;

193

Sjätte hufvudtiteln.

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af
semester, provinsialläkare skall vara skyldig att, om han förordnas att
uppehålla förste provin sialläk ar tjänst, bestrida densamma, mot åtnjutande
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fordsätt innehafvande
af befattning, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med godt vitsord bestridt sin egen eller, p>å grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan äger ram, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må, när sådant utan hinder för tjänstens behöriga
uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning,
beviljas tjänstinnehafvare under antingen en månad årligen eller
två månader hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla
eller bekosta fri bostad för vikarien;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra
Bill. till Riksd. Fröt. lull. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft. 25

194

Sjätte hufvudtiteln.

[9.] inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr i
sammanhang därmed.

Därjämte torde böra föreskrifvas:

att enhvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder befattning
såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, skall vara pliktig att
underkasta sig förut angifna villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens
åtnjutande; samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, hvilka icke före den 1 november 1911
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

jDepartements- Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånig Cheltäiianm~

k®* hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels godkänna ifrågavarande förslag till aflöningsstat för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, att tillämpas från och med år 1912,
äfvensom de af mig angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;
dels förklara,

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder befattning
såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare skall vara
pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehafvare af befattningar såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, hvilka icke före den 1 november 1911
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelse!-, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;

195

Sjätte Imfyudtiteln.

dels och upptaga det under anslaget till medicinalstyrelsen med dit- [9.]
hörande stater uppförda anslaget till provinsialläkarna under förändrad
rubrik till »förste provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma
från 399,300 kronor med 490,500 kronor till 889,800 kronor;

kommande, vid bifall till hvad jag under punkterna 7, 8 och 9
föreslagit, anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater, nu upptaget
till 561,800 kronor, däraf 12,000 kronor reservationsanslag, att
höjas med 533,550 kronor till 1,095,350 kronor, däraf 12,000 kronor
reservationsanslag.

Hyresersättning åt provinsialläkare.

Under åberopande af hvad jag under punkt 9 anfört hemställer [10.]

jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maja måtte föreslå Riksdagen

förklara, att det i riksstaten till hyresersättning åt provinsialläkare
upptagna förslagsanslag, högst 104,250 kronor, skall ur riksstaten utgå.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

Under åberopande af hvad jag under punkt 9 anfört får jag i [11.]

underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,

dels att det i riksstaten för bidrag till extra provinsialläkares aflönande
upptagna förslagsanslag å 65,000 kronor minskas med 35,000
kronor och uppföres såsom ett till siffran bestämdt anslag å 30,000
kronor;

dels att behållningar å anslag till nyinrättade provinsialläkarbefattningar,
innan tjänsterna första gången blifvit tillsatta, må användas till
bidrag till extra provinsialläkares aflönande i distrikt, hvilka förut åtnjutit
statsunderstöd;

dels ock att, utan hinder af den för statens bidrag till aflönande af
extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag i intet
fall må öfverstiga 1,500 kronor, därutöfver må utbetalas årliga tilläggsarfvoden
till extra provinsialläkare i Tärna, Stensele och Sorsele distrikt
med 1,300 kronor till en hvar af dem samt till extra provinsialläkare i
Arjepluogs distrikt med 1,000 kronor, till de tre sistnämnda intill dess
den ifrågasatta förändringen af de extra provinsialläkardistrikten till
ordinarie trädt i kraft.

196

Sjätte hufvudtiteln.

[12-3

Höjning1 af
anslaget till
hospitals
underhåll.

Hospitals underhåll.

I enlighet med Eders Kungl. Majrts hemställan höjdes förslagsanslaget
till hospitals underhåll af 1909 års Riksdag från 2,400,000
kronor till 3,100,000 kronor.

Vid undersökning, som jag låtit verkställa, har emellertid visat
sig, att från och med år 1912 ytterligare förhöjning af anslaget är
erforderlig. I sådant hänseende ber jag få åberopa en af föredraganden
för hospitalsärenden i medicinalstyrelsen, tillförordnade medicinalrådet
R. Stenbeck till mig öfverlämnad promemoria af följande innehåll
:

»Anmodad att lämna en beräkning af statens kostnader för
hospitalens underhåll för år 1912, får jag härmed vördsamt anföra
följande:

Öfversikt af kostnaderna för år 1908 —09.

Å r

Medel-

tal

vårdade

sjuka

S:a utgifter

för

hospitalens

underhåll

kr.

S:a inkomster vid

hospitalen

Erforderligt

stats-

bidrag

Medel-kost-naden
pr år
och sjuk

kr.

Medel-kostna-den pr år
och sjuk
af stats-medel

kr.

Patient-

afgifter

kr.

Annan

inkomst

kr.

1908.................

! 1909..................

6,645

6,980

4,830,573

4,735.684

1,469,284

1,562,123

250,033

262,347

3,111,256

2,911,214

727

678

469

417

S:a

13,625

9,566,257

3,031,407

512,380 6,022,470

702

442

Hvad först beträffar medeltalet sjuka under år 1912 tillkomma dels
nyförvärfvade dels under år 1909 tillgängliga, men af en eller annan
anledning ej belagda platser och dels de nya hospitalen i Säter och
Västervik. De senare, hvilka komma att tagas i bruk i slutet af 1911,
kunna antagas under loppet af första beläggningsåret (1912) hvardera
mottaga 600 sjuka med en medeltalsbeläggning af 350.

Sjätte hufvudtiteln. 197

Öfversikt för år 1912 af ökningen i medeltalet sjuka.

Anstalt.	Medeltalet sj lika år 1909.	Beräknadt medeltal sjuka år 1912.	Ökning.
Härnösands hospitals upptagningsanstalt.....................	18	24	6
(antalet platser ökats fr. 20 till 24.)
G-öteborgs hospitals upptagningsanstalt........................	42	75	33
(började beläggas d. % 1909.)
Göteborgs hospitals lista kl. paviljong........................	—	50	50
(belägges under år 1911.)
Kristinehamns hospital (statsanstalten)........................	680	748	68
(till fullo belagd under år 1910.)
Vänersborgs hospital (statsanstalten)...........................	1,009	1,050	41
(beläggningssiffran kan höjas.)
Vänersborgs hospitals upptagningsanstalt ...................	8	30	22
(började beläggas d. 2% 1909.)
Säters hospital...........................................................	—	350	350
Västerviks hospital....................................................	—	350	350
Summa	1,757	2,677	920

Medeltalet sjuka under år 1912 kan alltså beräknas till 7,900
(6,980 + 920).

Vid beräkning af medelkostnaden per sjuk för år 1912 torde
medelkostnaden för åren 1908—09 ej utan vidare kunna läggas till
grund. Kostnaden för utredning af de båda nya hospitalen torde i sin
helhet kunna beräknas till 640,000 kronor, af hvilken summa omkring

200,000 kronor torde komma att utgå under år 1912. Om denna

/ 200,000 v . , .

summa fördelas på antalet underhållsdagar v 7 9qq J’ ökas medelkostnaden
per sjuk med 25 kronor och måste medelkostnaden för år
1912 alltså beräknas till 727 kronor (702 + 25), eller samma kostnad
som för år 1908, under hvilket år kostnaden för utredning af en del
nya afdelningar vid hospitalen uppgiugo till cirka 100,000 kronor.
Totalkostnaden för hospitalens underhåll för år 1912 torde sålunda
kunna beräknas till 5,743,300 kronor (727 x 7,900).

Inkomsterna vid hospitalen blifva i hvad de gälla patientafgifterna
större under år 1912 än under de år, som legat till grund för beräkningen.
Genom nådigt bref den 3 december 1909 äro nämligen patientafgifterna
för åren 1910—14 fastställda till följande belopp: för Göte -

198

Sjätte liufvudtiteln.

[12.] borgs hospitals lista klass 3 kronor 25 öre, för öfriga hospitals lista
klass 2 kronor 25 öre, eller samma belopp, som redan förut tillämpats
för nästan alla lista klassens sjuka, för 2:dra klass 1 krona i stället
för 85 öre och för 3:dje klass 60 öre i stället för 55 öre, allt per sjuk
och dag.

Till eu början kan antagas, att de under år 1909 i bruk varande
platserna komma att år 1912 vara belagda med sjuka af andra och
tredje betalningsklasserna i samma proportion som år 1909. Under
detta år var antalet underhållsdagar för 2:dra klass 242,625 och för

3:dje klass 2,068,230. Den ökade statsinkomsten för ofvannämnda
platser blir alltså:

för 2:dra klass......... 242,625 x 15 öre = kronor 36,393: —

för 3:dje klass ........ 2,068,230 x 5 öre = kronor 103,411: —

Summa kronor 139,804: —

Medeltalet sjuka af allmän klass bär ofvan beräknats ökadt med
vid Kristinehamns hospital 68, Vänersborgs hospital och asyl 41, Säters
hospital 350 och Västerviks hospital 350, summa 809. Enligt hvad
erfarenheten hittills visat kan fördelningen, i de olika betalningsklasserna
beräknas till 10 V i 2:dra klass, 84 % i 3:dje klass och 6 V utan afgift.
Inkomsterna för dessa nya platser blifva alltså:

för 2:dra klass.............. 81 x 1 x 365 = kronor 29,565: —

för 3:dje klass............. 679 x 0,60 x 365 = kronor 148,701: —

utan afgift ..................... 49 — — — — — — — — — —

Summa kronor 178,266: —

Hvad slutligen beträffar ökningen af inkomsterna genom beläggning
af vissa hospitals upptagningsanstalter och Göteborgs hospitals l:sta
klass paviljong hänvisas till nedanstående öfversikt:

1 Afdelning	Ökning i medeltalet sjuka för .1912	Patient-afgift pr dag	Inkomst
Göteborgs hosp. upptagn.-anstalt...	33	2.oo	33 X 2 x 365 = 24,090 kr.
Härnösands » » » ...	6	2.ao	6 X 2 X 365 = 4,380 »
Vänersborgs» » »	22	2.oo	22 X 2 x 365 = 16,060 »
Göteborgs hosp. l:sta kl. paviljong	50	3.25	50 X 3.25 X 365 = 59,312 »
			Summa kronor 103,842

Sjätte hufvudtiteln. 199

De ökade statsinkomsterna af patient»fgifter för år 1912 blifva
alltså:

l:a beräkningen.................................................. kronor 139,804: —

2:a beräkningen................................................. )> 178,260: —

3:e beräkningen................................................ » 103,842: —

Summa kronor 421,912: -—

Andra inkomster vid hospitalen än patientafgifter torde kunna
beräknas till samma belopp som för åren 1908—09, eller i jämnt tal
till 250,000 kronor.

Den totala inkomstsumman för år 1912 torde alltså blifva sålunda:

patientafgifter år 1909 ................................. kronor 1,562,123: —

beräknad ökad inkomst i patientafgifter... » 421,912: —

annan inkomst....................................... »_250,000: —

Summa kronor 2,234,035: —

Totalkostnaden för år 1912 beräknas till kronor 5,743,300: —
Inkomsterna för år 1912 vid hospitalen

beräknas till ............................................... » 2,234,035: —

Brist att fyllas af statsmedel........................ kronor 3,509,265: —.»

Enligt denna beräkning skulle således den årliga medelkostnaden
af statsmedel för år och patient, under antagande af en medelbeläggning
af 7,900 patienter, uppgå till omkring 444 kronor, eller ungefär
samma belopp som medelkostnaden för åren 1908 och 1909.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till hospitals underhåll med 400,000 kronor
eller från 3,100,000 kronor till 3,500,000 kronor.

Jag har vidare att underställa Eders Kungl. Maj:t fråga om förhöjda
arfvoden åt sekreteraren och predikanten vid Göteborgs hospital
samt åt sekreteraren vid Växjö hospital.

Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1885 är årliga arfvodet för sekreteraren
vid Göteborgs hospital bestämdt till 600 kronor samt för
predikanten vid samma hospital till 800 kronor.

Med skrifvelse den 10 december 1909 har direktionen för hospitalet
till medicinalstyrelsen öfverlämnat af nämnda tjänstemän gjorda
framställningar om förhöjning i de till dem sålunda utgående arfvoden
med 400 kronor till dem hvardera eller sålunda till 1,000 kronor för
sekreteraren och 1,200 kronor för predikanten. Såsom skäl därtill

[12.]

[13.]

Angående
förhöjda
arfvoden åt
sekreteraren
och predikanten
vid
Göteborgs
hospital
samt sekreteraren
vid
Växjö
hospital.

Göteborgs

hospital.

200

Sjätte Imfvudtiteln.

[13.] framhölls, att arfvodenas nuvarande belopp vore otillräckliga i betraktande
af de stegrade lefnadsomkostnaderna och den ökade arbetsbördan.

Båda framställningarna äro af direktionen tillstyrkta med framhållande
i fråga om sekreterare’änsten, att, därest det till densamma
utgående arfvode icke böjdes, svårigheter torde kunna uppstå att hålla
platsen besatt med lämplig och kompetent person.

Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1910 har medicinalstyrelsen
underställt frågan Eders Kungl. Maj:ts pröfning och därvid
erinrat, att hospitalet vid den tidpunkt, då arfvodena till ifrågavarande
befattningar bestämdes, hade allenast 175 platser, medan platsantalet
numera, sedan första klass paviljonger under 1910 års höst blifvit färdiga,
stiger till 292, hvartill komma 75 platser inom de Göteborgs stad
tillhörande paviljongerna. Hela antalet sjuka uppgår alltså från och
med år 1911 till 367. Då sekreterarens arbete helt naturligt står i ett
visst direkt förhållande till anstaltens storlek, anser medicinalstyrelsen
framställningen om ökning af arfvodet fullt befogad.

Hvad däremot angår den af direktionen föreslagna förhöjningen
från 600 kronor till 1,000 kronor, synes den medicinalstyrelsen vara
väl hög, enär endast vid anstalter med omkring 800 sjukplatser sekreterararfvodet
utgår med 1,000 kronor eller däröfver. Sålunda är arfvodet,
enligt hvad medicinalstyrelsen erinrar, vid Vadstena hospital och asyl
med 800 platser och Kristinehamns hospital med 768 platser bestämdt
till 1,000 kronor samt vid Uppsala, Lunds och Vänersborgs hospital och
asyler med respektive 1,264, 1,222 och 1,058 platser till 1,200 kronor.
Ett belopp af 800 kronor eller samma summa, som utgår till sekreteraren
vid Stockholms hospital, anser därför medicinalstyrelsen vara eu
väl afvägd ersättning till sekreteraren vid Göteborgs hospital. Vid fastställande
af nämnda arfvode torde ock, enligt hvad medicinalstyrelsen
anmärker, nödig hänsyn böra tagas till det förhållandet att Göteborgs
hospital är beläget 7 till 8 kilometer utanför Göteborgs stad och att,
särskildt då direktionens sammanträden hållas å hospitalet, dessa blifva
tidsödande och besvärliga för sekreteraren.

Hvad beträffar predikanten tala enligt styrelsens åsikt samma skäl
för höjning af hans arfvode, men den begärda förhöjningen från 800
till 1,200 kronor synes dock styrelsen vara för hög. Styrelsen anser
en förhöjning af 200 kronor vara tillräcklig.

Växjö Arfvodet till sekreteraren vid Växjö hospital utgår jämlikt nådiga

hospital. prefvet den 5 juni 1885 med 500 kronor om året.

201

Sjätte hufvudtiteln.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1910 bär medicinalsty- [13.]
relsen meddelat, att direktionen för Växjö hospital anmält, att från och
med år 1911 ny sekreterare, bosatt i Växjö, lomme att utses för anstalten,
samt hemställt om förhöjning i sekreterarens arfvode till 800
kronor.

Med anledning- häraf anför medicinalstyrelsen, att hospitalet, då
nuvarande arfvodet bestämdes, hade 220 platser, under det platsantalet
vid statsanstalten nu stigit till 350, hvartill lomme Kronobergs och
Blekinge läns landstings upptagningsanstalt med 40 platser samt Korsbergakolonien
med omkring 100 platser. Hela antalet platser uppgår
därför nu till omkring 500. Af samma skäl, som anförts i fråga om
sekreteraren vid Göteborgs hospital, anser medicinalstyrelsen därför
framställningen om ökadt arfvode fullt befogad, och har styrelsen icke
funnit något att erinra emot den af direktionen föreslagna höjningen.

Anledningen till att arfvodet för ifrågavarande sekreterarbefattning
hittills kunnat hållas vid så lågt belopp som 500 kronor har, enligt
hvad styrelsen meddelar, varit den att sekreterarbefattningen uppehållits
af hospitalets syssloman. Denna anordning är emellertid numera
jämlikt nådiga brefvet den 4 juli 1910 angående ändring af lönestaterna
för statens hospital och asyler m. m. icke vidare tillåten.

Med hänsyn till den betydande utvidgning af Göteborgs och Växjö Departementshospital,
som ägt rum efter det arfvodena till ifrågavarande tjänstemän ehePnår
1885 bestämdes, anser jag lika med medicinalstyrelsen skäligt, att
förhöjning af arfvodena nu medgifves; och synes mig de af medicinalstyrelsen
i sådant hänseende föreslagna belopp lämpligt afvägda. Härigenom
skulle i allt fall sekreteraren vid Göteborgs hospital med 367
platser och vid Växjö hospital med omkring 500 platser icke erhålla
större arfvode, 800 kronor, än motsvarande tjänsteman vid Stockholms
hospital med dess 250 platser. Predikanten vid Göteborgs hospital,
för hvilken arfvodet föreslagits till 1,000 kronor, skulle åter erhålla
200 kronor högre aflöning än predikanten vid Stockholms hospital;
men härvid är att märka, att predikanten vid Göteborgshospitalet, enligt
hvad han uppgifvit, måste vidkännas en ej obetydlig utgift för
skjuts till och från anstalten.

Arfvodena till ifrågavarande tjänstemän utgå från det belopp, Riksdagen
från förslagsanslaget till hospitals underhåll anvisat till aflöning
åt de tjänstemän, som ej äro upptagna i hospitalens och asylernas lönestater.
Det sålunda anvisade beloppet utgår, jämlikt beslut vid 1910
års Riksdag, till högst 39,900 kronor. Af detta belopp äro 39,600 kroBih.
till Rilcsd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 26

202

Sjätte hufvudtiteln.

[13.] nor disponerade. Då emellertid, såsom också medicinalstyrelsen framhållit,
återstående beloppet, 300 kronor, lämpligen bör reserveras för
mera tillfälliga framtida behof, skulle vid bifall till nu förevarande
förslag erfordras en ökning i förenämnda särskildt anvisade belopp af
700 kronor.

Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen medgifva,

att det belopp af högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat till
arfvoden åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens och asylernas
lönestater, höjes med 700 kronor till högst 40,600 kronor, på
det att Kungl. Magt må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet till sekreterarna
vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till 800 kronor om
året samt för predikanten vid Göteborgs hospital till 1,000 kronor om
året, samt

att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande aflöningsförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Järfsö sjukhus för spetälska.

[14.] Till understöd åt Järfsö sjukhus för spetälska har från och med

Järfsö sjuk- är 1864 årligen utgått statsanslag. Detta anslag, som till och med år
spetälska. 1900 utgick under villkor af bidrag från Gäfieborgs läns landsting,
utgjorde ursprungligen 3,000 kronor men höjdes sedermera efter hand,
så att det för åren 1889—1899 utgick med 14,000 kronor. Från och
med år 1900, när villkoret om bidrag från landstinget, då 4,000 kronor,
bortföll, höjdes statsanslaget till 18,000 kronor. Vid 1907 års
Riksdag ökades anslaget för år 1908 ytterligare till 20,000 kronor,
hvarjämte ett anslag af 6,000 kronor beviljades till täckande af den
brist, som uppkommit till 1905 års slut, utgörande 1,930 kronor, äfvensom
af den brist, som förutsågs uppstå under hvartdera af åren 1906
och 1907 eller 2,000 kronor för hvartdera året. Samma årsanslag af

20,000 kronor har af Riksdagen beviljats äfven för åren 1909, 1910 och
1911.

Icke heller detta anslag har emellertid visat sig tillräckligt.

Medicinalstyrelsen har därför i underdånig skrifvelse den 5 oktober
1910 gjort framställning dels om ökadt årsanslag och dels om anslagför
täckande af brist samt för nödiga reparationer.

Till stöd för dessa anslagskraf har medicinalstyrelsen till en början
meddelat, att sjukhuset under senare år, särskildt under år 1907,
varit synnerligen starkt belagdt och att till följd däraf och då lifs -

Sjette frafvudtiteln. 203

medel och ved alltjämt stigit i pris bristen vid början af år 1908, då
Riksdagens anslag för betäckande af uppkommen brist fick lyftas, blifvit
åtskilligt större än som beräknats eller 8,452 kronor 96 öre i stället
för 6,000 kronor. Således kvarstod efter användning af dessa 6,000
kronor dock en brist i rundt tal af 2,450 kronor.

Äfven under förra hälften af år 1908 var sjukhusets beläggning,
enligt hvad styrelsen vidare anför, högre än vanligt, uppgående ända
till 46 patienter. Bristen hade af denna anledning vid årsskiftet 1908
—1909 enligt direktionens berättelse ökats till 4,122 kronor 20 öre,
ehuru af räkenskaperna framgår endast en brist af 2,469 kronor, antagligen
beroende därpå att en del räkningar för senaste räkenskapsår
lämnats obetalda af brist på förskottsmedel, ett tillvägagångssätt som
under de senare åren på grund af sjukhusets ekonomiska svårigheter
måst årligen i större eller mindre grad anlitas.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang till belysande af sjukhusets
beläggning under senare år följande sammanställning af antalet
underhållsdagar för patienterna med därur beräknad medelbeläggning
för dag:

0 IT T fOTl 1 1 U 1 • 1 1

År.	Underliållsdagar för patienterna.	Medeltal vårdade för dag.
1906 ...........................	.............................. 14,283	39
1907 ..........................	.............................. 15,786	43
1908...........................	.............................. 14,537	40
1909...........................	.............................. 12.787	35

Medicinalstyrelsen anför vidare.

Beläggningen har sålunda under år 1909 varit betydligt lägre än
under föregående år, hvilken förmånliga omständighet dock icke kan
beräknas fortfara. Under år 1909 ökades bristen emellertid af denna
orsak med endast 800 kronor och skulle sålunda vid årets slut hafva
utgjort omkring 5,000 kronor. Under detta år tillfördes sjukhuset
genom försäljning af skog från en sjukhuset tillhörig skogslott ett belopp
af 6,100 kronor. Genom denna tillfälliga inkomst kunde hela
bristen täckas och vid årets slut kvarstod en mindre behållning, hvilken
direktionen i sin redogörelse för 1909 års förvaltning beräknade i det
närmaste kunna täcka äfven den brist, som antogs skola uppstå under
år 1910 och uppgå till något öfver 1,000 kronor.

Emellertid framgår af den sålunda lämnade redogörelsen, att det
årsanslag, som hittills beviljats Järfsö sjukhus för spetälska, är otillräckligt
och behöfver höjas. Medicinalstyrelsen har för att tydliggöra
detta förhållande lämnat en jämförelse mellan den för sjukhuset fäst -

lig.]

204

Sjätte linfrödtiteln.

[14.] ställda stat åren 1908 ocli 1909 samt de verkliga utgifterna på respektive
titlar enligt anstaltens räkenskaper under samma år, i hvilken
jämförelse äfven upptagits ett förslag till stat med ett till 22,000 kronor
ökadt årsanslag.

Denna jämförelse anhåller jag här få återgifva.

Tablå öfver Järfsö sjukhus inkomster och utgifter åren 1908 ocli 1909 m. m.

....... .......... . ...... — -	Af medicinal-
	styrelsen	Sjukhusets	inkomster		Förslag till j
	fastställd	och utgifter åren		stat med
	inkomst- och
	utgiftsstat	för	-				ökadt års
	åren 1908	1908.		1909.		anslag.
	och 1909.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.l
Inkomster:
Statsanslag.................................................	20.000	—	20,000	—	20.000	—	22,000
Diverse inkomster.......................................	180	—	167	77	6,231	70	130
Summa	20,180	—	20,167	77	26,231	70	22,130	—1
Utgifter:
Afiöningar.................................................	3,340	—	3,340	—	3,340	—	3,438	—
Hathållning...............................................	10,000	—	9,830	23	8,971	05	10,300	—
Gångkläder och skodon............. ..................	1,100	—	1,445	20	1.154	85	1,200	—
Sängkläder och linne.............................	800	—	406	16	193	49	300	-
Modikamenter.............................................	600	—	49	85	757	50	6 C0	—
Eldning och lyshållning...............................	1,800	—	1,911	56	2,450	66	2.200	—
Tvätt och renhållning.................................	550	—	644	24	1.385	36	1,200	—
Inventarier...............................................	450	—	488	44	695	27	600	—
Byggnader m. m.........................................	450	—	401	80	1,028	18	600
.Jordbruket.................................................	850	—	423	_	568	64	400	—
Diverse utgifter.........................................	1,190	—	1.243	33	1.400	94	1,293	—\|
Summa	20,130 \|—	20,183	81	21,945	94	22,130	— \|

Till närmare motivering af det sålunda ifrågasatta förhöjda årsanslaget
har medicinalstyrelsen till en början erinrat, att sjukhuset har
plats för 50 patienter, men att, då det visat sig, att- ett beläggande
under längre tid af alla sjukplatser ofördelaktigt inverkat på hälsotillståndet,
full beläggning af sjukhuset ej torde höra komma i fråga.
A andra sidan synes enligt styrelsens mening en så låg medelbelägg -

205

Sjätte hufvudtiteln.

ning som under år 1909 med 35 patienter för dag vara en tillfällighet,
som man icke kan beräkna skola upprepas, utan anser styrelsen
eu beräknad medelbeläggning af 40 patienter böra läggas till
grund för beräkningen af sjukhusets anslagsbehof.

Hvad angår de särskilda, i staten upptagna posterna anser styrelsen
den första, aflöning?^, icke behöfva väsentligt höjas. Af tjänarinnorna
och undersköterskan har dock en ringa löneförhöjning begärts
med 50 kronor åt den senare och tillsammans 48 kronor åt de förra.
Om denna förhöjning beviljas, skulle aflöning ärna ökas från 3,340 till
3,438 kronor. I främsta rummet påverkas, enligt hvad styrelsen anmärker,
sjukhusets stat i öfrig!; af kostnaderna för mathållning, eldning
och tvätt. A samtliga dessa poster hafva kostnaderna stigit under
senare år. År 1907 var dagkostnaden för utspisning per patient 57,4
öre, år 1908 hade den stigit till 60,25 öre och utgjorde år 1909 62 öre.
Beräknas nu en medelbeläggning af 40 patienter samt 7 personers betjäning,
blir mathållning skostnaden efter 62 öre om dagen under ett år
10,63(1 kronor i stället för nu därtill beräknade 10,350 kronor (10,000
till mathållning, 350 kronor till jordbruket, hvars afkastning kommer
hushållet till godo). Till eldning och lyshållning har hittills beräknats
1,800 kronor men åtgått år 1908 1,911 kronor 56 öre och år 1909
2,450 kronor 66 öre. Styrelsen anser sålunda denna post höra beräknas
till 2,200 kronor. Kostnaden för tvätt och renhållning utgjorde år
1908 644 kronor 24 öi''e och år 1909 1,385 kronor 36 öre men torde,
sedan en kunnigare tvätterska nu erhållits, enligt styrelsens mening
icke böra beräknas högre än till 1,200 kronor. Anslagen till sängkläder
och medikamenter anser styrelsen ej behöfva höjas utöfver nuvarande
härtill anslagna belopp af respektive 300 och 600 kronor, men
anslaget till gångkläder och skodon, som sista åren varit otillräckligt,
bör enligt styrelsens åsikt höjas från 1,100 till 1,200 kronor. I betraktande
af att såväl husen som inventarierna äro gamla och kräfva allt
mera reparationer och nyanskaffningar finner styrelsen anslagen till
inventarier och byggnader behöfva ökas med förslagsvis 150 kronor för
hvartdera, hvarigenom hvartdera anslaget skulle komma att uppgå till
600 kronor i‘ stället för 450 kronor. Beräknas vidare ett belopp för
diverse utgifter af ungefär samma storlek som i föregående stater eller
något öfver 1,000 kronor, skulle det för sjukhusets behöriga drift behöfliga
anslaget uppgå till 22,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har vidare meddelat, att den af direktionen uttalade
förmodan, att den från år 1909 befintliga behållningen af medel
för försåldt virke skulle befinnas tillräcklig att täcka den för år 1910

[14,

206

Sjätte lmfvudtiteln.

14.] förutsedda bristen icke visat sig riktig. Vissa nödvändiga reparationer,
bland andra ombyggnad af cisternerna för vattenledningar, hafva nämligen,
enligt hvad styrelsen uppgifver, orsakat så stora utgifter, att numera
för år 1910 en brist af 2,000 kronor förutses uppstå. Beräknas
äfven för år 1911 en lika stor brist, skulle vid 1912 års början, den
tid, då det förhöjda anslaget, därest detta beviljas af 1911 års Riksdag,
kommer sjukhuset tillgodo, den då befintliga bristen uppgå till 4,000
kronor; och erfordras för fyllande af denna brist motsvarande anslag
att om möjligt utgå under år 1911.

Medicinalstyrelsen erinrar vidare, att de vid sjukhuset befintliga
byggnader numera äro öfver 40 år gamla, i följd hvaraf underhållskostnaderna
å dem äro rätt betydliga. Vid den år 1910 företagna
inspektionen anmärktes också, enligt hvad styrelsen meddelar, det trängande
behofvet af en del reparationer, hvilka, om än icke i och för sig
så dyrbara, dock synas öfverstiga sjukhusbudgetens förmåga att bekosta.
Direktionen har för de reparationer och ändringar, som synts
nödvändiga, infordrat fackmans beräkning öfver kostnaderna och hos
styrelsen anmält förhållandet. Enligt den af direktionen uppgjorda beräkning
skulle reparationerna kräfva 4,250 kronor, hvilket belopp direktionen
hemställer måtte anslås, med rätt för direktionen att, i den
mån arbetet kan utföras, lyfta beloppet redan år 1911.

Den af direktionen för sjukhuset uppgjorda beräkningen ter sig på
följande sätt:

Yttre målning å båda sjukhusbyggnaderna samt brygghuset.
....................................................................................

Linoleummattor i de sjukrum, där sådana fattas, samt

korridorerna........................................................................

Ny iskällare, veranda öfver västra ingången till gamla
sjukhuset samt 2 nya fönster å denna byggnad,

reparation i köket............................................................

Slaskledningen mellan köket och slaskbrunnen om lägges.

...................................................................................

Elektrisk ringledning från sjukrummen till sköterske rummen.

..............................................................................

Staketets målning .....................................................................

kronor 1,395: —

» 1,000: —

» 1,500: —

v 125:—

» 100: —

» 130: —

Tillsammans kronor 4,250: —

Angående ifrågavarande byggnadsarbeten har medicinalstyrelsen
endast tillagt, att iskällaren eller isboden är fallfärdig och ovillkorligen

Sjätte hufvudtiteln.

207

måste ombyggas, samt att tillbyggnaden af en veranda å gamla sjuk- [14.]
linsets västra sida ofvanpå förstugukvisten afser att bereda möjlighet
äfven för sängliggande patienter i sjukhusets öfre våning att kunna någon
tid på dagen transporteras ut i fria luften; och bär medicinalstyrelsen
hemställt om beviljande af medel till reparationernas snara utförande.

På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen därför i
underdånighet hemställt om beviljande af följande anslag till Järfsö
sjukhus för spetälska, nämligen

till sjukhusets drift år 1912 22,000 kronor; till täckande af den
brist, som antages uppstå till början af år 1912, 4,000 kronor; samt
till diverse reparationer och byggnadsarbeten vid sjukhuset 4,250 kronor,
med rätt för medicinalstyrelsen, hvad angår de två senare anslagen,
att få lyfta desamma redan under år 1911.

Den lämnade utredningen synes mig ådagalägga behofvet af ökadt Departementsårsanslag
till betäckande af sjukhusets driftkostnader, och anser jag det chcfcnaf
direktionen och medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 2,000 kronor,
vara i sådant hänseende lämpligt. Hela anslaget skulle sålunda uppgå
till 22,000 kronor och årskostnaden för patient med en beräknad medelbe]äggning
af 40 platser stiga till 550 kronor, ett belopp som icke i
och för sig synes oskäligt.

Då emellertid, enligt hvad jag från medicinalstyrelsen inhämtat,
någon förhoppning ej förefinnes, att Järfsö sjukhus för spetälska skall
inom rimlig tid blifva för sitt ändamål obehöfligt eller att dess verksamhet
skall kunna i afsevärd mån inskränkas, samt ifrågavarande anslag
följaktligen är afsedt att fylla ett stadigvarande behof, om också beloppet
häraf skulle tid efter annan kräfva ändring, synes mig lämpligt
att öfverföra anslaget från extra till ordinarie stat.

På de af medicinalstyrelsen anförda skäl finner jag mig höra biträda
framställningen om anslag dels å 4,000 kronor till täckande af
den brist å anslaget, som redan uppkommit och kan väntas uppstå,
dels å 4,250 kronor till vissa reparationsarbeten; och kommer jag att
göra hemställan härom vid anmälan af de anslag, som böra för år 1912
beviljas på extra stat.

På gTund af hvad jag sålunda anfört får jag i detta sammanhang
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:c behagade föreslå
Riksdagen

att för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska uppföra ett ordinarie
anslag af 22,000 kronor.

208

Sjätte Imfvudtitelii.

Försäkringsinspektionen.

[15.] Vid 1910 års Riksdag fastställdes stat för försäkringsinspektionen,

Upprätthål- slutande å ett belopp af 53,000 kronor, och medgafs, att kostnaderna
säkrin*sfn- för försäkringsinspektionens verksamhet enligt den fastställda staten
spektionens finge utgå af de bidrag, som enligt lagen om försäkringsrörelse den 24
''het!''"" l''uli 1003 och lagen af samma dag om utländsk försäkringsanstalts rätt
att drifva försäkringsrörelse här i riket skola af försäkringsanstalterna
årligen erläggas till bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet.

I enlighet med de nya grundsatser, som i fråga om riksstatens
uppställning blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända, lärer emellertid
för ifrågavarande ändamål böra uppföras ett ordinarie reservationsanslag
å sjätte hufvudtiteln. Samtidigt torde böra förklaras, att anslaget
skall utg
inkomster

farande såsom hittills skola användas för de med anslaget afsedda
ändamål.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks

bidragsmedel samt att de a

från förenämnda
å riksstaten upptagna medel uppkommande öfverskott fort -

dessa, såsom

dagen

att till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet å
ordinarie stat uppföra ett reservationsanslag af 53,000 kronor, att utgå
af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet, under förutsättning tillika att de å dessa bidragsmedel
uppkommande öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter
vederbörligt tillstånd användas för det med anslaget afsedda ändamål.

Sjukkasseväsendets befrämjande.

[16.] I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har 1910 års Riksdag

Anslag till beslutat att i riksstaten för år 1911 uppföra ett belopp af 1,000,000
väsendet." kronor att afmattas till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande.

Därjämte har Riksdagen, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af Eders Kungl. Maj:t framlagdt förslag för sin del beslutat
lag om sjukkassor, medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t finge för år 1911

Sjätte Imfvudtiteln, 209

af förenämnda afsätta medel använda hvad som erfordras för att bereda
registrerade sjukkassor statsbidrag'' i enligliet med vissa närmare angifna
grunder och villkor.

Slutligen har Riksdagen, på sätt Eders Kungi. Maj:t föreslagit,
dels besluta, att kommerskollegium tillsvidare skulle vara tillsynsmyndighet
öfver sjukkasse väsendet i riket, samt att för ändamålet skulle,
i anslutning till kollega afdelning för arbetsstatistik, upprättas en särskild
byrå, benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse-
och olycksfallsstatistiken skulle förläggas, dels od: medgifva, att
af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp finge under åren 1910 och 1911
användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning det propositionen
i ämnet bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 29 april 1910 utvisade, för bestridande af kostnaderna
för den föreslagna sjukkassebyråns inom kommerskollegium organisation
och verksamhet.

Lag om sjukkassor har sedermera utfärdats deri 4 juli 1910, hvarjämte
Eders Kung!. Maj:t samma dag i öfverensstämmelse med de af
Riksdagen antagna grunder och föreskrifna villkor utfärdat kungörelse
angående statsbidrag åt sjukkassor.

Kommerskollegium har nu i underdånig skrifvelse deri 5 december
1910 gjort framställning beträffande de anslag, som för år 1912 åt
statsmedel erfordras till sjukkasseväsendets främjande.

Härvid meddelar kollegium, att kollegium vid uppskattningen af det
för ändamålet behöflig» anslagets storlek utgått från, att bidrag af
statsmedel under år 1912 fortfarande skulle utgå i enlighet med de
genom kungörelsen den 4 juli 1910 fastställda grunder samt att
kollegium förutsatt, att kostnaderna för uppehållande af den inom
kollegium inrättade sjukkassebyråns verksamhet fortfarande skulle utgå
af samma medel som nyssnämnda bidrag.

Kollegium erinrar vidare, att de af chefen för civildepartementet för
ändamålet tillkallade sakkunniga, hvilkas förslag blifvit i allt väsentligt
af Eders Kungi. Maj:t och Riksdagen godkändt, i sin den 15 september
1909 dagtecknade promemoria angående bidrag af statsmedel till
sjukkasseverksamhetens främjande stannat i den förmodan, att det
belopp, som för ifrågavarande ändamål kräfdes för år 1912, icke skulle
komma att afsevärdt öfverskrida 1,300,000 kronor. De sakkunniga
synas visserligen icke, anmärker kollegium, vid denna beräkning hafva

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 27

[16-]

210

Sjätte Imfvudtiteln.

[16.] tagit särskild hänsyn till kostnaderna för sjukkassebyråns verksamhet.
Men äfven om, såsom kollegium finner sig böra för sin del tillstyrka,
sistnämnda utgifter fortfarande, liksom för år 1911 blifvit bestämdt,
skola utgå af samma anslag som bidragen till sjukkassorna, anser kollegium
ändock det af de sakkunniga för år 1912 beräknade anslagsbeloppet
för ändamålet tillräckligt. Med den erfarenhet i hithörande
ämnen, som kollegium hittills varit i tillfälle att förvärfva, finner nämligen
kollegium öfvervägande sannolikhet tala för, att registreringen af
sjukkassorna enligt den nya sjukkasselagen kommer att försiggå åtskilligt
långsammare än hvad de sakkunniga vid sina beräkningar
förutsatt.

Hvad beträffar kostnaderna för sjukkassebyråns verksamhet tillåter
jag mig erinra, att i det för Riksdagen framlagda förslaget staten
för sjukkassebyrån under år 1911 beräknades skola sluta å ett belopp
af 42,400 kronor, hvartill emellertid vidare skulle komma kostnader
för inspektionsresor samt för den föreslagna sjukkassenämndens
sammanträden äfvensom nödiga medel i mån af behof till bestridande
af tryckningskostnader och dylikt samt till aflönande af möjligen erforderlig
ytterligare arbetshjälp. Kostnaderna skulle, såsom nämndt,
utgå af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta medel, dock att utgifterna för
inspektionsresor samt för sjukkassenämndens sammanträden skulle utgå
af det under sjätte Imfvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar.

I öfverensstämmelse härmed bar Eders Kungl. Magt också den
23 december 1910 meddelat, bestämmelser i ämnet.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 5 december 1910 anför nu
kommerskollegium, att det i fråga om kostnaderna för sjukkassebyråns
verksamhet icke är möjligt att på förhand, innan ännu den nya byråns
egentliga verksamhet tagit början, närmare angifva dessa kostnader
än som förut skett; och lärer i enlighet härmed hos Riksdagen böra
begäras bemyndigande att använda erforderliga medel för upprätthållande
af sjukkassebyråns verksamhet.

Emellertid bär kommerskollegium i särskild underdånig skrifvelse
den 28 november 1910, som till sin hufvudsakliga del kommer till behandling
af chefen för finansdepartementet, gjort framställning om beredande
från och med år 1912 af förbättrade löneförmåner och fastare
anställning åt vissa hos kollegium anställda kvinnliga biträden, däribland
de sex, som hafva sin verksamhet förlagd till sjukkassebyrån. Kollega

Sjätte hufvudtiteln.

211

förslag innebär, att å sjukkassebyrån skulle anställas en kvinnlig bokhållare
med en aflöning af 1,960 kronor samt fem kvinnliga bokhållare,
en hvar med aflöning till belopp af 1,325 kronor. För beredande af
tillfällig arfvodesförköjning redan under år 1911 har kommerskollegium
därjämte hemställt om fyllnad i anslaget till sjukkassebyrån för nämnda
år med 800 kronor.

Efter att hafva erhållit kännedom om det förslag, som chefen för
finansdepartementet har för afsikt att framlägga för Eders Kung!.
Maj:t beträffande den de! af kommerskollegii kvinnliga personal, för
hvars aflöning medel anvisas under sjunde hufvudtiteln, anser jag mig
endast på det sätt böra förorda kommerskollegii framställning i nu
förevarande del, att till förhöjning af de sex å sjukkassebyrån anställda
kvinnliga skråf- och räknebiträdenas aflöning för år 1912 af de medel,
som för uppehållande af byråns verksamhet kunna komma att beviljas,
anvisas ett belopp af 800 kronor.

Såsom redan nämnts skola jämlikt Riksdagens beslut för år 1911
kostnaderna såväl för beredande af statsbidrag åt sjukkassor som för
den nyinrättade sjukkassebyrån inom kollegium äfvensom de dit förlagda
arbetena med olycksfalls- och sjukkassestatistiken utgå af de till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp. Afsättning under denna utgiftstitel
ägde för första gången rum i 1891 års statsreglering. I afvaktan på
förslagen till lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete
samt angående sjukkassor hade nämligen 1890 års Riksdag, på Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning, beslutat att för angifna ändamål
afsätta ett belopp af 100,000 kronor. Afsättning af medel för samma
ändamål har sedermera ägt rum för hvart och ett af åren 1892—95
med 100,000 kronor, för hvart och ett af åren 1899—1904 med

250,000 kronor, för år 1905 med 350,000 kronor samt för hvart och
ett af åren 1906—1910 med 500,000 kronor. Däremot skedde ingen
dylik afsättning för åren 1896—98, enär då å dessa medel fanns ett
betydande öfverskott.

Af sättningarna hafva alltjämt gjorts under samma titel, oaktadt en
obligatorisk försäkring mot olycksfall i arbete, som bekant, aldrig kommit
till stånd i vårt land. Medlen hafva därför uteslutande tagits i
anspråk för förvaltningsbidrag åt sjukkassor i enlighet med de bestämmelser,
som härom tid efter annan utfärdats, äfvensom till utarbetande
och offentliggörande af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket.

212

Sjätte hufvndtiteln.

[16.] Först från och med år 1905 hafva medlen kommit att användas för ett
arbetarolycksfallsförsäkringen närstående ändamål. På Kung!. Maj:ts
därom gjorda framställning medgaf nämligen 1904 års Riksdag, att
dessa medel jämväl finge i mån af behof användas till utarbetande och
offentliggörande genom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, dit
redan samma år arbetena med sjukkassestatistiken blifvit förlagda, af
statistiska årsredogörelser för olycksfall i arbete.

I sitt utlåtande den 18 januari 1910 öfver de sakkunnigas förut
åberopade promemoria angående bidrag af statsmedel till sjukkasseverksamhetens
främjande uttalade sig statskontoret med afseende på
sättet för upptagande i statsregleringen af förevarande utgiftstitel för
en sådan förändring härutinnan, att densamma i form af ett vanligt
förslagsanslag inordnades bland de ordinarie anslagen under sjätte hufvudtiteln.

På i hufvudsak samma grunder, som af statskontoret anförts, säger
sig äfven kommerskollegium i sin underdåniga skrifvelse den 5 december
1910 hålla före, att nödiga förutsättningar föreligga för uppförande
å ordinarie stat under sjätte hufvudtiteln af ett förslagsanslag
till statsbidrag åt sjukkassor. Däremot är kollegium i motsats till statskontoret
af den mening, att berörda anslag bör vara afsedt icke blott
för statsbidrag åt sjukkassor utan äfven för bestridande af de med
sjukkassebyråns verksamhet äfvensom sjukkasse- och olycksfallsstatistikens
utarbetande förenade kostnader. Äfven dessa utgifter betingas
nämligen, anmärker kollegium, till allra största delen af den nya lagstiftningen
angående sjukkassor och hvad därmed äger sammanhang
och torde utgöra en nödvändig förutsättning för sagda lagstiftnings
genomförande.

Då utgifterna för statsbidrag åt sjukkassor utgå enligt af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder oberoende af det belopp,
som i riksstaten är nppfördt för ändamålet, och dessa utgifter
dessutom äro af stadigvarande natur, synas nödiga förutsättningar föreligga
för att å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag för ifrågavarande
ändamålet. Lika med kommerskollegium anser jag också, att
från detta anslag- lämpligen böra utgå kostnaderna för upprätthållande
af sjukkassebyråns verksamhet, däri jämväl ingår sjukkasse- och oiycksfallsstati
stikens utarbetande. Hos Riksdagen synes sålunda böra begäras
bemyndigande att tillsvidare använda anslaget på nu nämndt sätt.
Anslagets storlek lärer, i öfverensstämmelse med hvad kommerskollegium
hemställt, böra beräknas till 1,300,000 kronor.

Sjätte iiufvudliteln. 213

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kung! Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels

att till sjukkasseväsendets befrämjande å ordinarie stat uppföra
ett förslagsanslag å 1,300,000 kronor;

dels ock medgifva,

att från berörda anslag tillsvidare må utgå hvad som erfordras för
att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag i enlighet med de grunder
och villkor, som innefattas i Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1910,
n:r 157; samt

att af samma anslag tillsvidare jämväl må användas erforderliga
medel, på sätt och i den utsträckning för Riksdagen tillkännagifvits,
för bestridande af kostnaderna för sjukkassebyråns inom kommerskollegium
verksamhet.

Bidrag till fiskares försäkring.

Enligt de af Eders Kung!. Makt gillade nya principerna för riksstatens
uppställning böra å 1912 års riksstat uppföras anslag för de
ändamål, som för närvarande tillgodoses från arbetarförsäkringsfondens
intressemedel.

I sådant afseende är till en början att märka de belopp, som från
nämnda medel utgå till bestridande åt statens bidrag till fiskares försäkring.
Vid 1908 års Riksdag medgafs nämligen, på Eders Kungl.
Maj:ts°framställnmg, att från och med år 1909 finge genom statens
försorg anordnas en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada
till följd af olycksfall enligt vissa närmare angifna grunder. Den årliga
försäkringsafgiften skulle utgöra 5 kronor 50 öre. Skulle berörda
från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig för bestridande
af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen komma att
utgå, fylles bristen af statsmedel.

I de beräkningar, som lågo till grund för propositionen i ämnet,
förutsattes, att staten skulle bidraga med omkring hälften af ersättningen
eller, då den försäkrades afgift, såsom nämnd t, skulle utgöra 5 kronor
50 öre, med motsvarande årliga belopp för hvarje försäkrad. Då
man vidare beräknade antalet fiskare, som under första tiden skulle
begagna sig af försäkringen, till 5,000, skulle statens årliga bidrag
följaktligen komma att utgå med i rundt tal 27,500 kronor.

[16.]

[17.]

Anslag’ å
riksstaten
till fiskares
försäkring.

214

Sjätte liafvudtiteln.

Riksdagen _ anvisade också till bestridande af statens bidrag till
fisxares försäkring från arbetarförsäkringsfondens intressemedel ett förslagsanslag
af 27,500 kronor att tillsvidare från ocli med år 1909 årligen
utgå.

Emellertid utgjorde antalet försäkrade vid 1909 års slut endast
1,001, och den brist, som samma år skulle täckas af statsmedel, uppgick
till 5,128 kronor 21 öre. Samtliga 1,001 försäkringarna afsågo
dock ej hela året 1909. Om så varit fallet, borde statsverkets tillskott
för samma år hafva uppgått till omkring 6,400 kronor. Antalet försäkrade
har nu stigit till omkring 1,250. Antager man, att under åren
1911 och 1912 tillkomma ytterligare 1,250, skulle sålunda vid slutet af
sistnämnda år antalet försäkrade uppgå till omkring 2,500. Ett statsanslag
af 16,000 kronor skulle sålunda vara för ändamålet tillräckligt.
Då anslaget utgår efter grunder, som godkänts af Eders Kungl. Maj:t
och Riksdagen, samt behofvet är af stadigvarande natur, lärer böra å
ordinarie stat uppföras ett förslagsanslag till berörda belopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

til! bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring å ordinarie
stat uppföra ett förslagsanslag af 16,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som för innevarande år finnas
a sjätte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon annan
ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jämnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 82 kronor eller från
425,779 kronor till 425,861 kronor.

Sjätte hufYudtitelii.

215

I fi åga om anslag pa extra stat, som kunde erfordras, anförde departementschefen
beträffande

Civildepartementets afdelning af Kungi. Maj:ts kansli.

Till provisorisk lönereglering för be fattningska f vare i civildepartementet
har Riksdagen på extra surt för år 1911 anvisat ett belopp af
12,990 kronor, däraf högst 325 kronor finge användas till höjning af
vikariatsersättning under semester.

I enlighet med hvad chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
öfver justitieärender! förut denna dag anfört torde medel
enligt af honom angifna grunder äfven för år 1912 böra för ifrågavarande
ändamål begäras.

I afseende å beloppet föranledes, hvad civildepartementet angår,
icke någon jämkning med anledning af inträffade förändringar. Emellertid
beräknades registratorns årliga sportelinkonrst i det för sistlidet
års Riksdag framlagda förslaget till 1,250 kronor, och skedde på grund
däraf afdrag å hans aflöningstillägg med 750 kronor. Under år 1910
har registrator!! verkställt eu noggrannare beräkning af sportelinkomsten
och därvid kommit till ett belopp af 700 kronor. Afdraget å
sportelinkomsten skulle sålunda enligt den antagna grunden belöpa sig
till allenast 200 kronor, hvarför anslaget torde böra höjas med 550
kronor.

lör åtnjutande af det provisoriska aflöningstillägget torde i öfrig!
böra stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet i sitt anförande
föreslagit, och tillika för iakttagande vid utbetalningen af aflöningstilläggen
meddelas de af honom ifrågasatta föreskrifter.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Mai:t
måtte föreslå Riksdagen

att. till. provisorisk lönereglering för befattning skafvare i civildepartementet,
i enlighet med da af mig tillstyrkta grunder och på de af mig
förordade villkor, på extra stat för år 1912 bevilja ett förlagsauslag af
13,540 kronor, däraf högst 325 kronor må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester.

[19-]

Provisorisk
lönereglering''
för
departementet.

216

Sjätte imfviidtiteln.

[20.] Till aflönande af en extra föredragande inom civildepartementet

Extra före-par Riksdagen på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp af 7,000
inomXpar- kronor, däraf 2,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.
tementet. Rå behof af ifrågavarande extra föredragande fortfarande före ligger,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föresi å Ri ks da ge n

att för aflönande af eu extra föredragande inom civildepartementet
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor, däraf

2,500 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.

[21.] Såsom godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande inom

Ytterligare civildepartementet har Riksdagen för år 1911 anvisat eif belopp af
föredra- 4,000 kronor.

gande inom Sådan särskild föredragande erfordras jämväl för år 1912; och får

mentet" jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att såsom godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande mom
civildepartementet på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

[22.] I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

Förhöjning bär Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1909 och 1910 ägt rum, till förnuensarf-
höjning af de inom civildepartementets afdelning af Eders Kungl. Maj :ts
voden m. m. kansli anställda amanuensernas arfvoden m. m. på extra stat för ar
1911 anvisat ett belopp af 15,900 kronor.

Då beliofvet af detta anslag kvarstår oförminskadt, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till förhöjning af de mom civildepartementets afdelning af Kungl.
Maj ds kansli omställda amanuensernas arfvoden in. in. på extra stat för
år 1912 anvisa ett belopp af 15,900 kronor.

öfverståthållarämb etet.

[23.] Till fortsatt utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser)) och i>Med Ctgifvande

delanden angående automobiltrafib) har Riksdagen på extra stat för år 1911

underrätt- anvisat ett belopp af 24,000 kronor,
tclserin.in.» I underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 har Riksdagen an mält,

att för ifrågavarande ändamål erfordras enahanda belopp för år
1912.

217

Sjätte lmfyudtitein.

Emellertid har öfverståthållarämbetet i underdånig skrifvelse af [23.]
samma dag tillika meddelat, att redaktionen af »Polisunderrättelser»
under den närmaste tiden kommer att förflyttas till det nya polishuset
å Kungsholmen och att denna flyttning kommer att medföra en del
kostnader för anordnande af arkiv och anskaffande af möbler, hvaraf
redaktionen för närvarande äger endast en obetydlighet. För detta
ändamål har öfverståthållarämbetet anhållit om anvisande, på grund af
ett bifogadt kostnadsförslag, af ett anslag å 1,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret, som hörts i ärendet, tillstyrkt,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

_ att på extra stat för år 1912 anvisa dels till fortsatt utgifvande af
tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden angående automobiltrafibo
ett belopp åt 24,000 kronor, dels och för arkivinredning och anskaffande
af möbler i den nya lokal, där redaktionen af ifrågavarande
tidningar kommer att inrymmas, ett anslag af 1,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel redan under
år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Landsstaterna i länen.

I fråga om polisväsendet på landsbygden har för åren 1909, 1910 och »94 ]
1911 på extra stat ställts till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett förslags- poiisyäsen
anslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under de i statsrådsproto- detpålands
kollet öfver civilärenden den 21 februari 1908 angifna villkor lör åt- bygden''
njutande af bidrag från anslaget, användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, där sådan kunde af förhållandena påkallas,
under medgifvande, bland annat, att af detta anslag ett belopp
af 10,000 kronor finge i län, där länsdetektiv ej anställts, användas
till åtgärder i särskilda fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares
efterspanande och gripande.

Äfven för år 1912 erfordras samma anslag. I fråga om villkoren
för erhållande af bidrag utaf det för gröfre brotts upptäckande och
förbrytares efterspanande och gripande afsedda anslagsbelopp påkallar
emellertid erfarenheten under de gångna åren viss ändring. Det har
nämligen visat sig, att behof af bidrag utaf berörda anslag understundom
äfven förekommer i län, där länsdetektiv blifvit, förordnad. Länsdetektiven
kan till exempel vara upptagen af utredning angående ett annat
brott eller ock kan uppdagandet af visst brott påkalla samtidiga efterspaningar
på olika håll, och behof kan dessutom föreligga att äfven i län,

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 28

218

Sjätte liufvudtitelii.

[24.] där länsdetektiv finnes anställd, utfästa belöning för brotts upptäckande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra därför äga att, oberoende
af huruvida länsdetektiv blifvit för länet förordnad eller icke, i förekommande
fall, när sådant pröfvas oundgängligt, hos Eders Kungl.
Maj:t göra framställning om särskild! bidrag utaf det för gröfre brotts
upptäckande och förbrytares efterspanande anvisade anslag.

Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under de i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 21 februari 1908 angifna
villkor för åtnjutande af bidrag från anslaget, användas till aflöning och
underhåll afl särskild polisstyrka på landet, där sådan kan af förhållandena
påkallas, under medgifvande tillika, dels att af detta anslag ett belopp
af 10,000 kronor må användas till åtgärder i särskilda fall för gröfre
brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande, dels
att Kungl. Majrt må af anslaget använda lämpligt belopp till årsarfvode
åt en polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid uppläggning och förande af register öfver den
polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas till
länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet af frågor
om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.

[25.] Sedan Eders Kungl. Maj:t till 1909 års Riksdag aflåtit proposition

Tillfällig'' angående lönereglering för fögderiförvaltningen, anmälde Riksdagen,
1Öriifr&ttt" frågan om omorganisation af fögderiförvaltningen och höjning för
kronofog- sådant ändamål af det ordinarie anslaget till landsstaterna i länen genom
där, härads- kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit.
och läns- På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade emellertid Riksmän.
dagen ett anslag för tillfällig löneförbättring under år 1910 åt kronofogdar,
häradsskrifvare och länsmän.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 tillsatt en
kommitté med uppdrag att afgifva yttrande och förslag rörande omorganisation
af fögderiförvaltningen och därvid särskildt undersöka,
huruvida kronofogdetjänsterna böra indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden
öfverflyttas på länsmännen.

Äfven af 1910 års Riksdag beviljades anslag till tillfällig löneförbättring
under år 1911 åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän.

Uti särskilda till Eders Kungl. Majrt ingifna skrifter af den 28 oktober

219

Sjätte Imfvudtitelu,

1910 har nu föreningen Sveriges kronofogdar i underdånighet anhållit,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för 1911 års Riksdag
framlägga proposition om lönereglering m. m. för kronofogdarna, på
sätt i ansökningen angifvits, samt att, därest sådan proposition icke
skulle hinna framläggas till 1911 års Riksdag, Eders Kungl. Magt för
sådant fall täcktes till nämnda Riksdag i sammanhang med proposition
om tillfällig löneförbättring gorå framställning angående, den del af
berörda ansökning, som afsåge särskild! förvaltningsbidrag.

Dessa underdåniga ansökningar torde icke föranleda till annan
Eders Kungl. Maj:ts åtgärd än, att desamma öfverlämnas till förenämnda
kommitté för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det kommittén
lämnade uppdrag, och då kommitténs utlåtande icke lärer vara att förvänta
så tidigt, att förslag i ämnet kan föreläggas årets Riksdag, synes
nödigt att äfven för år 1912 bereda fögderiförvaltningens tjänstemän
samma tillfälliga löneförbättring som för år 1911.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 794,800
kronor för beredande af tillfällig löneförbättring under samma år åt 118
kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän, att utgå med följande
belopp, nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) en hvar 800 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön, 400
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för en hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor, däraf 200
kronor skola anses utgöra lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar;

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) en hvar 900 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön, 500
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) en hvar 700 kronor, däraf
200 kronor skola anses utgöra lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar;
och

för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag med 75 kronor
för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstgöringsdistriktet;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens län samt i Arjepluogs,
Juckasjärvi och Enontekis distrikt af Norrbottens län) en hvar

1,000 kronor, däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 200 kronor ortstillägg
och 200 kronor förvaltningsbidrag;

för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens och Norrbottens
län samt länsmännen i Jämtlands län) en hvar 1,300 kronor, däraf 600

220

Sjätte liufradtitelu.

[25.] kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar, 200
kronor ortstillägg och. 200 kronor förvaltningsbidrag; samt

för en hvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor, däraf 600 kronor
skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200
kronor förvaltningsbidrag.

[26.] I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag har

Arfvode åt Riksdagen för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt
1 till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna
på extra stat för år 1911 anvisat 20,500 kronor.

Då enahanda anslag är behöfligt jämväl för år 1912, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till
lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna på
extra stat för år 1912 anvisa 20,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

[27.]

Undersökning''
af
mindre
hamnar
in. in.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till
upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika
arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen på extra
stat beviljat för hvart och ett af åren 1894—1898 ett anslag af 5,000
kronor och för hvart och ett af åren 1899—1911 ett belopp af 10,000
kronor.

Då detta anslag fortfarande är väl behöfligt, tillstyrker jag, i anslutning
till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse
af den 31 oktober 1910 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 10,000 kronor
till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.

[28.]

Anläggning
af vägar

ni. in.

Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar har Riksdagen sedan
längre tid tillbaka årligen å extra stat beviljat anslag till belopp, som
genom tid efter annan skedda förhöjningar ökats, så att anslaget, från
att under åren 1867 —1874 hafva varit bestämdt till 150,000 kronor,
sedan år 1908 utgått med 1,250,000 kronor.

221

Sjätte hufyudtiteln.

Uti sin berörda underdåniga skrifvelse af den 31 oktober 1910 bär
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning, att ifrågavarande
anslag måtte böjas.

Till stöd bärför bar styrelsen i hufvudsak anfört, att, trots den
fortgående ökningen af anslagsbeloppet, detsamma ständigt visat sig
otillräckligt för att tillgodose de samtidigt långt mera ökade krafven
på statsbidrag för vägföretags utförande.

För att visa huru anspråken på bidrag från ifrågavarande fond
under de senaste åren stigit bär styrelsen åberopat följande tablå öfver
de bos styrelsen under olika år inneliggande hvilande planer till vägföretag,
för bvilka anslag begärts ur fonden:

Förteckning

öfver hvilande planer till vägföretag, för bvilka anslag begärts ur

vägbyggnad sfonden.

o År.	Datum.	Antal in-neliggande förslag.	Beräknad kostnad.	För året erfor-derligt anslag.	För året till-gängligt anslag.	Brist under året.
1894 ..............	1 jan.	123	3,405,017		2,270,011	33	800,000		1,470,011	33
1895 ...............	)>	122	3,674,487	—	2,449,658	—	800,000	—	1,649,658	—
1896 ..............	»>	100	4,123,825	50	2,749,217	—	800,000	—	1,949,217	—
1897 ...............	»	116	4,426,865	—	2,951,243	33	800,000	—	2,151,243	33
1898 ..............	»	115	4,083,814	—	2,722,542	66	900,000	-	1,822,542	66
1899 ...............	»	132	5,250,034	50	3,500,023	—	900,000	—	2,600.023	-
1900 ...............	))	143	6,304,822	—	4,203,214	6(3	1,000,000	—	3,203,214	66
1901 ..............	..	112	6,565,498	—	4,376,998	66	1,000,000	—	3,376,998	66
1902 .............	»	81	5,533,966	__	3,689,310	66	1,000,000	—	2,689,310	66
1903 ...............	»>	103	5,937,787	—	3,958,525	33	1,000,000	—	2,958,525	33
1904 ..............	»	127	6,476,184	—	4,317,456	—	1,000,000	—	3,317,456	—
1905 ...............	.»	141	7,013,814	—	4,675,876	—	1,000,000	—	3,675,876	—
1906 ...............	»	120	6.935,654	—	4,623,769	33	1,000,000	—	3,623,769	Bo
1907 ...............	))	213	10,994,033	—	7,419,883	—	1,000,000	—	6,419,883	—
1908 ...............	»	280	11,372,380	—	7,617,183	—	1,250,000	—	6,367,183	—
1909 ...............	»	249	11,287,870	—	7,535,515	—	1,250,000	—	6,285,515	—
1910 ...............	))	281	12.208,848	—	8,131,715	—	1,250.000	—	6,881,715	—
1910 ...............	1 nov.	236	11,995,478	—	7,977,000	—	26,285	—	7,950,715	—

[28.]

222

Sjätte Imfvudtiteln.

[28.] Af denna tablå synes, anför styrelsen, att hos styrelsen för när varande

inneligga arbetsplaner för vägbyggnader, hvilka med en beräknad
anläggningskostnad af icke mindre än 12,000,000 kronor erfordra
statsanslag med sammanlagdt 8,000,000 kronor. Då det under
de senaste åren för vägbyggnader anvisade beloppet, fortsätter styrelsen,
uppgår till endast 1,250,000 kronor, har också den oproportionerliga
skillnaden mellan de nuvarande krafvel! på statsbidrag för ändamålet
och de anvisade beloppen medfört, att vägfrågor, hvilka, efter det de
mången gång tagit en följd af år i anspråk redan för den behandling,
som föregått, innan de hunnit så långt som till en ansökan om statsbidrag,
numera få blifva i många år hvilande endast af brist på beviljade
anslagsmedel. Ett tillgodoseende med anslag af endast de vägföretag, för
hvilka arbetsplaner och underdåniga framställningar för närvarande inneligga
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i afvaktan på anslag, skulle med
bibehållande af nuvarande fondbeloppet kräfva en tid af sju år, under hvilken
tid då inga nytillkomna vägföretag kunde erhålla något anslag.
Visserligen har styrelsen ,anföres vidare, i möjligaste mån sökt tillgodose
krafven på anslag, men den ständigt växande disproportionen mellan
anslagskraf och anslagsmedel har icke kunnat underlåta att. medföra
missförhållanden, som det vore af stor fördel att kunna åtminstone
reducera. Vägfondens otillräcklighet för utförande af de sedan
åtskilliga år inneliggande arbetsplanerna har måst föranleda, att anslag
kunnat föreslås för hvarje år till endast helt kort del af hvarje
arbetsplan, som det blifvit möjligt medtaga, för att söka tillgodose
så många som möjligt samtidigt. Detta förfaringssätt bär emellertid,
påpekar styrelsen, de stora nackdelarna, att intressenterna i ett
längre vägföretag få vänta i många år innan företaget blifver färdigt
och kan lända till den beräknade fulla nyttan för orten. Vidare försvåras
och fördyras arbetet därigenom att detsamma icke kan bortlämnas
på entreprenad på en gång för hela den vägsträcka, som arbetsplanen
omfattar, utan måste entreprenaden begränsas endast till den
ringa längd af ofta blott omkring 4—5 kilometer, hvartill anslag kunnat
erhållas. Gifvet är, säger styrelsen, att nödtvånget att få utbjuda och
bortlämna på entreprenad endast några få kilometer för år af ett vägföretag
på kanske lika många mil medför både svårigheter att få lämplig
entreprenör samt större entreprenadkostnader, då en eventuell entreprenör,
äfven om han alltid kunde hoppas att blifva bibehållen som
sådan jämväl i fortsättningen för följande delar af väganläggningen, i
allt fall icke kan få bedrifva arbetet med samma raskhet och ekonomiska
anordnande af detsamma som om han kunde få taga hela väg -

223

Sjätte hufvudtiteln.

anläggningen i en enda entreprenad från början. Dessa svårigheter för [28.]
arbetets rationella bedrifvande blifva än större, när det visar sig omöjligt
att med nuvarande fondbelopp alltid kunna reservera anslag hvarje
år i följd till de redan påbörjade vägföretagen, på samma gång anslag
skola kunna beredas åt de nya företag, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och enskilda hvar i sin mån söka föra fram till ett
snart igångsättande.

Såsom ytterligare skäl för ökande af ifrågavarande anslag framhåller
styrelsen slutligen, att de belopp, som utgå för detta ändamål,
rätteligen måste anses vara använda för produktivt ändamål, då nyanläggning
af vägar i stora delar af vårt land utgör ett första villkor för
möjligheten att därstädes framkalla en liflgare produktion och eu nödvändig
afsättningsmöjlighet samt ekonomiska lättnader i tillförsel af
lifsförnödenbeter, gödningsämnen med mera.

Med åberopande af hvad sålunda anförts samt under framhållande
af angelägenheten af att staten på ett kraftigare sätt än hittills understöder
vägväsendets utveckling inom landet har styrelsen, såsom ofvan
nämnts, hemställt, det Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen för ifrågavarande
ändamål äska ett anslag af 2,000,000 kronor.

Utvecklingen af vårt vägväsende är otvifvelaktigt af allra största
betydelse för landets framåtskridande. Också förtjänar enligt min mening
den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifna framställningen
allt beaktande. Genom den vid berörda framställning fogade utredningen
torde också få anses ådagalagdt, att ifrågavarande anslag är för
sitt ändamål synnerligen otillräckligt. Den af styrelsen äskade förhöjningen
synes mig jämväl med hänsyn till beloppet fullt befogad. Dock
anser jag mig med hänsyn till de stora kraf, som i öfrigt ställas på
statens kassa, för det närvarande icke böra hemställa om förhöjning af
anslaget med mera än 250,000 kronor.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor.

Departements chefen.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, [29.]
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder har under senare Bro- och
åren anslag utgått med 400,000 kronor. nader''nifm

Detta anslag utgick år 1894 med 150,000 kronor och höjdes från

224

Sjätte hufvudtiteln.

och med år 1899 till 300,000 kronor för att från och med år 1905
ytterligare höjas till dess nuvarande belopp, 400,000 kronor.

Redan uti underdånig’ skrifvelse den 18 oktober 1909 anförde vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att, trots denna fortgående ökning åt anslagsbeloppet,
detsamma ständigt visat sig otillräckligt för att tillgodose
de samtidigt långt mera ökade krafven på statsbidrag till dylika företags
utförande. Till styrkande häraf meddelade styrelsen följande

Förteckning

öfver hyflande planer till hamn- och brofonden åren 1894—1909

den 1 januari.

o År.	Datum.	Antal in-neliggande förslag.	Beräknad kostnad.	För året erfor-derligt anslag.	För året till-gängligt anslag.	Brist under året.
1894 ...............	1 jan.	5	264,860		176,500		150,000		26,500
1895 ..............	»	8	476,930	—	317,600	—	150,000	—	167,600	—
1896 ..............	»	12	399,890	—	266,200	—	150,000	—	116,300	—
1897 ...............	»	12	617,540	—	411,300	—	150,000	—	261,300	—
1898 ...............	»	21	888,290	—	577,800	—	150,000	—	427,800	—
1899 ...............	»	25	1,307,060	—	856,700	—	300,000	—	556,700	—
1900 ...............	»	26	1,165,510	—	759,800	—	300,000	—	459,800	—
1901 ...............	»	27	1,067,760	—	713,150	—	300,000	—	413,150	—
1902 ...............	»	25	1,231.110	—	771,850	—	300,000	—	471,850	—
1903 ...............	»	23	933,605	—	621,850	—	300,000	—	321,850	—
'' 1904 ...............	))	21	1,204,165	—	800,850	—	300,000	—	500,850	—
1905 ..............	))	27	1,539,925	—	1,026,050	—	300,000	—	726,050	—
1906 ...............	»	33	2,004,163	—	1,366,283	—	400,000	—	966,283	—
1907 ...............	»	49	2,249,228	—	1,529,583	—	400,000	__	1,129,583	—
1908 ...............	»	57	2,579,094	—	1,747,783	—	400,000	—	1,347,783	—
1909 ..............	»	74	2,827,524	—	1,886,683	—	400,000	—	1,486,683	—
eller i medeltal	—	- j ----	—	864,374	— 1 --	—	586,249	—

Under åberopande häraf och med erinran att de kommunikationsändamål,
som tillgodosåges genom bidrag från detta anslag, hade alltför
stor betydelse lör landets utveckling för att icke i möjligaste mån böra
befrämjas, hemställde styrelsen om förhöjning i anslaget för år 1911
till 600,000 kronor.

225

Sjätte liufvudtiteln.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af berörda ärende [29.]
hemställde jag emellertid, då en höjning af anslaget för ifrågavarande
ändamål med hänsyn till det statsfinansiella läget enligt min mening för det
dåvarande icke var lämpligt, att anslaget i riksstaten för år 1911 måtte
upptagas med oförändradt belopp, något som också blek Eders Kungl.

Majris och Riksdagens beslut.

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse af den 31 oktober 1910
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att klufven å anslag från
denna fond under åren 1909 och 1910 fortfarande stegrats så, att anslaget
blifvit, ensamt med hänsyn till de stora och ständigt växande kr äfven
på anslag till stora brobyggnader samt farleder och upprensningsarbeten,
ännu mer otillräckligt.

Med anledning däraf har styrelsen hemställt, det Eders Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska ett anslag
af 600,000 kronor.

De anläggningar, som tillgodoses genom bidrag från ifrågava- vepartementsrande
fond, torde äga allt för stor betydelse för landets utveckling chefmför
att icke i tillbörlig man befrämjas. Det hittills för ändamålet beviljade
anslagsbeloppet har emellertid, såsom af förutnämnda förteckning
framgår, kunnat fylla allenast eu mindre del af de å detsamma ställda
krafvel!. En förhöjning af anslaget synes mig därför val motiverad;
dock torde den för närvarande höra begränsas till 100,000 kronor.

Jag tillstyrker sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtto föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj ds förfogande
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder ett anslag af 500,000
kronor.

De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodo- Till kor ftänjutande
af ofvan under punkterna 28 och 29 omförmälda statsbidrag st,rtsbl ia°*
samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas utförande
följda, innehållas i Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907, n:r 6,
och blefvo till allmänhetens kännedom meddelade genom nådig kungörelse
den 28 juni 1907 (svensk författningssamling, n:r 41). Under
åberopande af hvad jag under nämnda punkter anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att i afseende å de statsbidrag, som för år 1912 kunna af Riksdagen
beviljas till väganläggningar och vägförbättringar samt till bro 13in.

till Masa. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfcl. 1 Höft. 29

[29.]

Öfriga

anslagskraf.

[30.]

Anslag till
enklare
rägar i
Västerbottens
län.

226 Sjätte Imfvudtiteln.

och hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder, skola
gälla de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i
Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907.

Vidare tillåter jag mig i detta sammanhang erinra, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sin förenämnda skrifvelse af den 31 oktober
1910 hemställt, att Eders Kungl. Magt måtte, för den händelse frågan
om ämbetsverkets omreglering icke k om me att af innevarande års Riksdag
afgöras, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1912 bevilja
dels till förstärkning af arbetskrafterna hos styrelsen 20,400 kronor och
dels för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel
5,000 kronor.

Då jag emellertid, såsom jag förut omnämnt, hoppas blifva i tillfälle
att under innevarande års Riksdag framlägga förslag till ny stat
lör väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har jag ej ansett lämpligt att nu
ägna berörda anslagskraf någon pröfning.

Med bifall till Eders Kungl. Maj ds därom gjorda framställningar
har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1910 och 1911
anvisat ett belopp af 30,000 kronor att ställas till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande
af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Såsom inhämtas af det statsrådsprotokoll öfver civilärenden för den
14 januari 1910, som fanns bifogadt statsverkspropositionen till 1910
års Riksdag, hade Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Västerbottens
län bestämt, att två vägar af ifrågavarande enklare slag till en
början skulle komma till utförande, den ena, med eu längd af omkring
140 kilometer, från södra ändan af Stor-Uman i närheten af Stensele
kyrkoplats till Tärna nkapell och den andra, med en längd af omkring
90 kilometer, från Öfre Gautsträsk utefter Stor-Vindeln till den vid
Sorsele kyrka mötande allmänna landsvägen. Jag framhöll emellertid
i mitt uti statsrådsprotokollet intagna yttrande, att, då enligt hvad från
Eders Kungl. Maj ds sida förutsatts och jämväl af Riksdagen uttryckligen
uttalats, anordnandet af enklare vägar i lappmarken skulle vara
af utpräglad försöksnatur, det synts mig olämpligt att redan från
början igångsätta två företag af den jämförelsevis stora omfattning, som
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande tänkt sig. Å andra sidan
vore det angeläget, att den ena af de ifrågasatta vägarna komme till ut -

227

Sjätte Iiufvudtiteln.

förande och då den viktigaste, som skulle sammanbinda landsvägen inom [30.]
öfre delen af Tärna socken med den stora landsväg, som utgår från
Stor-Umans södra ända. I enlighet med min sålunda uttalade åsikt
föreskref Eders Kungl. i\faj‘t flen 4 juli 1910, da det af Riksdagen för
år 1911 anvisade anslaget ställdes till Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
förfogande, att sistnämnda väg skulle fullbordas, innan statsbidrag
till annan väganläggning af ifrågavarande slag af Eders Kung!.

Maj:t beviljades.

Karta öfver Västerbottens läns öfre lappmark fanns bifogad det
till Riksdagen öfverlämnade statsrådsprotokollet Öl ver civilärenden för
den 12 januari 1909.

Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1910 har nu Eders Kung!, ivwöifMajtts
befallningshafvande i Västerbottens län begärt ytterligare anslag Kunggi/Maj:ts
för ifrågavarande ändamål samt därvid till en början erinrat, att Eders befaUm«g^
Kungl. Maj:ts befallningshafvande redan i underdånig skrifvelse den 29 ytterligare
september 1906 påpekat, att, ehuru trafikleden från norska gränsen anslag.
genom Tärna och Stensele socknar, med en längd af omkring 225 kilometer,
ned till Stensele kyrkoplats vore den fullständigast ordnade
trafikleden inom länets lappmark upp till landgränsen mot Norge, denna
trafikled likväl bestode endast af roddled öfver sjöar, där ingen gent
emot allmänheten vore skjutsskyldig, samt mellan sjöarna al spångande
stigar sommartid och af röjd, öfver myrar frusen vinterväg vintertid,
med undantag allenast af några befintliga landsvägsbitar om tillhopa
56 kilometer — af hvilka 45 kilometer ligga ofvan om Tärna kyrka —;
att, vid häftiga stormar på de större sjöarna eller när isarna höst och
vår icke vore trafikabla, denna trafikled antingen alldeles, icke .eller
allenast med verklig lifsfara kunde användas, samt att till följd af
bristen på kommunikationer ned till de sydligare belägna handelsplatserna
inom länet hela den inom Tärna socken och öfre.delen af
Stensele socken boende befolkningen vore hänvisad att söka sig vintertiden
fram till norska handelsplatser för afsättning af sina varor eller
uppköp af förnödenheter.

År- 1871 uppgjordes, anmärker Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vidare, af dåvarande distriktschefen, majoren J. R. Schougli förslag
till anläggning af landsväg från Stensele kyrkoplats upp till närheten
af Tärna kyrkoplats, beräknad att då kosta 226,700 kronor, men förslaget
förklarades af Kungl. Maj:t den 15 oktober 1880 icke för det
dåvarande föranleda någon åtgärd. Sedan dess har utefter den omkring
140 kilometer långa sträckan Stensele kyrkoplats—Tärna kyrko -

228

Sjätte Imfvrcdtiteln.

[30.] plats kommit till utförande allenast en landsväg om 11 kilometer från
Stensele kyrka till Stor-Umans strand samt en i annan riktning gående
ännu icke fullt färdig landsväg af omkring 25 kilometers längd från
Stensele kyrkoplats till Långvattnets by, för hvilken kostnaden vid vägförslagets
revidering år lS9ö beräknades till 157,000 kronor, eu summa,
som vid ytterligare revision och arbetets utförande väsentligt öfverskridits.

Öfver Eders Kung]. Majrts befallningsliafvandes gjorda hemställan
om anslag för enklare vägar inom länets lappmark hördes, enligt hvad Eders
Kungl.Makts befallningshafvande erinrar, dåvarande distriktschefen, majoren
É. M. Öhman och denne vitsordade, att den i Tärna socken boende befolkningen
måste fortast möjligt göras mera oberoende af handelsförbindelserna
med Norge och sättas i omedelbar landsvägsförbindelse med vägnätet
inom Stensele socken. Nuvarande distriktschefen, majoren L. E. Wedberg,
som då var distriktsingenjör i länet, uttalade sig jämväl i saken och
delade den af länsstyrelsen angifna uppfattningen, att fjälltrakterna
icke kunde på många år tänkas komma i åtnjutande af landsvägar i
erforderlig utsträckning-, men föreslog, att de ifrågasatta billigare vägarna
skulle så pass fullständigt ordnas, att de vid bar mark kunde trafikeras
äfven med hjuldon af enklare beskaffenhet, och Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande erinrade i underdånig skrifvelse den 26 oktober
1907, att det af Wedberg uppställda villkoret blefve för vissa af de
kommunikationsleder, som skulle komma ifråga att åvägabringas, icke
blott nyttigt utan äfven nödigt, hvadan det borde bero på pröfning i
hvarje särskildt fall, huruvida vägen borde redan från början så ordnas,
att hjuldon skulle kunna vid bar mark där framföras.

Sedan Eders Ivungl. Majrts befallningshafvande erinrat, att vid
pröfning af inkomna ansökningar om bidrag från det till anläggande
af enklare vägar i länets öfre lappmark gifna anslag bestämts, att,
bland annat, en väg skulle byggas för att tillgodose det trängande
beliofvet af vägförbindelse för befolkningen i Tärna socken och öfre
delen af Stensele socken, tillkännagifver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att socknemännen inom Stensele och Tärna blifvit på
kommunalstämmor hörda i fråga om den sträckning af vägan!äggningen,
som ansåges blifva för befolkningen lämpligast och medföra största
gagn, samt att de redan därförut åtagit sig att kostnadsfritt tillhandahålla
för vägander sökningen erforderlig handtlangning in. ra. Vidare
meddelas, att Eders Kungl. Majrts befallningshafvande beslutit, att vägförslag
skulle upprättas och att, i öfverensstämmelse med de å vederbörande
kommunalstämmor uttalade önskningar, sträckningen af vägen

Sjätte Imfvu&titeln.

229

skulle gå längs norra stranden af Stor-Uman till sjöns norra spets vid [30.]
Slussfors samt därifrån öfver byarna Forsmark, Gardvik, Ajaur, Yttervik,
Forsbäck och Tärnafors fram till den landsväg, som mötte vid
Tärna gamla kyrkoplats. Denna sträckning sammanföll från Forsmark
till Tärna kyrkoplats med den landsvägslinje, som distriktschefen Schough
år 1871 föreslagit.

Verkställandet af undersökning utaf samt uppgörande af plan jämte
kostnadsberäkning för denna våglinje uppdrogs, fortsätter Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, sedan distriktschefen på förfrågan förklarat
sig icke kunna lämna anvisning på undersökningsförrättare, åt en schaktmästare
O. Lindblom. Att denna väg för att blifva till verkligt gagn
såsom enda förbin delse väg mellan två socknar och såsom enda utfartsväg
för de vida trakter, den vore afsedd att, genomgå, måste, oaktadt
den högre kostnad, som därigenom förorsakades, byggas så, att den
kunde användas hela året om och vid bar mark trafikeras äfven med
hjuldon af enklare beskaffenhet, var enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
mening uppenbart, och därom intogs bestämmelse i de
för Lindblom beträffande de särskilda socknarnas vägde!ar utfärdade
förordnandena, b vilka ock innehöll o föreskrift om tillämpning af öfriga
i nådiga brefvet den 18 juni 1909 gifna bestämmelser om vägens beskaffenhet,
hvarjämte bestämdes, att vägen skulle beräknas att i regeln
hålla en bredd af 3,6 meter men finge på kortare sträckor, där denna
vägbredd skulle förorsaka höga anläggningskostnader, som med inskränkning
af vägbredden skulle kunna väsentligt begränsas, göras smalare,
dock ej under 2,6 meter, samt att, där vägen gånge genom skogsmark,
på hvardera sidan om vägen borde beräknas ett skog- och buskfritt
utrymme af två meters bredd.

Schaktmästaren Lindblom bar sedermera successive upprättat och
aflämnat sina förslag till väg inom Stensele och en de! af Tärna socken
samt approximativa kostnadsberäkningar för återstoden.

Då från södra ändan af Stor-Uman utefter norra stranden under
föregående svagår med nödhjälpsmedel och bidrag från skogsstaten
redan brutits en omkring 10,5 kilometer lång trafikabel väg, kunde den
nu ifrågavarande vägen begynna vid eu punkt, belägen å norra stranden
af Stor-Uman 10,52 kilometer från den plats, hvarest den allmänna landsvägen
ett stycke ofvan om Stensele kyrkoplats nu slutar. Från denna
utgångspunkt upp till Slussfors eller 60 kilometer angaf förslaget, som
åtföljdes af profilritning, en beräknad kostnad af 53,197 kronor, motsvarande
en kostnad af 88,6 öre för meter. I detta belopp ingingo
dock icke två brobyggnader vid Strömsund och Gardsjöbäcken, ro -

230

Sjätte hufvndtiteln.

rande hvilka särskilda förslag bifogades, innefattande dels enligt ritning
en bro i två spann om respektive 14 och 11 meter, dels en bro med
ett spann af 11 meters längd, hvilka båda broar beräknades kosta respektive
1,915 kronor och 899 kronor 50 öre.

Distriktsingenjören, löjtnanten R. Ekwall, som anmodats att granska
det af Lindblom uppgjorda förslaget, tillrådde, säger Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande, fullständigare ritning till den större bron,
mot hvilken en del anmärkningar kunde framställas, och gjorde emot
förslaget i öfrigt vissa erinringar, hvilka dock enligt Ekwalls utsago
icke voro af så väsentlig art, afl de i stort sedt ägde betydelse för
den föreslagna vägbyggnadens kostnad eller dess ändamålsenlighet.
Han erinrade, bland annat, att vägplanet, i allmänhet tagel, inlagts för
lågt, och att några andra korrektioner kunde göras, hvarigenom gräfningskostnaden
skulle något förminskas; att på enstaka ställen med
sammanlagda 1,100 meters längd lutningen 1 : 15 öfverskredes och uppginge
till 1 : 10, men att, om byggnadssättet borde inriktas på att vägen
framdeles förbättrades till fullgod allmän väg, maximi stigningen 1 : 15
borde blifva genomgående, hvilket af honom antogs komma att medföra
en vägförlängning af omkring 500 meter och en kostnadsökning
af ungefär lika många kronor, samt att, om vägen skulle under alla
årstider blifva farbar äfven för enklare hjuldon med fjädrar och på
detta sätt kunna vara till väsentligare nytta äfven för persontrafik,
gräsning måste verkställas på alla de sträckor, där grunden ej bestode
af grus eller någorlunda grof sand, samt bind]ord påföras, där fin mosand
förekomma. Därigenom skulle också vägbanan blifva mera motståndskraftig
mot väderlekens inflytande, hvarigenom underhållsarbetena
förminskades. I händelse hela sträckan erfordrade ömsning, kunde
kostnaden därför uppskattas till 13,000 kronor. Vägen utan sådan grisning
och med maximistigningen 1:15 blefve trafikabel med enspända
hjuldon utan fjädrar och beräknades af Ekwall kosta i rundt tal 55,000
kronor samt kunde framdeles sättas i fullgodt skick genom gräsning,
hvarefter den blefve trafikabel äfven för enspända hjuldon med fjädrar.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande har, enligt hvad i den
underdåniga skrifvelsen vidare anföres, efter pröfning af handlingarna
och sedan Stensele kommun å kommunalstämma godkändt ett för företaget
af länsstyrelsen upprättadt förslagskontrakt, beviljat Stensele
kommun ett bidrag af 45,000 kronor till anläggning af vägdelen till
Slussfors och därom med af kommunen utsedd arbetsdirektion afslutat
kontrakt, hvarigenom kommunen förbundit sig att bygga vägen i noggrann
öfverensstämmelse med de af Lindblom upprättade ritningar och

Sjätte Irafvudtiteln.

231

ar I) e t sb e s ler i fn i n g. med iakttagande likväl af de utaf distriktsingenjören
Ekwall föreslagna förändringar och förbättringar — undantagandes
vägens gräsning och de båda brobyggnaderna. Kommunen har tillika
genom kontraktet förbundit sig att kostnadsfritt för all framtid upplåta
all för vägföretaget erforderlig mark samt att ansvara för vägens framtida
underhåll, intill dess frågan om underhållsskyldigheten i laga ordning
afgjorts. Arbetet skall enligt kontraktet påbörjas under loppet
af år 1910 och vara fullständigt utfördt före den 1 oktober 1913.

Till kontrollant för arbetets utförande har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förordnat kronolänsmannen i Stensele distrikt och
för detta kontrollantskaps utförande gifvit särskilda föreskrifter.

Till vägens fortsättande har, anför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
Lindblom nyligen aflämnat ritningar och kostnadsförslag,
innefattande en väglängd af omkring 10,5 kilometer från Slussfors förbi
byarna Nordanås, Höglund och Järfsjö. Kostnaden härför, inberäknadt
fyra broar, i längd växlande mellan 3 och 5 meter, har han beräknat
till 10,054 kronor 85 öre, motsvarande i genomsnitt 96 öre för meter,
och distriktsingenjören Ekwall har vid granskning af förslaget erinrat,
att lutningarna borde nedbringas till 1 : 15 på de få ställen, där de äro
beräknade brantare, men ansett, att i öfrig! de beräknade kostnaderna
syntes ungefärligen motsvara hvad som torde erfordras för åstadkommande
af ogrusad väg, farbar vid bar mark med släpstötting samt
utom under längre regnperioder äfven med hjuldon af enklare beskaffenhet.

Enahanda vitsord har ock lämnats af distriktsingenjören Ekwall
beträffande Lindbloms afgifna förslag dels för vägens ytterligare framdragning''
10 kilometer, då den når Tärna sockengräns, och för hvilken
sträcka kostnaden, inberäknad den för tre broar, i längd mellan 11 och
2 meter, samt reparation af 3 äldre broar, angifvits till 7,100 kronor
60 öre eller i medeltal 71 öre för meter, dels ock för den vägsträcka,
som inom Tärna socken ansetts först böra förekomma till anläggning,
nämligen mellan Yttervik och A jaur byar, 9,34 kilometer, hvilken väg,
inberäknadt två broar om respektive 3 och 4 meters bredd, upptagits
kosta 8,141 kronor 70 öre eller i medeltal 87 öre för meter.

För de återstående vägsträckorna inom Tärna socken, nämligen
från sockengränsen mot Stensele till Ajaur by samt från Ytter viks by
till Tärna gamla kyrkoplats, hvarest landsväg möter, har Lindblom
ännu icke hunnit aflämna fullständiga förslag. Men han har på anmodan
approximativt beräknat kostnaden och tilltrott sig hafva gjort
detta så noggrann^ att i det blifvande förslaget kostnadsberäkningen

[30,1

232

Sjätte hufvudtiteln.

[30.] icke skulle till någon väsentlig del komma att afvika från de approximativa
kalkylerna. Han liar därvid erinrat, att den kalkylerade kostnaden
för vägdelen Yttervik—Tärna torkställe ställde sig jämförelsevis
mycket hög, därför att denna sträcka hufvudsakligen ginge fram öfver
mycket oländig och stenig mark längs efter Göutasjöns norra strand,
där marken isynnerhet mellan byarna Yttervik och Forsbäck till stor
del bestode af groft stenskrafvel, fast berg och stora stenar. De approximativa
kostnaderna bär han beräknat för vägdelen Stensele-gränsen
—Ajaur, 11,964 meter, till 7,076 kronor 90 öre och för vägdelen Yttervik—Tärna
kyrka, 22,998 meter, till 23,647 kronor 6 öre, oberäknad!
bro öfver Tärna ån.

Enligt dessa beräkningar skulle således, påpekar Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande, den erforderliga vägen, oberäknad! några
broar eller eventuellt färjor, kosta för de delar, hvarom kontrakt
ännu icke afslutats:

från Slussfors till Järf sjö .......................................................... kr. 10,054: 85

» Järfsjö till Tärna sockengräns......................................... 7,100: 60

» Tärna sockengräns till Ajaur approximativt ............. )) 7,076: 90

» Ajaur till Yttervik .............................................................. » 8,141: 70

j> Yttervik till Tärna gamla kyrkoplats approximativt » 23,647: 06

eller tillhopa kr. 56,021: 11

Af hittills för ändamålet anslagna medel, utgörande tillhopa 60,000
kronor, återstå, säger Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande, sedan,
såsom ofvan nämnts, 45,000 kronor anvisats såsom bidrag för utförande
af eu sträcka, hvilken beräknats i rundt tal kosta 55,000 kronor, ännu
odisponerade 15,000 kronor. Då rättvist torde vara, att, såsom redan
skett i fråga om det först gifna bidraget, socknemännen skälfva få vidkännas
någon del af anläggningskostnaden, vare sig detta kan ske
genom minskning af dagverksprisen eller på annat sätt, torde statsverkets
kostnad för arbetet i dess helhet kunna något nedbringas under
de ofvan för de ännu icke kontraherade arbetena angifna beloppen.
Huru mycket som ändock i form af statsanslag till arbetena ytterligare
erfordras, kan endast i mån af kontrakts upprättande afgöras, men att
ett tredje års anslag för ändamålet erfordras, anser Eders Kungl.
Majrts befallningshafvande framgå af det anförda. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande har fördenskull hemställt, att Eders Kungl. Magt
täcktes hos Riksdagen göra framställning om fortsatt anslag för år 1912
af 30,000 kronor för anläggning af enklare vägar i Västerbottens läns
öfre lappmark.

233

Sjätte Jmfvudtiteln.

Till följd af nådig remiss liar väg- cell vattenbyggnadsstyrelsen [30.]
den 16 november 1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. väg- och vat Styrelsen

har däruti erinrat, att styrelsen i sitt utlåtande i ämnet te''^9c
den 17 november 1909, för hvilket utlåtande redogjordes i statsråds- utlåtande.
protokollet den 14 januari 1910, funnit uppenbart, att utöfver de redan
för år 1910 beviljade 30,000 kronor lomme att erfordras för byggande
af de ifrågavarande två vägarna utefter Stor-Uman och Stor-Vindeln
vida mera än det då för år 1911 begärda beloppet af 30,000 kronor.

Styrelsen hade vidare i sitt utlåtande framhållit, att tillräckligheten
af en anläggningskostnad af endast 26 öre för meter väg af äfven
den enkla beskaffenhet, som här afsåges, ännu icke blifvit ådagalagd
och att styrelsen, som förut uttalat sig om omöjligheten att för så
ringa belopp kunna åstadkomma vägar så beskaffade, att de kunde
trafikeras vid bar mark äfven af hjuldon af enklare beskaffenhet, vore
förvissad om, att, därest dessa vägar i verkligheten skulle komma att
uppfylla detta anspråk, betydligt större kostnad lomme att erfordras.

De beräkningar, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
nu blifvit uppgjorda af den person, som Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande
lämnat i uppdrag att upprätta arbetsplan för väganläggningen
utefter Stor-Uman till Tärna, angifva de blifvande kostnaderna
till i genomsnitt 3 k 4 gånger förberörda kostnad, sena föll inom
ramen för de af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande från början
uppgifua 15 till 30 öre för sträckmeter väg, och en blifvande erfarenhet
kommer enligt styrelsens mening nog att ådagalägga, att ökade
kostnader komma att uppstå, bland annat, af behofvet att mera effektivt,
än hvad nu förutsattes, skydda vägarna för de starka, vattunöd eu,
som vår och höst uppkomma i fjällsluttningarna och utför de merendels
starkt sluttande sjöstränder, längs hvilka vägarna skulle framdragas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har dock förordat, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning i öfverensstämmelse
med hvad Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande hemställt.

Utaf den ödebygdsväg från södra ändan af Stor-Uman i närheten af Departements.
Stensele kyrkoplats till Tärna kapell, som enligt Eders Kung!. Maj:ts ^Zie.
beslut skall fullbordas, innan statsbidrag till annan väganläggning af
ifrågavarande slag af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande beviljas,
har, såsom Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande meddelat, omkring
10,5 kilometer redan anlagts med nödhjälpsmedel och bidrag från skogsstaten.
Till denna vägs fortsättning till Slussfors vid Stor-Umans öfre
ända har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande af de utaf Riksdagen
Bill. till Bffml Prot. 1911. 1 Sand. 1 Ärfd. 1 Iluft. 30

234

Sjätte Imfvudtiteln.

[30.] anvisade anslagen beviljat 4o,000 Kronor och med Stensele kommun
afslutat Kontrakt om vägens anläggning. Kommunens åtagande omfattar
dock icite uppförande af tvä för vägen erforderliga brobyggnader.
För vägens fullbordande fram till Tärna kyrkoplats bär beräknats
en y tterligare kostnad af omkring 56,000 kronor, oberäknadt
några broar eller eventuellt färjor. Äfven om, såsom torde vara lämpligt
ocb pa sätt skall äga rum beträffande den vägdel, som Stensele
kommun atagit sig att anlägga, ortsinvanarna sjulfva iå vidkännas en del
af kostnaden för väganläggningen, förslå följaktligen de af Riksdagen hittills
anvisade anslagen å tillhopa 60,000 kronor icke till vägens färdigbyggande.
"V id förslagens utarbetande bar nämligen visat sig, att de
åt Eders ivungl. Majits befallningshafvande ursprungligen beräknade
kostnaderna icke pa långt när förslå for anläg*gande af vägar af ifrågavarande
slag. I allt fall utgöra dessa kostnader endast en bräkdel^af
hv;id en väg af vanlig typ skulle hafva betingat. Då det dessutom
synes mig vara ai vikt, att nu ifrågavarande väganläggning, som uppenbarligen
är af stor betydelse för befolkningen i dessa fattiga trakter
och med all sannolikhet för en lång tid framåt blir tillräcklig för dess
behof, utan af blott kan fortgå, anser jag mig böra tillstyrka Eders
Ivungl. Maj.ts befallningshafvandes förslag att hos Riksdagen begära ett
ytterligare anslag å 30,000 kronor.

Eders Kung!. Majits befallningshafvande har i sin skrifvelse jämväl
framhållit, att det är synnerligen önskligt och hell lifligt, att åtminstone
eu del af den ifrågasätta enklare vägen från Öfre Gautsträsk till
Sorsele kommer till stånd utan afvaktan pa fullbordande af vägen från
Stensele till Tärna. Då sistnämnda väg år af sedd att byggas af befolkningen
i orten, anser Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande det
vara uppenbart, att det tager några år, innan den kan blifva färdig.

Pa de skäl, som jag an (ört i statsrådsprotokollet den 14 januari
1910, anser jag mig emellertid icke böra ifrågasätta någon ändring i
Eders Kung). Majits beslut att vägen från Stensele till Tärna skall fullbordas,
innan någon annan väg af liknande enklare beskaffenhet påbörjas.

Pa grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung!. Majit måtte föreslå Riksdagen

atr på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 30,00) kronor
att ställas till Kung]. Majits b«fallningshaf vandes i. Västerbottens län
förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver civil ärenden den 12 januari 1909 angifna grunder,
användas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Sjätte Imfvudtiteln.

235

Medicinalstaten.

[31.]

Med bifall till Eders Kungl. Majds därom framställda förslag har Kontrollant
Riksdagen på extra stat för hvardera af åren 1909, 1910 och 1911 till f^^ekono.
arfvode för eu kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning bevil- miska förjat
ett anslag af 5,800 kronor. vältning.

Genom nådigt bref den 4 juli 1910 har Eders Kungl. Maj:t ställt det
för år 1911 beviljade anslaget till medicinalstyrelsens förfogande samt
tillika anbefallt styrelsen att, därest anslag för ifrågavarande ändamål
skulle för år 1912 äskas, i sammanhang därmed lämna utredning rörande
den erfarenhet, som vunnits angående verkningarna af kontrollantens
arbete.

Med anledning häraf har medicinalstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 28 september 1910 öfverlämnat afskrift af tjänstgörande
kontrollanten Ii. Burmans berättelse öfver sin verksamhet under är
1909.

Af denna berättelse framgår, att kontrollanten under året besökt
samtliga statshospital i riket, och hafva vid dessa besök, hvilkas varaktighet
växlat mellan 4 och 25 dagar allt efter anstalternas storlek,
inventeringar af kassor och förråd verkställts. Uti berörda berättelse
har kontrollanten föreslagit, bland annat, att anbuden å mjölk för hospitalens
behof skulle för erhållande af lägre pris omfatta längre tid än
den hittills brukliga af ett år samt att anbuden å proviant skulle infordras
att inkomma först i oktober månad i stället för, såsom hittills
varit förhållandet, i september, alltså vid den tid, då priserna å vissa
varor efter inbärgande af årets skörd kunna lättare beräknas. I enlighet
med dessa förslag har medicinalstyrelsen utfärdat föreskrifter till
samtliga hospitalsdirektioner. Kontrollanten har tillika, utan att ännu
framställa bestämda förslag, ifrågasatt vissa åtgärder i syfte att åstadkomma
större sparsamhet. Vidare meddelas i berättelsen, att det kontrollanten
åliggande revisionsarbetet utgjorts af granskning af hospitalens
räkenskaper från 1909 års början och gifvit anledning till några
smärre anmärkningar, som ledt till rättande af de anmärkta förhållandena.
Slutligen bär kontrollanten under år 1909 biträda medicinalstyrelsen
med utredningar af hospitalsärenden af ekonomisk art och särskilt
tagits i anspråk för ärenden angående utrustning med nödiga
inventarier för de nya hospitalen i Säter och Västervik.

Äfven om de på kontrollantens förslag vidtagna reformer inom
hospitalens ekonomiska förvaltning hittills ej varit af större omfattning,

236

Sjätte liufvudtiteln.

[31.] anser dock medicinalstyrelsen, att kontrollantbefattningen afgjordt vant
till gagn, hvarför medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 28
september 1910 hemställt, att anslag till nämnda befattnings uppehållande
måtte beviljas äfven för år 1912.

Under åberopande af hvad medicinalstyrelsen anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 5,800 kronor.

[32.] I enlighet med hvad medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den

Behandling 30 september 1910 föreslagit hemställer jag, att Eders Kungl. Makt

Yupus behagade föreslå Riksdagen J

patienter. att, i likhet med hvad för år 1911 ägt rum, på extra stat för år
1912 anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor att enligt därom af
Knngl. Maj:t meddelade bestämmelser användas till bekostande af behandling
enligt den s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen »lupus
vulgarisD behäftade personer från landsorten, under villkor att genom bidrag
från vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes bestrides
det belopp, som erfordras för patientens resa fram och åter
mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen äger rum, äfvensom
för hans underhåll, så länge behandlingen varar.

[33.] Under åberopande af hvad jag under punkt 14 här ofvan anfört

Täckande af tern ställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
krist i an- Riksdagen

slag till g ... .. . 0

Järfsö sjuk- att till tackande af brist a förut anvisade anslag till Järf so sjukhus

spetälska. för sPet^s^a samt till vissa reparationer och byggnadsarbeten vid sjukhuset
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 8,250 kronor, med rätt
rör Kungl. Maj: t att af till gänglig-a medel förskottsvis redan under år
1911 utanordna beloppet,

[34.] . Hos Eders Kung]. Maj:t har medicine licentiaten Karl George

GttonfltilT biindgren i underdånighet anhållit om ersättning, att utgå eu gång för
med! lic. a^ai för kroppsskada, som han lidit i följd af olycksfall vid en resa i
K. G. kind- tjänstärenden.

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Lindgren, som antogs till civil läkarstipendiat från den 1 januari
1909, förordnades den 16 augusti 1909 af medicinalstyrelsen att uppehålla
lediga provinsialläkartjänsten i Tanums distrikt af Göteborgs och
Bohus län. Den 9 september 1909 företog Lindgren med skjuts en

237

Sjätte liufnidtiteln.

tjänsteresa för att besöka en sjuk. Emellertid råkade hästen i sken, [34.]
därvid Lindgren bl ef kastad ur åkdonet och fick sitt högra ben allvarligt
skadadt nedanför knäet. För denna skada har Lindgren under tiden
från och med den 9 september till och med den 2 oktober 1909 vårdats
å länslasarettet i Uddevalla samt därefter undergått läkarbehandling
under oktober och november månader 1909 i Uppsala samt från december
månad samma år i Stockholm.

Lindgren har på egen begäran entledigats från uppdraget att vara
civil läkarstipendiat från och med den 20 september 1909.

De i ärendet ingifna, af legitimerade läkare utfärdade intyg utvisa,
att Lindgren lider af en betydlig deformation och funktionsdefekt i
högra knäleden efter en svår intraartikulär fraktion nedom knäleden,
utgörande en direkt följd af ifrågavarande olycksfall. Af den sålunda
erhållna skadan var Lindgren ännu i juli månad 1910 hindrad att sköta
läkartjänst och det kunde då ej heller med säkerhet afgöras, huru länge
det kunde dröja innan Lindgren kunde sköta dylik tjänst. Enligt intyg
den 4 juli 1910 af docenten P. Haglund skulle Lindgren under afsevärd
tid framåt vara hindrad att utöfva vanlig läkarpraktik, alldenstund
hans arbetsförhet var begränsad till endast stillasittande arbete.

Emellertid har Lindgren uppgifvit, att han hyser godt hopp om att
blifva fullt återställd, samt förklarat, att han med sin förevarande underdåniga
ansökning endast åsyftat att erhålla någon ersättning för den
tid, hvarunder han till följd af olycksfallet varit oförmögen att genom
arbete försörja sig.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid, enär Lindgren genom olycksfall
under sjukresa under närmare tio månader vant hindrad och allt fortfarande
vore hindrad att utöfva läkarverksamhet, tillstyrkt nådigt bifall
till ansökningen samt hemställt, att ett belopp af såsom skäliga ansedda
2,400 kronor, beräknadt efter 8 kronor om dagen under tio månader,
måtte blifva Lindgren beviljadt såsom ersättning för den under tjänstutöfning
lidna skadan.

Statskontoret, som jämväl i detta ärende afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, har icke haft något att erinra beträffande det åt
medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, med hvithet Lindgren älven
förklarat sig belåten.

Då Lindgren, hvilken på grund af sin anställning såsom civil läkar- Departementsstipendiat
varit förpliktad att mottaga förordnandet såsom provinsial- chefen■

238

Sjätte hufyudtitela.

[34.] läkare, under ifrågavarande tjänsteresa blifvit skadad så svårt, att lian
under mer än tio månader varit urståndsatt att genom arbete försörja
sig*, synes skäligt att han erhåller någon ersättning af statsmedel för
den förlust, som sålunda vållats honom. Enligt hvad Lindgren själf
uppgifvit och sedermera genom intyg styrkts, är Lindgren för sitt
uppehälle uteslutande beroende af sin arbetsförtjänst, och han har ej
heller varit försäkrad mot olycksfall. Mot det af medicinalstyrelsen
föreslagna beloppet, 2,400 kronor, beräknadt efter 8 kronor om dagen
eller samma belopp, som en vikarierande provinsialläkare åtnjuter i
arfvode, synes icke vara något att erinra.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 2,400 kronor
att användas till gratifikation åt medicine licentiaten Karl George Lindgren,
med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis redan
under år 1911 utanordna beloppet.

[^^•] Riksdagen har år 1910 för uppförande å Frösön invid Östersund

af^hospital e^or * Vännäs af ett nytt hospital beviljat ett anslag af högst 2,359,000
Tid Öster, kronor och däraf på extra stat för år 1911 anvisat 150,000 kronor.

sund. Genom nådigt bref den 10 juni 1910 har Eders Kungl. Maj:t därefter

uppdragit åt eu kommission att skyndsamt verkställa eu allsidig utredning
angående hvilkendera af de båda föreslagna platserna såsom förläggningsort
för det ifrågasatta hospitalet erbjöde de största förmåner
i olika afseende!! och därvid särskild! taga i öfvervägande dels om
icke de å Vännäs lägerplats befintliga byggnader kunde med större
fördel komma till användning än hittills ansetts, dels ock hvilken
skillnad i fråga om blifvande driftkostnader kunde tänkas uppkomma,
allt eftersom hospitalet förlädes till den ena eller den andra platsen,
samt därefter inkomma med underdånigt yttrande i ämnet.

Efter verkställd utredning har ifrågavarande kommission afgifvit
det utlåtande, att af de båda föreslagna platserna Frösön erbjöde de
ojämförligt största förmånerna.

Därefter har Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 8 oktober 1910,
jämte förklarande att det ifrågasatta hospitalet skall förläggas å Frösön
invid Östersund, ställt förenämnda af Riksdagen för år 1911 anvisade
anslag till medicinalstyrelsens förfogande.

Uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1910 bär medicinalstyrelsen
hemställt, att för uppförande af ifrågavarande hospital måtte
anvisas ett belopp af 750,000 kronor.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

239

Sjätte Imfyudtiteln.

att af det för anläggning af ett hospital i närheten af Östersund
beviljade anslag å högst 2,359,000 kronor på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 750,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1910 har medicinalstyrelsen
gjort framställning om anslag för uppförande af vissa nya byggnader
vid Uppsala hospital och asyl, nämligen ett bostadshus för öfverläkaren,
tre bostadshus för betjäning och ett verkstadshus.

1 fråga om bostadshuset för öfverläkaren tillåter jag mig erinra,
att medicinalstyrelsen redan i underdånig skrifvelse den 23 september
1907 framlade förslag om uppförande af en dylik byggnad.

Närmaste anledningen härtill var angelägenheten att bereda den
nye hospitalsläkaren förmånen af familjebostad. Af vissa skäl ansågs
emellertid lämpligare att uppföra ny öfverläkarbostad, hvarigenom boställsvåning
för hospitalsläkaren tillsvidare skulle kunna anordnas i en
del af öfverläkarens nuvarande lägenhet. Öfverläkarbostaden ansågs
nämligen i åtskilliga hänseenden mindre tillfredsställande, i själfva verket
erbjudande mindre trefnad och bekvämlighet än öfverläkarbostäderna
vid flertalet andra hospital, och detta ehuru Uppsala hospital och asyl
är rikets största anstalt af detta slag.

Ifrågavarande bostad är, enligt hvad medicinalstyrelsen meddelade
i sin skrifvelse, inrymd två trappor upp i en äldre, i åtskilliga hänseenden
något oändamålsenlig byggnad, hvaruti dessutom äro inrymda
familjebostad för sysslomannen och eu biträdande läkare, öfverläkakarexpedition,
sysslomanskontor och expedition, portvakt med telefonstation
samt förråds- och lagerrum. Själfva våningen är, hvad utrymmet
beträffar, tillfredsställande, men de flesta rummen äro så
belägna, att de nästan fullständigt sakna sol, ett par af de i öfrigt
bästa rummen måste användas till passage från och till närgränsande
rum och serveringsrum saknas, så att därtill måste användas eu afstängd
del af en korridor, hvilken därigenom kommit att sakna direkt
belysning. Ingen särskild köksutgång finnes, och den enda trappa,
som finnes i huset, är mörk och enligt nutida anspråk väl smal. Byggnaden
är belägen endast några tiotal meter från en af hospitalets afdelningar,
där jämväl oroliga och störande patienter stundom vårdas.
Förbi byggnaden löper den ganska starkt trafikerade infartsvägen till
hospitalets och asylens sjuk- och ekonomiafdelningar. Någon fredad
plats i byggnadens närhet finnes icke, utan äro öfverläkaren och hans
familj, om de söka vederkvickelse och ro utomhus, ständigt utsatta för

[35.]

[36.]

Hnsbyg-gnader
vid Uppsala
hospital
och asyl.

Öfverläkar bostad.

240

Sjätte Irafvndtiteln.

[36.] störande inflytanden af förbipasserande besökande, betjäning och patienter.

Af dessa skäl ansåg medicinalstyrelsen, att då i alla händelser ett
nytt boställshus för läkare var af behofvet påkallad t, ett sådant för
öfverläkaren borde i främsta rummet ifrågakomma. Medicinalstyrelsen
hemställde därför om utverkande af anslag till en öfverl<äkarbostad,
uppförd i enlighet med skrifvelsen bifogade, af styrelsens dåvarande
arkitekt, hofintendenten A. Kumlien upprättade ritningar.

Enligt ritningarna skulle byggnaden uppföras i två våningar och
innehålla i bottenvåningen, förutom verandor, förstuga och skafferier,
herrum, salong-, matsal, jungfrukammare, serveringsrum och kök jämte
en hall samt i våningen en trappa upp hvardagsrum, sängkammare, två
barnkammare och två gästrum jämte badrum.

Kostnaderna, som beräknades till 49,000 kronor, skulle, enligt hvad
medicinalstyrelsen uppgåf, icke öfverstiga den summa, som skulle erfordras
för uppförande af en öfverläkarbostad i öfverensstämmelse med
de af Kung!. Maj:t fastställda ritningarna för Säters och Västerviks
hospital.

Genom beslut don 13 december 1907 fann emellertid Eders Kung!.
Maj:t godt anbefalla medicinalstyrelsen att taga ärendet under förnyad
ompröfning samt låta utarbeta nytt förslag till boställshus för öfverläkaren,
därvid skulle iakttagas, att sådana förändringar vidtogos att
kostnaderna väsentligen nedbringades.

I sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse af den 7 december
1910 erinrar medicinalstyrelsen, hurusom redan i deri underdåniga skrifvelsen
af den 23 september 1907 framhållits, att kostnaderna för ifrågavarande
bostadshus voro beräknade efter ritningar, i allt väsentligt lika
med de af Eders Kung!. Maj:t fastställda ritningarna för Säters och
Västerviks hospital. Då Uppsala hospital och asyl är landets största
sinnesro ukai -.stål t, borde enligt medicinal styrelsens uppfattning icke heller
bostadsförhållandena för öfverläkaren därstädes vara sämre än vid rikets
öfriga störa anstalter.

Hvad angår att kostnaden för bostadshuset vid Uppsala hospital
och asyl af hofintendenten Kumlien måst beräknas till 49,000 kronor,
däraf för värmeledning, elektrisk belysning- samt vatten- och afloppsledningar
4,500 kronor, det vill säga att själfva byggnadskostnaden
därför skulle uppgå till 44,500 kronor, under det att motsvarande kostnader
utan ledningar för Säters och Västerviks hospital upptogos till
allenast 30,800 kronor och 38,000 kronor, beror detta, enligt hvad
medicinalstyrelsen meddelar, icke därpå, att boställshuset i Uppsala till -

Sjätte Imfrudtiteln.

241

tagits dyrbarare än de andra utan därpå, att kostnaderna för uppförande
af ett bus måste beräknas högre, om det är ensamt, än om det ingår
i en komplex af ett flertal byggnader, som samtidigt och på samma
ställe skola uppföras. Kostnaden för öfverläkarbostadshuset vid det nu
beslutade hospitalet vid Östersund beräknades, påpekar styrelsen, uti
utredningen af år 1907 till 43,500 kronor, hvithet belopp emellertid
vid den år 1909 verkställda nya utredningen ansågs kunna nedbringas
till 40,600 kronor. I sistnämnda summor äro dock ej inräknade kostnaderna
för ledningar för belysning, vatten och värme. De af Eders
Kungl. Maj:t fastställda ritningarna till sagda öfverläkarbostadshus vid
Östersunds hospital öfverensstämma, säger styrelsen, så godt som fullständigt
med dem till medicinalstyrelsens förslag för Uppsala hospital
och asyl. Att summan blifvit mindre äfven för Östersunds hospital
beror sålunda enligt styrelsens mening uteslutande på det förut nämnda
förhållandet, att kostnaden kan beräknas relativt lägre, då det gäller
uppförande samtidigt af flera hus på samma ställe.

För att emellertid jämlikt Eders Kungl. Maj:ts befallning söka eu
utväg att nedbringa kostnaden uppdrog medicinalstyrelsen i januari
1908 åt hofintendenten Kumlieu att inkomma med nytt förslag till
boställshus af trä i stället för af sten, och har Rumlien uti utredning
af den 25 september 1908 beräknat kostnaden för ett sådant
hus, komplett färdigt med ledningar och dylikt, till 39,800 kronor.
Ehuru eu afsevärd besparing i själfva byggnadskostnaden sålunda
synes på denna väg kunna ernås, är emellertid medicinalstyrelsen
af den bestämda uppfattning, att den mindre kostnaden vid husets
uppförande af trä i stället för af sten till fullo kommer att motvägas
af ökade underhållskostnader framdeles. Styrelsen erinrar, att bostadshusen
för öfverläkare vid flertalet öfriga hospital också uppförts
af sten, och särskildt i Uppsala anser styrelsen det ej vara skäl att
frångå denna princip. Styrelsen säger sig därför icke kunna för sin
del tillstyrka ett boställshus af trä för öfverläkaren vid Uppsala hospital
och asyl.

Med afseende på den långa tid, som förflutit sedan förslaget uppgjordes,
har styrelsen låtit sin nuvarande arkitekt T. Stenberg granska
ritningarna och kostnadsförslagen, och har han därvid med hänsyn
äfven till det läge, som numera blindt föreslaget för bostadshuset, uppgjort
ett i någon mån modifieradt förslag, som dock ej iedt till kostnadens
minskning. Han förordar för sin del byggnadens uppförande
af sten.

Bill. till Biksd. Prof. 11)11. 1 Sami, 1 Åfd. 1 Käft.

242

Sjätte liufvudtiteln.

[36.] Uti ett öfver samma förslag’ afgifvet yttrande af den 29 september

1910 har direktionen för Uppsala hospital och asyl åberopat hvad öfverläkaren
Frej7 Svenson i särskild skrifvelse anfört. Svenson har däri
framhållit, bland annat, att husets uppförande af sten vore afgjordt att
föredraga. Vid det för ortens skarpa ostliga vindar öppna läge, som
byggnaden komme att erhålla, skulle det blifva svårt att få ett trähus
tillräckligt varmt. I Uppsala erbjöde det äfven rätt stora svårigheter
att erhålla för ändamålet lämpligt virke, och underhållet af ett trähus
vore betydligt dyrare än underhållet af ett stenhus. Äfven eldfaran
gjorde det olämpligt att inom anstaltens område hafva ett trähus. Slutligen
hade vid alla hospital, där nya öfverläkarbostäder på senare tiden
uppförts, exempelvis vid Vänersborg, Västervik och Säter, dessa byggts
af sten, ehuru klimatet på dessa orter kunde betraktas såsom mildare
än i Uppsala.

På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen, med åberopande
därjämte af hvad styrelsen i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 23 september 1907 anfört angående behofvet af denna
nybyggnad, i underdånighet hemställt om utverkande af ett anslag af

49,000 kronor för husets uppförande af sten.

Bostadshus Uti särskilda skrifvclser till medicinalstyrelsen den 10 april och

f0T £et3“nlns den 5 november 1909 bär direktionen för Uppsala hospital och asyl
gjort framställning om åtgärders vidtagande för beredande af ökadt
lokalutrymme vid anstalten, och bär direktionen uti sin sistnämnda
skrifvelse såsom stöd för framställningen åberopat följande af öfverläkaren
Svenson uti skrifvelse den 15 oktober 1909 andragna omständigheter.

År 1903 funnos på asylens mansafdelning 35 vårdare, på kvinnoafdelningen
37 sköterskor, frånräknadt väfverska, sömmerska och sömmerskebiträde.
Under år 1909 uppgick antalet till respektive 43 och
47 och i förslag till 1910 års stat både upptagits ännu eu vårdare på
hvardera könsafdelningen. Hvad den manliga betjäningen beträffar
hade det ökade krafvet på bostadsrum i någon mån kompenserats genom
att en del skötare ingått äktenskap och sålunda icke behöfdo bostad
på sjkifva anstalten, dock vore för hysande af två sjukskötare ökning
i utrymmet nödvändig. Asylens skräddar- och skomakarpersonal, till
antalet 5 personer, bodde nu på sjukafdelningarna. Lämpligt vore
utan tvifvel, om dessa kunde förflyttas till annan bostad, hvarigenom
ju den erforderliga ökningen i utrymme för egentliga sjukskötare ernåddes.
Det ogynnsamma förhållandet syntes härvidlag äfven böra be -

243

Sjätte hufvudtiteln.

aktas, att för skrädderi- och skomakeriföreståndarna icke funnes familjebostäder,
hvarför verkligt dugliga personer icke för en längre tid för
dessa platser kunna erhållas. För 12 sköterskor och sköterskeelever
hade bostäder måst beredas i ett par arbetssalar 4 trappor upp i B-afdelningarna
och i ett mellan två arbetssalar liggande genomgångsrum.
Denna helt provisoriska anordning vore mycket otillfredsställande, då
dels belysnings- och uppvärmningsförhållandena för salarnas användningtill
bostäder vore olämpliga och dels vid en dylik kasernering ingen
hemtrefnad kunde ernås, hvilket vore en ganska betänklig sak. Personer,
som ägnade sig åt ett så påkostande arbete som sinnessjukvård,
kunde med all rätt göra anspråk på att hafva lugna och behagliga bostäder,
i hvilka de kunde känna trefnad.

Lokalförhållandenas ordnande för sjukvårdsbetjäningen kräfde sålunda,
att skräddar- och skomakarpersonalen flyttades ur sjukvårdsafdelningarna
och att nytt utrymme bereddes för 12 sjuksköterskor.
För nämnda liandtverkspersonal borde tillkomma två familjebostäder
för föreståndarna och ett större rum för de tre biträdena.

Befallningsmannen vid asylen hade måst beredas bostad i ett
gammalt, till betjäningsbostäder apteradt hus vid hospitalet, hvilket
hus emellertid vore väl behöflig! för hospitalets egen ekonomibetjäning.
Vidare saknades ännu för biträdande uppsyningsmannen vid asylen,
som vore gift, familjebostad. Då det skulle vara till skada för sjukvården,
om man icke kunde välja uppsyningspersonalen bland den gitta
betjäningen, till hvilken ju i allmänhet de mera intresserade och dugliga
hörde, måste man äfven tillse, att familjebostad i regel funnes för uppsyningsmän.
Ett motsatt förhållande skulle dessutom innebära en orättvisa
mot denna del af personalen. Ofverläkaren ansåg familjebostad
för biträdande uppsyningsmannen nödvändig. Andre maskinisten på
asylen hade en mycket litet tillfredsställande bostad, som alltid gifvit
anledning till klagomål och som måste anses såsom provisorisk. Eu annan
brist hade yppats, då kontrollanten öfver hospitalens ekonomiska förvaltning,
som under inspektionerna skulle erhålla bostad på anstalten,
börjat sin verksamhet. För honom hade rum måst beredas i asylkontoret,
hvarefter det på hela anstalten icke funnes ett enda rum,
i hvilket en tillfällig besökande, t. ex. en läkare eller sjukvårdsfunktionär,
som önskade studera anstalten, kunde inlogeras. Vidare
saknades sadelmakar- och målarverkstad, för den förra hade provisorisk
lokal beredts i hospitalets drefsal, för den senare i en källare med
dåliga belysningsförhållanden. Till sist kunde ock framhållas behofvet
af ett läs- och samlingsrum fär asylbetjäningen.

[36.]

244

Sjätte liufvudtiteln.

Till förut nämnda önskemål i fråga om ökadt lokalutrymme för
sjukvårdsbetjaning komme alltså behofvet af: familjebostäder för befallningsmannen
vid asylen, biträdande uppsyningsmannen och andre
maskinisten vid asylen, några rum för inspektören och tillfälligt besökande,
målar- och sadelmakarverkstäder samt ett samlingsrum för
betjäning.

På grund af den utredning angående behofvet af ökadt antal bostadslägenheter
och verkstadsrum med flera, som sålunda förelåg, uppdrog
medicinalstyrelsen åt arkitekten Stenberg att uppgöra förslag och
ritningar till nödiga nya hus; och bär arkitekten Stenberg med skrifvelse
den 6 september 1910 öfverlämnat ritningar till bostadshus för
betjäning och verkstadshus.

Ritningarna till det förra huset äro utförda i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 24 juli
1903 fastställda s. k. normalritningarna; utrymmet är endast bättre
tillvarataget, hvarigenom erhållits 2 lägenheter om 2 rum och kök i
stället för lika många lägenheter om 1 rum och kök på nedre botten
och i öfre våningen inredts 2 lägenheter om hvardera 1 rum och kök,
hvilket senare utan svårighet kan apteras till enkelrum.

Kostnaden för ett sådant hus har af arkitekten Stenberg beräknats
till 21,000 kronor, om det uppföres af trä, och 23,000 kronor, om byggnadsmaterialet
blir sten, dock i båda fallen utan ledningar för vatten,
värme eller belysning. Såsom här nedan angifves skulle behöfvas 3
sådana hus, tillsammans således kostande 3 x 21,000 = 63,000 eller 3 x

23,000 = 69,000 kronor. Då dessa hus skulle ligga ett godt stycke
utanför sjukhuskomplexen och i mera skyddadt läge, har medicinalstyrelsen
ingen betänklighet vid att till dem användes trävirke. Styrelsens
arkitekt förordar dock sten. De äro i hufvudsak lika med hus, som
för likartad!, ändamål nyligen uppförts vid Göteborgs och Vänersborgs
hospital. Anslaget för två dylika hus vid Göteborgs hospital
och två vid Vänersborgs hospital och asyl, alla af trä, uppgick,
enligt nådigt bref af den 17 juni 1908, till 104,800 kronor, alltså i
medeltal 26,200 kronor för hus, komplett färdigt med ledningar för
vatten, aflopp och elektrisk belysning. Äfven vid Uppsala hospital och
asyl har förut uppförts dylika bostadshus, för hvilka, enligt nådigt bref
af den 22 juni 1906, anvisats 18,000 kronor för hus, uppfördt af trä,
i hvilket anslag emellertid icke ingick kostnaden för belysnings- och
vattenledningar. Härvid är dock att märka, att byggnadskostnaderna
blifvit högre sedan sistnämnda hus byggdes.

Sjätte hufYudtiteln.

245

Medicinalstyrelsen anför, att styrelsen ursprungligen tänkt sig, att
beliofvet af bostadslägenheter skulle kunna tillfredsställas genom tvä hus
af nn angifven typ. Uti sitt yttrande angående förslaget i dess helhet har
emellertid direktionen varit af annan mening och för sin del åberopat
hvad öfverläkaren Svenson i ärendet anfört uti en skrifvelse den 20
september 1910, nämligen att anstalten i dess helhet inom sistnämnda
års slut komme att hafva minst 86 gifta vårdare, att för dessa nu funnes
endast 6 familjebostäder samt att de öfriga gifta skötarna till största
olägenhet måste bo på ett ofta rätt betydligt afstånd från anstalten, i
hvars närhet icke funnes några lägenheter att tillgå. Upprepade gånger
hade öfverläkaren framhållit den stora fördelen för en sinnessjukvårdsanstalt
att hafva ett stort antal gifta vårdare, hvilka stannade på sina
platser, så att icke alltför stora växlingar i personalens allmänna erfarenhets-
och pålitlighetsnivå genom täta ombyten uppstode. Ju flera
gifta skötare, som blefve anställda, desto viktigare vore det emellertid
att hafva så många som möjligt boende i anstaltens omedelbara närhet,
så att de när som helst kunde stå till förfogande. Öfverläkaren hade
sig vidare bekant, att ännu några vårdare ämnade inom den närmaste
tiden inkomma med anhållan om att efter ingånget äktenskap få kvarstå
i anstaltens tjänst, och af de eventuella nya lägenheterna måste en användas
för befallningsmannen vid asylen, hvilken, som nämndt, nu bebodde
eu lägenhet i hospitalets ekonomipersonalsbyggnad, en för skomakar-
och en för skräddarmästaren. Först om 8 nya boställshus för
skötare byggdes, skulle anstaltens behof af familjebostäder vara fylldt.
.Det vore därför lämplig;!., att nu minst 4 boställshus (= 16 lägenheter)
uppfördes.

Medicinalstyrelsen inser, säger styrelsen, lika med direktionen till
fullo fördelarna att hafva bostadslägenheter för gift betjäning i anstaltens
omedelbara närhet och bestrider icke, att Uppsala hospital och
asyl har behof af 4 nya bostadshus af denna kategori. Men å andra
sidan gör sig, enligt hvad styrelsen påpekar, krafvet på bostadslägenheter
för gift betjäning gällande äfven vid rikets öfriga hospital, och
synes det sålunda medicinalstyrelsen nödvändigt att så jämnt som
möjligt fördela nyanläggningen af sådana hus å de olika hospitalen,
och af sådan hänsyn anser styrelsen 3 hus höra tillfredsställa det
närmaste beliofvet vid Uppsala hospital och asyl. På detta sätt skulle
vinnas 6 lägenheter om 2 rum och kök samt 6 lägenheter om 1 rum
och kök.

Hvad slutligen det föreslagna verkstadshuset beträffar innehåller
det, utom två stora verkstadsrum för måleri- och sadelmakararbeten, en

246

Sjätte Imfvudtiteln.

[36.j lägenhet om 2 rum och kök å nedre botten samt två lägenheter om 1
rum och kök i våningen 1 trappa upp. afsedda för gift maskinist- och
uppsyningspersonal. Kostnaden för huset med ledningar för lyse, värme
och vatten är af arkitekten Stenberg beräknad till 30,000 kronor.

Arkitekt- och kontrollantarfvode ingår i kostnadsberäkningen till
öfverläkarbostadshuset, men för vårdar- och verkstadshusen tillkommer
ett belopp af 3,000 kronor för detta ändamål. Mot verkstadshuset har
direktionen icke haft något väsentligt att anmärka.

För det här ofvan särskildt omnämnda behofvet af rum för besökande,
inspektor med flera anser medicinalstyrelsen ingen nybyggnad
behöfvas. Fn del al öfverläkarens nuvarande boställsvåning torde nämligen,
sedan nytt hus för honom blifvit uppfördt, enligt styrelsens
mening kunna apteras för dylika behof.

Medicinalstyrelsen har alltså i underdånighet hemställt om anslag
för uppförande vid Uppsala hospital och asyl i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de upprättade ritningarna af

a) nytt bostadshus af sten för öfverläkaren .................. kronor 49,000

b) 3 bostadshus af trä för betjäningen .............................. >. 63,000

c) ett verkstadshus .................................................................... 30,000

samt till arkitekt- och kontrollantarfvode........................... » 3,000

eller tillsammans kronor 145,000

däraf för år 1912 75,000 kronor.

öfverinteu- Öfverintendentsämbetet har på grund af nådig remiss den 27 de cember

1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetet, som
haller före, att bostadshuset för öfverläkaren, med hänsyn särskildt till
minskningen i underhållskostnaden, bör uppföras af sten, har vid granskning
icke funnit annat att invända än i fråga om en detalj beträffande
serveringsrummet.

Beträffande öfriga byggnader bär öfverintendentsämbetet icke funnit
orsak till anmärkning.

De företedda kostnadsberäkningarna hafva icke föranledt någon
erinran från ämbetets sida, och ämbetet håller för sin del före, att de
förändringar, som enligt det senast upprättade förslaget till öfverläkarbostad
blifvit gjorda, icke komma att öka den för ifrågavarande byggnad,
utförd efter härför tidigare framlagdt förslag, beräknade kostnad.

Departements chefen.

Såsom nämnts har anledningen till förslaget att uppföra ny öfverläkarbostad
vid Uppsala hospital och asyl närmast varit att förskaffa

Sjätte Imfvudtiteln. 247

familjebostad för hospitalsläkaren därstädes. Jag tillåter mig bär erinra,
att, då vid 1907 års Riksdag ny lönestat för läkare vid rikets hospital
och asyler godkändes, i sammanhang hvarmed en ny läkarbefattning,
hospitalsläkare, inrättades vid åtskilliga sinnessjukanstalter, jämväl frågan
om familjebostad för dessa läkare bragtes på tal. Medicinalstyrelsen
lämnade också redogörelse för huru bostadsfrågan tedde sig på hvarje
särskild anstalt. I denna redogörelse upptogs bland behöfliga nya
bostäder äfven ny sådan för hospitalsläkaren vid Uppsala hospital och
asyl. Riksdagen uttalade också önskvärdheten däraf, att familjebostäder
i största möjliga utsträckning bereddes hospitalsläkare, där sådan befattning''
kunde komma att inrättas.

Nu bär såväl hospitalsdirektionen som medicinalstyrelsen ansett
förevarande bostadsfråga bäst ordnas på sådant sätt, att nytt boställshus
uppföres för öfverläkaren, hvarigenom plats beredes för hospitalsläkaren
i en del af öfverläkarens förutvarande våning.

Mot detta sätt att ordna saken har jag icke i och för sig något
att erinra. Hvad åter angår kostnaderna för det nya bostadshuset
måste man gifvetvis ställa sig tveksam inför ett så högt belopp som

49,000 kronor, när det gäller bostad allenast för en familj. Det är
visserligen sant, att ritningarna till ifrågavarande byggnad i allt väsentligt
öfverensstämma med de redan godkända ritningarna till motsvarande
byggnader i Säter, Västervik och Östersund, men kostnaderna
för dessa senare byggnader hafva dock varit rätt afsevärdt lägre, låt
vara att detta varit beroende därpå att dessa uppförts eller afses att
uppföras i sammanhang med det öfrig» hospitalskomplexet. Nu anser
jag clet visserligen icke böra ifrågasättas, att bostadshuset för öfverläkaren
vid Uppsala hospital och asyl, rikets största sinnessjukvårdsanstalt,
skall anordnas på väsentligen sämre sätt än vid öfrig» hospital,
hvadan jag finner mig böra förorda, att de uppgjorda ritningarna följas
vid arbetets utförande. Medicinalstyrelsen har emellertid angifvit en
utväg, hvarigenom kostnaderna skulle kunna väsentligt nedbringas,
nämligen genom boställshusets uppförande af trä i stället för sten. Härigenom
skulle kostnaden kunna stanna vid 39,800 kronor. Såväl medicinalstyrelsen
som öfverintendentsämbetet hafva visserligen afstyrkt förslaget,
härom, väsentligen stödjande sig därpå att underhållskostnaderna
skulle blifva högre. Om så också gifvetvis blir fallet, torde dock med
afl sannolikhet den lägre underhållskostnaden för ett stenhus icke kunna
uppväga den 9,200 kronor eller omkring 18 procent högre anläggningskostnaden.
Jag anser mig därför böra tillstyrka, att byggnaden
uppföres af trä.

[36.]

248

Sjätte liufvudfiteln.

[36.] Medicinalstyrelsens förslag afser vidare uppförande af tre bostads hus

för gift betjäning. Behof vet af att bereda den gifta sjukskötarpersonalen
vid sinnessjukvårdsanstalterna förmånen af fri bostad har redan
blifvit af statsmakterna erkändt och behjertadt. Anordningar af ifrågavarande
slag hafva sålunda, sedan Riksdagen därtill beviljat medel,
vidtagits vid Kristinehamns och Göteborgs hospital samt vid Piteå,
Uppsala, Lunds och Vänersborgs hospital och asyler. För dessa boställshus
har Kung]. Maj:t den 24 juli 1903 godkänt eu, efter nådigt uppdrag,
genom medicinalstyrelsens försorg upprättad normalritning. Beträffande
vissa af de redan uppförda bostadshusen har dock någon afvikelse
skett från normalritningen, så att hvarje byggnad kommit att
rymma fyra lägenheter, en hvar om ett rum och kök med tambur,
skafferi och garderob.

Alt behof föreligger att vid Uppsala hospital och asyl anordna det
ytterligare antal bostadslägenheter, hvarom nu är fråga, synes mig utredningen
ådagalägga. Ku förevarande bostadshus ansluta sig väsentligen
till nyssnämnda modifierade typ, allenast att utrymmet bär än
mera tillvaratagits, så att i bottenvåningen kunnat erhållas två lägenheter,
hvardera om två i stället för ett rum och kök.

Mot kostnadsberäkningarna i denna del bar jag icke något att
erinra.

Äfven verkstadshuset synes mig vara af behofvet påkalladt, och har
jag däremot icke någon anmärkning att framställa.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

för uppförande vid Uppsala hospital och asyl af ett bostadshus
°f tr(i för öfverläkaren, tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus
bevilja ett anslag af 135,800 kronor samt däraf på extra stat
för år 1912 anvisa 75,000 kronor.

[37.] I underdånig skrifvelse den 21 december 1910 bär medicinalsty Om.

och relsen gjort framställning om beviljande af ett anslag å 835,700 kronor
uilbyg^iiiul för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital samt däraf begärt anholms
visande för år 1912 af 200,000 kronor.
hospital. Då jag hyser förhoppning att inom kort kunna underställa ärendet,

som remitterats till öfverintendentsämbetet för utlåtande, Eders Kungl.
Maj:ts pröfning, får jag nu endast hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
angående anslag för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital, för

[37.]

Sjätte hufvudtitelii. 249

sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp af 200,000
kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 26 september 1910 har medicinalstyrelsen
gjort framställning om anslag för inlösning och omläggning af
ett järnvägsspår inom Säters hospitals område äfvensom för anläggande
af en vagnvåg.

Redan den kommission, som enligt Kung!. Maj:ts föreskrift utarbetade
planen till det nu snart färdigbyggda hospitalet vid Säter, framhöll
uti sitt den 20 juli 1903 afgifna förslag behofvet af att hospitalet
genom ett bispår från Södra Dalarnas järnväg sattes i förbindelse med
Säters järnvägsstation. I sammanhang med öfverenskommelsen mellan
staten och Säters stad angående ägobyte för åstadkommande af ett
lämpligt hospitalsområde tillförbands också staden att till staten lämna,
bland annat, nödig mark för en bibana från Säters station till hospitalet.
Sedan Eders Ivungl. Maj:t därefter i nådigt bref den 8 maj 1908
bemyndigat medicinalstyrelsen att på vissa villkor till Södra Dalarnas
järnvägsaktiebolag tillsvidare upplåta nyttjanderätten till den utaf Säters
stad enligt berörda öfverenskommelse öfverlåtna marken, har ett bispår
af 1,435 meters spårvidd från nämnda bolags järnväg till hospitalets
gräns blifvit på bolagets bekostnad anlagdt. Från detta bispårs slutpunkt
vid hospitalets gräns liar sedermera entreprenören lör hospitalsbygget,
byggmästaren G. S. Hallström, på egen bekostnad anlagt ett
fortsättningsspår inpå hospitalets område för att på så sätt hafva goda
kommunikationer ända in till byggnadsplats!! för nödiga byggnadsmaterialier.
Det är detta inom hospitalets område anlagda spår, som nu
är afsedt att af staten inlösas.

Medicinalstyrelsen anför i sin förutnämnda skrifvelse den 26 september
1910, att hospitalet, sedan det blifvit färdigt för sitt ändamål,
har stort behof af denna järnvägsförbindelse med Säters järnvägsstation.
Afståndet från hospitalets ekonomibyggnader till stationen, hvarifrån
större delen af anstaltens förnödenheter kommer att forslas, är nämligen,
enligt hvad styrelsen meddelar, omkring 2 1 a kilometer, och det
skulle blifva förenad! med relativt stora kostnader att medels hjuldon
eller släde transportera proviant, stenkol och öfriga tyngre materialistfrån
stationen till hospitalet. Medicinalstyrelsen har i detta afseende
låtit verkställa en utredning angående kostnaderna för transport af det
beliöfliga förrådet stenkol (3,000 ton för år) från stadens station dels
medels hjuldon dels med järnväg. I förra fallet beräknas den årliga
utgiften uppgå till 5,250 kronor (1: 75 för ton), i senare fallet till
Bill. till Bi/isd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 32

[38.]

Anordnande
al" järnvägsspår
å Säters
hospitals
område
in. m.

250

Sjätte hufvudtiteln.

[38.] 1,800 kronor (60 öre för ton) enligt uppgift från vederbörande vid

Södra Dalarnas järnväg. Med ett järnvägsspår in på hospitalets område
skulle alla dessa transporter kunna ordnas bekvämt och billigt. Därjämte
skulle man vinna den fördelen, att vid öfverflyttningar samtidigt
af ett större antal sinnessjuka från eller till andra hospital, hvilket
stundom måste ske och särskildt alltid äger rum under ett hospitals
törsta beläggning, de sjuka skulle kunna färdas i järnvägsvagn direkt
in pa hospitalets område eller där införas i järnvägsvagn utan störande
och obehagliga omflyttningar vid Säters station.

Med anledning af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen dels
inledt, underhandling med byggmästaren Hallström om öfverlåtelse till
staten af hans inom hospitalets område anlagda järnväg, dels låtit uppgöra
en kostnadsberäkning för spårets lämpliga förlängning inom området.

Hvad först beträffar förvärfvandet af Hallströms järnväg, har
han uti skrifvelse den 21 januari 1910 uppgifvit kostnaden för densamma
till 18,272 kronor 55 öre. På medicinalstyrelsens uppdrag har
sedermera kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren O. Nordenstrahl
verkställt värdering å nämnda järnväg, och har Nordenstrahl uti utlåtande
den 8 augusti 1910 anfört, bland annat, att järnvägsanläggningens
värde bör — med hänsyn därtill dels att järnvägsspåret för den
tillämnade utsträckningen (till kolupplaget) delvis måste omläggas, dels
att ett nu befintligt s. k. rundspår måste flyttas omkring 60 meter
österut, dels ock att järnvägen redan varit i bruk i tre år och vederbörlig
afskrifning å värdet af förslitna materialier därför bör göras —
uppskattas till allenast 14,000 kronor, hvarvid skyldighet för Hallström
äfven bör stadgas att före aflämnandet justera och omstoppa spåret.
Genom påteckning å sin ursprungliga prisuppgift har Hallström den 1
september 1910 förklarat sig villig att mot den af kaptenen Nordenstrahl
föreslagna ersättningen med full äganderätt öfverlåta omskrifna
järnväg till staten.

För utredning af frågan om järnvägsspårets lämpliga förlängning
inom hospitalets område har medicinalstyrelsen uppdragit åt löjtnanten
vid väg- och vattenbyggnadskåren Bertil Nyström att utarbeta förslag,
och har denne
kostnadsberäkning. Enligt detta förslag skulle järnvägen framdragas
förbi ångpannehuset och den därintill liggande kolboxen för möjliggörande
af lämplig lossning af stenkol och så långt fram, att nödigt antal
järnvägsvagnar kunna beredas plats. För undvikande af allt för skarp
lutning från växelstationen upp till kolboxen nödvändiggöres ofvan -

251

Sjätte hufvudtiteln.

nämnda flyttning af rundspåret omkring 50 meter österut. Kostnaden för [38.j

dessa arbeten beräknas till 5,900 kronor. Vidare har i beräkningen
upptagits en vagn väg för en kostnad af 4,000 kronor. I sitt utlåtande
har visserligen löjtnant Nyström ifrågasatt, att hospitalet genom aftal
med Södra Dalarnas järnvägsaktiebolag skulle kunna berättigas att utföra
nödig vågning af vagnarna å en på bolagets bekostnad anskaffad
våg vid Säters station. Det skulle emellertid enligt medicinalstyrelsens
mening blifva förenad! med mycken olägenhet för hospitalet att tidt
och ofta hafva förtroendeman till hands vid förekommande vägningar.
Erfarenheten från ett af de större statshospitalen har för öfrigt visat,
att god kontroll och afsevärd besparing vinnes genom anordnande af
en sådan vagnvåg vid hospitalet.

Med stöd af de gjorda undersökningarna har medicinalstyrelsen
beräknat kostnaderna för ifrågavarande inlösning och anläggningar till
följande belopp:

för inlösning af det å hospitalets område befintliga järnvägsspår,
tillhörigt byggmästaren Hallström, sedan detsamma
blifvit justeradt och omstoppadt....................... kr. 14,000: —

för spårets fortsättning intill ångpannehuset och kolboxen » 5,900: —

för anläggande af en vagnvåg................................................ » 4,000: -

tillsammans kr. 23,900: —

Då denna utgift icke kan bestridas af anslaget till nybyggnad af
Säters hospital, har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande af ett
särskild!, anslag för ändamålet.

Till följd af nådig remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 5 november 1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att styrelsen ansett förslaget om förlängning in på hospitalsområdet
af spåret mellan Södra Dalarnas järnväg och hospitalsområdets
gräns genom inköp af byggmästaren Hallströms spår och dettas
utbyggnad samt om anordnandet af vagnvågen lämpligt, hvarjämte
styrelsen uttalat den åsikt att sagda utbyggnad och vagnvåg borde
kunna åstadkommas för den beräknade kostnaden.

Såsom nämndt, har Södra Dalarnas järnvägsaktiebolag enligt åta- Dqmrtemcntsgande
anlagt ett bispår från sin järnväg vid Ofvangårdarna till hospi- chelantalsområdets
gräns. I det nådiga bref, hvarigenom medicinalstyrelsen
bemyndigades att träffa uppgörelse härom med järnvägsbolaget, föreskrefs,
att, därest såsom förlängning af nämnda bispår skulle komma
att anläggas järnvägsspår inom hospitalets område, bolaget skulle vara

252

Sjätte hufvudtiteln.

[38.] pliktigt att därå, mot afgift enligt den för transporter å bolagets järnväg
fastställda taxa, framföra hospitalets förnödenheter, hvarjämte vissa
bestämmelser meddelades för befrämjande af transporterna fram till
hospitalet. En förlängning af bispåret har redan genom entreprenörens
försorg kommit till stånd, och lämpligt synes vara, att denna förbindelse
nu ordnas för framtiden, då genom användningen af densamma
hospitalet skulle, såsom framgår af medicinalstyrelsens skrifvelse, komma
i åtnjutande af väsentliga besparingar i transportkostnader. Man skulle
ju kunna ifrågasätta att inleda underhandlingar med järnvägsbolaget
i syfte att bolaget öfvertoge spårförbindelsen jämväl inom hospitalets
område. Åtskilliga olägenheter skulle emellertid, särskildt ur bevakningssynpunkt,
kunna uppkomma däraf, och det torde därför vara lämpligast,
att staten blir ägare af spåret inom hospitalsområdet.

Hvad angår den föreslagna inlösningssumman, 14,000 kronor, synes
densamma icke vara oskälig. Det af entreprenören anlagda spåret har
en längd af 1,120 meter och har kostat inemot 18,300 kronor.

Emellertid skulle anläggningen, som utförts med hänsyn till de under
bygga adstiden behöfliga transporterna, för att kunna lämpligen användas
för det färdiga hospitalets behof behöfva delvis omläggas, hvarför kostnaden
beräknats till 5,900 kronor. Slutligen skulle inom hospitalsområdet
anläggas en vagnvåg för en kostnad af 4,000 kronor. Med hänsyn
till hvad medicinalstyrelsen anfört liar jag icke heller något att
erinra mot detta förslag.

De årliga besparingar, som skulle åstadkommas endast med afseende
å koltransporter, därest ifrågavarande förslag, som krafvel- en
kostnad af sammanlagdt 23,900 kronor, vinner bifall, uppgå enligt medicinalstyrelsens
beräkning till 3,450 kronor. Det hela skulle följaktligen
vara en god affär.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anordnande af järnvägsspår samt anläggande af vagnvåg inom
Säters hospitals område på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af
23,900 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
redan under år 1911 utanordna beloppet.

[39.] Uti statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag behagade Eders

inlösning Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen att för inköp för Växjö hospitals räkning af
na«fer påsett omräde från Växjö Östregård i Växjö landsförsamling på extra stat
för Växjö för år 1910 bevilja ett anslag af 7,565 kronor; och blef denna fram^rlikniuff
ställning af Riksdagen bifallen. Detta köp har sedermera behörigen
inköpt af slutats.

område.

253

Sjätte knfvndtiteln.

På sätt jag anmälde i mitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 12 januari 1909, hvaraf utdrag bifogades statsverkspropositionen,
ingingo de å området befintliga byggnader icke i köpet.
dag påpekade därvid tillika, att i följd häraf staten måhända torde blifva
nödsakad att en gång inlösa dessa byggnader, men att denna _ omständighet
icke borde ingifva betänkligheter, då hospitalet vore i behof
af byggnaderna såsom bostäder åt betjäning och inlösningssumman
alltid komme att bestämmas efter värdering.

Medicinalstyrelsen har nu, med anledning af särskilda framställningar
från direktionen för hospitalet i Växjö, uti underdånig skrifvelse
den 15 augusti 1910 väckt fråga om inlösning för statsverkets räkning
af de å nämnda område befintliga bostadslägenheterna Fagraholm, Karlslund
och Sjöbol samt åbyggnaderna å torpet Lybeck, hvilket allt vid
värdering af byggmästaren C. G. Wettermark uppskattats till sammanlagdt
12,150 kronor.

Vid inspektion den 13—14 juni 1910 å Växjö hospital, förrättad af
generaldirektören K. M. Linroth med biträde af medicinalstyrelsens arkitekt
Ture Stenberg, verkställdes med anledning af det ifrågasatta inköpet
närmare undersökningar.

Lägenheternas beskaffenhet och värde framgå af ett utaf arkitekten
Stenberg afgifvet tjänstememorial.

Lägenheten Fagraholm har af Wettermark värderats till:

själfva byggnaden ........

uthus ...................................

staket, träd och buskar

.............. kr.	5,200: —
............... »	300: —
............... »	400: —
Summa kr.	5,900: —

I Stenbergs memorial anmärkes följande:

»Byggnaden 24 år gammal, uppförd af timmer, till synes fullt friskt,
befanns vara i ganska godt skick.

Källaren med tvättstuga, mätte endast 1,56 meter i höjd, var
dålig.

Bottenvåningen, bestående af 2 lägenheter a 2 rum och kök hvardera,
mätte 2,20 meter i höjd, rummen voro bra, men köken mycket
små, endast 2,70x1,60 meter.

Vindsvåningen, bestående af 2 lägenheter å 1 rum och kök, mätte
2,15 meter i höjd, rummen voro bra, men köken endast kyffen med
mycket eldfarliga spisanordningar. Dessa lägenheter borde sammanslås
till eu å 2 rum och kök. Uthusbyggnaden var dålig, staketet i tämligen
godt skick.

O Q

[39.

254

Sjätte hufvudtiteln.

[39.] Fruktträden och planteringarna ansågos ej behöfva lösas, och vär derades

lägenheten i sin helhet till 5,200 kronor.»

Lägenheten Karlslund hade af Wettermark värderats till:

själfva byggnaden ................	..................... kr.	2,200: —
uthus..................................	»	150: —
en stenkällare........................	................... »	150: —
staket, träd och buskar........	................... ))	230: —
	Summa kr	2,730:.......

Stenberg har om denna lägenhet anfört:

»Byggnaden ligger nästan direkt på marken på eu ganska dålig
sockel, och förefanns något röta i gyllen. Golfven voro mycket slitna
och trappan dålig.

Bottenvåningen, bestående af 2 rum och kök, mätte 2,05 meter i
böjd och var i ganska godt skick.

Vindsvåningen, bestående af 1 ruin och kök, mätte endast l,oo
meter i höjd och dessutom snedtak. Till köket var en mycket trång
passage och bostaden i sin helhet mindre god.

Uthusbyggnaden var dålig, staketet tämligen bra. Den utanför
liggande källaren var af mycket god beskaffenhet.

Träd och buskar ansågos ej behöfva lösas, och värderades lägenheten
i sin helhet, oaktadt den befanns i ett ganska slitet dock väl
hållet skick, till 2,350 kronor.»

Lägenheten Sjöbol hade i Wettermarks värderingsinstrument upptagits
sålunda:

själfva byggnaden............	........................... kr. 1,700: —
ett uthus ..........................	.......................... » 150: —
en stenkällare ..................	........................... » 200: —
träd och buskar................	........................... » 320: —
	Summa kr. 2,370: —

I Stenbergs memorial anmärkes härom följande:

»Byggnaden i sin helhet var af ganska dålig beskaffenhet i synnerhet
var taket (af spån) mycket dåligt, och betalades nu för densamma
endast en hyra af 100 kronor.

Bottenvåningen, bestående af 2 rum och kök, mätte 2,05 meter i
höjd. Golfven voro utslitna.

Vindsvåningen, bestående af 1 rum och kök, mätte 1,85 meter i
höjd och kan med sin utanför husväggen liggande trappa anses som en
mindre god bostadslägenhet.

255

S,jätte Imtvudtitel n.

Källarea var god, uthuset mycket dåligt. [39.]

Träd och buskar ansågos ej behöfva lösas, och värderades lägenheten
i sin helhet i betraktande af att den tarfvade eu grundlig reparation
till 1,350 kronor.»

Å torpet Lybeck finnas uppförda ett boningshus, af Wettermark värderadt
till 900 kronor, samt en ladugårdsbyggnad, af Wettermark upptagen
till ett värde af 250 kronor.

Dessa värden har Stenberg ansett skäliga och meddelat, att stugan
är af ganska god beskaffenhet, samt att, om densamma inredes och
iordningställes, två mycket goda lägenheter å 1 rum och kök hvardera
böra erhållas.

Den till torpet hörande källaren af sten är af mycket god beskaffenhet.

Det af Wettermark å bostadslägenheterna Fagraholm, Karlslund
och Sjöbol angifna värdet, 11,000 kronor, har sålunda ansetts böra nedsättas
till 8,900 kronor, medan värdet, 1,150 kronor, för byggnaderna
å torpet Lybeck befunnits skäligt.

Medicinalstyrelsen har för egen del hemställt, att, då ifrågavarande
byggnader äro för hospitalet behöfliga samt hospitalet genom deras förvärfvande
skulle blifva ägare till alla på hospitalets mark liggande
byggnader, som förut tillhört enskilda personer, Eders Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärd för att dessa byggnader måtte varda för statsverkets
räkning förvärfvade för ett pris af 10,050 kronor.

Till följd af nådig remiss har öfverintendentsämbetet den 29 november
1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört,
att ämbetet, som tagit del af däri förekommande värderingsinstrument,
ansett sig, med afseende fastadt å byggnadernas ålder och behof
af reparationer samt de lägenheter de innehålla, böra såsom sin åsikt
uttala, att det inlösningspris, medicinalstyrelsen föreslagit för samma
byggnader, hvilka lämpligen kunna användas såsom bostäder åt betjäningen
vid Växjö hospital, är skäligt.

Lika med medicinalstyrelsen anser jag ifrågavarande å det af staten Departements
förvärfvade området af Växjö Östregård befintliga byggnader lämpligen ,h‘fa>-böra för hospitalets räkning förvärfvas för att användas till bostäder
för vid hospitalet anställd betjäning m. m.

Enligt hvad jag inhämtat kräfvas för lägenheternas anordnande
för hospitalets behof icke några större kostnader; och torde dessa

250

Sjätte li ufviulti tel n.

[39.] kunna utgå å det för hospitalet årligen anvisade reparationsanslag. hör
bestämmande af priset för byggnaderna synes den vid inspektionen
verkställda och af öfverintendentsämbetet utan anmärkning lämnade
värdering kunna läggas till grund. Emellertid torde för erhållande af
erforderliga medel till inköpet framställning i ämnet böra göras till
Riksdagen.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

för inlösen af byggnader å det af staten förvärfvade området af
Växjö Östergård, tillhörande lägenheterna Fagraholm, Karlslund och
Sjöbol samt torpet Lybeck, å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag
af 10,050 kronor, med rätt för Kungl. Magt att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

[40.] I anledning af inom Riksdagen väckta motioner har Riksdagen år

Folksana- 1904 till upprätthållande af verksamheten vid de genom medel ur
toriernu. i£onimg Oscar II:s jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna, under
villkor att något lotteri till förmån för sanatoriernas verksamhet icke
anordnades, för år 1905 anvisat ett belopp af 400,000 kronor, hvaraf
hälften eller 200,000 kronor finge af tillgängliga medel förskjutas under
år 1904.

Genom nådigt bref den 8 juli 1904 har Kungl. Maj:t rörande
ifrågavarande anslag meddelat bestämmelser; och torde jag beträffande
deras innehåll få hänvisa till det vid statsverkspropositionen till 1907
års Riksdag fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12
januari 1907, punkt 32.

På därom af Kungl. Maj:t gjorda framställningar har därefter
Riksdagen för hvart och ett af åren 1906 —1911 anslagit för ifrågavarande
ändamål ett belopp af 200,000 kronor att användas i enlighet
med af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Öfverstyrelsen för ifrågavarande fond bär nu uti underdånig skrifvelse
den 21 september 1910 anfört, att jämväl efter utgången af år
1911 behof af statsunderstöd för ifrågavarande ändamål är för handen,
och har öfverstyrelsen med anledning häraf hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t måtte till innevarande års Riksdag aflåta nådig proposition om
anvisande jämväl för år 1912 af anslag till belopp af 200,000 kronor.

Medicinalstyrelsen, som på grund af nådig befallning yttrat sig i
ärendet, har därvid tillstyrkt bifall (ill öfverstyreIsens hemställan.

257

Sjätte hufvudtiteln.

Af den revisionsberättelse för år 1909, som afgifvits rörande för- [40.]
valtningen af nämnda jubileumsfond, framgår, att under år 1909 inkomsterna,
inklusive statsanslaget, utgjort 481,336 kronor 82 öre, samt
att utgifterna, däri inberäknade afskrifningar å tillsammans 50,723
kronor 64 öre, uppgått till samma belopp, 481,336 kronor 82 öre.

Enligt en af öfverstyrelsen gjord approximativ beräkning torde
fondens inkomster för år 1910, inberäknadt det af Riksdagen beviljade
bidrag ä 200,000 kronor, uppgå till 481,262 kronor 50 öre samt utgifterna
till 424,117 kronor 72 öre, hvarefter återstoden beräknats att
användas för afskrifningar.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag hemställa, att Eders
Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att till upprätthållande af verksamheten vid de genom medel ur
Konung Oscar lira jubileumsfond inrättade s. k .folksanatorierna på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 200,000 kronor att användas i
enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställningar har Riksdagen [41.]
för hvardera af åren 1909, 1910 och 1911 på extra stat anvisat ett Anslag till
belopp af 400,000 kronor till bidrag för uppförande eller inrättande af
tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuber- tände af
kulossjukhus och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter, ^j^rds-"
hvarjämte Riksdagen beslutat i afseende å allmänna bestämmelser för anstalter,
åtnjutande af ifrågavarande statsbidrag.

Tillika har Riksdagen medgifvit, att, därest de af Riksdagen för
åren 1909 och 1910 till ifrågavarande ändamål anvisade belopp icke
blifva för samma år till fullo tagna i anspråk, återstoden må för efterföljande
år för ändamålet disponeras.

För ifrågavarande ändamål har således hittills anvisats 1,200,000
kronor. Detta belopp har till allra största delen redan tagits i anspråk,

I sådant afseende ber jag få erinra, att Eders Kungl. Maj:t beviljat
statsbidrag till de i följande tablå upptagna anstalter, och torde statsbidragets
belopp med hänsyn till de beräknade byggnadskostnaderna,
platsantalet och länets eller stadens invånarantal kunna antagas komma
att uppgå till de i tablån anmärkta summor.

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

558

Sjätte Imfvuötiteln.

[41.]

A n s t a i t o n 3 n a m n.	Beräknad byggnads- kostnad. Kronor.	Plats- antal.	Högsta stats-bidrag med hänsyn till befolknings-mängd och platsantal. Kronor.
Högbo (Kopparberg» län)..................................................	172,000	67	67,000
Löwenströmska lasarettet (Stockholms län) ...........................	184.270	66	66.000
Östersund (Jämtlands lätt) .................................................	110,000	40	40,000
Södra Bäekebol (Alrsborgs län) .........................................	76,565	30	30,000
Norrbys (Gottlands läs)......................................................	82,500	25	25,000
Lindesberg (Örebro län)......................................................	62,900	25	25,000
Bollnäs (Gäfleborgs län)......................................................	41,442	18	18,000
Baldershago (Västernorrland® lön) ......................................	280,000	100	100,000
Galle stad.......................................................................	138,000	40	31,000
Gamla Kungshult (Malmöhus län) .......................................	116,500	36	36,000
Ludvika (Kopparbergs lön)................................................	28,714	12	12,000
Bjurfors » » .................................................	54,000	25	25,000
Arvika (Värmlands län)......................................................	380,046	102	102,000
Västnäs (Västmanlands län)..............................................	367,000	70	70,000
Svenshögen (Göteborgs och Bohus län).................................	214,000	72	72,000
Vattholma (Uppsala län)....................................................	26,000	13	13,000
Anstå (Örebro län)............................................................	143,000	40	40,000
Kålltorp (Göteborgs stad)...................................................	828,000	188	163,000
Fur (Blekinge län) ............................................................	115,000	47	47.000
Broby (Kristianstads län)..................................................	555,500	102	102,000
Mohed (Gäfleborgs län)......................................................	405,000	109	103,000
Summa	4,380,437	1.227	1,193,000

För fullföljande af den uppgjorda planen för anskaffande af det
behöfliga antalet vårdplatser skulle för år 1912 erfordras ett belopp af

400,000 kronor, som nu torde böra äskas af Riksdagen.

Då anslag för nu förevarande ändamål första gången beviljades, medgaf
Riksdagen tillika, i enlighet med Eders Kung!. Maj:ts framställning,
att landsting, kommuner, föreningar och enskilda finge, efter af Eders
Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan kostnad
eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t kunde

259

Sjätte lmfvudtiteln.

finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter
erforderlig, kronan tillhörig mark, som står
under dess omedelbara disposition, dock att, när fråga vore om boställe
jord eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande borde lämnas i enlighet med gällande
expropriationsförordning.

Enligt ordalydelsen i detta medgifvande skulle sålunda ersättning i
vissa fall utgifvas till kronan för själfva marken. Då det emellertid, särskild!
med hänsyn därtill att äganderätten till jorden ej afhändes kronan,
ansågs kunna ifrågasättas, huruvida icke de af Riksdagen i skrifvelse
den 13 maj 1910 meddelade bestämmelser i fråga om upplåtelse till kommun,
enskild person eller bolag af kronomark för anläggning af järnväg,
enligt Indika bestämmelser särskild ersättning till kronan ej utgår, borde
vinna tillämpning jämväl på upplåtelse af mark för nu ifrågavarande
ändamål, infordrades yttrande härom från domänstyrelsen. I anslutning
till hvad styrelsen i skrifvelse den 12 december 1910 anfört finner jag
också framställning i sådant syfte böra göras till Riksdagen; och synas
ifrågavarande bestämmelser böra tillämpas jämväl beträffande redan
skedda upplåtelser, då någon ersättning ännu icke utbetalts till kronan.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels

att till bidrag för uppförande eller inrättande eif tuberkulossjuhvär(Isanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus'' och
tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

dels besluta, att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af statsbidrag från berörda anslag skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse
den 30 maj 1908, n:r 195, bestämts beträffande anslag för år 1909;

dels oek medgifva,

att, därest af Riksdagen till ifrågavarande ändamål förut beviljade
belopp icke blifva till fullo tagna i anspråk de år, hvarför de anvisats,
återstoden må för ett annat år för ändamålet disponeras;

att jord, som står under kronans omedelbara disposition eller tillhör
någon åt de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna
allmänningar eller någon af de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade
kronoegendomar, hvilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må,
efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan
särskild ersättning till kronan på de villkor i öfrig!, Kungl. Maj:t kan

[41-]

260

Sjätte hufvudtiteln.

[41.]

[42.]

Anslag1 till
driftkostnader
vid
tnberknlossj
ukvårdsanstalter.

finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting-, kommuner, föreningar
eller enskilda för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter; samt

att berörda bestämmelser må äg a tillämpning jämväl å redan skedd
upplåtelse för ifrågavarande ändamål, under villkor likväl att ersättning
icke redan bl i IV it till kronan inbetald.

Med bifall till Eders Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
har Riksdagen dels till bidrag för driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för år 1911 anvisat ett förslagsanslag af

330,000 kronor, dels ock i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag beslutit:

a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, dock med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager
i landsting, statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri
dock ej inberäknadt antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier
för skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan
inskränkning i förhållande till invånarantalet; och

c) att Eders Kungl. Magt i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga
att stadga.

Eders Kungl. Maj:t har sedermera den 4 juli 1910 utfärdat kungörelse
angående statsbidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
(svensk författningssamling, n:r 69).

Någon anledning’ att i sak föreslå ändring i grunderna för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag synes mig för närvarande icke
föreligga.

Emellertid torde ett par formella ändringar, som erfarenheten visat
behöfliga, böra vidtagas. Sålunda lärer böra tydligen utsägas, att den
omständigheten, att afgiften för vårdplats i allmän sjuksal för person,
som ej tillhör vederbörande kommun eller landstingsområde, bestämts
till högre belopp än en krona om dagen, icke bör utgöra hinder för
anstalten att komma i åtnjutande af statsbidrag, samt att sådant bidrag
må utgå allenast för underhållsdag, för hvilken afgiften ej är
högre än nyss nämnts. Jag tillåter mig härvid erinra, att dessa grunder
blifvit tillämpade vid de utdelningar af statsbidrag, som hittills
ägt rum.

261

Sjätte hufrudtiteln.

I afseende å det erforderliga statsanslagets belopp ber jag att få
hänföra mig till en af medicinalstyrelsen, enligt nådigt uppdrag, med
skrifvelse den 9 november 1910 öfverlämnad beräkning.

Till grund för beräkningen liar medicinalstyrelsen lagt dels de
officiella rapporter för år 1909, som till styrelsen insändts från då befintliga
tuberkulossjukvårdsanstalter, hvarvid, äfven befintliga kustsanatorier
och kustsjukhus för skrofulösa barn medtagits, dels ock de meddelanden,
som på annat sätt till medicinalstyrelsen inkommit rörande
en del under byggnad varande tuberkulossjukvårdsanstalter, hvilka
kunna antagas blifva öppnade under åren 1911—1912.

Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till tuberkulosafdelningar
vid fattighus eller dylikt eller sådana smärre anstalter, om hvilka saknas
uppgift i hvad mån de motsvara berättigade fordringar på en statsunderstödd
anstalt.

Resultatet af beräkningen framgår af följande tablå.

Tablå.

Län eller stad, som ej deltager i landsting.	Vårdanstalt.	Antal befint- liga vård- platser 1910.	Värd- platser, som antagas till- komma 1911.	Summa O i vård- platser 1912.	Folk-mängd den 31 december 1909.	Stats-bidrag, beräk-nad! ut-gå 1912 (366 dagar'').
Tuberkulossjukhus.						!
	jSabbatsberg ..................	32		j
Stockholms stad..........	[S;t (röra!! .....................	232	—	712	341,816	62,403
	(Söderhy........................	448		i
Stockholms län.............	Löwenströmska lasarettet	66		Cd	220,152	12,078
		10	lo	1
Uppsala län ....	J ............			G7	127.561	12,261
	[Akademiska sjukhuset ....	44	—	1
Södermanlands län ......	Nyköping, Blommenhof...	28	—	28	175,861	5,124
Östergötlands län.........	Stratomte.....................	30	—	30	291.507	5.490
Gottlands län...............	Norrbys........................	25	—	25	54,849	4,575
Blekinge lön ..............	Fur ............................	53	—	53	149,625	9,699
Kristianstads län .........	Broby...........................	—	102	102	226.710	18,666
	/Allmänna siuldiuset .......	52		I
Malmö stad ................	i			; 79	81,169	14,457
	[Tuberkulosanstalten .......	27	—	!
Malmöhus län...............	Hälsingborg..................	40	—	40	370.116	7.320
	Träns! x ut	1,087	115	1,202	—	152.073 .

[42.]

262

Sjätte hufvudtiteln.

Län eller stad, som ej deltager i landsting''.	Vårdanstalt.	Antal befint- liga vård- platser 1910.	Vård- platser, som antagas till- komma 1911.	Summa vård- platser 1912.	Folk-mängd den 31 december 1909.	Stats-bidrag, beräk-nadt ut-gå 1912 (366 dagar.'':
	Transport	1.087	115	1,202		152,073 j
	f Allra. ochSahlgr. sjukhuset	50	—	1
\| Göteborgs stad ............	<\| Tuberkuloshemmet .........	CO	1 —	\| 298	163,957	29,829
	f Kalltorp........................	—	188	J
i Göteborgs och Bohus län	Svenshögen ...................	—	72	72	211.257	13.176
	Trollhättan ..................	12		1
	»Haralds minne»	12
Alfsborgs län...............	Vänersborg ...................		12	Cd	286,429	12,078 i \|
	,S. Bäckebol ..................	—	:-;o	i
Skaraborgs län ............	Bälteberga ...................	—	18	18	240,779	3,294 j
Värmlands län.............	Arvika .........................	—	102	102	259,235	18,666 \|
	1 Lindesberg .......	25	_ 1	j
\| Örebro län...................	[Örebro ...........		40	{ 65 i	206.013	11,895 i
	jVästerås. Västnäs ....	_	70	i
Västmanlands län.........	(Kolbäck........................	16		j- 86	153,050	15,738 \|
	Grängesberg..................	16	—			1
1	Ludvika........................	—	12
Kopparbergs län...........j	Bj urfors........................	—	25	140	232,641	25,620 1
	Högbo ........................	67	—
	Domnarfvet ...........	20	—			1
Galle stad ..................	Gäfle...........................	—	40	40	31,930	5,673
	jFredrikskulie (Sandviken)	20	—	1
Gäfleborgs län ............	]Bollnäs .....................	IS	—	• 160	220,713	29,280
	IMolied ........................	122	—	j
j Västernorrlands län ......	Baldershage (Sundsvall)	—	100	100	248,533	18.300
I Jämtlands län .............	Solliden (Östersund) .......	40	—	40	117.021	7,320
Norrbottens län..........	Sandträsk.....................	-	SO	80	158,503	14,640
Knstsanatorier och knstsjuklius för
skrofulösa barn.
\| Kronprinsessan Victorias	kustsanatorium Barkåkra	148	—	148		27,084
j Kustsanatoriet vid Apelviken * ............................	80	—	80	—	**) 7,320
•'' Styrsö kustsjukhus.........		70	—	70	— !	12,810
	Surnma[	1,863	904	2,767 {	- i	404,796 !

*) Öppet endast under sommaren.

**) Beräknadt för beläggning under halfva året.

Sjätte Imfvudtitcln. 263

Enligt tablån skulle alltså antalet vårdplatser å de> tuberkulossjukvårdsanstalter,
som kunna antagas komma i åtnjutande af statsbidrag
till driftkostnader år 1912, uppgå till 2,767''och storleken af
det harfor erforderliga anslaget belöpa sig till 404,796 kronor. Vid
beräkningen af detta har medicinalstyrelsen utgått från de i nådiga
kungörelsen den 4 juli 1910 härom stadgade bestämmelser, k vilka
t Öl (.“skrifva, att statsbidrag utgår med högst 50 öre för dag och patient,
dock med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i
landsting, statsbidrag ej i något fall må utgå till derå sjukplatser än
en på hvarje tusental al länets eller stadens invånare, däri dock ej inberäknadt
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa
barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens
lan, dar statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkmng
i förhållande till invånarantalet. Tillämpas dessa principer å de i
tablån upptagna län och städer, skulle endast städerna Stockholm
broteborg och ^Gäfie komma att röna inverkan af den föreskrift^ begränsningen.
För Stockholm skulle nämligen statsbidrag komma att
utgå efter ett antal vårdplatser af högst 341 i stället för 712. för
Gr ote borg efter högst 163 i stället för 298 och för Galle efter högst
31 i stallet 40. Möjligt är visserligen, att detta förhållande kan komma
. 1 °aöon ,man kafva ändrats vid 1911 års utgång på grund af ökad

folkmängd i dessa städer, men någon afsevärd ökning i statsbidraget
torde dock icke däraf orsakas.

Sammanlagdt skulle alltså, enligt ofvan angifna beräkningsgrunder,
stol leken af det anslag, som skulle erfordras såsom bidrag till driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalter för år 1912, uppgå till
404,796 kronor. &

På grund af hvad sålunda förekommit och då anslaget lämpligen
synes kunna afundas till 405,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Ivungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
pa extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 405,000 kronor;

. ''e s oc!f 1 afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
ifrågavarande statsanslag besluta:

a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara pa tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

. k) att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för da o- och
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen,

[42.]

264

Sjätte hufyuätiteln.

[42,] dock med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager
i landsting, statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri
dock ej inberäknadt antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier
för skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan
inskränkning i förhållande till invånarantalet; och

c) att Kung!. Makt i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga.

[43.] Med bifall till Eders Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning bär

Stipendier Riksdagen för år 1911 på extra stat ställt till Eders Kung!. Maj:ts
f#Sintbaf" förfogande ett anslag å 5,400 kronor att användas till stipendier
tuberkulos- för läkare, som genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård, med

läkare. rätt för Eders Kung!. Maj:t att låta af detta belopp förskottsvis under
år 1910 af tillgängliga medel för ifrågavarande ändamål utanordna
2,700 kronor.

Efter det medicinalstyrelsen afgifvit förslag i ämnet, meddelade
Eders Kung!. Maj:t genom nådigt bref den 12 september 1910 (bihang
till svensk författningssamling, n:r 56) vissa bestämmelser att lända
till efterrättelse i afseende å. ifrågavarande stipendier.

Uti underdånig skrifvelse den 9 december 1910 anmäler nu medicinalstyrelsen,
att efter vederbörligt kungörande fem af sex ledigförklarade
stipendier blifvit utdelade och att stipendiaterna fördelats å
de tre sanatorierna sålunda, att en skulle erhålla sm utbildning å
Österåsens sanatorium, två å Hålaliults och två å Hessleby sanatorium.

Med hänsyn till att behofvet af särskild utbildning af tuberkulosläkare
icke torde kunna förväntas blifva på långt när tvlldt af de redan
vidtagna åtgärderna och då ett antal af sex stipendier synes böra beräknas
jämväl för år 1912, har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anslag för ändamålet till belopp af 2,700 kronor för nämnda år.

I anslutning till hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört hemställer
jag, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 2,700 kronor
att användas till stipendier för Läkare, som genomgå utbildningskurser i
tuberkulossjukvård.

[44.] För uppförande af ett för 110 manliga patienter afsedt tuberkulos

Sanatoriet å sanatorium å Spenshults kronopark i Hallands län äfvensom af en pavilkronopälk
jong för 10 manliga patienter vid Österåsens sanatorium för en sam -

265

Sjätte hufvudtiteln.

manlagd kostnad, inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning, af

775,000 kronor har Riksdagen medgifvit, att af allmänna besparingarna
å riksstatens fjärde, femte och sjätte hufvudtitlar finge under
åren 1909, 1910 och 1911 användas sammanlagdt 400,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 20 december 1910 har öfverstyrelsen
för Konung Oscar II:s jubileumsfond, åt hvilken styrelse Eders Kung!.
Maj:t gifvit uppdrag att gå i författning om uppförande och inredande
af ifrågavarande sjukvårdsanläggningar, anmält, att öfverstyrelsen, sedan
åtskilliga förenklingar i byggnadsplanerna vidtagits, afslutat entreprenadkontrakt
rörande byggnadsarbetenas utförande på sådana villkor, att
anläggningarna, inberäknadt inventarieanskaffning, torde kunna fullbordas
för en kostnad, ej öfverstigande det af Riksdagen beräknade beloppet,
775,000 kronor, öfverstyrelsen har därför också gått i författning
om utförande af ifrågavarande anläggningar.

Vidare har öfverstyrelsen låtit upprätta eu approximativ beräkning
öfver huru kostnaderna för de olika anläggningarna komma att fördelas
under byggnadsåren, och skulle enligt denna beräkning i afrundade
summor belöpa:

på år 1910 såsom byggnad skostnader.................................

» » 1911 » )) 359,000 kronor

och till inventarieanskaffning .............. 16,000 »

samt på år 1912 såsom byggnads kostnader

............................................ 250,000 kronor

och till inventarieanskaffning.................. 50,000 »

I sammanhang härmed har öfverstyrelsen, till hvars förfogande
det af Riksdagen beviljade belopp, 400,000 kronor, biff vit ställdt* meddelat,
att, enligt de uppgjorda planerna, ifrågavarande arbeten torde
blifva fullbordade under loppet af år 1912, i anledning hvaraf öfverstyrelsen
anhållit, att återstoden, 375,000 kronor, af"det för ifrågavarande
anläggningar beviljade belopp måtte hos Riksdagen begäras.
Då tillika af beräkningen inhämtas, att före utgången af år 1911 för
ifrågavarande arbetens utförande behof torde uppstå att erhålla omkring
75,000 kronor utöfver hvad för samma år redan anvisats och
med hänsyn därtill att ofvanberörda fördelning af kostnaderna på de
olika byggnadsåren nu endast kunnat göras approximativt, har öfverstyrelsen
anhållit, att af det begärda beloppet, 375,000 kronor, få, i mån
af behof, af tillgängliga medel under år 1911 till sig utanordnade
högst 150,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Frat. 1911. 1 Sund. 1 Afd. 1 Höft.

100.000 kronor

375.000 j>

300.000

[44.]

Departements chefen.

[45.]

Skeiiiatisk
förteckning
och beskrifning''
öfver
Sveriges
vattenfall.

266 Sjätte liufvudtitelii.

De af Riksdagen åren 1910 och 1911 för beredande af sanatorievård
åt vissa statstjänare beviljade medel, tillsammans 400,000 kronor, hafva
hittills utgått af allmänna besparingarna å riksstatens fjärde, femte och
sjätte hufvudtitlar sålunda, att 62,5 % tagits från fjärde, 20,8 % från
femte och 16,7 % från sjätte hufvudtiteln.

Enligt hvad jag af cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen
inhämtat, lära för hvad på deras vederbörande hufvudtitlar enligt
hittills godkänd grund skulle belöpa af återstående byggnadskostnaden
medel finnas tillgängliga af allmänna besparingarna å dessa hufvudtitlar.
Beträffande åter det belopp, som skulle belöpa å sjätte hufvudtiteln,
torde, såsom jag redan förlidet år ställde i utsikt, blifva nödvändigt
att anvisa erforderligt anslag å riksstaten.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels

medgifva, att för fullbordande af arbetena med uppförande af
ett för 110 manliga patienter afsedt tuberkulossanatorium å Spenslmlts
kronopark i Hallands län samt en paviljong för 10 manliga patienter
vid Österåsens sanatorium för eu kostnad, inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning,
af 775,000 kronor, må under åren 1911 och 1912,
utöfver förut anvisade medel, användas af allmänna besparingarna å fjärde
hufvudtiteln 234,375 kronor och å femte hufvudtiteln 78,000 kronor,

dels ock för ändamålet å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 62,625 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Vattenfallsstyrelsen.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har
Riksdagen på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp af 27,000 kronor
att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för påbörjande af undersökningar
och arbeten för åstadkommande af eu skematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel redan under år 1910 af
ifrågavarande belopp utanordna 3,500 kronor.

Utaf den redogörelse för det blifvande arbetet, som jag lämnade
i det vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet,
framgår, att arbetet skulle verkställas af vattenfallsstyrelsen,
hydrografiska byrån samt den under vetenskapsakademien lydande
meteorologiska centralanstalten.

267

Sjätte hufvudtiteln.

I den skrifvelse, hvari Riksdagen anmälde sitt beslut i ämnet, framhölls,
att med hänsyn till betydelsen och omfattningen af ifrågavarande
arbete Riksdagen funnit af vikt att, på sätt jag i mitt yttrande antydt,
en plan för arbetets bedrifvande blefve utarbetad och underställd Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. Beträffande arbetets utförande
ansåg Riksdagen ledningen däraf lämpligast böra anförtros åt vattenfallsstyrelsen,
hvilken myndighet då jämväl borde upprätta berörda arbetsplan
samt sedermera, efter det planen fastställts, öfvervaka arbetets
bedrifvande i enlighet med densamma.

Vid föredragning den 4 juli 1910 af Riksdagens berörda skrifvelse har
Eders Kungl. Maj:t för påbörjande af ifrågavarande arbeten af det utaf
Riksdagen anvisade anslaget ställt till vattenfallsstyrelsens förfogande

7,000 kronor, till hydrografiska byråns förfogande 13,500 kronor och
till vetenskapsakademiens förfogande 3,000 kronor, hvarjämte till vattenfallsstyrelsen
under år 1910 utanordnades 3,500 kronor att användas
för att med uppgifter af den art, som det ankomme på styrelsen att
för den skematiska förteckningen och beskrifningen införskaffa, komplettera
de af hydrografiska byrån redan verkställda undersökningarna
för vissa vattendrag.

Slutligen förordnade Eders Kungl. Maj:t, att ledningen af ifrågavarande
undersökningar och arbeten skulle handhafvas af vattenfallsstyrelsen,
som tillika anbefalldes att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med plan för arbetets bedrifvande.

Med anledning däraf har vattenfallsstyrelsen, efter inhämtande af
yttrande från styrelsen för hydrografiska byrån, uti skrifvelse den 29
oktober 1910 afgifvit förslag till sådan plan. Styrelsen har därvid till
en början meddelat, att det vid planens uppgörande ansetts lämpligt, att
undersökningarna och arbetena försigginge i följande ordning. Allteftersom
de för en flodsträcka nödvändiga uppgifterna hunnit insamlas
och bearbetas, skulle de tabellariskt och grafiskt återgifvas och publiceras,
hvarvid tydligen ingen som helst bestämd ordningsföljd vore nödvändig,
utan skulle utgifvandet ske i lösa blad med angifvande af nummer
å flodområde, biflodsområde af olika ordning samt flodsträcka.
Dessa kunde sedan sammanställas till ett helt såväl för flodområdet som
slutligen för landet i sin helhet.

Beträffande själfva planen har vattenfallsstyrelsen anfört.

För hvarje flodsträcka af lämplig längd skulle utarbetas:

1. en plankarta, upptagande längdbeteckning, gränser, huruvida strandoch
vattenrätt eller endast endera tillhöra staten eller enskild, större
tillopp, nederbördsområdenas storlek, viktigare fall, anläggningar,
broar, orter och dylikt;

[45.]

268 Sjätte Imf vildt [teln.

[45.] 2. en längdprofil, angifvande dels profilen vid om möjligt olika karak täristiska

vattenstånd, såsom, utom medelvattenstånd, exceptionella
högvattenstånd och vanliga flög vattenstånd, motsvarande lågvattenstånd
samt vattenstånd med en medelvaraktighet af respektive 9
och 6 månader, dels vid större vattenfall och efter viktigare tillflöden
motsvarande karaktäristiska vattenmängder, motsvarande kraftmängder
äfvensom utnyttjade antal hästkrafter;

3. en tabell öfver fallen, upptagande uppgifter rörande läge, nederbördsområde,
vattenstånd och vattenmängder, fallhöjder, energimängder,
ägare, nuvarande användning, geologiska och andra förhållanden
rörande möjligheterna och lämpligheten af utbyggnad m. in.

De för förteckningens upprättande erforderliga undersökningarna
och arbetena skulle fördelas sålunda, att vattenfallsstyrelsen skulle verkställa
nödig utredning angående äganderättsförhållandena och ombesörja
utarbetandet af den plankarta, hvarå, bland annat, gränserna för statens
områden böra angifvas. Vidare skulle vattenfallsstyrelsen införskaffa
uppgifter i fråga om den vid större vattenfall utnyttjade vattenkraften
och dess användning. Meteorologiska centralanstalten skulle anskaffa
uppgifter rörande nederbörds- och snöförhållanden. Därest i enstaka
viktigare fall särskild undersökning rörande ett vattendrags geologiska
förhållanden klafve af nöden, skulle sådan undersökning verkställas
genom Sveriges geologiska undersökning. Öfrig» erforderliga uppgifter,
hvilka enligt den för hydrografiska byrån år 1908 utfärdade instruktionen
falla inom byråns verksamhetsområde, skulle införskaffas genom
byrån.

Vattenfallsstyrelsen bär därjämte erinrat, hurusom jag i mitt omförmälda
yttrande till statsrådsprotokollet ifrågasatt, huruvida arbetet
borde gifvas sådan omfattning, att förteckningen och beskrifningen
komme att omfatta Sveriges samtliga vattenfall, då särskild! i södra
delarna af Sverige vattenfallen icke i allmänhet vore af större betydelse
och åtminstone de intressen, som staten kunde hafva att bevaka, därstädes
voro jämförelsevis små, samt att jag i hvarje fall ansett lämpligast,
att undersökningarna toge sin början med Dalälfven och de stora
norrländska älfvarna.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört har vattenfallsstyrelsen
i sin skrifvelse nu framhållit, att, om arbetena skulle inskränkas till
Dalälfvens och norr därom belägna vattendrags flodområden, arbetena
utan tvifvel kunde medhinnas på åtskilligt kortare tid än som måste
beräknas för desamma, om de skulle omfatta alla Sveriges vattendrag.
Man torde äfven, meddelar vattenfallsstyrelsen, beträffande de norrländska
vattendragen till en början böra räkna med endast de större t. ex.

269

Sjätte lmfvudtitehi.

de 27 områden, hvilkas areal öfverstiger 1,000 kvadratkilometer. Med [45.]
en sådan begränsning- skulle arbetena kunna vara afslutade på åtminstone
8—10 år, en tid som dock icke kunde afsevärdt förkortas utan väsentligt
ökade kostnader. Inom k. vartd era af dessa 27 områden måste för
kännedom om de karaktäristiska vattenmängderna mätningar företagas
åtminstone vid 4 olika vattenstånd vid ett större antal viktigare sektioner
i hvarje område. Det fordras alltså omkring 108 mätexpeditioner,
hvilka torde i genomsnitt kräfva eu tid af omkring 1 2 månad hvardera.
Hittills beräknade anslag för vattenfallsförteckningen medgifva
endast, meddelar styrelsen, högst 4 månaders dylika mätningar om året,
hvartill kunna komma omkring 2 månaders mätningar på hydrografiska
byråns anslag, d. v. s. eu tid af omkring 9 år skulle behöfva användas.
Huruvida de lika nödvändiga längdprofileringarna kunna på samma
tid medhinnas är, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver, svårt att
på förhand afgöra, då detta ju helt och hållet beror på de anslag, som
kunna för ändamålet beredas byrån. Om för arbetenas ändamålsenliga
bedrifvande enligt omförmälda beräkning någon mindre ökning blifver
erforderlig, torde emellertid, menar styrelsen, en dylik kunna påräknas.

Äfven om, fortsätter vattenfallsstyrelsen, ekonomiska skäl alltså
kunna tala för att till en början undersökningarna inskränkas på sätt
som nu blifvit anfördt, torde likväl ett önskemål för framtiden vara,
att denna inventering af Sveriges vattenkrafter utsträckes till hela landet
och detta icke blott i form af approximativa, på jämförelse stödda
siffror, utan på grundval af verkliga mätningar. Styrelsen anser därför,
att planen för arbetet bör omfatta en dylik fullständig kännedom
af Sveriges vattenfall. Härigenom blir det, säger styrelsen, möjligt att
också utnyttja de undersökningar, som hydrografiska byrån nu och
framdeles utför i södra och mellersta Sverige, hvilka alltså, synes det
styrelsen, allteftersom de blifva tillräckligt färdiga härför, böra bearbetas
och publiceras i den planerade vattenfallsförteckningen samt sålunda
äfven kompletteras med de uppgifter rörande äganderättsförhållanden
och dylikt, som äro afsedda att ingå i densamma. Vattenkrafterna
äfven i dessa landsdelars smärre fall torde nämligen enligt styrelsens
mening säkerligen i framtiden blifva af allt större betydelse att känna
med hänsyn till de växande möjligheterna att använda desamma i jordbrukets
tjänst. För öfrigt hyser styrelsen den öfvertygelsen, att, äfven
om planen för en dylik mera fullständig inventering af hela landets vattenkraftsförråd
nu kan synas ganska omfattande, en sådan dock i framtiden
kommer att blifva lika nödvändig och nyttig som dylika af exempelvis
våra kol- och järnförekomster. Vattenfallsstyrelsen uttalar därför
såsom sin bestämda åsikt, att, ehuru arbetena till en början böra

270

Sj ätte hufvudtiteln.

[45.] afse de större norrländska älfvarna, planen bör omfatta landet i dess
helhet, hvarvid dock förteckningen, hvad beträffar södra och mellersta
Sverige, tillsvidare icke tankes upprättad hastigare än hvad hydrografiska
byråns ordinarie undersökningar därstädes medgifva.

Vidkommande storleken af det anslag, som lämpligen bör af Riksdagen
äskas för ett ändamålsenligt bedrifvande af arbetena för den
skematiska förteckningen öfver Sveriges vattenfall under år 1912, bär
vattenfallsstyrelsen anfört följande.

Då, såsom styrelsen för hydrografiska byrån i skrifvelse till vattenfallsstyrelsen
påpekat, någon erfarenhet ännu icke föreligger om,
huruvida eller i hvilken män de af 1910 års Riksdag för samma arbetens
utförande under år 1911 beviljade anslag kunna komma att förslå
för ett ändamålsenligt bedrifvande af arbetena i fråga, anser vattenfallsstyrelsen,
i likhet med styrelsen för hydrografiska byrån, att för
arbetena icke böra beräknas högre anslag under år 1912 än hvad som
beviljats för år 1911.

För hydrografiska byråns räkning torde sålunda i enlighet med
dess styrelses förslag böra äskas ett belopp af 13,500 kronor.

Beträffande anslaget till meteorologiska centralanstalten torde, fortsätter
vattenfallsstyrelsen, detta, enligt hvad styrelsen för hydrografiska
byrån meddelat, för år 1912 icke behöfva beräknas till mera än 1,500
kronor, då i det för år 1911 beräknade beloppet af 3,000 kronor 1,500
kronor afsågo nyanordning af stationer och sistnämnda belopp alltså icke
skulle tillhöra de årliga utgifterna.

I och för de arbeten, som skola under år 1912 utföras af hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten för åstadkommande
af en förteckning öfver Sveriges vattenfall, skulle sålunda erfordras
ett belopp af 15,000 kronor enligt denna fördelning:

A. Hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydamde observationsstationer.

ökning af anslaget	till	extra biträden........	förslagsvis kronor	4,500: —
}> ))	)9	)»	publikationer .........	)>	}>	1,000: —
)> 9)	»	»	expenser ..................	»	»	500: —
)> >''	)>	y>	resekostnader .........	''!!	j)	6,000: —
j>	»	''))	observatörers arf-
			voden ..................	)>	))	500: —
» )>	))	»	utrustningens kom-
			plettering och
			underhåll ............	))	»	1,000: —
				Summa	kronor	13,500: —

Sjätte hufvudtiteln. 271

Transport kronor 13,500:

[45.]

B. De meteorologiska observationerna:

ökning af anslaget till observatörers arf voden

......................................................... förslagsvis kronor 1,500: —

Summa kronor 15,000: —

Hvad angår det anslag, som bör ställas till vattenfallsstyrelsens
förfogande för år 1912 för utförande af de på styrelsen ankommande
arbetena för vattenfallsförteckningen, anser styrelsen, att detta icke
bör sättas högre än det för år 1911 beviljade anslaget af 7,000
kronor.

Mot den plan, som vattenfallsstyrelsen sålunda framlagt för bedrifvande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande af förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall, har jag icke något att erinra,
om också mindre ändringar däri under arbetets gång kunna visa sig
önskvärda.

Hvad angår vattenfallsstyrelsens förslag att planen skall omfatta
landet i dess helhet synes något beslut härom icke nu böra fattas.
Det lärer utan gensägelse för staten vara af det största intresse att
få undersökning verkställd rörande Dalälfvens och de större norrländska
älfvarnas flodområden. Förteckningen och beskrifningen torde därför
böra taga sin början med dessa vattendrag. När detta arbete blifvit
fullbordadt, hvithet vattenfallsstyrelsen beräknat taga en tid af 8 till
10 år, kan sedermera tagas i öfvervägande, huruvida undersökningen
möjligen bör utsträckas äfven till de södra delarna af vårt land. Dock
synes lämpligt, att, i den mån hydrografiska byråns undersökningar i
allt fall komma att omfatta flodsystem i sistnämnda delar af landet,
dessa undersökningar kompletteras i syfte att kunna publiceras i vattenfallsförteckningen.

I fråga om de belopp, som vattenfallsstyrelsen för ändamålet begärt
för år 1912, har jag icke någon anmärkning att framställa, och
torde liksom för år 1911 samtliga beloppen böra såsom ett gemensamt
anslag uppföras under sjätte hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders
Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Departements chefen.

[45.]

[46.]

Anslag för
upprätthållande
af
rikstörsäkringsanstaltens
veidesamhet.

272 Sjätte liufvudtiteln.

att på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 22,000 kronor,
att ställas till Kung]. Maj:ts förfogande för verkställande af undersökningar
och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den angifna planen.

Riksförsäkringsanstalten.

Enligt det nya sättet för riksstatens uppställning skulle under sjätte
hufvudtiteln uppföras ett anslag till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet.

I sådant hänseende tillåter jag mig erinra, att Riksdagen år 1908
af arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisat förslagsvis 85,600
kronor att från och med år 1909 årligen användas till bestridande af
aflöningar till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjente samt
expenser vid densamma. Äf berörda belopp hafva 49,745 kronor beräknats
till aflöningar. Från och med år 1911 har Riksdagen anvisat
ytterligare 500 kronor till ålderstillägg åt en tjänsteman vid anstaltem

Vidare har Riksdagen medgifvit, att från och med år 1905 må af
nämnda intressemedel årligen användas till bestridande af kostnaden
för ortsombuden, förslagsvis, 31,000 kronor.

Slutligen har Riksdagen till gäldande af kostnaderna för den utvidgning
af riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som blifvit eu följd
af försäkringen för fiskare, likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel
från och med år 1909 anvisat ett årligt förslagsanslag al
7,100 kronor, däraf 2,500 kronor till ortsombud.

Den af Eders Kungl. Maj:t för riksförsäkringsanstalten för år 1911
fastställda stat, som jämväl'' omfattar förvaltningskostnaderna i anledning
af fiskarförsäkringen, är af följande lydelse:

Sjätte hufyudtiteln,

273

	Lön.	Tjänstgö- ringspen- ningar.	Orts- tillägg.	Ålders- tillägg.	Arfvode.	S u m m a.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Öfverdirektör®!!...........................	5,800	2,800	1,000	_	_	9,600
1 byrådirektör .............................	3,400	1,800	400	500	—	6,100
1	3,400	1,800	400	—	—	5,600
1 sekreterare och ombudsman..........	3,400	1,800	400	500	—	6,100
1 förstagradens tjänsteman, notarie ...	2,100	1,500	300	500	—	4,400
1 » » » , registrator	2,100	1,500	300	500	—	4,400
1 » » » , notarie ...	2,100	1.500	300	500	—	4,400
1 a » » , »	2,100	1,500	300	—	—	3,900
1 öfverläkare...................	—	—	—	—	3,000	3,000
1 förste vaktmästare......................	870	450	150	—	—	1,470
1 vaktmästare ..............................	675	350	150	—	—	1,175
kostnad för läkarundersökning ecb an-
skaffande af läkarbetyg, då sådant ej skall af arbetsgivare bekostas, åt skadad, i anstalten försäkrad samt för andra dylika kostnader, för-slagsvis ....................................						14,600
hyra............................................ kostnad för semester- och andra vi-	—	—	—	—	—	5.000
kariatsersättningar, ersättningar till sakkunniga och biträden inom an-stalten, resekostnads- och trakta-mentsersättningar, rättegångskost-nader, tryckningskostnader samt kostnader för prenumeration å tid-ningar och tidskrifter, för inköp af böcker och för annonsering, för an-skaffning och underhåll af inventa-rier samt för ljus, vedbrand, städ-ning m. m., förslagsvis................						38,400
kostnad för ortsombuden, förslagsvis	~	—	—	—	—	37,500
Summa kronor	—	—	—	—	—	145,645

[46.]

Bih. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

274

Sjätte hufvudtiteln.

[46.] För år 1912 torde i afseende å afiöningar och arfvoden kräfvas

en förhöjning af 500 kronor med anledning däraf att den andre byrådirektören
enligt vanliga grunder med ingången af år 1912 skulle vara
berättigad till * ett ålderstillägg. Äfven beträffande vissa af de öfriga
posterna i staten torde för nämnda år någon ökning vara påkallad, hvadan
anslaget i dess helhet synes kunna beräknas till, förslagsvis, 148,000 kronor.

jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att för upprätthållande af riksfövsähringsanstaltens verksamhet på extra
stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 148,000 kronor.

[47.]

Ersättning
till postsparbanken

för dess
deltagande i
riksförsäkringsanstaltens
förvaltning.

I sammanhang med riksförsäkringsanstaltens inrättande beslöt Riksdagen
medgifva, att från och med år 1903 finge till ersättningar åt
postsparbanken för uppbörden af försäkringsavgifterna och utbetalningen
af ersättningsbeloppen årligen användas, förslagsvis, 20,000 kronor
att utgå från arbetarförsäkringsfondens intressemedel.

Enligt meddelande från postsparbanken kunna, därest nuvarande
bestämmelser i ämnet fortfarande blifva gällande, utgifterna för ifrågavarande
ändamål beräknas för år 1912 uppgå till omkring 15,300 kronor.

Med anledning häraf och då beloppet synes böra afrundas till 15,500
kronor, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 15,500
kronor att användas till ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med
uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.

Diverse anslag.

[48.] För anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar för

Anordnande belysning eller arbetsöfvertoring bär Riksdagen på extra stat för hvart
af inspek. och ett af åren 1905—1911 anvisat 20,000 kronor till arfvoden under
elektriska samma år åt fyra inspektörer med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt.

anlägg-- Därjämte har Riksdagen anvisat medel till ersättning under åren

"belysning1 1906—1911 med 1,200 kronor för år till ett skrif- och ritbiträde åt
eller arbets- bemälda inspektörer.

ofverformg-. Nämnda skrif- och ritbiträdesbefattning har, allt sedan aflöning till
densamma af Riksdagen beviljades, innehafts af en kvinna.

Anslag för omförmälda ändamål erfordras jämväl för år 1912. Beträffande
arfvodenas belopp har emellertid kommerskollegium i underdånig
skrifvelse den 28 november 1910, hvilken jag redan tidigare
under punkt 16 omnämnt, föreslagit ökning af den till skrif- och ritbiträdet
utgående ersättningen.

275

Sjätte lmfvndtiteln.

Kommerskollegium meddelar, att skrii- och ritbiträdet hos elektri- [48.]
ska inspektionen har att verkställa renskrifning af inspektörernas yttranden
till kollegium och deras protokoll m. m., registrering af de elektriska
anläggningarna och skriftväxlingen om dem samt uppsättning af
enklare skrivelser. Dessutom har biträdet att verkställa en del ritgörom&l,
som kräfva en färdighet, hvilken man ej kan påräkna finnas hos
ett skrifbiträde i allmänhet. Som inspektörerna föra en del skriftväxling
på främmande språk, är någon språkkännedom hos biträdet behöflig.

Med anledning af do fordringar, som alltså måste ställas på innehafvaren
af omförmälda skrif- och ritbiträdesbefattning, skulle enligt
kommerskollegii förslag befattningen förändras till en kvinnlig bokhållarbefattning
med aflöning af 1,960 kronor för år.

På det att skrif- och ritbiträdet måtte erhålla någon arfvodesförhöjning
redan under år 1911, har kollegium hemställt, att härför
måtte beviljas ett särskild! anslag å 200 kronor.

I anslutning till hvad jag under punkt 16 anfört i fråga om aflönings- Dcjpartementsförhöjning
åt skrif- och räknebiträdena å sjukkassebyrån anser jag mig c,,rfenböra
endast på det sätt hemställa om bifall till kommerskollegii framställning,
i hvad angår ifrågavarande skrif- och ritbiträde, att hos Riksdagen
för år 1912 äskas en till 1,400 kronor förhöjd ersättning åt biträdet.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hem ställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring på extra stat för år 1912 anvisa dels 20,000
kronor till arfvoden under samma år åt fyra inspektörer med 5,000
kronor till en hvar af dem, för år räknadt, dels ock 1,400 kronor till
ersättning till ett skrif- och ritbiträde åt bemälda inspektörer.

För hvarje år från och med år 1907 har af Riksdagen på extra [49.]

stat anvisats ett förslagsanslag att ställas till Eders Kungl. Maj:ts för- Medling 1

fogande och användas till ersättning åt förlikningsmän för medling i tvister,
arbetstvister. För åren 1907 och 1908 var detta anslag bestämdt till

20,000 kronor årligen, men därefter har detsamma utgjort 25,000 kronor
om året. Ett anslag af sistnämnda belopp torde äfven för nästkommande
år vara behöflig! för berörda ändamål.

Vid 1910 års Riksdag väcktes fråga om att ytterligare utveckla
förlikningsinstitutionen genom inrättande af en förlikningskommission,
och ett i sådant syfte inom Riksdagen utarbetad! förslag till förändrad
lydelse af lagen den 31 december 1906 angående medling i arbetstvister
godkändes af Riksdagens båda kamrar, hvilka i samband därmed
enades om att för år 1911 på extra stat anvisa ett förslagsanslag af

276

Sjätte hufvudtiteln.

[49.] 15,000 kronor att ställas till Eders Kung!. Maj:ts förfogande och använ das

till bestridande af kostnaden för förlikningskommissionen. Nämnda
lagförslag hade emellertid ställts i beroende utaf antagandet af vissa
genom nådig proposition Riksdagen förelagda lagförslag, tillhörande
arbetsaftalslagstiftningen, och då kamrarna i afseende å dessa senare
förslag stannade i olika beslut, förföll frågan.

Förslag till omarbetning af 1906 års medlingslag i syfte jämväl
att inrätta en förlikningskommission för medling i arbetstvister lärer
nu komma att af Eders Kung! Maj:t framläggas för 1911 års Riksdag,
och i sammanhang därmed blir behöflig! att till bestridande af kostnaden
för denna förlikningsmyndighet af Riksdagen begära ett anslag,
som synes böna bestämmas till det inom Riksdagen föreslagna beloppet,

15.000 kronor. Det torde emellertid vara lämpligt, att icke särskilda
anslag'' för förlikningsmännen och förlikningskommissionen begäras, utan
de erforderliga beloppen sammanföras under ett gemensamt anslag till
bestridande af kostnaden för den genom statens försorg anordnade
medlingen i arbetstvister. Beloppet af detta anslag skulle alltså utgöra

40.000 kronor. Definitivt beslut angående framställning härom synes dock
icke böra fattas, innan frågan om framläggande för Riksdagen af ett lagförslag
i omförmälda syfte blifvit slutligt behandlad; och jag får därför
nu endast hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på nådig proposition om anslag till bestridande af kostnaden
för den genom statens försorg anordnade medlingen i arbetstvister, för
sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp af 40,000 kronor.

[50.] för hvart och ett af åren 1907—1910 har Riksdagen anvisat ett

Understöd- förslagsanslag af 15,000 kronor till befrämjande och organiserande af
^offentliga11 ^en °ffentliga arbetsförmedlingen i riket.

arbetsför- Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen för år

medlingen. 1911 höjt detta anslag till 40,000 kronor med afseende på, bland annat,
behofvet att hos kommerskollegium anställa en särskild tjänsteman i
egenskap af arbetsförmedlingsinspektör.

Efter det kommerskollegium afgifvit yttrande i ärendet, behagade
Eders Kungl. Maj:t den 25 november 1910 utfärda nådig kungörelse
angående understöd af statsmedel för åren 1910 och 1911 till befrämjande
af den offentliga arbetsförmedlingen i riket.

I sammanhang härmed behagade Eders Kungl. Maj:t förordna, att
för den närmaste handläggningen inom kommerskollegium af ärenden
rörande den offentliga arbetsförmedlingen samt af statistiken angående
förmedlingsverksamheten och arbetsmarknadens läge äfvensom för verkställande
al inspektion af de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i

Sjätte liufrudtiteln.

277

riket skulle från och med ingången af år 1911 tillsvidare lios kollegium [50.]
anställas en tjänsteman med benämningen arbetsförmedlingsinspektör,
med rätt för honom att uppbära ett årligt arfvode af 7,000 kronor att
utgå af ifrågavarande anslag.

Då ifrågavarande anslag för år 1912 synes kunna bestämmas till
enahanda belopp som för innevarande år, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1912 på extra stat anvisa ett förslagsanslag af 40,000
kronor i och för befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen
i riket i enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag har [51.]
Riksdagen år 1910 för understödjande af nationalföreningens mot emi- Anslag till
g-rationen verksamhet på extra stat för år 1911 beviljat ett anslag af föreningen
10,000 kronor. mot emigra nt!

en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har centralstyrelsen för tl0uen*
nationalföreningen mot emigrationen nu hemställt, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes för upprätthållande af föreningens verksamhet hos Riksdagen
utverka ett anslag å extra stat jämväl för år 1912 å 10,000 kronor.

Rörande omfattningen af sin verksamhet med mera har centralstyrelsen
i nämnda skrift anfört, bland annat, följande:

»Efter omkring 2 års arbete kan föreningen betrakta sin byråorganisation
såsom preliminärt ordnad för södra Sverige. För de båda
Skånelänen och Blekinge arbetar byrån i Malmö, som upprättats
under år 1910 och som inom kort kommer att få aflönade ombud i
Kristianstad och Karlskrona. Halland har sin egen byrå i Halmstad.
Kronobergs och Kalmar län hafva byråer i Växjö, Västervik och Kalmar,
och i Jönköping kommer byrå för Jönköpings län att upprättas
under den närmaste tiden. Göteborgsbyrån fungerar för Göteborgs
och Bohus län och Västgötalänen; norra delen af Ålfsborgs län har
dock sin egen byrå i Vänersborg. Värmlandsbyrån är förlagd till
Säffle. Östergötlands län har sin byrå i Linköping, och för MälarproviDserna
arbetar slutligen centralbyrån i Stockholm.

Hufvuduppgiften för dessa byråer är ju jordförmedlingsverksamheten
jämte frågor, som härmed stå i nära samband, egnahem slåneärenden
och dylikt. För att underlätta och systematisera detta förmedlingsarbete
och byråernas öfriga upplysande och rådgifvande verksamhet
har från och med den 1 juli 1910 införts å samtliga byråer ett fullständigt,
rationellt upplagdt kort- och blankettsystem, som möjliggör
en enkel och praktisk handläggning af förekommande ärenden.

278

Sjätte luifvudtitelii.

Såsom offentligt organ för jordförmedlingsverksamheten kommer
föreningen att från och med år 1911 kvartalsvis utgifva en förteckning
öfver å samtliga _ byråer saluhållna fastigheter. Härigenom bör småningom
kunna vinnas, att allmänheten på ett bekvämt sätt erhåller eu
föreställning om jordmarknadens läge i olika delar af landet.

Byråernas jordförmedling kompletteras af de på föreningens initiativ
tillkomna eller eljest med föreningen samverkande egnahemsbolagen,
badana bolag arbeta redan i Göteborgs och Bobus län, Värmlands
norra delen af Kalmar, Kronobergs, norra delen af Ålfsborgs, Stockholms,
Jönköpings och Jämtlands län och äro under bildning i södra Kalmar och
Hallands län. Rörande omfattningen af dessa bolags verksamhet kan narrinas
att genom dem under föga mer än ett års tid bildats ett nittiotal småbruk
under, såsom föreningen med visshet vågar påstå, sakkunnig och
betryggande planläggning af de olika egnahems företagen. Det är icke
föi föreningen obekant, att från en del håll anmärkningar riktats mot
denna gren af dess verksamhet. Med anledning däraf har centralstyrelsen
gatt i författning om en fullt opartisk undersökning af de olika
egnahemsföretagens ekonomiska förutsättningar etc.

• u föreningens arbete för hemvändande svensk-amerikaners bosättning
i hemlandet fortgår i alltjämt ökad skala och under alltjämt ökaclt
föltroende, från svensk-amerikanernas sida. Under den gångna tiden
bär det väsentliga af detta arbete ålegat byrån i Göteborg, men från
och med år 1910 kommer den nyupprättade byrån i Malmö att ägna
sig äfven åt denna gren åt föreningens verksamhet. På föreningens
initiativ har i Göteborg bildats ett aktiebolag, som kommer att inrätta
ett hotell, afsedt att bereda sundt och tryggt logi för emigranter och
immigranter, hvarigenom första steget torde hafva tagits till afhjälpaude
af länge öfverklagade missförhållanden.

Föreningens propaganda pågår likaledes med framgång. Antalet
åhörare, som nåtts af föreningens föredragshållare, kan efter senaste vårterminens
slut beräknas till mellan 115,000 och 120,000, hvar]ämte, tack
vare tidningspressens outtröttliga intresse och verksamma stöd, föreningen
når en allt större allmänhet med sina meddelanden och upplysningar.

Trots de svårigheter, föreningen har att öfvervinna, vinner också
föreningen alltjämt ökadt förtroende, ett förtroende, som den vill söka
genom ihärdigt arbete motsvara. Om den ökade tillslutningen från
allmänhetens sida vittnar det under år 1910 afsevärdt ökade medlemsantalet
men framför allt sistlidna vinters storartade insamling till förmån
för föreningens egnahemsfond, hvarigenom föreningen vunnit ett
xvraftigt och välbehöfligt stöd i sin egnahemsverksamhet.

Sjätte hufvudtlteln. 279

Rörande föreningens yttre utveckling kan slutligen nämnas, att
nya länsföreningar under år 1910 bildats i Malmöhus och Jönköpings
län, hvarefter antalet länsföreningar, lokalföreningen för Stockholm inberäknad,
uppgår till elfva. Af skäl, som närmare antydts i föreningens
ansökan om anslag föregående år, måste bildandet af nya länsföreningar
ske med stor varsamhet och i förhållande till utvecklingen
af föreningens ekonomiska resurser. Under 1910 års höst beräknar
emellertid föreningen kunna få till stånd en länsförening äfven i Jämtlands
län, hvarjemte föreningen hoppas kunna under år 1911 utsträcka
sin aktiva verksamhet till ännu två å tre län.

Såväl denna utveckling som den ytterligare utbildningen af föreningens
verksamhet inom de län, där föreningen redan ordnat sitt arbete,
beror gifvet.svis på föreningens ekonomi. Dessvärre är denna
mycket hårdt ansträngd, närmast på den grund att föreningen redan
af allmänheten anlitats i långt högre grad än beräknats, hvarvid gifvetvis
också följer betydligt höjda kostnader dels för arbetskraft, dels
för byråernas tekniska utrustning. Det kan erinras om att under 1909
handlades mera än 4,000 ärenden å föreningens byråer. Med fortsatt
stöd från staten, landsting och hushållningssällskap, såsom hittills, tror
sig emellertid föreningen kunna erhålla ytterligare ekonomiskt bistånd
på privat väg, så att den skall kunna öfvervinna organisationsårens
ekonomiska trångmål.»

För år 1910 har föreningen beräknat sina inkomster och utgifter
på följande sätt:

Beräknade inkomster:

Medlemsafgifter till centralbyrån....................................... kronor 5,000: —

Statsanslag.............................................. » 10,000: —

Anslag af landstingen......................................................... » 6,000: —

» » hushållningssällskapen .................................... » 5,000: —

» » stadsfullmäktige i Gröteborg.............................. » 500: —

» » Ekmanska fonden............................................. » 10,000: —

Inkomst af broschyrer, annonser i kvartalsskriften in. in. » 1,000: —

Bidrag från egnahemsfonden för dess förvaltningskostnader
............................................. » 2,400: —

Räntor..................................................................................... » 500: —

Summa kronor 40,400: —

[51.]

280

Sjätte IiiifvudtitelBL

[51-]

kronor

Beräknade utgifter:

Täckande af skuld till ständiga medlemmars fond...... kronor

Allmänna omkostnader inklusive kostnader för föreningens
centralbyrå:

Lön åt föreningens sekreterare och

ombudsman .................................

Lön åt assistent vid centralbyrån .

Trycksaker ...........................................

Resor för organisationsarbetet........

Hyra för centralbyråns lokal, lyse.

ved, städning etc.......................

Porto, telefon, skrifmaterialier........

Biträden å centralbyrån . .................

Diverse ..................................................

Kostnader för föreningens byrå i

Göteborg........kronor 5,500: —

däraf från centralstyrelsen.

Kostnader för föreningens byrå i

Värmland.........kronor 2,500: —

däraf från centralstyrelsen
Kostnader för föreningens byrå i Västervik

5,000:

6,000

3.000
2,500

1.000

2,300

1,000

2.100

500

)) 3) »

)> » »

:» » »

» » :»

» )> »

Föreningens ombud i

» handbok .................

Föredrags verksamheten ..............

Undersökningar och utredningar

3> » Malmö
Skellefteå..................

» Kalmar ..
» Växjö ....
» Halmstad
» Vaner sbo:

J> 18,400:

4,500:

Brist att under årets lopp täckas genom privata bidrag

................... »	2,000	—
£................ »	1,000	—
.................. ''■	1,000	—
.................... »	2,000	—
.................. ))	1,500	—
''•g............... »	2,000	—
.............. ))	2,000	—
................... »	500	—
................... »	500	—
.................. »	2,500	—
................... »	2,000	—
Summa kronor	44,900	—
ata bidrag »	4,500:	—
o 0 O	40,400:	—

Rörande inkomsterna och utgifterna under år 1911 har föreningen
uppgjort följande ungefärliga beräkning:

Sjätte hufvudtitein.

281

Beräknade inkomster:

Medlemsafgifter till centralbyrån..............................

Statsanslag ..............................................................................

Anslag af landstingen........................................................

x> » hushållningssällskapen.....................................

» » stadsfullmäktige i Göteborg...........................

» » Ekman ska fonden...............................................

Inkomst af broschyrer, annonser i kvartalsskriften m.m.
Bidrag från egnahemsfonden för dess förvaltningskostnader
...........................................................................

Bidrag från A.-B. Bankesta Småbruk för dess kontorskostnader
.......................................................................

kronor

))

6,000

10,000

6,000

5.000
500

10,000

1.000

2,400:

600:

kronor 6,000
» 3,600

3,000
1,500

Summa kronor 41,500:

Beräknade utgifter:

Utjämnande af brist under organisationsåren 1908-1909 kronor 2,200:
Allmänna omkostnader inklusive kostnader för föreningens
centralbyrå:

Lön åt föreningens sekreterare och

ombudsman ..............................

Lön åt assistent vid centralbyrån.

Trycksaker................................................

Resor för organisationsarbetet............

Hyra för centralbyråns lokal, lyse,

ved, städning etc.........................

Porto, telefon, skrifmaterialier............

Biträden å centralbyrån.......................

Diverse .....................................................

Kostnader för föreningens byrå i

Göteborg......... kronor 5,500: —

däraf från centralstyrelsen...........

Kostnader för föreningens byrå i

Värmland......... kronor 2,500: —

däraf från centralstyrelsen...........

Bidrag till föreningens byrå i Västervik

» )) » » )) Kalmar.....

)) » » » » V äxjö .....

T> » » )) » Halmstad

J>	2,200: —
»	1,600: —
))	2,600: —
	500: —	5)

21,000: —

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

	»	4,000: —
	»	2,000: —
..................	))	1,000: —
	»	700: —
	»	1,200: —
	»	1,300: —
Transport	kronor	33,400: —
Haft.		36

[51.]

282

Sjätte hufvudtiteln.

[51,1

Bidrag

till

föreningens

byrå i Vänersborg

» » » » » Malmö.........

Föredrags verksamheten ..................................

Undersökningar och utredningar ..................

Egnahemsutställningen..................................

Transport kronor 33,400
1,600

2,000

1,000

2,000

1,500

Departementschefen.

Summa kronor 41,500: —

Till följd af nådig remiss har kommerskollegium i underdånigt
utlåtande af den 19 december 1910 anfört, att ur synpunkten af de
intressen, kollegium hade att företräda, icke något vore från dess sida
att erinra mot bifall till ifrågavarande framställning, hvilken afsåge
enahanda belopp, som Riksdagen hvart och ett af de senaste tre åren
beviljat för understödjande af förevarande förenings verksamhet.

Såsom framgår af nationalföreningens mot emigrationen underdåniga
skrifvelse utgör jord förmedlingsverksamheten en af föreningens hufvuduppgifter.
Denna gren af föreningens verksamhet torde dock icke i och
för sig vara af beskaffenhet att böra understödjas af statsmedel, då, enligt
hvad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet ämnar föreslå anvisande
af särskild!, anslag för bidrag till anordnande genom rikets hushållningssällskap
af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen. Emellertid
torde det hittills utgående statsbidraget till nationalföreningen mot
emigrationen vara tillräckligt motiveradt af föreningens öfriga samhällsgagnande
verksamhet. Jag får därför i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för understödjande, af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

[52.]

Enligt

hvad statskontoret

böra anmälas till ersättning af

anmält har nämnda ämbetsverk förErsättning
skjutit, följande belopp, hvilka torde
^kontoret”" Riksdagen under sjätte hufvudtiteln, nämligen:

ilrskott. enligt nådiga brefven den 6 november 1903, den
13 juni 1908, den 26 november 1909 samt den
21 januari, den 18 februari, den 11 mars och den
18 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén
för afgifvande af förslag rörande åtgärder mot

smitfosamma könssjukdomars spridande............... kronor

enligt nådiga brefven den 28 juni och den 23 augusti
1907, den 31 december 1909 samt den 18 februari

16,887: 72

Transport kronor

16,887: 72

283

Sjätte Inifvudtiteln.

Transport kronor

och den 10 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén
för afgifvande af betänkande och förslag beträffande
ny taxa för transporter af gods å statens
järnvägar samt rörande förändrade bestämmelser
ifråga om samtrafik mellan statens och enskilda

järnvägar m. in....................................................... »

enligt nådiga brefvet den 20 november 1909 utbetald
ersättning för mistade aflöningsförmåner till
en ledamot i kommittén för revision af byggnadsstadgan
för rikets städer .............................................. »

enligt nådiga brefven den 13 december 1907, den
28 februari 1908, den 5 mars och den 23 december
1909 samt den 21 januari, den 22 april
och den 5 augusti 1910 utbetalda kostnader för
kommittén för afgifvande af förslag rörande allmän
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring ............ '' »

enligt nådiga brefven den 13 juni och den 6 november
1908, den It juni, den 22 oktober samt
den 3, den 10 och den 23 december 1909 äfvensom
den 30 september 1910 utbetalda kostnader
för kommittén för verkställande af utredning och
afgifvande af förslag rörande omorganisation af

medicinalstyrelsen m. m........................................... »

enligt nådiga brefven den 18 juni och den 29 oktober
1909 samt den 27 maj och den 10 juni
1910 utbetalda kostnader för kommittén för afgifvande
af yttrande och förslag rörande omorganisation
af fögderiförvaltningen m. m................ »

enligt nådiga brefven den 11 september, den 5 och
den 20 november samt den 31 december 1909 äfvensom
den 5 augusti och den 30 september 1910
utbetalda kostnader för kommittén förverkställande
af revision af hälsovårdsstadgan för riket in. in. »
enligt nådiga brefven den 30 januari och den 17
maj 1907, den 20 mars 1908, den 10 december

1909 samt den 18 mars och den 23 september

1910 utbetalda kostnader för utredning beträf fande

emigrationsfrågan och därmed sammanhängande
spörsmål ...........................................................®_

Transport kronor

16,887: 72

27,806: 29

4,000: -

72,817: 57

6,843: 48

16,397: 95

6,316: 96

31,091: 78
182,161: 75

[52.]

284

Sjätte hufvudtiteln.

[52.]

Transport kronor

enligt nådiga brefven den 30 juli och den 12 november
1909 utbetalda kostnader till kommissionen

för uppgörande af förslag till lag angående sjukkassor
m. m..................................................................... »

enligt nådiga brefven den 23 december 1909 och
den 14 maj 1910 utbetald ersättning för biträde
vid beredning till föredragning af förslag till lag
angående sjukkassor m. m......................................... »

enligt nådiga brefvet den 27 maj 1910 utbetald ersättning
för biträde vid beredning till föredragning
af förslag angående dels statsbidrag till
sjukkasseväsendets främjande, dels ock anordnande
af en tillsynsmyndighet öfver sjukkasse väsendet

i riket in. in.................................................... »

enligt nådiga brefven den 22 april och den 18 juni
1910 utbetalda kostnader till kommissionen för
verkställande af utredning och afgifvande af förslag
beträffande frågan om moderskapsförsäkring

under statens medverkan ........................................ »

enligt nådiga brefven den 5 november 1909 samt
den 4 februari och den 10 juni 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för uppgörande af

förslag till lag angående understödsföreningar . . »

enligt nådiga brefven den 4 och den 18 mars samt
den 15 juli 1910 utbetalda kostnader till sakkunniga
för biträde vid beredning af frågan huruvida
för reglerandet af lotterier den nu gällande

lagstiftningen bör underkastas revision m. m....... »

enligt nådiga brefvet den 10 december 1909 utbetald
ersättning till ett af kommissionen för utarbetande
af förslag till förvaltningsföreskrifter
rörande statens vattenfall m. m. anlitadt biträde »
enligt nådiga brefvet den 4 mars 1910 utbetalda
kostnader för sakkunniga för utredning af, bland
annat, kronans rätt till Hammarsforsen i Jämtlands

län .................................................................................. »

enligt nådiga brefvet den 8 oktober 1910 utbetalda
kostnader för utredning angående kronans rätt på

Transport kronor

182,161: 75

3,496: 36

3,423: 37

500: —

3,450: —

11,500: —

5,208: 05

1,000: —

1,356: 46
212,095: 99

Sj iitte Imfvudtiteln.

285

Transport kronor 212,095: 99

grund af vattenregale till Indalsälfven samt öfriga

alfvar och strömmar i de norra länen..................... » 1,033:33

enligt nådiga brefvet den 27 maj 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för revision af förordningen
angående explosiva varor den 19 november
1897 m. fl. författningar ............................. » 7,233: 22

enligt nådiga brefven den 31 december 1909 och
den 28 januari 1910 utbetalda kostnader till kommissionen
för re vision af förordningen af automo biltrafik

den 21 september 1906 in. m.................. )) 660: —

enligt nådiga brefven den 21 januari och den 18
mars 1910 utbetalda kostnader till kommissionen
med uppdrag att biträda vid beredning af ärende
angående kontroll å biografföreställningar m. m. » 609: 90

enligt nådiga brefvet den 18 februari 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för utarbetande af
formulär till protokoll öfver stadsfullmäktigval och

landstingsmannaval ..................................................... » 1,025: —

enligt nådiga brefven den 10 juni och den 29 juli
1910 utbetalda kostnader för ersättning till biträden
vid röstsammanräkningar i anledning af

landstingsmannavalen år 1910 ................................... » 6,892: 43

enligt nådiga brefvet den 6 maj 1910 utbetalda kostnader
för tryckning m. m. af uppgifter rörande
de särskilda landskommunernas finanser år 1907 » 3,377:47

enligt nådiga brefven den 17 december 1909 och
den 6 maj 1910 utbetalda kostnader för verkställande
af eu förberedande statistisk undersökning
beträffande vissa kommuners ekonomiska bärkraft

i angifvet afseende ......................................................... » 1,650: —

enligt nådiga brefven den 2 juni 1905 utbetald af löningsfyllnad

till landsstatstjänsteman .................. » 24: 19

enligt nådiga brefven den 7 februari 1896 och den
6 mars 1903 utbetald ersättning till innehafvare

af exproprierad boställsjord.......................................... » 44:91

enligt nådiga brefvet den 13 november 1908 utbe -

tald ersättning för uppehållande under år 1909_af ___ ____

Transport kronor 234,646: 44

[52.]

286

Sjätte lmfvudtiteln.

Transport kronor 234,646: 44
en kronofogdetjänst och. en häradsskrifvartjänst i

Västernorrlands län.................................................... >, 6,800:_•

enligt nådiga brefven den 29 oktober och den 31
december 1909 utbetalda kostnader för militär kommenderingar

till Malmön och Norrköping ...... » 1,864: 43

enligt nådiga brefven den 31 december 1909 samt
den 1 juli och den 19 augusti 1910 utbetalda

kostnader i anledning af storstrejken år 1909...... » 293,350: 16

enligt nådiga brefven den 31 juli, den 26 november
och den 3 december 1909 utbetalda kostnader
för särskilda polisåtgärder under storstrejken

år 1909 ......................................................................... 3,300: 20

på grund af statskontorets beslut den 20 januari
1910 utbetald kostnad för nattvakt stjänst i ämbetsverkets
lokal under storstrejken år 1909 ...... )> 210: —

enligt nådiga brefven den 12 september 1909 och
den 23 juni 1910 utbetalda kostnader för utarbetande
af en statistisk redogörelse för den stora

arbetskonflikter! under år 1909 m. in...................... »» 20,000: —

enligt nådiga brefvet den 4 april 1910 utbetald
ersättning till biträde vid utarbetande af vissa
delar af en redogörelse för den stora arbetskonflikten
under år 1909 och därmed sammanhängande

spörsmål........................................................................... » 1.730: 50

enligt nådiga brefvet den 20 november 1908 utbetalda
kostnader för biträde vid behandling af
fråga angående undersökning af sinnesbeskaffenheten
hos tilltalad, som af underrätt dömts till

döden eller straffarbete på lifstid............................. » 140: —

enligt nådiga brefven den 5 juni och den 8 oktober
1909 samt den 10 juni 1910 utbetalda kostnader
för vidtagande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande och utbredning i riket ..... » 42,145: 38

enligt nådiga brefvet den 29 oktober 1909 utbetalda
kostnader för eu vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet under vårterminen 1909 hållen bakteriologisk
kolerakurs........................................................... » 259: 76

Transport kronor 604,446: 87

Sjätte hufvudtiteln.

287

Transport

enligt nådigt brefven den 11 juni och den 12 november
1909 utbetalda kostnader för biträde vid
granskning af förslag till förordning angående

apoteksvaror in. m........................................................

enligt nådiga brefvet den 4 juli 1910 utbetalda kostnader
för en af vissa medlemmar af Riksdagen
med flera personer företagen resa inom Norge ...
enligt nådiga brefven den 20 november 1909 och
den 21 januari 1910 utbetalda kostnader för undersökning
rörande den ekonomiska innebörden
af de hufvudgrunder för pensioneringen af statens
järnvägars personal, som innefattas uti den
till 1909 års Riksdag aflåtna nådiga proposition
med förslag till lag angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar m. m..............

enligt nådiga brefvet den 3 december 1909 utbetalda
gratifikationer till kommissarierna vid uppröjningunder
år 1909 af eu del af riksgränsen mellan

Sverige och Norge in. eu...........................................

enligt nådiga brefven den 4 december 1908 och den
26 februari 1909 utbetalda kostnader för vissa
undersökningar rörande de svenska flyttlapparnas

renbete i Tromsö och Nordlands amt in. m..........

enligt, nådiga brefven 2 juli 1909 samt den 14 maj
och den 18 juni 1910 utbetalda kostnader för utförande
af biologiska, arkeologiska och etnografiska
undersökningar i fråga om vissa den nomadiserande
lappbefolkningen rörande förhållanden
enligt nådiga brefvet den 4 februari 1910 utbetalda
kostnader för verkställande af utredning rörande
de förhållanden, som i öfre Lappland framkalla

skarbildning ................................................................

enligt nådiga brefvet den 10 juli 1909 utbetalda
kostnader för utredning rörande malmtillgången
inom Ruotevare malmfält ...........................................

kronor 604,446: 87

)) 537:02

» 528: —

)) 1,892: 78

» 8,420: 18

» 5,930:44

j 6,400: —

» 720: —

» 12,000: —

Summa kronor 640,87 5: 29

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jämnt
tal af kronor hemställ a- jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

[52.]

[53.]

Extra lönetillägg.

288 Sjätte hufvudtiteln.

att till betäckande af omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 640,876 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden denna dag anfört i fråga om beredande
åt vissa statens tjänstemän och betjänte af ett extra lönetillägg för år
1911, att uppföras i riksstaten för år 1912, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till beredande, i enlighet med de i nyssnämnda statsrådsprotokoll
angifna grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt en del
tjänstemän och betjänte i till civildepartementet hörande ämbetsverk
och kårer å extra stat för år 1912 anvisa såsom förlagsanslag ett belopp
af 70,000 kronor.

I hvad föredragande departementschefen hemställt
och föreslagit beträffande anslagen under sjätte hufvudtiteln
instämde statsrådets öfriga ledamöter; och behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla, hvad sålunda
blifvit af statsrådet tillstyrkt, samt förordnade tillika,
enligt statsrådets hemställan, att utdrag af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlämnas
till ledning vid författandet af Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Sjätte Imfvudtiteln. Bil.

Bilaga.

Medicinalstyrelsens förslag till rikets indelning i provinsialläkardistrikt

med sockenfördelning'', areal och folkmängd m. m.

Socken.	Areal i kv.-kra.	Folk- mängd den 3>/l2 1903.	o" « ti ro ii * B 3 < Oq i Pu Vt “ B g ro	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 3I/l2 1903.	hrj o" ro Er 4 £ ._ so: Vt t! < cn ''• P< B t? ro c+-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
					Össeby-G-arn.........	117-69	1,379		Stockholm.
					Almunge............	173-01	2,142		Östhammar.
					Knutby..............	145-31	1,668		»
					Farin ge ..............	66‘4i	871		»
Stockholms liia.
					liiadåker ............	101-66	881		»
Östhammars distrikt. Station:	Östhammar.	TJnunge................	89-2 9	1,692		..
Börs til.................	216''os	3.731		Östhammar.	Edsbro.................	105-os	1,617		»
Gräsö ..................	114’98	1,310		))	Skederid..............	52-m	816		Norrtälje.
Sarg..................	194-12	2,265		„	Rimbo ...............	79-37	1,713		»
Edebo’..................	137-0 7	2,118		„	Ro.......................	47-17	834		”
Hökhufvud...........	116-50	1.213			Fasterna..............	112-32	1.403		»
Yalö ...................	174-so	1,915		»	Hela distriktet	1,450-94	21,28314 ss	—
Forsmark.............	75-87	1,229		))
Häfvert) ..............	146-47	2,843		»	Norrtälje distrikt. Station:	Norrtälje.
Singö..................	34-42	672		»	Väddö..................	146-04	3,911		Norrtälje.
Östhammars stad..	1"3 S	803		»		118 52	1.813
Hela distriktet	1,21105	18,0991494		Esterna ................	75-88	1,358		»
					Lohärad...............	62-2 5	949		»
Rimbo distrikt. Station:	Rimbo.	Malsta.................	15-7 7	332		»
Närtuna...............	54-6 2	957		Sigtuna.	Husby-Lyhundra..,	45''69	823		"
Gottröra .............	51-12	745		»	Roslags-Bro ........	116-7 0	2,080! i	»
Kårsta ................	59-13	847		))	Vätö...................	112-30	2,708		”
Markim ...............	20-46	423		»	Frötuna .............	114-69	1,653		”
Örke sta ...............	22-4 2	435		»	Hådmansö............	88-6 6	1,990		»
Frösunda.............	41-oä	898		»	känna..................	135-2 8	2,384		»
Vallentuna...........	68-41	1.331		Stockholm.	Blidö ..................	53-19	1,705		>>
	19-6 2	315			Riala...................	87-11	1,025		))
Ångarn ...............	18-66	326		»	Hela distriktet	1,172-80	2*2,731	19-88

Tecknet * framför en sockens namn utmärker, att socknens invånare skulle berättigas att mot ersättning
enligt fastställd taxa erhålla läkarvård jämväl af provinsialläkare i annat, angränsande distrikt, till
hvars läkarstation eu del af socknen bär bekvämare kommunikationer.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höjt.

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km,	Folk- mängd den S1/l2 1903.	Folkmän gdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	O ti ** §: < aq p-tf B g: & CD	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
Märsta distrikt. Station: Märsta.	Hilleshög *) ........	14-5 7	563		Stockholm.
					Sånga..................	26-97	1,155		»
Lagga..................	44-3 7	738		Sigtuna.
					Skå.....................	18-74	518		»
Östuna ..............	48-9 7	796		»
					Spånga ...............	50-55	3.880		»
Husby-Dånghundra	81-17	1118		»	Järfälla ...............	47.8 6	1.210		„
Alsike..................	35''äi	615		»
					Bromma...............	)	2,219		»
Knifsta ...............	43''so	867		»
					Sundbybergs ko-	> JO''05			»
Odensala ............	53-57	1,185			Ping ................	J	3,031		))
Husby-Ärling					Täby ..................	62-81	1,343
hundra ............	38-6 4	900		»					W
Norrsunda............	35-86	845		„	Dandery..............	1 26-41	82 6		))
Yassunda ............	31-80	781		„	Djursholms köping	1	1.757		»
					Solna (med Karl-
Haga...................	18-86	406			bergs slott och
S:t Olof...............	22-49	388		,,	Ulriksdals kapell)	18-2 0	9,821		»
S:t Per ...............	12''7 5	253		»	Hela distriktet	444-07	30,7966935	—
Skepptuna............	38'' 06	796		»
Lunda..................	36''19	613		»	Stockholms östra	distrikt.	Station: Stockholm.
Yidbo ..................	30-83	580		»	Gustafsberg........	3) 37-oo	2,187		Stockholm.
Sltånela ..............	40-4 3	681		»	Ingarö2)...............	3! 67-0 3	729		»
Fresta..................	23''56	429		Stockholm.	Bo ....................	36-6 8	735		,,
Hammarby .........	23-48	752		»	Brännkyrka .........	80-8 2	10,714		0
Ed ...................	42.31	827		))	Nacka..................	64-7 4	5.077		»
Sollentuna............	52.85	1,434		*>	Ostra Byd............	75-si	1,130		»
Sigtuna stad........	4-59	567		Sigtuna.		29-20	1.514		n
Hela distriktet	758-99	15,5712062	—	Österåker...........	142-9 3	2,462		Norrtälje.
					Boslagskulla.........	43-80	645		M
Stockholms västra distrikt.	Station: Stockholm.	Ljuster».............	94-41	1,714		»
Lofö (m. Drottning-					Yärmdö ...............	3: 182-7 0	2,481		Stockholm.
holms kapell) ...	28-21	1,021		Stockholm.	Vaxkolms landsför-
Ekerö..................	44-6 0	1,507		»	samling ............	13-2 2	569		))
Munsö	28-46	625		))	Djurö ..................	54-16	1,099		»
Adelsö ...............	30-63	637			Möj a ................	48-82	772		»
Färentuna............	20-95	683		».	Hela distriktet	970 81	31,828 32-78	_

l) Hillersjö.

J) Pilhamns kapell. — 8) Arealen ungefärlig.

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

			hrj					hrj
• Socken.	Areal i k v.-km.	Folk- mängd den 31/l3 1903.	8 g pr < crq	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	O ►Ö t=l CD * 3 < crq	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen
		pr g 3 g	f. n. hörer.			pr % P Si	f. n. hörer.
			CD					tr CD rt
Tumba distrikt. Station:	Tumba.	Tierp ..................	374-49	7,273		Tierp.
					V ästland (V essland)	184-51	2,597		»
\| Grö dinge..............	115-83 89-38	1,738 2,731		Stockholm.	Tolft».................. Älfkarleby............	123-06 230-38	1,780 9,663		»

Salem..................	68-n	1,246		»	Dannemora .........	71-44	1,326		))
Huddinge ............	143-65	2,017		»	Film med Österby
Östertälje '') ........	j 49-54	650		))	bruk ...............	131-79	2.453		»
Yästertälje l).........	616		»	Tegelsmora .........	111-45	1,990		))
Tveta ..................	45''oo	745		,)	Öster-Löfsta (med
Öfver-Järna.........	61.83	1,182		„	Löfsta bruk)......	275-68	3,720		»
Ytter Järna .........	43-3 5			Hållnäs ...............	235-08	3,047		))
758

Vårdinge ............	107-oo	1,852		»	Hela distriktet	1,994 57	38,557119 33
Turinge...............	122-38	1,747		»
Hela distriktet	846 92	15,282 18-04	_
					Uppsala distrikt. Station: Uppsala.
Västerhaninge distrikt. Station: Västerhaninge.	Gryta..................	36-is	716		Uppsala.
Österhaninge ......	157-2 5	1,930		Sotholm.	Balingsta ............	21-46	517		»
	72‘65 38-31	466 256			Hagby ...............	24-04	416		))
Nämdö ................		»	Sämst» ...............	21-oi	396		))
Utö.....................	44-41	274		»	Väster-Åker .........	10''26	232		»
Tyresö ...............	75-si	732		.»	Dalby................	21-84	506		»
Dalarö ...............	18-oo	759		»	Skogs-Tible .........	68-25	718		»
Västerhaninge......	120-2 4	2,084		))	Åland..................	37-27	425		»
Muskö ................	41-42	449		n	Järlåsa ..............	93-87	872		))
	157-78	2,858 2,887			Bondkyrka 3).........	39-7 5	1,460		»
Sorunda...............	171-47		»	Börje ..................	47-07	788		»
Torö ..................	29-24	425		»	Uppsala-Näs.........	29-48	443		»
Hela distriktet	926-18	13,070	14 u	V	V ange..................	54-87	781		»
					13-7 4	188		))
	Uppsala län.			Jumkil ...............	84-7 7	698		))
					Åkerby ...............	14-53	255		»
Tierps distrikt. Station	Tierp.		142-48	1,720 1,082		»
Vendel .............	169-30	2,84		Tierp.	Skuttunge............	78-54		»
Söderfors (länsdel	87-33	1,868		»	Gamla Uppsala ..	33-70	1,009		»

L) Östertälje och Yästertälje bilda Södertälje landsförsamling. 2) Hel. Trefaldighet.

Sjätte Iiufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i ky.-km.	Folk- mängd den 31/12 1903.	O O P * S* r4 CKJ 3 p- ? 0	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	►sJ O 0 f P? ~* < crq IJT* ^ B g a> c+-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen j f. n. hörer. \|
Vaksala...............	47-23	1,105		Uppsala.	Stockbolm-Häs......	30.5 9	642	Tibble.
Danmark ............	54-31	1,006		»	Haeksta ..............	15-63	460		Enköping.
Rasbo..................	118-40	1,822		))	Löt...................	21-93	599		»>
\| Rasbokil..............	75*53	753		»	Veckholm ..........	45-71	1.111		»
[ Fundbo ...............	59-89	990		))	Torsvi____..... ........	16-42	227		»
\| Tensta ...............	104.7 0	1,327		»	Kungs-Husby ......	26''4 8	487		»
! Yiksta..................	68''91	1,078		))	Härkeberga .........	18-54	414
B j ö ridinge............	116-9 3	1,493		..	Litslena..............	63-91	1,096		»
Arentuna ............	36-02	675		))	Husby-Sjutolft......	27-49	667
Lena ..................	66.12	1,319		»	Villberga ............	27-21	1,131		»
Harbo (länsdel) ...	0''7 3	20		»	Lillkyrka ............	14-91	295		»
Skäftbammar					Boglösa...............	36''33	773		„
(Skeptbammar)...	43’42	837		»	Vallby................	34-4 4	747		»
Ekeby..................	79-9 8	1,028		»	Arnö ..................	19-25	263		»
j Alunda ...............	143-6 3	2,788
					Tillmge ..............	62-93	1.449	»
		975
					Svinnegarn..........	18-2 8	641		»
Tuna .............	56 87	1,057		„
					Enköpings-N äs......	28-2-7	651		»
Stafby.................	66''25	866		))			ACM
Hela distriktet	2,109-93! 32,36110 34	—	Sparrsätra............	32-eo	655		»
				Bred ..................	28''50	672		»
Enköpings distrikt. Station:	Enköping.	Vårfrukyrka.........	53-io	1,306		»
Kalmar ..............	23 61	651		Tibble.	Låmgtora ............	22-67	603		..
\| Öfver-Gran .........	55''4 6	1,060		»	Nysätra...............	62-3 7	938		»
J Ytter-Gran .........	11’90	332,		»	Biskopsknlla.........	23*42	625		»
Häggeby ...........	21-24!	456		»	Fröslunda............	16-24	431		»
Skokloster............	26-31	435		,,	Giresta ...............	18''S8	577		»
Håtuna . ............	46''30	928		»	Vilja ................	10'' co	269		»
Håbo-Tible .........	38-2 lj	691		))	Hjälsta ...............	20 73	496		»
Bro.....................	47-6 6	915!		»	Holm ..................	8-73	165		»
Lossa..................1	26-89	547		))	Kulla ..................	12-72	332		n
Västra Ryd .........	45-371	885		))	Hela distriktet	1,181-55	26,029 22-03

Sjätte hufyudtlteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l-2 1903.	hrj O ''t F b* < crq 1 ^ w B g; CD dt-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstätket per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer, i
				Toresund ............	74-93	1,275		Strängnäs.
Södermanlands län.		Öfver-Selö............	52-so	1,279		•>
					47-35	1,108		»
Eskilstuna1) distrikt. Station:	Eskilstuna.
				Aspö ..................	34-ci	658		»
Torshällalandsförs.	3576	2,141		Eskilstuna.	Kärnbo ...............	44-69	970		»
Gillberga .....■......	54''5 8	1,248		))	Taxinge..............	44-9 0	534		»
Lista ..................	47-17	983		”	Öfver-Enhörna......	32- 7 3	585
Tumbo ...............	49-2 s	1,148		»	Ytter-Enhörna......	49-47	874
Råby-Rekarne......	23-12	367		»	Hela distriktet	837-98	15,161	18-09
Öja .....................	87-oi	1,601		”
Västermo ............	86-8 7	1,760		»	l/ingåkers distrikt. Station:	Vingåker.
Jäder ..................	51''06	1,644		»
B ärfva ...............	53''5 4	873		))	Västra Vingåker...	345 56	8,179		Vingåker.
Hjula ..................	7*2-8 7	1,507		))	Östra Vingåker ...	109-16	2.690		»
Sundby ...............	15-52	599		1)	Julita..................	174-77	3,207		”
Vallby ...............	21-97	635		»	Österåker ............	65-9 0	1,696		))
Hammarby .........	10''oo	314		))	Stora Malm .........	202-63	6,410		Katrinelnm.
		1181			Flöda ..................	272 98	3,889		Vingåker.
Ärla ..................	139-75	2,109			Hela distriktet	1,170-99	26,071 22 26	_
Husby-Rekarne ...	99-52	2,102
Näsbulta ............	145-so	1,804		».	Malmköpings distrikt. Station: Malmköping.
Hela distriktet	1,047-40 22,016 2102	—	G-åsinge ..............	10815	1,608		Daga.
				Dillnäs ...............	45’89	437		n
Strängnäs distrikt. Station:	Strängnäs.	Frustuna ............	96 54	2,707		»
Åker ..................	127-57	2.300		Strängnäs.	Kattnäs *) ............	25-59	341		•>
Länua.................	103-8 8	1.114		))	Bj Ombinda .........	109-64	1,930		n
Vansö................	27.4 5	705		„	Gryt ..................	1*31-20	1,688		»
Härad..................	61-10	993		»	Helgesta ...........	72''92	1,065		Malmköping.
Fogdö..................	51-11	1,240		))	Hyltinge ............	80''04	1,355		”
Helgarö...............	27-59	550		))	Dunkel ...............	138-14	1.354
Strängnäs landsför-					Lilla Malma.........	1 80''69	1,358		»
samling ............	58-25	976		»	Malmköping.........	1	605		»

!) Från detta distrikt liar afförts Fors socken (32''97 kv.-km., 7,671 inv.), hvilken under år 1906 införlffvats med
Eskilstuna stad. Likaså Klosters socken (Ö0''55 kv.-km., 4,033 inv.), hvilken äfvenledes, enligt länsstyrelsens uppgift,
numera inkorporerats med staden. 2) Katrinenäs.

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

1..................
Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	- \| .. < cn i eu pr “ S g	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 3 Vist 1903.	•ö S? CD 2 >-i 3 pa: PT ö C Crcj ", tZJ pr & 3 S	Provinsial- I läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
			CD					o
\| Årdala ...............	71-oo	1,055		Malmköping.	Bogsta ...............	30-36	485		Nyköping.
Lilla Hell ösa ......	117-07	2,201		»	Råby-Bönö .........	56-22	935		»
Flen ..................	51-18	2,126		»	Svärta ...............	96''89	1,411		».
Skyllinge ............	81-9 9	2,836		I	Helgona a)............	39-95	1,051		„
Blacksta...............	35’98	594		1 Katrine-I bolin.	Rit so ..................	69-49	786		))
Vadsbro...............	46''53	970		J	Halla ..................	33''14	314		»
Forsa ..................	44-91	723		Malmköping.	Stigtomta ............	88-04	1,916		»
Hela distriktet	1,317-46	25,453	19 32	—	Nykyrka ............	28-66	480		»
					Husby-Oppunda ...	69-03	1,116		»
Björkviks distrikt. Station:	Bj örkvik.	Vrena..................	19-21	544		»
Kila..........,..........	164-n	2,113		Nyköping.	Hela distriktet	1,244 86 23,496	18 88	—
Björkvik ............	224-19	3,654		)
Lerbo..................	61’68	1,295		{ Katrino-( holm.	Trosa distrikt. Station:	Trosa.
Bottna ...............	84-08	1,929		J	Bälinge ...............	93''50	1,252		Trosa.
Krokek ...............	93''3i	1,739		Söderköping. Östergötl. 1.	Torsåker ............	38-19	456		))
Kvarsebo ............	70''6 6	820		»	Lästringe ............	38-14	574		»
Hela distriktet	69808	11,5601655	—	Hölö ..................	93 38	4,580		»
					Mörkö..................	56-38	1,328		))
Nyköpings distrikt. Station:	Nyköping.	Västerljung .........	99-36	1,318		»
■ Tuna ..........	52-72	902		Nyköping.	Trosa landsförs. ...	45-96	878		>''
Bergshammar ......	31-53	664		Vagnhärad .........	56-84	1,013		))

Tunaberg ............	94-70	1,644		>»	Hela distriktet	5217 5	8,399\|16 lo	—
Lunda..................	85-67	1,484		..
Bärbo..................	31-11	752		»
S:t Nikolai1).........	103-oi	4,036		»	Östergötlands län.
Lid.....................	41''77	689		»	Tjällmo distrikt. Station:	Tjällmo.
Rutit tina ............	63-81	1,204		»	Godegård ............	218-53	3,012		Tjällmo.
Ludgo..................	79-41	1,135		”	Tjällmo ...............	202’88	3,052		))
Spelvik ...............	1237	288		))	Hällestad ............	326-2 4	4,981		„
Tj^stberga............	87-38	1,183		”	Ri sill ge (med Fin-
Sätersta ...............	29-94	477		»	spångs bruk) ...	372-97	7,260		))

1) Nyköpings landsförs. —- a) Allhelgona,

Sjätte Imfvutltiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den Sl/l2 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
*Begna ...............	200''8 8	2,023		Tjällmo.	Kullerstad............	39-c 8	1,736		Söderköping.
*Skedevi ............	319-65	4,006		»	Borg ..................	76-2 6	2,337		»
Hela distriktet	1,640 65	24,3341483		Hela distriktet	1,77310	43,987	24 81	—
Söderköpings distrikt. Station:	Söderköping.	Motala distrikt. Station:	Motala.
Västra Husby ......	58’6 8	1,047	Söderköping.	Västra Stenby......	31''85	1,211		Linköping.
1 »rot hem ............	92-37	1,957	»	Hagebyhöga.........	19-51	595		»
Skinberga............	55-50	1,191		»	Fifvelstad ............	18''34	855		»
Mogata ...............	79-83	1,315		»	Orlunda...............	13-08	526		»
Gårdeby...............	29-2 9	550		»	Hvarf..................	]	642		„
						/ 32-18
Kuddby ...............	51-68	1,209		»	Styra ..................	1	350		»
Å ........................	25-02	541		»	Ask.....................	9-09	252		»
Tåby ..................	27-ii	778		»	Vinnerstad .........	20-85	962		»
J Konungsund.........	18-9 6	508		»	Motala landsförs...	90-38	9,353		»
j Häradsliammar ...	90-7 7	1,473		»	Västra Ny ’).........	97-15	2)1,551		»
Östra Husby ......	706 7	1,676		..	Brunneby ............	42''59	1,180		»
Östra Stenby ......	37-48	881		»	Skepi:>sås ............	13-77	513		>>
Styrestad ............	20-64	847		»	Älfvestad ............	20-54	729		»
S:t Johannes ......	37-61	3,000		..	Vallerstad............	22-16	720		»
Dagsberg ............	26-49	735		n	Fornåsa...............	25-52	741		»
Tingstad ............	23.1S	597		»	Lönsås ...............	19s2	588		»
Östra Byd...........	131-08	1,704		»	Ekebyborna .........	36-7 0	874		»
1 Skällvik...............	72-97	1,213		m	*Kristberg (Krigs-
i		1,997			berg) ...............	166-4 0	2,292		»
Östra Ny ............	49s5	866		„	Hela distriktet	(579 43	23,93435 23	—
Bönö ..................	51-83	670		»
Jonsberg ............	91-84	1,523		»	Linköpings distrikt. Station: Linköping.
Fyringstad .........	18''90	525		»	Vårdnäs...............	117-07	1,971		Kisa.
Östra Eneby ......	82-04	7,833		»	Nykil ..................	126-28	1,869		Linköping.
Kvillinge ............	128.46	4,333		»	Gammalkil............	61-87	1,284		»
Simonstorp .........	161-70	945		»	Bappestad............	22-07	742

L) Nykyrka. — 2) Hit räknas Örebro länstdel af Västra ny, 8 personer.

Sjätte lmfVudtitelii. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-mängd den 31/ii 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknon f. n. hörer.
i Sjögestad ............	20-28	G 87		Linköping.
Vikingstad medBa-					Åtvidabergs distrikt. Station:	Atvidab er g.
kered ...............	38''4S	1.285		»
	12''2 2	437		„
					Kättilstad............	161*94	1.646		Kisa.
Yre ta kloster ......	57''3 2	2,309
					Gråbo.................	70-57	1,171		Linköping.
Stjernorp ............	11864	1,150			V ärna..................	37-48	923		»
Ljung..................	98-40	1,571		»
					Björsäter ............	119-83	1.425		»
Flistad ...............	17-06	670		»
					Atvid ..................	164''S7	3,540		))
Bj örke berg .........	9''5 5	367		n	Yxnerum ...........	101-73	960		Söderköping.
Ostra Skrukeby ...	26''26	472		»
Lillkyrka ............	8''39	165			Gärds eram *).........	153-e 4	2,235		Tjust.
	»
Törne valla............	30-81	807		»	Hela distriktet	80946	11,900)14-82	—
Ostra Harg .........	63-12	690		»
Bystad ...............	53-90	1,177		»	0deshögs distrikt. Station:	Odeshög.
Vårdsberg............	29-19	858		»	Svanhals ...........	42-67	1,160		Ödeshög.
Askeby ...............	22''9 4	585		»	Humla ...............	12''6 2	248		»
Bankekind1).........	58-7 2	1.182		»	Bök.....................	51''7 5	959
Or tomt a...............	59''9 0	1,268		»	Hed a ..................	22-2 4	955		■''
Staka .................	33''3 8	1,121		-	Stora Aby..........	105-85	2,114		»
	71-96	1.543				99-14	2,572		„
Kärna..................	25-6 7	1,200		»	Trehörna ............	88-28	871		»
Kaga ..................	18-39	G 03		»	Västra Tollstad ...	33''8 3	822		-
\| S:t Lars...............	58''6 5	3,097		»	Bogslösa ............	26-28	1,251		»
Landeryd ............	31-49	1,065		»	Väfversunda.........	19-21	390		»
Vist.....................	90-89	1,620		»	Herrestad (Hårstad)	14-70	425		»
Skärkind ............	65''53	1,546		Söderköping.	Kall.stad...............	17-0 6	281
Gistad .............	23-6i	742		»	S:t Per ...............	15-49	543		»
Vänga..................	155-93	2,657		Tjällmo.	Strå.....................	17-37	668		))
Kimstad...............	67-66	1,573		Söderköping.	Örberga...............	1954	725		»
Klockrike ............	35-52	1,175		Linköping.	Nässja ..............	9*2 6	277		»
Hela distriktet	1,73225	39,488 22-7!»	—	Hela distriktet	595-29	14,2612396	—

l) Kallades före 1904 »Svinstad».

!) Tillhör Kalmar län.

Sjätte hafvudtitelu. Bil.

Folk-

Hrj

^ p?

3 B

Provinsial-

Socken.

Areal i
kv.-km.

den

=v13

1903.

1—• 3:
ty ö

< CfQ
‘i P2

% g-

B g;
P-

läkardistrikt,
dit socknen
f. n. hörer.

r~t-

Mjölby distrikt. Station: Kisa.

Västra Harg.......	119*82]	1.685!	Linköping.
Östra Tollstad......	40*94	1.121	»
Sva .....................	16-77	650!	-
Veta ..................	21*21	936	»
Viby ..................	24*24	948;	”
Normlösa ............	22*43	724:	»
1 Härberga ............	11*70	544 1,078
Västerlösa............	30*95	))
Mjölby (med Sörby)	59*74	4-165;	»
Ekeby..................	111.79	3,587		Boxholm.
Blå vik..................	86*72	445		»
Rinna..................	92*01	1,315		”
j Åsbo ..................	123*86	2,590		>>
j Högby ...............	33‘2 3	1,063		»
Hogstad...............	26*li	802		»
Järstad ...............	11*01	371		))
Allhelgona .........	32-5i	941
\| Bjälbo ...............	22*31	749		»
\| Väderstad'') .........	43*27	1,335		))
\| Hot.....................	BO''os	845		))
Appnna ...............	11*93	382		»
Hela distriktet	978*60	26,276 28 85
kisa distrikt. Station:	Kisa.
Horn ..................	193*74	2,584		Kisa.
j Hycklinge............	126*56	1,665		))
Tirsernm (Tiders-rum).................	153*21	1,423		»
[ Västra Eneby ......	129*88	1,526		W
I Kisa ..................	234*79	3.486		”

i) Med Harstad. 5) Tillhör Kalmar län.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-mängd \| (l(''n [ S1/l3 1903. !	t ef H B _ p: y3 < aq ’l p*1 3 §1 o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer. \| \|
Hägerstad............	38 82	683		Kisa.
Oppeby ...............	130*65	1,459		»
Tjärstad...............	140*41	2,108:		”
Västra Hyd .........	134*39	1,344		Boxholm.
S vinbult...............	142*3 8	811		»
Sund ..................	124*6 6	1,193		»
Asby .................	142*02	1,598		”
Torpa...................	110*32	1,293		)>
Norra Vi ............	127*2 7	960		Kisa. j
*Malexander (Mai-
gesanda)............	200*io	1,182		Boxholm. i
Ulrika..................	129*99	1,369		Linköping.
Hela distriktet	2,259 19	24,634 10 90
Vaidemarsviks distrikt. Station:	Valdemarsvik.
Börrum .............	34*48	424		Söderköping.
Gryt....................	1 178-91	i 2,449		■ 1
Kingarum (medGu-sums bruk och Vaidemarsviks
köping)............	i 32228	5,268		»
Hannäs2).............	\| 133*89	1,397	!	Tjust.
Östra Ed1)...........	107*50	1,243		»
Try serum1)..........	187*st	2,303		))
Hela distriktet	l 964*94	13,084	13*56	\|

Jönköpings län.

Jönköpings distrikt. Station: Jönköping.

Svarttorp ..........	62*4 9!	1,039	Jönköping.
Lekeryd...............	69*79;	1,055	»
Järsnäs................	90*21	1,143
Forseram ............	61*77	2.299	)»

Bill. till Riksä. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

Sjätte hnfvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den st/r> 1903.	O H E2 H tf < a? 1 P4 * a- B gf P" o e-t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	hrj O 8 tf 5* ''< aq ''l 3 g o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen i f. n. hörer. j
Ljungarum........ ..	32 07	1,063		Jönköping.	Bredestad ............	o0''52	568		Eksjö.
Järstorp ...............	36''56	597		n	Marbäck...............	64-so	859		W
Bankeryd ............	36*38	942		,	Linderås..............	103-92	1.708		»
Benberga ............	76-45	1,675		)>	Säby med............		5.187		»

Oggestorp...........	52-22	705			Tranås köping......	j- 216-97	1,901		))
1 Barnarp...............	77-0 7	2,290		»	Ingatorp..............	147-7 4	1,993		))
1 Månsarp...............	65''9 8	927			Bellö...................	41-48	465		»
Sandseryd............	52-32	1,185		»	Häsleby...............	97-2 2	1,780		))
Hakarp med (Hus-					Hult ...................	118-44	1,350
kvarna faktori)..	40-55	5,785		))	Eds bult ...............	81-08	756		»
Visingsö...............	24-54	1,228		”	Höreda ..............	142-4 7	1.623
Grenna landsförs..	139''06	2.747
					Eksjö landsförs. ...	106-oo	1,324		»
Skärstad..............	95-20	2,242		)>
					Flisby..................	113 90	1.680
Olmestad ............	47-83	1,404		„
					Norra Solberga_____	109-35	2.569		»
Bottnaryd............	’) 159-14	1,227		»	Malmbäck...........	180-16	2,112		Vrigstad.
Mulseryd .............	115-21	774		“	Alm esäkra...........	62-12	568		»
Ånger dshestra......	85-39	544		»		„ - -
					Hela distriktet	2.294-83! 39.08117-os	—
Bonstorp .............	100-4 0	577
Vireda.................	65,12	1,043		Eksjö.	Gislaveds distrikt. Station:	Gislaved.
Hagrida (Haurida)..	39 so	492		»
Ödestuga ............	93-9 3	778		Vrigstad.	Stengårdshult ......	95-46	561	Gislaved.
					Norra TJnnaryd.....	87-0 8	675	»
Byarum...............	230-25	2,416		Värnamo.
				Valdshult ............	34-27	213		»
Hela distriktet	1,5)49 61	36,177	18-56	—	Öreryd.................	69-7 5	418		»
				Norra Hestra.......	38-2 9	442		>,
Nässjö distrikt. Station:	Nässjö.	Åsenhöga ............	129-0 0	1,300		..
Barkeiyd ............	99-75	1,340		Jönköping.	Källeryd..............	71-25	577		»
-VT.. .Nässjö ................	104-45	5.070		»	Södra Hestra .......	97-07	1,335		»
Lommaryd............	120-25	1,812		Eksjö.	Gryteryd..............	40-oi	465		»
Bälaryd...............	74''7c	932		»	Burseryd..............	88-12	1,044		»
Frinnaryd............	40-58	789			Sandvik ..............	27-iu	205		»
Adelöf.................	118-10	1,468		»	Ilosebo................	33-io	303	»
Askeryd...............	120-05	1,227		»	list ad ...............	168-si.	2,453	»

1) I »Sveriges kommuner», nionde årgången, åt'' K. Sidenbladh uppgifves arealen till 151*43 kv.-km.

Sjätte Imfvudtiteln. Bil.

			£		'' ......'' ''..............			2
Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	1\| K ö‘ < CR i P^ Pr1 w p §	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	O ^ ?? §’ -4 cr ''i 3" v .3 g: tf CD-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Båraryd...............	77-98	1,859		• Glslaved.	Hångel- ...............	59''3 G	716		Värnamo.
Våthulfc ...............	45''2 7	447	»	Åker ..................	158-42	1,742		»
Beftele ..............•	153-60	1,777	o	Käfsjö...............	112-84	982		-
Anderstorp .........	05''07	1,489		»	Forsbeda ............	51’io	793		))
Kulltorp ..............	94-is	1,306		»	Torskinge ............	62-49	686		»
Gnosjö ...............	60''85	1,004		->	•■•bBolmsö...............	145-7 2	1,034
Bredaryd ............	79-27	1,561		>»	Dannäs ...............	47-26	539		))
Hela distriktet	1,587-02	18.934	11-98		*Tannåker............	30-9 2	373		K
			Hela distriktet	1,786-52	28,12812-95	—
Unnaryds distrikt. Station:	TJnnaryd.
Södra Unnaryd ...	213-9 9	2,168		Gislaved.	Vrigstads distrikt. Station:	Vrigstad.
Jäluntofta............	506 9	404		»	•VNorra Sandsjö....	168-5 8	3,588		Vrigstad.
Femsjö ...............	73-94	788		»	Vallsjö ...............	45-66	1,484		»
Långaryd ...........	242-7 5	3,398		»	Hultsj ö ...............	106-6 7	1,652		»
Färgaryd ............	86''05	1,255		»	Skepperstad .........	52-35	851		Ä
Ås .....................	89 is	1,290			Hjärtlanda............	24-5 3	307
Kållerstad............	37-9 5	543		»	Hjälmseryd .........	178-71	3,100
Odensjö1) ..........	115-58	1,008		Ljungby.	Stockaryd ............	55-35	1.030		»
lödbult1''; ............	120-21	1,207		))	Vrigstad...............	120-34	1.5-32		»
Hela distriktet	1,029-29	12,061	11 7 2	—	Nydala ..............	146''8 7	1,359		’>
				Svennarum .........	186-71	2,034		”
Värnamo distrikt. Station:	Värnamo.	Bringetofta .........	117-51	1,547	»
Toftcryd .............	125-67	2,116	[ Värnamo.	Norra Ljunga ......	46 42	1,087		))
Fry el e.................. Hagsliult ............	120-60	1,230	1	Hylletofta............	62.78	777
70''os	672			Hela distriktet	1,812-45	20,83815-50	—
Bydaliolm............	216-74	3,208		»
Gällaryd...............	105-46	1.373		))	Hvet!anda distrikt. Station:	Hvetlanda.
Värnamo med...... Värnamo köping . -.	! 207-9 7	3,721 1,045		n	Mellby (Medelby).. Ilvetlanda............	54-ii 110-48	666 3,931		Eksjö. Hvetlanda.
Våxtorp...............	113-27	1,331			^Björkö ...............	99-61	1,356		»
Tånnö..................	46''?o	504		-	Näfvelsjö ............	65-7 5	1,099		»
i Karda..................	105-91	1,063i	n	Karlstorp ............	IIS''32	1,227		»

*) Tillhör Kronobergs län.

S,jätte Imf vild t i teln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/12 1903.	hrj O o 5* H -! as: ÉV4 tä < aq ’i P-< 3 g t=r CD e“t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	H-j o" ^ E? 3 2 3- < rjq 2 fs: CD	Provinsial- 1 läkardistrikt, ; dit socknen f. n. hör er.
Kråkshult( Kråxliult)	69-47	1,081		Eksjö.	Vederslöf ............	54''34	1,225		Växjö. ]
1 Alseda ................	137-3 2	2,320		Hvotlanda.	Dänningelanda......	18-6 9	291		))
Skeda ..................	76-63	1,364		»	Täfvelsås ............	58-98	1,182		))
Ökna ..................	80-88	1,028		»	Kalfsvik...............	64-34	1,282		>»
\| Skirö ...............	58-3 7	836		»	Berg ...................	80-35	1,174		))
^ye.....................	53-91	973		»	Ormesberga .........	22-46	419		»
1 Näshnlt ...............	73-71	1,122		»	Aneboda .............	58-7 8	864		»
Stenberga............	51-80	862		».	Tjureda ...............	58''9 2	760		»
Ilorsberga............	13:3-0 2	1,525		»	Gårdsby...............	113-18	1,374		..
Lemnbult ............	74-40	755		»	Söraby (S. och N.
Bäckseda (Bexheda)	44-7 6	919		»	Bottne) ............	65''09	1,049		))
Näsby..................	49-89	718		„	Lekaryd................	36-47	701		»
Myre sjö ...............	65-08	858		»	Aringsås .............	48-9 7	2,100		))
Lannaskede .........	50-3 2	705		»	Hjortsberga .........	103-34	1,312		))
Frö(de)ryd............	81-08	1,400		Yrigstad.	Kvenneberga .......	35''66	549		»
Bäckaby...............	61-85	919		»	Slätthög...............	138''io	1,995		))
Södra Solberga ...	50-»o	700		H veranda.	Mistelås...............	52-21	707		.»
				Moeda (Moheda) ...	89-50	2.414		»
Hela distriktet	1.647-30	26.39416-02	_
				Ör ......................	31-9 9	771		))
				hö flor..................	14-54	219		)>
Kronobergs lön.		Hela distriktet	1,866-87 31,745 17 oo	- -
Växjö distrikt. Station:	V ilxj ö:
Hofmantorp .......	165 9 8	2,613	Växjö.	Braås distrikt. Station:	Braås.
Furuby ...............	145-69	974	»
Hemmesjö............	1	747		»	Aseda (Asheda) ...	263-68	3,384		Lenhofda.
Tegnaby...............	\| 101-63	558		„	Dädesjö1) ............	172-21	1,516		»
Växjö landsförsam-					Sjösås1) ...............	86-31	1,233
ling..................	74-oo	2,171		»	Dref1)..................	33-6 6	432		»
Östra Torsås .......	79-13	1,644		»	IdornarydJ) .........	27-41	442		»
Öjaby ..................	41''0i	507		»	Nottebäck............		1.957		»
						j- 211-22
Bergunda ............	64''5 2	1,007		»	Granhult ............		322		»
Öja .....................	47-s-i	1,136		»	As a.....................	136''00	1,572		Växjö.

V Dessa 4 socknar tillfördes nuvarande Lenhofda distrikt genom K, br. 12 okt. 1894.

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

Socken.

Areal i
ky.-km.

j Folkmängd

j den

31/''l2

i 1903.

i r

Tolg ..........

Ramkvilla *)

80*53 1.347!
113-6 71 1,565

Provinsialläkardistrikt,

dit socknen
f. n. hör er.

Växjö.

Vrigstad.

Hela distriktet! 1,124 69j 13,77012 24|

Säfsjöströms distrikt. Station: Säfsjöström.

Älghult .....

Helleberga
Lenhofda .
Ekeberg a .
Herråkra .

400’oo 4,664
173-26 2,273
283-58 2.273
176-40! 2,108
74-69 432

Lenhofda.

Hela distriktet 1,107 81 11.730 Idol

Ljungby distrikt. Station: Ljunghy.

! Ljungby.

Hvittaryd ...........

Berga.................

Dörarp ..............

Kyssa v ..............

Tutaryd..............

Agunnaryd ........

Vrå ....................

Annerstad...........

Torpa.................

Angelstad ...........

Ljungby (medLjung

by köping) ........

Känna.................

Södra Ljunga .....

Nöttja.................

Hamneda............

60-so
178-ci
67-73
176-36
40 23
149-93
142-20
138-oo
119-21
124-01

56- 2 0

57- 60
124-14

69''07

673

2,966

541

2,577

536

1,737

1,172

1,228

1,284

1,592

2,399

765

1,651

684

129''241 1,744

Socken.

Areal i
ky.-km.

folk mängd den -

1903.

Provinsialläkardistrikt,

dit socknen
f. n. höror.

Vislanda distrikt. Station : Vislanda.

Hela distriktet | 1,633''45( 21.54!) 13 1»

Skal'' eif...............	150-84	2,816		Växjö. I
Virestad...............	303-7 2	4,075		»
Stenbrohult .........	] 122-79	2,458		»
Elmhults köping ...	1	987		”
Vislanda...............	122-61	2,675		»
Blädinge ............	80-04	1,073		»
Västra Torsås ......	208-32	3,391		i
Härlunda ............	124-08	1,602		Tingsås.
Pjätteryd ............	148-41	1,963		Ljungby.
Hela distriktet	1,26201	21,01016-67	!
Markaryds distrikt. Station:	Markaryd.
G-öteryd...............	162-40	2,987		Ljungby.
Traryd (Traheryd)..	113-42	2,382
Hallaryd ............	110-52	1,704		))
Markaryd ............	186-18	4,257
Hinneryd ............	231-43	2,368		»
Knäred1)..............	201-94	2,227		Halmstad.
Hishult (länsdel) “)■■	92-56	1,737
Hela distriktet	1,098-61	17,6621608
Tingsryds distrikt. Station:	Tingsryd.
Köbbele...............	101-14	1,744		Växjö.
Elmeboda ............	165''06	3,020		Tingsås.
Linneryd ...........	187-78	3,162		»
Södra Sandsjö.....	122-25	2.540
Väckelsång ........	125-12	2,483		”
Tingsås ..............	157-22	3,205		))
Uråsa .................	26-15	697		Växjö.
J ät ....................	58-50	90E		))

!) Tillhör Jönköpings län. 2) Tillhör Hallands län.

Sjätte hufvndtitcln. Bil.

i ''■ ~...... '' ! Socken.	j 1 Areal i i ky.-km.	Folk-mängd \| den 31/l2 i 1903. :	F olkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial- läkardistrikt, 1 dit socknen J f. n. hör er. 1	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-! mängd den =»/,, 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	j Provinsial-läkardistrikt, \| dit socknen f. n. hör er. 1
Urshult ..............	i 240-88	j 4,823		Tingsäs.	MÖrtfors distrikt. Station:	Mörtfors.
j Almundsryd.......	209-11	3,890
,				--™-------	Hjorted ...............	[ 268-79	3,918		Vimmerby \|
Hela distriktet	! 1,396-81	j 20,407	18-05		Gladhammar.........	135-26	2,270		Tjust
					Väs termin............	148-3 7	1,699
					Misterhult med	1	5.625		Oskarshamn
						404-49
	Kaliuai	liiu.			Mgeholms köping	1	384
					-''::Tuna..................	247-oo	2,775		Vimmerby j
Gamleby distrikt. Station:	Gamleby.	Hela distriktet	1,208-97	16.07113-85	—
! Dalhem ...............	170-92	1,598		ljus t.
likna ..................	167-24	2,343		„	Måli Ilo. distrikt. Station	Målilla.
Västra Ed............	182-98	3,404		))	Kristdala (Krigs-				■
Lotta ..................	144-80	2,886		„	dala) ................	238-71	3,300		Oskarshamn
Loftahammar .....	115-40	2,057		»	Mörlunda ............	285’ i»	3,981		Målilla
\| Hallingeberg ......	166-45	3,111		))	T ve ta ..................	76''75	948
Odensvi...............	147-3 7	1,756		))	M ålilla ...............	! 289-0 2	2,334		»
1 Törnsfall (Törnes-					Gårdveda ............		797		))
falla) ...............	100-17	1,454		»	Lönnberga .........	92.36	1,224		„
j Gamleby (med					Virserum ............	167-36	2,906
Gamleby köping)	113-48	2,890		))	Järf-da ...............	SO-5 2	884
Hela distriktet	1,308-82	21. (99 16 42
1					Hela distriktet	1.230öi	16,37413si	—
Vimmerby distrikt. Station:	Vimmerby.	Högsby distrikt. Station: Högsby.
Locknevi ............	173-60	2,215		Vimmerby.	Högsby ...............	339 56	(5,203		Högsby
Blackstad ............	83*49	1.294			Fågelfors ............	89-8 9	1,370		))
Rumskulla............	163’ 5 9	1,640			Långmåla ............	152-44	1,816		»
Vimmerby lands-				»	Fliseryd...............	267-0 7	3,428		>»
församling.........	159''7i	2,164			Fagerhet ............	201-22	2,523		))
Pelarne ...............	57-39	702		n	Kråksmåla............	200-39	1,973		))
J Södra Vi ............	260-s?	2,912		>.	Mönsterås med	!	3,294		Oskarshamn
Djursdala ............	75-60	985		»	Mönsterås köping	> 167-82 !	1,295
Frö dinge ............	154-48	1,855		»	Däderhult............	i			i
Hyena..................	263-91	4,363		»	Påskallaviksköping	• 295-15 1 1	5,272		i i
Hela distriktet	1,392-64	18,13013-02	—	Hela distriktet	1,713-54,1	26,174 17» 27

Sjätte Imfvndtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	~ Folk- mängd den S1/l2 1903.	O *3 p 8 3 p: K 3 < crq ‘i P- w- a- •3 g o_	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd (lön 31/l2 1903.	hj 3 3 p: pr 3 -4 crq *, P- pr S-3 g ■ g;	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.
Kalmar distrikt. Station:	Kalmar.	Våxtorp...............	lo''7 2	694		Söderåkra.
Dörby..................	31-ss	1,153		Kalmar.	Arby ..................	j 180-93	1,489		»
Kläekeberga........	37-51	1,036		„	Karl slända...........	J	1,664
Kalmar landsförs.	16-oi	442		))	Hagby.................	24-04	1,050		Kalmar.
		1 356			Mortorp .............	101-19	1.682		»
Kristvalla ............	119-68	1,529		,,	Hela distriktet	S46-G3	20,07723-71
Åby.....................	124''2 7	2,504		»
					Borgholms distrikt. Station:	Borgholm.
Bäckebo .............	225''8i	2.279		))
					Böda...................	124-40	l,63o		Ölands norra
Kyssby................	169-33	2,968		”	Högby.................	66’4o	2,156		))
Ålem (med Påta-
holms köping)....	177-02	4,899		a	Källa..................	26-28	874		»
Ljungby...............	126-17	3,780		»	Persnäs................	55’52	1,751		»
S:t Sigfrid............	44-32	791		»	Föra....................	360i	1,020		»
Hos sm o...............	15-64	609		»	Löt.....................	32-50	817		»
Hela distriktet	1.135 07	23,346	20-57		Ekby (Egby).........	11-70	257
					Gärdslösa...........	51-56	1,263
Emmabocla dis	trikt. Station:	Emmaboda.	Bredsätra............	27-90	693		“
Långasjöl)............	143-44	2,280		Lenhofda	Långlöt ...............	31-63	479		«
Ljuder'')...............	105-29	2,261		>,	Urinsten...............	45-6 2	967		))
Algutsboda1)........	332-74	5,002		,,	Alböke ...............	41-78	639
Vissefjärda ..........	262''65	5.746		Söderåkra	Köping................	48-is	1,257		Ä
Oskar.................	74-93	1,461		))	Borgholms stad....	0-59	1,003		11
Madesjö med	j	6,778		Kalmar	Eepplinge...........	43-17	855		"
Nybro köping.......	i 388-44	808		»	Högsrum .............	40''io	753		)>
Ors.j ö..................	1	1,495		»	Helo distriktet	683-28	16,419 j 24-os	—
Hela distriktet	1,307-49	25,831 19-7 c	—	Mörbylånga distrikt. Station:	Bengtstorp.
					Norra Möekleby ...	35-79	843		Ölands södra
Söderåkra distrikt. Station:	Söderåkra.	Sandby................	43-65	490
Torsås.................	228-54	5,267		Söderåkra.	Gårdby ...............	19-89	396		»
Giullabo...............	140-68	2,564		»	Hulterstad............	52-oi	860		»
Söderåkra ............	104-58	4,524	«	Stenåsa ...............	43-76	603		»
Halltorp...............	52-95	1,143]		Besnio.................	35-80	508		»

r- Tillhör Kronobergs län.

Sjätte hufvn(Ititelh. Bil.

1 Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 1903.	1 Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	hrj O 3 g tf- ^ 0 ■< crq K 3 g * tf CD Tf-	Prnvinsial-läk ar distrikt, dit socknen f. n. hör er.
Mörbylånga med	}	633		Ölands södra	Gothem ...............	70-89	633		Slite.
	^8.9 9
Mörbylånga köping	/	198		»	Norr! a lida...........	39-84	300		))
Yiokleby..............	37-46	631		»	Hörsne med Bara	36-58	411	»
Torslunda............	55''9 8	1,330		»	Hela distriktet	1,02642	10,8551058	—
Glömminge ..........	36*23	859		W
Algutsrum............	40-89	864		»	l/isby distrikt. Station:	Visby.
\| Segerstad.............	34-12	371		t »
					Visby landsförsam-
Gräsgård .............	34-is	655			ling .............	14É58	169		Visby.
1 Ås ....................	24-ic	472		»	Endro..................	23-3 7	331		))
Veutlinge ............	21-09	485		»	Hejdeby...............	22-41	215
1 Smedby..............	26-18	399	»	Bärling!) o ............	16-9 5	452		»
j Södra Möckleby...	35-76	1,445	»	Ekeby..................	16-76	331		»
Kastlösa..............	56-44	950	)>	Korna..................	23-41	635		„
Hela distriktet	662-32	12.992''19 62	—	Björke ...............	11''99	337		»
				Follingbo.............	36-85	507		”
Gottlands län.		Akebäck...............	10-7 6	146		»
Sate distrikt. Station:	Slita		Fole.....................	27-9 7	445
Hejnum...............	45-17	287		Slite.	Lokrume .............	33*58	380		»
Bäl .....................	24-os	198		»	Vit.silande ............	39-54	738		»
Källunge .............	18-43	246		„	Bro .....................	22-88	325;	))
Vallstena.............	27-49	319		W	Martebo...............	26-96	379	»
Stenkyrka ............	56-04	796		»	Lnmmelunda........	25-14	413		»
Tingstäde............	42-7 0	504			Dalhem ...............	29-51	560		»
Othem.................	53-58	1,128		»	Ganthem..............	22-47	296		»
Boge...................	37-14	470		>>	Halla...................	14-5 8	297
Hangvar..............	83-78	920		))	Sjonhem ..............	18-21	360
Hall.....................	33‘9G	267		„	Viklan.................	17-8 8	182		»
Barbro ................	104-n	1,315		„	Vånge..................	39-71	612	» 1
Hellvi (Hellvik''''.....	39-51	550		))	Buttle..................	31-25	368
Elite ...................	63‘92	487		)>	Guldrupe ............	16''oi	255		"
Fleringe..............	68-20	390		M	Östergarn............	28-56	591		»
Btmge..................	3378	526		,,	Gammelgarn.........	37-54	434		»
Fårö med Gotska					Ardre..................	38-6 6	465		))
Sandön ............	147-se	1,108		n	Kräklingbo..........	46-7 2	380!	»

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i ky.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	hrj o" “Ö p? S B p: ur 3 ■< crc ''l p* ur a. g p: '' S? o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd don “Vm 1903.	hej o" f jr p: ur s < oq P-> ur B g- * j=r CD c~t~	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
Al a .....................	30-<) 7	302		Visby.	Hablingbo............	52''-ii	561		Hemse.
Angå...................	29’7 s	288		»	Silte ...................	28-oo	330		»
Stenkumla...........	31-40	464		))	Ekst,a (Eista)........	453 4	603		»
Västerhejde .........	27-5 0	450		»	Sproge ................	24-30	308		»
Träkumla.............	15-25	243		»	Vårdhem ............	20-15	352		»
Vall.....................	19-90	*308		»	Linde ..................	22-61	320		»
i Ho grän ...............	22-06	825		--	Loj sta..................	22-05	296		»
Atlingbo..............	14''7S	221		))	Leve de.................	31-85	521		»
Eskelhem ............	38-15	706	»	Gemm.................	13''3 7	176		»
j Tofta ..................	38 27	551		»	Här.....................	36* 2 5	911		» \|
Sanda .................	40 is	819			Lau.....................	27-3 8	491		”
Mästerby ............	22-85	382		»	Burs ...................	41-69	824		n
Y ästergarn...........	12,07	288		»	Stånga ................	39.80	658		»
Hej de..................	63 40	550		»	Älskog ................	37-81	461		»
Väte ...................	34''02	563		»	Lj-e.....................	19 33	306		»
Klinte..................	28-98	1,162			Garde..................	29-50	462
Fröjel .................	43''5 2	561		»	Etelhem...............	46''5 2	548		»
Hela -distriktet	1,20«72	18,780117) 57	—	Hela distriktet	903»x	14,843''MS-4 2	—
Hemse distrikt. Station:	Hemse.
\| Öja ....................	37-8?	882		Hemse		Blekinge län.
\| Hamra ................	19.51	329		»''
j Vamlingbo ..........	53-83	688		»	Jämshögs distrikt. Station	: Jämshög.
1 Sundre ................	20-92	183		»	Jämshög (Gemsjö)	200-71	5,693	!	Jämshög
Hafdhem ............	35-54	717		»	Kyrklmlt .............	217-85	5,020		»
\| Käs.....................	36-53	375		n	Gammal s torp.......	60 io	2,485		»
j G-rötlingbo ...........	34-45	629		••	Ysane..................	24-6 0	1,132		»
1 Fide....................	14-95	307		»	Mjällby (Marieby)	75-61	5,947		»
i Kone...................	45p io	1,005		»	Sölvesborgs lands-
! Eke.....................	18''C 7	254		»	församling.........	13"so	548		”
	23-38	472		»	Näston1) ..............	99-44	2,440		»
'' Hemse.................	! 24-41	874		»	Hela distriktet	092-23	23,265	38-01	—

L Tillliör Kristianstads län; blef till distriktet öfverförd redan genom K. Br. den 21 sept. 1894.

Bih. till Riksd. Prof, 1911. 1 Sand. 1 Åfä. 1 Häft.

Sjätte lsufvndtiteln. Bil.

					''			Hrj O
Socken.	Areal i ky.-km.	Folk- mängd (len 31/l2 1903.	8 B p* V? ö -1 aq	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen	Socken.	Areal i kv.-kni.	Folk- mängd den 3l/l2 1903.	3 3 p: t>V Ö -4 crq	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen
	■	a p:	f. n. hörer.			S-B g:	f. n. hörer.
	l		• b o ert-					* o
Karlshamns distrikt. Station:	Ivar] shamn.	Kristianopel (med Kristianopels ko
Bräkne-Hoby........	181-09	5.793		Ronneby.	ping) ................	90"48	2,799		Karlskrona.
Hällaryd............	78-32	3,316		Järn sbög.	Torhamn (Torrum]	61-15	3,497		”
Åryd...................	91-3 0	2,869		j,	Bamdala..............	81-90	2,935		”
Asarum ...............	126 04	8,724		»	Järn jo..................	87-2 2	2,622		»
	127-47 67-90	51 141			Lösen..................	39''7 5	1.953
Mörrum...............	4,527,1	»	Hela, distriktet	903-42) 34,985(38-71	—
Elleholm.............	7-38	398		»
Hela distriktet	67950	27,768l40-87	—	Kristianstads län.
Ronneby distrikt. Station:	Ronneby.	Ängel bo!ms distrikt. Station:	Ängelholm.
Tving..................	150-07	3,808		Karlskrona.	Hishult (länsdel)...	14''OS	226		Ängelholm.
Eringsboda ..........	124-55	2,605		»	Kallna.................	U"59	640		»
Listerby...............	41-78	2,556		Bonne 1 >y.	Ossjö ..................	393 7	1,033		»
Förkärla...............	30''os	850		»	To sjö .................	91-64	1,470		»
Hjortsberga .........	67-ic	1,152		))	Munka-Lj ungby....	45-89	1,975		»
Edestad...............	33’io	1,129		»	Tostarp ...............	22-os	700		»
Bonne,by landsförs.	188-7 7	8,706		)>	Höja ..................	25 07	1,366		»
Backaryd ............	107-91	2,962		))	Ängelholms stad...	10''72	3,251		»
Öljehult...............	72-40	1,970		»	Starby ..............	11-09	511		»
Hela distriktet	815-82	25,738	B1‘ 5 5	_	Ausås..................	33-36	1,461		»
					Ströfvelstorp........	41-63	2,137		»
Karlskrona distrikt, Station:	Karlskrona.	Barkåkra .............	32-23	1,922		-
1 Sturkö.................	18-6 7	2,042		Karlskrona.	Rebbelberga........	12-03	935		»
Tjurkö.................	6-09	1,272		»	Förslöf...............	32-43	1,972		»
Augerum (med Bly-					G-refvie ...............	45-58	1,741		»
mens kapell)......	117-94	3,886		”	Hjärnarp ............	62*84	1,822		»
Bödeby ...............	132-35	3,987		-	Västra Kamp .....	57* G 2	2,817		..
Fridlefstad...........	105 7 9	2,983		»	Torekov...............	5*03	478		»
Sillböfda..............	100-56	2,695		»	Båstad (med Bå-	6-51	1,056		»
Nattraby.............	44-98	2,255		»	stads köping) ....
j Hasslö l1)............	8-26	1.145		Ronneby.	Hot.....................	25-58	1,095		»
j Aspö /...............	8-28	914]	Karlskrona.	Hela distriktet	626-921 28,608 45.63	—

A) Numera sammanslagna till Aspö-Hasslö socken.

Sjätte hnfradtiteln. Bil.

■ Bocken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 3I/12 1903.	hj O % B fT1 tf < CTQ ■'' fr 8-3 gi • tr O	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.
i Klippans dis	trikt. Station:	Klippan.
\| Rissberga............	139-08	3,684		Ängelholm.
Färingtofta .........	68''13	1,388		))
Oderljunga ....... ■	108-7 7	1,778		»
Perstorp...............	52''9 6	1,158		»
*Fagerhult ........	79''33	1,058		»
Örkelljunga.........	152-86	3,480		»
Rya.....................	60-59	1.006		»
I Östra Ljungby ...	29-21	1,166		»
Gråmanstorp .......	43'' 9 2	2,696		»
j Yedby..................	67-40	1,465		»
i Björnekulla .........	16"92	1,956		))
1 Västra Broby ......	15-48	1,397		»
Kvidinge .............	55-81	2,351		»
i Yästra Söanaxslöf	25é07	1,254		»
j Stenestad ............	31-34	662		»
Hela distriktet	946 90	26,49927-9»	_
Hessiehoims distrikt. Station:	Hessleliolm.
\| Sörby..................	18-58	526		Hessleliolm.
1 Gumlösa ..............	25-57	659		))
Vinslöf ...............	72-60	2,519		))
K aflinge...............	37-13	814		»
Norra Mellby ......	74-50	2,122		»
Tjörnarp .............	41-29	1,030		))
Brönnestad..........	52-14	975		»
Matteröd .............	55-19	1,007		))
Hiiglinge ............	51*54	978		))
Stoby1) ...............	9072	4,220		■>
1 Norra Sandby......	34-04	759		»
V ankifva1)............	64-si	1,891
1 Ignaberga............	\| 29''5 8	786		1 »
*) Af Hesslekolms köpin	g kora	1,931	personel* till S

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	Folkmängdstätket per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körd*.
Finj a .................	57-82	1,841		Hesslekolm.
Hölja..................	61*40	873		»
Röke ..................	119-18	1,693		»
Torup..................	72-94	980		»
Norra Åkarp .......	55-55	1,603		»
Yittsjö ................	156''8 5	2,175		»
Yisseltofta ..........	84''is	1,13C
Verum ................	77-5 7	1,476		»
Farstorp..............	78-0?	1,619		»
Hela distriktet	1,410 70	81,6762245	—
Broby distrikt. Station: Broby,
Hästveda ............	61-40	1,821		Broby.
Osby (Ousby) ......	177-7 3	4,276		n
Lo skutt...............	104-87	1,955		»
Östra Broby.........	72-54	2,043		»
Emislöf (Emitslöf)	28-34	937		»
Glimåkra ............	162-01	3,238		»
Örkene (Örkened)	238 8 6	4,472		»
Hjärsås ..............	84-49	l,764j	„
Knislinge ...........	41-63	1,170
K viinge ..............	Bl* 9 5	951		»
Gryt ..................	31*52	580		»
Hela distriktet	1,085 84	23,207	22 41
Kristianstads distrikt. Station:	Kristianstad.
Önnestad ............	38-28	1,775		Kristianstad.
Ifvetofta .............	72-43	2,241		»
Ifö ....................	30i8	360		))
Kiaby..................	38-17	893		»
Trolle-Ljungby.....	51-88	1,605		»
Gualöf ................	1979	551		»

Stoby och 366 personer till Vanlofva församling.

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-mängd den 31/12 1903.	O O ** p: ^ fc» <3 CTQ i P- X g. 2 ?o: . & 0	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i ! kv.-kra.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstathet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt dit socknen f. n. hörer.
Oppmanna............	52-so	1,623		Kristianstad	Baflnnda ............	36*63	80b		Brösarp,
Vånga..................	115-io	1,740		»	Brösarp ..............	44 04	1,325	i »
Österslöf.............	45- c o	1,269		»	Södra Mellbv......	29 01	1,840		»
Fjällvinge ...........	24''32	1,187		))	Hvitaby...............	30-40	1,752		»
Nymö..................	10-c j	414			Andrarum...........	48-74	1.187		»
Fjälkestad............	54- si	1,675		»	Äljaröd ..............	24-32	624		„
Gustaf Adolf .......	14-93	812		»>	S:t Olof..............	36-63	1,733		»
Rinkaby...............	24-03	879		»	Fågeltofta............	31-68	912		»
Abus (med Åhus					Korum .............	20’oe	814
köping) ............	77-2 7	3,678
Nosaby ...............	38-48	2,564			Hela distriktet	! 508 Ö0	18,4043218
Färlöf..................	41.84	1,860		„
Norra Strö ..........	25-4S	814		))	Hammenhögs distrikt. Station:	Hammenhög.
Va.....................	33-71	1,707
Norra Åsum.........	45-4 7	2.881			Glemminge ..........	20jo7	972		Hammenhög
					Tostemp .............	12-97	470		„
Skepparslöf .........	26'' 7i	1.275		„
Västra Vram .......	55-85	2.500			Hammenhög.........	11''17	946		))
					Hannas................	7''2 7	347
Ostra Vram .........	7-89	394
					Östra Hoby........	16''38	2.095
Köpinge....	42-10	1,714
				Ingelstorp...........	15-91	1,070		„
Lyngsjö...............	17''50	384.	»
				Valleberga..........	20''3 7	1,384
Esphult ......	39 12	930i	„
Einderöd ........... \|	40 58	1,00?!		Löderup...............	41''84	2,127	»
		1 1		Hörup..................	13-34	721
Träne ...........	44''5 4	1,294
Djurröd (Görröd)..	29-92!	7951	»	Tranås ............... Onslunda ..	2Too. 1ql	1,073		»
				-L 9 4 0	1,456		))
Hela distriktet]	1,159.io\| 40,829j35-22j	—	Kverrestad ..........	20-92!	1,046		))
				Smedstorp.........	43-oej	2.070		)>
orosarps distrikt. Station: Brösarps järnvägsstation:	Tryde..................	35-99	3.173		»
Hufvaröd ............1	38''9o	1,028		Brösarp.	Spjutstorp............	15-cö	713
Vidtsköfle............1	47-oi	l,009.i		»	Ullstorp...............	12-52	816		»
Degeberga............	39-2 5	1,287		»	Bollerup ..............	13-85	419		»
Hörröd................j	26o8	667		»	Öfraby ................	12.-7 2	543
Maglehem...........	31*46	1,159		»	Belastad ............j	16-59	439
Efveröd...............j	29-75	1,315;		»	Östra Herrestad ... 1	13''58	554
Östra Sönnarslöf...[	53''9 7	1,0061	»	Östra Ingelstad.....j	13-22	Olif 1	»

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903,	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den St/l2 1903.	\| Folkmängdstäthet j per ky.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
i Borrby ................	[ 35*84	2,207		Hammenhög	Farbult ...............	19*58	1,186		Helsingborg.
Simris (Cimbris) ...	11*7 8	1,270		))	Jonstorp..............	29*05	1,731		»
I Ostra Nöbbelöf ....	13*34	1,279		»	Välinge ...............	35*7 3	2,018		»
\| Gladsax ...............	24*3 3	1,452		»	Kattarp ...............	23*42	2,042		»
Östra Tommarp ...	25*11	1,227		»	Södra Vram.........	!■ 51*16	3,539		»
Järrestad .............	7.30	453		»	Norra Vram.........	1	1,027		))
Stiby ..................	13*66	•1,051		»	Bjuf....................	17*37	3,437		»
\| Vallby.................	18*69	901		»	Kvistofta.............	19*86	1,503		))
; Bolshög...............	8*7 5	493		»	Glumslöf.............	10*41	1,071		))
\| Ostra Yemmerlöf...	28*85	1,003		))	Hela distriktet	546*21	49,013 89 7 7	,)
Hela distriktet	585*30	34,88158*74	—
Malmöhus län.		Teckomaiorps distrikt. Station:	Teckomatorp.
Hälsingborgs distrikt. Station:	Hals	ingborg.	Ekby (Ekeby).......	35*54	4,749		Hälsingborg-
				Kågeröd ..............	65*88	1,744		))
Vftlluf..................	13*oo	632		Hälsingborg.	Halmstad ............	26*67	761		))
Råhus (Raus).......	20*48	6,387		»	Ottarp ................	28*80	1,617		))
Hälsingborgs lands-					S:: .............	7*51	1,132		»
församling.........	21*74	3,154		»
						24*33	1,419		))
Bårslöf ...............	13*50	5ol		»
Fjärestad ............	13*68	603		>,	Säby ...................	6*21	417		W
i Prillestad ............	11*02	582		»	Vadensjö .............	6''55	268		))
Häslunda ............	14*03	582		»	Olja.....................	9*60	634		»
1 Risekatslösa.........	12*63	616		))	Asnmndtorp.........	21*76	1,441		n
\| Kropp..................	38*4 4	1,133		„	Tutta...................	9*40	434		»
Mörarp ...............	13*44	754		))	Billebeiga............	20*38	1,440		))
j Ali eram...............	53*48	2,478		„	Tirup ..................	11*42	589		» !
						4*97	251		»
! Flenninge ............	22*14	1,460		»
						25*2 7	1,551
Höganäs bruksfolk.		4,5/0		»
1 j Väsby..................	\| 49*98	3,674		))	Sireköpinge .........	23*36	1,265
Viken..................	3*95	970		„	Annelöf...............	16*05	1,027
					Norrhvidinge .......	18*93	1,055		»
] Brunnby (med År-
! ilds kapell) .......	38*29	3,31b		»	Kells-Nöbbelöf......	7*60	491

J) Ön Hven. —

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

! \| Torrlösa..............	52''2 6	1,789		Hälsingborg
j Norra Skreflinge...	7''60	825		n
J Reslöf..................	23-48	1,816		»
Östra Karleby1) ... Trollenäs (Näs och	6''47	352		»
Gullarp)............	24’it	1,594		Malmö.
Bosarp ................	28-3 0	1,300		Hälsingborg
Västra Strö .........	11''99	489		»
Konga . *............	41-04	728		>,
Ask.....................	23-58	907		»
Västra Sallerup	j 37-02	3,731		Malmö.
med Eslöfs köping	2,113		»
Remmarlöf ..........	6''91	271		))
Lilla Harrie .........	7-80	433		»
Stora Harrie .......	12-83	888		,,
Virke (Virkie) ......	6-88	294		))
Hög (Höj)............	C''51	422		n
Käflinge...............	8-23	1,909		»
Västra Kartel)y")...	26-0 7	1,359		,,
Saxtorp ...............	17-04	1,101		»
Söderhvidinge......	9os	565		,,
Dagstorp ............	7-99	396		»
Barsebäck............	14-04	902		,,
Hofterup ............. Löddeköpinge	12"49	576.		»
(Lyddeköpinge)	18-84	999		»
Lackalänga .........	10-54	1,626!	1 ))
Västra Ho by........	7-05	365j	»
Hela distriktet	789-49	50,035jcs-5 S	—
Hörby distrikt. Station:	Hörby.
B ill inge...............1	40 - 8 81	1,134	Hälsingborg.
Röstånga.............\|	26-70 J	848;

Socken.	Areal kv.-kmi	Folk- mängd den 3 V12 1903. 1	hej 0 0 jj ^ B co: Ö < Cfc? *1 eu P71 ce B g-p-0	1 Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Hallaröd..............	29-51	G30		Hälsingborg.
Stehag................	36-17	1,382		))
Fulltofta..............	45 36	829		Hörby.
Östra Espinge......	34’6 5	890		„
Hörby med		1.915		„
Hörby köping ......	\| 64-8 0	1,447		))
Kyby...................	25-25	1,153		»
Östra Sallerup......	51-98	1,399		»»
Svensköp ............	36-23	820		»
Högseröd ............	29-84	1,817		»
Norra Rörum ......	67-82	1,154		))
Södra Rörum ......	47-12	968		))
Höi»....................	62-og	2,450		>.
Munkarp..............	29-4 6	673		)»
Bosjökloster.........	59-7 3	1,008	»
Harlösa ...............	36-94	1,280		»
Hammarlunda.......	24-43	1,028		))
Östra Strö............	16''09	948		»
Skarhult...............	2143	607		..
Gudmundtorp.......	31-01	1,262		»
Jl.it-	11-36	681		»
Holrnby................	17-91	851		»
Borrlunda.............	15-151	531		»
Skeglinge.............	6.23	157		))
Västerstad............	81*541	1.714		Asum.
Långaröd.............	50-34!	1,669		»
Hela distriktet	»49-991	31,245l\|32-89l	—
Lunds distrikt. Station: Lund.
Västra Klagstorp..	9" 4 6	7811	Malmö.
Bunkeflo ..............	16-98	1,542	»
Hyllie 3)...............	10-os^	7,517\|	»

l) östra Karaby.

0 Yästra Karaby. — 3) Med Limhamns kapell.

Sjätte hufvndtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	folk- mängd den 3I/l2 1903.	hd O 5* §’ < crq i D-. ? g o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Bocken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den SVl2 1903.	Hd O ^ Sr cd a H B Sfi ''i Aj p s '' tr* CD	1 Provinsial-läkardistrikt, \| dit socknen { f. n. hörer. 1
Fosie...................	13*50	1,963		Malmö,	Burlöf..................	16-57	4,116		Malmö.
Husie...................	12"8 2	1,038		»	Stora Uppåkra......	\	1,033		))
■ Västra Skrefiinge..	9é95	4,392		»	Elaekarp ..............	1 21-08	232		»
Särslöf.................	5*3 7	228		»	Brågarp..............	47 3	418		))
Södra SaUerup......	12.35	931		»	N efvisliög(Näfyitsh.)	13*50	1,558		»
Örtofta................	13’os	830		»	Bjärshög..............	3''4 8	120		»
Befvinge...........	16’4 2	456		»	Lomma................	17-19	3,604		»
Hardeberga..........	20''2 7	636		»	Hela distriktet	598-00	51,576 86'' S8	—
Södra Sandby.......	34-19	1,719		»
Igelösa.................	lyss	267		»
Västra Odarslöf ...	15''ii	663		))	Sjöbo distrikt. Station:	Sjöbo.
j Stäfvie...............	11''87	622		))	Silfåkra................	20-27	631		Malmö.
\| S:t Peters kloster..	Ii 7 4	795		»	Hällestad.............	25''7 4	1,026		))
! Norra Nöbbelöf....	G''43	334		))	Efverlöf...............	26-71	800		»
Hås t ad ................	6*43	631		»	Veberöd...............	39-91	1,498		»
Borgeby...............	11-15	710		>''	Blontarp...............	49-10	1,493		»
Stångby...............	S''95	507		))	Brandstad............	20-07	987		Asum.
Vallkärra..............	14''52	783		"	.Södra Asum.........	29-03	2,329		..
Dalby..................	25-40	1,549		))	IiOfyestad.............	54.35	2,522
i Bonderup.............	17''8 5	877		»	Öved med Skartofta	36*06	1,167
Fjelie...................	20-54	1,032		>>	Vanstad...............	25''so	1,810		»
Flädie..................	5*83	608		»	Tolånga...............	40-62	1,493		i
Lunds landsförs,...	12-50	1,634		--	Ilstorp.................	10 58	235
Störa Båby..........	7-88	426		))	Björka..................	9''61	242		»
Bjällerup..............	984	422	»	Våmb..................	41-20	542		»
\| Gödelöf................	20-15	5961	»	Bödinge...............	22-36	591		))
Gårdstånga..........	16 56	801		Hörby.	Bamsåsa..............	12-45	508		))
Genarp.................	63 88	2,042		Malmö.	Ostraby...............	43’oo	1,993		»
Knästorp..............	5-87	422		»	Frenninge............	57-85	2,384		»
Tottarp................	9-54	675		”	Vollsjö.................	19so	1,627		»
Kyrkbeddinge ......	14''09	880		»	Ostra Kärrstorp....	21’7i	1,204		»
Esarp...................	13-98	701		»	Söfde.................	77-6 2	1,608		))
! Mölleberga..........	5.02	216		»	Hela distriktet	684-53 26.690138-99	_
i Gftrslflf................	5-24	269		»

Sjätte liufvmltiteln. Bil

i Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Hrj O « C ® P ?? a < CT5 1 P- pr * ep o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. liörer.
Svedala distrikt. Station:	Svedala.	Bösarp.................	14’22	G64		Anderslöf.
				Gylle...................	8-77	533		»
Västra Ingelstad ...	10'' 5 3	728		Malmö.	Kyrkoköpinge.......	5-40	538		»
Östra Grefvie.......	6''os	678		”	Störa Slågarp ......	6-49	289		»
Mellan-Grefvie......	4*41	252		»	Lilla Slågarp........	17-19	799		»
Södra Akarp.........	11-87	643		»	Dalköpinge...........	3-89	136		»
Gessie..................	6*49	414		»	Gislöf.................	lo''59	956		»
Eskilstorp.............	7-80	304 l	))	Lyngby................	19''39	1,103		Malmö.
Arrie...................	7-8 4	36o\|	”	Skabersjö.............	26-20	876		»
Hököpinge............	10-2 G	1,035	”	Bara....................	18-io	864		»
\| Tygelsjö...............	12 7 3	1,118	))	Hyby...................	55-34	2,153		))
Lockarp...............	50 7	269,	”	Simlinge..............	6-80	254		Anderslöf.
\| Oxie...................	11-02	846	»	Hemmingsdyngo
i Törringe..............	7-12	217;	»	(Hemmesdynge)..	8-34	441
Västra Kärrstorp...	11*94	599		»	Södra Aby............	13''55	590		»
Glestorp...............	lloo	577		»	Östra Torp............	5io	853		))
Svedala................	46-54	4,433		Anderslöf.	Lilla Isie .............	8-93	835		»
Hammarlöf...........	10-53	681		))	Ostra Klagstorp ...	15''5o	1,205		»
V ästra V emmerlöf..	7-08	309		))	Gärdslö f...............	27-23	1,017		))
Trelleborgs lands-					Grönby ...............	15-14	1,185		»
församling.........	7''53	4,391		”	Gustaf.................	60-36	2,181		»
Maglarp...............	11-52	600		»	Hela distriktet	714-55	45,58863-so	_
Västa Tommarp....	6*25	204		»
Skegrie................	7"S7	544		))
					Ystads distrikt. Station:	Ystad.
Keng...................	19-25	767		))
Skanör med Fal-					Espö....................	4-83	o09\|	Anderslöf.
sterbo...............	16‘49	911		))	Hell s torp..............	15''46	795		))
Störa Hammar......	10-49	468		»	Lilla Bedinge ......	10*93	763		»
Håslöf..................	11-85	427		»	Onnarp ...............	5ci	390		”
j Bodarp................	7-68	372		))	Tullstorp..............	13’54	885		»
Hvellinge.............	15-72	1,410		»	Svcnstorp ............	8-30	507		”
j Fuglie..................	925	521		»	Ostra Vemmenbög	24-15	1,228		»
Yästra Alstad.......	14l6	1,239			VästraVemmenliög	5 79	432		))
1 Fru Alstad............	9''8G	607		»	Skifarp ...............	16-oo	2,025		»
1 Anderslöf.............	2934	- 2,189			Örsjö ..................	8-33	910		»

Sjätte lmfvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den »Via 1903.	Hrj O •g ^ C3: K b < crq w-t: s i Sr S-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	} Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. horor.
Solberga..............	9''32	326		Anderslöf.	Frillesås...............	45-53	1,117		Kungsbacka.\|
Hasle-Bösarp........	4''02	198		»	Gällinge...............	33-io	688		))
Slimminge............	32-24	1,677		»	Idala....................	25-7 0	413
Stump.................	35''91	3,382-		»	Fjärds..................	144-52	3,357
Vill i,’ ..................	29-to	1,507		Asum.	Förlanda...............	53-0 2	904
Västra Nobbelöf...	11*39	711		»	Hanbals...............	19’49	753		»
Sjörup..................	14-92	1,287		»	Tölö.....................	72 no	1,443		»
\| Katslösa.............	9-52	541		»	Lindome...............	78-3 9	2,716		»
Balkåkra..............	10''42	787		»	Alfsåker...............	47-2 0	1,227		»
Snårestad ............	1219	836		»	Onsala .................	50-55	2,073		»
S kårby.................	19-99	1,029		-	Vadda..................	52-55	1,783		»
\| Stora Köpinge......	30-96	2.005		»	Släp.....................	42-oi	1,284		»
! Störa Herrestad ...	21-12	1,045		»	Hela distriktet	040-59	26,29427-95	—
! Borrie..................	4-08	113		-
1 Öja .....................	7-12	517		))	Falkenbergs distrikt. Station	Falkenberg.
Hedeskoga............	7-74	549		»	Slöinge.................	19-50	1,2451	Falkenberg.
Söfvestad ............	4306	1,088		»	Eftra....................	41-oo	1,349	))
Bromma...............	9-69	621		»	Skrea...................	37-49	1,835		»
Högestad ............	13-21	433		)>	Årstad.................	»dB* 4 3	1,540		>>
Baldringe ...........	22-40	530		..	As i ge...................	69''17	835
Bjeresjö...............	18-55	791		»	Abild....................	67-09	676		»
Hela distriktet	480-49	28.167	58-« 2	__	Vessige ................	59.69	1,174		»
				Ljungby..............	55-48	1,632
				Alfshög................	15-02	647		))
	Hallands 1 lin		Vinberg................	88-43	1,700
				Stafs inge..............	43-si	2,463		..
Kungsbacka distrikt. Station:	Kungsbacka.	Morup..................	45''oo	2,561
! Värö ....................	64-«7	2,937	\| Kungsbacka.	Sibbarp ...............	49''S7	1,006		»
1 Stråvalla...............	18-7 7	308		Dagsås.................	84'' 5 2	459		>*
i Veddige...............	8119	1,823		»	Orim e ton..............	38''c 4	j 883		»
Ås.......................	SO- 9 9	1,182;	»	Hvalinge...............	29''G4	j 891		»
Sällstorp...............	23-7 7	428		))	Stamnared...........	11-09	409		»
Olmevalla............	33-io	1,221		»	Tvååker..............	52-4	! 2,659		»
Landa.................	17-68	S 637		»	Spannarp.............	19-64	i 761		»

JHh. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Bäft.

Sjätte hufrudtiteln. Bil,

Socken. 1	Areal i kv.-km.	Folk-1 mängd den 31/l-2 1903.	i Hrj O * B gs: pr c < aq gj B g CD c-t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/lS 1903.	1 E i sr* Cf<5 ! 1 pr oa B 3» 0	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Hunnestad............	15.7 2	651		Falkenberg.	Ostra Kamp.........	45-82	1,247		Halmstad.
Gödest ad ..............	8-7 7! 313		))	Skummeslöf.......	29-5 6 795		))
Lindberg.........	44-52	1,749		»	Hassiöf................	38-31	795		))
Steninge...............	14''10	661		Halmstad.	Våxtorp ...............	136*85	2,463
Getinge...............	Il-ro	1,287				11 7i	557
Refvin ge.............	19-50	649		))	Holm ..................	25-42	879		„
Torpa..................	16-31	505		Falkenberg.	Söndrum ............	36-91	2,071		,»
Träslöf.................	30-7 9	1,973		»	Yapnö..................	24'' 11	742		»
Hela distriktet	956-90	32,513	33-98	—	Harplinge............	61''70	3,127		„
					Torup..................	222-45	2,960		• ))
Ullareds di	strikt. Station	Ulla red.	Kinnared ............	28-os	580		„
Askome................	31-61	366		Falkenberg.	Slättåkra ............	130-4 9	2,627		”
						39-51	970
Dr&ngsered...........	113-40	1,182		))
Krogsered............	81''14	638		„	Eldsberga ............	48-is	1.419		»
Gällared...............	85-3 5	875		„	Tönnersjö............	122-os	883		»
Gunnarp...............	IOG‘0 7	1,257			Snöstorp..............	76-si	3,210		»
Fagerred...............	73-94	834		»	Trönninge............	12-oo	622	»
Källsjö..................	25* 7 3	406			Ilnslöf..................	192-95	3,265		»
		646			Bredared.............	160''00	1,5571	» !
Oko me.................	61-27	1,062		»	Hela distriktet	1.841-si	39,885 21-66
Kö inge,................	26-59	577		»

Svartrå..____

Rolfstorp...
Nös(s)linge.
Skällin "o ...

36-05!
56*451
38*45;
>7*86

483j
1,274!
390
793]

Hela distriktet j 84663! 10.78S12--1!

Gtiteborg-s och Bohus län.

Tanums distrikt. Station: Tanum.

Skede (Sked)..
Tjärnö .........

267-851 6,459|
48-4 c: 2.29o!

Tanum.

Halmstads distrikt. Station: Halmstad.

Ycinge.................j	197*46] 2,970]	Halmstad.
Tjärby..................	18-88!	768
Laholms landsförs.l	75''8o] 2,106;	..
Renneslöf....	68-731 2,294]	..
Ysby... .	87-35]	978]	»

Näsinge...............;	44-so	1.185]
Högdal ...............	72-3s\|	1,669!
Lomme!and ........	33*41	946)
Tanum .............	247-20	7,117]
Lur.................. ..:	105-0 o	] 1,952
Kville (med Fjäll-] backa kapell) ..;	159-95]	5,824;
Svenneby ............	29''24]	1,503

Håby.

Sjätte hufviidtiteln. Bil.

1 Sockel).	Areal i kv.-km.	fej 1 Folk- 5? -p • • , , q a Provins! al- i mängd g. 1 .... i , 0 i g i lakardistrikt, j jj? ‘"pj i dit socknen ! 1903. I S \| f* n- h5rer* j I 1
j Bäfve ..................1	59*4g	1 ! i l,389j j Uddevalla, \|
Skredsvik ............!	84-!i7	1,836; 1 »
Herrestad ............j	90-28	1,839] \|
Högås..................!	1887	504;
Boken äs...............1	48 78	1,468] ;
Dragsma.rk .........	14-ss	57o! \|
Hela distriktet]	823-43	19,(580 23-90
Kårehogens distrikt. S	ta tion: Kårehogen.
Myckleby ............	55’9 7	2,1861 \| Omst.
Torp ..................	•16*59	1,956
Långelanda .........	41’2 7	1,690]
Ståla .................	50''s 8	1,593
Tegneby...............	56'' 4 7	2,100
Höra...................	46’4 8	1,734
Morlanda ............	i	3,538 ] >>
Gullholmens kapell	; st-si	729 ] >>
Kärings öns :>		592]
Mollösunds »	1	1,006]
Skäfte med	!	1,341 i
Fiskebäckslcil och	j- 25-41	645\| ]
Grund sund .........	)	1.051\| :
Hela distriktet	40-28	20,161 SO-sj]

Socken.

Areal i
kT.-kiu.


Folk-	O
mängd 1	” B
den I
311 13 ]	’i C-. pr »
1903.	S po:

Provinsialläkardistrikt,

dit socknen
f. n. liörer.

Bottna .....

ISTafverstad.
Mo ...........

17-96

275-94

97-sa

6501
2,963
970

Håby.

Tanum.

Hela distriktet! 1,399 4s| 33,q28|23''96!

Håby distrikt. Station: Håby.

Fess....................	94-2 0	3,907
Svarteborg med
Tose ................]	141-22	2,538
Håby ..................!	38''40	924
Bro....................:	74-53	2,743
Brastad................;	51''ai	2,620
Lyse....................i	l) 53’is	4,001
Krokstad ............!	154-74	2,683
Sanne..................	46-7 5	925
Flöde ..................	82-0 7	1,152
Tossene...............	65g5	4,515
Askum ...............	)	3.880
Kungshamns kapell	f 69* 5 5
(f. d. Grafvarne	2,926
ell. Gustaf Adolf)	)
Bärfendal ............	22-is	605

Häby.

Hela distriktet] 894''3 ä] 88,119]37''03j

Uddevalla distrikt. Station: Uddevalla.

Forshälla ............	118-43	2,546]	Uddevalla.	Tjärns distrikt. Station:
Resteröd ............	17-45	530	»	Stenkyrka...........1	i 1
Ljung..................	41-95	1,471:	»	Rönnängs kapell	• 79-35 6.478;
Grinneröd............	42-50	800!	c	Klä de sb. olmens »	i i 1
Hjärtum.......	132-97	3,093	v	Valla ..................	48-35 2,071
	70-59	1,996! 1.6381	,>	Klöfvedal ............	31-.‘)o\| 1,462
La.ne-Ryr ............	82 93	»	Hela distriktet	159-66 10,011

Orust.

1) Häri inräknadt det område, som nu tillhör Lysekils stad.

Sjätte lnifvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i j kv.-km. :	Folk-mängd den 31/12 ; IDOL !	h- 0_ 5- § -1 a? \| *. Ci. PT cd B g 0	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	\| Areal i kv.-km.	Folk-j mängd i den 1 31/ia - 1903.	51 '' % Ef * 3 pr 8‘ < crq pr g .3 s tr	Provinsial-läkardistrikt, j dit socknen f. n. hör er. !
Jörlanda distrikt. Station	Jörlanda.	Öckerö ..... .........	24''25	3,847		Göteborg
					Orgryte..............	21-76	15,048
Kareby ...............	36''5 5	1,271		Jörlanda.
					Landvetter .........	88-92	1 1,449		»
Romelanda .........	SO''2 5	2,057
					Partille (Partilled)..	73-u	3,301		„ j
Ytterby...............	33-2 5	1.425		»
					Harry da...............	87-41	1.169
Torsby ...............	5089	2,001		»					---
Harestad ............	20''6 6	756		„	Hela distriktet	660-91	45,073)71 os	—
Lycke.................	36*15	889		»
Solberga..............	60''70	2,268		)>		Ilfsborgs län.
Hålta ..................	29-51	958		n
Jörlanda..............	55''7 8	1,641		„	Bilhngsfors distrikt. Station:	Billingsfors. 1
Spekeröd ............	57-9 0	1,316		..	Edsleskog (Hässelsk.)	103-13	960		N:aDalsland.j
Ucklum ...............	70-98	1,373		”	Fröskog...............	56-3 4	1,061		» ))
Ödsmål ...............	46-09	1,664			Ödsköld...............	97-98	1,113		Mellerud. j
Norum ...............	31*04	1,383		„	Y år vik.................	122-43	1,293		»
Hela distriktet	610.30	19,010\|31 15	_	Torrskog..............	126-53	1,611]
					Laxarby...............	209-13	2,529j
Göteborgs1) distrikt. Station	: Göteborg.	Steneby...............	128-68	3,001]		»
					År tern ark.............	174-03	3.484]
Pässberg ............	52-33	6,578
					Tisselskog............!	103-94	961

Nya Varfvet.........!	0"76	380			Hela distriktet]	1,122-18 16,01314-2 J	—
Askim..................	35-6 o	1,141		„
Kållered...............	26-17	601		»	Mel/eruds distrikt. Station:	Mellerud.
Råda ..................	81-12	1,400		)>	Öl-.......................	114-40]	2,048]	i	Mellerud
Styrsö..................	18*53	2,223		"	Gunnarsnäs..........\|	28-so	862]
Tufve.................	17-48	655		>.	Dalskog...............\|	115-61	1,463		»
Rödbo..................	20-7 9	572		»	Skållerud .............	71-18	2,005!		))
Säfve ..................	51''iöj	1,727		»	Holm...................(	56-39	2,502		„
Backa..................	15-1 s[	961		»	J äril....................	24-96]	617]		))
Björlanda ... ........j	41-13]	1,100		-	I Bolstad................[	62-ooj	l,62lj		Vänersborg.]
Torslanda............\|	23-67]	620		»	Grinstad..............[	55-06]	1,509	:	» !

1 Från distriktet har afförts Lundby
Göteborgs stad.

socken (27’8 7 kv.km

11,165 in vå;

hvilken numera införlitVats med

Sjätte hnfvudtitelii. Bil.

Socken.	Areal i ky.-m.	Folk- mängd don 31/l2 1903.	Folkmängdstäth et per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörcr.	Socken.	Areal i kv.-ni.	Folk- mängd den 31/l* 1003.	hj O 1 Er H B ? ö'' < aq tf ot" B g	.. . Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
\| i Gestacl.................	62-ti	1,707		Vänersborg.	Trollhättans distrikt. Station	Trollhättan.
] Erikstad..............	30-98	844		»
Brålanda..............	67-07	2,021		»	Eomeled...............	17-83	593		Vänersborg.
Sundals-Byr.........	90-45	1,598		»	Fors...................	4547	1,707		»
Mo ...................	61-30	860		rita Dal sland	Uppbära d.............	56-25	1,507
i O j Amåls landsförs....	77-is	1,409		» »	Fuxerna...............j	22-78	2,417
1 Tössö (Tösse) ......		1,255		» ))	Afbräcka .............	10-44	315		))
! Tydie..................	j 8/oi	665		,, „	Västra Tunhem ...j	94-25	3,036
\| Aminskog............	122-19	1,861		» »	riorra Björke........	33*53	851		1
					Väne-Åsaka .........i		2.022		»
Hela distriktet	1.127-1*	24,847	22-04	_
					Gärdlien)..............	59-29	2,499		»
					Trollhättan...........1	10-02	6,075		„
Fers distrikt. Station: Eds .järnvägsstation:
					Vassända-riaglum .	109-33	4,928		))
Höland a...............	93*35	1,596		ritaDalsland.	Väne-Eyr ............	27-12	666		»
Ges åter ...............	27-42	511		» »	Ale-Sköfde...........	65-29	1,569		Alingsås.
Dals-Ed..............	252-98	2,742		» »	Sb Peter.............	14-59	804
Töftedal.............	148-2 7	978		» ))	Frändefors..........1	215-21	4,462		Vänersborg.
Håbol..................	136-79	1,415			Hela distriktet]	857-95	33,451	38-99
Nössemark .........	212-20	1,904
Backe..................	47-9 5	825		» ))
					Sollebrunns dis	tukt. otät 1011:	boll e brunn.
Hela distriktet	91902	9,971 10 85	—
					Störa Mellby........	82-co	2,0921	V änersborg.
Högsäters distrikt. Station:	Högsäte!.-.	Magra..................!	44-79	1.061		»
					Erska..........	42''9 7	1,101		»
Torp........... •er	81-37	1,092		Vänersborg.	Lagmansered........j	52-77	945
V albo-Byr............	88-93	758		»	*Stora Lundby ...,\|	110-25	1,710		Alingsås.
Bärgelanda .......	117-29	3,048		"	:!:Angered ...	47-7 5	1,318		))
Ödeborg . ..	71-49	1,205		))	*Bergjum........	55*75	1,077
Högs-äter.............	119-33	2,443		Mellerud.	Skepplauda......	95-71	2.257		!
Bännelanda..........	51-42	1,023		»	Hålanda...	85-44	1,007		»
Håggärd.......	57-48	962		»	Tunge......	22-28	608		»
Lerdal ...	61-54	1,006		))	Starrkärr.........	72-45	2,646
Järbo....	88-58	1.181		»
Hela distriktet	737 48	12.71817 24	__	Nödinge...............	32-54	2.179\|	n

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	(3 g Provinsial- p? g:! läkar di strikt, •, r{§l dit socknen tf f. n. körer. P sa: C-t- !=n CO C"+- !
Östad................	86-30	1,100	j Alingsås.
Bergstena............	00-02	4.17	»
Långared..........	SO i	1,962	»
Hela distriktet	996 08	22,102 22-19
Alingsås distrikt. Station:	Alingsås.
Skallsjö...............	82-79	tc o -. ce	j Alingsås.
Lerum.................	74-45	2,566	»
Algutstorp............	22-90	480	>■
Hol......................	39- 5 s	812
Siene .................	28-58	571	■>
Iiorla..................	21-85	413	»
Norska skogsbyg-den..................	38''8 9	480	»
	39 54	991
Fullestad ...........	19-38	344
Alingsås landsförs.	109-os	1,705	»
Rödene (Rödingo).	17-72	250	»
Bälinge ..............	25-35	425	»
Odenäs ...............	39-3 7	653	»
Hemsjö ...............	64-89	1,742	»
Nårunga..............	43-si	613	»
Töllesjö...............	105-50	1,413	Borås.
Hela distriktet	772.68	15,466 j 20" o -21
Herrljung a distrikt. Station:	Herrljunga.
Herrljunga...........	17-81	1,081	! Alingsås.
Tarsled ...............	15-07	456	»
	14-39	357
Fölene ................	16-07	422	i
Äggvena..............	19-26	417	o
Kullings-Sköfde ...	27-34 15-39	1.171 354

Socken.	Areal i kv.-m.	\| Folk- i p? 1 2 2 mangel * g. den \| 5* oo 31/12 ! Jr \| 1903. P g & ! o	Provins ial- i läkardistrikt, j dit socknen i f. n. körer, j
Södra Härene ......	26 50	530	Alingsås. ;
Bråttensby...........I	10-51	329	))
Landa..................\|	5-7 2	134	»
Södra Björke ......j	13t>6	216	*>
Yeseno ...............j	34'' 14	458	»
Grudc.................	15-32	276
Gällby’................i	16''2 4	169;	>''
Hudene ...............	49-3 6	1,161	»
Hällestad ............!	32-6 8	4551
Skölfvene.............	19-38	3571	-
Hot.....................	33*55	507	"
Norra Sam .........:	13*52	144
Kali un ga ............	35*03	396	»
Eriksberg ...........!	29-66	562	»
Broddai-p ............!	16-21	310,	>''
Mjäldrunga .......	21-40	4141	»
Od ...................	47-35	906;	»
O va ....................	15-42	3211	-
Alboga ...............	25-3 c	422!	))
Målla ..................\|	41-5 0	6021	»
Bjur..................!	17-27	488	»
Ornunga ............I	30-06	540j	»
Kvirmestad ..........	22 06	390	»
Asklanda ............!	12-43	244,	))
Hela distriktet)	709-oc	14,589120-55	—

Borås distrikt. Station: Borås.

Rångedala

Toarp.........

Bspered.......

Täi’ by..........

Varnum......

Brämhult....

40-78
87-91
25''87
14-58
18-7 8
20-so

1,001!
2,252;
726:
27 51
407
404!

Borås.

Ragnhildsdal.

Sjätte hnfvudtiteln. Bil.

								hrj
Socken.	Areal i k v.-lull.	Folk- mängd den 3Vl2 1903.	O »tf ^ cd ö g	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/i2 1903.	C § g ''» g- Ef £■ 3 Si • er	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.

i Gingri.................	21*57	611		Borås.	M arbäck...............	39*30	614		Ulricehamn.
j Penneslunda.........	21*43	350		»	Halstorp..............	59*10	930		„
: Grofvare ..............	1G*S 1	269		>■	Sula red...............	19*2 7	216
	1:2293 9999	2,279 2,241		,,			296		»
i Rinna ramm a........		..	Ljungsarp............	74*83	703		u
! Fristad................	5851	1,547		»	Vit torp ..............	77*42	740
Borgstena ............	87*39	703		»	Norr» Åsarp.........	38*35	868		”
: Torpa..................	86*24	2,183				31*18	727		o

I Bredared.............	73''ii	1.215			Solberga .............	13*0 9	199		»
Tämta..................	32*7 4	439		»	Smula..................	9*19	237		-
! Vänga .................	35* 19	469				26*09	666		»

Sandhulfc (med		2,173			D alrun.................	30*90	630
Hedared! *).........	110*59			Humla.................	16*71	322		»
! Bollebygd ............	190*47	3,276			Timmeile (Timmel-
i Björketorp...........	79*0 7	1,931			lied)..................	56*65	1,071		n
Hela distriktet	1,189 7 7	24,751	20so		Vist.. ......	16*70	299		»
	Brunn..................	28" so	600		»

Ulricehamns distrikt. Station	Ulricehamn.	Böne...................	23*38	389
j Södra Ving (med Trifven'')............	67*39	1.374	Borås.	Knatte ...............	26*28	523	»
Kärna..................	17*18	468,	»	Liared ...............	42*38	594		»
Hällstad...............	37*43			Kylingared iläns-del)..................
			60*15	726		**
Murum................	27*0 0	504	» ,	Fiflered ................	36*6 7	517		b
Södra Vänga........	8-70	165	))	Hösa»..................	62*7 7	917		»
! Möne...................	19.40	860	))	Gullered...............	46*83	483		•i
Kärråkra ............	16*21	310		Ulricehamn.	Strängs er ed .........	56*7 7	523		»
	94*34	1.204		1,572*76		16*03
		714		Hela distriktet	25,207	—
! Dannike...............	27*94
) Månstad...............	37-80	594
Södra Asarp.........	17''oi	439			Skena distrikt. Station:	Skene.

j Gällstad...............	75*65	1,593		-	Frisla (Fritsla)......	35" 8 3	2.788	Mark.
	53*04	640		»	Skepph ul t...........	46*03	733	Borås.
	32*97		»	Örbv ...................	134*53	4.408		Mark.
	26*72	382		))	Känna ................	37" 5 G	2.073		))
'' Tvärred.......	74*56	1,289			Torestorp ............	65*20	1,389	s \|

*) .Hedared var förr särskild socken, men ingår nu i Sandhult. — '') Töfye var förr särskild socken,
men ingår nu i -Södra Ving.

Sjätte hufvndtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den “1/l2 1903.	O ►ö t** 3 B so: w S- ts • ? CD_	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i ky.-km.	Folk- mängd den »Vi2 1903.	htj O % ? >-i P so: Zf cfq £f & * £? o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. 1 iÖrer.
	90''8 4	1,413		Mark.	Ljushult...............	52-80	864		Svenljunga. \|
	48-61	630			Ro asjö ...............	34-9 7	485
	36n	798		»	Hillared...............	39-24	620		»
		682			Tranemo..............	132-oi	1,552		"
		513				90-04	632
Karl Gustaf1) ......	59-2 7	948		»	Ambjörnarp .........	72-42	762
Istorp ..................	43-97	1,571		»	Sjötofta ...............	69''04	709		»
Öxnevalla............	47-9 7	1,115			Hela distriktet	1,46181	17,1831172	—
Horred................	44-20	1,179		»
Sätila..................	146-7 7	2,840		»	Skaraborgs län.
Hy sna..................	79-si	1,905			Höfvel distrikt. Station:	Rofva.
Berghem .............	38-91	1,158		n	Fredsberg ............	78-32	2,131	Hofva.
Hajom ................	39''o 6	1,207		W	Björkäng ...........	36-26	2,141		»
Surteby...............	] 50''so	\| 931			Bäck ..................	32-39	472
Kattunga............	1	i 528		”	Lyrestad .............	97-08	2,407
Motskäl (FoutskälF	49-0 7	1,153		J)	Annobärad .........	115-40	2,579
Tostared..............	20-26	433		■>	TTnfyn	217-43	3,115
Hela distriktet	1,191 59	30,895	25 51	—	Finnerödja .........	248-9 2	2,901
				Älgarås ...............	119-16	1,727		»
Svenljunga distrikt. Station:	Svenljunga.	Undenäs...............	350-98	4,675		„
				Halna..................	33-79	861		»
Kalf.....................	128-07	1,158		Svenljunga.	Tived ..................	148-99	1,285		»
Mårdaklef............	69''23	772		»
					Hela distriktet	1,478-72	24,294	16-43	—
Håksvik...............	114-91	827		))
Östra Frölunda ....	81''52	1,066		»
Mjöl.! tick...............	72-17	812		»	Grästorps distrikt. Station:	Grästorp.
Holtsljnnga .........	75-og	939		>■	Särestad ............	22-42	79ä\|	Vara.
Älfsered...............	52.62	622		■■	Tång .................	12''33	335
Svenljunga .........	43-7 7	1,140		„	Håle .................	12-77	486		I
Ull asjö ................	57-7 5	822		»	Fio........:............	64-08	1,443
Örsäs ..................	93-63	1,048		»	Ås .....................	18-83	676		>.
Refvesjö (Räfvesjö)	39-41	418		»	Säl .....................	9-53	412
Redslared ............	57-so	535		»	Yänersnäs............	48-20	1,103
Sexdräga ............	84-85	1,350		»	Ten....................	22-65	613		»

= Skedeskanna.

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i 1 kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	hej O 8 3 K S-3 g '' \|	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	V 1 O n E? 8 3 gs: tf4 Ö ■< GQ ‘l ^ pr 3-3 S 1 • & o ^ 1	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer. j i
! \| Karaby ..............	9''4S	423		V ara.	Husaby ...............''	22-08	; 914	1	Lidköping, j
1 Frid ..................	IT no	540		»	Skälfvum(Skelfvum)	14-34	465
i T engen e med	\|	\| 935		»	Öfva .................	12-88	323		”
	> 24''od	l
Grästorps köping		1 481		»	Norra Härene med
Trökörna ............	42''5 c	950		■>	Skofteby .........	31*55	1,086	»
Malma ...............	28''6 9	913		»	Hofbv..................	15-96	570		»
1 Längnum ............	7-98	310		»	Sofvare................	28''G4	930		»
Hyringa...............	21-47	730		))	Lindärfva ............	13 3o	440		»
! Främmestad.........	53''9 4	1,373		))	Hasslösa ............	21-06	7131	»
Levene ...............	33" 4 8	1,347		Lidköping.	Medelplana .........	22-66	1,144
\| Flakeberg ............	17''35	703		Vara.	Västerplana .........	7-05	242	»
B.j ärby ...............	11-49	343		»	Osterplana .........	20-52	1,350	»
Sparlösa...............	30''2 G	1,123			Kestad ...............	7-32	162]	»
Slädene ...............	10-58	290		Lidköping.	Kinne-Klefva ......	8''18	357
Hela distriktet	519 83	16,822	31-40	—	Sil ..................	8-73	279!	»
				Vättlösa...............	33-58	840!	Mariestad. \|
Lidköpings distrikt. Station:	Lidköping.	Ledsjö ...............	28''09	812	>■
S Bjärka1)...............	3267	395		Lidköpin g.	Järp å s (Hj ärp å s) ...	43-25	1,180		Lidköping. ;
Härlunda1)............	32-55	728		»	Ufvered...............	17-26	595		”
Saleby ...............		f 1,556		»	Häggesled............	11-95	402
Härjevad ...........		\ 326		»	......... ...............	14-37	421		»
Trässberg ...........	20-os	768		»	Tranum...............	14''04	380		”
1 Marum ...............	18-ix	420		))	Lavad..................	17-69	! 401		»
j Synnerby ............	30-62	1,020		))	Norra Ivedum ......	9''63	229		*
1 Skallmeja ............	14-7 3	631		»	Orslösa ...............	28-04	763		»
Skånings-Åsaka. ...	37*09	1,006		>’	Söne ..................	17-68	501		»
1 Händene ............	23-07	573		»	Gnista.! ...............	15-14	388		■■
i Skara landsförs. ...	17-68	382		»	Vala;!.) (Våla) ......	13-91	349		»
Källby ...............	14-48	583		»	Båda ..................	29''47	907		w
1 Broby......	6-21	189		»	Håll ands-As ak a ...	15''09	500
Skeby.................	9-40	263	»	Mellby ...............	21-78	699
1 Hangelösa............	25''94	959		Backeby ...........	20-85	\| 513		»

>) Bjärka och Härlunda pigga tillsammans benämnas Bjvrldunda; båda »ro i kyrkligt afseende annex
till Skara stad.

Bih. till Rited. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd, 1 Raft. 5

Sjätte hufvndtitrln. Bil.

Socken.	Areal i ky.-km.	Folk- mängd den »Vl2 1903.	o" 3 B p: »r s < crq r ^ p? ». B É CD	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer. :	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-i mängd den 31/l2 1903.	hrj O P? h? B VT* S- CD	; Provinsial-läkardistrikt, ''■ dit socknen f. n. nörer.
Skalunda ...........	10-18	269		Lidköping.	Svenneby ...........	14-7 7	27!		Mariestad.
Sunnersberg.........	oä''i3	989		))	Götene ...............	11-7 8	458
Gösslunda...........	19’7 3	658		-	Holniestad............	43-si	1,126		»
Strö.....................	20 Ti]	394		»	Forshem ............	62-oi	1,871		Lidköping.
Otterstad1) (Kål-					Fullösa ...............	19-58	i 912		»
landsö) ............	6G''04	1,624	„		24 m a
1 Hela distriktet	1,068-87	32,688	BO 44	_	Lugnås .............	56-08	1,247		Mariestad.
				Bredsäter.......	17-6 5	875		))
mar/estads distrikt. Station	Mariestad.
				Hela distriktet	1,012 07	24.574124-28	—
Ekby ..................	22:u	549		Mariestad.
					Skof de distrikt. Station:	Sköfde.
Utby .................	24''G 7	422		”	Horn ..................	18-21	529	I Mariestad,
Ullervad...............	3319	1,086		»	Erosve ...............	21-13	654	„
Ek ....................	27‘2 7	572		»	Säter ..................	25-91	600	„
j Leksberg ...........	28-87	937		8	Odens åker............	23''2 8	589	„
Björsäter ............	37-40	1,260		8	Binneberg............	4''70	139	„
Torsö (Yiksala)med Torsö kapell .....	\| 89-04	1,479		»	Flistad ..............	19-7 0	462	>■
Hassle ...............	1 ™	/ 1)091			Götlunda ............	45 2 9	1,317	8
Enåsa kapell ......	(0-58	[ 280		»	Y äring ...............	41-0 6	1,117		»
Berga..................	23-6 0	497		„	Locketorp ............	32-62	838		"
Päred.................	13''3 4	233		»	Lerdala ...............	30-71	787''		8
Tidavad (T j ärra)...	16''57	368		„	K-ansberg ............	127-61	2,586		Hjo.
Låstad ...............	15-90	413		))	Mölltorp...............	77-21	2,306		8
Berg ..................	42-72	1,046		,)	Karlsborg............	9 8 1	1,998		8
Böja ..................	12 91	449		„	Skof de landsförs....	} 42-45	j 1,870		))
Timmersdala ......	10-34	468		»	med Om............	>	[ 330		8
Fagre..................	67-6 4	2,074		w	liv.!.....................	11-21	257		»
Trästena ............	32-so	575		»	Hagelberg............	12’Sii	325		8
Bellefors ............	49-2 3	950		))	Norra Kyrketorp...	22-27	550		8
Beateberg (Hunne-					Våmb (Vårfruhem)	15-56	691		»
kulla) ...............	69''7 5	904		„		58-9 0	1,514		»
Ekeskog...............	35-52	5481		»		12*9 6	396		»
Hjälstad...............	15-78	555		.i	Yarola ...............	32 2 8	831		..
Mo .....................	11*61	429		))		110-69	2,998
Yad.....................	10-89	374!		»	Stenstorp ...........	19-41	1.000		Falköping''-

*) Med 8:t Marie kapell

S,jätte hufvudtiteln. Bil.

! Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	hrj O ro Q * B _ p: * al é4 & ro	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. körer.	Socken.	1 Areal i kv.-kin.	Folk-mängd 1 den 31 /12 1903.	O It 1-S P pf ö: <5 ctq p- 5" S- 3 P; '' ^ ro	Provinsial- j läkar di strikt, dit socknen i f. n. körer.
Brunnhem............	15-99	328		Falköping.	Södra Kedum ......	24-87	1,030		Vara.
Dala ..................	24-5 9	631		»	N amu..................	29-as	1,063		))
Borgunda ............	BOss	768		))	Bong ..................	16-si	609		»
Sjogerstad............	18-0 5	529		Hjo.	Skarstad ............	20.0 2	785		»
Bådene ...............	14-ou	303		))	Hälluni ...............	11-67	413		))
j Norra Ting .........	11-99	630		Mariestad.	Onani..................	23-19	920		»
Stenum ...............	28-10	515		))	Vara med ............	1 13-02	683		))
j Skarf ..................	23-54	576		))	Vara köping.........	I	721		))
Skarke (Värnhem)	27-58	790		»	Larf ... ...............	8661	1,801		’’
Esgby ...............	19''cl	534		))	Längjum ............	23-81	816		»
j Is t ruin ...............	27-56	405		.»	Travad ...............	20-os	775		Lidköping, i
i Oglunda ............	15-91	846		»	Södra Lundby......	18-81	608		Vara.
Norra Lundby......	2-1 ss	612		))	Öster-Bitterna......	\| 47-83	652		»
! Häggum...............	20-71	516		n	Väster-Bitterna ...		535		»
1 Bolum ...............	32-48	743		»	Laske-Vedum .....	24-61	1,177		»
\| Hela distriktet	1,15094	32,910	28-59	—	Hela distriktet	833 46	26,754132-01	! \|
Vara distrikt: Station: Vara.		Falköpings distrikt. Station:	Falköping.
i Jung .................	23-c 6	884		Lidköping.	Gudhem...............	21-44	610	Falköping, j
Fyrunga...............	13-35	573		» ■	Östra Tunhem .....	7.65	270		»
Ottum..................	21-05	708		n	Uggla in ............	12 45	470		”
j Vinköl ...............	32-88	957		»	Torbjörntorp ......	9''3 8	396
i Vorra Vänga ......	83-7 0	1,567		Vara.	Friggeråker .........	13-oo	483		»
j Eds vara...............	39-64	1,088		»	Falköpings västra
j Kvänum...............	29-28	1,018		»	1 an ds f ö r s aml i n g	7-u»	1,016		»
Västra Gemm......	17-0 6	481		Lidköping,	Bjurum ...............	30''6 9	612		»
Bäreberg ............	25'' s s	895		Vara.	Bro dde torp .........	8-3 5	238		»
Eling ..................	20’07	492		»	Hornborga ........	16-98	355		»
Lekåsa ...............	22''oo	487		-	Sätuna ...............	11-19	239		■>
j Barne-Asaka.........	25-5 0	821		»	Segerstad ............	19-3 9	565		»
\| Fåglum ..............	22-9.1	714		))	Håkan torp...........	7-oi	260		■>
	12-16	21b		»	Valtorp ..............	11''57	375		»
1 Essunga..............	50-18	1,968		»	Södra Kyrketorp..	6-05	235		»
\| Byda .................	32-38	1,297		)»	I-Iögstena ...........	11"31	292		8

Sjätte hufvud titeln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	"UI5[-*A3[ jod i	Provinsial-läkardisdrikt, dit socknen f. n. hörer.
Åsle ... ..............	20-56	620		Falköping.
Mularp ...............	11’60	196		»
Tiarp ..................	12-14	291		»
Hvarf..................	11" 7 2	701		»
Kungslena............	21‘06	575		»
Hörn!).................	17-08	374		»
''Dimbo ...............	24-so	661		»
Ottravad (Ottrafva)	11-27	323		»
Hångsdala............	10.07	292		»
Skörstorp ............	10''96	293		»
Ostra Gemm ......	8''66	204		»
llabo ..................	179-61	2,779		<>
Gustaf Adolf ’) ...	86-ii	1,420		»
Sandhem ............	I-1 O tf CO o	1,998		»
Utvängstorp.........	29-39	448		»
Härja ..................	59''34	729		»
Ny kyrka ............	29''7 9	739		»
Kylingared (länsdol)	13-7 5	111		»
Bjurbäck ............	41"64	635		»
Hvalstad ............	21-72	600		»
Vättak ...............	14-98	347		»
Kymbo ..............	19-80	365		»
Suntak ...............	13-09	294		»
Yllestad...............	32-n	650		»
Visttorp..............	27-56	318		»
Näs.....................	8-9 9	288		»
Vartoffca-Asaka... .	24-68	592		»
Kälfvene ...........	664	223		»
Slöta .................	33-58	1,217		»
Karleby...............	22-31	806		»
Falköpings östra
landsförsamling	9-44	275		»

Socken.

Areal i
kv.-km.

FolkI
mängd
! den

! S1/l2

i 1903.

Provinsialläkardistrikt.

. _ dit socknen

a g; f. n. hörer.

*) == Fiskebäck.
Agnetorps och Baltaks

— *) Socknarnas
socknar.

gemensamma ky

Buttra..................	15-75	409		Falköping.
Kinneved ............	41''15	931		»
Yårkumla ............	12-41	333		»
Borstig ...............	35i3	793		»
Brismene ............	25-60	362		»
Vilske-Klefva .....	43-ii	999		»
Ullene..................	24''38	416		„
Gökhem...............	30''6 7	1,032		»
Marka.................	21-41	501		»
Sörby..................	14-03	405		))
Floby..................	29-09	1,139		H
Göteve ...............	22-58	580		))
Trevattna ............	o o GNi	483		»
Jäla.....................	28-43	555		»
G ro] a nda ...........	36''78	914		»
Hela distriktet	1,53542	35,682 23-21	—
Hjo distrikt. Station:	Hjo.
Väsås..................	49-63	, 1,235		Hjo.
Mofalla ...............	25''oi	589		>>
Gredbäck ............	46"8 9	907		1)
Bredvik...............	52-91	1,421
Norra Fågelås ......	1 116-32	1,327		»
[Södra Fågelås......	f	1,415
Hjo landsförs.......	36-is	1,182		”
Ljunghem \	j 1579	271		))
Edåsa j	1 25-88	485		))
Acklinga ............	26-30	521		»
A g n e t o r g( å n g a r p)m.	} 50-54	1,734		»
Tidaholms köping3]	1	4,384	1
rita benämnes Edliem.	— 3) Tidaholms	köping ligger inom

(Sjätte hnfvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-kra.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkmängdstäthet per ky.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/n 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	1 Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Baltak..................	2012	740		Hjo.	Köla ..................	239 do	2,675		Arvika.
	62-46	1,281		»	Eda ..................	288-19	6.231
Fridene ...............	26-67	806		»	Gunnarskog .........	411-69	5,048		»
Korsberga............	42.32	1,170		»	Bogens kapell.....	84'' c 4	320		>>
Daretorp ............	86-07	1,225		»	Hela distriktet	1,394-91	18,072	12 96	—
Velinge ...............	46-3 4	892		))
\| Brands torp .........	72''6 5	923		»
Hela distriktet	802-53	22,SOS 28-05	—	Stinne distrikt. Station:	Sunne.
					Sunne..................	572-73	9,874		N. Fryksdalen.
Värmlands län.			Östra Emtervik ...	126-68	2,413		»
					Västra Emtervik ...	135,45	2,012		»
Likenäs distrikt. Station:	Likenäs.
					Gräsmark ............	407-13	3,861		w
1 _ _ 1 -Norra Ny ............	749-u	2,951		Bålby.	Lysvik ...............	201-83	3,757		»
Nyskoga kapell ...	179-2?	604		»	Hela distriktet	1,444 12	21,9171518	_
Bålby..................	780-04	3,442		»
Södra Finnskoga...	660*50	1,721		»
Norra Finnskoga					Filipstads distrikt. Station:	Filipstad.
\| kapell...............	680-68	1,632		»
j Hela distriktet	3,04855	10,350[ 3-89	—	Färnebo *)............	490-32	5,315		Filipstad.
					Kordmark............	252-2 0	2,514		))
Torsby distrikt. Station:	Torsby.	Eiimen ...............	305-58	2,704		»
					B rattfors ............	219-02	1.273		))
\| Fryksände............	;>22''13	6,395		Ö. Fryksdalcu.
Östmark...............	896-51	4,321		»	Gåsbom...............	244-43	1,559		))
Lekvattnets kapell	195''5 2	920			Kropp a ...............	256-53	3,123		"
\| Hvitsand .........	216-45	2,066	I	»	Lungsund ............	191-16	1,701		»
					Eksliarad ............	949-2 c	7.284		))
Hela distriktet	133081	18.70210-80	—
i					Norra Kåda .........	563''si	8,787		»
					Sunnemo ..........	250''5s	1,901		»
Cncirlottenbergs distrikt. Station:	Chariottenberg.	Gustaf Adolfs ka-
	! 129*29	; i.oifil	\| Silbodal.	nell.................	275-4 0	2,415		n
i Järnskog ...	241*oo	2,782		»	Hela distriktet	'' 4,002-74	38,576	9-64	_

!) — Filipstads landsförsamling.

Sjätte lmfvndtitelu. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km. \|	Folk-mängd ! den 31/l2 \| 1903.	tej \| O O ^ * B _ ^ a < 03 •rf 2 Pj o cd-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	Folkm ängdstäthet per kv.-km.	Provinsial- \| läkardistrikt, ! dit socknen f. n. hörer.
					170-78	6,862		Karlstad.
Arjenqs distrikt. »Station:	Årjeng.
				Hammare ...........	51''o2	1,560		»
i Sillerud ...............	414''is	3,691		Silbodal.	Kor .....................	106-0 4	3,386		»
J Holmedal ...........	142''se	2,207.		»	Segerstad ............	63-03	879		»
Västra Fågelvik ...	107-13	1,117		»	Grums ...............i	175-24	3,067		»
\| Töcksmark .........	133-37	1,746		“	Hela distriktet	938-70 23,218	24-73	—
i Östervallskog ......	149o7	1,137		»
Karlanda ............	202,0 7	2,146		»
Blomskog!............	135-7 5	1,870		»	Molkoms distrikt. Station: Molkom.
1 Trankil ...............	98''9 5	1,106		,,
1 Silbodal...............	259''43	2,345		»	Ölmo ..................	179-38	2,620	1 Visnum.
					258-7 3	4,041	j Karlstad.
1 Hela distriktet......	1,662 81	17,415	10-17	—
				Alster.................	128-53	1,542	»
				Östra Fågelvik......	85-2 5	1,896		))
Arvika distrikt. Station:	Arvika.	Öfre Ullerud ......	236-48	2,644		»
				Kansäber ............	147-23	4,613		»
Stafsnäs...............	220''so	3,102		Arvika.	Nedre Ullerud......	131-46	3,151		C
Högerud (Härad)	71-9?	780		»	Nyed ..................	327-14	4,556		Filipstad.
Glafva ...............	303-3 3	3,569		»	Älfsbacka ...........	70-88	868		„
Värmskog............	106-48	1,459		))	Hela distriktet	1,565-08	25,9311657
Arvika (landsförs.)	1 193-55	3,769		W
Arvika köping......	1	3,715		”
Ny .....................	105-85	1,503		-	Säffle distrikt. Station:	Säffle.
Älgå ..................	174-55	1,630		»				i
Brunskog ...........	267-64	3,899		»	Borgvik ..............	61-35	1,427	\| Karlstad. i
Mangskog(Magnskog)	135i6	1,595			Ed ..................	91" g t	2,441		Näs.
Boda ..................	83-os	1,726		»	Gillberga ...........	208-o:	2,648		Arvika.
					223-8 s	2,376		))
Hela distriktet	1601 55	26,74:i 16-09
				Svanskog ...........	133-31	1,64C
				Mille svik ...........	34-71	421		Näs.
Kils distrikt. Station	Kil.		Eskilsäter ...........	63-s	867		>■
					49 50	66t		»
Stora Kil ...........	172-0	3,57i		Karlstad.
					Botilsäter ...........	79o	93S		»
Frykerud ...........	147-0-	3,01t			By med	) ,	2,148		n j
Karlstads lands				''		89-si
församling........	52-87	86S		!	Säffle köping .....	1	1,57;

Sjätte Inifvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	tf. C tf ö -d Cfq tf 03 B o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den si 1903.	hrj O t Er * B tf ^ oq tf B g o	Provinsial- ; läkardistrikt. j dit socknen f. n. hörer. j
Bro .....................	99-7 6	1,268		Väs.	Frövi distrikt. Station:	Prov i.
Södra Ny ............	57-5 2	696		»	Glanshammar ......	75-7 6	2,068		Örebro.
Huggenäs ............	36s9	576		))	Binkaby..............	28-6 2	880		„
Kila.....................	164-22	2,086		»	Götlunda ............	159-44	3,042		»
Tveta ..................	75-os	1,283		»	Lillkyrka ............	Ö9’45	1,371
Hela distriktet	1,467 5»	23,05515 71	—	Ödeby..................	33-90	321		*•
					Lindesbergs lands-
					församling (med
					Guldsmedshyt-		•
					tans kapell! ......	192-4 4	8,987		Nora.
	Örebro	län.			It am sberg............	509-co	3,889		»
Grythytteheds distrikt. Station:	Grythyttelied.	Fellingsb.ro	370-81	7,050		Örebro.
					Näsby..................	68''15	1,620		»
Hjulsjö ...............	248-si	2,908		Grythytteh.	Hela. distriktet	CS <5-1 do Sd- r*	29.228	1625	—
Grythytitan (med
Rockesholmsbruk)	447-43	4,402	»	Degerfors distrikt. Station:	Degerfors.
i Hällefors ............	455-7 3	4.754		»
					Varnum2) ...........	218-40	2,088		Yisnum.
1 Ljusnarsberg ö......	665-71	11,252!	»			9^7
Hela distriktet	1,817-71 23,31612 88	—	Yisimms-Kil 8) ......	97-58	1,192		»
					Budskoga 8) .........	79-3S	1,489		»
					Nysund 4) ............	296-82	2,978		»
Nora distrikt. Station;	IN ora.
					Södra Båda3) ......	60-19	1,361		»
Kil ..............	148-32	2,198		Örebro.	Karlskoga med	j
Eker ..............	19-61	456		»	Karlsdals kapell o.	- 562-20	14,306		Karlskoga.
Axberg ..............	97-2 0	1,835		..	Degerfors »	1
	29-19	729		))	Bjurtjäm ............	182-0 5	1,800		))
Nora landsförs. ...	403-35	5,671		Nora.	Hela distriktet	1,687-58	28,471	16-87	\|
Vikers kapell ......	148-57	2,168		))
Järnboås .....	133-84	1,889			Fjugesia distrikt. Station:	Ej Vig	esta.
Ervalla ......	70-xs	1.582		\| Örebro.	Mosjö (Mosås) ......	35''28	1,183		Örebro.
Hela distriktet	1,049.7 7	16,52815 74	—	Täby .................	22-7 5	710		,)

'') = Nya Kopparberget. — 21 = Kristinehamns landsförsamling; tillhör således Värmlands län. ") Tillhör
Värmlands län. — *) Denna socken är fördelad på Värmlands län, med 1,164 invånare och på Örebro län med
1.814 invånare.

Sjätte liufviidtiteli). Bil

Socken.	Areal i kv.-kra.	Folk-in ängd den 3V12 1903.	Folkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd don S1/l2 1903.	Folkmängdstäth et per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, 1 dit socknen j f. n. hörer. 1
Vintrosa...............	49''42	1,706		Örebro.	Askersunds distrikt. Station:	Askersund.
Tysslinge ............	116.48	1,701		»	Lerback...............	315-26	6,468		Askersund.
Gräfva ...............	22-42	427		»	Viby ..................	152-48	4,313		))
Längbro.............	30-49	1,049		))	Boderne...............	139-66	2,302		»
Anstå ..................	19-48	617		))	Askersunds lands-
Hardemo ............	54-84	1,919		»	förarm! in g.........	264-36	3,076		»
Kräklinge ............	39-14	1,155		»	Hammar ............	19-3-2 4	5,910		))
Hackva(d) ..........	19-39	679		»	Snarbinda ............	114-9 6	2,157		»
Edsberg..............	47-79	1,755		»	Hela distriktet	1,178.98	24,226 20 55	—
Knysta................	83-66	1,957		Karlskoga.
Hidinge ...............	132-88	2,105		..
Kvistbro ............	194-86	3,794		»	Västmanlands län
Tångeråsa............	53-48	642		Örebro.
Skagershult .........	145'' 5 0	1,601		»	Angeisbergs distrikt. Station:	Angeisberg.
Hela distriktet	1,067-81	23,000 21 äi	—	Norberg...............	\ 314-54	6,452		Norberg.
				Avesta (länsdel) ...	I
				Västanfors .........	162-67	5,233		»
Pålsboda distrikt. Station:	Pålsboda.	K arbe ilning .........	189*90	1,675		»
				Västervåla............	136''6 8	1.651		„
Almby ...............	35*85	1,390		Örebro.	V äster-Färnebo ...	310-40	4,607		»
Asker.................	17114	t''5.10b		))
					Hela distriktet	1.06419	19,618	1843	—
Lännäs ...............	98-51	2,287		»
Stora Mellösa ......	100-7 5	3,790		»	Heby distrikt. Station:	Heby.
Norrbyås ............	32-60	1,073		»
					Törst.!-,!! a ...........	70-57	1,397		Heby.
Ekeby..................	40''ii	1,280		»
					Härne vi...............	14-33	41C
Gällersta ............	46’is	1,329		n
					Österunda............	48-85	783		»
Svennevad .........	194-44	2,008		»
					Hvittinge ............	144-2 5	2,185		»
Bo .....................	152''6 4	1,725		n
					Väster Lots ta .....	163-57			„
Sköllersta ............	103-75	3,011		»
					Enåker ...............	100-45	1,036		»
Hallsberg ............	111-79	3,145
					Norrby ...............	96-62	1,588		„
Rumla ...............	119-26	8.011		»
				Tärna..................	54-9-1	1,139		»
Hela distriktet	1.206-97	3t,15728so	_	Simtuna...............	115-65	2,146		»

Med Brefvene bruk.

Sjätte luify nätt teln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	O o E? >-t 3 so: % ö ''i Pj pr 3 g: ‘ P1 CD	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Altuna ............... Frösliult............... Kumla ............... 1 Kila..................... Sala landsföraml... Möklinta ............ Ostervåla ............ Nora .................. Harbo (länsdel) ... Huddunge............	54''48 So''17 (11-4 5 l) 129-34 78-4 3 270-7 3 247-81 296-5 7 126-37 121-27	921 585 1,559 1,801 1,231 2,655 3,711 3.273 1.337 1,417		Hebv. )) »
Hela distriktet	2,219-70	32,87914-81	—
Berns/mrnmars distrikt. Station:	Bemsbammar.
Munktorp ..........	115-88	3,152		Västerås.
Arboga landsförs.	6071	1,581		))
Säterbo ...............	51-31	936		■''
Köpings landsförs.	50-34	1,814		»
Kungs-Barkarö ...	18-7 5	640		»
Björskog ............	50-89	1,666
Bro.....................	106.35	1,894		»
Kung Karl *).........	73-10	2,720		»
Torpa..................	59-25	1,362		»
Himmeta............	48-co	1,001		»
Malma ...............	30-33	2,130		)>
Me dåker...............	63,50	1,333		»
Odensvi...............	127-47	1,780		»
^ ästra Sked vi......	146-8 9	1,317		»
S kinn sk a tteb erg ...	357-01	4.004		»
Gunnilbo ........	224-0 9	1,690		»
Hed.........	107-8 0	2,058		»

Hela distriktet | 1,690

Socken.

Areal i
kv.-km.

Folk mängd den 31/l2 1903.

Provinsialläk
ar di strikt
dit socknen
f. n. hörer

Västerås distrikt. Station: Västerås.

Västerås-Barkarö ..	33-2 9	7721		Västerås.
Dingtuna ............	78’50	2,004	\|	))
Lillhärad ............	51''SS	586
S:t Ilian...............	26-57	1,234		»
Lundby ...............	20''7 s	458		>''
Badelunda............	43-cs	1,076		»
Hubbo ...............	25-53	752		»
losta ..................	48-71	1,293		))
Kungsåra ............	30-7 6	487		»
Kärrhö ...............	39-30	639		»
Tillberga ............	34-31	824		»
Björksta...............	59-50	1,151		»
Tortuna...............	36'' 4 9	903		»
Sevalla ...............	38-65	608		»
.. Ängsö..................	21-18	502		n
Kolbäck...............	49-56	3,014		»
Svedvi ...............	77-49	2,561		»
Säby ..................	p ce	764		»
Berg .................	63-28	1,114		»
Bytterne ............	60-67	1,313		»
Ftamnäs...............	252-17	2,911		»
Sura ..................	115-42	2,604		-
Fläckeb o ............	126-81	1,272		>»
Haraker...............	78-14	1,464		»
Bomfartuna .........	93-43	1,789		»
Skultuna ...........	87-9 0	2,724		»
Skerike ...............	22-17	4 0S		.»

Hela distriktet! 1,685’811 S5,228|21''54

1) Härtill kommer någon del af Sala stad förut tillhörigt område. Karlskj^rka, Kungsör.

Bill. till Eiksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 1 Höft. 6

Sjette hufyudtiteln. Bil.

			hrj	---------------- . ..	............ ''■■■ ......... '' '' ''			''o
Socken.	Areal i kv.-km.	Folk-mö lipa 1 den 81/l2 1903.	8 2 p: PT ö -2 aq pj 9? ™ 2 P; S-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörcr.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	pr >-j 2. pr §'' -1 aq *. p-> pr m 2 p: f? o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
					Rättviks distrikt. Station:	Kättvik.
					Rättvik ...............		j
Kopparbergs län.			Dådrans kapell.....	1,202-äi	i 8,822		Leksand.
					Bingsjö » .....	J
Älfdalens distrikt,. • Station	Älfdalen.	Boda ..................		2,248		»
Älfdalen...............	] 2,513-2 o	4,822		Mora.	Hela distriktet	1,202-20	11,070	9.21	—
Evertsbergs kapell	1				Leksands distrikt. Station:	Leksand.
Sårna..................	) [-4,352 S7 1	2,209			^Leksand ............	\|	[11,129		Leksand.
Idre kapellag ......			Djura kapell ........	[l,305-ob	1
Hela distriktet	fi 866-18	7,031	1 02	—	Siljan snäs............1	>	2,731		»
					åi......................	140-61	2,227		))
					Hela distriktet \|	1,451-67	16,087	1108	—
Malungs distrikt. Station	Malung.
					Nås distrikt. Station:	Nås.
Malung1) ............	]l,830-öc 1	6.791		Nås.	Näs....................	526''os	2,717		Nås.
Tyngsjö kapell ...				.Tärna ..................	755''id	5,556		))
Lima ..................	1)410’3 7	2,659		”	Säfsnäs ..............	608-6 7	3,325		))
Tran strand .........	1,048-4 7	1,937		»	Flöda .................. Äppelbo...............	390-sb 376-44	2,453 1,591
Hela distriktet	4.292-50	11,387	2-65
					Hela distriktet	2,050 66	15,042	5-89	__
Mora distikt. Station:	Mora.	Bort ange distrikt. Station:	Borlänge.
Ore....................	967-it	2,936		Leksand.	Torsång ...............	73-7 0	1,256		Falun.
Mora..................1 Lillhärdal (länsdel) /	''->1,152-b s	9,366		Mora.	Störa Tura med		j-16,808		))
51		»	Amsbergs kapell o-	■ 810-10
Våmlius...............	764.0 0	2,044		,,	Borlänge köping...	1,156		»
Sollerön...............	496-00	1,909		„	Silf berg...............		1,721		»
Yenjan ...............	689-21	1,958		-	Gustaf ...............	108-07	2,435		))
Orsa ..................	il,783-21	7,155			Gagnef ...............	1
		))		411-35	8,013		Leksand.
Skattunge kapell...	1			Mockljärds kapell	1
Hela distriktet	5,852-32	25,41»	4-31	—	Hela distriktet	1,403-22	31,389	22-37	_

— Öfvermalung och Yttermaluug med Öje kapell. — a) Arealen ungefärlig.

Sjätte Imfvudtiteln. Bil.

Socken. :	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	Folkmän gdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den “Vl» 1903.	^ & * 3 s-r g: ? CTQ IT a. j-2 pa: t? a> c*t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Falu distrikt. Station: Falun.
Falu landsförs. ...	281-f c	4,799		Falun.
Aspeboda ............	95''9 3	1,130		))
Svärdsjö ............	\| 952''io	5.829			Giifleborg-s län.
Svartnäs bruksfolk.
Enviken...............	370-54	2,317		»
Sundborn ............	193''i»	2,387		»	Los distrikt. Station:	Los.
Vika . .	1				Kårböle kapell......	2) 333’oo	3) 325		Järfsö.
	} 226''3 7	3,592		))
Hosjö kapell1)......	J				Los .....................	1-1,417-47	2,514
Bjursås ...............	91-54	2,868		»	Hamra kapellag ...	1			»
Hela distriktet	2,211.18	22,022	10 37		Hela distriktet	1,750-47	2,839	1 62	_
Ludvika distrikt. Station:	Ludvika.
Grangärde............	713-c g	10,887		Grangärde.	Ljusdals distrikt. Station:	Ljusdal.
Ludvika...............	216-87	5,841		»
Norrbärke............	494-44	8,491		»	Ljusdal ...............	1,177-02	9,721		Järfsö.
Söderbärke .........	430-oé	4,525		„	Ramsjö ...............	764-69	1,766		»
						951''3 2	4,836
Malingsbo............	137-25	694		»		482-68	5.073
					Arbrå..................		»
	1.992 27 30.438	15 28
					Undersvik............	129-96	1,284		»
Hedemora distrikt. Station:	Hedemora.	Järfsö..................	739-89	7,279		n
					Hela distriktet	4-245-56 29.959	7*oc	_
Säters landsförs____	117-62	1,706		Hedemora.
Stora Skedvi	213-8 5	3,278		Falun.
Husby ...............	413-18	5,348		Hedemora.	Bergsjö distrikt. Station:	Berg	jo.
Hedemora landsf.	334 04	5,712		))
Garpenberg .........	145-99	2,574		••	Harmånger .........	137-4 8	2,747		Hudiksvall.
Grytnäs...............	105-25	2,462		»	Jättendal ............	98-84	1,261		»
Avesta (länsdel)	11-66	3,945		»	Gnarp..................	333-29	4,071		» .
F olkärna ............	210-66	5,718		»	Bergsjö ...............	394-15	3,930		»
By ..................	327-36	5,493		»»	Hassela ...............	438''oo	2,193		»
Hela distriktet	1,879-61	36,236\|l9 2S	—	Hela distriktet	1,40171	14,202 10 18	—

1) — Sandviks kapell. — 2) Uppgiften ungefärlig.

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

'' ^
! o

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	O 7? g2 H p W-l 3 < C»q l S=U 3 p-i? o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Hudiksvalls distrikt. Station:	Hudiksvall.
Enånger...............	298-50	2,878		Hudiksvall.
Njutånger............	l 111-33	3,152		»
Nianfors kapell....	1	380		»
Helsingtuna.........	105’7i	4,175		»
Idenor .................	51''20	1,313		»
Forsa ................	264-co	3,883		»
Hög.....................	82-28	703		»
Högsta ................	228''7 7	2,132		»
1 Norrbo ...............	197-58	1,160		»
1 1 Bjur åker .............	744-2 0	3,830		»
i Delsbo ................	454-si	5,571		))
\| Ilsbo ..................	61-4»	507		>.
Hela distriktetj 2.600 53	29,6841141	—
Alfta distrikt. Station:	Alfta.
Alfta (med Svaben-verks kapell).....	Jl,010-23	5,811		Alfta.
j Of vanåker (med 0 ljungs kapell)	j 825’so	4,309		))
Voxna (med Mats-myra kapell). ....	\| 364-7 4	1,509		»
Bollnäs (med Anne-i fors kapell och Katrinebergs ka-\| pell)..................	\| 893-58	12,625		•>
Hela distriktet	2.993-85	24,254	8-10
Söderhamns distrikt. Station:	Söderhamn.
j Segersta...............	\| 108-5 3	1,341		Söderhamn.
\| Hanebo ...............	312-99	4,360		»
\| Skog (med Lingbo j kapell) ........... .	:}- 451-44	3,879		»

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	nj o ^ S? S 3 5 * *4 aq . pu S-3 p: • .rf- CD c-t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Söderala (med Ljusne kapell1)..	j 279-13	10,651		Söderhamn.
Ilo ....................	100-oo	1,781		»
Bengsjö...............	126-38	1,695		»
Norr ala................	164-12	3,551		»
Trönö.................	174-95	1,729		»
Hela distriktet	1,71754	28,987	16 88	—

Ockelbo distrikt. Station: Ockelbo.

Ofvansjö ............	447-14	7,725		Gäfle.
Jäderbo (Järbo) ...	140-12	2,124		»
Torsåker .............	436-4 5	7,293		»
Ockelbo............... Arnots kapell ......	600’5 8 435 7 7	\| 8,712		n
Hamrånge............	386‘4i	4,886		»
Hela distriktet	2 446 4 7	30,2401236	—
Gäfle distrikt. Station:	Gäfle.
Hil le (med Oslätt-fors kapell) .....	\| 247-45	4,512		Gäfle.
Yalbo ..................	517-48	12,239		»
Hedesunda ..........	489-2 4	4,946		»
Söderfors (länsdel)	I 7-9 5	360		»
Öster-Färnebo.......	f 350-20	3,792		->
Högbo (med Sand-vikens bruk)......	} 109-7 4	7,615		»
Arsunda...............	230-4 6	2.445		))
Hela distriktet	1,952-52	35,909 18 39	—

L) Maråkers kapell.

Sjätte Irafvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd don 31/l2 1903.	Folkm än gdstäthct per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	hej O - Hr * B < oq ’i Pj k* » P % P" o e-t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Yästernorrlands län.
					Sollefteå distrikt. Station:	Sollefteå.
Hotings distrikt. Station:	Ho ting.	Torsåker ............	101-89	1,305		Sollefteå.
Bodurn ..............	712-ie	1,409		Fjällsjö.	Ytter-Lännäs .......	234-66	6,010		„
Tåsjö..................	996-37	3,243		»	Dal .....................	111-5 3	1,096		»
Dorotea (med Ris-					Boteå (med Gålsjö
bäcks kapell)1) ...	3,050-90	3,502		Asele.	bruksförs.) ......	188-95	1,825		»
Hela distriktet	4,704-03	8,154	1 71	—	Ofver-Lännäs .......	144-43	1,068		»
					Sånga..................	77-7 0	744		,,
Ramsele distrikt. Station:	Ramsele.	Sollefteå2)............	211-14	4,221
Ädals-Liden ........	527-3 9	2,237		Sollefteå.	Multrå ................	142-ss	1,238		»
Junsele ...............	1,278-23	3,419		Fjällsjö.	Ed .....................	178-79	1,343		»
Ramsele...............	1,037-33	3,827		»)	Långsele .............	157-79	2,777		i>
Edsele................	468-43	1,730		”	Graninge .........	392 03	1,746
Fjällsjö .............	795-2 7	2,205		»			2 507
Hela distriktet	4,106 65	13,418	827	—	Helgnm ...............	435-54	3,008		1)
Anundsjö distrikt. Station: Anundsjö.	Hela distriktet	2,91784	28,888	9-90	—
Sidensjö...............	394-16	2,585		Örnsköldsvik
Skorped...............	513-75	2,137		))	Skogs distrikt. Station:	Skog.
Ammdsjö ............	2,703 88	6,929		»	Nora ..................	184-53	3,527		Skog.
Björna ................	939-6 9	2,808		»	Bjertrå ..............	157-62	4,613		i)
Trehörning^ ö ......	261-68	1.668		»	Skog ..................	62'' os	966		n
Hela distriktet	4,81310	10.127	8 35		Styrnäs ...............	149-41	1,571		n
					Nordingrå............	205-oo	3,699		”
Örnsköldsviks distrikt. Station:	Örnsköldsvik.	Ullånger............	164-6 4	1,887		»
Nätra ...	362-12	5,443		Örnsköldsvik	Vibyggerå...........	227-sa	2,124		»
Själevad.....	320''7 0	6,798		..	Hela distriktet	1,15050	18,387	15-98	—
*Mo....	177-29	2,019		))
Amäs..................	335-95	6,135		»	Indals-Lidens distrikt.	Station: Liden.
Gideå .................	490''4 7	3,050		»	Indal .................	305''36	2,684		Sundsvall.
Grundsunda ........	30912 3	4,119		))	Indals-Liden.........	709-60	2,711		J)
Örn sköld sviks stad	2-37	2,839		»	Holm ..................	302-55	1,297		))
Hela distriktet	1,998-13 30,408	15 22	—	Hela distriktet	1,31761	6,692	5.08

'') Tillhör Västerbottens län. 2) Här inbegripen Sollefteå köping med 1,271 invånare.

Sjätte hufvudtiteln. Bil.

			htj					hrj	..........\|
		Folk-	O o gf	Provins i al-			Folk- mängd don S1/l2 1903.	O o p	Provinsial- j
Socken.	Areal i kv.-kin.	mängd den 81/l2 1903.	< aq	läkar di strikt, dit socknen	Socken.	Areal i kv.-km.	< aq	läkardistrikt, dit socknen
		g- a- '' S? o	f. n. hör er.			3 g t* o	f. n. hör er. ''
Härnösands distrikt. Station:	Härnösand.
! Ljustorp (med Lag-j fors bruk)........	j 481-25	2,593		Hernösand.	Jämtlands län.
\| nässjö (med Lögdö bruk) ...............	\| 159.4 s	3,709		»	Gäddede distrikt. Station: Gäddede.
\| Tynderö...............	52''io	1,464		»	Frostviken .........	!	2,028		Ström.
Säbrå . ................	234-4 5	4,760			Frostvikens lapp-	4,798-84
	208-7 0	2,020		,)	församling........	1	272		»

Viksjö..................	249Éoi	1,187		»	Hela distriktet	4,798-st	2,300	0 48	—
Häggdånger.........	102-19	1,097		»
Gudmundrå .........	234-28	8,442		»	Fålunge distrikt. Station:	Föllinge.
Högsjö ...............	226-ss	3,674		»	Föllinge...............		2,243		Östersund.
Hemsö ...............	52-70	429		»	Laxsjö ................	13,513-0 7	1,053		,,
					927
Hela distriktet	2,000 75	29,375\|14 G8	—	Hota,gen ...........	(		»
					Hotagens lappförs.	J	160		))
Frånslå distrikt. Station:	Fränsta.	Hela distriktet	3,513 07	4,383	l''2o
					—
Stöde ..................	685-14	4,947		Torp.
Torp .................. ! ^	1,168-75	8,143		))
1,013-40	5,663			Strömsunds distrikt. Station:	Strömsund.
Borgsjo ...............		»
1.076-09	2,588		»	Ström..................	\|2,489-73	4,938 1,601		Ström.
! Hafverö .. .........
Hela distriktet	3,943-38	21,341	5-41		Al anäs ...............
	Hela distriktet	2,489 73	6,539	2-63

Sundsvalls distrikt. Station:	Sundsvall.
Selånger .............	14797	2.650		Sundsvall.	Mörsils distrikt. Station	Mörsil.
\| Sätt na ................	216-13	2,061		»	Hallen .............	960-78	1,400		Undersåker.
i Tuna ..................	220‘36	3,488		»	Undersåker .........	2,222-46	2,761		»
Attmar ...............	383''3 7	3,138		».	Mörsil .................	324’c s	1,264		»
\| Njurunda (med	I				Are....................	2,115-65	2,486		»
Galtströms bruk , ocli Svartviks	326-9 8	8,253		»	Kall.....................	2,580-7 2	2,073		»
skepps v.) .........	1				Undersåkers lapp-		253
					-1)		»
Skön (med Sköns-
moris kapell)......	47-32	11,358		»	Offerdal...............	2,066-29	3,974		»
Alnö ..................	69-33	6,770		»	Alsen ..................	479-0 2	2,440		»
Timrå...............	102-n	5,709		))	Mattm ar...............	127-38	1,279		»
Hela distriktet	1,51352	43,427 28-69	—	Hela distriktet\|l0,876''98	17,930	1 65	I -

l) Församliiagea är ej territoriell.

Sjätte hilfvudtiteln. Bil.

.. . Socken.	Areal i kv.-kra.	Folk- mängd don S1/l2 1903.	hrj •g \| n g §: < crq pk p gf o c"t-	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	Areal i kv.-kra.	\| Folk- mängd den 31/l2 1903.	hrj C K O 2) n g ^ C/q pT* ö? g g fr* CD	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
Östersunds distrikt. Station:	Östersund.			i
Brunflo ...............	330-ig	3,940		Östersund.	Heds distrikt. Station:	Hede.
Marieby..............	43-53	604		))	Hede ..................	!)	! 1,471		Hede.
I/ockne ...............	186-10	1,651		»	Hede lappförsaml.	>1,869-80	j 156
Näs.....................	138-12	1,238		))	Storsjö ...............	1,978-21	52b
Lit ....................	807-5 7	3,001		»	Vemdalen ...........	1,098-48	1.052
i Kyrkås ..........	127-95	431		»	Tännäs (Tennas!	'' \|
j Häggenås ............	481-7 6	2,012		„	(med Ljusnedais	2,139-75	i 1,69b
1		2 427			bruksförsamling)	1
Näskott .	10Ö''70	1,093		»	Hela distriktet	7,086-19	4,901	0C9
Aspås ...	234- 7 7	1,089		»
Ås .....................	112-5 3	1,342		))
Sunne..................	152''06	1,305		»	Hofversbergs distrikt. Station:	Hofverberg.
Frösön .......	108-53	2,559
\| Norderön ..	55-29	291		»	Hackås ...............	1 397-ao	1,520
1 Marby............	102-82	540		„	Gillhofs kapell......	1
					O viken ..............	818-20	2,123		»
Hela distriktet	3.18587	23,523	738
					Myssjö ...............	153-20	1,138		»
i					Berg .................	il, 197-25	2,860		»
Hammerdals distrikt. Station:	Hammerdal.	Asarne ...............	1	572		»
					Rätan................	1,014-si	1,490
Borgvattnet ........	406-4 7	717		Ragunda.	Klöfsjö ..............	257-3 8	1.050
Hammerdal	1
Gåxsjö ..	jl,5ob-30	830		»	Hela distriktet	3,838 74	10,753	2-80,	—
Hela distriktet	1,902-7 7	5,768	2-94	—
Ragunda distrikt. Station:	Ragunda.	Bräcke distrikt. Station: Bräcke.
Ragunda	949-is	4,489		Ragunda.	Ref sund...............	81294	2,430		Östersund. 1
Pors ..............	504-04	2,442		))	Sundsjö ............	542-31	1,860		,,
Hall e sjö	841-96	2.248		„	Bräcke ..............	597''0 3	2,217
Håsjö ...	408-so	1,419		„	Bodsjö ..............		1.169
Stugun ......	706’oi	2,642		»	Nyhem ...............	> 591-09	729		))
Hela distriktet	3,409-4 S	13.210	3-88	—	Hela distriktet	2,54337	8,405	3-30	—

Sjätte liufvudtiteln. Bil.

• Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	O 3 B x* §* < 0=5 ''i P- x1 s. g P-‘ pr ro	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörcr.	Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	o et * g. ■< 0-5 t Pj tf «. 5?	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.
i t					Skellefteå distrikt. Station: Skellefteå.
ovbqs distrikt, b ta tion	Sveg.
					Skellefteå lands-
Sveg .................	1,526-84	2,078		Sveg.	församling.........	1,699-47\| 20,554		Skellefteå.
Linsell .............	1,182''oc	1,050		»			„ .1	\|
					Hela distriktet	1,099*4 71	20.o54 12*091	—
Älfl-os..................	435''it	826		»
Lillhärdal ...........	2,407-19	■) 1,642		))	Vilhelmina distrikt. Station: Vilhelmina.
Ytter-Hogdal (med	ll,193-26	1,935		H	Vilhelmina .........	8,751-42	6,860		Åsele.
Ångersäd kapell)
						8,75142	0.8150,	0-7 8	—
Ofver-Hogdal ......	220''so	343
Hela distriktet	G,{){>5.10	7,874	1-18	—	Lycksele distrikt. Station:	Lycksele.
					Lycksele ..........	15,896-37	7,264		Lycksele.
					Örträsk ..............	1	1,036		»
					Hela distriktet	5.896-87	8.300	1 41
läst erbottens län
					Burträsks distrikt. Station:	Burträsk.
Sorsele distrikt. Station:	Sorsele.	Burträsk ............	2.015-is	8,509		Nysätra.
i Sorsele ............	7,835-09	3,102		Lycksele.
					Hela distriktet	2,01515	8,509	4-22	—
Hela distriktet	7,835-09	3,102	0''40	—
					Asele distrikt. Station:	Åsele.
fJorsjö distrikt. Station:	Norsjö.	Åsele ..................	3,378-os	4,533		Åsele.
*Jörn ................ .	1,785-84	4,052		Skellefteå.	Fredrika...............	l,221-oi	1,305		»
Horsjö ..............	1,860-so	5,134		)>
					Hela distriktet	4,599 09	5.838	1 27	—
Malå ..................	1,729 40	2.659		Lycksele.
Hela distriktet	5,375''44	11,845	2-20	—	Vindelns distrikt. Station:	Vindeln.
					Degerfors ..........	2,939-69	7,640		Umeå. i
By ske distrikt. Station:	Byske.	Hela distriktet	2,939 09	7,640 2 60	—
Byske.................	1,118-66	9,0221	Skellefteå.
Hela distriktet	1,118-66	9,022	8-07	-	Nysätra distrikt. Station:	Nysätra.
					Bygdeå (med Bo-	1
					bertsfors bruks-	912-20	6,334		Nysätra.
Stensele distrikt. Station:	Stensele.	församling) ......	1
Stensele...............	l8,357''73	1 3,148		Lycksele.	Nysätra...............	394-25	3,402		”
Tärna kapell .....	1	1,269		»	Löfånger ............	552-7 6	4,157		»
Hela distriktet	8,357-73	4,417	0 53	1 -	Hela distrikte t j 1,859*21	13,893	7 47	1 — 1

l) Ytterligare 51 personer i Lillhärdal, hvilka dock räknas till Kopparbergs län (Mora prov.-läkardistrikt).

Sjätte liufradtiteln. Bil.

			hd
Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- j män gd j den 81/l2 1903.	© Er < OQ Ér £ B §°: o	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
Nordmalings distrikt. Station:	Nordmaling’.
Nordmaling .........	1,370-i-t	9,803		Nordmaling.
Bjurbolin ............	1,334-7 5	4.234		» J
Hela distriktet	2,704-89	14,037	5-19	—
Umeå distrikt. Station:	Ume	å.
Umeålandsförsaml. med Hörnefors oeli Strömbäcks bruk ..............	1,408-50	16,491		Umeå.
Holmsunds kapell Vännäs » ...	552-0 2	5,498		„
j *8alvar ..............	765-35	3,227		»
1 Holme ...............	49''2 4	435		»
Hela distriktet	2,778-u	25,651	9 23	_
Norrbottens län.
Vittangi distrikt	Station: Vittangi kyrkoby.
j Jukkasjärvi .........	14,177-01	6,085		Vittangi.
I Enontekis ...........	5,672-7 5	1,234		»
Hela distriktet	19,849 76	7,319	0 37
Gellivare distrikt. Station:	Gällivare,
i Gellivare ............	116,967-os	13,670]	\| Öfver-Kalix.
'' '' i III Hela distriktet 16 ,)67''ö9i 13,670! 0811
Pajala distrikt. Station	: Pajala.
j Tärendö..............	I 1,684-4	1,407	i]	Pajala.

Socken.

		Hd O
	Folk-	o S
Areal i	mängd	H g * g:
kv.-km.	31/l2
	1903.	B

Provinsialläkardistrikt,

dit socknen
f. n. hörer.

Pajala (med
Muonionalusta
kapell).............

14,817''7 s

Hela distriktet] 6,502''19

4,708

6,111! 0''94 [

Jockmocks distrikt. Station: Jockmock.

ockmock (mcd Vi9.413-70[ 4.940: | Öfver-Luleå.

iwickjockskapell; j '' | |___

Hela distriktet 19,413"JO 15)it) 025

ÖfverKalix distrikt. Station: Öfver-Kalix.

Öfver-Kalix ........

*Korpilombolo kapell
..................

2,883-7 7

5,768!

1,513''o c 2,016

Öfver-Kalix.

Hela distriktetj 4,396-83] 7,784! 1*771 —

Matarengi distrikt. Station: Matarengi.

Öfver-Torneä ......! 1,540''14| 3,499j j Haparanda.

Hietaniemi .........i 940-7 7j 2,024] ] »

Hela distriktet! 2,480-23 5,528| 2-28 —

Neder-Kalix distrikt. Station: Neder-Kalix.

*Neder Kalix
*Töre........

1,808-69 13,736

Neder-Kalix -

Hela distriktet] 1,808-69] 13,736 7''5o| —•

Haparanda distrikt. Station: Haparanda.

Neder-Torneå ......] 439''73] 3.488] I Haparanda |

Karl Gustaf.........i 471''72i 2,390i | »_

Hela distriktet] 911''45| 5,878] 6*45j —

ilrjeplougs distrikt. Station: Arjepluog.
Arjepluog-............) 14,683''7-l] 2,424] | Piteå.

Hela distriktet|14,688-74] 2,424| O l;

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Sjätte Imfvudtiteln. Bil.

Socken.	Areal i kv.-km.	Folk- mängd den S1/l2 1903.	F olkmängdstäthet per kv.-km.	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hörer.	Socken.	1 Areal i kv.-km.	Folk- mängd den 31/l2 1903.	O t g3 4 pj ta: pr* g < oq ■ Pj PV «> g g P-* CD	Provinsial-läkardistrikt, dit socknen f. n. hör er.
Bodens dis Neder-Luleå......... Öfver-Lnleå ........ Edefors ...............	trikt. S l,182''2i 1,299-5 2 l,631-oo	ation: Boden. 12,5961 Neder-Luleå. 11,527 j Öfver-Luleå-. 2,515	Arvidsjanrs distrikt. Station: Arvidsjaur. Arvidsjaur............\| 6.090’12] 5,627\| \| Piteå.
Hela distriktet; 6,090 l2\| 5,627	0’92\| —
Hela distriktet Råneå dis Eåneå.................	4,112 73 trikt. Si 2,175''9 9	2(5,6381 0" 4 8 j ation: Eåneå. 7,798 \| Eåneå.	Öjebyns distrikt. Station: Öjebyn. Piteå landsförsaml.l 3,226-121 1S,686\| [ Piteå. Älfsbj^ ...............[ 1,688-09! 5,215\| ) »
Hela distriktet	2,175f)0	7,798 3-68	—	Hela distriktet	4,914-si	23,90l\| 4 so

Stockholm. K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

Sjätte hufvudtiteln.

INNEHÅLL.

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

[).] Ändrade bestämmelser om ålderstillägg åt vaktmästare ..................................

Landsstaterna i länen.

[2.] Ändrade bestämmelser om ålderstillägg åt vaktmästare vid länsstyrelserna .........

[3.] Höjning i anslaget till följd af indragning af boställen ....................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

[4.] Höjning af anslaget tillföljd af lönereglering för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

[5.] Postverket ................

[6.] Telegrafverket .........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[7.1 Medicinalstyrelsen ..................................................................................

Omorganisation och lönereglering för medicinalstyrelsen .............................

Medicinalstyrelsens organisation..................................................................

Aflöningsförmåner för den ordinarie personalen i medicinalstyrelsen ............

Anslag till arfvoden åt vetenskapliga rådet, medicinalrådsassistenter m. m.

Departementschefens hemställan .....................................................................

[8.] Statsmedipinska anstalten ......................................................................

[9.] Förste provinsialläkare och provinsialläkare

Nuvarande organisation af landsbygdens hälso- och sjukvård.......................

Kommitténs uppdrag ...................................................................................

Hufvuddragen af kommitténs förslag............................................................

Förste provinsialläkarna ...............

Provinsialläkardistrikten............................................................................

Extra provinsialläkarna .............................................................................

Köpings- och municipalläkare ...................................................................

Lönestater och anslagshehof ......................................................................

Departementschefens hemställan ...................................................................

lid.

100

167

174

175

194

Sjätte hufvudtiteln.

[to-] Hyresersättning- åt provinsialläkare .............................................195

[H] Bidrag till extra provinsialläkares aflönande ........................... 195

Hospitals underhåll .............................................................. 196

[12.] Höjning af anslaget till hospitals underhåll .................................................. 197

[13.] 1 örhöjda arfvoden åt sekreteraren ocdi predikanten vid Göteliorgs hospital samt

sekreteraren vid Växjö hospital ..................................................... 199

[14.] Järfsö sjukhus för spetälska ena

[is.] Försäkringsinspektionen..................................... sos

[16.] Sjukkasseväsendets befrämjande..................... 208

[17-] Bidrag till fiskares försäkring............................................ S13

©friska ordinarie anslag.

[18.] Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. ........................... 214

Extra anslag.

Civildepartementets afdelning af Kung!. Majrts kansli.

[19.] Provisorisk lönereglering för civildepartementet ................................... 215

[20.] Extra föredragande inom departementet........................................ 216

[21.] Y tterligare en extra föredragande inom departementet........................... 216

[22.] Förhöjning af amanuensarfvoden m. m..................................... 216

Öfverståthållarämbetet.

[23.] Utgifvande af »Polisunderrättelser» in. in........................................ 216

Landsstaterna i länen.

[24.] Polisväsendet på landsbygden................. ...................... 217

[25.] Tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän...... 218

[26.] Arfvode åt lappfogdar m. m................................................ 220

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

[27.] Undersökningar af mindre hamnar m. in....................................... 220

[28.] Anläggning af vägar va. m.................................................. 220

[29.] Bro- och hamnbyggnader in. m................................................... 223

[30.] Anslag till enklare vägar i Västerbottens län .................... .................. 226

Medicinalstaten.

[31.] Kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning.......................... 235

[32.] Behandling af medellösa lupuspatienter............................ 236

Sjätte hufvudtiteln. in

Sid.

[33.] Täckande af brist i anslag till Järfsö sjukhus för spetälska .................. 236

[34.] Gratifikation till med. lic. K. G. Lindgren .................................. 236

[35.] Anläggning af hospital vid Östersund................................................... 238

[36.] Husbyggnader vid Uppsala hospital och asyl ...................................... 233

[37.] Om- och tillbyggnad af Stockholms hospital.......................................... 248

[38.] Anordnande af järnvägsspår å Säters hospitals område m. m................ 249

[39.] Inlösning af byggnader på ett för Växjö hospitals räkning inköpt område 252

[40.] Folksanatorierna......................''.......................................................... 256

[41.] Anslag till uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter ... 257

[42.] Anslag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter.................... 260

[43.] Stipendier för utbildning af tuberkulosläkare ...................................... 264

[44.] Sanatoriet å Spenshults kronopark ...................................................... 264

V attenfallsstyrelsen.

[45.] Skematisk förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall ............ 266

Riksförsäkrings anstalten.

[46.] Anslag för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet........

[47.] Ersättning för postsparbanken för dess deltagande i riksförsäkringsanstal
tens förvaltning ..........................................................................

Diverse anslag.

[48.] Anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöfverföring ................................................................. 274

[49.] Medling i arbetstvister........................................................................ 275

[50.] Understödjande af den offentliga arbetsförmedlingen.............................. 276

[51.] Anslag till nationalföreningen mot emigrationen.................................... 277

[52.] Ersättning för af statskontoret gjorda förskott....................................... 282

[53.j Extra lönetillägg................................................................................ 288

272

274

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911

BIHANG

TILL

RIKSDAGENS PROTOKOLL

VID

LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM

ÅR 1922.

-+ -

första samlingen.

TREDJE BANDET.

Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov:

sjunde och åttonde huvudtitlarna.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, redogör härefter
för de frågor, som tillhöra regleringen för tiden 1 januari 30
juni 1923 av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel, innefattande
anslagen till finansdepartementet. Under åberopande av vad han förut
denna dag under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor» yttrat
rörande sättet för anslagsberäkningen, anför departementschelen därvid
följande:.

A. Departementet.

1. Departementschefen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie anslaget till departementschefen,
nu.......................................... kronor 24,000,

med halva beloppet eller ........................ » 12,000.

[1-]

Departementacheftn.

(ordinarie

anslag.)

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

Sjunde huvudtiteln.

[2-]

Deparfementeh
avdelning
av Kurrgl.
Maj.ts kansli.

(ordinarie

anslag.)

2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
departementets avdelning av Kungl.

Maj:ts kansli, nu....................................... kronor 239,200,

med halva beloppet eller...................... » 119,600.

3. Departementets verksamhet.

De Smet! upprätthållande av departementets verksamhet är för år 1922,

tets verksam- utöver anslaget å ordinarie stat, anvisat ett förslagsanslag, högst, 14,000
het. kronor. Med ifrågavarande anslag är avsett att bestrida kostnaderna för
(extra anslag.) avlönande av tva extra andre kanslisekreterare, däri inbegripet vikariatsersättning
under semester, samt för tilläggsarvode till den förste kanslisekreterare,
som är förordnad att vara föredragande i regeringsrätten.

En av nämnda extra andre kanslisekreterare är sedan den 1 juli
1920 anställd å departementets budgetbyrå. Förutom de uppgifter, som
vid framläggande av Kungl. Maj:ts förslag till 1920 års riksdag om
budgetbyråns inrättande voro avsedda att tillkomma byrån, hava efter dess
trädande i verksamhet jämväl andra uppgifter tillförts densamma. Åtskilligt
skulle därför kunna anföras till stöd för den uppfattningen, att
ett stadigvarande behov av en andre kanslisekreterare å nämnda byrå
föreligger. Oaktat sålunda skäl synts mig föreligga för en överflyttning
av ifrågavarande befattningshavare till ordinarie stat redan .från och
med år 1923, har jag dock, med hänsyn till önskvärdheten av att dessförinnan
vinna kännedom om verkningarna för budgetbyråns del av den
från och med innevarande års ingång inträdda utsträckningen i den
dagliga arbetstiden för befattningshavare i statsdepartementen, funnit
mig för närvarande allenast böra föreslå fortsatt anvisande av medel till
avlönande av en extra andre kanslisekreterare å budgetbyrån.

Vad angår de övriga behov, för vilka det ifrågavarande anslaget
avsetts, komma de förvisso att föreligga jämväl under första halvåret
1923.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för upprätthållande av departementets verksamhet
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett förslagsanslag, högst ............ kronor 7,000.

Sjunde huvudtiteln.

4. Biträde inom departementet vid beredning av ärenden rörande bank och

fondväsendet in. m.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget, högst,
till biträde inom departementet vid beredning av
ärenden rörande bank- och fondväsendet
m. m., nu............................................. kronor 4,700,

med halva beloppet eller.......................... » 2,350.

5. Föredragande inom departementet av ärenden rörande sparbanksväsendet.

Frågan om ny sparbankslagstiftning föreligger nu i det skick, att
förslag i ämnet torde kunna framläggas för 1922 års riksdag. Förslaget
torde komma att gå ut på, bland annat, tillsättande av en sparbanksinspektör
med skyldighet att inom finansdepartementet bereda och föredraga
ärenden rörande sparbanksväsendet. Sparbanksinspektören synes
böra avlönas enligt tjugonde lönegraden i det nya avlöniugsreglementet
och erhålla huvuddelen av sin avlöning genom tillskott från sparbankerna,
medan allenast en mindre del, förslagsvis en tredjedel, skulle utgå
av statsmedel.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till föredragande inom
departementet av ärenden rörande sparbanksväsendet
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna
ett förslagsanslag, högst ......................... kronor 1,670.

B. I>e centrala ämbetsverken.

Kammarkollegium.

1. Kammarkollegium.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsan slaget till

kammarkollegium, nu............................. kronor 289,900,

med halva beloppet eller ..................... » 144,950.

t4-] .

Biträde vid
beredning av
ärenden
rörande
bank- och
fondväsendet
rrv. m.

(ordinarie

anslag.)

[5.]

Föredragande
inom departementet
av
ärenden
rörande spar.
banksväsenaet.

(extra anslag.)

[6.]

Kammar kollegium.

(ordinarie

anslag.)

Sjunde huvudtiteln.

2. Kammarkollegii verksamhet.

C7-] Till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium m. in.

murverk- är för år }922 å extra stat anvisat ett förslagsanslag, högst, 125,000
tamhet kronor. Ifrågavarande anslag är avsett att bereda tillgång till bestritt™
analog.) dande av kostnaderna för anställande hos kollegium av ett extra kammarråd,
fyra adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal, en extra
sekreterare, en extra arkivarie för lantmäteriutredningar, en extra arkivarie
för jordregisterärenden, fem extra notarier och fyra extra kontorsbiträden,
kvinnliga, samt för semestervikarier, vattentekniskt biträde
och andra tillfälliga biträden ävensom renskrivningskostnad.

I skrivelse den 12 september 1921 har nu kammarkollegium gjort
framställning om, bland annat, förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter
för tiden 1 januari—30 juni 1923.

E^onaiVrer Vidkommande till en början frågan om arbetsförstärkning för

handläggning handläggning av ärenden rörande förändringar i rikets indelning har
indeinin kollegium .erinrat därom, att kollegium från och med den 1 oktober
ärenden. ^929 för ifrågavarande ändamål haft till sitt förfogande en adjungerad
ledamot från och med den 1 juli 1921 extra kammarråd —
en extra sekreterare och ett kvinnligt extra biträde samt att anslag för
enahanda arbetsförstärkning av riksdagen anvisats jämväl för år 1922.
Till stöd för behovet av fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål har
kollegium anfört, bland annat, att antalet balanserade indelningsärenden
uppgått den 31 december 1920 till 115 och den 30 juni 1921 till 116 samt
att under första halvåret 1921 inkommit 51 dylika ärenden. Kollegium
har på grund härav gjort framställning om anvisande av medel till
arvoden åt ett extra kammarråd, en extra sekreterare och ett extra kontorsbiträde,
kvinnligt, för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Departements- Den närmare motiveringen för anställande hos kollegium av

chefen. personal för handläggning av ifrågavarande ärenden återfinnes å sid.
7—19 i det vid 1921 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, fogade
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari
1921, vartill jag tillåter mig hänvisa. Jag får nu allenast framhålla,
att vid tiden för avlåtandet av kollegii på nyss omförmälda plats i 1921
års statsverksproposition återgivna skrivelse den 20 februari 1920 på
kollegii handläggning voro beroende 72 indelningsärenden samt att
detta antal, enligt vad kollegium nu upplyst, den 30 juni 1921 ökats
till 116. Av de uppgifter kollegium lämnat framgår vidare, att antalet
inkomna ärenden under första halvåret 1921 varit ungefär lika

Sjunde huvudtiteln. 5

stort som antalet under samma tid avgjorda ärenden. Dessa förhållanden
synas mig visa, att kollegii framställning om fortsatt beredande åt
ämbetsverket för ifrågavarande ändamål av enahanda arbetsförstärkning
som för år 1922 är befogad, dag anser mig alltså höra tillstyrka
ämbetsverkets förevarande framställning, så mycket hellre som, enligt
vad jag inhämtat, bland de balanserade ärendena ingår ett flertal mer
än vanligt omfattande och svårutredda indelningsfrågor, vilka hittills
icke varit i det skick, att do kunnat företagas till avgörande.

I fråga därefter om behovet under tiden 1 januari—30 juni 1923
av adjungerade ledamöter hos kammarkollegium fortsätter ämbetsverket
i sin skrivelse den 12 september 1921 sålunda:

»Av de fyra adjungerade ledamöter, för vilkas anställande hos kollegium
under år 1922, enligt vad ovan nämnts, medel anvisats å extra stat för sagda år,
är en avsedd för avarbetande av den alltjämt bestående abnorma balansen, som uppstått
i avseende å ärenden, uppkomna i sammanhang med jordregistrets uppläggande,
samt en för handläggning av ärenden angående fastställande av nya prästerliga
löneregleringar, varjämte två ansetts nödvändiga för avarbetande av balansen i
övrigt. Motiveringen för arbetsförstärkningen i dessa avseenden återfinnes i bilaga
till 1921 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sidan 23 och följande.

Yad nu till en början angår jordregisterärendena, får kollegium meddela, att
under år 1920 antalet inkomna dylika ärenden utgjort 280 och antalet avgjorda
sådana 548, att motsvarande siffror för första halvåret 1921 äro 54 och 194 samt
att ungefärliga antalet den 31 december 1920, respektive den 30 juni 1921 balanserade
ärenden av ifrågavarande slag var respektive 2,200 och 2,000. Sist angivna
arbetsbalans kräver otvivelaktigt en föredragandes fulla arbete under flera år. Att
kollegium vid sådant förhållande omöjligen kan för den tid, varom nu är fråga,
eller första halvåret 1923, avvara den extra personal, som för närvarande står till
förfogande för dessa ärendens handläggning, lärer ligga i öppen dag.

Till och med år 1920 hade kollegium till sitt förfogande två extra föredragande
för ''prästlöneregleringsärendm, men från och med år 1921 inskränktes
antalet till allenast en. På sätt framgår av kollegii underdåniga framställning
den 17 augusti 1920, i denna del återgiven å sidan 23 och följande under sjunde
huvudtiteln i 1921 års statsverksproposition, ansåg kollegium den extra föredraganden
för ifrågavarande ärenden böra bibehållas jämväl under år 1922. Kollegium
förutsåg då, att åt föredraganden av löneregleringsärenden, vilken enligt planen
skulle under år 1921 hava att ägna sig åt handläggningen av ärenden avseende
företrädesvis sådana pastorat, varest äldre löneregleringar upphörde att äga tilllämpning
år 1923 (till ett antal av 59), till en början skulle behöva uppdragas avarbetandet
av ett mycket avsevärt antal dylika ärenden tillhörande 1922 års serie,
vilkas avgörande icke syntes komma att medhinnas under år 1920. Beträffande
löneregleringsarbetet under år 1922 anförde kollegium, att 1924 års serie, vilken
skulle handläggas under sagda år, omfattade allenast 24 pastorat och att förty en
lättnad i nu ifrågavarande extra föredragandes arbetsbörda med cirka ett 30-tal
ärenden skulle uppstå under år 1922 jämfört med det nästföregående året. Kolle -

[7-]

Ad ju n g träde
ledamöter.

6 .Sjunde huvudtiteln.

gium framhöll emellertid, att man såsom ankommande å denna föredragande hade
att räkna med icke blott ett avsevärt och, såsom det ville synas, sig ständigt ökande
antal ärenden rörande löneregleringar för pastorat, för vilka ny lönereglering fastställts
allenast interimsvis, utan därjämte ett icke ringa antal ärenden av beskaffenhet
att böra behandlas i sammanhang med löneregleringsärenden, såsom om ecklesiastika
boställens försäljning och anskaffande av prästgård m. m. Skulle likväl
mot all sannolikhet den ifrågavarande extra föredragandens arbetskrafter icke under
nämnda år komma att helt tagas i anspråk för handläggningen av här avsedda
ärenden, gåves för honom rikligt tillfälle till utfyllnad med ärenden, tillhörande den
abnormt tyngande allmänna arbetsbalansen.

Under den hittills gångna delen av innevarande år har kollegium nödgats
träffa den anordning, att en av de båda extra föredragande, vilka äro avsedda för
avarbetande av den allmänna balansen, fått tagas i anspråk för löneregleringsarbetet.
Denna anordning torde helt visst vara nödig ända till årets slut. Oaktat
sålunda två föredragande hela år 1921 ägna sig åt handläggningen av löneregleringsärenden,
kan redan nu förutses, att omkring 25 ärenden av 1923 års serie komma
att återstå obehandlade vid nästkommande årsskifte. Berörda ogynnsamma förhållande
har sin grund däri, att en avsevärd balans av ärenden tillhörande 1922
års serie förefanns vid början av innevarande år, ävensom i den omständigheten,
att ärenden rörande löneregleringar för pastorat, för vilka ny lönereglering fastställts
allenast interimsvis, samt ärenden av beskaffenhet att böra handläggas i samband
med löneregleringsärenden förelegat i en allt mer växande omfattning. Under
år 1922 ankommer på handläggning av den extra föredraganden för prästlöneregleringsärenden
ungefär 25 ärenden av 1923 års serie, hela 1924 års serie om
24 ärenden samt åtskilliga andra ärenden av beskaffenhet, som nyss sagts. Kollegium
finner det redan nu ganska säkert, att allt detta icke kan av denne föredragande
ensam medhinnas under 1922 utan att någon del därav kommer att kvarstå
till 1923. Under sistnämnda år skola dessutom handläggas ärenden tillhörande
1925 års serie till ett antal av 16. Då härtill kommer, att de s. k. interimslöneregleringarna
alltjämt växa till sitt antal, samt att övriga ärenden av beskaffenhet
att böra handläggas i samband med löneregleringsärendena kunna beräknas förekomma
i icke ringa utsträckning jämväl under år 1923, framstår det för kollegium
som en nödvändighet att få behålla den ifrågavarande föredraganden också under
det halva budgetår, varom nu är fråga.

Vad härefter angår den allmänna ar betsbalans, för vars avarbetande kollegium
har. till sitt förfogande två extra föredragande, får kollegium — under hänvisning i
övrigt till de framställningar härav, som återfinnas å sidorna 24 — 26 i propositionen
nr 164 till 19 i 9 års riksdag samt å sidorna 24—26 i bilaga till innevarande års
statsverksproposition, sjunde huvudtiteln — meddela följande siffror, utvisande dels
nytillströmningen av ärenden till kollegium under de senast förflutna tre åren ävensom
under de gångna första sex månaderna av innevarande år, dels ock förändringarna
med avseende å arbetsbalansen under motsvarande tider.

Antalet diarieförda ärenden har sålunda utgjort under år 1918 4.609. under
år 1919 4,418, under år 1920 4,448 och under första hälften av år 1921 2,250 eller
om man frånräkna!’ dels jordregisterärenden och dels ärenden om ny lönereglering
för prästerskapet, om fastställande av skogsersättningsbelopp enligt 19 §

4 mom. prästlöneregleringslagen och om fastställande av ersättningsbelopp enligt

Sjunde huvudtiteln. 7

3 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde [7.]
in. in. — under samma tider 3,535, 3,273, 3,615 ocli 2,043. Balansen den 31 december
1918, den 31 december 1919, den 31 december 1920 och 30 juni 1921 utgjorde
respektive 4,820, 4,813, 4,350 och 4,046 eller med nyssnämnda begränsning 1,694,

1,761, 1,732 och 1,798. Dessa siffror visa visserligen, att totala antalet balanserade
ärenden nedgått under år 1920 med 463 ärenden eller 9.6 procent och under första
halvåret 1921 med 304 ärenden, motsvarande ungefär 14 procent för år räknat.

Men av de lämnade uppgifterna framgår tillika, att någon nedgång av balansen
knappast gjort sig gällande så vitt angår kollegii i sträng mening ordinäri.r arbetsmängd.
Oaktat all strävan har det sålunda ännu icke lyckats att nedbringa denna
balans. Kollegium har likväl nu, med hänsyn till nödvändigheten av att åstadkomma
begränsningar i statens utgifter, ansett sig böra undersöka, huruvida kollegium
utan allt för stora olägenheter skulle kunna för första halvåret 1923 åtnöja
sig med någon mindre personal för den ordinarie arbetsbalansens avarbetande än
den, som för närvarande står till kollegii förfogande. Då kollegium hyser den förhoppningen,
att båda de extra föredragande, som för år 1922 äro avsedda för handläggning
av balanserade ärenden, skola åtminstone under större delen av sagda år
få ägna sig åt detta arbete utan att någon av dem bthöver annat än under kortare
tid tagas i anspråk för handläggning av ärenden rörande prästerliga löneregleringar
och vad därmed sammanhänger samt härtill kommer, att kollegium numera har till
sitt förfogande ett extra kammarråd för indelningsärenden, vilka med ett antal av
116 ingå i ovan angivna siffra för den ordinarie balansens storlek den 30 juni 1921,
har kollegium trott sig kunna inskränka sina anspråk på extra föredragande för
balansens avarbetande till en. När kollegium nästa gång går att framföra sina
anslagskrav, torde kollegium bättre kunna överskåda ställningen, och kollegium förutsätter
givetvis nu, att nyss angivna resultat av kollegii ansträngning att till det
yttersta begränsa sina äskanden icke skall utgöra hinder för kollegium att framställa
de krav på ökade anslag för ifrågavarande ändamål, som då till äventyrs
kunna visa sig nödiga.»

Kammarkollegii framställning i denna del synes mig giva vid Departementshanden,
att ämbetsverket inskränkt sina äskanden i fråga om adjungerade
ledamöter till vad som är av behovet fullt påkallat. Att de två extra
föredragande, som kollegium avser för handläggning av jordregisterärenden
och prästlöneregleringsärenden under tiden 1 januari—30 juni
1923, icke kunna undvaras, finner jag sålunda uppenbart. Att, på sätt
kollegium föreslagit, inskränka antalet föredragande för balanserade
ärenden till allenast en synes mig knappast böra möta några betänkligheter.
Då det nämligen bör sörjas för att kollegii ordinarie ledamöter
för framtiden mera helt kunna ägna sig åt kollegii fortlöpande arbetsuppgifter
och icke, såsom hittills, genom täta och långvariga partiella
ledigheter för vissa ärendens behandling dragas bort från det egentliga
arbetet å sina rotlar, torde det icke vara omöjligt att trots den av kollegium
nu föreslagna inskränkningen uppnå balansens nedbringande. En längre
gående reduktion av arbetskrafterna på förevarande punkt synes mig

[7-]

Extra

advokatfiskal.

Departements•
chefen.

8 Sjunde huvudtiteln.

däremot icke tillrådlig. Jag får alltså tillstyrka, att kammarkollegium
under tiden 1 januari—30 juni 1923 må äga åtnjuta biträde av tre
adjungerade ledamöter.

I fråga om behov av en extra advokatfiskal hos kammarkollegium
erinrar ämbetsverket, att de skäl, som föranlett anslag för berörda ändamål,
finnas återgivna å sid. 13—20 i det vid 1920 års statsverksproposition,
sjunde huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden.
Kollegium gör nu framställning om fortsatt anslag för ifrågavarande
ändamål och yttrar i sådant avseende följande:

»Antalet å advokatfiskalskontoret diarieförda mål och ärenden utgjorde:

år 1917 ............................................................ 2,047

» 1918 ........................................................... 1,746

» 1919 ............................................................ 1,864

» 1920 ........................................................... 1,475

första halvåret 1921 ............................................................ 797.

Arbetsbalansen å kontoret utgjordes vid nedan angivna tider av följande
antal mål och ärenden:

den 31 december
»31 »

» 31 »

»31 »

» 30 juni

1917 1,192, därav 634 beroende på åtgärd av advokatfiskalsämbetet,

1918 1,134, » 548 » » » » »

1919 1,310, » 772 » » » » »

1920 1,416, » 923 » » » » »

1921 1,582, » 1,075 » » » » »

I trots av den arbetsförstärkning å advokatfiskalskontoret, som för de senare
åren stått till kollega förfogande, har balansen tvärt emot att nedgå i stället år
efter år ökats. Vid sådant förhållande lärer det icke kunna bestridas, att kollegium
jämväl för tid efter år 1922 har oavvisligt behov''av minst samma arbetsförstärkning
å kontoret som för närvarande.»

Anställande hos kammarkollegium av en extra advokatfiskal har
närmast föranletts därav, att genom vattenlagen den 28 juni 1918 nya
arbetsuppgifter tillförts kollegium och särskilt dess advokatfiskalsämbete,
i det att talan för bevakande av det allmännas intressen i vattenmål
utföres av ämbetet. Såsom framgår av de utav kollegium nu lämnade
uppgilter, har arbetsbalansen å advokatfiskalskontoret, i trots av den
erhållna förstärkningen av kontorets arbetskrafter, under de senare åren
oavbrutet ökats, och detta oaktat antalet å kontoret diarieförda mål och
ärenden nedgått. Det synes mig fördenskull böra av kollegium tagas
under särskilt övervägande, huruvida icke arbetsförhållandena å advokat -

Sjunde huvudtiteln. 9

fiskal skontoret kunna så ordnas, att ett ökat arbetsresultat må kunna [7.J
utvinnas av de där anställda arbetskrafterna. En mindre dylik ökning
torde kunna förväntas redan av den lrån och med år 1922 genomförda
förlängningen av den dagliga tjänstgöringstiden. Med hänsyn emellertid
till omfattningen av kontorets arbetsuppgifter och storleken av dess
arbetsbalans samt i betraktande av de för kronan och det allmänna så
viktiga intressen, som kammaradvokatfiskalerna äro satta att bevaka,
finner jag nödigt, att hos kammarkollegium anställes eu extra advokatfiskal
jämväl för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Såsom jag förut erinrat, står numera till kammarkollegii förfogande Extra arKen
extra arkivarie för lantmäteriutredningar. Ifrågavarande arbetsför- mätJriutreij.
stärkning har ansetts behövlig på grund av förhållanden, för vilka finnes mngar.
redogjort å sid. 19—23 i det vid 1921 års staisverksproposition, sjunde
huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden.
Kammarkollegium gör nu framställning om anställande hos ämbetsverket
av eu extra arkivarie för lantmäteriutredningar jämväl för tiden 1 januari
—30 juni 1923. Till stöd för deuna sin framställning anför kollegium
följande:

»Då kollegium föregående år gjorde framställning i detta ämne, meddelade
kollegium, att enbart en å den ordinarie lantmäteriarkivarien ankommande lantmäteriteknisk
undersökning till grund för en åt kollegium uppdragen utredning
rörande grunderna för kronans äganderätt till norra Djurgården m. m. beräknades
taga arkivariens arbetstid i anspråk under ett hälft år. I själva verket har denna
undersökning visat sig kräva mycket längre tid och är ännu icke avslutad. Den
30 juni 1921 voro dessutom på lantmäteriarkivariens handläggning beroende 170
ärenden, vilka beräknats representera en arbetsmängd motsvarande minst 30 månaders
arbete för en person. Då många av dessa ärenden äro av den natur, att
dröjsmål med deras avgörande så långt görligt är måste undvikas, ligger det så
mycket mera vikt uppå, att kollegii för detta ändamål avsedda arbetskrafter icke
reduceras. Kollegium har sålunda oundgängligt behov av en extra arkivarie för
lantmäteriutredningar jämväl för första hälften av år 1923.»

Beträffande kammarkollegii framställning i förevarande del får jag Department.-erinra, hurusom handläggningen av de ärenden, vilka vid tiden för a\-låtande av kollegii förberörda skrivelse den 17 augusti 1920 aukommo
på kollegii arkivkontor för lantmäteriärenden, beräknades taga i anspråk
en person under minst tjugu månader. Handläggningen av de
ärenden, som den 30 juni 1921 åvilade nämnda arkivkontor, beräknas
nu av kollegium kräva en persons fulla sysselsättning under
minst trettio månader. Då härjämte, enligt vad kollegium framhåller,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 2

10 Sjunde huvudtiteln.

[7.] många av dessa ärenden äro av den natur, att dröjsmål med deras
avgörande så långt görligt är måste undvikas, synes kollegium vara i
fortsatt behov av en tjänsteman, utöver den ordinarie lantmäteriarkivarien,
för utredning av de ärenden, varom bär är fråga. Jag anser
mig alltså böra tillstyrka, att anslag hos riksdagen äskas för anställande
hos kollegium av en extra arkivarie för lantmäteriutredningar jämväl
för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Ytterligare Beträffande behovet av att under tiden 1 januari—30 juni 1923,

^krafter.1'''' förutom extra kammarråd, adjungerade ledamöter, extra advokatfiskal,
extra sekreterare och extra arkivarie för l.intmäteriutredningar, äga tillgång
till extra arbetskrafter, yttrar sig kollegium på följande sätt i sin
förevarande skrivelse den 12 september 1921:

»Den extra arkivarie för utredningar i jordregisterårenden, som kollegium nu
sedan ett flertal år tillbaka har till sitt förfogande, är givetvis, såsom torde framgå
av den av kollegium lämnade redogörelsen angående balanserade ärenden av ifrågavarande
slag, behövlig jämväl efter utgången av år 1922.

Av de fem extra notarier, som enligt riksdagens beslut torde komma att
ställas till kollegii disposition under år 1922, äro fyra avsedda såsom biträden till
de fyra adjungerade ledamöterna och en ansedd behövlig för behandling av ärenden
rörande s. k. tiondefastställelser, d. v. s. ärenden, som avses i 3 § i lagen om
indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning
därför den 9 december 1910.

Då kollegium för första hälften av år 1923 inskränkt sina anspråk på extra
föredragande till tre, följer härav, att de såsom biträden till extra föredragande
avsedda extra notarierna icke heller behöva vara flera än tre för sagda tidsperiod.

Beträffande den för tiondefastställelser avsedda notarien kan kollegium visserligen
icke utan kännbara svårigheter undvara en sådan arbetskraft för ifrågavarande
tid, men anser sig av sparsamhetsskäl böra söka på något sätt ordna sig härutinnan
med eljest tillgängliga krafter och vill alltså åtminstone för närvarande icke framföra
något krav i berörda avseende.

De fyra kvinnliga extra kontor sbiträdena, varom ovan förmälts, hava ansetts
behövliga, ett såsom biträde åt det extra kammarrådet, ett för biträde med mera
personlig skrivhjälp åt de adjungerade ledamöterna, ett för jordregisterärendena och
ett för utförande av det räkne- och skrivarbete, som föranledes av ärenden angående
tiondefastställelser.

Att de tre förstnämnda av dessa biträden äro behövliga jämväl för första
hälften av år 1923 framgår av vad kollegium ovan meddelat i fråga om de ärenden,
vilka föranlett deras anställande. Vad däremot angår biträdet för tiondeärendena
vill kollegium, i likhet med förhållandet beträffande den extra notarien för sådana
ärenden,^ icke ifrågasätta bibehållande av detta biträde från den 1 januari 1923.

Kollegium äger att i vattenmål, för vars bedömande erfordras särskild fackkunskap,
anlita biträde av sakkunnig. På sätt ovan erinrats har riksdagen på extra
stat, anvisat medel för beredande av arvode åt vattentekniskt biträde, för vartdera
av aren 1921 och 1922 4,000 kronor. Jämväl för den föregående tiden räknat från

Sjunde huvudtiteln. 11

den 1 april 1919 hava för ändamålet ställts till kollegii förfogande medel till samma [7.]
belopp för år. Sålunda anvisat anslag har av kollegium hittills för respektive lider
måst utnyttjas till fulla beloppet. Beträffande motiveringen för anvisande av detta
anslag får kollegium hänvisa till vad 1920 och 1921 års statsvcrkspropositioner i
sådant hänseende innehålla (sidorna 20—22 i 1920 års proposition och sidorna 27—28
i 1921 års proposition). Jämväl för den tid, varom nu är fråga, har kollegium
oundgängligt behov av anslag för ifrågavarande ändamål till oförminskat belopp.»

Att kammarkollegium även för den tid, varom nu är fråga, bär Departementibehov
av en extra arkivarie för utredning av jordregisterärenden synes
mig, med hänsyn till det mycket stora antalet på kollegium ankommande
ärenden av detta slag, vara obestridligt. Icke heller lärer det böra komma
i fråga att, utöver vad kollegium självt föreslagit, inskränka antalet extra
notarier, som alltså skulle reduceras till tre. Av det antal kvinnliga extra
kontorsbiträden, som kollegium i denna del av framställningen begärt,
har jag redan tillstyrkt ett, nämligen det som avsetts till biträde åt extra
kammarrådet. Jämväl de två övriga kontorsbiträdena torde vara erforderliga.
Sammanlagda antalet extra kontorsbiträden skulle alltså sättas till
tre eller ett mindre än för år 1922. Till arvode åt vattentekniskt biträde
torde medel böra beredas genom extra anslag, beräknat efter samma
belopp för år som hittills.

Vidkommande därefter frågan om storleken av de belopp, som Kostnadsbliva
erforderliga för bestridande av kostnaderna för den såsom nödig beraknin9aransedda
arbetsförstärkningen under tiden 1 januari—30 juni 1923, anför
kammarkollegium, att kollegium icke kunnat avgiva något exakt förslag,
enär Kungl. Maj:t icke bestämt grunderna för avlöning av extra befattningshavare
i statens tjänst för tiden från och med den 1 januari 1922.

Vid sådant förhållande bar kollegium endast preliminärt beräknat beloppet.
Kollegium bar i sådant avseende anfört följande:

»Till arbetsförstärkningen för år 1922 har riksdagen anvisat ett förslagsanslag,
högst, 125,000 kronor. Den av kollegium nu begärda förstärkningen motsvarar
den, för vilken berörda anslag beräknats och vilken jämväl torde komma att av
Eders Kungl. Maj:t ställas till kollegii förfogande, endast med den skillnad, att en
adjungerad ledamot samt två extra notarier och ett kvinnligt extra kontorsbiträde
nu ansetts kunna undvaras. För det halva budgetår, varom nu är fråga, torde
alltså böra beräknas hälften av nyssnämnda belopp, eller 62,500 kronor, minskat
med halvårskostnaden för avlöning till en adjungerad ledamot, två extra notarier
och ett kvinnligt extra biträde jämte vikariatsersättning, i runt tal 11,500 kronor.

Med iakttagande härav skulle det extra anslaget uppföras till 51,000 kronor. Kollegium
kan dock i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, hurusom ersättningen
till de adjungerade ledamöterna, sådan denna nu är bestämd, synes kollegium
icke stå i rimligt förhållande till berörda befattningars ansvar och självständighet.»

[7-]

Departements chefen.

12 Sjunde huvudtiteln.

I fråga om arvodena till de adjungerade ledamöterna har kammarkollegium
sedermera i särskild skrivelse den 31 oktober 1921 på anförda
skäl och under åberopande av en liknande framställning från
kammarrätten, däri detta ämbetsverk ifrågasatt höjning av arvodena åt
sina adjungerade ledamöter, hemställt, att arvodena åt kollega ifrågavarande
befattningshavare måtte bestämmas, begynnelsearvodet efter tjnguandra och
slutarvodet efter tjugofjärde lönekla^sen i 1921 års avlöningsreglemente,
eller alltså till 8,580 respektive 9,540 kronor, varjämte kollegium föreslagit
att, där adjungerad ledamot redan innehar annan ordinarie eller därmed
likställd befattning med löneförmåner, uppgående till eller överstigande
vad som enligt angivna grunder skulle tillkomma honom, han skulle äga
uppbära tilläggsersättning, motsvarande skillnaden mellan den löneklass,
varuti han förut befinner sig, och närmast högre löneklass enligt avlöningsreglementet.
Häröver har allmänna civilförvaltningens lönenämnd
den 5 december 1921 avgivit infordrat utlåtande och därvid, i likhet
med vad nämnden föreslagit beträffande arvodena till adjungerade ledamöter
i kammarrätten, förordat, att de adjungerade ledamöterna hos
kammarkollegium måtte hänföras till sjuttonde lönegraden, i vilket fall
begynnelselönen skulle såsom regel komma att utgå enligt tjuguandra
löneklassen. Sedermera har kollegium, i samband med att kollegium avgivit
infordrat förslag i fråga om avlöningsförhållandena för vid verket
anställd icke-ordinarie personal, ånyo j^ttrat sig i ämnet.

För den budgettermin, varom nu är fråga, eller första halvåret
1923, torde de för anställande, i enlighet med vad jag tillstyrkt, av
extra befattningshavare hos kammarkollegium erforderliga medel böra
beräkuas efter samma grunder som för år 1922. Vad särskilt angår
arvodena till de adjungerade ledamöterna är jag för närvarande icke
beredd att tillstyrka någon höjning i de belopp, varmed man räknade
vid fastställande av anslagsbeloppet för år 1922. De för tiden 1 januari—
30 juni 1923 erforderliga medel till bestridande av ersättning för semestervikarier
och arvoden åt vattentekniskt biträde och andra tillfälliga
biträden torde kunna beräknas till 7,500 kronor. Till bestridande av
ökad kostnad för renskrivning är för år 1922 avsett ett belopp av 6,100
kronor. För tiden 1 januari—30 juni 1923 torde kunna beräknas 3,050
kronor.

Med iakttagande av vad jag sålunda anfört totde de till upprätthållande
av kammarkollegii verksamhet under tiden 1 januari—30 juni
1923 erforderliga beloppen böra beräknas på följande sätt, nämligen:

Sjunde huvudtiteln.

arvode till ett extra kammarråd .............................................

ersättning till tre adjungerade ledamöter ..........................

arvode till eu extra advokatfiskal ..........................................

till en extra sekreterare ............................................

till en extra arkivarie för lantmäteriutredningar
till en extra arkivarie för jordregisterärenden

till tre extra notarier ..................................................

till tre extra kontorsbiträden, kvinnliga ...............

ersättning för semestervikarier och arvoden åt vatten tekniskt

biträde och andra tillfälliga biträden ...............

ren skri vningskostnad ............................................:

kronor

5,010

10,000

3,606

3,334

9,072

3,060

7,500

3,050

Summa kronor 51,844.

Detta belopp torde böra avrundas något uppåt, förslagsvis till

52,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till upprätthållande av kammarkollegii verksamhet
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 52,000.

[7-]

Statskontoret.

3. Statskontoret.

Den 22 juni 1921 har Kungl. Maj:t, i enlighet med riksdagens beslut, [8.]
dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare hos statskontoret Statskontoret.

från och med år 1922, (°S?

dels ock fastställt följande stat för statskontoret, att tillampas från

och med år 1922:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...... kronor 263,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................... ^ 6,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag, högst............................................................. ^ 56,500

Renskrivningskostnad, förslagsanslag ................ ®__^,000

Förslagsanslag kronor 334,000.

[8.]

Uppflyttning
av en revisorstjänst
i högre
lönegrad.

14 Sjunde huvudtiteln.

I skrivelse den 29 augusti 1921 har nu statskontoret framlagt

förslag till anslagsäskanden för ämbetsverket för tiden 1 januari_30

juni 1923 och därvid till en början anfört följande:

»Då statskontoret nu har att till Eders Kung! Maj:t inkomma med förslag till
anslagsäskanden för ämbetsverkets vidkommande hos nästa års riksdag, har statskontoret
nogsamt beaktat statsministerns till protokollet över finansärenden den 19
innevarande augusti uttalade uppmaning till iakttagande av sparsamhet. Att statskontoret
det oaktat icke sett någon möjlighet att genom inknappningar på någon
punkt minska medelsbehovet, har sin orsak däri, att statskontoret tidigare städse
inskränkt sina anslagsäskanden till vad behovet oundgängligen kraft. Härav har
även blivit en följd, att vissa nya anslagskrav kommit att anstå till denna för
begäran om anslagsökning i allmänhet synnerligen olämpliga tidpunkt, ehuru anledning
till deras framförande redan tidigare icke saknats. Att statskontoret emellertid
icke hyst betänkligheter mot att nu upptaga dessa förslag, beror därpå, att
desamma, med undantag av det ifrågasatta överförandet av vissa befattningar från
extra till ordinarie stat, icke innefatta nya önskemål, utan sådana, som av statskontoret,
dock utan att givas form av direkta förslag, vid upprepade tillfällen under
de senare åren framhållits för Eders Kungl. Maj:t, samt att den erforderliga verkliga
utgiftsökningen är synnerligen måttlig och förslagen i övrigt endast medföra en
överflyttning av utgifter från ett anslag till ett annat.»

Statskontoret har härefter gjort framställning om vissa ändringar
beträffande den ordinarie staten, avseende dels uppflyttning av den nuvarande
revisorstjänsten å kassabyrån från trettonde till femtonde lönegraden,
dels viss utökning av de ordinarie arbetskrafterna å räntekammaren.

Till stöd för sin framställning i förstberörda hänseende yttrar statskontoret
följande:

»Ledningen och ansvaret för upprättandet av statsliggaren och länsstaterna
ålåg tidigare den å statskontorets förutvarande riksbokslutsbyrå anställde ordinarie
förste revisorn. Då det blev nödvändigt att denne tjänsteman odelat ägnade sig åt
bokslutsarbetet, fann sig statskontoret år 1914 nödsakat att tillsvidare befria honom
från kontrolleringen av annotationerna av kungl. brev m. m. såväl i liggaren som
i länsstaterna ävensom kontrasigneringen och expedieringen av länsstaterna jämte
därmed sammanhängande åligganden samt i stället uppdraga åt en revisor att på
eget ansvar fullgöra berörda göromål.

I sin underdåniga skrivelse den 25 september 1915 angående bland annat
mrättande av en extra förste revisorsbefattning å riksbokslutsbyrån anförde statskontoret
härom följande: Om två förste revisorer anställdes, borde den ena av dem
övertaga ansvaret för arbetet med liggaren och länsstaterna. Detta arbete hade
ända från början av den dåvarande förste revisorstjänstens inrättande varit avsett
att handläggas av denne tjänsteman. Med den vidsträckta användning liggaren hade,
syntes noggrannheten av dess uppgifter hava den betydelse, att om möjligt en
tjänsteman av andra graden borde kontrollera och ansvara för densamma. Överlämnandet
därav åt en tjänsteman av första graden måste anses som en av andra

Sjunde huvudtiteln. 15

omständigheter betingad nödfallsåtgärd, och en återgång borde ske, när detta läte
sig gorå.

Sedan medel av riksdagen beviljats, blev från och med den 1 maj 1916 en
extra förste revisor anställd ä riksbokslutsbyrån. Anhopningen av boksluts- och
därmed sammanhängande göromål visade sig emellertid omöjliggöra det tilltänkta
överlåtandet på en av förste revisorerna av ledningen av arbetet med statsliggare
och länsstater, som sålunda allt fortfarande kom att påvila en revisor.

I sitt utlåtande den 18 november 1919 rörande de förändringar i statskontorets
stat, vilka kunde föranledas av ett genomförande av ett föreliggande förslag
om inrättandet av ett riksrevisionsverk, yttrade statskontoret bland annat: Enligt
förslaget skulle av riksbokslutsbyråns dåvarande ordinarie personal en revisorstjänst
fortfarande kvarstanna i statskontoret. Förutom ledningen av kontrollen över statsverkets
giroräkning skulle innehavaren av denna tjänst ansvara för upprättande och
tryckning av statsliggaren, för upprättande och utfärdande av länsstaterna samt för
granskningen av uträkningarna å ersättning för rustning och rotering. Med hänsyn
till det synnerligen maktpåliggande arbete, som sålunda skulle komma att åligga
denna tjänsteman, kunde det väl sättas i fråga, huruvida icke denna tjänst rätteligen
borde redan då uppflyttas i andra normalgraden. Då emellertid statskontoret
måste begära medel till ökade arbetskrafter för fullgörande av arbetet särskilt med
länsstaterna och därför funne sig böra inskränka sina anspråk till vad som för det
dåvarande vore oundgängligen nödvändigt, hade ämbetsverket ansett sig icke böra
då göra någon framställning i berörda avseende.

Vid avgivande den 11 sistlidne januari av sitt utlåtande över budgetårskommitterades
betänkande fick statskontoret ånyo anledning uttala sig om ifrågavarande
befattning. Efter att hava under vissa förutsättningar tillstyrkt avskaffandet av
länsstaterna, anförde statskontoret, att ämbetsverket icke utan en mera ingående
undersökning kunde med bestämdhet uttala sig om, huruvida statsliggaren med för
ändamålet till buds stående arbetskrafter kunde hinna färdigställas inom ett par
månader efter budgetårets ingång. Att arbetet bleve synnerligen forcerat och särskilt
för den, som skulle leda och ansvara för detsamma, krävande, fann statskontoret
emellertid ligga i öppen dag. Någon lindring för denna tjänsteman vore efter
den nya ordningen trots länsstatemas avskaffande icke att förvänta, utan snarare
motsatsen. Ledningen av dessa arbeten jämte en del andra, såsom kontrollen på
statsverkets giroräkning, påvilade en revisor, sålunda en tjänsteman i första lönegraden.
Under erinran om sina tidigare här ovan återgivna uttalanden rörande
ifrågavarande befattning ansåg sig statskontoret redan i det sammanhanget böra
för Eders Kungl. Maj:t anmäla sin avsikt att samma år inkomma med framställning
om denna revisorstjänsts utbytande mot en förste revisorsbefattning.

Önskemålet att få den nuvarande revisorstjänsten å kassabyrån uppflyttad i
högre lönegrad är, som av det anförda framgår, av gammalt datum, och de skäl,
som tidigare andragits, hava med riksstatens växande omfång tilltagit i styrka.
Avskaffandet av länsstaterna innebär som förut framhållits ingen egentlig arbetslättnad
för revisorn, då en hel del av i dessa stater intagna uppgifter äro avsedda
att överflyttas till liggaren och arbetet med denna måste bedrivas i mera forcerat
tempo än hittills. Att ur mängden av riksdagshandlingar, kungl. brev och författningar
snabbt hinna färdigställa en lämpligt uppställd och i alla detaljer fullt pålitlig
publikation av statsliggarens art och omfång måste tydligtvis förutsätta stor

16 Sjunde huvudtiteln.

[8.] erfarenhet, rutin och omdöme. Det är därför även högeligen önskvärt, att tjänstens
innehavare finner med sin fördel förenligt att kvarstanna å befattningen. Med den
efter budgetårets omläggning ändrade tiden för liggarens utgivande blir arbetet som
brådast under sommaren, vilket kommer att omöjliggöra för denne tjänsteman att
då erhålla semester samt att mottaga förordnande å högre tjänst. Under sådana
förhållanden torde, om befattningen bibehöll es i revisorsgrad, det vara att befara, att
man icke länge får behålla en duglig innehavare, då en sådan givetvis komme att söka
befordran eller också transport till en mindre krävande syssla. Det må slutligen i
fråga om statsliggarens upprättande framhållas, att revisorn, utom det direkta förstahandsarbete
han nedlägger, skall kontrollera och leda arbetet för ett kvinnligt biträde
och två amanuenser.

Revisorn å kassabyrån förestår vidare den avdelning av byrån, som utövar
kontroll å statsverkets giroräkning och som består av tre kvinnliga biträden. Arbetet
å giroavdelningen utföres visserligen i huvudsak av de sistnämnda, men det
åligger revisorn att övervaka och leda detsamma, underteckna och ansvara för
riktigheten av de dagliga kassarapporterna samt företaga erforderliga utredningar.
Och vikten utav att dessa göromål handhavas med den yttersta noggrannhet, torde
icke behöva närmare utvecklas. Till revisorns åligganden hör slutligen att granska
och i erforderliga fall rätta de från länsstyrelserna årligen inkommande längderna
över rustnings- och roteringsbesvären samt över denna granskning för varje län
avgiva promemoria, något som förut ålegat en förste revisor på riksbokslutsbyrån.

Av det anförda torde med full tydlighet framgå, att arten och omfattningen
av revisorn å kassabyrån påvilande uppgifter samt hans egenskap av arbetsledare
motivera befattningens uppflyttning till en förste revisorsbefattning, eller sålunda
från 13 till 15 lönegraden, och skälen hava synts statskontoret så vägande, att
ämbetsverket icke ens under nuvarande förhållanden ansett sig kunna underlåta att
för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag härom.»

Departement!- Jag vill icke bestrida, att vissa omständigheter tala till förmån för

chefen. ^en av statskontoret begärda uppflyttningen av revisors tjänsten å kassabyrån
till femtonde lönegraden. I nuvarande läge synes emellertid avgörande
betydelse böra tillmätas följande synpunkter, vilka tala emot
vidtagande av en dylik åtgärd.

Såsom av statskontorets yttrande i ämnet framgår, har arbetet med
statsliggaren och länsstaterna allt sedan år 1914 åvilat en tjänsteman i
förutvarande första lönegraden. Någon ändring av arbetets huvudsakliga
karaktär torde icke kunna anses hava sedan nämnda tidpunkt ägt rum
och ej heller bliva en följd av budgetårets omläggning. Väl har arbetet
under de senaste åren ej obetydligt vuxit i omfång, men detta synes
icke utan vidare nödvändiggöra den ifrågavarande tjänstens uppflyttning
i högre lönegrad. Det vill dessutom förefalla, som om ett avskaffande av
länsstaterna, låt vara att en del av de i dessa nu förekommande uppgifter
skulle överflyttas till liggaren, likväl komme att föranleda någon minskning
i arbetet på förevarande område. I alla händelser synes det välbetänkt
att avvakta resultatet såväl av länsstaternas eventuella avskaffande som

Sjunde huvudtiteln. 17

av de från och med år 1922 inträdda förändrade tjänstgörings- och [8.]
avlöningsförhållandena, innan man vidtager en åtgärd sådan som den
av statskontoret nu föreslagna. Till mötande av den särskilt stora arbetsanhopning,
som efter budgetårets omläggning lärer kunna förväntas för
en tid av ungefär två månader årligen, torde, där så erfordras, biträdande
arbetskrafter kunna detacheras från andra avdelningar inom statskontoret.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig icke kunna för
närvarande tillstyrka ämbetsverkets förslag i nu förevarande del.

Statskontorets framställning beträffande arbetskrafterna å rånte- utökning av
kammaren går närmast ut på beredande av mera effektivt arbetsbiträde ^atnlrteåt
kamreraren. Efter att tidigare hava till sitt biträde haft en amanuens kammaren.
med tre timmars daglig tjänstgöring har kamreraren numera på grund
av Kungl. Maj ts beslut den 4 mars och den 7 oktober 1921 ytteriigare
en amanuens till sitt förfogande, en anordning som jämlikt sistberörda
beslut må äga rum till utgången av april månad 1922. Det är i första
hand denna arbetsförstärkning, som statskontoret nu avser att få behålla
jämväl efter sistnämnda tidpunkt. Härför erforderliga medel, som hittills
erhållits från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter, skulle lör de
sista åtta månaderna av år 1922 beredas genom anslag å tilläggsstat
för sagda år. För tid efter utgången av år 1922 anser emellertid statskontoret
frågan om den nödvändiga förstärkningen av räntekammarens
arbetskrafter böra ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt och hemställer
i sådant syfte, att till kamrerarens biträde måtte, i stället för de båda
amanuenserna, från ingången av år 1923 få anställas en ordinarie
tjänsteman i trettonde lönegraden, benämnd revisor och bokhållare.
Statskontoret yttrar beträffande behovet av den ifrågavarande arbetsförstärkningen
följande:

»Uti underdånig skrivelse den 30 augusti 1919 angående bland annat viss
förstärkning av arbetskrafterna hos ämbetsverket påvisade statskontoret, i samband
med sin framställning om inrättandet av nya revisorstjänster, den starka tillväxten
av anordningsärendena, vilken hade sin huvudsakliga grund i ökningen av
antalet å riksstat uppförda anslag. Denna ökning hade emellertid, framhöll ämbetsverket,
även för räntekammaren medfört ett högst betydligt ökat arbete, särskilt
för den därstädes anställda kamreraren och kassakontrollanten. Tillväxten av
budgeten med därav följande synnerligen kraftiga stegring av göromålen å räntekammaren,
vilken stegring tagit sig ett särskilt framträdande uttryck i omfattningen
av räkenskapen och rapportväsendet, gjorde det emellertid endast till en
tidsfråga, då å räntekammaren måste anställas ytterligare en ordinarie tjänsteman.

För det dåvarande och i avbidan på den personalförändring, som genom en av de
därstädes placerade andragradstjänstemännens avgång år 1920 komme att inträffa,
ville statskontoret dock icke föreslå en sådan åtgärd, utan ansåg statskontoret, att
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 3

18 Sjunde huvudtiteln.

den nödvändiga förstärkningen av arbetskrafterna tillsvidare borde kunna vinnas,
dels genom årsanställning av ett förut tidvis anlitat tillfälligt biträde, dels genom
placerandet å räntekammaren av en amanuens. Dessa åtgärder hade statskontoret
ansett sig nödsakat att med anlitande av tillgängliga medel vidtaga redan från och
med den 1 oktober 1919.

För ändamålet i fortsättningen behövliga belopp blevo sedermera ställda till
ämbetsverkets förfogande. Från nyss angivna tidpunkt anställdes sålunda å räntekammaren
en amanuens med en tjänstgöringstid av tre timmar dagligen.

1 underdånig skrivelse den 10 februari detta år återkom statskontoret till
frågan om arbetskrafterna å räntekammaren och anförde, att erfarenheten under
den gångna tiden givit vid handen, att de vidtagna åtgärderna icke varit tillfyllest,
samt yttrade vidare:

''För att något belysa arbetets omfattning å räntekammaren må här anföras
några siffror för år 1920. Riksbankens insätlningsreversal hava uppgått till ett
antal av 8,971 å ett sammanlagt belopp av cirka 552.6 miljoner kronor. Därvid
är att märka, att varje reversal kan omfatta ett flertal bokföringsposter. På riksbanken
utställda checker uppgingo till 5,904 å tillsammans cirka 905.2 miljoner
kronor. Häri ingingo omkring 860 checker till riksbankens order för insättning
för verk och myndigheter med egna räkningar i banken. Yarje sådan check kunde
avse ett flertal myndigheter och ofta bestå av bortåt ett 50-tal utgiftsposter.
Vidare förekommo omkring 400 checker till postverkets order, utgörande likvid för
avsända postanvisningar. Dessa senares antal utgjorde ungefär 25,000. Omföringsvis
hava i en massa poster uppdebiterats och avförts cirka 150.3 miljoner kronor,
innefattande bland annat de arbetskrävande likviderna från länen.

Till biträde vid bokföringen har kamreraren förutom tre kvinnliga extra
tjänstemän den omförmälda amanuensen, vilken dock som nämnts stått till hans
förfogande endast tre timmar per dag. Med den stora omfattning, som räntekammarens
räkenskaper numera äga, och dessas genom mängden av konton och
bokföringstransaktioner komplicerade beskaffenhet, är det emellertid för göromålens
behöriga gång nödvändigt, att kamreraren får tillbörlig tid för erforderliga utredningar
samt arbetets ledning och övervakande. Så är likväl under nuvarande förhållanden
icke fallet, enär han i hög grad upptages av löpande bokhållargöromål.
Till följd härav har han sedan åratal tillbaka måst underkasta sig en tjänstgöring
av i medeltal mellan åtta och nio timmar per dag. Detta oaktat, har det länge
visat sig svårt att till rätta tidpunkter medhinna föreskrivna månadsrapporter och
årsredovisningar, vilka måste föregås av ett omfattande och jäktande kollationeringsoch
justeringsarbete. Sedan numera genom kungl. kungörelsen nr 917 för år 1920
tiden för månadsrapporternas avgivande förkortats till tjugu dagar, blir detta givetvis
än svårare. Det är även att märka, att större krav hädanefter ställas på
räntekammarens redovisningar än tidigare, då riksbokslutet verkställdes inom statskontoret,
varigenom bokföringsfrågor kunde smidigare behandlas. I anledning av
sitt yttrande i den förut refererade skrivelsen den 80 augusti 1919, att ämbetsverket
ville avbida den personalförändring, som komme att inträffa genom avgången
år 1 920 av en av de å räntekammaren placerade andragrads-tjänstemännen
(räntmästaren), får statskontoret meddela, att den ökade hjälp vid bokföringen, som
härigenom vunnits och som genom räntmästarens ställning i kontrollhänseende
endast kan avse vissa rätt begränsade uppgifter, endast obetydligt kunnat motväga

Sjunde huvudtiteln.

arbetsökningen för bokföringspersonalen. Statskontoret bär nu kommit till den bestämda
uppfattningen, att det icke går att längre uppskjuta förstärkningen av de
kvalificerade arbetskrafterna på räntekammaren, för så vitt man ej skall äventyra
det behöriga fullgörandet av dess redovisningsskyldighet. Det är en tvingande nödvändighet
att åstadkomma lindring för kamreraren i en arbetsprestation, som icke
rimligen kan i längden påfordras av en tjänsteman och som så småningom måste
verka nedbrytande.

Om amanuensen å räntekammaren utbyttes mot en extra bokhållare, ägde
kamreraren under hela tjänstgöringstiden tillgång till ett kvalificerat biträde.
Härigenom skulle han kunna helt befrias från vissa göromål — vilka för övrigt
icke lämpligen böra påvila en andragradens tjänsteman — och erhålla tid att ägna
sig åt sin uppgift som ledare av bokföringen, utan att likväl pressas till en oskäligt
lång tjänstgöring. Den svåra vikariatsfrågan skulle därmed även vinna en tillfredsställande
lösning, enär i sådant fall eu i förhållandena fullt insatt vikarie för kamreraren
skulle finnas att tillgå vid semester och sjukdomsfall. Vilka stora olägenheter,
som varit förenade med bristen inom ämbetsverket på i räntekammarens
bokföring initierade tjänstemän, hava de gångna åren till fullo visat, och detta har
även ej oväsentligt bidragit till ökande av kamrerarens arbete.

Med stöd av det anförda får statskontoret, som anser befattningen i fråga
erforderlig snarast möjligt, anhålla att Eders Kungl. Maj:t täcktes medgiva anställandet
å räntekammaren redan från och med den 1 nästkommande mars av en extra
bokhållare samt ställa för ändamålet behövliga medel till förfogande.’

Denna ämbetsverkets hemställan blev emellertid av Eders Kungl. Maj:t endast så
tillvida bifallen, att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 4 mars detta år bemyndigade
statskontoret att av sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter använda
erforderligt belopp i och för anställande under år 1921 å räntekammaren av ytterligare
en amanuens med arvode av 2.000 kronor för år räknat. Då behovet av
kvalificerad arbetshjälp å räntekammaren även i fortsättningen är i minst lika
grad trängande, måste statskontoret, som denna dag till Eders Kungl. Maj:t ingivit
särskild skrivelse med anhållan om bemyndigande att av sjunde huvudtitelns anslag
till extra utgifter få använda för avlönande av ifrågavarande amanuens under tiden
januari—april nästa år erforderliga medel, härmed hemställa om framställning till
riksdagen om anvisande å tilläggsstat för år 1922 av för samma ändamål för tiden
maj—december 1922 behövliga belopp.

Frågan om den nödvändiga förstärkningen av räntekammarens arbetskrafter
är emellertid enligt statskontorets förmenande icke på ett tillfredsställande sätt
löst genom anställandet av tvenne amanuenser, utan bör en väsentlig fördel vara
att vinna genom dessas utbytande mot en tjänsteman, som kan helt ägna sig åt
ämbetsverket. Det bör vara tydligt att kamreraren härigenom skulle erhålla en
mera effektiv hjälp och att arbetet över huvud taget kunde ordnas på ett rationellare
sätt. Såsom tidigare framhållits skulle vikariatsfrågan, vilken under en följd
av år berett ämbetsverket ständiga svårigheter, även genom en sådan åtgärd kunna
på ett ändamålsenligt sätt ordnas. Då det får anses vara fullt klarlagt att behovet
av ifrågavarande tjänsteman är permanent, torde han med hänsyn till de uppgifter,
som skulle åligga honom, böra upptagas på ordinarie stat såsom revisor och bokhållare
och sålunda med avlöning i 13:de lönegraden för vilken begynnelseavlöningen
utgör 6,420 kronor. Vid bifall härtill skulle indragning ske av de bägge -

2h Sjunde huvudtiteln.

amanuenserna, vilka innevarande år uppbära arvode efter tillsammans 3,500 kronor,
eller med inräknande av tillfällig löneförbättring men oavsett dyrtidstillägg, 4,375
kronor. Härvid må dock anmärkas att den ena amanuensen ännu ej erhåller avlöning
från statskontorets anslag. Vid bedömande av den verkliga ytterligare utgift,
som ett bifall till förslaget skulle medföra, bör beaktas, att dyrtidstillägget
till ordinarie tjänstemän å den nya staten komma att utgå med ej oväsentligt reducerade
belopp. Då utgiftsökningen synes statskontoret vara relativt ringa, särskilt
i_förhållande till vad som genom anordningen skulle vinnas, har ämbetsverket ansett
sig böra nu framlägga även detta förslag för Eders Ivungl. Maj it.»

1 fråga om arbetskrafterna å räntekammaren har statskontoret
vidare framställt förslag om uppförande å ordinarie stat av tre sedan
längre tid tillbaka där anställda kvinnliga biträden. I sådant avseende
anför ämbetsverket:

»A räntekammaren tjänstgöra för närvarande fyra kvinnliga biträden, vilka
samtliga äro uppförda å extra stat. Två av dem anställdes redan från och med
ar 1910, ett, som förut tjänstgjort under fyra år å stämpelkontoret, från och med
ar^ 1914 och ett, vilket förut tidvis anlitats, erhöll stadigvarande årsanställning
från och med den 1 oktober 1919. Någon som helst tvekan om de tre förstnämnda
befattningarnas behövlighet kan efter den långa erfarenhet som vunnits
icke föreligga, och med hänsyn härtill och till dem åliggande göromåls art torde
enligt de principer, som i allmänhet tillämpas, dessa befattningar böra sättas på
ordinarie stat. Detta skulle visserligen medföra någon om ock som senare påvisas
icke stor kostnadsökning; men då vederbörande biträden nu gjort hemställan om
ordinarie anställning synes statskontoret detta krav icke rimligtvis kunna avvisas,
varför ämbetsverket nu anser sig böra framlägga förslag härom.

Härvid bör då avgöras, till vilka lönegrader biträdena böra hänföras. Ett
av dem tjänstgör som biträde åt räntmästaren och sysslar huvudsakligast med utskrivandet
av checker och postanvisningar, ett arbete som fordrar synnerlig uppmärksamhet
och noggrannhet. Då tjänsten dessutom särskilt vissa tider är mycket
arbetskrävande bör befattningen i fråga enligt statskontorets åsikt placeras i avlöningsreglementets
tredje lönegrad med benämningen kanslibiträde (motsvarande
nuvarande biträde av andra graden) sålunda med en begynnelseavlöning av 2,574
kronor. Till samma lönegrad bör även hänföras det andra biträdet, som förer vissa
journaler, förvarar och ordnar statskontorets verifikationer samt biträder kamreraren
med utredningar. Det tredje biträdet bär bland annat att föra vissa utgiftsböcker
samt att under ständig kontakt med revisorerna på utgiftsbyråerna biträda
vid kontrollen över anslagsbelastningen, ett arbete som genom mängden av anslag
och möjligheten till förväxlingar fordrar en ingående kännedom om de budgetära
förhållandena. De befattningen åvilande göromälen betinga därför en högre lönegrad
än den tredje, och då den fjärde lönegraden, så vitt tjänsteförteckningen utvisar,
icke synes avsedd för de centrala ämbetsverken, torde ifrågavarande befattning
höra placeras i femte graden (kontorsskrivare, motsvarande nuvarande biträde
av tredje graden), alltså med en begynnelseavlöning av 3,204 kronor.

Avlöningen till de tva förstnämnda av nu ifrågavarande biträden utgår för
närvarande efter 2,000 kronor för år och till det sistnämnda efter 2,200 kronor,

Sjunde huvudtiteln. 21

vartill kommer tillfällig löneförbättring av 200 respektive 300 kronor. Som [8.]
Eders Kungl. Mnj:t ännu icke meddelat några allmänna bestämmelser i fråga om
avlöning och tjänstårsberäkning för den extra ordinarie personalen vid de centrala
ämbetsverken, kan statskontoret icke nu exakt angiva de lönebelopp,
som skulle tillkomma dessa biträden, därest de komma att kvarstå på extra
stat, och därför ej heller beloppet av den merutgift, som ett bifall till statskontorets
förslag skulle draga med sig. Om man emellertid utgår ifrån att
likartade bestämmelser fastställas, som nu gälla för kommunikationsverken, något
som synes sannolikt efter de uttalanden som gjorts av riksdagen, torde, på grund
av i dessa bestämmelser förekommande stadganden om tjänstårsberäkning i lönehänseende,
ifrågavarande biträdens avlöning till följd av deras långa tjänstetid
komma att föga understiga vad de skulle såsom ordinarie erhålla. Detta synes
utgöra ett ytterligare skäl för statskontorets hemställan. Med hänsyn till de i det
nya avlöningsreglementet, § 11, förekommande stadganden om rätt för den, som
tillträder ordinarie befattning, att för bestämmande av begynnelseavlöning och
uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig föregående tjänstetid, lärer särskild framställning
i sådant avseende beträffande ifrågavarande biträden nu icke vara erforderlig.»

Såsom redan erinrats, liar statskontorets behov av förstärkning Dtp<^V^nt*''
av de biträdande arbetskrafterna å räntekammaren föranlett anställande
därstädes av ytterligare en amanuens från mars månad 1921. För
tiden januari—april 1922 hava för enahanda ändamål medel ställts
till statskontorets förfogande genom Kung]. Maj:ts beslut den 7 oktober
1921. Vad angår tiden därefter anser jag emellertid, att man bör
tillsvidare ställa sig avvaktande. De i samband med den definitiva löneregleringen
avsedda nya avlönings- och tjänstgöringsförhållandena för
den icke-ordinarie personalen synas mig böra medföra en gynnsam inverkan
på arbetsresultatet. Man torde i betraktande härav böra räkna
med att det nuvarande antalet icke-ordinarie tjänstemän kommer att
bättre än hittills motsvara behovet. Skulle behov av biträdande arbetskrafter
visa sig förbliva särskilt stort på räntekammaren, lärer i varje
fall böra undersökas, huruvida icke genom omplaceringar eller eljest
möjlighet förefinnes att tillgodose detta behov inom ramen för nuvarande
statbelopp. Jag kan sålunda icke tillstyrka statskontorets begäran om
anslag till ytterligare eu amanuens för månaderna maj — december 1922,
varav följer att jag så mycket mindre kan biträda förslaget om anställande
å räntekammaren från och med år 1923 av eu tjänsteman i
trettonde lönegraden.

Vad därefter angår frågan om uppförande å ordinarie stat av tre
kvinnliga befattningar å räntekammaren kunde väl en dylik åtgärd synas
berättigad, då dessa befattniugar visat sig behövliga sedan många år
tillbaka. Med hänsyn därtill, att man ännu saknar erfarenhet av de
nya avlönings- och tjänstgöringsförhållandena för den extra personalen

Kostnadsbe räkningar.

22 Sjunde huvudtiteln.

i gemen och särskilt av den verkan, som arbetstidens utsträckning kan
medföra med avseende å behovet av kvinnliga arbetskrafter över huvud,
torde emellertid någon tids ytterligare, erfarenhet böra avvaktas, innan
spörsmålet om ifrågavarande kvinnliga befattningars uppförande å
ordinarie stat företages till slutligt avgörande. I detta sammanhang
ber jag lå påpeka, att, om nu berörda fråga finnes böra upptagas vid
1923 års riksdag, det uppskov, som föranledes av att spörsmålet för
närvarande undanskjutes, icke har betydelse för längre tidsperiod än
ett halvt år. Jag kan sålunda icke heller i nu förevarande del biträda
statskontorets förslag.

Statskontoret avslutar sin förberörda skrivelse den 29 augusti
1921 med en redogörelse för de anslagsbehov, som med hänsyn till
ämbetsverkets förut av mig omförmälda förslag eller eljest skulle komma
att föreligga dels för år 1922, dels ock för första halvåret 1923.
Ämbetsverket anför i detta avseende följande:

»För innevarande år medgavs en höjning av statskontorets anslag till vikariatsersättning
m. m. med 1,500 kronor för beredande av ersättning åt kvinnligt
biträde under den brådaste tiden för arbetet med länsstaternas upprättande, vilket
belopp med vederbörlig höjning jämväl ingår i statskontorets anslag för år 1922
till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m. Då det torde få anses
avgjort, att länsstater efter nämnda år icke vidare skola upprättas, föreligger bär
ett minskat medelsbehov. De medel, som härigenom kunna besparas, äro emellertid
behövliga för annat ändamål, nämligen för fondbyråns räkning. Med den utveckling,
som statens låneunderstödsverksamhet under de senare åren tagit, har arbetsbördan
å statskontorets fondbyrå betydligt ökats, och med allt större styrka har också
framträtt behovet av förstärkning av arbetskrafterna därstädes. Det skulle enligt
statskontorets åsikt därför väl kunna ifrågasättas, att ännu en revisorstjänst inrättades
å nämnda byrå, och det har endast varit hänsynen till anbefalld strängaste
sparsamhet, som avhållit statskontoret från att framlägga förslag till inrättandet av
en sådan tjänst. Statskontoret har därför tänkt sig den utvägen, att åtminstone
tills vidare byråns behov av arbetshjälp skulle i görligaste mån tillgodoses genom
anställandet av nödigt biträde, och för detta ändamål äro de genom länsstaternas
avskaffande tillgängliga medlen erforderliga. Statskontoret förutser dock, att det
snart nog skall visa sig nödvändigt att, i avvaktan på inrättandet av en ytterligare
revisorstjänst å fondbyrån, anställa en extra revisor därstädes. Härtill skulle berörda
medel icke helt förslå. Statskontoret har i så fall tänkt sig möjligheten av
ett anlitande tillsvidare av Längmanska donationsfonden, varifrån förut utgått arvoden
till två amanuenser å statskontorets ombudsmansexpedition med tillhopa
3,500 kronor för år, men från vilken fond numera, efter notarietjänstens inrättande
därstädes, anvisats arvode för allenast en amanuens med 2,000 kronor årligen.
Statskontoret torde senare få till Eders Kungl. Maj:t inkomma med den framställning,
vartill omständigheterna kunna föranleda.

Länsstaternas avskaffande medför vidare att kostnaderna för renskrivning

Sjunde huvudtiteln.

komma att nedgå. Innevarande år har utskriften av dessa dragit en utgift av [8.]

cirka 1,900 kronor. Som emellertid statskontorets anslag till renskrivning för detta
år, vilket har karaktären av förslagsanslag, torde komma att ej obetydligt överskridas,
kan statskontoret icke föreslå någon minskning av ifrågavarande anslag.

Slutligen återstår att beräkna de ändringar av anslagen, som vid bifall till
ovan framlagda förslag skulle påfordras. Vid fastställandet av anslaget till avlöningar
till ordinarie personal för år 1922 tillämpades den principen, att avlöningen
beräknades efter näst högsta löneklassen för befattningarna. I enlighet härmed
skulle anslaget, som för år 1922 är fastställt till 263,000 kronor, ökas för en förste
revisor (å kassabyrån) med 8,580 kronor, för en revisor och bokhållare (å räntekammaren)
med 7,212 kronor, för en kontorsskrivare (å räntekammaren) med 3,606
kronor samt för två kanslibiträden (å räntekammaren) med 5,700 kronor eller tillsammans
med 25.098 kronor samt minskas för en revisor (å kassabyrån) med 7,212
kronor eller sålunda komma att uppgå till 280,886 kronor eller i avrundat tal
280,900 kronor.

Vad beträffar anslaget till avlöningar till icke ordinarie personal för år 1922
förfors så, att 1921 års anslag till vikariatsersättning, arvoden till amanuenser,
ditpenningar m. m. höjdes med 33 procent, varefter visst belopp utbröts som ett
särskilt anslag till vikariatsersättning. Avlöningen, frånsett tillfällig löneförbättring,
för de extra befattningar, som genom uppförande av vissa nya ordinarie befattningar
skulle indragas, utgör för innevarande år för en amanuens (på räntekammaren)
1,500 kronor, för tre kvinnliga biträden (å räntekammaren) 2,200, 2,000
och 2,000 kronor, eller tillsammans 7,700 kronor. I 1922 års anslag få motsvarande
avlöningar anses ingå med ett med 33 procent förhöjt belopp eller med
10,241 kronor. Detta utgör alltså det belopp varmed anslaget till avlöningar till
icke ordinarie personal, för 1922 56,500 kronor, bör minskas, varigenom anslaget
sålunda skulle uppgå till 46 259 kronor eller i avrundat tal 46,300 kronor.

Då arvodet till den nya amanuensen å räntekammaren, såsom förut omnämnts,
utgår efter 2,000 kronor för år, skulle det belopp, som för befattningens
bibehållande jämväl under nästa år erfordras anvisat å tilläggsstat för år 1922,
uppgå till 2,660 kronor eller i avrundat tal 2,700 kronor, för år räknat.

Därest de bestämmelser rörande den icke ordinarie personalens avlöning,
som äro att förvänta från Eders Kungl. Maj:t, skulle medföra en större ökning än
som ovan ifrågasatts, böra här angivna anslagsbelopp i erforderlig grad höjas.»

Då jag, enligt vad förut anförts, icke kunnat tillstyrka någon av Departement
de föreslagna ändringarna i staten för statskontoret, saknar jag anled- eAe/c«-ning att föreslå ökning av anslaget till ämbetsverket. Å riksstaten för
tiden 1 januari—30 juni 1923 torde anslaget böra upptagas till hälften
av det för år 1922 anvisade beloppet.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

statskontoret, nu....................................... kronor 334,000,

med halva beloppet eller........................ » 167,000.

Sjunde huvudtiteln.

Mynt- och justeringsverket.

4. Mynt- och justerings verkets drift

[9.]

Mynt- och
justeriv gsverkets
drift.

(ordinarie

anslag.)

Efter av Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning har 1921 års
riksdag, bland annat, godkänt viss stat för mynt- och justeringsverket,
att tillämpas från och med år 1922, ävensom förklarat, att det för statens
tillämpning erforderliga beloppet, förslagsvis 69,800 kronor, skall utgå
av det å riksstaten uppförda ordinarie reservationsanslaget till bestridande
av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnaderna, varjämte
riksdagen för år 1922 upptagit ''berörda reservationsanslag med
ett belopp av 1,060,000 kronor att direkt utgå av inkomst av myntning
och justering.

I skrivelse den 30 augusti 1921 har nu mynt- och justeringsverket
hemställt, att anslaget för verket för tiden 1 januari—30 juni
1923 måtte fastställas till hälften av sistberörda belopp eller sålunda
till 530,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

upptaga det ordinarie reservationsanslaget till
bestridande av de med mynt- och justeringsverkets

drift förenade kostnaderna, nu....... krouor 1,060,000,

med halva beloppet eller ................. » 530,000

att direkt utgå av inkomst av myntning och justering,
ävensom förklara, att det för tillämpning av staten
för verket erforderliga belopp, förslagsvis 34,900 kronor,
skall utgå av berörda anslag.

5. Dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket.

[10.] Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av för

vut^nt^eh ^era huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande behovet av anjusterivgs-
a riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 för täckande av

verket. kostnader för dyrtidstillägg under sagda tid åt befattningshavare i stadna
anslag.) tens tjänst m. fl. hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till täckande av kostnader
för dyrtidstillägg under första halvåret 1923 åt
befattningshavare vid mynt- och justeringsverket å

Sjunde huvudtiteln. 25

extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom [10.]
reservationsanslag beräkna ett belopp

av.................................................................... kronor 27,000

att direkt utgå av inkomst av myntning och justering.

Kammarrätten.

6. Kammarrätten.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten,
nu ............................................ kronor 306,800,

med halva beloppet eller ..................... » 153,400.

7. Kammarrättens verksamhet.

Till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten m. m. är [12.]
för år 1922 å extra stat anvisat ett förslagsanslag, högst, 125,000 kronor.
Ifrågavarande anslag är avsett att bereda tillgång till bestridande av samhet.
kostnaderna för anställande hos kammarrätten av tre extra kammarrätts- (extra anslag.)
råd, sju adjungerade ledamöter, tio amanuenser, ett kanslibiträde, kvinnligt,
å sekreterarexpeditionen och två kontors biträden, kvinnliga, samt
för arvodesfyllnad åt vikarierande extra ordinarie assessorer, ökad renskrivningskostnad
och vikariatsersättning åt omförmälda kvinnliga biträden
m. m.

Nu har kammarrätten i skrivelse den 16 september 1921 gjort
framställning om anvisande av erforderliga medel för enahanda förstärkning
av kammarrättens arbetskrafter under tiden 1 januari—30 juni
1923. I berörda hänseende har kammarrätten beträffande närmast behovet
av föredragande anfört följande:

»Då kammarrätten nu jämlikt kungörelsen den 22 juni 1921 avgiver förslag
till de anslagsäskanden, som kammarrätten finner böra med avseende å dess verksamhetsområde
göras hos riksdagen rörande riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923, har kammarrätten trott sig böra erinra om vissa punkter i dess underdåniga
skrivelse i liknande ämne den 16 september 1920. Sedan kammarrätten i denna
skrivelse beräknat, att balansen av krigskonjunkturskattemål och övriga besvärsmål,
som den 31 augusti 1920 uppgick till 16,149 mål, skulle vid årsskiftet 1920—

1921 uppgå till åtminstone 16,000 mål'', anförde kammarrätten vidare, att då för år
1921 syntes vara att räkna med en tillströmning av mål ungefär liknande den, som
förekommit under år 1920, eller mellan 11.000 och 12,000 mål, vid 1921 års utgång,
under förutsättning att under året komme att avarbetas omkring 7,000 mål, skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 4

[11-]

Kammar rätten.

(ordinarie

anslag.)

26 Sjunde huvudtiteln.

[12.] förefinnas en balans av 20,000 å 21,000 mål, varvid kammarrätten räknade meden
avverkningssiffra för år och ledamot av 315 mål. På dessa och i övrigt anförda
grunder fann kammarrätten en ytterligare förstärkning av kammarrätten från ingången
av år 1922 önskvärd, och hemställde kammarrätten, att antalet föredragande
måtte ökas med tre, därav två extra kammarrättsråd och en adjungerad ledamot,
varefter antalet föredragande — oberäknat kammarrättsråden med revisionsrotel —
skulle komma att bliva tjugufem. Kammarrättens hemställan om sagda ökning i
arbetskrafterna blev emellertid icke bifallen, utan har enligt Kungl. Maj:ts förslag
riksdagen beviljat anslag för kammarrättens tillgodoseende med extra föredragande
under år 1922 i allenast samma utsträckning som under år 1921 eller med tre extra
kammarrättsråd och sju adjungerade ledamöter.

Erfarenheten under den hittills gångna delen av år 1921 har givit grundad
anledning till antagande, att balansen av oavgjorda mål vid 1921 års utgång skall
icke obetydligt understiga den i skrivelsen den 16 september 1920 beräknade.
Balansen Vid 1920 års slut, beräknad till åtminstone 16,000 mål, uppgick visserligen,
på sätt den sitsom bilaga vid denna skrivelse fogade tabell över inkomna och
balanserade mål åren 1915 — 1920 samt månaderna januari - augusti 1921 utvisar,
till 16,215 mål, men under det att de första åtta månaderna av år 1920 inkommo
8,’ 33 till kammarrättsråds föredragning hörande mål, uppgår antalet under motsvarande
tid år 1921 inkomna sådana mål till allenast 6,744. Nedgången beror så
gott som uteslutande på minskad tillströmning av krigskonjunkturskattemål; av
dylika mål hava nämligen under år 1921 intill augusti månads utgång inkommit
1,581 mål mot 3,418 under samma tid år 1920. Antalet under sagda åtta månader
år 1921 inkomna övriga besvärsmål uppgår till 5,163 mot 5,215 under motsvarande
tid år 1920. Utsikterna till en minskning i arbetsbalansen för innevarande år i
jämförelse med den förut beräknade hava ytterligare stärkts genom inträffad stegring
i antalet avgjorda mål. I skrivelsen den 16 september 1920 räknade kammarrätten
såsom redan nämnts med en avverkningssiffra av 315 mål för år och ledamot. I
verkligheten hava under tiden den 1 september 1920—den 31 augusti 1921 avgjorts
8,855 mål, motsvarande 402 mål på en var föredragande med allmän rotel. Och
under de första åtta månaderna år 1921 hava avgjorts 5,838 mål eller omkring
265 på varje rotel. Att kammarrätten härvid kommit till ett arbetsresultat, som
vad beträffar mängden avgjorda mål avsevärt överstiger icke blott den av kammarrätten
beräknade siffran utan även den, som uppnåddes år 1919, då antalet avgjorda
mål uppgick till omkring 348 på varje föredragande, beror väsentligen på inträffad
tillströmning av bagatellmål såsom deserta mål samt mål rörande dubbeltaxering
eller uppenbar felskrivning och dylikt, men till det gynnsamma arbetsresultatet har
även i någon om ock ej särdeles avsevärd mån bidragit att jämlikt § 27 av instruktionen
för kammarrätten ett antal mål kunnat överlämnas till advokatfiskal för
föredragning; och ingå de på hans föredragning avgjorda målen i de anförda siffrorna
för av kammarrätten avgjorda mål.

Den förut anförda tabellbilagan visar, att balansen av oavgjorda mål vid
utgången av augusti 1921 utgjorde 17,121 mål. Enligt uppgifter från länsstyrelserna
och överståthåliarämbetet hava besvär anförts över 1920 års prövningsnämnders
beslut av 3,815 klagande och över 1920 års krigskonjunkturskattenämnders beslut
av 1,913 klagande. Dessa siffror visa en för krigskonjunkturskattemålen betydande
men för öviga skattemål jämförelsevis oväsentlig nedgång från föregående år, då

Sjunde hufvudtiteln. 27

mig nämligen lämpligt, att åtminstone ett års erfarenhet om den nya
statens verkan varder vunnen, innan något förslag till definitiv anordning
i förevarande hänseende af Eders Kungl. Maj:t ånyo framlägges
för Riksdagen.

Om jag alltså icke anser tidpunkten vara inne att nu biträda
en sådan framställning, som af generaltullstyrelsen i denna punkt blifvit
gjord, vill jag likväl icke fördölja, att man enligt min uppfattning måste
räkna med, att erfarenheten snart nog kan komma att visa nödvändigheten
af en anordning för att provisoriskt möta de behof, som styrelsens
framställning afser att på ett stadigvarande sätt tillgodose.

1 fråga om den andra af generaltullstyrelsen föreslagna förändringen
i styrelsens aflöningsstat ställer sig saken, enligt min uppfattning, väsentligen
annorlunda. Här gäller det förändring af en första gradens tjänst
till en andra gradens, i det att styrelsen hemställer, att å kameralbyrån
måtte inrättas en förste revisorsbefattning i utbyte mot en revisors- och
bokhållarebefattning. Jämväl i denna punkt har styrelsen upptagit hvad
som föreslogs i statsverkspropositionen till sistlidna års Riksdag.

Då jag i mitt uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910
förordade inrättandet af en förste revisorstjänst för de uppgifter, som
härvid voro i fråga, åberopade jag ett yttrande i ämnet af förenämnda
kommission, hvilket yttrande jag nu tillåter mig bringa i erinran.

Hvad anginge den revisor och bokhållare, som upprättade tullverkets
hufvudbok, framhåller kommissionen, funne kommissionen detta
och andra honom åliggande göromål vara af så maktpåliggande och
ansvarsfull natur, att en uppflyttning af denna tjänsteman i andra lönegraden
måste anses synnerligen befogad. Särskilt nämnda åliggande,
upprättandet af hufvudboken, jämte granskning af uppbördsförslagen
och årsräkenskapen ställde tydligen allt större anspråk på tjänstens innehafvare
i den män uppbörden växte och nya uppbördstitlar tillkomme
samt räkenskaperna i följd häraf blefve mera omfattande och invecklade.

Förutom denna uppgift, hvilken ju var beaktad vid frågans behandling
sistlidna år, ber jag att få fästa uppmärksamheten på den
synnerligen kräfvande befattning, som ifrågavarande tjänsteman kommer
att få taga med granskningen af ingifna förslag till aflöningsförhöjning
för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
äfvensom till ingångsaflöning för dem vid tillträdande
af ny tjänst och hvilken af generaltullstyrelsen i dess berörda underdåniga
utlåtande närmare omförmälts.

Detta granskningsarbete är betingadt af de öfvergångsbestämmelser
i aflöningsreglementet för nyssnämnda tjänstemän, som af 1910 års

28 Sjunde hufvudtiteln.

[11.] Riksdag, med ändring af hvad Eders Kungl. Maj:t i denna del föreslagit,
blifvit fastställda. På grund af detta Riksdagens beslut har alltså tillagts
ifrågavarande revisor och bokhållare en betydelsefull uppgift utöfver
hvad som förutsattes i propositionen till 1910 års Riksdag.

Då granskningen, såvidt den afser förslag till ingångsaflöning för
tjänstemän, som öfvergått å 1911 års stat, samt för dem som utnämnts
att med 1911 års ingång tillträda befattning vid någon af tullverkets
nyssnämnda afdelningar, gifvetvis redan under det sistförflutna året måst
taga sin början, har man alltså nu hunnit förvärfva en viss erfarenhet
om detta arbetes art och omfattning. Enligt hvad jag från vederbörande
inom generaltullstyrelsen inhämtat, har denna erfarenhet, som sträcker
sig öfver en tid af omkring 4 månader, gifvit vid handen, att ifrågavarande
arbete är förenadt med betydande svårigheter och att svårigheterna
komma till synes hufvudsakligen vid tolkningen af bestämmelserna
i fråga och deras tillämpning i särskilda fall. Arbetet synes med
andra ord vara så kvalificeradt, att man måste ställa vida större kraf på
ifrågavarande befattningshafvare, än hvad i allmänhet är erforderligt beträffande
tjänstemän i första lönegraden.

Det är visserligen sant, att förevarande uppgift i viss mån är
af tillfällig natur, men då arbetet därmed på grund af Riksdagens beslut
om öfvergångsaflöningsstaten i allt fall kommer att fortgå omkring 10
år framåt, synes mig, att man vid bedömandet af den föreliggande
frågan icke kan undgå att taga i betraktande jämväl detta ifrågavarande
tjänstemans åliggande.

Vid sådant förhållande och då befattningen, oafsedt denna uppgift,
i sig själf är så maktpåliggande och ansvarsfull, att densamma icke
lämpligen synes mig böra vara i staten uppförd såsom allenast en första
gradens tjänst, anser jag mig böra biträda generaltullstyrelsens framställning
i denna del. I styrelsens aflöningsstat skulle alltså å kameralbyrån
i stället för en revisors- och bokhållaretjänst uppföras en förste
revisor stjänst.

Vidkommande

Aflöningsstaten för lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen

hafva från åtskilliga förvaltningar till generaltullstyrelsen inkommit framställningar
om ändring i de för år 1911 fastställda staterna, hufvudsakligen
rörande antalet af de tjänstemän, som äro afsedda för vederbörande
förvaltnings behof. Sålunda hafva följande framställningar blifvit
gjorda, nämligen:

Sjunde hulvudtlteln. 29

af tullkammaren i Stockholm om uppförande ii tullkammarens stat
af eu ny kontrollörstjänst och om anställande hos tullkammaren af
ytterligare två kammarskrifvare;

af packhusinspektionen i Stockholm om uppförande å inspektionens
stat af två nya kontrollörstjänster och två nya uppsyningsmanstjänster
samt om anställande hos inspektionen åt ytterligare två kammarskrifvare
och tio vaktmästare;

af tullbevakningsinspektionen i Stockholm om uppförande å inspektionens
stat af en ny bevakningskontrollörstjänst och en ny cippsyningsmanstjänst
samt om anställande hos inspektionen af ytterligare tjugu
vaktmästare;

af tullkammarm i Södertälje om uppförande å tullkammarens stat
af en kammarskrifvaretjänst;

af tullkammaren i Oskarshamn om inrättande åt en ny vaktmästaretjänst
vid tullbevakningen i nämnda stad;

af tullkammaren i Karlskrona om uppförande a tullkammarens stat
af en ny uppsyningsmanstjänst och en ny vaktmästaretjänst;

af packhusinspektionen i Malmö om uppförande å inspektionens stat
af fem nya kontrollörstjänster samt om anställande hos inspektionen åt
ytterligare fem kammarskrifvare;

af tullkammaren i Trelleborg om uppförande å tullkammarens stat
af tre nya kammarskrifvaretjänster och två nya vaktmästaretjänster, om
förändring af uppsyningsmanstjänsten vid tullbevakningen därstädes till en
öfveruppsyningsmanstjänst samt om tullförvaltaretjänstens uppflyttning i
klass 1, hvarjämte tullkammaren tillika anhållit, att denna uppflyttning
måtte räknas från och med ingången af år 1911 eller, om detta icke
bifölles, att ett personligt aflöningstillägg af 800 kronor måtte från
sagda års ingång tillerkännas innehafvaren af tjänsten, intill dess uppflyttning^
blefve verkställd;

af packhusinspektionen i Göteborg om utbytande af en å inspektionens
stat uppförd kontrollörstjänst mot en förste kontrollörstjänst; samt

af tullbevakningsinspektionen i Göteborg om anställande hos inspektionen
af ytterligare tjugutre vaktmästare.

Slutligen har dels packhusinspektionen i Stockholm hemställt, att åt
de utaf densamma för år 1912 begärda tjänsterna följande måtte blifva
tillsatta på förordnande från och med den 1 mars 1.911, nämligen de
två kontrollörs- och de två kammarskrifvaretjänsterna, en uppsyningsmanstjänst
och sex vaktmästaretjänster, dels tullbevakningsinspektionen
i Stockholm gjort enahanda hemställan beträffande följande af inspektionen
föreslagna nya tjänster, nämligen en uppsyningsmanstjänst och

[H-]

[11.]

Stockholm.

30 Sjunde hufvudtiteln.

tolf vaktmästaretjänster, dock med den afvikelse, att berörda tjänster
måtte redan från och med ingången af år 1911 tillsättas på förordnande.

De sålunda gjorda framställningarna hafva af vederbörande tullförvaltningar
närmare utvecklats och motiverats.

Sålunda anför tullkammaren i Stockholm, att under år 1910 såväl
som under år 1909 måst för göromålens behöriga fortgång i tjänstgöring
användas ett antal extra ordinarie kammarskrifvare, hvilket icke
vid något tillfälle understigit fyra, men under elfva månader af året
uppgått till åtta. Sedan ett nytt tullhus blifvit uppfördt vid Stadsgårdshamnen,
hvilket med det snaraste komme att tagas i användning,
blefve det snart nog nödvändigt att därstädes placera ett antal tjänstemän
för handhafvandet af tullkammargöromålen och uppbörden af tull- och
andra afgilter. För utförandet af dessa bestyr erfordrades minst tre
tjänstemän.

Packhusinspektionen i Stockholm framhåller, att en af de tre i nya
tullpackhuset vid Stadsgårdshamnen befintliga tullbehandlingslokalerna
med tillhörande utlämningssal redan upplåtits åt inspektionen och att
de båda öfriga med det snaraste och i hvarje fall före seglationens
början år 1911 komme att öfverlämnas till inspektionen. För tjänstgöring
i dessa lokaler erfordrades, på sätt en vid inspektionens skrifvelse
iogad uppgift öfver den vid packhusinspektionens samtliga expeditioner
erforderliga personalen utvisade, tre kontrollörer, sex kammarskrifvare,
en uppsyningsman och sex vaktmästare. Genom sammanslagning af
vinexpeditionen å Skeppsbron med expeditionen för tullfria varor och
maskiner därstädes, kunde emellertid för tjänstgöring i de nya packhuslokalerna
i Stadsgården påräknas en kontrollör, hvarjämte fyra kammarskrifvare
kunde disponeras för samma ändamål, hvarför behofvet af
tjänstemän af nu nämnda slag kunnat inskränkas till två kontrollörer
och två kammarskrifvare. Den för tjänstgöring i nya tullhuset i Stadsgårdshamnen
begärda uppsyningsmannen erfordrades för att utöfva den
närmaste tillsynen öfver vaktmästarnas tjänstgöring samt öfver godset i
samtliga tullbehandlings- och utlämningssalarna äfvensom för att öppna
och stänga lokalerna. Den andre af inspektionen begärda uppsyningsmannen
vore erforderlig för att i tullafdelningen för postpaket dels utöfva
tillsyn öfver därstädes anställda vaktmästares tjänstgöring och öfver lokalen
med däri befintligt gods, dels öfvervaka, att sådana paket, som innehölle
guld- och silfverarbeten eller retursändningar af i utlandet inväxladt
svenskt mynt, afskildes från öfriga paket och toges i särskilt förvar.
\idare
mästare vore hela året om inkallade i tjänstgöring, samt att berörda,

Sjunde huvudtiteln. 31

i kammarrätten samt dels och framför allt av do betydligt bättre utsikterna till
vidare befordran, som adjunktion i hovrätt medför.

Kammarrätten kan härjämte icke undgå att påpeka, att fastställandet av
adjunktsarvodet till allenast 15,690 kronor även ur andra synpunkter är ägnat att
framkalla betänkligheter. Enligt den nya staten uppgår begynnelselönen för eu notarie
i ämbetsverket till 6,420 kronor. Väl har tidigare emellanåt förekommit att vikarier
å högre befattningar måst nöja sig med till och med lägre avlöningar än underordnade
tjänstemän i samma ämbetsverk, men detta förhållande har dock företrädesvis
kunnat förekomma vid tillfälliga eller kortvariga förordnanden. Då adjunktionsförordnandena
i kammarrätten i regel förnyats år efter år och detta torde komma att bliva
händelsen även hädanefter, anser kammarrätten det mindre lyckligt att arvodet för
den i jämförelse med en notarietjänst långt mer ansträngande och ansvarsfulla
tjänstgöringen såsom adjungerad ledamot icke satts till mer än 270 kronor för år
utöver begynnelselönen för notarie, helst löneförbättring efter viss tids tjänstgöring
icke är tillförsäkrad adjungerad ledamot. Ytterligare, må framhållas, att kammarrätten
understundom kan behöva för adjunktionsförordnande anlita tjänstemän från
annat ämbetsverk. För närvarande är i kammarrätten adjungerad en förste revisor
i riksräkenskapsverket, och för kammarrätten är det önskvärt att denne eller med
honom likställd tjänsteman fortfarande skall i sådant avseende stå till förfogande
vid förefallande behov. Men härmed torde knappast kunna räknas, om icke arvodet
i anledning av adjunktionen, vilket arvode nu bestämts till nära 1,000 kronor lägre
belopp än förste revisors begynnelselön, sättes högre än denna.

För kammarrätten är det sålunda en angelägenhet av yttersta vikt, att arvodena
till dess adjungerade ledamöter snarast höjas till full överensstämmelse med
de för adjungerade ledamöter i Svea hovrätt medgivna samt sålunda sättas begynnelselönen
efter 22 löneklassen i 1921 års avlöningsreglemente till 8,580 kronor
och slutlönen efter 24 löneklassen till 9,540 kronor. Denna höjning av arvodena
för adjungerade ledamöter skulle medföra en ökning av anslaget till adjungerade
ledamöter med, för år räknat, högst 19,950 kronor. Samtidigt och av enahanda
skäl borde anslaget till arvodesfyllnad åt vikarierande extra ordinarie assessorer
undergå någon höjning, förslagsvis med 3,000 kronor för år. Däremot synes ändringen
icke påkalla någon höjning i det i staten upptagna anslaget till vikariatsersättningar,
eftersom detta anslag är av förslagsanslags natur.»

I övrigt har kammarrätten förklarat sig anse, att de för uppehållande
av dess verksamhet under första halvåret 1923 erforderliga
anslag: böra beräknas efter summa grunder som för år 1922. De till
förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter för första halvåret 1923
erforderliga belopp beräknar kammarrätten på följande sätt:

till arvoden åt tre extra kammarrättsråd å 10,020 kronor

för år............................................................ kronor 15,030

» » » sju adjungerande ledamöter å högst 9,540

kronor för år.............................................. J> 33,390

arvodesfyllnad åt vikarierande extra ordinarie assessorer
högst .................................................... )> 6,500

Sjunde huvudtiteln.

[12.] till arvoden åt tio amanuenser med mera......................... kronor 12,150

» arvode » ett kansli biträde, kvinnligt, å sekreterar expeditionen.

............. » 1,218

J> » » tre kontorsbiträden, kvinnliga, å 2,040

kronor för år.................................. » 3,060

» bestridande av ökad renskrivningskostnad .................. x> 1,575

semestervikariatsersättning åt fyra kvinnliga biträden,
därav ett kanslibiträde och tre kontorsbiträden,
samt till fyllnadsarvoden åt deras
vikarier vid tjänstledighet för sjukdom ... kronor 500

Summa kronor 73,423,

vilken summa ansetts böra avrundas till 73,500 kronor.

Over kammarrättens förslag i fråga om arvodena till de adjungerade
ledamöterna har allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 5
december 1921 avgivit infordrat utlåtande och därvid förordat ifrågavarande
befattningshavares hänförande till sjuttonde lönegraden. Sedermera
har kammarrätten i samband med att ämbetsverket avgivit förslag
i fråga om avlöningsförhållandena för vid verket anställd icke-ordinarie
personal ånyo yttrat sig i ämnet.

Departements- Vad angår arvodena till de adjungerade ledamöterna hos kammar chefen.

rätten är jag för närvarande icke beredd att tillstyrka någon höjning i
de belopp, varmed riksdagen räknade vid fastställande av anslagsbeloppet
för år 1922. Jämväl i övrigt torde kostnaderna böra beräknas efter
i huvudsak samma grunder som för år 1922. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att anslaget för år 1922 kom att beräknas efter antagande,
att tre kvinnliga kontorsbiträden skulle vara för nämnda år
anställda, ehuru man avsåg att inskränka antalet sådana biträden till
två. Härigenom blev anslaget bestämt till omkring 2,000 kronor högre
belopp än vad som eljest skulle hava blivit fallet. Anslagets årsbelopp
torde förty kunna nedsättas till 123,000 kronor, i följd varav det för
tiden 1 januari—30 juni 1923 erforderliga anslagsbeloppet torde böra
bestämmas till hälften av sistnämnda belopp eller alltså 61,500 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå rikdagen

att till upprätthållande av kammarrättens verksamhet
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett förslagsanslag, högst............ kronor 61,500.

Sjunde huvudtiteln.

Statistiska centralbyrån.

8. Statistiska centralbyrån.

I skrivelse den 25 augusti 1921 liar statistiska centralbyrån framlagt
de anslagsbehov för ämbetsverket, vilka ansetts böra föranleda proposition
till 1922 års riksdag. Ämbetsverket ifrågasätter därvid till en början
utökning av den ordinarie staten med erforderligt anslag till arvode åt
en amanuens. Efter erinran, att det i den ordinarie staten ingående
anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. för
år 1922 upptagits med ett belopp av 28,000 kronor, yttrar centralbyrån
härom följande:

»Ehuru erfarenheten tillfullo visat, att centralbyråns personal icke är tillräcklig
för ett behörigt skötande av ämbetsverkets arbetsuppgifter, anser sig centralbyrån
likväl icke för närvarande böra föreslå annan höjning av ifrågavarande anslagspost
än som erfordras för tillgodoseende av äktenskapsregistret. Anledningen
härtill är, förutom det statsfinansiella läget, dels den ökning i ordinarie arbetstiden,
som inträder från början av år 1922, dels ock att arbetet på centralbyråns jordbruksstatistiska
byrå kan antagas under åren 1922 och 1923 bliva något mindre
omfattande, än det varit under de sista åren. Däremot är en förstärkning av de
för äktenskapsregistrets förande avsedda arbetskrafterna oavvislig. I sin underdåniga
skrivelse den 5 november 1920 angående personal vid äktenskapsregistret
yttrade statistiska centralbyrån, att, innan ännu närmare erfarenhet vunnits om
arbetets omfattning och särskilt behovet av skriftväxling med uppgiftslämnarna,
icke borde framställas krav på större eller mera kvalificerad personal vid äktenskapsregistret,
än att därför anställdes en tjänsteman av första graden och ett kvinnligt
biträde av första graden. Denna personal är också enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut
anställd vid äktenskapsregistret från innevarande års början och är från början av
år 1922 uppförd å ordinarie stat. Emellertid har arbetet med registrets förande
visat sig vara så omfattande, att jämväl den för rättsstatistiken avsedde amanuensen
måst tagas i anspråk för äktenskapsregistret, med påföljd att utarbetandet av rättsstatistiken,
som redan förut var i beklaglig grad försenat, blivit ytterligare fördröjt.
En föreställning om arbetsbördan vid äktenskapsregistret lämnar bifogade
arbetsredogörelse för månaderna januari - augusti innevarande år. Av denna redogörelse
torde framgå, att en förstärkning av arbetskrafterna är oundgänglig, men
synes densamma för närvarande böra inskränkas till att avse endast en amanuens.
Det för hans avlönande under förra halvåret 1923 erforderliga beloppet beräknar
centralbyrån till 1,700 kronor, vadan totala anslagsbehovet under förevarande titel
skulle utgöra (14,000 -f 1,700=) 15,700 kronor.»

Den åberopade arbetsredogörelsen är av följande innehåll:

[13.]

Statistiska

central byrån.

(ordinarie

anslag.)

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

Sjunde huvudtiteln.

[13.]

»Arbetsbördan vid äktenskapsregistret januari—augusti 1921.

Till äktenskapsregistret inkomna, registrerade uppgifter:
Januari.........................................	... 142	Maj ..............................	................... 499
Februari .................................	308	Juni ............................	................... 480
Mars ............................................	... 414	Juli ..............................	.................. 525
April.............................................	... 477	Augusti.........................	................... 341
Till äktenskapsregistret inkomna uppgifter av	beskaffenhet att ej böra	registreras:
Januari ........................................	... 34	Maj ..............................	.................. 46
Februari ......................................	... 62	Juni ..............................	.................. 41
Mars............................................	... 41	Juli ..............................	................. 34
April.............................................	... 45	Augusti..........................	.................. 28
Avgångna skrivelser och frågekort:
Januari..........................................	... 3	Maj ...............................	................ 120
Februari ......................................	... 16	Juni ..............................	.................. 92
Mars...........................................	... 179	Juli ..............................	.................. 156
April............................................	.. 146	Augusti.........................	.................. 105
Inkomna skrivelser och svarskort:
Januari.........................................	... 29	Maj ..............................	................. 157
Februari ......................................	.. 30 .	Juni ..............................	.................. 140
Mars..............................................	.. 163	Juli ..............................	.................. 147
April..............................................	.. 147	Augusti.........................	.................. 134
Antalet aviseringar angående äktenskapsskillnader:
Januari..........................................	—	Maj ..............................	.................. 157
Februari ....................................	.. 31	Juni ..............................	.................. 113
Mars..............................................	.. 108	Juli ............................	.................. 118
April.............................................	.. 116	Augusti..........................	.............. 123
Antalet meddelanden om frånskilda kvinnors omgifte:
Januari........................................	4	Maj .............................	.................. 9
Februari ....................................	9	Juni ..............................	.................. 14
Mars..............................................	8	Juli ..............................	.................. 10
April..............................................	.. 14	Augusti..........................	.................. 9
Summa uppgifter, skrivelser, aviseringar och meddelanden för månad:
Januari.........................................	.. 212	Maj ..............................	.................. 988
Februari ......................................	.. 456	Juni ..............................	.................. 880
Mars.............................................	.. 913	Juli ..............................	.................. 990
April.............................................	.. 945	Augusti..........................	.................. 740

Till ovanstående kommer korrekturläsning och expediering av det tryckta
diariet varje månad (utom januari).»

Beträffande övriga i den ordinarie staten ingående anslagsposter
har statistiska centralbyrån upptagit anslaget till avlöningar till ordi -

Sjunde huvudtiteln. 35

narie tjänstemän, i 1922 års stat utgörande 241,500 kronor, till hälften [13.]
därav eller i avrundat tal till 120,800 kronor, samt vad angår anslaget
till vikariatsersättuingar å 8,500 kronor gjort gällande, att detsamma, med
hänsyn till att semestervikariat förekomma i större utsträckning under
senare halvåret än under det förra, torde kuuna för tiden 1 januari—

30 juni 1923 begränsas till 4,000 kronor.

Den av statistiska centralbyrån förebragta utredningen, som av Departementsmig
i det föregående återgivits, synes mig giva vid handen, att en för- chefenstärkning
av de för äktenskapsregistrets förande avsedda arbetskrafterna
är av behovet påkallad. Emellertid torde det icke vara uteslutet att
det förslag, som inom en nära framtid lärer vara att förvänta från de
sakkunniga för utredning angående minskning av utgifterna för den
officiella statistiken m. in., kan komma att resultera i åtgärder, varigenom
någon arbetsbesparing för centralbyrån kan bliva följden. Då
vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till den från och
med innevarande år utsträckta dagliga tjänstgöringstiden inom ämbetsverken
en föräudrad disposition av arbetskrafterna inom statistiska
centralbyrån möjligen låter sig genomföras, anser jag mig icke kunna
för närvarande tillstyrka centralbyråns hemställan om höjning av anslaget
till avlöningar åt icke-ordinajåe befattningshavare. Vad angår
anslagsposten till'' vikariatsersättningar finner jag av skäl, som jag
förut under »För flera huvudtitlar gemensamma frågor» anfört vid behandlingen
av spörsmålet om anslagsberäkningen å övergångsstaten,
tillräcklig anledning icke föreligga att för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga densamma med lägre belopp än hälften av årsbeloppet,
eller sålunda 4,250 kronor. För nyssuämnda tidsperiod skulle alltså
anslaget till statistiska centralbyrån uppgå till hälften av årsbeloppet
eller till 139,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till statistiska
centralbyrån, nu........................ kronor 278,000,

med halva beloppet eller........................ » 139,000.

Sjunde huvudtiteln.

9. Bibliotekets underhållande.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie reservationsanslaget till

bibliotekets underhållande, nu.................. kronor 2,000

med halva beloppet eller.......................... » 1,000.

10. Statistiska centralbyråns verksamhet.

''Statistiska t- a förstärkning av det till och med år 1921 å riksstaten upp centraibyråns

*ö™a ordinarie reservationsanslaget till amanuenser, vikariatsersättningar
verksamhet, och tillfälliga biträden vid statistiska centralbyrån anvisades i enlighet
(extra anslag.) med Kungl. Maj:ts förslag av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för
år 1920 7,000 kronor, dels å extra stat för år 1921 12,000 kronor,
båda beloppen såsom förslagsanslag, högst. Den utredning, som låg till
grund för riksdagens berörda beslut, återfinnes å sid. 152—154 i det
vid 1920 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln fogade utdrag av
protokollet över finansärenden lör den 7 januari 1920, vartill jag tillåter
mig hänvisa. Ändamålet med ifrågavarande förstärkningsanslag var att
möjliggöra ett begynnande bortarbetande av den uppkomna betydande
arbetsbalansen inom statistiska centralbyrån. För samma ändamål beviljades
för år 1922, likaledes såsom förslagsanslag, högst, ett belopp,
som med anledning av de nya avlöningsgrunderna bestämdes till 16,000
kronor.. Anslaget erhöll för detta år benämningen »Upprätthållande
av statistiska centralbyråns verksamhet».

I sin förutnämnda skrivelse den 25 augusti 1921 har statistiska
centralbyrån gjort framställning om fortsatt anslag för ifrågavarande
ändamål och därvid anfört följande:

»Tyvärr hava de förhoppningar, som centralbyrån fäst vid ifrågavarande
anslag, icke blivit infriade. Till följd av talrika och delvis långvariga sjukdomsfall
samt en alltjämt ökad arbetsbörda, under åren 1920 och 1921 särskilt vad angår
den kommunala finansstatistiken, har hittills icke varit möjligt att minska arbetsbalansen.
Av skål, som förut nämnts, finnes visserligen anledning hoppas, att förhållandena
under nästkommande två år skola gestalta sig något gynnsammare, men
alldeles uteslutet torde vara, att ens någon del av den vid 1922 års slut sannolikt
i det huvudsakliga kvarstående arbetsbalansen skall kunna bortarbetas, om ej förstärkningsanslag
beviljas även för år 1923. Under sådana omständigheter anser
sig centralbyrån böra hemställa, att under ovan angivna anslagstitel må på extra
stat för förra halvåret 1923 beviljas hälften av det för år 1922 anslagna beloppet
eller 8,000 kronor.»

[14.]

Bibliotekets

underhål lande.

(ordinarie

anslag.)

[15.]

Sjunde huvudtiteln.

I eu av chefen för statistiska centralbyrån på begäran avgiven
promemoria av den 18 november 1921 liar beträffande cent* albyrans
arbetsbalans anförts följande:

»Under förutsättning, att arbetet med ett års statistik bör vara i huvudsak
avslutat, innan- materialet för närmast följande år inkommer, kan arbetsbalansen i
statistiska centralbyrån vid slutet av innevarande november månad beräknas utgöra
för nedannämnda statistiska berättelser, räknat i år (ett år = det arbete, som erfordras
för utgivande av en årgång av resp. berättelser):

Folkmängden inom administrativa områden ..........................

Befolkningsröreisen ......................................................................

Ut- och invandring .....................................................................

Dödsorsaker ..............................................................................

Jordbruk och boskapsskötsel.....................................................

Årsväxten, preliminär redogörelse..............................................

Mejerihantering ..........................................................................

Fiske .............................•..............................................................

Allmän sparbanksstatistik ..........................................................

Fattigvården............................................................................

Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet

Brottsligheten ..............................................................................

Kommunernas finanser..................................................................

......... Ingen balans

......... 2 ''/2 år

........ Ingen balans

......... Inemot 3 år

........ Ingen balans

......... Ingen balans

......... 2 ‘/2 år

......... 2 V, år

......... 1 Vs år.»

I promemorian meddelas vidare, att för bearbetande av de däri
omförmälda berättelserna rörande »befolkningsrörelseu», »jordbruk och
boskapsskötsel», »domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet»,
samt »kommunernas finanser» erfordras ett större antal biträden
året om, medan för övriga berättelser behovet av biträden är relativt
litet.

[15.]

För avarbetande av den arbetsbalans, varmed statistiska central- Dep^e^nt3''
byrån i flera år varit och, såsom av nyss återgivna promemoria framgår,
alltjämt är betungad, synes det mig ofrånkomligt, att nödiga extra arbetskrafter
jämväl i fortsättningen ställas till ämbetsverkets förfogande.

Det för ändamålet erforderliga beloppet torde i enlighet med centralbyråns
förslag höra bestämmas till hälften av anslaget å 1922 års riksstat
eller alltså till 8,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till upprätthållande av statistiska centralbyråns
verksamhet å extra stat för tiden 1 januari 30
juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................................. kronor 8,000.

Sjunde huvudtiteln.

11. Personal vid vissa finansstatistiska undersökningar.

[16.] För vartdera av åren 1921 och 1922 har riksdagen å extra stat

vissTfinanf anvjsat medel tU1 förstärkning av arbetskrafterna hos statistiska c. ntral1Ttatutiskå
byrån för anordnande av vissa finansstatistiska undersökningar. Å 1922
“nfrTof" ärs riksstat ar för ändamålet anvisat ett förslagsanslag, högst, å 50,300
nmgar. kronor Detta belopp har beräknats på följande sätt:

(extra anslag.) r j

arbetsledare:! .............................................................................. kronor 8,124

1 kontorsskrivare, kvinnlig .......................................... » 3 018

4 kanslibiträden, kvinnliga, å kronor 2,436....................... » 9.744

20 tillfälliga biträden å kronor 1,440 .............................. » 28,800

Summa kronor 49,086,

vilken summa avrundats uppåt till nyssnämnda belopp kronor 50,300.

I sin förenämnda skrivelse den 25 augusti 1921 har nu statistiska
centralbyrån, i fråga om behovet av personal för ifrågavande undersökningars
bedrivande, anfört följande:

»Till grund för beräkningen av personalbehovet vid dessa, år 1921 påbörjade
undersökningar, genom vilka närmast avsetts att åvägabringa en årlig beai betning
av taxeringslängderna vad angår taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt
1 huvudsaklig överensstämmelse med den bearbetning av 1917 års taxeringslängder
som verkställts i anledning av Eders Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1918 och vars
resultat offentliggjorts i serien Sveriges officiella statistik, låg dels en av chefen
för statistiska centralbyrån den 1 december 1919 avgiven promemoria, dels en av
statistiska centralbyrån i skrivelse den 11 december 1919 lämnad utredning (se
1920 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 116 ff.). Tvenne faktorer
komma vid denna beräkning i beaktande, nämligen arbetets omfattning samt den
tidrymd, som kunde anslås för dess utförande. Då undersökningarna voro avsedda
att bliva fortlöpande, måste i sistnämnda hänseende det kravet uppställas, att å
ena sidan, till undvikande av ständigt ökad arbetsbalans, bearbetningen av ett års
taxeringslängder vore åtminstone i huvudsak avslutad, innan materialet för ett nytt
-fi''eVe tillgängligt, men att å andra sidan arbetet ej så forcerades, att den anställda
personalen skulle behöva för någon tid av året avskedas, med risk att ny,
oövad personal måste antagas. Vad åter angår arbetets omfattning, hade centralbyrå*1
sa^ hämta ledning av erfarenheten från den nyssnämnda bearbetningen av
1917 års taxeringar, vilken då nalkades sin avslutning. Denna kunde beräknas
hava erfordrat, frånsett ledaren, omkring 55 årsbiträden. Med hänsyn till den med
år 1920 förändrade uppställningen av taxeringslängderna — i det att där numera
aven förekomma uppgifter om de taxerades civilstånd och antalet barn, för vilka
avdrag äger rum, samt aktiebolagen äro upptagna i särskild avdelning —, och då
vidare en del vid 1917 års utredning verkställda särskilda undersökningar och detalj -

Sjunde huvudtiteln. 39

bearbetningar ansågos icke behöva nu ifrågakomma, beräknades emellertid, att för
bearbetningen av 1920 års taxeringslängder icke skulle erfordras mera än vid pass
hälften så många biträden som vid 1917 års utredning, och i enlighet härmed blev
det behövliga antalet biträden angivet till endast 25. Denna beräkning liksom varje
dylik förhandsberäkning av kostnaderna för en statistisk undersökning, innan ännu
planen för bearbetningen blivit i detalj utformad eller ens materialets omfattning
kunnat överblickas, måste dock givetvis bliva ganska osäker. Och även då centralbyrån
sistlidet år hade att äska anslag för år 1922, var 1920 års bearbetning fortfarande
icke påbörjad och den detaljerade planen för undersökningarna ännu icke
upprättad, varför ämbetsverket i sin underdåniga skrivelse den 27 augusti 1920
förklarade sig sakna anledning att frångå den här berörda beräkningen.

Sedan numera plan för bearbetningen av 1920 års taxeringslängder blivit av
centralbyrån upprättad och, jämlikt föreskrift i nådigt brev den 10 december 1920,
av statsrådet och chefen för finansdepartementet den 15 juli 1921 fastställd, varvid
vissa utvidgningar utöver centralbyråns förslag verkställts, samt bearbetningen nu
fortgått några månader, är centralbyrån i tillfälle att något bättre bedöma behovet
av arbetskrafter vid dessa undersökningar. Redan på grund av arbetsplanen, som
befunnits behöva göras fylligare än vad ursprungligen avsetts, har detta behov
blivit ökat, huvudsakligen därigenom att de taxerade skola uppdelas även på de
fem dyrortsgrupperna. och att likaledes, med hänsyn till en eventuell omläggning
av skatteskalan, en uppdelning av de skattskyldiga måste ske efter de beskattningsbara
beloppens storlek. Ännu mera betydande är den personalökning, som betingas
av materialets omfattning. En sammanräkning för de kommuner, för vilka intill
denna dag excerpering ur taxeringslängderna hunnit avslutas (omkring en sjundedel
av riket enligt 1917 års förhållanden), har givit vid handen, att antalet taxerade
från år 1917 till år 1920 ökats med i genomsniit ända till 82 % ; därav å
landsbygden 101 X och i städerna 56 Då dessa kommuner äro belägna i
vitt skilda delar av riket och utgöras av såväl jordbruksbygd som industrisamhällen,
torde all anledning föreligga för det antagandet, att ökningen bland de taxerade
i hela riket kommer att hålla sig omkring ovan angivna procenttal, d. v. s. att 1920
års material, vad antalet taxerade angår, kommer att med vid pass 80 % överstiga
1917 års material. Att det på grund av 1917 års förhållanden beräknade
personalbehovet icke numera kan vara tillräckligt, torde alltså vara uppenbart.
Nu är visserligen sant, att ökningen i hela arbetet med den statistiska undersökningen
icke blir fullt så stor som ökningen i antalet taxerade, ävensom att
den från och med år 1922 inträdande utsträckningen av den dagliaa arbetstiden
till 7 timmar är ägnad att minska behovet av förstärkning av arbetskrafterna.
Men i alla händelser och även med hänsyn till den utvidgade arbetsplanen anser
sig statistiska centralbyrån icke kunna beräkna nämnda behov till mindre än 12
biträden, därest en undersökning av samma omfattning som den för år 192*• skall
hinna avslutas inom ungefär ett år, vilket är en förutsättning för undvikande av
arbetsbalans och även torde vara ett villkor för att finansdepartementet skall kunna
för sitt budgetarbete få den nytta av undersökningarna, som varit den närmaste
anledningen till deras anordnande. Nämnda biträden synas böra alla tillsvidare
avlönas i likhet med s. k. tillfälliga biträden i statistiska centralbyrån, d. v. s.
enligt riksdagens ovan berörda beräkning med 1,440 kronor per år. Årsanslaget

40 Sjunde huvudtiteln.

[16.] till de finansstatistiska undersökningarna skulle således, under antagande av samma
beräkningsgrund, komma att ökas med 17,280 kronor eller i runt tal med 17,300 kronor.

v Naturligtvis vore det önskvärt och av behovet påkallat, att personalen vid
de finansstatistiska undersökningarna redan nu förstärktes för bortarbetande av den
arbetsbalans, som hittills uppstått och fortfarande uppstår. Men då resultatet av
1920 års undersökningar i alla händelser icke hinner — och sannolikt ej heller
behöver — vara tillgängligt för finansdepartementets budgetberäkning för första
halvåret 1923, och då dessutom en utökning av personalen redan under innevarande
år skulle bereda svårigheter i avseende på nödig arbetslokal, vill centralbyrån inskränka
sig till att framhålla angelägenheten därav, att arbetet under hela år 1922
kan bedrivas med den erforderliga personalen och att alltså på tilläggsstat för
nämnda år uppföres ett förslagsanslag, högst, om, preliminärt-beräknat, 17,300
kronor till förstärkning av anslaget till förstärkning av arbetskrafterna hos statistiska
centralbyrån för anordnande av vissa finansstatistiska undersökningar.
Visserligen är anslaget på 1922 års riksstat avsett även för påbörjande av bearbetningen
av 1921 års taxeringslängder, men att dessa ävensom de närmast följande
årens taxeringslängder skulle kräva mindre arbete än 1920 års, kan säkerligen icke
förväntas bliva fallet.

Av denna anledning synes för de finansstatistiska undersökningarnas utförande
under år 1923 icke kunna förutsättas lägre personalbehov än under år 1922. Någon
framställning om uppförande på ordinarie stat av denna personal, helt eller delvis,
anser sig centralbyrån icke heller i år böra göra, ej blott på grund av det statsfinansiella
läget utan även med hänsyn till önskvärdheten av att avvakta fortgången
av den nu pågående utredningen. Det för hela år 1923 erforderliga anslagsbelÖppet
enligt meranämnda, av riksdagen tillämpade beräkningsgrunder uppgår alltså till
(50,300 + 17,300 =) 67,600 kronor. Däiav skulle då på riksstaten för första halvåret
1923 böra upptagas såsom extra anslag ett förslagsanslag, högst, till halva
detta belopp, eller 33,800 kronor. Anslagets rubrik synes därvid, även för vinnande
av överensstämmelse med andra till statistiska centralbyråns förfogande stående
anslag, lämpligen böra ändras till Personal vid vissa finansstatistiska undersökningar.»

Departementa. Den betydande ökning av ifrågavarande anslag, som statistiska

chefen. centralbyrån ifrågasatt, kan med hänsyn till angelägenheten av att under
nuvarande förhållanden iakttaga den största sparsamhet, då det gäller
nya eller förhöjda anslagskrav, icke undgå att väcka åtskilliga betänkligheter.
Jag bär därför haft under övervägande olika utvägar för
att utan den ifrågasatta anslagshöjningen söka i skälig utsträckningtillgodose
det behov, för vilket anslaget är avsett.

Förevarande undersökningar, som påbörjats under nästföregående år,
avse en årlig bearbetning av taxeringslängderna i vad angår taxeringarna
till inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken bearbetning skall lämna material
för finansdepartementets budgetberäkningar, i första hand beräkningarna
av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall. Då undersökningarna
äro ämnade att bliva fortlöpande, måste, på sätt statistiska centralbyrån
framhållit, bland annat det kravet uppställas, att bearbetningen av ett

Sjunde huvudtiteln.

års taxeringslängder är åtminstone i huvudsak avslutad, innaä. materialet [16.]
för ett nvtt år blir tillgängligt. Enär detta krav uppenbarligen utgör
en oeftergivlig förutsättning för att den ifrågavarande regelbundna
finansstatistiken skall fylla sitt nyssberörda betydelsefulla ändamål att
tjäna som grundval för finansdepartementets beräkning av avkastningen
av statsverkets för närvarande ojämförligt viktigaste inkomsttitel, finner
jag högst angeläget, att personalen vid undersökningarna icke tillmötes
för knapp. Jag har emellertid låtit undersöka, huruvida icke redan
med den tillgängliga personalen ett tillfredsställande resultat skulle
kunna erhållas genom en sådan omläggning av arbetet, att taxeringslängderna
endast för vissa delar av varje län bearbetades det ena året,
medan för övriga delar nästföljande års taxerings längder bleve föremål
för undersökning. Ett för ändamålet fullt tjänligt resultat har också •
ansetts kunna uppnås, om taxeringslängderna för ungefär hälften av
varje län bearbetas det ena året, medan taxeringslängderna för andra
hälften behandlas först året därpå. Då härigenom skulle vinnas, att
arbetet kan bedrivas med den nuvarande personalstyrkan, har jag ansett
mig böra förorda att så sker. Jag kan emellertid icke tillstyrka
eu så beskaffad plan för undersökningen av 1921 års taxeringslängder,
enär det befunnits nödigt att erhålla en fullständig bearbetning av dessa
längder, vilka avse inkomst- och förmögenhetsförhållandena under det
år, för vilket folkräkningen nu äger rum. Dock synes redan beträffande
sistnämnda taxeringslängder en sådan uppdelning av arbetet kunna ske,
att bearbetningen av längderna under år 1922 fullföljes allenast beträffande
ena hälften av riket, medan arbetet i övrigt avslutas för^t under
år 1923. Härigenom behöver å tdläggsstaten för år 1 922 äskas allenast
hälften av det av centralbyrån beräknade anslagsbeloppet eller 8,650
kronor, medan för första halvåret 1923 skulle erfordras ett belopp av

33,800 kronor. I likhet med centralbyrån anser jag, att anslaget ifråga
lämpligen bör erhålla benämningen »Personal vid vissa finansstatistiska
undersökningar.»

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag, som senare
i dag ämnar göra framställning om anvisande av anslag för ifrågavarande
ändamål å tilläggsstat för år 1922, hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt personal vid vissa finansstatistiska
undersökningar å extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisa ett för -

slagsanslag, högst

kronor 33,800.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

Sjunde huvudtiteln.

12. Personal vid valstatistik.

[17.] För upprättande i statistiska centralbyrån av viss valstatistik hava

Statistik* för åren 1918—1922 beviljats särskilda anslag av förslagsanslags natur.
extra anslå-) ^n8laSet8 bel°PP utgör för år 1922 4,000 kronor.

lexraansag j sjn skrivelse den 25 augusti 1921 har nu statistiska central byrån

anfört, att under förra hälften av år 1923 torde erfordras medel
dels för avslutande av statistiken över valen av landstingsman år 1922,
dels för utarbetande av statistik över stads-, kommunal- och municipalfullmäktigevalen
samma år. Anslagsbeloppet har ansetts kunna beräknas
till 2,000 kronor.

DtPchlfZentS Da anslag för ifrågavarande ändamål torde vara ofrånkomligt jämväl

för tiden 1 januari—30 juni 1923, får jag hemställa, att Kung!. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt personal vid valstatistik å
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag av ................................. kronor 2,000.

18. Personal vid 1920 års folkräkning.

C18''] Till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning anvisades i en 1920

års folk- med Kungl. Maj:ts förslag av 1920 års riksdag å extra stat för

rakning, år 1921 ett reservationsanslag å 67,000 kronor. Den utredning, som
(extra anslag.) låg till grund för riksdagens berörda beslut, återfinnes å sid. 155—157
i det vid 1920 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, fogade
utdrag av protokollet över finansärenden för den 7 januari 1920, vartill
jag tillåter mig hänvisa. Å extra stat för år 1922 är för enahanda
ändamål anvisat ett reservationsanslag å 87,000 kronor.

-1 sin meranämnda skrivelse den 25 augusti 1921 hemställer statistiska
centralbyrån om anslag för ifrågavarande ändamål jämväl för
tiden 1 januari—30 juni 1923 och anför därvid följande:

. ^Enligt nådigt brev den 15 sistlidne juli skall bearbetningen av folkräkningsmaterialet
ske med användande av elektriska maskiner. Då förutsättningen för den
betydande kostnadsbesparing, som beräknats härigenom skola åstadkommas, är, att
bearbetningen i möjligaste mån forceras — något som jämväl med hänsyn till ett
snabbt publicerande av resultaten är synnerligen önskligt — synes, även om vid
utgången av år 1922 någon reservation kan komma att förefinnas å tidigare beviljade
anslag, icke tillrådligt att för förra halvåret 1923 beräkna lägre anslagsbelopp
än hälften av 1922 års anslag eller 43,500 kronor.»

Sjunde huvudtiteln. 43

I en av chefen för statistiska centralbyrån på begäran avgiven [18.]
promemoria av den 18 november 1921 bar beträffande folkräkningsarbetet
anförts, bland annat, följande:

»För varje år, varmed tiden för arbetets fullbordande utsträckes utöver den
i varje fall erforderliga minimitiden, kunna beräknas uppstå följande ökade kostnader,
vartill ytterligare komma kostnader för vaktbetjäning, städning, belysning
m. m.:

Arvode till ledare och två biträdande tjänstemän (beräknat efter beloppet
under 4:e kvartalet innevarande år, dyrtidstillägg inbegripet) 26,511 kronor,

Hyra för Hollerith-maskinerna (efter en kurs för dollarn av 4.4o) .... 11,352 »

Hyra för lokal (ännu ej av Kungl. Maj:t fastställd, men förslagsvis

av mig upptagen till) .................................................................. 13,000 »

Summa 50,863 kronor.

Härvid är även att märka, att biträdenas antal måste vara så avpassat, att
ledarens och de biträdande tjänstemännens arbetskraft till fullo utnyttjas för övervakande
av biträdenas arbete, i den mån de icke äro upptagna med dem eljest
tillkommande göromål, ett förhållande som centralbyrån i sina anslagskrav vederbörligen
beaktat.»

Ifrågavarande anslag är avsett till avlöning av den personal, som Departements.
sysselsattes med bearbetning av uppgifterna till 1920 års folkräkning. thtfen.
Denna personal utgöres för närvarande av en ledare av arbetet, en biträdande
manlig tjänsteman och ett betydande antal kvinnliga biträden.

Enligt Kungl. Maj:s förberörda beslut den 15 juli 1921 må emellertid
anställas ytterligare en biträdande tjänsteman för handhavande av förberörda
elektriska maskiner.

Då det föreliggande arbetsmaterialet i ett fall som detta är på
förhand fixerat till ett visst begränsat kvantum, möter givetvis i och för
sig ej hinder att fördela arbetet på ett större antal år, varigenom
behovet av kvinnliga biträden per år skulle nedbringas och anslagsbeloppet
sålunda kunna i motsvarande mån reduceras. Emellertid
skulle, på sätt av nyssnämnda promemoria närmare framgår, en dylik
utsträckning av arbetet över en längre tidsperiod medföra betydande merkostnader
på andra utgiftsposter, särskilt dels därigenom att ledarens och
de manliga biträdenas arbetskraft då ej skulle kunna till fullo utnyttjas,
dels genom stegrade utgifter för byra för de vid arbetet använda s. k.
Hollerithmaskinerna'' och för hyra av lokal. Det torde alltså ur besparin^ssynpunkt
vara att anbefalla, att*arbetet, så långt lämpligen kan ske,
forceras. Härtill kommer att det, på sätt ämbetsverket framhållit, givetvis
är synnerligen önskvärt, att arbetets resultat så snart som möjligt
kan publiceras.

18.

[19.]

Bank- och
förut in -ptktionens

verksamhet.

(ordinarie

anslag.)

44 Sjunde huvudtiteln.

Väd angår den av centralbyrån i dess skrivelse den 25 augusti
1921 antydda reservationen å tidigare anslag, har jag sedermera inhämtat,
att densamma vid nyssförflutna årsskifte beräknats utföra
omkring 25,000 kronor men att den'' torde komma att till stor del förbrukas
under år 1922. Vid sådant förhållande och i betraktande av
den av miy förut påpekade angelägenheten av att arbetet bedrives med
största möjliga skyndsamhet anser jag mig ej böra ifrågasätta, att hänsyn
till namnda reservation tages vid äskandet av anslag å övergångsstel
ten.

Tjuder åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 43,500.

Bank- och fondinspektionen.

14. Bank- och fondinspektionens verksamhet.

I riksstaten för år 1922 finnes under sjunde huvudtiteln uppfört
ett reservationsanslag å 166,300 kronor till upprätthållande av bankoch
fondinspektionens verksamhet, Av nämnda belopp skall 81,150
kronor utgå av bidrag till bankinspektionen och 85,150 kronor av bidrag
till fondinspektionen. I anslagsbeloppet ingå, förutom i ämbetsverkete
stat angivna kostnader jämte utgående ålderstillägg, dels den förre
bankinspektören R. H. Benckert genom Kungl. Maj:ts brev den 12 december
1913 tillerkända pension å 6,000 kronor och dels ett förste byråinspektören
P. A. Bolldén i enlighet med Kungl. Maj:ts brev den 28
november 1919 tillkommande personligt lönetillägg å 3.000 kronor. Av
sist omförmälda båda belopp bestrides pensionen av bidrag till bankinspektionen
och det personliga lönetillägget av bidrag till fondinspektionen.
r

Den till grund för beräkning av omförmälda anslag liggande stat
för bank- och fondinspektionen har av Kungl. Mäj:t fastställts den 24
oktober 1919. I berörda stat. havä avlöningarna för sådana befattningar,
vilka hava sin motsvarighet i andra centrala ämbetsverk, bestämts efter
de avlöuingstyper, vilka vid nämnda tid voro gällande vid sistberörda
ämbetsverk. Sedan bank- och fondinspektionen i skrivelse den 28 sep -

Sjunde huvudtiteln. 45

tember 1921 gjort framställning i syfte att avlöningsförhållandena vid
ämbetsverket skulle från och med 1922 års ingång i huvudsak regleras
efter samma system, som enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921
numera gäller för de centrala ämbetsverken, har Kungl. Magt den 2
december 1921, efter hörande av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
och statskontoret, bland annat, förordnat, ait förenämnda avlöningsreglemente
i särskilt angivna avseenden samt vissa i anslutning därtill givna
bestämmelser skulle från och med den 1 januari 1922 i tillämpliga delar
äga giltighet å befattningshavare vid bank- och fondinspektionen, ävensom
i samband därmed fastställt ny stat för ämbetsverket att gälla från
och med sistnämnda dag. Slutsumman å den sålunda fastställda staten
uppgår till 180,000 kronor, vartill såsom årlig utgift kommer dels den
till förre bankinspektören Benckert utgående pension å 6,000 kronor,
dels det till förste byråinspektören Bolldén utgående personliga lönetillägget
å 3,000 kronor. För år 1922 erfordras dessutom ett belopp
av 4,600 kronor för bestridande av kostnaderna för övergång till systemet
med utbetalning i efterskott av befattningshavarnas i ämbetsverket
avlöning. Utgifterna komma alltså att belöpa sig för år 1922 till 193,600
kronor och därefter årligen till 189,000 kronor. Härav skall emellertid
ett beräknat belopp av 12,000 kronor bestridas av medel från det under
sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader,
vadan reservationsanslaget till bank- och fondinspektionen bör uppgå
för år 1922 till 181,500 kronor och därefter årligen till 177,000 kronor.
I följd härav erfordras dels å tilläggsstat för år 1922 ett förstärkningsanslag
å 15,300 kronor, dels för tiden därefter en höjning i det ordinarie
anslaget med 10,700 kronor årligen. På grund av de sålunda
erforderliga förändringarna i fråga om anslag till bank- och fondinspektionen
ber jag få erinra om den närmare innebörden av Kungl. Maj:ts
förenämnda beslut och vad som föregått detsamma.

Bank- och fondinspektionen anförde i sin skrivelse den 28 september
1921, bland annat, följande:

»Den genom nådigt brev den 24 oktober 1919 fastställda staten för bankoch
fondinspektionen upptager följande anslagsposter m. m.:

[19.]

Bank• och
fondinsptktionen.

Nu gällande
stat m. m.

Sjunde huvudtiteln.

	Lön Kronor	Tjänst- görings- pen- ningar Kronor	Arvode Kronor	Summa Kronor	> 4
Ä. Avlöningar:
Bankinspektör och chef ............	16,500	7,500	_	24,000
1 biträdande ledamot med sakkun
skap på bankväsendets område..	—	—	4,000	4,000
1 biträdande ledamot med sakkun
skap på fondrörelsens område ..	—	—	4,000	4,000
1 byråchef ..............................	3,800	1,700	—	5,500	/ Efter 5 år kan lönen höjas \ med 600 kronor.
1 förste byråinspektör å bankbyrån	8,400	3,600	—	12,000
1 förste byråinspektör å fondbyrän	8,400	3,600	—	12,000
1 byråinspektör å bankbyrån.........	6,300	2,700	_	9,000	Efter 5 år kan lönen höjas
1 byråinspektör å bankbyrån.........	6,300	2,700	—	9,000	J med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
1 byråinspektör å fondbyrån .........	6,300	2,700	—	9,000	[ kronor.
1 byråinspektör å fondbyrån .........	6,300	2,700		9,000	Efter 5 år kan avlöningen höjas med 200 kronor, efter 10 år med ytterligare 200 kronor och efter 15
1 kvinnligt biträde (registrator)......	1,700	700	—	2,400	år med än ytterligare 200
1 kvinnligt biträde........................	1,500	500		2,000	kronor; skolande av varje avlöningsförhöjning 100 kronor anses tillhöra löni och 100 kronor tjänst-] göringspenningar. Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kronor, efter
t vaktmästare..............................	1,050	550		1,600	6 år med ytterligare 100 kronor och efter 9 år med! än ytterligare 100 kronor. \|

103,500

B, Omkostnader.

Rese- och traktamentsersflttning ................................................................................

Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning, belysning och andra expenser m. m. ...
Lokala inspektioner beträffande fondkommissionärers verksamhet .......................................

18,000

28,500

7,000

Säger kronor 157,000

Anm. 1. Av förestående avlönings- och omkostnadsbelopp skola ej mindre hälften av
avlöningarna till ämbetsverkets chef, byråchefen, de kvinnliga biträdena och vaktmästaren samt
hela avlöningen till den ene biträdande ledamoten, en förste byråinspektör och två byråinspektörer
å bankbyrån än även hälften av omkostnadsbel öppen dels för rese- och traktamentsersättning
och dels för extra biträden och vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning och belysning samt andra
expenser m. m., tillhopa 75,000 kronor, utgå av bankbolagens bidrag samt övriga kostnader, tillhopa
82,000 kronor, av fondkommissionärernas bidrag.

Anm. 2. I fråga om förmån av fri bostad m. m. till vaktmästaren skola i tillämpliga delar
lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen den 1 november 1918 angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.
(Svensk författningssamling nr 836.)

Sjunde huvudtiteln.

Samtliga befattningshavare inom inspektionen aro tillsatta genom föi 01

duande.^ ^ . sfaten allf?;vna avlöningsförmåner tillkommer ämbetsverkets
befattningshavare dyrtidstillägg enligt allmänna grunder, varjämte innehavaren
av byråchefsbefattningen uppburit tillfällig avlömngsforbattrmg med ett

belopp av ettusen kronor. „ , „ . .

Uet torde i detta sammanhang böra erinras, att byråchefen i egenskap av
chefens för finansdepartementet biträde vid beredning av ärenden rörande
bank- och fondväsendet m. m. ånjuter ett särskilt arvode av 2,600 kronor för ar
räknat från det under riksstatens sjunde huvudtitel för ändamålet uppförda

I nyssnämnda nådiga brev har Eders Kungl. Maj:t därjämte fastställt
vissa villkor för åtnjutande av de i staten angivna avlöningar m. m. Berörda
avlöningsvillkor hava dels varit i vissa avseenden mindre omfattande än de avlöningsvillkor,
vilka varit gällande för befattningshavare vid de centrala ämbetsverken
i allmänhet, dels ock i visst hänseende avvikit från sistberörda avlöningsvillkor,
i det att nämligen beträffande rätten att förena tjänster föreskrivits,
att med befattning, som särskilt upptagits i bank- och fondinspektionens
stat, icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat,
ej heller annan tjänstebefattning, med mindre densamma befinnes icke vara hinderlig
för fullgörandet av tjänstgöringen inom ämbetsverket eller förenandet
av tjänster föranledes av särskild därom meddelad föreskrift.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t i ifrågavarande nådiga brev förklarat,
att bankinspektören och chefen för samt ledamot i bank- och fondinspektionen
ävensom byråinspektör därstädes må för resor i tjänsten åtnjuta förutom
resekostnadsersättning, ämbetsverkets chef enligt andra klassen och
övriga nu ifrågavarande befattningshavare enligt tredje klassen i gällande resereglemente
— dagtraktamente med 25 kronor om dagen efter de i samma reglemente
för åtnjutande av dagtraktamente i allmänhet stadgade grunder att bestridas
av de i ämbetsverkets stat för sådant ändamål uppförda anslag.

19.

I organisatoriskt avseende är, såsom redan antytts, förändring i nu rå- Förändring
dande förhållanden erforderlig på grund av den inspektionen tillkommande °[fo^a''
uppgiften att utöva tillsyn över fondstämpelavgiftens erläggande.

I skrivelse den 3 december 1920 avgav bank- och fondinspektionen förslag
om centralisering till ämbetsverket av ifrågavarande tillsyn. Inspektionen
framhöll därvid, att ett genomförande av berörda förslag skulle föranleda
en ökning av ämbetsverkets arbetskrafter samt att fullgörandet av den direkta
stämpelgranskningen, vilken borde ske under överinseende av redan befintlig
tjänsteman — förste byråinspektören — å inspektionens byrå för fondärenden,
syntes kunna överlämnas åt kvinnliga biträden utan speciell utbildning.

Den utsträckning, i vilken kvinnlig arbetskraft behöver för ifrågavarande
ändamål anlitas, är beroende av förhållandena å fondmarknaden. Den
nu rådande ekonomiska depressionen med därav följande ringa verksamhet å
fondmarknaden föranleder, att ett mindre antal fondaffärer än under normala
förhållanden avslutas och att ett relativt litet antal slutnotor bliva föremål
för granskning. Med den kännedom om hithörande förhållanden, som inspelc -

Sjunde huvudtiteln.

[19.]

Avlöningar
och avlönings
villkor.

tionen äger, har inspektionen beräknat, att under nuvarande förhållanden granskningen
av upprättade slutnotor skulle kunna fullgöras med biträde av två
kvinnliga befattningshavare. Därest ett uppsving å fondmarknaden skulle inträda^
bur därav en naturlig följd, att granskningsarbetet ökas, och torde då
ytterligare arbetskraft vara erforderlig. Då en dylik arbetsökning torde kunna
inträda relativt hastigt, synes möjlighet böra redan nu beredas för inspektionen
att fa tillgång till ytterligare en kvinnlig befattningshavare för ifrågavarande
ändamål Tillsättandet av sistnämnda befattningshavare torde emellertid
icke höra ifrågakomma, förrän erfarenhet vunnits om arbetets omfattning
och det mera varaktiga behovet av ytterligare arbetskraft.

,.. . InsPektionen får alltså föreslå, att i ämbetsverkets stat beräknas avlöningar
till tre kvinnliga befattningshavare för fondstämpelgranskning, av
vilka emellertid till en början allenast två må tagas i anspråk. Av de ifrågavarande
befattningshavarna synes en böra i avlöningshänseende givas en högre
placering, då dess innehavare bör intaga en förmansställning gent emot övriga
med ifrågavarande arbete sysselsatta kvinnliga befattningshavare,
i i,- Såf°nVI!?pekti?nen tidigare anfört, synes icke någon speciell utbildning
behova förutsättas såsom kompetensfordran på innehavare av ifrågavarande
vinnliga befattningar. Den konfidentiella naturen av granskningsarbetet betingar
emellertid med nödvändighet vissa personliga kvalifikationer hos dessa
befattningshavare, ett förhållande, vartill vederbörlig hänsyn bör tagas vid
avlöningarnas utmätande.

Vad därefter angår avlöningar och avlöningsvillkor för befattningshavare
i bank- och fondinspektionen, bör, såsom inspektionen redan antytt, enligt
inspektionens mening det nya allmänna avlöningsreglementet i de delar detsamma
angår ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller’ konstitutorial,
genom särskilt beslut av Eders Kungl. Maj:t förklaras i tillämpliga
delar galla jämväl för bank- och fondinspektionen. I vissa avseenden torde
emellertid avvikelser från reglementets bestämmelser eller tillägg till desamma
vara erforderliga beträffande såväl avlöningarnas belopp eller befattningars
placering å löneplanen som även villkoren för avlönings åtnjutande.

Avlöningarna för byråchef och de kvinnliga befattningshavarna ävensom
expeditionsyakt framgå direkt av reglementets löneplan och den vid reglementet
fogade tjänsteförteckningen.

Byråchefsbefattningen skulle sålunda placeras i 20:e lönegraden inom
j ] Till byråchefen bör liksom hittills inom finansdepartementet utgå

det förutnämnda arvodet å 2,600 kronor för nämnde befattningshavares arbete
därstädes såsom chefens för finansdepartementet biträde vid beredning av ärenden
angående bank- och fondväsendet m in., och bör med hänsyn därtill allenast
återstoden av avlöningen inom nyssnämnda lönegrad utgå inom bankoch
fondinspektionen.

De nuvarande båda kvinnliga befattningarna, av vilka den ena är av den
tredje och den andra av den andra graden, böra direkt hänföras till respektive
5:e och 3:e lönegraderna inom Avdelning C.

^.e kv^nn^sa befattningar, vilka bank- och fondinspektionen ifrågasatt
till inrättande för fondstämpelgranskningen, synes, i anslutning till vad in -

Sjunde huvudtiteln.

spektionen förut nämnt, en höra hänföras till 3:e lönegraden och de båda övriga
till 2:a lönegraden.

Expeditionsvakten, nuvarande vaktmästaren, bör liksom vid övriga verk
placeras i l:a lönegraden under Avdelning B.

Byråinspektör åtnjuter för närvarande en avlöning av 9,000 kronor med
två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring, varigenom
slutavlöningen Bli i* 10,000 kronor. Inspektionen hemställer, att dessa befattningar
bliva hänförliga till samma lönegrad som byrådirektör i andra verk eller
sålunda till 18:e lönegraden inom Avdelning B.

Övriga befattningar inom ämbetsverket kunna däremot icke direkt hänföras
till allmänna avlöningsreglementets löneplan.

Ämbetsverkets chef, bankinspektören, och de båda förste byråinspektö
terna uppbära för närvarande avlöningar, den förstnämnde till belopp av
24,000 kronor och en var av de sistnämnda till belopp av 12,000 kronor. Någon
förändring i avlöningsbeloppen för ifrågavarande befattningshavare har inspektionen
ansett sig icke böra ifrågasätta. I särskild bestämmelse^ torde böra
angivas de avlöningar, vilka till dessa befattningshavare skola utgå.

Detsamma gäller arvodet till biträdande ledamot, som för närvarande utgår
med 4,000 kronor. I särskild bestämmelse angående dessa arvoden torde
även föreskrivas, att då vid förfall för biträdande ledamot den för honom förordnade
suppleanten inkallas till tjänstgöring, denne skall äga uppbära det för
den biträdande ledamoten anslagna arvode för den tid, suppleanten tjänstgör.

Ds befattningar, med undantag av biträdande ledamöter, för vilka sålunda
avlöning skulle i bank- och fondinspektionens stat beräknas, har inspektionen
sammanfört i det förslag till tjänsteförteckning, som återfinnes såsom
bilaga ‘) till denna underdåniga skrivelse.

Inspektionen ber att få erinra, att Eders Kung!. Maj:t genom rneranamnda
nådiga brev den 24 oktober 1919 föreskrivit, att tills vidare och intill dess
annorlunda må varda av Eders Kungl. Maj :t bestämt, allenast den ena byrainspektörsbefattningen
å fondbyrån skall tillsättas samt att de för avlöning till
ytterligare en byråinspektör på nämnda byrå avsedda medel icke må användas,
förrän tjänsten blivit med innehavare besatt, ävensom att Eders Kung].
Maj :t genom'' beslut den 24 mars 1921 dels föreskrivit, att den nuvarande innehavaren
av den ena byråinspektörsbefattningen å fondbyrån skall tillsvidare,
sedan en befattning såsom byråinspektör å bankbyrån blivit ledig, tjänstgöra
å sistnämnda byrå, och dels förklarat, att tillsvidare anstalt icke skall träffas
för förordnande av vikarie å byråinspektörsbefattningen å fondbyrån.

Vidare har inspektionen ansett sig böra framhålla, att inspektionen förut
satt, att samtliga befattningshavare i ämbetsverket skulle äga att å sina avlöningar
uppbära dyrtidstillägg enligt de allmänna grunder, som gälla för befattningshavare
vid nyreglerade verk, i förekommande fall såsom personligt

dyrtidstillägg. , . , , , ,

Vad därefter angår villkor för avlöningarnas åtnjutande, torde till eu
början sådan avvikelse ske från det allmänna reglementets bestämmelser, atl i)

i) Här utesluten.

Bihang till riksdagens protokoll 1922.

1 samt.

Sjunde huvudtiteln.

fl»-!

Övriga anslagsposter

i staten.

deu för befattningshavare i bank- och fondinspektionen för närvarande gäl fcÄSaKf*

““ **"” ,iÖM,er Wbeh411« W*- bland

lämnSnsr1 stats.fö™altnineen bör vidare förklaras sakna till lampning

pa befattningshavare i bank- och fondinspektionen.

Tjänstledighetsavdrag för bankinspektören och förste hyråinspektör har
inspektionen ansett sig böra föreslå till resp. 20 och 10 kronor

8ka]1 :ip.a,!u?nrnrde för+eskrivas> *}} bankinspektören och förste byråinspektör
sKall aga lätt till semester under 45 dagar.

inse - ae-ta sa™lnal^han.g.anser sig bank- och fondinspektionen böra föreslå
posterandnngar 1 °Vriga’ 1 mspektionens £tat Wr närvarande ingående anslags Till

rese- och traktamentsersättning finnes, såsom av nu gällande stat

bankhT’ UPl,ta?ea 611 anskagsp(?st å 18’000 kronor, därav hälften skall utgå av
T;'' kb0^f- bidrag och andra hälften av fondkommissionärernas bidrag.
Under det att pa grund av den ringa verksamheten på fondmarknaden och fondkommissionsverksamhetens
koncentrering till allenast några få orter den för
ondersokningsforrattmngar hos fondkommissionärer m. m. avsedda delen av
ifrågavarande an sbag under nuvarande förhållanden visat sig iller än väl förslå
för sitt ändamål och till och med kunna vidkännas en nedsättning, har en motsatt
erfarenhet gjort sig gällande ifråga om den till bankundersökningar avsedda

•mäu/ i-8 Pa gl!ll!d,.daraJ att det okade antalet avdelningskontor av banker föranlett
större antal förrättningar och förrättningar på flera orter och dels enär
de höga direkta resekostnaderna gjort sig särskilt kännbara vid dessa förrätt 19

0nnT°r’ Den ,s.1?.tnamnda delen av anslaget synes därför böra höjas till
2’°00 kronor samtidigt som den för undersöknmgsförrättningar hos fondkommissionarer
in. m. avsedda delen synes kunna sänkas till 6.000 kronor. Därigenom
skulle alltså anslagspostens slutsumma komma att bliva oförändrad
Inspektionen förutsätter att Eders Kungl. Maj:t måtte förklara, att de för
bankmspektoren samt ledamot i bank- och fondinspektionen ävensom byråinspektor
för närvarande gällande särskilda bestämmelserna beträffande reseoch
traktamentsersättning fortfarande skola vara gällande.

Till extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning, belysning
och andra expenser m. m. finnes en anslagspost å 28,500 kronor. Då inspektionen
torde hava att emotse en väsentlig förhöjning av hyresbeloppet för sin ämbetslokal,
måste en ökning av berörda anslagspost ske. Inspektionen förutsätter
emellertid, att kostnaden för bland annat lokalbehovet för utförandet av
fondstampelgranskningen skall bestridas från särskilt för berörda granskningsverksamhet
i staten upplagen anslagspost, och torde med hänsyn därtill en förhöjning
av den förstnämnda anslagsposten till 80,000 kronor vara tillfyllest.

-Nyssberörda för fondstämpelgranskningen avsedda anslagspost har inspektionen
ansett sig böra upptaga till 5,000 kronor. Från denna post skulle
bestridas kostnaderna, förutom för lokalhyra, för vikariatsersättningar, be -

Sjunde huvudtiteln. 51

lysning, uppvärmning av ämbetslokal ävensom extra vaktbetjäning och andra
för denna verksamhet erforderliga expenser.

För övergången på den nya staten synes såsom huvudregel böra gälla,
att de nya avlöningsbestämmelserna skola omedelbart efter deras ikraftträdande
bliva gällande för samtliga befattningshavare såsom om bestämmelserna
varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd. De allmänna
bestämmelser i detta ämne, som Eders Kungl Maj:t må komma att utfärda
för de centrala verken, böra göras gällande i tillämpliga delar för befattningshavare
i bank- och fondinspektionen.

Likaså torde de tilläggsbestämmelser till det allmänna avlöningsreglementet,
vilka må vara att förvänta, förklaras i tillämpliga delar gälla bankoch
fondinspektionen.

De nya avlöningsbestämmelserna torde fastställas att gälla från och med
ingången av år 1922.

Inspektionen har ansett sig böra meddela, ätt samtliga nuvarande befattningshavare
i ämbetsverket äro villiga underkasta sig de av inspektionen nu
ifrågasatta nya villkoren och bestämmelserna för avlöningarnas åtnjutande m. m.

Vad därefter angår sättet för bestridandet av kostnaderna för bank- och
fondinspektionen enligt dess föreslagna organisation, bör detta ske, såvitt angår
ämbetsverkets verksamhet för tillsyn över bankbolagen med de bidrag,
vilka bankerna på grund av bestämmelse enligt 239 § banklagen skola erlägga,
och i fråga om ämbetsverkets verksamhet för tillsyn över fondkommissionärer
och fondbörser med de bidrag, som fondkommissionär på grund av stadgande
i 41 § lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet skola erlägga.
För bestridande av kostnaderna för ämbetsverkets nya uppgift att utöva kontroll
över fondstämpelavgiftens behöriga erläggande var redan vid kontrollens
överflyttande förutsatt, att medel skulle fortfarande såsom hittills beredas från
det under riksstatens sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader.

Den närmare fördelningen av utgifterna för år 1922 med hänsyn till de
medel, av vilka de skola bestridas, framgår av följande tablå:

19.]

Övergång»

förhållanden

Tilläggs
bestämmel -ser.

Tid förikraftträdande
av
den ny»
staten.

Beredande
av medel
för bestridandet
av kostnaderna
för
ämbetsverket.

52 Sjunde huvudtiteln.

[19.]

Tablå över fördelning av utgifterna efter de medel, av vilka de skola bestridas.

	Att bestridas	1 av
	bank- medel	fondmedel	stämpel- \| medel j
Avlöningar: Bankiuspektören ................	Kr.	Kr. 12,000 3,950	Kr. \|
Byråchefen......................		- i
1 förste byråinspektör å bankbyrån .........	o,noll
1 förste byråinspektör å fondbyrån		12,000
1 byråinspektör å bankbyrån ..............		j
1 byråinspektör å bankbyrån ...........
1 byråinspektör å fondhyrån .........		9,940 9,540 1,602 1,287
1 byråinspektör å fondbyrån ......
1 konto! sskrivare..............
1 kanslibiträde...............		\|
1 kanslibiträde...............		2,574 \|
1 kontorsbilräde .........
1 kontorsbilräde ..........			2,160
1 expeditionsvakt.........	1,572	1,572	2,160
Arvoden: 1 biträdande ledamot för bankärenden........................... 1 biträdande ledamot för fondärenden ____	51,731 4,000	51,491 4.000 6.000 15,000 7,000 i 1	6,894
Bese- och traktamentsersättning...
vaklbeljäning och vikariatsersätlning samt lokalhyra, belysning och andra expenser in. m.......	15,000
Lokala inspektioner beträffande fondkommissionärer m. m,... Omkostnader för lillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ____	5,000
		1
Summa kronor	82,731 1	83,491 !	11,894

X) Uppflyttning i högre lönegrad från och med tredje kvartalet.

.. •#+ avJ^rörda, tablå framgår, skulle sammanlagda beloppet av direkta

utgifter för avlöningar för år 1922 uppgå till i 10,116 kronor. I kungörelsen
den 22 Juni 1921 med vissa föreskrifter i anledning av ny definitiv lönereglering
från och med år 1922 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
xe™> tindrande civila statsförvaltningen, vilken kungörelse jämväl bör
i tillämpliga delar göras gällande för bank- och fondinspektionen, har emellertid
föreskrivits, att av anslag till avlöningar skola bestridas, bland annat, jämväl
förekommande kostnader för läkarvård och begravningshjälp. Med hänsyn
därtill och då därjämte i varje fall för år 1923 anslagsposten bör höjas på
g''rund av vissa befattningshavares uppflyttning i högre löneklass, synes anslagsposten
höra avrundas till 112,000 kronor, därav, för utjämning av de i anslagsposten
ingående specialsummorna, 53,000 kronor böra utgå av bidrag till

Sjunde huYudtiteln. 53

bankinspektionen och 52,000 kronor av bidrag till fondinspektionen samt 7,000 | 19.]

kronor av förutnämnda anslag för stämpelomkostnader. Därigenom skulle
staten för hank- och fondinspektionen för år 1922 komma att sluta på 180,000
kronor. Detta skulle visserligen innebära en ökning av statens slutsumma, men
det är att märka, dels att denna ökning till en mycket väsentlig del är föranledd
av förutnämnda för fondstämpelgranskningen erforderliga förändringar i
hank- och fondinspektionens organisation, samt dels att ökningen i övrigt huvudsakligen
är beroende av förändringar i avlöningsbelopp i enlighet med det
nya allmänna lönesystemet och i denna del i viss utsträckning uppväges av
ett minskat behov av medel för dyrtidstillägg, varjämte den tillfälliga avlöningsförbättringen
för innehavaren av byråchefsbefattningen skulle upphöra.

Inspektionen har ansett sig böra erinra, att Eders Kungl. Maj:t vid tidigare
fastställande av stat för ämbetsverket förklarat, att besparing, som
under något år vunnits å viss i staten upptagen anslagspost, må, utan särskild
framställning, användas till täckande av brist, som under samma år uppkommit
å annan post, dock under iakttagande av den fastställda fördelningen med
hänsyn till de medel, med vilka utgifter böra täckas, och så att statens slutsumma
icke överskrides. Ett liknande medgivande synes även böra lämnas vid
fastställandet av den nu ifrågavarande staten.

Utöver nyssnämnda belopp erfordras emellertid för år 1922 ett belopp av
4,600 kronor för bestridande av kostnaderna för en övergång i enlighet med de i
nvssnämnda kungörelse den 22 juni 1921 angivna grunder från uppbärande i
förskott till uppbärande i efterskott av viss del av avlöningen till befattningshavare
i ämbetsverket. Av nyssnämnda belopp, vilket med hänsyn till omkostnadens
tillfälliga natur synes kunna uppföras utanför staten, böra 2,825
kronor bestridas av bankbolagens bidrag och återstoden, 1,775 kronor, av fondkommissionärernas
bidrag.

Efter fastställande av ny stat för bank- och fondinspektionen i enlighet ^gsstat
med ämbetsverkets förslag skulle för år 1922 för upprätthållande av.mspektio- för år 1922.
nens verksamhet — frånsett kostnaderna för fondstämpelgranskning erfordras
ett belopp av 181,600 kronor, att med 92,825 kronor bestridas av bidrag
till bankinspektionen och med 88,775 kronor av bidrag till fondinspektionen.

Då det i riksstaten för året uppförda anslag således icke skulle komma att förslå
för ändamålet, erfordras att å tilläggsstat för samma år uppföres ett anslag
å 15,300 kronor. Av sistnämnda belopp böra 11,675 kronor utgå av bidrag
till bankinspektionen och 3,625 kronor av bidrag till fondinspektionen.

I den statsverksproposition, som av Eders Kungl. Maj:t må komma att gaslag å,
till nästkommande års riksdag avlåtas, och som enligt Eders Kungl. Maj:ts r;“"
och riksdagens beslut skall omfatta anslagsbehovet för första halvaret 1U3, året 1923
bör för bank- och fondinspektionens vidkommande, i den mån utgifter böra bestridas
av bankbolagens eller fondkommissionärernas bidrag, upptagas ett reservationsanslag
å 89,000 kronor, att utgå med 45,250 kronor av bidrag till bankinspektionen
och med 43,750 kronor av bidrag till fondinspektionen.

Såsom redan nämnts har bank- och fondinspektionen förutsatt, att till
hyråchefen i ämbetsverket fortfarande liksom hittills skall från det under

[19.]

Sjunde huvudtiteln.

sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till biträde inom finansdepartementet
vid beredning av ärenden rörande bank- och fondväsendet m. m. ut"å
ett arv°tle av 2,600 kronor. Av ifrågavarande arvodesbelopp utgöra för närvarande
1,800 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar. Inspektionen
tI??!. anse.tt S1S hora fästa Eders Kungl. Maj :ts uppmärksamhet därpå, att en
tillämpning av det nya avlöningssystemet jämväl på denna avlöningsförmån
torde hora föranleda, att från och med ingången av år 1922 hela det ifrågavarande
beloppet gives karaktären av lön samt att av tjänstledighetsavdrag
tor byråchefen 2 kronor 15 öre skola anses falla på befattningen inom departementet.

Såvitt inspektionen nu kan bedöma, torde de förändringar i staten för
ämbetsverket, vilka nu ifrågasatts, icke behöva föranleda någon ökning av de
belopp, vilka bankbolag och fondkommissionärer hava att lämna såsom bidrag
till upprätthållande av bank- och fondinspektionens verksamhet.»

Bank- och fondinspektionens i anslutning härtill gjorda hemställan
utmynnade i, bland annat, fastställande av ett upprättat förslag till stat
för ämbetsverket.

Allmänna Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som den 28 oktober 1921

ivit infordrat. utlåtande över bank- och fondinspektionens förslag i
namnd. ämnet, har därvid förklarat sig icke funnit anledning till erinran mot
förslaget i lönetekniskt hänseende.

Statskontoret. Jämväl statskontoret har avgivit infordrat utlåtande i ärendet. I

detta utlåtande, som är dagtecknat den 11 november 1921, har statskontoret
framställt vissa erinringar mot förslaget i fråga om de i staten
ingående anslagsposter m. m. Vidare har statskontoret — under förmenande
att i motsats till vad som tillämpats beträffande fastställandet
år 1919 av stat för bank- och fondinspektionen den nu föreslagna staten
och löneregleringen icke borde fastställas förrän riksdagen anvisat för
ändamålet erforderliga medel — ställt sig tveksamt mot förslaget, att
den nya löneregleringen skulle träda i kraft redan från och med ingången
av år 1922.

Kungl. Maj.ts Vid^ föredragning av ärendet inför Kungl. Maj:t den 2 december

1921 ansåg jag mig icke äga anledning föreslå annan ordning för besluts
meddelande i fråga om ny lönereglering och stat för bank- och
fondinspektionen än den, som hittills med stöd av i banklagen givna
bestämmelser tillämpats. Då jag därtill ansåg skäligt, att personalen
i bank- och fondinspektionen erhölle definitiv lönereglering från samma
tid som de centrala ämbetsverken i allmänhet, fann jag betänkligheter

Sjunde huvudtiteln. 55

icke möta mot tillstyrkande av bank- och 1‘ondinspektionens förslag.
På min hemställan förordnade Kungl. Maj:t nämnda dag,

dels att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
i statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, såvitt detsamma angår avlöningsförmåner för ordinarie
tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial, och villkor
för berörda förmåners åtnjutande, ävensom ej mindre kungörelsen den
22 juni 1921 med vissa föreskrifter i anledning av ny definitiv lönereglering
från och med år 1922 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
samt kungörelsen den 10 oktober 1921 med bestämmelser i fråga om
övergång till de från och med den 1 januari 1922 gällande lönestaterna
för ordinarie tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, än även de tilläggsbestämmelser
till berörda reglemente, som Kungl. Maj:t kunde komma att utfärda,
skulle från och med den 1 januari 1922 i tillämpliga delar äga giltighet
å befattningshavare vid bank- och fondinspektiouen;

dels ock att i fråga om befattningshavare vid bank- och fondinspektionen
följande särskilda bestämmelser skulle i övrigt lända till efterrättelse
:

1. I stället för vad i 3 § i avlöningsreglementet sägs skall gälla,
att med befattning i bank- och fondinspektionen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre densamma bofinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
av tjänstgöringen inom ämbetsverket eller förenandet av tjänster
föranledes av särskilt därom meddelad föreskrift.

2. Till följande befattningshavare utgår lön med nedannämnda
belopp för år räknat:

bankinspektören ............................................................... 24,000 kronor,

förste byråinsflektor........................................................ 12,000 kronor.

3. De i 13 § mom. 1, andra stycket, i avlöningsreglementet med delade

bestämmelserna skola icke äga tillämpning på befattningshavare
vid bank- och fondinspektionen. fest

4. Tjänstledighetsavdrag skall för bankinspektören och förste byråinspektör
utgöra nedanstående belopp för dag räknat:

för bankinspektören............................................................. 20 kronor,

för förste byråinspektör..................................................... 10 kronor.

5. Bankinspektören samt förste byråinspektör äga årligen, när
det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 45 dagar.

(19:]

[19.]

Sjunde hurudtiteln.

6. Till biträdande ledamot utgår ett arvode med 4,000 kronor för
år räknat.

Då vid förfall för biträdande ledamot den för honom förordnade
suppleanten inkallas till tjänstgöring, skall denne äga uppbära det för
den biträdande ledamoten anslagna arvode för den tid, suppleanten
tjänstgör.

Tillika fastställde Kungl. Maj:t till efterrättelse från och med den
1 januari 1922

dels följande

»Tjänsteförteckning

angivande befattningar vid bank- och fondinspektionen ävensom
för vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader, till vilka de äro
hänförliga enligt den i 9 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, intagna löneplan:

Befattningshavare.

Avdelning
och lönegrad
enligt
löneplanen.

bankinspektör, lön enligt särskilda bestämmelser ..................... —

byråchef................................................................................................... B 20

förste byråinspektör å bankbvrån, lön enligt särskilda bestämmelser
..............................................................;............................. —

förste byråinspektör å fondbvrån, lön enligt särskilda bestämmelser
............................................................................................... —

byråinspektörer å bankbyrån........................................................... B 18

byråinspektörer å fondbyrån ........................................................... B 18

kontorsskrivare, kvinnlig ........................... C 5

kanslibiträden, kvinnliga ................................................................ C 3

kontorsbi träden, kvinnliga ............................................................ C 2

expeditionsvakt .................................................................................. B 1

Anm. Av avlöningen till byråchefen skall ett belopp av 2,600
kronor för år räknat utgå inom finansdepartementet från det under
riksstatens sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till biträde inom
finansdepartementet vid beredning av ärenden rörande bank- och fondväsendet
m. m.; och skall beträffande denna del av avlöningen tjänstledighetsavdrag
beräknas till två kronor 15 öre»;
dels ock följande

Sjunde huvudtiteln,

»Stat

för bank- och fondinspektionen.

Avlöningar................................................................................

Arvoden till en biträdande ledamot för bankärenden och

en biträdande ledamot för fondärenden ......................

Bese- och traktamentsersättning ........................................

Extra biträden, vaktbetjäning och vikariatsersättning
samt lokalhyra, belysning och andra expenser in. m.
Lokala inspektioner beträffande fondkommissionärer m. m.
Omkostnader för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna
i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper ..................................................................‘

Summa

112,000 kronor

8,000 »
18,000 »

30,000 »

7,000 »

5,000 »

180,000 kronor.

Anm. 1. Av i förestående belopp ingående avlönings- och omkostnadsbelöpp
skola utgå: av bankbolagens bidrag ej mindre hälften av
avlöningarna till bankinspektören, byråchefen, kontorsskrivaren, ett kanslibiträde
och expeditionsvakten samt hela avlöningen till en förste byråinspektör
och två byråinspektörer å bankbyrån jämte arvodet till biträdande
ledamoten för bankärenden än även dels högst 12,000 kronor
av omkostnadsbeloppet för resekostnads- och traktamentsersättning och
dels hälften av omkostnadsbeloppet för extra biträden, vaktbetjäning
och vikariatsersättning samt expenser för ämbetsverkets verksamhet
såsom tillsynsmyndighet över bankbolag, fondkommissionärer och fondbörser;
av fondkommissionärernas bidrag ej mindre hälften av avlöningarna
till bankinspnktören, byråchefen, kontorsskrivaren, ett kanslibiträde och
expeditionsvakten samt hela avlöningen till en förste byråinspektör och
två byråinspektörer å fondbyrån jämte arvode till biträdande ledamoten
för fondärenden än även dels högst 6,000 kronor av omkostnadsbeloppet
för resekostnads- och traktamentsersättning, dels hälften av omkostnadsbeloppet
för extra biträden, vaktbetjäning och vikariatsersättning samt
expenser för ämbetsverkets verksamhet såsom tillsynsmyndighet över
bankbolag, fondkommissionärer och fondbörser och dels hela omkostnadsbeloppet
för lokala inspektioner beträffande fondkommissionärer m. m.;
samt av medel, vilka ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna
för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna i förordningen den 6
november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper ej mindre avlöningen till ett kanslibiträde och två kontorsBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 8

58 Sjunde huvudtiteln.

[19.] biträden än även särskilda omkostnadsbelopp för utövandet av sistnämnda
tillsynsverksamhet.

Anm.. 2. Kostnaden för sådana förmåner, som blivit befattningshavare
tillförsäkrade, skola bestridas av de medel, av vilka vederbörande
befattningshavares avlöning utgår.»

Vidare förklarade Kungl. Maj:t,

att bankinspektören och chefen för samt ledamot i bank- och fondinspektionen
ävensom byråinspektör därstädes finge för resor i tjänsten
åtnjuta — förutom resekostnadsersättning, ämbetsverkets chef enligt
andra klassen och övriga nu ifrågavarande befattningshavare enligt tredje
klassen i gällande resereglemente — dagtraktamente med 25 kronor om
dagen efter de i samma reglemente för åtnjutande av dagtraktamente
i allmänhet stadgade grunder, att bestridas av det i ämbetsverkets statför
sådant ändamål uppförda anslag;

att utgifterna för bank- och fondinspektionen, så vitt de borde
bestridas med av bankbolag eller fondkommissionärer lämnade bidrag,
skulle utgå för år 1922 från det i riksstaten för samma år uppförda
reservationsanslaget till upprätthållande av bank- och fondinspektionens
verksamhet, i den mån nämnda anslag, från vilket jämväl skulle bestridas
den till förre bankinspektören R. H. Benckert jämlikt Kungl.
Maj:ts brev den 12 december 1913 utgående pension och det till förste
byråinspektören P. A. Bolldén jämlikt Kungl. Majrts brev den 28 november
1919 utgående personliga lönetillägg, därtill lämnade tillgång,
samt i övrigt av i det följande närmare angivna, särskilt anvisade
medel, och för tiden därefter från det anslag, som för ändamålet kunde
komma att upptagas i riksstaten, allt med iakttagande beträffande de i
den fastställda staten uppförda anslagsposterna av den fördelning, som
med hänsyn till de slag av medel, av vilka de borde bestridas, i de
till staten fogade anmärkningarna angåves;

att utgifterna för bank-- och fondinspektionen, såvitt de avsåge
kostnader för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, skulle utgå från det under riksstatens
sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader;
samt

att besparing, som under något år vunnits å viss i bank- och fondinspektionens
stat upptagen anslagspost, finge utan särskild framställning
användas till täckande av brist, som uuder samma år uppkommit å
annan post, dock under iakttagande av nyssnämnda fördelning med hän -

Sjunde huvudtiteln. 59

syll till de medel, med vilka utgifter borde täckas, och sä att statens |19.|
slutsumma icke överskredes.

Under förklaring att Kung! Magt ville ide förslag, vilka Kungl.

Magt ämnade avlåta till nästkommande riksdag, upptaga dels å tilläggsstat
för år 1922 för upprätthållande av bank- och fondinspektionens
verksamhet ett reservationsanslag å 15,300 kronor att direkt utgå av
bidrag till bankinspektionen och av bidrag till fondinspektionen, dels
ock å° riksstaten för första halvåret 1923 för samma ändamål ett ordinarie
reservationsanslag å 88,500 kronor att direkt utgå av bidiag till
bankinspektionen och av bidrag till fondinspektionen, anbefallde Kungl.

Magt statskontoret att till bank- och fondinspektionen i mån av rekvisition
utanordna

dals efter ingången av år 1922 av till statskontoret influtna bidrag
från bankbolag och fondkommissionärer ett belopp av högst 15,300
kronor med förut angivna fördelning med hänsyn till de olika slagen
av bidragsmedel mot. gottgörelse, då det bleve tillgängligt, av det anslag
för ändamålet, som kunde bliva å tilläggsstat för nämnda år upptaget,

dels ock för ovan angivet ändamål från det under riksstatens sjunde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader ett belopp
av högst 12,000 kronor för år räknat.

Slutligen föreskrev Kungl. Maj:t, att tillsvidare och intill dess
annorlunda kunde varda av Kungl. Maj:t bestämt de båda byråinspektörsbefattningarna
å fondbyrån och den ena av de för fondstämpelgranskningen
avsedda kontorsbiträdesbefattningarna icke skulle tillsättas samt
att de för avlöning till nämnda tre befattningar avsedda medel icke
finge, under åberopande av ovan lämnade medgivande i fråga om användning
av besparing å anslagspost, av bank- och fondinspektionen
tagas i anspråk för annat ändamål.

På sätt jag redan .anfört och såsom närmare framgår av den av
mio- nu lämnade redogörelsen skulle å tilläggstat för år 1922 till förstärkning
av det ordinarie reservationsanslaget till bank- och fondinspektionen
behöva uppföras ett reservationsanslag å 15,300 kronor att direkt
utgå av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till fondinspektionen;
och torde jag senare i dag få göra framställning härom. Det ordinarie
reservationsanslaget i fråga skulle å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptagas till 88,500 kronor. Av de nämnda anslagsbeloppen torde
11,675 kronor, respektive 45,000 kronor böra utgå av bidrag till bank -

Sjunde huvudtiteln.

[19.] inspektionen ock 3,625 kronor, respektive 43,500 kronor av bidrag- till
tondinspektionen. &

Jag får alltså nu hemställa, att Kungl. Makt måtte föreslå riksdagen att

upptaga det ordinarie reservationsanslaget till
upprätthållande av bank- och fondinspektionens verksamhet,

nu -............................................................... kronor 166,300,

med";..........................................;................. » 88,500

att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och av
bidrag till fondinspektionen.

15. Dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen.

D {.20.] Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av

■vid bank- och , huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande behovet av
fondinspek- anslag a riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 för täckande av
namn kostnader för dyrtid stillägg under sagda tid åt befattningshavare i statens
(extra anslag) tjänst m. fl. hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till täckande av kostnader
för dyrtidstillägg under första halvåret 1923
åt befattningshavare vid bank- och fondinspektionen
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom
reservationsanslag beräkna ett belopp

av... ... ....................................................... kronor 17,000

att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och av
bidrag till fondinspektiouen.

Postsparbanken.

16. Postsparbankens verksamhet.

[21-]

Fosfspar bankens verksamhet.

(ordinarie

anslag.)

i skrivelse den 17 juni 1921, nr 7 A, angående regleringen av utgifterna
under nksstatens för år 1922 sjunde huvudtitel, innefattande
anslagen till finansdepartementet, anmälde riksdagen, att riksdagen med
bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning dels godkänt förslag

Sjunde huvudtiteln. *51

till ny utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas tillsvidare från och med [21. |
den 1 januari 1922, dels ock på grund härav till upprätthållande av
postsparbankens verksamhet bland de ordinarie anslagen under sjunde
huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 647,615 kronor att av
inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå.

Vid anmälan den 22 juni 1921 av riksdagens omförmälda skrivelse
fastställde Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens berörda beslut utgiftsstat
för postsparbanken, att tillämpas tillsvidare från och med den
1 januari 1922.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu styrelsen för postsparbanken
avgivit förslag till stat för postsparbanken för tiden 1 januari—

30 juni 1923, slutande å 317,410 kronor. Under förmälan därvid att
styrelsen vid skrivelsens avlåtande icke hade sig bekant, om de jämlikt
Kungl. Mapts bemyndigande den 16 juli 1920 av chefen för finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande
av förslag till en fullständig omorganisation av postsparbanken
kunde väntas avgiva sitt förslag i så god tid, att det kunde föreläggas
1922 års riksdag, har styrelsen anfört, att styrelsen vid uppgörande av
sitt berörda förslag till stat för första halvåret 1923 så förfarit, att de
i staten för år 1922 upptagna anslagen halverats, därest ej särskilda
förhållanden föranlett undantag härutinnan. I sistberörda avseende må
anföras, att styrelsen i enlighet med vad som skett år 1920 föreslagit,
att arvodet till ordföranden i styrelsen måtte höjas från 2,000 till 4,000
kronor för helt år räknat samt arvodet till var och en av de tre ledamöterna
i styrelsen från 600 till 2,000 kronor för helt år.

Sedermera hava bemälda sakkunniga med skrivelse den 15 november
1921 avgivit betänkande angående omorganisation av postsparbanken.
Betänkandet har den 19 i samma månad remitterats till åtskilliga verk,
vilka anmodats att senast den 16 januari 1922 inkomma med utlåtanden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kunna de infordrade Departementsutlåtandena
över de sakkunnigas förslag till omorganisation av post- chetensparbanken
förväntas först omkring mitten av januari 1922. Jag är
sålunda för närvarande givetvis icke beredd att fatta ståndpunkt till
denna fråga utan tillåter mig därför tillstyrka, att medel till upprätthållande
av postsparbankens verksamhet tillsvidare endast beräknas.

Därvid synes mig styrelsens förslag kunna följas utom i vad avser
höjning av arvodena till ordföranden och ledamöterna i styrelsen, vilken
fråga jag med hänsyn till den ifrågasatta omorganisationen för närvarande
saknar anledning att närmare ingå på. Vid sådant förhållande

6^ Sjunde huvudtiteln.

[21.] torde nu endast de belopp, varmed dessa arvoden hittills upptagits,
böra beräknas, och förty det belopp, varå styrelsens förslag slutar,
317,410 kronor, minskas med 3,100 kronor.

I detta sammanhang får jag anmäla, att riksräkenskapsverket i sitt
den 6 november 1921 avgivna förslag med inkomstberäkning för första
halvåret 1923 hemställt, att postsparbanken måtte i riksstaten upptagas
bland statens produktiva fonder under titeln statens affärsverksamhet.
Då emellertid den sålunda upptagna frågan bör prövas i samband med
behandlingen av förenämnda omorganisationsförslag, synes mig ej föreligga
anledning att i statsverkspropositionen upptaga postsparbanken
på annan plats än i nu gällande riksstat.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie
reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens
verksamhet till ....................... kronor 314,310

att direkt utgå av inkomster av postsparbanksrörelsen.

17. Dyrtidstillägg; vid postsparbanken.

[22-J Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av

ndftupl9- för Hera huvudtitlar gemensamma ''frågor anfört beträffande behovet av
banken, anslag å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 för täckande av
(extra anslag.) kostnader för dyrtidstillägg under sagda tid åt befattningshavare i statens
tjänst m. fl. hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till täckande av kostnader
för dyrtidstillägg under första halvåret 1923 åt
befattningshavare vid postsparbanken å extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom reservationsanslag
beräkna ett belopp av............... kronor 110,000

att direkt utgå av inkomster av postsparbanksrörelsen.

Sjunde huvudtiteln.

Riksräkenskapsverket.

18. Riksräkenskapsverket.

Jag hemställer, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Riksräken skapaverket.

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket,
nu .............................. kronor 503,0<>0,

med halva beloppet eller...................... » 251,500.

(ordinarie

anslag.)

19. Riksräkenskapsverkets verksamhet.

Å riksstaten för år 1922 är till förstärkning av arbetskrafterna ''[24.j
hos riksräkenskapsverket m. m. uppfört ett förslagsanslag, högst, 50,000 Riksrakenkronor.
Ifrågavarande anslag är avlett att bestrida kostnaderna dels fränhet.
för arvodesfyllnad åt vikarierande revisorer, dels ock för anställande av ^xtra angUg^
sex extra revisorer hos ämbetsverket.

I skrivelse den 25 augusti 1921 har nu riksräkenskapsverket, bland
annat, gjort framställning om anslag till ett belopp av 25,000 kronor
för enahanda ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923 och därvid
anfört följande:

»Med hänsyn till ämbetsverkets stora arbetsbörda anser riksräkenskapsverket
nödvändigt, att liknande anslag anvisas jämväl för första halvåret 1923. Beträffande
beräkningen av anslaget får riksräkenskapsverket framhålla, att ämbetsverket
i underdånig skrivelse den 11 mars 1921 på anförda skäl hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att motsvarande anslag i 1922 års riksstat
upptoges till 63,000 kronor. Denna hemställan har emellertid Eders Kungl.

Maj:t genom beslut den 8 sistlidne april funnit icke böra föranleda någon åtgärd.

Ehuru det varit önskvärt för arbetets ändamålsenliga bedrivande att anslaget
för första halvåret 1923 beräknats enligt de grunder, som angivas i ämbetsverkets
sistnämnda skrivelse, har riksräkenskapsverket, med hänsyn till Eders Kungl. Maj:ts
anmodan till ämbetsverken att vid nu förestående anslagsäskanden iakttaga största
möjliga sparsamhet, ansett sig icke för närvarande böra föreslå höjning av anslaget.»

De sex extra revisorsbefattningarna vid riksräkenskapsverket hava Departementsupprättats
för utförande av mer tillfälliga revisionsarbeten, nämligen för ehefen''

kontrollen å de tillfälliga skatterna och å anslagen till dyrtidstillägg ochdyrtidshjälp.
Enligt vad jag inhämtat voro omkring den 1 december 1921 1919
års krigskonjunkturskattelängder ännu ogranskade för Stockholms, Östergötlands,
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

64 Sjunde huvudtiteln.

[24.] Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens
län, och 1920 års krigskonjunkturskattelängder hade icke granskats
för vare sig Stockholms stad eller något av länen. Dessutom vill jag erinra
att krigskonjunkturskatt eftertaxerats jämväl under år 1921. Vid ingången
av år 1923 torde därför alltjämt krigskonjunkturskattelängder
komma att i stort omfång kvarligga ogranskade, och vad dyrtidsanslagen
angår torde de förvisso komma att förefinnas i de räkenskaper,
som skola granskas under nämnda år. Någon minskning av antalet
extra revisorer hos riksräkenskapsverket kan jag fördenskull icke föreslå.

Vad angår kostnaderna för de extra arbetskrafter vid riksräkenskapsverket,
som sålunda skulle behövas jämväl för första halvåret
1923, torde samma beräkningsgrund böra följas som för år 1922. Då
jag för nämnda halvår icke ifrågasätter någon ändring i arbetsförstärknmgen,
sådan den är bestämd för år 1922, torde det erforderliga anslagets
belopp böra bestämmas till hälften av motsvarande belopp för år 1922
eller alltså till 25,000 kronor.

§’Tim<^ av ,va(^ sålunda- anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till upprätthållande av riksräkenskapsverkets
verksamhet a extrci stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 bevilja ett förslagsanslag, högst, kronor 25,000.

Statens tryckerisakkunnige m. m.

20. Statens tryckerisakkunnige m. m.

[25. | ^ör anställande av en statens tryckerisakkunnig jämte erforderlig-a

tryckeri- biträden m. m. anvisade 1921 års riksdag under sjunde huvudtiteln såsakkunnige
som förslagsanslag, högst, dels å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av

»*• 17,000 kronor, dels ock å extra stat för år 1922 ett belopp av 33 000

(extra anslag), kronor. _ Dessa belopp voro avsedda dels för beredande av arvoden åt’den
sakkunnige jämte eit manligt och ett kvinnligt biträde, dels till expenser.

Den 29 juni 1921 meddelade Kungl. Maj:t förordnande för viss

person såsom statens tryckerisakkunnige för tiden från och med den 1

augusti 1921 till och med den 31 december 1922 samt förklarad^, att
den sakkunnige skulle tillsvidare åtnjuta ett mot lön enligt tjugufjärde
löneklassen, ortsgrupp G, i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsför -

Sjunde huvudtiteln.

valtningeu, svarande arvode av 9,540 kronor, för helt år räknat, jämte
dyrtidstillägg därå, beräknat enligt de grunder, som finnas angivna i
§ 4 av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 344) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Instruktion förståtens
tryckerisakkunnige utfärdades den 26 september 1921. Samma
dag faun Kungl. Maj:t gott

dels besluta, att tillsvidare, räknat från och med den 1 oktober
1921, ett manligt biträde, faktor, och ett kvinnligt biträde skulle vara
anställda hos den tryckerisakkunnige;

dels förklara, att, räknat från och med nämnda den 1 oktober 1921,
faktorn och det kvinnliga biträdet skulle äga tills vidare åtnjuta, faktorn
ett mot lön enligt avdelning B, trettonde löneklassen, ortsgrupp G, i
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, svarande arvode av
4,932 kronor, för helt år räknat, jämte dyrtidstillägg därå, beräknat enligt
de grunder, som finnas angivna i § 4 av förenämnda kungörelse den
29 juni 1921 och det kvinnliga biträdet ett mot lön enligt avdelning C,
fjärde löneklassen, ortsgrupp G, i samma avlöningsreglemente svarande
arvode av 2,160 kronor, för helt år räknat, jämte därå enligt nyssberörda
grunder belöpande dyrtidstillägg;

dels ock fastställa följande stater för sakkunniginstitutionen,nämligen:

Stat

för tryckerisakkunniginstitutionen, att tillämpas under senare halvåret 1921:

Arvoden jämte dyrtidstillägg därå, förslagsvis, högst...... kronor 11,500

Expenser, förslagsvis, högst.................................................... » 1,500

Engångskostnader för anskaffande av inventarier, förslagsvis,
högst............................................... » 4,000

Förslagsanslag, högst kronor 17,000.

Stat

för tryckerisakkunniginstitutionen, att tillämpas under år 1922:

Arvoden jämte dyrtidstillägg därå, förslagsvis, högst...... kronor 27,500

Expenser, förslagsvis, högst................................................... » 2,500

Engångskostnader för anskaffande av inventarier, förslagsvis,
högst...................................................................... ... » 3,000

Förslagsanslag, högst kronor 33,000.

Då det torde få anses självfallet, att den ifrågavarande sakkunniginstitutionen
bör fortbestå även för tid efter utgången av år 1922,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 9

66 Sjunde huvudtiteln.

tillåter jag mig nu göra framställning om äskande av anslag för ändamålet
å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923. Den tid, under vilken
institutionens verksamhet hittills fortgått, har varit alltför kort för att
kunna giva någon bestämd uppfattning i fråga om institutionens lämpligaste
organisation för framtiden. Tills vidare torde man alltså böra
stanna vid att föreslå dess bibehållande till samma omfattning som för
närvarande.

I detta sammanhang ber jag att med några ord få beröra frågan
om lokal för tryckerisakkimniginstitutionen.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 11 mars 1921, som finnes bilagt Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen samma dag angående anställande av en statens
tryckerisakkunnig, yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet
beträffande frågan om lokal för den sakkunnige jämte erforderliga biträden,
att, enligt vad han under hand inhämtat från fullmäktige i riksgäldskontor,
utsikt torde förefinnas, att behövliga rum till ett antal
av åtminstone två kunde ställas till förfogande i de lokaler, som disponerades
av riksdagens tryckeriavdelning. Samarbetet mellan de båda
institutionerna borde därigenom, yttrade departementschefen vidare, kunna
i väsentlig mån underlättas.

Under första tiden av tryckerisakkunniginstitutionens verksamhet
ställdes för densamma behövlig lokal till förfogande i den avdelning av
riksdagshuset, som disponeras av riksdagens tryckeriexpedition. Denna
lokal har dock sedermera ansetts erforderlig för andra ändamål, i följd
varav det blivit nödvändigt att tills vidare anskaffa annan lokal för
institutionen. Sådan lokal har ställts till förfogande genom Kungl.
Maj:ts beslut den 18 november 1921; och utgör det årliga hyresbeloppet
för lokalen 2,600 kronor.

Kostnaderna för institutionens verksamhet under första halvåret
1923 torde kunna beräknas på följande sätt:

Arvoden jämte dyrtidstillägg därå.......................................... kronor 13,000

Expenser, däri inberäknad hyresersättning för lokal ...... » 2,300

Summa kronor 15,300.

Skulle däremot lokal kunna anvisas sakkunniginstitutionen inom
riksdagshuset, komme det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet
att kunna minskas med 1,300 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

SjniHle huvudtiteln.

att för anställande av eu statens tryckerisak- [25.]
kunnig jämte erforderliga biträden in. in. å extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst......................... kronor 15,300.

O. Mkattewiiikostnader.

Tullverket.

1. Tullverket.

I skrivelse den 17 oktober 1921 har generaltullstyrelsen avgivit [26.]
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 Tullverket.
juni 1923. Förslaget utgör en omarbetning i vissa avseenden av det (ordinarie
förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1922, som styrelsen framlade anslag'')
den 11 oktober 1920 och vilket vilade å 1914 års tullkommissions delvis
överarbetade förslag till omorganisation och lönereglering för tullverket.

Vid den av styrelsen nu företagna omarbetningen av sitt tidigare förslag
har styrelsen i flera fall tagit hänsyn jämväl till vad min företrädare
i statsrådsämbetet i ämnet anfört till statsrådsprotokollet över finansärenden
den 18 mars 1921, vilket yttrande finnes återgivet i det vid
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen samma dag fnr 330) fogade
utdrag av sagda protokoll.

Under den förberedande behandlingen ay detta ärende fann jag —
särskilt som det avsetts, att det för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22
juni 1921 utfärdade avlöningsreglemente (nr 451) skulle bliva tillämpligt
jämväl å tullpersonalen — önskvärt, att 1902 års löneregleringskommittés
yttrande i ärendet, i vad detsamma avsåg frågor av löneteknisk natur,
inhämtades. Sedan ärendet därför remitterats till kommittén, förelåg det
sålunda infordrade yttrandet den 6 december 1921. Detta innehåller på
flera punkter vittgående avvikelser från vad generaltullstyrelsen hemställt
i sitt statförslag.

Med iakttagande i väsentliga delar av vad löneregleringskommittén
sålunda ifrågasatt, finner jag generaltullstyrelsens berörda förslag kunna
med vissa ändringar läggas till grund för en framställning till den förestående
riksdagen ''angående tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari
—30 juni 1923, innefattande tillika det förslag till omorganisation och
lönereglering för tullverket, som 1921 års riksdag i skrivelse den 20 juni
1921 (nr 372) förutsatt skola vid innevarande års riksdag föreligga. Det

68 Sjunde huvudtiteln.

[26.] är inig dock icke möjligt att förrän längre fram för Kungl. Maj:t anmäla
ärendet i syfte att proposition i ämnet måtte avlåtas till riksdagen. I
avvaktan härå torde erforderliga medel för berörda ändamål nu böra
allenast beräknas.

Vid godkännande av vad jag må komma att i ämnet slutligt tillstyrka
bör, såvitt nu kan förutses, det för tullverket uppförda ordinarie
förslagsanslaget i så matto höjas, att det för första halvåret 1923 upptages
med omkring 8,580,000 kronor. Däremot skulle under nämnda
förutsättning samtliga för tullverket å extra stat för år 1922 uppförda
anslag kunna ur riksstaten utgå. För första halvåret 1923 torde emellertid
för möjliggörande av övergången till systemet med efterskottslöner
böra å extra stat uppföras ett förslagsanslag, som lärer kunna
beräknas till omkring 428,000 kronor. Dessutom synes böra å tillläggsstat
för år 1922 uppföras ett sammanlagt belopp av ungefär

234,800 kronor, varav såsom förslagsanslag omkring 116,000 kronor
avseende att täcka kostnaderna för uppförande under år 1922 av bostadslägenheter
åt viss tullpersonal, samt såsom förslagsanslag, högst, dels
omkring 93,800 kronor, utgörande avlöningar vid vissa till nyinrättande
redan under år 1922 föreslagna befattningar vid tullverket, dels ock

25,000 kronor, avsedda till förstärkning under år 1922 av det å tullverkets
omkostnadsstat uppförda, till bestridande av diverse utgifter
avsedda förslagsanslag.

Beträffande beräknandet av det för förutnämnda ändamål erforderliga
extra anslaget å riksstaten för första halvåret 1923 torde jag få gorå
framställning under näst härefter följande punkt. Om beräknandet av
de för innevarande år behövliga beloppen å tilläggsstat kommer jag att
senare i dag göra hemställan i sammanhang med övriga äskanden å
1922 års tilläggsstat,
perioden 1 januari—30 juni 1923 får jag nu hemställa, att Kung!. Maj.t
måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie förlagsanslaget
till tullverket till ......... kronor 8,580,000.

2. Övergråugsavlöuiug: till tullverkets personal.

[27.] Under åberopande av vad jag- under punkt 26 anfört i fråga om

I0ning9’m utbetalning av övergångsavlöning till tullverkets personal under år 1923
tullverkets hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

personal.

(extra »inlag.)

Sjunde huvudtiteln. 69

utt, i avbidan på deu proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, för bestridande av övergångsavlöning
under år 1923 till tullverkets personal
bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln å
riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna
ett förslagsanslag av ............................. kronor 428,000.

Kontrollstyrelsen.

3 och 4. Kontrollstyrelsens avdelningar för kontrollen över tillverkningsavgifter
samt för rusdrycksförsäljningsäreuden och dess avdelning för ärenden

angående skattefri sprit m. m.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 18 mars 1921, vilket finnes bilagt Kungl. Maj:ts till
riksdagen avlåtna proposition samma dag, nr 269, angående ny stat
för kontrollstyrelsens avdelningar för kontrollen över tillverkningsavgifter
samt för rusdrycksförsäljningsärenden m. in., har kontrollstyrelsen i
skrivelse den 30 september 1920 framlagt förslag till omorganisation
av styrelsens avdelning för kontrollen över tillverkningsavgifter. Den 2
oktober 1920 anbefallde Kungl. Magt 1902 års löneregleringskommitté
att i ärendet avgiva utlåtande. Sedan emellertid riksdagen i skrivelse
den 17 juni 1921, nr 407, anhållit, att Kungl. Magt måtte föranstalta
om utredning, huruvida och på vad sätt kontrollen över sockertillverkningen
skulle kunna förenklas eller omläggas, i syfte att kostnaden för
densamma nedbringades utan att därvid kontrollens effektivitet äventyrades,
har Kungl. Maj:t den 26 september 1921 dels föranstaltat om
sådan utredning, dels ock, enär resultaten av den sålunda beslutade
utredningen samt av de pågående utredningarna rörande vissa med
brännvinstillverkningen samt med maltd ryckstill verkningen sammanhängande
spörsmål kunde komma att i.väsentlig mån påverka frågan
om omorganisation av kontrollstyrelsens avdelning för kontrollen över
tillverkningsavgifter, med återkallande av det löneregleringskommittén
meddelade uppdraget, funnit kontrollstyrelsens förberörda framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Åven om dessa
utredningar skulle komma att föranleda proposition till innevarande års
riksdag, synes mig någon proposition angående omorganisation av kontrollstyrelsens
avdelning för kontrollen över tillverkningsavgifter icke
hinna avlåtas till riksdagen detta år, helst i samband med berörda om -

[27.

Kontroll styrelsens -

avdelningar
för kontrollen
över Oliv er kningsavgifter

samt för rusdrycks
försäljning
särenden
och dess avdelning
för
ärenden angående
skattefri
sprit m. m.

(ordinarie

anslag.)

[28.]

[29.]

Verklamheten
d kontrollstyrelsens

avdelning för
rusdrycksförsäljningsärenden.

(extra anslag.)

70 Sjunde huvudtiteln.

organisationsfråga eu undersökning torde böra ske angående kontrollstyrelsens
organisation jämväl i övrigt.

1 skrivelse den 3i augusti 1921 har kontrollstyrelsen förklarat sig
anse, att för styrelsens avdelningar för kontrollen över tillverkningsavgifter
samt för rusdrycksförsäljningsärenden ävensom för styrelsens
avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m. erfordras anslag
å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 med hälften av motsvarande
anslagsbelopp för år 1922.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
kontrollstyrelsens avdelningar för kontrollen över tillverkningsavgifter
samt för rusdrycksförsäljningsärenden,
nu ...............................................;...... kronor 119,600,

med halva beloppet eller........................ » 59,800;

dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till kontrollstyrelsens
avdelning för ärenden angående skattefri
sprit m. m., nu ................................. >. 120,700,

med halva beloppet eller ................... » 60,350

att direkt utgå av denatureringsavgifter.

5. Verksamheten å kontrollstyrelsens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden.

hör upprätthållande av verksamheten å kontrollstyrelsens avdelning
för rusdrycksförsäljningsärenden har å extra stat för vartdera av
åren 1919—1921 anvisats förslagsanslag, högst, å 35,000 kronor. Å 1922
års riksstat är för enahanda ändamål uppfört ett förslagsanslag, högst,

47,000 kronor. Motiveringen för anslaget, som är avsett till beredande
av arvoden åt ett juridiskt biträde, eu inspektörsassistent och en aktuarie,
till vikariatsersättningar under semester för inspekt.örsassistenten och
aktuarien samt till arvoden åt amanuenser, skriv- och räknebiträden,
vaktmästare, sakkunniga m. m., återfinnes i det vid propositionen nr 318
till 1918 års lagtima riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 22 mars 1918, vartill jag tillåter mig hänvisa.

I sin under föregående punkt omförmälda skrivelse den 31 augusti
1921 har kontrollstyrelsen gjort framställning om anvisande för ändamålet
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom förslags -

Sjunde huvudtiteln. 71

anslag, högst, av hälften utav motsvarande anslagsbelopp för år 1922
eller sålunda 23,500 kronor.

Enligt vad jag inhämtat, var ifrågavarande anslag vid mitten av
år 1921 disponerat på följande sätt:

arvoden till juridiskt biträde, inspektörsassistent och

aktuarie............................................................................ kronor 13,800

semesterarvoden för de båda sistnämnda.............................. >< 250

arvoden till 3 amanuenser å 2,000, 1,800 och 1,500 kronor » 5,300

arvoden till 7 kvinnliga biträden å 1,550 kronor ............ » 10,850

arvoden till vaktmästare ........................................................... » 1,570

arvoden till 3 sakkunniga........................................................ » 1,200

Summa kronor 32,970.
Då arfslaget å 1921 års riksstat var upptaget med 35,000 kronor,

återstod alltså till kontrollstyrelsens disposition ett belopp av omkring

2,000 kronor, som avsågs att användas till arvoden till sakkunniga och
tillfälliga biträden samt till ersättningar för vikariat under ledighet för
tjänstemän, vilka befriats från viss del av tjänstgöringen för fullgörande
av särskilda uppdrag.

Emellertid har på min förfrågan, huruvida ifrågavarande anslag
skulle kunna undergå någon minskning, chefen för kontrollstyrelsen
under hand meddelat, att på senare tid en amanuensbefattning och en
kvinnlig biträdesbefattning lämnats obesatta. Vad särskilt den förra
befattningen anginge, torde dock behov av densamma snart åter inträda.
Däremot syntes inskränkning kunna vinnas genom någon ytterligare
minskning av antalet kvinnliga biträden. Med hänsyn till önskvärdheten
av att kontrollstyrelsen hade medel till förfogande för mötande
av oförutsedda krav vore likväl erforderligt, att anslaget icke nedsattes
i riksstaten.

Vid föreliggande frågas bedömande torde avgörande vikt böra
fästas vid angelägenheten av att varje besparing, som överhuvud är
möjlig, verkligen vidtages, och att äskandet av anslag å övergångsstaten
i görligaste mån begränsas. I betraktande härav och med hänsynstagande
jämväl till den ökade arbetsprodukt, som är att förvänta genom
den från och med år 1922 inträdda ökningen av den dagliga tjänstgöringstiden
inom ämbetsverken, synes mig förevarande anslagspost
kunna minskas med ett belopp av i runt tal med 5,000 kronor, för år
räknat. Med utgångspunkt från det å 1922 års riksstat upptagna an -

[29.]

Departementschefen.

Sjunde huvudtiteln.

[29.] slaget av 47,000 kronor, skulle ärsanslaget alltså böra bestämmas till
. 42,000 kronor, motsvarande för halvt år 21,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för upprätthållande av verksamheten å kontrollstyrelsens
avdelning för rusdryckstörsäljningsärenden
å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett förslagsanslag, högst ............ kronor 21,000.

H. Dyrtidstillägg vid kontrolistyrelsens avdelning för ärenden angående

skattefri sprit m. m.

[30.] Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av för

Vvidkontroii9. l 6ra, huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande behovet av anslag
styrelsens av- ''* riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 för täckande av kostnadeining
för der för dyrtidstillägg under sagda'' tid åt befattningshavare i statens
ende skattefri t.Janst m- A- hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

sprit m. m. , , - , • j . .

(extra anslag i .’ 1 avbldan pa den proposition i ämnet, som

kan bliva riksdagen förelagd, till täckande av kostnader
för dyrtidstillägg under första halvåret 1923 åt
befattningshavare vid kontrollstyrelsens avdelning för
ärenden angående skattefri sprit m. m. å extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom reservationsanslag
beräkna ett belopp av................. kronor 11,000

att direkt utgå av denatureringsavgifter.

7. Kontroll å tillverkuingsavgifter.

[31.] Uet ordinarie förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter

tillverknings- {)e8täl?lde8 av 1916 års riksdag till 800,000 kronor men blev av 1921
avgifter. riksdag, med hänsyn till att anslaget i avsevärd grad överskridits

(ordinarie höj* med 200,000 kronor till 1,000,000 kronor för år 1922.
anslag.) Enligt inhämtade uppgifter hava utgifterna å ifrågavarande anslag

under de första nio månaderna 1921 uppgått till 769,710 kronor 8 öre.
Anslaget har under samma tid gottgjorts med ett belopp av 84 067
kronor 67 öre.

Storleken av anslaget, varifrån bestridas kostnader för arvoden åt
överkontrollörer och kontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen
samt till förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerbeskatt -

Sjunde huvudtiteln. 7">

ningen ävensom för vissa expenser, torde för tiden 1 januari 30 juni
1923 bliva beroende av hur den under utredning varande frågan om
kontrollen å tillverkningsavgifter kommer att lösas; och lärer, enligt vad
jag inhämtat, en avsevärd nedsättning i anslagsbeloppet vara att motse,
därest det under utarbetning varande förslaget kommer att i huvudsak
genomföras.

Jag her i detta sammanhang få anmäla, att vissa överkontrollörer
vid brännvins- och maltdryckstillverkningen gjort framställning om erhållande
;iv tillfällig arvodesförbättring från och med år 1922.^ 1 häröver
avgivet utlåtande bär kontrollstyrelsen framhållit, att fragan om
tjänstgöring för och arvode åt överkontrollörerna torde bliva upptagen
till prövning i sammanhang med kontx-ollens omändring över huvud.
För år 1922 anser jag mig icke kunna tillstyrka någon arvodesförhöjning
till ifrågavarande kontrollörer, och vad angår tiden därefter är jag,
med hänsyn till den pågående utredningen om kontrollen, icke nu beredd
att taga ställning till spörsmålet om kontrollörernas arvoden.

I avvaktan på den proposition, som i detta ämne må komma att
avlåtas till riksdagen, torde anslaget till kontroll å tillverkningsavgifter
böra å riksstaten allenast beräknas; och torde man beträffande anslagets
belopp böra tillsvidare räkna med hälften av det för år 1922 anvisade
beloppet eller alltså 500,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avvaktan på den proposion i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie
förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter
till ........................................................ kronor 500,000.

8. Stämpelomkostnader.

Det ordinarie förslagsanslaget till stämpelomkostnader, vilket vid
1909 års riksdag höjdes från 280,000 kronor till 390,000 kronor, upptogs
av 1910 års riksdag i riksstaten för år 1911 med ett belopp av
42*0,000 kronor. Anslaget har sedermera alltjämt upptagits med sistnämnda
belopp.

På anmodan av min företrädare i ämbetet har statskontoret den
31 oktober 1921 yttrat sig angående beräkning av beloppet av detta
anslag för tiden 1 januari—30 juni 1923. Enligt av ämbetsverket därvid
lämnade uppgifter hava utgifterna å anslaget belöpt sig för år 1919 till
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 10

[31.]

[32.]

Stämpel omkostnader.

(ordinarie

anslag.)

[32.]

[33.]

Kostnader
för taxering
till skatt å
inkomst och
förmögenhet.

(ordinarie

anslag.)

74 Sjunde huvudtiteln.

748,991 kronor 55 öre samt för år 1920 till 516,290 kronor 39 öre,
därav 311,974 kronor 26 öre under första halvåret. Under första hälften
av år 1921 har å anslaget utanordnats tillhopa 535,159 kronor 82 öre.
Statskontoret föreslår, att anslaget för tiden 1 januari—30 juni 1923
upptages med ett belopp av 300,000 kronor.

Med hänsyn till att anslaget i fråga under de senare åren överskridits
synes mig en höjning av detsamma böra äga rum. Jag föreslår,
i likhet med statskontoret, att anslaget bestämmes efter ett årsbelopp
av 600,000 kronor samt förty för tiden 1 januari—30 juni 1923
upptages till 300,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

stämpelomkostnader, nu.......................... kronor 420,000,

med............................................................... » 300,000.’

9. Kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.

Förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet har i riksstaterna för åren 1919 och 1920 uppförts med
respektive 1,100,000 och 1,500,000 kronor. Jämväl för år 1921 var
anslaget upptaget till sistnämnda belopp. I riksstaten för år 1922 har
anslaget, som under åren 1919 och 1920 avsevärt överskridits, upptagits
med ett till 2,500,000 kronor förhöjt belopp.

Enligt vad jag inhämtat uppgingo utgifterna å ifrågavarande anslag
under första halvåret 1920 till 95,310 kronor 49 öre och under
första hälften av år 1921 till 387,478 kronor 61 öre. Statskontoret,
som på anmodan avgivit yttrande angående beräkningen av ifrågavarande
anslag för tiden 1 januari—30 juni 1923, har föreslagit, att anslaget
för sagda tidsperiod upptages med ett belopp av 350,000 kronor.

Av utgifterna å anslaget under första halvåret 1921 faller, enligt
vad jag inhämtat, den ojämförligt största posten eller omkring 260,000
kronor, på kostnader för tryckning av blanketter in. m. För tiden 1
januari—30 juni 1923 hava dylika kostnader av olika orsaker ansetts
kunna högst avsevärt nedbringas och torde kunna beräknas till omkring

100,000 kronor. Med hänsyn härtill synes mig anslaget för sagda tidsperiod
kunna begränsas till 200,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen

Sjunde huvudtiteln.

att upptaga det ordinarie iörslagsanslaget till [33.]
kostnader för taxering till skatt å inkomst och för -

kronor 2,500,000,

» 200,000.

mogenhet, nu
med..................

10. Observations- och uppbördsprocent*!- in. in.

Förslagsanslaget till observations- och uppbördsprocent*!- m. in. [34.]
höjdes av 1916 års riksdag från 10,000 kronor till 20,000 kronor, med
vilket sistnämnda belopp anslaget sedermera upptagits i riksstaten. procenter

Från ifrågavarande anslag hava utgått anmärkningsförfattare i m-mkammarrätten
tillkommande anmärkningsprovision å de till följd av
kammarrättens revisionsavdelnings anmärkningar inflytande medel, advokatfiskalen
i nämnda ämbetsverk i andra mål än anmärkningsmål liksom
ock advokatfiskalerna i kammarkollegium tillkommande provision å
till följd av deras ämbetsåtgärder till kronan inflytande medel, av hovrätterna
för granskning i fråga om stämpelbeläggningen av vederbörande
underrätters protokoll över lagfarter och inteckningar m. m. förordnade
tjänstemän tillkommande anmärkningsarvode å stämpelmedel,
som med anledning av deras anmärkningar komma statsverket till godo,-vissa tjänstemän i städerna tillkommande mantalsskrivningsprovision
ävensom vissa andra, jämförelsevis mindre betydande utgifter.

Utgifterna å anslaget uppgingo under år 1920 till 51,689 kronor
25 öre, därav under första halvåret 18,574 kronor 70 öre, samt för
tiden 1 januari—30 juni 1921 till 29,764 kronor 75 öre. Statskontoret,
som på anmodan yttrat sig angående beräkningen av ifrågavarande anslag
för tiden 1 januari—30 juni 1923, har ansett detsamma böra för
sagda tidsperiod upptagas till 20,000 kronor.

Vid bedömande av spörsmålet om behov av anslag för ifrågavarande
ändamål å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 torde hänsyn
böra tagas jämväl därtill, att, enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den
17 december 1920 (nr 834) angående upphörande av den vissa statstjänstemän
tillkommande rätt till anmärkningsarvode sådant arvode icke
skall utgå för belopp, som återburits eller inbetalts på grund av anmärkningar,
vilka till vederbörande ämbetsverk ingivits efter utgången
av år 1920. Med undantag allenast för tjänsteman, som icke är skyldig
underkasta sig upphävande av eller minskning i extra inkomster
vid tjänsten, kommer sålunda rätten till anmärkningsarvode att under

76 Sjunde huvudtiteln.

[34.] viss övergångstid avvecklas. Härigenom måste ifrågavarande anslagkomma
att befrias från utgifter för dylikt arvode. Enligt erhållen uppgift
hava kostnader av ifrågavarande slag hittills utgjort den ojämförligt
större delen av de å anslaget avförda utgifterna. Inom vilken tid
anslaget må kunna praktiskt taget befrias från utgifter för anmärkningsarvoden
torde visserligen icke kunna nu förutses, då detta blir beroende
på avgörandet av anmärkningsmål, anhängiggjorda inom utgången av
år 1920, men det synes mig dock kunna antagas, att behovet av medel
för ifrågavarande ändamål under första halvåret 1923 skall väsentligt
nedgå. Med hänsyn härtill finner jag mig, oaktat anslaget under
de senare åren överskridits, icke böra föreslå någon höjning av detsamma.
För tiden 1 januari—30 juni 1923 torde förty anslaget böra
bestämmas till 10,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung!. Mai:t
måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
observations- och uppbördsprocent^-

m. in., nu .................................................. kronor 20,000,

med halva beloppet eller........................ » 10,000.

1). Diverse.

1. Ålderstillägg.

[35.] Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Ålderstillägg.

(ordinarie att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

*n8l*s) ålderstillägg, nu ,............................... kronor 1,000,

med halva beloppet eller........................... » 500.

2. Ersättning till städerna för mistad tolag.

[36.] Anslaget för ersättning till städerna för mistad tolag höjdes av

(apstaderna ^p^0 års riksdag från 3,500,000 kronor till 5,000,000 kronor, med
fot- mistad vilket sistnämnda belopp anslaget finnes upptaget i riksstaten för varttotag.
,Jera ay £ren J021 och 1922.

(ordinarie

anslag.)

Sjunde huvudtiteln. 77

Vad angår ersättningen till städerna lör nästad tolag'' ber jag i

detta sammanhang få erinra om följande:

Sedan Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 december 185<,
nr 58, sid. 62, förordnat om upphörande av de till städerna under benämningen
tolag utgående avgifter, vilka lör framtiden inbegripits i de
samtidigt därmed fastställda nya tullsatserna, meddelade Kungl. Maj:t i
skrivelse till generaltullstyrelsen samma dag, nr 64, sid. 1, bestämmelser
angående, bland annat, den gottgörelse, som städerna i anledning härav
skulle erhålla av tullmedlen. För städer, som hade tolag och år 1857
erhöllo tolagsersättning, utgår berörda gottgörelse dels med visst för
varje stad bestämt årligt belopp, dels med tillökning av 5 procent å
den tulluppbörd, som i varje stad överstiger visst fastställt belopp, med
iakttagande därjämte att'' ersättningen undergår på visst sätt bestämd
minskning för vad tulluppbörden understiger sistnämnda belopp. Till
städer, som efter år 1857 erhållit anslag av tullmedlen, utgår ersättningen
efter 5 procent av deras tulluppbörd. I § 134 av t jänstgöringsregfementet
för tullverket den 14 december 1910, bill. nr 86, meddelas
föreskrifter rörande utbetalning av tolagsersättning. Sådan ersättning
skall, där den utgår med viss fastställd procent av uppbörden, utbetalas
till vederbörande stadsmyndighet för varje kvartal i början av nästföljande
månad, varvid ersättningen för årets tre första kvartal balanseras
i räkenskaperna under förskottstitel. Vid utbetalningen i januari månad
avföres nästföregående års hela tolagsersättning. Beträffande tolagsersättning,
som utgår efter annan grund, sker utbetalningen kvartalsvis
inom loppet av den sista månaden med en fjärdedel av berörda ersättnings
normalbelopp och balanseras i räkenskaperna under förskottstitel.
Om vid årets slut befinnes, att i följd av tulluppbördens ökning tillökning
i tolagsersättningen utöver normalsumman bör äga rum, skall
sådan ökning gottgöras staden efter fastställd grund och jämte under
föregående år utbetalda förskott avföras i räkenskapen för januari månad.
Har däremot stadens tulluppbörd under året icke uppnått den fastställda
normalsumman, skall stadgat avdrag ske vid närmast följande utbetalning
av förskott å tolagsersättningen.

Statskontoret, som yttrat sig angående beräkningen av det för
ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget å riksstaten för tiden 1
januari—30 juni 1923, har ansett hela det för år 1923 erforderliga beloppet
böra uppföras i riksstaten för förstnämnda tidsperiod. Vad beträffar
storleken av anslaget har statskontoret ansett det knappast vara anledning
frångå de i 1921 och 1922 års riksstater uppförda anslagsbeloppen.

I sin skrivelse den 17 oktober 1921 med förslag till tullverkets

78 Sjunde huvudtiteln.

[36.] utgiftsstater för halvåret 1 januari—30 juni 1923 har generaltullstyrelsen
yttrat sig jämväl angående anslaget till tolagsersättning. Styrelsen
har därvid anfört, att, då den på år 1922 belöpande tolagsersättningen
till övervägande del utbetalades först i början av år 1923 och den del
därav, som utbetalades under år 1922, i allt fäll icke avfördes i räkenskapen
förr än i början av år 1923, kunde den omständigheten, att
första hälften av sistnämnda år komme att utgöra en särskild budgetperiod,
icke inverka på storleken av anslagsbeloppet för samma period.
I detta sammanhang har emellertid styrelsen ifrågasatt utredning, i
vad mån budgetårets omläggning påkallar ändring av gällande bestämmelser
rörande utbetalningen av tolagsersättningen till därtill berättigade
städer i så måtto, att den huvudsakliga delen av samma utbetalning
flyttas från början av kalenderåret till början av budgetåret.

Departement tchefen.

Då det å ett års riksstat uppförda anslaget till tolagsersättning, såsom
av det anförda framgår, avser ersättning, som belöper å nästföregånde
kalenderår, synes det mig icke böra komma i fråga att uppskjuta gäldandet
av sådan ersättning för år 1922 till efter ingången av juli
månad 1923. Vid sådant förhållande lärer å övergångsbudgeten böra
uppföras anslag till belopp, som erfordras för gäldande av hela den på
år 1922 belöpande ersättningen. Jag vill i detta sammanhang framhålla,
att spörsmålet om en omläggning av utbetalningen av tolagsersättningen,
i syfte att få den huvudsakliga delen av samma utbetalning
förflyttad från början av kalenderåret till början av budgetåret,
torde böra ses i samband med lösningen av tolagsersättningsfrågan över
huvud. Sistberörda fråga har varit föremål för undersökning vid den
förberedande enmansutredning om städernas uppbördsväsende m. in.,
som påbörjades under år 1920 och numera slutförts. Emellertid bör
givetvis tillfälle beredas, bland andra, vederbörande städer att yttra sig
i ämnet, innan något närmare förslag kan framläggas.

På grund av vad sålunda anförts, och då jag icke äger anledning
föreslå någon ändring av det ifrågavarande anslagets årsbelopp, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget för
ersättning till städerna för mistad tolag,

1111............................................................. kronor 5,000,000,

med hela beloppet eller ..................... » 5,000,000.

Sjunde huvudtiteln.

3. Städers friheter.

Förslagsanslaget till städers friheter liar i riksstaten från och med
år 1907 upptagits med ett belopp av 44,700 kronor, därav 44,670 kronor
till och med år 1913 såsom »anvisning i kontant» och därefter såsom
»direkt anvisning» samt 30 kronor till och med år 1913 såsom
»indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag, friheter» och
därefter såsom »friheter».

Statskontoret, som på anmodan yttrat sig angående beräkningen
av ifrågavarande -anslag å övergångsbudgeten, har meddelat, bland annat,
att utgifterna å det kontanta anslaget uppgått under år 1920 till
37,979 kronor 99 öre, därav under första halvåret 25,208 kronor 62
öre, och under första hälften av år 1921 till 25,043 kronor 63 öre; och
har statskontoret ansett, att anslaget å riksstaten för tiden 1 januari—
30 juni 1923 borde beräknas till hälften av anslagets hittillsvarande
belopp eller sålunda 22,335 kronor. Beträffande det såsom »friheter»
upptagna beloppet 30 kronor har statskontoret meddelat, att ingen del
av detsamma tagits i anspråk sedan år 1908. Statskontoret, som förklarat
sig icke hava varit i tillfälle att nu verkställa någon undersökning,
huruvida det i framtiden vore behövligt att i riksstaten uppföra
något belopp för ifrågavarande ändamål, har emellertid hållit före, att
berörda anslag i allt fall kunde uteslutas vid uppgörande av budgetberäkning
för första halvåret 1923.

Vad angår det kontanta auslaget, vilket till största delen är avsett
för beredande av ersättning till vissa städer för förlorade tullfriheter,
som av gammalt varit dem medgivna, saknar jag anledning föreslå
annat än att anslaget beräknas till hälften av det nuvarande beloppet
eller till 22,335 kronor.

I fråga om det under rubriken »friheter» upptagna belopp å 30
kronor ber jag få erinra om följande.

Genom brev den 18 april 1844 förordnade Kungl. Ma:jt, att
allmogen i Årstads och Faurås härader, som varit skyldiga utgöra
hjälpedagsverken till Falkenbergs kronolaxfiske, vilket innehades av Falkenbergs
stad under perpetuellt arrende, skulle befrias från den årliga
avgift, de för berörda bjälpedagsverken till staden erlagt, och statsverket
vidkännas densammas erläggande genom avdrag å arrendet intill dess i
laga ordning kunde bliva prövat, om icke samma avgift till staden

[37.]

Staden friheter.

(ordinäre

anslag.)

Departemente ehsfen.

[37.]

[38.]

Restitutioner.

(ordinarie

anslag.)

80 Sjunde huvudtiteln.

kunde för framtiden upphöra, varefter kammarkollegium genom beslut
den 11 december 1890 förklarat Falkenbergs stad såsom innehavare
under perpetuel^ arrende av Falkenbergs kronolaxfiske framgent berättigad
till denna ersättning, varav staden komme i åtnjutande på det sätt
att motsvarande del av kronolaxfiskets ränta upptagits såsom staden
anordnad. Den 4 mars 1892 förordnade Kung]. Maj:t, att, då de i 7
mom. av kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord vilande
grundskatter den 5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna
ränta tillämpliga, densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper
kvarstå under anordningstitel. Ifrågavarande anordnade grundskatt
uppgår till 33 kronor 57 öre. Det däremot svarande anslaget bestämdes
av 1899 års riksdag till 30 kronor.

Enligt vad jag inhämtat innehaves det ifrågavarande kronolaxfisket
ännu alltjämt av Falkenbergs stad, som alltså skulle vara berättigad
till ersättning på sätt förut sagts. Emellertid har staden sedan år
1908 icke tagit ersättningen i anspråk. Hur det än må komma att förhålla
sig med behovet av anslag för ifrågavarande ändamål för framtiden,
synes mig i varje fall sådant anslag kunna avvaras å riksstaten för tiden
1 januari—30 juni 1923.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

städers friheter, nu............................	........ kronor	44,700,
däraA^ direkt anvisning.....................	........ »	44,670
och friheter...................................	........ »	30,.
med direkt anvisning .....................	....... »	22,335
och friheter utan angivet belopp.

4. Restitutioner.

Det ordinarie förslagsanslaget till restutitioner blev i riksstaten för
år 1921 höjt från 300,000 till 3,000,000 kronor. I fråga om den närmare
motiveringen till berörda beslut tillåter jag mig hänvisa till A^ad
föredragande departementschefen därom anfört under punkten 28 i det
vid 1920 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 7 januari 1920. Då
anslaget, som enligt vad nyss sagts för år 1920 uppgick till 300,000
kronor, för sagda år överskridits med icke mindre än 9,490,637 kronor
66 öre, höjdes anslagsbeloppet i 1922 års riksstat till 5,000,000 kronor.

Sjunde huv udt i teln. Hl

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande angående beräkningen
av ifrågavarande anslag för tiden 1 januari—30 juni 1923, bär därvid
meddelat, bland annat, att under forsta halvåret 192 L från anslaget
utanordnats 8,090,992 kronor 97 öre. Vidare bar ämbetsverket anfört,
att, då det vore antagligt, att de omständigheter, som föranlett de stora
utgifterna under år 1920 och första halvåret 1921, icke skulle föreligga
i samma utsträckning under första halvåret 1923, det torde vara tillfyllest
att för sistberörda halvår beräkna hällten av det i 1922 års
riksstat uppförda beloppet eller således 2,500,000 kronor.

Från riksräkenskapsverket har jag inhämtat, att för tiden 1 januari
—31 oktober 1921 å ifrågavarande anslag dels uppförts såsom inkomst
tillhopa 4,409 kronor 46 öre, dels avförts utgifter å tillhopa 15,430,432
kronor 25 öre. Dessutom lära de å inkomstiiteln »krigskonjuukturskatt»
för angivna tid avförda utgifter, tillhopa 20,016,119 kronor 10 öre,
till största delen avse restitution av sådan skatt.

De utgifter, som äro avsedda att bestridas från anslaget till restitutioner,
hava sålunda uppgått till långt högre belopp äu anslaget. För
tiden 1 januari—30 juni 1923 torde emellertid utgifterna å anslaget
kunna beräknas bliva avsevärt mindre. 1 betraktande härav och då
det icke nu kan ens närmelsevis förutses, till vilket belopp utgifterna
för sagda tid komma att uppgå, synes mig anslaget böra bestämmas
till hälften av det för år 1922 upptagna beloppet.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Magt måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

institut ioner, nu .................................. kronor 5,000,000,

med halva beloppet eller .................. » 2,500,000.

5. Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting.

Från och med år 1911 har å riksstatens sjunde huvudtitel uppförts
ett reservationsanslag till »bidrag till landsting och städer, som
icke deltaga i landsting», till beloppet svarande mot inkomsttiteln »bevillning
av fast egendom samt av inkomst». Enligt Kungl. Maj:ts tidigare
i dag fattade beslut skall sagda inkomsttitel i förslaget till övergångsbudget
upptagas med ett belopp av 400,000 kronor. Anslaget bör
alltså bestämmas till nämnda belopp. I sammanhang med budgetårets
omläggning torde bestämmelserna angående anslagets utbetalning behöva
undergå ändring, men därmed lärer lämpligen böra anstå till ett senare år.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sarnl. It

C»8.]

Departe mentschefen -

Bidrag till
landsting och
städer, som
icke deltaga i
landsting.

(extra anslag.)

82 Sjunde huvudtiteln.

[39.] Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bidrag till landsting och städer, som icke
deltaga i landsting, å extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
å ..................................... ............... kronor 400,000

att direkt utgå av bevillning av fast egendom samt
av inkomst.

6. Ersättning till vissa städer och köpingar för till statsverket indragna

brännvinsförsäljningsmedel.

[40.] Enligt 1 § i förordningen den 18 juli 1913 (nr 198) angående

EtiTvis.m ePsttning till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningsstader
och sällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel skola
mlTatZeiklt av 8tatsverket till de i nämnda paragraf angivna städer och köpingar
indragna utbetalas bestämda ersättningsbelopp, för vilkas bestridande särskilt ordiföwijnin
s nar''e anslag anvisats å riksstateu. Ifrågavarande belopp skola enligt
medel9 5 § i samma förordning av statskontoret till vederbörande utbetalas
(ordinarie under april månad.

anslag.) För år 1923 uppgå ersättningsbeloppen till sammanlagt 3,893,700

kronor. Då det emellertid icke synes nödigt att till vederbörande utbetala
ersättningarna tidigare än etter ingången av juli månad samt genom
en dylik anordning skulle vinnas, att anslag för ändamålet icke behövde
uppföras å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923, har jag ansett
mig böra föreslå sådan ändring av 5 § i förenämnda förordning, att
utbetalningen kan uppskjutas till juli månad.

Inom departementet har för sådant ändamål utarbetats följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 18 juli
1913 (nr'' 198) angående ersättning till städer och vissa köpingar, landsting
och hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel.

Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 18 juli 1913
angående ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
skall hava följande ändrade lydelse:

(Sjunde huvudtiteln. 83

5 §•

Statskontoret skall varje år låta till vederbörande utbetala de i 1 §
föreskrivna ersättningsbeloppen under juli månad.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga ifrågavarande förslag till förordning
angående äudrad lydelse av 5 § i förordningen den
18 juli 1913 .(nr 198) angående ersättning till städer
och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvins! örsäljningsmedel;

dels ock upptaga det ordinarie anslaget för ersättning
till vissa städer och köpingar för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel,

nu............................................................... kronor 4,205,196,

utan angivet belopp.

7. Ersättning till landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

1 förordningen den 9 oktober 1914 (nr 275) angående ersättning
till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel äro i §§ 1 och 3 bestämmelser
meddelade angående dylik ersättning till landsting och städer,
som icke deltaga i landsting. Anslag, som av riksdagen för ändamålet
beviljas, skall enligt § 1 mellan landstingen och nämnda städer tillsvidare
fördelas efter deras folkmängd vid början av det år, då fördelningen
äger rum. Enligt § 3 skall statskontoret låta till vederbörande
utbetala de dem tillkommande ersättningsbeloppen, så snart uppgifterna
om folkmängden vid årets början blivit tillgängliga.

Då de ifrågavarande ersättningsbeloppen, enligt vad statskontoret
upplyst, icke hinna utbetalas förr än under senare halvåret, torde något
anslag för ändamålet icke behöva anvisas å riksstaten för tiden
1 januari—30 juni 1923. Skulle emellertid folkmängdsuppgifterna bliva
tillgängliga så tidigt, att ersättningarnas utbetalande kunde ske under
första halvåret, torde bestämmelsen i § 3 av förenämnda förordningkunna
anses lägga hinder i vägen för utbetalningens uppskjutande till
senare halvåret. Jag anser därför lämpligt, att bestämmelsen i fråga

[40.]

[4 Ej

Ersättning
till landsting
och städer,
som ej deltaga
i landsting,
för till statsverket
indragna

brännvinsförsälj
iingsrtitdel.

(ordinarie
anslag.)

84 Sjunde huvudtiteln.

[41.] ändras därhän, att utbetalningen må äga rum först efter ingången av
juli månad.

I detta sammanhang ber jag få meddela, att bestämmelserna an-,
gående ersättning till hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäijningsmedel ansetts böra utbrytas ur meranämnda förordning
och sammanföras i eu särskild förordning, vartill förslag senare
i dag torde komma att föreläggas Kungl. Maj:t av chefen för jordbruksdepartementet.
Vid sådant förhållande synes det lämpligast, att
beträffande motsvarande ersättning till landsting och städer, som icke
deltaga i landsting, ny förordning, innehållande samtliga bestämmelser
i ämnet, utfärdas. I enlighet härmed har jag låtit inom departementet
utarbeta följande

Förslag

till

förordning angående ersättning till landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedtl.

Med upphävande av vad i förordningen den 9 oktober 1914 (nr 275)
angående ersättning till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvinsförsäijningsmedel stadgas
i fråga om dylik ersättning till landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, förordnas som följer:

Anslag, som av riksdagen beviljas för beredande av ersättning till
landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, för till statsverket
indragna brännvinsförsäijningsmedel, skall mellan landstingen och nämnda
städer tillsvidare fördelas efter deras folkmängd.

Sådan fördelning verkställes årligen. Till grund för fördelningen
skall läggas folkmängden vid början av det år, då fördelningen äger rum.

Statskontoret skall låta till landstingen och de städer, som ej deltaga
i landsting, utbetala de dem tillkommande ersättningsbeloppen, så
snart uppgifterna om folkmängden vid årets början blivit tillgängliga,
dock först efter ingången av juli månad.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

»lag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga ifrågavarande förslag till förordning
angående ersättning till landsting och vissa städer för
till statsverket indragna brännvinsförsäijningsmedel;

Sjunde huvudtiteln. 06

dels ock upptaga det ordinarie anslaget tör ersättning
till landsting och städer, som ej deltaga i landsting1,
för till statsverket indragna brännvinsförsälj ningsmedel,

nu................................. kronor 3,100,000,

utan angivet belopp.

8. Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
vederlag" för nedlagda utskänkningsrättigheter,
nu .................................................... kronor 7 5,000,

med halva beloppet eller ...................... » 37,500.

9._ii Inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor samt avlösning

av frälseskatteräntor.

För vartdera av åren 1919—1922 hava å extra stat under sjunde
huvudtiteln såsom förslagsanslag uppförts dels till inlösen av skatte!Iralseräntor
ett belopp av 45,000 kronor, dels till ersättning för skattefra seräntor
ett belopp av 80,000 kronor och dels till avlösning av fralseskatteräntor
ett belopp av 125,000 kronor. , ...

För närmare kännedom om beskaffenheten av de kostnader, för
vilka ifrågavarande anslag beviljats, samt om de grunder, som följts
vid beräknandet av anslagsbelnppen, tillåter jag mig hänvisa till den
utredning, som i berörda hänseenden lämnats i det vid statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag, sjunde huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 14 januari 1918 (sid. 2b0 doö).
Åven för första halvåret 1923 erfordras givetvis anslag for nu

ifrågavarande ändamål. ... .

Vad angår anslagens storlek har jag icke anledning föreslå någon

ändring i årsbeloppen. För tiden 1 januari—30 juni 1923 torde hora

anvisas hälften av berörda belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
såsom förslagsanslag anvisa

a) till inlösen av skattefrälseräntor
ett belopp av................................................ kronor 22,500,

41.]

[42.]

Vederlag för
nedlagda utskänkningsrättigheter.

(ordinarie

anslag.)

[43.]

Inlösen av
och ersättning
för skattefrälseräntor

samt avlösning
av frälseskatteränior.

(extra anslag.)

86 Sjunde huvudtiteln.

[43.] b) till ersättning för skattefrälse -

räntor ett belopp av................................ kronor 40,000,

samt

c) till avlösning av frälseskatteräntor
ett belopp av ................................. » 62,500.

12. Kostnader för bestridande av staten åliggande kommunala och

andra utskyld er.

[44.] Till bestridande av staten åliggande kommunala och andra utskylder

K°bl"r?dLdt ar a0 extra 8tat *''ör ,ar 19~2 uppfart ett förslagsanslag å 250,000 kronor.
av sluten 1 Iråga om de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts och rikskomZuiia
da&eQS. beslut härom, får jag hänvisa till det vid 1921 års statsverksoch
andra proposition, sjunde huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
utskylder. finansärenden för den 7 januari 1921, sid. 77 — 80.

(extra anslag.) . . Åven för första halvåret 1923 erfordras givetvis anslag för nu
ifrågavarande ändamål. Da man ännu saknar erfarenhet om utgittsbelastningen
å anslaget, synes mig beloppet för sagda tid böra bestämmas
till hälften av anslagets belopp å 1922 års riksstat.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av staten åliggande kommunala
och andra utskylder å extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag
av......................................... kronor 125,000.

13. Yissa utskylder för det brittiska beskickningshuset i Stockholm.

[45.] . Till bestridande av vissa utskylder för det brittiska''beskickningsVdeSr
fol^det Stockholm har riksdagen på Kungl. Majrts förslag på extra

brittiska be- stat för ett vart av åren 1918 —1921 anvisat ett förslagsanslag av 1 000
hu^tstek kr0aor- De Jbrhållanden, som föranledde Kungl. Maj:ts berörda framhoim.
ställningar, föreligga alltjämt oförändrade, varför en liknande framställ(extra
anslag.) rjng i vad angår första halvåret 1923 torde böra göras till instundande
riksdag.

1922 års anslag för ifrågavarande ändamål är avsett för bestridande
av den för år 1922 för det brittiska beskickningshuset utgående bevillningen
samt viss andel av kommunalut>kylderna för fastigheten för år
1921, vilka skatter skola erläggas under år 1922. Den på svenska

Sjunde huvudtiteln. 87

staten fallande andelen av kommunalutskylderna har beräknats till 65 [45.]

procent av hela beloppet..

Beträffande det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslagsbelopp
för första halvåret 1923, vilket belopp allenast kommer att avse
kommunalutskylder, torde man kunna räkna med omkring hälften av
det hittillsvarande årsbeloppet eller alltså 500 kronor. Den andel av
kommunalutskylderna, som bör erläggas av svenska staten, synes jämväl
för ifrågavarande tid böra beräknas efter hittills gällande grunder.

Jag vill i detta sammanhang omnämna, att framställningar gjorts, i
syfte att svenska staten måtte ikläda sig kostnaderna för vissa utskylder
jämväl för de tyska och franska beskickningshusen här i staden, vilka
frågor emellertid äunu icke fortskridit så långt, att jag nu kan framlägga
något förslag i ämnet.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att för bestridande av viss del av de kommunalutskylder
lör år 1922, som komma att påföras det
brittiska beskickningshuSet i Stockholm, på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag
av......................................................... kronor 5o0.

Bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet m. m.

På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar bär riksdagen [46.]
såsom bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet under sjunde Bid™g

CO it SUP it StCfL fL(LStm

huvudtiteln såsom förslagsanslag, högst, anvisat dels å tilläggsstat för förbundets
år 1918 ett belopp av 4,000 kronor, dels ock å extra stat för vartdera verksamhet
av åren 1919 och 1920 ett belopp av 8,0'' >0 kronor. Sedermera har m'' m''
riksdagen, på av Kungl. Maj:t i anledning av framställning från stadsförbundet
gjorda förslag, anvisat såsom förslagsanslag, högst, dels å
tilläggsstaten för år 1920 ytterligare 4,000 kronor, dels ock å extra
stat för vartdera av åren 1921 och 1922 ett belopp av 12,000 kronor.

Rörande denna fråga tillåter jag mig hänvisa till den utredning,
som lämnats vid anmälan av frågorna rörande regleringen av utgifterna
under riksstatens för år 1921 sjunde huvudtitel och som återfinnes i det
vid statsverkspropositionen till 1920 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finausärenden den 7 januari 1920 (sid. 374—379).

I skrivelse den 2 september 1921 bar nu svenska stadsförbundets
styrelse gjort framställning om erhållande av statsbidrag till förbundets
verksamhet jämväl under år 1923 med oförändrat belopp.

[46.]

147.

Bidrag till
internationella
statistiska
institutets
permanenta
bi, rå
i Haag.

(extra anslag.)

88 Sjunde huvudtiteln.

Då, enligt vad jag inhämtat, ifrågavarande anslag plägar av stadsförbundet
tagas i anspråk först under senare halvåret, lärer det icke
innebära någon olägenhet att jämväl för år 1923 uppskjuta statsbidragets
utbetalning till efter den 30 juni. Vid sådant förhållande synes
mig den nu föreliggande framställningen icke böra föranleda något förslag
till riksdagen.

Jag ber i detta sammanhang få anmäla, att styrelsen för svenska
landskommunernas förbund, som trätt i verksamhet under år 1920, i
skrivelse den 20 november 1921 gjort framställning om ett statsanslag
till förbundet å 8,000 kronor årligen. Enligt min mening bör icke
heller denna framställning föranleda något förslag till riksdagen, då ett
eventuellt anslag till förbundet icke lärer böra ifrågakomma tidigare än
för år 1923 och i så fall torde behöva beviljas först å riksstaten för tiden
1 juli 1923—30 juni 1924.

14. Bidrag till internationella statistiska institutets permanenta byrå i Haag.

I riksstaterna för ett vart av åren 1916—1922 har såsom bidrag
till internationella statistiska institutets permanenta byrå i Haag på
extra stat under sjunde huvudtiteln anvisats ett förslagsanslag, högst, å

1,000 kronor.

Jämväl för år 1923 torde anslag i omförmälda avseende bliva
behövligt, därvid liksom hittills bör förutsättas, att erforderligt antal
av byråns publikationer kostnadsfritt överlämnas till vederbörande svenska
myndigheter. I enlighet med vad jag förut i dag under »För flera
huvudtitlar gemensamma frågor» anfört rörande anslagsberäkningen å
övergångsbudgeten torde hela det för år 1923 erforderliga beloppet böra
upptagas å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom bidrag till internationella statistiska
institutets permanenta byrå i Haag på extra stat förtiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................... kronor 1,000.

•Sjunde huvudtiteln.

8»

15. Bevakning nattetid av i det g. k. gamla kungshuset inrymda

äm betslokaler.

På därom av Knugl. Maj:t gjord fVaingtällning anvisade 1920 års [48.j
riksdag till bestridande av bevakningen nattetid av i det s. k. gamla ^u^av
kungshuset inrymda ämbetslokaler å extra stat för år 1921 ett förslags- i det *. fc.
anslag, högst, 2,100 kronor. Beträffande den närmare motiveringen
för riksdagens berörda beslut får jag hänvisa till vad chefen för finans- hmbeUokadepartementet
anfört i ämnet å sid. 381—383 av det vid 1920 års lerstatsverksproposition,
sjunde huvudtiteln, fogade utdraget av protokollet (exlra »»slag.)
över finansärenden.

Å riksstaten för år 1922 är likaledes för ifrågavarande ändamål
uppfört ett förslagsanslag, högst, 2,100 kronor.

Anslag för ändamålet bliver givetvis erforderligt jämväl för första
halvåret 1923. Av anslagets årsbelopp utgår 2,000 kronor såsom arvode
till en nattvakt och 100 kronor har beräknats för semesterarvode. Statskontoret,
som yttrat sig angående anslagets beräkning för första halvåret
1923, har ansett ett belopp av 1,000 kronor för nämnda halvår
vara erforderligt.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av bevakning nattetid av
i det s. k. gamla kungshuset inrymda ämbetslokaler
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst ........................... kronor 1,000.

16. Kostnader för provtaxering i och för omläggning av det kommunala

bcskattningsväsendet.

1 skrivelse den 10 november 1921 har 1921 års kommunalskatte- [49.j

kommitté gjort framställning i syfte att erforderliga medel
till förfogande för anordnande i slutet av år 1922 eller
1923 av en provtaxering, avsedd ätt ligga till grund för
och beräkning av den skattskyldighet, som skulle åläggas vederbörande nato. beskattskattskyldiga
enligt det förslag till ny kommunalskattelagstiftning, som Jandet
nämnda kommitté hade för avsikt att framlägga. Det för ändamålet , . , ,

erforderliga belopp har kommittén preliminärt beräknat till 100,000
kronor; och har kommittén förklarat sig skola framdeles inkomma med
den närmare beräkning angående kostnaderna, som kunde åstadkommas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 12

måtte ställas KostnadermfBr
pioi taxering

början av år i och för omundersökning
lä9<>niv9 av

[49.]

[50.]

R 86- och
tråk amentspenningar.

(ordinarie

anslag.)

[51-]

Skrivmoteriilizr
och expenser,
ved
m. m.

(ordinarie

anslag.)

90 Sjunde huvudtiteln.

Jag är icke nu beredd att taga slutlig ställning till kommunalskattekommitténs
ifrågavarande förslag, men, då jag torde bliva i tillfälleatt
längre fram under året underställa Kungl. M«j:t frågan om avlåtande
till riksdagen av proposition i ämnet, har jag funnit mig nu böra föreslå,
att erforderligt anslag, som torde böra givas reservationsanslags natur,
för ändamålet beräknas å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923;
och torde detta anslags belopp böra tillsvidare beräknas till 100,000
kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till bestridande av kostnader
för provtaxering i och för omläggning av det
kommunala beska!tninysväsendet på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 beräkna ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 100,000.

17. Rese- och traktamentspenningar.

Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av för
flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört angående anslag för första
halvåret 1923 till rese- och traktamentspenningar får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu... kronor 140,000,
med halva beloppet eller ..................... » 70,000..

18. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m., som för år 1920 var uppfört med 120,000 kronor, upptogs
av samma års riksdag å riksstaten för år 1921 till 190,000 kronor,
vilket belopp beräknats sålunda, att den efter handelsdepartementets inrättande
på finansdepartementets huvudtitel fallande andelen av 1920
års anslag för ändamålet ansetts böra höjas med 100 procent. I 1922
års riksstat är anslaget upptaget med samma belopp som för år 1921.
Utgifterna å hela det för år 1920 uppförda anslaget hava uppgått till

Sjunde huvudtiteln. 91

593,035 kronor 38 öre. Under första halvåret 1921 hava utgifterna å [51.;
anslaget under sjunde huvudtiteln belöpt sig till 176,154 kronor 46 öre.

Med hänsyn till den betydande utgiftsbebtstniugen synes mig anslaget
böra undergå någon höiniug; och föreslår jag, att det beräknas efter
ett årsbelopp ay 250,000 kronor samt förty för första halvåret 1923
bestämmes till 125,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.,

nu .......................................................... kronor 190,000,

med ........................................................ » 125,000.

19. Tryckningskostnader.

Enligt i huvudsak enahanda beräkningsgrund som i fråga om det [52.]
under nästföregående punkt omförmälda anslag upptogs efter handelsdepartementets
inrättande det ordinarie förslagsanslaget till trycknings- °Sr”narie
kostnader, som för år 1920 utgjort 133,064 kronor, i riksstaten för år "slag.)
1921 med ett belopp av 140,098 kronor. För år 1922 är anslaget upptaget
till 140,119 kronor. Utgifterna å anslaget hava för år 1920 upp.
gått till 407,584 kronor 95 öre och under första halvåret 1921 till
206,598 kronor 53 öre. Med hänsyn härtill synes mig anslaget, även
om man nu kan motse minskad belastning å detsamma, böra undergå
någon höjning; och föreslår jag, att det beräknas efter ett årsbelopp av

200,000 kronor samt förty för första halvåret 1923 bestämmes till ungefär
hälften av sistnämnda belopp. För utjämning av huvudtitelns slutsumma
torde emellertid beloppet böra i erforderlig mån jämkas.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

tryckningskostnader, nu ....................... kronor 140,119,

med..............................................................» 100,035.

20. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen [53.J

att upptaga det ordinarie förslagsanslaget till oc/» utredkommittéer
och utredningar genom ningar g,nom

sakkunniga, nu.......................................... kronor 400,000,

med halva beloppet eller........................ » 200,000. anslag.)

Sjunde huvudtiteln.

21. Extra utgifter.

Jag liera ställer, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att upptaga det ordinarie reservationsanslaget till

extra utgifter, nu ....................................... kronor 60,000,

med halva beloppet eller ........................ » 30,000.

22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

uyrtiasiuiagg ,.. a Under åberopande av vad jag förut denna dag vid anmälan av
åt befattnings- neia huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande behovet av

Jr7jL. ?“*"«,4 fi?,r,..tiden 1 Januari—30 juni 1923 för täckande av

(extra anslag-) .°8*''nader ^01 dyrtidstillägg under sagda tid åt befattningshavare i statens
tjänst m. n. hemställer jag, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på don proposition i ämnet, som
kan bliva riksdagen förelagd, till täckande av kostnader
för dyrtidstillägg under första halvåret 1923 åt
befattningshavare i statens tjänst vid de till finans- .
departementet hörande ämbetsverk och kårer å extra
stat för tiden 1 januari — 30 juni 1923 såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av., kronor 2,600,000.

[54.]

Extra

utgifter.

(ordinarie

anslag.)

[55.]

23. Avlöningsförhöjuingar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen m. m.

[56.j Jag anhåller slutligen att få för Kungl. Maj:t anmäla en av all höj!un7afäi

“ä?na civilförvaltningens löne.nämnd den 1 november 1921 avlåten
vissa icke- skllVelsG, vilken torde böra föranleda framställning till riksdagen. 1
°rfattnings^ namnda skrivelse bär lönenämnden anfört följande:

imvare inom »Vid den förberedande behandlingen inom allmänna civilförvaltningens

den civila lönenämnd av frågan om avlöningsgrunder för icke-ordinarie befattningsninaenmm
Vld sådana verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för be ''

fattmngshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
(extra anslag.) civila statsförvaltningen, från och med år 1922 skall äga tillämpning, har löner^Iu?idenS
uPP[nårksambet fästats vid ett med nämnda fråga sammanhängande
förhållande, vilket synts nämnden höra påkalla särskild framställning till
1922 års riksdag.

Sjunde huvudtiteln.

Uti de från cell med år 1922 gällande avlöningsstaterna för flertalet av
ovannämnda verk liava för bestridande av avlöningar till icke-ordinarie be
fattningshavare in. in. uppförts särskilda anslagsposter, i allmänhet med karaktären
''förslagsanslag, högst’.

Till grund vid bestämmandet av dessa anslagsposters belopp torde i allmänhet
liava lagts de för år 1921 beräknade avlöningsbeloppen till ifrågavarande
befattningshavare, dock med frånseende av tillfällig löneförbättring.
Då emellertid de nämnda avlöningarna i allmänhet hittills skolat bestridas av
anslag, som avsetts jämväl för andra ändamål, lärer allenast en approximativ
uppskattning av berörda avlöningskostnader hava ägt rum. De sålunda er
hållna beloppen höjdes vid beräkningen av anslagsbehovet för år 1922 i regeln
med omkring 33 procent, med hänsyn bland annat därtill att den tillfälliga
löneförbättringen skulle bortfalla.

Enligt 34 § i förenämnda avlöningsreglemente skola i allmänhet grunderna
för avlöningsförmånerna beträffande icke-ordinarie befattningshavare
fastställas av Kungl. Maj:t. 1 fråga om dylika grunder synes av riksdagens
skrivelse nr 2 A år 1921 framgå, att riksdagen avsett, att desamma skulle i princip
överensstämma med de grunder i sådant hänseende, som av Kungl. Maj:t
den 31 december 1920 utfärdats för kommunikationsverkens vidkommande.

Sistberörda avlöningsgrunder äro byggda på ett system, som beträffande
s. k. extra ordinarie tjänstemän innebär, att tjänsteman vid tillträdandet av
viss befattning i regeln skall erhålla lön enligt en för befattningen fastställd
lägsta löneklass och att han med vissa tidsmellanrum sedermera uppflyttas till
högre löneklasser. Detta system ansluter sig sålunda till det för ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken gällande.

Därest de löneprinciper, som fastställts för kommunikationsverkens ickeordinarie
personal, skulle komma att tillämpas för motsvarande befattningshavare
vid nu omhandlade verk, torde det i åtskilliga fall kunna inträffa att.
ovanberörda anslagsposter för avlöning till icke-ordinarie personal — för så
vitt de hava karaktären av ''förslagsanslag, högst’ — visa sig icke förslå för
avsett ändamål. Det är nämligen att märka, att, då enligt hittills tillämpade
avlöningsgrunder för icke-ordinarie personal vid nu ifrågavarande verk avlöningsförhöjningar
(motsvarande ålderstillägg) i regeln icke förekomma, omförmälda
för år 1922 anvisade anslagsposter beräknats utan hänsyn tagen till
dylika avlöningsförhöjningar. Tillika torde böra beaktas, att de nämnda anslagsposterna
till följd av det ovan angivna tillvägagångssättet vid deras beräknande
kunna även oavsett avlöningsförhöjningar hava blivit för knappt
tillmätta i jämförelse med de verkliga avlöningskostnaderna under år 1921.

Vid nu angivna förhållanden synes det nödvändigt att medel beredas för
de fall, då anvisade anslag icke komma att förslå. Härvid har det synts löncnämnden,
som skulle den lämpligaste utvägen vara, att å tilläggsstat för år
1922 och å extra stat för förra halvåret 1923 av riksdagen anvisades anslag
utom huvudtitlarna till förstärkning av sådana anslag för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. vid ifrågavarande verk, vilka hava karaktären
av ''förslagsanslag, högst’. Det skulle då ankomma på Kungl. Maj:t
att, efter framställning av vederbörande verk, utanordna erforderligt belopp
från berörda förstärkningsanslag.

Då jämväl en del sådana anslag till avlöningar åt icke-ordinarie be -

Sjunde huvudtiteln.

[56._

iqoo uP^aIare-iVldJnUJ.lfrag^Varande verlc’ som anvisats å extra stat för år
’bllvl£ beräknade efter förut angivna grunder och icke lämpligen kunna
för forra halvaret 1923 omräknas efter andra grunder, torde det bliva nödigt
att bereda möjlighet till förstärkning även av dylika anslag, i den mån de
bil vi i till beloppet bestämda. Det enklaste tillvägagångssättet härvid torde
vara, att aven for sådana fall de ifrågasatta förstärkningsanslagen finge i
händelse av behov, tagas i anspråk.

Då det gäller att bestämma de belopp, vartill ifrågavarande förstärkmngsanslag
hora beräknas, må uppmärksammas, att en noggrannare kalkyl
icke. ar möjlig, innan grunderna för den icke-ordinarie personalens avlöning
(hvit fastställa, och utan att med tillämpning av dessa grunder en ingående
undersökning verkställts beträffande de särskilda befattningshavarnas sållning
På löneskalan med hänsyn till vederbörandes tjänsteålder. Lönenämnden
bär emellertid sokt företaga en överslagsberäkning och har därvid uppskattat
..nslagsiichovet för ifrågavarande ändamål till omkring 100,000 kronor för år
1922 och 50,000 kronor for förra halvåret 1923.

... , oHDe J nu ifrågasätta åtgärden får betraktas såsom ett provisorium. Huru
V”™^iandena ut! nu ifrågavarande hänseende för framtiden böra på ett mera
definitivt satt ordnas, kan bliva föremål för olika meningar. Det enklaste
orfaringssattet vore givetvis att, i likhet med vad som tillämpats beträffande
avioningsanslagen för ordinarie tjänstemän, låta motsvarande anslag
;-L1?n''°i?Tari? tläastema? få karaktären av förslagsanslag utan begränsning
till ett högsta belopp. Mot anvandandet av ett sådant förfaringssätt torde
dock kunna invandas, att möjligheten för riksdagen att inverka på bestämomfattning,
i vilken icke-ordinarie personal mä anvfndasvTd
ederborande verk, skulle, åtminstone formellt, i viss mån inskränkas.

,, , kftt annat förfaringssätt torde snarare kunna komma i fråga, nämligen
att de ifrågavarande anslagen, med bibehållande i förekommande fall av karaktaren
förslagsanslag, högst’, beräknas till sådana belopp, att erforderlig
marginal erhå es för bestridande av jämväl förekommande avlöningsförhöE
nmgar. En tillämpning av detta senare förfaringssätt torde emellertid icke
kunna aga rum förr an nodig erfarenhet vunnits rörande verkningarna av
de avlomngsgrunder för icke-ordinarie personal, som må komma att fastställas.

I avvaktan härå torde fördenskull den förut antydda anordningen med förstarknmgsanslag
bliva erforderlig.»

I anslutning härtill har lönenämnden hemställt, att Kun oj Mai-t
måtte i preposition till 1922 års riksdag föreslå riksdagen att till förstärkning
i män av behov av anslag till bestridande av avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare, in. m. vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, bevilja ej mindre
a tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag å 100.000 kronor''än även
a extra stat för förra, halvåret 1923 ett förslagsanslag å 50,000 kronor.

Departements chefen.

Den 31 december 1921 har Kungl. Maj:t på förslag av allmänna
civillorvaltnmgens lonenämnd utfärdat kungörelse med avlöningsbestäm -

Sjunde huvudtiteln. 95

melser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. I anslutning till
riksdagens uttalande angående avlöningsförhållandena för icke-ordinarie
befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen hava dessa bestämmelser
i stort sett anpassats till det system för avlöning av lekeordinarie
personal, som kommit till uttryck i avlöningsbestämmelserna
för sådan personal vid kommunikationsverken. Sålunda hava bestämmelser
givits om, bland annat, avlöningslörhöjning genom uppflyttning
i löneklass efter viss tids tjänstgöring. Då emellertid de i samband med
den definitiva löneregleringens genomförande approximativt beräknade
anslagsposterna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare såväl
å ordinarie som å extra stat i många fall icke torde vara tillräckliga
för beredande av sådana avlöningsförhöjningar och särskilda medel för
ändamålet icke ännu finnas att tillgå, har i nämnda kungörelse stadgats,
att bestämmelserna angående uppfattning i löneklass tills vidare icke
skola träda i tillämpning. Sedan ytterligare beräkuingar av medelsbehovet
m. m. hunnit verkställas, torde till riksdagen böra avlåtas friställning
om anvisande av erforderliga anslag för ändamålet Jag får
därför föreslå, att medel för ändamålet nu beräknas såväl å tilläggsstaten
för år 1922 som å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923,
därvid det synes mig mest praktiskt att anslag, i stället för att upptagas
utanför huvudtitlarna, beräknas under sjunde huvudtiteln.

På grund av vad sålunda anförts får jag, s >m senare i dag torde
få göra framställning om beräkning av anslag för ändamålet å tilläggsstateri,
under förevarande punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, för beredande av avlöningsförhöjningar
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. bland
de extra anslagen å riksstaten för tiden 1 januari
30 juni 1923 beräkna ett förslagsansias-
av ...................................................... kronor 50,000.

50.

till

Sjunde huvudtiteln.

Av sjunde huvudtitelns ordinarie anslag, som för år

kr.

komma vid bifall till av mig framställda förslag följande
anslag att, för år räknat,

höjas

med

minskas
med

nämligen:

till bank- och fondinspektionens verksamhet.
...............................................

» tullverket..........................................

» stämpelomkostnader .....................

» ersättning till vissa städer och
köpingar för till statsverket indragna
bränn vinsförsäljnings medd

.................................

» skrivmaterialier och

ved m. m....................

>'' tryckningskostnader ...................

7,209,181 311,496

vadan alltså ordinarie anslagen, för år räknat, skulle
ökas med...............................

expenser,

10,700

6,898,630

180,000

— 311,496

60,000 —
59,851 —

till •;..............;............................................................................ »

För tiden 1 januari—30 juni 1923 skulle härav utan
angivet belopp kunna upptagas anslag om tillhopa ... »

samt av återstoden kr.

dels med hela årsbeloppet upptagas anslag om ............ »

dels ock av övriga anslag å sammanlagt 31,557,185
kronor upptagas tillhopa ............................................. »

vadan alltså ordinarie anslagen skulle för sistnämnda
tid utgöra................................................................... kr.

A extra stat hava för 1922 under sjunde huvudtiteln

anvisats anslag å tillhopa ................................................. „

Härav belöpa

å anslag för ändamål, varför anslag ej vidare anses

erforderligt, ...........................................''...... 3,606,500

samt å anslag för ändamål, varför äskande
av anslag av 1922 års riksdag ej anses
erforderligt, ..................................... .......... 12,000 kr.

1922 uppgå
36,653,200,

6,897,685

43,550,885.

6,993,700

36,557,185

5,000,000

14,719,130

19,719,130.

9,273,900.

3,618,500.

Sjunde huvudtiteln. 97

Till ändamål, för vilka å 1922 års riksstat anvisats återstående
.................................................................................... kr. 5,655,400,

föreslås nu för tiden 1 januari—30 juni 1923 anslag,

som uppgå till ................................................................... * 921,600.

Härutöver föreslås

till nya ändamål anslag å.................................................. » 579,670

samt till dyrtidstillägg, varför anslag hittills ej å extra
stat begärts å de särskilda huvudtitlarna utan avsatts
utanför huvudtitlarna, ..................................................... » 2,765,000

vadan alltså å extra stat föreslås anslag till belopp av... kr. 4,266,270.

Vid bifall till av mig gjorda förslag kommer således huvudtitelns
slutsumma att för tiden 1 januari—30 juni 1923 uppgå till 19,719,130
4- 4,266,270 = 23,985,400 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Olga Gjörloff.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

Sjunde huvudtiteln.

Sammandrag och register

till

Sjunde huvudtiteln för tiden 1 januari—30 juni 1923.

►d	Sid.	Nr	Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
K	anslag	anslag	anslag	anslag
			1 Kronor	Kronor	Kronor j	Kronor

4
13

A. Departementet.

Departementschefen .........................................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli

förslagsanslag .............................

Departementets verksamhet, förslagsanslag, högst;
Biträde inom departementet vid beredning av ärenden
rörande bank- och fondväsendet m. m., förslagsanslag,
högst....................................

Föredragande inom departementet av ärenden rörande
sparbanksväsendet, förslagsanslag, högst

8
9

101

Säger för departementetj.

B. De centrala ämbetsverken.

Kammarkollegium:

Kammarkollegium, förslagsanslag ..................

Kummarkollegii verksamhet, förslagsanslag, högst

Statskontoret, förslagsanslag...........................

Mynt- och justerings verket:

Mynt- och justeringsverkets drift, reservationsanslag,
att direkt utgå av inkomst av myntning
och justering............ ......................

Dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket,
reservationsanslag, att direkt utgå av inkomst

av myntning och justering ...........................

Kammarrätten:

Kammarrätten, förslagsanslag ........................

Kammarrättens verksamhet, förslagsanslag, högst
Statistiska centralbyrån:

Statistiska centralbyrån, förslagsanslag............

Bibliotekets underhållande, reservationsanslag...
Statistiska centralbyråns verksamhet, förslagsanslag,
högst ......................................

Personal vid vissa finansstatisliska undersökningar,

förslagsanslag, högst .............................

Personal vid valstatistik, förslagsanslag .........

Personal vid 1920 års folkräkning, reservationsanslag
......................................................

139,000

1,000

8,000

33.800

2,000

43,500

12,000

119,600

2,350

133,950

144,950

167.000

530.000

153,400

140,000

7,000

1 1,670 !
8,670

52,000

27,000

61,500

87,300!

1 Beräknat belopp.

Sjunde huvudtiteln.

Punkt	lid.	Nr	Bank- och fondinspektionen: Bank- och fondinspektionens verksamhet, reserva-tionsanslag, att direkt utgå av bidrag till bank-inspektionen och av bidrag till fondinspektionen Dyrtidslilliigg vid bank- och fondinspektionen, reservationsanslag, att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till fond- inspektionen................................................ Postsparbanken: Postsparbankens verksamhet, reservationsanslag, att direkt utgå av inkomster av postsparbanks- rörelsen.......................................... ...... Dyrtidstillfigg vid postsparbanken, reservations-anslag, att direkt utgå av inkomster av post- sparbanksrörelsen ....................................... Riksräkenskapsverket: Riksräkenskapsverket, förslagsanslag ............... Riksräkenskapsverkets verksamhet, förslagsan- slag, högst ............................:................ Statens tryckerisakkunnige m. m., förslagsanslag, högst ...................................................	Ordinarie anslag Kronor	Extra anslag Kronor	Ordinarie anslag Kronor	Extra anslag [ Kronor
19 20 i : 21 \| 22 ; 23 ! 24 \| 25	44 60 60 62 63 63 64	U \| it) it! i IT 18 19 20		! 1 • 1	88.500 1 314,310 251.500	1 1 17,000 1 110,000 25,000 1 15,300 i
			Säger för de centrala ämbetsverken			1,789,660	395,100 1
t			C. Skatteomkostnader.				■ . ]
			Tullverket:
j 26	67	1	Tullverket, förslagsanslag ..............................			1 8,580,000
1 27	68	2	Övergångsavlöning till tullverkets personal, för-
i			slagsanslag................................................
			Kontroll styrelsen:
\| 28	69	3	Kontrollstyrelsens avdelningar för kontrollen över
			tillverkningsavgifter samt för rusdryckslörsälj-
			ningsärenden, förslagsanslag ... ............	59,800
! 28	69	4	Kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
			skattefri sprit m. m„ reservationsanslag, åt!
			direkt utgå av denatureringsavgifter........	60,350
1 29	7C	5	Verksamheten å kontrollstyrelsens avdelning för
			rusdryckslörsäljningsärenden, förslagsanslag högst .............................. ••••• ■• ••		21,000
30	75	6	Dyrtidstillägg vid kontrollstyrelsens avdelning töi
			ärenden angående skattefri sprit m. m., reserva
			tionsanslag, att direkt utgå av denaturerings		1 11,000	120,150	32,000
31	75	7	Kontroll å tillverkningsavgifter, förslagsanslag.....			1 500,000
35	7;	6	Stäm pelomkostnader. förslagsanslag .............			300,000
3c	7<	5	Kostnader för taxering till skatt å inkomst och för
			mogenhet, förslagsanslag ........................			200,000
34	7''	It	Observations- och uppbördsprocenter m. m., för
			slaasanslaa............................................
			Säger för skatteomkostnader].............	................\| 9,710,150\| 460,000

1 Beräknat belopp.

100

Sjunde huvudtiteln.

	Sid			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
“pr				anslag	anslag	anslag	anslag
				Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
			D. Diverse.			•
3E	76	i	Ålderstillägg, förslagsanslag..............................			500
3é	76	£	Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags-
			anslag ......................................................			5,000,000
37	79		Städers friheter, förslagsanslag:
		i 3a	Direkt anvisning.............................................	22,335		!
38		j3b	Friheter.........................................................			22,335
j 80	4	Restitutioner, förslagsanslag ..............................			\| 2,500,000
39	81	1 5	Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga
			i landsting, reservationsanslag, att direkt utgå
			av bevillning av tast egendom samt av inkomst				400,000
40	82	6	Ersättning till vissa städer och köpingar för till
			statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
41	83	7	Ersättning till landsting och städer, som ej deltaga
			i landsting, för till statsverket indragna bränn-
-			vinsförsäljningsmedel.......................................
42	85	8	Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter, för-
			slagsanslag...................................................			37,500
43	85	9	Inlösen av skattefrälseräntor, förslagsanslag ......				22,500
43	85	10	Ersättning för skattefrälseräntor, förslagsanslag ...	\|		40,000
43	85	11	Avlösning av frälseskatteräntor, förslagsanslag ...				62,500
44	86	12	Staten åliggande kommunala och andra utskylder,
			förslagsanslag .............................................				125,000 i
45	86	13	Vissa utskylder för det brittiska beskickningshuset
			i Stockholm, förslagsanslag ...........................				500 t
4B	87		Bidrag till svenska stadsförbundets verksamhet m. m.
47	88	14	Internationella statistiska institutets permanenta byrå
			i Haag, förslagsanslag, högst ........................			1,000
48	89	15	Bevakning nattetid av i det s. k. gamla kungshuset
			inrymda ämbetslokaler, förslagsanslag, högst ...				1,000
49	89	16	Kostnader för provtaxering i och för omläggning av
			det kommunala beskattningsväsendet, reserva•
			tionsanslag................................................1			1 100,000
50	90	17	Rese- och traktamentspenningar, förslagsatislag ...		70,000
51 j	90	18	Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslags-,
			anslag .................................................... ;		125,000 !
52	91	19	Tryckningskostnader, förslagsanslag ..................{			100,035 ''
53;	91	20	Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, för-			\|
			slagsanslag..............................................			200,000
54:	92	21	Extra utgifter, reservationsanslag ..................	j
55!	92	22	Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,			30,000 \|
			förslagsanslag .................................	1			1 2 600 oon
561	92	23	Avlöningsförhöjningar till vissa icke-ordinarie be-
			fattningshavare inom den civila statsförvaltningen
			m. m., förslagsanslag .................................. \|				1 50,000 ■!
			Säger för diverse:...............\|.		8,085,370 \|	3,402,500 \|
	1		Summa!...............\|.	..............1 19,719,130 \|	4,266,270 :

1 Beräknat belopp.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 7 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Orne.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson, redogör
härefter för de frågor, som tillhöra regleringen av utgifterna under
riksstatens åttonde huvudtitel för tiden 1 januari—30 juni 1923, innefattande
anslagen till ecklesiastikdepartementet, och anför därvid:

A, Departementet.

1. Departementschefen. Jag hemställer, att Eders Kungl. [1.]

Maj:t måtte föreslå riksdagen Departe

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni ment8chefen
1923 upptaga det ordinarie anslaget till departementschefen,
nu 24,000 kronor, med halva beloppet
eller 12,000 kronor.

2. Ecklesiastikdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts [2.J
kansli. Det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till de- Ecklesiastikpartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, 300,200 kronor, ^eteavdei1

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 1

ning av
Kungl. Maj:ts
kansli.

[3.]

Extra

föredragande
m. m.

2 1922. Åttonde huvudtiteln: Departementet.

bör i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 uppföras med halva
beloppet eller alltså 150,100 kronor. Vid departementets nu gällande
stat är fogad en övergångsstat, upptagande avlöning åt en kanslisekreterare,
som kvarstår å äldre stat än den år 1921 gällande. Sedan
den å sagda övergångsstat uppförda befattningshavaren numera
övergått på den från och med år 1922 gällande staten för departementet,
torde berörda övergångsstat få anses därigenom hava upphört
att gälla, och bör det för densamma upptagna anslaget ur
riksstaten avföras.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,
nu 300,200 kronor, med halva beloppet eller 150,100
kronor;

dels och ur riksstaten avföra det nu under
departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,
rubriken: övergångsstat uppförda förslagsanslaget,
högst 5,200 kronor.

3. Extra föredragande m. m. Till extra föredragande m. m.
har riksdagen beviljat på extra stat såsom förslagsanslag, högst, för
vartdera av åren 1918 och 1919 ett belopp av 15,600 kronor, för
vartdera av åren 1920 och 1921 17,200 kronor samt för år 1922
24,000 kronor.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till extra föredragande m. m. inom ecklesiastikdepartementet
anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst
12,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

B. Arkiv, bibliotek och museer.

Arkiv.

1. Riksarkivet. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga

dels det ordinarie förslagsanslaget till riksarkivet,
nu 163,000 kronor, med halva beloppet
eller 81,500 kronor,

dels ock det ordinarie reservationsanslaget
till inköp av arkivalier och tryckta arbeten för
riksarkivet, nu 2,000 kronor, med halva beloppet
eller 1,000 kronor.

2. Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare vid
riksarkivet m. m. Till förstärkande av den i staten för riksarkivet
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare
m. m. anvisade riksdagen på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 4,000 kronor. I skrivelse den 30 augusti 1921
har riksarkivarien hemställt om anvisande för enahanda ändamål
för tiden den 1 januari — den 30 juni 1923 av hälften av omförmälda
belopp eller 2,000 kronor. Riksarkivarien erinrar härvid om
att riksarkivets arbetsuppgifter, bland annat till följd av riksarkivets
omhändertagande av kammararkivet, högst väsentligt stegrats samt
framhåller, att ökat behov av amanuenser gör sig gällande, men
säger sig med hänsyn till det rådande ekonomiska depressionsläget
förhindrad hemställa om ytterligare förstärkning av riksarkivets arbetskrafter.

Under de senare åren hava vidare anslag anvisats å extra stat dels
till utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro av
vikt för fäderneslandets historia, vartill för år 1922 beviljats 6,000

[4-1

Riksarkivet

[5.]

Avlöningar
till icke ordinarie
befatt
ningshavare
vid riksarkivet
m. m

16.]

Landa

arkiven.

4 1922 Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

kronor, dels ock till fortsatt registrering av Svea hovrätts domar
under 1600-talet och av hittills outgivna delar av rådets protokoll
i justitieärenden för samma tid, i vad angår till Kungl. Maj:t fullföljda
mål av civil och kriminell natur, för vilket sistnämnda ändamål
å 1922 års stät anvisats ett anslag av 1,800 kronor. Framställningar
föreligga nu från riksarkivarien om anvisande för ifrågavarande
ändamål för förra hälften av år 1923 av respektive 3,000 och
900 kronor.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923

dels för beredande av ökade medel till avlöningar
till icke ordinarie befattningshavare i riksarkivet
m. m. ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor;

dels till fortsatt utgivande genom riksarkivet
av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets
historia, ett reservationsanslag av 3,000
kronor;

dels och till fortsatt registrering genom riksarkivet
av Svea hovrätts domar under 1600-talet
och av hittills outgivna delar av rådets protokoll
i justitieärenden för samma tid, i vad angåT till
Kungl. Maj:t fullföljda mål av civil och kriminell
natur, ett förslagsanslag, högst 900 kronor.

3. Landsarkiven. Vidare hemställer jag, att Eders KungL
Maj:t måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari—.
30 juni 1923 upptaga

dels det ordinarie bestämda anslaget till landsarkiven,
nu 39,405 kronor, med halva beloppet i
avjämnat krontal eller 19,703 kronor,

dels ock de ordinarie reservationsanslagen till
inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven,
med halva nu utgående belopp eller för
landsarkivet i Vadstena 125 kronor, för landsarkivet
i Uppsala 125 kronor, för landsarkivet i Göteborg
125 kronor, för landsarkivet i Lund 125
kronor samt för arkiv depån i Visby 50 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 5

4. £. o. tjänstemän vid landsarkiven. På ordinarie stat

äro för närvarande uppförda en landsarkivarie vid vart och ett av
landsarkiven i Vadstena, Uppsala, Lund och Göteborg samt vad beträffar
landsarkivet i Lund, en andre arkivarie. Sedan åtskilliga år
hava på extra stat medel anvisats till förstärkning av landsarkivens
arbetskrafter. Så har på extra stat för år 1922 riksdagen enligt
Kungl. Majits förslag beviljat medel till beredande av arvode ä

1,800 kronor åt en amanuens vid vart och ett av landsarkiven i
Uppsala, Vadstena och Göteborg — med rätt för Kungl. Maj:t, vad
angår vart och ett av dessa belopp, att, om särskilda förhållanden
skulle därtill föranleda, bestämma om medlens användande till ersättning
åt flera extra biträden vid landsarkivet i fråga — ävensom
till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet i Uppsala

2,000 kronor, vid landsarkivet i Lund 2,200 kronor, vid landsarkivet
i Göteborg 1,000 kronor och vid landsarkivet i Vadstena 600 kronor.

Jag har nu att anmäla inkomna anslagsäskanden rörande landsarkiven
och vill då först omnämna, att riksarkivet i skrivelse den
Bl augusti 1921 för landsarkiven i Vadstena, Göteborg och Lund å
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärt‘anslagsmedel,
svarande mot halva beloppen av dem, som utgå för år 1922, eller
alltså dels till arvode åt en amanuens vid vartdera av landsarkiven
i Vadstena och Göteborg 900 kronor, med enahanda rätt för Kungl.
Maj:t som i motsvarande fall stadgats för år 1922; dels till ersättning
åt extra biträden vid landsarkivet i Lund 1,100 kronor, vid
landsarkivet i Vadstena 300 kronor och vid landsarkivet i Göteborg
500 kronor.

Jag har intet att erinra häremot.

Under de senast förflutna åren har landsarkivet i Uppsala upprepade
gånger anhållit om anslag till beredande av ökad arbetskraft
för sin verksamhet. Detta har skett under framhållande, bland
annat, därav, att den nuvarande personalen väsentligen toges i anspråk
av det löpande arbetet, vilket betydligt vidgats genom växande
krav på upplysningar från andra Statsinstitutioners och allmänhetens
sida, allt under det att den maktpåliggande uppgiften
att ordna och sovra de ständigt ökade samlingarna av arkivalier
på ett betänkligt rätt måste skjutas tillbaka. Kungl. Maj:t, som
beaktat dessa önskemål, har likväl hittills icke funnit dem böra

[7.]

E. o. tjänste
män vjd
landsarkiven

Landsarkiven
i Vadstena,
Göteborg och
Lund.

Departe mentschefen.

Landsarkivet
i Uppsala.

6 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[7.] föranleda någon framställning till riksdagen, främst därför att det
varit nödvändigt att taga hänsyn till den närliggande utsikten att
ett landsarkiv skulle upprättas jämväl i Norrland och därmed landsarkivets
i Uppsala arbetsbörda fördelas. Vid 1921 års riksdag bragtes
visserligen spörsmålet om landsarkivets i Uppsala ställning på tal genom
en inom riksdagen väckt motion (1:61), däri yrkades, dels att
på ordinarie stat för sagda arkiv måtte uppföras en andre arkivarie,
varemot det hittills utgående anslaget för en amanuens skulle bortfalla,
dels att det till ersättning åt extra biträden vid samma landsarkiv
utgående anslaget måtte ökas, så att det sammanlagt uppginge
till 2,200 kronor. Riksdagen anslöt sig dock till den avvaktande
ståndpunkt, dåvarande departementschefen intagit i ämnet.

Nu föreligger ånyo en framställning från landsarkivet i Uppsala,
vilken avser

1) uppförande på ordinarie stat för detta landsarkiv av en
andre arkivarie, i sammanhang varmed vikariatsanslaget skulle ökas,
men det hittills utgående anslaget till en amanuens bortfalla eller
ock höjande av det å extra stat utgående amanuensarvodet från

1,800 kronor till 3,300 kronor, varvid skulle fordras en daglig tjänstgöringsskyldighet
för amanuensen av sex timmar;

2) anvisande på extra stat av ett från 2,000 kronor till 2,200
kronor förhöjt anslag till ersättning åt extra biträden.

Landsarkivarien anför till stöd härför bland annat, att landsarkivet har under
år 1921 nödgats hos riksarkivet anmäla, att det sett sig ur stånd att såsom hittills
förrätta inspektioner av lokala arkiv inom arkivdistriktet. Men än mera. De
löpande göromålens snabba ökning, framkallad av det i och för sig uteslutande
välkomna förhållande, att landsarkivet i allt större utsträckning tages i anspråk
av såväl myndigheter som allmänhet, har med nödvändighet vållat, att allt
mindre tid kunnat ägnas åt arbetet på samlingarnes ordnande och tillgängliggörande.
Tidigare påbörjade stora orduingsarbeten, såsom arbetena på Örebro och
Gävle länsstyrelsers arkiv, ha måst avbrytas och det står i vida fältet, om och
när de kunna återupptagas. Under år 1921 hava för övrigt de löpande göromålen
så helt tagit landsarkivets arbetskrafter i anspråk, att det tidsödande arbetet med
granskningen av det under utskrivning varande kortregistret över kyrkoarkiven
i mycket stor utsträckning fått utföras på övertid utan att det ändock kunnat
undvikas att arbetsbalans uppstått. Lika litet har det kunnat undvikas, att en
rätt betydande arbetsbalans allaredan uppstått i fråga om orduingsarbeten i samband
med större tioårsleveransers inordnande.

Landsarkivets arbetsuppgifter hava betydligt ökats under de gångna åren
av dess verksamhet. Statistiken visar, hurusom under femårsperioden 1915—

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 7

1919 i jämförelse med femårsperioden 1904—1908 antalet forskare mer än fördubblats,
forskningsbesöken mer än sjufaldig! ökats och antalet framtagna volymer
vuxit till inemot det fyrdubbla. Medan sålunda i medeltal under den torra
perioden på varje forskare kom 3.8 forskningsbesök och 12.1 volymer voro motsvarande
siffror för senare perioden resp. 12.4 och 27. Lånen för forskares räkning
av arkivalier från andra arkiv liksom antalet inlånade volymer voro ungefär
18 gånger så många under senare perioden som under den förra. Samtidigt
visade antalet utredningar, bevis och avskrifter en tillväxt till ungefär det fyrfaldiga.

Motsvarande siffror för år 1920 visa på så gott som alla punkter en ökning
mot närmast föregående år, liksom detta i fråga om flertalet rubriker i sin ordning
mot år 1918. Ökningen fortsätter även under år 1921. Landsarkivet har
under förra hälften av år 1921 haft 346 forskningsbesök och 628 framtagna
volymer mera än under samma tid år 1920.

Landsarkivet befinner sig nu i ett läge, där bristen å arbetskrafter omöjliggör
allt egentligt arbete på samlingarnes tillgängliggörande, där de löpande göromålen
i stort sett absorbera all arbetstid och de samma för övrigt under år

1920 kunnat medhinnas blott genom personalens frivilliga övertidsarbete. För
att ett arkiv skall kunna fylla sin uppgift fordras emellertid oundgängligen att
personalen skall hava tid till ordnings- och förteckningsarbeten. Givetvis gäller
detta i synnerligen hög grad just om landsarkiven, där inom kort tidrymd
hopas ett stort, vid leveransen till största delen oordnat och till innehållet okänt
arkivmaterial. Landsarkivet i Uppsala befinner sig för den skull nu på en punkt,
där det för dess fortsatta möjlighet till utveckling har avgörande betydelse, att det erhåller
nödig förstärkning i fråga om arbetskrafterna. Erhålles icke denna förstärkning
inom närmaste framtiden, kan det icke undgås att stillaståud och tillbakagång inträda.

Landsarkivet får särskilt betona att det för arkivtjänsten är av yttersta vikt
att en längre tid få behålla kvalificerade tjänstemän. Stora delar av utbildningen
för tjänsten vid ett landsarkiv kunna endast i och med tjänstgöringen därstädes
förvärvas. Detta gäller i lika hög grad kännedomen om själva arkivaliebeståndet
som förtrogenheten med de olika myndigheternas inom arkivdistriktet arbetsordning
och kompetens under äldre och nyare tid. För att det skall vara möjligt
att förvärva och behålla kvalificerad tjänsteman är det nödvändiga villkoret emellertid,
att landsarkivet kan erbjuda en så tryggad och i fråga om ekonomisk nödtorft
så pass god ställning att arkivtjänsten åtminstone ger enahanda förmåner
som annan motsvarande statsanställning t. ex. vid läroverken.

Dessa skäl visa oförtydbart på nödvändigheten att den amanuensbefattning
vid landsarkivet, vartill riksdagen anvisat fast arvode, snarast ombildas till eu
ordinarie tjänst, icke blott ur den synpunkt att landsarkivet, som ovan framhållits,
behöver utsträckt tjänstgöringstid för vederbörande men också och icke
mindre därför, att landsarkivet behöver längre tid få behålla den tjänsteman, som
är landsarkivariens närmaste biträde och hans vikarie under semester och sjukdom.
Landsarkivet kan nu erbjuda ett arvode av 1,800 kronor d. v. s. ett arvode,
som högst betydligt understiger vad eu extralärare vid läroverken erhåller
— samtidigt som gällande kompetensbestämmelser för arkivtjänsten föreskriva

8 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

fil. lic. examen, medan extraläraren vinner anställning efter långt mindre dyrbar
akademisk utbildning.

När landsarkivet här nedan — oaktat vad som i det föregående anförts —
framställer ett alternativ till inrättande av en andre-arkivarietjänst, så sker detta
endast i betraktande därav, att statsmakterna helt nyligen icke beaktat landsarkivets
behov av den föreslagna andre arkivariebefattningen, och under uttryckligt
betonande av, att det föreslagna alternativet enligt dess mening allenast är en
nödfallsutväg för en kortare tid.

Vid universitetsbiblioteken finnas ett antal amanuensbefattningar med ett
arvode av 3,300 kronor för minst fem timmars daglig tjänstgöring. Arvodets
belopp torde här hava bestämts med hänsyn till det till extralärare vid läroverken
utgående arvode. Enligt de vid bestämmande av riksarkivets amanuensarvoden
tillämpade regler utgår ett årsarvode av 600 kr. för varje timmes daglig tjänstgöringstid.

Skulle landsarkivet icke erhålla andre-arkivariebefattningen, är det nödvändigt,
att amanuensens tjänstgöringstid utsträckes till sex timmar dagligen. Arvodet
härför skulle enligt de normer, som gälla för riksarkivet, uppgå till 3,600
kronor pr år. Då emellertid i Stockholm tjänstgörande ordinarie tjänstemän erhålla
dyrortstillägg och sålunda även arvodena för e. o. tjänstemän i Stockholm
få anses utmätta med någon hänsyn till stadens dyrortskaraktär, kan arvodet
för amanuenserna vid landsarkivet måhända sättas något lägre. Dock icke lägre
än det till amanuenserna vid universitetsbiblioteket utgående arvodet, 3,300 kronor,
helst som amanuensen vid landsarkivet ju finge en timmes längre daglig tjänstgöringstid.

Jag vill vidare återge en av landsarkivarien bifogad tablå, innehållande -

Jämförelse mellan landsarkiven i Uppsala och Lund i nedan angivna hänseenden.
(Siffrorna ur riksarkivariens årsberättelse).

	1917	1918	1919	1920
	Uppsala	Lund	Uppsala	Lund	Uppsala	Lund	Uppsala	Lund
Forskare1.......	167	269	163	207	181	175	197	244
Forskningsbesök . . .	2,383	1,351	1.912	1,560	1,794	1,233	1,879	1,634
Framtagna vol.s . . .	6,232	11,954	4,882	9,443	5,838	8,640	7,312	9,441

Anmärkningar. '') För Uppsala är ej bland forskarna inräknade deltagarna i seminarieövningar etc.

s) Siffrorna för »framtagna vol.» kunna icke utan vidare jämföras. Medan i
Uppsala man räknat ur samlingarna framtagna vol. har man i Lund räknat
varje vlytn, som använts flera dagar i sträck såsom nytt nummer varje dag,
den begagnats, (riksarkivariens årsberättelse 1920). Verkställd beräkning
har givit vid banden, att antalet »framtagna vol.» i Uppsala måste multipliceras
med minst 3 för att jämförelsesiffra skall erhållas. (I mars månad
19^0 framtogos i Uppsala 674 vol. beräknade på samma sätt som i Lund
utgjorde antalet framtagna vol. under samma tid 2,229).

1922. Åttonde hnvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Lån till arkivet'' . . . Lån från arkivet1 . . Utredningar ..... Bevis .........	1917	1918	1919	1920
Uppsala	Lund	Uppsala	Lund	Uppsala	Lund	Uppsala	Lund
91 (373) 64(356) 19 15 59 321 165	27 (52) 43 (123) Ing. bl. utg. skr. 86 217 490 604	67(197) 106 (438) Siffror saknas 18 45 306 153	28(61) 49 (311; Ing. bl. utg. skr. 38 64 490 620	106 (441) 118 (402) 40 62 70 352 203 596	37 (81) 62 (274) Ing. bl. utg. skr. 56 155 543 605	119 (444) 91 (287) 78 101 85 445 342 290 677	46(70) 56 (119) 48 83 297 494
Avskrifter....... Ing. skriv. (huv. diar.) D:o (exp. diar.)2 Utg. skriv. (huv. diar.) D:o (exp. diar.)2

Anmärkningar: '') Inom parentes stående siffror angiva antalet volymer.

2) Siffrorna för in- o. utgående skrivelser äro icke direkt jämförbara i fråga om
Uppsala och Lunds landsarkiv. I Lund har man i huvuddiarierna även medtagit
skrivelser, som i Uppsala numera införas i exp. diarerna och tidigare
ej diarieförts. Ingående exp. diariet upplades fr. o. m. 1920; utgående exp.
diariet fr. o. m. 1919.

A venså torde följande tablå belysa de förebragta kraven:

Antalet forskningsbesök och framtagna volymer vid landsarkivet i Uppsala.

	1 jan.—20 juni år 1921 jämfört med samma tid år 1920.
	I. Forskningsbesök.		II. Framtagna vol.
	1920	1921	1920	1921
järn .	............ 147	141	1 kv........... 2,005	2,145
febr.	............ 126	227	2 kv........... 1,636	2,124
mars	............ 144	212	Summa 3,641	4,269
april	............ 141	216
maj .	............ 156	189
juni.	............ 89	164

Summa 803 1,149

Riksarkivet bar i skrivelse av den 31 augusti 1921 biträtt de
av landsarkivarien i Uppsala framställda önskemålen. Det heter
härom i riksarkivets skrivelse:

De skäl, som landsarkivarien framlagt för sin framställning, synas riksarkivet
synnerligen tungt vägande. De utvisa oförtydbart, att landsarkivet i Uppsala
har en mycket betydande och ständigt växande arbetsbörda, numera ingaJBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 2

10 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[7.] lunda understigande den vid landsarkivet i Lund. För närvarande utgår till avlöningar,
arvoden, vikariatsersättning m. m. vid landsarkivet i Uppsala 10,345
kronor mot 12,570 kronor vid landsarkivet i Lund, en skillnad, som icke kan
anses motiverad med hänsyn till arkivens faktiska arbetsbörda. Förhållandet ställer
sig så mycket ogynnsammare för landsarkivet i Uppsala, som det under en följd
av år haft lägre anslag och på grund härav arbetsbalansen ökats.

I fråga om de två av landsarkivarien förordade alternativen till förstärkning
i arbetskrafterna måste riksarkivet, liksom landsarkivarien, giva företräde åt
det första, upprättande av en andre-arkivariebefattning. Först därigenom vin nes
garanti att kunna förvärva och efter utbildningen få behålla verkligt dugande
krafter. Riksarkivet tillåter sig i detta sammanhang erinra, att då vid inrättande
av en andre-arkivariebefattning amanuensarvodet skulle upphöra, förhöjningen i
årskostnad mot nu utgående anslag bleve begränsad till 1,900 kronor för lönen
(3,700—1,800) jämte 125 kronor för vikariatsersättning.

Skulle åter det senare alternativet vinna företräde hos Kungl. Maj:t, d. v. s.
amanuensarvodet höjas till 3,300 kronor, bleve skillnaden i årskostnad mellan de
båda alternativen blott 525 kronor, en besparing, som dock icke lärer uppväga
fördelarna av att för förstärkningen i arbetskrafter vinna en ordinarie befattning.
Att landsarkivet behöver, vid sidan av landsarkivarien, på det ena eller andra
sättet erhålla en tjänsteman, som kan åläggas en daglig tjänstgöringstid av sex
timmar, framstår emellertid för riksarkivet såsom oavvisligt.

Under betonande härav anser sig riksarkivet på grund av de rådande ekonomiska
förhållandena böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes, så långt det är
möjligt, tillmötesgå landsarkivets i Uppsala äskanden om anslag till förstärkning
av dess arbetskrafter.

Departe mentschefen.

Skal finnas förvisso att i främsta rummet beakta framställningen
om uppförande av en andre arkivarie på ordinarie stat för ifrågavarande
landsarkiv, och detta desto mera, som genom de rådande tidsförhållandena
utsikten att kunna upprätta ett eget landsarkiv för Norrland
efterhand trängts tillbaka. Möjligheten att utjämna den arbetsbörda,
som för närvarande tvivelsutan vilar på Uppsala landsarkiv,
har därmed dessvärre förminskats men därmed också behovet av
ökad arbetskraft vid nämnda arkiv blivit allt mera markerat.

Om jag också, ej minst vid en jämförelse med förhållandena
vid landsarkivet i Lund, finner de rent sakliga betingelserna tala
för ett bifall till landsarkivariens av riksarkivet understödda första
alternativ, anser jag dock det nuvarande tidsläget vara sådant, att
det icke inbjuder till inrättande av ordinarie statstjänster i andra
fall, än då sådant framstår som en ofrånkomlig nödvändighet. En
sådan synes mig i förevarande fall ej förefinnas, åtminstone ej till
full evidens bevisad. Riksdagens så sent som år 1921 intagna stånd -

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

punkt till frågan gör också, att det ej synes mig lämpligt, att spörsmålet
redan nu återigen dragés inför riksdagens prövning. Jag vill
vidare erinra därom, att en lönereglering för landsarkiven är förestående
och att det knappast torde vara skäl att genom ökat anslag
till avsevärdare belopp på en enstaka punkt föregripa denna
reglering. Den utredning, som i föreliggande ärende framlagts från
landsarkivet i Uppsala, synes mig emellertid böra föranleda, att i
samband med denna stundande lönereglering för landsarkiven förhållandena
särskilt vid arkiven i Uppsala och Lund upptagas till
en ingående, jämförande prövning, och att skälig hänsyn därvid tages
till de arbetsbetingelser, under vilka båda dessa arkiv verka.

En förhöjning av amanuensarvodet vid landsarkivet i Uppsala
synes mig emellertid fullt befogad. Jag är dock ej böjd helt tillmötesgå
det härutinnan framställda kravet. Enligt min mening får
man tillsvidare försöka reda sig med ett till 2,500 kronor förhöjt
årsarvode, varmed torde förbindas en tjänstgöringsskyldighet för
amanuensen av fem timmar dagligen. För första halvåret 1923
skulle alltså härför beräknas 1,250 kronor. Anslaget till det extra
biträdet, som höjdes vid 1921 års riksdag till 2,000 kronor, synes
mig tillsvidare böra utgå med samma belopp, eller alltså med 1,000
kronor för förra hälften av år 1923.

Åberopande vad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 5,950
kronor, att utgå till arvode åt en amanuens vid
landsarkivet i Uppsala med högst 1,250 kronor
samt åt en amanuens vid vart och ett av landsarkiven
i Vadstena och Göteborg med högst 900
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t, vad angår vart
och ett av dessa belopp, att, om särskilda förhållanden
skulle därtill föranleda, bestämma om medlens
användande till ersättning åt flera extra biträden
vid landsarkivet i fråga, samt till ersättning
åt extra biträden vid landsarkivet i Uppsala
med högst 1,000 kronor, vid landsarkivet i Lund
med högst 1,100 kronor, vid landsarkivet i Göteborg
med högst 500 kronor och vid landsarkivet
i Vadstena med högst 300 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Bibliotek.

Kungl. biblioteket.

[8.] 5. Kungl. biblioteket. Jag hemställer, att Eder Kungl.

Kung!.. Maj:t måtte föreslå riksdagen

biblioteket. , A0. ., , ,

att 1 nksstaten för tiden 1 januari—BO juni
1928 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
kungl. biblioteket, nu 215,700 kronor, med halva
beloppet eller 107,850 kronor.

[9 ] 6. Gäldande av skulder å kungl. bibliotekets konton för

Gäldande av bokinköp och bindning. I särskilda skrivelser den 31 augusti 1920
kungUildbibfio- SJorde riksbibliotekarien framställning om förhöjning av det å kungl.
tekets konton bibliotekets stat uppförda anslaget för bokinköp och bokbindning

och bindning'' med ett sammanlagt belopp av 40,000 kronor eller från 45,000 kronor
till 85,000 kronor.

Riksbibliotekarien anförde, att av det ordinarie anslaget å 45,000 kronor
högst 10,000 kronor borde reserveras för bokbinderikostnader. Återstoden, 35,000
kronor, vore ett oundgängligt minimum för bokinköp.

Angående prisen på utländska böcker upplyste riksbibliotekarien, att med
hänsyn tagen till kursskillnader jämte därav betingade förhållanden priset på
franska böcker med säkerhet väntades stiga, på tyska böcker vore högre än år
1914, på engelska böcker hade stigit med 25 ä 30 procent samt på danska, norska
och finska böcker kunde jämföras med i Sverige rådande bokpris, vilka under de
senaste åren fördubblats eller tredubblats. Man kunde förutsätta, att ovan antydda
prisförhöjningar komme att icke blott bestå utan även fastmera ökas. Vid
sådant förhållande minskades kungl. bibliotekets möjligheter att i önskvärd utsträckning
anskaffa främmande länders bokproduktion, om ej nödiga medel för
ändamålet ställdes till bibliotekets förfogande. Under senare år hade också inköpen
av utländsk litteratur måst koncentreras till vissa fack, varigenom bl. a.
teologi, juridik, nationalekonomi, filosofi och språkvetenskap blott i ringa utsträckning
kunnat tillgodoses.

Även den svenska avdelningen ställde ökade krav på bibliotekets bokanslag
för anskaffning av böcker utöver de s. k. arkivexemplaren. En mycket stor del
av inköpen till denna avdelning gjordes antikvariskt eller på bokauktioner, vilka

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

inköp under senare år i alldeles oväntad grad fördyrats; det vore ofta omöjligt
lör de offentliga biblioteken att taga upp tävlan med de enskilda samlarna. Vidare
måste nyanskaffning till ersättning för förslitna exemplar av det nyare svenska
bokbeståndet i stor utsträckning äga rum.

På grund av anförda förhållanden ansåge riksbibliotekarien beträffande det
å ordinarie stat uppförda anslaget till böckers inköp och inbindning en förhöjning
av 20,000 kronor erforderlig för det förstnämnda ändamålet.

Angående kostnaderna för bindning hade man numera för tidningsbandens
del att räkna med icke långt ifrån en fördubbling av priserna före krisåren; de
egentliga bokbanden hade i genomsnitt uppnått nära nog en fyrdubbling av de
tidigare priserna. Under förutsättning att det å extra stat till bindning i kungl.
biblioteket beviljade anslaget av 20,000 kronor fortfarande finge utgå, vore det,
lågt räknat, för bindningskostnadernas täckande nödvändigt, att av det ordinarie
anslaget för ändamålet 30,000 kronor finge disponeras. Enär, som nämnts, av
det nuvarande ordinarie anslagsbeloppet högst 10,000 kronor borde reserveras för
bokbinderikostnader, hemställde riksbibliotekarien om förhöjning i denna del av
anslaget med 20,000 kronor.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1921 anförde
föredragande departementschefen, hurusom riksbibliotekariens
ifrågavarande framställning ej syntes kunna lämnas obeaktad för så
vitt man ej ville riskera, att kungl. bibliotekets förmåga att fylla
sin viktiga uppgift skulle lida alltför stort avbräck. Vid en institution
sådan som kungl. biblioteket kunde man ej utan fara dröja med
beredande av erforderligt ekonomiskt stöd: institutionen borde uppenbarligen
vara i stånd att hjälpligt följa med bokproduktionen och
genom bindning sörja för bokförrådets bestånd och tillgänglighet för
de besökande.

Departementschefen ansåg sig fördenskull böra tillstyrka, att
förhöjt anslag äskades för de av riksbibliotekarien angivna ändamålen.
Han kunde dock ej fullt följa riksbibliotekarien i avseende
å de av honom framställda anspråken utan såg sig med hänsyn till
nödvändigheten av att begränsa statsutgifterna, nödsakad att något
inskränka kraven, och föreslog, att ökningen för ifrågavarande ändamål
begränsades till 25,000 kronor. Då det emellertid, anförde departementschefen
vidare, torde få anses ovisst, huruvida prisläget stabiliserat
sig å här förevarande område, syntes försiktigheten bjuda, att
höjning ej gjordes i det ordinarie anslaget, utan att den av honom
förordade anslagsökningen sammanfördes med det förutvarande anslaget
av 20,000 kronor å extra stat, vadan detta anslag i sin helhet
skulle uppgå till 45,000 kronor samt avse bokinköp och inbindning.

[9.]

14 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Riksdagen ansåg sig emellertid icke lämna i allo godtaga det
av Knngl. Maj:t framställda förslaget och anvisade på extra stat för
år 1922 dels till bokinköp och bokbindning för knngl. biblioteket
ett reservationsanslag av 20,000 kronor, dels ock såsom tillfällig förstärkning
av den å ordinarie stat för kungl. biblioteket uppförda
anslagsposten till böckers inköp och inbindning ett förslagsanslag,
högst 20,000 kronor. Riksdagen anförde i detta sammanhang:

Riksdagen beaktar fullväl vikten av, att kungl. biblioteket beredes möjlighet
att verkställa bokinköp i önskvärd omfattning och att genom bindning sörja för
bokförrådets bestånd. Att under nu rådande abnorma förhållanden inom såväl
bokmarknaden som bokbinderibranschen svårigheter i angivna hänseende uppkommit
för biblioteket, torde ligga i öppen dag. Men med största sannolikhet kan
man dock antaga, att dessa svårigheter nu äro stadda i avtagande; den sjunkande
tendens på arbetsmarknaden, som på ett flertal håll redan gjort sig gällande,
kommer givetvis att sträcka sina verkningar även till sådana områden, varom nu
är tal. Riksdagen har därför ställt sig tveksam inför frågan om lämpligheten att
höja det extra anslaget, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, och detta så mycket mera
som erfarenheten givit vid handen, att en vidtagen höjning av ett dylikt anslag
i allmänhet plägar bliva beståndande. I stället synes det riksdagen lämpligt, att
ett engångsanslag beviljas till mötande av vissa extra ordinarie utgifter för ifrågavarande
ändamål. Då, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, vid
senaste årsskiftet obetalta bokbinderiräkningar förelågo till ett belopp av något
mera än 20,000 kronor, synes en summa av denna storlek böra ställas till bibliotekets
disposition.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu riksbibliotekarien gjort
framställning om utverkande på extra stat för år 1923 av ett engångsanslag
å 20,000 kronor dels för att möta förutsedda höga
omkostnader för bokbindning, dels för att bereda möjlighet till i
någon mån ökade bokinköp. Som stöd för denna framställning har
riksbibliotekarien anfört huvudsakligen följande:

I min skrivelse till kungl. maj:t den 31 augusti 1920 sökte jag utförligt
belysa kungl. bibliotekets behov av förhöjt anslag till bokinköp och bindning,
motiverande detta dels med den allmänna fördyringen av böcker, dels med de
enormt ökade kostnaderna för bokbindningen. Det är alldeles särskilt den omständigheten,
att prisen för bokband sedan år 1918 tredubblats, som i betänklig
grad rubbat kungl. bibliotekets ekonomi vad angår bokinköp och bokbindning.
Den minskning i bindningen, som biblioteksförvaltningen under de bägge senaste
åren sett sig nödsakad att vidtaga, har dock icke kunnat motväga den stora kostnadsökningen,
varför de beviljade årsanslagen visat sig otillräckliga för att det
löpande årets utgifter skola med dem kunna gäldas. Vid slutet av år 1920 kvarstodo
sålunda obetalda cirka 20,000 kronor för bindning, vilket belopp vid 1921

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 15

års början betalades av 1921 års anslag. På samma sätt kan större delen av
1921 års bokbinderikostnader först gälldas med medel, som bliva tillgängliga år
1922.

Vad de nuvarande bokbandsprisen beträffar äro dessa enligt inhämtade, fullt
tillförlitliga uppgifter i det närmaste oförändrade, i det att de endast sjunkit med
7 %. Materialkostnaderna ha visserligen nedgått vad vissa artiklar beträffar rätt
avsevärt, men arbetslönerna äro fortfarande så högt uppdrivna, att de motverka
en återgång till normala pris. Det synes mig därför ofrånkomligt och med kungl.
bibliotekets utveckling oförenligt att, trots den bekymmersamma statsfinansiella
ställningen och den till vederbörande verk och myndigheter riktade uppmaningen
att iakttaga sparsamhet och återhållsamhet vid äskandet av nya anslag,
icke ånyo understryka det bekymmersamma läge vari kungl. biblioteket
för närvarande befinner sig på grund av otillräckliga anslag till bokinköp och
bindning.

Under år 1919 utbetalades för bokbinderiändamål 25,800 kronor, under år
1920 28,350 kronor; enligt den sedan åtskilliga år tillbaka följda planen borde
endast cirka 20,000 kronor av anslagen till bokinköp och bindning, 55,000 kronor
tillhopa (45,000 kronor å ordinarie stat, 10,000 kronor å extra stat), användas till
detta ändamål, då 35,000 kronor ansetts vara ett minimum för årliga bokinköp,
såsom jag i föregående skrivelser framhållit. Under år 1921, då det extra
anslaget blivit höjt till 20,000 kronor, torde åtminstone 35,000 kronor komma
att få användas till bokbinderiändamål. För bokinköp ha medlen under sådant
förhållande blivit under dessa år starkt beskurna, och olägenheterna härav göra
sig också på ett kännbart sätt gällande. Jag har hyst den varmaste förhoppning,
att kung! bibliotekets ställning som det främsta i vårt land på det humanistiska
området alltjämt skulle med framgång kunna hävdas, men om icke
tillräckliga medel att anskaffa »de viktigaste alstren av främmande länders vetenskapliga
och litterära verksamhet» — för att citera § 1 i gällande instruktion för
kungl. biblioteket — stå till biblioteksförvaltningens förfogande, är denna ställning
i fara att förryckas. Kungl. biblioteket är på det humanistiska området icke blott
eu medelpunkt i huvudstadens andliga liv, det är även ett centralbibliotek för
hela landet, varifrån utlåning i betydande utsträckning, såsom den årliga statistiken
därom utvisar, sker till universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, Göteborgs
stadsbibliotek, stifts- och läroverksbiblioteken m. fl. Men denna dominerande
ställning har kungl. biblioteket kunnat intaga endast därigenom att det varit i
stånd att på angivet område inköpa, icke blott sådana arbeten, som kunna erhållas
för jämförelsevis ringa kostnad, utan även sådana, som betinga ganska höga pris,
såsom omfattande urkundspublikationer, dyrbara faksimileupplagor, monumentalverk
i skön konst etc. Genom de av ovan angivna skäl minskade medel, som
under de senaste åren stått till förfogande till bokinköp, har en avsevärd del
litteratur av stor betydenhet icke kunnat förvärvas, och jag anser mig i detta
sammanhang böra särskilt framhålla denna omständighet, då nu efter krigets avslutande
ett starkt uppsving i förläggarverksamheten trots de brydsamma tiderna
gör sig märkbart. Det är huvudsakligen dyrbarare verk och serier som börjat
utgivas, varigenom större vinst kan beredas förläggare och bokhandlare. Härvid

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[9.]

bortser jag emellertid alldeles från de till otroligt höga pris uppskruvade lyxoch
privatpresstrycken, vilka icke falla inom området för kungl. bibliotekets sam -larverksamhet. Men härtill kommer också den omständigheten, att en verklig
tävlan synes igångsättas mellan skilda kulturländer, särskilt på kontinenten, också
rörande herraväldet på det vetenskapliga området. På vissa områden av internationell
förlagsverksamhet, där Tyskland förut var utan konkurrens, skynda sig
nu andra länder att tillgodogöra sig detta lands också vetenskapligt isolerade läge.
Följden blir bland annat att parallella vetenskapliga publikationer se dagen, vilka
båda måste förvärvas av ett bibliotek sådant som kungl. biblioteket. Med hänsyn
också till de högt uppdrivna bokprisen i allmänhet skulle en förnyad hemställan
om ökade anslag också till bokinköp icke vara oberättigad under nuvarande förhållanden,
såvida kungl. bibliotekets verksamhet skall kunna fortsätta som hittills
till gagn för inhemsk odling och vetenskaplig forskning.

Jag får även erinra därom att jag i min skrivelse den 31 augusti 1920
ansåg mig böra, såsom skäl för den av mig då begärda anslagsförhöjningen,
bland annat framhålla behovet av, att utom de rent humanistiska facken, tillgodose
andra viktiga fack inom biblioteket, såsom de teologiska och de juridiska
vetenskaperna, nationalekonomi, m. fl., vilka ämnesgrenar på grund av bristande
medel under senare år varit tillbakasätta.

Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget och för att ställa mig
statsministerns nyss anförda uppmaning till efterrättelse anser jag mig emellertid
icke i år böra göra framställning om förhöjt anslag till bokinköp och bindning.
Då emellertid av vad jag ovan anfört med all tydlighet torde framgå, att utgiftsbehoven
för kungl. biblioteket på intet sätt bliva mindre under år 1923 än under
1922, anser jag det vara för kungl. biblioteket i högsta grad angeläget, att det
för år 1922 beviljade anslaget å 20,000 kronor för mötande av extra ordinarie utgifter
även kommer biblioteket till godo under år 1923.

entschefen Att jag trots de betänkligheter det statsfinansiella läget ingiver
icke anser mig kunna lämna riksbibliotekariens nu gjorda framställning
obeaktad, beror därpå, att jag blivit övertygad om att kungl
biblioteket för närvarande befinner sig i ett verkligt nödläge, och
att jag icke kan stå till svars för att biblioteket av brist på medel
skall för en måhända lång tid framåt vara klavbundet i sina
nödvändigaste accessioner och i tillvaratagandet av sitt bokbestånd.

Då riksdagen för år 1921 beviljade det ovan omförmälda tillfälliga
förstärkningsanslaget av 20,000 kronor, hade riksdagen kännedom
allenast om en från år 1920 balanserad brist av samma belopp,
vilken var avsedd att täckas med sagda anslag. Kungl. bibliotekets
ekonomiska ställning har emellertid sedermera visat sig vara
långt brydsammare. Såsom av det föregående framgår, förfogar
biblioteket för bokinköp och inbindning — om jag nu helt bortser
från det för täckande av förenämnda brist avsedda tillfälliga för -

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 17

stärkningsanslaget — över dels ett ordinarie anslag av 45,000 kronor,
dels ett extra anslag av 20,000 kronor, alltså tillhopa 65,000
kronor. Av riksbibliotekariens ovanberörda skrivelser framgår, att
av sistnämnda årliga summa i runt tal 35,000 kronor beräknas till
bokinköp och 30,000 kronor till bindning av tidningar och böcker.
På grund av de abnormt stegrade priserna hava emellertid dessa
belopp visat sig alldeles otillräckliga. De allmänna orsakerna härtill
belysas till fullo i riksbibliotekariens skrivelser och äro dessutom
för alla och en var allt för väl kända för att här behöva närmare
utvecklas. Till följd av dessa för alla kulturbärande företag och
institutioner hämmande faktorer har bibliotekets ekonomi kommit i
det bekymmersamma läge, vari det för närvarande befinner sig.
Detta framstår med all tydlighet vid en jämförelse mellan nyss angivna
beräknade normalkostnader och de verkliga kostnaderna.
Under det att årsbehovet i avseende å bokinköp beräknats till

35,000 kronor, hava under år 1921 vid ingången av oktober
månad redan betalats bokräkningar med 38,130 kronor och återstodo
vid samma tidpunkt obetalda räkningar å tillhopa 10,911 kronor. I fråga
om bokbindningskostnaderna — beräknade för år till 30,000 kronor —
hade vid ingången av oktober utbetalats 30,990 kronor, och återstodo
obetalta räkningar å ej mindre än 39,690 kronor. Även om
man tager i betraktande att i dessa siffror ingår den ovannämnda
från 1920 balanserade bristen, visa de dock ett deficit, som måste
ingiva allvarliga betänkligheter.

De yttre omständigheter, på vilka jag nyss pekat, hava varit
biblioteket övermäktiga, och det kan enligt min mening icke läggas
institutionen alltför mycket till last, att den låtit sig angeläget vara
att upprätthålla sin ställning och sökt fylla de krav, som ställts på densamma.
Det bör emellertid framhållas, att kungl. biblioteket i görligaste
mån vinnlagt sig om en återhållsamhet i bokförvärv, som
under normala förhållanden ingalunda skulle hava godtagits; och
säkert är, att, om sparsamhet härvid icke iakttagits, bibliotekets deficit
skulle uppvisat betydligt högre siffror.

Sådana som förhållandena nu te sig, synes det mig nödvändigt,
att bibliotekets ekonomi varder så ordnad, att de årliga anslagen
räcka för dess löpande behov. Härför skulle, som synes, erfordras
en högre summa än den riksbibliotekarien nu begär. Jag anser mig
dock icke böra tillstyrka en dylik utväg; då riksbibliotekarien, efter
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 3

[10.]

Bokinköp och
bindning,
katalogiseringsarbeten

samt gemensam
accessionskatalog

för Sveriges
offentliga
bibliotek.

18 1922. Åttonde hnvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

vad jag inhämtat, hyser förhoppning att kunna, därest det nu äskade
anslaget beviljas, under iakttagande av den största sparsamhet de
kommande åren bringa bibliotekets utgifter i närmare överensstämmelse
med förefintliga statsanslag, finner jag mig böra inskränka
mig till att tillstyrka framställning till riksdagen om det nu ifrågasatta
anslaget av 20,000 kronor. Beloppet torde böra i sin helhet
uppföras på staten för förra halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till gäldande av vissa å kungl. bibliotekets
konton för bokinköp och bindning uppkomna skulder
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—BO
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 20,000 kronor.

7. Bokinköp och bindning, katalogiseringsarbeten samt
gemensam accessionskatalog för Sveriges offentliga bibliotek.

Från och med år 1909 är i kungl. bibliotekets stat till böckers inköp
och inbindning uppfört ett ordinarie anslag av 45,000 kronor, varjämte
från och med samma år å extra stat utgått medel till inbindning
av böcker i kungl. biblioteket. För år 1922 utgör berörda extra
anslag 20,000 kronor. Därjämte har riksdagen på extra stat för år
1922 anvisat såsom tillfällig förstärkning av ovannämnda ordinarie
anslag ett belopp av 20,000 kronor.

I skrivelse den 15 juni 1921 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens för år 1922 åttonde huvudtitel anförde riksdagen
rörande inbindningen av böcker vid kungl. biblioteket:

Riksdagens vederbörande utskott har försport, att biblioteket använder sig av
i regel endast två bokbinderifirmor; i detta hänseende vill riksdagen framhålla,
att genom att bereda flera firmor tillfälle till inlämnande av anbud möjlighet kan
förefinnas att bland ett flertal konkurrenter träffa ett val, som kan stalla sig för
statsverket ekonomiskt fördelaktigare, än om man är bunden vid allenast ett fåtal
anbudsgivare. Under alla förhållanden bör dock tillses, att vid valet av bokbinderi
kvaliteten av arbetet ej blir lidande.

Till utarbetande av katalog över ofullständigt förtecknade delar
av kungl. bibliotekets äldre samlingar har riksdagen vidare under
en följd av år anvisat extra anslag. För år 1922 utgår detta anslag
med ett till 25,200 kronor förhöjt belopp.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 19

Slutligen har riksdagen till redigering av den för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogen sedan åtskilliga år
tillbaka anvisat anslag å extra stat, och utgår detta anslag för år

1922 mod ett belopp av 6,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har riksbibliotekarien anhållit
om beredande av anslag för ifrågavarande ändamål även under ar

1923 med samma belopp, som av riksdagen beviljats för år 1922.
Beträffande det tillfälliga förstärkningsanslaget å 20,000 kronor har
jag redan yttrat mig under nästföregående punkt. I fråga om de
övriga anslagen uttalar riksbibliotekarien sig på följande sätt:

Med anledning av riksdagens ovanberörda uttalande angående inbindningsarbetena
för kung! biblioteket må framhållas, att kung! biblioteket vid upprepade
tillfällen anlitat även andra firmor än de bägge, som sedan lång tid tillbaka
utfört huvudparten av bibliotekets bindning och som därför i alldeles sarskild
grad och till obestridlig fördel för biblioteket inriktat sig på detta arbete.
De pris, som dessa andra firmor åsatt bokbanden, hade härvid till en början kunnat
vara något lägre, men hade snart vid förnyade beställningar ökats; i de allra flesta
fall hade dessa bokbands kvalitet lämnat åtskilligt övrigt att önska i fråga om
stvrka och utseende. Vidare förtjänade framhållas, att de pris, som av de båda
nu för kungl. biblioteket arbetande firmorna tillämpas, vore åtskilligt lägre än
dem, som deras privata kunder finge vidkännas.

Beträffande de pågående katalogiseringsarbetena inom kungl. biblioteket
erinrar riksbibliotekarien, att dessa arbeten från och med år 1921 bedrivas å såväl
den svenska som den utländska tryckavdelningen samt att de fortskridit enligt
fastställd plan, vilket framginge av en skrivelsen bifogad, av föreståndaren för
katalogiseringsavdelningen avgiven redogörelse.

Slutligen meddelar riksbibliotekarien rörande accessionskatalogen, att av denna
för vårt lands biblioteksväsen så viktiga publikation årgång 34, omfattande år
1919 (852 sidor), utkommit vid början av år 1921 samt att arbetena med utgivandet
av årgång 35, omfattande år 1920, fortskridit så långt, att densamma kan beräknas
utkomma under oktober 1921.

De av riksbibliotekarien här äskade anslagen hava samtliga
utgått under en följd av år och för år 1922 till de belopp, som
nu för nästföljande år begäres; de torde även i fortsättningen visa
sig vara oundgängligen nödvändiga för arbetet och verksamheten vid
kungl. biblioteket.

För förra halvåret 1923 torde vart och ett av de nu begärda
anslagen böra upptagas till hälften av det för helt år beräknade
beloppet.

[10.]

Departe mentschefen.

Ändringsarbeten
i
kung], bibliotekets

byggnad.

20 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa:

dels till bokinköp och bokbindning för kungl.
biblioteket ett reservationsanslag av 10,000 kronor;

dels till katalogiseringsarbeten inom kungl.
biblioteket, enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
ett förslagsanslag, högst 12,600 kronor;

dels och till redigering av den för Sveriges
offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogens
37:e årgång, omfattande år 1922, ett förslagsanslag,
högst 3,000 kronor, att användas enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

8. Ändringsarbeten i kungl. bibliotekets byggnad. Grenom
beslut den 22 november 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att verkställa en fullständig utredning rörande om- och tillbyggnad
av kungl. biblioteket. Byggnadsstyrelsen har nu efter samråd
med riksbibliotekarien åvägabragt en dylik utredning samt uppgjort
ritningar och kostnadsberäkningar ävensom framlagt fullständigt
förslag till ifrågavarande om- och tillbyggnadsarbeten. Då ett
förslag i den av byggnadsstyrelsen uppgjorda omfattning icke lämpligen
kunde under nu rådande förhållanden tänkas bliva realiserat,
har styrelsen alternativt förordat en mindre utvidning av den nuvarande
byggnaden, vilka arbeten skulle betinga väsentligen reducerade
kostnader. Trots det verkliga behov av ökade utrymmen för
de växande boksamlingarna, som här föreligger, har jag dock på
grund av de rådande finansiella svårigheterna icke ansett mig för närvarande
kunna tillstyrka ens detta mindre förslag.

Kravet på förbättrade anordningar inom biblioteksbyggnaden är
emellertid ofrånkomligt och för att tillmötesgå de mest trängande
behoven har jag tänkt mig, att tillsvidare vissa ändringsarbeten,
företrädesvis inom den nuvarande utställningssalen skulle bereda biblioteket
en tillfällig lättnad i dess svåra lokalförhållanden. Kostnaderna
härför hava approximativt beräknats till 240,000 kronor.

Ärendet är emellertid ännu icke i det skick, att framställning
nu kan göras till riksdagen, och hemställer jag därför, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

1922. Åttonde hnvndtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 21

att, i avbidan på proposition angående ändringsarbeten
i kungl. bibliotekets byggnad, för
ändamålet beräkna på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 240,000
kronor.

Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping.

9. Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping. Under [12 ]
en följd av år har riksdagen beviljat anslag å extra stat för bere- stifts- och
dande av arvodesökning åt bibliotekarien vid stifts- och läroverks- Stekel nJabiblioteket
i Linköping. På extra stat för år 1922 har riksdagen köping,
för angivna ändamål samt till arvode åt vaktmästaren vid sagda
bibliotek anvisat ett förslagsanslag, högst 2,600 kronor.

I skrivelse den 17 augusti 1921 har domkapitlet i Linköping gjort
framställning om beviljande av ett anslag å 1,300 kronor för enahanda
ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till arvodesökning åt bibliotekarien vid
stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping och till
arvode åt vaktmästaren vid samma bibliotek anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett förslagsanslag, högst 1,300 kronor, att
utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva.

Pedagogiska biblioteket i Stockholm.

10. Pedagogiska biblioteket i Stockholm. Pedagogiska [13.
biblioteket i Stockholm har från och med år 1900 åtnjutit av riks- Pedagogiska
dagen på extra stat beviljade anslag. Understödet utgick till en
början med 2,500 kronor men har gång efter annan höjts. För år
1922 har riksdagen i enlighet med av Kungl. Maj:t i ämnet avgivet
förslag anvisat ett förslagsanslag, högst 11,700 kronor.

22 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Förutom nyss angivna anslag har riksdagen, i anledning av
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar, för ökade värmekostnader
för pedagogiska bibliotekets lokaler såsom förslagsanslag, högst,
anvisat vissa belopp på tilläggsstat för åren 1918, 1920 och 1921.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 15 april 1921 dagtecknad ansökning
har styrelsen för biblioteket gjort framställning om beredande
av fortsatt understöd åt biblioteket.

Styrelsen lämnar till en början vissa siffror till upplysning om
pedagogiska bibliotekets utveckling under de tio senaste åren med
avseende å antalet besökande och boklån samt framhåller därvid,
att av dessa siffror framginge, att biblioteket, om än med växlande
frekvens av besökare under olika tider, fortfarande anlitades i stor
utsträckning.

Styrelsen yttrar härefter:

De ekonomiska medel, vilka under den närmaste framtiden kunna påräknas
för biblioteket vid sidan av vad riksdagen beviljat eller kan komma att bevilja,
utgöras av två poster. Den ena är ett anslag, vilket, efter vad man vågar hoppas,
torde komma att på förslag av Stockholms folkskoledirektion årligen av Stockholms
stadsfullmäktige beviljas. Beloppet av detta anslag har utgjort 2,300 kronor
för vartdera av åren 1920 och 1921. Den andra inkomstposten, som utgöres
av årsavgifter från medlemmarna i sällskapet »Pedagogiska bibliotekets vänner»,
uppgick under åren 1918, 1919 och 1920 till respektive 75, 60 och 60 kronor.

Under förutsättning att riksdagen och Stockholms stadsfullmäktige bevilja
anslag åt biblioteket till samma belopp som för år 1921, skulle bibliotekets inkomster
för år 1923, vissa tillfälliga räntemedel inräknade, uppgå till ett belopp,
som kan uppskattas till omkring 14,300 kronor.

Med hänsyn till de utgifter, som påkallas för uppehållande av bibliotekets
verksamhet under år 1923, torde de flesta kunna beräknas uppgå till ungefär
motsvarande belopp som utgifterna för år 1922. Ett väsentligt undantag i sådant
avseende bildar utgiften för hyra. Bibliotekets nuvarande lokal är av detsamma
förhyrd för tiden från och med den 1 oktober 1913 till den 1 oktober 1923 mot
ett årligt hyresbelopp av 3,100 kronor jämte 400 kronor för värme. Enhgt vad
styrelsen tror sig veta, finnes utsikt för biblioteket att inom icke allt för lång tid
efter år 1923 erhålla en för detsamma lämplig lokal. Under sådana omständigheter
vore det givetvis förmånligast för biblioteket, om detsamma efter den 1
oktober 1923 fortfarande finge hyra den nuvarande lokalen under den sannolikt
korta tid, då detta skulle behövas. Därigenom skulle bland annat kostnaden för
en flyttning av biblioteket inbesparas. Då det emellertid tydligen är omöjligt att
redan nu uppgöra något så när tillförlitliga beräkningar över hyreskostnad och
eventuell flyttningskostnad för biblioteket så långt framåt som slutet av år 1923,
har styrelsen trott det vara lämpligast att för närvarande beräkna hyreskostnaden
för biblioteket under hela år 1923 i enlighet med nuvarande förhållanden samt

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

att framdeles eventuellt inkomma med framställning om anslag å tilläggsstat för
år 1923, i den mån detta kan komma att visa sig erforderligt.

Vad härefter beträffar frågan om anslag till täckande av kostnaderna
för bibliotekslokalernas uppvärmning, hava dessa kostnader
av styrelsen beräknats till samma belopp, som av 1921 års riksdag
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisats för år 1922, eller
1,486 kronor, således 1,086 kronor utöver det enligt hyreskontraktet
utgående beloppet 400 kronor.

På grund av det anförda har styrelsen alltså hemställt om proposition
till riksdagen om beviljande åt biblioteket av samma belopp,
som anvisats för år 1922, eller 11,700 kronor. I anslutning härtill
anför styrelsen, att om sagda belopp av riksdagen beviljades, bibliotekets
samtliga inkomster för år 1923 skulle komma att uppgå till
omkring 14,300 kronor, samt att dessa medel skulle användas till
följande ändamål:

Böcker och tidskrifter..................kronor

Bokbinderiarbete...................... *

Trycksaker och renskrivning............. *

Arvode åt huvudbibliotekarien............ *

» » biträdande bibliotekarier........ *

Extra katalogarbete ................... *

Vaktmästarens arvode.................. *

Hyra..............................

Telefon..............• '' . ''........... *

Uppvärmning ........................ *

Belysning........................... *

Brandförsäkring............ *

Inköp och reparation av inventarier....... *

Städning av förstuga och trappa.......... »

Diverse (skrivmaterial, transporter m. m.) ... >_

1,500: —
950: —
100: —
5,000: —
1,053: —
200: —
500: —
2,700: —
130: —
1,486: —
150: —
70: —
300: —
104: —
57: —

Summa kronor 14,300: —

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 31 augusti 1921 tillstyrkt
ifrågavarande framställning med den modifikation, som betingas av
budgetårets omläggning, vadan överstyrelsen således för tiden 1
januari—30 juni 1923 förordar ett anslag av 5,850 kronor eller
hälften av det av biblioteksstyrelsen för hela år 1923 begärda.

Den verksamhet, som pedagogiska biblioteket under en lång
följd av år bedrivit till stort gagn för undervisningen och dess

[13.]

Departe mentschefen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[14.]

Skandinaviska
bibliotekarien
vid
S:te Geneviévebiblioteket
i Paris.

inålsmän, är enligt min mening alltjämt väl förtjänt av understöd
från statens sida. Jag anser mig för den skull böra tillstyrka, att
framställning göres till riksdagen om fortsatt anslag för uppehållande
av bibliotekets verksamhet.

Emellertid torde det av styrelsen begärda anslaget kunna i visst
hänseende något avknappas. Jag syftar härvid på det i förenämnda
anslagssumma ingående belopp, som beräknats för täckande av värmekostnader.
Som norm för sin beräkning av sagda kostnader har
styrelsen, enligt vad i ansökningen angives, använt 1920 års priser.
Prisen å bränslemarknaden hava emellertid sedan dess sjunkit högst
avsevärt, och ett överslag synes mig giva vid handen, att styrelsen
vid sin beräkning av nämnda kostnad kommit till en summa, som
med omkring 600 kronor överstiger den kostnad, man med hänsyn
till nu gällande pris torde böra antaga såsom den sannolika. Hela
anslagssumman skulle således enligt mitt förmenande kunna reduceras
med 600 kronor för år räknat eller med 300 kronor för förra
halvåret 1923. Bibliotekets hela anslagsbehov för sagda tid skulle
alltså belöpa sig till 5,550 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag alltså
om förslag till riksdagen

att såsom bidrag till uppehållande av pedagogiska
bibliotekets verksamhet anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 5,550 kronor, att utgå under de
villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

S:te Geneviévebiblioteket i Paris.

11. Skandinaviska bibliotekarien vid S:te Geneviévebiblioteket
i Paris. Såsom bidrag till avlöning åt den skandivaviska
bibliotekarien vid nordiska avdelningen av S:te Gfeneviévebiblioteket
i Paris har riksdagen under en följd av år beviljat extra
anslag, för vart och ett av åren 1920—1922 utgående med 1,500
kronor. Till detta belopp höjde 1919 års riksdag anslaget, som tidigare
utgått med 800 kronor.

I en av riksbibliotekarien med eget utlåtande av den 12 oktober
1921 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har nu den skandina -

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

viska bibliotekarien vid nämnda biblioteksavdclning, Signe bärling,
avgivit redogörelse för avdelningens verksamhet under tiden den 1
augusti 1920—den 31 juli 1921 samt därvid tillika hemställt om
ett till 2,000 kronor förhöjt anslag för år 1923.

Riksibliotekarien har i sitt ovan omförmälda utlutande anfört

bland annat:

Enligt av riksbibliotekarien inhämtade upplysningar fördelade sig övriga
nordiska länders bidrag till bibliotekariens avlöning på följande sätt: Danmark

1,000 danska kronor, Norge 800 norska kronor jämte ett dyrtidstillägg, sona för
tiden januari—juni uppgick till 300 francs, för kvartalet juli september utbetalats
med 100 kronor men som troligen icke komme att utgå för sista kvartalet,
samt Finland 800 francs. Sveriges andel i bibliotekariens avlöning vore alltså i
och för sig störst, vartill komme förmånen av den svenska valutans höga ställning.
Det vore emellertid att antaga, att vid instundande sammanträde med den
av franska staten för ifrågavarande biblioteksavdelning tillsatta Comité de patronage
den skandinaviska bibliotekariens avlöningsfråga komme att bliva föremal
för utredning och förslag härom avgivas till respektive länders regeringar.

I avbidan på den av riksbibliotekarien omförmälda utredning
jämte förslag torde Sveriges bidrag till här ifrågavarande avlöning
böra beräknas i likhet med vad förut varit fallet.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att såsom bidrag till avlöning åt en skandinavisk
bibliotekarie vid nordiska avdelningen av
S:te Gfeneviévebiblioteket i Paris anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 750 kronor, att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela.

Museer.

Nationalmuseum.

12. Nationalmuseum. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari 30 juni
1923 upptaga

dels det ordinarie förslagsanslaget till nationalmuseum,
nu 151,100 kronor, med halva beloppet
eller 75,550 kronor,

Bihang till riksdagens ^protokoll 1922. 1 saml.

Departe mentschefen.

[15.]

National museum.

[16.]

Fortsätta anslag
till konstföremåls
försäkring
m. m.
samt konservering
av
handtecknings-
och
gravyrsamlingar.

26 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

dels och följande ordinarie reservationsanslag
med hälften av de nu utgående beloppen eller

till målnings- och skulptursamlingamas ökande

15.000 kronor;

till inlösen av levande svenska konstnärers
arbeten 15,000 kronor;

till handtecknings- och gravyrsamlingamas
ökande 3,750 kronor;

till samlingarnas vård och xmderhåll samt expenser
5,500 kronor;

till ökande av samlingen av konsthantverk

5.000 kronor;

till boksamlingen 1,500 kronor; samt

till utländska studieresor 1,500 kronor.

18. Fortsatta anslag till konstföremåls försäkring m. m.
samt konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar.

Till försäkring och transport av konstföremål, som äro eller varda
deponerade i nationalmuseet, har riksdagen under de senaste åren anvisat
anslag på extra stat. För år 1922 utgör detta anslag 2,500
kronor.

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1918 års
lagtima riksdag att till konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar
inom nationalmuseum bevilja ett anslag av 25,000 kronor.
Av detta anslag har riksdagen anvisat på extra stat för vart och
ett av åren 1919—1922 såsom reservationsanslag ett belopp av 5,000
kronor.

Vidare har riksdagen till juridiskt och administrativt biträde
hos museet för år 1921 anvisat ett belopp av 500 kronor, vilket
för år 1922 höjdes till 700 kronor.

Overintendenten och chefen för nationalmuseum har nu i särskilda
skrivelser av den 29 augusti 1921 hemställt dels om fortsatt
anslag å 2,500 kronor till försäkring och transport av konstföremål,
dels om anvisande av återstående beloppet, 5,000 kronor, för konservering
av förenämnda samlingar, dels ock om fortsatt anslag å
700 kronor till juridiskt och administrativt biträde.

För förra halvåret 1923 torde erfordras för ifrågavarande ändamål
hälften av respektive föreslagna belopp.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att anvisa på extra stat för tiden 1 januari
30 juni 1923

dels till försäkring och transport av konstföremål,
som äro eller varda deponerade hos nationalmuseum,
ett reservationsanslag av 1,250 kronor;

dels till konservering av handtecknings- och
gravyrsamlingar inom nationalmuseet av förut beviljat
anslag, 25,000 kronor, ett reservationsanslag
av 2,500 kronor;

dels oclc till juridiskt och administrativt biträde
hos nationalmuseet ett förslagsanslag, högst
350 kronor.

14. Kostnaden för nationalmusei telefoner. 11919 års statsverksproposition
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, bland annat, att
dels, med uteslutande ur nationalmuseets stat av det då under avdelningen
B. Omkostnadsstat upptagna reservationsanslaget å 4,000
kronor till samlingarnas vård och underhåll och det under samma
avdelning upptagna bestämda anslaget å 3,000 kronor till underhåll
av golv, fönster och förevisningsmateriell samt för renhållning, under
sagda avdelning i staten uppföra ett reservationsanslag å 11,000
kronor med titel »samlingarnas vård och underhåll samt expenser»;
dels på grund härav samt för beredande av ökad avlöning åt de å
nationalmuseets stat uppförda vaktmästarna höja det ordinarie anslaget
till nationalmuseet med ett belopp av 8,800 kronor, därav

1,800 kronor till ökning av det ordinarie bestämda anslaget till museet;
dels ock medgiva att kostnaden för belysning av nationalmuseets
lokaler i museibyggnaden finge mot redovisningsskyldighet utgå från
det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 9 januari 1919 yttrade dåvarande departementschefen rörande
bestridandet av utgifterna för belysning, bland annat, att när arbetet
för införande av elektrisk belysning i åtskilliga av nationalmuseets
lokaler blivit färdigt, kostnaderna för belysning torde komma att
avsevärt stegras, i synnerhet om museet komme att i större utsträckning
hållas öppet för allmänheten å tider, då därför tarvades konst -

[17.]

Kostnaden
för nationalmusei
telefoner.

28 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[17.] gjord belysning. Det syntes departementschefen därför vara ömkligt
att kunna avlyfta utgifterna därför från det tillämnade nya anslaget
till samlingarnas vård och underhåll samt för expenser, vilket
ej kunde anses synnerligen rymligt tilltaget. Departementschefen
erinrade därjämte, att beträffande medel till omkostnader för brännmaterial
enligt meddelande av 1912 års riksdag gällde, att kostnaden
för anskaffning av nödiga material för uppvärmning av nationalmuseets
lokaler i nationalmuseibyggnaden finge mot redovisningsskyldighet
utgå från huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m.

I skrivelse den 12 juni 1919 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens för år 1920 åttonde huvudtitel anmälde riksdagen,
att riksdagen funnit övertygande skäl vara anförda för en anordning
på sätt av Kungl. Maj:t föreslagits samt alltså i detta hänseende
beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Nu har överintendenten och chefen för nationahnuseum i skrivelse
den 29 augusti 1921 hemställt om förslag till 1922 års riksdag,
att kostnaderna för museets rikstelefoner måtte från och med
år 1922 utgå från det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Som stöd
för denna framställning har nationalmusei chef anfört bland annat:

Till bestridande av kostnaderna för nationalmusei rikstelefoner hade hittills
anlitats det för museet å ordinarie stat uppförda anslaget till samlingarnas vård
och underhåll samt expenser. Detta anslag vore, jämlikt beslutet av 1919 års
riksdag, avsett till bestridande av kostnaderna för vård och underhåll av dels
museets samlingar, dels själva utställningslokalerna. Då emellertid å ena sidan
sagda anslag på grund av den ständiga ökningen av samlingarna samt museets
allt mer utvidgade depositionsverksamhet, vilken nödvändiggjorde restaurering av
stora delar av museets konstbestånd, vore synnerligen strängt anlitat, och å andra
sidan avgifterna för nationalmusei telefoner förhöjts till ett belopp av 1,346 kronor
för år 1921 under det att motsvarande avgifter för år 1919 utgjorde endast
678 kronor, syntes ifrågavarande anslag rätteligen icke böra betungas med de till
jämförelsevis högt belopp uppgående telefonavgifterna.

På grund av remiss har statskontoret den 17 september 1921
avgivit yttrande i ärendet och därvid framhållit, att av den utredning,
som framlades, då det å nationalmusei stat uppförda reservationsanslaget
till samlingarnas vård och underhåll samt expenser av
1919 års riksdag fastställdes till 11,000 kronor, vilket belopp fortfarande
vore oförändrat, syntes framgå, att anslaget vore med hän -

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 29

syn till sitt ändamål ganska knappt tilltaget. Statskontoret ansåge
sig därför kunna tillstyrka den föreslagna överflyttningen av utgifterna
för museets rikstelefoner, vilka utgifter onekligen sedan tiden
för anslagsberäkningen undergått en kraftig och svårligen förutsedd
stegring.

Samma skäl, som år 1.919 föranledde dåvarande departementschefen
att föreslå en överflyttning av utgifterna för nationalmuseets
belysning, vilka skäl även riksdagen godtog, synas mig hava sin
fulla tillämpning även i här förevarande fall.

På grund av vad i ärendet förekommit får jag hemställa, att
Eder Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva

att kostnaden för nationalmusei rikstelefoner
må från och med år 1922 mot redovisningsskyldighet
utgå från det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.

LivrustJcammaren.

15. Livrustkammarens samlingar. För livrustkammarens samlingar
hava under en följd av år beviljats anslag på extra stat.
För år 1922 har sålunda anvisats dels för tillsyn, underhåll och vård
av samlingarna 8,300 kronor, dels till istandsättande av vissa föremål
i samlingarna 1,700 kronor, dels till arvode åt ett tekniskt biträde
för samlingarnas vård 2,150 kronor dels för avskrifter av äldre
inventarieförteckningar angående samlingarna 1,200 kronor, dels enligt
de närmare föreskrifter, som kunde av Kungl. Maj:t meddelas,
till arvoden åt extra biträden samt vikariatsersättning 4,300 kronor,
dels till montering av föremål i samlingarna 1,000 kronor, dels ock
till påbörjande av samlingarnas etikettering 1,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1921 ställdes ifrågavarande
anslag till förfogande av nordiska museets nämnd för därmed
avsedda ändamål, varvid föreskrevs, bland annat, att anslaget a 4,300
kronor skulle fördelas med 3,600 kronor till arvode åt en amanuens,
475 kronor till tillfälliga extra biträden och 225 kronor till
vikariatsarvode under föreståndarens semester.

I en av nordiska museets nämnd med eget yttrande av den 29
augusti 1921 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har inten -

Departe mentschefen.

[18.]

Livrust kammarens samlingar.

30 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[18.] denten och föreståndaren för livrustkammaren gjort framställning
om beviljande av anslag för angivna ändamål för förra halvåret
1928. Intendenten har därvid äskat halva de belopp, som beviljats
för motsvarande tid år 1922 med undantag beträffande anslagen för
tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar samt till
arvode åt ett tekniskt biträde för samlingarnas vård. Beträffande
dessa anslag anför intendenten :

Beträffande anslaget till tillsyn, underhåll och vård ingår i detsamma även
från och med år 1920 beviljade ålderstillägg för livrustkammarens vaktmästare,
och förefinnes för år 1923 den förändringen, att en vaktmästare med tre ålderstillägg
avgått och en från och med 1920 antagen skulle vara berättigad till sitt
första ålderstillägg varför) å detta anslag skulle uppstå en minskning av 200 kronor.

Ävenledes det från och med 1920 års ingång antagna tekniska biträdet, livrustmästaren,
skulle från och med 1923 års ingång vara berättigad till ett ålderstillägg
å 100 kronor, varför detta anslag måste ökas med denna summa eller
till 2,250 kronor.

Därjämte har intendenten gjort framställning om ett nytt anslag,
nämligen till bokbinderiarbeten inom samlingarna, med 500 kronor.
Rörande behovet härav har intendenten meddelat följande:

Livrustkammarens bibliotek, som kan räkna sin egentliga grundläggning
från och med år 1904, då avgående föreståndaren C. A. Ossbahr ur sitt rika bibliotek
till samlingen överlämnade något över 150 verk på vapenlitteraturens område,
har målmedvetet och med stöd av välvilliga mecenater numer utvecklats så
mycket, att det omfattar närmare 900 verk upptagande över 25 längdmeter.

Biblioteket är emellertid ingalunda fullständigt beträffande äldre litteratur
och kan, vad den nyare beträffar, beräkna stor tillökning, då det nu publiceras
mycket mer än förr på området. Biblioteket är för samlingen nödvändigt ej
blott för den vid samlingen själv bedrivna forskningen utan även för att tillhandagå
allmänheten med upplysningar inom samlingens område i de fall, då erforderliga
sådana icke kunna erhållas ur samlingarna själva.

Av samma skäl eller för att giva tydligare bilder och bättre förståelse av
museiföremålens ursprungliga utseende och användning har så småningom upplagts
en reproduktionssamling av samtida bilder, som vunnit ett visst omfång.
Som den mer och mer tages i anspråk av en intresserad allmänhet behöver den
för att icke förfaras förses med kartonger, pärmar och band. Några medel härtill
äger samlingen icke. Visserligen har samlingen i ett fåtal tvingande fall för
bindning använt expensmedel, men då dessa utgöras av nordiska museets bidrag
till samlingen är väl fråga om dessa medel kunna användas härtill även sedan
bok- och bildsamlingen nått sin nuvarande betydligt ökade omfattning och det
alltså rör sig om större summor, helst bindningen faktiskt är en förbättring och
värdeökning av statens egendom.

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Auslagot för bokbinderiarbeteu måste bliva ärligt och som sådant beräknas
till 300 kronor, men då bokbinderiarbetet hittills av brist på medel icke kunnat
hålla jämna steg med bok- och bildsamlingens ökande är särskilt i början något
större anslag behövligt varför under den nu berörda tiden minst 500 kronor
torde vara behövliga.

De av riksdagen förut beviljade anslagen torde även för förra
halvåret 1923 böra utgå med belopp, som — efter iakttagande av de av
intendenten påpekade förändringarna — till hälften motsvara de nu
utgående. Vad beträffar det av honom ifrågasatta anslaget för bokbinderiarbeten
synas goda skäl vara anförda att något bidrag lämnas
till upprätthållande av institutionens bokbestånd. Jag anser mig
dock icke kunna helt tillmötesgå det framställda kravet och håller
före, att livrustkammaren torde, med iakttagande av behörig sparsamhet,
tillsvidare kunna tillgodose de mest trängande behoven med
ett mindre anslag. Jag är benägen att, lika med livrustkammarens
chef, räkna med ett årligt anslagsbehov av 300 kronor, varav på
förra hälften av år 1923 skulle komma 150 kronor.

För att undvika ett upptagande i riksstaten av — såsom hittills
varit fallet — de särskilda anslagen till livrustkammaren såsom särskilda
anslag, torde desamma böra sammanslås till ett anslag. Detta
bör erhålla karaktär av förslagsanslag, högst, och sedermera, därest
detsamma av riksdagen beviljas, av Kungl. Maj:t fördelas i anslutning
till den av livrustkammarens chef gjorda beräkningen, varvid
de olika anslagsposterna synas var för sig böra angivas såsom förslagsanslag,
högst. För förra halvåret 1923 skulle alltså anslaget,
i anslutning till vad ovan sagts, beräknas sålunda:

För

tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar kronor

iståndsättande av vissa föremål i nämnda samlingar.....

arvode åt ett tekniskt biträde för vård av livrustkammarens

samlingar.........................o........

avskrifter av äldre inventarieförteckningar angående samlingarna
.................................. • •

arvoden åt extra biträden samt vikariatsersättning enligt

Kungl. Maj:ts bestämmelser......................

montering av föremål i samlingarna.................

påbörjande av samlingarnas etikettering ..............

bokbinderiarbeten............................... 8

4,050:

850:

1,125:

600:

2.150

500

150

Summa kronor 9,925

118.]

Departe mentschefen.

32 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

Jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen

att till underhåll och vård av livrustkammarens
samlingar m. m. anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1928 såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av 9,925 kronor, att utgå med
den fördelning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

[19.] 16. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid liv Tiiifaiiig

rustkammaren. Till beredande av tillfällig löneförbättring under
ring6 för viss år 1921 åt föreståndaren för livrustkammaren och viss där anställd
personal vid extra personal beviljade riksdagen, efter därom av Kungl. Maj:t
hVmaren.in gjord framställning, på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor, att efter Kungl. Majrts bestämmande utgå i
huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter, som beträffande
motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
bleve gällande för år 1921. Härjämte medgav riksdagen, bland annat,
att till innehavare av anställningar, vid vilka sålunda tillfällig löneförbättring
för år 1921 kunde komma att beviljas, såsom förskott i
avräkning å den tillfälliga löneförbättring, som kunde varda dessa
anställningshavare beviljad för år 1922, finge, på sätt och med de
förbehåll Kungl. Maj:t närmare bestämde, utbetalas vad som skolat
utgå, därest de bestämmelser, som för år 1921 kunde varda meddelade,
jämväl bleve gällande för år 1922 (riksdagens skrivelse nr 361).

Intendenten och föreståndaren för livrustkammaren har nu hos
Kungl. Maj:t hemställt, att livrustkammarens tjänstemän allt fortfarande
måtte i fråga om provisoriska löneförhöjningar och dyrtidstillägg
jämställas med motsvarande befattningshavare vid övriga
statens museala institutioner. I annat sammanhang återkommande
till frågan om dyrtidstillägg för vederbörande, vill jag beträffande
frågan om tillfällig löneförbättring erinra, att densamma står i samband
med motsvarande fråga beträffande befattningshavare i statens
tjänst, varom ännu ej slutligt förslag föreligger. Jag är därför ej
nu i tillfälle framlägga förslag för riksdagen i ämnet. För ifrågavarande
löneförbättring synes mig emellertid för år 1922 böra beräknas
enahanda belopp, 2,000 kronor, som reserverades å tilläggsstat
för år 1921. Erforderliga medel torde emellertid böra för ändamålet
beredas jämväl å riksstaten för förra halvåret 1923. Härför
torde krävas hälften av det för år 1922 beräknade anslaget eller

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

således 1,000 kronor. I annat sammanhang återkommer jag till frågan
om åskande av anslag å 1922 års tilläggsstat och hemställer
därför för närvarande allenast, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att, i avbidan på proposition angående tillfällig
löneförbättring åt föreståndaren för livrustkammaren
och viss där anställd extra personal,
för ändamålet beräkna på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

1,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseet.

17. Nditurhistonskä riksmuseet. .Tåg hemställer, att Eders [20.]

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 Natur

januari—30 juni 1923 upptaga riksmuseet.

dels det ordinarie bestämda anslaget till naturhistoriska
riksmuseet, nu 198,112 kronor, med
halva beloppet eller 99,056 kronor,

dels ock upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till naturhistoriska riksmuseet, nu 44,800
kronor, med halva beloppet eller 22,400 kronor.

18. Fortsatta anslag till personligt arvodestillägg åt as- [21]

sistenten G. A. H. Dahlstedt m. m. Till beredande för vart och Fortsätta an

ett av åren 1918—1922 av ett personligt arvodestillägg åt assisten- I^Hgt^rvoten
vid naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning G. A. H. desttiiagg åt
Dahlstedt har riksdagen beviljat på extra stat för ett vart av nämnda Ga a''^.Dahi.
år ett särskilt förslagsanslag, högst, å 500 kronor. stedt m. m.

Vetenskapsakademien har nu begärt anslag jämväl för år 1923
till beredande av dylik förmån för Dahlstedt.

I enlighet med därom av Kungl. Maj:t gjord framställning har
riksdagen vidare å tilläggsstat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag,
högst 1,500 kronor för beredande av tillfällig avlöningsförbättring
under år 1921 med ett belopp av högst 500 kronor åt en var av
preparatorerna C. G. Swedén, A. Karlsson och J. E. G. Eriksson
utan rätt för dem att å denna avlöningsförbättring åtnjuta dyrtidstillägg.

Vetenskapsakademien har nu hemställt om beredande av lik Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 5

34 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, libliotelc och museer.

[21.] ilande löneförbättring för ifrågavarande preparatorer även under
år 1922.

Till arbetsbiträde vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska
avdelning har riksdagen beviljat på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor.

Vetenskapsakademien har anhållit om anslag även för år 1923
för sagda ändamål.

På därom av Kung! Maj:t gjord framställning beslöt 1919 års
lagtima riksdag att till anskaffande av skåp och lådor för naturhistoriska
riksmuseets entomologiska avdelning bevilja ett reservationsanslag
av 20,000 kronor. Därav anvisades på extra stat för vartdera
av åren 1920, 1921 och 1922 ett belopp av 5,000 kronor.

Vetenskapsakademien har nu anhållit, att av det för sistnämnda
ändamål beviljade anslaget måtte på extra stat för år 1923 anvisas
återstående beloppet, 5,000 kronor.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
beslöt 1921 års riksdag att till anskaffande av herbarieskåp och
mikroskop m. m. för naturhistoriska riksmuseets paleobotaniska och
arkegoniatavdelning bevilja ett reservationsanslag av 16,000 kronor.
Därav anvisades på extra stat för år 1922 ett belopp av 8,000 kronor.

Vetenskapsakademien har begärt, att för sagda ändamål måtte
på extra stat för år 1923 anvisas återstoden, 8,000 kronor.

Departe- Vart och ett av anslagen till personligt arvodestillägg åt assi mentsc

efen. stenten Dahlstedt och arbetsbiträde vid etnografiska avdelningen
torde böra upptagas endast med halva det begärda beloppet.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förut i dag
till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört i fråga om tillfällig
löneförbättring till vissa befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
torde anslag för beredande av tillfällig avlöningsförbättring
till omförmälda preparatorer böra upptagas såväl å tilläggsstaten
för år 1922 som å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923. A tilläggsstaten bör anslaget bestämmas till samma belopp
som för år 1921 eller till 1,500 kronor samt å övergångsbudgeten
till hälften härav eller således till 750 kronor. De båda övriga anslagen
böra vara i sin helhet tillgängliga redan under förra halvåret
1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 35

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa

dels till beredande under förra halvåret 1923
av ett personligt arvodestillägg åt assistenten vid
naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning Gr.
A. H. Dahlstedt ett förslagsanslag, högst 250 kronor;

dels till beredande av tillfällig avlöningsförbättring
under förra halvåret 1923 med ett belopp
av högst 250 kronor åt en var av preparatorerna
vid naturhistoriska riksmuseet C. Gr. Swedén, A.
Karlsson och J. E. Gr. Eriksson, utan rätt för dem
att å denna avlöningsförbättring åtnjuta dyrtidstillägg,
ett förslagsanslag, högst 750 kronor;

dels till anskaffande av skåp och lådor för
naturhistoriska riksmuseets entomologiska avdelning
av förut beviljat reservationsanslag å 20,000 kronor,
såsom reservationsanslag återstående beloppet,

5,000 kronor;

dels till anskaffande av herbarieskåp och mikroskop
m. m. för naturhistoriska riksmuseets paleobotaniska
och arkegoniatavdelning av förut beviljat
reservationsanslag å 16,000 kronor, såsom reservationsanslag
återstående beloppet, 8,000 kronor;

dels ock till arbetsbiträde vid naturhistoriska
riksmuseets etnografiska avdelning ett förslagsanslag,
högst 1,000 kronor.

Nordiska museet.

19. Nordiska museet. Till nordiska museet har riksdagen
på extra stat anvisat för vart och ett av åren 1901—1911 50,000
kronor, för vartdera av åren 1912 och 1913 70,000 kronor, för vart
och ett av åren 1914—1918 80,000 kronor, för vart och ett av åren
1919—1920 120,000 kronor samt för vartdera av åren 1921—1922
126,550 kronor — ökningen med 6,550 kronor var avsedd att lämna
tillgång till att avlöna vaktmästarna vid museet lika med motsvarande
befattningshavare i statens tjänst. Alltifrån år 1904 har riksdagen
föreskrivit, att anslaget skulle ställas till nordiska museets

[22.]

Nordiska

museet.

Deptrte mentschefen.

[23.]

Tillfällig
löneförbättring
åt viss
nordiska
museets personal
samt
dyrtidstillägg
åt museets
och livrustkammarens

personal.

36 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

nämnds förfogande för att enligt dess bestämmande användas för
museet tillhörande ändamål, under villkor att utav ledamöterna i
nämnden en vore av Kungl. Maj:t förordnad ävensom på övriga villkor,
vilka Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva.

Nordiska museets nämnd har nu i skrivelse den 24 augusti 1921
gjort framställning, bland annat, om beredande för tiden 1 januari
30 juni 1923 av ett anslag av hälften av det för år 1922 till
museet beviljade anslaget å 126,550 kronor eller 63,275 kronor.

Då anslag till belopp motsvarande det för år 1922 uppenbarligen
är erforderligt för museets verksamhet även under 1923. hemställer
jag om förslag till riksdagen

att till nordiska museet anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 63,275 kronor att, under villkor att en
ledamot i museets nämnd är av Kungl. Maj:t förordnad
ävensom på de övriga villkor, Kungl. Maj:l
må föreskriva, utgå till nämnden för att enligt
dess bestämmande användas till museets ändamål.

20. Tillfällig löneförbättring åt viss nordiska museets
personal samt dyrtidstillägg åt museets och
personal. För beredande av tillfällig löneförbättring under år 1921
åt nordiska museets personal, med undantag av vakt- och arbetarpersonalen
vid friluftsavdelningen å Skansen, anvisade 1921 års riksdag
(skrivelse nr 362), på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 13,725 kronor,
att efter Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig enlighet
med de föreskrifter, som beträffande motsvarande befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen kunde varda gällande för år 1921.

Vidare lämnade riksdagen vissa medgivanden och bestämmelser
rörande förskott i avräkning a motsvarande löneförbättring för år
1922, ävensom angående dyrtidstillägg åt nordiska museets personal,
med undantag av vakt- och arbetarpersonalen vid friluftsavdelningen
å Skansen, ävensom åt personalen vid livrustkammaren. För nämnda
dyrtidstillägg anvisade riksdagen (skrivelsen nr 378) på tilläggsstat
för år 1921 ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Nordiska museets nämnd har nu i skrivelse den 24 augusti 1921
gjort framställning om tilläggsanslag för år 1922 för beredande av

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 37

tillfällig löneförbättring åt museets tjänstemän ävensom om ett liknande
anslag för samma år, tillräckligt att möjliggöra beredande av
dyrtidstillägg åt museets personal enligt samma grunder, som kunde
komma att gälla för tilldelande av dyrtidstillägg under år 1922 åt
befattningshavare i statens tjänst.

Då de sålunda framlagda frågorna om tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt museets personal äro beroende av spörsmålet
om sådan löneförbättring och dyrtidstillägg åt statens befattningshavare,
kan framställning härutinnan nu ej avlåtas till riksdagen.

Den framställning i ämnet, vilken jag har för avsikt att tillstyrka,
torde emellertid böra avse icke allenast år 1922 utan även förra
halvåret 1923 därvid för sistnämnda tid torde för den tillfälliga
löneförbättringen böra beräknas hälften av det för år 1921 för
ändamålet utgående anslaget eller således 6,863 kronor. För dyrtidstillägg
kan anslagsbehovet, enligt vad verkställda beräkningar
giva vid handen, uppskattas till ungefär 45,000 kronor. I vad angår
äskande av anslag å 1922 års tilläggsstat kommer jag att i annat
sammanhang göra vederbörlig hemställan. För närvarande inskränker
jag mig därför till att hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående tillfällig
löneförbättring åt viss nordiska museets personal
samt dyrtidstillägg åt museets och livrustkammarens
personal, beräkna på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom särskilda förslagsanslag
:

dels till förenämnda tillfälliga löneförbättring
ett belopp av högst 6,863 kronor;

dels ock till förberörda dyrtidstillägg ett belopp
av 45,000 kronor.

Kulturhistoriska museet i Lund.

21. Kulturhistoriska museet i Lund. Till detta museum, [24.]
som står under ledning av kulturhistoriska föreningen för södra KuiturhistoSverige,
har under en lång följd av år utgått extra anslag. För nsl[au“™eet
ändamålet beviljades på extra stat för vartdera av åren 1920 och 1921

25,000 kronor, vilket belopp för år 1922 höjdes till 30,000 kronor.

38 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[24.] Grenom beslut den 22 juni 1922 fann Kungl. Maj:t gott ställa

omförmälda, av riksdagen på extra stat för år 1922 anvisade anslag
till förfogande av styrelsen för kulturhistoriska föreningen för södra
Sverige att användas enligt riksdagens beslut och dessutom under
villkor, att utav ledamöterna i styrelsen en vore av Kungl. Maj:t
förordnad, att föreningen icke finge utan Kungl. Maj:ts tillstånd föryttra
något museets samlingar tillhörande föremål med undantag av
dupletter, samt att en förteckning på under år 1922 gjorda nyförvärv
före den 1 mars 1923 överlämnades till ecklesiastikdepartementet.

I skrivelse den 8 september 1921 har styrelsen för kulturhistoriska
föreningen anhållit om utverkande av ett anslag å 30,000 kronor
för år 1923 till omförmälda museum, och därvid meddelat, att
de skäl som styrelsen föregående år anförde för en höjning av anslaget,
fortfarande vore desamma.

Den lättnad, som ökningen av statsanslaget skulle kunnat medföra för föreningen,
om dennas övriga inkomster kunnat beräknas lika högt som under år
1921, kunde dessvärre icke nu motses, då dels sparbankens i Lund anslag från
och med år 1922 bortfölle, dels ett nytt olyckligt spelår för det sydsvenska konstindustrilotteriet
icke blott lämnat föreningen utan vinstutdelning utan därtill betungat
densamma med en brist, som, även om den framdeles kunde täckas av
lotteriet själv, dock komme att för en längre framtid ställa föreningen utan understöd
från detta.

På grund av remiss har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
i utlåtande den 11 oktober 1921 tillstyrkt bifall till förevarande
framställning.

Departe- När min företrädare i statsrådsämbetet förordade förslag till 1921

mentschefen. 4rt, riksdag om anslag till här ifrågavarande ändamål, skedde detta
med hänsyn till föreningens alldeles särskilt bekymmersamma ekonomiska
ställning. Och trots sina vid tidigare tillfällen uttalade
stora betänkligheter, anvisade riksdagen medel för att möjliggöra
fortsättandet och uppehållandet av museets verksamhet. Någon
vändning till det bättre i föreningens ekonomi har ännu icke kunnat
förmärkas, och det synes därför vara oundgängligen nödvändigt att
även denna gång bispringa föreningen. För förra halvåret 1923
torde hälften av det för år 1923 äskade anslaget böra finnas disponibelt.

Jag hemställer fördenskull om förslag till riksdagen

att till kulturhistoriska museet i Lund anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 39

ett förslagsanslag, högst 15,000 kronor, att under
de villkor Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva,
utgå till styrelsen för kulturhistoriska föreningen
för södra Sverige för att användas för museets
förvaltningsomkostnader och i främsta rummet till
avlöning åt två vetenskapligt och fackmässigt utbildade
biträden vid museet.

Norrlands kulturhistoriska museum i Härnösand.

22. Norrlands kulturhistoriska museum i Härnösand. Till
arvode åt en amanuens vid lapska avdelningen av detta museum
har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1921 och 1922
anvisat 5,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva.

Grenom beslut den 19 november 1920 fastställde Kungl. Maj:t
instruktion för ifrågavarande amanuens att lända till efterrättelse
tillsvidare, så länge anslag för ändamålet utginge.

Museets styrelse har nu hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om beredande av enahanda anslag för år 1923, och vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien har i infordrat utlåtande den 11 oktober
1921 tillstyrkt bifall härtill.

Under hänvisning till vad jag anfört under punkt 35 av bilagan
åttonde huvudtiteln till 1920 års statsverksproposition hemställer jag
om förslag till riksdagen

att till arvode åt en amanuens vid lapska avdelningen
av Norrlands kulturhistoriska museum
i Härnösand anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 såsom förslagsanslag, högst, ett
belopp av 2,500 kronor, att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva.

Musikhistoriska museet.

23. Musikhistoriska museet. Till -understöd åt musikhistoriska
museet, vilket inrättats i syfte att sammanföra sådana föremål,
som anslöte_ sig till musikens historia, däribland musikinstrument,

[25.]

Norrlands
kulturhistoriskamuseum

i Härnösand.

Departe mentschefen.

[26.]

Musikhistoriska
museet.

Departe mentschefen.

[27.]

Svenska skolmuseet.

40 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

vilka såvitt möjligt borde försättas i brukbart skick, bär från och
med år 1907 utgått anslag å extra stat, för åren 1921 och 1922
med ett belopp av 5,000 kronor.

Nu har styrelsen för museet den 6 oktober 1921 anhållit att
samma anslag som för år 1922 måtte beviljas jämväl för år 1923.

Anslag för ändamålet torde böra utgå jämväl under förra halvåret
1928 med ett belopp, motsvarande hälften av det för föregående
år beviljade.

Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till musikhistoriska museet anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 2,500 kronor, att på de villkor och
under de förbehåll, Kungl. Maj:t kan firma skål
föreskriva, utgå till museets styrelse för museets
ändamål.

Svenska skolmuseet.

24. Svenska skolmuseet. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning anvisade riksdagen till svenska skolmuseet
på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 9,500 kronor
samt på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 724 kronor,
båda anslagen att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott
bestämma, till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
för museets ändamål.

Hos Kungl. Maj:t har nu nämnda centralstyrelse anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen äska till understöd åt svenska
skolmuseet ett anslag å extra stat för år 1923 av 10,724 kronor
och har vid ansökningen fogats dels berättelse om museets verksamhet
under år 1920, dels ock följande förslag till inkomst- och
utgiftsstat för svenska skolmuseet år 1923.

Inkomster:

Statsbidrag..........................

Sverges allmänna folkskollärarförening.....

Stockholms stadsfullmäktige.............

Flick- och samskoleföreningen............

	10,724: —
»	1,000: —
....... »	1,200: —
»	200: —
Summa kronor	13,124: —

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 41

Utgifter:

Hyra för museilokalen................

Uppvärmning av museilokalen...........

Elektrisk ström......................

Tjänstgöring å museet.................

Specialutställningar och demonstrationer....

Skolkinematografiska förevisningar........

Undervisningsmateriell.................

Inventarier.........................

Katalogarbete.......................

Telefonavgift........................

Brandförsäkring......................

Tryckningskostnader ..................

Skrivmateriell och porton..............

Frakter och transporter................

Städning och renhållning...............

kronor

3.000
2,324

500

1,100

600

3,500

1.000

320

165

100

300

Summa kronor 13,124

Till stöd för berörda framställning har centralstyrelsen anfört
bland annat:

Svenska skolmuseets verksamhet under år 1920 framgår av bifogad styrelseberättelse.
Av denna inhämtas bland annat, att museet under år 1920 åtnjutit
understöd av Sveriges allmänna folkskollärarförening med 1,500 kronor. Samma
belopp har föreningen anslagit till skolmuseet även för åren 1921 och 1922 men
har däremot sett sig nödsakad att på grund av stora utgifter för andra folkbildningsändamål,
i främsta rummet fortbildningskurser för folk- och småskollärare,
minska sitt anslag till skolmuseet för år 1923 till 1,000 kronor.

Av museets bifogade förslag till stat för år 1923 framgår, att museet icke
kan under år 1923 utan ökning av de tillgångar, som för närvarande stå till
buds, uppehålla verksamheten till sin nuvarande omfattning. I främsta rummet
synes minskningen i anslaget från Sveriges allmänna folkskollärarförening böra
kompenseras genom en motsvarande ökning i statsbidraget, vilket ock synes centralstyrelsen
rimligt, sedan svenska skolmuseet utvecklats till den betydelsefulla
allmännyttiga institution, som det nu är.

Beträffande uppvärmningskostnad för år 1923 har museets styrelse beräknat
samma belopp som enligt 1921 års statsverksproposition beräknats för år 1921,
och har därför även det belopp av 724 kronor, som, enligt vad ovan blivit sagt,
av riksdagen beviljats i och för ökning i värmekostnaden under år 1921 upptagits
i det beräknade statsbidragsbeloppet för år 1923. Skulle överenskommelse längre
fram under året kunna träffas med hyresvärden angående lägre ersättning för
värme, skall centralstyrelsen därom göra anmälan.

Med hänsyn till den utgiftspost, som avser hyra för museilokalen, erinrar
centralstyrelsen följande. Museets nuvarande lokal är förhyrd för tiden från
och med den 1 oktober 1913 till den 1 oktober 1923 mot ett årligt hyresbe Bihartg

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 6

42 1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.

[27.] lopp av 3,000 kronor. Enligt vad centralstyrelsen tror sig veta, finnes utsikt
för museet att inom en icke alltför lång tid efter år 1923 erhålla en för detsamma
lämplig lokal. Under sådana omständigheter vore det givetvis förmånligast
för museet att detsamma efter den 1 oktober 1923 fortfarande finge hyra
den nuvarande lokalen under den sannolikt korta tid, då detta skulle behövas.
Därigenom skulle bland annat kostnaden för en flyttning av museet inbesparas.
Då det emellertid tydligen är omöjligt att redan nu uppgöra något så när tillförlitliga
beräkningar över hyreskostnad och eventuell flyttningskostnad för museet
så långt framåt som slutet av år 1923, har centralstyrelsen trott det vara lämpligast
att för närvarande beräkna hyreskostnaden för museet under hela år 1923
i enlighet med nuvarande förhållanden för att framdeles eventuellt inkomma med
framställning om anslag å tilläggsstat för år 1923, i den mån detta kan komma
att visa sig erforderligt.

På grund av remiss har skolöverstyrelsen den 31 augusti 1921
avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört bland annat:

Mot vad centralstyrelsen anfört och hemställt har överstyrelsen intet att
erinra. Att museet allt fortfarande utövar en betydelsefull och gagnande verksamhet
finner överstyrelsen till fullo ådagalagt genom den framställningen bifogade
årsredogörelsen, som utvisar, att museets samlingar alltjämt äro stadda i tillväxt
och att detsamma fortfarande varit livligt besökt av representanter för svenskt
och utländskt undervisningsväsen. Enligt överstyrelsens uppfattning vore det ur
skolväsendets och det allmänna folkbildningsarbetets synpunkt att beklaga, om
museet på grund av bristande tillgångar, icke vore i stånd att uppehålla sin verksamhet
i dess nuvarande omfattning. Överstyrelsen vill därför helt biträda centralstyrelsens
hemställan, att den minskning, som Sveriges allmänna folkskollärarförening
på grund av ökade utgifter för andra folkbildningsändamål sett sig
nödsakad att företaga i det av föreningen hittills beviljade årliga understödet,
kompenseras genom en motsvarande ökning av statsanslaget.

För första halvåret 1923 torde böra för ändamålet äskas ett belopp av
5,365 kronor.

Departe- Med hänsyn till den alltmer omfattande och för det allmänna

mentschefen. gagnande verksamhet, museet utövar, anser jag, att statsbidrag till
detsamma fortfarande bör utgå. Då emellertid de förut enorma
bränslepriserna nu ansenligt sjunkit, kan jag icke finna lämpligt,
att ett belopp å 724 kronor, motsvarande det, som på grund av
höjda uppvärmningskostnader beviljades av riksdagen på tilläggsstat
för år 1921, tages i beräkning även vid bestämmande av det anslag,
som bör utgå till museet för år 1923. Men vidare anser jag
av samma skäl och då prisen jämväl å andra förnödenheter icke
oväsentligt nedgått, att det äskade beloppet av 500 kronor för kompensering
av minskningen i inkomster från Sveriges allmänna folkskollärarförening
icke heller bör nu beviljas. Skulle det framdeles

1922. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 43

visa sig, att ytterligare understöd blir oundgängligt för uppehållande
av museets verksamhet i dess hittillsvarande omfattning, torde framställning
därom kunna göras hos 1923 års riksdag. Anslaget för det
ifrågavarande ändamålet synes mig sålunda böra för hela året 1923
beräknas till endast 9,500 kronor, varav hälften eller 4,750 kronor
skulle komma på förra halvåret.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kung! Maj:t
täcktes föreslå riksdagen

att till svenska skolmuseet anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 4,750 kronor, att på de villkor Kung!
Maj:t kan finna gott bestämma utgå till centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening
för museets ändamål.

[27.]

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

[28.]

Kleresi staten.

[29.]

Lappmarks

ecklesiastik verk,

kyrkliga

ändamål.

[30]

Ersättning
för prästerskapets

tionde.

C. Kyrkliga ändamål.

Kleresistaten.

1. Kleresistaten. Under riksstatens åttonde huvudtitel har
under en följd av år varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag till
kleresistaten å 90,000 kronor. De utgifter, som skola bestridas med
dessa medel äro huvudsakligen vissa till biskopslöneregleringsfonden
eller biskopar i de särskilda stiften, till domkyrkosyssloman m. fl.
utgående anslag, vilka utgå dels till en mindre del med i penningar
fastställda belopp och dels till större delen med ersättningar för
spannmål m. m. enligt markegångspris. Enär de sistnämnda beloppen
i allmänhet icke utbetalas förrän under senare hälften av året torde
halva anslagsbeloppet icke behöva vara tillgängligt under förra
halvåret 1923, utan synes för ändamålet ett belopp av ungefär

20,000 kronor vara tillräckligt under denna tid. Jag får alltså hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
kleresistaten, nu 90,000 kronor, med 20,000 kronor.

2. Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål. Vidare
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål, nu

4,000 kronor, med halva beloppet eller 2,000 kronor.

3. Ersättning för prästerskapets tionde. Enligt lagen om
indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde
samt om ersättning därför den 9 december 1910 (nr 141 s. 25) skola
prästerskapet enligt förut givna författningar tillkommande tionde,

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 4f>

vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, ävensom alla andra
avgifter av fast egendom indragas till statsverket mot gottgörelse i
penningar under titel: ersättning för prästerskapets tionde (1 §).
Indragningen skall för varje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret
näst efter det, med vars utgång den på grund av förordningen
den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872
fastställda löneregleringen för prästerskapet i pastoratet upphör att
gälla (2 §). För varje församling skall uträknas, dels huru mycket
för ecklesiastikåret näst före det, efter vars utgång indragningen
skall äga rum, bort i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering
utgöras av varje fastighet i församlingen, dels ock vilka
belopp i penningar persedlarna motsvara efter medeltalen av medelmarkegångsprisen
under de femtio åren 1864—1913. Kammarkollegium
har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa den summa
i penningar, till vilken samtliga omförmälda avgifter skola för varje
församling vid indragningen beräknas (3 §). — Ersättning för de
till statsverket indragna avgifterna skall för varje församling från
och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum, för all framtid
utgå med den av kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda summan,
och skall denna summa för varje ecklesiastikår vid dess början
inlevereras från statsverket till kyrkofonden (4 §). — De till statsverket
indragna avgifter skola under loppet av tjugu ecklesiastikår,
räknade för varje pastorat från och med det år, då indragningen
där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium
enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till
statsverket årligen erläggas under de första tio åren 60 procent, under
därpå följande fem år 40 procent och under de sista fem åren
20 procent, varefter från och med det tjuguförsta året återstoden
eftergives. Vad av den för en församling fastställda avgiftssumma
enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till
betalning skall omedelbart avskrivas (5 §). — De ytterligare föreskrifter,
som för tillämpning av bestämmelserna i nämnda lag kunna
finnas erforderliga, meddelas av Konungen (7 §).

Jag erinrar vidare därom, att, på grund av nyssberörda stadgande
i 7 §, särskilda föreskrifter rörande lagens tillämpning meddelats
av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 11 december 1914
(nr 483).

I lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (nr 141 sid. 37)

[30.]

46 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

[BO.] stadgas ytterligare, att till kyrkofonden skall ingå vad enligt lagen
om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför årligen skall av statsverket gäldas
såsom ersättning för tionde och andra avgifter av fast egendom,
vilka på grund av förut givna författningar tillkommit prästerskapet,
samt att inleverering till kyrkofonden av denna ersättning vidtager
med avseende å varje pastorat från och med ecklesiastikåret näst
efter det, med vars utgång den på grund av förordningen den 11
juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda löneregleringen
för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

För fullgörande av den statsverket sålunda åliggande skyldigheten
att till kyrkofonden betala ersättning för prästerskapets tionde
uppförde 1914 års senare riksdag, på Kungl. Maj:ts framställning,
på ordinarie stat under åttonde huvudtiteln ett förslagsanslag å

60,000 kronor med titel: ersättning för prästerskapets tionde. På
Kungl. Maj:ts framställningar höjdes ifrågavarande anslag av 1915
års riksdag till 190,000 kronor och av 1916 års riksdag till 419,400
kronor.

Ifrågavarande anslagsbelopp hade beräknats på det sätt, att från
den ersättning, som statsverket hade att betala till kyrkofonden, avdragits
belopp, motsvarande vad församlingarna skulle utgiva till
statsverket.

I avseende på sättet för anslagets upptagande i riksstaten har
sedermera, på Kungl. Maj:ts förslag, vidtagits den förändring, att
såsom inkomst under titel: prästerskapets till statsverket indragna
tionde, upptagits bidragen från vederbörande församlingar, under
det att a utgiftssidan uppförts bruttobeloppet av den ersättning, som
skulle av statsverket betalas till kyrkofonden.

Av 1917 års riksdag uppfördes sålunda i 1918 års riksstat såsom
inkomst av förevarande slag ett belopp å 1,032,000 kronor, under
det att förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde
upptogs med ett till 1,720,000 kronor förhöjt belopp. I 1919 års
riksstat upptogos motsvarande poster med respektive 1,431,000 och

2,384,500 kronor, i 1920 års riksstat med respektive 1,841,000 kronor
och 3,068,750 kronor, i 1921 års riksstat med respektive 2,176,140
kronor och 3,626,900 kronor samt i 1922 års riksstat med respektive
2,426,100 kronor och 4,043,500 kronor. Beträffande närmare utred -

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 47

ning i ärendet tillåter jag mig hänvisa till det vid 1918 års statsverksproposition
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1918, punkten 32.

Sedan Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 med hänsyn till den beslutade
omläggningen av budgetåret anbefallt kammarkollegium att
inkomma med yttrande i fråga om det belopp, varmed ifrågavarande
anslag borde uppföras i riksstaten för förra halvåret 1923 till bestridande
av det för ecklesiastikåret 1923—1924 erforderliga ersättningsbeloppet,
har kammarkollegium i skrivelse den 29 september
1921 anfört följande:

På sätt kollegium i skrivelse den 18 november 1920 meddelat, uppgingo de
av kollegium då fastställda sammanlagda ersättningsbeloppen för till statsverket
indragna avgifter av ifrågavarande slag till följande belopp:

för ecklesiastikåret 1914—1915 till 32,584: 81 kronor

» » 1915—1916 » 99,746: 59 »

» » 1916—1917 » 353,646: 96 »

» » 1917—1918 * 588,589: 97 »

» » 1918—1919 » 683,957: 58 »

» » 1919—1920 » 644,401: 22 »

» » 1920—1921 » 692,129: 63 *

De från och med innevarande ecklesiastikår 1921—1922 indragna avgifter
av ifrågavarande beskaffenhet äro numera av kollegium till beloppet fastställda,
utgörande en summa av 582,253 kronor 79 öre.

Rörande de avgifter av förevarande slag, som skola indragas till statsverket
antingen från och med ecklesiastikåret 1922—1923 eller från och med ecklesiastikåret
1923—1924 och för vilka ersättning skall från och med det förra, respektive
det senare ecklesiastikåret tillföras kyrkofonden, hava desamma ännu ej hunnit
fastställas och kunna alltså nu endast beräknas.

I sådant avseende anförde kollegium i sin förenämnda skrivelse den 18
november 1920 beträffande serien 1922—1923, att efter de förhållanden, som
voro rådande ecklesiastikåret 1896—1897, kunde hithörande avgifter beräknas till
omkring 351,700 kronor. Förhöjdes av skäl, som kollegium i skrivelse i ämnet
den 27 september 1917 angivit, detta belopp med 15 procent eller till i runt tal
404,450 kronor, erhölles beräkneliga beloppet av de avgifter, för vilka ersättning
av statsmedel skulle från och med ecklesiastikåret 1922—1923 ingå till kyrkofonden.

Med tillämpning av samma beräkningsgrunder i fråga om avgiftsserien
1923—1924 blir det beräkneliga beloppet av de avgifter, för vilka ersättning av
statsmedel skall från och med ecklesiastikåret 1923—1924 ingå till kyrkofonden,
212,570 kronor.

Den summa, som erfordras till gäldande av samtliga ifrågavarande ersättningar,
skall förty framgå av följande sammandrag:

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

ecklesiastikåret	1914—1915	(fastställt belopp)	kronor	32,584:	81
»	1915—1916	»	»	»	99,746:	59
»	1916—1917	»	»	»	353,646:	96
»	1917—1918	»	»	»	588,589:	97
»	1918—1919	»	»	»	683,957:	58
»	1919—1920	»	»	»	644,401:	22
»	1920—1921	»	»	»	692,129:	63
	1921—1922	»	»	»	582,253:	79
»	1922—1923	(beräknat belopp)	»	404,450:	—
»	1923—1924	»	»	»	212,570:	—

Summa kronor 4,294,330: 55

eller i avrundat tal 4,294,400 kronor. ''

Det i riksstaten på utgiftssidan upptagna förslagsanslaget till ersättning för
prästerskapets tionde torde fördenskull böra för förra halvåret 1923 bestämmas
till 2,147,200 kronor och det bland inkomsterna under titel: prästerskapets till
statsverket indragna tionde upptagna belopp samtidigt fastställas till 1,288,320
kronor.

På grund av remiss har statskontoret den 8 november 1921
avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Jämlikt lagen den 9 december 1910 angående indragning till statsverket
och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför skall den
fastställda summan av de indragna avgifterna för varje ecklesiastikår vid dess
början inlevereras från statsverket till kyrkofonden. Härav torde framgå, att
förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde bör i riksstaten för förra
halvåret 1923 upptagas med hela det för ecklesiastikåret 1923—1924 beräknade
beloppet. Enligt samma lag skola till statsverket indragna avgifter, som icke
avskrivits, uppbäras och redovisas i samband med kronouppbörden, vilken ju försiggår
i november och december. Då i riksstaten för år 1922 under inkomsttiteln
»prästerskapets till statsverket indragna tionde» upptagits de belopp, som beräknats
inflyta för ecklesiastikåret 1922—1923 och motsvarande avgifter för ecklesiastikåret
1923—1924 böra såsom inflytande under hösten 1923 upptagas i riksstaten
för budgetåret 1923—1924, följer härav, att å förenämnda inkomsttitel i
riksstaten för förra halvåret 1923 ingen inkomst torde kunna beräknas.

Med hänsyn till de i lag givna bestämmelserna rörande inleverering
till kyrkofonden vid början av varje ecklesiastikår av ersättning
för prästerskapets indragna tionde torde såsom statskontoret
föreslagit hela ifrågavarande anslag böra uppföras i riksstaten för
förra halvåret 1923. Något motsvarande inkomstbelopp kan däremot
såsom statskontoret jämväl anfört icke för denna budgetsperiod
upptagas i riksstaten. Jag får erinra om att Eders Kungl. Maj:t

1921. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 4<)

förut denna dag vid prövning av beräkningen av statsverkets tillgångar
besluta att i övergångsbudgeten för förra halvåret 1923 upptaga
inkomsttiteln: Prästerskapets till statsverket indragna tionde
utan angivet belopp. Under hänvisning i övrigt till den i ärendet
verkställda utredningen får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning för prästerskapets tionde, nu 4,043,500
kronor, med ett belopp av 4,294,400 kronor.

4. Ersättning för vissa prästerskapet tilldelade statsanslag.
Enligt 3 § 2 mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910
skall till kyrkofonden ingå årlig ersättning av statsverket ej mindre
för de anslag i krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål ävensom
hemmansräntor, för vilka gottgörelse av statsmedel lämnas
prästerskapet det ecklesiastikår, som tilländagår näst före den 1 maj
1914, än även för de statsanslag i penningar, som för samma ecklesiastikår
av prästerskapet åtnjutas. Med föranledande härav har
sedan år 1916 under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat varit
uppfört ett anslag till ersättning för vissa prästerskapet tilldelade
statsanslag, för vart och ett av åren 1921 och 1922 upptaget till
304,752 kronor.

Detta anslag plägar i början av året i sin helhet överföras till
kyrkofonden, som skall utbetala ersättningarna för de mistade statsanslagen.
Då den ojämförligt största delen av dessa ersättningar
utbetalas först under årets senare hälft, synes något hinder icke
förefinnas för att denna överföring sker i juli månad i stället för
i januari. Någon svårighet torde icke finnas för fonden att oaktat
uppskovet fullgöra eventuellt förekommande utbetalningar till vederbörande.
Något anslag till förevarande ändamål synes sålunda icke
behöva uppföras i riksstaten för förra halvåret 1923.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning för vissa prästerskapet tilldelade statsanslag
utan angivet belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 7

[31.]

Ersättning
för vissa
prästerskapet,
tilldelade
statsanslag.

132.1

Ersättning åt
vissa församlingar
till
följd av
lindring i
främmande
trosbekännaTes
skattskyldighet.

50 1922. Åttonde hnvudtitein: Kyrkliga ändamål.

5. Ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet. Grenom lag den
16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och
betjäning förordnades, bland annat, att avgifter till svenska kyrkan
eller hennes prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas
beslut eller eljest uttaxerades, skulle för inkomst av kapital eller
arbete endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå,
påföras medlemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande
kristna eller mosaiska trosbekännare, vilka ägde rätt till
offentlig religionsövning, såvida de främmande trosbekännarna före
den 1 januari det år, då debitering av avgifterna verkställdes, i laga
ordning övergått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande
tillhörde den främmande församlingen. Vidare förordnades genom
kungörelse samma dag, den 16 oktober 1908, att när inom någon
till svenska kyrkan hörande församling medlemmar av sådan i riket
befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare,
vilken ägde rätt till offentlig religionsövning, borde, enligt
vad därom vore särskilt stadgat, komma i åtnjutande av lindring
vid utgörande av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes
prästerskap och betjäning, som å dem belöpte för inkomst av kapital
eller arbete, och det avgiftsbelopp, från vilket befrielse sålunda
åtnjötes, för året uppginge till sammanlagt minst 50 kronor, den
till svenska kyrkan hörande församlingen ägde av allmänna medel
undfå ersättning med motsvarande belopp; och skulle vederbörande
kyrkoråd för utbekommande av sådan ersättning hava att före utgången
av april månad året efter det, då debitering av ifrågavarande
avgifter verkställts, å beloppet ingiva rekvisition, i Stockholm till
statskontoret och i övriga orter till länsstyrelsen, vilka myndigheter
det skulle åligga att utbetala den ersättning, som funnes
böra utgå.

Till beredande av sådan ersättning har i riksstaten från och
med år 1918 varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 25,000
kronor, från vilket anslag efter rekvisitionernas ingivande till vederbörande
församlingar utbetalats dem tillkommande belopp. Då dessa
utbetalningar ske under förra hälften av året och avse närmast
föregående kalenderår, torde det vara nödvändigt, att hela nämnda
belopp. 25,000 kronor, blir tillgängligt under förra halvåret 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål 51

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

i riksstaten för tiden 1 januari —30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet med
oförändrat belopp, 25,000 kronor.

6. Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i Köpenhamn.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till pastor vid
svenska Gfustafsförsamlingen i Köpenhamn, nu 6,000
kronor, med halva beloppet eller 3,000 kronor.

7. Stipendier för utbildande av präster, förtrogna med
finska språket. Riksdagen har år 1920 till tre stipendier för utbildande
vid universitet av präster, förtrogna med finska språket,
beviljat 13,500 kronor, därav på extra stat för vartdera av åren
1921 och 1922 såsom förslagsanslag, högst, anvisats ett belopp av

4,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande de sålunda anvisade medlens
användande.

Vid anmälan den 22 juni 1921 av riksdagens beslut i fråga om
det för år 1922 anvisade anslaget förordnade Kungl. Maj:t, att i
avseende å dess användande skulle gälla de bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t den 13 juni 1908 meddelats angående användningen
av ett motsvarande anslag för åren 1909—1911 med den ändring,
att ett vart av stipendierna skulle utgå med 1,500 kronor att av
domkapitlet i Luleå utbetalas med 750 kronor för vardera lästerminen.
Bestämmelserna i övrigt finnas återgivna i det utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1914,
punkten 29, vilket finnes fogat vid den till 1914 års förra riksdag
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov.

Då för förra halvåret 1923 erfordras hälften av det till ifrågavarande
ändamål för helt år beräknade beloppet, hemställer jag, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

atfc till tre stipendier för utbildande vid universitet
av präster, förtrogna med finska språket,

[33.1

Pastor vid
svenska
Gustafsför
samlingen i
Köpenhamn.

[34.]

Stipendier för
utbildande av
präster, förtrogna
med
finska
språket.

Keeeetipen åt
prästmän.

IM.]

Bidrag till
avlöning åt
svenska sjömanspräster

i vissa
utländska
hamnstäder.

52 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

av förut beviljade medel anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av 2,250 kronor, med rätt för
Rungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som må erfordras rörande de sålunda anvisade
medlens användande.

8. Resestipendier åt prästmän. Till resestipendier åt prästmän
har riksdagen under en följd av år på extra stat anvisat anslag,
för vartdera av åren 1921 och 1922 utgående med 16,000 kronor.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förut i dag till
statsrådsprotokollet över finans ärenden anfört i fråga om utgående
av resestipendier under år 1923 anser jag mig icke böra hemställa
om äskande av anslag för ifrågavarande ändamål på övergångsbudgeten
för förra halvåret 1923.

9. Bidrag till avlöning åt svenska sjömanspräster i vissa
utländska hamnstäder. Till beredande av religionsvård åt svenska
sjömän m. fl. i utländska hamnar samt åt andra därstädes sig uppehållande
landsmän har riksdagen på extra stat anvisat medel alltsedan
år 1875.

För vartdera av åren 1921 och 1922 har anslaget utgått med

41,500 kronor.

Den 22 juni 1921 ställdes anslaget för år 1922 till svenska
kyrkans missionsstyrelses förfogande att användas till avlönande
under 1922 av:

6)
7)
8
9

en svensk sjömanspräst i Kiel............... kronor 4,500:

en d:o i West-Hartlepool................... » 5,000:

en d:o i Calais-Dunkerque, som tillika innehar
pastorsbefattningen i svenska Sofiaförsam lingen

i Paris.......................... » 2,500:

en d:o i Stettin........................... » 4,500:

en d:o i London.......................... » 5,000:

en d:o i Antwerpen....................... » 5,000:

en d:o i Rotterdam........................ » 5,000:

en d:o i Kristiania......................... » 5,000:

en d:o i Hull..................... » 5,000:

Summa kronor 41,500

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål 58

Svenska kyrkans missionsstyrelse har i skrivelse den dl augusti
1921 framhållit, att anslag till enahanda belopp fortfarande vore
nödvändigt, om styrelsen skulle kunna i önskvärd och behövlig omfattning
fortsätta sin verksamhet å omförmälda platser. Härjämte
har styrelsen anhållit om beredande av anslag jämväl till avlönande
av en prästman för verksamhet bland svenskar i Buenos Aires in. fl.
platser i Sydamerika.

Styrelsen har därvid meddelat, att eu av styrelsen till Buenos Aires utsänd
prästman sedan hösten 1919 bedrivit en omfattande verksamhet bland såväl där
boende landsmän som svenska sjömän. En svensk skola hade upprättats med
pastorn som föreståndare. Vidare hade han upprepade gånger besökt en svensk
koloni i gränstrakterna mellan Brasilien och Argentina, som utgjorde resterna av
en skara år 1909 från hemlandet utvandrade svenska emigranter, vilken koloni
förut saknat all religiös och kulturell förbindelse med hemlandet. Då pastorns
verksamhet vore synnerligen ekonomiskt betungande — hans lön för år 1921
utginge med 15,000 kronor — nödgades styrelsen anhålla om ett anslag å 5,000
kronor till hans avlönande.

Under åberopande härav har styrelsen hemställt om ett anslag
för ifrågavarande verksamhet å sammanlagt 46,500 kronor för år 1928.

Statskontoret har den 12 september 1921 avgivit infordrat utlåtande
över framställningen.

Därvid har statskontoret anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida
under nu rådande statsfinansiella förhållanden staten borde öka sitt bidrag till
ifrågavarande verksamhet.

Ehuru missionsstyrelsens framställning väl i och för sig kan synas
behj ärtans värd, anser jag mig dock icke under nu rådande förhållanden
kunna lämna min medverkan till den ifrågasatta höjningen
av anslaget. Detta torde alltså fortfarande böra beräknas till 41,500
kronor för helt år. För nu föreliggande anslagsperiod skulle sålunda
erfordras halva beloppet eller 20,750 kronor. Jag hemställer
därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att såsom bidrag till avlönande av svenska
sjömanspräster i vissa utländska hamnstäder anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—BO juni 1923
ett förslagsanslag, högst 20,750 kronor.

10. Dyrtids tillägg åt svenska sjömanspräster i vissa utländska
hamnstäder. Såsom bidrag till avlöning åt svenska sjömanspräster
i vissa utländska hamnstäder anvisade 1921 års riksdag
på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor,

Departe mentschefen -

[86.]

Dyrtidstilllägg
åt svenska
sjömanspräster
i vissa
utländska
hamnstäder

54 1922. Åttonde hnvndtiteln: Kyrkliga ändamål.

[36.] vilket anslag genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1921 ställts
till svenska kyrkans missionsstyrelses förfogande till avlönande under
år 1922 av svenska sjömanspräster i Kiel, West-Hartlepool, CalaisDunkerque,
Stettin, London, Antwerpen, Kotterdam, Kristiania och
Hull.

För bestridande av dyrtidstillägg under år 1921 åt omförmälda
präster anvisade riksdagen på tilläggsstat för samma år ett förslagsanslag
av 35,000 kronor och förklarade därvid tillika, att under år
1922 tills vidare och intill dess definitivt beslut fattats rörande de
medel, av vilka för sagda år kostnaderna för dyrtidstillägg åt ifrågavarande
sjömanspräster skulle bestridas, härför erforderliga belopp
skulle utgå av det utav riksdagen till beredande av dyrtidstillägg
för år 1922 åt olika grupper av befattningshavare och pensionärer
m. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom avsättning å 1922 års riksstat
anvisade förslagsanslag, högst, å 132,000,000 kronor.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 juni 1921 meddelat bestämmelser
rörande dyrtidstilläggets utgående.

Med hänsyn till att Kungl. Maj:t ännu icke fattat slutlig
ståndpunkt ifråga om framställning till riksdagen rörande grunderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, torde
det belopp, som kräves för dyrtidstillägg åt sjömanspräster, icke
ännu kunna angivas. I likhet med vad som är avsett beträffande
befattningshavare i statens tjänst torde man även i fråga om de
befattningshavare, vilka det nu gäller, böra hos 1922 års riksdag
äska anslag såväl å tilläggsstat för år 1922 som å övergångsbudgeten
för förra halvåret 1923. Verkställda beräkningar synas giva
vid handen, att anslag av 26,000 kronor å 1922 års tilläggsstat och
av 11,000 kronor å 1923 års halvårsbudget torde komma att visa
sig vara tillräckliga för ändamålet. Nämnda belopp torde därför
böra beräknas å vederbörande stater. Beträffande tilläggsstaten
återkommer jag därtill i annat sammanhang.

Jag hemställer följaktligen nu allenast, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående dyrtidstillägg
åt svenska sjömanspräster i vissa utländska
hamnstäder, för ändamålet beräkna på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag
av 11,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 55

11. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin. Till
avlöning åt pastorn vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin har
riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t anvisat på extra stat
för vart och ett av åren 1908—1922 ett belopp av 6,000 kronor.

I en med skrivelse från utrikesdepartementet den 9 september
1921 överlämnad ansökning har Victoriaförsamlingens kyrkoråd anhållit,
att anslag å enahanda belopp måtte utverkas även för år 1923.

Då för förra halvåret 1923 till ifrågavarande ändamål erfordras
hälften av det för år beräknade beloppet, hemställer jag om förslag
till riksdagen

att till avlöning åt pastorn vid svenska Victoriaförsamlingen
i Berlin anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 3,000 kronor.

12. Utredning rörande ecklesiastika boställen. Till bestridande
av kostnaderna för utredning rörande ecklesiastika boställen
har riksdagen för vart och. ett av åren 1903—1922 beviljat medel på
extra stat, för sistnämnda år utgående med ett belopp av 19,700 kronor.

I skrivelse den 22 juni 1920, nr 8 A, angående regleringen av
utgifterna under riksstatens för år 1921 åttonde huvudtitel anförde
riksdagen, beträffande ifrågavarande anslag, bland annat, följande:

Av det vid 1920 års statsverksproposition fogade utdrag av protokollet över
ecklesiastikärenden den 7 januari 1920, punkten 44, framginge, att den fortsatta
utredningen rörande ecklesiastika boställen vore avsedd att efter Östergötlands
län omfatta Kronobergs län såsom hänförligt till våra äldre kulturbygder. Riksdagen
ville emellertid framhålla, att då sistberörda län i förevarande avseende ej
torde hava att uppvisa några mera väsentliga olikheter i förhållande till Östergötlands
län, ett större resultat av ifrågavarande undersökning syntes kunna
vinnas, därest densamma sedermera förlädes, i stället för till Kronobergs län,
till ett av våra sydligaste län, Malmöhus, Kristianstads eller Hallands län. Riksdagen
hade därför beviljat ifrågavarande anslag under förutsättning att den
fortsatta undersökningen efter Östergötlands län utsträcktes att omfatta något av
de nämnda sydligaste länen.

Glenom beslut den 29 oktober 1920 dels uppdrog Kungl. Maj:t
åt kammarkollegium att genom tjänsteman, som därtill av kollegium
förordnades, tills vidare under år 1921 fullfölja utredningen rörande
de ecklesiastika boställena, varvid förklarades, att arbetet skulle omfatta,
förutom Värmlands ocli Kopparbergs län, jämväl Östergötlands
och Hallands län, dels ock ställde Kungl. Maj:t det för år 1921 be -

137.|

Pastor vid
svenska Victoriaförsamlingen
i
Berlin.

[38.]

Utredning
rörande ecklesiastika

boställen.

56 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

[38.] viljade anslaget till förfogande av kammarkollegium för det därmed
avsedda ändamålet.

Av ifrågavarande anslag har utgått dels arvoden till en extra
arkivarie och en extra notarie, dels ersättning till biträden och renskrivning,
dels ock erforderligt belopp till täckande av tryckningskostnader.

Vid beviljandet av anslaget för år 1922 framhöll riksdagen, att de
avlöningsbelopp, som skulle utgå ur anslaget, borde av Kungl. Maj:t
fastställas efter hörande av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Genom beslut den 22 juni 1921 meddelade Ivungl. Maj:t allmänna
föreskrifter med åliggande för sagda nämnd att avgiva förslag
till grunder för icke ordinarie befattningshavares avlönande.
Dylikt förslag har numera inkommit från nämnden, varefter Kungl.
Maj:t den 31 december 1921 utfärdat bestämmelser i ämnet.

I skrivelse den 12 september 1921 har kammarkollegium gjort
framställning rörande anslag för ifrågavarande utredningsarbetes
fortsättande under tiden efter utgången av år 1922 och därvid anfört
huvudsakligen följande:

Utredningsarbetet, som till utgången av år 1920 omhänderhafts av sekreteraren
hos kollegium H. Skoglund, har under den gångna delen av år 1921 varit
anförtrott åt sekreteraren hos kollegium II. Bovin, vilken därunder tidvis åtnjutit
biträde av en extra notarie. Utredningen har under år 1921 fortgått beträffande
boställen i Kopparbergs län, varjämte utsänts frågeformulär till pastorsämbetena
i Östergötlands län för inhämtande av vissa preliminära uppgifter.

Då utredningsarbetet, sådant det numera blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen
planerat, icke kan slutföras inom åtskilliga år, får kollegium nu hos Kungl.
Maj:t anmäla frågan om anvisande av för ändamålet erforderliga medel för tid
efter utgången av år 1922. Med hänsyn till att budgetåret är avsett att omläggas
från och med den 1 juli 1923 torde eventuella äskanden härvidlag böra avse
förra hälften av år 1923 (övergångsbudgeten).

å ad beträffar storleken av det anslag, som för ändamålet må erfordras å
övergångsbudgeten, kan kollegium icke'' nu framlägga någon fullt exakt beräkning,
då det för en sådan beräkning skulle vara nödigt öga kännedom om storleken''
av de arvoden, som under år 1922 komma att utgå till den för utredningen anställda
personal. Anslaget synes emellertid kunna beräknas till hälften av motsvarande
anslag för år 1922, eller sålunda 9,850 kronor, då den för utredningsarbetets
bedrivande avsedda personal lärer böra bliva densamma under år 1923
som under år 1922.

Kollegium, som i särskild skrivelse den 12 september 1921 framfört sina
krav på anslag för upprätthållande av sin ämbetsverksamhet under förra halvåret
1923, har emellertid såväl härvid som i fråga om äskande av anslag för

1922. Åttonde huvodtiteln: Kyrkliga ändamål.

fortsatt bedrivande av utredning rörande ecklesiastika boställen haft att taga hänsyn
till den särskilda maning att iakttaga strängaste sparsamhet, som Kungl.
Maj:t låtit utgå till ämbetsverken. Detta har föranlett kollegium att taga i övervägande,
huruvida icke den förevarande utredningen skulle kunna utan större
olägenheter avbrytas för någon tid. Då för slutförande av utredningen rörande
boställena i Kopparbergs, Östergötlands och Hallands län torde komma att krävas
flera år samt det material, som för ändamålet hopbringats, i allt fall givetvis
kommer den fortsatta utredningen tillgodo, vill det synas kollegium, som om ett
kortare uppehåll i utredningsarbetet, därest så skulle visa sig önskligt med hänsyn
till de statsfinansiella förhållandena, bör kunna äga rum utan några större
olägenheter. Anslaget skulle alltså i nödfall kunna indragas för nu ifrågavarande
budgettermin.

Därest Kungl. Maj:t sålunda skulle finna skäl att icke äska anslag till ifrågavarande
ändamål för förra halvåret 1923, anser kollegium sig böra i sparsamhetens
intresse ifrågasätta, huruvida icke utredningsarbetet skulle kunna, om icke
helt inställas, så dock i avsevärd mån inskränkas redan från och med år 1922.
Skall, på sätt ovan antytts, avbrott i allt fall göras, är det nämligen med avseende’å
arbetets plan och syfte utan egentlig betydelse om avbrottstiden utsträckes
så långt som till halftannat år, helst möjlighet ju alltid bör finnas att efter arbetets
återupptagande genom anlitande av förstärkta krafter återtaga den förlorade tiden.

På grund härav och med hänsyn därtill, att avslutandet av den under arbete
varande redogörelsen för Kopparbergs län icke är att emotse under år 1922,
om arbetet då skulle fortgå, har kollegium trött sig höra i detta sammanhang
uttala, att utredningsarbetet under år 1922 skulle utan större olägenheter kunna i
så måtto inskränkas, att anställande av en extra arkivarie och en extra notarie för
denna tid icke erfordras. Den under tryckning varande redogörelsen beträffande
Värmlands län bör emellertid givetvis slutföras, även om den icke skulle medhinnas
under år 1921. För därvid erforderlig korrekturläsning m. va. uppkommer
kostnad för biträde. Detta biträde synes i övrigt under år 1922 lämpligen
kunna under inseende av någon av kollega ordinarie arkivarier sysselsättas med
verkställande av avskrifter m. m. för undersökning beträffande de län, för vilka
utredning för närvarande pågår. Till täckande av tryckningskostnader och ersättning
till biträden skulle sålunda åtminstone en del av anslaget för år 1922
erfordras, varemot arvodena till den extra arkivarien och extra notarien skulle
kunna besparas.

Med anledning av denna kollegii skrivelse kar jag under hand
inhämtat upplysningar huru långt arbetet fortskridit beträffande
boställena i Kopparbergs län, av vilka upplysningar framgår, att
därest samma arbetskrafter, som nu äro sysselsatta med utredningsarbetet,
nämligen en extra arkivarie och en extra notarie jämte
nödiga biträden, även för den närmaste tiden fa disponeras för
detta arbete, utredningen rörande Kopparbergs län bör kunna slutföras
till den 1 jub 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

58 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

Beträffande fortsättningen av utredningen rörande de ecklesiastika
boställena enligt nuvarande plan ber jag att få erinra om följande.
Riksdagen, på vars initiativ utredningen blivit igångsatt, bär
så sent som år 1919 med anledning av att fråga då uppstått
huruvida utredningen borde fortgå på samma sätt som dittills, uttalat
följande:

Att utredningsarbetet bör slutföras beträffande de län, för vilka detsamma
redan påbörjats, är en uppfattning, åt vilken riksdagen förra året gav uttryck.
Beträffande den av departementschefen uppställda frågan, huruvida ett ytterligare
fullföljande av utredningen bör ske i samma utsträckning som hittills, vill riksdagen
framhålla, att skäl väl kunna andragas för den uppfattningen, att boställsutredningen,
sådan den nu bedrives, kommer att draga alltför långt ut på tiden
och näppeligen tjänar något praktiskt syfte, som står i rimligt förhållande till
kostnaderna. A andra sidan bör dock ej förbises den betydelse, en sådan utredning
kan äga ej allenast vid eventuellt uppkommande tvister utan även för tilllämpning
i vissa delar av deu nya prästlönelagstiftningen och för upprätthållande
av den rättsliga vården av de ecklesiastika boställena.

Vid övervägande av de skäl, som anförts för och emot en fortsatt utredning
av ifrågavarande art, har riksdagen icke ansett sig kunna nu uttala sig för en
åtgärd, som skulle omedelbart inhibera undersökningens fortsättande. Det synes
riksdagen nämligen kunna erbjuda intresse, att vissa resultat av en undersökning
rörande boställena inom mellersta och södra Sverige förelåge, innan man helt
bestämde sig för huruvida utredningen bör upphöra eller ej. Riksdagen anser
följaktligen, att möjlighet beredes att under ännu någon tid fortsätta utredningsarbetet,
då förlagt till någon eller några av våra äldre kulturbygder, som i förevarande
avseende erbjuder väsentliga olikheter i förhållande till de trakter, vilka
utredningen hittills omfattat. Då resultatet av en utredning rörande exempelvis
något län i mellersta och något län i södra Sverige föreligger, torde frågan om
arbetets fortsättande böra ånyo upptagas.

Av detta riksdagens uttalande om arbetets fortsättande tills
vidare synes mig klart framgå, att riksdagen icke önskar något uppehåll
i utredningsarbetet. Då därtill kommer, att den pågående utredningen
rörande boställena i Kopparbergs län, vilken utredning
med hänsyn till de säregna jordförhållandena i Dalarna erbjuder särskilt
stort intresse, synes kunna slutföras inom den tid, för vilken
anslag nu bör äskas hos riksdagen, synas mig de av kammarkollegium
anförda skälen för ett, låt vara tillfälligt, uppehåll i utredningen
icke böra vinna beaktande för den tidsperiod, varom för
närvarande är fråga. I enlighet med därom av mig gjord hemställan
har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 december 1921 uppdragit åt
kammarkollegium att genom tjänsteman, som av kollegium förord -

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. o9

nas, tills vidare under år 1922 fullfölja utredningen rörande ecklesiastika
boställen i den omfattning, som genom beslut den 29 oktober
1920 föreskrivits. Anslag för ändamålet synes därför nu böra begäras
bos riksdagen för förra halvåret 1923. För utredningens fullföljande
under nämnda tid torde böra beräknas hälften av det i 1922 ars
riksstat uppförda beloppet, 19,700 kronor, eller 9,850 kronor.

Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för utredning
rörande ecklesiastika boställen bevilja på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag av 9,850 kronor.

13. Svensk kyrka i Kristiania. Såsom bidrag till bestridande [39.]
av kostnaderna för uppförande i Kristiania av en svensk kyrka jämte Svensk kyrka
församlingshus beviljade 1917 års riksdag på Kungl. Majtts förslag
ett anslag av 125,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, och anvisade därav pa extra stat för ar
1918 såsom reservationsanslag ett belopp av 25,000 kronor. Vid
föredragning av ifrågavarande ärende anförde dåvarande departementschefen,
bland annat, följande (Kungl. Majrts proposition nr
212, sid. 7):

Med anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål torde emellertid böra
förbindas vissa villkor. Sålunda lärer, innan någon del av statsbidraget utbetalas,
viss del av byggnadsarbetet böra vara utförd samt dessutom förebringas fullgod
säkerhet för att de för byggnadsföretaget utöver statsanslaget erforderliga medel
komma att i behörig tid vara tillgängliga och att ytterligare tillskott av statsmedel
icke erfordras. Statens bidrag till kyrkobygget bör utgå endast i den män
de för byggnadens utförande från enskilt håll anskaffade medlen ej förslå. I
fråga om fastställande av ritningar samt kontroll över arbetets utförande höra
vissa föreskrifter meddelas. Rörande nu omförmälda samt i övrigt erforderliga
bestämmelser och villkor torde Kungl. Maj:t framdeles böra meddela beslut.

Beträffande dessa, av Kungl. Maj:t föreslagna villkor hade riksdagen
icke något att erinra.

Med hänsyn till de under kristiden alltjämt stegrade arbetskostnaderna
och prisen å byggnadsmateriell har emellertid svenska
kyrkoföreningen i Kristiania, från vilken framställningen om anslag
till ifrågavarande ändamål utgått, hittills uppskjutit verkställandet
av kyrkobyggnadsplanen, i avvaktan på bättre ekonomiska förutsättningar
för dess utförande. Härtill kommer, att frågan om plats

60 1922. Åttonde hnvndtiteln: Kyrkliga ändamål.

[39.] för kyrkan icke förrän på senaste tiden blivit definitivt avgjord, då
stadsplan blivit uppgjord för den del av staden, inom vilken kyrkobyggnaden
är avsedd att uppföras. Något bebyggande av tomtområdet
bar givetvis icke kunnat förekomma, förrän stadsplanen blivit
färdig. Till följd härav hava, jämlikt nämnda med anslaget förknippade
villkor, de för år 1918 anvisade medlen ännu icke utbetalats
till kyrkoföreningen och ej heller hava närmare bestämmelser
rörande anslagets användande av Kungl. Maj:t meddelats.

Då arbetet nu emellertid synes bliva påbörjat, torde framställning
böra göras hos riksdagen om anvisande av ytterligare en del
av det redan beviljade anslaget för ändamålet.

I skrivelse den 22 oktober 1921 har svenska kyrkoföreningen»
i Kristiania styrelse, bestående av ministern friherre S. Gr. F. T.
Ramel, pastorn H. Lyth och generalkonsuln A. Bergvall, under erinran
om det av 1917 års riksdag beviljade anslaget, anhållit att
av detta anslag måtte å 1922 års stat anvisas återstående beloppet,

100,000 kronor. I anslutning därtill har anförts följande:

Kyrkoföreningens avsikt var år 1917 att uppförandet av den svenska kyrka
och församlingsbyggnaden skulle påbegynnas snarast möjligt, men på grund av
de stigande arbetsomkostnadema och därmed sammanhängande förhållanden har
dock detta hittills icke kunnat äga rum. Sedan det förhandenvarande läget i vissa
avseenden numera i Kristiania blivit ett annat, kommer emellertid sagda bygge
att från och med ingången av år 1922 påbörjas, varvid förutsättningen är, att
det under loppet av år 1923 skall kunna avslutas och den svenska kyrko- ock
församlingsbyggnaden då kunna tagas i bruk.

Med överlämnande av nu anförda skrivelse har friherre Ramel
i ämnet yttrat huvudsakligen följande:

Sedan Hammersborg eller den del av Kristiania, där den blivande svenska
kyrkobyggnaden är avsedd uppföras, numera blivit definitivt reglerad, har Kristiania
kommun år 1921 till svenska kyrkoföreningen i Kristiania kostnadsfritt överlåtit
den tomt, varom framställning gjorts, och hava redan nödiga arbeten börjats för
utrymning och nedrivning av de på tomten uppförda byggnader. Under sådana
förhållanden synas skyldiga hänsyn till Kristiania kommun, vilken kyrkoföreningen
har att tacka för den vackra tomten, kräva, att arbetet med uppförandet av den
svenska kyrkobyggnaden snarast igångsattes, och till följd härav torde det för
ändamålet avsedda statsbidraget i sin helhet böra kunna påräknas under år 1923.

Departe

mentschefen.

Planen att i en ändamålsenlig kyrkobyggnad — innefattande,
förutom kyrka, jämväl två samlingssalar, biblioteks-, läs- och skrivrum,
pastorsexpedition och bostäder m. m. — skapa en härd för

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. fil

de inom den svenska kolonien i Kristiania framträdande religiösa,
nationella och sociala strävandena synes mig nu på fullgoda grunder
kunna sägas stå inför sitt förverkligande. Särskilt vill jag i detta
samband med tacksamhet nämna det beredvilliga tillmötesgående,
med vilket Kristiania kommun såväl berett plats för kyrkobyggnaden
som ock kostnadsfritt överlåtit ifrågavarande tomt till kyrkoföreningen.

Av handlingarna i ärendet synes framgå, att kyrkoföreningen
äger tillräckliga medel för att — därest det av 1917 års riksdag
beviljade anslaget, 125,000 kronor, kommer föreningen till godo —
bestrida kostnaderna för de planerade byggnaderna. I detalj gående
förslag till företagets genomförande, förknippat med de för ändamålet
nödiga, ekonomiska garantierna, bör emellertid av kyrkoföreningen
ingivas till Kungl. Maj:t samt detta förslag, efter vederbörandes hörande,
av Kungl. Maj:t prövas och erforderhga föreskrifter i ämnet
meddelas.

Sedan därefter i enlighet med dessa föreskrifter byggnadsarbetet
påbörjats och till viss del utförts, torde det av 1917 års riksdag anvisade
beloppet utav 25,000 kronor böra ställas till svenska kyrkoföreningens
förfogande att brukas vid arbetets fullföljande.

Vad angår återstoden av det utav 1917 års riksdag beviljade
beloppet eller 100,000 kronor, bar svenske ministern i Kristiania,
såsom nämnts, anfört, att detta belopp bör i sin helhet under år
1923 stå till förfogande för ifrågavarande ändamål. För förra halvåret
1923 torde då ett anslag böra utgå av hälften utav nämnda
belopp eller 50,000 kronor samt återstående beloppet uppföras i
riksstaten för budgetåret 1923—1924.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att av det år 1917 såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för uppförande i Kristiania
av en svensk kyrka jämte församlingshus beviljade
anslaget av 125,000 kronor anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom reservationsanslag
ett belopp av 50,000 kronor, att utgå
på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

[39.|

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

Domkapitlens expeditioner.

[40.] 14. Domkapitlens expeditioner. Jag får hemställa, att Eders

Domkapit- Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen

lentioCne^edl att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni

1923 upptaga det ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner, nu 91,350 kronor, med halva
beloppet eller 45,675 kronor.

[41.] 15. Ökade arbetskrafter vid domkapitlens expeditioner.

ökade arbets- Det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner är från och
domkapitlens me kande av detta anslag har under en följd av år anvisats anslag å
extra stat. Ursprungligen 2,970 kronor, har det extra anslaget från
och med år 1912 utgått med höjt belopp och utgör för år 1922
27,390 kronor. De behov, för vilkas täckande ifrågavarande anslag
avsetts, hava blivit i detalj av riksdagen prövade i sammanhang
med anslagens beviljande.

Beträffande det för år 1922 beviljade anslaget yttrade 1921 års
riksdag i anledning därav att Kungl. Maj:t föreslagit, att ett belopp
av 2,000 kronor skulle ställas till Kungl. Maj:ts disposition till gratifikationer
i förekommande fall åt extra biträden vid domkapitlen:

Riksdagen har ej funnit anledning till erinran mot de äskade höjningarna
av anslaget i annat avseende än beträffande sistnämnda belopp å 2,000 kronor.
Förslaget härutinnan är närmast föranlett av en framställning från domkapitlet
i Luleå om höjning av arvodet till det där anställda biträdet från 1,400 till 1,600
kronor, vilken förhöjning av 200 kronor skulle motsvara ett efter 5 års väl vitsordad
tjänstgöring utgående ålderstillägg. Riksdagen har i stället för vad av
Kungl. Maj:t härutinnan föreslagits ansett, att ett belopp av 200 kronor bör ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter prövning disponeras för det av Luleå
domkapitel ifrågasatta ändamål.

De för år 1922 tillgängliga medlen, 118,740 kronor, fördela sig
sålunda:

Kronor. Kronor.

6 notarier vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg,
Härnösand och Luleå, ä 4,500 kronor....... 27,000: —

6 amanuenser vid samma domkapitel, a 1,800 kronor . . . 10,800: —

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål

5 notarier vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs,

Västerås och Karlstad, å 3,800 kronor...........

5 amanuenser vid samma domkapitel, å 1,600 kronor . .

1 notarie vid domkapitlet i Visby................

Vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. m. vid

sistnämnda domkapitel......................

1 notarie vid Stockholms stads konsistorium........• •

Vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. m. vid
samma konsistorium........................

Ersättning för semestervikariat...............

Ytterligare en amanuens vid domkapitlet i Uppsala
» » » » »i Lund..

Extra biträden vid

1> » »

» X »

X » »

XXX
X » »

X X X

XXX
* X »

XXX
X X X

XXX

X X X

domkapitlet i Uppsala......

» i Linköping ....

» i Skara........

» i Strängnäs.....

» i Västerås......

» i Växjö........

» i Lund ........

» i Göteborg.....

» i Karlstad......

» i Härnösand ....

» i Luleå........

» i Visby........

Stockholms stads konsistorium

Vaktbetjäningen vid domkapitlet i Uppsala.......

» » » i Linköping.....

» » » i Skara.........

» » » i Strängnäs......

» » » i Västerås........

> » » i Växjö........

» » »i Lund .........

» » » i Göteborg......

» » » i Karlstad.......

» » » i Härnösand.....

» » » i Luleå.........

» » » i Visby.......''. .

* » Stockholms stads konsistorium.

Hyra m. m. vid domkapitlet i Luleå............

» » » » i Visby............

Odisponerat ...........................■ ■

Kronor.

19,000: —
8,000: —
3,000: —

500: —
2,000: —

500: —

2,600	---
1,000	—
600	—
500	—
800	—
1,400	—
4,600	—
1,400	—
1,400	—
2,700	—
3,100	—
900	—
750	—
1,350	—
865	—
1,350	—
1,115	—
1,000	—
1,120	—
1,350	-—
1,350	.-
1,175	—
1,100	—
1,065	—
800	—
800	—
1,500	—
1,400	—

Kronor.

70,800: —
1,441: 66
3,700: —
3,700: —

21,750: —

14,440: —

2,900: —
8: 34

Summa kronor 118,740: —

[41.J

Amanuenser
och extra
biträden.
Uppsala
domkapitel.

64 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga, ändamål.

Rörande tillhandahållande åt vederbörande konsistorier av dem
tillkommande, för år 1922 tillgängliga medel hava bestämmelser
meddelats genom Kungl. Maj:ts brev den 22 juni 1921. I sammanhang
därmed föreskrevs, att arvode till hos domkapitel anställt extra
biträde icke finge överstiga 1,400 kronor för år, med undantag dock
för dels manliga biträdet vid domkapitlet i Lund F. Malmström,
som enligt beslut av 1920 års riksdag åtnjuter ett arvode av 3,000
kronor, dels det vid domkapitlet i Härnösand anställda extra biträdet
Anna Blomberg, som 1921 års riksdag tillerkänt ett arvode av

1,800 kronor, dels ock det vid domkapitlet i Luleå anställda extra
biträdet Ella Aberg, som i enlighet med vad 1921 års riksdag medgivit
erhåller ett arvode av 1,600 kronor. Vidare föreskrevs, att av
anslaget till extra biträden vid domkapitlet i Växjö skulle till bibliotekarien
vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning för
vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier utgå
ett belopp av 50 kronor.

De till notarierna samt de å ordinarie stat uppförda amanuenserna
utgående avlöningarna hava under de senaste åren blivit höjda
på det sätt, att riksdagen på Kungl. Maj:ts framställningar tillerkänt
dessa tjänstemän för vart och ett av åren 1918 och 1919 tillfällig
löneförbättring samt för vart och ett av åren 1920, 1921 och
1922 provisorisk lönereglering. Till frågan om provisorisk lönereglering
för tiden 1 januari—30 juni 1923 återkommer jag under nästföljande
punkt.

I nu föreliggande framställningar om anslag för här ifrågavarande
ändamål hava domkapitlen i allmänhet anhållit om anvisande
av medel för hela år 1923. Allenast domkapitlens i Linköping och
Strängnäs anslagsäskanden avse tiden 1 januari—30 juni 1923. I
en del fall, för vilka i det följande kommer att redogöras, hava domkapitlen
begärt höjning av hittills utgående belopp, och i ett fall
har anhållits om uppförande å ordinarie stat av en extra anslagspost.

I skrivelse den 17 augusti 1921 har domkapitlet i Uppsala, under
erinran att 1921 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning beviljat
3,700 kronor för inrättande av ytterligare en amanuenstjänst vid
domkapitlet, hemställt, att det sålunda beviljade anslaget måtte, såsom
varande oundgängligen nödvändigt, även för framtiden få utgå
samt befattningen uppföras å ordinarie stat från och med år 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga, ändamål. 65

Vidare har domkapitlet beträffande den å ordinarie stat anställda, [41.]

s. k. förste amanuensen, som i arvode åtnjuter 1,800 kronor, vartill
kommer provisoriskt avlöningstillägg 1,700 kronor, tillhopa 3,500
kronor, hemställt, att dennes avlöningsförmåner måtte från och med
år 1922 genom en årlig arvodesförhöjning av 200 kronor uppbringas
till samma belopp som arvodet vid den nyinrättade amanuenstjänsten
eller 3,700 kronor.

Statskontoret, som don 11 oktober 1921 avgivit infordrat utlåtande
över domkapitlens förevarande framställningar, yttrar i fråga
om höjning av arvodet till ordinarie amanuensen vid domkapitlet i
Uppsala:

Statskontoret kan icke tillstyrka domkapitlets i Uppsala förslag, såsom innebärande
en rubbning i avlöningen för en å den ordinarie staten för domkapitlens
expeditioner uppförd tjänst. De ordinarie amanuensernas behov av löneförbättring
får anses vara prövat och behörigen avvägt vid genomförandet av den nu
gällande provisoriska löneregleringen för dessa tjänstemän, och beviljandet härutöver
av någon löneförmån för en viss tjänst skulle otvivelaktigt komma att
medföra liknande anspråk från åtskilliga andra av ifrågavarande befattningshavare.
Beträffande den av domkapitlet framhållna obilligheten av att arvodet
vore lägre för den ordinarie amanuensen än för den extra vill statskontoret erinra
därom, att då anslag år 1920 av domkapitlet begärdes för inrättande av den extra
tjänsten, nämnda omständighet icke på något sätt vidrördes av domkapitlet,
som endast uttalade önskvärdheten av att arvodet för tjänsten sattes till samma
belopp som för motsvarande tjänst i Lund eller 3,700 kronor. Härav vill det
synas som om domkapitlet, åtminstone då, funnit proportionen mellan de båda
arvodena tillfredsställande. Om domkapitlet numera kommit till en annan uppfattning,
lärer för övrigt domkapitlet icke sakna utväg att genom lämplig fördelning
av arbetet mellan de båda amanuenserna bereda den ordinarie tjänstinnehavaren
den lättnad, som må anses skälig i förhållande till hans lägre arvode.

Vidkommande domkapitlets i Uppsala framställning om upp- Departebringande
av den å ordinarie stat uppförda amanuensens avlönings- ment8chefen
förmåner till 3,700 kronor anser jag av skäl som statskontoret anfört
en dylik höjning icke böra äga rum. Vad vidare beträffar förslaget
om uppförande av den nya amanuenstjänsten vid domkapitlet
å ordinarie stat torde en sådan åtgärd, som kan föregripa en
blivande lönereglering för domkapitlen, icke nu kunna ifrågakomma.

Domkapitlet i Linköping, som i anslag till extra biträden upp- Linköpings
bär 1,000 kronor, har i skrivelse den 17 augusti 1921 på anförda domkapitel,
skäl hemställt, att anslaget i fråga måtte för tiden 1 januari—30
juni 1923 få utgå med 750 kronor, varigenom en ökning av arvo Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 9

66 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

[41.] det till extra biträdet Ivar Wigart skulle ske med 500 kronor för
år räknat.

I fråga härom yttrar statskontoret:

Domkapitlets i Linköping framställning om höjning av extra biträdet Ivar
Wigarts arvode synes med hänsyn till Wigarts tjänstetid — vid 1923 års ingång,
om han då kvarstår i tjänsten, omkring 12 år — vara förtjänt av avseende. Arvodet,
av domkapitlet föreslaget till 1,500 kronor, torde dock icke böra sättas till
högre än 1,400 kronor eller det maximibelopp, vartill domkapitlet självt äger
bestämma biträdesarvode.

Departe- Särskilt med hänsyn till den långa tid, varunder Wigart varit

mentschefen. arLStapd hos domkapitlet, torde en förhöjning av hans nu till 1,000
kronor bestämda årliga arvode vara befogad. Då endast de oundgängligaste
höjningar av anslag under nuvarande omständigheter
böra företagas, torde emellertid ökningen i nämnda arvode för närvarande
böra begränsas till 200 kronor om året. Anslaget till extra
biträden vid domkapitlet i Linköping bör sålunda beräknas till 1,200
kronor för år räknat.

Västerås Domkapitlet i Västerås har med skrivelse den 81 augusti 1921

domkapitel, överlämnat en av extra biträdet hos domkapitlet fru Elsa Eklund
gjord ansökning om förhöjning av det till henne utgående arvodet
å 800 kronor för år och därvid hemställt, att anslaget till extra
biträden hos domkapitlet måtte höjas till 1,200 kronor för att möjliggöra
en ökning av biträdets arvode till detta belopp. Till stöd
härför har domkapitlet anfört, att det vore av vikt för domkapitlet
att vid sin expedition få behålla sitt erfarna biträde, vilket såsom
sådant tjänstgjort sedan år 1909, samt att ett arvode av 100 kronor
i månaden förutom dyrtidstillägg icke torde vara för mycket
för en tjänstgöringstid av minst fyra timmar om dagen.

Statskontoret har ansett sig höra tillstyrka framställningen med
hänsyn till biträdets långa tjänstetid, vid 1923 års ingång omkring
tretton år.

Departe- Jag ansluter mig till statskontorets åsikt, att en höjning med

mentschefen. det av domkapitlet begärda beloppet i detta fall bör ske, så att
domkapitlet kan giva nämnda biträde ett mot hennes arbete och
tjänstetid bättre svarande arvode än nu är möjligt.

Växjö Domkapitlet i Växjö har begärt en höjning av dess anslag till

domkapitel. extra biträde från det nuvarande beloppet 1,400 kronor till 1,500

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål,

kronor. Statskontoret har emellertid, då domkapitlet icke förobragt [41.]
någon som helst motivering för detta förslag, förklarat sig icke
kunna tillstyrka detsamma. Något förslag om höjning av anslaget
torde icke böra föreläggas riksdagen.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har domkapitlet i Göteborg Göteborgs
hemställt om höjt anslag för möjliggörande av en nödvändig ökning domkapitel
av arbetskrafterna vid domkapitlet. Till stöd för framställningen
anföres huvudsakligen följande:

Arbetet vid domkapitlet har under de senare åren ökats i så hög grad, att
domkapitlet icke längre ser sig i stånd att sörja för göromålens behöriga gång,
om icke motsvarande ökning i arbetskrafter vid domkapitlets expedition erhålles.

I förhållande till övriga domkapitel, särskilt domkapitlen i Uppsala och Lund,
finner sig domkapitlet med avseende på arbetskrafterna vara mindre gynnsamt
ställt. Vid domkapitlet äro för närvarande anställda, förutom en notarie, en amanuens
och ett kvinnligt extra biträde. Vid domkapitlen i Uppsala och Lund äro
nu anställda: vid det förra, förutom en notarie, en amanuens och två extra

biträden och vid det senare, förutom en notarie, två amanuenser och två extra
biträden, varförutom från och med 1922 års ingång en ytterligare amanuens
kommer att anställas vid domkapitlet i Uppsala. Härtill kommer, att amanuenserna
såväl vid sistnämnda två domkapitel som ock vid flertalet övriga domkapitel,
såvitt domkapitlet har sig bekant, hava full tjänstgöring, under det att
däremot amanuensen hos domkapitlet har en tjänstgöringstid av allenast i medeltal
högst tre timmar om dagen.

I huvudsak samma skäl som domkapitlet i Uppsala åberopat till stöd för
styrkande av behovet av ökade arbetskrafter (bilagan åttonde huvudtiteln till 1921
års statsverksproposition, punkten 37, sid. 72 f.) tillåter sig domkapitlet i Göteborg
nu anföra till stöd för en hemställan om ökning av arbetskrafterna vid domkapitlet
på sätt nedan angives. Härvid vill domkapitlet dock särskilt framhålla
följande. De ecklesiastika boställena och hemmanen inom stiftet utgöra ett antal
av omkring 360, och av dessa äro för närvarande icke mindre än 270 i författningsenlig
ordning utarrenderade. De under domkapitlets vård och förvaltning
stående fonderna uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 810,000 kronor
och de löpande medlen utgjorde för år 1920 vid domkapitlet ett sammanlagt belopp
av omkring 350,000 kronor.

Den vid domkapitlet anställda personalens dagliga arbetstid utgör: för konsistorienotarien
8 timmar, för amanuensen, såsom nyss nämnts, i medeltal högst
3 timmar, för extra biträdet minst 6 timmar och för vaktmästaren omkring 7
timmar.

En ökning av amanuensens arbetstid kan icke ske av den anledningen, att
ingen för arbetet fullt kvalificerad person finnes, som är villig att, under förutsättning
av arbetstidens ökning t. ex. till 6 timmar om dagen, uppehålla amanuenstjänsten.
Om däremot till domkapitlets förfogande ställes ett anslag av 800
kronor för år till avlönande av skrivbiträden vid domkapitlet av mera tillfällig
art för utförande av det huvudsakliga renskrivningsarbetet vid domkapitlets expe -

[41.]

Departe mentschefen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

dition, skulle en del göromål kunna överflyttas på det kvinnliga extra ''biträde!
och en avsevärd lindring därigenom beredas notarien i hans arbetsbörda. Då
behovet, av ökade arbetskrafter vid domkapitlet är synnerligen trängande, bör
emellertid anslag för nyss angivna ändamål utgå redan från och med den 1
juli 1922.

Under förutsättning att sådant anslag varder beviljat bör arvodet till det
kvinnliga extra biträdet hos domkapitlet, som nu uppbär hela anslaget till extra
biträden vid domkapitlet eller 1,400 kronor, ökas till samma belopp, som tillerkänts
det kvinnliga extra biträdet vid domkapitlet i Härnösand för år 1922, eller
till 1,800 kronor, av skäl att det kvinnliga extra biträdet då komme att huvudsakligen
utföra arbete av något mera kvalificerad beskaffenhet.

Beträffande denna domkapitlets framställning anför statskontoret
följande:

Vad domkapitlet meddelat angående omfattningen av expeditionens arbetsbörda
och fördelningen av denna på de nuvarande arbetskrafterna synes kunna
motivera den föreslagna anordningen. Visserligen vill det synas som om den
ordinarie amanuensens dagliga arbetstid, 3 timmar, vore väl kort, men då hans
avlöning, oavsett dyrtidstillägg, icke uppgår till mer än 2,800 kronor, torde det
möta stora svårigheter att erhålla eu fullt kvalificerad person, som är villig åtaga
sig längre daglig tjänstgöringstid, särskilt i en stad som Göteborg med dess i förhållande
till Stockholm ringa tillgång på för ifrågavarande tjänst kompetenta personer.
Statskontoret anser sig således böra tillstyrka förslaget i denna del, dock
att tjänsten icke lärer böra, på sätt domkapitlet föreslagit, inrättas redan från
och med den 1 juli 1922 utan först med 1923 års ingång.

Domkapitlet har vidare begärt förhöjning av det nuvarande extra biträdet
Anna Norlunds arvode, 1,400 kronor, till 1,800 kronor. Med hänsyn dels till det
mera kvalificerade arbete, som vid bifall till förslaget om anslag för särskilt renskrivningsbiträde
lärer komma afl åvila förstnämnda biträde, dels ock hennes
mer än vanligt långa tjänstetid — vid 1923 års ingång över 20 år — torde det
vara skäligt att det vanliga maximibeloppet för biträdesavlöningen, 1,400 kronor,
här överskrides, och vill statskontoret tillstyrka domkapitlets i sådant avseende
framställda förslag.

Av vad domkapitlet anfört synes mig framgå, att en ökning av
arbetskrafterna hos domkapitlet är synnerligen önskvärd. Emellertid
anser jag mig icke böra för närvarande medverka till en så avsevärd
höjning av anslaget till extra biträden som domkapitlet och
statskontoret föreslagit. Med beredande av medel till anställande
av ytterligare ett biträde torde tills vidare få anstå. Däremot torde
ett ökat anslag böra ställas till domkapitlets förfogande för att från
och med ar 1923 kunna till 1,800 kronor höja arvodet åt det nuvarande
extra biträdet Anna Norlund, i samband varmed hon bör
kunna användas jämväl till mera krävande arbetsuppgifter än vad

filt

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

nu är fallet. Anslaget till extra biträden hos domkapitlet i Göte- [41.]
borg torde sålunda höra beräknas till ett belopp av 1,800 kronor
för år.

I skrivelse den 3 augusti 1921 har domkapitlet i Härnösand Härnösands
anhållit om förhöjning med 400 kronor av det till domkapitlet för domkapitel,
år 1922 utgående anslaget till extra biträden, 2,700 kronor, samt
om beviljande av lika stort belopp, 3,100 kronor, till detta ändamål
för år 1923. Till stöd härför har domkapitlet anfört huvudsakligen
följande:

Genom brev den 22 juni 1921 har för år 1922 ställts till domkapitlets förfogande
för utgifterna för extra biträden 2,700 kronor, med föreskrift att 1,800
kronor därav skola utgå till extra biträdet Anna Blomberg. Den henne tillerkända
arvodesökningen för år 1922 bör givetvis utgå även för framtiden; och
får domkapitlet fördenskull hemställa, att Anna Blombergs arvode även för år
1923 bestämmes till 1,800 kronor.

Då det jämväl för år 1923 är nödvändigt för domkapitlet, som är det bland
rikets domkapitel, som har den ojämförligt största .medelsförvaltningen med fonder
å tillhopa cirka 1 Va million kronor, att äga eu särskild räkenskapsförare,
måste arvodet åt denne beräknas av nu ifrågavarande anslagsmedel; och kan
detta arvode ej sättas till lägre belopp än det, varmed detsamma under de senare
åren utgått, eller 500 kronor. En förhöjning av arvodet vore i stället högeligen
önskvärd. Domkapitlet anser sig likväl icke böra av denna anledning påyrka förhöjning
av anslaget till extra biträden.

Däremot ser sig domkapitlet av en annan orsak ovillkorligen nödsakat att
hemställa om sådan anslagsökning, nämligen för beredande av oundgängligen erforderlig
ökad arbetskraft för utförande av renskrifter å domkapitelsexpeditionen.

Till renskrift har domkapitlet sedan några år tillbaka haft till sitt förfogande
400 kronor, vilket belopp även för vartdera av åren 1921 och 1922 är för
ändamålet tillgängligt. Detta belopp var tillräckligt så länge fröken Blom
berg hade tillfälle att deltaga i arbetet med renskriften, men då hon numera
måst på grund av det alltjämt växande arbetet å domkapitelsexpeditionen tagas
i anspråk; uteslutande för andra mera kvalificerade arbetsuppgifter, har det
under de sista åren ej varit möjligt att för ett så ringa belopp som det förutnämnda
få behövlig renskrift utförd. Brist i anslaget har också under de senare
åren uppstått. Att detta belopp för närvarande ej på långt när förslår för
ändamålet, torde vara uppenbart, då den tid, renskriften nu tager, i medeltal uppgår
till fyra timmar om dagen. För att domkapitlet må kunna svara för att
ärendena i behörig tid expedieras från domkapitlet är det en trängande nödvändighet
att erforderliga medel erhållas för nu avsett ändamål. I sådant hänseende
erfordras en anslagsökning med 400 kronor, så att det för renskrift anlitade biträdet,
som bör få en daglig tjänstgöringstid av fyra timmar å expeditionen, må
kunna beredas ett årsarvode av 800 kronor; och är det nödvändigt, att denna
anslagsförhöjning ställes till förfogande jämväl för år 1922.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

Den här ovan berörda ökningen av domkapitlets arbetsbörda, som under de
senare åren gjort sig gällande, har uppkommit särskilt därigenom, att domkapitlet
i och med ny lönereglerings tillämpning för prästerskapet i pastoraten inom
stiftet har att taga en avsevärt utvidgad befattning med prästboställena, varjämte
den pågående omorganisationen å skolväsendets område även betydligt ökat
domkapitlets arbete, såsom t. ex. med ärenden angående fastställande av nya
reglementen i samtliga skoldistrikt. Nu antydda ökning i domkapitelsarbetet, som
givetvis även förmärkts vid andra domkapitel, har jämväl i så måtto av Kungl.
Maj:t och riksdagen beaktats, att, till fyllande av det därav framkallade behovet
av förstärkning av arbetskraften, efter därom av respektive domkapitel gjorda
framställningar, beslut nyligen fattats om anställande vid domkapitlen i Uppsala
och Lund av ytterligare en amanuens. Det synes därför även ur denna synpunkt
rättvist och billigt, att domkapitlet i Härnösand i sin mån beredes den äskade
blygsamma förstärkning av arbetskraften å expeditionen, som kan vinnas därigenom
att domkapitlet får möjlighet att utnyttja skrivbiträdet under fyra timmar
dagligen, helst som detta endast komme att medföra en arvodesökning å
400 kronor.

Av det ovan anförda framgår, att domkapitlet för år 1923 är i behov av
ett med 400 kronor förhöjt anslag eller alltså 3,100 kronor till extra biträden
ävensom att denna anslagsökning, 400 kronor, är nödvändig även för år 1922.

Statskontoret har rörande denna framställning yttrat, att den
torde få anses väl motiverad, varför intet syntes vara att erinra
mot bifall till förslaget, såvitt detsamma avsåge år 1923. Behovet
av ökade medel för renskrivningen syntes emellertid så trängande
att man jämväl torde böra tillmötesgå domkapitlets begäran om beviljande
av samma belopp även för år 1922. Statskontoret ansåge
sig dock icke böra föreslå uppförande å tilläggsstat av anslag för
ändamålet, men ville ifrågasätta om icke i detta fall ett belopp av
400 kronor skulle kunna anvisas på annat sätt.

I likhet med statskontoret finner jag domkapitlets framställning
väl motiverad, varför ett till 3,100 kronor höjt belopp torde böra
avses till extra biträden hos domkapitlet. Emellertid bör detta förhöjda
anslag utgå först från och med år 1923. Under år 1922 torde
domkapitlet få försöka att ordna renskrivningsarbetet så, att kostnaden
därför kan rymmas inom nuvarande anslagsbelopp 2,700
kronor.

Domkapitlet i Luleå har i skrivelse den 10 augusti 1921 gjort
framställning angående anslag till extra biträden och i sådant avseende
anfört följande:

Vad angår det extra skrivbiträdet med fast anställning vid domkapitlet Ella

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 71

Äberg innebär Kungl. Maj:ts genom beslut den 22 juni 1921 lämnade medgivande
att åt henne i årligt arvode utbetala 1,600 kronor eu förbättring i hennes
löneförmåner av 200 kronor. Den förhöjning i arvodet som sålunda beviljats
henne torde få betraktas såsom ett efter Kungl. Maj:ts beprövande henne tilldelat
ålderstillägg på grund av långvarig tjänstgöring.

Domkapitlet anser sig emellertid böra erinra, hurusom 1921 års riksdag, med
anledning av ett utav vederbörande departementschef i statsverkspropositionen
gjort uttalande om önskvärdheten av att med hänsyn till särskilda förhållanden
kunna tilldela skrivbiträde vid domkapitelsexpeditionerna för utfört arbete av mera
kvalificerad art lämplig ersättning i form av gratifikation, ställde till Kungl. Maj:ts
förfogande ett belopp av 200 kronor för år 1922 att efter prövning disponeras
för beredande av sådan ersättning åt skrivbiträdet vid Luleå domkapitel. Enär
nämnda skrivbiträde alltfort med visshet kommer att under av konsistorienotarien
och konsistorieamanuensen av olika orsaker åtnjuten ledighet anlitas för arbete
av mera kvalificerad art och då en längre arbetstid än den normala på grund
härav ofta kommer att utkrävas av benne, synes enahanda anslag skäligen böra
utgå även för år 1923. Domkapitlet tillåter sig därför hemställa, att Kungl.
Maj:ts täcktes till riksdagen avlåta förslag därom.

I övrigt anser sig domkapitlet för närvarande icke böra påkalla någon förhöjning
i anslaget till extra biträden.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får domkapitlet hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t dels bereda domkapitlet för år 1923 ett anslag till avlönande
av extra biträden av 3,100 kronor, därav 1,600 kronor till extra biträdet
med fast anställning vid domkapitlet Ella Aberg, och dels till riksdagen avlåta
proposition om beviljande av ett anslag på extra stat för år 1923 av 200 kronor för
att efter Kungl. Maj:ts beprövande eventuellt tilldelas nämnda extra biträde såsom
gratifikation för mera kvalificerat arbete.

Med anledning av denna framställning anför statskontoret följande: Beträffande

domkapitlets i Luleå framställning om proposition till riksdagen
om ett anslag å 200 kronor till gratifikation åt biträdet Kila Åberg, synes densamma
bero på en missuppfattning av vad i detta ärende vid 1921 års riksdag
förekommit. Det belopp av 200 kronor, som riksdagen, på sätt domkapitlet erinrar,
ställde till Kungl. Maj:ts förfogande för år 1922, var enligt riksdagens uttalande
avsett att efter prövning disponeras för beredande åt Ella Aberg av arvodesförhöjning
motsvarande ett ålderstillägg, och var således icke, såsom domkapitlet
synes förmena, ämnat till ersättning för mera kvalificerat arbete. Kungl.
Maj:ts förslag att för sistnämnda ändamål erhålla rätt att disponera visst belopp
blev ej av riksdagen bifallet. Med anledning av riksdagens beslut angående Ella
Åberg höjdes också det av Kungl. Maj:t äskade förstärkningsanslaget med 200
kronor och med motsvarande belopp har också domkapitlets andel i samma anslag
för år 1922 ökats. Uppfattningen att därutöver ett ytterligare belopp av
200 kronor skulle stå till förfogande för sistnämnda år att användas till ersättning
för mera kvalificerat arbete torde vara felaktig och statskontoret kan ej heller
tillstyrka att en sådan anordning vidtages för år 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

[41.] Denna statskontorets framställning av avsikten med det av riks Departe-

dagen till Kungl. Maj:ts förfogande ställda beloppet å 200 kronor
mentschefen. till gratifikation åt extra biträdet vid nämnda domkapitel torde
vara riktig. Givetvis bör motsvarande belopp kunna av Kungl. Maj:t
disponeras för enahanda ändamål under förra halvåret 1923, men
att därutöver ett lika stort belopp skulle tilldelas biträdet ifråga finner
jag icke av behovet påkallat. Någon förhöjning av ifrågavarande
anslag för att möjliggöra en ytterligare ökning av det till
domkapitlet i Luleå utgående beloppet torde sålunda icke vara nödvändig.

Vaktbetja- Vissa domkapitel hava föreslagit förhöjning i arvodena för de

hos dem anställda vaktmästare, nämligen domkapitlet i Skara från
1,350 till 1,500 kronor, domkapitlet i Strängnäs från 1,115 till 1,165
kronor och domkapitlet i Växjö från 1,120 till 1,200 kronor, varjämte
domkapitlet i Göteborg för avlöning av vaktbetjäning begärt
ett belopp »motsvarande vad som tillerkännes vaktmästarne vid länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län».

I avseende å samtliga dessa framställningar har statskontoret i
sitt ovanberörda yttrande erinrat om, att man vid de förhöjuingar
i arvodena för flertalet vaktmästare vid domkapitlen, som vid 1921
års riksdag vidtagits, utgått från att dessa arvoden borde sättas till
omkring 100 kronor lägre än motsvarande avlöningar vid länsstyrelserna.
Att nu beträffande vissa domkapitel företaga höjningar i
de sålunda bestämda arvodena skulle innebära en rubbning i de vid
fastställandet av avlöningarna följda grunder, som icke lämpligen
torde böra äga rum. Vidkommande särskilt vaktmästaren vid domkapitlet
i Göteborg torde böra erinras, att till denne utgår, förutom
avlöning av statsmedel 1,350 kronor för år 1922, ett bidrag från
biskopshuskassan å 150 kronor, vadan hans sammanlagda inkomster
av tjänsten utgöra 1,500 kronor eller 50 kronor mera än vaktmästares
vid länsstyrelsen i Göteborg begynnelseavlöning.

Statskontoret kunde således icke tillstyrka någon av de nu ifrågavarande
framställningarna.

Till denna statskontorets åsikt ansluter jag mig.

löneförbätt ^ likhet med vad som ägt rum under åren 1920 och 1921 torde
ring. extra biträden och vaktbetjäning vid de ecklesiastika konsistorierna
med hänsyn till de i allmänhet låga arvodesbelopp de åtnjuta böra

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 73

bliva delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som kan komma
att tillerkännas viss annan extra personal inom den civila statsförvaltningen,
varvid dock bör iakttagas att de därigenom icke erhålla
högre löneförmåner än som tillkomma närmast motsvarande personal
med ordinarie anställning.

I enlighet med vad jag i det föregående förordat skulle för år
1923 här ifrågavarande kostnader för domkapitlens expeditioner beräknas
sålunda, att utöver det för år 1922 utgående beloppet, 118,740
kronor, skulle tillkomma till extra biträden vid domkapitlen i: Linköping
200 kronor, Västerås 400 kronor, Grö teborg 400 kronor och
Härnösand 400 kronor eller tillhopa 1,400 kronor. Det sammanlagda
kostnadsbeloppet för år 1923 skulle alltså uppgå till 120,140
kronor. Då det ordinarie anslaget utgör 91,350 kronor, skulle sålunda
därutöver för år 1923 erfordras ett belopp av 28,790 kronor
eller för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett belopp av 14,395 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till ökade arbetskrafter vid domkapitlens
expeditioner anvisa på extra stat löv tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 14,395 kronor.

16. Provisorisk lönereglering åt tjänsteman vid de ecklesiastika
konsistorierna. Riksdagen har medgivit, att provisorisk
lönereglering finge under åren 1920—1922 enligt vissa av riksdagen
gillade grunder gälla i fråga om notarier och amanuenser vid de
ecklesiastika konsistorierna. För ändamålet utgår på extra stat för
år 1922 ett förslagsanslag av 42,000 kronor, varav högst 883 kronor
33 öre må enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas
till höjande av ersättningen för vikariat under konsistorienotaries
semester.

Gfrunder för ifrågavarande provisoriska lönereglering hava av
Kungl. Maj:t fastställts genom särskilda kungörelser, senast den 22
juni 1921 (nr 407) för löneregleringen under år 1922.

Enligt dessa grunder utgår det provisoriska avlöningstillägget med följande
belopp för helt år räknat:

till notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, dock att avlöningstillägget
icke må utgå med högre belopp än att detsamma jämte den inkomst, vederbörande
på grund av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 10

Departe mentschefen.

[42.]

Provisorisk
lönereglering
åt tjänstemän
vid de ecklesiastika
konsistorierna.

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

beträffande notarien vid domkapitlet i Visby sammanlagt högst 2,500 kronor och
beträffande notarie vid annat domkapitel sammanlagt högst 2,700 kronor;

till notarien vid Stockholms stads konsistorium med 1,800 kronor;

till amanuens vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor, vid
domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Lund med 1,500 kronor
samt vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand med 1,000
kronor.

Av det provisoriska avlöningstillägget till notarie utgöra två tredjedelar lön
och en tredjedel tjänstgöringspenningar. För amanuens utgår avlöningstillägget
i samma ordning som arvodet.

Förhöjning för år 1922 i den vikarie under notaries semester tillkommande
ersättning utgår vid vart och ett av domkapitlen med 69 kronor 44 öre och vid
Stockholms stads konsistorium med 50 kronor, allt för månad och i enahanda
ordning som sagda ersättning.

Aven för år 1923 torde här ifrågavarande befattningshavare
böra komma i åtnjutande av provisoriskt avlöningstillägg. Då de
för år 1922 gällande grunderna torde böra tillämpas jämväl under
år 1923, erfordras för sistnämnda år enahanda anslag eller 42,000
kronor. Hälften av detta belopp torde alltså böra uppföras på extra
stat för nu föreliggande anslagsperiod.

Jag hemställer därför om förslag till riksdagen att

dels medgiva, att provisorisk lönereglering må
under tiden 1 januari—30 juni 1923 enligt följande
grunder gälla i fråga om notarier och amanuenser
vid de ecklesiastika konsistorierna, med
rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder må
befinnas erforderliga:

1) Det provisoriska avlöningstillägget utgår
med följande belopp för halvt år räknat:

a) till notarie vid domkapitel med 1,250 kronor,
dock att avlöningstillägget icke må utgå med
högre belopp än att detsamma jämte den inkomst,
vederbörande på grund av gällande lönereglering
åtnjuter av sportler, uppgår till: beträffande notarien
vid Visby domkapitel sammanlagt högst 1,250
kronor och beträffande notarie vid annat domkapitel
sammanlagt högst 1,350 kronor;

b) till notarien vid Stockholms stads konsistorium
med 900 kronor;

1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 75

c) till amanuens vid domkapitlen i Uppsala
och Luleå med 850 kronor, vid domkapitlen i Linköping,
Skara, Strängnäs, Växjö och Lund med
750 kronor samt vid domkapitlen i Västerås, Göteborg,
Karlstad och Härnösand med 500 kronor.

2) Av det provisoriska avlöningstillägget till
notarie utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel
tjänstgöringspenningar. För amanuens utgår
avlöningstillägget i samma ordning som arvodet;

dels ock för bestridande av kostnaderna för
omförmälda provisoriska lönereglering anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag av 21,000 kronor, av vilket anslag
högst 883 kronor 33 öre må enligt av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter utgå till höjande av
ersättningen för vikariat under konsistorienotaries
semester.

Kyrkors underhåll m. m.

17. Kyrkors underhåll. I riksstaten äro under rubriken: [43.]

Kyrkors underhall uppförda tva anslag, nämligen ett ordinarie be- Kyrkors
stämt anslag å 1,028 kronor och ett ordinarie förslagsanslag: ersätt- underhåll.
ningar å 169,400 kronor. Ur det förra anslaget utgår ett belopp
av 27 kronor 50 öre såsom understöd till Värnhems f. d. klosterkyrka
och ett belopp av 1,000 kronor till underhåll av Visby domkyrka.
Ur det senare utgå till olika kyrkor ersättningar och gottgörelser,
fastställda dels i penningar och dels i vissa naturaprestationer
att lösas efter markegångspris. Enär samtliga i penningar
fastställda belopp torde utbetalas under förra hälften av året men
större delen av de övriga ersättningsbeloppen icke utbetalas förrän
under årets senare hälft, synes det bestämda anslaget böra i sin
helhet upptagas i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923,
under det att endast en mindre del av förslagsanslaget, förslagsvis

25,000 kronor, torde behöva uppföras i nämnda riksstat.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

76 1922. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 under rubriken: Kyrkors underhåll upptaga
dels det ordinarie bestämda anslaget, 1,028 kronor,
med oförändrat belopp, dels ock det ordinarie förslagsanslaget:
ersättningar, nu 169,400 kronor, med
ett belopp av 25,000 kronor.

[44.] 18. Svenska kyrkan i Paris. Vidare hemställer jag, det

Svenska kyr- Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

kan i Pang. att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni

1923 upptaga det ordinarie anslaget till svenska
kyrkan i Paris, nu 4,119 kronor, med halva beloppet
i avjämnat krontal eller 2,060 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

D. Akademier m. m.

Svenska akademien.

1. Svenska akademien. Jag hemställer det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till svenska
akademien, nu 8,250 kronor, med halva beloppet
eller 4,125 kronor

Vetenskapsakademien.

2. Vetenskapsakademien. Från och med år 1922 utgår
det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till vetenskapsakademien
med ett belopp av 11,460 kronor, varav till utgifter för akademien
beräknats 960 kronor, till instrumentmakeriernas understöd 500
kronor, till bekostande av planscher till akademiens skrifter 6,000
kronor samt till underhåll av den zoologiska stationen vid Kristineberg
i Göteborgs och Bohus län 4,000 kronor. Utav dessa belopp
har anslaget till instrumentmakeriernas understöd i sin helhet plägat
utbetalas under årets förra del, och torde i anslutning härtill 500
kronor böra ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål redan
under förra halvåret 1923.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till vetenskapsakademien
med 5,980 kronor.

[45.]

Svenska

akademien.

[46.]

Vetenskaps akademien.

1922. Åttonde hnvndtiteln: Akademier m. m.

[47.]

Internationell
jordmätning.

Departe mentschefen,

B. Internationell jordmätning. Under ett flertal år har
riksdagen till bestridande av den på Sverige belöpande andelen i
kostnaderna för den internationella jordmätningen anvisat extra anslag,
för år 1922 uppgående till 1,424 kronor.

G-enom särskilda beslut den 18 juni 1919 och den 22 juni 1920
anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att beträffande anslagen för
åren 1920 och 1921 efter ingången av år 1920, respektive 1921 till
chefen för utrikesdepartementets personal- och administrativa avdelning
utbetala 1,600 tyska riksmark för att genom Kungl. Maj:ts beskickning
i Berlin tillhandahållas vederbörande såsom den på Sverige
belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jordmätningen.

Sedan professoren K. D. P. Rosén i egenskap av delegerad i
internationella jordmätningen anhållit, att Sveriges årliga bidrag till
internationella jordmätningen måtte från och med år 1920 utbetalas
till fullt belopp i guld av svenska kronor, fann Kungl. Maj:t den
15 juli 1921, med ändring av ovanberörda beslut den 19 juni 1919
och den 22 juni 1920, gott anbefalla statskontoret att till chefen
för utrikesdepartementets personal- och administrativa avdelning utbetala
de av riksdagen för åren 1920 och 1921 till ifrågavarande
ändamål beviljade anslagen till deras fulla belopp i svenska kronor
efter avdrag för redan utanordnat belopp, att genom Kungl. Majits
beskickning i Berlin tillhandahållas vederbörande såsom den på
Sverige belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jordmätningen.

I skrivelse den 25 maj 1921 har nu vetenskapsakademien anhållit
om beviljande för år 1923 av enahanda anslag för ändamålet.

Enligt vad jag inhämtat torde möjligheter förefinnas för viss
ändring av den nuvarande organisationen för den internationella
jordmätningen. I varje fall torde dock medel böra finnas tillgängliga
för här ifrågavarande ändamål, därest arbetet kommer att under
år 1923 bedrivas efter samma riktlinjer som hittills. Det synes
mig erforderligt att hela beloppet av Sveriges bidrag finnes att tillgå
under årets förra hälft.

Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till bestridande av den under år 1923 på
Sverige belöpande andelen i kostnaderna för den

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

internationella jordmätningen anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 1,424 kronor.

4. Katalog över naturvetenskaplig litteratur. Till in- [48 ]

lösen av fullständiga exemplar och enstaka delar av en genom Katoionover
Royal Society i London utarbetad internationell fortlöpande katalog SkapHgVemte
över naturvetenskaplig litteratur har på extra stat för vart och ett ratur.
av åren 1902—1916 samt 1918—1920 utgått anslag å extra stat
till belopp av 2,000 kronor. Sedan meddelande ingått att katalogen
ej kunde fortsätta att utgivas i samma form som dittills, äskades
ej något anslag för ändamålet på 1921 års stat.

För upprätthållande av en för katalogarbetet anordnad regionalbyrå
för Sverige har alltsedan år 1902 anvisats medel å extra
stat; anslagsbeloppet utgjorde för år 1921 1,600 kronor.

Sedan under år 1920 till vetenskapsakademien inkommit framställningar
från Royal Society, vari framhölls möjligheten av fortsatt
utgivande av ifrågavarande katalog, under förutsättning att de
olika ländernas bidrag väsentligen ökades med angivna belopp, avlät
Kungl. Maj:t, efter framställning av vetenskapsakademien, på
grundval av från Royal Society inkomna förslag framställning i
ämnet till 1921 års riksdag. I sin skrivelse nr 8 A anmälde
sedermera riksdagen, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
dels, såsom bidrag för Sveriges del, till bestridande av kostnaderna
för fortsatt utgivande, väsentligen i samma form som hittills,
av den internationella katalog över naturvetenskaplig litteratur, vars
publicerande ombesörjts av Royal Society i London, anvisat på extra
stat för år 1922 ett reservationsanslag av 15,300 kronor, att efter
Kungl. Maj:ts bestämmande utgöra tillskott till en av Royal Society
bildad grundfond för katalogen, dels, såsom bidrag för Sveriges del,
till samma ändamål beviljat ett anslag av 43,950 kronor, att utgå
såsom bidrag till katalogens utgivande för åren 1915—1920, och
därav på extra stat för år 1922 anvisat ett reservationsanslag av 8,568
kronor, att efter Kungl. Maj:ts prövning utgå, dels ock för upprätthållande
av en för katalogarbetet anordnad regionalbyrå för Sverige
anvisat på extra stat för år 1922 ett reservationsanslag av 2,500
kronor.

I skrivelse den 14 september 1921 har nu vetenskapsakademien

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[48.] upplyst, att akademien från Royal Society erhållet underrättelse om,
att endast ett fåtal länder förklart sig villiga deltaga i kostnaderna
för katalogens fortsatta utgivande och att Royal Society till följd därav
såge sig ur stånd att fortsätta med katalogens utgivning. På
grund härav och då akademien vore övertygad att nämnda katalog
ej heller på annat sätt under nuvarande förhållanden kunde komma
att utgivas, funnes, enligt vad akademien meddelar, ingen användning
för de omnända anslagen till en dylik katalog och ingen anledning
att anhålla om anvisande av medel för ändamålet för år 1923.

Härigenom har frågan om den svenska regionalbyrån kommit
i ett annat läge. Beträffande medel för densammas upprätthållande
har akademien i samma skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att för förra halvåret 1923 bevilja ett
reservationsanslag av 1,250 kronor för utarbetande av en katalog
över svensk naturvetenskaplig litteratur på enahanda sätt, som hittills
skett för den internationella naturvetenskapliga katalogens räkning.
Akademien har vidare hemställt om medgivande att ovannämnda,
av 1921 års riksdag för upprätthållande av en för berörda
katalogarbete anordnad regionalbyrå för Sverige anvisade anslaget
å 2,500 kronor måtte få utgå, ehuru arbetet ej komme att vidare
utgivas. Akademien yttrar:

Det vore av stor betydelse, att anslaget till regionalbyrån fortfarande finge
utgå, så att vi dels själva alltjämt ägde en fullständig årlig förteckning över all
svensk naturvetenskaplig litteratur lätt tillgänglig i akademiens bibliotek för
forskare på området, dels fortfarande kunde lämna uppgifter angående den svenska
litteraturen till de specialkataloger, som fortfarande utkomme eller kunde
komma att utgivas i utlandet. Tillvaron av en på kartoliner (kataloglappar)
skriven och väl ordnad förteckning över svensk naturvetenskaplig litteratur vore
av största värde både för nutiden och framtiden och det vore beklagligt, om detta
viktiga hjälpmedel för forskningen, som nu redan funnes för en följd av år tillbaka,
ej fortfarande komme att utarbetas.

Departe- Det är att beklaga att planerna på fortsatt utgivande av den

mentschefen. internationella katalogen över naturvetenskaplig litteratur, för vilka
de svenska statsmakterna visat sig beredda till stora ekonomiska uppoffringar,
gått om intet. Av så mycket större betydelse finner jag
det till följd härav vara att för framtiden fullfölja katalogiseringen
av den svenska naturvetenskapliga litteraturen och härigenom åtminstone
för Sveriges del åt den vetenskapliga forskningen rädda
det viktiga hjälpmedel, som en — låt vara otryckt — ordnad för -

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

teckning över vetenskaplig litteratur på hithörande område utgör.
Jag erinrar i detta sammanhang om att min företrädare i ämbetet
uttalat, att regionalbyrån syntes vara behövlig, även om, mot förväntan,
den internationella katalogen icke komme till stånd. På storleken
av det för regionalbyrån behövliga anslagsbeloppet hava de
ändrade förutsättningarna för katalogiseringsarbetet givetvis icke
någon inverkan. För att det till regionalbyrån för år 1922 beviljade
anslaget skall kunna utgå, synes mig riksdagens medgivande
härtill böra begäras.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:ts täcktes föreslå riksdagen
att

dels anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 till utarbetande av en katalog över
svensk naturven skaplig litteratur under samma tid
ett förslagsanslag, högst 1,250 kronor;

dels ock medgiva, att det för upprätthållande
av en svensk regionalbyrå för den internationella
katalogen över naturvetenskaplig litteratur på extra
stat för år 1922 anvisade reservationsanslaget å

2,500 kronor må i stället utgå till utarbetande
av en katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur
under samma år.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

5. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Jag

hemställer, att — då de under vitterhetsakademien i riksstaten uppförda
olika reservationsanslagen äro avsedda för ändamål, vilkas tillgodoseende
icke kan anstå till senare delen av år 1923 — Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 upptaga

dels det ordinarie förslagsanslaget till vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien, nu 94,700
kronor, med halva beloppet eller 47,350 kronor,

dels ock följande ordinarie reservationsanslag
med hälften av de nu för dem fastställda beloppen,
nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 11

[49.]

Vitterhets-,
historie- och
antikvitetsakademien.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

till underhåll och förökande av de under akademiens
inseende ställda samlingar 9,000 kronor;

för tryckningskostnader samt utgivande av
planschverk över fornsaker och andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum m. m. 12,000
kronor;

för rese- och transportkostnader, fornlämningars
vård, lyshållning m. m. 3,500 kronor;

för underhåll och fortsättning av inredningen
i statens historiska museum och myntkabinettet

1,000 kronor samt

till undersökning och beskrivning av fäderneslandets
fornlämningar m. m. 3,000 kronor.

[50.] 6. Visby ruiners vård och underhåll. I överensstämmelse

Visby miners med Kungl. Maj:ts förslag uppförde 1880 års riksdag såsom reserunderhån.
vationsanslag under rubriken Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
för Visby ruiners vård och underhåll ett belopp av 450 kronor
såsom ersättning för do Visby ruinkassa förut tillflutna inkomsterna
av vissa dåmera till statsverket indragna hospitalslägenheter.
Nämnda anslag visade sig efterhand vara otillräckligt. År 1903
anhöll akademien om dess höjande — under åberopande av att
ingen stad i norra Europa kunde uppvisa en sådan samling av monumentala
ruiner som Visby och att dessa ruiner i allt högre grad
ådroge sig uppmärksamhet även från utlandet, vadan det syntes vara
en oavvislig plikt att göra allt vad göras kunde för deras bevarande.
På förslag av dåvarande departementschefen — som lika med akademien
ansåg det vara av vikt, att de märkliga fornminnen, som utgöras
av Visby ruiner, bleve i möjligaste mån räddade från förgängelse
— gjorde Kungl. Maj:t framställning till riksdagen om
höjande av sagda anslag, och riksdagen beslöt i enlighet därmed
höja detsamma från och med år 1905 till 1,000 kronor.

I skrivelse av den 19 augusti 1921 har vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien erinrat, hurusom det nuvarande anslaget å 1,000
kronor vore avsett för smärre konserveringsarbeten å den 3 kilometer
långa Visby stadsmur med dess talrika torn och andra försvarsverk
ävensom å de 10 ruinkyrkorna i Visby, S:t Grörans
kyrkoruin och Solberga cistercienserklosterruiner, samt framhållit,

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m. 83

att ehuru särskilda anslag vid mera omfattande och större repara- [50.]
tioner vid skilda tillfällen av riksdagen beviljats, det dock under nuvarande
förhållanden voro tydligt, att nämnda summa vore alldeles
otillräcklig. På grund härav har akademien hemställt om förslag
till 1922 års riksdag att höja ifrågavarande anslag från 1,000 kronor
till 2,500 kronor.

Att på ett verksamt sätt hägna de enastående minnesmärken, men®J^efen
som staden Visby bevarar från det förflutna, är utan gensägelse en
av de viktigaste uppgifter, vår fornminnesvård har att fylla. Det
för detta ändamål nu utgående anslagets otillräcklighet framgår med
all tydlighet därav, att riksdagen vid upprepade tillfällen sett sig
föranlåten att, med behjärtande av dessa minnesmärkens kulturhistoriska
värde, anvisa särskilda anslag till underhåll av olika
ruiner i Visby. Att vitterhetsakademien är i behov av ökade medel
härför, har helt nyligen blivit ytterligare bestyrkt. Akademien meddelade
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1921, att, enligt
vad en undersökning av S:t Gförans hospitalskyrka utanför Visby
utvisade, åtgärder för bibehållande av densamma i dess nuvarande
skick vore nödvändiga. Med anledning härav och då det upplystes,
att ett omedelbart ingripande var oundgängligen av behovet påkallat
för att förebygga ras och ruinens förstörelse, anvisade Kungl. Maj:t
den 7 oktober 1921 från reservationsanslaget till extra utgifter 3,000
kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för utförande
av konserveringsåtgärder beträffande nämnda kyrka. För en höjning
av nu ifrågavarande anslag talar jämväl att detsamma i mer än
15 år bibehållits vid sitt nuvarande belopp. Groda skäl förefinnas
därför att föreslå en höjning av anslaget, så mycket mer som man
annars torde vara nödsakad att genom betydande engångsanslag
sörja för de olika minnesmärkenas bevarande.

Jag finner mig emellertid ej böra helt tillmötesgå akademiens
förslag utan anser, att en fördubbling av anslaget för närvarande
får vara tillfyllest.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1923 höja det för Visby
miners vård och underhåll uppförda ordinarie reservationsanslaget,
nu 1,000 kronor, med 1,000
kronor till 2,000 kronor, ävensom att i riksstaten

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[Öl.]

ökade medel
till avlönande
av icke ordinarie
befattningshavare

m. m.

Departe mentschefen.

för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptaga ifrågavarande
anslag med halva beloppet, eller 1,000
kronor.

7. Ökade medel till avlönande av icke ordinarie befattningshavare
m. m. Till förstärkande av den å ordinarie stat för
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien uppförda anslagsposten
å 33,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
anvisade riksdagen på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 16,000 kronor. Vidare hava för beredande av ökade medel
till bestridande av akademiens utgifter för resekostnader för fornminnesvården
under de senaste åren anvisats extra anslag, för år
1922 uppgående till 18,000 kronor.

I skrivelse den 19 augusti 1921 har akademien, med förmälan
att berörda extra anslag vore behövliga även för år 1923, hemställt
om deras beviljande med enahanda belopp jämväl för nämnda år.

I fråga om det sistnämnda anslaget anför dessutom akademien:

Då akademien förut äger två anslag, det ena till rese- och transportkostnader,
fornlämningars vård, lyshållning m. m., det andra till undersökning och beskrivning
av fäderneslandets fornlämningar m. m. och det är svårt att skilja på
utgifterna för resekostnader för fornminnesvården, själva utgifterna för fornlämningars
vård, samt utgifter för undersökning och beskrivning av fäderneslandets
fornlämningar, får emellertid akademien hemställa, att ifrågavarande extra anslag
utöver utgifterna för resekostnader för fornminnesvården även måtte få användas
till övriga sistnämnda ändamål.

Jag delar akademiens uppfattning om behovet av de båda anslagsbeloppen
jämväl för år 1923. Vad särskilt det senare anslaget
beträffar kunna visserligen nedsatta traktamentsersättningar
tala för en nedsättning av anslaget, men den utveckling, som
kännetecknar fornminnesvården i landet och den ökade omfattning,
arbetena i fornminnesvårdens tjänst numera tagit med uppmuntran
från både offentligt och enskilt håll, nödvändiggör anslagets bibehållande
vid dess hittillsvarande belopp. Önskvärdheten att kunna
bibehålla det nu utgående beloppet belyses jämväl av nedanstående
synpunkter, vilka framhållits av t. f. riksantikvarien i en till mig
ingiven promemoria och vilka jag för egen del till fullo delar.

För akademiens del har mer än väl iakttagits den upprepade gånger från
ecklesiastikdepartementet mottagna anmodan om sparsamhet beträffande anslag
att äskas hos riksdagen. Akademien har varken påyrkat, än mindre erhållit för -

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

höjningar, fullt svarande mot penningens värdeminskning. Medlen till do för
den löpande fornminnesvården oundgängligen nödvändiga resorna etc. hava under
sådana förhållanden kunnat erhållas endast på så sätt, att från de två ordinarie
anslagsposter, som härvid kommit ifråga (om tillhopa 13,000 kronor) avlyft åt s en
väsentlig del av de uppgifter, de avsett att främja, nämligen alla utgrävningar
och andra undersökningar, som ej oundgängligen och omedelbart påkallats av
tillfälliga anledningar, men i stället i högre grad än de rent expeditionella varit
ägnade att direkt främja vetenskapliga syften.

Detta har kunnat ske utan alltför stor olägenhet på grund därav, att akademien
från enskilda personer erhållit medel till vetenskapliga ändamål. Men då
i nu inträdda situation frivilliga bidrag ej längre kunna förväntas i samma omfattning
som förut, skärpes kravet, att de vetenskapliga forskningarna måtte
återfå sin tidigare andel av den ordinarie anslagsposten »för undersökning och
beskrivning av fäderneslandets fornlämningar».

Givetvis kan och måste den vetenskapliga forskningen, varom senast vant
tal, bära sin del av en hela landet hårt drabbande dyrtid, men det synes vara
ett statsintresse, att kontinuiteten ej alltför tvärt brytes. Då dessutom de anslag,
som bland annat äro avsedda för denna verksamhet, redan äro alltför knappt
tillmätta för tillgodoseende av den löpande fornminnesvården — vilken i stället
för att utvidgas, såsom det ständigt stegrade allmänna intresset fordrat, tvärt om
tvingats till en allt större begränsning, eftersom anslagen ej ökats i lika mån,
som penningvärdet minskats — så synas alla skäl föreligga för att det extra anslaget
icke må beskäras, så snart eu första detsamma berörande prissänkning
inträffat.

Kostnaderna för de vid vitterhetsakademien anställda tjänstemännens
resor i tjänstärenden bestridas från de tva av akademien
omförmälda på akademiens ordinarie stat uppförda anslag, nämligen
anslaget till rese- och transportkostnader, fornlämningars vård, lyshållning
m. m. samt anslaget till undersökning och beskrivning av
fäderneslandets fornlämningar m. m. Dessa anslag utgöra för närvarande
respektive 7,000 kronor och 6,000 kronor. Givet är att en
viss svårighet måste förefinnas att skilja mellan a ena sidan utgifterna
för resekostnader för fornminnesvården och å andra sidan de
övriga utgifter, som angivas i de bada ordinarie anslagens rubriker.
Jag finner det på grund härav billigt att tillmötesgå akademiens
begäran, att ifrågavarande extra anslag måtte få användas, förutom
till resekostnader för fornminnesvården, jämväl till övriga i anslagens
rubriker omförmälda utgifter. En utjämning mellan de tre anslagen
kommer härigenom att ske, som jag med hänsyn till de ordinarie
anslagens jämförelsevis ringa belopp förutser kommer att befordra
de ändamål som med dessa avses. Av den utav mig nu förordade

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[52.]

Restaurering
av Värnhems
klosterkyrka.

förändringen i det extra anslagets användning betingas, att dess
rubrik ändras så, att det åsyftar båda de ordinarie anslagen, varvid
bör angivas, att det extra anslaget avser huvudsakligen att bereda
ökade medel till akademiens utgifter för resekostnader för fornminnesvården.

De utgifter, som skola bestridas med förevarande två extra anslag,
äro sådana, att anslagen böra för förra halvåret 1923 upptagas
med halva de hittillsvarande beloppen. Jag hemställer alltså,
att Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923

dels för beredande av ökade medel till avlönande
av icke-ordinarie befattningshavare vid vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien m. m.
ett förslagsanslag, högst 8,000 kronor;

dels oclc för beredande av ökade medel för de
ändamål, som avses med de å ordinarie stat för
akademien uppförda reservationsanslagen till reseoch
transportkostnader, fornlämningars vård, lyshållning
m. m. samt till undersökning och beskrivning
av fäderneslandets fornlämningar m. m. ett
reservationsanslag å 9,000 kronor, att användas
huvudsakligen för akademiens utgifter för resekostnader
för fornminnesvården.

8. Restaurering av Värnhems klosterkyrka. Sedan den
kommission, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1917
skulle ombesörja restaureringsarbetena å Värnhems klosterkyrka,
avgivit ett av kommissionen utarbetat förslag till fullföljande av
kyrkans restaurering, har Kungl. Maj:t genom beslut den 24 juli
1920 förklarat sig under viss förutsättning gilla detta förslag. Kostnaderna
för kyrkans inre restaurering samt vissa ytterligare önskvärda
yttre arbeten beräknades av kommissionen i augusti 1919 till

186,000 kronor. I anledning härav framlade Kungl. Maj:t propsition
(nr 244) till 1920 års riksdag angående bidrag till kostnaderna
för fullföljande av Värnhems klosterkyrkas restaurering, och beviljade
riksdagen för ändamålet ett belopp av 126,000 kronor samt anvisade
därav på extra stat för år 1921 såsom reservationsanslag

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

60.000 kronor. Genom beslut samma den 24 juli 1920 medgav
Kungl. Maj:t, att ett anslag av högst 60,000 kronor finge från Do
la Gardieska gravkassan, utöver förut från kassan anvisade belopp,
utgå såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för fullföljande av
kyrkans restaurering, samt föreskrev, att det för år 1921 av riksdagen
anvisade anslaget å 60,000 kronor skulle av statskontoret på
rekvisition i mån av behov samt mot redovisningsskyldighet efter
1921 års ingång utbetalas till omförmålda kommission för att användas
för därmed avsett ändamål.

Uti en av byggnadsstyrelsen med utlåtande av den 22 september
1920 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning hemställde kommissionen
om förslag till riksdagen, att återstoden av det för ändamålet
beviljade anslaget å 126,000 kronor, eller 66,000 kronor måtte
anvisas på tilläggsstat för år 1921, varigenom anslaget i sin helhet
skulle bliva tillgängligt redan under år 1921.

Ur denna kommissionens framställning anser jag mig böra erinra
om följande uttalanden, vilka äro av betydelse för bedömande av den
fråga jag nu ämnar underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Kommissionen anser det vara sin plikt meddela, hurusom kommissionen
redan nu förutser, att de för restaureringsarbetets slutförande beviljade anslagen
sannolikt komma att visa sig otillräckliga, ehuru kommissionen vid upprättande
av sin kostnadsberäkning i augusti 1919 sökt taga hänsyn till eventuella ökningar
av arbets- och materialpriser. Sålunda har det visat sig omöjligt att erhålla den
elektriska värmeledningsmaterielen till det pris, som beräknades av elektriska
prövningsanstalten i augusti 1919. Endast med mycken svårighet har kommissionen
kunnat teckna kontrakt om dylik leverans för en kostnad, som med c:a

5.000 kronor överstiger den beräknade.

Vidare har det efter upprivande av det hittillsvarande golvet visat sig. att ett
större antal märkliga gravar från medeltiden befinna sig under den lägre liggande
ursprungliga golvnivån, gravar, som kunna förmodas äga ett stort historiskt värde,
varför särskilda anstalter blivit nödvändiga för dessas noggranna arkeologiska
undersökning. Dessutom har det vid samma grävning visat sig nödvändigt att
utföra grundförstärkningsarbeten under ett stort antal av kyrkans pelare, ett arbete
som icke tidigare kunnat förutses och beräknas. Om däri ill lägges, att
arbets- och materialpriser stigit högst väsentligt, sedan kostnadsberäkningen utfördes,
och troligen komma att än ytterligare stiga, så lärer därav framgå, att en
ökning av arbetets totalkostnad icke torde kunna undvikas, även om kommissionen
söker iakttaga den allra största sparsamhet och i ett eller annat avseende kan
göra någon mindre besparing.

Kommissionen, som givetvis ännu icke till beloppet kan beräkna en dylik
eventuell merkostnad, har dock ansett sig böra redan nu anmäla förhållandet och
skall sedermera hos Kungl. Maj:t göra framställning för erhållande av nödigt
fylluadsanslag.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

I sitt ovannämnda utlåtande den 22 september 1920 framhöll
byggnadsstyrelsen, att det även enligt styrelsens mening måste anses
sannolikt, att en höjning av anslagen till restaureringsarbetets fullföljande
torde komma att visa sig erforderlig, då en ökning av arbetets
totalkostnad icke syntes kunna undvikas.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta ärende den 7 januari

1921 anförde min företrädare i statsrådsämbetet, att, då arbetet borde
planläggas och bedrivas så, att dess slutförande kunde ske under år
1922, de då ifrågasatta ytterligare medlen icke behövde göras tillgängliga
under år 1921. Så mycket mindre skäl för en dylik anordning
fann departementschefen som det begärda anslaget å 66,000
kronor torde komma att visa sig otillräckligt för de planerade arbetenas
fullbordande och det därför kunde bliva nödvändigt att hos

1922 års riksdag begära erforderligt fyllnadsanslag. I anslutning
härtill föreslog Kungl. Maj:t det ifrågasatta beloppet att utgå på
extra stat för år 1922. Förslaget bifölls av riksdagen, som jämväl
lämnade de av departementschefen gjorda antydningarna om ökade
medel för ändamålet utan erinran. Genom beslut den 22 juni 1921
ställde Kungl. Maj:t det av 1921 års riksdag beviljade anslaget till
kommissionens förfogande.

Vad som uttalats i fråga om de beviljade medlens otillräcklighet
har nu i så måtto aktualiserats, som kommissionen i skrivelse den
24 augusti 1921 framlagt förslag om anvisande av ytterligare ett
belopp av 66,000 kronor för fullföljande av kyrkans restaurering.

Efter att hava erinrat om de av kommissionen i dess förutnämnda
skrivelse berörda och av departementschefen antydda möjligheterna
om behov av ytterligare medel för restaureringsarbetet anför kommissionen
nu följande:

Kommissionens verkställande ledamot, byggnadsrådet S. Curman, har verkställt
en utredning dels rörande hittills gjorda utgifter för de olika grupperna
av arbeten, dels rörande för dessas slutförande ännu erforderliga medel, dels slutligen
rörande de till dessa arbetens utförande befintliga anslagen. Denna utredning
har visat, dels att vissa arbeten dragit väsentligt högre kostnader än som
för dessa beräknats, dels att åtskilliga ganska dyrbara arbeten måst utföras, vilka
icke vid förslagens upprättande kunnat förutses och för vilka sålunda anslag icke
upptagits i kostnadsberäkningarna.

Att fördyringar uppstått å arbeten, vilkas huvudsakliga delar blivit utförda
under åren 1919—1920 torde näppeligen vara ägnat att förvåna, emedan just
under dessa år de största förhöjningarna ägt rum å såväl materialpriser som i
synnerhet å arbetslöner. Den största fördyringen har drabbat de yttre arbeten,

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m. 89

för vilka kostnaderna beräknades under juli 1918, men vilka kunde utföras först
under åren 1919 och 1920.

Kommissionen ingår härefter på en detaljerad redogörelse för
orsakerna till de uppkomna merkostnaderna. De arbeten, på vilka

dessa fördela sig, äro huvudsakligen följande:

Omläggning av takytorna, ombyggnad av stora delar av takstolarna,
utbyte av underpanel, ombyggnad av de västra tornhuvarna,
nytt kopparkrön, höjda arbetskostnader för spån tillverkning.

................................... kronor 16,500: —

Restaurering av fasaderna till större omfattning än som beräknats
....................................... 5 14,500: —

Återupptagning av igenmurade fönster, nya sandstensomfatt ningar

och solbänkar............................. » 6,150: —

Grundförstärkning av kyrkans yttermurar................ » 1,550: —

Avschaktning av marken kring kyrkan................. » 975: —

Planeringsarbeten, omläggning av delar av kyrkogårdsmuren,
ombyggnad av kyrkogårdsportalen, konservering av de blottade
klostermurarna.............................. » 8,000: —

Elektriska värmeledningsanläggningen.................. » 5,000: —-

Grundförstärkning av halva antalet av kyrkans pelare...... » 6,200: —

Undersökning av gravar från medeltiden, omläggningar med
avseende på golvplanen, gravhällars och skulpturers konservering
och uppsättande........................... » 5,300: —

Modifikation av sättet för sakristians avstängning från norra

tvärskeppet, föranledd av upptäckter under arbetena...... » 1,675:-

Summa merkostnad kronor 65,850: —
vilket avrundas till ................................kronor 66,000: —

Kommissionen anför vidare bland annat:

Samtliga här ovan angivna arbeten, för vilka fyllnadsanslag är erforderligt,
äro av den art, att de icke kunnat eller kunna undanskjutas, utan att byggnadens
bestånd och den omfattande restaureringens värdiga resultat därigenom äventyras.
Kommissionen anser det emellertid alldeles uteslutet, att den omfattande
och välbehövliga restaureringen av Värnhems sällsynt vackra och märkliga kyrka,
vilken nu står nära sin fullbordan, skulle få förbliva oavslutad. Värnhems kyrka
utgör enligt samstämmiga yttranden från de mest skilda håll ett av vårt lands
allra ståtligaste medeltida byggnadsminnesmärken, vars värdiga iståndsättande är
ett hela landets gemensamma intresse.

Den De la Gardieska gravkassan har till restaureringen bidragit med sammanlagt
212,000 kronor. Ur densamma kan under en längre tid framåt intet
ytterligare bidrag ifrågasättas, liksom icke heller av den lilla skattetyngda församlingen.
Kommissionen anser sig därför nödsakad att hos Kungl. Maj:t anhålla
om beredande av ett fyllnadsanslag på 66,000 kronor för fullföljande av det
stadfästade förslaget till restaurering av Värnhems kyrka.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[52.] Då möjlighet finnes att utan onödig forcering i huvudsak slutföra restau reringsarbetet

under år 1922, om blott erforderliga medel därtill finnas tillgängliga,
vore det synnerligen önskvärt, att det ifrågasatta fyllnadsanslaget kunde erhållas
på tilläggsstat för år 1922. Kostnaden för arbetsledning, kontroll och
övrig administration skulle därigenom väsentligt nedbringas.

Kommissionen hemställer alltså om förslag till 1922 års riksdag
att såsom fyllnadsanslag för fullföljande av Värnhems klosterkyrkas
restaurering bevilja ett belopp av 66,000 kronor att utgå såsom reservationsanslag
på tilläggsstat för år 1922.

I infordrat utlåtande har byggnadsstyrelsen den 28 september
1921 anfört följande:

Då det givetvis ur ekonomisk synpunkt vore mindre fördelaktigt att arbetena
avbrötes, sedan dessa numera fortskridit så långt, att de under år 1922
skulle kunna slutföras, och då på arbetsplatsen finnes tillgång till erfaren arbetsledning
och arbetspersonal, får byggnadsstyrelsen, som funnit de vidtagna åtgärderna
för grundförstärkning, utbytande av fönsterbänkar in. m. oundgängliga,
under erinran att styrelsen i utlåtande den 29 november 1919 angående förslag
till fortsatt restaurering av Värnhems klosterkyrka framhållit svårigheten för det
dåvarande att verkställa tillförlitliga kostnadsberäkningar i allmänhet och i synnerhet
när det, såsom i det föreliggande fallet, gällde ömtåliga restaureringar, på det
livligaste tillstyrka bifall till förevarande framställning.

Departe- Såsom framgår av de uttalanden, som vid föregående tillfällen

mentschefen. gjorts såväl av kommissionen och byggnadsstyrelsen som av min
företrädare i statsrådsämbetet, har man i avseende å ekonomiseringen
av ifrågavarande restaureringsarbeten redan å ett tidigt stadium av
arbetena räknat med, att de för ändamålet beviljade medlen skulle
visa sig otillräckliga. Att vid sådant förhållande brist skulle uppstå
och det därför skulle visa sig nödvändigt att hemställa om ett förstärkningsanslag
torde i och för sig ej vara anmärkningsvärt; vad
som emellertid är ägnat att väcka förvåning är att det förstärkningsbelopp,
som erfordras, visat sig vara så stort, som kommissionens
senaste skrivelse nu giver vid handen. Det är i högsta grad att
beklaga, att merkostnaderna uppgå till ett så betydande belopp, som
nu ifrågasättes, men skärskådar man orsakerna härtill, finner man
dock att kostnadsökningen har sin givna förklaringsgrund i det
senaste årets abnorma prisförhöjningar och i själva restaureringsarbetets
egen natur. Kostnadsberäkningarna uppgjordes under år 1918,
och givet är, att dessa beräkningar ej kunde hålla vid de förhöjningar
i såväl materialpriser som i synnerhet arbetslöner, vilka inträdde

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

redan år 1919 och nådde sin kulmen år 1920 eller alltså de år, då
de väsentligaste av de yttre arbetena fullbordades. Vidare är att uppmärksamma,
att ett restaureringsarbete av ifrågavarande art — vilket
till sin karaktär i många fall är ett vetenskapligt forskningsarbete —
bringar i dagen nya och förut okända förhållanden, och att till följd
härav många konserverings- och restaureringsåtgärder måste vidtagas,
vilka det icke varit möjligt att på förhand beräkna.

Storleken av det nu ifrågasatta förstärkningsbeloppet har manat
att tillse, huruvida möjlighet skulle förefinnas att från kommunalt
eller enskilt håll påräkna ekonomiskt bidrag och dymedelst minska
statens utgift för bristens täckande. Att härvid räkna på Värnhems
församling torde vara uteslutet med hänsyn till dess ringa folkmängd
och klena ekonomiska ställning, så mycket mer som man med fog
kan från församlingens sida peka på det stora bidrag densamma
lämnat genom den De la Gardieska gravkassan. Från landstinget
torde det ej heller, efter vad jag inhämtat, vara möjligt att påräkna
något bidrag. Skaraborgs läns landsting har under de senare åren
haft en i förhållande till övriga landsting avsevärt hög landstingsskatt;
för år 1920 utdebiterades inom länet en landstingsskatt, som
räknad i kronor per 100 kronors inkomst uppvisade den näst högsta
siffran för dylik skatt inom riket. Likaså lärer det, efter vad jag
försport, vara uteslutet att under nuvarande ekonomiska kris kunna
erhålla bidrag från enskilda personer.

Det återstår enligt min mening sålunda ingen annan utväg än
att genom framställning till riksdagen utverka medel till täckande
av ifrågavarande merkostnader. Ehuru den nuvarande ekonomiska
situationen med nödvändighet påfordrar den största sparsamhet i
avseende å nya eller oförutsedda statsutgifter, har jag dock icke
kunnat taga på mitt ansvar att medverka till ett avbrytande av de
snart fullbordade restaureringsarbetena, varvid dessa skulle lämnas
i många fall halvfärdiga. Ett avbrott skulle, frånsett de faror, som
därav skulle uppkomma för ännu ej konserverade eller skyddade
delar av byggnaden, ävenledes betyda en väsentlig ökning av kostnaderna,
då de återstående arbetena en gång skulle utföras.

Det är, såsom jag antytt, ej ett restaurerings- eller konserveringsarbete
i vanlig bemärkelse, för vilket Värnhems klosterkyrka varit
föremål; det har även haft karaktären av ett vetenskapligt forskningsarbete,
där det gällt att utforska de olika kulturskedena inom en

[52.1

92 1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

{52.] minnesrik byggnad och att med vetenskapens och teknikens hjälpmedel
i ett värdigt skick återställa ett sällsynt vackert och dyrbart
minnesmärke från medeltiden. Värnhems klosterkyrka är ett historiskt
och kulturhistoriskt monument, vars iståndsättande och bevarande
det enligt min uppfattning är en bjudande plikt för en kulturstat
att sörja för.

Merkostnaderna beräknas av kommissionen till 66,000 kronor
att utgå på 1922 års tilläggsstat. Mot själva kostnadsbeloppet har
jag icke någon erinran att göra; då emellertid tilläggsstaten, såsom
jag ofta framhållit, allenast bör tillgripas i tvingande undantagsfall,
har jag låtit mig angeläget vara att tillse, huruvida några kostnader
kunna skjutas över på övergångsstaten för förra halvåret 1923.
Efter att hava härutinnan samrått med vederbörande inom kommissionen,
har jag kommit till den uppfattningen, att vissa åtgärder,
betingande en kostnad av omkring 11,000 kronor, skulle utan alltför
stora olägenheter kunna anstå till förra delen av år 1923. Jag
tillstyrker alltså, att för ändamålet må utgå å 1922 års tilläggsstat
ett belopp av 55,000 kronor och på extra stat för förra halvåret
1923 ett belopp av 11,000 kronor.

Till sist vill jag endast erinra, att, då arbetena komma att fortsätta
under år 1922, torde — i likhet med vad för år 1921 av riksdagen
beviljats — medel erfordras till anställande av en dagkontrollant
vid ifrågavarande restaureringsarbeten. Byggnadsstyrelsen har i
skrivelse den 27 juli 1921 hemställt om utverkande härför av enahanda
belopp, som utgått för år 1921 eller 3,000 kronor. Häremot
har jag intet att erinra. Beloppet bör uppföras å 1922 års tillläggsstat.

I annat sammanhang återkommande till anslagen å tilläggsstat
hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till fullföljande av Värnhems klosterkyrkas
restaurering, utöver av riksdagen förut anvisade
medel, bevilja ett anslag av 66,000 kronor samt
därav anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 såsom reservationsanslag ett belopp
av 11,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m. 915

9. Konservering av vissa kyrkoruiner och ödekyrkor.

Alltsedan vid mitten av förra århundradet ett livligare och insiktsfullare
intresse gjorde sig gällande i vårt land för resterna av äldre
skeden i vårt folks historia, hava vid upprepade tillfällen statsmedel
anvisats till bevarande av de i våra bygder befintliga minnesmärkena
från det förflutna, särskilt de, som bära vittnesbörd om gångna tiders
byggnadskonst. Redan 1865—1866 års riksdag beviljade efter förhållandena
betydande anslag för dylika ändamål. Dessa ansatser hava
sedermera fullföljts. Sålunda anslog 1911 års riksdag på Kungl.
Maj:ts förslag till bekostande av åtgärder för konserverande av Källa
ödekyrka på Öland ett belopp av 2,500 kronor. På framställning
av Kungl. Maj:t anvisade jämväl 1921 års riksdag på tilläggsstat
för samma år en summa av sammanlagt 9,700 kronor såsom bidrag
till utförande av konserverings- och restaureringsarbeten på S:t Lars
och S:t Nikolai ruiner i Visby, samt Hemmesjö, Svenneby och Sjösås
ödekyrkor. Samtidigt som Kungl. Maj:t den 20 maj 1921 ställde
omförmälda anslag till riksantikvariens förfogande, anbefalldes riksantikvarien
att i samråd med byggnadsstyrelsen uppgöra samt till
Kungl. Maj:t inkomma dels med förslag till plan för åstadkommande
av en utredning rörande förekomsten av ödekyrkor och kyrkoruiner
inom landet samt dessas nuvarande tillstånd och vård ävensom rörande
möjligheten av och sättet för ett successivt iståndsättande och konserverande
av desamma, dels ock med beräkning av kostnaderna för
en sådan utredning.

Oberoende av den kommande utredningen har emellertid riksantikvarien
ansett sig icke kunna underlåta att hos vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien framhålla nödvändigheten av åtgärder
till skydd mot vissa märkligare kyrkoruiners och ödekyrkors
totala förstörande. I anslutning till riksantikvariens framställning
har nu akademien i skrivelse den 6 september 1921 anfört följande:

De tre viktigaste av de kyrkoruiner på Gottland, som hittills icke fått
någon som helst vård äro Gann, Bara och Elinghem. En kostnadsberäkning har
givit vid handen, att det skulle kräva omkring 7,000 kronor att utföra de konserveringsåtgärder
med dessa ruiner, som äro nödvändiga för att på ett nödtorftigt,
men dock relativt betryggande sätt bevara ruinerna åt framtiden.

Till konserveringsåtgärder med Ganns kyrkoruin anhöll akademien år 1920
om 2,500 kronor, vilket dock ej då kunde beviljas. Ehuru akademien icke
anser sig under det förhanden varande svåra ekonomiska läget böra anhålla om
för dessa tre kyrkor erforderliga sammanlagt 7,000 kronor, anser sig dock

[53.|

Konserve
ring av vissa
kyrkoruiner
och ödekyrkor -

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

akademien, med hänsyn till dessa kyrkoruiners kulturhistoriska intresse, icke kunna
underlåta att göra en anhållan om medel till de allra oundgängligaste räddningsåtgärderna,
och hemställer därför om ett anslag av 2,700 kronor att användas till
konserveringsåtgärder å sådana punkter å dessa tre kyrkoruiner, där eljest redan
började ras skulle komma att fortsätta och inom en snar framtid draga med sig
raserande av större delar av ruinerna.

Liknande är förhållandet med en kyrkoruin i norra Småland, Västra Ed
samt en i Östergötland, S:t Annas, Källa ödekyrka på Öland och slutligen Dädesjö
ödekyrka i Småland. Västra Eds gamla kyrka kan, på grund av sin särdeles
invecklade och ovanliga byggnadshistoria sägas vara en av de landskyrkor
i riket, vilka böra räknas till de monument, som icke få gå under. Från denna
kyrka skänktes år 1867 av församlingen till statens historiska museum ett flertal
mycket värdefulla medeltida inredningsföremål, bland vilka märkes det måhända
ståtligaste och dyrbaraste altarskåpet i statens historiska museum.

Vad S:t Annse beträffar, är denna kyrka invigd år 1521, en epok, från
vilken ytterst få kyrkobyggnader härröra sig. Vissa partier å denna kyrkoruin
äro så försvagade, att kyrkan till följd av dessas eventuella bristning, vilken dag
som helst kan störta in.

Rörande Källa ödekyrka må anföras att den är den enda i relativt ursprungligt
skick bevarade försvarskyrkan på Öland och utan motsvarighet på fastlandet.
Till denna kyrka beviljade riksdagen år 1911 ett anslag av 2,500 kronor, vilket
huvudsakligen användes till påläggning av nytt yttertak. Detta har sedan 1912
icke tjärats och måste inom närmaste framtid ånyo tjäras för att förhindra röta.

Vad slutligen beträffar Dädesjö ödekyrka, vilken är bekant genom sina
enastående takmålningar, är denna kyrka sedan år 1907 genom inköp statens
egendom. I samband med övertagandet pålades nytt spåntak å kyrkan, vilket
nu i hög grad är i behov av tjärning, varjämte vissa mindre underhållningsåtgärder
äro av nöden. Framhållas bör att staten, enligt köpekontraktet, förbundit
sig att underhålla kyrkan.

Till en nödtorftig konservering av Västra Ed skulle enligt beräkning behövas
c:a 3,500 kronor, till S:t Annse c:a 2,500 kronor och till avhjälpande av brister å
Källa kyrka c:a 1,500 kronor, till Dädesjö 800 kronor, således summa 8,300
kronor. En summa av 3,300 kronor skulle dock räcka att å dessa fyra kyrkor
utföra arbeten, nödvändiga till skydd mot överhängande ras och annan omedelbar
förstöring.

Ehuru intresse och offervillighet för de märkliga minnena ingalunda saknas
å de respektive orterna, torde, vad de tre gotländska socknarna och Källa socken
beträffar, på grund av det ekonomiskt tryckta läget mycket små bidrag inom
församlingarna för närvarande kunna påräknas, däremot finnas förhoppningar
att bidrag skola inflyta från Västra Ed och S:t Annse församlingar, genom vilka
något utförligare konserveringsarbeten än de, som skulle kunna göras för den del
av de äskade 3,300 kronor, som skulle komma på var och en av dessa kyrkors
lott, skulle möjliggöras.

Då vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien icke ansett sig
kunna taga ansvaret för att de allra nödvändigaste åtgärderna för

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m. 95

nämnda kyrkoruiners och ödekyrkors räddning bliva underlåtna, har
akademien, med stöd av program för dessa ruiners och ödekyrkors
konservering jämte uppmätning och kort beskrivning, vilka handlingar
på uppdrag av riksantikvarien utarbetats av arkitekten Sven
Brandcl, hemställt om förslag till riksdagen att för nödvändiga arbeten
till skydd mot överhängande ras och annan omedelbar förstörelse
på 1922 års tilläggsstat anvisa dels 2,700 kronor att användas till
Gann, Bara och Elinghems kyrkoruiner, dels ock 3,300 kronor till
Västra Eds, S:t Annse, Källa samt Dädesjö ödekyrkor; eller tillsammans
6,000 kronor.

I avseende å beskrivningen av ifrågavarande kyrkor jämte uppgjorda
program för de nödvändigaste restaureringsatgärderna tillåter
jag mig hänvisa till de vid akademiens skrivelse fogade bilagorna.

På grund av remiss har byggnadsstyrelsen i skrivelse av den

28 september 1921 yttrat följande:

Byggnadsstyrelsen anser i likhet med vitterhets- historie- och antikvitetsakademien,
att de ifrågavarande kyrkoruinerna och ödekyrkorna äro i behov av
konservering. De av akademien föreslagna åtgärderna omfatta endast det allra
nödvändigaste för att förekomma ett omedelbart fortsättande av den förstörelse,
varför dessa ruiner äro utsatta genom åverkan av väder och vind. Däremot kan
genom de nu ifrågasatta åtgärdernas utförande ingen fullständigare konservering
åstadkommas. Under normala förhållanden skulle byggnadsstyrelsen hava ansett
sig böra tillstyrka mera omfattande och för framtiden mera bestående konserveringsarbeten.
Men med hänsyn till nödvändigheten av den yttersta sparsamhet
anser sig byggnadsstyrelsen böra inskränka sig till att livligt tillstyrka, att åtminstone
medel för de begärda nödtorftiga konserveringsåtgärderna måtte beredas.

Mot de föreslagna åtgärderna och den beräknade kostnaden härför har byggnadsstyrelsen
ingen annan erinran, än att erforderlig arbetsledning och kontroll
över åtgärdernas utförande icke torde kunna bekostas av det begärda anslaget.

Ehuru avsevärt större belopp enligt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
samt byggnadsstyrelsens enhälliga utsago vore
behövliga för att på ett visserligen nödtorftigt men dock betryggande
sätt utföra konserveringsåtgärder, vad angår de omförmälda ruinerna
— sålunda för Gann, Bara och Elinghem 7,000 kronor samt
för de övriga ruinerna 8,300 kronor — har akademien pa grund
av det tryckta ekonomiska läget stannat vid att äska i förra fallet
2,700 kronor, i det senare 3,300 kronor.

Med anledning av vad i ärendet anförts synes det mig vara
nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att åtminstone för tillfället
hejda förödelsen av de ifrågavarande, märkliga lämningarna av

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

154.]

Eldarbefattning
vid akademien
för
de fria konsterna
m. m.

forna tiders byggnadskonst. Det torde därvid icke vara tillrådligt
att för närvarande ställa några väsentliga anspråk eller förväntningar
på bidrag från enskildas eller från vederbörande kommuners
sida. Skulle sådana komma att inflyta, torde dessa bidrag
mer än väl behövas för att iståndsätta ruinerna ut- över de nu
såsom oundvikliga skyddsåtgärder ifrågasatta restaureringsarbetena.
Det ekonomiska stöd, som på dessa grunder torde höra av statsmedel
beredas för ifrågavarande konserveringsarbeten, synes mot
bakgrunden av de anförda yttrandena näppeligen kunna sättas lägre
än till de av myndigheterna begärda beloppen.

Akademien har ifrågasatt anvisande av anslag för ändamålet å
1922 års tilläggsstat. Ehuru jag väl inser betydelsen av att åtgärder
med det snaraste vidtagas för restaureringsarbetenas igångsättande,
° anser jag mig dock icke böra tillstyrka, att i förevarande
fall något anslag för ändamålet uppföres å tilläggsstaten, framför
allt därför att man i samband med omläggningen av budgetåret
bör söka att i möjligaste mån undvika den från budgetssynpunkt
mindre ändamålsenliga utvägen med anlitande av tilläggsstaten.
Endast i trängande undantagsfall har jag ansett mig vid prövning
av anslagsäskandena till 1922 års riksdag böra förorda anslags uppförande
å tilläggsstat. Vad förevarande anslag angår, tillstyrker
jag dess utgående på den för förra halvåret 1923 avsedda staten.

Under åberopande av vad jag anfört, hemställer jag om förslag
till riksdagen

att till konservering under riksantikvariens
inseende av Gann, Bara, Elinghems, Västra Eds,
S:t Annse, Källa samt Dädesjö kyrkoruiner och
ödekyrkor anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 6,000
kronor, med den fördelning på ifrågavarande kyrkor,
som riksantikvarien efter förefallande behov
kan finna gott bestämma.

Akademien för de fria konsterna.

10. Eldarbefattning vid akademien för de fria konsterna

m. m. Sedan centraluppvärmning i enlighet med av Kungl. Maj:t
godkända ritningar och kostnadsförslag införts i akademiens för de
fria konsterna nuvarande byggnad, hemställde akademien i skrivelse

1922.

Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

den 29 september 1895 om utverkande av bidrag till avlöning åt
en eldare för värmeledningens skötsel.

Eldaren skulle, enligt av akademien träffad uppgörelse, uppbära ett årligt
arvode av 900 kronor, vartill komme ersättning för bostad med 300 kronor och
för bränsle med 100 kronor. Enligt en av värmeledningens konstruktör gjord
beräkning över kubikinnehållet av de lokaler i byggnaden, vilka skulle uppvärmas
av ledningen, komme 67,18 proc. av detsamma på akademiens skollokaler och
ämbetsrum och 32,82 proc. på de av akademien disponerade lokalerna. Under
förutsättning att den för eldarens avlöning erforderliga summan av 1,300 kronor
fördelades i motsvarande proportion mellan statsverket och akademien, skulle på
statsverkets andel komma ett belopp av 873 kronor 34 öre, men med hänsyn till
att skötseln av värmeledningen skulle dragit lika stor kostnad, om den inskränkts
till blott de lokaler, som upptoges av statens under akademiens inseende ställda
läroverk, vore det icke obilligt, om vid fördelningen av kostnaden för värmeledningens
skötsel en något litet större andel än den, som jämnt svarade mot storleken
av de åt läroverket upplåtna lokalerna, lades på staten. Akademien, som
vore beredd att av egna medel lämna till maskinistens avlöning 400 kronor om
året, hemställde därför, att från och med hösten 1895, då värme- och ventilationsapparaten
började användas, måtte av Kungl. Maj:t anvisas det belopp, som erfordrades
till fyllande av den återstående delen av maskinistens avlöning eller
900 kronor årligen.

Med anledning av akademiens framställning föreslog Kungl.
Maj:t 1896 års riksdag dels att å ordinarie stat för akademien från
och med år 1897 uppföra en eldare med en avlöning av 900 kronor,
därav 600 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, dels
ock att till eldarens avlöning för tiden från och med början av oktober
1895 till utgången av år 1896 på extra stat för år 1897 anvisa
ett anslag av 1,125 kronor. Eldaren skulle av akademien erhålla
bostad och bränsle eller i ersättning för dessa förmåner 400
kronor årligen.

I skrivelse nr 47 anmälde riksdagen, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställningar dels i staten för akademien
under rubriken »diverse anslag» uppfört ett årligt belopp av
600 kronor såsom bidrag till avlönande av en eldare, dels ock för
samma ändamål för tiden från början av oktober 1895 till utgången
av år 1896 anvisat på extra stat ett belopp av 750 kronor. Riksdagens
motivering för beslutet var följande:

Då, enligt vad riksdagen inhämtat, jämväl de lägenheter i akademiens hus,
som äro avsedda för uthyrning, uppvärmas genom den i statsrådsprotokollet omförmälda
värmeapparat och ersättning för värmeledningen sålunda i ej oväsentlig
mån torde beredas akademien genom hyror för de uppvärmda lägenheterna, synes
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 13

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[54.] det riksdagen, som om akademien borde kunna till större del, än nu blivit ifrågasatt,
bestrida avlöningen åt den för apparatens skötsel erforderliga eldaren. Med
avseende härå anser riksdagen, att statens bidrag till eldarens avlöning lämpligen
kan begränsas till 600 kronor för år, i enlighet varmed jämväl det å extra stat
äskade beloppet av 1,125 kronor, avseende avlöning för ett och ett fjärdedels år,
ansetts böra nedsättas till 750 kronor.

I samband med fastställande av ny stat för akademien höjde
1908 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, anslagsposten
»bidrag till avlöning av en eldare» från 600 kronor till 800 kronor,
med vilket belopp densamma alltjämt är i staten uppförd.

Framställning föreligger nu från akademien om höjning av det
utav statsmedel utgående bidraget till avlöning av personal för värmeledningens
skötsel. Akademiens krav, som innefattas i en skrivelse
av den 18 januari 1921, kunna sammanfattas på följande sätt. Å
akademiens stat uppföres en eldare med en avlöning av 1,900 kronor,
därav 1,100 kronor lön, 650 kronor tjänstgöringspenningar och
150 kronor ortstillägg. Nuvarande eldaren hos akademien F. W.
Carlsson, som är född år 1861 och tjänstgjort hos akademien i 24
år, berättigas, därest han blir innehavare av eldarbefattningen, att
komma i åtnjutande av tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor,
samt dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens tjänst, varjämte
han för erhållande av pension får räkna tjänsteår från och med ingången
av år 1897. Slutligen uppföres å ordinarie stat under rubriken
»diverse anslag» med avförande ur staten av anslagsposten
å 800 kronor »bidrag till avlöning av en eldare» ett reservationsanslag
av 650 kronor till »avlöning åt ett eldarbiträde». Akademien
förklarar sig härjämte villig att fortfarande tillhandahålla eldaren
bostad och bränsle.

Såsom huvudsakligt skäl för sin framställning åberopar akademien
den enligt akademiens mening oriktiga proportion, som för närvarande
är rådande mellan statens och akademiens bidrag till eldarpersonalens
avlöning, därvid akademien stöder sig på ett Kungl.
Maj:ts beslut den 9 augusti 1895. Genom detta beslut förordnades,
att de medel, som erfordrades till anskaffning av nödiga materialier
för uppvärmning av akademiens skollokaler och ämbetsrum skulle
på rekvisition av akademien och mot redovisningsskyldighet av densamma
inför kammarrätten av statskontoret utbetalas av det under
åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till skrivmaterialier och expen -

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

ser, ved in. m. Härav framgår, anser akademien, att akademien [54.]

har att av egna medel bestrida kostnaderna för uppvärmning av
övriga lokaler inom byggnaden, såväl dem som uthyras som dem
akademien för egen räkning disponerar över. Fördelningen mellan
staten och akademien av kostnaden för materialier till uppvärmning
bär, enligt vad akademien meddelar, verkställts och verkställes alltjämt
enligt följande grunder:

För att erhålla en grundval för fördelningen av samtliga kostnader för brännmaterial
utförde experten i värmetekniska frågor ingenjör W. Dahlgren år 1895
en beräkning, enligt vilken

skollokaler och ämbetsrum upptogos till 64,7 procent
uthyrda lokaler » » 15,7 »

akademiens egna lokaler » » 19,6 »

I sistnämnda procenttal ingick emellertid värme även för samtliga utställningssalar,
vilka användas såväl för konsthögskolans som för akademiens egen räkning.
Som dessutom akademien enligt sina stadgar har skyldighet att tid efter
annan anordna utställningar, ansågs det skäligt att fördela bränslekostnaderna för
husets uppvärmning så, att statsverket skulle betala cirka 75 procent och akademien
cirka 25 procent.

Denna proportion, som av kammarrätten godtagits, har sedan dess bibehållits,
alldenstund lokalerna alltjämt använts och användas för ovan angivna behov
enligt samma fördelning som vid den 1895 gjorda beräkningen.

Efter enahanda grunder som bränslekostnaden borde, enligt akademiens
mening, jämväl avlöningen av eldarpersonalen fördelas mellan
staten och akademien. Så vore emellertid icke förhållandet.
Tvärtom hade akademiens utgifter till eldarpersonalen mer och mer
ökats, under det statsverkets bidrag — frånsett tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg — alltjämt vore detsamma som fastställts
genom 1908 års stat för akademien. Härom yttrar akademien:

Akademiens bidrag till eldaren var, när nya staten för akademien trädde i
kraft, 600 kronor för år jämte bostad och vedbrand, vilka förmåner år 1896 uppskattades
till 400 kronor. Sedan akademien tagit sin byggnad i besittning, visade
sig emellertid snart nödvändigt att anställa ett biträde åt eldaren. Avlöningen åt
detta biträde har sedan dess alltjämt bestritts av akademien själv och uppgick
redan år 1908 till 540 kronor för år och var år 1913 uppe i 800 kronor för 10
månader av året. Akademiens bidrag till eldarens och eldarbiträdets avlöningar
utgjorde alltså vid denna tid tillsammans 1,800 kronor, d. v. s. en årlig utgift
för personal vid värmeledningens skötsel mer än dubbelt så stor som statsverkets
bidrag för samma ändamål. Sedan år 1914 har akademien måst vidtaga ytterligare
regleringar av de arvoden, som av dess egna medel utgå till eldaren och
hans biträde, i det den förres arvode höjts till 700 kronor och den senares sedan
den 1 november 1920 utgör 325 kronor per månad.

100

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

En tablå över eldarens och eldarbiträdets löneförmåner år 1920 får därigenom
följande utseende:

Eldaren:

av statsmedel

arvode .....................	...... kronor	800	—
tillfällig löneförbättring..........	»	200	—
dyrtidstillägg (indextal 164)...... . av akademien		1,640	—	2,640: —
arvode .....................		700	—
tillfällig löneförbättring..........		175	—
dyrtidstillägg.................		784	40
bostad med vedbrand........... Eldarbiträdet:	»	752		2,411:40
av akademiens egna medel.......		. kronor	2,630:— 5.041:40

Summa kronor 7,681:40

Mot statsverkets utgifter av 2,640 kronor svara alltså 5,041 kronor 40 öre
från akademiens sida, d. v. s. för akademien i det närmaste den dubbla omkostnaden,
och år 1921, då eldarbiträdets årslön kommer att utgå med 3,250 kronor
(efter 325 kronor månatligen under 10 månader) blir akademiens bidrag åter liksom
före år 1914 mer än dubbelt så stort som statsverkets.

Akademien anför slutligen:

Nuvarande sätt för ifrågavarande posters avlönande är för akademiens egna
begränsade tillgångar oproportionerligt betungande, i synnerhet som statsverket
för konsthögskolans räkning hyresfritt disponerar största delen av akademiens hus
och akademien har att av hyresmedel i första rummet betala räntor och amortering
av premie- och inteckningslån i fastigheten, reparation och underhåll av densamma,
onera och utskylder samt dessutom löner och arvoden för egendomens
vård, förvaltning in. m. Att därjämte begära, att med dessa hyresintäkter eldarpersonalen
skulle avlönas i den utsträckning, som visat sig bli nödvändigt, synes
akademien knappast hava varit riksdagens mening.

Den lämpligaste lösningen av berörda lönefråga finner akademien alltjämt
vara uppförandet på fast stat av den hittills varande eldarbefattningen, och får
akademien alltså i detta avseende förnya sin anhållan av den 30 september 1895.
Akademien gör detta så mycket hellre, som den därigenom hoppas kunna bereda
en tryggare ställning åt platsens nuvarande innehavare F. W. Carlsson, vilken
anställdes hos akademien år 1896 och sålunda varit i dess tjänst 24 år och härunder
på ett synnerligen förtjänstfullt och plikttroget sätt skött sin befattning och iakttagit
all den sparsamhet med bränslematerielen, som varit möjlig.

Vid akademiens skrivelse är fogad följande tablå över värmeledningspersonalens
avlöning enligt akademiens nu framlagda förslag:

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

101

Eldaren;

av statsverket: lön...................kronor 2,200:

dyrtidstilliigg (indextal 166). . » 2,755: — 4,955: —

av akademien: bostad och värme...............kronor 752:

5,707: -

Eldarbiträdet:

av statsverket: arvode................kronor 650:

dyrtidstillägg (indextal 166). . » 1,075: — 1,725: —

av akademien: arvode.......................kronor 1,525: 3,250: —

Kronor 8,957: —

Alltså:

av statsverket: 4,955 kronor + 1,725 kronor =.....kronor 6,680:

av akademien: 752 » + 1,525 » =..... * 2,277; 8,957: —

Statskontoret tillstyrker i utlåtande den 27 juli 1921 uppförande
av eldarbefattningen på ordinarie stat för akademien.

I likhet med akademien för de fria konsterna finner statskontoret det skäligt,
att kostnaderna för avlönande av eldare vid akademien fördelas mellan statsverket
och akademien i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maja genom
beslut den 9 augusti 1895 fastställts för bestridande av kostnaderna för anskaffning
av nödiga materialier för uppvärmning av akademiens lokaler.

Då statsverkets bidrag för avlönande av eldare vid tillämpning av förberörda
fördelningsgrunder skulle avsevärt höjas, synes det statskontoret lämpligt
att, i enlighet med vad akademien föreslagit, en eldarbefattning uppföres å
akademiens stat.

Å ifrågavarande eldarbefattning torde i likhet med å motsvarande befattningar
i musikaliska akademien, serafimerlasarettet, tekniska högskolan och veterinärhögskolan
böra utgå avlöning med 1,900 kronor, fördelad i lön 1,100 kronor,
tjänstgöringspenningar 650 kronor och ortstillägg 150 kronor jämte tre ålderstilllägg,
vartdera å 100 kronor efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring.

Vid det förhållandet att eldaren F. W. Carlsson med gott vitsord under
24 år uppehållit eldarbefattningen i akademien, vill statskontoret tillstyrka, att
Carlsson, därest han utnämnes till befattningen, tillerkännes vart och ett av
första, andra och tredje ålderstillägget att utgå från och med hans tillträde till
tjänsten.

Angående storleken av statens bidrag till avlönande av ett
eldarbiträde yttrar statskontoret.

Statskontoret får dock erinra, att — enligt § 3 i kungörelsen den 1 november
1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, sådan ifrågavarande
paragraf lyder jämlikt kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 584) — befattningshavare
i Stockholm, som åtnjuter bostad med bränsle, skall av lönen avstå 300 kronor.
På grund härav skulle nu ifrågavarande eldare ej uppnå högre kontant
slutavlöning än 1,900 kronor, under det att akademien beräknat densamma till

102

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[54.] 2,200 kronor. För erhållande av förut angivet förhållande mellan statsverkets

och akademiens utgifter för avlöning av eldarpersonalen vid akademien torde
därför statens bidrag till avlönande av ett eldarbiträde böra utgå med 900 kronor
istället för av akademien föreslaget belopp av 650 kronor.

menEfen Akademiens beräkning av proportionen mellan statens och aka''
demiens bidrag till eldarpersonalens avlöning, sådan beräkningen
av statskontoret godtagits, är grundad på de avlöningsförmåner,
som vid tiden för framställningens avgivande tillkommo eldaren
och eldarbiträdet. Akademien har alltså räknat med dyrtidstillägg
ävensom beträffande eldarbiträdets avlöning från akademien med det
belopp, varmed denna utgar under ar 1921 och varav en avsevärd
del kan sägas utgöra dyrtidstillägg. Vid en beräkning av förevarande
art för en längre tid framåt, synes det mig emellertid vara
riktigare att avväga proportionerna med utgångspunkt från de fixa
avlöningsförmånerna och bortse helt från de på grund av dyrtiden
fluktuerande tilläggen. Även om, såsom torde vara att förvänta,
en återgång till normala förhållanden å prismarknaden så småningom
sker och dyrtidstillågget till följd härav bortfaller, synes statens
procentuella bidrag till eldarpersonalens avlöning i varje fall icke
komma att överstiga det nu beräknade.

1896 års riksdag fastställde, som jag ovan omförmält, statens
bidrag till eldarens avlöning till 600 kronor. De faktiska förhållanden
som förelågo vid tiden för nämnda riksdagsbeslut hava emellertid
sedan dess betydligt förändrats. Eldarens avlöning har mer än
fördubblats, varjämte det visat sig att denne ensam icke kunde sköta
värmeledningen utan att ett eldarbiträde erfordrades. Härtill kommer
ytterliggare en omständighet, som ingalunda bör förbises. 1896
års riksdag anförde som huvudskäl för sitt beslut, att, då de lägenheter
i akademiens hus, som voro avsedda för uthyrning, uppvärmdes
genom värmeledningen, ersättning för värmen i ej oväsentlig
mån torde beredas akademien genom hyror för de uppvärmda lägenheterna.
De hittills av akademien uthyrda lägenheterna, för vilka
hyresinkomsten under år 1920 uppgick till 28,050 kronor, lära komma
att under år 1923 till större delen tagas i anspråk av den genom
beslut av 1920 ars riksdag inrättade skolan för dekorativ konst.
Berörda hyresinkomst kommer härigenom att till större delen försvinna
och samtidigt bortfaller också det av 1896 års riksdag anförda
skälet mot en höjning av statsbidraget till eldarpersonalens
avlöning.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

103

Det nu föreliggande förslaget synes mig komma en rättvis fördelning
av ifrågavarande avlöningsutgifter så nära som möjligt.
Akademien beredes jämväl härigenom en välbehövlig lättnad i sin
genom minskning av inkomster kårt betungade budget. Frågan om
rätt för akademiens nuvarande eldare F. W. Carlsson att, därest
han antages till eldare, uppbära ålderstillägg samt räkna tjänsteår
torde icke böra underställas riksdagens prövning utan avgöras i därför
stadgad ordning. Jag förordar alltså avlåtande av proposition
till riksdagen i enlighet med statskontorets utlåtande.

Till sist vill jag nämna några ord om beräkningen av akademiens
ordinarie stat för förra halvåret 1923. Vid bifall till mitt
förslag skulle det bestämda ordinarie anslaget till akademien höjas
till 75,525 kronor. Av detta belopp skulle enligt av akademien
verkställd beräkning för förra halvåret 1923 erfordras 39,765 kronor.
Akademiens ordinarie reservationsanslag skulle enligt mitt förslag
höjas till 34,200 kronor; ej heller detta anslag bör för förra halvåret
1923 beräknas till halva beloppet, enär till följd av undervisningens
allmänna organisation och andra omständigheter ett större
belopp måste vara tillgängligt under förra än under senare hälften
av sagda år. På sätt jag under nästföljande punkt utvecklar, torde
för förra halvåret 1923 böra beräknas ett reservationsanslag av
23,795 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

dels på ordinarie stat för akademien för de
fria konsterna under avdelningen Betjäning uppföra:
1 eldare med en avlöning för år av 1,900
kronor, därav lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar
650 kronor och ortstillägg 150 kronor,
vartill kunna efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring
komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 100 kronor, samt med skyldighet för befattningens
innehavare att i tillämpliga delar vara underkastad
såväl de villkor och bestämmelser, som nu
gälla för å akademiens stat uppförda ordinarie befattningar,
som även föreskrifterna i § 3 av kungörelsen
den 1 november 1918 (nr 836) angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befatt -

104

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

[65.]

Ökade medel
för vissa
i staten för
akademien
för de fria
konsterna
upptagna
ändamål.

ningshavare, med däri genom kungörelsen den 9
juli 1920 (nr 584) gjord ändring,

dels — med uteslutande av det i samma stat
under avdelningen diverse anslag uppförda posten
800 kronor till bidrag till avlöning åt en eldare
— uppföra ett belopp av 900 kronor såsom bidrag
till avlöning av ett eldarbiträde,

dels för genomförande av nu nämnda förändringar
i akademiens stat böja det ordinarie bestämda
anslaget till akademien från dess nuvarande
belopp, 73,625 kronor, med 1,900 kronor
till 75,525 kronor, samt det ordinarie reservationsanslaget
till akademien, nu 34,100 kronor, med 100
kronor till 34,200 kronor,

dels ock i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie bestämda anslå get till akademien
med 39,765 kronor samt det ordinarie reservationsanslaget
till akademien med 23,795 kronor.

11. Ökade medel för vissa i staten för akademien för de
fria konsterna upptagna ändamål. Alltsedan år 1919 hava av
riksdagen medel anvisats å extra stat till förstärkning av de i staten
för akademien för de fria konsterna uppförda anslagsposterna till
belysning, undervisningsmateriell m. m., till levande modeller, till samlingarnas
ökande och underhåll, till städning, renhållning samt betjäningens
beklädnad ävensom till elevernas studieresor. Sålunda
biföll urtima riksdagen år 1919 en av Kungl. Maj:t gjord framställning
om beredande av ökade medel till ifrågavarande utgifters bestridande,
vilket skulle ske med anlitande av det å 1919 års stat
uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. 1920 års riksdag
anvisade, i enlighet med Kungl. Maj:ts framställningar, till förstärkande
av ovannämnda anslagsposter dels på extra stat för år 1921
ett belopp av 18,700 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920
enahanda belopp. Slutligen har 1921 års riksdag anvisat dels på
tilläggsstat för år 1921 till täckande av för år 1920 motsedd brist i
ifrågavarande anslagsposter 4,700 kronor samt till förstärkande av
desamma för år 1921 ett belopp av 4,000 kronor, dels ock på extra
stat för år 1922 ett förstärkningsanslag för samma ändamål av

22,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

105

I skrivelse den 27 september 1921 har akademien hemställt om [55.]
förstärkning av ifrågavarande anslagsposter jämväl för första halvåret
1923.

För viimande av en översikt över akademiens krav får jag hän- Departevisa
till följande tabell, upptagande dels de i akademiens ordinarie "iunt8,''helen
reservationsanslag ingående anslagsposterna, dels det för år 1922
anvisade förstärkningsanslaget, på sätt detsamma av akademien fördelats
på de olika posterna, dels ock de av akademien för år 1923
beräknade anslagsbehoven. Dessutom har jag redan nu i tabellen
upptagit de av mig för hela året 1923, på sätt nedan sägs, beräknade
anslagsbehoven, ävensom de belopp, vilka jag föreslår för förra hälften
av samma år, samt dessas fördelning på ordinarie och extra stat.

Anslagsrubrik.	U O Ordinarie anslag. § *■«	Av akademien be- o räknad förstärkning § för år 1922. £j	U Summa anslags- ö medel för år 1922. 2	Av akademien be- o räknat anslags- o behov för år 1923. ^	Av mig beräknat o anslagsbehov för o år 1923. &	Av mig beräknat o anslagsbehov för o förra halvåret 1923.	Anslagsmedel be- *• räknade på ordinarie § stat för förra halv- 2 året 1923. W	Anslagsmedel be- u räknade på extra § stat för förra halv- 2 året 1923. W
1. Belysning, under-visningsmateriell m. m..........	9,000	8,500	17,500	i5,ooq	14,000	8,750	5,700	3,050
2. Levande modeller	6,600	900	7,500	7,500	7,500	4,700	4,135	565
3. Samlingarnas ökan-de och underhåll.	4,000	1,000	5,000	5,000	5,000	2,500	2,000	500
4. Städning, renhåll-ning samt betjä-ningens beklädnad	2,500	3,500	6,000	8,500	7,500	4,700	1,565	3,135
5. Bidrag till avlö-ning av en eldare (se nästföregående punkt)........	800		800	900	900	450	450
6. Till elevernas stu-dieresor ........	2,200	4,800	7,000	7,000	6,000	2,575	945	1,630
7. Tre utrikes resesti-pendier ........	9,000	_	9,000	9,000	9,000	9,000	9,000	—
Summa kronor	34,100	18,700*	52,800(152,900	49,900	32,675	23,795	8,880

1 Till denna summa bör, för att erhålla det av riksdagen beviljade anslagsbeloppet 22,000
kronor, läggas en summa av 3,300 kronor, vilken akademien beräknar för täckande av eventuellt
uppkommande brister å anslagsposterna 2 och 4.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

106 1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

Till belysning, undervisningsmateriel! m. m. räknar akademien
med ett årligt anslagsbehov av 15,000 kronor. Den allmänna prisnivåns
tendens till fallande synes mig motivera en nedsättning av
denna beräkning med 1,000 kronor till 14,000 kronor. Vad angår
anslagsbehovet för första halvåret 1923 har akademien till grund
för sin beräkning härutinnan lagt förhållandet mellan vårterminens
5 månader och höstterminens 3 månader. I anslutning härtill skulle
med utgångspunkt av årsbehovets uppskattning till 14,000 kronor
på förra halvåret komma 8,750 kronor. Av sistnämnda belopp synes
mig i runt tal 5,700 kronor kunna beräknas av ordinarie och
3,050 kronor av extra anslagsmedel.

I avseende å anslagsposten till levande modeller har jag intet
att erinra mot akademiens beräkning. Beträffande beräkningen av
de för förra halvåret 1923 för detta ändamål erforderliga medel galler
vad jag anfört i fråga om nästföregående anslagspost. För förra
halvåret 1923 skulle erfordras 4,700 kronor, därav lämpligen beräknat
pa ordinarie stat 4,135 kronor och på extra stat 565 kronor.

Beträffande anslagsposten samlingarnas ökande och underhåll,
vilken post huvudsakligen avser biblioteket, anser jag någon ändring
icke kunna göras i akademiens beräkningar. Anslagsbehovet, 5,000
kronor, torde lämpligen kunna för förra halvåret 1923 beräknas
med halva beloppet, 2,500 kronor, därav 2,000 kronor på ordinarie
stat och 500 kronor på extra stat.

För städning, renhållning och betjäningens beklädnad beräknar
akademien ett årsbehov av 8,500 kronor. Härom yttrar akademien:

En tendens till nedgång i kostnader för materialier för renhållningen och
för arbetskraft på detta område motväges av det ökade behov av städningspersonal
och skurhjälp m. m., som inträder, om akademien även under år 1923 kan
få för den dekorativa skolan disponera de åt densamma under år 1922 upplåtna
lokalerna i atelierbyggnadsbolagets f. d. hus vid Kungsträdgården. På grund
härav och då räkenskaperna för innevarande års första hälft visa en utgift på
detta konto av mer än 5,000 kronor, vågar akademien icke beräkna utgifterna
under år 1923 å detta konto till mindre än 8,500 kronor.

De beräkningar, akademien sålunda förebragt, äro uppenbarligen
i flera avseenden grundade på faktorer, som nu icke kunna med
säkerhet överblickas och följaktligen endast approximativa. I varje
fall anser jag mig icke kunna tillstyrka, att ett så stort belopp, som
akademien föreslagit, nu begäres för städning m. m. Med hänsyn
till de fallande prisen, vill det synas mig, som om akademien med

1922. Åttonde huvudtiteln: Akadrmirr m. m. 107

iakttagande av all den omtanke och sparsamhet, som är med nödvändighet
betingad av det rådande ekonomiska läget, skulle kunna
reda sig med ett sammanlagt belopp för nu ifrågavarande ändamål
av 7,500 kronor för hela år 1923. Beräkningen av behovet för förra
halvåret 1923 grundar akademien på förhållandet mellan vårterminens
5 och höstterminens 3 månader med de modifikationer, som
särskilda betalningsavtal för städningen betinga. I anslutning härtill
torde för första halvåret 1923 kunna i runt tal beräknas 4,700
kronor, därav 1,565 kronor på ordinarie och 3,135 kronor på extra
stat.

Anslagsposten bidrag till avlöning åt en eldare har jag berört
under nästföregående punkt och tillåter jag mig hänvisa därtill.

Till elevernas studieresor, vilka torde vara en nödvändig förutsättning
för att elevernas utbildning skall bliva tillfredsställande,
räknar akademien med ett årsbehov av 7,000 kronor eller lika mycket
som under år 1922. Akademien säger sig icke hava anledning
antaga, att någon minskning skall inträda för ett kommande år;
snarare befarar akademien, att det växande elevantalet vid konsthögskolan
påfordrar en ökning av anslagsposten. För egen del
anser jag detta vara en post, som kan röna inverkan av den allmänna
prissänkningen, om ock det växande elevantalet gör, att en
allt för stark reduktion av akademiens beräkning ej torde vara att
förorda. Jag tillstyrker en beräkning av årsanslaget till 6,000 kronor.
I avseende å fördelningen av denna summa på förra hälften
av år 1923 anser akademien hänsyn böra tagas därtill, att landskapsskolans
resor, som äro förlagda till hösten, omfatta längre tid
och draga större kostnad än arkitektelevernas till juni förlagda
studiefärd. I anslutning till akademiens beräkning skulle med utgångspunkt
från det av mig uppskattade årsbehovet, 6,000 kronor,
ett belopp av 2,575 beräknas vara erforderligt för förra hälften
av år 1923, av vilket belopp 945 kronor kunna beräknas å ordinarie
stat och 1,630 kronor å extra stat.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, hurusom det ordinarie
anslaget å 9,000 kronor till tre utrikes resestipendier är i sin
helhet erforderligt redan under förra hälften av år 1923. Jag vill
härvid särskillt understryka, att dessa stipendier icke äro att betrakta
såsom resestipendier i egentlig mening utan äro studiestipen -

108

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

dier, vilka i regel utgå till unga konstnärer, som redan befinna sig
utomlands för att fullborda sin utbildning.

Såsom av ovanstående tabell framgår, skulle alltså det ordinarie
reservationsanslaget för förra hälften av år 1923 böra beräknas
till 23,795 kronor. Härom har jag redan i annat sammanhang
gjort vederbörlig hemställan. Det extra förstärkningsanslaget skulle
för samma halvår beräknas till 8,880 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till beredande av ökade medel till vissa i
staten för akademien för de fria konsterna uppförda
ändamål, nämligen: till belysning, undervisningsmateriell
m. m., till levande modeller, till samlingarnas
ökande och underhåll, till städning, renhållning
samt betjäningens beklädnad ävensom till
elevernas studieresor anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst
8,880 kronor.

[56.]

Uppehål,
lande av
verksamheten
vid
den vid konsthögskolan

anordnade
skolan för
dekorativ
konst.

12. Uppehållande av verksamheten vid den vid konsthögskolan
anordnade skolan för dekorativ konst. Såsom bidrag
för uppehållande av verksamheten vid den vid konsthögskolan anordnade
skolan för dekorativ konst har riksdagen anvisat på extra
stat för vart och ett av åren 1921 oeh 1922 ett förslagsanslag, högst

15,000 kronor.

I skrivelse den 27 september 1921 har akademien för de fria
konsterna hemställt om fortsatt anvisande för år 1923 av medel för
ifrågavarande ändamål, varvid akademien efter en noggrann beräkning
av anslagsbehoven uppskattar det för förra halvåret 1923 erforderliga
beloppet till 8,600 kronor.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
vid den vid konsthögskolan anordnade
skolan för dekorativ konst anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 8,600 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

109

Musikaliska akademien.

13. Musikaliska akademien. Det ordinarie bestämda anslaget
till musikaliska akademien, nu 81,935 kronor torde böra för
förra halvåret 1923 upptagas med halva nämnda belopp eller avrundat
40,968 kronor. Vad åter det ordinarie reservationsanslaget
å 25,000 kronor till stipendier m. m. åt tonsättare beträffar, är detta,
med hänsyn till den stadgade tiden för utbetalande av ifrågavarande
medel, i sin helhet erforderligt redan under förra hälften av år
1923, och bör därför nu uppföras med hela sitt belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga

dels det ordinarie bestämda anslaget till musikaliska
akademien med 40,968 kronor;

dels ock det ordinarie reservationsanslaget till
musikaliska akademien med 25,000 kronor.

14. Arvoden åt biträdande lärare, expenser m. m. I gällande
stat för musikaliska akademien finnas bland annat upptagna
följande anslagsposter: Till arvoden åt biträdande lärare och andra
utgifter för undervisningen 17,000 kronor, för biblioteket 1,000 kronor
samt till expenser m. fl. dylika utgifter, däribland instrumenters
vård och underhåll, 5,735 kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
1921 års riksdag till förstärkning av ovanberörda anslagsposter
såsom särskilda förslagsanslag, högst, respektive 5,000, 1,800
och 10,000 kronor.

I skrivelse den 22 september 1921 har musikaliska akademien
gjort framställning om beredande av liknande förstärkningsanslag
även för förra halvåret 1923 och därvid anfört, bland annat:

Ehuru akademiens ekonomiska ställning alltjämt är sådan, att akademien ej
anser sig kunna av egna medel lämna tillskott till bestridande av förekommande
utgifter, har akademien dock med hänsyn till det nuvarande tryckta statsfinansiella
läget samt med anledning av Kungl. Maj:ts cirkulär angående iakttagande
av sparsamhet vid innevarande års anslagsäskanden ansett sig böra avvakta den
erfarenhet, som tillämpningen av 1922 års stat kan lämna, innan för år 1923
eventuellt erforderliga medel utöver de belopp, som äro i 1922 års stat uppförda,
av akademien äskas.

[57.]

Musikaliska

akademien.

[58.]

Arvoden åt
biträdande
lärare, expenser
m. m.

[59.]

Anslag till
svenska
akademiens
Nobelbibliotek.

[60.]

Kungl.

operan.

110 1922. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till beredande av ökade medel för följande
i musikaliska akademiens stat upptagna ändamål
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 såsom särskilda förslagsanslag, högst:

dels beträffande anslaget till arvoden åt biträdande
lärare och andra utgifter för undervisningen
ett belopp av 2,500 kronor;

dels i fråga om anslaget för biblioteket ett
belopp av 900 kronor;

dels ock vad angår anslaget till expenser m. fl.
dylika utgifter, däribland instrumenters vård och
underhåll, ett belopp av 5,000 kronor.

Nobelstiftelsen.

15. Anslag; till svenska akademiens Nobelbibliotek. Såsom
bidrag till uppehållande av verksamheten vid svenska akademiens
Nobelbibliotek har riksdagen anvisat på extra stat för vart och ett
av åren 1921 och 1922 ett reservationsanslag av 20,000 kronor.

I skrivelse den 8 september 1921 har svenska akademien redogjort
för de för upprätthållande av bibliotekets verksamhet under år
1923 beräknade inkomsterna och utgifterna. Därav framgår, att
akademien för år 1923 är i behov av enahanda statsanslag som anvisats
för år 1922. Akademien har ock hemställt om anvisande av

20,000 kronor för år 1923.

Jag tillstyrker framställning till riksdagen.

att såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
vid svenska akademiens Nobelbibliotek,
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

De kungl. teatrarna.

16. Kungl. operan. Jag hemställer att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till kungl.
operan, nu 150,000 kronor, med halva beloppet
eller 75,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Universitctskanslersexpeditionen.

111

E. Universiteten, den medicinska undervisningen
m. m.

Universitetskanslersexpeditionen.

1. Universitetskanslersexpeditionen. Jag hemställer, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
universitetskanslersexpeditionen, nu 23,300 kronor,
med halva beloppet eller 11,650 kronor.

Uppsala universitet.

2. Universitetet. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga

dels det ordinarie bestämda anslaget till Uppsala
universitet, nu 1,054,347 kronor med halva
beloppet eller i avrundat tal med 527,174 kronor;

dels det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsfyllnad
åt professorn i växtbiologi, nu 1,000
kronor, med halva beloppet eller 500 kronor,

dels ock det ordinarie förslagsanslaget till
arvoden åt vikarierande akademiska lärare, nu

5,000 kronor, likaledes med halva beloppet eller

2,500 kronor.

[61.]

Universi tetskanslers expeditionen.

[62.]

Uni versitetet.

112

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

sjukhuset.

[63.] 3. Akademiska sjukhuset. Vidare hemställer jag, att Eders

Akademiska Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—BO juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
akademiska sjukhuset, nu 110,000 kronor, med
halva beloppet eller 55,000 kronor.

[64]

Beredande avsjukvård
å
akademiska
sjukhuset åt
fattiga eller
mindre
bemedlade
sjuka från ort
utom Uppsala
län.

4. Beredande av sjukvård å akademiska sjukhuset åt
fattiga eller mindre bemedlade sjuka från ort utom Uppsala
län. A ordinarie stat för Uppsala universitet finnes under avdelningen
B) Till materiell m. m. under rubriken Sjukhuset uppförd en
anslagspost å 5,000 kronor för sjukvård åt fattiga eller mindre bemedlade
sjuka från orter utom Uppsala län. Denna anslagspost har
sin upprinnelse i ett beslut av riksens ständer 1865—1866. Till
grund härför låg en framställning från medicinska fakulteten i Uppsala,
som då begärde ett anslag av 4,000 kronor till underhåll av
fattiga sjuka från ort utom Uppsala län. Detta anslag motiverades
av fakulteten företrädesvis därmed, att en klinisk anstalt för att
kunna erbjuda nödig omväxling och rikedom av sjukdomsfall ej borde
vara inskränkt till en kommunal eller provincial sjukvårdsanstalt,
där blott de inom orten vanliga sjukdomarna förekomme, utan
måste vara ett allmänt och för alla utan avseende på hemvist öppet
sjukhus. Riksens ständer beviljade för ändamålet ett anslag av 2,500
kronor.

År 1906 hemställde fakulteten om en förhöjning av ifrågavarande
anslag till 5,500 kronor samt anhöll att ur detta förhöjda anslag
dels fullständigt fri sjukvård finge beredas åt medellösa sjuka
från andra län, dels ock en sänkning av dagavgiften till en krona
finge beredas mindre bemedlade dylika sjuka. Fakulteten hänvisade
härvid på den stora om- och tillbyggnaden av sjukhuset åren 1903
—1904 och tillkomsten av tre specialkliniker: den oftalmiatriska,
den gynekologisk-obstetriska och bröstkliniken. Fakulteten framhöll,
att var och en av dessa jämförelsevis små avdelningar i undervisningens
intresse hade stort behov av rikligt flödande tillgång av och
omväxling i klientelet och att detta behov i väsentlig mån vore
beroende på möjligheten att å frisängar bereda plats åt hjälpsökande
fattiga från andra län än Uppsala. Vidare påpekades, att en väsentlig
orsak till att så många sjuka från andra län sökt vård å sjukhusen
i Uppsala, läge förutom i dessas natur av universitetskliniker

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 113

helt säkert däri, att Uppsala län hade en långsmal geografisk form
med jämförelsevis korta avstånd till grannlänen i öster och väster:
länsgränsen för Stockholms län befunne sig sålunda på ett avstånd
av blott en och en halv mil från Uppsala. Men fattiga sjuka hade
svårt att betala den dryga dagavgiften av 1 krona 75 öre, som för
det dåvarande fordrades. Fakulteten framhöll vidare behovet av att
kunna ur ett dylikt anslag bereda understöd ej blott åt alldeles
medellösa utan även åt mindre bemedlade. Slutligen påminde fakulteten
om att vid serafimerlasarettets alla kliniker sjuka från hela
landet då mottoges till ett dagspris av blott 1 krona.

I den framställning till 1907 års riksdag, som föranleddes av
medicinska fakultetens senast omförmälda skrivelse, föreslogs, att tillfälle
borde lämnas vederbörande att, med anlitande av det förhöjda
anslaget, å klinikerna intaga, förutom fattiga, även mindre bemedlade
sjuka från orter utom Uppsala län mot en av dem erlagd, nedsatt
avgift. Dennas storlek borde ankomma på universitetets kansler
att bestämma, varvid hänsyn borde tagas till storleken av motsvarande
avgift å serafimerlasarettet.

Riksdagen höjde i anslutning härtill det ordinarie anslaget för
ifrågavarande ändamål från 2,500 kronor till 5,000 kronor, varvid
samtidigt anslagets rubrik ändrades till »för sjukvård åt fattiga eller
mindre bemedlade sjuka från ort utom Uppsala län». Det förhöjda
anslaget har från och med år 1908 årligen utgått med 2,500 kronor
till helt fri sjukvård och 2,500 kronor som bidrag till mindre
bemedlades sjukvård. Den avgift, som dessa senare hava att betala,
bestämdes först till en krona om dagen men höjdes från och med
den 1 januari 1919 till två kronor.

I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande
av den 12 augusti 1921 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse
har nu det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala, i enlighet
med framställning av den medicinska fakulteten, hemställt
om utverkande av proposition till 1922 års riksdag om beviljande
dels av ett anslag å 15,000 kronor på tilläggsstat för år 1922 och
dels av ett anslag å likaledes 15,000 kronor på extra stat för år
1923 för beredande av sjukvård å akademiska sjukhuset åt fattiga
och mindre bemedlade sjuka från andra orter än Uppsala län.

Den av medicinska fakulteten gjorda framställningen är av huvudsakligen
följande innehåll:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 15

[64.]

114

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Den avgift för sjukdag, som debiterats detta anslag, har utgått efter under
årens lopp växlande principer. Till eu början synes man hava debiterat medeldagskostnaden
för året, därefter samma belopp som landstinget betalade för sina
sjuka per dag, och nu senast har man ansett sig böra debitera samma belopp
som den sjuke själv skulle hava betalat. Då nu legosängsavgiften för patient
från främmande län å allmän sal är bestämd till 4 kronor 50 öre per dag, utdebiteras
samma belopp på det nämnda statsanslaget. Antalet sjukdagar, som med
detta anslag kan betalas, har således blivit i hög grad inskränkt. Då i äldre tider
dels det äldre anslaget å 2,500 kronor, med en debitering av 1 krona gav 2,500 sjukdagar
och med en senare införd debitering av 1 krona 90 öre gav 1,315 sjukdagar,
ger det nu med en debitering av 4 kronor 50 öre endast 555 sjukdagar. Anslaget
av 1907 gav med samma debitering, 1 krona 90 öre, då patienten själv betalade
1 krona, 2,777 sjukdagar, men nu med en debitering å anslaget av 4 kronor
50 öre per sjukdag, oaktat patienten själv betalar 2 kronor per dag, endast 1,000
sjukdagar. Nedgången i antalet sjukdagar, som kunna bestridas av hela anslaget
har således varit från 5,277 till 1,555. Behovet är detsamma nu som förut.
Olägenheten av länsgränsens läge är densamma och då befolkningen inom till
Uppsala län gränsande delar av Västmanlands och framförallt Stockholms län är
tvungen att vid häftiga sjukdomsfall anlita akademiska sjukhuset, blir den nuvarande
dagavgiften 4 kronor 50 öre för den fattigare delen av befolkningen oöverkomlig.
Det behov de angränsande länen hava av vård för sina sjuka å akademiska
sjukhuset är emellertid ett de respektive länens sjukvårdsintresse, som bör
tillgodoses på annan väg efter utredning av huru stort detta behov är, för så
vitt det framgår av sjukhusets sjukrulla för senare år. En sådan utredning, som
torde vara av intresse för särskilt Stockholms och Västmanlands län är påbörjad,
men har ännu icke hunnit slutföras. Det torde kunna förutsättas, att, liksom
Uppsala läns landsting givit anslag för att underlätta för de nära boende länsinnevånarne
att vid behov bliva intagna på Gävle lasarett, de ovan nämnda länens
landsting, skulle vara villiga att gå tillväga på samma sätt med hänsyn till
akademiska sjukhuset.

Men undervisningsintresset, som förefinnes jämsides med detta de angränsande
länens sjukvårdsintresse, står icke i något oupplösligt samband med detta
senare, så mycket mera som de av fakulteten förr och nu begärda anslagen avse
att möjliggöra intagandet å sjukhuset av för undervisningen viktiga sjukdomsfall
icke enbart från dessa två angränsande län utan även från alla andra, även
de avlägsnaste länen. Huru än de två nämnda länen komma att ställa sig till
frågan om anslag för nämnda ändamål, måste undervisningsintresset tillgodoses.
Fakulteten kan också nu, såsom då den senast år 1906 begärde ökat anslag, hänvisa
på tillkomsten av nya specialkliniker, den pediatriska och den otiatriska.
För att anslaget med nuvarande debitering skulle ge samma antal sjukdagar som
från början, 2,500 helt fria och 2,777 halvfria, skulle behövas för

den förra kategorien...............kronor 11,250: —

och för den senare................ » 6,942: 50

Summa kronor 18,192: 50

115

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Emellertid ställes alltjämt växande krav på undervisningsmaterialet på samma [64. ]
gång som antalet tjänstgörande kandidater alltjämt ökats, fullständig tjänstgöring
har efter år 1907 införts på oftalmiatriska, obstetrisk-gynekologiska, pediatriska
och otiatriska klinikerna. Anslaget borde därför, för att giva den ökning
i undervisningsmaterialet, som från början avsågs, ökas högst betydligt över den
ovan nämnda siffran. Men under nuvarande omständigheter inskränker sig fakulteten
till att anhålla det konsistorium ville söka utverka ökning av det för
närvarande utgående anslaget från nuvarande 5,000 kronor till 20,000 kronor,
och då fakulteten icke anser sig nu kunna fixera beloppet för någon längre tid
framåt, anser fakulteten att anslagsökningen tills vidare bör uppföras endast å
extra stat.

Kanslersämbetet har i sitt ovan omförmälda utlåtande anfört,
att ifrågavarande förslag måste anses vara grundat pa mycket goda
skäl. Att statsanslag borde lämnas för bestridande av kostnader för
sjukvård å akademiska sjukhuset åt fattiga och mindre bemedlade
sjuka från andra orter än Uppsala län vore sedan lång tid tillbaka
i princip erkänt; och då nu på grund av de högst avsevärt stegrade
sjukvårdskostnaderna en ökning av det sedan ar 1908 med allenast

5,000 kronor om året utgående anslagsbeloppet visat sig oundgängligen
nödvändigt, anslöte sig kanslersämbetet obetingat till konsistoriets
framställning.

Det är enligt mitt förmenande tungt vägande skäl,° som förut me^pc^en
förmått riksdagen att dels bevilja anslag för här ifrågavarande
ändamål, dels sedermera höja detta anslag. Medicinska fakulteten
har i sitt nyss återgivna yttrande kraftigt betonat, att dessa skäl
alltjämt och till alla delar kvarstå med oförminskad styrka. Det
är dels den behövande allmänhetens berättigade krav pa snabb tillgång
till billig omvårdnad, dels den medicinska undervisningens
krav på riklig tillgång till undervisningsmaterial, som här närmast
falla i ögonen. Att behovet från allmänhetens sida fortfarande är
mycket stort, torde med all önskvärd tydlighet framgå av följande
tabeller, vilka även torde klarlägga den avsevärda förhöjning i avgifterna,
vilken under de senaste åren vidtagits.

116

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Uppgift

över antalet intagna samt underhållsdagar för patienter från främmande län vid
akademiska sjukhuset under åren 1918—1920. Excl. B. B. patienter.1)

Å r	Antal intagna patienter å	Antal underhållsdagar å
	1:75	1: —	Fritt	1:75	1: —	Fritt
1918.............	595	23	39	11,947	633	1,442

Å r	Antal intagna patienter ä	Antal underhållsdagar å
3: —4:50	2: —	Fritt	4: 50	3: —	2: —	Fritt
1919...........	651	40	80	6,905	5,020	819	2,632

Å r	Antal intagna patienter ä	Antal underhållsdagar å
4: 50	2: —	Fritt	4: 50	2: —	Fritt
1920 .............	631	20	23	14,261	593	1,274

Uppgift

å antalet patienter från Västmanlands, Stockholms och Gävleborgs län, vilka
varit intagna vid akademiska sjukhuset under åren 1918—1920.

Från Västmanlands
län å

1: 75 1:

Fritt

Från Stockholms
län å

1: 75

1: •

Fritt

Från Gävleborgs
län å

1:75

1:-

Fritt

1918

1 varav B. B.

-21

225 13

65
—46

103

—2

Å r

Från Västmanlands
län å

Från Stockholms
län å

Från Gävleborgs
län å

3: —

4: 50

2: —

Fritt

3: —

4: 50

2: —

Fritt

3: —

4: 50

2: —

Fritt

1919...........

1 varav B. B.

-16

126

-52

13
—1

1 Alla på allmän sal å bambördsavdelningen (B. B.) intagna patienter ligga fritt titan
hänsyn till hemortsrätt.

1922 Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 117

Å r	Från Västmanlands län ä	Från Stockholms län ä	Från Gävleborgs län å
4: 50	2.—	Fritt	4: 50	2: -	Fritt	4: 50	2: —	Fritt
1920 ..........	119	4	40	195	13	57	130	3	8

1 varav B. B. —34 48

Naturligt är, att dessa stegrade avgifter i många fall komma
att vålla ekonomiska svårigheter, i all synnerhet för de talrika patienter,
vilka på grund av de geografiska förhållandena tvingas att
uppsöka det akademiska sjukhuset, i stället för att vända sig till
något av sitt eget läns sjukhus. Visserligen kan det sägas vara en
på landstingen själva ankommande angelägenhet att sinsemellan träffa
överenskommelse om sjukvårdskostnaderna för patienter från främmande
län, men något direkt samband härmed har icke den föreliggande
frågan, vars huvudsakliga innebörd är att tillvarataga den
medicinska undervisningens intressen.

Jag anser mig på grund av det ovan anförda nödsakad att,
trots de betänkligheter det förhandenvarande statsfinansiella läget
givetvis måste ingiva, framlägga förslag om ökning av här ifrågavarande
anslag. I likhet med de akademiska myndigheterna anser
jag lämpligt att anslaget, då det icke nu torde vara möjligt att definitivt
fixera dess storlek, tills vidare utgar pa extra stat. Anslag
å tilläggsstat för ändamålet anser jag mig dock icke böra förorda.
Mot det äskade beloppet, 15,000 kronor, har jag icke funnit något
att invända, i följd varav 7,500 kronor skulle erfordras för förra
halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till sjukvård åt fattiga eller mindre bemedlade
sjuka från ort utom Uppsala län anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 7,500 kronor.

5. Rasbiologiska institutet. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen 1

1 Alla på allmän sal på barnbördsavdelningen (B. B.) intagna patienter ligga fritt utan
hänsyn till hemortsrätt.

[65.]

Ras biologiska institutet.

118 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till avlöning
åt en chef för institutet för rasbiologi, nu 7,500
kronor, med halva beloppet eller 3,750 kronor.

[66.] 6. Institutet för rasbiologi. I anledning av en utav Kungl.

institutet för Maj:t gjord framställning (proposition nr 114) beslöt 1921 års riksdag
rasbiologi. a^. jnrätta ett under särskild av Kungl. Maj:t förordnad styrelse
ställt rasbiologiskt institut med syftemål och verksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
till det vid nämnda proposition i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 11 februari 1921
angivits och vad riksdagen i sin skrivelse i ämnet härutinnan anfört.
Ävenså beslöt riksdagen, dels att chefen för nämnda institut skulle
i avlöningshänseende vara likställd med universitetsprofessor, dels ock
att för ändamålet i riksstaten under Uppsala universitet såsom en
särskild anslagsgrupp under rubriken: Institut för rasbiologi, uppföra
till avlöning åt en chef för nämnda institut ett ordinarie anslag
å 7,500 kronor samt att till upprätthållande av institutets verksamhet
under år 1922 anvisa på extra stat för samma år ett reservationsanslag
av 60,000 kronor att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel och
disponeras enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Med godkännande av riksdagens beslut, i vad det skilde sig från
Kungl. Majits framställning i ämnet, har Kungl. Maj:t den 22 juni
1921 utnämnt och förordnat docenten H. B. Lundborg att från och
med ingången av år 1922 med titel av professor vara chef för institutet
för rasbiologi. Sedan universitetskanslersämbetet inkommit med
infordrat förslag i ämnet, har Kungl. Maj:t den 26 september 1921 till
ledamöter i styrelsen för det rasbiologiska institutet förordnat landshövdingen
K. Hj. L. Hammarskjöld, vilken jämväl utsetts att vara
styrelsens ordförande, generaldirektören J. G-. A. af Jochnick, professorn
K. Gr. F. Lennmalm, fru Emilia Augusta Clementina Bromée,
samt professorerna J. V. Hultkrantz och N. H. Nilsson-Ehle. Vidare
har Kungl. Maj:t i avseende å det för institutets verksamhet beviljade
årsanslaget å 60,000 kronor genom beslut den 25 november
1921 fastställt följande stat för år 1922 för institutet:

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

119

Arvoden: Statistiker, tillika arkivarie och chefens ställ-	Motsvf Lön kronor	rån d e Tjänst- görings- penningar kronor	Summa kronor
4.000 2,700 2,350 2.350 2.000 1.350	2,000 1,300 1,150 1,150 1,000 650	6,000 4.000 3,500 3,500 3.000 2.000
Assistent för medicin.................. » » antropologi................ » » genealogi................. Kvinnlig reseassistent.................. Fotografisk assistent...................
Övriga omkostnader:	14,750	7,250	22,000 3.500 18,000 6.500 4.000 6.000




Summa kronor	60,000

Anmärkning. Styrelsen äger att beträffande de under »Övriga omkostnader» upptagna
utgiftstitlar å en post göra minskning och å en annan ökning, endast anslagsbeloppet i sin helhet
icke överskrides.

Vidare har Kungl. Maj:t den 31 december 1921 fastställt stadgar
för institutet.

Institutets styrelse har nu hemställt om utverkande av anslag
å 30,000 kronor till uppehållande av institutets verksamhet under
förra halvåret 1923; och har denna framställning tillstyrkts av universitetskanslersämbetet
i skrivelse den 4 november 1921.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till upprätthållande under förra halvåret
1923 av verksamheten vid det rasbiologiska institutet
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 30,000 kronor,
att disponeras enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder.

120 1922. Åttonde huvndtiteln: Uppsala universitet.

[67.] 7. Fortsatta anslag till lärararvoden m. m. I statsverks Forsatta

propositionen till 1921 års riksdag, sammanfördes i vissa grupper en
lärararvoden del anslag till universiteten och karolinska institutet, av vilka anm.
m. slag somliga utgått sedan en lång följd av år, andra tillkommit under
något av de närmast föregående åren, och beträffande vilka
samtliga min företrädare i ämbetet ansåg, att samma belopp som
hittills borde ställas till vederbörandes förfogande.

Under förevarande punkt kommer jag att anmäla ett antal anslagsäskanden,
avseende vissa lärararvoden m. m. vid universitetet
i Uppsala för tiden 1 januari—30 juni 1923. De flesta av dessa
anslag återfinnas till sina för år räknat utgående belopp i en under
punkten 52 i bilagan åttonde huvudtiteln till 1921 års statsverksproposition
upptagen tablå; några av anslagen utgå första gången
år 1922. I vissa fall hava ökade anslag av universitetsmyndighetema
ifrågasatts, vilka förhöjningar jag icke ansett mig höra tillmötesgå;
det övervägande antalet är dock av det större akademiska
konsistoriet förordade till enahanda storlek som hittills, och bar
kanslersämbetet för rikets universitet i utlåtande den 12 augusti
1921 tillstyrkt deras utgående med hälften av nuvarande årsbelopp.
Beträffande anslaget till anordnande av undervisning i bokföring
hemställa universitetsmyndigbeterna — under förmälan, att någon
undervisning under läsåret 1920—1921 icke kunnat anordnas på
grund av anslagets knapphet — om medgivande att under följande
år få använda å anslaget uppkomna besparingar.

Till statistiska seminariet anvisade riksdagen på extra stat för
år 1922 ett reservationsansanslag av 3,500 kronor, därav 2,500 kronor
till materiell m. m. Återstoden av anslaget, 1,000 kronor skulle
utgå till ersättning åt ett kvinnhgt räknebiträde. Sistnämnda belopp
synes mig rättebgen böra upptagas under denna punkt och —
i likhet med övriga anslag till avlöningar m. m. — uppföras såsom
förslagsanslag, högst.

Av följande tablå framgå de obka ändamål för vilka anslagen
nu utgå och fortfarande behövas, det år för vilket anslag för varje
särskilt ändamål först beviljades av riksdagen samt de belopp, med
vilka anslagen av mig anses behövliga för förra halvåret 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

121

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, avsett för förra halvåret 1923.
Arvode åt en lärare i symbolik med den	1913	750: —
undervisnings- och examinationsskyldighet, som i vederbörlig ordning bestämmes.
Förstärkning av anslaget till uppehållande av	1921	500: —
den praktiska kursen inom juridiska fa-kulteten.
Arvode åt en lärare vid kursen i allmän	1911	1,250: —
kemi för medicine studerande, anordnad vid institutionen för medicinsk och fysio-logisk kemi.


Arvode åt en extra ordinarie amanuens vid	1917	300: —
anatomiska institutionen, att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Biträdande lärare i medicin.	1908	1,500: —
Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik.	1920	1,000: —
Förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi.	1908	1,000: —
Arvode åt en biträdande lärare i öron-, näs-	1918	1,500: —
och halssjukdomar med den undervisnings-skyldighet, som av Kungl. Maj :t bestämmes.
Arvode åt den, som förordnats att leda tre	1921	375: —
propodeutiska kurser i allmän sjukvårds-teknik.
Arvode åt en föreståndare för akademiska	1908	1,250: —
sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning med		under villkor att till före-
den undervisningsskyldighet och övriga		ståndarens avlöning ett lika stort belopp för året utgår
tjänstgöring, som av Kungl. Maj:t be-		från akademiska sjukhusets
stämmes.		stat.
För anställande av en lektor i danska språ-	1922	2,750: —
ket och litteraturen med den undervis-ningsskyldighet, som av Kungl. Maj :t be-stämmes.		utgående av ett år 1921 beviljat anslag av 33,000 kronor.
För anställande av lektorer i tyska, franska	1889	8,250: —
och engelska språken med den undervis-ningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t be-		utgående av ett år 1919 beviljat anslag av 99,000 kronor.
stämmes.
Arvode åt ett kvinnligt räknebiträde vid	1922	500: —
statistiska seminariet.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

122

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, avsett för förra halvåret 1923.
Arvode åt infött lärarbiträde vid praktiska språkövningar i ryska inom seminariet för slaviska språk.	1915	250: — (för år 1917 utgick på grund av särskilda förhål-landen ej detta anslag.)
Till uppehållande av övningarna å institu-tionen för allmän och analytisk kemi.	1908	750: -
Avlöning åt en assistent vid meteorologiska observatoriet samt till bestridande av lö-pande utgifter för de vid observatoriet an-ordnade seismologiska undersökningarna.	1904	1,000: —
Arvode åt en för biträde vid arbetet med den internationella solarforskningen an-ställd assistent vid den fysiska institu-tionen.	1909	750: — utgående av ett år 1918 beviljat anslag å 7,500 kro-nor.
Arvode åt en assistent vid astronomiska observatoriet.	1922	1,250: —
Anordnande av undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.	1909	300: —
För beredande åt en extra bibliotekarie vid universitetsbiblioteket av arvode å 3,600 kronor.	1921	1,800: — därav 750 kronor må anses motsvara tjänstgö-ringspenningar.
Tillfällig löneförbättring åt gymnastiklära-ren, utgående under villkor, att gymna-stikläraren icke må med sin tjänst för-ena annan tjänstebefattning, allmän eller enskild, så framt ej kanslern för rikets universitet, uppå därom gjord framställ-ning och efter prövning, att tjänstebefatt-ningen ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid universitetet, finner be-fattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.	1913	455: — därav 205 kronor lön och 250 kronor tjänstgörings-penningar.
Tillfällig löneförbättring åt biträdande gym-nastikläraren.	1913	125: —
Bestridande av renskrivningskostnader å det akademiska kansliet och hos rektorsäm-betet.	1921	600: —

Summan av dessa anslag utgör 28,205 kronor. Denna summa
bör nu begäras bos riksdagen såsom förslagsanslag, högst, att av

123

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Kungl. Maj:t användas för nu omförmälda ändamål i enlighet med
hittillsvarande särskilda bestämmelser och villkor för vissa av dom.
Fördelningen av anslaget till do olika ändamålen kommer naturligen
att ske med de belopp, som nu visat sig vara behövliga för varje
särskilt ändamål. Vid fördelningen av anslaget böra de olika anslagsposterna
i likhet med vad för innevarande år ägt rum, var för
sig betecknas såsom förslagsanslag, högst. Det i fråga om anslaget
till anordnande av undervisning i bokföring äskade medgivandet synes
mig böra utverkas för förra halvåret 1923.

På grund av vad jag nu anfört, tillstyrker jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels för beredande av avlöningsförmåner för
vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och
tjänstemän m. m. vid universitetet i Uppsala anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 28,205 kronor, att med
iakttagande av de för vissa fall ovan angivna
grunder med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas
för nu av mig omförmälda ändamål; skolande
de belopp, som ur berörda förslagsanslag,
högst, anordnas till anställande av en lektor i
danska språket och litteraturen samt lektorer i
tyska, franska och engelska språken ävensom till
arvode åt en assistent vid fysiska institutionen,
anses utgå ur vederbörande av 1921, 1919 och 1918
års riksdagar för dessa ändamål beviljade anslag;

dels och medgiva, att uppkommande besparing
å den uti det av riksdagen på extra stat för år
1922 anvisade anslaget å 47,410 kronor till fortsatta
anslag till lärararvoden m. m. ingående anslagsposten
å 600 kronor till anordnande av undervisning
i bokföring, må för tiden 1 januari—30
juni 1923 tagas i anspråk för enahanda ändamål. j

8. Fortsatta anslag till materiell för vissa institutioner Fortsätta an
m. m. I likhet med vad vid anmälan av anslagsbehoven för år 1922 Seriell1 för*
ägt rum, har jag under denna punkt sammanfört en del anslagsfrå- vissa institu
gor beträffande universitetet i Uppsala, vilka väsentligen avse anslag tl0ner m m
till materiell och dylikt. Samtliga anslag, vilka tillstyrkts i univer -

124 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[68.] sitetskanslersämbetets skrivelse den 12 augusti 1921, äro avsedda att
utgå för förra halvåret 1923 med hälften av de belopp, som anvisats
för år 1922. I nedanstående tablå har jag även upptagit en
anslagspost, nämligen till driftkostnader vid Klubbans biologiska
station, beträffande vilken en anslagshöjning från 4,600 kronor till

5,000 kronor av universitetsmyndigheterna ifrågasatts och av kanslern
i skrivelse den 12 augusti 1921 tillstyrkts. Med hänsyn till
fallande priser är jag ej böjd tillstyrka denna förhöjning, utan torde
hittillsvarande anslaget fortfarande böra utgå, i enlighet med kanslerns
förslag så fördelat, att på förra halvåret 1923 skulle belöpa
en tredjedel eller alltså med utgångspunkt från hittillsvarande belopp
1,535 kronor.

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, avsett för förra halvåret 1923.
Materiell m. m. för det praktiskt teologiska övningsinstitutet.	1915	150: —
Höjning av anslaget till materiell m. m. för institutionen för medicinsk och fysio-logisk kemi.	1911	500: —
Materiell för kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.	1920	1,000: —
Materiell för medicinska poliklinikerna.	1922	750: —
Materiell m. m. för hygieniska institutionen.	1914	3,500: —
Upprätthållande av verksamheten å psyko-logiska laboratoriet.	1915	500: —
Förstärkande av det i utgiftsstaten för universitetet för vissa seminarier upp-förda anslaget å 5,500 kronor till inköp av böcker och annan undervisningsmate-riell ävensom för tillfälliga utgifter.	1921	2,785: -
Driftkostnader vid Klubbans biologiska sta-tion.	1917	1,535: —
Bokbinderiarbeten vid universitetsbiblio-teket.	1918	1,325: —
Materiell vid statistiska seminariet.	1922	1,250: —
Utgivande av universitetets årsskrift.	1912	7,500: —

Samtliga dessa anslagsbelopp böra utgå såsom reservationsanslag;
de utgöra tillhopa 20,795 kronor. Denna summa bör nu äskas hos
riksdagen, för att i sinom tid av Kungl. Maj:t med enahanda såsom

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 125

reservationsanslag betecknade belopp, som nu utgå, fördelas för ovan
angivna ändamål.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till materiell för vissa institutioner m. m.
vid universitetet i Uppsala anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 20,795 kronor, att av Kungl. Maj:t användas
för de av mig omförmälda ändamål.

9. Indragning av vissa professorsprebenden m. m. Frågan
om indragning av universitetsprofessorernas prebenden var under år
1920 förelagd såväl riksdagen som kyrkomötet

Vid 1920 års riksdag hade Kungl. Maj:t — sedan den s. k.
Skånekommittén verkställt utredning rörande möjligheten och lämpligheten
av prebendeinstitutionens i riket upphörande, till den del
densamma ännu kvarstode — i proposition nr 335 föreslagit riksdagen
att för sin del medgiva, att indragning av de teologie professorsprebendena
finge i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt
bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i Kungl. Maj:ts
cirkulär den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras.
Enligt skrivelse den 22 juni 1920 biföll riksdagen detta Kungl. Maj:ts
förslag.

G-enom skrivelse (nr 10) till 1920 års kyrkomöte inhämtade
Kungl. Maj:t härefter, jämlikt § 114 i regeringsformen och prästerskapets
privilegier den 16 oktober 1723, kyrkomötets yttrande, huruvida
kyrkomötet medgåve de teologie professorsprebendenas indragning
i den ordning och enligt den ersättningsgrund, som angivits i
Kungl. Maj:ts ovannämnda för 1920 års riksdag framlagda förslag.

Genom skrivelse den 16 november 1920 (nr 11) avlät kyrkomötet
svar å Kungl. Maj:ts framställning. Denna skrivelse — avfattad
i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag — innehöll dels
en anmälan, att kyrkomötet med anledning av Kungl. Maj:ts framställning
medgivit, att indragning av de teologie professorsprebendena
finge i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma och
enligt den i omförmälda cirkulär den 28 april 1882 angivna ersättningsgrund
successivt genomföras, dels ock en anhållan, att Kungl.
Maj:t täcktes vid begagnande av den Kungl. Maj:t sålunda medgivna
rätten till indragning av ifrågavarande prebenden föranstalta

[69.|

Indragning
av vissa pro
fessorsprebenden
m.ro

126 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[69.] därom, att till innehavarna av professorsbefattningarna i praktisk
teologi måtte fortfarande upplåtas prebenden på sätt Kungl. Maj:t
prövade skäligt bestämma.

Den s. k. Skånekommittén hade i sin ovannämnda utredning
på anförda skäl uttalat sig för indragning av samtliga professorsprebendena
och angivit den ordning, i vilken denna indragning enligt
kommitténs mening borde ske. Den i kyrkomötets omförmälda
anhållan berörda frågan om bevarande av prebenden för professorerna
i praktisk teologi vid de båda universiteten hade under föregående
skeden av nu förevarande ärende framkallat mycken diskussion,
därunder olika meningar gjorts gällande. Till protokollet över
ecklesiastikärenden den 19 mars 1920, som i utdrag åtföljde Kungl.
Majtrs förutnämnda proposition nr 335, lämnade jag en redogörelse för
den meningsbrytning, vilken kommit till synes i de uttalanden, som
över Skånekommitténs förslag om de teologie professorsprebendenas
indragning avgåvos av teologiska fakulteterna och de större akademiska
konsistorierna i Uppsala och Lund samt av universitetskanslern,
ärkebiskopen och biskopen i Lunds stift. Själv yttrade
jag vid detta tillfälle:

Ehuru jag, såsom framgår av det nyss anförda, förmenar, att starka skäl
tala för indragning jämväl av de prebenden, som äro förenade med professurerna
i praktisk teologi, anser jag dock med hänsyn till den tvekan, som yppats från
teologiskt håll, möjlighet till vidare utredning i vissa hänseenden böra lämnas
öppen, innan definitivt beslut fattas om indragningen av dessa prebenden. De
spörsmål, som därvid skola undersökas, angå emellertid lämpligaste sättet för befrämjande
av den vetenskapliga forskningen inom den praktiska teologiens område
och av de blivande prästernas praktiska utbildning, således frågor, vilka
närmast höra under Kungl. Maj:ts prövning. Jag finner därför den omständigheten,
att de rent praktiska skälen för prebendeinstitutionens bibehållande på
denna enstaka punkt anses starkare än i fråga om övriga professurer, icke böra
utgöra hinder för riksdagen och kyrkomötet att i princip lämna sitt medgivande
till samtliga professorsprebendens indragning samt bemyndiga Kungl. Maj:t att,
i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,
som i cirkuläret den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföra
sagda indragning.

Sedan Kungl. Maj:ts framställning till kyrkomötet avläts, hava
vissa av mig i mitt yttrande i ärendet till statsrådsprotokollet antydda
utredningar inkommit till ecklesiastikdepartementet. På tal
om lämpligaste tidpunkten för indragningen av de olika professorsprebendena
anmärkte jag, att definitivt beslut angående prebende -

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 127

naturens upphörande i det särskilda fallet kunde av Kung!. Maj:t
fattas först efter det samtliga vederbörande i orten blivit hörda.
För ändamålet fick kammarkollegium den 29 juni 1920 befallning
att efter vederbörandes hörande avgiva utlåtande över Skånekommitténs
förslag, vilket angav de särskilda tidpunkter, då enligt kommitténs
mening indragningen borde ske. Med särskilda utlåtanden
den 28 september 1920 överlämnade kammarkollegium i följd därav
till kollegiet avgivna yttranden av vederbörande pastoratsbor och
prästerskap samt landsfiskaler ävensom av länsstyrelserna i Uppsala
och Malmö jämte domkapitlen i Uppsala och Lund; varande jämväl
ett av ärkebiskopen, såsom förutvarande professor med prebende,
avgivet utlåtande bifogat akten.

Jag torde få nämna, att pastoratsborna utan undantag — i
vissa fall på grund av numera uppkomna förhållanden i avseende
å verkställda löneregleringar m. in. — och i allmänhet avgjort uttalat
sig för prebendenas indragning och beträffande tidpunkten härför
anslutit sig till kommitténs förslag, dock att i två fall på grund
av särskilda förhållanden indragningen ansetts böra träda tidigare i
verket än kommittén tänkt sig. Vad angår tidpunkterna för indragningen
av de prebenden, min förevarande framställning åsyftar,
hänvisar jag till det följande av framställningen.

Av de båda domkapitlen hade det i Lund uttalat sig för, att ett
prebendepastorat bibehölles för innehavaren av professuren i praktisk
teologi vid Lunds universitet. I enahanda riktning gick det yttrande,
som avgivits av domkapitlet i Uppsala, vilket såsom lämpligt
prebende för professorn i praktisk teologi i Uppsala angivit domkyrkoförsamlingen,
Helga Trefaldighets församling eller Granda Uppsala
församling.

Länsstyrelsen i Uppsala hade tillstyrkt prebendenas bibehållande
vid ett flertal teologiska professurer. Ärkebiskopen hade till upplysning
och eftertanke anfört vissa förhållanden »rörande dels det berättigade
i prebendepastorers tillsättning, dels det relativa berättigande,
som en prebendepastor kan äga även från prebendeförsamlingens
synpunkt».

Vad kammarkollegii utlåtanden angår torde jag här ur dem
få omförmäla, att kollegium erinrat om den av mig antydda utredningen
rörande prebendeinstitutionen så vitt särskilt angår professurerna
i praktisk teologi. Under anmärkning att denna utredning

[ea.]

128 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[69.] vid tiden för avgivandet av kollegiets utlåtanden icke verkställts,
hade kollegiet funnit det vara erforderligt att tillsvidare bibehålla
ett prebende vid vartdera av rikets universitet. Kollegium ansåge,
att härtill borde väljas Uppsala, respektive Lunds stads pastorat.

Vad den i kammarkollegiets utlåtanden omförmälda utredningen
beträffar hade densamma satts i verket på grund av Kungl. Maj:ts
beslut den 18 juni 1920. Kungl. Maj:t anbefallde då universitetskanslern
att, efter vederbörandes hörande, till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning och förslag dels angående de pastorat, som, därest
professorerna i praktisk teologi fortfarande komma att innehava
prebenden, borde anvisas härtill, varvid särskilt borde undersökas
möjligheten och lämpligheten att såsom prebenden anslå vederbörande
domkyrkoförsamlingar, dels angående möjligen erforderliga
föreskrifter i fråga om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser
för berörda professorsbefattningar samt beträffande
de ändringar, som kunde anses vara av nöden i avseende å
gällande föreskrifter rörande förste teologie professurerna samt angående
de blivande prästernas praktiska utbildning, dels och rörande
de särskilda anordningar i övrigt, som möjligen från universitetens
synpunkt kunde befinnas önskvärda, därest en indragning av de
teologie professorsprebendena komme till stånd.

Med utlåtande, som den 22 december 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet,
hade kanslern avgivit den begärda utredningen.
Jag anser mig ej böra fullständigt återgiva vad de teologiska fakulteterna
och de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund
samt kanslern i ämnet anfört, men skall i korthet meddela det huvudsakliga
därav.

Beträffande då först frågan om vilka pastorat, som eventuellt borde
anslås åt professorerna i praktisk teologi såsom fortfarande prebendeinnehavare,
äro såväl fakulteter och konsistorier som kanslern
ense därom, att härtill borde i första rummet ifrågakomma domkyrkoförsamlingarna
i Uppsala och Lund. Där hade man bäst
tillfälle till fullt tillfredsställande anordningar för den praktiska
undervisningen på pastorsexpeditionen, inom ungdomsvården med
dess söndagsskolor och kyrkliga ungdomsföreningar och i själva
domkyrkan. Allt inom en större stadsförsamling förelåge ock mera
månggestaltat och rikare utvecklat än i mindre församlingar. Vederbörande
prebendeinnehavare kunde inom domkyrkoförsamlingen

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 129

lättare bibehålla kontakten med det kyrkliga livet och den kyrkliga
verksamheten i alla dess olika former. Hans* lärjungar skulle ock
få det bästa tillfälle att höra honom och lära av honom.

Domkyrkoförsamlingarna skulle väl å sin sida såsom prebenden
i regel tillförsäkras väl kvalificerade män till domprostar och ställföreträdare
för dem, utsedda bland stiftets mest dugande krafter.
Innebure det verkligen en uppoffring för en församling att vara
professorsprebende, kunde man onekligen med skäl begära en sådan
uppoffring av universitetsstäderna, som i övrigt hade ett flertal av
församlingarna själva tillsatta präster och njöto rikliga andliga och
materiella förmåner av universitetens förläggning dit.

Näst efter Uppsala domkyrkoförsamling hade det ansetts, att den
omedelbart till Uppsala gränsande Helga Trefaldighetsförsamling med
dess inom staden belägna kyrka och kyrkoherdeboställe kunde ifrågakomma.
I tredje rummet kunde därefter nämnas Gamla Uppsala
församling, belägen i stadens nära grannskap — dock måste, därest
densamma för ifrågavarande ändamål valdes till kvarstående prebende,
med ändring av nu gällande löneregleringsresolution vid sidan av
prebendekyrkoherden där anställas en annan fast anställd och av
församlingen själv utsedd präst.

Näst efter Lunds domkyrkoförsamling hade såsom lämpligt prebende
för professorn i praktisk teologi nämnts S:t Peters klosters församling,
vilken för närvarande ej är prebende. Lantpastorat, även
så närliggande som Stångby och Vallkärra, hade ansetts ej i samma
grad som stadsförsamlingar lämpa sig till prebende åt professorn i
praktisk teologi: den praktiska undervisningen måste ändock i allt
fall på ett eller annat sätt tillgodoses i någon av stadsförsamlingarna.

Vad angår frågan om behovet av särskilda kompetensfordringar
eller tillsättningsbestämmelser för professorerna i praktisk teologi
hade man i Lund uttalat sig häremot. I Uppsala hade man, med
instämmande av kanslern, ansett, att, därest prebendena för professurerna
i praktisk teologi indroges, vissa särskilda kompetenskrav
borde uppställas beträffande sökande till dylik professur.

Den tredje fråga, varom utredning av Kungl. Maj:t begärdes,
angick tilläventyrs nödiga ändringar i avseende å gällande föreskrifter
rörande förste teologie professurerna. De gjorda uttalandena gingo
ut på att de nuvarande bestämmelserna i fråga om dessa professurer
borde upphävas. Titeln förste teologie professor borde dock, enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 17

[69.|

130 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[69.] teologiska fakultetens i Uppsala och kanslerns mening, bibehållas
för äldste teologie professorn.

Beträffande behövligheten av ändringar i fråga om de blivande
prästernas praktiska utbildning hade man förklarat sådana ej vara
av nöden, därvid dock det större konsistoriet i Uppsala utgått från
förutsättningen att innehavaren av professuren i praktisk teologi,
såsom prebendeinnehavare, förbleve präst inom svenska kyrkan, ävensom
föreståndare för det s. k. praktiska övningsinstitutet. — I Lund
hade man framhållit, bland annat, behovet för den praktisk teologiska
undervisningen av assistentinstitutionens förstärkning, därest
prebendet för professorn i praktisk teologi indrages.

I fråga slutligen om särskilda anordningar i övrigt, som kunde
befinnas önskvärda, därest de teologie professorsprebendena indroges,
hade man i Uppsala exempelvis tänkt sig anordnandet av gudstjänster
med särskild hänsyn till akademiska medborgare. Denna tanke
hade ej vunnit anslutning från Lund. Där både man påkallat omedelbart
vidtagande av åtgärder för att tillförsäkra den praktiskt
teologiska undervisningen tillträde icke blott till domkyrkan, utan
även till de olika till domkyrkoförsamlingen hörande institutioner,
vilka hittills tagits i anspråk för denna undervisning.

Frågan om professorsprebendenas indragning kom så i det skede,
att framställning gjordes till 1921 års riksdag om beredande av
nödiga medel till ersättning åt vissa prebendarier för minskade inkomster
vid frånträdandet av prebendet. Ersättningsgrunden är angiven
i förutnämnda cirkulär den 28 april 1882, varigenom förordnats,
att en var som därefter utnämndes till ämbete eller tjänst,
varmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenat,
skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslöte,
avträda prebendepastoratet mot fyllnad i den med ämbetet eller
tjänsten förenade lönen till belopp, vartill inkomsten av prebendepastoratet
funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

Ersättningsfrågans framläggande och godtagande av riksdagen
innebar emellertid ej indragning på en gång av samtliga professorsprebendena.
Vid denna indragning hade nämligen hänsyn måst
tagas dels till den nyss avhandlade frågan om bibehållande av
prebendena för professorerna i praktisk teologi, dels ock till att —

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 131

enligt riksdagens och kyrkomötets samstämmiga beslut — avvecklingen
av prebendeinstitutionen vid universiteten skulle ske successivt.

Redan Skånekommitténs förslag innebar ett successivt indragande
av ifrågavarande prebenden. Vidare måste — såsom nämnts
— hänsyn jämväl tagas till spörsmålet om prebendena skulle bibehållas
vid professurerna i praktisk teologi och, om så ansåges böra ske,
vilka pastorat i så fall borde fästas vid dessa professurer.

Till protokollet över ecklesiastikärenden den 11 februari 1921,
som i utdrag åtföljde Kungl. Maj:ts proposition nr 135 till 1921
års riksdag anförde min företrädare i statsrådsämbetet i denna sak:

För min del har jag uttalat min sympati för tanken att professorerna i
praktisk teologi fortfarande borde bliva kyrkoherdar i vissa pastorat, under angiven
förutsättning att därmed vinnes en verklig fördel för dessa professorers verksamhet
såsom universitetslärare.

Den uppfattningen, att de teologiska lärarna vid universiteten böra för sin
verksamhet stå det kyrkliga församlingslivet nära, en uppfattning som i det sista
utgjort stödet för bibehållande av de teologiska professorsprebendena i allmänhet,
har enligt min mening allt fortfarande sin principiella betydelse, så vitt angår
professurerna i praktisk teologi. Det förefaller mig helt naturligt, att det gamla
sambandet mellan universitetet och kyrkoförsamlingen finge bestå i fråga om de
professurer, vilkas speciella forsknings- och undervisningsområde utgöres av församlingslivet
och församlingsvården i alla dess skiftande former. Dessa professurers
innehavare tillkommer att handleda de blivande prästerna i den tekniska
och metodiska sidan av deras arbete eller åtminstone att övervaka deras utbildning
i nämnda avseende.

Lika litet som det befunnits lämpligt att den praktiska utbildningen av
lärare vid högre och lägre läroanstalter ligger i händerna på personer, som själva
stå utanför den gärning, som utbildningen avser, lika litet kan det vara lämpligt,
att den högsta ledningen av den praktiska utbildningen av blivande präster
omhänderhaves av en person, som står utanför församlingslärarens och själasörjarens
gärning. Det har visserligen vid denna frågas föregående behandling
gjorts gällande, att nu antydda syfte skulle kunna vinnas, även om professorn i
praktisk teologi icke vore innehavare av eget pastorat. Man har tänkt sig, att
utvägar skulle på annat sätt kunna beredas för nämnda befattningshavares deltagande
i praktiskt församlingsarbete. Jag vill icke bestrida, att även på denna
väg åtskilligt står att vinna, men det synes uppenbart, att professorn såsom den
ansvarige innehavaren av ett eget pastorat komme att intaga en ställning, som
starkare bunde honom vid det ämbete, i vilket han har att införa de blivande
prästerna, och som tillika beredde honom en väsenligt större rörelsefrihet vid utnyttjandet
av det erfarenhetsmaterial i fråga om församlingsvård, med vilket
han har att göra de teologie studerande bekanta.

Vid vad jag nu anfört har jag ej förglömt, att professorn i praktisk teologi
vid universitetet i Uppsala för närvarande ej är »handledare» utan föreståndare

132 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

för det teologiskt praktiska övningsinstitutet därstädes. Detta institut är dock ej
någon fast inrättning utan uppehälles tillsvidare, man kan säga såsom en försöksanordning.

Det står emellertid för mig fullt klart, att vissa bestämda anordningar
både i fråga om prebendepastoraten och beträffande prebendariens tjänstgöring
måste träffas, för att prebendeinstitutionen i nu ifrågavarande fall skall kunna
fylla den uppgift i den praktiska prästbildningens tjänst, som jag nyss antytt.

Vilka dessa anordningar böra vara måste, innan frågan slutgiltigt avgöres,
tagas under ingående omprövning. Till en sådan bar jag emellertid ännu icke
haft tillfälle och måste därför för närvarande inskränka mig till några flyktiga
antydningar.

Det synes mig sålunda uppenbart, att det för det ifrågasatta målets uppnående
måsts krävas, att prebendepastoratet är så beläget, att det utan avsevärd
tidsförlust eller andra störande förhållanden kan utnyttjas för sitt ändamål. Det
synes mig vidare oundgängligen nödvändigt, att uti instruktionen för innehavaren
av professuren i praktisk teologi bestämda föreskrifter givas, åsyftande såväl
prebendariens skyldighet att i bestämd ordning deltaga i församlingsvården som
ock ett bestämt reglerande av de former, under vilka de blivande prästerna med
utnyttjande av det inom prebendepastoratet givna erfarenhetsmaterialet skola införas
i församlingslärarens och själasörjarens uppgifter.

En prebendeinstitution med nu ifrågavarande syfte kan tilläventyrs försätta
församlingsmedlemmarna i en ställning, som på grund av den inskränkning, den
må medföra i fråga om sagda medlemmars inflytande vid val av prästerliga
krafter, kan inom församlingarna framkalla en stämning, som ogynnsamt inverkar
på möjligheten att vinna det med institutionen avsedda målet. Det torde
därför vara nödvändigt att anordningar träffas, vilka bereda församlingsmedlemmarna
största möjliga tillfälle att utöva inflytande på tillsättningen av de inom
pastoratet tjänstgörande prästerliga krafterna. Jag tänker härvid särskilt på möjligheten
att åt församlingsmedlemmarna i större utsräckning än vad hittills i
regeln varit fallet bereda inflytande, då det gäller att inom pastoratet anställa
den eller de prästmän, som allt efter pastoratets storlek eller beskaffenhet måste
i större eller mindre utsträckning supplera prebendariens egen församlingstjänst.

Med nu angivna uppfattning av ifrågavarande spörsmål höll
dåvarande departementschefen för nödvändigt, att den övergångstid
i fråga om prebendeinstitutionens upphörande, som måste bliva
en följd av prebendepastoratens successiva indragning, användes till
en noggrann undersökning och prövning av nu berörda angelägenhet.
Han hade också ansett sig vid valet av de pastorat, vilka han förordat
till indragning, böra taga med i beräkningen frågan om de
nuvarande prebendepastoratens möjliga lämplighet att användas såsom
prebenden åt innehavarna av professurerna i praktisk teologi.
De förslag beträffande indragning av professorsprebenden, som Kungl.
Maj:t i anslutning till departementschefens uttalanden föreläde 1921

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 133

års riksdag och som av riksdagen godtogos, omfattade därför ej de [69.]
pastorat, som för närvarande utgöra prebenden för professorerna
praktisk teologi, i Uppsala Gamla Uppsala och i Lund Husie. Ej
heller blev prebendeegenskapen upphävd i fråga om dem, som
vederbörande nämnt eller eljest ansetts såsom mer eller mindre
lämpliga till prebenden för professorerna i praktisk teologi, nämligen
domkyrkoförsamlingarna samt i Uppsala Helga Trefaldighet och i
Lund Stora Uppåkra. Vidare undantogos Vaksala och Hällestads
pastorat, vilka pastorat departementschefen i likhet med Skånekommittén
ansåg böra befrias från sin prebendenatur först den 1 maj
1923.

Såsom jag redan förut antytt, har jag vid ett annat tillfälle m®eP^tee{en
givit uttryck åt den uppfattningen, att starka skäl syntes tala för men sc e en
en indragning av samtliga teologie professorsprebenden, alltså även
de prebenden, som äro förenade med professurerna i praktisk teologi.

Därest emellertid en verklig fördel för dessa professorers verksamhet
såsom universitetslärare skulle kunna vinnas genom sagda professorers
bibehållande såsom prebendarier, anser jag det försvarligt att
bibehålla prebenden åt professorerna i praktisk teologi. Den av mig
förut berörda utredningen giver likväl enligt min mening ingalunda
otvetydigt vid handen, att den omständigheten, att professorerna i
praktisk teologi hittills innehaft prebenden medfört någon dylik påtaglig
fördel för deras verksamhet som universitetslärare. Kanske
torde det dock vara möjligt, att en dylik fördel står att vinna, därest
åt sagda professorer anslås pastorat, vilka i och för undervisningens
meddelande hava ett lämpligare läge än de, vilka hittills varit anslagna
åt professorer i praktisk teologi samt vidare vissa av min
företrädare i statsrådsämbetet antydda anordningar vidtagas. För
att vara i stånd att fälla ett avgörande omdöme i föreliggande spörsmål,
anser jag därför möjlighet böra beredas vederbörande professorer
i praktisk teologi att utöva verksamhet såsom prebendarier under
nyss angivna för densamma gynnsamma förhållanden. Innan erfarenhet
till fullo sålunda vunnits, anser jag, att med frågans definitiva
avgörande bör anstå tills vidare.

Då jag sålunda stannar för, att professorerna i praktisk teologi
tillsvidare skola förbliva kyrkoherdar i vissa pastorat, erbjuder
det, såvitt handlingarna utvisa, ingen större svårighet för ett be -

134

1922. Åttonde hnvudtiteln: Uppsala universitet.

[69.] dömande och avgörande av frågan vilka pastorat, som härvid äro
de lämpligaste och härtill böra ifrågakomma. De akademiska myndigheterna
äro samtliga ense om, att domkyrkoförsamlingarna i
Uppsala och Lund härtill böra i främsta rummet ifrågakomma. Jag
finner så starka skäl tala för en dylik anordning att jag utan tvekan
ansluter mig till denna uppfattning. Utgår jag sålunda från,
att domkyrkoförsamlingarna böra tillsvidare bibehållas vid sin prebendeegenskap,
torde något hinder icke möta att nu förorda en indragning
av ännu återstående professorsprebenden.

Jag kommer så över till spörsmålet om prebendenas indragning
och själva ersättningsfrågan.

Till en början vill jag lämna en översikt över samtliga nu
ifrågavarande prebendepastorat — såväl de genom beslut av 1921
års riksdag indragna som de ännu återstående, tillika med uppgift
å de av Skånekommittén för dem samtliga föreslagna tider för indragningen
samt å de av kommittén därvid angivna beloppen av
årliga ersättningar till prebendarierna.

Prebendepastorat.	Tid för in-dragning.	Ersättnings- belopp. Kronor.
Uppsala universitet:
Uppsala stad och Vaksala, båda prebenden åt förste teologie professorn och domprosten Danmark...........	Vs 1923 Vs 1922	5,500 1,075 880	—
Helga Trefaldighet........	Vs 1922
Gamla Uppsala.............	Vs 1922	1,425 95
Uppsala-Näs..............	Vs 1922 Vs 1922
Hagby-Ramsta..............	460
Börje..................	Vs 1922	960
Lunds universitet:
Lunds stads- och landsförsamlingar Västra Kärrstorp och Glostorp . . . Stångby och Vallkärra..........	V# 1923 Vs 1921 Vs 1921 Vs 1921	4,020 7.553 7,532 5,647 3,579 6,210	—
Stora Uppåkra och Flackarp............
Husie..............	Vs 1921
Hällestad, Dalby och Bonderup ...	Vs 1923	—

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 135

Beträffande de i denna tablå angivna tider och ersättningsbelopp 169.]
torde jag — i vad avser samtliga prebendepastorat med undantag
av Uppsala stad och Vaksala*) samt Lunds stads- och landsförsamlingar
— få meddela följande:

Uppsala universitet.

Vad först beträffar Danmarks, Uppsal a-Näs, Hagby-Ramsta och Uppsala-Näs,
Börje pastorat, vill jag allenast erinra därom, att i enlighet med tjagby Rarm
1921 års riksdags med bifall till Kungl. Maj:ts framställning därom 8 ap°‘torat rj
fattade beslut dessa pastorat befriats från sin prebendenatur, i följd
varav innehavarna av vederbörande lärostolar upphört eller komma
att upphöra att åtnjuta inkomsten av sagda pastorat. Vidare har,
likaledes i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts framställning, 1921
års riksdag dels föreskrivit, att ur universitetets utgiftsstat skall uteslutas
allt vad där förekommer rörande inkomst från nyssberörda
fyra pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska fakulteten,
dels ock bestämt, att till vederbörande befattningshavare skall av
allmänna medel utgå viss närmare angiven ersättning för de inkomstbelopp,
som genom prebendenas indragning frångå dem, i följd
varav riksdagen för sagda ändamål ökat det ordinarie bestämda anslaget
till Uppsala universitet.

O * y j | ^

De prebendepastorat vid Uppsala universitet, vilka nu skulle faijighei8
ifrågakomma till indragning, äro sålunda Helga Trefaldighets och pastorat.
Granda Uppsala pastorat.

Tiden för indragningen av Helga Trefaldighets pastorat har av
Skånekommittén föreslagits till den 1 maj 1922. Detta pastorat
innehades förut av dåvarande professorn E. Bihang, vilken den 21
maj 1920 utnämnts till biskop i Västerås stift. Därefter tillträddes
pastoratet av professorn E. Reuterskiöld, vilken fortfarande är innehavare
av detsamma, bosatt i prästgård i Uppsala stad. Då Reuterskiöld
sålunda allenast en relativt kort tid varit prebendarie i sagda
pastorat, i det att tilltädet skedde först den 1 maj 1921, och
ett upphörande av prebendenaturen redan den 1 maj 1922 skulle
för honom medföra vissa svårigheter i avseende å anskaffande
av ny bostad m. m. synes det mig skäligt, att tidpunkten för prebendets
indragning utsträckes till den 1 maj 1928. Den i univer •)

Att Vaksala icke namnes i det följande beror därpå, att beträffande detta prebendepastorat
något ersättningsbelopp icke behöver äskas hos riksdagen.

136 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[69.] sitetets stat beräknade inkomsten av ifrågavarande prebendepastorat
utgör 880 kronor. För tiden 1 maj—30 juni 1923 — den
tid, för vilken ersättning nu närmast skulle ifrågakomma — skulle
alltså erfordras ett belopp av 146 kronor 67 öre eller avrundat 147
kronor, vilket synes mig böra utgå å extra stat för förra halvåret
1923. Till nästkommande års riksdag bör framställning göras om
ändring i universitetets ordinarie stat samt densammas ökande med
berörda belopp av 880 kronor.

eahf^åstorat Tidpunkten för Gamla Uppsala pastorats indragning har av

sa a pas o Skånekommittén föreslagits till den 1 maj 1922. Beträffande detta
pastorat förhåller det sig så, att detsamma förut innehades av professorn
i praktisk teologi E. Rodhe. Efter det Rodhe den 27 november
1919 blivit transporterad och utnämnd till professor i praktisk
teologi med kyrkorätt vid universitetet i Lund, har till professor
i praktisk teologi vid Uppsala universitet den 28 oktober 1921
utnämnts G. V. Lizell. Enligt vad jag inhämtat, har nu Lizell tillträtt
Gamla Uppsala pastorat. Då emellertid, på sätt jag i det föregående
anfört, domkyrkoförsamlingen i Uppsala lämpligen bör tillsvidare
reserveras för professorn i praktisk teologi, men prebendarien
där uppnår pensionsåldern först den 16 juni 1922, kanindragningen
av Gamla Uppsala pastorat icke lämpligen ske förr än den 1 maj
1923, då prebendarien i sistnämnda pastorat skulle övertaga den
då ledigvarande domkyrkoförsamlingen. Jag tillstyrker alltså, att
tiden för indragning av Gamla Uppsala pastorat bestämmes till den
1 maj 1923.

I avseende å ersättningsbeloppet beträffande sistnämnda pastorat
upptager gällande stat en beräknad inkomstsiffra av 1,425 kronor.
För tiden 1 maj—30 juni 1923 skulle alltså erfordras 237 kronor
50 öre eller avrundat 238 kronor, Efter den 1 juli 1923 bör
— i likhet med vad anförts ifråga om Helga Trefaldighets pastorat
— universitetsstaten i förevarande hänseende få ett annat utseende,
samtidigt som den bör ökas med nyss angivna belopp, 1,425
kronor.

Innan jag lämnar prebendepastoraten vid Uppsala universitet,
vill jag allenast erinra om, att, innan ett definitivt beslut rörande
frågan om domkyrkoförsamlingarnas i Uppsala och Lund bibehållande
såsom prebenden åt professorerna i praktisk teologi föreligger,
vissa spörsmål måste vara närmare klarlagda, såsom om förste teo -

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 137

logie professorn och domprostens ställning m. in. Hit liör jämväl [69.]
en utredning rörande den behållna inkomsten från förste teologie
professorn och domprostens i Uppsala båda prebendepastorat, vilken
utredning bör med det snaraste verkställas.

Lunds universitet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar be- Kärrs
slöt 1921 års riksdag Giostorps

dels förordna, att Västra Kärrstorps och Gflostorps samt Stångby ««j^tånKby
och Vallkärra församlingars pastorat inom Lunds stift skulle från pastorat,
och med den 1 maj 1921 befrias från att vara prebenden vid lärostolar
inom teologiska fakulteten vid universitetet i Lund, i följd
varav innehavarna av vederbörande lärostolar från och med nämnda
tidpunkt upphörde att åtnjuta inkomster från sagda pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat skulle från och
med år 1922 uteslutas allt vad där förekommer rörande inkomst från
nyssberörda två pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska
fakulteten;

dels bestämma, att nuvarande innehavare av sagda två prebenden
skulle tillsvidare så länge de kvarstode vid sina lärostolar för
mistning av inkomsten från prebendena åtnjuta ersättning med följande
belopp för år räknat, nämligen beträffande Västra Kärrstorps
pastorat med 7,553 kronor och beträffande Stångby pastorat med
7,532 kronor;

dels ock till ersättning i berörda avseende såsom förslagsanslag,
högst, anvisa ej mindre på till äggsstat för år 1921 ett belopp av
10,057 kronor än även på extra stat för år 1922 ett belopp av
15,085 kronor.

Dessa ersättningsbelopp äro satta efter de inkomster av prebendepastoraten,
som beräknades vid 1908 års lönereglering för universiteten.
Sammanlagda med de i universitetets stat upptagna kontanta
avlöningsförmånerna bringa ersättningsbeloppen den samlade
avlöningen för ifrågavarande prebendarier över vanlig professorslön
även med ålderstillägg. Efter nuvarande prebendeinnehavares avgång
från sina professurer skola ersättningsbeloppen sänkas, i den
mån så erfordras för att vederbörandes avlöning ej må komma att
överstiga vanlig professorslön, och rätten till ålderstillägg skall bliva
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 18

[69.]

Störa Uppåkra
och
Flackarps
pastorat.

13B 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet..

lika som för övriga professorer. Ifrågavarande å extra stat för år

1922 anvisade anslag torde alltså bliva med halva sitt belopp för
samma ändamål erforderligt för förra halvåret 1923. Därest före
den 1 juli 1923 avgång sker, torde Kungl. Maj:t äga rätt att ur
anslaget anvisa nödiga medel för uppbringande av avlöningarna vid
ifrågavarande professurer under sagda tid till vanlig professorslön,

7,500 kronor.

Prebendenaturen för Stora Uppåkra och Flackarps pastorat torde
böra upphöra från och med den 1 maj 1922.

Vad beträffar ersättningsbeloppet till prebendarien, har denne
beräknats komma att — efter ikraftträdande den 1 maj 1921 av ny
lönereglering — av pastoratet uppbära en behållen inkomst av 2,035
kronor. Då i universitetets stat finnes för den professor, som innehar
ifrågavarande pastorat, upptagen en kontant lön av 2,400 kronor,
erfordrades för att fylla professorns avlöning till den sedvanliga
professorslönen ett lönefyllnadsbelopp för år av 3,065 kronor.
För ändamålet beviljade 1921 års riksdag dels såsom ytterligare lönefyllnad
för tiden 1 maj—31 december 1921 på tilläggsstat för
samma år ett belopp av 2,044 kronor dels ock såsom ytterligare
lönefyllnad för år 1922 på extra stat för detta år ett belopp av
3,065 kronor.

Indrages nu pastoratet från och med den 1 maj 1922, skulle
det årliga ersättningsbeloppet utgöra skillnaden mellan vanlig professorslön,
7,500 kronor, och den i staten upptagna löncfyllnaden,
2,400 kronor, d. v. s. 5,100 kronor. Av detta belopp skulle för tiden
1 maj—31 december 1922 erfordras såsom lönefyllnad 3,400 kronor.
Den av riksdagen för år 1922 redan beviljade lönefyllnaden,
utgör, i vad den belöper å tiden 1 maj—31 december 1922,
2,043 kronor 33 öre eller avrundat 2,044 kronor. Såsom ytterligare
lönefyllnad för sagda tid skulle alltså erfordras ett belopp av 1,356
kronor, vilket bör för ändamålet uppföras å 1922 års tilläggsstat.
För förra halvåret 1923 är hälften av ifrågavarande ersättningsbelopp
behövligt, d. v. s. 2,550 kronor, och torde detta belopp böra
uppföras på extra stat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923.
Den av pastoratets indragning betingade ändringen i universitetets
stat ävensom frågan om ökningen av den ordinarie staten med
ovanberörda belopp 5,100 kronor torde lämpligen kunna anstå till

1923 års riksdag.

139

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

För Hällestads, Dalby och Bonderups pastorat träder ny lönereglering
i kraft den 1 maj 1923. Vid sagda tid torde jämväl pastoratets
prebendenatur böra upphöra.

Ersättningsbeloppet skulle utgöra skillnaden mellan sedvanlig
professorsavlöning, 7,500 kronor, och i staten upptagen lönefyllnad,
1,290 kronor, alltså för år 6,210 kronor. För tiden 1 maj—30 juni
1923 skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 1,035 kronor, vilket
bör uppföras å extra stat för förra lialvaret 1923. Ändringarna
i universitetets ordinarie stat torde jämväl i detta fall böra anstå
till 1923 års riksdag.

Tiden för indragning av Husie pastorat har av skanekommittén
föreslagits till den 1 maj 1921. Pastoratet innehaves emellertid för
närvarande av professorn i praktisk teologi med kyrkorätt E. Rodhe.
Med hänsyn härtill och i betraktande av min ovan uttalade uppfattning
rörande ett bibehållande tills vidare av domkyrkoförsamlingarnas
prebendenatur torde, liksom i motsvarande fall vid Uppsala universitet,
sagda tid böra sättas i förbindelse med den tidpunkt, då
Lunds pastorat kan vara att tillträda. Nuvarande prebendarien i
sistnämnda pastorat uppnår den 10 januari 1923 pensionsåldern, och
torde sålunda professorn i praktisk teologi lämpligen kunna övertaga
Lunds pastorat den 1 maj 1923. Husie pastorats prebendenatur bör
följaktligen ej indragas förr än den 1 maj 1923.

I fråga om ersättningsbeloppet må erinras, hurusom avprebendariens
lön, efter vederbörliga avdrag, beräknats enligt den nya löneregleringen
kvarstå ett belopp av 1,930 kronor. Da i universitetets
stat var uppfört ett kontant belopp av 3,921 kronor, har för professorn-prebendarien
erfordrats en ytterligare lönefyllnad av 1,649
kronor, vilket belopp av riksdagen beviljats pa extra stat för ar 1922.

Varder nu pastoratet indraget från och med den 1 maj 1923,
skall därefter det årliga ersättningsbeloppet utgöra skillnaden mellan
sedvanlig professorsavlöning, 7,500 kronor, och ovan angivna i staten
uppförda fyllnadsbelopp, 3,921 kronor, alltså 3,579 kronor. För
tiden 1 maj—30 juni 1923 skulle sålunda erfordras 596 kronor 50
öre eller avrundat 597 kronor. Vad angår ersättningsbeloppet för
tiden 1 januari—30 april 1923 torde till grund för beräkningen
böra läggas det av riksdagen för år 1922 beviljade fyllnadsbeloppet
av 1,649 kronor, och skulle för sistnämnda tid sålunda erford -

[69.]

Hällestads,
Dalby och
Bonderups
pastorat.

Husie

pastorat.

140 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

ras 549 kronor 67 öre eller i runt tal 550 kronor. Definitiva
ändringar i universitetsstaten böra jämväl i detta fall föreläggas 1923
års riksdag.

Till sist vill jag allenast erinra om nödvändigheten av att en
utredning med det snaraste igångsättes rörande den behållna inkomsten
från förste teologie professorn och domprostens i Lund prebendepastorat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och i annat sammanhang
återkommande till samma fråga, i vad den avser Lunds
universitet, hemställer jag nu beträffande universitetet i Uppsala,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels förklara, att Helga Trefaldighets och
(ramla Uppsala pastorat inom Uppsala ärkestift
skola från och med den 1 maj 1923 befrias från
att vara prebenden vid lärostolar inom teologiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala, i följd varav
innehavarna av vederbörande lärostolar från och
med nämnda tidpunkt upphöra att åtnjuta inkomsten
från sagda pastorat;

dels bestämma, att till vederbörande befattningshavare
skall av allmänna medel utgå ersättning
för de inkomstbelopp, som genom prebendenas
indragning för tiden 1 maj—30 juni 1923 frångå
dem, med respektive 147 kronor beträffande Helga
Trefaldighets pastorat och 238 kronor beträffande
Gamla Uppsala pastorat;

dels och till ersättning i berörda avseende såsom
förslagsanslag, högst, anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett belopp av 385
kronor.

[70.] 10. Pedagogiska seminariet och övningsskolan. Riksda Pedapogiska

gen har beviljat för vartdera av åren 1912 och 1913 extra anslag
ociTövnings- beloPP av 5,000 kronor, avsedda att utgöra bidrag till uppehålskoian.
laude av verksamheten vid det pedagogiska seminariet vid universitetet
i Uppsala och den med seminariet förbundna övningsskolan.
Anslag för enahanda ändamål har av riksdagen jämväl uppförts på
extra stat för vart och ett av åren 1914—1920 med ett till 7,000

141

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

kronor höjt belopp. För år 1921 höjdes anslaget till 8,000 kronor
samt för år 1922 yttermera till 15,100 kronor.

Sistnåmnda ökning betingades av övningsskolans utvidgning
från tre- till fyrklassig samt en ökning av timarvodet till lärarna
vid skolan, vartill kommit, att utgifterna till belysning och städning
m. m., som förut bestritts av universitetets reservfond, från och med
år 1922 äro avsedda att utgå av statsmedel. Till uppvärmning
m. m. för pedagogiska seminariet och de i samma byggnad inrymda
statistiska seminariet och rasbiologiska institutet beräknades för år
1922 en sammanlagd kostnad av 6,400 kronor. Pa sätt framgår av
statsverkspropositionen till 1921 ars riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln,
ansåg sig föredragande departementschefen böra upptaga till
prövning var för sig frågorna om bränslekostnader för ifrågavarande
institutioner. Under det att sålunda för saväl statistiska seminariet
som rasbiologiska institutet särskilda bränsleanslag blevo beräknade
i de för dessa institutioner upptagna anslagen, ägde beträffande pedagogiska
seminariet ett motsvarande förhållande icke rum. Kostnaderna
för uppvärmning, belysning och städning av sistnämnda institution
hade under åren 1917—1919 bestritts av Uppsala stad samt
därefter av universitetets reservfond. Samtidigt som dåvarande departementschefen
hemställde om förslag till riksdagen om beviljande
för år 1922 av medel till belysning och städning av ifrågavarande
lokaler, avböjde han att under förhandenvarande förhållanden tillstyrka
bifall till framställningen om beredande av medel till nämnda
lokalers uppvärmning.

Professorn B. Hammer har nu väckt fråga om utverkande av
anslag för uppvärmning av den pedagogiska institutionens lokaler.

Hammer påpekar därvid, att Uppsala stads övertagande av pedagogiska skolans
(icke seminariets) kostnad för uppvärmning var ett rent tillfälligt och temporärt
förhållande, en ersättning för den, numera upphörda, förmånen att för stadens
livsmedelsnämnd disponera skolans nuvarande lokaler. Beträffande åter universitetets
reservfond, var anledningen till att den från och med höstterminen 1919
fick träda emellan den, att något riksdagspetitum ej hann i vederbörlig ordning
framställas vare sig för året 1919 (då inflyttningen i de nya lokalerna, oberäknat
hastigt, fick äga rum, sedan livsmedelsnämnden avflyttat) eller för närmast följande
år. Men som universitetets reservfond är avsedd icke för permanenta utan
för tillfälliga behov, torde den svårligen kunna ännu ett år tagas i anspråk för
pedagogiska seminariets och skolans uppvärmningskostnader. — Under sådana
förhållanden skulle nämnda institutioner stå inför eventualiteten att från och med
år 1922 vara i avsaknad av medel för bestridande av sina lokalers uppvärmning,

[70.]

142

(70.)

Departe mentschefen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

för den händelse ej en särskild post för detta ändamål upptages i det för seminariet
utgående statsanslaget, såsom skett beträffande det statistiska seminariet
och före år 1917 även för pedagogiska seminariet.

Det erforderliga beloppet för uppvärmning skulle enligt förra årets beräkning
utgöra 6,400 kronor minskat med 1,745 kronor (= det för statistiska seminariets
del beräknade anslaget till uppvärmning) och med 500 kronor (= för
rasbiologiska institutet beräknat motsvarande belopp) eller 4,155 kronor. Då
emellertid i 1921 års statsverksproposition upptagits endast omkring 80 procent
av det för statistiska seminariet begärda beloppet för uppvärmning, torde man
för pedagogiska seminariets del böra begränsa sig till att begära 80 procent av
det ovannämnda beloppet, 4,155 kronor, som begärdes år 1920, eller-3,324 kronor,
avrundat 3,300 kronor. Sistnämnda belopp, 3,300 kronor, skulle sålunda erfordras
dels för år 1922 på tilläggsstat, dels för år 1923 såsom tillökning till det på
extra stat begärda anslaget av 15,100 kronor.

I enlighet med Hammers förslag beslöt humanistiska sektionen
att hos det större akademiska konsistoriet göra framställning om
utverkande av dels ett ansag på tilläggsstat för år 1922 av 3,300
kronor till uppvärmning av pedagogiska seminariets och skolans lokaler,
dels ock ett anslag på extra stat för år 1923 av 18,400 kronor
såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid pedagogiska
seminariet och den därmed förbundna skolan. Framställningen ti 11-styrkes av universitetets drätselnämnd och större konsistorium så
ock i skrivelse den 12 augusti 1921 av kanslern för rikets universitet.
I sin skrivelse har kanslern till övervägande anbefallt, huruvida icke,
med hänsyn till sjunkande priser å bränsle, den ifrågasatta anslagsökningen
a 3,300 kronor skulle kunna, efter närmare utredning,
något minskas.

Då bränslefragan för de i samma byggnad som pedagogiska
seminariet inrymda övriga institutionerna blivit behörigen ordnad,
synes mig något skäl ej föreligga att icke även för seminariets
vidkommande i dess stat beräkna en för detta ändamål erforderlig
summa. Även om den pedagogiska institutionen och särskilt övningsskolan
i viss mån kan sägas fylla ett kommunalt behov, kan det
enligt min uppfattning icke skäligen begäras, att Uppsala stad skall,
utöver sina till 4,800 kronor uppgående kontanta bidrag, vidkännas
jämväl kostnaderna för uppvärmning av en institution, som i främsta
rummet tjänar universitetets och den vetenskapliga forskningens
intressen.

Då före år 1917 kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål
bestritts av det till institutionen utgående statsanslaget, synes mig

143

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

alla skäl tala för en återgång till en dylik anordning, så mycket
mer som numera någon anledning näppeligen torde förefinnas att
låta pedagogiska seminariet i förevarande hänseende bilda ett undantag
från vad som tillämpas rörande övriga universitetsinstitutioner.

Det till uppvärmning erforderliga beloppet beräknar Hammer
till 4,155 kronor. Med hänsyn till nuvarande bränslepriser synes
man dock kunna stanna vid ett belopp av cirka^ 2,000 kronor eller
sålunda för institutionen i dess helhet vid ett årsa.nslag, avrundat
till 17,000 kronor. För förra halvåret 1923 skulle alltså erfordras

8,500 kronor. Till det ifrågasatta anslaget å 1922 års tilläggsstat
återkommer jag i annat sammanhang.

Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen

att såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
å pedagogiska seminariet vid universitetet
i Uppsala och den därmed förbundna övningsskolan
anvisa på extra stat för tiden 1 januari 30
juni 1923 ett reservationsanslag av 8,500 kronor.

11. Uppvärmning av Gustavianum. I skrivelse till kanslers- [71.]
ämbetet för rikets universitet har det större akademiska konsistoriet Uppvärm
i Uppsala efter framställning av filosofiska fakulteten vid univorsi- ”“^*7.
tetet hemställt om utverkande för år 1923 av ett anslag å 11,500 num.

kronor till bestridande av matcrielkostnadcr för de i det så kallade
Gustavianum inrymda institutionerna. Till stöd för framställningen
åberopas den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning
till 1920 års riksdag om anslag för ändamålet till enahanda
belopp. Kanslersämbetet, som i skrivelse den 12 augusti
1921 för förra halvåret 1923 föreslagit hälften av nämnda belopp
eller 5,750 kronor, har därvid anfört, att det till äventyrs bordo tagas
under övervägande, huruvida icke det föreslagna beloppet kunde
med hänsyn till sjunkande bränslepriser något minskas.

I Gustavianum äro som bekant följande institutioner inrymda,
mineralogisk-geologiska institutionens paleontologiska avdelning,
museet för nordiska fornsaker, Victoriamuseet för egyptiska fornsaker,
seminariet för klassisk fornkunskap och antikens historia samt seminariet
för konsthistoria. För uppvärmning av Gustavianum hemställde
Kungl. Maj:t hos 1921 års riksdag om anvisande på extra
stat för år 1922 av ett belopp av 11,500 kronor. Med hänsyn till
de nedgående bränslepriserna ansåg sig riksdagen böra begränsa

144

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

anslaget till 9,000 kronor. Av utredningen, som låg till grund för
Kungl. Maj:ts framställning, framgår, att, enligt av ingenjören H.
Theorell gjord beräkning, arliga bränsleatgangen vid Grustavianum
utgör 1,480 hektoliter koks. Efter nu gällande kokspris torde uppvärmningen
av G-ustavianum under ett år draga en kostnad av i runt
tal 3,850 kronor. Härvid torde böra tagas i beräkning, att i universitetets
utgiftsstat för tva av ovannämnda institutioner äro uppförda
tillhopa 14 famnar ved; hänsyn härtill bör givetvis tagas för
beräkning av den anslagssumma, staten bör för ändamålet°ikläda
sig. . Det erforderliga beloppet synes mig lämpligen kunna beräknas
till i runt tal 3,500 kronor, varav för förra halvåret 1923 skulle
erfordras hälften eller alltså 1,750 kronor,

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till uppvärmning av det s. k. Grustavianum
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett reservationsanslag av 1,750 kronor.

t72;] 12- Universitetsbiblioteket. I en föregående punkt har ja o biblioteket’’

tillfälle beröra de ekonomiska svårigheter, vari kungl. biblim
teket i Stockholm råkat på grund av de rådande tidsförhållandena.
Att det abnorma läget inom bokbranschen ej kunnat undgå att
menligt inverka på arbetet även vid andra större bibliotek är uppenbart,
och jag anhåller att under förevarande punkt få anmäla vissa
äskanden rörande Uppsala universitetsbibliotek, vilkas tillmötesgående
synes mig ofrånkomligt, därest man vill vidmakthålla de för
allt vetenskapligt universitetsarbete nödvändiga förutsättningar, ett
universitetsbibliotek erbjuder.

Bibliotekets ordinarie anslag utgöras dels av en post till materiell
m. m. å 50,000 kronor, dels ock en post till uppvärmning och
belysning m. m. å 8,200 kronor. Härtill komma vissa smärre inkomstposter,
för vilka jag i det följande skall närmare redogöra.
Alltsedan år 1908 har biblioteket varit i åtnjutande av ett årligt
extra anslag å 10,000 kronor, vilket anslag varit avsett till bokinköp.
Detta anslag har för år 1922 höjts till 20,000 kronor. Dessutom
har sedan ar 1921 pa extra stat årligen utgått ett anslag av

10,000 kronor för inbindning av böcker.

I en till det större akademiska konsistoriet ingiven skrivelse
har nu överbibliotekarien J. M. Hulth närmare redogjort för bibliotekets
ekonomiska ställning. Överbibliotekarien framhåller till en

145

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

början, hurusom en dol önskemål för bibliotekets vidkommande ännu
kvarstode ouppfyllda, vilka allt mer och mer framträdde med ökat
anspråk på beaktande. Till dessa behov räknar överbibliotekarien
i främsta rummet ökade arbetskrafter i form av dels en ny förste
bibliotekarie för övertagande av skötseln av bibliotekets vidsträckta
bytesförbindelser, dels två nya andre bibliotekarier, dels ock två ordinarie
amanuenser samt två nya kvinnliga biträden. Vidare erinrar
överbibliotekarien om behov av anslag till en genomgående omkatalogisering
av bibliotekets äldre samlingar efter moderna bibliografiska
principer, samt om kravet på ökat utrymme åt tidningsavdelningen.
Ehuru överbibliotekarien anser, att ett tillgodoseende av
samtliga nu nämnda önskemål icke utan våda kunde någon längre
tid undanskjutas, har han dock ej funnit sig nu böra framlägga
något anslagsäskande i angivna frågor.

De krav överbibliotekarien nu ansett sig nödsakad framställa,
avse en ökning av den allmänna årsbudgeten och äro, efter vad som
framhålles, så oeftergivliga och så avsevärda, att alla andra önskemål
borde tills vidare stå tillbaka härför.

Bibliotekets finansiella ställning har under de senaste åren alltmer försämrats,
och de anslagsökningar, som kunnat utverkas, ha på intet sätt motsvarat
de verkliga behoven. Ställningen är redan nu rent av brydsam, och särskilt mörk
ter sig den närmare framtiden, detta så mycket mer som den anslagsökning,
som för bibliotekets del begärts för bokinköp år 1922, trots att den beräknats
med största möjliga hovsamhet, redan i Kungl. Maj:ts proposition blivit reducerad
till en tredjedel. Jag anser mig pliktig att med all styrka såsom min bestämda
övertygelse framhålla, att det icke längre kan fortgå på detta sätt; en avsevärd
ökning av bibliotekets materiellanslag låter sig absolut icke längre avvisas, för
såvitt ej bibliotekets förmåga att tillgodose universitetets behov skall stäckas.
Redan nu är bibliotekets möjlighet att fylla sina självfallna förpliktelser gent
emot den akademiska forskningen och undervisningen så starkt reducerad, att ej
blott varje ytterligare inskränkning är utesluten, utan även en förlängning av den
nuvarande situationen måste bli ödesdiger.

Den utredning, överbibliotekarien företagit rörande anslagsbehoven
för år 1923, har givit följande resultat. Vad först bokinköpen
beträffar heter det i skrivelsen härom:

För bokinköp erfordras en mycket avsevärd anslagsökning. Enär biblioteket
ej har särskilt expensanslag och då vidare de stegrade bindningskostnaderna
huvudsakligen måste bestridas av det allmänna materialanslaget, har det för närvarande
icke kunnat undvikas, att stegringen i dessa nyssnämnda utgift jposter
återverkat starkt hämmande på bibliotekets förmåga att tillgodose sitt bokanskaff Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 19

[72.]

146 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

ningsbehov. Härtill kommer att bokpriserna som bekant på de senaste åren stigit
betydligt och trots de ännu i många fall låga kurserna nu stå ojämförligt högre
än före kriget.

De ytterst nödvändiga tidskrifterna ha tyngst drabbats av fördyringen. Under
år 1920 levererades tidskrifter för 18,570 kronor 75 öre, en summa som i det
närmaste uppgår till motsvarande kostnad för år 1913 eller 18,641 kronor 26 öre.
Beloppet för år 1920 överstiger 1919 års kostnader med mer än 6,000 kronor och
1918 års med mer än 10,000 kronor. Visserligen är härvid att märka, att bokhandeln
först under år 1920 lyckats leverera en del tidskrifter, som av skilda
anledningar ej kunnat anskaffas under föregående år, men å andra sidan är antalet
tidskrifter 1920 betydligt mindre än för år 1913.

Prenumerationspriserna för tidskrifterna äro allt fortfarande i oavbrutet stigande
och torde för 1921 uppgå till omkring 30,000 kronor.

Nu kunde ju möjligen invändas, att det vore skäl att söka inskränka antalet
tidskrifter, sedan de blivit så dyra. Men trots att försök gjorts i dylik riktning,
faller detta sig mycket svårt att genomföra i större skala. Då mycket av den
viktigaste vetenskapliga produktionen publiceras i denna form, skulle en sådan
indragning otvivelaktigt komma att verka förlamande på det vetenskapliga arbetet
vid universitetet. Och det bör betänkas, att forskningsarbetet vid ett så stort
universitet som i Uppsala med nödvändighet kräver tillgång till ej blott de störa
ledande tidskrifterna inom skilda fack, utan därjämte i större och mindre utsträckning
till specialorgan. Avenså uppstå alltjämt nya tidskrifter, vilka ofta äro av
den vikt att de måste anskaffas.

En nedgång företer kostnaden för fortsättning sarbeten, som år 1913 uppgick
till 5,745 kronor 44 öre, men år 1920 blott till 2,707 kronor 15 öre. Skillnaden kan
naturligtvis delvis bero därpå, att utgivningen av dylika verk under krigsåren
något minskats, men torde huvudsakligen vara av tillfällig natur, föranledd av
bokhandelns svårigheter att följa med och uppmärksamma det nyutkomna. Under
år 1921 gjorda reklamationer komma helt visst att avsevärt öka summan för
sistnämnda år.

I fråga om nya böcker är biblioteket särskilt efterblivet. Det ges stora mängder
av verk utgivna under de senare åren, som biblioteket ovedersägligt behöver,
men som det ej haft råd att köpa. Man behöver blott kasta en blick i de senare
årens tryckta accessionskataloger för att se, huru föga biblioteket kunnat följa
med sin tid. Såvida icke svårbotliga luckor skola uppstå i bokbeståndet, är här
en snarlig ändring oundgänglig, och den kan icke åvägabringas utan en anslagsökning.
Med hänsyn dels till de nuvarande priserna, dels bibliotekets skyldighet
att tillgodose de flesta vetenskapliga ämnens krav anser jag, att det belopp,
som årligen bör avses för denna art av litteratur, icke kan sättas lägre än till

15,000 kronor.

De antikvariska inköpen ha under krigsåren varit rätt stora, vilket sammanhänger
med de fördelaktiga valutaförhållandena. Biblioteket har därigenom kunnat
företaga många värdefulla kompletteringar, som annars icke kunnat anskaffas.
Även för utökandet av läsesalens referensbibliotek har den antikvariska inköpsvägen
i stor utsträckning anlitats. Men ehuru detta handbibliotek, åt vars sammansättning
mycken omsorg ägnats, numera är efter våra förhållanden mycket

147

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

förnämligt, återstår ännu åtskilligt att anskaffa. Att den viktiga och förmånliga
anskaffningsväg, som de antikvariska inköpen utgöra, måste hållas öppen, torde
icke tarva närmare motivering.

Vid inköpen har man också att i någon mån tillgodose svenska tryckavdelningens
intressen. Den svenskspråkiga litteraturen i utlandet (särskilt Finland och
Amerika) kan icke helt förbises, även om vårt bibliotek i allmänhet kan inskränka
sig till den rent vetenskapliga litteraturen. Dock ha vi ansett oss skyldiga att i
största möjliga utsträckning söka anskaffa den litteratur, som av svenska förläggare
tryckes på svenska i utlandet och som således faller utanför den grundlagsstadgade
leveransplikten. Även vid bokauktioner och i den antikvariska marknaden
har man givetvis skyldighet att bevaka svenska avdelningens intressen.

Bibliotekets storartade samlingar av paleotyper och musikalier ha ej på
många år kunnat kompletteras, och jag gör mig heller icke några illusioner om
att ens i minsta mån kunna göra några dylika förvärv under nuvarande förhållanden.

Däremot måste handskriftsavdelningen till en viss grad tillgodoses. Härmed
avser jag alldeles icke några dyrbarare förvärv, exempelvis i stil med de storartade
inköp av medeltidshandskrifter, som det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn
genom särskilda statsanslag satts i tillfälle att göra under de senaste åren, därmed
klokt utnyttjande det enastående tillfälle till dylika inköp, som kriget och
valutaförhållandena skänkt. Men det torde icke få anses obilligt att ifrågasätta
att åtminstone ett årligt belopp av 2,000 å 3,000 kronor tillförsäkras den handskriftsamling,
som näst Köpenhamnssamlingen utgör den förnämsta i Norden,
för att sätta den i tillfälle att förvärva åtminstone sådant, som direkt sammanhör
med dess förutvarande samlingar eller äger ett speciellt intresse för vårt universitet.
Större delen av de förvärv, som gjorts under de senare åren, ha bekostats
av intresserade mecenater.

Kart- och planschsamlingen torde böra ihågkommas med åtminstone ett eller
annat hundratal kronor.

På de grunder jag här anfört måste jag anse, att för posten inköp av
läcker, handskrifter m. m. för 1923 ovillkorligen fordras ett belopp av minst

60,000 kronor, ungefärligen så fördelade:
Tidskrifter......	kronor 30,000
, Fortsättningar........	» 5,000
Nya böcker.........	» 15,000
Antikvaria..........	» 6,800
Handskrifter.........	» 3,000
Kartor och planscher . .	» 200

Summa kronor 60,000

[72.]

Jäg tillåter mig ytterligare understryka, att dessa mina beräkningar, likasom
de här nedan följande, äro gjorda i djup känsla av, att tidsläget kräver största
möjliga sparsamhet. Men jag kan å andra sidan icke såsom institutionsföreståndare
stå till svars med att se bibliotekets förmåga att motsvara sin uppgift med
varje år som går alltmer nedsättas på vitala punkter.

148 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

Överbibliotekarien övergår därefter till bokbindning skostnaderna
och yttrar beträffande dessa:

Kostnaderna för bokbindning hava under de senaste åren alltjämt stegrats.
För år 1919 uppgick denna utgiftspost till 24,377 kronor 75 öre, för år 1920 till
27,321 kronor 23 öre. Härvid är emellertid att märka, att den bindning, som
utförts icke på långt när motsvarar det verkliga behovet. Ty trots att inbindning
icke företages, så snart detta möjligen låter sig undvikas, och trots att metoden
att förse böcker med endast styva gråpappersomslag numera tillämpas i en
omfattning, som ännu blott för några år sedan icke skulle ha ansetts tillrådlig,
ha betydliga bindningsrestantier uppstått: endast under år 1920 ha 1,000 volymer
utländska och 400 volymer svenska böcker, som måste förses med band, fått avställas
i avvaktan på bättre tider. Kostnaden för detta parti torde kunna beräknas
till omkring 8,000 kronor. Om denna summa lägges till den faktiskt
utbetalade, finna vi, att det verkliga bindningsbehovet för år 1920 skulle kraft
ett belopp av över 35,000 kronor. Under år 1921, då posten för bokbindning
måste ytterligare nedpressas, kommer den nämnda balansen givetvis att
ökas betydligt. Hur menligt allt detta måste återverka på bibliotekets användbarhet
torde en och var utan svårighet kunna föreställa sig. Jag vill betona, att
själva banden genomgående i hög grad förenklats, men det oaktat har medelpriset
per band varit i stigande. Det utgjorde t. ex. för utländska avdelningen
år 1918 3 kronor 59 öre, år 1919 4 kronor 2 öre och år 1920 5 kronor 64 öre.
Att det emellertid här icke är tal om något slöseri framgår av en jämförelse
med andra bibliotek. Så t. ex. utgjorde kungl. bibliotekets medelkostnad för
band (utländska avdelningen) år 1920 9 kronor 51 öre.

Jag nämnde, att kostnaden för bindning år 1920, om medel funnits disponibla,
borde ha utgjort 35,000 kronor. Trots detta och ehuru de anförda restantierna
av obunden litteratur måste avverkas snarast möjligt, vill jag för år
1923, i förhoppning om en sänkning av bokbinderipriserna, söka reda mig med

30,000 kronor.

Härtill måste dock läggas ett särskilt belopp för inbindning av tidningar.
För närvarande förekommer dylik bindning i helt begränsad utsträckning: endast
en upplaga av de stora huvudstadstidningarna, vidare Uppsala-tidningarna och en
och annan ledande landsortstidning påkostas bindning. Övriga tidningar hopvikas
nummervis och förses med pappers- och pappomslag. Men även bindning
i den omfattning, som nu förekommer, är i de flesta fall ett jämförelsevis sent
behandlingssätt. Beträffande åtskilliga av de stora, ledande tidningarna behöver
man blott komma några år tillbaka i tiden för att stöta på obundna och buntade
årgångar. Emellertid har användningen av tidningslitteraturen under de senare
åren alltjämt ökats, och särskilt inom ämnena statskunskap och litteraturhistoria
nyttjas den i betydlig utsträckning för forskningsändamål. På den grund
finner jag det oundgängligt att dels i vissa fall utsträcka bindningen, dels successive
företaga en retroaktiv bindning av de mera starkt efterfrågade bladen.
Jag bortser från att användningen av de obundna tidningarna nödvändigtvis blir
hindersam och tidsödande — något varöver forskarna dock högljutt klaga. Jag
fäster främst uppmärksamheten på att en obunden tidningsårgång absolut icke

149

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

tål vid den påfrestning, som ligger i en mera trägen användning, där värjo nummer
måste vecklas upp och vikas ihop. Det gäller här alltså ingenting mindre
än ett val mellan samlingens fortsatta bestånd eller dess spolierande. En approximativ
beräkning av kostnaden för bindning av samlingen i tidningskällaren ger
vid handen att härför erfordras ett belopp av minst 60,000 kronor. Då emellertid
denna inbindning naturligtvis måste företagas så småningom under en längre
följd av år, anser jag, att en tiondel av detta belopp möjligen kan vara tillfyllest
för år 1923.

Posten för bindning av böcker och tidningar kräver alltså ett belopp av
sammanlagt 36,000 kronor.

Därefter berör överbibliotekarien frågan om bibliotekets expenser
och. anför:

Vad främst beträffar värmeJcontot, har den utredning, som genom universitetsmyndigheternas
försorg företagits av expert på området, givit vid handen, att
kostnaderna för uppvärmning för de närmaste åren bör beräknas till 23,450
kronor per år. Då härför av bibliotekets ordinarie bränsleanslag blott kan påräknas
5,200 kronor, skulle den erforderliga förstärkningen uppgå till 18,250

De belopp jag för övriga expens-poster (belysning och elektrisk kraft, skrivmateriel,
tryckningskostnader, inventarier samt övriga expenser) beräknat, framgå
av nedanstående beräkningar. Samtliga dessa belopp äro baserade på erfarenheterna
från de senare åren, och endast på inventariekontot förekommer någon
mera anmärkningsvärd förhöjning. Denna föranledes av en del nödvändiga nyanskaffningar
av hyllor, bord m. m. och av de reparations- och underhållskostnader,
som ifråga om en så stor institutions inredning och mobilier svårligen
kunna undvikas.

Expenser:

Uppvärmning.....

Belysning och kraft.

Skrivmateriel......

Tryckningskostnader
Inventarier m. m. . .
Övriga expenser . . .

.....kronor 23,450: —

... » 3,000: —

.... » 3,500: —

____ * 6,000: —

..... » 8,000: —

Summa kronor 47,450: —

Den av överbibliotekarien uppgjorda utgiftsstaten kan sammanfattas så:

Bokinköp..........................kronor 60,000

Inbindning av böcker och tidningar...... » 36,000

Expenser.......................... * 47,450

Summa kronor 143,450

Till sist gör överbibliotekarien en sammanfattning av inkomsterna
och anslagsbehoven och säger härom:

150

1922. Åttonde huvndtiteln: Uppsala universitet.

Bibliotekets inkomster för år 1923 torde kunna beräknas sålunda:

Materielanslag på ordinarie stat..............kronor 50 000:_

Anslag för uppvärmning och belysning........ » 8,200: —

Donationsräntor..................... cirka > .; 500*

Extra inkomster..................... » » 3 000__

Som nämnt måste vidare för uppvärmning begäras ytterligare

Vidare är emellertid att märka, att biblioteket dels från och med år
1908 haft att påräkna ett anslag å extra stat till bokinköp 10,000
kronor, dels för år 1921 innehar ett anslag å extra stat till bindning
10,000 kronor.

Men härutöver erfordras, som synes, ytterligare ett belopp av 39,500
kronor. Detta belopp skulle således (under förutsättning, att den
för året begärda ökningen av värmeanslaget skulle bliva beviljad)
bliva den verkliga anslagsökningen i förhållande till ställningen
för år 1921, varvid dock bör ihågkommas, att Kungl.

Maj:t för år 1922 gjort framställning om beviljande av ytterligare

10,000 kronor till bokinköp. Under förutsättning av riksdagens
bifall härtill bleve skillnaden mellan åren 1922 och 1923 29,500
kronor.

De tvenne tidigare beviljade bokinköps- och bindningsanslagen synas
lämpligen böra sammanföras med den nya ökning, som erfordras
(kronor 10,000: — + 10,000: — + 39,500), till ett anslag för förstärkande
av materialanslaget.....................

Summa kronor 143,450: —

Med stöd av det anförda hemställer överbibliotekarien om utverkande
av anslag på extra stat för år 1923

till ökning av anslaget till uppvärmningen ........ kronor 18,250

» förstärkande av materiellanslaget.............. » 59,500

Summa kronor 77,750

Det större akademiska konsistoriet har tillstyrkt de av överbibliotekarien
begärda anslagen, varvid konsistoriet med avseende å
betydelsen av detsamma anfört följande:

Biblioteket är universitetets utan jämförelse viktigaste institution. Bokförrådets
omfattning, värde och tillgänglighet äro nödvändiga förutsättningar för
den forskning och undervisning, som det åligger universitetet att utöva.

Bibliotekets brister återverka oundgängligen skadligt på den vetenskapliga
verksamheten; endast i gynnsammaste fall inskränker sig skadan till försening
eller onödigt arbete men oftast torde den vara av allvarligare beskaffenhet. Tidigare
har den enskilda universitetsläraren sökt i mån av tillgångar skaffa den
för hans arbete nödvändigaste litteraturen så att hans enskilda bibliotek på visst
satt supplerat universitetsbibliotekets luckor. Denna utväg, som torde i betydligt

65,700: —
18,250: —

59,500: —

151

1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

större utsträckning ha anlitats här i Sverige än annorstädes, var redan tidigare
starkt begränsad av universitetslärarnas ekonomiska villkor. Krisårens våldsamt
stegrade bokpriser har gjort det ännu mycket svårare för den enskilde att skaffa
sig ett något så när nödtorftigt handbibliotek, och denna omständighet gör kraven
på universitetsbiblioteket så mycket större och oavvisligare.

Men framför allt är det de ller-, stundom mångdubblade kostnaderna för
bibliotekets rekvisita, som göra det nödvändigt att utarbeta en helt ny plan till
stat för bibliotekets bokinköp och expenser.

Den stora osäkerhet som för närvarande råder i fråga om prisbildningen,
gör emellertid, att konsistoriet icke nu ser sig i stånd att framlägga en sådan
plan. Konsistoriet skall, så snart förhållandena hunnit i någon mån stadga
sig, låta utarbeta en dylik och inskränker sig nu till att framhålla nödvändigheten
av att de av överbibliotekarien framlagda förslagen till de för ögonblicket
mest tvingande behovens nödtorftiga tillgodoseende vinna statsmakternas välvilliga
och allvarliga beaktande.

I skrivelse den 12 augusti 1921 har kanslern för rikets universitet —
under framhållande av universitetsbibliotekets stora behov av ökat
anslag — tillstyrkt framställningen och hemställt om proposition
till riksdagen i anslutning härtill, därvid dock kanslern, med hänsyn
till sjunkande priser å bränsle, ansett det böra tagas under övervägande
huruvida icke de av konsistoriet upptagna posterna å 18,250
kronor för ökning av årliga anslaget till uppvärmning, skulle kunna
något minskas.

[72. |

Det är givet, att i en sådan ekonomisk situation som den nu- Departevarande
betänkligheter måste resas mot ett tillmötesgående av de men c e en
krav, som nu framlagts från Uppsala universitetsbibliotek. Jag är
den förste att medgiva, att dessa betänkligheter i och för sig kunna
äga fog för sig. Men gent emot dessa stå de enligt mitt förmenande
ännu mera berättigade anspråken på vidmakthållandet av en i eminent
grad betydelsefull universitetsinstitution.

Universitetsbiblioteket är, såsom ock det större akademiska konsistoriet
framhållit, universitetets utan jämförelse viktigaste institution.
Det är centralhärden för allt vetenskapligt arbete vid universitetet
och lämnar underlaget för allt där bedrivet forskningsarbete.

Ett tillgodoseende av universitetsbiblioteket innebär följaktligen icke
ett understödjande av någon viss institution eller någon särskild vetenskapsgren
utan av universitetets samtliga institutioner, av universitetet
i dess helhet. Då sålunda upprätthållandet av dess bestånd
är en oeftergivlig förutsättning för universitetsarbetets jämna gång,
kunna de svenska statsmakterna enligt min uppfattning svårligen

152 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

undandraga sig att i så hög grad, som förhållandena medgiva sätta
biblioteket i stånd att behörigen fullgöra sin betydelsefulla uppgift.

Jag är sålunda böjd för att i görligaste mån lämna min medverkan
till att biblioteket löses ur sitt nuvarande ekonomiska trångmål.
Överbibliotekarien har framhållit vissa önskemål för biblioteket,
vilkas realiserande vore för biblioteket synnerligen nödvändigt,
men med hänsyn till den finansiella situationen avstått från att nu
framlägga något förslag i detta hänseende. Grivetvis måste dessa
önskemål tills vidare stå tillbaka för de anslagsäskanden, som nu
framföras. Ytterligare ett förslag, om anskaffande för biblioteket av
en s. k. photostat, vilket jämväl av universitetsmyndigheterna tillstyrkts,
anser jag i likhet med universitetskanslern höra vika för
de betydligt nödvändigare kraven på vidmakthållandet av bibliotekets
bokbestånd.

Vid bedömande av universitetsbibliotekets behov av anslag för
verksamhetens uppehållande anser jag mig böra skilja mellan å ena
sidan anslag till materiell, d. v. s. i huvudsak till bokinköp och
bindning och å den andra anslag till sådana expenser som bränsle,
belysning m. m.

Vad då först materiellanslagen beträffar, räknar överbibliotekarien
med en kostnadssumma av 60,000 kronor för inköp av böcker,
handskrifter m. m. Häri ingå prenumerationspriser på de för det
vetenskapliga arbetet oundgängliga tidskrifterna, för inköp av nya
böcker m. m. Den angivna kostnadssumman, som sålunda avser att
täcka bibliotekets obestridligen viktigaste utgifter, anser jag vara det
starkast motiverade av bibliotekets anslagsbehov. Jag finner mig emellertid
höra för detta ändamål beräkna 55,000 kronor. Vidkommande
så kostnaderna för bindning av böcker och tidningar, uppskattas
dessa av överbibliotekarien till sammanlagt 86,000 kronor. Med
hänsyn till eventuellt sjunkande priser å bokbinderimarknaden, synes
mig härför kunna beräknas 30,000 kronor. Jag anser mig i sistnämnda
avseende icke kunna vidtaga en större nedsättning, då under
den närmast gångna tiden stora boksamlingar fått anstå i avvaktan
på ekonomiskt gynnsammare tider och ett dylikt uppskov allt för
länge lätt kan hava menlig inverkan på bokbeståndet. Sammanlagda
kostnaderna för bokinköp och bindning skulle sålunda kunna beräknas
till 85,000 kronor. Vad övrig materiell angår, d. v. s. vad överbibliotekarien
under »expenser» uppför till skrivmateriel!, trycknings -

153

922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

kostnader, inventarier m. m. och övriga expenser, beräknas utgifterna
härför till 21,000 kronor. I betraktande av fallande priser torde en slutsumma
av 17,000 kronor härför vara närmelsevis riktigt uppskattad.
Materiellkostnaderna skulle alltså tillhopa belöpa sig a 102,000 kronor.
Häremot svarar i främsta rummet det ordinarie materiellanslaget
å 50,000 kronor. Vidare kunna här jämväl tagas i betraktande de
i överbibliotekariens inkomstberäkning upptagna posterna: donationsräntor
å 4,500 kronor och extra inkomster å 3,000 kronor. Sammanlagda
inkomsttitlar skulle uppgå till 57,500 kronor. Dragés sistnämnda
belopp från den beräknade utgiftssumman å 102,000 kronor,
erhålles ett belopp av 44,500 kronor, vilket alltså skulle utgöra det
erforderliga förstärkningsanslaget. Då man emellertid tager i betraktande
att för år 1921 biblioteket enligt beslut av 1920 års riksdag
åtnjuter extra anslag till bokinköp och bindning å tillhopa

30,000 kronor, skulle den verkliga kostnadsökningen i förhållande
till 1922 års riksstat belöpa sig till 14,500 kronor. Det synes mig
ändamålsenligt, att anslagen till nu ifrågavarande ändamål sammanföras
till ett gemensamt reservationsanslag å 44,500 kronor med
titel: Till materiell m. m. för universitetsbiblioteket.

Bland övriga expenskostnader intager värmekontot ett framträdande
rum. De årliga kostnaderna beräknas till 23,450 kronor.
Emellertid motivera de fallande priserna en nedsättning av denna
anslagspost. Enligt vad jag inhämtat, torde kostnaderna skäligen
kunna beräknas till i runt tal 12,500 kronor. Till belysning och
kraft är upptaget en post av 3,000 kronor, mot vilken jag ej funnit
anledning till erinran. Dragés från den sammanlagda summan av
dessa poster, eller 15,500 kronor, nuvarande ordinarie anslag till
uppvärmning och belysning m. m. a 8,200 kronor, erhalles ett belopp
av 7,300 kronor, vilket skulle utgöra det erforderliga ytterligare
anslaget till'' bränsle, uppvärmning m. m. Det sålunda ifrågasatta
anslaget synes böra såsom reservationsanslag uppföras under
titel: Till uppvärmning och belysning m. m.

De båda av mig nu förordade, efter årsbehov uppskattade beloppen
torde böra för förra halvåret 1923 upptagas till halva de
belopp jag beräknat för respektive ändamål.

Jag vill till sist uttala min förväntan, att, i händelse de nu
äskade anslagen varda av riksdagen beviljade, de skola möjliggöra
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 20

[72.]

154 1922. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.

[72.] för universitetsbiblioteket att, med iakttagande av en sparsam och
klok hushållning, på ett verksamt och för det vetenskapliga livet
gagnande sätt fylla sin betydelsefulla uppgift.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 såsom särskilda reservationsanslag anvisa
dels till materiell m. m. för universitetsbiblioteket
ett belopp av 22,250 kronor,

dels och till uppvärmning och belysning m. m.
för nämnda bibliotek ett belopp av 3,650 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

155

Lunds universitet.

13. Universitetet. Vid bifall till vad jag under punkten 77
föreslår kommer det ordinarie bestämda anslaget till Lunds universitet,
nu 918,079 kronor för år, att ökas med 500 kronor till 918,579
kronor för år.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptaga

dels det ordinarie bestämda anslaget till Lunds
universitet med hälften av ovan angivna belopp,
918,579 kronor, eller i avrundat tal med 459,290
kronor;

dels ock det ordinarie förslagsanslaget till
Lunds universitet, nu 5,000 kronor, med halva
beloppet eller 2,500 kronor.

14. Fortsätta anslag till lärararvoden m. m. I likhet med
vad jag tillstyrkt i motsvarande hänseende beträffande Uppsala universitet
har jag under denna punkt upptagit ett antal anslagsäskanden,
avseende vissa alltjämt behövliga lärararvoden m. m. vid
universitetet i Lund. Samtliga arvoden äro i nedanstående tablå
upptagna med halva belopp mot vad för år beräknats — dock med
undantag för anslagsposten undervisning i bokföring, vilken ansetts i
sin helhet erforderlig redan under förra halvåret 1923. I vissa fall hava
av universitetsmyndighetema förhöjningar ifrågasatts, vilka jag dock
icke kunnat biträda; i övrigt överensstämmer mitt förslag med
myndigheternas äskanden, och har — med undantag av arvodesbeloppens
halvering och frånsett ett belopp av 750 kronor till arvode
åt ledaren av den civilrättsliga delen av juridiska fakultetens propedeutiska
kurs, vilket belopp ansetts icke vara erforderligt förr än
under senare delen av år 1923 — någon ändring i förhållande till
vad för innevarande år äger rum icke vidtagits.

[73.]

Uni versitetet.

[74.]

Fortsätta anslag
till lärararvoden
m.m.

156

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

Ändamål, för vilket anslag beviljats

År, för vilket
anslag först
anvisats.

Anslagsbelopp, av mig
avsedda att utgå för
förra halvåret 1923,
kronor

För de kateketiska övningarna.

Till arvode åt en lärare i symbolik med
den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som i vederbörlig ordning bestämmes.

Till arvode åt en klinisk laborator och biträdande
lärare i medicin.

Till arvode åt en föreståndare för en ortopedisk
klinik och poliklinik vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund
med den undervisningsskyldighet under
åtta månader, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Till arvode åt den, som förordnas att leda
en ny, fjärde, kurs i fysikalisk diagnostik.

Till arvode åt en biträdande lärare vid
sagda fjärde kurs.

Till arvode åt den, som förordnas att leda
en ny, fjärde, kurs i icke-fysikaliska Undersöknin
gsm etoder.

Till arvode åt den, som förordnas att leda
fyra vederbörliga kurser i sjukvårdsteknik.

Till arvode åt den, som förordnas att under
fyra kurser meddela kostnadsfri propedeutisk
undervisning i allmän kirurgi.

Till avlöning åt en lärare vid den i stadgan
angående medicinska examina föreskrivna
undervisningskursen i allmän kemi.

1921

1914

1908 [1920]
1915 [1920]

1920

1909

100

750

3,000

2,000

under förutsättning ej
mindre att länets landsting
till avlönande av föreståndaren
tillskjuter ett belopp
av 3,000 kronor, så att
hans arvode sammanlagt
uppgår till 7,000 kronor,
än även att fullt lämplig
person för undervisningens
meddelandefinnes att tillgå.

500

Arvodet må ej utgå till
innehavare av docentstipendium.

250

Arvodet må ej utgå till
innehavare av docentsti
pendium.

500

Arvodet må ej utgå till
innehavare av docentstipendium.

500

Arvodet må ej utgå till
innehavare av docentstipendium.

2,000

Arvodet må ej utgå till
innehavare av docentstipendium.

1,250

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

.157

Ändamål, för vilket anslag beviljats

År, för vilket
anslag först
anvisats.

Anslagsbelopp, av mig
avsedda att utgå för
förra halvåret 1923,
kronor

Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för det vid universitetets kliniker å Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund
inrättade röntgenlaboratoriet och en därstädes
likaledes anordnad radiologisk sjukavdelning
med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.

Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för universitetets till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund förlagda klinik
och poliklinik för öron-, näs- och halssjukdomar
med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.

Till arvode åt en biträdande lärare i fysikalisk
diagnostik.

Till arvode åt en biträdande lärare vid patologisk-anatomiska
institutionen.

För anställande av ett biträde vid kursen
i allmän kemi för medicine studerande.

Till arvode åt en lärare i statistik att utgå
under de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt bestämma.

Till arvode åt en amanuens vid universitetets
konstsamlingar.

För anställande vid universitetet i Lund
av lektorer i tyska, franska och engelska
språken med den undervisningsskyldighet,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Bidrag till utgifter för en stiftelse vid universitetet
i Lund för svensk folkminnesforskning.

Till arvode åt en amanuens vid den med
professorn N. H. Nilsson-Ehles professur
förenade institutionen för ärftlighetsforskning.

1911

1914

1918

1921

1920

1906

1890

1921

1920

1,250

under villkor att Malmö
hus läns landsting för
samma år med lika stort
belopp bidrager till före
ståndarens avlöning.

1,000

under villkor att Malmöhus
läns landsting för
samma år med lika stort
belopp bidrager till föreståndarens
avlöning och
med föreskrift tillika, att
med arvodet ej må förenas
docentstipendium.

1,000

1,500

250

3,250

Med arvodet må icke
förenas docentstipendium.

400

8,250

utgående av ett år 1919
beviljat anslag av 99,000
kronor.

4,500

600

158 1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

Ändamål, för vilket anslag beviljats	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig avsedda att utgå för förra halvåret 1923, kronor
Till höjning av det i ordinarie bestämda anslaget till universitetet ingående ansla-get å 3,000 kronor för anställande av räknebiträden vid astronomiska observa-toriet.	1920	1,000
Till arvode åt en andre amanuens vid uni-versitetets i Lund astronomiska observa-torium.	1921	400
För anordnande vid universitetet i Lund av undervisning i bokföring enligt de när-mare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.	1909	600
Till anordnande av gymnastikövningar för kvinnliga studerande.	1921	250

Summan av dessa anslag utgör 35,100 kronor. Denna summa
bör nu begäras hos riksdagen såsom förslagsanslag högst, att av
Kungl. Maj:t användas för nu omförmälda ändamål i enlighet med
hittillsvarande särskilda bestämmelser och villkor för vissa av dem.
Vid fördelningen av anslaget böra de olika anslagsposterna var för
sig betecknas såsom förslagsanslag, högst.

På grund av vad jag nu anfört, tillstyrker jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att för beredande av avlöningsförmåner för
vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m. vid universitetet i Lund anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 35,100 kronor, att med
iakttagande av de för vissa fall ovan angivna
grunder med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas
för nu av mig omförmälda ändamål, skolande
de belopp, som ur berörda förslagsanslag,
högst, anordnas till anställande av lektorer i tyska,
franska och engelska språken anses utgå ur det
av 1919 års riksdag för detta ändamål beviljade
anslag.

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 159

15. Fortsatta anslag till materiell för vissa institutioner [75.]

m_ m. Under denna punkt får jag för Eders Kungl. Maj:t anmäla Fortsätta an
åtskilliga äskanden, avseende anslag till materiell för vissa institutioner
m. m. vid universitetet i Lund, där ett fortsatt behov av an- vissa instituslagsmedel
föreligger. Mitt förslag överensstämmer i huvudsak med tloner m- muniversitetsmyndigheternas
framställningar; i något fall har förhöjning
av vederbörande anslagspost ifrågasatts, vilken förhöjning jag
dock ej ansett mig kunna förorda. I övrigt är mitt förslag lika
med vad 1921 års riksdag för motsvarande ändamål beviljat, dock
med undantag därav att i nedanstående tabell de olika anslagsposterna
äro beräknade till hälften av motsvarande årskostnader.

I ett fall har emellertid det hittills utgående anslaget upptagits i
sin helhet redan för förra halvåret 1923, nämligen ifråga om posten
till anordnande av kurser i havsbiologi, enär, enligt vad upplysts, hela
beloppet är erforderligt redan under förra delen av året.

Ändamål, för vilket anslag beviljats	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig avsett för första halvåret 1923. kronor
Till materiell för den i stadgan angående medicinska examina föreskrivna under-visningskursen i allmän kemi.	1909	250
Till materiell för pediatriska klinikens vid universitetet laboratorium.	1918	250
Till uppehållande av verksamheten vid det psykologiska laboratoriet.	1915	375
Till materiell för historiska museet.	1919	3,250
Till materiell för geologisk-mineralogiska institutionen.	1916	500
För anordnande under sommarmånaderna av kurser i havsbiologi i Öresund eller närgränsande havsområden samt för före-tagande med studerande vid universitetet i Lund av havsbiologiska exkursioner under pågående terminer.	1919	1,675
Till bekostande av mekaniska arbeten vid fysiska institutionen.	1918	1,950
Till materiell m. m. för universitetsbiblio-teket.	1922	10,000

160

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

[76.]

Indragning
av vissa professorsprebenden
m. m.

Ändamål, för vilket anslag beviljats	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig ansett för första halvåret 1923. kronor
Till bokbinderiarbeten vid universitetsbiblio-teket.	1922	750
Till bestridande av renskrivningskostnader vid universitetets kansli och räntekam-	1922	600
mare.
För utgivande av universitetets årsskrift.	1912	7,500
Till materiell för inrättningen för gymna-stik och fäktkonst.	1911	250
Till hyra för idrottsplats samt till inköp och underhåll av idrottsmateriell m. m.	1918	450

Summan av dessa anslag utgör 27,800 kronor. Hos riksdagen
bör därför nu äskas ett reservationsanslag av 27,800 kronor för att
sedermera av Kungl. Maj:t med de i tablån angivna beloppen fördelas
för där omförmälda ändamål. Vid fördelningen av anslaget
böra de olika anslagsposterna var för sig betecknas såsom reservationsanslag.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till materiell för vissa institutioner vid
universitetet i Lund m. m. anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 27,800 kronor, att av Kungl. Maj:t användas
för ovan av mig omförmälda ändamål.

16. Indragning av vissa professorsprebenden m. m. Under
åberopande av vad jag under denna rubrik vid Uppsala universitet
anfört hemställer jag beträffande universitetet i Lund, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels förklara, att Stora Uppåkra och Flackarps
pastorat, Hällestads, Dalby och Bonderups pastorat
samt Husie pastorat i Lunds stift skola, Stora
Uppåkra och Flackarps pastorat från och med den
1 maj 1922 och de två övriga från och med den

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 1(51

1 maj 1923 befrias från att vara prebenden vid
lärostolar inom teologiska fakulteten vid univervitetet
i Lund, i följd varav innehavarna av vederbörande
lärostolar från och med nämnda tidpunkter
upphöra att åtnjuta inkomster från sagda
pastorat;

dels bestämma, att till vederbörande befattningshavare
skall av allmänna medel utgå ersättning
för de inkomstbelopp, som genom prebendenas
indragning — beträffande Stora Uppåkra
pastorat för tiden 1 januari—30 juni 1923 och beträffande
övriga pastorat för tiden 1 maj—30 juni
1923 — frångå dem, med respektive 2,550 kronor
beträffande Stora Uppåkra pastorat, 1,035 kronor
beträffande Hällestads pastorat och 597 kronor
beträffande Husie pastorat;

dels medgiva, att till beredande av ytterligare
lönefyllnad åt den teologie professor, som intill
den 1 maj 1923 innehar såsom prebende Husie
pastorat, må för tiden 1 januari—30 april 1923
utgå ett belopp av 550 kronor;

dels bestämma, att de professorer inom teologiska
fakulteten, vilka såsom prebenden senast
innehaft Västra Kärrstorps och Gflostorps samt
Stångby och Valkärra pastorat, skola, därest de
under förra halvåret 1923 kvarstå vid sina lärostolar,
för mistning av inkomsten från prebendena
under tiden 1 januari—30 juni 1923 åtnjuta ersättning,
beträffande Västra Kärrstorps pastorat
med 3,777 kronor och beträffande Stångby pastorat
med 3,766 kronor;

dels och i ersättning i samtliga nu berörda
hänseenden ävensom för beredande av angivna
lönefyllnad såsom förslagsanslag, högst, anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
belopp av 12,275 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 21

I76.|

162

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

[77.j 17. Professur i psykiatri. Bland de tjänstgöringar och kur Professur

i ser, som enligt gällande medicinska oxamensstadga böra av medicine
psykiatri, kandidater fullgöras och genomgås, innan de få avlägga medicine
licentiatexamen, förekommer en tjänstgöring av två månader vid
ettdera universitetets eller karolinska institutets psykiatriska klinik.
Föreståndaren vid denna klinik i Uppsala är professor i ämnet vid
Uppsala universitet liksom föreståndaren vid karolinska institutets
motsvarande klinik är professor vid institutet. Genom beslut den
26 januari 1883 föreskrevs rörande dels över läkartjänsten vid hospitalet
i Uppsala och professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala
universitet, dels överläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka
och professorsbeställningen i psykiatri vid karolinska institutet,
bland annat, att vid inträffad ledighet befattningarna skulle förenade
och samtidigt av medicinalstyrelsen anslås till ansökning lediga samt
att, då någon eller några sökande av medicinalstyrelsen befunnits
kompetenta, medicinalstyrelsen skulle översända handlingarna jämte
eget utlåtande till vederbörande akademiska konsistorium eller vederbörande
lärarkollegium, som hade att utsätta specimenstid för den
eller dem, vilka blivit av medicinalstyrelsen för kompetenta förklarade,
varefter vidare skulle förfaras i enlighet med gällande föreskrifter
angående förslag till professorstjänst.

I avseende å Lunds universitet har en annan anordning tilllämpats.
Genom beslut den 30 november 1900 förordnades, bland
annat, dels att blivande överläkare vid Lunds hospital och asyl
skulle vara pliktig att mot därför bestämd ersättning meddela
undervisning i psykiatri till den omfattning, som betingades av
Kungl. Maj:ts brev den 11 mars 1881, dock med förpliktelse för honom
att upphöra med denna lärarverksamhet samt frånträda det därför
utgående arvodet, om och när Kungl. Maj:t prövade sådant lämpligt,
dels att, innan förslag till återbesättande av överläkartjänsten uppsattes,
medicinalstyrelsen skulle inhämta yttrande av medicinska
fakulteten vid universitetet i Lund över de sökandes kompetens och
förtjänster med hänsyn till lärarskicklighet, vilket yttrande skulle
bifogas medicinalstyrelsens förslag till ifrågavarande tjänst.

Aven med avseende på den ersättning, som ovannämnda tre
befattningshavare åtnjuta för meddelandet av medicinsk undervisning,
förefinnas ganska avsevärda skiljaktigheter. Denna ersättning
utgår i Stockholm med 4,000 kronor, därav 3,000 kronor lön och

1922. Åttonde huvudtiteln: l/unds universitet.

Kitt

1,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt i Uppsala och Lund i
form av arvode, i Uppsala med 2,500 kronor och i Lund med 2,000
kronor.

Frågan om ett särskiljande av professorsbefattningen i psykiatri
vid universitetet i Uppsala från överläkartjänsten vid Uppsala hospital
och asyl har sedan länge varit ifrågasatt. Redan den kommitté,
som utarbetade förslag till anläggningen av en asyl för sinnessjuka
invid Uppsala hospital, uttalade i sitt den 18 juni 1893 avgivna betänkande
att det möjligen i framtiden kunde bliva behövligt att
skilja professorsbeställningen från överläkartjänsten. I samma riktning
gingo medicinalstyrelsens utlåtanden den 10 juni och den 22
november 1893 över det uppgjorda förslaget. Sedan uppstod denna
fråga ånyo gång efter annan utan att man kom till något resultat.
Orsaken härtill torde till en väsentlig grad hava berott därpå, att
med frågans lösning vore förenade betydande kostnader för nybyggnader.

I skrivelse den 12 december 1917 hemställde medicinalstyrelsen
— med understödjande i sin mån av en framställning från överläkaren
vid Uppsala hospital och asyl — att i samband med eventuel1
proposition måtte begäras riksdagens medgivande, att från och
med år 1919 den bestämmelse måtte upphöra att gälla, att 1910
års lönestat för överläkare med flera tjänstemän vid statens hospital
och asyler skulle beträffande överläkartjänsten vid Uppsala hospital
och asyl äga tillämpning endast under förutsättning, att tjänsten
skildes från professorsbefattningen i psykiatri vid Uppsala universitet.

Uti det betänkande, som löneregleringskommittén den 24 april
1918 avgav angående reglering av löneförmånerna m. m. för personal
vid statens hospital och asyler, anförde kommittén rörande befattningen
i Uppsala bland annat, att det kontanta avlöningsbeloppet,
som med ålderstillägg skulle för en överläkare, tillika professor, utgöras
av (7,500 + 600 +2,500) 10,600 kronor, finge i betraktande av
den för överläkaren vid Lunds hospital och asyl fastställda avlöningen
ej anses oskälig. Förutom det att Uppsala hospital och asyl
hade ett något större antal sjukplatser än Lunds hospital och asyl,
hade överläkaren vid förstnämnda anstalter att fullgöra en del arbeten,
som stode i samband med tjänsten såsom professor vid Uppsala
universitet och som icke tillkomme överläkaren vid Lunds hospital
och asyl. Kommittén ansåg sig ej böra göra någon erinran

164

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet,

mot vad medicinalstyrelsen hemställt, dock att överläkaren vid Uppsala
hospital och asyl fortfarande skulle vara skyldig att, om och
när Kung!. Maj:t kunde finna sådant lämpligt, frånträda professorsbeställningen
i psykiatri vid Uppsala universitet och därmed förenade
löneförmåner; och enär det syntes förtjäna att komma under utredning
och prövning, huruvida i fråga om de respektive lärarbefattningarna
i psykiatri vid Uppsala och Lunds universitet skäl verkligen
kunde förefinnas för bibehållande av nuvarande olikhet i tjänsteställning
och i avlöningshänseende mellan överläkarna vid Uppsala
och Lunds hospital och asyler eller huruvida ej i dessa avseenden
överläkaren vid Uppsala hospital och asyl borde likställas med överläkaren
vid Lunds hospital och asyl, syntes tilläventyrs- anledning
finnas att förplikta förstnämnde överläkare att jämväl underkasta
sig förändring i berörda avseenden.

I sammanhang med fastställande av utav 1918 års riksdag beslutad
avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen vid hospitalen
anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att, bland annat, verkställa
utredning i berörda avseende.

Uti det utlåtande, som medicinalstyrelsen med anledning härav avgav den
4 juni 1919, framhöll styrelsen, att utvecklingen av den psykiatriska undervisningen
vid rikets högskolor gått i den ordningen, att med den förut befintliga
överläkartjänsten vid anstalt för sinnessjuka i de städer, där högskolorna vore
belägna, blivit förenad lärarverksamhet vid dessa skolor. Om en sådan kombination
vid tiden för dess realiserande varit tillfyllest och lämplig, kunde den med
den utveckling, sinnessjukvården och fordringarna på undervisning i psykiatri
under årens lopp nått, icke vara tillfredsställande.

Vid flera tillfällen hade styrelsen uttalat sig för skilsmässa mellan överläkarbefattningen
vid Uppsala hospital och asyl och professuren i psykiatri vid Uppsala
universitet. Styrelsen vore allt fortfarande av den uppfattningen, att en sådan
skilsmässa vore synnerligen lämplig och önsklig. Å ena sidan vore den
överläkaren tillkommande vården av de sjuka med därmed förenad administration
av sjukhuset så krävande, att den helt toge tjänstinnehavarens arbete i anspråk,
å andra sidan vore professorsbefattningen av synnerlig vikt för den psykiatriska
undervisningen, och under tidens lopp hade kravet på denna undervisning
blivit allt större. Styrelsen ville i det avseendet erinra om de ökade fordringarna
på sakkunskap vid bedömandet av rättspsykiatriska frågor; den nya äktenskapslagen
fordrade psykiatrisk utbildning från läkarens sida, samma vore förhållandet
med vården av alkoholister, minderåriga förbrytare, förhållanden, som fordrade
grundliga studier av och god undervisning i psykiatri.

Vad beträffade kliniken i Lund tillkomme undervisningen i psykiatri därstädes
en lärare i ämnet (ej professor). Om alltså denna befattningshavare vore

16f>

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

befriad frän en del arbeten, som endast tillhörde professorer, vore kombinationen
— under nu rådande förhållanden — ej önskvärd. Antalet platser å Lunds hospital
och asyl uppginge nämligen till 1,232, alltså i det närmaste till samma storlek
som Uppsala hospital och asyl, varför sjukvården och anstaltens förvaltning
toge överläkarens tid och krafter helt i anspråk.

För styrelsen stode det alltså klart, att såväl överläkar- som lärarverksamheten
skulle hava en bestämd fördel av eu skilsmässa mellan de olika tjänsterna.
Det syntes styrelsen desto viktigare, att trågau om sådan skilsmässa bleve föremål
för statsmakternas prövning som, enligt vad styrelsen hade sig bekant, fråga
uppstått att för den kliniska undervisningen vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet uppföra nya byggnader med hänsyn till serafimerlasarettets trånga utrymme.
.

Styrelsen ansåge det därför vara av synnerlig vikt, att vid denna utredning
även den psykiatriska undervisningens behov av ändrade förhållanden vunne beaktande.
Först genom uppförande i samband med övriga kliniker av smärre
paviljonger för sammanlagt cirka 100 sinnessjuka med evakueringsrätt till andra
sjukhus syntes behovet av den psykiatriska undervisningen bliva riktigt tillgodosett.
Sjukhusavdelningar för klinisk psykiatriska undervisningen horde enligt
styrelsens förmenande helt skiljas från de stora hospitalen.

Det torde emellertid — fortsätter styrelsen — dröja en avsevärd tid, innan
den psykiatriska undervisningen på detta sätt kunde ordnas, och de nuvarande
förhållandena med kombination av tjänsterna måste alltså fortgå lång tid framåt.
Frågan om en skilsmässa vid Uppsala hade stått på dagordningen sedan lång tid
och redan år 1906 hade fakulteten framlagt ett förslag, utan att detta eller något
annat kunnat tillvinna sig statsmyndigheternas godkännande.

Över denna styrelsens framställning avgavs yttranden av medicinska
fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Lund
samt kansler sämbetet för rikets universitet. Medicinska fakulteten
anförde därvid:

Fakulteten ansluter sig fullkomligt till medicinalstyrelsens uppfattning och
finner det vara synnerligen eftersträvansvärt, därest det gåves ett professorsämbete
i psykiatri, med v.lket endast en psykiatrisk klinik av lämplig storlek vore förbunden.
Sedan länge har fakulteten också sysselsatt sig med frågan, huru detta
mål stode att vinna, och har därvid aven undersökt möjligheten, huruvida viss
avdelning skulle kunna utbrytas från det nuvarande hospitalet och tagas till dylik
psykiatrisk klinik. I överensstämmelse med den mening, som professor Nerander
i frågan uttalat, finner fakulteten dock, att en lösning på denna väg ej kan
uppnås.

Den enda verkligen tillfredsställande lösningen är därför, att ny psykiatrisk
klinik av lämplig storlek bleve uppförd — detta i likhet med det resultat, till
vilket den i medicinalstyrelsens yttrande omnämnda kommissionen, som tillsattes
av styrelsen jämlikt kungl. brev den 7 september 1907, kommit, i vad angår
förhållandena i Uppsala

Intill dess medel härför kunna beviljas, finner fakulteten ingen annan utväg

166

1922. Åttonde huvudtiteln: Jjunds universitet.

än att professorsämbetet i psykiatri förenas med överläkarbefattningen för Lunds
hospital och asyl på samma sätt som nu är fallet i Uppsala, vilket i undervismngshänseende
ej innebär någon förändring av de nuvarande förhållandena i
Lund. I detta sammanhang önskar emellertid fakulteten framhålla den vikt, som
den i betraktande av den stora både vetenskapliga och praktiska betydelse, vilken
tillkommer psykiatrien, tror sig böra fästa därvid, att den erhåller en representant
för detta ämne som ledamot av fakulteten. Därvid förbiser fakulteten ej den
svårighet, som detta kan innebära för innehavaren, så länge professorn jämväl
skall vara överläkare vid ett så stort hospital, men vill i detta sammanhang erinra
därom, att det mest betungande fakultetsuppdraget, nämligen dekanatet dock
ej nödvändigt behöver läggas på denna befattningshavare, vilken skulle kunna
undantagas därifrån — såsom ock skett för professorn i psykiatri i Uppsala —;
och vidare kunde man med fog akta därpå, att de arbetsuppgifter rörande fakultetens
angelägenheter av olika slag, som kunna uppdragas åt fakultetens olika
medlemmar, i allmänhet ej behövde lämnas åt denne professor, när de ej hade
mera direkt samband med psykiatrien.

Fakulteten vill i detta samband betona den mycket stora vikt, som under
alla förhållanden måste fästas därvid, att undervisningen i psykiatri alltid är tillgänglig
för de studerande. Nödvändigheten härav framgår ock ur det stora antal
studerande, som för närvarande ägna sig åt de medicinska studierna, och vilket
är val behövligt för fyllandet av den stora läkarbristen i landet. Här må jämväl
erinras därom, huru som professor Nerander under senare år och jämlikt
framställning och förslag från professorn i psykologi och pedagogik A. Herrlin
givit avgiftsfria kurser i allmän psykopatologi för de studerande i psykologi och
pedagogik, och att ett sådant behov av denna undervisning visat sig föreligga,
att Nerander givit dylik kurs till och med två gånger årligen.

Vad angår frågan om avlöningsförhållandena för professorn i psykiatri,
finner fakulteten det uppenbart, att, därest innehavaren av överläkartjänsten vid
Lunds hospital jämväl blir professor med säte i fakulteten, samma löneförmåner
höra beredas honom som vad fallet är i Uppsala. Även finner fakulteten det
ligga mycket stor vikt pa, att bestämmelserna i kungl. brevet den 26 januari
1883 rörande tillsättandet av detta ämbete i Uppsala utsträckas att även gälla
Lund, fakulteten vill nämligen betona den stora betydelsen därav, att hänsynen
till den vetenskapliga kompetensen vinner nödigt beaktande vid ämbetets
tillsättande, vilket på ett vida säkrare sätt förverkligas genom införandet även för
Lund av nämnda kungl. brevs bestämmelser rörande tillsättande av befattningsinnehavaren
i fråga.

Härefter anbefalldes medicinalstyrelsen att avgiva förnyat yttrande
i ärendet. Styrelsen anförde i utlåtande den 22 januari 1921
följande:

Styrelsen vidhölle sin i ovanberörda skrivelse den 4 juni 1919 uttalade
åsikt, att det skulle vara en bestämd fördel såväl för överläkarverksamheten vid
Uppsala och Lunds hospital som för lärarverksamheten vid Uppsala och Lunds
universitet, att överläkar- och lärarbefattningarna skildes Lån varandra. Då det

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

167

emellertid torde dröja en avsevärd tid, innan en dylik skilsmässa kunde åstadkommas,
vore för närvarande enda möjligheten att lärarbefattningarna tillsvidare
förenades med överläkarbelattningarna; och funne styrelsen, i likhet med vad
medicinska fakulteten i Lund anfört uti sitt nyssberörda yttrande, att lärarbefattningen
därstädes borde med hänsyn till den psykiatriska undervisningen, på sätt
för närvarande vore förhållandet i Uppsala, ombildas till en professur, varigenom
plats såsom ledamot i fakulteten skulle beredas åt dess innehavare, som sålunda
bleve i tillfälle att bevaka sitt ämnes intressen. Mot eu dylik anordning hade
styrelsen intet att erinra, då den endast vore avsedd att vara ett provisorium och
då den väsentligare delen av det med de förenade tjänsterna förbundna arbetet
redan nu ålåge en och samma person samt en lindring i göromålen såsom fakultetsledamot
kunde medgivas därigenom, att innehavaren av professuren, på sätt
medicinska fakulteten föreslagit, befriades från dekanat.

Vid en dylik kombination borde emellertid beträffande tillsättningen av
dessa tjänster i Lund tillämpas enahanda bestämmelser, som genom brev den 26
januari 1883 vore fastställda i fråga om tillsättningen av motsvarande tjänster i
Uppsala och Stockholm.

Vad beträffar avlöningsförmånerna för de förenade överläkar- och lärarbefattningarna
i Uppsala och Lund borde dessa förmåner för befattningarna i såväl
Uppsala som Lund bestämmas enligt de principer, som vore gällande för befattningarna
i Uppsala, och sålunda huvudavlöningen utgå i form av överläkarlön
och professuren avlönas med ett arvode. Den administration och de ekonomiska
ärenden av mångfaldigt slag, vilka ålåge överläkarna vid hospitalen, voro nämligen
av den vidd och betydelse, att med hänsyn till hospitalens intressen huvudvikten
måste läggas vid anställningen som överläkare, detta desto mer som överläkarna
måste vara bosatta inom anstalterna och de för dem anvisade bostäderna
inginge i de för överläkarna fastställda avlöningsförmånerna.

''Beträffande storleken av de arvoden, som borde tillerkännas innehavarna
av respektive professurer, ansåg styrelsen icke något yttrande påfordras från styrelsens
sida, då detta syntes vara en angelägenhet, som det tillkomme vederbörande
universLetsmyndigheter att utreda.

I en av kanslersämbetct för rikets universitet med eget utlåtande
av den 12 augusti 1921 till Eungl. Maj:t överlämnad framställning
liar nu det större konsistoriet vid universitetet i Lund hemställt
om utverkande av proposition hos 1922 års riksdag om inrättande
av ett mod överläkarbefattningen vid Lunds hospital och
asyl förbundet professorsämbete i psykiatri vid universitetet ävensom
att det nuvarande arvodet å 2,000 kronor till läraren i psykiatri
måtte utbytas mot ett för det nya professorsämbetet avsett arvode
att utgå med 2,500 kronor.

Till grund för denna konsistoriets hemställan ligger en den 15
april 1921 dagtecknad skrivelse från medicinska fakulteten av huvudsakligen
följande innehåll:

[77.

168

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

[77.] Den 13 december 1919 har fakulteten vid besvarandet av remiss från

kanslersämbetet den 4 juli 1919 rörande avlöning åt lärarna i psykiatri vid de
olika högskolorna framhållit den stora betydelsen för fakulteten därav att —
under nu rådande förhållanden och så länge ingen särskild psykiatrisk klinik
blivit bragt till stånd — överläkarbefattningen vid Lunds hospital och asyl bleve
förbunden med ett professorsämbete i psykiatri.

Då nuvarande innehavaren av denna överläkarbefattning under år 1921 uppnår
pensionsåldern, finner fakulteten det nödigt att framställa förslag om upprättande
av ett dylikt professorsämbete.

Under åberopande av vad fakulteten i sitt ovan citerade yttrande av den
13 december 1919 anfört, vartill ytterligare kunde fogas en erinran om den ganska
stora tillströmning av deltagare till tjänstgöringen i psykiatri under år 1920,
vilken är väl ägnad att belysa behovet av undervisning i psykiatri i Lund, får
fakulteten sålunda framhålla den synnerligen stora vikt, som den måste lägga
därpå, att fakulteten nu i det avseendet måtte vinna likställighet med de övriga
bägge medicinska högskolorna i landet, att en representant för den psykiatriska
vetenskapen bleve medlem även av härvarande fakultet, liksom fallet så länge
varit vid de båda andra högskolorna. Behovet och nyttan av en representant
för ämnet psykiatri inom fakulteten torde från vetenskaplig synpunkt icke behöva
särskilt motiveras, men även (enbart) från praktisk synpunkt sett är en representant
mycket önsklig, då frågor av psykiatrisk och rättspsykiatrisk natur kunna
förekomma till behandling i fakulteten genom remisser eller på annan väg.
Under den tidsperiod, varunder de nuvarande bestämmelserna ägt bestånd, har
visserligen hospitalsöverläkaren icke undandragit sig att vid behov biträda fakulteten
och förre hospitalsläkaren Ödinan var till och med under en följd av år
genom särskilt förordnande ledamot av fakulteten, men någon som helst skyldighet
för hospitalsöverläkaren att i fakultetsärenden stå till tjänst finnes icke.

På grund av remiss har medicinalstyrelsen den 14 september
1921 avgivit utlåtande i ärendet och därvid såsom yttrande åberopat
vad styrelsen anfört i sina ovan omförmälda skrivelser den 4 juni
1919 och den 22 januari 1921.

i. lent schef n Såsom framgår av det utav mig lämnade referatet är frågan

om ett särskiljande av de psykiatriska lärarbefattningarna vid de

medicinska högskolorna från överläkartjänsterna vid vederbörande
hospital ett gammalt spörsmål, som sedan länge dryftats och
väl i sinom tid tränger fram till sin lösning. Detta är emellertid
en fråga av en väsentligt större räckvidd, och jag saknar an ledning

att i detta sammanhang närmare uppehålla mig vid densamma,
då det nu allenast gäller att bedöma frågan vid ett bibehållande
av nuvarande anordningar. Framställning har vidare gjorts
från Uppsala universitet angående höjning av arvodet till professorn
i psykiatri därstädes till 5,000 kronor, varjämte från de akademiska

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 169

myndigheterna i Lund förslag föreligger att även vid bifall härtill |77.|
uppnå likställighet med förhållandena i Uppsala. Ej heller denna
sistnämnda fråga har jag nu velat upptaga till närmare skärskådande,
utan jag har i detta sammanhang velat taga sikte allenast på det
från Lund sedan länge hävdade kravet på full likställighet i förevarande
avseende med motsvarande befattning vid Uppsala universitet,
sådan denna nu är i gällande stat reglerad.

Jag har då ej kunnat undgå att finna starka skäl tala för ett bifall
till det föreliggande förslaget. Det är givetvis av synnerlig vikt,
att den psykiatriska undervisningen blir tillgodosedd vid samtliga
medicinska fakulteterna i riket på ett fullt tillfredsställande och i
möjligaste mån likartat sätt. Grenom en ombildning till en professur
av den nuvarande lärarbefattningen i psykiatri vid Lunds universitet
skulle den uppenbara fördelen vinnas, att ämnet erhölle en representant
inom fakulteten. Professorn i psykiatri skulle visserligen
i behörig grad befrias från vissa honom såsom fakultetsledamot
åliggande göromål men skulle äga rättighet och skyldighet att i
fakulteten bevaka sitt ämnes intressen. Dessa fördelar äro givetvis
så stora, att de mer än väl uppväga den relativt obetydliga kostnadsökning
av 500 kronor, som skulle bli en följd av ett bifall till
förslaget. Då jag sålunda tillstyrker upprättande av en professur i
psykiatri vid Lunds universitet i analogi med vad förhållandet är i
Uppsala och vid karolinska institutet, förutsätter jag desslikes, att i
avseende å tillsättningsförfarandet jämväl full överensstämmelse varder
rådande de olika fakulteterna emellan och att alltså, i enlighet med
myndigheternas i Lund uttryckta önskan, de bestämmelser, som
härutinnan gälla genom 1883 års brev, varda tillämpade jämväl i
avseende å den nya professuren i Lund. Desslikes torde, i likhet
med vad fallet är beträffande motsvarande befattningshavare vid
Uppsala universitet, böra i fullmakt för blivande innehavare av den
kombinerade överläkartjänsten vid Lunds hospital och asyl och den
nu föreslagna professuren i psykiatri stadgas, att denne skall vara
skyldig att, om och när Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, frånträda
professorsbeställningen och därmed förenade avlöningsförmåner.

Till sist vill jag allenast erinra därom, att den föreliggande
frågan nu blivit i så måtto aktuell, som den nuvarande innehavaren
av överläkartjänsten vid Lunds hospital och asyl, f. d. e. o. professorn
T. Nerander, som den 22 september 1921 fyllt 65 år, numera
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 22

170

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

[78.]

Utrustning
för fysiska
institutionen.

erhållit avsked från sin befattning. I anledning av Neranders väntade
avskedstagande medgav Knngl. Maj:t, på därom av universitetsmyndigheterna
gjord framställning, genom beslut den 29 juli 1921,
att med åtgärder för återbesättande av ifrågavarande överläkarbefattning
må tillsvidare anstå intill utgången av år 1922.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Majrt
måtte föreslå riksdagen

att, med uteslutande av det i utgiftsstaten för
universitetet i Lund, under rubriken A) Avlöningar
m. m. a) Professorer m. fl., medicinska fakulteten
uppförda arvodet å 2,000 kronor till årligt arvode
åt överläkaren vid Lunds hospital och asyl för
undervisning i psykiatri, under samma rubrik uppföra
ett arvode å 2,500 kronor åt en professor i
psykiatri med föreskrift att denna befattning skall
vara förenad med överläkarbefattningen vid Lunds
hospital och asyl, ävensom att för ändamålet höja
det ordinarie bestämda anslaget till universitetet
i Lund med ett belopp av 500 kronor.

18. Utrustning för fysiska institutionen. I anledning av
Kungl. Maj:ts därom gjorda framtällning beviljade 1921 års riksdag
till förbättrande av utrustningen för fysiska institutionen vid universitetet
i Lund ett anslag av 50,000 kronor samt anvisade därav
på extra stat för år 1922 såsom reservationsanslag ett belopp av

20,000 kronor. Kungl. Maj:t hade ifrågasatt en annan fördelning av
anslaget i så måtto, att ett belopp av 30,000 kronor föreslagits utgå
för första anslagsåret. Som skäl för ändringen härutinnan anförde
riksdagen:

Med hänsyn till de sjunkande konjunkturer, som redan inträtt och som
kunna förväntas fortsätta, har riksdagen ansett sig böra besluta en annan fördelning
av anslaget än ifrågasatts. Det synes nämligen riksdagen, att man genom
att lägga den större delen av anslaget på ett kommande år skulle kunna vinna
möjligheter att få ett rikare utbyte för de anslagna medlen än om större delen
av anslaget konsumerades under förhållandevis ogynnsamma ekonomiska förhållanden.

I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande
av den 12 augusti 1921 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning
har nu det större akademiska konsistoriet i Lund i anslut -

171

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

ning till cn skrivelse av professorn M. Siegbahn hemställt om anvisande
för år 1923 av återstående beloppet, 30,000 kronor, av omförmälda
av riksdagen beviljande anslag. För egen del hemställer
kanslern om utverkande för förra halvåret 1923 av halva beloppet
eller alltså 15,000 kronor.

I enlighet med kanslerns förslag hemställer jag det Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att av det till förbättrande av utrustningen
för fysiska institutionen vid universitetet i Lund
beviljade anslaget av 50,000 kronor anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom
reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor.

19. Disposition av arvodet till en ritmästare. Under rubriken!
Ritsalen finnes i utgiftsstaten för universitetet i Lund, avdelningen
A) Avlöningar m. m., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar in. m., såsom arvode åt en
ritmästare upptaget ett belopp av 1,000 kronor.

Sedan ritmästarbefattningen vid universitetet den 24 april 1917
blivit ledig, uppstod fråga om befattningens indragande och de med
tjänsten förenade lönemedlens användande på annat sätt. Efter av
universitetskanslern gjord hemställan föreskrev Kungl. Maj:t genom
beslut den 1 juni 1917, att med befattningens återbesättande skulle
anstå tills vidare till den 1 september 1918, i avvaktan på att utredning
i frågan bleve verkställd.

Sedan genom större akademiska konsistoriets försorg dylik utredning
blivit verkställd, föreslog konsistoriet beträffande användningen
av ifrågavarande lönemedel bestämmelser av följande innehall.

1) Halva anslaget (500 kronor) användes till årliga kurser i ritning och
uppmätning för vetenskapliga ändamål, omfattande dels

a) handledning i avteckning och avbildning (inkl. fotografering) av föremål
för olika slag av reproduktion, dels

b) handledning i uppmätning och uppritning av fornminnen och byggnadsverk
jämte avvägning och inläggning a karta samt fotografering.

2) Andra hälften (500 kronor) användes till ett tekniskt biträde vid konstsamlingarna,
vilket skulle dels

a) giva årliga kurser, avseende att bibringa kännedom om de fria konsternas
teknik, deras uttryckssätt och metoder, dels

b) biträda i vården och konserveringen av universitetets konstsamlingar.

Departe mentschefen.

[79.]

Disposition
av arvodet
till en ritmästare.

172

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

Rörande dessa arbeten skulle det större akademiska konsistoriet meddela
närmare bestämmelser.

Den under 1 a) föreslagna kursen skulle huvudsakligen vara avsedd för rökare
av naturvetenskapliga och medicinska studier samt anordnas genom av den
matematisk-naturvetenskapliga sektionen och den medicinska fakulteten utsedda
kommittera.de;
i konsthistoria och det historiska museets föreståndare. Den person, som skulle
leda kurserna, skulle av det mindre konsistoriet för varje läsår antagas.

Den under 2 a) föreslagna kursen, som avsågs att vara ett verkligt komplement
till den konsthistoriska undervisningen och skulle bliva av stor nytta bland
annat för utbildningen av museitjänstemän, kunde lämpligen anordnas av professorn
i konsthistoria, vilken även i kursgivaren finge ett välbehövligt biträde
vid samlingarnas vård.

Enär den föreslagna anordningen borde någon tid försöksvis
prövas, innan ett definitivt beslut i frågan fattades, begärde Kungl.
Maj:t hos 1918 års riksdag godkännande av en disposition av de
ifrågakomna lönemedlen, på sätt föreslagits, intill utgången av år
1921; och medgav riksdagen, med bifall härtill, att det med ritmästarbefattningen
förenade arvode av 1,000 kronor finge från och
med höstterminen 1918 till 1921 års slut disponeras i enlighet med
ovan angivna förslag. Genom Kungl. Maj:ts brev den 22 juli 1918 meddelades
beslut i överensstämmelse härmed, varjämte föreskrevs, att
med åtgärder för återbesättande av ritmästarbefattningen skulle anstå
till ingången av år 1922.

Förslag föreligger nu om en förlängning av den hittills prövade
provisoriska anordningen. Enligt vad professorerna E. Wrangel,
K. A. Grönwall och O. Kydbeck i skrivelse till större konsistoriet
meddelat, har ifrågavarande arvode i enlighet med Kungl. Majrts
föreskrifter använts på sådant sätt, att 500 kronor utgå till en kurs
i de fria konsternas teknik jämte biträde vid konstmuseets konserveringsarbete,
300 kronor till en kurs i reproduktionsmetodernas teori
och praktik samt 200 kronor till en kurs i uppmätning och avbildning
av byggnadsverk. Enär dessa arbeten och kurser visat sig i
hög grad gagneliga, hade bemälda professorer föreslagit åtgärder, dels
för beredande av ytterligare fem års anstånd med ritmästartjänstens
tillsättande, dels ock för en disposition under samma tid av
ifrågavarande arvode i enlighet med vad som senast bestämts och
ägt rum, dock med den ändringen, vad de två senare kurserna beträffade,
att de måtte, efter behov, få anordnas vart eller vart annat

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 173

år, i senare fallet med användande av båda årens medel. Konsis- |79.|
toriet avlät skrivelse i överensstämmelse härmed till kanslern för
rikets universitet, vilken med utlåtande den 7 juli 1921 överlämnat
konsistoriets och nämnda professorers framställningar i ämnet samt därvid
hemställt om föreskrifter, att med åtgärder för återbesättande
av ritmästarbefattningen skulle anstå ytterligare till ingången av år
1927, ävensom att de med befattningen förenade lönemedlen skulle
från och med den 1 januari 1922 till utgången av år 1926 disponeras
i enlighet med föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den 22 juli 1918,
dock med den jämkning, att kurserna i ritning och uppmätning för
vetenskapliga ändamål finge efter förefallande behov anordnas vare
sig vart eller vart annat år, i senare fallet med användande av den
å samma kurser belöpande andel av anslaget för två år. Grenom
beslut den 22 juli 1921 har Kungl. Maj:t allenast medgivit, att med
åtgärder för återbesättande av ifrågavarande tjänst må anstå tills
vidare till den 1 september 1922. Ärendet i övrigt är uppenbarligen
av den beskaffenhet, att riksdagens medgivande måste inhämtas.

Då den hittillsvarande provisoriska anordningen beträffande dis- Departe
positionen av ritmästararvodet synes vara för universitetets behov men st ,r en
ändamålsenlig och gagnelig, torde den böra tillsvidare uppehållas.

Mot den i förhållande till hittillsvarande anordning föreslagna jämkningen
beträffande vissa kurser har jag intet att erinra. Det av
1918 års riksdag i förevarande avseende lämnade medgivandet avser
tiden till 1921 års slut. Då nu ett eventuellt förnyat medgivande
av riksdagen ej kan tänkas avse en tidigare tidpunkt än från
och med hösttermien 1922, inträder det förhållandet, att några bestämmelser
för dispositionen av ifrågavarande arvode ej finnas för
vårterminen 1922. Enligt gällande föreskrifter skall emellertid detta
arvode överföras å universitetets reservfond, i vad det belöper å
tiden intill dess ett förnyande av hittillsvarande anordning kan träda
i kraft. Hinder lärer emellertid ej möta för kanslersämbetet att
för sagda vårtermin från reservfonden ställa till konsistoriets förfogande
vad som under denna termin kan för förevarande ändamål
befinnas erforderligt.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att det med ritmästarbefattningen vid universitetet
i Lund förenade arvodet av 1,000 kronor

1922. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.

må från och med höstterminen 1922 till 1926 års
slut disponeras på sådant sätt, att 500 kronor utgå
till en kurs i de fria konsternas teknik, uttryckssätt
och metoder jämte biträde i vården och konserveringen
av konstsamlingarna, 300 kronor utgå
till en kurs i reproduktionsmetodernas teori och
praktik samt 200 kronor utgå till en kurs i uppmätning
och avbildning av fornminnen och byggnadsverk,
dock att, vad de två senare kurserna beträffar,
de må efter förefallande behov anordnas vare
sig vart eller vartannat år, i senare fallet med
användande av den å samma kurser för två år
belöpande andel av anslaget.

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

175

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

20. Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det ordinarie
bestämda anslaget till karolinska institutet år i 1922 ars riksstat
uppfört med 312,685 kronor. I den nu ifrågasatta staten för iörra
halvåret 1923 bör detta anslag uppföras med halva beloppet eller i
runt tal 156,343 kronor.

Vidare äro för karolinska institutet i riksstaten uppförda ett stort
antal särskilda reservationsanslag, avseende materiell för de olika

institutionerna och klinikerna vid institutet.

Dessa reservationsanslag äro följande:

Institutets materiell i allmänhet.......................kronor 22,000: -

Materiell m. m. för anatomiska institutionen........... » 7,000:

* ■» » » histologiska » * 3,000:

s » » » kemiska » * 3,000:

» » » » fysiologiska 8 * 3,500:

» » » » patologisk-anatomiska» ........... * 5,500: —

» » » » hygieniska » * 2,600:

» » » » farmakologiska » * 1,000:

» » » » rättsmedicinska » * 1,800:

t i> » » medicinska kliniken................. * 2,500:

» * » » gynekologiska » å serafimerlasarettet . . * 500:

» » » » kirurgiska » * 1,000: —

» » » » nerv- * * 500: —

» » » > oftalmiatriska » * 500:

Underhåll och förökande av biblioteket ................. * 10,000:

» » » » anatomiska museet............ » 2,000: —

» av djur- och operationsavdelningen............. * 1,500:

Teckningar i vetenskapliga ändamål.................... * 700: —

Materiell in. m. för obstetriska kliniken vid allmänna barnbörds huset.

...................................... 3 1,000:

De ändamål, för vilka nu angivna reservationsanslag äro beviljade,
tillgodosågos före år 1917 förmedelst särskilda under institutets
bestämda anslag uppförda anslagsposter. Då det emellertid visade
sig mindre ändamålsenligt att dessa anslagsposter hade karaktär av
bestämda anslag, blcvo genom beslut av 1916 ars riksdag desamma

180-1

Karolinska

mediko kirurgiska institutet.

176

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

(80.]

utbrutna ur det ordinarie bestämda anslaget och i riksstaten uppförda
såsom särskilda reservationsanslag. Sedermera hava vissa av
dessa anslag till sina belopp blivit av riksdagen höjda, varjämte ett
eller annat nytt dylikt anslag tillkommit.

Det synes mig nu mindre lämpligt att för framtiden belasta
riksstaten med en särskild uppräkning av dessa för närvarande till
19 uppgående olika reservationsanslag. Någon olägenhet kan jag
icke finna skulle uppkomma därigenom, att samtliga dessa anslag
sammansloges till ett gemensamt reservationsanslag »till materiell
m. m. för vissa institutioner och kliniker vid karolinska medikokirurgiska
institutet m. m.», vilket gemensamma anslag sedermera
skulle kunna av Kungl. Maj:t fördelas med belopp, utgående såsom
särskilda reservationsanslag, på de olika institutionerna eller för tillgodoseende
av de olika ändamål, för vilka de speciella anslagen nu
utgå. En dylik anordning skulle även innebära rätt för Kungl. Maj:t
att utan riksdagens hörande inom det gemensamma anslagets ram
företaga sådana jämkningar i avseende å de för de olika institutionerna
fastställda beloppen, som eventuellt kunna komma att befinnas
lämpliga och ändamålsenliga. Jag tillstyrker alltså, att framdeles
i riksstaten upptages ett ordinarie reservationsanslag med nyss angivna
rubrik.

Sammanlagda beloppet av de i riksstaten nu uppförda reservationsanslagen
utgör 69,600 kronor. För förra halvåret 1923 skulle
erfordras hälften av denna summa eller 84,800 kronor, fördelade så,
att för varje ändamål, som nu är med särskilt anslag tillgodosett,
skulle beräknas hälften av nu utgående belopp. Den nyss berörda
summan 34,800 kronor, skulle alltså fördelas på följande
sätt:

Institutets materiell i allmänhet.....................

Materiell m. m. för anatomiska institutionen.........

» » » » histologiska » .........

» » » » kemiska » .........

» » s> » fysiologiska » .........

» » » » patologisk-anatomiska» ........

» » » » hygieniska » .........

» » » * farmakologiska » .........

» » » » rättsmedicinska » .........

» » » » medicinska kliniken...............

» » » ■» gynekologiska » å serafimerlasarettet

kronor 11,000: —
» 3,500: —

» 1,500: —

» 1,750: —

» 2,750: —

» 1,300: —

» 500: —

» 900: —

» 1,250: —

» 250: —

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

177

Materiell m. in. för kirurgiska kliniken.................kronor

» » » » nerv- * *

» » » » oftalmiatriska » *

Underhåll och förökande av biblioteket................. *

» » » » anatomiska museet........... »

» av djur- och operationsavdelningen............. »

Teckningar i vetenskapligt ändamål .................... *

Materiell m. m. för obstetriska kliniken vid allmänna barnbörds huset.

................... *

Summa kronor 34,800: —

De nu å institutets ordinarie stat uppförda förslagsanslagen till
arvoden åt vikarierande akademiska lärare å 2,000 kronor och till
ersättning åt vikarier för kamreraren m. fl. å 600 kronor böra förra
halvåret 1923 uppföras med hälften av nu utgående belopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923

dels upptaga det ordinarie bestämda anslaget
till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu
312,685 kronor, med halva beloppet eller i avjämnat
krontal 156,343 kronor;

dels — med uteslutande ur riksstaten av de
under karolinska mediko-kirurgiska institutet nu
upptagna 19 ordinarie reservationsanslagen å sammanlagt
69,600 kronor — under nämnda institut
uppföra ett ordinarie reservationsanslag till materiell
m. m. för vissa institutioner och kliniker vid
samma institutet m. m. med ett belopp av 34,800
kronor, att av Kungl. Maj:t fördelas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig ovan angivits;

dels upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
arvoden åt vikarierande akademiska lärare, nu 2,000
kronor, med halva beloppet eller 1,000 kronor;

dels ock upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till ersättning åt vikarier för kamreraren m. fl., nu
600 kronor, med halva beloppet eller 300 kronor.

21. Fortsätta anslag till lärararvoden m. m. Under denna
punkt har jag, i likhet med vad som skett för innevarande år, sammanfört
ett antal anslagsäskanden, avseende vissa alltjämt erforder Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 23

500: —
250: —
250: —
5,000: —
1,000: —
750: —
350: —

500: —

[81.]

Fortsätta anslag
till lärår
arvoden
m. m.

178 1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

[81.] liga lärararvoden m. m. vid karolinska institutet. Jag har, på
samma sätt som jag förfarit i fråga om liknande anslag för universiteten
i Uppsala och Lund, upptagit dessa anslag för förra halvåret
1923 till hälften av det för år 1922 för varje särskilt ändamål
anvisade beloppet, dock med undantag för anslagsposten till en pediatrisk
klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn,
i avseende å vilken årsanslaget utgör 2,900 kronor, men enligt vad
som upplysts allenast 1,000 kronor äro erforderliga under förra delen
av året. I vissa fall hava av institutets lärarkollegium och universitetskanslern
ökningar föreslagits av nu utgående anslag. Jag
har ansett frågan härom böra anstå till närmare övervägande i samband
med framställningar till 1923 års riksdag, då det gäller att
efter nuvarande provisorium uppgöra förslag till en ny helårsbudget.
Ändamålet med respektive anslag, det år, för vilket det först utgått,
samt de an slagsbelopp, som nu av mig föreslås för förra halvåret
1923, framgå av följande tablå:

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig avsedda för förra halv-året 19:13. Kronor.
Till arbetsbiträde vid biblioteket........	1920 [1900]	775
Arvode åt ett lärarbiträde vid den förbe-redande kursen i allmän kemi.......	1910	1,250
Arvode åt biträdande lärare i medicin . . .	1908	1,500
Arvode åt biträdande lärare i kirurgi ....	1908	1,500
Arvode åt underläkaren vid allmänna barn-huset i Stockholm för handledning av de studerande......................	1908	300
Arvode åt en biträdande läkare vid röntgen-institutet å serafimerlasarettet........	1908	1,500
Arvode åt en amanuens vid samma in-stitut ..........................	1908	750
Arvode åt en biträdande lärare i oftal-miatrik.........................	1920	1,500

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 179

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig avsedda för förra halv-året 1923. Kronor.
Till upprättande av den institutet åliggande undervisningen och sjukvården vid vissa obstetriska och gynekologiska kliniker un-der den tid av året, då de ordinarie lärarna vid institutet icke ombesörja nämnda un-dervisning och sjukvård............	1904	750
Till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ....	1887	1,000
Arvode åt en amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbats-bergs sjukhus....................	1913	1,000
Arvode åt en andre amanuens vid samma klinik .....................	1920	500
Arvode åt en underläkare vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus......	1922	1,250
Arvode åt en amanuens vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus......	1913	1,000
Arvode åt en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset. . . .	1915	1,000
Arvode åt en amanuens vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.......	1907	1,000
Arvode åt en andre amanuens vid samma klinik..........................	1915	500
Verkställande av färgfotografering vid sy-filidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran	1922	500
Till bestridande av vaktmästargöromål vid kemiska institutionen..............	1921	500
Till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid vanföranstalten i Stockholm	1921	4,100
Anslaget utgår enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

180

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

[82.]

Fortsätta
anslag till
materiell
m. m. för
vissa

institutioner.

Summan av dessa anslag utgör 22,175 kronor. Denna summa
bör nu begäras hos riksdagen såsom förslagsanslag, högst, att av
Kungl. Maj:t fördelas för nu omförmälda ändamål med enahanda
såsom förslagsanslag, högst, betecknade belopp, som i tablån angivits,
samt i enlighet med hittillsvarande särskilda bestämmelser och
villkor för vissa av dem.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att för beredande av avlöningsförmåner för
vissa extra ordinarie lärare och amanuenser m. m.
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 22,175 kronor, att med
särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas för nu
av mig omförmälda ändamål.

22. Fortsatta anslag; till materiell m. m. för vissa institutioner.
I anslutning till vad jag under punkt 68 här ovan
anfört i fråga om fortsatta anslag till materiell m. m. vid universitetet
i Uppsala får jag för Eders Kungl. Maj:t anmäla en del anslagsfrågor,
avseende materiell m. m. vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet. I visst fall har förhöjning av ett belopp ifrågasatts,
vilken höjning jag dock ej nu ansett mig kunna förorda. En tablå
rörande dessa anslag följer härmed:

Ändamål, för vilket anslag beviljats.	År, för vilket anslag först anvisats.	Anslagsbelopp, av mig avsedda för första halv-året 1923. Kronor.
Materiell vid kemiska institutionen......	1910	750
Materiell m. m. för medicinska kliniken . .	1919	1,750
Materiell m. m. för röntgeninstitutet.....	1908	1,500
Materiell m. m. för djur- och operations-avdelningen .....................	1922	500

Anslaget till förstärkande av det å ordinarie stat uppförda
reservationsanslaget till underhåll av djur- och operationsavdelningen
är för närvarande uppfört såsom förslagsanslag, högst. En förändring
av detta anslags karaktär till reservationsanslag torde emeller -

1H1

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

tid vara förenligt med do grunder för de extra anslagens beteckning,
som under de senaste åren tillämpats. De övriga tre anslagen hava
varit uppförda såsom reservationsanslag. Samtliga ovannämnda anslagsbelopp
böra sålunda härefter utgå såsom reservationsanslag.

De utgöra tillhopa 4,500 kronor. Denna summa bör nu äskas hos
riksdagen för att i sinom tid av Kungl. Maj:t med enahanda såsom
reservationsanslag betecknade belopp för helt ar räknat, som nu
utgå, fördelas för ovan angivna ändamål.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

riksdagen

att till materiell m. m. för vissa institutioner
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett reservationsanslag av 4,500 kronor, att av
Kungl. Maj:t användas för ovan av mig omförmälda
ändamål.

23. Patologiskt-anatomiskt laboratorium. I enlighet med [83.]
Kungl. Majrts därom framställda förslag anvisade 1921 års riksdag Patologiskt
dels till lokalhyra för ett till Stockholms stads allmänna försörj- laa("rinm
ningsinrättning förlagt patologiskt-anatomiskt laboratorium ett belopp
av 2,000 kronor, dels ock till vetenskapliga arbeten å ett dylikt
laboratorium ett belopp av 4,000 kronor. Därjämte anvisade riksdagen
för bestridande av nämnda lokalhyra ett anslag av 500 kronor
på tilläggsstat för år 1921.

Ifrågavarande laboratorium hade tidigare varit förlagt till Sabbatsbergs
sjukhus. I och med att förre professorn i patologisk anatomi
vid karolinska institutet Gr. Hedrén, som tillika var anställd
som obducent vid Sabbatsbergs sjukhus, tillträtt annan professur
och således upphört att handhava undervisningen i patologisk anatomi,
blevo denna undervisning samt obducentbefattningen vid sjukhuset
icke längre förenade hos samma person. Den för staten utomordentligt
förmånliga och billiga anordningen med obduktionsövningarnas
förläggning till nämnda sjukhus maste i följd härav upphöra
— såsom jämväl förutsetts vid ingåendet av överenskommelsen med
Stockholms stads hälsovårdsnämnd. Staten ställdes därigenom ånyo
inför spårsmålet om anskaffande av lokal och material för dessa
obduktionsövningar. Förslaget om förhyrande av lokal för obduktioner
och ett patologiskt-anatomiskt laboratorium vid Stockholms

182 1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

[Sfi.] städs allmänna försörjningsinrättning föreföll då att vara en lycklig
lösning av frågan om anordnandet av erforderliga obduktionsövningar
för medicine studerande, icke minst ur den synpunkten, att
tillgången till obduktionsmaterial ansågs bliva fullt tillräcklig för
ändamålet.

I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande
av den 14 oktober 1921 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har
nu karolinska institutets lärarkollegium anfört, att nuvarande professorn
i patologisk anatomi vid institutet F. Henschen hos lärarkollegiet
anmält, att han sökt och erhållit den vid professor Hedréns
avgång den 1 oktober 1921 lediga befattningen som obducent vid
Sabbatsbergs sjukhus samt att det vore hans avsikt att med vederbörligt
tillstånd förlägga den praktiska delen av undervisningen i
patologi för medicine studerande till därvarande patologisk-anatomiska
institution från och med nämnda dag. På grund härav bleve
det avtal, som träffats med styrelsen för Stockholms stads allmänna
försörjningsinrättning om rätt för institutet att använda dess
obduktionsmaterial för nämnda undervisning, obehövligt och likaså
förhyrandet för institutets räkning av ett tilltänkt mindre patologisktanatomiskt
laboratorium därstädes.

Med anmälan att de till lokalhyra för ett till allmänna försörjningsinrättningen
förlagt laboratorium anvisade medlen sålunda komme
att besparas statsverket, har nu lärarkollegiet hemställt dels
om förslag till riksdagen att medgiva, att det anslag å 4,000 kronor
för ar 1922, som riksdagen redan beviljat för vetenskapliga arbeten
vid ett patologiskt-anatomiskt laboratorium vid försörjningsinrättningen,
matte fa användas för vetenskapliga arbeten vid nämnda
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus, dels ock att riksdagen måtte
bevilja ett anslag av 4,000 kronor för vetenskapliga arbeten under
år 1928 vid laboratoriet vid nämnda sjukhus.

oepartc- Mot det nu framlagda förslaget har jag så mycket mindre

me någon erinran att göra, som det innebär en återgång till en äldre,

under lång erfarenhet såsom lämplig prövad anordning av ifrågavarande
undervisning. Härtill kommer vidare, att, då styrelsen för
försörjningsinrättningen beslutat höja den förut avtalade hyran till

3,000 kronor för år, den nu åvägabragta lösningen av frågan innebär
en ytterligare besparing för statsverket.

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

183

Anslaget till vetenskapliga arbeten vid laboratoriet torde böra
utgå med hälften av det belopp, som beräknats för år 1922.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels medgiva, att det anslag å 4,000 kronor,
som riksdagen å extra stat för år 1922 beviljat
till vetenskapliga arbeten vid ett till Stockholms
stads allmänna försörjningsinrättning förlagt patologiskt-anatomiskt
laboratorium, måtte få användas
till vetenskapliga arbeten vid ett patologisktanatomiskt
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus,
dels ock till vetenskapliga arbeten vid nämnda
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1928 ett
förslagsanslag, högst 2,000 kronor.

24. Pediatrisk klinik vid allmänna barnhuset samt poliklinik
för barnsjukdomar. Riksdagen har, från och med år 1919,
anvisat anslag på extra stat till bestridande av dagavgifter för sjuka
barn, som till provisorisk vård och för pediatrisk klinisk undervisning
intaga så allmänna barnhuset i Stockholm, i den mån dylika
avgifter ej åligga Stockholms kommun eller enskilda.

Med ifrågavarande anslag avsågs — heter det i statsverkspropositionen till
1920 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln punkten 132, rörande det av riksdagen
år 1919 beviljade första anslaget till omförmälda ändamål — att bereda
möjlighet till en förbättrad pediatrisk klinisk undervisning vid karolinska institutet.
Den åsyftade förbättrade pediatriska undervisningen ville man söka vinna
genom att å allmänna barnhuset intoges ett erforderligt antal sjuka barn, särskilt
spädbarn. Frågan härom hade varit föremål för en vidlyftig utredning, som utmynnat
däri, att direktionen för barnhuset förklarat, att, under vissa förutsättningar
hinder icke mötte att tills vidare å barnhuset till provisorisk vård och
för klinisk undervisning mottaga sjuka barn till angivet antal mot en av direktionen
bestämd dagavgift. Det beviljade anslaget avsåg närmast bestridande av
denna dagavgift.

I statsverkspropositionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att för nämnda ändamål för år 1922 anvisa ett
anslag av 35,000 kronor. Riksdagen beviljade emellertid endast

30.000 kronor och anförde därom, bland annat, följande:

För år 1921 utgår för ändamålet ett av riksdagen beviljat extra anslag å

20.000 kronor. Vid bestämmandet av storleken av detta anslag hade riksdagen

[84.]

Pediatrisk
klinik vid ali
manna barn
huset samt
poliklinik för
barnsjukdomar.

184 1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

haft till utgångspunkt, att dagavgifterna för ifrågavarande barn vore 4 kronor
för spädbarn och 3 kronor för barn över ett år. Den av Kungl. Maj:t föreslagna
anslagshöjningen är betingad av direktionens för allmänna barnhuset beslut att
från och med 1 februari 1920 höja dagavgiften för samtliga ifrågavarande barn
till 7 kronor.

Riksdagen har ej kunnat undgå att fästa sig vid den starka höjningen av
ifrågavarande dagavgifter, vilken näppeligen synes behöva bibehållas vid nu allmänt
fallande konjunkturer. Då sålunda enligt riksdagens mening en sänkning
av dagavgifterna bör vara att förvänta, synes statsbidraget ej heller behöva beräknas
till så stort belopp som nu ifrågasatts.

Verksamheten vid karolinska institutets pediatriska poliklinik
har alltsedan år 1887 upprätthållits genom anslag dels av statsmedel,
dels av medel från Stockholms stad. För vart och ett av åren
1887—1909 anvisade riksdagen på extra stat ett belopp av 2,800
kronor, o och ett lika stort belopp per år har anslagits av Stockholms
stad. År 1910 ökades statsanslaget till 3,500 kronor per år, från
och med år 1914 till 4,175 kronor per år samt från och med år

1921 till 6,255 kronor per år. Samtidigt med de av riksdagen beviljade
ökningarna i anslaget till polikliniken har också Stockholms
stad gjort motsvarande ökningar i sitt anslag till densamma. Anslaget
till polikliniken utgår sålunda från och med år 1921 med
sammanlagt 12,510 kronor.

I skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium har professorn
i pediatrik vid institutet I. Jundell gjort framställning rörande följande
anslag till den pediatriska undervisningen för nedan angivna
ändamål, nämligen,

dels på extra stat för år 1923: för bestridande av dagavgifter
för sjuka barn, som till provisorisk vård och för pedriatisk klinisk
undervisning intagas å allmänna barnhuset i Stockholm 35,000
kronor samt till polikliniken för barnsjukdomar i Stockholm 6,755
kronor,

dels på tilläggsstat för år 1922: till täckande av ökning i hyran
för nämnda poliklinik för tiden 1 oktober 1921—31 december

1922 625 kronor samt för flyttning av polikliniken från dess nuvarande
lokal, Kungsgatan 70, till allmänna barnhuset 250 kronor.

Samtliga de tre sistnämnda anslagen skulle utgå under förutsättning
att Stockholms stad för samma ändamål anvisade enahanda
belopp.

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

185

Beträffande det första anslaget till dagavgifter vid allmänna barnhuset, förmäler
Jundell att barnhusdirektionen så sent som våren 1921 förklarat sig icke
vilja nedsätta dagavgiften för barn, som å barnhuset mottoges till tillfällig vård,
utan fortfarande krävde eu dagavgift av sju kronor, varför Jundell ansett sig
böra göra framställning om utverkande av ovannämnda belopp.

Rörande frågan om poliklinikens förflyttning och det i samband
därmed stående engångsanslaget framhåller Jundell, att det varit
ett sedan länge hyst önskemål att förflytta institutets barnpoliklinik
från de nuvarande lokalerna vid Kungsgatan till allmänna barnhuset.

Lokalen vid Kungsgatan (hörnet av Vasagatan) vore alldeles oerhört bullersam.
Med den ökning i trafiken, som numera inträtt vid nämnda plats, vore det
nästan uteslutet att å barn kunna göra de viktigaste kliniska undersökningarna,
nämligen de fysikaliska, allra helst då dessa undersökningar också skulle ske i
undervisningsändamål. Vidare vore det för undervisningen synnerligen ofördelaktigt,
att kliniken vid barnhuset och polikliniken läge på skilda ställen. Materialet
kunde då å ingetdera hållet utnyttjas på det för undervisningen lämpligaste
sättet. Itudeluingen av dessa båda undervisningsanstalter försvårade också arbetet
för de två läkare — klinikchefen och amanuensen — vilka samtidigt skulle
tjänstgöra vid barnhuset och polikliniken. Speciellt bleve det svårt att för poliklinikens
chef så systematiskt övervaka och leda arbetet vid polikliniken, som
önskvärt vore, och hade detta visat sig vara till olägenhet för poliklinikens rätta
skötsel. När barnhuset år 1885 inflyttade i sina nuvarande lokaler vid Norrtullsgatan
14, avsågs från början, att institutets poliklinik, som varit förenad med
det gamla barnhuset, även skulle flytta till det nya och inreddes därför vid det
nya barnhuset en lokal, avsedd att vid tillfälle tagas i bruk av polikliniken.
Emellertid ansågs barnhusets läge vid den tiden — 1880-talet — vara så avlägset
och den kringliggande trakten så obebodd, att allmänheten icke så lätt skulle
söka sig dit, och var detta anledningen till, att polikliniken provisoriskt förlädes
till en mera central del av staden. I sist antydda avseende hade emellertid förhållandena
nu helt ändrat sig. Barnhuset läge i en väl bebyggd trakt och med
synnerligen goda spårvägsförbindelser. En förflyttning skulle dessutom medföra
en betydligt jämnare fördelning av poliklinikerna över stadens område. Därtill
komme, att den lokal, som vid allmänna barnhuset nu kunde få förhyras till
poliklinik, vore i alla avseenden bättre än polikliniken vid Kungsgatan.

Denna förflyttning komme icke att föranleda några ökade årsutgifter, ity
att barnhusdirektionen för byra och uppvärmning av lokalen betingade sig samma
summa, som härför från och med den 1 oktober 1921 måste utgivas för polikliniken
vid Kungsgatan (5,000 kronor i hyra och 2,000 kronor för värme.) De
enda kostnader, som betingades av flyttningen ifråga, voro dels flyttningskostnader,
dels kostnader för reparation och möjligen även nyanskaffning av en del
möbler och annan utrustning, som vore så bristfällig, att den icke gärna kunde
medtagas till en ny lokal.

Den behövliga summan för själva flyttningen och nämnda reparation, respek Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 24

[84.|

186

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

[84.]

Departe mentschefen.

tive nyutrustning kunde uppskattas till 500 kronor. Poliklinikens anslag vore så
ytterst knappt tilltagna, att det vore otänkbart att bestrida denna tillfälliga utgift
med medel från de ordinarie anslagen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i sitt till universitetskanslern
avgivna yttrande över Jundells ovan refererade skrivelse
meddelat, att direktionen över allmänna barnhuset erbjudit sig att
låta institutet inom barnhuset förhyra lokal för ändamålet, att lärarkollegiet
beslutit antaga detta erbjudande, att Stockholms stads
hälsovårdsnämnd förklarat sig icke hava något att erinra mot flyttningen,
samt att lärarkollegiet uppdragit åt rektor och Jundell att
med barnhusdirektionen preliminärt träffa avtal angående berörda
hyresupplåtelse. Avskrift av vederbörligt hyreskontrakt har sedermera
till ecklesiastikdepartementet överlämnats. Lärarkollegiet anhåller
om utverkande av proposition till 1922 års riksdag i enlighet
med Jundells ovanberörda förslag; och har kanslern i skrivelse den
13 augusti 1921 tillstyrkt samma förslag.

Vad först beträffar det till dagavgifter vid allmänna barnhuset
erforderliga anslagsbeloppet, står Jundells framställning i överensstämmelse
med den ståndpunkt rörande dagavgiften vid barnhuset,
som direktionen alltjämt vidhåller. Jag kan ej finna annat, än att
den allmänna prisnivåns fallande måste influera på dessa dagavgifter
och att barnhusets direktion ej torde kunna underlåta att med aktgivande
härå nedsätta dessa som synes rätt höga avgifter. I allt fall synes
mig den av 1921 års riksdag vidtagna anslagsminskningen väl grundad,
och jag anser mig nu ej kunna tillstyrka för ändamålet högre
belopp än av riksdagen för innevarande år beviljats, alltså för första
halvåret 1923 15,000 kronor.

Vidkommande därefter de för barnpolikliniken ifrågasatta anslagen
synes mig någon erinran mot desamma ej vara att framställa.
Såsom Jundell påvisat, är en förflyttning av polikliniken
förenad med avsevärda fördelar från såväl sjukvårdens som undervisningens
synpunkt. En hyresökning skulle i allt fall förekomma,
enär för polikliniklokalen vid Kungsgatan från och med den 1 oktober
1921 betingats en med 1,000 kronor förhöjd hyra (från 4,000 kronor
till 5,000 kronor) av vilket belopp hälften eller 500 kronor skulle
falla på staten, under villkor att samma belopp beviljades av Stockholms
stad. Härtill skulle vidare komma cirka 2,000 kronor för

187

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

värme. Enligt det mellan allmänna barnhusets direktion och karolinska
institutet nu uppgjorda kontraktet betingar hyreskostnaden
för polikliniken i barnhusets lokal ett årligt belopp av 7,000 kronor
(häri ingå kostnader för värme och lyse). Enär poliklinikens förflyttning
ägt rum redan under hösten 1921, erfordras medel till^ hyran
för sista kvartalet av nämnda år; den såväl härför som för ar 1922
erforderliga hyresökningen betingar anslagsmedel på tilläggsstat;
likaså böra medel till flyttningskostnaderna beredas å tilläggsstat.
Härtill återkommer jag i annat sammanhang. I likhet med vad
förut varit fallet, böra samtliga anslag till polikliniken utgå, under
förutsättning, att från Stockholms stad motsvarande belopp beviljas.

Jag hemställer alltså för närvarande, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 såsom särskilda förslagsanslag, högst, anvisa
dels till bestridande av dagavgifter för sjuka
barn, som till provisorisk vård och för pediatrisk
klinisk undervisning intagas å allmänna barnhuset
i Stockholm, i den mån dylika avgifter ej åligga
Stockholms kommun eller enskilda, 15,000 kronor;

dels och till en poliklinik för barnsjukdomar
i Stockholm, under villkor att Stockholms stad till
enahanda ändamål för samma tid tillskjuter motsvarande
belopp, 3,378 kronor.

25. Bokinköp och bokbindning? för biblioteket. Å ordinarie
stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet finnes uppfört
ett reservationsanslag till underhåll och förökande av institutets
bibliotek. Detta anslag har alltsedan år 1914 utgått med ett belopp
av 10,000 kronor.

I skrivelse till kanslern för rikets universitet har institutets
lärarkollegium nu hemställt om utverkande av framställning till
1922 års riksdag dels om höjning av detta anslag med 13,000 kronor
till 23,000 kronor, dels ock om ett förstärkningsanslag för år
1922 å 13,000 kronor.

Till stöd för sin framställning har lärarkollegiet anfört följande:

Anslaget till underhåll och förökande av karolinska mediko-kirurgiska institutets
bibliotek, som av 1913 års riksdag höjdes från 7,000 kronor till 10,000

[85.]

Bokinköp
och bokband
ning för
biblioteket

188

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

kronor, utgår sedan år 1914 med det senare beloppet och har trots de senaste
årens ofantliga prisstegringar ej blivit höjt. Dessa prisstegringar, som redan
tidigare föranlett framställningar om betydande höjningar av anslagen till bl. a.
kungl. biblioteket och till Uppsala universitetsbibliotek, ha under år 1920 blivit
särskilt kännbara för karolinska institutets bibliotek.

Det år 1913 beviljade anslaget är enligt en av institutets dåvarande bibliotekarie
uppgjord beräkning avsett att användas på följande sätt:

För

prenumeration å tidskrifter ...................... kronor 5,000:

inköp av nyutkommen litteratur däri inberäknat fortsättningar
. .................................. » 1,500:

inköp av viktigare äldre litteratur och av defekter...... » 1,500:

inbindning .................................. » l’ö00:

arbetsbiträde.............. > 500:

Summa kronor 10,000

En granskning av de särskilda posternas konto i det senaste årets räkningar
ger vid handen, att samtliga kräva ökade anslag, om den standard, som åsyftades
med 1913 års riksdagsbeslut, skall kunna upprätthållas, men vid beräknandet
av storleken av den erforderliga ökningen visar det sig, att proportionen
mellan nu utgående och erforderligt anslag ställer sig något olika för olika poster.

Under år 1920 uppgingo utgifterna för tidskriftsprenumeration till något
över 8,000 kronor. Då några tidskriftsserier fortfarande stiga i pris, och då därtill
kommer, att några under krigsåren helt eller delvis upphörda serier inom kort
väntas utkomma i full utsträckning, kan denna utgiftspost under de närmaste
åren beräknas till minst 9,000 kronor, vilket innebär en stegring av 80 procent.

De två följande posterna, »nyutkommen litteratur» och »viktigare äldre
litteratur» ha under samma tid dragit en kostnad av något över 4,500 kronor, alltså
en ökning av cirka 50 procent. Att stegringen här är något mindre, beror emellertid
ej på att priserna äro lägre, utan dels därpå, att några för ett år sedan gjorda
beställningar ännu ej effektuerats, dels därpå, att biblioteksnämnden till följd av
den ekonomiska ställningen på senaste tiden nödgats avslå så gott som alla inköpsförslag,
även då det gällt litteratur, vilkens förvärvande under normala förhållanden
varit en bjudande nödvändighet. Även under dessa poster måste man
otvivelaktigt räkna med en prisstegring av 80 procent, d. v. s. från 1,500 till 2,700
kronor respektive. Till bevis för riktigheten av denna beräkning förtjänar påpekas,
att enbart fortsättningarna — d. v. s. den post, på vilken praktiskt taget
inga inskränkningar kunnat företagas — dragit en kostnad av 1,000 kronor,
d. v. s. Vä av hela det för inköp av nyutkommen litteratur beräknade anslaget.''

Någon nedgång i bokpriserna är ännu ej skönjbar, tvärtom visa särskilt
tyska böcker en benägenhet att fortfarande stiga i pris.

Beträffande kostnaderna för inbindning kan man däremot räkna med en
viss minskning i jämförelse med 1920 års priser, ehuru prisläget fortfarande ligger
oerhört över 1914 års. Vid beräkningen av det nya anslagsbehovet har man
alltså ej någon ledning av 1920 års bokbindarräkningar, då därtill bindningen
till följd av de ringa medlen måst inskränkas till det allra nödvändigaste. För
denna beräkning synes därför lämpligast att utgå från det antal baud, som år -

189

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

ligen behöver bindas, och ett visst medelpris för band. Biblioteket håller för
närvarande i det närmaste 300 löpande tidskriftsserier, de flesta utkommande med
ett band årligen men åtskilliga med två eller hora. Läggas härtill de nya förvärven,
särskilt hela tidskriftsserier, som tills vidare måste uppställas obundna
och vilkas inbindning lämpligen bör fördelas på flera år, måste man tillsvidare
räkna med att 500 band årligen måste utföras. Den senaste bindräkningen (den
28 februari 1921) visar en genomsnittskostnad av något över lO kronor per band,
varierande efter storlek och beskaffenhet (det billigaste 4 kronor 75 öre, det dyraste
20 kronor). För att bedöma detta medelpris, som trots den sedan nyåret
inträdda sänkningen något överstiger 1920 års medelkostnad för band i kungl.
bibliotekets utländska avdelning (9 kronor 51 öre), vilken anlitar samme bokbindare,
måste man taga i betraktande, att institutsbibliotekets bindningskostnader i ojämförligt
större utsträckning nedläggas på tidskriftsårgångar med många häften och
på omfångsrika handböcker. För 500 band behövas alltså omkring 5,000 kronor.

En utgiftspost, som hittills har betäckts genom besparingar på anslagets
övriga poster, är expenser, vilka nu emellertid stigit till belopp, som icke rätteligen
borde undandragas sitt egentliga ändamål. De bokhyllor, som efter hand
måste anskaffas på grund av bibliotekets snabba tillväxt normalt, d. v. s.
frånsett donationer, bortåt 40 meter årligen — torde numera draga en kostnad av
minst 200 kronor utöver vad som för detta ändamål kuude beräknas år 1913.
Det förtjänar även nämnas, att alla belysningskostnader inom de närmaste åren
väntas komma på bibliotekets konto, så snart belysning från stadens elektricitetsverk
blir inledd i hela byggnaden, och till stor del redan från och med nästa
höst, då expeditionens tyngdpunkt förlägges till den del, som redan har belysning
från detta verk. Läggas härtill alla i regel tredubblade omkostnader för
diverse blankettryck, för telefon, för renhållning m. m., synes ett tillägg av 1,000
kronor för expenser vara synnerligen välbehövligt för att täcka ökningen i expenskostnader.

Den särskilt genom de senaste stora donationerna och genom den allmänna
tillväxten avsevärt ökade arbetsbördan skulle väl försvara en anhållan om anslag
till ett extra biträde med 1,200 kronor arvode och däremot svarande dyrtidstilllägg,
men då en sådan ansökan på grund av det statsfinansiella läget ej torde
ha några utsikter att vinna bifall, synes det tills vidare nödvändigt att avstå
därifrån och att uppskjuta vissa arbeten i avvaktan på bättre tider. Däremot
borde det ej vara ett ouppfyllbart önskemål, att det nuvarande till 500 kronor
uppgående anslaget till tillfällig arbetshjälp med hänsyn till penningvärdets fall
finge höjas till det dubbla eller 1,000 kronor, vilket synes vara minimum för att
det oundgängliga löpande arbetet skall kunna behörigen utföras.

Sammanställas de nämnda posterna, erhålles följande tabell:

	. . . kronor	9,000: —
Nyutkommen litteratur, däri inberäknad fortsättningar Vi Utröna ölrlvo litteratur nr*h inkon fl,v defekter . . .	»	2,700: — 2,700: —
	>	5,000: —
		1,000: —
	»	1,000: —
Summa kronor 21,400: —

190

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.

[85.] Denna summa motsvarar det belopp, till vilket anslaget synes böra höjas

för att i verkligheten motsvara det år 1913 beviljade beloppet. Det vore emellertid
önskvärt, att ytterligare höjning beviljades med hänsyn till den utvidgning
av bibliotekets verksamhetsområde, som ernåtts genom de senaste donationerna.
I en till lärarkollegiet av bibliotekarien den 1 december 1920 avlåten skrivelse
har framhållits, att för fortsättning av de genom den Retziuska donationen erhållna
tidskriftsserierna skulle behövas ett årligt belopp av 400 kronor. För
fortsättning av den Nordensonska donationens tidskriftsserier skulle behövas cirka
200 kronor. Vidare förtjänar påpekas, att biblioteket ej längre erhåller samtliga
genom nordiskt medicinskt arkivs bytesrörelse förvärvade tidskrifter kostnadsfritt,
utan måste betala för det antal, som överstiger 70. På grund av den prisnedsättning
(25 procent å bokhandelspriset), som av »Arkivets» redaktion beviljas, är
denna accession synnerligen önskvärd och lämnar i särskilt hög grad valuta för
däri nedlagda omkostnader. Den sammanlagda utgiften för dessa tidskrifter, inberäknat
bindningskostnader, torde från och med 1923 uppgå till omkring 1,000
kronor.

Åberopande förestående utredning hemställer lärarkollegiet om förslag till
1922 års riksdag att höja det å institutets stat uppförda anslaget till underhåll
och förökande av biblioteket från dess nuvarande belopp, 10,000 kronor, med
13,000 kronor, till 23,000 kronor.

Då de flesta inköpsbeslut fattats under förutsättning av helt andra priser
än dem som sedan debiterats vid dessa böckers levererande, då tidskrifter och
fortsättningar faktiskt redan draga eu kostnad motsvarande hela årsanslaget, och
då bokhandeln ej kan lämna kredit för längre tid än ett år, är bibliotekets ekonomiska
ställning redan nu fullkomligt ohållbar, oaktat biblioteksnämnden tills
vidare beslutat att alldeles avstå från inköp av nya böcker. Kollegiet finner sig
därför nödsakat anhålla, att förhöjt anslag för enahanda ändamål och med samma
belopp begäres att utgå på tilläggsstat för år 1922, då i annat fall flera av
bibliotekets genom bokhandelsprenumeration förvärvade tidskrifter till stort men
för forskningen måste avbeställas från och med ingången av år 1922.

Universitetskanslern har i skrivelse den 13 augusti 1921 hemställt
om avlåtande av proposition till 1922 års riksdag om beviljande
på tilläggsstat för år 1922 av 13,000 kronor till underhåll
och förökande av institutets bibliotek samt därvid anfört följande:

Med ökning av det ordinarie anslaget till biblioteket skulle, med hänsyn till
svårigheten att nu erhålla fullt tillfredsställande beräkningar av framtida behövliga
anslag till prenumeration å tidskrifter, bokbindning o. s. v., kunna lämpligen
anstå till 1923 års riksdag, då ökningen i allt fall skulle inträda från och med
senare halvåret 1923. Däremot vill kanslersämbetet på det livligaste understödja
framställningen om ett tilläggsanslag för år 1922, vilket tydligen blir i hög grad
påkallat, helst enär av detta anslag måste tillgodoses jämväl de ökade utgifterna
under förra halvåret 1923.

Obestridligt torde vara, att vidmakthållandet av institutets

Doparte

menUchefen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 191

bibliotek är av väsentlig betydelse för den medicinska forskningen
i huvudstaden.

I likhet med universitetskanslern anser jag emellertid att med
ökning av det ordinarie anslaget till biblioteket bör tillsvidare anstå.
Då tilläggsstaten på sätt jag i annat sammanhang framhållit och
riksdagen vid upprepade tillfällen givit tillkänna — allenast bör
tillgripas i särskilda undantagsfall, anser jag mig nu icke kunna
tillstyrka förslaget om anslags beredande för ändamålet å 1922 års
tilläggsstat. För år 1923 däremot synes mig ett tilläggsanslag böra
utgå å extra stat. Jag ställer mig dock tveksam gentemot förslaget,
i vad det avser storleken av det belopp, som för närvarande bör
anslås till ifrågavarande ändamål.

Uppenbarligen är det ett önskemål, att biblioteket vidmakthålles
i sådant skick, att det för närvarande må kunna på ett något så när
tillfredsställande sätt tjäna den medicinska forskningen. Frågan om
en mera vidgad utökning av biblioteket torde man vara nödsakad
att tills vidare undanskjuta till en tid, då det statsfinansiella läget
det medgiver och priserna på ifrågavarande område vunnit stadga.
Redan nu måste emellertid ökade medel ställas till förfogande för
bestridande av vissa utgifter, om biblioteket skall kunna hjälpligt
stödja den vetenskapliga forskningen vid institutet. I detta samband
framhåller jag särskilt behoven att tidskriftserierna behörigen
fullföljas och kompletteras, att nyutkommen litteratur anskaffas och
att de utgifter, som av lärarkollegiet betecknas såsom »expenser»,
vederbörligen täckas.

Jag anser mig emellertid på grund av de nu rådande ekonomiska
förhållandena böra inskränka mig att för ändamålet tillstyrka
att hos riksdagen äskas ett anslag å extra stat för bokinköp och
bokbindning av 8,000 kronor för år räknat, varav alltså på förra
halvåret 1923 skulle komma hälften eller alltså 4,000 kronor.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen

att till bokinköp och bokbindning för karolinska
mediko-kirurgiska institutets bibliotek anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 4,000 kronor.

[85.)

192

1922. Åttonde huvudtiteln: Tandläkarinstitutet.

[86.]

Tandläkar institutet.

[87.]

Assistenter
vid protésoch
tandfyllningslaboratorierna
samt i
tandkirurgi.

Tandläkarinstitutet.

26. ^ Tandläkarinstitutet. Jag hemställer, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget, högst,
till institutet, nu 32,850 kronor, med halva beloppet
eller 16,425 kronor.

27. Assistenter vid protés- och tandfyllningslaboratoriema
samt i tandkirurgi. För vart och ett av åren 1921 och 1922
har riksdagen på extra stat anvisat dels till arvode åt en assistent
å protéslaboratoriet 1,200 kronor, dels ock till arvode åt en assistent
å tandfyllningslaboratoriet 900 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:s förslag anvisade 1921 års riksdag
till arvode åt en assistent i tandkirurgi med skyldighet att meddela
undervisning och praktisk handledning å institutets röntgenlaboratorium
på extra stat för år 1922 ett belopp av 900 kronor.

Kanslern för rikets universitet har på därom av vederbörande
gjord framställning i skrivelse den 12 augusti 1921 hemställt om
avlåtande av proposition till riksdagen för fortsatt tillgodoseende av
nämnda syften.

Jag tillstyrker förslag till riksdagen

att för tandläkarinstitutet på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa

dels till arvode åt en assistent i tandkirurgi
med skyldighet att meddela undervisning och praktisk
handledning å institutets röntgenlaboratorium
450 kronor;

dels till arvode åt en assistent å protéslaboratoriet
600 kronor;

dels och till arvode åt en assistent å tandfyllningslaboratoriet
450 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Tandläkarinstitutct.

193

‘28. Inredning och utrustning av tandläkarinstitutets nya
lokaler. Sedan i slutet av år 1917 framställning inkommit till
Kungl. Maj:t med yrkande att tandläkarinstitutct med det snaraste
måtte så utvidgas, att årligen ett betydligt större antal tandläkare
än vad då var fallet där kundo utexamineras, och att därvid bestämd
hänsyn toges till den ytterligare utökning av elevantalet, vilken en
sakkunnig utredning kunde komma att påvisa såsom i framtiden
erforderlig, bemyndigades genom beslut den 20 juni 1918 dåvarande
chefen för ecklasiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga
för utredning rörande tandläkarinstitutets utvidgning och omorganisation
av tandläkarundervisningen jämte därmed sammanhängande
frågor. De sålunda tillkallade sakkunniga avgåvo den 27 december
1920 utlåtande i ämnet, innefattande förslag till omorganisation
av tandläkarundervisningen genom upprättande av en tandläkarhögskola.
Detta förslag har sedermera utremitterats till olika myndigheter.

Emellertid hava de lokala förhållandena sedan länge lagt en
hämsko på undervisningens rationella ordnande. Redan år 1908 uppdrog
Kungl. Maj:t åt tandläkarinstitutets lärarråd att i samverkan
med dåvarande överintendentsämbetet söka utreda institutets byggnadsfråga.
Sedan under de följande åren upprepade försök gjorts att
finna plats för en avsedd nybyggnad men planerna på förvärvande
av en ny lokal av skilda anledningar måst uppgivas, framställde
överintendentsämbetet år 1913 förslag om institutets inrymmande i
vetenskapsakademiens förutvarande byggnad i kvarteret Grönlandet
norra. I anledning härav och efter granskning av förslaget gjorde lärarrådet
det uttalandet, att, då utsikt att snart få möjlighet för nybyggnad
ej tycktes förefinnas, men lärarrådet ej kunde påtaga sig
ansvaret att längre behålla institutet i de då förhyrda lokalerna, lärarrådet
ansåg, att vetenskapsakademiens lokaler borde kunna bringas till
en efter omständigheterna försvarlig anordning såsom anstalt för den
sjukvård, de laboratorier och den övriga undervisning, för vilka
lärarrådet ansåg sig ansvarigt. Efter det ritningar blivit uppgjorda,
framlades förslag i ämnet till riksdagen, och har riksdagen för omoch
påbyggnadsarbeten å ifrågavarande byggnader beviljat erforderliga
medel.

Givet är att den sedan länge önskvärda och nu beslutade förflyttningen
av institutet skall medföra vissa kostnader i avseende å
nyinredning och utrustning av de nya lokalerna. I anledning härBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 25

[88.1

Inredning
och utrust
ning av tand
läkarinstitu
tets nya
lokaler.

194 1922. Åttonde huvudtiteln: Tandläkarinstitutet.

av bemyndigades min företrädare i statsrådsämbetet att tillkalla två
sakkunniga för att i samråd med tandläkarinstitutets lärarråd dels
biträda byggnadsstyrelsen vid inredningen av de för tandläkarinstitutet
avsedda lokalerna inom kvarterat Grönlandet norra i Stockholm,
dels ock — med hänsyn tagen jämväl till den ökning i elevantalet
vid institutet, som kunde medgivas av ökat lokalutrymme — uppgöra
och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag och kostnadsberäkningar
beträffande såväl erforderlig utrustning av institutets nya
lokaler som eventuellt behövliga ändrade anordningar för uppehållande
av undervisningen vid institutet. För ändamålet tillkallades
såsom sakkunniga professorn vid karolinska institutet J. H. Åkerman
och laboratorn vid tandläkarinstitutet C. A. B. Engström.

De sakkunnigas arbeten äro ännu ej avslutade, men så pass
långt framskridna, att en uppskattning kunnat göras av de för ändamålet
erforderliga kostnaderna. Då de nya lokalerna, som beräknas
stå färdiga till höstterminen 1923, också böra komma till användning
vid nämnda tid, synas medel böra vara för ändamålet tillgängliga
redan under förra halvåret 1923. De sakkunniga hava beräknat
totalkostnaderna till 300,000 kronor, av vilka halva beloppet skulle
behövas redan före den 1 juli 1923. Med hänsyn till nedåtgående
konjunktuier och i betraktande av önskvärdheten av statsutgifternas
begränsning, anser jag emellertid, att för förra halvåret 1923 bör
beräknas ett belopp av allenast 100,000 kronor.

Då frågan ännu ej föreligger fullt utredd men det synes mig
ofrånkomligt att åtgärder vidtagas för att bereda tandläkarinstitutet
tillfälle att från och med höstterminen 1923 taga i bruk sina nya
lokaler, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att,

i avbidan på proposition angående inredning
och utrustning av tandläkarinstitutets nya
lokaler, för ändamålet beräkna på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.

Seraflmerlasarettet.

29. Serafimerlasarettet. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga

1922. Åttonde huvudtiteln: Scrafimerlasarettet. 195

dels serafimerlasarcttets ordinarie anslag till
understöd och ersättningar, nu 120,000 kronor,
med halva beloppet eller 60,000 kronor;

dels ock lasarettets ordinarie anslag till inrättningen
för sjukas behandling med elektricitet,
nu 750 kronor, med halva beloppet eller 375 kronor.

Gemensamma universitetsändamål.

30. Undervisning i epidemiologi. För anordnande vid epi- [90.]
demisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala av klinisk Undervåning
undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater har för vart och ologi.
ett av åren 1912—1919 anvisats ett extra anslag av 6,000 kronor.

Från och med år 1920 utgår detta anslag med ett till 9,400 kronor
höjt belopp, att användas enligt av dåvarande departementschefen
vid anmälan inför Kungl. Maj:t av ärendet den 9 januari 1919 angivna
grunder samt av Kungl. Maj it i övrigt meddelade bestämmelser.

Då motsvarande anslagsbelopp äro behövliga jämväl för förra
halvåret 1923, hemställer jag om förslag till riksdagen

att till anordnande vid epidemisjukhusen i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala av klinisk
undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater
anvisa på extra stat för tiden 1 januari 30 juni
1923 ett förslagsanslag, högst 4,700 kronor, att
användas enligt av vederbörande departementschef
till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
9 januari 1919 angivna grunder samt av Kungl.

Maj:t i övrigt meddelade bestämmelser.

31. Utgivande av anteckningar efter juridiska föreläs- [91.]
ningar. För utgivande i tryck av vederbörligen granskade anteck- utgivando^v
ningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid efter
rikets universitet, har riksdagen under en lång följd av år, dock med F"djska
vissa uppehåll, beviljat anslag pa extra stat till växlande belopp, ningar.
För vart och ett av åren 1917—1921 har anslaget utgått med 4,500
kronor. Föreskrifter om ifrågavarande anslags användning finnas

196

1922. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.

[91] meddelade i kungl. brev den 30 november 1900 och den 10 november
1916.

Vid framläggande av petita till 1920 års riksdag föreslog universitetskanslern
en avsevärd förhöjning av förevarande anslag, nämligen
till ett belopp av 17,500 kronor. Enär det då var okänt, i
vilken omfattning besparingar å tidigare beviljade anslag komme
- att bliva tillgängliga för ifrågavarande ändamål under år 1920,
kunde denna kanslerns framställning icke vid nämnda tidpunkt föranleda
någon höjning av anslaget, som jämväl för år 1921 bestämdes
till 4,500 kronor. Sedermera hemställde kanslern om avlåtande till
1921 års riksdag av proposition rörande beviljande för år 1922 av
ett anslag å 20,000 kronor för omförmälda ändamål. Ehuru det ej
besannats, att besparingar till mera avsevärt belopp uppkommit å
tidigare anslag till ifrågavarande syfte, visade det sig dock med
hänsyn till de brydsamma tidsförhållandena nödvändigt att så långt
som möjligt söka begränsa anslagskravet i fråga. Det belopp av

13,500 kronor eller tre gånger det före de stora prisstegringarna
bestämda, som Kungl. Maj:t i överensstämmelse därmed .föreslog
1921 års riksdag att bevilja för år 1922, nedsattes dock av riksdagen,
så att ett anslag å 10,000 kronor anvisades för sagda syfte.

Nu har universitetskanslern i skrivelse den 30 augusti 1921
hemställt om avi ätande till 1922 års riksdag av proposition om beviljande
på extra stat för förra halvåret 1923 av ett anslag å 10,000
kronor för ifrågavarande ändamål. Till stöd för denna sin framställning
anför kanslern följande:

De hittills beviljade anslagen hava visat sig vara av stor nytta. Medelst
understöd från desamma hava under årens lopp utgivits ett betydande antal läroböcker
inom det juridiska området, vilka varit till gagn vid undervisningen.

Behov av anslag för enahanda ändamål lärer med visshet föreligga även
för år 1923. Enligt inhämtade upplysningar från vederbörande skulle för år 1923
erfordras för utgivande av juridiska föreläsningar, hållna vid Uppsala universitet,
minst 13,000 kronor och för utgivande av juridiska föreläsningar, hållna vid
Lunds universitet, omkring 8,000 kronor.

Vid senaste av kanslersämbetet för rikets universitet verkställda fördelning
av medel, tillgängliga för ifrågavarande ändamål — nämligen enligt kanslersämbetets
beslut den 31 mars 1921 — fanns disponibelt ett belopp av 4,500 kronor.
Enär uti då ingivna ansökningar begärts tillhopa nära 15,000 kronor, kunde
alltså de framställda önskningarna icke på långt när tillgodoses. Kanslersämbetet
får därför, under betonande, att, enligt vad med största sannolikhet kan antagas,
några avsevärda besparingar å äldre anslag icke kunna påräknas, framhålla be -

1922. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål. 197

hovet av det hittills beviljade anslagsbeloppets ökande. Såsom av det ovan sagda
framgår, har äskats för år 1922 tillhopa omkring 21,000 kronor. Kanslersämbotet
anser sig dock icke böra begära så stort belopp denna gång.

1921 års riksdag har höjt anslaget ifråga från förutvarande

4,500 kronor till 10,000 kronor för år 1922. Det torde då näppeligen
böra ifrågasättas att föreslå 1922 års riksdag att skrida till
ytterligare höjning av samma anslag, allraminst vid närvarande betryckta
ekonomiska läge. Ehuru behovet av anslag för tryckande
av juridiska föreläsningar förvisso är starkt kännbart, hemställer jag

därför om förslag till riksdagen

att till utgivande i tryck av vederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna
inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet
anvisa på extra stat för tiden 1 januari 30 juni
1923 ett reservationsanslag av 5,000 kronor.

32. Tryckning av doktorsavhandlingar. Under de senaste ^rycknmg
åren har i riksstaten varit ucpförda tva extra anslag såsom bidrag avhandtill
kostnaderna för tryckning av doktorsavhandlingar nämligen dels ''ingår,
ett reservationsanslag å 40,000 kronor för doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Uund samt karolinska medikokirurgiska
institutet, dels ock ett reservationsanslag å 8,000 kronor för dylika
avhandlingar vid Stockholms och Göteborgs högskola.

Då de i riksstaten för år 1922 uppförda anslagen för nu angivna
ändamål avse dpktorsavhandlingar, som komma att under år 1922
ventileras vid vederbörande högskolor, och anslagen därför icke
komma att utdelas förr än i början av år 1923, behöva medel för
ändamålet icke beredas å övergångsbudgeten.

33. Kurser i skyddskoppympning. För uppehållande av
kurser i skyddskoppympning vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet har sedan år 1919 utgått
medel å extra stat. För år 1922 utgör anslaget 1,000 kronor.

Vederbörande hava nu gjort framställning om beredande av motsvarande
anslag på extra stat för förra halvåret 1923. I enlighet
med universitetskanslerns hemställan tillstyrker jag förslag till riksdagen att

till arvoden å 100 kronor åt biträdande
läkare samt till kostnader för materiell m. m., 25

[92. J

Kurser i
skyddskoppympning.

198

[93.]

Ersättning å
vissa opponenter
vid
disputationer.

Resestipendier
åt
lärare vid
universiteten
och karolinska
institutet.

1922. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.

kronor, vid en kurs i skyddskoppympning vid vartdera
av universiteten i Uppsala och Lund samt
vid en var av två dylika kurser vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 500 kronor.

34. Ersättning åt vissa opponenter vid disputationer. I

t samband med reglering av docentinstitutionen vid universiteten samt
karolinska institutet anvisade riksdagen, på därom av Kungl. Maj:t
gjord framställning, på extra stat för år 1920 ett belopp av 2,500
kronor till ersättning för opposition a disputationsavhandling åt person,
som icke tillhör vederbörande universitets eller karolinska institutets
lärarkår. Samma belopp har anvisats för ändamålet iämväl för åren
1921 och 1922.

Då motsvarande anslag för enahanda ändamål är erforderligt
jämväl för förra halvåret 1923, hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till ersättning för opposition å disputationsavhandling
åt person, som icke tillhör vederbörande
universitets eller karolinska mediko-kirurgiska
institutets lärarkår, på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,250 kronor.

35. Resestipendier åt lärare vid universiteten och karolinska
institutet. Sedan många år tillbaka är i riksstaten uppfört
ett anslag a extra stat till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl.
vid rikets universitet och karolinska institutet. För år 1922 är anslaget
upptaget till ett belopp av 20,000 kronor.

I anslutning till den ståndpunkt, som chefen för finansdepartementet
intagit i fråga om utgående av resestipendier under år 1923,
anser jag mig icke kunna förorda att något anslag för nu ifrågavarande
ändamål uppföres på riksstaten för tiden 1 januari—30 juni

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

199

Farmaceutiska institutet.

36. Farmaceutiska institutet. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtto föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till farmaceutiska
institutet, nu 65,900 kronor, med halva beloppet
eller 32,950 kronor.

37. Beredande av nya lokaler åt farmaceutiska institutet.

Sedan mer än ett tiotal år har farmaceutiska institutets byggnads- Beredandeav
fråga hållits svävande, tills den numera kommit i det läge, att ett åt farmaceuhänskjutande
till riksdagen synes ofrånkomligt. tisk;^t|!"sti

Farmaceutiska institutet har sedan år 1862 varit inrymt i en
apotekarsocieteten tillhörig fastighet med adressnummer 26 Vallingatan
i Stockholm. För närvarande erlägges en årlig hyra av 15,000
kronor, vilket belopp är i institutets stat för detta ändamål uppfört.

Redan i skrivelse den 10 september 1907 framhöll institutets
styrelse behovet för institutet av ökade och bättre lokaler. I anledning
härav erhöll överintendentsämbetet i uppdrag att i samråd
med institutets styrelse åstadkomma utredning angående lämplig
tomt för en eventuell nybyggnad åt institutet samt att lata uppgöra
skisser och approximativt kostnadsförslag till en sådan nybyggnad.

På grund härav lät överintendentsämbetet uppgöra förslag till
nybyggnad för institutet, varvid såsom lämplig plats föreslagits det
statsverket tillhöriga s. k. Hjortberget, beläget å ägorna till förra
hovjägarebostället Söderbrunn i hörnet av Roslags- och Ugglevägarna
å norra Djurgården. Nybyggnaderna beräknades draga en
kostnad av 1,125,000 kronor. Mot detta förslag hade institutets
styrelse intet att erinra.

Riksmarskalksämbetet tillstyrkte bifall till förslaget med vissa
villkor i fråga om platsens bebyggande samt beträffande inlösen av
förut befintliga, i enskild ägo varande äldre byggnader. Mot de av
riksmarskalksämbetet uppställda villkoren hade varken institutets
styrelse eller överintendentsämbetet något att invända. Emellertid
borde, enligt vad sistnämnda ämbetsverk framhöll, den beräknade
kostnadssumman höjas till 1,136,200 kronor.

[94. j

Farmaceu
tiska institutet.

[95.]

200 1022. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

Sedan frågan med hänsyn till de stegrade byggnadskostnadema
fått vila några år, blev densamma åter aktuell och upptogs av institutets
styrelse i en skrivelse den 16 december 1916.

Styrelsen erinrade, hurusom det årliga hyresbeloppet, vilket då utgjorde
12,000 kronor, från och med ingången av år 1919 komme att höjas till 15,000
kronor. Behovet av ökade och lämpligare lokaler gjorde sig alltjämt med förnyad
styrka gällande. Styrelsen föreslog att på en annan väg söka lösa frågan
och hade^ tänkt sig, att den för den kemiska undervisningen vid tekniska högskolan
då använda, i hörnet av Teknolog- och Kungstensgatorna belägna
byggnaden skulle, sedan tekniska högskolan tagit sina nyuppförda lokaler i
besittning, med fördel kunna tillgodogöras för institutets räkning. För utrönande
härav hade styrelsen uppdragit åt särskilda kommitterade att inkomma med preliminärt
förslag till användning av den kemiska fackskolans byggnad. I sagda
kommitterades förslag, i vilket ingick någon utökning av lokalerna genom ifrågavarande
byggnads partiella påbyggnad, framhölls, att med föreslagen disposition
av byggnaden institutet skulle erhålla tillräckliga och lämpliga lokaler för det
dåvarande behovet, under iakttagande av att respektive lokaler i så stor utsträckning
som möjligt utnyttjades på samma sätt som förut. Styrelsen fann förslaget
i stort sett innebära en tillfredsställande lösning av institutets lokalfråga, ehuruväl
institutet givetvis skulle kunna bliva ännu bättre tillgodosett genom en nybyggnad.
Kemiska fackskolans byggnad skulle, säger styrelsen, särdeles väl
lämpa sig för institutets behov, förklarligt nog, då institutets mest framträdande
behov i fråga om lokaler vore dispositionen av lämpliga kemiska laboratorier.
Ifrågavarande byggnad, som ej var mer än 18 år gammal, skulle komma att
att användas i huvudsak för samma ändamål, som det, för vilket den ursprungligen
var avsedd och erhållit sin för kemiska laborationer behövliga, speciella
utrustning med gas-, vatten- och avloppsledningar, dragkanaler i väggarna, dragkapell,
laboratoriebord och skåp m. m. A ena sidan skulle en högst betydlig
besparing kunna ske för statsverket genom att lokalernas speciella utrustning
fortfarande tillgodogjordes och å andra sidan torde någon lämpligare användning
av byggnaden näppeligen kunna tänkas.

De kostnader, som skulle betingas av ändringar och påbyggnader, kunde
beräknas till omkring 100,000 kronor.

Institutets styrelse hemställde därför, att tekniska högskolans
dåvarande kemiska byggnad måtte vid den tidpunkt, när den för
sagda ändamål ej längre disponerades, överlåtas åt farmaceutiska
institutet för att efter påbyggnad och omändring i den utsträckning,
som kunde anses nödig, användas till undervisnings- och andra för
institutets behov nödiga lokaler, att för institutet av den då av tekniska
högskolan disponerade tomten måtte reserveras ett, delvis för
en botanisk-farmakognostisk trädgård avsett område av viss omfattning,
samt att, intill dess denna fråga blivit avgjord, den tilltänkta

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen. 201

tomten för nybyggnad för institutets räkning å det s. k. Hjortber- [95.]
get icke disponerades för annat ändamål.

Tekniska högskolans styrelse, som sedan anbefalldes yttra sig
över senast berörda framställning, avgav den 6 juli 1917 utlåtande
i ämnet och avstyrkte därvid förslaget.

De skäl, på vilka högskolans styrelse grundade sitt avstyrkande,
voro följande:

1) Ett fastlåsande av en mindre del av högskolans ifrågavarande
tomt skulle kunna antagas lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt
utnyttjande av hela tomtområdet vid en tidpunkt, då högskolan
kunde helt utflytta till nya lokaler å norra Djurgården.

2) Lokalerna i huvudbyggnaden och bergsskolan komme efter
högskolans partiella utflyttning till nybyggnaderna att användas i
sådan utsträckning, att kemiska fackskolans byggnad ej helt kunde
utrymmas.

3) En stor del av det ifrågasatta området tillhörde järnkontoret
och finge av staten fritt disponeras endast under förutsättning,
att av tomtens värde ett belopp av 200,000 kronor avsattes till en
fond för teknisk-vetenskaplig forskning.

Ärendet blev därefter överlämnat till de inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för uppgörande av plan för statens
byggnadsverksamhet i Stockholm.

Emellertid gjorde farmaceutiska institutets styrelse i skrivelse
den 4 september 1919 förnyad framställning i ämnet. Styrelsen
meddelade bland annat, att apotekarsocieteten, av vilken institutets
nuvarande lokaler förhyrdes, ansåge sig böra bebygga sin värdefulla
tomt på ett sätt, som gåve större inkomster och därmed även tillfälle
för societeten att bättre tillgodose de filantropiska ändamål, den
hade att främja. Hyresavtalet utginge med år 1923, dock med rätt
för institutet att dessförinnan uppsäga detsamma. Styrelsen framhåller
ånyo de fördelar, som skulle vinnas för statsverket genom en
förflyttning av institutet till den kemiska fackskolans byggnad, samt
bemöter de av tekniska högskolans styrelse häremot anförda skälen.

I sitt på grund av remiss häröver avgivna utlåtande av den 13
november 1919 meddelar byggnadsstyrelsen till en början, att på
grund av de stegrade arbets- och materialpriserna kostnaderna för
ett nybyggnadsföretag för institutet ej kunde numera beräknas lägre
än till 3,375,000 kronor. Med hänsyn bland annat härtill ansåg

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 26

202 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

[95.] byggnadsstyrelsen, att uppförande av en nybyggnad för ifrågavarande
ändamål för det dåvarande icke gärna kunde ifrågakomma.
Vad anginge förslaget att upplåta tekniska högskolans kemibyggnad
åt institutet, innebar detta, enligt styrelsens mening, onekligen
stora ekonomiska fördelar framför förslaget till nyanläggning. Kostnaderna
måste bliva ganska obetydliga i förhållande till kostnaderna
för en nybyggnad, även om man inberäknade den andel av den av
järnkontoret för statens fria disponerande av bergsskolans tomtområde
begärda ''summa, som folie på den del av nämnda område,
som ifrågasattes att upplåtas åt farmaceutisk^ institutet. Byggnadsstyrelsen
ansåg sig emellertid ej kunna tillstyrka en definitiv upplåtelse
av omförmälda byggnad till nu ifrågakomma ändamål, då ett
fastslående av en mindre del av högskolans gamla tomt kunde
komma att lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt utnyttjande
av hela tomten vid den tidpunkt, då högskolan kunde helt utflytta
till sina nya lokaler å norra Djurgården. De upplåtelser, som intill
dess kunde prövas lämpliga, borde därför endast hava karaktär
av provisorier.

En dylik provisorisk upplåtelse kunde, förutsatte byggnadsstyrelsen,
emellertid komma att omfatta en ganska avsevärd tidrymd, då
tekniska högskolan kunde väntas tidigast utrymma byggnaden under
senare delen av år 1920, under det att högskolans gamla byggnadskomplex
i sin helhet ej kunde väntas bliva utrymt tidigare än år
1925.

Med hänsyn till byggnadens speciella inredning ansåg byggnadsstyrelsen
det lämpligt, att byggnaden under sistberörda tidrymd
provisoriskt upplätes till institutets begagnande, varvid de ifrågasatta
på- och tillbyggnaderna icke borde komma till utförande samt
de inre ändringsarbetena inskränkas till det minsta möjliga.

Sedan Kungl. Maj:t den 13 december 1919 anbefallt tekniska
högskolans styrelse att avgiva utlåtande i ärendet, i vad det avsåge
provisorisk upplåtelse åt institutet av den kemiska fackskolans byggnad,
förklarade sig styrelsen i skrivelse den 5 juni 1920 ej hava
något att erinra mot det provisoriska upplåtandet på de villkor, som
högskolans lärarkollegium föreslagit.

Dessa villkor voro följande:

att samtidigt medel beviljades för fullbordandet av tekniska högskolans
nybyggnader vid Valhallavägen;

203

1922. Åttonde huvudtiteln: Ben medicinska undervisningen.

att högskolans sydvästra flygel och utfartsvägen till Rådmansgatan
lämnades orörda, så länge dessa vore för högskolan behövliga;

att bostad bereddes den i högskolans dåvarande kemiska byggnad
boende maskinisten;

att den del av den nuvarande inredningen i gamla kemiska
byggnaden, som kunde användas av farmaceutiska institutet, inlöstes
efter värdering; samt

att erforderliga medel ställdes till förfogande för provisoriskt
ordnande av lokaler för undervisningen i allmän geologi.

Genom beslut den 12 november 1920 uppdrog Kungl. Maj:t
därefter åt byggnadsstyrelsen att i samråd med ordföranden i styrelsen
för farmaceutiska institutet och föreståndaren för institutet
till Kungl. Maj:£ inkomma med kostnadsförslag i fråga om de i
ärendet avsedda ändringarna av ifrågavarande byggnad.

I den av byggnadsstyrelsen gjorda, den 21 december 1920 dagtecknade
utredningen i ärendet beräknas kostnaderna för ändringsarbetena
till 360,000 kronor; vartill skulle komma 40,000 kronor
för nyanskaffning av laboratorieinredning m. m. Skulle emellertid
byggnaden endast provisoriskt iordningställas, uppskattades kostnaden
härför till 190,000 kronor, vartill ävenledes borde läggas det för
laboratorieutrustning erforderliga beloppet av 40,000 kronor.

Efter det Kungl. Maj:t vidare den 13 januari 1921 lämnat fullmäktige
i järnkontoret tillfälle att avgiva utlåtande i ärendet, avgåvo
bemälda fullmäktige yttrande av den 28 januari 1921, vari
framhålles följande:

Vid överlämnandet till Kungl. Maj:t och kronan av den från handlanden
W. N. Burmester år 1866 inköpta tomten nr 1 i kvarteret Paris fäste brukssociteten
det förbehåll, att endast byggnader för bergsundervisningen och dess befrämjande
finge uppföras på tomten.

Sedan härefter själva bergsskolebyggnaden kommit till stånd å tomtens
östra del, förklarade brukssocieteten år 1894 hinder från dess sida icke möta därför,
att nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska institutioner
till en del förlädes på om förmälda tomt. Det är denna byggnad med angränsande
tomtområde, varom nu är fråga. Slutligen har brukssocieteten år 1915,
i anledning av en framställning från tekniska högskolans styrelse förklarat sig
medgiva, att tomten nr 1 i kvarteret Paris finge efter nämnda högskolas avflyttning
därifrån av staten fritt disponeras under villkor och förbehåll, att av tomtens
värde ett belopp av 200,000 kronor avsattes till en av statskontoret eller
annan lämplig statsmyndighet förvaltad fond, vilkens avkastning borde enligt de
närmare bestämmelser, som kunde fastställas av tekniska högskolans styrelse med

[95.]

204

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningm.

[95.] godkännande av järnkontorets styrelse, användas för främjande, huvudsakligen
vid bergsskolan i Stockholm, av tekniskt-vetenskaplig forskning inom de vid
nämnda bergsskola företrädda vetenskapsgrenar.

Den förra bergsskolebyggnaden å tomten i fråga har av staten redan disponerats
för andra ändamål.

, Vid sådant förhållande, och då genom bifall till den nu föreliggande ansökningen
disposition skulle träffas rörande den gamla bergsskoletomten i övrigt,
anse fullmäktige därmed förutsättningarna för det utav brukssocieteten år 1915
uppställda villkoret för tomtens fria disposition av staten vara uppfyllda. Fullmäktige
hemställa alltså, att Kungl. Maj:t under ovan angivna förutsättning måtte
föranstalta om, att det ovannämnda beloppet, 200,000 kronor, vid tiden för Kungl.
Maj.ts beslut överlämnas till statskontoret eller annan lämplig statsmyndighet att
förvaltas i enlighet med de bestämmelser, som för sådant ändamål komma att
fastställas.

Sedan byggnadsstyrelsens senast berörda utlåtande av den 21
december 1920 blivit farmaceutiska institutets styrelse bekant, ingick
styrelsen återigen med en skrivelse till Kungl. Maj:t, daterad den 7
februari 1921, däri styrelsen i huvudsak gör gällande, att genom
en verklig ombyggnad av den kemiska fackskolans byggnad skulle
ernås en för institutet tillfredsställande lösning av lokalfrågan. Styrelsen
motsätter sig därför tanken på att inflyttningen i denna
byggnad endast skulle få en provisorisk karaktär. Vidare understryker
styrelsen det trängande behovet av ändamålsenligare och
större lokaler.

Såsom jag redan nämnt, blev frågan om nya lokaler för farmaceutiska
institutet på sin tid överlämnad åt de inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för uppgörande av plan för statens
byggnadsverksamhet i Stockholm. Dessa sakkunniga avgå vo den 7
mars 1921 utlåtande i ämnet och föreslogo institutets permanenta förläggande
till^ Svea ingenjörkårs nuvarande kasernområde i kvarteret
Göken på Kungsholmen, där visst tomtområde med de nuvarande
matsals- och kasernbyggnaderna samt eventuellt gymnastikhuset
skulle ställas till institutets förfogande.

Nu berörda förslag borde enligt de sakkunnigas mening föredragas
framför förslaget om upplåtande för en längre framtid åt
institutet av lokaler i tekniska högskolans byggnad för kemisk teknologi.
Detta senare förslag avstyrktes av de sakkunniga, som biträdde
den av tekniska högskolans styrelse förfäktade meningen,
att förslagets genomförande skulle vara Underligt för ett ändamålsenligt
utnyttjande av högskolans tomt. De ansågo tillika, att dess

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen. 205

realiserande skulle medföra alltför betydande ombyggnader samt att
anläggandet, såsom föreslagits, av botanisk trädgård å denna tomt
voro uteslutet på grund av höga skuggande byggnader, vilka vid
tomtområdets utnyttjande i övrigt torde bliva uppförda å tomten.

De sakkunniga hemställde, att byggnadsstyrelsen måtte erhålla
uppdrag att så snart ske kunde till Kungl. Maj:t inkomma med
fullständig utredning rörande möjligheten och sättet för användandet
av någon del av Svea ingenjörkårs ovan omförmälda kasernområde
till tomt för farmaceutiska institutet samt rörande kostnaderna
för iordningställandet därå av erforderliga lokaler åt nämnda
institut.

Därjämte föreslogo emellertid de sakkunniga, att förenämnda
kemibyggnad måtte provisoriskt upplåtas åt institutet intill dess andra
lokaler hunnit anordnas, och att redan under år 1921 nödiga
medel måtte ställas till byggnadsstyrelsens förfogande för att iordningställa
byggnaden för detta ändamål.

I avseende å tidpunkten för den av de sakkunniga ifrågasatta
förflyttningen av institutet till Svea ingenjörkårs kasernområde vill
jag allenast erinra om följande av de sakkunniga gjorda uttalande:

De sakkunniga hava från arméförvaltningens fortifikationsdepartement införskaffat
upplysningar rörande den tidpunkt, då ingenjörkårens byggnader och
område kunde förväntas icke längre vara behövliga för de militära myndigheterna.
I skrivelse den 26 februari 1921 meddelar fortifikationsdepartementet, att
»det vid Frösunda å Järvafältet under uppförande varande nya kasernetablissementet
för Svea ingenjörkår torde, om icke arbetarförhållandena eller annat
komma att lägga binder i vägen, bliva fullbordat till hösten år 1922, då utflyttning
dit av nämnda kår sålunda skulle kunna äga rum. Därefter kommer samma
kårs nuvarande etablissement, sannolikt under åtskilliga år framåt, att bliva
behövligt för inkvartering av Norrlands ingenjörkår, som nu är under uppsättning.
Rörande den tidpunkt, då sistnämnda ingenjörkår kan komma att förläggas
till den för densamma avsedda förläggningsorten, Östersund, blir beroende
på, när det kasernetablissement, som därstädes för kåren planerats, kan varda
fullbordat. Enligt chefens för lantförsvarsdepartementet skrivelse av den 11
april 1919 hava arbetena med etablissementet i Östersund tillsvidare uppskjutits,
och då det är ovisst om och när de få återupptagas, kan således icke nu något
svar givas på frågan, huruvida Svea ingenjörkårs nuvarande fastighet kan inom
de närmaste tio åren bliva tillgängligt för andra än militära ändamål».

Det är sålunda helt och hållet beroende på tidpunkten för ordnandet av
Norrlands ingenjörkårs lokalfråga i Östersund, när Svea ingenjörkårs kasernområde
i kvarteret Göken kan bliva tillgängligt för annat statens ändamål och för
genomförandet av eu för området i fråga lämpad stadsplan. Man måste sålunda
räkna med att de för farmaceutiska institutet ifrågasatta byggnaderna eventuellt

195.]

206

1922. Åttonde huvudtiteln: Deri medicinska undervisningen.

icke få tillträdas förrän omkring år 1930; i alla händelser icke tidigare än år
1926. Apotekarsocieteten lär hava förklarat, att lokalerna i deras hus icke kunna
stå till statsverkets förfogande längre än till och med år 1923.

Det blir sålunda nödvändigt att intill dess ingenjörkårens byggnader eller
eventuellt andra lokaler hunnit iordningställas för farmaceutiska institutet, anskaffa
provisoriska lokaler åt detsamma.

Innan nu senast berörda sakkunnigutlåtande inkommit till
Kungl. Maj:t, var, såsom framgår av det ovan sagda, tanken närmast
riktad på den gamla kemiska fackskolebyggnaden å tekniska
högskolans förutvarande tomt. Kungl. Maj:t hade också i statsverkspropositionen
till 1921 års riksdag upptagit frågan och föreslagit
riksdagen att i avbidan på proposition i ämnet beräkna för ändamålet
erforderliga medel. Genom det av bemälda sakkunniga givna
nya uppslaget kom emellertid frågan att för tillfället förfalla, och
Kungl. Maj:t anmälde i skrivelse nr 251 till riksdagen, att proposition
ej komme att avlåtas, i följd varav medel för ändamålet ej
då komme att erfordras.

I samband härmed anförde min företrädare i statsrådsämbetet,
på sätt framgår av det vid skrivelsen nr 251 fogade utdraget av
statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden, följande:

Givetvis bör det nya uppslag till definitiv förläggning av farmaceutiska institutet,
som av de sakkunniga framställts, göras till föremål för utredning och
prövning, innan fråga om nya lokaler åt institutet upptages till avgörande. Det
är därför nödvändigt att vederbörande myndigheter sättas i tillfälle att taga del
av detta förslag och yttra sig över detsamma. Därvid torde jämväl, såsom de
sakkunniga hemställt, uppdrag böra lämnas byggnadsstyrelsen att till Kungl. Maj:t
inkomma med den av de sakkunniga, enligt vad ovan nämnts, föreslagna utredningen
i ämnet. Då därtill kommer att ytterligare utredning torde vara erforderlig
för att man skall kunna med säkerhet bedöma, dels vilka åtgärder som
böra vidtagas för att sätta kemibyggnaden å tekniska högskolans gamla tomt i
det skick, att den kan för en mera provisorisk förläggning inhysa farmaceutiska
institutet, dels ock till vilket belopp kostnaderna härför böra beräknas, lärer någon
framställning i ämnet till den nu samlade riksdagen icke kunna ifrågakomma.

Genom beslut den 22 april 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att efter samråd med ordföranden i styrelsen för farmaceutiska
institutet och föreståndaren för institutet till Kungl. Maj:t
inkomma med fullständig utredning rörande möjligheten och sättet
för användandet av någon del av Svea ingenjörkårs nuvarande kasernområde
i kvarteret Göken på Kungsholmen till tomt för farmaceutiska
institutet samt rörande kostnaderna för iordningställandet

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinsJca undervisningen. 207

därå av erforderliga lokaler åt nämnda institut. Tillika anbefallde
Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att, jämväl efter samråd med ovannämnda
personer, inkomma med ny kostnadsberäkning beträffande
de förändrings- m. fl. arbeten ilråga om tekniska högskolans nuvarande
byggnad för den kemiska fackskolan, vilka kunde bliva oundgängligen
nödvändiga, därest farmaceutiska institutet några år framåt
komme att inrymmas i sagda byggnad.

Med skrivelsen den 25 augusti 1921 har nu byggnadsstyrelsen
överlämnat de anbefallda utredningarna, Byggnadsstyrelsen anför
för egen del följande:

Sedan byggnadsstyrelsen uppdragit åt tjänstgörande arkitekten hos styrelsen
G. A. Nilsson att i samråd med ovannämnda representanter för farmaceutiska
institutet verkställa de sålunda anbefallda utredningarna, har arkitekten Nilsson
till styrelsen inkommit med dels ett å 13 stycken ritningar, beskrivning samt kostnadsberäkning
framställt förslag till beredande av lokaler för institutet inom Svea
ingenjörkårs nuvarande område i kvarteret Göken, dels ock ett å 6 stycken ritningar,
beskrivning samt kostnadsberäkning framställt förslag till förändring av
tekniska högskolans nuvarande kemibyggnad för ett provisoriskt inrymmande
därstädes av farmaceutiska institutet, vilket sistnämnda förslag omfattar två
alternativ.

Av den gjorda utredningen framgår att lokal framdeles kan beredas farmaceutiska
institutet inom Svea ingenjörkårs nuvarande kasernområde genom om
och tillbyggnad av kasernens huvudbyggnad samt matsalsbyggnaden.

Kostnaderna för genomförandet av det sålunda uppgjorda förslaget hava
beräknats uppgå till 1,270,000 kronor. I skrivelse den 7 mars 1920 hava de
jämlikt bemyndigande av den 29 juni 1912 av dåvarande chefen för finansdepartementet
tillkallade byggnadssakkunniga meddelat, att, enligt av de sakkunniga
verkställda approximativa kostnadsberäkningar, för ifrågavarande ändamål erforderliga
arbeten skulle draga en kostnad av omkring 900,000 kronor; och hava de
sakkunniga därvid utgått från det lokalbehov, som angivits i det av farmaceutiska
institutets styrelse i skrivelse den 4 september 1919 framlagda förslag till förändring
av tekniska högskolans gamla kemibyggnad till lokal åt institutet. Den
betydande ökning beträffande kostnaderna, som nu föreliggande förslag sålunda
innebär, hänför sig dels till att vid detsamma^ uppgörande från institutets sida
framställts krav på ytterligare lokalutrymme med hänsyn till att detta förslag
innebure en definitiv lösning av institutets lokalfråga, och dels till institutets fordran
på en rumshöjd inom laboratorielokalerna av 4,2 m., som medfört att det nuvarande
vindsbjälklaget i kasernbyggnaden måst höjas samt en hel våning påbyggas.
De byggnadssakkunniga hava däremot i sitt förslag endast ifrågasatt en höjning
av yttertaket, varigenom en 4 m. hög vindsvåning skulle erhållas, och hava de
sakkunniga ansett en våningshöjd av 3,5 m. för de i de undre våningarna liggande
laboratorielokalerna vara tillräcklig. Slutligen omfattar nu föreliggande
förslag en särskild portvaktsbyggnad, vilket icke var fallet beträffande de byggnadssakkunnigas
förslag.

[95.]

208

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

Beträffande förändringen av tekniska högskolans gamla kemibyggnad till
provisoriska lokaler åt farmaceutiska institutet får byggnadsstyrelsen erinra att
jämlikt av styrelsen med skrivelse den 21 december 1920 avgiven kostnadsberäkning,
ett av institutets styrelse med skrivelse den 4 september 1919 framlagt
förslag i frågan beräknats att draga en kostnad av 385,000 kronor samt ett av
byggnadsstyrelsen med skrivelse den 30 november 1919 framställt förslag en
kostnad av 190,000 kronor; i båda fallen skulle för laboratorieinredning beräknas
ytterligare 40,000 kronor. Genom vissa av tjänstgörande arkitekten hos styrelsen
-noimdahl föreslagna jämkningar i farmaceutiska institutets styrelses omförmälda
förslag skulle kostnader för detta kunna reduceras till 360,000 kronor,
alltjämt dock med tillägg av 40,000 kronor för laboratorieinredningar.

av Nilsson uppgjorda förslaget till kemibyggnadens förändring för
ifrågakomna ändamål, vilket förslag utarbetats i anslutning till Holmdahls omförmälda
förslag, har däremot beräknats draga en kostnad av 229 000 kronor
beträffande alternativ 1 samt av 212,000 kronor beträffande alternativ 2, i båda
fallen med tillägg av eu till 40,000 kronor beräknad kostnad för laboratorieinredning.
Alternativ 1 innebär huvudsakligen den avvikelsen från Holmdahls förslag
att huvudentrén är anordnad från Kungstensgatan med bibehållande av den nuvarande
ingången därstädes, medan Holmdahls förslag avsåg anordnande av ny
huvudentré från Teknologgatan. Alternativ 2 avser i huvudsak samma entréanordnmg
som Holmdahls förslag. I övrigt äro de båda alternativen i huvudsak
lika och innebära från Holmdahls förslag endast mindre avvikelser, ägnade
att i någon mån sänka kostnaderna för förändringsarbetena.

Farmaceutiska institutets ovannämnda representanter hava för sin del förordat
alternativ 1, under det att byggnadsstyrelsen, med hänsyn till att kemibyggnaden
endast skulle provisoriskt upplåtas till institutet, finner sig böra giva företräde
åt alternativ 2, vars genomförande skulle komma att draga något mindre
Kostndiu.

För bedömande av de av Nilsson uppgjorda förslagen till beredande av
nya lokaler åt farmaceutiska institutet får byggnadsstyrelsen till slut hänvisa till
nedanstående jämförande beräkning beträffande nyttig golvyta och fönsterantal
inom institutets nuvarande lokaler vid Vallingatan, de lokaler, som genom nämnda
förslag skulle erhållas, samt det i det år 1908 framlagda förslaget till nybyggnad
för institutet avsedda lokalutrymmet (här ingår icke bostäder, kapprum, toiletter och
kommunikationsleder).

. Golvyta. Fönsterantal

Farmaceutiska institutets nuvarande lokaler......... 1,046 kvm. 75 st

Tekniska högskolans kemibyggnad ... 2 359 » ir,7 ’

Svea ingenjörkårs byggnader..........1 ! ! ! ! 2^21 , 209 >

^byggnadsförslag av år 1908 .................. 3^18 » 209 »

Beträffande bostadsutrymmena inom samma lokaler upptaga desamma en
golvyta av respektive 60,4 kvm., 152 kvm., 280 kvm. och 405 kvm.

Vid skrivelsen äro fogade beskrivningar och kostnadsutredningar
beträffande båda av byggnadsstyrelsen omnämnda alternativen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen. 209

till vilka beskrivningar och utredningar jag tillåter mig att nu allenast
hänvisa.

På grund av remiss har vidare farmaceutiska institutets styrelse
yttrat sig över byggnadsstyrelsens senast avlåtna skrivelse och, efter
hörande av lärarrådet vid institutet, i utlåtande den 18 oktober 1921
anfört följande:

Det förslag om förändring av en del av Svea ingenjörkårs nuvarande kaserner
till lokaler för farmaceutiska institutet, vilket utarbetats av hos byggnadsstyrelsen
tjänstgörande arkitekten G. A. Nilsson, i samråd med av Kungl. Maja utsedda
delegerade nämligen ordföranden i styrelsen för farmaceutiska institutet, professor
W. Palmrer, och föreståndaren för institutet, professor T. Ekecrantz, anser styrelsen
vara för institutets behov nöjaktigt. I förslaget förutsattes, att rumshöjden
i laboratorierna skall vara 4,2 in., och styrelsen anser sig böra betona, att en
mindre rumshöjd ej kan givas nämnda lokaler, om de skola bliva nöjaktiga.

Av lärarkollegiet vid institutet uttalas farhåga för, att vid den tidpunkt, då
dessa lokaler skulle kunna bliva tillgängliga, institutets lokalbehov vore större än
det, som står till buds enligt det uppgjorda förslaget. Styrelsen vill med anledning
härav påpeka, att om det också vid den tiden skulle finnas behov av större
lokaler än de föreslagna, så finnes å det för institutet förslagsvis reserverade
tomtområdet tillräckligt utrymme för uppförande av sådana.

Då emellertid kasernområdet ej på länge torde kunna upplåtas för institutets
behov, och de nu av apotekarsocioteten förhyrda lokalerna såsom styrelsen
tidigare framhållit dels äro för små och otidsenliga och dels efter år 1923 komma
att betinga en hyra av 35,000 kronor per år i stället för nuvarande 15,000 kronor,
har det förslag, som föreligger angående användandet av tekniska högskolans
gamla kemibyggnad till lokaler för institutet för närvarande största aktualiteten.
Denna byggnad står nu, sedan tekniska högskolans kemiska institution år 1921
blivit förflyttad till högskolans nya lokaler, så gott som utan användning. De få lokaler
inom byggnaden, vilka högskolan fortfarande använder, torde såsom föregående
utredningar visa, utan svårighet kunna ersättas med andra, som stå till
högskolans förfogande. Det är givetvis också oekonomiskt att hela byggnaden
skall behöva uppvärmas, när endast en ringa del därav användes.

Av arkitekten Nilsson har utarbetats två alternativa förslag till omändring
av kemibyggnaden för farmaceutiska instituts behov, vilka huvudsakligen skilja
sig från varandra genom att i det ena förutsättes, att nuvarande huvudingången
från Kungstensgatan bibehålies, och i det andra förutsättes, att ny huvudingång
göres från Teknologgatan. Detta senare förslag har ursprungligen framställts av
arkitekten hos byggnadsstyrelsen, G. Holmdahl. Onekligen skulle byggnadens
yttre därigenom bliva mera tilltalande, varjämte korridoren bleve ljusare, men
clå lokalutrymmet ej bleve större och kostnaden ej oväsentligt ökad, nämligen
från 212,000 kronor till 229,000 kronor vartill dock i bägge fallen kommer kostnad
för laboratorieinredning med 40,000 kronor, anser styrelsen sig böra förorda,
att huvudingången förblir oförändrad från Kungstensgatan.

De utrymmen, som finnas till förfogande inom byggnaden, äro ej större än

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 27

[96.]

210 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

att det varit förenat med ganska stora svårigheter att tillgodose de olika institutionernas
behov, och den minskning av lokalerna, som uppstått därigenom att,
tvärtemot vad styrelsen från början förutsatt, bostäder inom byggnaden skola
beredas för portvakt och tillsvidare för tekniska högskolans maskinist, medför
måhända att en och annan jämkning angående de olika lokalernas användning bliver
behövlig. Styrelsen förutsätter att sådana eventuella mindre ändringar i planen
få företagas, under förutsättning att den beräknade totalkostnaden ej överskrides.

I förslaget är ifrågasatt, att elektrisk belysning skall anordnas endast i de
nya lokalerna inom byggnaden, men även i en del andra lokaler speciellt föreläsningssalarna
är installering av elektricitet nödvändig. Vid föreläsning i kemi
och fysik behöves nämligen sådan vid vissa demonstrationer, och vid begagnandet
av skioptikonapparat är det nödvändigt att kunna hastigt ändra belysning
till mörker och tvärtom. Då merkostnaden för installering av elektrisk belysning
i hela byggnaden går till en jämförelsevis liten summa, och besparing i institutets
årliga utgifter därigenom torde ernås samt sådan inledning, såsom Nilsson framhåller,
vid en annan användning av byggnaden i framtiden blir nyttig, får
styrelsen yrka på att elektrisk belysning för en beräknad kostnad av 10,000 kronor
nu anordnas i hela byggnaden.

Styrelsen anser även att anordnande av vattenklosettsystemet ej bör uppskjutas
utan att härför enligt beräkning 15,000 kronor böra anslås. Oavsett att
vattenklosetter numera i en storstad torde kunna räknas till i bygienskt avseende
nödvändiga anordningar, vore det enligt styrelsens uppfattning en misshushållning
att ej nu utföra detta arbete, då ändå vatten- och avloppsledning skola
underkastas en grundlig reparation.

Styrelsen vill till slut påpeka, att i byggnadsstyrelsens skrivelse å fjärde
sidan insmugit sig ett skrivfel. Det är nämligen alternativ 1 (ingång från Kungstensgatan)
som är beräknat till 212,000 kronor och alternativ 2 (ingång från
Teknologgatan) som beräknas till 229,000 kronor.

entschefen Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har farmaceutiska
institutets byggnadsfråga varit ett av de många nybyggnadsspörsmål,
som länge varit föremål för utredningar och omprövning, utan
att något mera definitivt beslut kunnat fattas i ärendet. Frågan
har emellertid nu kommit i det läget, att det synes mig ofrånkomligt,
att åtgärder vidtagas för att undanröja eller åtminstone minska
de svårigheter, varmed institutet i förevarande avseende har att
kämpa och vilka verka i viss mån förlamande på dess verksamhet
och framtida utveckling. En institution, som alltsedan år 1862
d. v. s. i jämt femtio år varit inrymd i en och samma byggnad,
vilken icke längre kan tillfredsställa även de mest befogade kraven
på ökat utrymme, kan hava berättigade anspråk på att få de
yttre betingelserna för sin verksamhet på ett bättre och mera till -

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen. 21L

fredsställande sätt tillgodosedda. Varför denna fråga just nu tränger
till sin lösning och enligt min mening måste trots den ekonomiskt
ogynnsamma tidpunkten bringas till avgörande beror på det
av mig förut omnämnda förhållandet, att nu gällande hyresavtal
mellan institutet och dess hyresvärd, apotekarsocieteten, utlöper med
år 1923, och att, därest institutet fortfarande får kvarstanna i fastigheten
— vilket torde vara ganska ovisst — det därefter av apotekarsocieteten
begärda hyresbeloppet med cirka 133 procent överstiger
den hyressumma, som nu erlägges. Det måste enligt min
mening betecknas som en för staten i ekonomiskt avseende gynn
sammare anordning, därest institutet kunde med befrielse från varje
för det allmänna tyngande hyresavtal få disponera en staten tillhörig
byggnad.

I avseende å nya lokaler för farmaceutiska institutet hava, såsom
min förut lämnade redogörelse giver vid handen, flera förslag
framlagts. Utredningen har dock till slut pekat på tekniska högskolans
kemiska fackskolas förutvarande byggnad å högskolans gamla
tomt vid Drottninggatan såsom den i allo lämpligaste. Det av de
s. k. byggnadssakkunniga framlagda förslaget beträffande eventuell
disposition för ändamålet av en del av Svea ingenjörkars nuvarande
område synes mig, ehuru i och för sig beaktansvärt, dock ej
vara av den beskaffenhet, att man nu kan allvarligt reflektera därpå.
Såsom de sakkunniga själva påpeka, kan ifrågavarande tomtområde
först år 1930 väntas bliva disponibelt, och det gäller nu i främsta
rummet att bringa institutet omedelbar hjälp i dess trångmål. Den
alternativt anvisade utvägen att för ändamalet taga i anspråk den
kemiska fackskolans byggnad synes mig vara en god lösning av
frågan. Jag vill allenast erinra därom, att detsamma möjliggör
användandet av en redan befintlig kemisk laboratoriebyggnad med
dess dyrbara anordningar av ventilations-, gas-, vatten- och avloppsledningar
m. m. Med hänsyn till de speciella, för institutets arbeten
erforderliga anordningarna synes det vara uteslutet att under så
goda ekonomiska villkor, som nu ifragasättas, kunna för institutets
behov aptera någon annan disponibel, staten tillhörig byggnad i
Stockholm.

Såsom framgår av min redogörelse, hava vissa gensagor riktats
mot nu ifrågavarande förslag samt, sedan dessa gensagor vederlagts
eller återtagits, medgivanden givits under vissa villkor. Jag syftar

212

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

[95.] närmast på de uttalanden, som gjorts från tekniska högskolans sida,
och de intressen högskolan tilläventyrs allt fortfarande kan hava i
avseende å denna byggnad. De villkor, som högskolans styrelse
uppställt för ett överlåtande av byggnaden, synas i allo vara av den
beskaffenhet, att därest de ej redan äro uppfyllda, de dock ej skäligen
kunna anses lägga hinder i vägen för det uppenbara behov,
som här föreligger. Jag vill först erinra, att den kemiska fackskolan
har genom statsmakternas tillmötesgående erhållit en ny lokal
på högskolans nya område vid Valhallavägen och allaredan tagit
densamma i besittning. Något intresse för den kemiska undervisningen
vid högskolan kan ej förefinnas i att fortfarande behålla den
gamla fackskolebyggnaden. Det av högskolans styrelse uppställda
villkoret att högskolans sydvästra flygel och utfartsvägen till Kådmansgatan
lämnas orörda, sa länge de äro för högskolan behövliga,
saknar i förevarande sak betydelse, då ifrågavarande flygel och utfartsväg
ej beröras av det nu framlagda förslaget. I frågan om bostad
i den kemiska byggnaden åt den där boende maskinisten är i förslaget
hänsyn härtill tagen. Vad beträffar inlösen av inredningen
i den gamla kemiska byggnaden må allenast erinras, att den kemiska
fackskolan i sin nya byggnad erhållit en ny och modern inredning
och att något behov av inlösen ej kan anses föreligga. Kan
i något fall den staten tillhöriga inredningen disponeras av statens
farmaceutiska institut, är detta endast för statsverket förmånligt.
Beträffande till sist fragan om ordnande av lokaler för undervisningen
i allmän geologi synes utan allt för stora svårigheter detta
behov kunna tillgodoses, då högskolans gamla byggnad såväl som
dess stora nybyggnader väl torde kunna bereda möjligheter att inrymma
denna undervisning. Jag kan följaktligen på intet sätt finna,
att de av tekniska högskolan uppställda villkoren lägga hinder i
vägen för en disposition på sätt föreslagits av kemiska fackskolans
gamla byggnad.

Kommer så frågan om de krav, som av järnkontoret framställts
på ersättning för den tomt, å vilken kemibyggnaden delvis ligger.
Angående den ersättning, som må böra utgå, och formen därför
hava förhandlingar upptagits med järnkontoret, vilka ännu icke äro
avslutade. Då brukssocieteten icke sammanträder förr än i maj
1922, kan givetvis något definitivt besked rörande dess ståndpunkt
i ämnet ännu icke vinnas. Jag anser mig därför icke nu böra när -

1922. Åttonde huvudtiteln: Ben medicinska undervisningen. 213

mare ingå på detta spörsmål utan inskrånker mig till att peka på
den eventualiteten, att det inom en nära framtid kan bliva nödigt
att hos riksdagen äska särskilt anslag för att bereda brukssocieteten
ersättning för ifrågavarande tomt, maximalt uppgående till ett kapitalutlägg
av 200,000 kronor. Det finnes enligt min uppfattning
så mycket större anledning att intaga denna avvaktande ståndpunkt,
som jag anser mig kunna antaga, att någon gottgörelse till
brukssocieteten i varje fall icke behöver utgå under förra halvåret
1923. Jag önskar emellertid betona, att den ersättning, som må
komma att utgå, är oberoende av om den kemiska fackskolans gamla
byggnad användes för farmaceutiska institutets behov eller för något
annat statens ändamål. Befinnes det väckta ersättningskravet böra
tillmötesgås, måste staten under alla förhållanden utgiva ersättningen,
såvida staten skall kunna fritt och utan alla förbehåll disponera över
det tomtområde, som på sin tid av brukssocieteten överlämnades till
statsverket.

Vad beträffar de två alternativa förslag, som föreligga till omändring
av kemibyggnaden för farmaceutiska institutets behov, tillstyrker
jag det av institutets styrelse förordade alternativet, som
innebär, att huvudingången förblir oförändrad från Kungstensgatan.
Detta alternativ (betecknat som alt. I) som är det billigare av de
två, skulle betinga en summa av 212,000 kronor. Att samtidigt
med omändringsarbetena såväl elektrisk belysning införes som ett
vattenklosettsystem anbringas, finner jag ekonomiskt välbetänkt.
Kostadssumman skulle härigenom ökas med sammanlagt 25,000 kronor
till 237,000 kronor.

Vidkommande kostnaderna för laboratorieinredning ställa sig de
i december 1920 härutinnan gjorda beräkningarna på följande sätt:

Kostnadsberäkning över nedtagning av all inredning i farmaceutiska institutets
nuvarande lokaler samt återuppsättning av densamma i nya lokaler i samma
skick som inredningen för närvarande befinner sig.

Kemiska institutionen.

Vinden: hyllfack för glas- och utensilieförråd, preparatförråd m. m. kr.

Våningen 1 tr. upp: Glasförrådet........................ »

Laboratorns arbetsrum................ »

Laboratorium nr 3................... »

Våg- och apparatrum................. »

Professorns arbetsrum................. »

Laboratorium för fortsättningsarbeten..... »

1,450: —
170: —
270: —
900: —
230: —
450: —
720: —

[95.]

214

1922. Åttonde huvudtiteln: Deri medicinska undervisningen.

[95.1

Bottenvåningen: Laboratorium nr 1...................kr.

Laboratorium nr 2.................. »

Tamburerna........................ »

Vaktmästarrum .................... »

Preparatrum........................ »

Svavelväterum...................... »

Botaniska institutionen:

Professorns arbetsrum................. »

Laboratorns arbetsrum m. mörkrum...... »

Mikroskoperingssalen m. museet......... »

Tékniskt-farmaceutiska institutionen:

Lärarens arbetsrum .................. »

Rum för samlingar (1 tr. upp).......... »

Fysiska institutionen: Övningslaboratorium m. mörkrum........ >

Bakteriologiska institutionen:

Lärarens arbetsrum.......

Övningslaboratoriet.......

Hörsalen..............................

Biblioteket.............................

1.370
1,460

250

360

460

275

450

340

3.370

475

235

460

	450: —
..... »	630: —
	945: —
	880: —
Summa kronor	16,600: —

Nödvändig ändring och anpassning av inredning i tekniska högskolans
kemibyggnad............................. kr. 16,600: —

Renoverings- och målningsarbeten å inventarierna efter flyttningen » 5,300: —
Transportkostnader för inventarier, samlingar, bibliotek, arkiv m. m. » 1,500: —

Summa kronor 40,000: —

Givetvis böra medel göras tillgängliga för nu senast omförmälda
ändamål; emellertid synes man kunna här liksom annorstädes taga
i betraktande det sedan år 1920 inträdda prisfallet, och synes anmman
kunna begränsas till 30,000 kronor.

I avseende å tidpunkten för arbetenas igångsättande utgår jag
från, att några medel för ifrågavarande ändamål ej böra belasta
1922 års tilläggsstat. Först från och med ingången av år 1923
böra medel göras tillgängliga för byggnadsarbetenas påbörjande,
och torde arbetena utan svårighet kunna fullbordas under loppet av
nämnda år i så god tid att institutet kan före årets utgång inflytta
i de nya lokalerna. De till de huvudsakliga byggnadskostnadema
erforderliga medlen böra vara tillgängliga redan förra halvåret 1923,
varför jag på extra stat för detta halvår beräknar ett belopp av

150,000 kronor. Återstoden, 87,000 kronor, skulle komma att erfordras
först under budgetåret 1923—1924. Det för laboratorieinredning
ifrågasatta beloppet, 30,000 kronor, torde jämväl kunna
anstå till detta senare skede.

215

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen.

I detta sammanhang vill jag till sist anmäla en av byggnadsstyrelsen
till Kungl. Maj:t den 4 oktober 1921 ingiven 1 ramställning,
däri styrelsen under erinran om ovan omförmälda åt styrelsen av
Kungl. Maj:t den 25 april 1921 lämnade uppdrag anför följande:

Tjänstgörande arkitekten hos byggnadsstyrelsen G. A. Nilsson, som utfört
ifrågavarande utredningsarbete, bar nu till byggnadsstyrelsen inkommit med
räkningar å ersättning för sitt arbete nämligen en räkning å 7,590 kronor för
»skissritningar till lokaler för farmaceutiska institutet å Svea ingenjörkårs område
i kv. Göken i Stockholm», 6,750 kronor, samt »kostnadsberäkning till dito», 840
kronor, ävensom eu räkning å 1,025 kronor för »skissritningar till förändring av
tekniska högskolans gamla kemibyggnad för inrymmande av farmaceutiska institutet»,
770 kronor, samt »kostnadsberäkning till dito», 255 kronor. Härjämte
har nya asfalt aktiebolaget tillställt byggnadsstyrelsen en av Nilsson attesterad
räkning å 228 kronor 87 öre för till utredningen erforderlig jordborrning samt
grävning av en pumpgrop å Svea ingenjörkårs område.

Sedan byggnadsstyrelsen granskat berörda räkningar och befunnit därå angivna
ersättningsbelopp skäliga, har styrelsen av under händer varande medel
förskottsvis likviderat desamma.

Med anmälan härom får nu byggnadsstyrelsen i hemställa, att Kungl. Maj :t
täcktes ställa medel, tillhopa 8,843 kronor 87 öre, till styrelsens förfogande till
ersättande av vad styrelsen sålunda förskjutit.

Då hänsyn till ifrågavarande utredningskostnader tagits vid uppgörande av
de till ovanberörda, till Kungl. Maj:t överlämnade förslag hörande kostnadsberäkningar,
lärer, i händelse anslag kommer att beviljas för beredande av nya
lokaler för farmaceutiska institutet, ifrågavarande utgifter böra ersättas av dessa
anslagsmedel.

Den sålunda till ersättande anmälda summan torde, såsom byggnadsstyrelsen
föreslagit, böra utgå av det anslag, som må komma
att beviljas för ordnande av farmaceutiska institutets byggnadsfråga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

till ändrings- med flera arbeten vid tekniska
högskolans gamla byggnad för den kemiska fackskolan
vid Teknologgatan i Stockholm för att i
denna byggnad bereda lokaler åt farmaceutiska
institutet, allt i huvudsaklig överensstämmelse med
av arkitekten Gfeorg A. Nilsson med beteckning
alternativ I upprättade ritningar och kostnadsförslag,
bevilja ett belopp av 237,000 kronor samt
därav anvisa på extra stat för tiden 1 januari 80
juni 1923 ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

[95.]

216 1922. Åttonde huvudtiteln: Deri medicinska undervisningen m. m.

Allmänna barnbördshuset.

196]

Uppehållande
av verksamheten
vid
allmänna
bambördshuset.

38. Uppehållande av verksamheten vid allmänna barnbördshuset.
För allmänna barnbördsliuset i Stockholm är å ordinarie
stat uppfört ett bestämt anslag å 24,853 kronor.

Under punkt 144 i bilagan åttonde huvudtiteln till 1920 års
statsverksproposition omförmäles, hurusom alltsedan år 1913, utöver
det ordinarie anslaget, å extra stat utgått medel till uppehållande
av verksamheten vid barnbördshuset. Under de senare åren hava
för ändamålet måst anvisas ytterligare medel, dels utgående ur vederbörande
anslag till oförutsedda utgifter, dels uppförda å tilläggsstat.

Frågan om statens ställning till uppehållande av verksamheten
vid allmänna barnbördshuset har sedan ett par år varit föremål
för statsmakternas prövning.

Jag vill till en början erinra, hurusom i samband med beviljande
av ett på grund av kristiden ökat anslag till barnbördshuset
1918 års riksdag framhöll, hurusom det syntes riksdagen både önskvärt
och billigt, att Stockholms stad, med hänsyn till den störa fördel
staden hade av denna inrättning därigenom att dess medellösa
barnaföderskor därstädes finge åtnjuta fri vård, lämnade något bidrag
till uppehållande av barnbördshusets verksamhet.

I anledning av detta riksdagens uttalande uppdrog Kungl. Maj:t
den 22 juli 1918 åt barnbördshusets direktion att verkställa utredning
i den av riksdagen väckta frågan om bidragsskyldighet för
Stockholms stad. I skrivelse den 29 april 1919 avgav direktionen
yttrande och förslag i ämnet samt ifrågasatte därvid, huruvida icke
ifrågavarande bidragsskyldighet borde utsträckas även till andra
kommuner, från vilka patienter vårdades å barnbördshuset. Jag
anser mig böra i huvudsakliga delar redogöra för detta direktionens
yttrande. Direktionen anför:

Av de kvinnor, som för vård intagas å allmänna barnbördshuset, äro de
ojämförligt flesta bosatta i Stockholm. Vilka bland dem hava hemortsrätt i huvudstaden
låter sig ur journalerna och diarierna å barnbördshuset icke efteråt fullt
exakt bestämmas; dock bokföras patienterna så, att man kan angiva, vilka bland
de till Stockholms kommun hörande patienterna varit bosatta därstädes mer än
9 månader eller vistats därstädes kortare tid samt vilka patienter tillhöra andra
kommuner. Av dem, som varit bosatta i Stockholm mer än 9 månader, torde
de allra flesta därstädes hava ägt hemortsrätt. Nedanstående tabell utvisar, huru

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 217

barnbördshusets patienter fördela sig på nyss nämnda grupper från och med 1913,
d. v. s. det år, då den nya anstalten å Djurgården togs i bruk.

		Bosätta i Stockholm	Bosätta i Stockholm kortare tid	Bosätta i andra	Summa.
		mer än 9 månader.	än 9 måna-der.	kommuner.
År	1913...................	1,844	272	590	2,706
»	1914 ...............	1,944 2,037 2,103	265	643	2,852
	1915...................	282	683	3,002
	1916..................	371	656	3,130
»	1917...................	2,159 1,412	344	636	3,139
	1918 t. o. m. sept.........	189	388	1,989
	Summa	11,499	1,723	3,596	16,818

Att exakt bestämma huru många underhållsdagar belöpa sig på var och en
av tabellens olika grupper låter sig icke göra utan ett synnerligen tidsödande
arbete. Då emellertid helt naturligt underhållsdagarna i stort sett fördela sig på
de olika grupperna efter samma procenttal som gälla för patienterna, kan man
utan att begå något nämnvärt fel efter sådan beräkningsgrund uttaga underhållsdagarna
för varje grupp ur de absoluta talen för underhållsdagar per år. Antalet
underhållsdagar utgjorde:

1913 21,014 1916 .................... 25,495

1914 .................... 24,744 1917 .................... 25,177

1915 .................... 27,240 1918 t. o. m. september...... 18,203

Av dessa nu anförda tal framgår alltså, att 69 procent av de å allmänna barnbördshuset
under angivna tid vårdade patienter vid förlossningen varit bosatta i
Stockholm mer än 9 månader. Ett mycket stort antal av dessa voro fattiga och
skulle, om icke kostnadsfri vård sålunda beretts dem, hava måst omhändertagas
av staden. Uppenbarligen har Stockholms stad således en mycket stor ekonomisk
fördel av allmänna barnbördshusets verksamhet och den tanke, som väcktes av
riksdagen, att staden under sådana omständigheter också borde lämna barnbördshuset
ekonomiskt stöd, är otvivelaktigt i och för sig mycket rimlig.

Emellertid föreligga särskilda omständigheter, som vid en eventuell framställning
i sådant syfte till stadens myndigheter äro av betydelse. Sålunda kan
ej förbises, att allmänna barnbördshuset från början grundats genom gåvor av
enskilda personer i ändamål att bereda kostnadsfri vård åt fattiga barnaföderskor.

Det var länge hänvisat att bestrida utgifterna för sin verksamhet nästan
uteslutande av egna medel. Oaktat anstaltens fonder småningom ökades, blev avkastningen
av dessa fonder dock otillräcklig, och barnbördshuset hade nästan
ständigt att kämpa med stora ekonomiska svårigheter.

Man har vidare att uppmärksamma, att redan det kungl. reglementet av år
1775 tilldelade barnbördshuset även en annan uppgift, nämligen att vara statens
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 28

218 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

[96.] undervisningsanstalt för blivande läkare och barnmorskor; denna uppgift har bibehållits
i senare reglementen endast med den skillnaden, att undervisningen av
barnmorskeelever sedan år 1865 icke längre ar dit förlagd. Denna barnbördshusets
egenskap av karolinska institutets obstetriska klinik har, då anstaltens egna medel
visade sig otillräckliga, föranlett, att staten måst lämna barnbördshuset ett med
tiden allt större ekonomiskt understöd. Före inflyttandet i den nya kliniken utgjorde
årsanslaget från staten 24,853 kronor; för åren 1913 och i914, d. v. s.
efter inflyttandet men före krisåren, hade statsanslaget höjts till respektive 89,103
och 91,074 kronor; år 1918 bidrog staten med 215,853 kronor men det oaktat
uppstod en ej obetydlig brist.

Med den utveckling, som sålunda ägt rum, är det påtagligt, att barnbördshuset
icke längre kan betraktas såsom en donationsanstalt, utan har detsamma
övergått till att bliva en statens universitetsklinik, om ock med ganska avsevärda
egna fonder. Den gamla bestämmelsen, att all vård å barnbördshuset skall vara
kostnadsfri, finnes emellertid fortfarande kvar.

Om. nu skulle anses önskvärt att minska statsverkets utgifter för barnbördshusets
drift och för sådant ändamål, såsom av riksdagen angivits, förskaffa bidrag
av Stockholms stad, vore det ju tänkbart att med bibehållande av reglementets
bestämmelse om kostnadsfri vård göra framställning till staden om lämnande av
sådant bidrag. Direktionen kan naturligtvis icke yttra sig om, huru en sådan
framställning skulle av stadens myndigheter upptagas"; direktionen vågar emellertid
ej emotse, att den skulle vinna framgång. Tvivelsutan skulle den invändningen
möta, att staden icke borde avstå från en förmån, som tillkomme andra kommuner;
härför skulle förefinnas desto större fog, som barnbördshusets fonder
nästan uteslutande äro skänkta av stadens borgare. Det bleve för den skull helt
visst av nöden att utsträcka framställningen till övriga kommuner, i främsta rummet
till Stockholms län, dit de ojämförligt flesta utom Stockholm bosatta patienterna
höra. Såväl staden som Stockholms läns landsting följa i sin verksamhet
för sjukvårdens understödjande eljest den principen, att endast medellösa böra
erhålla helt kostnadsfri vård. Från denna princip torde myndigheterna ej heller
nu vilja avvika, och endast för de medellösa kunde i bästa fall någon betalning
vara att förvänta. Det oegentliga skulle, om bidrag erhölles, sålunda inträffa, att
statsverket vunne bidrag för de fattigaste patienterna men helt finge bestrida
utgifterna för de patienter, som kunde bekosta sin vård.

Det synes fördenskull direktionen näppeligen möjligt att vinna någon avsevärd
minskning i statsverkets utgifter för barnbördshusets drift med mindre bestämmelsen
om kostnadsfri vård upphäves och legosängsavgift införes, därvid
fondernas avkastning finge användning för inrättandet av ett visst antal frisängar.
På sådant sätt skulle förhållandena vid barnbördshuset bliva likartade med dem
vid andra sjukhus, exempelvis serafimerlasarettet. Till detta sistnämnda sjukhus
lämnar såväl staden som landstinget mycket avsevärda bidrag. Det synes direktionen
sannolikt att enahanda förmåner skulle kunna heredas barnbördshuset, då
detsamma otvivelaktigt är av stor betydelse såväl för stadens som för länets sjukvård.
På sådant sätt skulle säkerligen för statsverket vinnas vida större fördelar
än eu eventuell framställning utan reglementsändring av först antydd art kunde
medföra.

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. rn. 219

En dylik anordning skulle enligt direktionens mening icke komma att verka
avsevärt betungande under förutsättning, att legosängsavgiften icke sattes högre
än vid Stockholms stads sjukhus och att tillräckligt antal frisängar funnes att
tillgå. De allra flesta patienterna ligga å barnbördshuset endast 8 ä 10 dagar
och skulle således med den nu för Stockholm gällande legosängsavgiften få betala
en avgift av högst 20 kronor. För särskilt ömmande fall, i synnerhet vid långvarigt
sjukläge, skulle frisängsmedlen komma till användning.

I detta sammanhang vill direktionen omförmäla, att inom direktionen väckts
fråga, att till barnbördshuset söka få förlagd en avdelning för gynekologi till
båtnad ej mindre för vården av barnsängskvinnorna än för undervisningen. Skulle
eu eventuell framställning härom vinna statsmyndigheternas bifall, synes uppenbart,
att å en dylik avdelning vården ej bör göras kostnadsfri. Häruti synes en
omständighet vara för handen, som måhända ej helt bör förbises vid övervägande
av nu föreliggande fråga. Olika betalningsprinciper vid olika avdelningar å samma
sjukhus torde nämligen medföra påtagliga olägenheter, i synnerhet då avdelningarna
som här skulle komma att samarbeta så intimt, att patienterna synnerligen
ofta komme att flyttas från den ena avdelningen till den andra.

Till sist vill direktionen framhålla, att i donationsbreven angående till bambördshuset
lämnade gåvor och i övriga tillgängliga handlingar icke finnas några
bestämmelser, som synas lägga hinder i vägen för ett upphävande av föreskriften
att all vård å barnbördshuset skall vara kostnadsfri, således även den, som bekostas
av andra medel än fondernas. Under det utredningsarbete, som föregick
utfärdandet av 1916 års reglemente, avhandlades ingående, ehuru visserligen ur
en annan synpunkt, den paragraf, i vilken stadgandet ifråga återfinnes.

På de närmare detaljerna av det ekonomiska avtal, som skulle föreslås
Stockholms stad och eventuellt andra kommuner har direktionen i sakens nuvarande
skede icke ansett sig böra ingå.

Med anledning av vad direktionen sålunda anfört och. föreslagit
anbefallde Kungl. Maj:t den 6 februari 1920 direktionen att till
Kungl. Maj:t inkomma med detaljerat förslag till de ekonomiska
avtal, som, under förutsättning att vården vid barnbördshuset skall
upphöra att vara kostnadsfri, kunde böra med Stockholms stad och
eventuellt andra kommuner träffas i avseende å rätt till beläggning
av platser å barnbördshuset.

Till åtlydnad härav avgav direktionen den 22 april 1920 utlåtande
i ämnet och föreslog därvid, att Kungl. Maj:t måtte

dels upphäva bestämmelsen i gällande reglemente, § 2, att vården
å barnbördshuset skall lämnas kostnadsfritt,

dels bestämma, att avkastningen av barnbördshusets fonder skall
användas till bekostande av frisängar,

dels meddela direktionen rätt att besluta en skälig legosängsavgift,

[90.

220 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

dels ock bemyndiga direktionen att med Stockholms stad respektive
Stockholms län träffa avtal av det innehåll,

att barnbördshusets direktion åtoge sig att i män av utrymme
å barnbördhuset mottaga patienter, som hade hemortsrätt i Stockholms
stad (respektive Stockholms län) mot en legosängsavgift, icke
överstigande den ifråga om Stockholms stads sjukhusinrättningar
fastställda, mot det att Stockholms stad (respektive Stockholms län)
å sin sida förbunde sig att beträffande dylika patienter betala ej
mindre hälften av kostnaderna utöver legosängsavgifterna än även
för de medellösa legosängsavgifterna.

Till stöd härför anförde direktionen följande:

Om den kostnadsfria vården vid barnbördshuset skall upphöra och därstädes
införas s. k. legosängsavgift, torde av lätt insedda skäl en sådan icke böra sättas
högre än vid Stockholms stads sjukvårdsinrättningar, d. v. s. för närvarande till
3 kronor om dagen. Följaktligen skulle vid barnbördshuset såsom vid alla andra
sjukhus genom upptagande av legosängsavgifter icke på långt när hela kostnaden
för driften bliva täckt, utan en högst avsevärd brist, utgörande skillnaden mellan
de verkliga kostnaderna och inkomsterna av legosängsavgifterna, skulle återstå att
på annat sätt täckas.

Det synes direktionen uppenbart, att då inom riksdagen väckts fråga att
undfå bidrag till barnbördshusets utgifter, därmed icke kunnat avses allenast upptagande
av legosängsavgifter, utan att det fastmer just torde vara den sist avhandlade
bristen riksdagen förmenat borde delvis bäras av Stockholms stad och eventuellt
av andra intresserade kommuner.

Det torde egentligen vara tre parter, som äro intresserade av barnbördshusets
verksamhet: staten såsom målsman för den medicinska undervisningen och
Stockholms stad och Stockholms län såsom målsmän för det ojämförligt största
flertalet av de vårdade barnaföderskorna.

Att staten alltid haft och alltjämt har ett synnerligen stort gagn av barnbördshusets
verksamhet lärer icke av någon kunna förnekas. Under snart halftannat
sekel har barnbördshuset varit statens obstetriska klinik, tills för helt få år
sedan dess enda och alltjämt dess ojämförligt största, vid vilken för närvarande
icke långt ifrån tre fjärdedelar av rikets blivande läkare få sin utbildning i förlossningskonsten.
De ekonomiska uppoffringar staten härför måst göra hava varit
ganska blygsamma. Till barnbördshusets fastighet har staten endast eu gång
givit ett direkt anslag — år 1854 — av 50,000 riksdaler banko. För övrigt har
staten kunnat inskränka sig till att bevilja direktionen lån delvis med och delvis
utan ränta. De till barnbördshuset vid olika tillfällen donerade medlen hava icke
desto mindre visat sig så tillräckliga, att staten för närvarande i allmänna barnbördshuset
förfogar över en stor nyuppförd obstetrisk klinik, vilken skulle hava
dragit avsevärda utgifter från statskassan, om den för statens medel hade blivit
uppförd. Oaktat vården vid barnbördshuset varit och ännu är alldeles kostnadsfri,
har staten därför behövt ikläda sig mera betydande anslag först efter kris -

1922. Åttonde huvudtiteln: Dm medicinska undervisningen m. m. 221

tidens inträdande. Under sådana förhållanden synes det direktionen billigt, att
staten betalar hälften av den ovan omtalade brist, som uppkommer, sedan kostnaderna
minskats med legosängsavgifterna.

Den andra hälften torde enligt direktionens mening böra täckas av de kommuner,
vilkas patienter under året vårdats å barnbördshuset.

Ibland dessa är givetvis Stochholms stad mest intresserad. Eu undersökning
av de senaste årens beläggning å barnbördshuset visar, att i runt tal 70 procent
utgöras av kvinnor, som varit bosatta minst nio månader i Stockholm och sålunda
i det stora flertalet fall därstädes haft hemortsrätt. Cirka 5 procent hava
varit bosatta i Stockholm men kortare tid än nio månader. Därnäst kommer
Stockholms län med i runt tal 20 procent av beläggningen. Det lider sålunda
intet tvivel, att såväl staden- som länet äro i största behov av barnbördshuset och
att de detta förutan måste underkasta sig säkerligen synnerligen avsevärda kostnader
för att bereda vårdmöjligheter för sina barnaföderskor. Det torde därför
vara fullt rimligt, att staden och länet betala ifråga om patienter, som där hava
hemortsrätt, i lika mån som staten eller hälften av skillnaden mellan totalkostnaden
per underhållsdag och legosängsavgiften.

Beträffande åter övriga län torde avtal i syfte att åvägabringa dylik betalningsprincip
näppeligen böra ifrågasättas på grund av att antalet patienter från
dessa län är så litet. Skrivna i övriga län äro bland barnbördshusets patienter
icke mer än i runt tal 5 procent vartill kommer ett obestämbart antal bland de
5 procent som vid forlossningstillfället ännu icke varit bosatta i Stockholm i nio
månader. Sammanlagt kan det sålunda vara fråga om allra högst 10 procent, fördelade
på ett stort antal olika län, vadan varje avtal skulle komma att omfatta
endast ett litet fåtal patienter. Direktionen kan under sådant förhållande icke
finna någon annan praktiskt framkomlig väg, än att staten för patienterna från
dessa län ikläder sig hela restkostnaden, sedan legosängsavgiften blivit på vanligt
sätt betald. Denna utgift kan icke bliva särdeles betungande, på grund av patienternas
ringa antal.

Skulle dessa nu föreslagna nya principer för barnbördshusets ekonomi vinna
tillämpning, synes det direktionen klart, att avkastningen av barnbördshusets fonder
måste reserveras för bekostande av frisängar, då donationerna på så sätt
komme att alltjämt tjäna barnbördshusets gamla ändamål: kostnadfri vård åt
fattiga barnaföderskor.

De nu ifrågavarande fonderna kunna icke beräknas inbringa mer än i runt
tal 10,000 kronor årligen, vilket med nuvarande högt uppdrivna kostnader skulle
motsvara cirka 800 underhållsdagar om året. För att kunna besvara frågan, om
detta är tillräckligt, måste man söka bilda sig en uppfattning angående behovets
storlek, något som givetvis icke kan ske exakt, då av lätt insedda skäl ingen
erfarenhet härom kunnat vinnas vid en anstalt med hittills helt kostnadsfri vård.
Vissa synpunkter torde dock förtjäna ett beaktande.

I rent ekonomiskt avseende torde mellan ett barnbördshus och andra sjukvårdsinrättningar
ingen annan skillnad finnas, än att vårdtiden för flertalet patienter
är kortare å ett barnbördshus. Eu följd härav är — åtminstone å stadens sjukvårdsinrättningar
— att ett avsevärt större antal patienter själva betala legosängs -

222 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

[96.] avgifterna på barnbördshuset än på övriga sjukhus. Härav skulle sålunda framgå
att ur rent ekonomisk synpunkt barnbördshuset snarare har mindre än större
behov av frisängar än andra sjukhus. För dem, som äro fullständigt medellösa,
möter för intagning å barnbördshuset lika litet svårighet att erhålla befrielse från’
legosängsavgiften som för intagning å andra sjukhus. Skulle slutligen förslaget
till allmän sjukförsäkring bliva lag och såsom nu avses däri inbegripas moderskapsförsäkring,
skulle alla legosängsavgifter komma att övertagas av sjukkassorna.

Att på barnbördshuset från början vården gjordes fullständigt fri har påtagligen
icke berott av rent ekonomiska skäl, utan har en sådan anordning tvivelsutan
uppburits av den humana tanken, att en ogift fattig barnaföderska skull»''
därstädes erhålla all nödig vård, utan att någon som helst kommunal myndighet
hade att därmed befatta sig. För många, kanske de flesta av barnbördshusets
»gifta patienter spelar emellertid denna synpunkt numera säkerligen en mycket
liten roll. De hava ingen önskan att dölja sitt moderskap. Det torde icke vara
överdrivet att påstå, att åtminstone bland stadens och länets ogifta patienter ett
synnerligen litet antal skulle av obenägenhet att erkänna arten av sitt sjukvårdsbehov
låta avskräcka sig att begära medellöshetsintyg, eventuellt i framtiden av
sjukkassa begära^ remiss till barnbördshuset. Endast vid tidiga missfall — där
det verkliga förhållandet sålunda äger möjlighet att fullkomligt döljas, ser man
av och till något sådant. Erhåller emellertid barnbördshuset den begärda gynekologiska
avdelningen, bortfaller även för dem denna synpunkt.

Om sålunda en dylik synpunkt numera icke torde äga tillämpning på flertalet
av barnbördshusets patienter, finnas dock utan tvivef kvinnor av mera finkänslig
natur, vilka det skulle vara synnerligen önskvärt att kunna hjälpa enligt
nyss omtalade humana tanke. Detta kan emellertid numera icke såsom förr ske
så enkelt som genom att betala kostnaden för vården å barnbördshuset, eventuellt
för en tids uppehåll å asylen. Hänsynen till barnen har förmått statsmakterna
att genom lag sörja för att ett utom äktenskapet fött barn aldrig skall bliva utan
kända föräldrar, och på grund av denna lag åligger det barnbördshuset — tvärtemot
vad förut var föreskrivet — att angående sådana barns födelse lämna underrättelse,
som framkommer till kommunal myndighet i hemorten.

Det synes därför direktionen sannolikt, att de fall, i vilka den föreslagna
låga legosängsavgiften icke kan betalas av kvinnan själv och hon icke kan förmå
sig till att begära kommunens ansvarsförbindelse härför, hädanefter komma att
bliva ganska fåtaliga, och att därför 800 underhållsdagar å frisäng skola visa sig
vara för behovet tillräckligt, Skulle erfarenheten komma att visa motsatsen, torde
direktionen få härom göra anmälan vid begäran om statsanslag, då eu ringa förhöjning
av detta torde vara i stånd att väsentligt utöka frisäugsmöjligheterna.

Ungefär samtidigt med att direktionen avgav sitt nu senast
berörda yttrande och förslag, voro samma frågor föremål för behandling
inom riksdagen. Jag anser mig böra erinra om de uttalanden,
som i dessa hänseenden gjordes av 1920 års riksdag i samband
med beviljande av fortsatta anslag till uppehållande av barnbördshusets
verksamhet. Riksdagen anförde:

1922. Åttonde huvudtiteln: Ben medicinska undervisningen m. m. 223

Riksdagen vill betona önskvärdheten av en utredning i det av 1918 års
riksdag angivna syfte. Då, enligt vad riksdagen inhämtat, de å allmänna barnbördshuset
intagna patienterna nästan uteslutande tillhöra Stockholms stad och
Stockholms län, synas anspråk på bidrag från staden och länet så mycket mer
befogade, och förmenar riksdagen, att det torde böra tillses, i vad mån man här
skulle kunna träffa överenskommelser av det slag, som är gällande till exempel beträffande
serafimerlasarettet. En dylik utredning anser riksdagen med det snaraste
1 »öra åvägabringas.

Skulle de bidrag, som eventuellt kunna komma att lämnas av Stockholms
stad eller Stockholms län, visa sig alltför otillräckliga i förhållande till de kostnader,
som betingas av uppehållande av barnbördshusets verksamhet, torde böra
övervägas, i vad mån andra åtgärder kunna anses påkallade.

Riksdagen vill i detta hänseende erinra, hurusom allmänna barnbördshuset
alltsedan sitt instiftande varit att betrakta såsom en välgörenhetsinrättning, vilket
jämväl kommit till uttryck i de för sjukhuset tid efter annan av Kungl. Maj:t
fastställda reglementena. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida denna
sjukhusets karaktär bör under nuvarande tider bibehållas eller någon ändring
härutinnan kan anses vara på grund av rådande ekonomiska förhållanden påkallad.
Denna fråga, som uppenbarligen är av en för barnbördshusets ställning
grundläggande betydelse, anser riksdagen vara förtjänt av en närmare utredning,
varvid företrädesvis torde böra tagas i övervägande, huruvida icke — frånsett
det antal frisängar, som på grund av donationsbestämmelser tilläventyrs böra
bibehållas ■— gällande föreskrifter om den kostnadsfria vården böra begränsas
och legosängsavgifter i viss mån införas.

Bleve anordningar av angiven art träffade, vare sig förmedelst överenskommelser
om bidrag från Stockholms stad och Stockholms län eller därjämte
genom införande i viss utsträckning av avgiftsbelagd vård, torde man kunna förvänta,
att kraven på statens understödjande av barnbördshusets verksamhet skola
kunna avsevärt minskas och att statsbidraget må komma att inskränkas till att
avse företrädesvis den del av verksamheten, som är inriktad på läkarutbildningen.

Över direktionens senast omförmälda förslag av den 22 april
1920 hava på grund av remisser utlåtanden avgivits dels av kanslersämbetet.
för rikets universitet efter hörande av karolinska institutets
lärarkollegium, dels av medicinalstyrelsen, dels ock av justitiekanslersämbetet.
Samtliga myndigheter hava förklarat sig ej hava något
att erinra mot förslaget och tillstyrkte detsamma.

Den 22 juni 1921 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående
ändrad lydelse av § 2 i barnbördshusets reglemente, vilken innebar,
att den förut i reglementet intagna föreskriften om kostnadsfri vård
nu uteslöts. Denna kungörelse skulle lända till efterrättelse från
och med den 1 januari 1922. (Svensk förf.-saml. 1921: 436.)

Enligt beslut samma dag förordnade Kungl. Maj:t vidare, att

224 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

[96.] avkastningen av barnbördshusets fonder skulle användas till bekostande
av frisängar därstädes, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Stockholm att från stadsfullmäktige
i Stockholm, respektive Stockholms läns landsting infordra
och till Kungl. Maj:t överlämna yttranden, huruvida stadsfullmäktige
och landstinget godkände de av direktionen föreslagna grunderna
till avtal mellan direktionen samt Stockholms stad och Stockholms
län i avseende å rätt till beläggning av platser å barnbördshuset.

Med skrivelse den 21 oktober 1921 har länsstyrelsen i Stockholm
överlämnat protokollsutdrag från Stockholms läns landsting,
utvisande, att landstinget den 21 september 1921 i förevarande
fråga såsom eget yttrande åberopat ett av dess hälsovårdsutskott
avgivet utlåtande i ämnet, där det ifrågavarande förslaget avvisas.

Hälsovårdsutskottets yttrande och förslag är av följande lydelse:

Barnbördshusets direktion har vid framläggande av sitt förslag utgått därifrån,
att staten samt Stockholms stad och Stockholms län vore de egentliga intressenterna
uti nu föreliggande fråga. Att staten och Stockholms stad hava ett
synnerligen stort intresse av barnbördshuset, är utom allt tvivel. Vad landstinget
vidkommer ställer sig saken emellertid något annorlunda. Det torde visserligen
vara riktigt, att en mindre del av länet, nämligen de närmast Stockholm belägna
kommunerna, har intresse och behov av barnbördshusets verksamhet, men för
länet i övrigt synes ett sådant intresse och behov knappast kunna föreligga. Frågan
om tillgång till vårdplatser å barnbördshuset torde följaktligen icke böra vara
någon länets angelägenhet i egentlig mening. Redan av denna grund anser utskottet
mindre lämpligt, att landstinget genom att träffa avtal om länsackord,
liknande det med serafimerlasarettet ingångna, ställer sig i första hand betalnings''
skyldigt för den vård, som å barnbördshuset meddelas patienter från länet. Härtill
kommer, att vården å barnbördshuset i fattigvårdshänseende icke är likställd
med vården å serafimerlasarettet. För lasarettsvård är nämligen landstinget på
grund av bestämmelser i gällande fattigvårdslag ersättningsskyldigt gent emot
sådant hemortssamhälle, som är beläget inom landstingsområdet. I fråga om
barnbördsvård däremot förefinnes ingen sådan ersättningsskyldighet. Erfarenheten
har givit vid handen, att trots landstingets ersättningsskyldighet vid lasarettsvården
svårigheter ofta mött att erhålla ansvarsförbindelse från vederbörande
vistelsekommun. Det kan alltså pa goda skäl antagas, att sådana svårigheter i
mycket större utsträckning skulle yppa sig i fråga om barnbördsvården, som
landstinget ej är skyldigt att ersätta. Härav skulle antagligen följa, att landstinget
invecklades i ett avsevärt antal fattigvårdsprocesser, vilket ingalunda torde
kunna anses önskligt. Till nu antydda olägenhet skulle komma svårigheten, om
icke rent utav omöjligheten att erhålla gottgörelse för hela den vårdkostnad, landstinget
skulle bliva nödsakat förskottera. Förslaget innebär nämligen, att lands -

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. rn. 225

tinget skulle till barnbördshuset utgiva ersättning dels för legosängsavgiften för
obemedlad patient från länet, dels ock för halva skillnaden mellan denna legosängsavgift
och den överstigande vårdkostnaden per patient och dag. Legosängsavgiften,
som är till beloppet på förhand bestämd, skulle alltså komma att utkrävas
av vederbörande vistelse- eller hemortskommun på eu ganska tidig tidpunkt,
då ju ifrågavarande slags vård, såsom direktionen framhållit, mestadels
är tämligen kortvarig. Den andra deleii av ersättningen åter, som icke kan till
beloppet bestämmas förrän barnbördshusets direktion efter avslutande av årets
räkenskaper konstaterat beloppet av uppkommen brist, skulle icke kunna utkrävas
förrän på en långt senare tidpunkt. I de fall, där fattigvårdsprocess måste
anlitas, vore det, såvitt utskottet förstår, mer än ovisst, huruvida den senare delen
av ersättningen kunde med utsikt till framgång utkrävas, enär, då sådant
krav anhängiggjordes, detsamma antagligen skulle få karaktären av tilläggskrav,
i många fall kanske väckt först sedan beslut meddelats rörande det tidigare kravet.
Om landstinget skulle godtaga direktionens förslag, skulle landstinget alltså
troligen hava att räkna med att självt nödgas bekosta en del av ifrågavarande
vård. Detta kan utskottet, med hänsyn till vad ovan anförts angående landstingets
intresse därav, icke tillstyrka. Utskottet anser, att frågan i stället bör
ordnas sålunda, att barnbördshuset självt utkräver skälig vårdersättning av den
betalningsskyldiga kommunen d. v. s. av den kommun, som må hava lämnat
ansvarsförbindelse, eller, om ansvarsförbindelse ej lämnats, av vistelsekommunen.
Såsom skälig vårdersättning bör i så fall kunna utfås ungefär samma ersättning,
som utgår till södra barnbördshuset i Stockholm. Den brist, som härefter må
uppkomma, synes utskottet böra ersättas av staten. Utskottet anser det nämligen
uppenbart, att staten, som under långa tider utan nämnvärd kostnad utnyttjat
barnbördshuset för den medicinska undervisningen och alltfort begagnar sig av
detsamma för sådant ändamål, bör hava såväl det största intresse som den största
skyldighet att här träda hjälpande emellan på ett fullt effektivt sätt. Den av
utskottet nu föreslagna lösningen skulle dessutom medföra, att den undantagsställning,
som enligt direktionens förslag skulle gälla för patienter från andra län,
helt skulle bortfalla.

Vidare har med remissresolution av den 26 november 1921
överståthållarämbetet överlämnat det från Stockholms stad infordrade
yttrandet i ärendet.

I sitt yttrande hade stadens hälsovårdsnämnd framhållit, att det
föreslagna avtalet syntes vara rimligt avvägt och, så vitt en preliminär
beräkning givit vid handen, vid tillämpningen torde kunna
ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för staden än nuvarande anordning
med en för Stockholm reserverad, av staden helt och hållet bekostad
avdelning å barnbördshuset. Nämnden tillstyrkte därför avtalets
godkännande, under förutsättning dels att likartad överenskommelse
komme till stånd mellan barnbördshuset och länet, dels att medinflytande
å barnbördshusets förvaltning bereddes staden genom rätt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 29

226 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

för hälsovårdsnämnden att i barnbördshusets direktion insätta en
ledamot, dels och att, därest ny sjukhustaxa eller ändrade grunder
för erhållande av fri sjukvård för stadens vidkommande fastställdes,
tillämpning härav finge äga rum även gentemot barnbördshuset.

I likhet med hälsovårdsnämnden tillstyrkte stadskollegiet, att
stadens nuvarande avtal med barnbördshuset ersattes med en överenskommelse
enligt de av sjukhusets direktion föreslagna grunderna.
Kollegiet förutsatte emellertid härvid, att stadens åtagande att svara
för medellösas legosängsavgifter gåves en sådan avfattning, att patienter
med hemortsrätt i Stockholm även framgent bibehölle den möjlighet
att erhålla helt kostnadsfri vård, som inrättningens inkom
ster av donationsmedel vore avsedda att bereda.

För egen del hava stadsfullmäktige i skrivelse den 21 november
1921 åberopat vad hälsovårdsnämnden och stadskollegiet anfört.

Såsom framgår av den utav mig lämnade redogörelsen ifråga
om överenskommelser mellan barnbördshusets direktion å ena sidan
och Stockholms läns landsting samt Stockholms stad å den andra,
innebär det av direktionen framlagda förslaget till uppgörelse i korthet,
att på statens del skulle komma hälften av restkostnaderna,
d. v. s. skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och legosängsavgifterna,
samt beträffande patienter från orter utom Stockholms
stad och län hela restkostnaderna, samt att på de intresserade kommunernas,
d. v. s. Stockholms läns och stads del skulle falla andra
hälften av restkostnadena samt beträffande medellösa patienter jämväl
legosängsavgifter. Stockholms läns landsting har emellertid ställt sig
avvisande mot förslaget, och, då stadens tillstyrkande av detsamma
är gjort under förutsättning av en likartad överenskommelse med
länet, torde frågan även för stadens vidkommande för närvarande
få anses hava fallit. Direktionens förslag synes mig emellertid erbjuda
en lycklig lösning av spörsmålet, och jag är för min del icke
benägen att betrakta den utgång frågan nu erhållit såsom ett slutligt
avgörande. De av landstinget åberopade omständigheterna förefalla
mig icke i och för sig behöva innebära ett definitivt avvisande av
tanken på en överenskommelse i angiven riktning, och det synes mig
lämpligt, att frågan upptages till förnyat övervägande av de utav
densamma intresserade parter. Barnbördshusets direktion bör enligt
min mening erhålla i uppdrag att träda i förhandlingar med lands -

227

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

tinget och söka träffa ett avtal av den beskaffenhet, som redan förelagts
och av staden godtagits, och har jag anledning förmoda, att
landstinget vid kännedomen om stadens beslut ej skall vidhålla sin
förut intagna ställning. Samtidigt bör direktionen beredas tillfälle
att yttra sig över de övriga från Stockholms stads sida uppställda
villkoren. Dessa frågor anhåller jag att sedermera få anmäla för
Kungl. Maj:t, sedan det blivit känt vad riksdagen tilläventyrs kan
hava att erinra i avseende å vad som förekommit i detta, med föranledande
av riksdagens uttalanden uppkomna ärende.

Det är icke tänkbart att en överenskommelse i den av direktionen
angivna riktningen kan träffas förr än hösten 1922. Från
och med detta år skulle emellertid enligt Kungl. Maj:ts beslut den
kostnadsfria vården å barnbördshuset upphöra. Det har då gällt att
tillse, huru förhållandena skulle kunna ordnas under år 1922.

I anledning av vad i ärendet förekommit anmodades direktionen
att till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag,
vartill de föreliggande omständigheterna kunde giva anledning.

Direktionen har nu, med föranledande härav, i skrivelse den 8
december 1921 hemställt om bemyndigande för direktionen att utan
hinder av ovanberörda kungörelse den 22 juni 1921 under ar 1922
lämna kostnadsfri vård åt vid allmänna barnbördshuset intagna
kvinnor.

Till stöd för denna sin uppfattning att under förhandenvarande
omständigheter legosängsavgifter icke böra ifrågakomma under år
1922 anför direktionen i huvudsak följande:

Något absolut hinder för direktionen att upptaga legosängsavgift torde icke
hava uppkommit genom de kommunala myndigheternas ovan anförda beslut. Direktionen
förmenar emellertid, att en sådan åtgärd skulle stöta på synnerligen störa
praktiska svårigheter. Barnbördshusets patienter äro i så stor utsträckning medellösa,
att införandet av en legosängsavgift vore utan allt värde, om icke vederbörande
kommuner förbundit sig att i fall av medellöshet utgöra avgiften. Då kommun icke
enligt lagen om fattigvården är skyldig bekosta vård å barnbördshus och fört e]
heller äger rätt att av landsting återfå tilläventyrs erlagd kostnad för sådan vård,
måste om man ville söka i förevarande fall utverka bidrag från kommunerna, underhandlingar
föras med länets för frågan intresserade kommuner var för sig. Det
torde vara mer än sannolikt, att dessa icke skulle befinnas villiga att tillmötesgå
ytterligare anslagskrav, i all synnerhet sedan landstinget ställt sig avvisande till
frågan Under alla omständigheter måste sådana underhandlingar taga en mycket
avsevärd tid i anspråk, då antalet i saken intresserade kommuner uppgår till minst
15, Stockholms stad ej inberäknad. Att sistnämnda kommun skulle medgiva

228 1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

[96.] upptagande av legosängsavgift för till Stockholm hörande barnaföderskor och
befinnas villig härför ikläda sig ekonomiskt ansvar, kan efter stadsfullmäktiges
beslut helt visst ej förutsättas, förrän länets kommuner påtagit sig enahanda
skyldighet, desto mindre som staden genom gällande avtal av den 22 april 1920
redan nu lämnar avsevärt bidrag till uppehållande av driften vid barnbördshuset.

Direktionens nu senast gjorda förslag innebär alltså ett bibehållande
av hittillsvarande anordning med kostnadsfri vård under
år 1922. Sådan som frågan i dess helhet för närvarande ligger, har
det synts mig vara den ändamålsenligaste utvägen att för år 1922
bibehålla den kostnadsfria vården, helst som ett införande av legosängsavgifter
skulle stöta på avsevärda praktiska svårigheter. Kungl.
Maj:t har ock enligt beslut den 22 december 1921 lämnat det av
direktionen begärda bemyndigandet.

Det är mot bakgrunden av nu anförda förhållanden, man bör
betrakta de anslagsäskanden, som från sjukhusets direktion framlagts
och som äro av den beskaffenhet, att deras föreläggande för riksdagen
torde vara ofrånkomligt.

Vad då först beträffar sjukhusets ekonomi för år 1922, vill jag
till en början erinra, hurusom direktionen i slutet av år 1920 vid
beräknande av medel för driften under år 1922 äskade ett förstärkningsanslag
av 290,000 kronor. Min företrädare i statsrådsämbetet
räknade emellertid på att den ovanberörda frågan om avtal med
Stockholms stad och län skulle till 1922 ars ingång hava vunnit sin
lösning, och i anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t för ändamålet
ett belopp av allenast 150,000 kronor, vilket jämväl av riksdagen
beviljades.

Under erinran härom har nu direktionen i sin förenämnda skrivelse
den 8 december 1921 anfört följande:

Barnbördshuset skulle alltså, då det förutsatta avtalet uteblivit, hava att för
år 1922 räkna med en brist å inkomstsidan av 140,000 kronor.

Emellertid hava prisen å åtskilliga förnödenheter, framför allt bränsle och
födoämnen, sedan september 1920 sjifnkit mycket avsevärt, och direktionen har
därför lagt till grund för nya beräkningar ett sammandrag av barnbördshusets
utgifter och inkomster under de tre första kvartalen av år 1921.

Enligt detta hava utgifterna undet de tre första kvartalen belöpt sig till
236,867 kronor 46 öre. Under förutsättning, att fjärde kvartalets kostnader gå
till en tredjedel av denna summa, skulle alltså utgifterna för år 1921 uppgå till
sammanlagt 315,823 kronor 28 öre. Direktionen vågar icke antaga, att utgiftsposterna
skola under år 1922 i avsevärd mån ytterligare sjunka och anser sig

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinslca undervisningen m. m. 229

därför böra beräkna barnbördshusets utgifter för år 1922 till nämnda belopp
315,823 kronor 28 öre.

Till bestridande av dessa utgifter kunna, förutom beviljade statsanslag å

tillsammans 174,853 kronor, följande inkomster beräknas bliva för handen:

Från hälsovårdsnämnden enligt avtalet den 22 april 1920.... kronor 80,000: —

Intressemedel.................................... » 12,000: —

Diverse inkomster................................. » 1,000: —

Ränta å Lieberts fond.............................. »__120: —

eller tillhopa 93,120

Samtliga barnbördshusets inkomster för år 1922 kunna alltså beräknas till
267,973 kronor.

Härvid vill direktionen anmärka, att en del inkomstposter i 1921 års räkenskaper
i beräkningen för år 1922 måst upptagas till lägre belopp eller alldeles
uteslutas. Skälen härtill äro följande.

Intressemedlen bliva år 1922 lägre, på grund därav att räntorna fallit och
statsanslagen äro mindre. Inkomsterna från tomten i kvarteret Murmästaren och
från brandkontoret bortfalla i anledning av beslut om statens förvärvande av
tomten. Ersättningsmedlen från hälsovårdsnämnden bliva lägre, emedan kostnaden
per underhållsdag avsevärt sjunkit; av de till den 30 september 1921 inbetalade
medlen, 80,190 kronor, torde ungefär 20 procent komma att återbetalas,
sedan årets bokslut blivit färdigt. Anslag till spädbarnsa vdel ningen beviljades av
riksdagen blott för sista halvåret 1921 och förutsattes att denna avdelning sedermera
skulle uppgå i barnbördshuset såsom en av dess avdelningar.

Då direktionen således måste upptaga utgifterna för år 1922 till 315,823
kronor 28 öre och för att täcka dessa utgifter större inkomster än 267,973 kronor
icke kunna beräknas vara för handen, uppstår en brist av 47,850 kronor
28 öre.

Direktionen hemställer alltså om förslag till riksdagen om anslag
å 47,850 kronor till uppehållande av driften vid barnbördshuset
under år 1922, att utgå på tilläggsstat för samma år.

I fråga om sjukhusets ekonomiska förhållanden för år 1923 anhåller
jag få anmäla följande av direktionen gjorda framställning.

I skrivelse den 29 september 1921 har barnbördshusets direktion
gjort framställning om anvisande av medel för uppehållande av
driften vid sjukhuset under förra hälften av år 1923.

Direktionen anför beträffande utgifterna följande:

Till grund för sina beräkningar har direktionen lagt erfarenheten om barnbördshusets
utgifter och inkomster under förra halvåret 1921; och åberopar direktionen
härutinnan bifogade sammandrag av barnbördshusets räkenskaper för
samma tid.

Beträffande i detta sammandrag upptagna olika huvudposter vill direktionen
framhålla, att utgifterna för avlöningar under förra halvåret 1923 komma att

[96.|

230 1922. Åttonde huvudtiteln: Ben medicinska undervisningen m. m.

ställa sig avsevärt högre än under motsvarande halvår 1921. Direktionen, vilken
beträffande personalens löneförmåner följer för Stockholms stad gällande lönestat,
har den 29 september 1921 beslutat vidtaga samma löneförhöjningar för den å
ordinarie stat anställda personalen, som stadsfullmäktige den 22 juni 1921 beslöt
för motsvarande personal vid stadens sjukhus. För Stockholms städs å extra stat
anställda personal är lönefrågan ännu ej definitivt avgjord. Det föreligger emellertid
ett av hälsovårdsnämnden för sjukvårdspersonalen efter direktiv av tjänstenämnden
uppgjort förslag, som med säkerhet kan väntas bliva antaget. Direktionen
har lågt sistnämnda förslag angående den extra personalen och stadens
gällande lönestat för den ordinarie personalen till grund för sina beräkningar av
ifrågavarande utgiftspost och därvid funnit, att posten måste för förra halvåret
1923 ökas med i runt tal 10,000 kronor och således upptagas till 48,000 kronor.

Utgifterna för uppvärmning och belysning hava i verkligheten varit större
än angivna beloppet 24,491 kronor 57 öre. I slutet av år 1920 gjorde nämligen
direktionen ett fördelaktigt inköp av ett parti stenkol, som förbrukades först under
år 1921. Utgiftsposten ifråga bör därför rätteligen ökas med inköpspriset för
detta parti eller 15,000 kronor och således vid beräkningarna upptagas till cirka
40,000 kronor. Då bränslepriset emellertid under året ytterligare sjunkit, vågar
direktionen antaga, att ett belopp av 24,000 kronor skall visa sig tillräckligt för
förra halvåret 1923.

Såsom en särskild utgiftspost har direktionen ansett sig böra nu upptaga
kostnaderna för spädbarnsavdelningen. Kungl. Maj:t avlät med anledning av en
direktionens skrivelse i ämnet proposition (nr 250) till 1921 års riksdag med hemställan
i överensstämmelse med direktionens begäran; propositionen blev av riksdagen
i så måtto bifallen, att till direktionens förfogande för sista halvåret 1921
ställdes 8,000 kronor. Riksdagen lämnade därvid framställt förslag att spädbarnsavdelningen
efter den 1 januari 1922 skulle upptagas såsom en av barnbördshusets
avdelningar utan erinran.

Angående övriga utgiftsposter har direktionen intet att särskilt erinra, utan
anser att de för förrra halvåret 1923 böra upptagas till följande belopp:

Fastighetens underhåll och omkostnader.................kronor 8,700: —

Inventarier...................................... » 8,100: —

Avlöningar...................................... » 48,000: —

Livräntor....................................... » 100: —

Utspisning...................................... » 45,000: —

Tvätt och renhållning.............................. » 6,000: —

Uppvärmning och belysning......................... » 24,000: —

Läkemedel in. m.................................. » 8,000: —

Instrumenter och undervisningsmaterial................. » 3,000: —

Näringspreparat m. m............................... » 100: —

Skrivmaterial, tryckningskostnader m. m................ » 1,600: —

Oförutsedda utgifter............................... » 2,600: —

Spädbarnsavdelningen............. »_9,000: —

tillhopa således kronor 164,200

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 231

Det av direktionen åberopade räkenskapssammandraget för förra
halvåret 1921 anser jag mig även böra meddela för frågans belysande:

Utgifter.

Fastighetens underhåll och omkostnader.......

Inventarier.............................

Avlöningar ............................

Livräntor ..............................

Utspisning.............................

Tvätt och renhållning.....................

Uppvärmning och belysning................

Läkemedel, gas, bomull m. m...............

Instrumenter och undervisningsmaterial .......

Näringspreparat m. m.....................

Skrivmaterial, tryckningskostnader och dylikt . . .

Oförutsedda utgifter......................

Spädbarnsavdelningen ....................

Inkomster.
(utom statsanslag)

Intressemedel...........................

Diverse inkomster........................

Stockholms stads brandkontor...............

I. F. Lieberts fond, ränta..................

Fastigheten nr 3 kvarteret Murmästaren.......

Stockholms stads hälsovårdsnämnd...........

kronor 8,718: 62
» 8,186:77

» 38,052:82

» 100: —
» 45,005:59

» 5,978:86

» 24,491:57

» 8,331: 45

» 2,890: 85

» 163:80

» 1,600:57

» 2,671:35

» 9,103:26

kronor 12,106:44
» 724: 74

> 119:95

» 60: —

» 4,818:66

» 60,366: —

155,295: 51

78,195: 79

Därefter övergår direktionen att behandla inkomsterna och yttrar
härom:

Beträffande inkomsterna vill direktionen framhålla, att posten intressemedel,
som under förra halvåret 1921 uppgått till 12,106 kronor 44 öre, måste för förra
halvåret 1923 betydligt minskas. Dels hava nämligen räntorna redan avsevärt
fallit, dels är det statsanslag, som den 1 januari 1923 ställes till direktionens förfogande,
vida mindre än det direktionen erhöll den 1 januari 1921. Direktionen
vågar ej upptaga denna post till mer än 6,000 kronor. Inkomsterna från brandkontoret
och fastigheten i kvarteret Murmästaren bortfalla, Hå i enlighet med
beslut vid 1921 års riksdag denna fastighet förvärvats av statsverket.

Vad angår inbetalningen från Stockholms stads hälsovårdsnämnd härflyter
denna inkomst från ett avtal av den 22 april 1920 mellan direktionen och hälsovårdsnämnden,
vari direktionen på hälsovårdsnämndens begäran åtagit sig att till
vård mottaga 25 patienter per dag utöver förutvarande antalet 75 på i huvudsak
det villkor, att hälsovårdsnämnden ställde nödiga inventarier till förfogande och
betalade full dagskostnad för det antal patienter, som översteg antalet 70 per dag
vårdade. Övriga inkomstposter äro så små, att de sakna betydelse.

232

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.

Beräkningen av barnbördshusets inkomster för år 1923 är emellertid beroende
av hur frågan om den kostnadsfria vården vid anstalten löses.

Direktionen anser sig böra utgå från att barnbördshusets utgifter för förra
halvåret 1923, beräknade till 164,200 kronor, skola täckas enligt de principer, som
lågo till grund för direktionens förslag till uppgörelse med Stockholms stad och län.

Vid barnbördshuset uppgingo under förra halvåret 1921 underhållsdagarna
till i runt tal 19.000. Hela restkostnaden per underhållsdag eller 4 kronor 60
öre skulle staten betala för 950 underhållsdagar med tillhopa 4,370 kronor och
halva restkostnaden för 18,050 underhållsdagar med 41,515 kronor, sammanlagt
således 45,885 kronor, vilket belopp alltså utgör det erforderliga anslaget.

Skulle däremot frågan angående vårdens betalande efter ty nu anförts icke
vara slutgiltigt ordnad före år 1923, utan därunder vården såsom hittills skall
meddelas kostnadsfritt, erfordras för driftens uppehållande ett statsanslag av
97,415 kronor.

Direktionen hemställer alltså om framställning till riksdagen, att
för uppehållande av barnbördshusets drift under förra halvåret 1923
måtte beviljas ett anslag å 45,885 kronor eller, därest vården vid
barnbördshuset fortfarande skall vara kostnadsfri, å 97,415 kronor.

I fråga om de av direktionen nu framlagda kostnadsalternativen
torde framgå av vad jag nyss anfört, att jag anser mig kunna räkna
med att frågan om vårdens betalande varder slutligt ordnad före
ingången av år 1923, i följd varav jag ansluter mig till det första
alternativet eller alltså en kostnadsberäkning för förra halvåret 1923
av 45,885 kronor. Mot det på 1922 års tilläggsstat ifrågasatta anslaget
har jag ingen erinran att framställa.

I detta sammanhang tillåter jag mig även beröra en annan
fråga. Under erinran om nu gällande bestämmelser, enligt vilka
Kungl. Maj:t skall bestämma avlöningsförmånerna för barnbördshusets
syssloman och präst och den person, som förrättar sekreterargöromålen,
har direktionen i skrivelse den 29 september 1921 hemställt,
att bestämmanderätten i berörda hänseenden måtte få överflyttas
på direktionen, vilket skulle föranleda en mindre ändring i
sjukhusets reglemente. Mot ett bifall till denna framställning, vilken
dessutom blivit tillstyrkt av statskontoret, synas mig inga befogade
erinringar kunna göras.

Det ordinarie årsanslaget till sjukhuset utgör 24,853 kronor.
Detta bör i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 uppföras
med hälften eller sålunda avrundat 12,427 kronor. På extra stat
för samma tid skulle alltså behöva anvisas ett belopp av 33,458
kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 233

I annat sammanhang återkommande till anslaget å tilläggsstat
hemställer jag alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie anslaget till allmänna
barnbördshuset i Stockholm, nu 24,853 kronor med
halva beloppet eller avrundat 12,427 kronor;

dels och till uppehållande av verksamheten
vid barnbördshuset på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst
33,458 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

234

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[97.]

Speciallärare
i materiallära
m. m.

Speciallärare
i maskinlära.

F. Tekniska högskolan m. m.

Tekniska högskolan.

1. Speciallärare i materiallära m. m. I skrivelse den
3 september 1921 har tekniska högskolans styrelse tillstyrkt, att
vissa av högskolans lärarkollegium gjorda framställningar om ändringar
i högskolans ordinarie stat måtte föreläggas 1922 års riksdag.
Av de ifrågasatta ändringarna har jag funnit de flesta icke
böra föranleda proposition till riksdagen antingen, för vissa fall, på
grund av den bristfälliga utredning, som från högskolans sida förebragts
rörande behovet av ändringar, eller, för andra fall, med
hänsyn till den stränga sparsamhet, som för närvarande bör iakttagas
i fråga om statsutgifterna. Jag vill i det följande anmäla de
två ändringsförslag i staten, vilka jag anser böra av Kungl. Maj:t
framläggas för riksdagen, varjämte jag skall angiva, huru enligt
min mening högskolans ordinarie anslag böra för år 1923 uppdelas
på årets två hälfter.

I högskolans ordinarie stat är uppförd en speciallärare i materiallära
och materialprovning med ett arvode av 3,000 kronor. I och
med inrättande av den utav 1921 års riksdag beslutade professuren
i hållfasthetslära, skulle en del av den undervisning, som hittills
ålegat ifrågavarande speciallärare, övergå till professorn i hållfasthetslära.
Av vissa skäl kunde emellertid förslag om speciallärarbefattningens
förändring icke föreläggas 1921 års riksdag.

Tekniska högskolans lärarkollegium har nu hemställt om speciallärarbefattningens
förändring till en speciallärarbefattning endast
i materiallära. En viss del av undervisningen i hållfasthetslära bör
dock, enligt kollegiets mening fortfarande åligga specialläraren i
materiallära, varjämte en fördjupning av undervisningen i sistnämnda

235

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

ämne anses behövlig. På grund härav föreslår kollegiet, att arvodet
till den föreslagna special läraren i materiallära bestämmes till
2,700 kronor.

Ett utbyte av speciallärarbefattning i materiallära och materialprovning
mot en dylik befattning i materiallära, är, som nämnt,
en given följd av inrättandet av professuren i hållfasthetslåra. Det
föreslagna arvodesbeloppet synes mig emellertid väl högt. Enligt
min uppfattning bör ett arvode för honom av 2,000 kronor vara
tillfyllest.

I den ordinarie staten är från och med år 1916 uppförd en
speciallärare i varvsanläggningar med ett arvode av 1,800 kronor.
Högskolans myndigheter föreslå nu eu förhöjning av denne speciallärares
arvode till 3,000 kronor, och åberopa härutinnan en av föreståndaren
för fackavdelningen för skeppsbyggnad, professorn F. Lilliehöök
till lärarkollegiet ställd skrivelse i ämnet. Lilliehöök anför
huvudsakligen följande:

Ifrågavarande speciallärares under vi sniugsskyldighet utgjorde alltsedan år
1917, för år räknat, 60 föredragstimmar och 119 övningstimmar. Aven om den
tillfälliga löneförbättringen toges i beräkning, uppginge lians avlöning till endast
18 kronor 80 öre för föreläsningstimme och 9 kronor 40 öre för övningstimme.
I allmänhet kunde arvodena till övriga speciallärare vid högskolan, förutom den
tillfälliga löneförbättringen, beräknas utgå efter 25 kronor för föredragstimme
och 12 kronor 50 öre för övningstimme. Enligt denna beräkningsgrund skulle
avlöningen till specialläraren i varvsanläggningar uppgå till lägst 2,987 kronor
eller i avrundat tal 3,000 kronor för läsår. Ämnets vikt och betydelse för skeppsbyggnadsingenjörerna
samt de krav, som ställdes på denne lärare, vore ytterligare
skäl för en förhöjning av hans arvode till sistnämnda belopp.

Den beräkningsgrund för arvodena till speciallärarna vid tekniska
högskolan, som från högskolans sida åberopats, är sedan åtskilliga
år vedertagen, om än i vissa fall på grund av särskilda omständigheter
(svårigheter att erhålla kompetenta lärarkrafter m. m.)
avvikelse härifrån skett. Jag finner emellertid intet skäl föreligga,
varför i fråga om specialläraren i varvsanläggningar berörda
norm icke skulle äga tillämpning. I detta sammanhang bör påpekas,
att, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, speciallärarens
undervisningsskyldighet sedan år 1916 blivit utsträckt. I likhet med
högskolemyndigheterna anser jag därför skäligt, att arvodet numera
bestämmes till 3,000 kronor.

[97.1

Departe mentschefen -

Förhöjning
av arvodet
till specialläraren
i
varvsanläggningar.

Departe mentschefen,

[97],

Övergångsstaten
för
tiden 1
januari—30
juni 1923.

236 1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

Jag torde i detta sammanhang vidare hava att angiva, med
vilka belopp högskolans ordinarie anslag höra upptagas i övergångsstaten
för förra halvåret 1923.

I riksstaten för år 1922 äro för högskolan uppförda dels såsom
bestämt anslag ett belopp av 363,150 kronor, dels ock såsom reservationsanslag
ett belopp av 64,000 kronor. Av nämnda båda belopp
innefattar det förra högskolans avlöningsstat. Vid bifall till vad
jag förut föreslagit beträffande speciallärarbefattningama i materiallära
och materialprovning samt i varvsanläggningar, skulle sistsagda
stat behöva ökas med ett belopp av 200 kronor för helår
räknat och således komma att upptaga en slutsumma av 363,350
kronor. Hälften av detta belopp eller 181,675 kronor torde böra
såsom ordinarie bestämt anslag upptagas i riksstaten för tiden 1
januari—30 juni 1923.

Vad beträffar förenämnda belopp å 64,000 kronor utgöres det -

samma av följande anslag:

till biblioteket.................................. kr. 12,000: —

» samlingar och laborationer................... » 17,500:_

» diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m.. . » 25,000: —

» elevstipendier................................ » 5 000:_

» stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes

studieresor............................... » 4,500:_

Summa konor 64,000: —

Av berörda anslag torde de till biblioteket, till diverse utgifter
för bränsle, lyshållning m. m. samt till elevstipendier böra med
halva beloppet upptagas i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923. Av anslaget till samlingar och laborationer, 17,500 kronor,
torde, i överensstämmelse med vad jag kommer att i fråga om det
extra anslaget till samma ändamål föreslå under punkten 101,
för nämnda tid beräknas såsom erforderligt 55 % eller 9,625 kronor.
Vad angår anslaget till stipendier åt lärare vid högskoanl
för utrikes studieresor bör enligt min mening något äskande härom
icke göras hos 1922 ars riksdag. Summan av omförmälda reservationsanslag
skulle alltså för tiden 1 januari—30 juni 1923 komma
att utgöra 6,000 kronor + 9,625 kronor + 12,500 kronor -f- 2,500
kronor = 30,625 kronor.

Vidkommande slutligen det i riksstaten för år 1922 såsom sär -

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. ro. 237

skilt ordinarie anslag uppförda beloppet av 3,000 kronor till arvoden åt
professorsvikarier vid högskolan torde härav hälften eller 1,500
kronor böra beräknas för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels — med uteslutande ur tekniska högskolans
ordinarie stat av speciallärarbefattningen i
materiallära och materialprovning med ett arvode
av 3,000 kronor — å samma stat från och med
år 1923 uppföra en speciallärare i materiallära
med ett arvode av 2,000 kronor för år;

dels höja arvodet till den å högskolans stat
uppförda specialläraren i varvsanläggningar från
dess nuvarande belopp, 1,800 kronor, med 1,200
kronor till 3,000 kronor;

dels för genomförande av omförmälda förändringar
i högskolans ordinarie stat höja det ordinarie
bestämda anslaget för tekniska högskolan,
nu 363,150 kronor, med 200 kronor till 363,350
kronor;

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra för tekniska högskolan såsom ordinarie
bestämt anslag hälften av förenämnda belopp
å 363,350 kronor eller 181,675 kronor samt såsom
ordinarie reservationsanslag ett belopp av 30,625
kronor;

dels ock för samma tid upptaga det under
rubrik: Tekniska högskolan uppförda ordinarie

förslagsanslaget till arvoden åt professorsvikarier, nu

3,000 kronor, med halva beloppet eller 1,500 kronor. jgg j

2. Arvoden åt vissa speciallärare. Till arvoden åt vissa vA™°^e£,.^
speciallärare vid tekniska högskolan har sedan åtskilliga år anvisats lärare,
medel å extra stat. För år 1922 utgår för ändamålet ett belopp
av 27,450 kronor. Förslag föreligger nu från tekniska högskolans
styrelse om utverkande av anslag å extra stat till arvoden åt speciallärare
jämväl för förra halvåret 1923.

Framställning torde böra göras hos riksdagen om beviljande av ''

arvoden till samma befattningar, som finnas uppförda å extra stat

[99.]

Tillfälliga
lärarbiträden
och assistenter.

238 1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

för år 1922, varvid hälften av respektive årsarvoden torde erfordras
för förra halvåret 1923. I enlighet härmed hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 13,725 kronor,
att för härefter angivna ändamål utgå med
högst följande belopp:

till	arvode åt en speciallärare i teknisk kemi ............	kronor	600: -
»	arvode åt en speciallärare i bokföring ...............	»	375: —
»	arvode åt en speciallärare i elektroteknik ............	»	2,000: —■
»	arvode åt en speciallärare i skogsskötsel..............	»	500: —
»	arvode åt en speciallärare i fotografi ................	»	500: -
»	höjning av arvodet åt spe-cialläraren i geologi......	»	250: —
»	arvode åt en speciallärare i läran om verktygsmaskiner	»	2,500: —
»	arvode åt en speciallärare i läran om kemiskt-tekniska apparater................	»	1,250: —
»	ersättning åt specialläraren i		i
	gruvmätning för sommaröv-ningar ..................	»	450: —
»	arvode åt en speciallärare i läran om maskinelement. .	»	2,000: —
»	arvode åt en speciallärare i flygteknik...............	»	1,500: —
»	arvode åt en speciallärare i läran om värmemotorer. . .	»	1,800: —

Summa kronor 13,725: —

3. Tillfälliga lärarbiträden och assistenter. Å tekniska
högskolans ordinarie stat finnes uppförd en anslagspost: Anslag till
tillfälliga lärarbiträden och assistenter, å 14,300 kronor. I enlighet

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 239

med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag beviljade 1920 års riksdag
till förstärkning av nämnda anslagspost på extra stat för år
1921 ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i bilagan åttonde huvudtiteln
till 1920 års statsverksproposition, sid. 353—355. Av utredningen
framgår, att sammanlagda beloppet av arvoden till assistenter och
tillfälliga lärarkrafter för år 1921 av lärarkollegiet uppskattades till

131,400 kronor, att till täckande härav genom elevavgifter och förberörda
ordinarie anslag stod till buds en summa av 92,600 kronor,
samt att således en brist förelåg till belopp av 38,800 kronor.
Emellertid ansåg lärarkollegiet möjligt, att assistentarvodena år
1921 skulle kunna något sänkas till följd av en börjande återgång
till normala förhållanden, varför såsom anslag för ifrågavarande
ändamål begärdes ett belopp av 35,000 kronor. På sätt av det
förut sagda framgår blev emellertid, i överensstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag, anslaget av riksdagen bestämt till 25,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att för ifrågavarande ändamål bevilja ett belopp
av 35,000 kronor. Riksdagen, som i sin skrivelse nr 8 A, punkten
112, anmälde sitt beslut i ämnet, beviljade på extra stat för år 1922
såsom särskilda förslagsanslag, högst, dels till förstärkning av berörda
anslagspost ett belopp av 25,000 kronor, dels ock till tillfällig
förstärkning för år 1922 av samma anslagspost ett belopp av

10,000 kronor.

Riksdagen, som ansåge, att den av lärarkollegiet redan förut uttalade meningen
om arvodenas sänkning med hänsyn till en börjande återgång till normala
förhållanden med större fog nu kunde göras gällande, hade ej velat bevilja ett
förstärkningsanslag av den storlek, Kungl. Maj:t ifrågasatt, då givetvis svårigheter
torde komma att yppa sig att ett följande år få nedsatt ett en gång beviljat
anslag av den karaktär som det förevarande. Det syntes riksdagen därför mest
ändamålsenligt, att nu för ändamålet bevilja ett belopp lika med vad för år
1921 utginge eller alltså 25,000 kronor och därutöver ett belopp av 10,000 kronor
såsom ett engångsanslag till tillfällig förstärkning för år 1922 av arvoden till
lärarbiträden och assistenter.

Från högskolans sida föreligger nu framställning om extra anslag
för ändamålet för år 1923. Lärarkollegiet beräknar anslagsbehovet
för hela året till ett belopp av 40,000 kronor. Lärarkollegiet
anför bland annat:

Visserligen torde under år 1921 och kanske även för år 1922 ökningen

Departe mentschefen -

[lOOj

Vissa fyllnad
sarvoden
och avlöning
åt viss vaktbetjäning

in. m.

240 1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

av övningsavgifterna kunna antagas bliva något större än som beräknats, men
de av Kungl. Maj:t och riksdagen vidtagna minskningarna av de begärda anslagen
måste dock huvudsakligen resultera i att assistenternas antal och avlöningsförhållanden
och i sammanhang med de senare deras kvalifikationer hölles lägre
än som kunde anses vara lämpligt med hänsyn till ett nöjaktigt tillgodoseende
av undervisningens behov.

Tekniska högskolans kollegienämnd anser, att av det begärda
beloppet 22,000 kronor eller 55 procent erfordras för förra halvåret 1923
och högskolans styrelse hemställer om utverkande av ett anslag i
enlighet med det från högskolan framlagda förslaget.

Otvivelaktigt erfordras ett extra anslag för ifrågavarande ändamål
jämväl för år 1923. Jag anser dock, att utgifterna för år
1923 böra kunna inskränkas till samma belopp, som av riksdagen
för ändamålet anvisats å extra stat för år 1922 eller 35,000 kronor.
En uppdelning av anslagssumman i enlighet med 1921 års riksdags
beslut torde icke vara nödvändig under de exceptionella förhållanden,
som äro rådande med avseende å anslagsberäkningen å övergångsbudgeten.
Av anslagsbeloppet, 35,000 kronor, synes mig, i
enlighet med kollegienämndens förslag, 55 procent eller alltså 19,250
kronor böra anvisas för förra halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till tillfälliga lärarbiträden och assistenter
vid tekniska högskolan anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 19,250 kronor.

4. Vissa fyllnadsarvoden och avlöning åt viss vaktbetj
aning m. m. För år 1922 har riksdagen för tekniska högskolan
anvisat:

till fyllnadsarvode åt rektors biträde vid tillsyn av

byggnaderna m. m........................ kronor 1,000: —

» förhöjning av sekreterarens arvode........... » 2,000: —

» » » kamrerarens » ........... » 2,700: —

» arvode åt en vaktmästare.................. » 1,570: —

» » » en maskinist..................... » 1,865: —

» » två portvakter................... » 300: —

» » » en vaktmästare, tillika preparator. . . » 2,160:—-

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 241

till arvoden åt extra laboratorievaktmästare ..... kronor 5,595: —

» en extra vaktmästare vid biblioteket ........ » 1,500: —

» ökade bindningskostnader vid biblioteket...... » 4,000: —

För förra halvåret 1923 torde till omförmälda ändamål böra
utverkas anslag, uppgående till hälften av de för år 1922 beviljade
anslagsposterna.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att för tekniska högskolan anvisa på extra
stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 11,345 kronor, att för nedan
angivna ändamål utgå med högst följande belopp:

till fyllnadsarvode åt rektors biträde
vid tillsyn av byggna -

	derna m. m...............	kronor	500: —
»	förhöjning av sekreterarens
	arvode..........''........	»	1,000:—''
»	förhöjning av kamrerarens ar-
	arvode ...................	»	1,350: —
»	arvode åt en vaktmästare. . .	»	785: —
»	» » en maskinist.....	»	932: 50
»	» » två portvakter . . .	»	150: —
»	» » en vaktmästare,
	tillika preparator..........	»	1,080: —
»	arvoden åt extra laboratorie-
	vaktmästare...............	»	2,797: 50
»	arvode åt en extra vaktmäs-
	tare vid biblioteket ........	»	750: —
»	ökade bokbindningskostnader
	vid biblioteket.............	»	2,000: —

Tillhopa kronor 11,345: —

5. Samlingar och laborationer. Å tekniska högskolans [101.]
stat finnes under rubriken: Anslag till samlingar och laborationer gamlingar
uppfört ett belopp av 17,500 kronor. Till förstärkning av denna och laboraanslagspost
har riksdagen beviljat på extra stat för åren 1920, 1921 tloner
Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 1 sand. 31

242

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

1101.]

och 1922 såsom förslagsanslag, högst, respektive 75,000 kronor, 110,000
kronor och 130,000 kronor.

Enligt 1921 års riksdags beslut i ärendet skulle sist omförmälda
belopp, 130,000 kronor, fördela sig på de olika avdelningarna vid
högskolan på följande sätt:

Avdelningen för allmänna vetenskaper

Mekaniska avdelningen.............

Skeppsbyggnadsavdelningen..........

Elektrotekniska avdelningen.........

Kemiska avdelningen................

Bergsvetenskapliga avdelningen......

Väg- och vattenbyggnadsavdelningen .
Arkitekturavdelningen..............

....... kronor 4,000: —

....... » 30,000: —

....... » 4,500: —

....... » 11,000; —

....... » 24,000: —

....... » 28,500: —

....... » 18,000: —

....... » 10,000: -

Summa kronor 130,000: —

Genom beslut den 22 juni 1921 ställde Kungl. Maj:t berörda
anslag å tillhopa 130,000 kronor till högskolestyrelsens förfogande.
Därvid föreskrevs tillika, att vederbörande avdelningar vid högskolan
skulle från och med år 1922 hava del i förenämnda ordinarie anslagspost
å 17,500 kronor med följande belopp, vart för sig betecknat

såsom särskilt reservationsanslag:

Avdelningen för allmänna vetenskaper.......... kronor 500: —

Mekaniska avdelningen........ » 4,375: —

Skeppbyggnadsa vdelningen.................... » 575: —-

Elektrotekniska avdelningen.................. » 1,300: —

Kemiska avdelningen......................... » 3,100: —

Bergsvetenskapliga avdelningen................ » 4,000: —

Väg- och vattenbyggnadsavdelningen........... » 2,350:

Arkitektur avdelningen........................ » 1,300: —

Summa kronor 17,500

Framställning föreligger nu från högskolan om anslag å extra
stat för ifrågavarande ändamål för förra halvåret 1923.

I särskilda till lärarkollegiet ingivna skrivelser från de olika
fackavdelningarnas lärare samt från den lärargrupp, som företräder
de allmänna vetenskaperna, hava detaljerade förslag med åtföljande
motiveringar lämnats för de olika avdelningarnas behov av anslag
till samlingar och laborationer för år 1923.

243

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

I likhet med vad som ägt rum i föregående års statsverksproposition
lämnar jag här nedan en kortfattad redogörelse för do anslagskrav,
som framställts för de olika avdelningarna och de därinom
representerade ämnena.

Avdelningen för allmänna vetenskaper.

För bedrivande av den experimentella undervisningen i fysik samt för
komplettering av de fysikaliska samlingarna begär t. f. professorn E. A. Holm
ett belopp av 2,000 kronor.

Till löpande utgifter för undervisningen i mekanik föreslår professorn i
ämnet C. A. Heuman ett belopp av 500 kronor, avsett för inköp av böcker, före;
läsningsplanscher, modeller m. m.

För läran om maskinelement har anslagsäskande framlagts av professorn, i
läran om förbränningsmotorer C. E. L. Hubendick och professorn i ångteknik
T. G. E. Lindmark. Till inköp av en del apparater och material för den nytillträdande
professorns laborationsundervisning beräknas ett belopp av 2,500 kronor

vara erforderligt. , . .

Specialläraren i allmän geologi B. E:son Flalden äskar för undervisningen i
nämnda ämne ett belopp av 700 kronor, varav 500 kronor avses för nyanskaffning
av planscher, jordarts- och bergartsprov samt skioptikonbilder och 200 kronor
till underhåll och reparationer.

För undervisningen i ämnet ritteknik begäres ett belopp av 500 kronor.

Specialläraren i ämnet fotografi docenten J. Herzberg begär till utgifter för
aborationer sammanlagt 900 kronor, därav 350 kronor till fotografiska plåtar,
250 kronor till fotografiska papper, 150 kronor till kemikalier, 100 kronor till
kemiska glas, skålar m. m. och 50 kronor till diverse utgifter.

Professorerna Hubendick och Lindmark äska för undervisningen i hallfasthetslära
2,500 kronor, vilket belopp framhålles vara nödvändigt för att den med
år 1922 ny tillträdande professorn i ämnet skall kunna anskaffa apparater och
materiell för sin laborationsundervisning.

För avdelningen för allmänna vetenskaper skulle alltså erfordras tillhopa
9,600 kronor.

Mekaniska avdelningen.

För tillfällig hjälp vid det ångtekniska laboratoriet beräknar professorn Lindmark
en summa av 2,000 kronor. Anslagsäskandet motiveras med det störa
antalet examensarbeten i ångteknik och mängden av kurslaborationer. Vidare
begär Lindmark, under åberopande av i huvudsak samma skäl, 17,500 kronor att
användas till utrustning och underhåll av samlingar och särskilt för examensarbeten
nödvändiga apparater vid institutionen ävensom till diverse driftkostnader

för laboratoriet. . . .

Professorn i läran om förbränningsmbtorer Hubendick upptager för sin institution
dels ett belopp av 23,550 kronor, avsett till utökning, underhåll och

[10l.|

244

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[101.] reparationer, examensarbeten, materialier m. m. samt till laboratoriedrift, dels ock

2,000 kronor till tillfällig arbetshjälp vid det nyinrättade kyltekniska laboratoriet,
vilket senare på grund av otillräckliga anslagsmedel hittills ej kunnat tagas
i bruk.

Föreståndaren för den hydrauliska instititutionen, professorn i läran om
vattenmotorer H. O. Dahl beräknar kostnaden för underhåll och utökning av
samlingar samt för driften vid institutionen till 8,800 kronor, därav, bland annat

2,000 kronor till examensarbeten, 1,500 kronor till reparationer och ändringar å
maskiner samt 1,500 kronor till underhåll och reparationer av instrument.

Förutvarande professorn i mekanisk teknologi G. Sellergren upptager för
samlingar och laborationer i ämnet ett belopp av 2,000 kronor.

Specialläraren i läran om verktygsmaskiner P. Hedin hemställer om anslag
dels till viss för föreläsningarna i ämnet erforderlig utrustning och instrumentering
med ett belopp av 2,125 kronor, dels ock till inköp av böcker och tidskrifter
samt för laboratoriet nödvändiga apparater, verktyg och materialier med ett belopp
av 3,375 kronor.

För undervisningen i pappersteknik begäres 3,000 kronor till nyanskaffningar
(inköp av mikroskop) samt 1,000 kronor till samlingar och laborationer.

För undervisningen i teknisk hygien anhåller professorn K. Sondén om
upptagande bland riksdagspetita av ett belopp av 750 kronor.

För undervisningen i läran om hiss- och transportanordningar beräknar specialläraren
i detta ämne W. Davidsson såsom erforderligt anslag ett belopp av
1,875 kronor, avsett till anskaffande av diverse driftförnödenheter, skioptikonbilder
m. m.

Undervisningen i läran om uppvärmnings- och ventilationsanordningar beräknas
av specialläraren i ämnet O. Sandholm kräva ett anslag av 300 kronor till anskaffande
av byggnadsritningar till elevernas konstruktionsuppgifter ävensom erforderlig
litteratur.

Sammanlagt skulle alltså för den mekaniska avdelningen erfordras ett belopp
av 68,275 kronor.

Skeppsbyggnadsavdelningen.

Av professorn i skeppsbyggnadslära F. Lilliehöök föreslås för skeppsbyggnadsinstitutionen
ett belopp av 7,500 kronor, därav 3,000 kronor till fartygsmodeller
och ritningar, 2,500 till anskaffande av en intergrator och återstoden
till diverse materiel m. m.

Specialläraren i hydromekanik, docenten H. F. Nordström äskar 12,600 kronor,
därav 6,000 kronor till modeller, avseende att åskådliggöra propellrarnas ställning
å fartyg och 3,500 kronor till apparater och övriga kostnader för examensarbeten.

Specialläraren i varvsanläggning N. J. Ljungzell anmäler ett anslagsbehov
av 500 kronor till samlingar, materiell o. d.

Sammanlagda anslagsbehovet för skeppsbyggnadsavdelningen utgör alltså
20,600 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. rn. 24.r)

Elektrotekniska avdelningen.

För laboratorier och samlingar i teoretisk elektroteknik (radiotelegrafi, telegrafi
och telefoni samt elektrisk mätteknik) begär professorn i ämnet II. Pleijel
ett belopp av 6,500 kronor, avsett huvudsakligen till underhåll och reparation
av mätinstrument och apparater samt till examensarbeten.

För laboratoriet i elektrisk anläggningsteknik och elektroteknik beräknar professorn
i elektrisk anläggningsteknik K. G. Wallin, att ett belopp av 5,000 kronor
erfordras.

Elektromaskinläran kräver enligt beräkning av professorn i ämnet J. E.
Alm ett anslagsbelopp av 6,400 kronor, avsett till förbrukningsartiklar, försöksanordningar
och kompletteringar m. m.

För undervisningen i läran om värmemotorer för den elektrotekniska fackavdelningen
framlägges anslagskravet av professorn Pleijel, som för ändamålet
beräknar ett belopp av 500 kronor.

Sammanlagt skulle alltså för den elektrotekniska avdelningen erfordras ett
belopp av 18,400 kronor.

Kemiska avdelningen.

Till samlingar och laborationer vid institutionen för oorganisk kemi begär
professorn i ämnet S. Odén 13,000 kronor, därav 5,000 kronor till komplettering
och nyanskaffning av kemikalieförrådet, som, enligt vad Odén anför, under senare
åren till följd av otillräckligheten av de beviljade anslagen så gott som uttömts.

Professorn i organisk kemi B. Holmberg äskar till löpande utgifter för sin
institution ett belopp av 5,000 kronor.

För den kemiskt tekniska institutionen upptager professorn i kemisk teknologi
C. Kullgren ett belopp av 14,000 kronor. Anslagsäskandet motiveras med
den sedan flera år tillbaka alltmer ökade bristen i institutionens utrustning.

Det elektrokemiska laboratoriet kräver enligt framställning av professorn i
teoretisk och elektrokemi W. Palmer ett anslag till belopp av 4,000 kronor.

Till förbrukningsartiklar m. m. för den zymotekniska avdelningen föreslår
specialläraren i jäsningslära professorn C. Baithel ett belopp av 300 kronor.

T. f. professorn i maskinlära A. Rosborg beräknar anslagsbehovet för detta
ämne till 2,850 kronor, avsett att användas till anskaffande av sektionsmodeller
av armatur, undervisningsplanscher och ritningar m. m.

Till löpande utgifter för övningarna i förbränningslära begär specialläraren
i ämnet K. Sondén ett belopp av 1,500 kronor.

Under åberopande av en skrivelse från specialläraren i läran om kemiskttekniska
apparater E. Öman äskar professorn Kullgren till samlingar och laborationer
i ämnet ett belopp av 4,000 kronor.

Anslagskraven för den kemiska avdelningen uppgå alltså till 44,650 kronor.

Bergsvetenskapliga avdelningen.

Professorn i gruwetenskap W. Petersson beräknar för sitt ämne ett belopp
av 14,000 kronor, därav 4,000 kronor till komplettering av det gruvvetenskapliga
museet och inköp av undervisningsmateriell samt 10,000 kronor till anrikningslaborationer
för den löpande undervisningen och för examensarbeten.

246

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[101.] Specialläraren i gruvmätning F. W. Berger upptager för inköp av förbruk -

ningsmateriell och för reparationer ett belopp av 500 kronor.

Professorn i allmän bergsmekanik och gruvmekanik B. G. Markman föreslår
för sin institution till samlingar 1,500 kronor, till laborationer i allmän bergåmekanik
3,500 kronor samt till laborationer i gruvteknik 5,000 kronor; alltså tillhopa
10,000 kronor.

Till fortsatt ordnande av den metallurgiska institutionens samlingar av malm-,
järn- och slaggprov, ritningar m. m., till utförande av kemiska analyser å nämnda
prov, till komplettering av undervisningsmateriell samt till täckande av kostnader
för examensarbeten föreslår professorn i järnets metallurgi J. A. Leffler ett bolopp
av 8,000 kronor.

Professorn i hyttmekanik samt järnets bearbetning och behandling A. Johansson
beräknar för sin institution sammanlagt 8,000 kronor, sålunda fördelade: till
komplettering av ritningssamlingen m. m. 2,000 kronor, till anskaffande av
modeller 2,000 kronor samt till laborationer (inklusive examensarbeten) 4,000
kronor.

Föreståndaren för den bergskemiska institutionen professorn i bergskemi och
metallurgi J. Petrén beräknar omkostnaderna för år 1923 till 6,000 kronor.

Specialläraren i metallografi- och metallurgi A. Grube upptager för samlingar
och laborationer ett belopp av 1,000 kronor.

Den mineralogiska institutionens föreståndare professorn i mineralogi och geologi
P. J. Holmqvist beräknar för nämnda institution ett anslag av 2,000 kronor
till bestridande av, bland annat, motsedda utgifter för samlingarnas överflyttning
till den nya kemiska byggnaden.

Kostnaderna för den bergsvetenskapliga avdelningen utgöra alltså sammanlagt
49,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

Professorn i byggnadsteknik C. Forssell beräknar för undervisningen i ämnet
ett belopp av 13,225 kronor, avseende, bland annat, material till konstruktioner,
formar, cement m. m., material till jordtryckslaborationer, hantlangning m. fl.
ändamål.

För geodetiska institutionen föreslår professorn i geodesi P. E. Fagerholm
ett belopp av 3,500 kronor.

Beträffande samlingar och laborationer för väg- och brobyggnadsinstitutionen
beräknar professorn i väg- och vattenbyggnadslära C. J. Magnell ett belopp av
1,200 kronor vara erforderligt.

Professorn i vattenbyggnadslära W. Fellenius begär för sin institution ett
anslag av 12,000 kronor, avsett huvudsakligen till driftkostnader.

Till laborationer och experimentella undersökningar vid institutionen för
järnbyggnadslära samt till utvidgning och underhåll av institutionens samlingar
erfordras enligt beräkning av professorn i ämnet G. Linton ett belopp av 7,500
kronor.

Specialläraren i arkitektonisk formlära G. Holmdahl beräknar ett belopp av

2,000 kronor för nyanskaffning av undervisningsmateriell.

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 247

För väg- och vattenbyggnadsavdelningen skulle alltså enligt vederbörande [101]
institutionsföreståndares fiskanden erfordras sammanlagt 39,425 kronor.

A rki t ektur avdelning en.

Till samlingar och laborationer i ornamentik föreslår speciallfiraren i ämnet

H. Ahlberg 400 kronor.

Professorn i hyggnadslära L. J. Wahlman beräknar för sitt ämne tillhopa

I, 500 kronor, därav 700 kronor till samlingar, böcker m. m. samt 800 kronor till
undervisningen.

För läroämnet modellering bör enligt förslag av specialläraren i ämnet O.
Strandman anslås 500 kronor.

Professorn i byggnadsteknik II. Kreiiger föreslår beträffande sitt ämne ett
belopp av 21,000 kronor. Härav beräknas 8,000 kronor till samlingarnas försättande
i bättre skick, 8,000 kronor till laborationer samt 5,000 kronor för anskaffande
av ett antal filmer, vilket vore av stor nytta för undervisningen.

För undervisning i arkitektur föreslår professorn i ämnet E. Lallerstedt ett
belopp av 4,400 kronor för tillgodoseende av bibliotek, inköp av skioptikonbilder,
elevernas examensarbeten, komplettering av museet m. m.

Till undervisning i arkitekturens historia beräknar vederbörande speciallärare
G. Lindgren 500 kronor. För ämnet svenska arkitekturens historia begär specialläraren
i ämnet professorn M. Olsson 200 kronor.

Specialläraren i stadshyggnadslära P. Hallman föreslår för sitt ämne ett belopp
av 400 kronor.

Specialläraren i frihandsteckning C. Kjellin anhåller om ett belopp av 400
kronor för inköp av materiell och modeller.

Det för arkitekturavdelningen erforderliga anslagsbeloppet uppgår således till
sammanlagt 29,300 kronor.

Vidare framlägga professorerna Lilliehöök och Lindmark anslagsäskande för
läroämnet flygteknik, vari speciallärarbefattningen ännu icke tillsatts, och vilket
läroämne ännu icke placerats i någon viss avdelning. Ett belopp av 1,000 kronor
anses vara behövligt till samlingar och laborationer i detta ämne.

Å de kommitterades för högskolans verkstad vägnar anhåller slutligen professorn
Hubendick om ett anslag å 4,000 kronor för underhåll och reparationer
vid verkstaden!

Lärarkollegiet vitsordar bekövligheten av de äskade anslagsbeloppen
dock med undantag för några fall, där kollegiet föreslår
nedsättningar, huvudsakligen innebärande ett frånskiljande av sådana
äskanden, som avsåge mera avsevärda inköp av maskiner m. m. för
utrustning av laboratorierna. Efter avdrag av pro rata parte beräknade
andelar i det ordinarie anslaget å 17,500 kronor hemställer
kollegiet att framställning måtte göras till riksdagen om beviljande

248

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[101.]

Departe mentschefen.

på extra stat, i enlighet med vad som nästföregående år skett, av
särskilda reservationsanslag till de olika avdelningarna med de belopp
för år 1923, som nedanstående tabell utvisar.

Tekniska högskolans styrelse biträder lärarkollegiets förslag med
avseende å de för år 1923 erforderliga beloppen och hemställer, under
framhållande, att största förbrukningen av ifrågavarande anslag äger
rum på våren, då examensarbetena pågå, om beviljande av 55 % av
desamma för förra halvåret 1923. Av nedanstående tabell framgår
jämväl vilka belopp styrelsen utöver de å ordinarie stat tillgängliga
ansett behövliga till samlingar och laborationer för de särskilda avdelningarna
under nämnda tid.

Avdelningen för allmänna vetenskaper Mekaniska avdelningen.......... Skeppsbyggnadsavdelningen.......	Av vederbörande lärare före-slaget belopp.	Av lärarkolle-giet föreslaget belopp.	Av styrelsen för förra halvåret 1923 föreslaget belopp.
Kronor. 9,600 68,275 20,600 18,400 44,650 49,500 39,425 29,300 1,000 4,000	Kronor. 9.000 58.900 19,300 17,200 41,700 46,100 34,025 19.900 1.000 4,000	Kronor. 4,900 32.000 10,600 9,400 22.000 25,000 18,700 10,900 500 2,200
Elektrotekniska avdelningen....... Kemiska avdelningen..........
Bergsvetenskapliga avdelningen .... Väg- och vattenbyggnadsavdelningen Arkitekturavdelningen........... Avdelningen för flygteknik....... Verkstaden...................
Summa
284,750 251,125	136,200

Såsom jag redan i början av min framställning vidrört har sedan
flera år tillbaka tekniska högskolans ordinarie anslag till samlingar
och laborationer å 17,500 kronor visat sig otillräckligt, Betydande
förstärkningsanslag hava också av Kungl. Maj:t föreslagits och av
riksdagen beviljats, om än ej i den omfattning, som från högskolans
sida ifrågasatts. Berörda förhållande är delvis en följd av den starka
utveckling, som tekniska högskolan under de senare åren undergått
och som medfört, att här ifrågavarande utgifter sprungit i höjden
på ett sätt, som icke kunnat förutses vid fastställandet av det ordinarie
anslagsbeloppet. Härtill kommer, att under kristiden till samlingar

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 249

och laboratorier erforderlig materiell ävensom behövlig arbetskraft [101.]
undergått en betydande prisförhöjning.

Verksamheten vid högskolan synes alltjämt visa tendens att tillväxa
i omfattning. Jag erinrar om 1921 års riksdags beslut i fråga
om ändringar i högskolans ordinarie stat samt i fråga om beviljande
av anslag å extra stat till åtskilliga nya speciallärarbefattningar.

Härmed måste naturligen följa en utvidgning av institutionsverksamheten
vid högskolan och ökade anslagskrav under nu ifrågavarande
utgiftstitel.

Såsom nämnts beviljade 1921 års riksdag till förstärkande av
förevarande anslagspost 130,000 kronor, sedan Kungl. Maj:t för ändamålet
äskat ett belopp av 150,000 kronor. Att nu sträcka anslagsäskandet
så långt som från högskolans sida föreslagits eller till ett
belopp, beräknat efter ett anslagsbehov av omkring 250,000 kronor
för hela år 1923, synes mig särskilt under nu rådande depressionsläge
vara fullständigt uteslutet. Likväl anser jag, att även om man
beaktar den på sista tiden inträdda prissänkningen, någon ökning
utöver det av 1921 års riksdag beviljade förstärkningsanslaget bör,
med hänsyn till högskolans förut påpekade alltjämt fortskridande
utveckling, kunna ifrågasättas. I detta sammanhang vill jag meddela,
att i åtskilliga av de utav högskolans lärare i ämnet gjorda framställningarna
starkt betonas otillräckligheten av de hittills beviljade
förstärkningsanslagen och svårigheten att med dessa medel åstadkomma
en effektiv lahoratorieundervisning vid vederbörande institutioner.

Vad jag under nuvarande förhållanden anser mig kunna tillstyrka,
är en ökning av ifrågavarande extra anslag till 150,000 kronor
för helt år räknat. Med utgångspunkt från att härav 55 % böra
beräknas för förra halvåret 1923, skulle don för nämnda tid erforderliga
summan utgöra 82,500 kronor, vilket belopp jag vill förorda
till äskande hos riksdagen.

Vad beträffar beloppets fördelning på de olika avdelningarna vill
jag föreslå en annan ordning än den förut iakttagna. Hittills har
den beviljade totalsumman anvisats att utgå med av riksdagen för
varje avdelning bestämda belopp, vilka i riksstaten upptagits såsom
särskilda reservationsanslag. Enligt min mening är det lämpligare,
att denna uppdelning i särskilda reservationsanslag icke vidare äger
rum, utan att totalbeloppet anvisas såsom ett reservationsanslag att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 32

250

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[102.]

Diverse utgifter
för
bränsle, lyshållning

m. m.

fördelas, på sätt Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma. Härigenom
vinner man, att fördelningen kan bättre anpassa sig efter det behov,
som för varje avdelning faktiskt föreligger vid den tid, då anslaget
behöver tagas i bruk, varförutom riksstatens uppställning blir mera
överskådlig. Givetvis bör någon fördelning icke av Kungl. Maj:t
vidtagas, utan att dessförinnan högskolans myndigheter i sådant
avseende inkommit med förslag. Samtidigt med fördelningen av det
extra anslaget synes lämpligen böra bestämmas beloppen av de olika
avdelningarnas andelar i den ordinarie anslagsposten.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att till samlingar och laborationer vid tekniska
högskolan, anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
BO juni 1923 ett reservationsanslag av 82,500
kronor att av Kungl. Maj:t fördelas på de olika
avdelningarna vid högskolan, på sätt Kungl. Maj:t
finner skäligt bestämma.

6. Diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m. Å

tekniska högskolans ordinarie stat finnes uppfört ett anslag till diverse
utgifter för bränsle, lyshållning m. m. å 25,000 kronor. Under
en följd av år har riksdagen dels anvisat medel på extra stat
för samma ändamål, dels ock beviljat anslag på tilläggsstat till förstärkande
av nämnda ordinarie anslag. En redogörelse härför, för
så vitt angår åren 1917—1920, återfinnes i bilagan åttonde huvudtiteln
till 1920 års statsverksproposition, punkten 154, till vilken jag
ber att få hänvisa.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
1920 års riksdag dels, i likhet med vad för år 1920 skett, för ifrågavarande
ändamål anvisat på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst 250,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 beviljat
ej mindre till täckande av för år 1919 motsedd brist i omförmälda
ordinarie anslag ett förslagsanslag, högst 130,000 kronor,
än även till förstärkning av samma anslag för år 1920 ett förslagsanslag,
högst 145,000 kronor. 1921 års riksdag anvisade för ändamålet
såsom särskilda förslagsanslag, högst, dels på extra stat för
år 1922 250,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1921 130,000
kronor. Till bestridande under år 1922 av utgifterna för bränsle,

251

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

lyshållning in. in. vid tekniska högskolan står alltså till högskolans [102.]
förfogande ett belopp av sammanlagt 275,000 kronor.

Från högskolans sida har nu förslag framlagts om beredande
av ytterligare medel för förevarande ändamål såväl för år 1922 som
för år 1923.

Högskolans lärarkollegium meddelar i sin den 25 maj 1921 dagtecknade
skrivelse i ämnet, att utgifterna för bränsle m. m. vid högskolan för år 1921
kunna beräknas komma att uppgå till 425,000 kronor. Då anslagen för nämnda
år uppginge till sammanlagt 405,000 kronor uppkomme eu brist å 20,000 kronor,
varav emellertid 4,200 kronor täcktes genom överförande till 1921 års räkenskaper
av ett från år 1920 kvarliggande parti koks. Av bristen måste alltså i runt tal

15.000 kronor bestridas med 1922 års anslagsmedel.

Vid beräkningen av bränslekostnaden för år 1922 borde beaktas, att de nya
kemiska laboratorierna komme att tagas i bruk den 1 september 1921 samt att
den gamla kemiska byggnaden vid Drottninggatan även under år 1922 måste
användas för den mineralogiska och geologiska institutionen och därför tarvade
såväl uppvärmning som belysning, om än i minskad omfattning i jämförelse med
vad som varit förhållandet under år 1921. Med hänsyn härtill ansåge kollegiet,
att kostnaderna för bränsle, lyshållning m. m. för år 1922 kunde beräknas till 80
procent av motsvarande kostnader för år 1921 eller 340,000 kronor, vilken summa
borde ökas med den sannolika bristen vid årsskiftet, 15,000 kronor, till 355 000
kronor. Till bestridande av dessa utgifter funnes dels det ordinarie anslaget å

25.000 kronor, dels ock anslag å extra stat till belopp av 250,000 kronor; och
erfordrades alltså ett anslag å tilläggsstat till belopp av 80,000 kronor.

Förstärkningen för år 1923 borde, i likhet med vad hittills ägt rum, uppdelas
i ett anslag på riksstaten och ett på tilläggsstaten. Under förutsättning av
fortsatt prissänkning å bränsle vore det möjligt, att en förstärkning för år 1923
av sammanlagt 250,000 kronor bleve tillfyllest, i synnerhet som det gamla kemiska
laboratoriet under nämnda år ej behövde uppvärmas på högskolans bekostnad.
På grund bärav vore det, enligt kollegiets mening, möjligt att begränsa
anslaget å extra stat för år 1923 till 200,000 kronor, och förväntade kollegiet
att det anslag, som behövde begäras å tilläggsstat för samma år, skulle kunna
hållas vid omkring 50,000 kronor.

I en den 2 september 1921 dagtecknad skrivelse anför tekniska
högskolans styrelse i detta ämne huvudsakligen följande:

Sedan kollegiet avlåtit sin framställning, hade sådant prisfall å bränsle inträffat,
att, enligt styrelsens mening, 85 procent av den av kollegiet för år 1922
beräknade bränslekostnaden, 355,000 kronor, eller alltså i runt tal ett belopp av

300.000 kronor syntes bliva tillfyllest. Anslag å tilläggsstat för år 1922 erfordrades

alltså till ett belopp av 25,000 kronor. Av samma skäl borde anslaget på extra
stat för år 1923 kunna beräknas till 150,000 kronor, av vilket belopp, i enlighet
med kollegienämndens vid högskolan förslag, hälften, eller 75,000 kronor, borde
anvisas för förra halvåret 1923. g

[

252

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

Departe mentschefen.

[103]

Fortsatt utbyggande
av
tekniska högskolan.

Det är, som synes, avsevärda nedprutningar, som av högskolans
styrelse vidtagits å det av lärarkollegiet framställda anslagskravet.
Av vissa skäl har jag emellertid ansett mig kunna förorda en ytterligare
minskning.

Den väsentligaste posten under förevarande utgiftstitel är bränslekostnaden.
Priserna å de mest använda slagen av bränsle hava numera
nedgått till ungefär en tredjedel av medelpriset för respektive
bränsleslag under år 1920. För sistnämnda år stod, enligt vad som
framgår av den uti 1921 års statsverksproposition framlagda utredningen
i detta ämne, ett belopp av 425,000 kronor till högskolans
förfogande för förevarande ändamål, vilket belopp befanns vara tillräckligt
så när som på 5,000 kronor. Då det torde vara att förvänta,
att de nuvarande bränsleprisen hålla sig något så när konstanta,
anser jag mig, under förutsättning att från högskolans sida
allt göres för kontrakterande av möjligast fördelaktiga inköp, kunna
beräkna, att utgifterna för bränsle, lyshållning m. m. vid högskolan
under vartdera av åren 1922 och 1923 komma att hålla sig omkring

175,000 kronor.

Något anslag å tilläggsstat för år 1922 synes mig på grund
härav icke vara erforderligt. Fastmera förmodar jag, att av det
extra anslaget för nämnda år en avsevärd besparing kommer att
tillföras kassafonden. Av samma skäl skulle, då ju det ordinarie
anslaget utgör 25,000 kronor, i enlighet med högskolestyrelsens förslag
för år 1923 krävas ett extra anslag av 150,000 kronor, varav
hälften, eller 75,000 kronor, bör anvisas för förra halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till diverse utgifter för bränsle, lyshållning
m. m. vid tekniska högskolan anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 75,000 kronor.

7. Fortsatt utbyggande av tekniska högskolan. I statsverkspropositionen
till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t under
åttonde huvudtiteln, punkten 120, riksdagen att i avbidan på proposition
angående fortsatt utbyggande av tekniska högskolan beräkna
för ändamålet på extra stat för år 1922 ett belopp av 1,400,000
kronor. Härjämte föreslogs beräknande å tilläggsstat för år 1921

253

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

för samma ändamål av ett belopp av 150,000 kronor, d ill don kortfattado
redogörelse för byggnadsfrågans liigo vid statsverkspropositionens
avgivande, som under nämnda punkt (bilagan åttonde huvudtiteln
sid. 870—374) lämnades av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
tillåter jag mig hänvisa. I skrivelse till riksdagen
den 11 mars 1921, nr 210, gav sedermera Kungl. Maj:t riksdagen
tillkänna, att don bebådade propositionen icke komme att avlåtas till

1921 års riksdag, varför medel icke behövde beräknas a vare sig

1922 års riksstat eller 1921 års tilläggsstat.

Den ursprungliga, av högskolebyggnadernas arkitekt professorn
E. Lallerstedt uppgjorda byggnadsplan har sedermera på given
anledning av honom modifierats; och har pa grund härav och med
hänsyn till de sjunkande bygnadskostnaderna totalkostnaden för
bvggnaderna kunnat minskas från 6,720,000 kronor till 3,620,000
kronor. Över det modifierade förslaget hava sedermera yttranden
avgivits av åtskilliga myndigheter. Slutligen har Lallerstedt i en
av mig infordrad, den 8 december 1921 dagtecknad promemoria
förklarat, att ytterligare reducering av byggnadskostnaderna kunde
emotses, i det att de numera kunde beräknas till cirka 3,077,000
kronor. Lallerstedt utgår i sin promemoria från att de egentliga
grundläggningsarbetena skulle börja under våren 1923. Vad beträffar
sprängnings- och andra förberedande arbeten ifrågasätter Lallerstedt,
huruvida icke dessa lämpligen kunde anordnas såsom nödhjälpsarbeten
och taga sin början redan under år 1922. Skulle så bliva fallet,
beräknar Lallerstedt att för förra halvåret 1923 erfordas ett belopp
av 100,000 kronor.

Jag ärnar på grundval av den senast uppgjorda byggnadsplanen
efter vederbörlig beredning av ärendet förelägga Kungl. Maj:t förslag
till framställning hos 1922 års riksdag om högskolans fortsatta
utbyggande. Då emellertid utredningen i ärendet ännu icke är helt
avslutad, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att, i avbidan på proposition angående fortsatt
utbyggande av tekniska högskolan, för ändamålet
beräkna på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

1103.]

254

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[104.]

Chalmers

tekniska

institut.

Institutets

ordinarie

anslag.

Departe mentschefen.

Chalmers tekniska institut.

8. Chalmers tekniska institut. Styrelsen för Chalmers tekniska
institut har i skrivelse den 24 augusti 1921 gjort framställning
rörande institutets ordinarie anslag under tiden 1 januari—
30 juni 1923 ävensom i fråga om de anslag, som styrelsen anser
böra för tillgodoseende av institutets behov äskas av 1922 års
riksdag pa tilläggsstat för sistnämnda år och å extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923. Jag anhåller att få under denna
punkt i ett sammanhang anmäla dem av ifrågavarande äskanden,
vilka synts mig böra föranleda framställning till riksdagen.

Den ordinarie utgiftsstaten för Chalmers tekniska institut uppgår
till 185,400 kronor. Av nämnda belopp äro anslagna
till uppehållande av undervisningen: i svenska språket kronor 1,500

* * » » » tyska » » 2,700

» » » » » hist. o. geografi » 500

» arvode åt ett biträde för uppehållande av en del

av rektors undervisningsskyldighet såsom professor » 2,000

Summa kronor 6,700

Beträffande nämnda fyra utgiftsposter meddelar styrelsen, att under vårterminen
tagits i anspråk för undervisningen i svenska språket 976 kronor, för
undervisningen i tyska språket 1,674 kronor, för undervisningen i historia och
geografi, som endast förekommer under vårterminen, 500 kronor samt för uppehållandet
av rektors undervisningsskyldighet såsom professor 1,166 kronor 67 öre
eller tillsammans 4,316 kronor 67 öre.

Övriga i den ordinarie staten ingående utgiftsposter, tillsammans 178,700
kronor, fördela sig, enligt vad styrelsen uppgivit, i det allra närmaste lika för
vart och ett av halvåren.

Styrelsen anhåller nu, att dels 89,350 kronor, utgörande hälften
av nyss angivna belopp å 178,700 kronor, dels ock förenämnda belopp
å 4,316 kronor 67 öre eller tillhopa 93,666 kronor 67 öre måtte
upptagas i institutets ordinarie stat för tiden 1 januari—30 juni
1923.

I riksstaten för år 1922 äro för Chalmers tekniska institut å
ordinarie stat uppförda dels ett bestämt anslag å 161,850 kronor,
dels ock ett reservationsanslag å 23,550 kronor. I förstnämnda belopp
ingå de förut omförmälda posterna till undervisning i svenska

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 255

och tyska språken samt historia och geografi ävensom för uppehållande
av en del av rektors undervisningsskyldighet om tillhopa 6,700
kronor, varav enligt styrelsens framställning ett belopp av 4,316
kronor 67 öro torde beräknas för förra halvåret 1923. I övrigt
skulle do ordinarie anslagen till institutet fördelas lika på årets båda
hälfter. Jag har häremot intet att erinra. Följaktligen bör det
bestämda anslaget till institutet för tiden 1 januari—30 juni

161,850 kr. — 6,700 kr. , „

1923 utgöra -^- + 4,316 kronor 67 öre = 81,891

kronor 67 öre eller, för undvikande av öretal, 81,892 kronor samt
reservationsanslaget hälften av 23,550 kronor eller 11,775 kronor.
Den ordinarie utgiftsstaten för institutet skulle sålunda för ifrågavarande
tid komma att upptaga ett sammanlagt belopp av 93,667
kronor.

Övriga, i styrelsens meranämnda skrivelse begärda anslag avse
dels uppvärmning, belysning och diverse utgifter, dels bibliotek, samlingar
och laboratorier, dels ock resestipendier åt lärare vid institutet.

Å institutets ordinarie stat finnes uppfört ett anslag å 12,000
kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter. Anslaget
har emellertid länge visat sig otillräckligt, varför riksdagen under
en följd av år beviljat medel till dess förstärkande och till täckande
av i anslaget uppkomna brister. (Se bilagan åttonde huvudtiteln
till 1921 års statsverksproposition punkten 121).

År 1921 har riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag, dels till förstärkande av förenämnda anslag å

12,000 kronor anvisat på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 55,000 kronor, dels beviljat på tilläggsstat för år 1921 såsom
särskilda förslagsanslag, högst, ej mindre till täckande av beräknad
brist vid 1920 års utgång i berörda ordinarie anslagspost ett belopp
av 24,892 kronor än även till ytterligare utgifter under år 1921 till
uppvärmning, belysning och diverse utgifter för institutet ett belopp
av 10,000 kronor.

Styrelsen hemställer nu om avlåtande av förslag till 1922 års
riksdag att bevilja dels på extra stat ett belopp av 23,000 kronor
till uppvärmning, belysning och diverse utgifter under förra halvåret
1923, dels ock på tilläggsstat 5,960 kronor till täckande av beräknad
brist i nämnda, anslagspost vid 1921 års utgång.

Il04.j

Uppvärmning,
belysning
och
diverse utgifter.

256

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[104.]

Styrelsen lämnar först en översikt över de för ändamålet under år 1920 disponibla
medlen och utgifterna under samma år.

Inkomster:

Ordinarie statsanslag................................... 12,000: —

Extra anslag......................................... 35,000: —

På tilläggsstat till täckande av beräknad brist vid 1919 års utgång . 32,500: —

» » » ytterligare utgifter under år 1920 ............ 25,000: —

Elevavgifter, försäljnings- och hyresmedel.................... 4,384: 42

Balans (brist) till 1921 .................................. 33,851:46

Kronor 142,735: 88

Utgifter:

Balans från 1919...................................... 37,392: 34

Till uppvärmning, belysning och diverse utgifter............... 105,343: 54

Kronor 142,735: 88

Vid 1920 års slut uppgick bristen alltså till 33,851 kronor 46 öre. Den hade
beräknats till 24,892 kronor, vilket belopp, som ovan är nämnt, riksdagen anvisat
på tilläggsstat för år 1921. Att bristen i verkligheten översteg den beräknade
med omkring 8,960 kronor, är beroende på, att utgifterna överst*''go de beräknade
med omkring 5,340 kronor och att inkomsterna av elevavgifter m. m.
understego de beräknade med 3,620 kronor.

Under framhållande att bränslepriserna under år 1921 väsentligt minskats,
uppskattar styrelsen utgifterna för uppvärmning, belysning och diverse utgifter
till 90,000 kronor för år 1921. Under förutsättning att samma priser bliva rådande
under de närmast kommande åren, beräknar styrelsen berörda utgifter till
60,000 kronor under år 1922 och till 30,000 kronor under förra halvåret 1923.

Inkomsterna av elevavgifter, hyresmedel m. m. hava, såsom av förut återgivna
översikt framgår, under år 1920 uppgått till omkring 4,400 kronor. Med
hänsyn tagen till behovet av ökat arvode åt assistenter, vilket alltmer gjort sig
gällande, anser dock styrelsen, att inkomsterna av elevavgifter och hyresmedel
m. m. böra uppskattas till allenast 2,000 kronor under vart och ett av åren 1921,
1922 och 1923.

För år 1921 skulle i enlighet härmed ställningen te sig på följande sätt:

Inkomster:

Ordinarie statsanslag................................... 12,000: —

Extra anslag......................................... 60,000: —

På tilläggsstat till täckande av beräknad brist vid 1920 års utgång . 24,892: —

» » » ytterligare utgifter under år 1921 ............ 10,000: —

Elevavgifter, hyresmedel m. m............................. 2,000: —

Balans (brist) till 1922 ........................... 14,959: 46

Kronor 123,851

Utgifter:

Balans från år 1920.................................... 33,851:46

Till uppvärmning, belysning och diverse utgifter............... 90,000: —

Kronor 123,851:46

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m. 257

Enligt denna beräkning skulle vid 1921 års slut vara att emotse en brist av
omkring 14,960 kronor.

Till bestridande av utgifterna under år 1922 och förra hälften av år 1923
stå till styrelsens förfogande:

Under år 1922:	Under förra hälften av år	1923:
Ordinarie anslag....... 12,000:	Ordinarie anslag........	6,000: —
Extra anslag.......... 55,000: Beräknadeelevavgifterm.m. 2,000: •—	Beräknade elevavgifter . . .	1,000: —
Kronor 69,000: —	Kronor	7,000: —

Med stöd härav beräknas att under år 1922 inkomsterna komma att överstiga
utgifterna med 9,000 kronor samt att under förra halvåret 1923 utgifterna
komma att överstiga inkomsterna med 23,000 kronor. Det på tilläggsstat för år
1921 begärda beloppet, 5,960 kronor, utgör skillnaden mellan den beräknade bristen
vid 1921 års utgång, 14,960 kronor, och sagda överskott å 9,000 kronor.

För år 1921 disponibla medel till bär ifrågavarande ändamål
utgöra tillhopa 108,892 kronor. Med detta belopp skall dels täckas
en från år 1920 uppkommen brist å 53,851 kronor 46 öre, dels ock
bestridas utgifterna under år 1921 till uppvärmning, belysning och
diverse utgifter, av styrelsen uppskattade till sammanlagt 90,000
kronor. I följd härav beräknas för år 1921 en brist å omkring
14,960 kronor. Då kostnaderna för uppvärmning, belysning och
diverse utgifter under år 1920 uppgingo till 105,343 kronor 54 öre,
förefaller, med hänsyn tagen till den under år 1921 inträffade starka
nedgången i särskilt bränsleprisen, den för sistnämnda år beräknade
utgiftssumman, 90,000 kronor, alltför hög. Enligt mitt förmenande
böra de för år 1921 disponibla medlen, 108,892 kronor, bliva
tillräckliga för att täcka hela anslagsbehovet för samma år, vadan
något anslag för ändamålet på tilläggstat icke torde vara behövligt.

Vad beträffar år 1923 har styrelsen uppskattat anslagsbehovet
för ifrågavarande ändamål till 60,000 kronor för hela året och till

30,000 kronor för tiden 1 januari—30 juni 1923. För sistnämnda
tid stå till förfogande för samma ändamål hälften av det
ordinarie anslaget eller 6,000 kronor samt 1,000 kronor i elevavgifter.
Styrelsen anser på grund härav ett anslag av 23,000 kronor
erforderligt till förstärkande av den ordinarie anslagsposten under
förra halvåret 1923. För min del finner jag även denna uppskattning
för hög; det synes mig sannolikt, att utgifterna för ändamålet
Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 1 sand. 33

[104.]

Departe mentschefen.

258

1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[104.]

Bibliotek,
samlingar
och labora
torier.

Departe mentschefen.

Resestipendier
Åt lärare.

skola kunna begränsas till en summa av omkring 44,000 kronor
för hela år 1923. Vid sådant förhållande vill jag tillstyrka, att det
ifrågasatta anslaget bestämmes till ett belopp av 15,000 kronor.

I enlighet med Kungi. Maj:ts förslag har riksdagen på extra
stat för vart och ett av åven 1914—1917 till förstärkning av det å
ordinarie stat uppförda anslaget å 9,000 kronor till bibliotek, samlingar
och laboratorier anvisat 6,000 kronor. För enahanda ändamål
har riksdagen på extra stat anvisat för vart och ett av åren
1918—1921 14,000 kronor och för år 1922 16,000 kronor. Vidare
har riksdagen år 1921 på tilläggsstat anvisat 3,000 kronor till täckande
av brist vid 1919 års utgång i nämnda anslagspost samt till.
förstärkande under åren 1920 och 1921 av samma anslagspost.

I nu föreliggande skrivelse har styrelsen, under förmälan att
för hela år 1923 ett anslag av 16,000 kronor vore för ändamålet
behövligt, hemställt om utverkande för institutet av ett extra anslag
å 8,000 kronor till bibliotek, samlingar och laborationer under
tiden 1 januari—30 juni 1923.

Jag finner mig böra biträda denna styrelsens begäran.

Slutligen vill jag, under erinran, att riksdagen till resestipendier
åt lärare vid institutet på extra stat för vartdera av åren 1921
och 1922 anvisat ett reservationsanslag av 2,000 kronor, framhålla,
att, i överensstämmelse med vad jag beträffande liknande anslagför
andra kategorier av befattningshavare förut anfört, något anslag
för ändamålet till ifrågavarande lärare, därom framställning
blivit av styrelsen gjord, icke torde böra äskas av 1922 års riksdag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att i riksstaten för
tiden 1 januari—30 juni 1923

dels upptaga det ordinarie bestämda anslaget
till Chalmers tekniska institut, nu 161,850 kronor,
med 81,892 kronor samt det ordinarie reservationsanslaget
till institutet, nu 23,550 kronor, med
halva beloppet, 11,775 kronor.

dels till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter vid Chalmers tekniska institut anvisa på
extra stat ett förslagsanslag, högst 15.000 kronor,

11*22. Åttonde huvudtitelns Tekniska högskolan m. »t.

259

dels och till bibliotek, samlingar och laborationel
vid samma institut anvisa pa extra'' stat ett
förslagsanslag, högst 8,000 kronor.

9. Nybyggnader för de kemiska och fysiska institutio nerna.

Frågan om nybyggnador lör de kemiska och iysiska mstitu- för
tionerna vid Chalmers tekniska institut, vilken fråga motionsvis väck- kemiska och
tes vid 1920 års riksdag, har sedan nämnda ar varit föremål för stitutionema.
fortsatt utredning av de inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
särskilda sakkunniga för beredande av vissa spörsmål rörande nämnda
institut. En redogörelse för riksdagens beslut i byggnadsfrågan
samt dennas framförande till ingången av år 1921 återfinnes i den
omförmälan, som Kungl. Maj:t, på framställning av min företrädare
i ämbetet, gjorde till riksdagen under punkten 122 i bilagan
åttonde huvudtiteln till 1921 års statsverksproposition.

Uti en den 1 december 1921 dagtecknad skrivelse hava nu de
sakkunniga — med förmälan att utredningen rörande nybyggnader
för institutets kemiska och fysiska institutioner numera^ slutförts
samt att nybyggnaderna i fråga på grundvalen av prisnivån i oktober
1921 beräknades draga en kostnad av 2,800,000 kronor, men
att de sakkunnigas slutliga betänkande i ärendet kunde väntas föreligga
i tryck först vid ingången av år 1922 — hemställt att framställning
måtte göras hos riksdagen att för uppförande av nämnda
institutionsbyggnader beräkna dels på tilläggsstat för år 1922 ett
belopp av 150,000 kronor, dels ock på extra stat för förra halvåret

1923 ett belopp av 300,000 kronor.

Min avsikt är, att efter vederbörlig beredning av ärendet förelägga
Kungl. Maj:t förslag till framställning hos 1922 års riksdag
om anslag till omförmälda institutionsbyggnader. Då emellertid den
erforderliga utredningen i ämnet ännu icke hunnit avslutas, är^jag ej i
tillfälle att nu angiva min slutliga ståndpunkt till denna fråga. Emellertid
må framhållas, att jag icke anser mig kunna tillstyrka anslag på tillläggsstat
för ändamålet. Jag vill dock härmed icke hava sagt, att ej i
viss omfattning arbete på de ifrågavarande byggnadernas uppföiande
skulle redan under år 1922 kunna förekomma. Det torde nämligen icke
vara uteslutet, att ett igångsättande under nämnda år av förberedande
schaktnings- och sprängningsarbeten såsom nödhjälpsföretag

260 1922. Åttonde huvudtiteln: Tekniska högskolan m. m.

[105.] kan befinnas lämpligt. Blir detta fallet, torde det vara nödvändigt,
att för arbetenas fullföljande det av de sakkunniga föreslagna beloppet,
300,000 kronor, står till förfogande för förra halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att, i avbidan på proposition angående nybyggnader
för de kemiska och fysiska institutionerna
vid Chalmers tekniska institut, för ändamålet
beräkna på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

2(51

G. Skolöverstyrelsen.

1. Skolöverstyrelsen. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
skolöverstyrelsen, nu 560,400 kronor, med halva
beloppet eller 280,200 kronor.

2. Övergångsstat. I anledning av Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet godkände 1920 års riksdag följande vid skolöverstyrelsens
stat fogade övergångsstat:

	Lön.		Tjänstgörings-	Ortstillägg.	Summa.
			penningar						Anmärkningar.
	Kronor.		Kronor.		Kronor.		Kronor.
Överdirektören A. W. Falk,
utöver avlöning såsom ledamot och avdelnings-chef å läroverksavdel-
ningen..........	1,200	—	300		400		1,900		Härtill kunna
1 kanslisekreterare å statis-									komma 2 ål-
tiska avdelningen ....	2,500		1,500				4,000		derstillägg till lönen,vartdera å 500 kronor.
Personligt avlöningstillägg
åt kanslisekreteraren C. H. Gustafsson......	1,100	_	300	—	400	—	1,800	—
Summa	—	—	—	—	—	—■	7,700	—

Anm. 1. Så länge överdirektören Falk bestrider tjänstgöring såsom ledamot och avdelningschef
å läroverksavdelningen, skall till honom utgå den för denna befattning å ordinarie
stat uppförda avlöning, minskad med ett belopp av 500 kronor, motsvarande arvode såsom avdelningschef,
vadan å den ordinarie staten besparas sistnämnda belopp, skolande härjämte ålderstil]
ägg till honom ej heller utgå.

Anm. 2. Så länge kanslisekreteraren Gustafsson kvarstår å övergångsstat, skall den å
staten för skolöverstyrelsens statistiska avdelning uppförda förste aktuariehefattningen hållas
vakant samt avlöningsförmånerna vid tjänsten besparas statsverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 33*

[106]

Skolöver styrelsen.

[10T]

Övergångs stat.

262 1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

[107.] Grenom beslut den 22 juni 1920 fastställde Kung!. Maj:t ovan nämnda

övergångsstat.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet godkände
1921 års riksdag dels förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den
civila statsförvaltningen, dels ock ny stat för skolöverstyrelsen att
tillämpas från och med år 1922, varefter Kungl. Maj:t genom beslut
den 22 juni 1921 förklarade dels att, därest inom stadgad tid
från ordinarie befattningshavare inom skolöverstyrelsen inkomme
anmälan, att han icke ville underkasta sig förenämnda avlöningsreglementes
bestämmelser, det skulle åligga skolöverstyrelsen att
om sålunda inkommen anmälan lämna meddelande till ecklesiastikdepartementet,
statskontoret och riksräkenskapsverket, dels ock, —
beträffande den genom kungl. brevet den 22 juni 1920 för skolöverstyrelsen
fastställda övergångsstaten — att, därest överdirektören
A. W. Falk och kanslirådet i Kungl. Maj:ts kansli, kanslisekreteraren
C. H. Gustafsson förklarade sig icke vilja övergå å den nya
staten, för år 1922 skulle gälla, ej mindre att till Falk skulle utgå,
förutom det för honom å övergångsstaten upptagna beloppet, 1,900
kronor, av avlöningsförmånerna vid en undervisningsrådsbefattning
ett belopp av 8,100 kronor för år, än även att den å staten för
skolöverstyrelsens statistiska avdelning uppförda förste aktuariebefattningen
skulle hållas vakant; och skulle härvid återstoden av
avlöningsförmånerna vid nämnda undervisningsrådsbefattning jämte
500 kronor, motsvarande arvode såsom avdelningschef, ävensom avlöningen
vid omförmälda aktuariebefattning besparas statsverket.

Nu har skolöverstyrelsen i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
meddelat, att överdirektören A. W. Falk inom föreskriven
tid anmält sig vilja kvarstå å den för honom gällande övergångsstaten,
varemot den andre å sagda övergångsstat upptagne
befattningshavaren, kanslirådet C. H. Gustafsson har övergått å den
från och med ingången av år 1922 för skolöverstyrelsen gällande
ordinarie staten. Med anledning härav kommer det nuvarande anslaget
till nämnda övergångsstat, 7,700 kronor, att minskas med
5,800 kronor till 1,900 kronor.

För förra halvåret 1923 är hälften av sistnämnda belopp, eller
950 kronor, erforderligt.

263

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

D ,

dels minska det ordinarie anslaget till övergångsstat
för skolöverstyrelsen, nu 7,700 kronor,
med 5,800 kronor till 1,900 kronor,

dels ock i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 upptaga nämnda anslag med ett belopp
av 950 kronor.

3. Ökade arbetskrafter för skolöverstyrelsen. Till förstår- [108.]
kande av skolöverstyrelsens arbetskrafter anvisade 1921 års riksdag ökade arbeta
på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 20,000 kronor, kgkoiöverÖr
därav ersättning till en extra notarie efter de grunder, som kunde styrelsen,
varda av Kungl. Maj:t bestämda.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort
framställning om anslag för samma ändamål även för första halvåret
1923 och till stöd härför anfört:

Från och med ingången av år 1922 kommer med ikraftträdandet av ny lönereglering
arbetstiden å tjänsterummet för befattningshavarna bos överstyrelsen
att ökas från sex till sju timmar dagligen. Överstyrelsen har tagit i övervägande,
huruvida i anledning härav någon minskning av överstyrelsens arbetskrafter skulle
kunna äga rum. Överstyrelsen har emellertid kommit till den bestämda uppfattningen,
att så icke kan ske utan allvarlig skada för arbetet inom överstyrelsen.

Såsom överstyrelsen vid flera tillfällen haft anledning framhålla, har arbetet
inom överstyrelsen alltjämt befunnit sig i snabb tillväxt. Då däremot svarande
ökning av arbetskrafterna icke kommit till stånd, har följden blivit, att dels överstyrelsens
ledamöter icke kunnat i den utsträckning som önskligt och behövligt
vore ägna sig åt besök vid överstyrelsen underlydande undervisningsanstalter
och såmedelst uppehålla personlig förbindelse med det levande skollivet, dels vissa
arbeten, som, ehuru behövliga, icke ovillkorligen krävt omedelbar handläggning,
fått ^anstå. Därtill kommer, att arbetets mängd alltjämt visar tendenser att tillväxa.
Vad som genom den nyssnämnda ökningen av arbetstiden kan komma att
vinnas i total arbetskapacitet kommer alltså att visa sig till fullo erforderligt för
tillgodoseende av nu angivna behov av arbetskrafter.

Då behovet av den förstärkning av arbetskrafterna, som beretts genom här
ifrågavarande anslag, enhgt överstyrelsens bestämda övertygelse kommer att kvarstå
jämväl under år 1923, torde anslaget för den budgetsperiod, det här gäller,
böra utgå med halva beloppet.

Då den förlängning av den dagliga arbetstiden inom skolöver- Departestyrelsen,
som inträder från och med 1922 års ingång i samband mentschefen
med ikraftträdandet av den nva lönestaten för ämbetsverket, inne -

264

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

[109.]

Byggnads "akkunnigt biträde.

[Ilo.]

Inspektion
och sakkunniga
biträden.

bär, att överstyrelsen kan i avsevärt större utsträckning än förut
tillgodogöra sig tjänstemännens arbetskraft, har jag varit tveksam,
huruvida nu ifrågavarande anslagsäskande borde av mig understödjas.
Då emellertid 1921 års riksdag beviljat ett särskilt anslagför
ändamålet för år 1922 och skolöverstyrelsen bestämt uttalat, att
motsvarande anslag för förra halvåret 1923 icke utan allvarlig skada
för överstyrelsens arbete kan indragas, har jag icke velat motsätta
mig att anslagskravet framföres till riksdagen.

Jag hemställer därför, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till ökade arbetskrafter för skolöverstyrelsen
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 10,000 kronor.

4. Byggnadssakkunnigt biträde. Till arvode åt byggnadssakkunnigt
biträde hos skolöverstyrelsen anvisade 1921 års riksdag
på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 4,800 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning om anslag för ifrågavarande
ändamål även för förra halvåret 1923.

Jag finner sådant anslag fortfarande vara behövligt, och då det
för förra halvåret 1923 torde böra bestämmas till hälften av det för
år 1922 beviljade beloppet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde
hos skolöverstyrelsen anvisa på extra stat för tiden
1 januari—-30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

2,400 kronor.

o. Inspektion och sakkunniga biträden. I anledning av
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1921 års riksdag
på extra stat för år 1922 för inspektion och sakkunniga biträden
hos skolöverstyrelsen ett förslagsanslag, högst 28,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om anslag för samma ändamål
för förra halvåret 1923.

Då behovet av sådant anslag kvarstår även för den anslagsperiod,
varom nu är fråga, och anslaget ej synes böra sättas lägre
än till hälften av det för år 1922 beviljade beloppet, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen. 2(15

att för inspektion och sakkunniga biträden
hos skolöverstyrelsen anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

14,000 kronor.

6. Extra expeditionsvakt. På grund av Kungi. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning har riksdagen på extra stat för år
1922 till beredande av arvode åt en extra expeditionsvakt hos skolöverstyrelsen
anvisat ett förslagsanslag, högst 1,800 kronor.

Skolöverstyrelsen har hemställt om anslag för samma ändamål
även för förra halvåret 1923.

Då behovet av ifrågavarande expeditionsvakt även för nu ifrågavarande
tid, enligt vad överstyrelsen vitsordat, är oförändrat och
ersättningen åt denne bör utgå med hälften av det för år 1922 beviljade
beloppet, eller med 900 kronor, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till beredande av arvode åt en extra expeditionsvakt
hos skolöverstyrelsen anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 900 kronor.

7. Lokal åt skolöverstyrelsen. I enlighet med Kungl. Maj:ts
därom gjorda förslag beviljade 1920 års riksdag på extra stat för år

1921 till förhyrande av ämbetslokal åt skolöverstyrelsen, inklusive
dess statistiska avdelning, för tiden den 1 april 1921 — den 31 mars

1922 på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 55,790 kronor.
Härav beräknades för fyra våningar i den byggnad Barnhusgatan
18, där överstyrelsens läroverks- och folkskolavdelningar sedan flera
år tillbaka varit inrymda, 40,000 kronor, för överstyrelsens lokaler i
Auditoriebyggnaden 7,790 kronor samt för den statistiska avdelningen

8,000 kronor. Till förhyrande av ämbetslokaler åt skolöverstyrelsen
för tiden den 1 april 1922—den 31 mars 1923 har riksdagen på Kungl.
Maj:ts förslag anvisat på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 72,370 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning om medel till bestridande
av hyresersättning för erforderliga lokaler åt överstyrelsen
för tiden 1 april—30 september 1923. Överstyrelsen har därvid först
omförmält, att på grund av åtskilliga förändringar i avseende å överstyrelsens
lokaler det för tiden den 1 april 1921—den 31 mars 1922

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 34

[in.]

Extra expe
ditionsvakt.

[112.]

Lokal åt skolöverstyrelsen.

266 1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

[112.] anvisade hyresanslaget ej kunnat fullt förslå för ändamålet. Härom
har överstyrelsen lämnat följande redogörelse:

Under våren 1921 yppade sig möjlighet för överstyrelsenatt få förverkligad
den önskan, överstyrelsen länge haft att genom förhyrande av ytterligare en våning
i byggnaden Barnhusgatan 18 kunna överflytta yrkesskolavdelningen från Auditoriebyggnaden
till nyssnämnda byggnad Barnhusgatan 18. Hyresbeloppet för
denna våning, innehållande 13 rum, utgör, inklusive värme, 14,000 kronor. För
att överstyrelsen skulle erhålla ifrågavarande våning, var det emellertid nödvändigt
att förhyra densamma redan från och med den 15 april 1921, och erhöll byggnadsstyrelsen
efter vederbörlig framställning, den 29 i samma månad Kungl. Maj.ts
bemyndigande att för överstyrelsens räkning förhyra denna lägenhet för tiden till
den 1 oktober 1922. På grund härav har överstyrelsen för tiden intill den 1 oktober
1921 fått vidkännas hyreskostnad även för yrkesskolavdelningens förutvarande
rumsinnehav i Auditorium, endast för en del av denna tid har det nämligen
varit möjligt att uthyra ett av rummen därstädes. Från den 1 oktober
1921 komma nämnda lokaler i Auditoriebyggnaden att disponeras av överstyrelsens
statistiska avdelning, som då flyttar hit från sin nu förhyrda lägenhet Grevturegatan
9. Vidare har överstyrelsen från och med den 1 mars 1921 för bibliotekskonsulenternas
räkning förhyrt en lägenhet om 4 rum i Auditorium för en
årlig kostnad av 2,400 kronor. Denna lägenhet har redan från början ansetts för
liten för ändamålet, men ha konsulenterna måst nöja sig med densamma, då ytterligare
lokaler i omedelbart grannskap intill den förhyrda lägenheten ej funnits
att tillgå. Från den 1 oktober 1921 har emellertid möjlighet yppat sig att för en
årshyra av 2,400 kronor få övertaga 4 rum, belägna intill de nuvarande. Förenämnda
förändringar i avseende å överstyrelsens lokalinnehav hava fört med sig,
att samtliga hyresutgifter för tiden den 1 april 1921 till och med den 31 mars
1923 komma att uppgå till 57,535 kronor 82 öre, varför man — efter avdrag av
en hyresinkomst å 66 kronor 67 öre — för denna tid har att räkna med en brist
av 1,679 kronor 15 öre å anslaget till hyresersättningar, 55,790 kronor. För nyssnämnda
brist torde överstyrelsen få anledning att lämna ytterligare redogörelse i
samband med framställning om ersättande av vissa utgifter för flyttning av överstyrelsens
yrkesskolavdeluing och statistiska avdelning samt bibliotekskonsulenter m. m.

Därefter har överstyrelsen redogjort för sina beräknade hyresutgifter
för tiden den 1 april 1922—den 31 mars 1923.

Oaktat behovet av en ökning av utrymmet, särskilt för överstyrelsens folkskolavdelning,
är mycket stort, torde man dock för hyresperioden den 1 april
1922—den 31 mars 1923 nödgas räkna med samma lokalinnehav som den 1 oktober
1921. Det torde nämligen ej bliva lätt att nu kunna få hyra ytterligare
utrymmen i byggnaden vid Barnhusgatan 18. Och då ett överflyttande av överstyrelsen
i dess helhet till nya lokaler ej heller torde kunna komma till stånd så
tidigt som under nu ifrågavarande hyresperiod och det ej är lämpligt att i större
utsträckning än som skett förlägga en del av överstyrelsen eller någon av dess
avdelningar skild från överstyrelsen i övrigt, torde man bli tvungen att åtnöjas
med de nu befintliga lokalerna.

Hyran för de lokaler, som överstyrelsen enligt vad nyss omförmälts innehar

207

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

från den 1 oktober 1921, utgör enligt de intill den 1 oktober 1922 gällande kon- [112.]
trakten tillhopa 57,7*0 kronor. Vid underhandlingar med ombud för nuvarande
ägaren av byggnaden Barnhusgatan 18, aktiebolaget svenska metallverken, om
möjligheten av fortsatt förhyrande av ifrågavarande lägenheter samt villkoren
härför har ombudet meddelat, att överstyrelsen även efter sistnämnda dag kunde
få hyra samtliga ifrågavarande fyra våningar, men mot ett hyresbelopp av 15,000
kronor för lägenhet. Ehuru överstyrelsen finner den begärda hyresersättningen
för ifrågavarande fyra våningar så hög, att överstyrelsen anser, att försök borde
göras att skaffa överstyrelsen lämpliga utrymmen antingen i något staten tillhörigt
hus eller i andra för billigare pris än de nu begärda förhyrda lägenheter, anser
sig överstyrelsen dock vid beräknande av överstyrelsens hyresutgifter såväl för
tiden 1 oktober—31 december 1922 som för tiden 1 januari—30 september 1923
icke kunna undgå att till grund för beräkningen lägga de begärda högre hyresbeloppen
för de fyra lägenheterna i huset Barnhusgatan 18.

Under nu angivna förutsättningar skulle kostnaderna för överstyrelsens lokaler
under tiden 1 april 1922—31 mars 1923 komma att uppgå till 65,780
kronor, varför överstyrelsen för ifrågavarande byresperiod kan räkna med en besparing
å det för sagda tid beviljade hyresanslaget, 72,370 kronor, uppgående till
6,590 kronor.

Slutligen yttrar överstyrelsen sig om de erforderliga medlen till
förhyrande av ämbetslokaler för tiden den 1 april den 30 september
1923 och anför i sådant avseende:

Jämlikt bestämmelse i kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 341) skola ämbetsmyndigheters
framställningar, vilka äro avsedda att påkalla äskanden från Rungl.

Maj:ts sida bos 1922 års riksdag, avse tiden 1 januari—30 juni 1923. I överensstämmelse
härmed skulle överstyrelsen nu kunna inskränka sig att begära medel
till hyresersättningar för tiden den 1 april—den 30 juni 1923. Men överstyrelsen
anser sig, med hänsyn därtill att det på hyreskvartalet juli—september belöpande
hyresbeloppet vanligen erlägges den 30 juni samt för att medel må vara tillgängliga
för ändamålet vid nämnda tidpunkt böra göra framställning om anslag även
för tredje kvartalet 1923.

Då överstyrelsen för närvarande icke kan beräkna, huruvida möjlighet finnes
till erhållande av förändrad förläggning av överstyrelsen vid ingången eller under
loppet av förra halvåret 1923, anser sig överstyrelsen jämväl för tiden 1 april—

30 september 1923 böra utgå från nyss här ovan beräknade lokaler och hyresbelopp.
För nu närmast ifrågavarande tid skulle alltså efter denna beräkning erfordras
ett belopp av 32,890 kronor.

I det föregående har skolöverstyrelsen meddelat, dels att a det
på extra stat för år 1921 till förhyrande av ämbetslokaler åt^över- ment8C ee
styrelsen anvisade förslagsanslaget, högst 55,790 kronor, uppstått en
brist av 1,679 kronor 15 öre, dels ock att av motsvarande anslag
på extra stat för år 1922, högst 72,370 kronor, endast 65,780 kronor
beräknats åtgå för ändamålet. Under sadana omständigheter

268

1922. Åttonde huvudtiteln: Skolöverstyrelsen.

[112.] torde framställning böra göras hos riksdagen om medgivande, att
den omförmälda bristen må täckas av ifrågarande anslag för år 1922.

Vad överstyrelsen anfört angående medel till förhyrande av ämbetslokalcr
åt överstyrelsen för tiden 1 april—30 september 1923
biträder jag.

På grund av det sålunda anförda hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva, att medel till täckande av den
brist å 1,679 kronor 15 öre, som uppstått å det
på extra stat för år 1921 anvisade förslagsanslaget,
högst 55,790 kronor, till förhyrande av ämbetslokaler
åt skolöverstyrelsen, må utgå från det för
motsvarande ändamål på extra stat för år 1922
anvisade förslagsanslaget, 72,370 kronor;

dels ock till förhyrande av ämbetslokaler åt
skolöverstyrelsen för tiden den 1 april—den 30
september 1923 anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 32,890
kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

269

H. De allmänna läroverken m. m.

Högre lärarinneseminariet.

1. Högre lärarinneseminariet. Å rik sstatens åttonde huvud- 1113-1
titel finnes uppfort ett ordinarie anslag till högre lärarinnesemina- Högre larariet,
uppgående till 116,985 kronor. Från nämnda anslag utgå av- rinn®“tmi
löning till läroanstaltens ordinarie lärarpersonal, arvoden till vissa
övriga vid anstalten anställda befattningshavare ävensom medel till
stipendier åt lärjungar, sistnämnda anslagspost utgörande 500 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 angående de anslagsbehov, som
borde föreläggas 1923 års riksdag, har skolöverstyrelsen verkställt
beräkning å det belopp, varmed förenämnda ordinarie anslag borde
utgå för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Enligt denna beräkning skulle det ordinarie anslaget för sistberörda halvår

utgöras av följande tre belopp:

1/s av löner in. tn..................kronor 39,634: 16

21/s9 av tjänstgöringspenningar m. m. . . » 20,039: 74

stipendier..................... • . ■ » 500-

tillhopa kronor 60,173: 90

eller i avrundat tal 60,175 kronor, och hemställde överstyrelsen, att sistnämnda
belopp måtte äskas av riksdagen.

Mot den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen av det ordi- Departenarie
anslagets erforderliga storlek för förra hälften av år 1923 har mentschefen.
jag intet att erinra. Jag anhåller allenast få omnämna, att enligt
vad jag inhämtat, stipendierna vid högre lärarinneseminariet pläga
utdelas vid slutet av vårterminerna, på grund varav det till stipendier
avsedda beloppet synes böra vara i sin helhet tillgängligt under
årets förra hälft.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen -

270

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[114.]

Stipendier, lo
kalhyra, expenser,
uppehållande
av
hushållsskolans
verksamhet
m. m.

Valfri fjärde
årskurs, undervisning
i

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie anslaget till högre
lärarinneseminariet, nu 116,985 kronor, med ett
belopp av 60,175 kronor.

2. Stipendier, lokalhyra, expenser, uppehållande av hushållsskolans
verksamhet m. m. Under en följd av år har riksdagen,
på grund av Kungl. Maj:ts framställningar, å extra stat beviljat
anslag för tillgodoseende av vissa behov vid högre lärarinneseminariet
och den därmed förenade normalskolan för flickor. Nämnda
anslag, som vid olika tillfällen blivit förhöjt, utgår för år 1922 med
55,310 kronor. De i nämnda års anslag ingående posterna äro fördelade
på följande sätt:

till uppehållande av en valfri fjärde årskurs

kronor

undervisning i träslöjd.........	»	510: —
stipendier....................	»	2,000: —
förhyrande av lokaler för normalskolans lägsta klasser ..................	»	4,500: —
förhyrande av lokaler för undervisning i bio-logi och teckning...................	»	4,500: —
förhyrande av nya lokaler för seminariet och normalskolan................	»	1,600: —
expenser....................	»	12,000: —
uppehållande av hushållsskolans verksamhet samt upprätthållande av den vid skolan an-ordnade kursen för utbildande av husmödrar.	»	24,500: —
förhöjning av arvodet åt seminariets läkare. .	»	900: —

Tillhopa kronor 55,310: —

att utgå såsom ett gemensamt förslagsanslag å högst sistnämnda
belopp.

I anledning av en av rektor vid högre lärarinneseminariet till
skolöverstyrelsen ställd, den 30 april 1921 dagtecknad skrivelse har
överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1921 hemställt om förslag
till riksdagen om beviljande av extra anslag för år 1923 till seminariet
och normalskolan för nyss angivna ändamål.

Till uppehållande av en valfri fjärde årskurs, till undervisning
i träslöjd, till stipendier och till förhöjning av arvodet åt semina -

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

271

riets läkare hemställer rektorn vid seminariet om beviljande av
samma belopp, som utgå för år 1922.

Skolöverstyrelsen bär förmält sig intet hava att erinra mot de
sålunda gjorda äskandena. Följaktligen bar överstyrelsen upptagit
de av rektor begärda beloppen i slutsumman för det gemensamma
anslag, som överstyrelsen ansett behövligt för år 1923 och som, med
hänsyn till budgetårets omläggning, för förra halvåret 1923 upptagits
till halva det beräknade beloppet. Överstyrelsen bar alltså
tänkt sig, att jämväl förberörda, till stipendier avsedda anslagspost
skulle utgå med halvt belopp för sagda halvår.

Beträffande nu ifrågavarande framställningar har jag intet annat
att anföra, än att av skäl, som jag under näst föregående punkt
angivit, det till stipendier avsedda extra anslagsbeloppet bör, i likhet
med det å ordinarie stat uppförda anslaget för samma ändamål, vara
disponibelt under förra halvåret 1923 och alltså helt begäras för
nämnda halvår.

Det för lärarinneseminariet och normalskolan avsedda lärohuset
har länge varit allt för trångt. På grund härav har läroanstalten
sedan åtskilliga år måst förhyra lokaler i närliggande hus, och riksdagen
har därför årligen beviljat extra anslag till förhyrande av
lokaler för normalskolans lägsta klasser och för undervisning i biologi
och teckning samt till förhyrande av nya lokaler för seminariet och
normalskolan. De för nu angivna ändamål i 1922 års stat uppförda
anslagen utgöra, som nämnts, respektive 4,500, 4,500 och 1,600 kronor.

I sin förberörda skrivelse har rektor anfört, att för de båda för år 1922 beviljade
anslagen å 4,500 kronor vartdera förhyrts två våningar i huset Nybrogatan
11 C. Sedan skollokaler från och med den 1 oktober 1921 undandragits
hyresstegringslagens skydd, hade ägaren av nämnda fastighet höjt hyran för dessa
våningar från sistnämnda tidpunkt till 7,000 kronor för vardera eller till sammanlagt
14,000 kronor. Sänkning av hyresbeloppet vore ej att förvänta för påföljande
år. Förberörda två anslag måste därför för år 1923 höjas med tillhopa
5,000 kronor och hyresanslagen således tillsammans ökas till 15,600 kronor. Därjämte
erfordrades på tilläggsstat för år 1922 ett belopp av 5,000 kronor. Den
brist i hyresanslagen för förstberörda två våningar, som efter sagda hyresstegring
uppstode för år 1921, och som belöpte sig till 1,250 kronor, borde täckas med
disponibla medel, varom framställning senare komme att göras.

Jag anhåller få erinra om att den av rektor sålunda förebådade
framställningen sedermera inkommit till Kungl. Maj:t samt att Kungl.

[114.]

träslöjd, stipendier
samt
förhöjning av
arvodet åt
seminariets
läkare.

Departe mentschefen.

Lokaler för
normalsko
lans lägsta
klasser, för
undervisning
i biologi och
teckningsamt
nya lokaler
för seminariet
och normalskolan.

272

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverlten m. m.

fl 14-]

Departe mentschefen.

Maj:t deri 18 november 1921 medgivit, att en till 800 kronor uppgående
besparing å ett av hyresanslagen finge användas till gäldande
av en del av hyresbeloppet.

Rektors nyss återgivna framställning har tillstyrkts av skolöverstyrelsen.

Den av rektorn vid seminariet gjorda hemställan om höjning
av hyresanslagen för läroanstalten för förra halvåret 1923 kan, synes
det mig, ej avvisas. Vad beträffar det å 1922 års tilläggsstat begärda
anslaget, torde jag här få yttra några ord därom. Jag ber då
få erinra om att 1918 års lagtima riksdag, på sätt framgår av
sagda riksdags skrivelse i ämnet, beräknat de i här ifrågavarande
gemensamma förslagsanslag, högst, ingående tre hyresposterna för
helt hyresår från och med den 1 april 1919. Härav följer att berörda
hyresposter jämväl för vart och ett av de följande åren äro
att betrakta såsom beräknade för hyresår för tiden 1 april—31 mars.
Då nu hyran för vardera av omförmälda två större våningar blivit
från och med den 1 oktober 1921 förhöjd med 2,500 kronor för år,
uppstår tydligen för hyresåret den 1 april 1921—den 31 mars 1922
en brist å de för sagda våningar avsedda hyresanslagen å tillhopa

2,500 kronor. A andra sidan har, enligt vad rektor vid seminariet
meddelat, å hyresanslaget till den tredje våningen under sistnämnda
hyresår uppstått en behållning å 800 kronor, beroende därpå, att
genom vissa under år 1921 vidtagna provisoriska anordningar seminariet
ansett sig kunna undvara sistberörda våning åtminstone
för ett år från den 1 oktober 1921, varigenom hyresanslaget förde
återstående två kvartalen av hyresåret ej behövt tagas i anspråk.
Som jag nyss antytt, har Kungl. Maj:t medgivit, att berörda besparing,
800 kronor, finge användas till täckande av nyss omförmälda
brist, varigenom samma brist nedbringats till 1,700 kronor.

Tydligt är att på grund av omförmälda höjning även för hyresåret
den 1 april 1922—den 31 mars 1923 med nu utgående hyror
uppstår en brist, motsvarande sagda höjning, eller 5,000 kronor.
Hela det behövliga beloppet skulle alltså bliva 6,700 kronor. Av
nyss angivet skäl uppstår emellertid å hyresanslaget för den tredje
våningen en besparing även för tiden 1 april—30 september 1922 å
800 kronor, mot vars användande för ifrågavarande brists täckande
intet hinder lärer föreligga. Det erforderliga beloppet för
hyresanslagens förstärkande kan alltså begränsas till 5,900 kronor,

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

273

[114.]

vilket belopp bör äskas å tilläggsstat för år 1922. .lag torde få tillfälle
att i annat sammanhang göra framställning härom.

Till bestridande av så kallade expenser vid högre lärarinneseminariet
— häri ingå utgifter för uppvärmning, belysning, städning
och renhållning, anskaffande av undervisningsmateriell, förbrukningsartiklar
m. m. — har seminariet att tillgå dels ett visst belopp av
inskrivnings- och terminsavgifter vid den med seminariet förenade
statens normalskola för flickor, dels ock ett av riksdagen beviljat
extra anslag.

Nyssnämnda, av inskrivnings- och terminsavgifter utgående belopp
har från och med år 1918 utgjort 17,000 kronor årligen.
Medgivande härtill har av riksdagen lämnats för en tidsperiod av
tre år, och 1920 års riksdag har sålunda medgivit, att högst sistnämnda
belopp må av berörda avgifter utgå för ifrågavarande ändamål
för vart och ett av åren 1921, 1922 och 1923.

Återstoden av sagda avgifter, vilkas storlek bestämmes av Kungl.
Maj:t, är anslagen dels till vissa hyresersättningar och hyresbidrag,
dels ock till amortering och förräntning av seminariet påvilande
skuld.

Det av riksdagen beviljade extra anslaget till expenser har undergått
talrika förändringar. Vad beträffar dess storlek under senare
år, må nämnas, att detsamma av 1920 års riksdag höjdes från 5,000
kronor till 8,000 kronor, varjämte av riksdagen på tilläggsstat för
år 1920 beviljades 3,000 kronor till förstärkande av det för sistnämnda
år anvisade anslaget till expenser. Den starka prisstegringen
föranledde snart ytterligare ökning av expensanslaget, som av 1921
års riksdag höjdes för år 1922 till 12,000 kronor, samtidigt som
riksdagen på tilläggsstat för år 1921 för ändamålet anvisade ett
förstärkningsanslag av 3,000 kronor.

Av det anförda framgår att de för expenser tillgängliga medlen
för år 1922 utgöra 29,000 kronor.

Rektor vid lärarinneseminariet hade i sin förut omförmälda skrivelse erinrat
om den starka stegringen i expenskostnadema under senare år samt den brist, som
på grund av expensmedlens otillräcklighet tidigare uppstått. Att bristen ej
blivit ännu större hade berott därpå, att inköpen till biblioteket och inbindningen
av dess böcker nästan helt och hållet fått avstanna, att underhållet av undervisningsmateriellen
inskränkts till det allra nödvändigaste och inköp av ny sådan
alldeles upphört samt att övriga inventarier fått förslitas. Huru relationen mellan

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 35

Expenser.

274

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[114.] olika poster på expenskontot förskjutits under de senare åren, framträder bjärt
ur följande siffror:

år 1914 år 1920

vatten, lyse och bränsle.............. kronor 3,632: 18 kronor 16,714: 14

betjäningens avlöning................ » 2,100: — » 4,350: —

biblioteket........................ » 905:63 » 1,240: 15

Under år 1919 endast
kronor 686:33

undervisningsmateriell (däri inberäknade förbrukningsartiklar)
................. v 3,386:98 » 956: 79

övriga inventarier.................. » 963:80 » 424:53

Att undervisningsmateriellen och övriga inventarier under sådana förhållanden
numera måste betecknas såsom alldeles otillfredsställande och att i biblioteket
saknades flera verk, som med fog kunde anses vara nödvändiga för läroanstalten,
kunde icke väcka förvåning.

Då expenserna under år 1920 krävt 34,759 kronor 75 öre, måste ett avsevärt
prisfall förutsättas för att det för år 1922 tillgängliga beloppet, 29,000 kronor,
skulle kunna förväntas vara tillräckligt. Seminariets ordinarie rektor hade tidigare
framhållit, att under de närmaste åren behövdes för biblioteket ett årligt
anslag av 1,500 kronor och för anskaffande av undervisningsmateriell och förbrukningsartiklar
inom ämnena biologi (zoologi och botanik), fysik och kemi,
respektive 1,000, 2,000 och 1,500 kronor. Härtill komme, att övrig inredning
■— stolar, pulpeter, svarta tavlor m. m. — i stor utsträckning måste repareras
eller nyanskaffas. Aven med beaktande av de prisfall, som redan inträtt eller
kunde vara att förvänta, såge sig rektor, med hänsyn tagen till den stegring i
utgiftsposterna biblioteket, undervisningsmateriellen och övrig inredning, som vore
alldeles ofrånkomlig, om seminariets verksamhet skulle kunna upprätthållas, nödsakad
att hemställa dels om en höjning av anslaget till expenser för år 1923
från 12,000 kronor till 17,000 kronor, dels ock om ett anslag på tilläggsstat för
år 1922 av 7,000 kronor för samma ändamål.

Skolöverstyrelsen har i sitt förenämnda yttrande över rektors
framställning anfört följande:

Med hänsyn till vad av rektorsämbetet anförts, ansåge sig överstyrelsen
böra tillstyrka den gjorda hemställan om anvisande på tilläggsstat för år 1922
av medel för nu avsedda ändamål; men nödvändigheten att iakttaga den största
återhållsamhet vid begäran om anslag föranledde överstyrelsen att tillstyrka allenast
5,000 kronor för ändamålet. Vad därefter beträffade behovet av medel till
expenser under år 1923, måste överstyrelsen taga hänsyn såväl därtill, att seminariets
undervisningsmateriell och bibliotek för framtiden måste så underhållas,
att desamma befunne sig i ett tillfredsställande skick, som ock därtill, att anslaget
bestämdes på ett sådant sätt, att detsamma bleve för sitt ändamål tillräckligt.
Härtill komme, att man säkerligen måste räkna med, att en hel del av de
utgifter, som bestredes med anlitande av expensanslaget, inom den närmare fram
tiden icke komme att nedgå i någon nämnvärd mån. Med hänsyn tagen till

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

275

samtliga dessa omständigheter funne överstyrelsen sig böra hemställa att för ändamålet
måtte ställas till förfogande för år 1923 ett belopp å 32,000 kronor, vilket
således innebure, att utöver det belopp å 17,000 kronor, som utginge av inskrivningsoch
terminsavgifter, skulle erfordras ett extra anslag å 15,000 kronor, vilket
skulle medföra en höjning av det nu utgående extra anslaget, 12,000 kronor,
med 3,000 kronor.

Kristiden och dess starkt stigande priser på bland annat sådana
förnödenheter av olika slag, som pläga bestridas med s. k. expensmedel,
medförde, såsom framgår av vad jag nyss anfört, vid 1921
års riksdag en jämförelsevis betydande förhöjning av den för bestridande
av högre lärarinneseminariets expenser avsedda anslagsposten.
Även nu ifrågasättes en ej oväsentlig höjning av nämnda anslagspost.
Kektor vid seminariet har begärt en ökning av anslaget för
år 1923 med 5,000 kronor till 17,000 kronor samt anslag på tilläggsstat
för år 1922 å 7,000 kronor. Skolöverstyrelsen har vidtagit en
reduktion i dessa belopp samt tillstyrker förslag till riksdagen om
beviljande av dels 5,000 kronor på tilläggsstat, dels ock extra anslag
för år 1923 å 15,000 kronor, alltså innebärande en ökning av sistnämnda
anslag med 3,000 kronor.

Såsom skäl för den begärda anslagshöjningen har av såväl rektor
som skolöverstyrelsen i främsta rummet anförts det trängande behovet
att bättre, än under de senare åren kunnat ske, tillgodose
seminariets bibliotek samt komplettera och underhålla undervisningsmateriell
och övriga inventarier.

Såsom jag redan erinrat, uppgå de för år 1922 disponibla expensmedlen
till sammanlagt 29,000 kronor, därav 17,000 kronor utgå
av inskrivnings- och terminsavgifter och 12,000 kronor utgöra av
riksdagen beviljat anslag. Enligt rektors uppgift beräknas expensutgifterna
för år 1921 uppgå till något mer än 30,000 kronor. Då
den under senare år mest tyngande posten bland dessa utgifter,
posten bränsle, lyse och vatten, till stor del är baserad på de höga
pris, synnerligast på bränsle, som ännu under början av år 1921
voro rådande, torde man vara fullt berättigad antaga, att nämnda
post kommer att under år 1922 högst väsentligt sjunka. Till belysande
härav ber jag få omnämna, att enligt vad rektor i en till
mig lämnad promemoria anfört, kostnaderna för bränsle för ett år
med de hösten 1921 gällande prisen skulle belöpa sig till omkring

4,200 kronor. Då ett belopp av 29,000 kronor står till seminariets
förfogande för expensutgifter under år 1922. synes det mig, som om

[114.]

Departe mentschefen.

276

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[114.]

Uppehållande
av hushållsskolans

verksamhet.

— även trots det att andra hithörande utgiftsposter ej undergått
eller kunna antagas komma att undergå lika stark sänkning — ett
närmelsevis tillfredsställande belopp skulle för år 1922 finnas disponibelt
för seminariet för de syften, vilkas tillgodoseende så starkt
påyrkats av rektor och av skolöverstyrelsen. Under sådana förhållanden
anser jag mig ej kunna tillstyrka något anslag på 1922 års
tilläggsstat för nu ifrågavarande ändamål.

Vad sedan beträffar expensanslag för år 1923, torde man kunna
för sistnämnda år antaga ett prisläge, som i stort sett överensstämmer
med prisläget under år 1922, och den förut starkt betungande
bränsleposten synes mig alltså kunna även under år 1923 hållas nere
vid ungefär samma nivå som år 1922. Under sådana förhållanden
synes mig någon anslagsökning för år 1923 icke kunna ifrågakomma.
Tvärtom skulle en icke oväsentlig nedsättning av det för expenser
avsedda extra anslaget kunna tänkas ske och jag har också ansett,
att en anslagsminskning kan vidtagas. Emellertid finner jag mig ej
kunna tillstyrka, att denna nedsättning göres så stor, som motsvarar
minskningen i bränslekostnad. Tillbörlig hänsyn bör nämligen tagas
till det av vederbörande starkt framhävda förhållandet, att bibliotek,
undervisningsmateriell och övriga inventarier under krisåren fått stå
alltför mycket tillbaka. De beräkningar, jag i nu förevarande
hänseende gjort, hava givit mig den uppfattningen, att ett sammanlagt
belopp av 26,000 kronor bör avses för expensutgifter. Då 17,000
kronor få tagas från inskrivnings- och terminsavgifter, bör det extra
anslaget till expenser för hela år 1923 beräknas till 9,000 kronor.

Därest mitt nu angivna förslag bifalles, skulle till seminariets
disposition för bestridande av expenser stå inalles 29,000 kronor för
år 1922 och 26,000 kronor för år 1923.

Med högre lärarinneseminariet är förbunden en hushållsskola,
avsedd att utbilda lärarinnor i huslig ekonomi. Till nämnda skola
är enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag anknuten en kurs för
utbildande av husmödrar vid större offentliga anstalter av olika slag.

Till uppehållande av nämnda hushållsskola och husmoderskurs
beviljade 1920 års riksdag ett från 18,600 kronor till 24,000 kronor
höjt belopp. Höjningen vidtogs närmast för att möjliggöra höjning
av de till läroanstaltens biträdande föreståndarinna och två fast anställda
lärarinnor utgående arvoden men även för att bereda ökade

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 277

medel till bestridande av andra omkostnader för läroanstalten. Med [114.]
hänsyn till inträffad h yresstegring beviljade slutligen 1921 års riksdag
för ifrågavarande ändamål ett anslag av 24,500 kronor för år 1922.

I sin förut omförmälda skrivelse har rektor vid högre lärarinneseminariet
anfört, att föreståndarinnan väckt förslag om förlängning av den för utbildande
av lärarinnor i huslig ekonomi avsedda kursen, vilken hittills krävt tre terminer.
Förlängningen vore betingad främst av behovet för lärarinnorna av ökad utbildning,
särskilt med hänsyn till de nya praktiska ungdomsskolorna och deras krav
på undervisning i nya ämnen. På grund av de höga inträdesfordringarna kunde
förlängningen begränsas till en termin. För anordningens genomförande erfordrades
dels en engångskostnad å 2,000 kronor, dels ock en till 1,600 kronor beräknad
årlig kostnad.

Rörande hushållsskolans övriga behov för år 1923 hänvisar rektor
till en vid hans skrivelse fogad, av skolans föreståndarinna upprättad
tablå. I denna har föreståndarinnan upptagit tre fast anställda lärarinnor
och har således återkommit till det förslag i sådant hänseende,
som år 1920 framställdes av vederbörande skolmyndigheter
men som då ej ledde till något positivt resultat. Förslaget innebär,
att i stället för den timlärarinna, som är erforderlig för den vid
hushållsskolan inrättade kursen för utbildande av husmödrar vid
större anstalter, skid le anställas en lärarinna med samma ställning
som övriga lärarinnor vid hushållsskolan. Till timlärarinnan utgår
för närvarande arvode å 1,800 kronor, medan en lärarinna med fast
anställning uppbär 2,500 kronor. Merkostnaden uppgår alltså till
700 kronor. Rektor bär tillstyrkt förslaget.

Vid rektors skrivelse fanns vidare fogad avskrift av en av hushållsskolans
föreståndarinna avgiven promemoria angående lärarinnekursens
förlängning samt angående tjänstgöringen för den timlärarinna,
som hittills uppehållit undervisningen i husmoderskursen.

Beträffande hushållsskolans övriga utgifter under år 1923 har
rektor anfört, att, enligt vad förenämnda tablå visade, en anslagsförhöjning
vore ofrånkomlig. Tablån visade, att sagda förhöjning,
utöver förenämnda belopp, 700 kronor, till ökning av avlöningen till
en lärarinna, kunde beräknas till 6,300 kronor, och rektor ansåge
sig ej kunna föreslå någon nedsättning i detta belopp.

Nu omnämnda tablå torde jag böra här återgiva. Den lyder
sålunda:

278 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[114.] Beräkning av inkomster och utgifter vid högre lärarinneseminariets

hushållsskola under år 1923.

Inkomster:

Statsanslag1.........................kronor 24,500: —

Terminsavgifter....................... » 4,200: —

Elevavgifter för måltider 42 st. ä 120 kronor » 5^040: —

Beställningar av mat................... » 13,260: —

Summa kronor 47,000: —

Utgifter :

Löner..............................kronor 14,500: —

Utgifter för mat...................... » 23,500: —

Expenser ........................... » 12’,500: —

Hyra ....................... » 3,500: -

Summa kronor 54,000: —

Skolöverstyrelsen har i sin förberörda skrivelse i nu ifrågavarande
hänseende anfört i huvudsak följande:

Överstyrelsen hade tagit under noggrant övervägande förslåget om utvidgning
av kursen för utbildande av lärarinnor i huslig ekonomi. Med hänsyn till
de vittgående konsekvenser i olika avseenden, som den ifrågasatta utvidgningen
av förevarande kurs vid statens skolköksseminarium skulle medföra, ansåge överstyrelsen
likväl, att frågan om denna utvidgning borde tills vidare anstå.

Vidare hade rektorsämbetet återupptagit det år 1920 väckta förslaget om
anställandet vid hushållsskolan av ytterligare en lärarinna med full tjänstgöring.
Överstyrelsen framhåller, att numera detta krav icke kunde avvisas utan de största
olägenheter för läroanstalten. Den kostnadsökning, som bleve en följd av bifall
till rektorsämbetets ifrågavarande förslag, utgjorde 700 kronor.

Beträffande den av rektor ifrågasatta ökningen i övrigt av anslaget till hushållsskolan,
uppgående till 6,300 kronor, har överstyrelsen anfört, att överstyrelsen
av skolans biträdande föreståndarinna under hand inhämtat, att de i posten för
hushållsskolans expenser å 12,500 kronor ingående specialposterna för bränsle och
lyse, 5,900 kronor, samt för tvätt och rengöring, 1,800 kronor, vore beräknade
efter de lägre priser, som för berörda förnödenheter och arbetsprestationer hade
inträtt redan under loppet av år 1921. Med hänsyn såväl härtill som ock därtill,
att anslaget för år 1923 borde beräknas på sådant sätt, att förstärkningsanslag
icke behövde ifrågakomma, funne överstyrelsen det icke kunna undvikas
att vidtaga eu relativt kraftig höjning av den nu omhandlade anslagsposten till
hushållsskolan i dess helhet å 24,500 kronor, även om överstyrelsen icke rimligtvis
ansåge sig kunna tillstyrka hela det av rektor i detta sammanhang ifrågasatta
beloppet av 6,300 kronor. Enligt överstyrelsens åsikt torde den förhöjning i anslaget,
varom nu vore fråga, kunna begränsas till 3,000 kronor, i följd varav
anslagsposten i dess helhet för år 1923 skulle komma att uppgå till 28,200 kronor.

Det belopp, som anvisats för år 1922.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

279

De äskanden, som av vederbörande rektor framlagts i fråga om
högre lärarinneseminariets hushållsskola, avse dels utvidgning av den
till hushållsskolan anknutna kursen för utbildande av husmödrar vid
större'' offentliga anstalter, dels förändring av den vid berörda kurs
förefintliga timlärarinnebefattningen till fast lärarinnebefattning, dels
ock förhöjning av de till uppehållande av verksamheten i övrigt vid
hushållsskolan avsedda medel. Jag vill i förbigående erinra om att
anslaget till hushållsskolan, inklusive husmoderskursen, ingår såsom
en anslagspost, för år 1922 utgörande 24,500 kronor, i det å extra
stat uppförda gemensamma förslagsanslaget till högre lärarinneseminariet.

Den ifrågasatta utvidgningen av husmoderskursen har, som jag
nämnt, för närvarande avstyrkts av skolöverstyrelsen. .lag ansluter
mig till överstyrelsens mening i detta hänseende.

Vad vidare beträffar ökning av anslaget i syfte att bereda fast
anställning åt ytterligare en lärarinna, synes mig en förändring i
den nu rådande ordningen knappast vara för närvarande oundgängligen
nödvändig.

Slutligen har ifrågasatts höjning av de för uppehållande av
hushållsskolans verksamhet i övrigt utgående medel. I avseende
härå vill jag främst framhålla, att den gjorda beräkningen av kostnaderna
för bränsle under år 1923 synes mig för högt tilltagen med
hänsyn till de under senare delen av år 1921 väsentligt reducerade
bränsleprisen. Jag ser mig därför ej i stånd att biträda vare sig
rektors eller skolöverstyrelsens framställningar om förhöjning av
anslaget till hushållsskolan. Tvärtom förefaller det mig, som om en
viss minskning av sagda anslag skulle kunna vidtagas. Vid övervägande
av hithörande omständigheter har jag ansett mig kunna
beräkna det för hela år 1923 erforderliga anslaget till hushållsskolan
och den därtill hörande husmoderskursen till 22,500 kronor, d. v. s.
till 2,000 kronor mindre än det för år 1922 anvisade anslaget. Inom
ramen för det av mig sålunda förordade anslag bör det stå vederbörande
fritt att beräkna de olika utgiftsposterna — givetvis med
iakttagande av de tidigare meddelade bestämmelserna om arvodena
till fast anställda lärarinnor.

Av de anslag, som jag i det föregående tillstyrkt, bör, som
nämnts, å tilläggsstat för år 1922 begäras ett anslag till förstärkande

[114.]

Departe mentschefen.

280 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[114.] av två utav de till lärarinneseminariet utgående hyresanslagen. De
anslag, som böra beräknas å extra stat för år 1923, uppgå för helt år
till sammanlagt 55,310 kronor, eller samma belopp som för ändamålet
beviljats för år 1922. Minskning har av mig föreslagits i fråga om
två anslagsposter, nämligen till expenser med 3,000 kronor och till
hushållsskolan med 2,000 kronor, eller tillhopa med 5,000 kronor.
Att slutsummen ändock stiger till samma belopp som för år 1922
beror därpå, att två hyresanslag måste höjas med vartdera 2,500
kronor.

Vad beträffar storleken av det anslag, som bör äskas för tiden
1 januari—30 juni 1923, torde hälften av de i anslaget ingående
anslagsposterna böra begäras, dock, såsom jag i det föregående framhållit,
med undantag för det till stipendier avsedda beloppet, som
bör i sin helhet utgå under årets förra hälft. Det för nämnda halva
år erforderliga anslaget uppgår alltså till 28,655 kronor, vilket belopp
bör begäras å extra stat.

Till frågan om äskande av anslag å tilläggsstat för år 1922 för
tillgodoseende under sistnämnda år av nyss angivna ändamål återkommer
jag i annat sammanhang.

För närvarande tillstyrker jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för högre lärarinneseminariet anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923:
till uppehållande av en valfri

fjärde årskurs .			kronor	2,400: —
undervisning i	träslöjd		»	255: —
stipendier.....			»	2,000: —
förhyrande av	lokaler	för
normalskolans	lägsta klas-
ser..........				3,500: —
förhyrande av	lokaler	för
undervisning i	biologi	och
teckning.....				3,500: —
förhyrande av	nya lokaler
för seminariet	och normal-
skolan.......			»	800: —
expenser......			»	4,500:

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

281

till uppehållande av hushållsskolans
verksamhet samt
upprätthållande av den vid
skolan anordnade kursen för
utbildande av husmödrar, kronor 11,250: —
» förhöjning av arvodet åt seminariets
läkare. ......... »_450: -

Tillhopa kronor 28,655: —
att utgå såsom ett gemensamt förslagsanslag å
högst sistnämnda belopp.

3. Arvoden åt timlärare och vikarier. Till bestridande
av arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet
har riksdagen sedan flera år tillbaka anvisat medel å extra stat.
För år 1921 utgick för detta ändamål 18,575 kronor, och anslaget
höjdes av 1921 års riksdag till 20,400 kronor. Höjningen förorsakades
av ökat behov av medel dels till avlönande av vikarier, dels
ock till bekostande av högre antal timlärartimmar vid normalskolan
för flickor. Vid beräkningen av det för år 1921 erforderliga anslaget
avsågos omkring 4,000 kronor för vikarier och omkring 16,400 kronor
för timlärare.

I skrivelse den 30 april 1921 till skolöverstyrelsen har rektor
vid högre lärarinneseminariet yttrat sig angående behovet av anslag
till nämnda befattningshavare under år 1923.

Den för avlöning av timlärare avsedda andelen i förberörda anslag kunde,
anför rektor, för år 1933 beräknas till samma belopp som för år 1922. Beträffande
den för vikarier avsedda delen, vore att antaga, att normalskolans
älsta lärarinna komme att under år 1923 avgå med pension och att till följd
härav en lärarinnebefattning komme att under någon tid stå vakant, vilket medförde
belastning av anslaget till arvoden åt vikarier. Försiktigheten syntes därför
bjuda, att anslaget för sistnämnda år bestämdes till 21,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt den ifrågasatta höjningen av
anslaget till timlärare och vikarier.

Det konstaterade behovet av medel till arvode åt timlärare vid
högre lärarinneseminariet har ej undergått någon förändring sedan
framställning om anvisande av anslag för ändamålet senast avläts
till riksdagen. Däremot synes, av den förebragta utredningen att
döma, de. för vikariers avlönande avsedda anslagsmedlen vara väl
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 36

[llö.j

Arvoden åt
timlärare och
vikarier.

Departe mentschefen.

282

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[116.]

Tillfällig
löneförbättring
åt vaktmästaren
och
eldaren.

knappt tilltagna med hänsyn till det sannolika behovet i sådant
hänseende. Jag anser mig därför böra tillstyrka den jämförelsevis
obetydliga höjning av ifrågavarande anslagsmedel med 600 kronor,
som ifrågasatts av rektor och skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att här förevarande anslag till
timlärare och vikarier skulle utgå med halvt belopp för förra hälften
av år 1923. Häremot har jag intet att erinra.

Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag förslag
till riksdagen

att till arvoden åt timlärare och vikarier vid
högre lärarinneseminariet anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 10,500 kronor.

4. Tillfällig; löneförbättring; åt vaktmästaren och eldaren.

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1919 års riksdag
medgiva, att vaktmästaren samt eldaren vid högre lärarinneseminariet
finge för år 1920 komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
med följande belopp, nämligen vaktmästaren med 400
kronor samt eldaren med 250 kronor. Till bestridande av berörda
avlöningsförbättringar anvisade riksdagen på extra stat för år 1920
ett förslagsanslag, högst 650 kronor och har riksdagen för nämnda
ändamål jämväl för vart och ett av åren 1921 och 1922 anvisat
enahanda belopp som för år 1920.

Då något förslag rörande läroverksvaktmästarnas lönereglering
ej nu kan framläggas, och då ett lösbrytande ur förut angivna
sammanhang av frågan om lönereglering för berörda två befattningshavare
vid högre lärarinneseminariet ej synes lämpligt, äro medel
för beredande av tillfällig löneförbättring åt sistnämnda befattningshavare
sålunda fortfarande behövliga. På grund härav och då för
förra halvåret 1923 erfordras hälften av det för helt år behövliga
beloppet, hemställer jag om förslag till riksdagen att

dels medgiva, att vaktmästaren samt eldaren
vid högre lärarinneseminariet må för tiden 1
januari—30 juni 1923 komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring med följande belopp:
vaktmästaren med 200 kronor samt
eldaren med 125 kronor;

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

283

dels ock till bestridande av berörda avlöningsförbättringar
anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 325
kronor.

De allmänna läroverken.

5. Ombildning av vissa ämneslärarinnebefattningar vid
statens samskolor till adjunktstjänster. I enlighet med Kung!.
Maj:ts förslag beslöt 1921 års riksdag att dels medgiva, att en ämneslärarinnebefattning
vid en var av statens samskolor finge vid
nuvarande innehavares avgång från tjänsten, dock tidigast efter ingången
av år 1922, ombildas till adjunktsbefattning, dels ock för
att möjliggöra en dylik ombildning av tre ämneslärarinnebefattningar
höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
med 4,500 kronor.

Anledningen till Kungl. Maj:ts berörda förslag var främst att
återställa den jämvikt mellan antalet manliga och kvinnliga lärare
vid sagda läroanstalter, som förefanns, innan genom 1918 års riksdags
beslut kvinnas rätt att innehava ordinarie ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk högst väsentligt utsträcktes, men även önskan
att genom dylik ombildning i någon mån tillgodose det vid läroverken
förefintliga starka behovet av nya, även för manliga sökande
tillgängliga ordinarie tjänster. Ombildningen var avsedd att ske
successivt, och man utgick ifrån att tre ämneslärarinnebefattningar
skulle årligen bliva lediga.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen under
erinran om nu ifrågavarande riksdagsbeslut anfört, att under år 1923
tre befattningar av förberörda slag borde beräknas bliva lediga. På
grund härav har överstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen
om beviljande av medel för ifrågavarande ombildnings fortsättande.

Jag torde böra erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den
22 juni 1921 förordnat, att den ämneslärarinnebefattning, som
efter ingången av år 1922 först bleve ledig vid en var av tre utav
statens samskolor, skulle ombildas till adjunktsbefattning, ävensom
anbefallt skolöverstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för tillsättandet
av den adjunktsbefattning, till vilken berörda ämneslärarinnebefattning
sålunda skulle ombildas.

[117-]

Ombildning
av vissa ämneslärarinnebefattningar

vid statens
samskolor till
adjunktatjänster.

284

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

Departe mentschefen.

[118.]

De allmänna
läroverken.

Med hänsyn till 1921 års riksdags beslut och till de omständigheter,
som föranledde nämnda beslut, anser jag mig böra instämma
i skolöverstyrelsens hemställan. För ombildningens möjliggörande
bör det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
höjas med ett belopp, som motsvarar den sammanlagda skillnaden
i avseende å tre befattningar mellan avlöningen för en manlig adjunkt
i första avlöningsgraden, 4,300 kronor och för en ämneslärarinna
i samma avlöningsgrad, 2,800 kronor, eller 1,500 kronor,
d. v. s. sammanlagt 4,500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för ombildning under år 1923 av tre ämneslärarinnebefattningar
vid statens samskolor till
adjunktstjänster höja det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken, nu 7,667,877
kronor, med 4,500 kronor till 7,672,377 kronor.

6. De allmänna läroverken. Det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken vilket anslag omfattar ett flertal anslagsposter, är, såsom
jag nyss erinrat, i 1922 års riksstat uppfört med 7,667,877 kronor.
De i nämnda anslag ingående anslagsposterna äro följande:

Ordinarie avlöningar av statsmedel..................kronor 7,067,128: —

Arvoden åt bibliotekarier.......................... » 16,000: —

» till skrivbiträden åt rektorer................ » 35,000: —

» » skolläkare........................... » 30,700: —

Djäknepenningsersättning m. m..................... » 7,749: —

Arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda

behov................................... » 250,000: —

Extra arvoden åt teckningslärare.................... » 132,600: —

» » » gymnastiklärare................... » 20,000: —

» » » musiklärare...................... » 5,000: —

» » » handarbetslärarinnor................ » 7,500: —

Praktisk utbildning av blivande lärare................ » 75,200: —

Resestipendier åt lärare i främmande levande språk...... » 15,000: —

Reseunderstöd åt lärare särskilt vid provårsläroverk...... » 6,000: —

Summa kronor 7,667,877: —

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

285

Med skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen överlämnat
en promemoria beträffande det belopp, varmed ifrågavarande
reservationsanslag bör upptagas i riksstaten för förra hälften av år
1923.

De för förra halvåret 1923 beräknade beloppen, jämförda med
de för år 1922 utgående, har överstyrelsen sammanfattat i en tablå
av följande lydelse:

Tjänstgörmgspenningar ....................

Till arvoden åt extra lärare och vikarier........

Anslag till extra arvoden:

åt teckningslärare ........................

» gymnastiklärare........................

» musiklärare...........................

» lärarinnor i handarbete..................

Resestipendier...........................

Reseunderstöd...........................

Återstod................................

Summa kronor

Anslag

för år 1922	för tiden 1 januari—30 juni 1923
2,046,200: — 210,000: —	1,101,800: — 113,000: —
132,600: — 20,000: — 5,000: -7,500: — 15,000: — 6,000: — 5,225,577: —	71,400: — 10,800: — 2,700: — 4,000: — 15,000: — 6,000: — 2,612,789: —

7,667,877

3,937,489

(US.]

Mot den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen av här ifråga- Departevarande
anslag har jag intet att erinra. Emellertid har jag redan mentschefen
i det föregående under punkten 117 gjort viss hemställan, som
kommer att något förändra den av överstyrelsen angivna slutsumman
för det för förra delen av år 1923 erforderliga anslaget. Jag har
nämligen under sist omförmälda punkt hemställt om förslag till
riksdagen att för ombildning under år 1923 av tre ämneslärarinnebefattningar
vid statens samskolor till adjunktstjänster höja läroverksanslaget
med 4,500 kronor, varav 2,300 kronor motsvarar den för förra
hälften av år 1923 beräknade kostnaden för berörda ombildning.
Beträffande de två i reservationsanslaget till de allmänna läroverken
ingående anslagsposterna: Resestipendier åt lärare i främmande språk
samt Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt de
läroverk, där provårskurs är anordnad, anser jag vidare, i anslutning

286

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[119]

Extra och
vikarierande
ämneslärare.

till vad chefen för finansdepartementet förut i dag anfört beträffande
upptagandet i övergångsbudgeten av anslag till resestipendier, att
sistberörda anslagsposter nu icke böra tagas i beräkning vid bestämmande
av det belopp, varmed nämnda reservationsanslag skall upptagas
i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923. Då resestipendieanslag
— därest sådana föresloges skola utgå för förra hälften av år
1923 — borde för sagda tid hava utgått med hela det för år behövliga
beloppet, bör tydligen helt årsbelopp för nämnda två anslagsposter
franräknas vid bestämmande av det belopp, varmed reservationsanslaget
till de allmänna läroverken nu bör uppföras i halvårsbudgeten.

Sammanfattar jag det nu anförda, bör alltså sagda reservationsanslag,
såsom jag under nästföregående punkt hemställt, höjas med

4,500 kronor eller från 7,667,877 kronor till 7,672,377 kronor samt
det av skolöverstyrelsen för förra hälften av år 1923 beräknade anslagsbehovet,
3,937,489 kronor, dels ökas med förut omförmälda
belopp, 2,300 kronor, dels ock minskas med de till resestipendier
och reseunderstöd avsedda beloppen, tillhopa 21,000 kronor. Vidtagas
dessa jämkningar, återstår ett anslagsbelopp å tillhopa 3,918,789
kronor, vilket belopp bör äskas för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag nu,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med ett belopp av
3,918,789 kronor.

7. Extra och vikarierande ämneslärare. I det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår ett anslag till
arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.
Anslaget bestämdes av 1918 års lagtima riksdag till 250,000 kronor,
efter att tidigare hava utgått med 200,000 kronor. Enär nyssnämnda
ordinarie anslag ej varit tillräckligt för sagda lärares avlönande, har
riksdagen under åtskilliga år på extra stat anvisat anslag till arvoden
åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läroverken. Det
extra anslaget utgick för år 1921 med 460,000 kronor, samma belopp
som anvisats jämväl för vartdera av åren 1919 och 1920. Av 1921
års riksdag anvisades därjämte å tilläggsstat för år 1921 ett belopp
av 15,200 kronor såsom förslagsanslag, högst.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 287

De av 1921 års riksdag fattade besluten ifråga om beloppet av [119.
nu förevarande anslag för år 1922 avveko från Kungl. Maj:ts för
riksdagen framlagda förslag, förutom i ett avseende, varom nu ej är
fråga, därutinnan, att Kungl. Maj:t hemställt om beviljande av ett
anslag för nämnda år å 566,000 kronor, varav tillhopa 511,000 kronor
beräknats för avlönande av extra och vikarierande ämneslärare.

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande över berörda framställning
i vad den avsåg beredande av ökade medel till avlönande av sagda
lärare, bland annat, följande:

Vad boträffar frågan om ökade medel för avlönande av ytterligare antal
extra lärare, grunda sig de härutinnan gjorda beräkningarna på viss av skolöverstyrelsen
verkställd uppskattning av det antal nya parallellavdelningar, som med
stöd av de senare årens erfarenhet kunde väntas komma att upprättas under läsåren
1921—1922 och 1922—1923. Då enligt utskottets mening beräkningen icke
kan grundas på ett ådagalagt behov och man dessutom med skäl kan förvänta, att
en ytterligare utsträckt tjänstgöringstid för de ordinarie lärarna — självfallet inom
ramen för läroverksstadgans föreskrifter — skall minska behovet av extra lärare,
har utskottet icke kunnat tillstyrka den med 51,000 kronor ifrågasatta anslagshöjningen.
Enligt av utskottet verkställd approximativ beräkning skulle ett belopp
av 39,000 kronor vara tillfyllest.

Riksdagen, som i enlighet med statsutskottets hemställan bestämde
ifrågavarande anslags belopp för år 1922 till 499,000 kronor,
torde alltså hava gillat utskottets nu anförda uttalande i fråga om
storleken av det för ändamålet erforderliga anslaget.

I nyss återgivna yttrande har statsutskottet berört en fråga,
som under de senare åren varit föremål för åtskillig uppmärksamhet,
nämligen frågan om läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet. Sagda
spörsmål är ju nära förknippat dels med frågan om storleken av
anslaget till extra och vikarierande lärare, dels ock med frågan om
behovet av nya ordinarie ämneslärartjänster.

Det torde ej vara nödvändigt, att jag nu detaljerat redogör för
vad i nyssberörda hänseenden förekommit i samband med de framställningar
i ärendet, som under senare år gjorts hos riksdagen. I
sådant avseende torde jag få hänvisa till de vid Kungl. Maj:ts propositioner
till 1919, 1920 och 1921 års riksdagar angående anslagsbehoven
under riksstatens åttonde huvudtitel fogade utdrag av statsrådsprotokollen
över ecklesiastikärenden.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om förslag till 1922 års riksdag dels om beviljande av medel

288 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[119.] för inrättande av nya ordinarie lärarbefattningar, dels ock om böjning
av anslaget för arvoden till extra och vikarierande ämneslärare.

Beträffande inrättandet av nya lärartjänster har överstyrelsen erinrat om
den utredning angående behovet i berörda hänseende, som överstyrelsen år 1920
förebragt i samband med sin framställning om förslag till 1921 års riksdag
rörande 20 nya adjunktstjänsters upprättande, samt anfört, att då sagda utredning
alltjämt ägde giltighet, överstyrelsen nu kunde hänvisa till densamma.
Överstyrelsen har vidare erinrat om vissa uttalanden i förevarande fråga i samband
med det av 1904 års riksdag behandlade förslaget om ändrad anordning av rikets
allmänna läroverk, samt framhållit, att den för läroverkens möjlighet att fylla sin
uPPgbt hotande minskningen i tillströmningen till lärarbanan enligt överstyrelsens
övertygelse icke kunde hejdas, såvida icke bland annat lärarnas befordringsutsikter
tryggades genom inrättande av ett väsentligt antal nya ordinarie lärartjänster.
Det antal, vid vilket överstyrelsen i senaste riksdagspetitum stannat, vore i själva
verket lågt beräknat; men med hänsyn till rådande statsfinansiella läge ansåge
sig överstyrelsen icke för närvarande böra gå högre. Det belopp, varmed reservationsanslaget
till de allmänna läroverken behövde i anledning härav höjas, utgjorde
86,900 kronor, varav för förra hälften av år 1923 erfordrades 44,700 kronor.

I enlighet härmed har överstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen.

Den senare av skolöverstyrelsens nyss omförmälda framställningar
avser, som nämnts, höjning av det extra anslaget till extra
och vikarierande ämneslärare.

Överstyrelsen anför till en början, att det av mig i början av mitt yttrande
under denna punkt omnämnda, i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingående anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier samt
för oförutsedda behov ansetts vara så beräknat, att 40,000 kronor av anslaget
skulla motsvara utgifter för oförutsedda behov och återstoden, 210,000 kronor
avse utgifter till arvoden åt extra och vikarierande lärare. På grund härav borde
berörda anslagspost för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagas med i X 40,000 +

II X 210,000 eller med runt tal 133,000 kronor.

Vidare omnämner överstyrelsen, att antalet extra lärare vid de allmänna
läroverken läsåret 1920—1921 varit 176, däri inberäknat timlärare med 86 veckotimmars
tjänstgöring, motsvarande ungefär 3 extralärare, samt erinrar om att
Kungl. Maj:t genom beslut den 15 juli 1921 för avlönande under läsåret 1921—
1922 av erforderligt antal extra lärare och timlärare i läroämnen anvisat 613,800
kronor, vilket motsvarade 186 extralärararvoden efter 3,300 kronor för läsår.

Överstyrelsen övergår därpå till beräkning av det för läsåret
1922—1923 behövliga antalet extra ämneslärare.

Till en början erinrar överstyrelsen om 1921 års riksdags förut omförmälda
beslut om höjning av det extra anslaget till här ifrågavarande lärare med 39,000
kronor i stället för den av Kungl. Maj:t äskade å 51,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 289

Berörda belopp, 39,000 kronor, komme, säger överstyrelsen, att tagas i au- [ | 19.]
språk med 33,000 kronor för avlöning under år 1922 av de 10 nya lärare, som
tillkommit höstterminen 1921 genom riksdagens beslut att på tilläggsstat för år
1921 för ändamålet anvisa 15,200 kronor. Återstoden, 6,000 kronor, räckte i det
närmaste till avlöning under höstterminen 1922 av ytterligare 4 extra lärare.

Efter erinran om statsutskottets vid 1921 års riksdag förut återgivna yttrande
i fråga om lärarnas tjänstgöringstid och behovet av extra lärare, betonar
överstyrelsen, att överstyrelsens av statsutskottet åsyftade beräkning i nyssberörda
avseende givetvis kunde stödja sig endast på beräkningar, vilka dock vant gjorda
med mycket stor försiktighet. Detta framginge bland annat av omfattningen av
de framställningar om erhållande av extra lärare för läsåret 1921—1922, som från
vederbörande rektorer inkommit till överstyrelsen.

Vidare hade överstyrelsen under senare år nödgats i stor utsträckning medgiva
undantag från läroverksstadgans föreskrifter om maximiantalet lärjungar i
viss klass eller ring. Så hade under läsåret 1920—1921 ej mindre än 131 klasser
eller avdelningar, därav 12 på gymnasiet, övertaliga lärjungar. Höstterminen 1921
funnes övertaliga lärjungar vid 43 läroverk i 99 olika klasser och ringar. Därjämte
hade i många fall godkända lärjungar måst avvisas. Överstyrelsen erinrar
i samband härmed, att i fråga om de kommunala mellanskolorna gällande.bestämmelser
medgåve upprättandet av ny klassavdelning, så snart antalet lärjungar i
en klass överstege 30.

Beträffande därefter den av statsutskottet angivna möjligheten att inskränka
behovet av extra lärare genom ytterligare utsträckning av lärarnas tjänstgöring
har skolöverstyrelsen hänvisat till en förut avgiven utredning i berörda hänseende.
Överstyrelsen har vidare anfört, att vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm samt vid läroverken i Gävle och Norrköping antalet extra lärare
för läsåret 1921—1922 minskats i jämförelse med närmast föregående läsår
utan motsvarande minskning i antalet parallellavdelningar. En annan omständighet,
som i avsevärd grad medfört ökning i lärarnas tjänstgöringsskyldighet,
vore den genom kungörelsen den 15 april 1921 (nr 38) utfärdade bestämmelsen
om sådan ändring i timplanen för latingymnasiet, att för undervisning i
franska 5 veckotimmar skulle anslås i var och en av andra, tredje och fjärde
ringarna i stället för förut 4 veckotimmar samt 3 veckotimmar i vardera av
femte och sjätte klasserna i stället för förut 2. Vid vissa läroverk komme
härigenom lärarnas undervisningsskyldighet att utökas med ända till 11 veckotimmar.
För samtliga högre allmänna läroverk betydde detta en ökning av tillsammans
minst 191 veckotimmar, därav 116 i gymnasiet. För realskolorna och
samskolorna bleve motsvarande ökning minst 40 timmar. Den sammanlagda ökningen
uppginge alltså till minst 231 veckotimmar. Till jämförelse härmed ville
(iverstyrelsen omnämna, att 9 extra lärare bestrede tillsammans omkring 230 undervisningstimmar
i veckan. En översikt över lärarnas vid de olika högre allmänna
läroverken undervisningsskyldighet under höstterminen 1921 återfunnes å en över -stvrelsens skrivelse bifogad tabell. Såväl med hänsyn till vad nyss anförts som
med hänvisning till sagda tabell ville överstyrelsen uttala den bestämda övertygelsen,
att ytterligare utsträckt tjänstgöring icke annat än i något enstaka undantagsfall
kunde åläggas de ordinarie lärarna i sådan utsträckning, att det kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 37

290 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[119.] minska behovet av antalet extra lärare, såvida läroverksstadgans föreskrifter om
att hänsyn även skulle tagas till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen
av den tid, som erfordrades för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas
skriftliga övningar, skulle äga gällande kraft.

Med förmälan, att antalet godkända inträdessökande vid de allmänna läroverken
stigit från 5,308 år 1920 till 5,537 år 1921, framhåller överstyrelsen, att
man ej syntes kunna räkna med någon avsevärd minskning i tillströmningen till
läroverken. Överstyrelsen ansåge därför, att man borde räkna med ett behov av
minst 10 nya extra lärare för läsåret 1922—1923 utöver det antal, som funnes
läsåret 1921—1922.

Skolöverstyrelsen ingår därefter på en undersökning i vad mån
de för avlönande av extra lärare vid de allmänna läroverken beviljade
anslagen varit tillräckliga. Syftet med nämnda undersökning
är att erhålla en utgångspunkt vid avgivandet av förslag, huru behovet
av extra lärare under nu rådande förhållanden lämpligen bör
tillgodoses. •

Med stöd av verkställda beräkningar framhåller överstyrelsen, att det av riksdagen
för år 1922 redan beviljade anslaget till arvoden åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken borde kunna anses tillräckligt för anställande
under höstterminen 1922 av. ytterligare 10 extra lärare utöver det för läsåret 1921
—1922 beräknade antalet. Överstyrelsen ansåge därför, att någon framställning till
riksdagen om beviljande av medel på tilläggsstat för år 1922 för här ifrågavarande
ändamål ej vore erforderlig.

Vad därefter beträffade anslag för vårterminen 1923, borde man, tydligen
räkna med lika många extra lärare för vårterminen 1923 som för höstterminen
1922 eller minst 196. Då överstyrelsen, särskilt med hänsyn till att
antalet, provårsutbildade lärare enligt överstyrelsens förhoppning komme att
ökas, icke funne det tillrådligt att räkna med att besparingarna å här ifrågavarande
anslag även för framtiden skulle vara tillräckliga för det ökade behovet
av antalet extra lärare, syntes det överstyrelsen nödvändigt, att höjning av anslaget
för tiden 1 januari—30 juni 1923 beviljades. Som förut nämnts, hade
riksdagen på extra stat för år 1922 beviljat 499,000 kronor, motsvarande arvode
till 190 extra lärare. Då extra lärarnas arvoden utginge efter antalet läsveckor,
skulle det för vårterminen 1923 motsvara ett anslag av 21/3o av 499,000 kronor eller
omkring 268,700 kronor. För de ytterligare 6 extra lärare, som ansåges erforderliga
för vårterminen 1923, torde man kunna räkna med ett årsarvode av 2,900
kronor eller 21/39 av 2,900 kronor, d. v. s. 1,562 kronor för vårterminen. Det
skulle alltså erfordras en höjning av anslaget med 6 X 1,562 kronor eller omkring
9,400 kronor för förra hälften av år 1923. Hela det erforderliga beloppet
för tiden 1 januari—30 juni 1923 skulle således bliva 268,700 kronor + 9,400
kronor eller 278,100 kronor, vilket belopp kunde avrundas till 278,000 kronor.

Om överstyrelsens förut omförmälda framställning om inrättandet från och
med år 1923 av 20 nya ordinarie adjunktstjänster vunne bifall, kunde, framhåller
överstyrelsen till sist, det nu beräknade beloppet minskas med 20 X || X 3,300
kronor eller omkring 35,500 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

291

Överstyrelsen hemställde alltså, att till arvoden åt extra och vikarierande
ämnesläraro vid de allmänna läroverken måtte på extra stat
för tiden 1 januari—BO juni 1923 beviljas ett anslag av 278,000 kronor.

Över skolöverstyrelsens ifrågavarande framställning har statskontoret
den 8 november 1921 avgivit infordrat utlåtande, däri statskontoret
anfört, bland annat, att statskontoret icke funnit anledning
till erinran mot den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen av de
för extra och vikarierande ämneslärare erforderliga medlen under
förra halvåret 1923.

Jag har i min föregående framställning påpekat de tre faktorer,
som i främsta rummet äro bestämmande för det behövliga antalet
extra lärare vid de allmänna läroverken, nämligen antalet ordinarie
lärare, omfattningen av lärarnas — de ordinaries såväl som de extra
ordinaries — tjänstgöring samt antalet lärjungar. Det torde vara
lämpligt att med några ord beröra nämnda tre faktorer och det sätt,
varpå de för närvarande kunna anses inverka på besvarandet av frågan,
huruvida någon ökning av antalet extra lärare är erforderlig eller icke.

Vad först beträffar antalet ordinarie lärare, ber jag få erinra
därom, att — såsom ju torde vara välbekant — statsmakterna under
de senare åren visat stor återhållsamhet, då fråga varit att inrätta
nya ordinarie ämneslärarbefattningar. Även nu har, som nämnts,
skolöverstyrelsen ifrågasatt framställning till riksdagen om beviljande
av medel för upprättandet av ett antal nya adjunktur er — en åtgärd
som givetvis i motsvarande mån skulle minska behovet av extra
lärarkrafter. Vad nu sistberörda framställning angår, kan jag för
min del ej finna, att sådan förändring i förhållandena på här ifrågavarande
område ännu inträtt, att jag skulle kunna tillstyrka en ökning
i antalet ordinarie lärarbefattningar. Framställningen i fråga
måste jag därför lämna å sido. Härav följer tydligen att det minskade
behov av extra lärare, som en dylik ökning skulle medföra,
ej kan göra sig gällande.

Övergår jag så till frågan om lärarnas tjänstgöringsskyldighet,
har, som jag förut omnämnt, denna fråga under senare år varit
föremål för mycken uppmärksamhet. Vid olika tillfällen har det —
även från riksdagens sida — framhållits, att den konstaterade omfattningen
av berörda skyldighet ej väl stämde överens med de i
sådant hänseende gällande bestämmelserna, eller, med andra ord, att
en ökning av tjänstgöringsskyldigheten i genomsnitt kunde och borde

[119.]

Departe mentschefen.

292 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[119.] ske. Med anledning av sagda uttalanden har skolöverstyrelsen upprepade
gånger företagit undersökningar i fråga om den faktiska omfattningen
av nämnda skyldighet och har jämväl vidtagit åtgärder
av olika slag i syfte att öka tjänstgöringen. Även i samband med
sin nu gjorda hemställan om ökat anslag för anställande av extra
lärare har överstyrelsen ägnat uppmärksamhet åt ifrågavarande angelägenhet
och har i sin förberörda skrivelse angivit, vad under den
senaste tiden blivit från överstyrelsens sida åtgjort i nyss omförmälda
syfte. Tillika har överstyrelsen bifogat en tabell, utvisande lärarnas
vid de högre allmänna läroverken tjänstgöringsskyldighet höstterminen

1921.

Av sagda tabell framgår, att den genomsnittliga undervisningstiden
för vecka, fördelad efter timtal, var följande:

Den genomsnittliga undervisningstiden för lärare vid de högre allmänna läroverken

höstterminen 1921.

	Tjänst-göringstid enligt lä-roverks-		Antal läroverk, där den genomsnitt-liga undervisningstiden för vecka uppgår till följande antal veckotimmar
	stadgan	18,9	19— 19,9	20— 20,9	21— 21,9	22— 22,9	23- 23,9	24— 24,9	25— 25,9	26— 26,9	27—
Lektorer................	20—22	1	9	18	10	_	_	_	_	_	_
Adjunkter med huvudsaklig tjänst-göring å gymnasiet.........	20—22	—	1	_	15	14	4	2	_	_	_
Övriga adjunkter...........	24—28	—	—	—	1	1	3	17	14	2	—
E. o. lärare med huvudsaklig tjänst-göring å gymnasiet.........	(20—22)	_	1	2	2	4	5	_	2	2	_
Övriga e. o. lärare..........	(24—28)	—	—	—	—	1	2	4	15	11	3

Härtill kommer i så gott som alla fall ett antal skrivlag fölvecka,
varjämte bör observeras, att bland förenämnda lärare äro
upptagna även lektorer, som äro domkapitelsledamöter, men ej rektorer,
samt att ett flertal lärare har att svara för — förutom skrivlag
— institutioner av olika slag, vilka med nödvändighet fordra
ett understundom mycket tidskrävande arbete.

Det är givetvis svårt att ur anförda siffror draga någon allmängiltig
slutsats, men det synes mig, som skulle skolöverstyrelsen hava
genom sina åtgärder åstadkommit en jämförelsevis god överensstämmelse
mellan de av läroverksstadgan föreskrivna timtalen och de i

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 293

verkligheten förekommande. Detta bestyrkos enligt min mening
även av de genomsnittstal för undervisningstiden inom de nyss angivna
olika lärarkategorierna, vilka kunna beräknas med tillhjälp
av den förut omförmälda, av överstyrelsen utarbetade tabellen. Sistberörda
tal äro respektive 20,4, 22, 24,5, 22,5 och 25,5 och avvika ej
i anmärkningsvärd grad från de såsom normala betraktade.

I samband härmed vill jag erinra om att en överensstämmelse
av här antydd art i regeln är av lätt insedda skäl lättare att erna
vid läroverk med större lärjungantal. Jag anser mig ej heller
kunna jäva överstyrelsens utsago, att ytterligare tjänstgöring ej
kunde annat än i något enstaka undantagsfall åläggas de ordinarie
lärarna i sådan utsträckning, att det kunde minska behovet av
extra lärare, om därtill hänsyn toges till läroverksstadgans föreskrifter
i fråga om bestämmandet av omfattningen av berörda tjänstgöring.
Det synes mig alltså mindre sannolikt, att man skall kunna genom
ytterligare åtgärder i nyss omförmälda syfte i nämnvärd grad
nedbringa behovet av extra lärare.

Beträffande till sist lärjungantalet visar det sig, att någon minskning
i antalet inträdessökande ännu ej gjort sig förspord samt att
liksom till förene många inträdessökande måst avvisas på grund av
bristande utrymme och svårigheten att genom anställandet av extra
lärare upprätta parallellavdelningar. Överstyrelsens omförmälda
skrivelse visar ock, att överstyrelsen i ett betydande antal fall dock
sett sig nödsakad att medgiva ett väsentligt överskridande av det i
läroverksstadgan medgivna maximiantalet lärjungar i en klass eller
avdelning.

Såsom överstyrelsen anfört, har verkställd beräkning — mot
vilken statskontoret förmält sig intet hava att erinra — visat, att
de för ifrågavarande ändamål för år 1922 disponibla medlen äro tillräckliga
för avlönande av under vårterminen 1922 186 extra lärare
och under höstterminen 1922 196 extra lärare. Något tilläggsanslag
skulle alltså ej vara behövligt för att under sagda hösttermin anställa
10 nya extra lärare. Under sådana omständigheter beräknar
överstyrelsen, att ett sammanlagt belopp av samma storlek som det
för år 1922 utgående och efter vederbörlig uppdelning beviljat för
förra hälften av år 1923 skulle medgiva anställandet under vårterminen
1923 av ytterligare 4 dylika lärare eller sammanlagt 190. Då
som sagt under höstterminen 1922 196 extra lärare beräknats vara er -

294

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[120.]

Understöd åt
extra ordinarie
lärare vid
de allmänna
läroverken
under förfall
på grund av
sjukdom.

forderliga, behöves en förhöjning av vederbörande anslag, motsvarande
arvodet under en vårtermin åt 6 extra lärare. Överstyrelsen
har härvid beräknat allenast det lägre arvode, som utgår till extra
ordinarie lärare, vilka ej äga full kompetens till ordinarie ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk, på grund varav höjningen av
anslaget kunnat begränsas till 9,400 kronor. Hela det för vårterminen
1928 erforderliga extra anslaget för ändamålet skulle följaktligen
uppgå till | X 499,000 + 9,400, d. v. s. i runt tal 278,000
kronor.

Jag bör erinra, att jag vid beräkning av det belopp, till vilket
reservationsanslaget till de allmänna läroverken bör upptagas i riksstaten
för förra halvåret 1928, anslutit mig till överstyrelsens förslag,
att den i nämnda anslag ingående posten till arvoden åt extra
lärare och vikarier samt för oförutsedda behov skulle för sagda halvår
upptagas till 113,000 kronor.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till arvoden åt extra och vikarierande
* ämneslärare vid de allmänna läroverken anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 278,000 kronor.

8. Understöd åt extra ordinarie lärare vid de allmänna
läroverken under förfall på grund av sjukdom. Under åttonde
huvudtiteln är uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 5,000 kronor,
avsett att under vissa förutsättningar bereda understöd åt extra
ordinarie lärare vid de allmänna läroverken under förfall på grund
av sjukdom. För förra halvåret 1923 torde detta anslag böra i riksstaten
upptagas med hälften av sitt belopp, eller med 2,500 kronor.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt extra ordinarie lärare vid de allmänna
läroverken under förfall på grund av sjukdom,
nu 5,000 kronor, med halva beloppet, 2,500
kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

295

9. Extra arvoden åt teckningslärare. I det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår ett särskilt
anslag till extra arvoden åt teckningslärare. Anslaget bestämdes
av 1918 års lagtima riksdag till 132,600 kronor.

Utöver sistnämnda anslag har riksdagen sedan åtskilliga år tillbaka
å extra stat anvisat medel till extra arvoden åt teckningslärare.
Då ifrågavarande extra anslag för år 1922 utgör 69,150 kronor,
finnes för samma år för berörda ändamål disponibelt ett belopp av
tillhopa 201,750 kronor.

Genom beslut den 15 juli 1921 anvisade Kungl. Maj:t till extra
arvoden åt teckningslärare under läsåret 1921—1922 ett belopp av
högst 196,500 kronor, motsvarande efter ett medelpris av 125 kronor
för veckotimme kostnaden för 1,572 timmar.

För ifrågavarande arvodens bestridande under förra halvåret 1923,
erfordras av det ordinarie anslaget 21/39, eller 71,400 kronor. Vad
beträffar det extra anslagsbehovet för samma tid, har skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1921 därom anfört bland annat följande: Det

för läsåret 1921—1922 behövliga antalet extra teckningstimmar hade av
överstyrelsen tidigare beräknats till 1,600, medan Kungl. Maj:t, såsom nyss nämnts,
anvisat medel för 1,572 dylika timmar under sistberörda läsår. Den sålunda inträffade
minskningen hade främst föranletts av den minskning i antalet veckotimmar
i teckning i andra, tredje och fjärde ringarna å latingymnasiet, som förorsakats
genom kungörelsen den 15 april 1921 (nr. 191) om ändring i kungörelsen
den 30 april 1909 (nr. 28) angående undervisningsplan för gymnasiet, åsyftande
ökning av timantalet för franska i nämnda ringar. För höstterminen 1922 hade
överstyrelsen tidigare beräknat 1,630 extra teckningstimmar, och det av riksdagen
beviljade anslagets storlek grundade sig på denna beräkning. Med hänsyn till
de genom nyssnämnda kungörelses bestämmelser ändrade förhållandena ansåge
överstyrelsen emellertid, att behovet för höstterminen 1922 kunde begränsas till
samma omfattning, som för vårterminen 1922, tidigare beräknats, eller till 1,600
timmar, och samma antal vore alltså erforderligt även för vårterminen 1923.
Kostnaden för sistnämnda termin uppginge, efter 125 kronor för veckotimme och
läsår, till omkring 107,700 kronor. Efter avdrag av det för samma termin beräkneliga
ordinarie anslaget, 71,400 kronor, återstode ett belopp av 36,300 kronor,
vilket borde beviljas på extra stat.

Den vidtagna ändringen i avseende å franskans timtal har, såsom
skolöverstyrelsen påpekar, medfört, att för läsåret 1921—1922
endast 1,572 extra undervisningstimmar i teckning visat sig erforderliga
i stället för beräknade 1,600. För mötande av den ökning i

[121.]

Extra arvoden
åt teckningslärare.

Departe mentschefen.

1122.]

Extra arvoden
åt
gymnastik
lärare.

296 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

timantalet för teckning, som förorsakas dels av den i samband med
nyssberörda ändring i fråga om franskan vidtagna ökningen i antalet
timmar för frivillig teckning, dels av lärjungantalets ökning,
dels ock av fortsatt överflyttande av välskrivningsundervisningen från
ämneslärare till teckningslärare, anses för läsåret 1922—-1923 tillhopa
1,600 extra undervisningtimmar erforderliga, medan tidigare
härför beräknats 1,630 timmar och jämväl medel för sistnämnda
timantal under höstterminen 1922 av riksdagen anvisats. Ökningen
för läsåret 1922—1923 i jämförelse med läsåret 1921—1922 uppgår
alltså till 28 timmar, medan samtidigt för höstterminen 1922 en besparing
uppstår, motsvarande kostnaden för 30 timmar. För sistnämnda
termin finnes följaktligen medel för bekostande av sagda
28 nya timmar redan beviljade, under det att för vårterminen 1923
ifrågavarande extra anslagsmedel i jämförelse med förhållandena
under vårterminen 1922 behöva ökas med ett belopp, motsvarande
kostnaden för 28 timmar.

Mot det av skolöverstyrelsen sålunda framställda förslaget finner
jag mig ej kunna göra någon erinran. Jag anser mig således böra
tillstyrka överstyrelsens förslag och hemställer, att Eders Kung!.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till extra arvoden åt teckningslärare vid
de allmänna läroverken anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 36,300 kronor.

10. Extra arvoden åt gymnastiklärare. Till extra arvoden
åt gymnastiklärare finnes ett i reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingående anslag, av 1918 års lagtima riksdag bestämt
till 20,000 kronor.

För år 1922 är dessutom för ändamålet å extra stat beviljat
ett anslag å 12,500 kronor, vadan för samma år ett sammanlagt
belopp av 32,500 kronor står till förfogande för ifrågavarande
arvoden.

Genom beslut den 15 juli 1921 anvisade Kungl. Maj:t till extra
arvoden åt gymnastiklärare för läsåret 1921—1922 ett belopp av
högst 32,400 kronor, motsvarande efter ett medelpris av 135 kronor
för veckotimme 240 timmar.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen begärt
anslag för ändamålet för förra delen av år 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

297

Överstyrelsen har anfört, bland annat, att av anslaget för ifrågavarande extra
timmar under år 1922, tillhopa 32,500 kronor, för vårterminen 1922 erfordrades
omkring 17,400 kronor samt att alltså för höstterminen 1922 återstode 15,100
kronor, vilket belopp i det närmaste vore tillräckligt att under sistnämnda termin
bestrida kostnaden för 242 veckotimmar. Överstyrelsen ansåge sig under rådande
förhållanden icke böra begära anslag på tilläggsstat för år 1922, ehuru
större antal extra undervisningstimmar vore väl behövligt. För vårterminen 1923
borde man räkna med samma timtal som för höstterminen 1922 eller 242. Kostnaden
härför uppginge till omkring 17,600 kronor. Det för vårterminen 1923
beräkneliga ordinarie anslaget utgjorde 10,800 kronor, varför ett belopp av 6,800
kronor ytterligare erfordrades för sagda vårtermin.

Anslag för bekostande av extra undervisningstimmar i gymnastik
är, såsom skolöverstyrelsen vitsordar, alltjämt behövligt. Det
av överstyrelsen begärda anslagsbeloppet motsvarar, för helt år räknat,
samma antal veckotimmar, som beträffande höstterminen 1922
lärer hava legat till grund för beräknande av det utav riksdagen för
år 1922 anvisade anslaget. I det belopp, vartill jag under punkten
117 föreslagit, att reservationsanslaget till de allmänna läroverken skall
upptagas i riksstaten för förra halvåret 1923, ingår posten extra arvoden
till gymnastiklärare med det av skolöverstyrelsen ifrågasatta
beloppet, 10,800 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till extra arvoden åt gymnastiklärare vid
de allmänna läroverken anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 6,800 kronor.

11. Extra arvoden åt musiklärare. Bland de i det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående
anslagen är ett å 5,000 kronor avsett till extra arvoden åt musiklärare
vid sagda läroverk.

Till förstärkning av sistberörda anslag beviljades av riksdagen
medel på extra stat för vartdera av åren 1921 och 1922. För ändamålet
är sålunda å 1922 års stat uppfört ett belopp av 3,000 kronor.
Tillhopa finnes följaktligen för år 1922 disponibelt 8,000 kronor.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 15 juli 1921 anvisat högst

8,000 kronor till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken
under läsåret 1921—1922, ett belopp, som ungefär motsvarar kostnaden
för 57 veckotimmar efter ett medelpris av 140 kronor för timme.

jBihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 38

Departe mentschefen -

1123.]

Extra arvoden
åt
musiklärare.

298

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

Departe mentschefen.

1124.]

Undervisning
i slöjd
vid de allmänna
läroverken.

Beträffande anslagsbehovet i nu ifrågavarande hänseende för
förra hälften av år 1923 får jag meddela följande:

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen anfört, att det ordinarie
anslaget för förra halvåret 1923 borde beräknas till *739 av anslaget, eller i runt
tal till 2,700 kronor, samt att hela antalet extra timmar för ändamålet under
läsåret 1922—1923 med hänsyn till storleken av det för höstterminen 1922 härför
disponibla anslaget måste inskränkas till detsamma som för läsåret 1921—1922
eller 57. För vårterminen 1923 borde förutom förut angivna ordinarie anslag
beräknas 2739 av det för helt år erforderliga extra anslaget å 3,000 kronor, eller
ungefär 1,600 kronor.

Under hänvisning till vad skolöverstyrelsen anfört och då anslag
för ändamålet alltjämt är behövligt samt den i det ordinarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående anslagsposten
till extra arvoden åt musiklärare i min beräkning av nämnda
reservationsanslags belopp för förra halvåret 1923, punkten 117, upptagits
till det av överstyrelsen föreslagna beloppet, 2,700 kronor,
hemställer jag om förslag till riksdagen

att till extra arvoden åt musiklärare vid de
allmänna läroverken anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst
1,600 kronor.

12. Undervisning i slöjd vid de allmänna läroverken. Under
åttonde huvudtiteln är uppfört ett ordinarie förslagsanslag å

42,500 kronor, avsett att bekosta undervisning av slöjd vid rikets
allmänna läroverk. För tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 torde
berörda anslag, i enlighet med vad skolöverstyrelsen i skrivelse den
31 augusti 1921 hemställt, böra i riksstaten upptagas med ett belopp,
som motsvarar den på sagda halvår fallande delen av läsåret eller
21/s9 av hela anslaget, utgörande i runt tal 23,000 kronor.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
undervisning i slöjd vid de allmänna läroverken,
nu 42,500 kronor, med 23,000 kronor.

21)9

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken rn. m.

13. Vissa kostnader för anordnandet av slöjdundervisning
vid de allmänna läroverken. På förslag av Kungl. Maj:t
har riksdagen under de senaste två åren såsom bidrag till bestridande
av vissa kostnader för anordnandet av slöjdundervisning vid
de allmänna läroverken på extra stat anvisat ett förslagsanslag,
högst 5,000 kronor. Anslaget är avsett att lämna bidrag för anskaffande
i större omfattning av undervisningsmateriell för slöjd,
exempelvis då slöjdundervisning för första gången införes vid ett
läroverk.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen yttrat sig
angående ifrågavarande anslagsbehov för 1923 års första hälft.

Överstyrelsen har meddelat, att slöjdundervisning komme att under läsåret
1921—1922 saknas vid 8 högre allmänna läroverk, 3 realskolor och en samskola,
främst på grund av svårigheten att anskaffa lämpliga lokaler, men att förefintligheten
av här ifrågavarande anslag i avsevärd grad underlättade införandet av
dylik undervisning. Viss nedsättning i anslaget ansåge sig överstyrelsen dock
kunna föreslå, och hemställde överstyrelsen alltså om förslag till riksdagen att
för nämnda halvår bevilja ett extra anslag å 1,500 kronor.

Jag tillstyrker överstyrelsens förslag och hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom bidrag till bestridande av vissa kostnader
för anordnandet av slöjdundervisning vid de
allmänna läroverken anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

1,500 kronor.

|125.|

Vissa kostnader
för anordnandet
av
slöjdundervisning
vid
de allmänna
läroverken.

Departe mentschefen.

14. Extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete. [126.]

Enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag är för lärarinnorna i Extra arkvinnligt
handarbete vid statens samskolor föreskriven en undervis- ^ne0nriåk“fn„;
ningsskyldighet för den fastställda lönen av 6 veckotimmar, varjämte ligt handav
samma riksdag bestämdes, att ytterligare tjänstgöring skulle kunna arbeteintill
en viss gräns åläggas dylik lärarinna mot viss ersättning för
varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie avlöningen
svarande undervisningstiden.

Till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande extra undervisningstimmar
anvisade nämnda års riksdag ett anslag å 7,500 kronor,
ingående i reservationsanslaget till de allmänna läroverken.

I samband med fastställandet av högre maximiantal undervisningstimmar
för berörda lärarinnor anvisade 1920 års riksdag till

300

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

Departe mentschefen.

[127.]

Arvoden åt
skolläkare.

extra arvoden åt dessa lärarinnor ett extra anslag för år 1921 å
2,900 kronor. Av 1921 års riksdag höjdes sagda extra anslag för
år 1922 till 3,800 kronor.

Såsom framgår av det nu anförda uppgick det för år 1921 disponibla
anslaget för ifrågavarande ändamål till sammanlagt 10,400
kronor. Grenom beslut den 15 juli 1921 anvisade Kungl. Maj:t högst
10,800 kronor för extra tjänstgöring under läsåret 1921—1922 åt
lärarinnor i kvinnligt handarbete under 120 veckotimmar ä 90 kronor
för veckotimme.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen berört
fragan om behovet av fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål.

o Beträffande det belopp, varmed det ordinarie anslaget borde utgå för första
halvåret 1923, har överstyrelsen anfört, att anslaget borde beräknas till 21/s9 av
sitt hela belopp, eller till i runt tal 4,000 kronor. Det behövliga extra anslaget
åter k°rde beräknas efter samma antal extra timmar för läsåret 1922—1923 som
för läsåret 1921 1922, således till 3,300 kronor för läsår räknat. För vårter minen

1923 skulle alltså erfordras 21/39 av 3,300 kronor eller omkring 1,800 kronor.

Det för förra hälften av år 1923 behövliga anslaget för lärarinnornas
i kvinnligt handarbete extra undervisning är, såsom synes
av skolöverstyrelsens skrivelse, beräknat efter samma antal extra
timmar som för år 1922. Vid beräkning av det belopp, till vilket
reservationsanslaget till de allmänna läroverken bör upptagas i riksstaten
för förra halvåret 1923, har jag anslutit mig till överstyrelsens
förslag, att posten extra arvoden till lärarinnor i kvinnligt handarbete
bör bestämmas till 4,000 kronor. Då jag icke heller har
någon erinran mot överstyrelsens beräkning rörande det antal veckotimmar,
för vilket anslag bör beredas för vårterminen 1923, tillstyrker
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt
handarbete vid statens samskolor anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 1,800 kronor.

15. Arvoden åt skolläkare. För bestridande av arvoden till
läkare vid de allmänna läroverken finnes en i reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående anslagspost: »arvoden åt skolläkare»,
vilken från och med år 1921 utgör 30,700 kronor. Till
förstärkning av nämnda anslagspost har riksdagen anvisat ett på
extra stat uppfört anslag, vars storlek står i direkt proportion till

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken rn. rn.

301

antalet under höstterminen närvarande lärjungar vid de allmänna
läroverken. I 1922 års riksstat är berörda extra anslag upptaget
med ett belopp av 112,000 kronor.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 har skolöverstyrelsen beräknat
hälften av det för år 1922 anvisade extra anslaget eller 56,000
kronor.

Då lärjungantalet vid de allmänna läroverken under vårterminen
1923 torde komma att endast oväsentligt avvika från motsvarande
antal under höstterminen 1922, lärer anslagsbehovet för förra halvåret
1923, såsom skolöverstyrelsen gjort, skäligen kunna beräknas
till hälften av det för år 1922 beviljade beloppet. Anslaget bör givetvis
alltjämt äga förslagsanslags natur.

I enlighet med skolöverstyrelsens hemställan tillstyrker jag alltså
förslag till riksdagen

att till arvoden åt skolläkare vid de allmänna
läroverken anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett förslagsanslag å 56,000 kronor.

16. Provårskurser i Göteborg. Sedan åtskilliga år tillbaka
hava provårskurser varit anordnade — förutom vid fem allmänna
läroverk, tre i Stockholm, ett i Uppsala och ett i Lund, dit dylika
kurser av ålder varit förlagda — vid högre realläroverket i Gröteborg
och högre latinläroverket därstädes. För uppehållande av sistberörda
två kurser hava medel av riksdagen årligen anvisats å extra
stat. Från och med år 1919 har det härför avsedda anslaget uppgått
till högst 27,350 kronor.

Fråga har på sistone uppstått, huruvida båda de sistnämnda
kurserna alltjämt vore behövliga, då det visat sig, att en väsentlig
minskning av antalet provårskandidater under de senaste åren ägt rum.

Spörsmålet upptogs först till besvarande i samband med anmälan
den 7 januari 1920 inför Kungl. Maj:t av frågan om anslag till
ifrågavarande kurser för år 1921. Jag hade då tillfälle anföra, att
jag, ehuru provårskandidaternas antal starkt minskats, ansåge någon
inskränkning i möjligheterna för de provårsberättigade att genomgå
provår ej böra för det dåvarande vidtagas.

Riksdagen anförde med anledning härav i sin skrivelse angående
regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 åttonde huvudtitel,
bland annat, följande:

Departe mentschefen.

[128.]

Provårskurser
i
Göteborg.

302 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[128.] Riksdagen hade upptagit anslaget till berörda provårskurser med enahanda

belopp som för år 1920 men detta hade skett under den förutsättningen, att Kungl.
Maj:t toge under omprövning, huruvida en minskning av antalet provårskurser
kunde utan olägenhet vidtagas. Gåve en sådan utredning vid handen, att en
dylik minskning kunde åvägabringas, förväntade riksdagen, att provårskurser
komme att anordnas allenast vid ettdera av de läroverk i Göteborg, varom då
vore tal; på Kungl. Maj:ts prövning finge ankomma, vilketdera av dessa läroverk,
som borde bibehållas såsom pro vårsläroverk.

I anledning av detta riksdagens yttrande anbefalldes skolöverstyrelsen
att verkställa den ifrågasatta utredningen, och efter det
sagda utredning inkommit till Kungl. Maj:t återupptogs frågan om
ifrågavarande provårskursers behövlighet vid anmälan inför Kungl.
Maj:t av de anslagsbehov, som voro avsedda att föreläggas 1921 års
riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid såsom sin
mening, att det nuvarande antalet provårsläroverk borde bibehållas,
och tillstyrkte därför förslag till riksdagen om beviljande av medel
för upprätthållande jämväl under år 1922 av provårskurser vid förenämnda
två läroverk i Göteborg. Departementschefens förslag bifölls
av Kungl. Maj:t.

I den skrivelse, vari riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde sina
beslut i fråga om anslagen under riksstatens åttonde huvudtitel,
anförde riksdagen — efter erinran om sitt år 1920 gjorda uttalande
i ämnet samt den utredning, som riksdagen då begärde och om
vilken jag nyss talat — beträffande nu förevarande anslagsfråga
följande:

Förenämnda av riksdagen ifrågasatta utredning har genom skolöverstyrelsens
försorg åvägabragts, och för resultatet av densamma redogöres i statsrådsprotokollet.
Enligt denna utredning borde antalet provårskurser bibehållas vid vad
det hittills varit. Beträffande antalet lärarkandidater, som höstterminen 1920 deltogo
i provårskurs, meddelar departementschefen, att vid två av de sju provårsläroverken
10 lärarkandidater funnes vid varje, medan vid vart och ett av de
övriga fem läroverken antalet lärarkandidater uppginge till 9. Det såsom normalt
maximum ansedda antalet av tio lärarkandidater vid varje provårsläroverk hade
sålunda endast i två fall uppnåtts och antalet vakanser hade uppgått till 5. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, utgjorde vårterminen 1921 antalet
från höstterminen 1920 kvarstående lärarkandidater 45 och antalet lediga platser
alltså 25. Till dessa 25 lediga platser hade sammanlagt 20 lärarkandidater anmält
sig, av vilka 17 hänvisats till de olika provårsläroverken. Fördelningen på
de olika läroverken ställde sig beträffande vårterminen 1921'' så, att vid vart och
ett av två provårsläroverk maximiantalet av 10 uppnåtts, vid vart och ett av två
läroverk antalet lärarkandidater uppginge till 9 och vid vart och ett av övriga

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 303

tre läroverk antalet uppginge till 8. Antalet vakanser utgjorde sålunda för [128.1
vårterminen 1921 8. En minskning av antalet lärarkandidater är sålunda alltjämt
skönjbar. Visserligen är det, såsom ock departementschefen antytt, vanskligt
att bygga på dessa beräkningar, enär fluktuationer i antalet provårskandidater
lätteligen kunna tänkas. Det synes emellertid riksdagen ej minst med hänsyn
till det stigande antalet vakanser vara förtjänt att tagas under förnyat övervägande,
huruvida antalet provårskurser bör bibehållas vid det nuvarande eller huruvida
icke den ena av provårskurserna i Göteborg bör indragas. Det må erinras, att
jämväl vid vissa folkskoleseminarier provårskurser äro anordnade, vilka i förevarande
hänseende äro jämställda med motsvarande kurser vid allmänna läroverk
och att vid seminariernas provårskurser antalet lärarkandidater är synnerligen lågt.

Genom att fullt utnyttja dessa sistnämnda kurser synes möjlighet kunna vinnas
till minskning av antalet lärarkandidater vid de allmänna läroverkens provårskurser
och dymedelst till en inskränkning av antalet av sistnämnda kurser. I
allt fall synes denna fråga vara förtjänt att tagas under närmare omprövning.

Under förutsättning sålunda, att spörsmålet om antalet provårskurser tages under
förnyat övervägande i syfte att åstadkomma en reducering av detta antal, har
riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Riksdagens nu återgivna uttalande med begäran om förnyad
utredning i frågan föranledde Kungl. Maj:t att genom beslut den 22
juni 1921 anbefalla skolöverstyrelsen att, med aktgivande å de av
riksdagen anförda synpunkter, verkställa och före den 1 oktober 1921
till Kungl. Maj:t inkomma med utredning, huruvida icke antalet
provårskurser kunde nedbringas, samt, därest utredningen gåve vid
handen, att ett dylikt nedbringande kunde ske, därvid tillika överlämna
beräkning å de besparingar, som kunde göras å nu ifrågavarande
anslag.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen lämnat
ny utredning angående de omständigheter, som kunna anses öva
inflytande på bedömandet av frågan, huruvida en inskränkning av
antalet provårskurser kan anses lämplig eller icke.

överstyrelsen har härvid företagit en undersökning av antalet
provårskandidater vid de under åren 1912—1921 vid de allmänna
läroverken anordnade provårskursema och över antalet provårskandidater,
som efter inrättandet av provårskurs jämväl vid folkskoleseminariet
i Göteborg, d. v. s. under tiden höstterminen 1916—vårterminen
1921, genomgått provår vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg. Då överstyrelsen ansett frågan om det behövliga
antalet provårskurser nära sammanhänga med den utsträckning,
i vilken icke provårsutbildade lärare behöva tagas i anspråk för besättande
av extra ordinarie lärarplatser vid de allmänna läroverken

304 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[128.] och folkskoleseminarierna, har överstyrelsen jämväl företagit en undersökning,
huru många av de under vårterminen 1921, resp. höstterminen
1921 anställda extra ordinarie lärarna vid nämnda läroanstalter
sakna provårsutbildning. Resultatet av ifrågavarande undersökningar
har lämnats i fyra, överstyrelsens skrivelse åtföljande
tabellbilagor.

Då överstyrelsens skrivelse med däri lämnad utredning givetvis
är av vikt för bedömandet av nu ifrågavarande spörsmål, anser jag
mig böra tämligen utförligt återgiva sagda skrivelse.

Av tabellbilagan 1 framginge, säger överstyrelsen, att även år 1921 de
anmälda provårskandidaternas antal understigit antalet vid provårskurserna lediga
platser. Till 25 lediga platser vårterminen 1921 hade anmält sig 20 lärarkandidater,
av vilka av olika skäl endast 17 erhållit provårshänvisning. Vid provårskurserna
hade sålunda under nämnda vårtermin 8 platser varit obesatta. Vid
början av höstterminen 1921 hade 62 platser varit lediga. Av 61 anmälda sökande
erhöllo 60 provårshänvisning. Då 6 sökande efter hänvisningen återtagit sina
ansökningar, syntes sålunda jämväl under höstterminen 1921 8 platser vid provårskurserna
komma att stå obesatta.

Vid beräkningen av det tillgängliga antalet platser vid provårskurserna hade
överstyrelsen utgått från att vid varje pro vårsläroverk plats borde finnas för 10
provkandidater. Överstyrelsen ville dock framhålla, att sistnämnda antal borde
anses som väl högt, i synnerhet sedan ett stort antal lärarkandidater på grund av
föregående tjänstgöring fått rätt att avsluta sin provårskurs på eu termin (vårterminen
1918: 19 lärarkandidater, höstterminen 1918: 12, vårterminen 1919: 13,
höstterminen 1919: 11, vårterminen 1920: 15, höstterminen 1920: 9, vårterminen
1921: 11, höstterminen 1921: 23). Det vore nämligen tydligt, att det för vederbörande
rektor och handledare medförde ett väsentligt ökat arbete och för undervisningen
vid läroverket ökade rubbningar, om provårskursen av ett flertal lärarkandidater
skulle genomgås på en termin, likasom det från provårsläroverken själva
framhållits, att det under alla omständigheter vore för ett sådant läroverk särdeles
betungande att mottaga ett så stort antal lärarkandidater som 10, varför någon
minskning i antalet från läroverkets synpunkt i själva verket endast vore eu fördel.

Flera omständigheter tydde på, fortfor överstyrelsen, att de senare årens
minskning i antalet provårskandidater, vilken dock först under de två senaste
åren medfört vakanser vid provårskurserna, kunde vara av tillfällig natur. Med
de växande levnadskostnaderna hade ock följt växande svårighet för lärarkandidaterna
att utöver den egentliga studietiden också bereda medel för genomgående
av provårskurs.

Överstyrelsen har härvid särskilt pekat på den av dyrtiden förorsakade svårigheten
att skaffa medel för genomgående av provår, till följd varav lärarkandidaterna
i stor utsträckning efter avlagda examina tjänstgjorde som extra ordinarie
lärare så länge, att utsikt sedan funnes att få genomgå provåret på en termin.
Antalet extra ordinarie lärare utan provår, som hade anställning vid allmänna

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

305

läroverk och därmed förenade kommunala gymnasier vore statt i ökning — proeentsiffrorna
vore 26 för vårterminen 1921 och 25 för höstterminen 1921, vilket
vore mer än år 1920 — och motsvarande siffror för folkskoleseminarierna vore
resp. 34 och 38. Överstyrelsen har vidare erinrat om den otrygghet i avseende
å befordringsutsikter, som vållats av statsmakternas obenägenhet för inrättandet
av nya ordinarie lärarbefattningar och som avskräckt många från lärarbanan.
Lättnande dyrtidstryck och stabiliserade hefordringsutsikter kunde dock, anser
överstyrelsen, väntas medföra ökad tillströmning till lärarbanan och särskilt till
provåret. Härtill komme, att provårskurserna i ständigt stegrat antal rekryterades
av lärare, såväl ordinarie som extra ordinarie, vid privatläroverk och framför allt
vid kommunala mellanskolor. Under sådana omständigheter skulle en indragning
av en provårskurs sannolikt endast kunna bli helt tillfällig.

I alla händelser syntes det, då tillgången på provårsutbildade lärare enligt
det ovan sagda alltjämt vore otillräcklig och då antalet provårssökande i stort
sett utfyllde de vid provårskurserna tillgängliga platserna, överstyrelsen uppenbart,
att någon minskning av antalet provårskurser vid de allmänna läroverken för
närvarande icke utan men för undervisningen vid läroverken kunde vidtagas,
såvida icke lärarutbildningen för läroverkens behov kunde tillgodoses av andra
läroanstalter.

Överstyrelsen erinrar härefter om den av 1921 års riksdag framhållna
möjligheten att fullständigare utnyttja de med provårskurserna
vid de allmänna läroverken likställda provårskursema vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Gröteborg.

Beträffande först utrymmet vid sistberörda kurser erinrar överstyrelsen om
ett yttrande i detta hänseende av dåvarande folkskolöverstyrelsen den 30 september
1915, däri framhålles, att ett seminarium med hänsyn till sin egenskap av
att redan i och för sig vara en lärarutbildningsanstalt, vilken som sådan hade en
jämförelsevis invecklad arbetsordning, på ett ganska kännbart sätt berördes av en
till detsamma förlagd provårsinstitution samt att antalet samtidigt närvarande
kandidater därför ej finge vara för stort. Folkskolöverstyrelsen hade alltså beräknat,
att sistberörda antal vid nämnda båda seminarier skulle bliva tillsammans
högst 12.

Skolöverstyrelsen anför härtill, att övningsskolan vid folkskoleseminarieti Stockholm
sedan dess blivit väsentligen utvidgad, samt att till följd därav maximiantalet
vid seminarierna samtidigt närvarande provårskandidater numera kunde
utan olägenhet för seminariernas arbete sättas till 15.

Av tabellbilaga 2 vid skolöverstyrelsens skrivelse framginge nu, fortfar överstyrelsen,
att vid seminarierna under de senare terminerna det hittills ifrågasatta
maximianfalet provårskandidater icke hade uppnåtts. Tvärtom hade ett så stort
antal lediga platser förefunnits (höstterminen 1919: 4, vårterminen 1920: 7, höstterminen
1920: 7, vårterminen 1921: 9, höstterminen 1921: 4), att dessa skulle
hava räckt till för de lärarkandidater, som skulle hava blivit utan hänvisning vid
läroverken, om en provårskurs vid dessa indragits. I ännu högre grad skulle
givetvis detta hava varit fallet, om man räknat med maximiantalet 15.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 39

[128.!

306 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[1.28.] Emellertid vore att märka, att, då — enligt vad sistnämnda tabellbilaga

gåve vid handen — under alla de ifrågavarande terminerna samtliga sökande,
som anmält sig till genomgående av provår vid seminarier, erhållit begärd hänvisning,
åtminstone det stora flertalet av dem, som vid en under de nämnda terminerna
företagen indragning av ifrågasatt slag skulle hava överflyttats till seminariernas
provårskurser, skulle hava utgjorts av lärarkandidater, som begärt att
bliva hänvisade till provårskurs vid allmänt läroverk. Den möjligheten vore för
övrigt icke utesluten, att vid en sådan tvångshänvisning till provårskurs vid seminarium
en del av de hänvisade skulle avstå från att genomgå provår för att
invänta hänvisning till allmänt läroverk en följande termin, och i så fall skulle
tydligen allt fortfarande vakanser finnas vid seminariernas provårskurser.

En förändring av nu ifrågasatt slag skulle, anmärker överstyrelsen, även
om antalet utbildade lärare icke därigenom skulle förminskas, ur läroverkens synpunkt
innebära en avgjord försämring, vilken icke uppvägdes av någon fördel
för seminarierna.

Folkskolöverstyrelsen hade i sin förenämnda skrivelse framhållit, hurusom
provårets viktigaste syfte vore att giva lärarkandidaterna den praktiska utbildning,
som för varje art av lärarverksamhet vore god och behövlig, samt de ledande
synpunkter, vilka borde tillhöra lärarkallet som sådant, och att dessa syften
kunde tillgodoses genom seminarieprovåret lika väl som genom provåret vid
allmänt läroverk. Men å andra sidan kunde det icke nekas, säger folkskolöverstyrelsen,
att seminarieprovåret till följd av den skillnad i organisatoriskt avseende
och måhända framför allt i en del lärokursers omfattning och läggning
samt den olikhet i fråga om lärjungematerialet, sopa förefunnes mellan folkskoleseminarierna
och de allmänna läroverken, icke i alla hänseenden gåve den
erfarenhet och den övning, som för en blivande läroverkslärare vore önskliga och
för ett omdöme om hans duglighet vägledande.

Fortfarande vore det åtminstone i halva antalet av de på gymnasiets timplan
förekommande läroämnena alltför stor olikhet mellan seminariernas och läroverkens
kurser, för att en lärare, som ville ägna sitt arbete åt de allmänna läroverken,
skulle finna det förenligt med sitt intresse att söka erhålla sin lärarutbildning
vid ett folkskoleseminarium, där — såsom folkskolöverstyrelsen framhållit i det
åberopade yttrandet — även lärjungematerialet vore ett annat än det, han för
framtiden skulle äga att taga befattning med.

Till sist har överstyrelsen fäst uppmärksamheten på en annan enligt dess
mening viktig omständighet, nämligen att de kunskapsprov, som äro föreskrivna
för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, visserligen medföra
rätt att genomgå provår jämväl vid folkskoleseminarium men icke behörighet
till ordinarie ämneslärartjänst vid sådan läroanstalt. I själva verket innehade,
säger överstyrelsen, de flesta av dem, som anmälde sig till genomgående av provår,
vid tiden för anmälningen icke examenskompetens till ordinarie ämneslärartjänst
vid seminarierna, och de kunde icke på förhand veta, huruvida de i en framtid
skulle kunna bliva behöriga till en sådan tjänst. I regel torde de ej ens hava
för avsikt att genom fortsatta studier förvärva dylik behörighet. Nedgången i
antalet sökande till provårskurserna vid folkskoleseminarierna hade visat sig särskilt
märkbar efter höjandet av kompetensfordringarna till ämneslärartjänsterna

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 307

vid seminarierna. Möjligen kundo man dock i don jemförelsevis höga siffran [128.J

höstterminen 1921 se ett tecken dertill, att seminarieprovåret åter började visa sig
mera lockande; skulle en sådan utveckling fortsetta, torde det icke dröja långe,
innan det bleve alldeles omöjligt att från läroverken överflytta några provårskandidater
till seminarierna.

På grund av det anförda har skolöverstyrelsen ansett de båda
provårskursema vid högre realläroverket och högre latinläroverket i
Göteborg vara fortfarande behövliga och därför hemställt om förslag
till riksdagen att för upprätthållandet under förra hälften av år 1923
av sagda kurser bevilja ett anslag av högst 18,675 kronor, d. v. s.
hälften av det för år 1922 anvisade anslagsbeloppet.

Den fråga, till vilken jag nu har att taga ställning, är, synes
det mig, ej lätt att riktigt bedöma, och den torde ej kunna avgöras men e 4
utan en omsorgsfull prövning av de på dess bedömande inverkande
förhållandena.

Jag ber att i sådant hänseende få erinra om att å ena sidan
man har att taga hänsyn till riksdagens tydligt uttalade mening i
fråga om provårskursernas antal och utnyttjandet av provårsseminarierna,
medan å den andra sidan de av skolöverstyrelsen anförda
skälen för bibehållande av två provårskurser i Göteborg enligt mitt
förmenande äro värda synnerligt beaktande. Under sådana omständigheter
har jag velat tillse, om vägledning för mitt bedömande av
här ifrågavarande spörsmål kunde vinnas i de siffror, som angiva
det nuvarande antalet provårskandidater.

Jag torde därför böra här omnämna fördelningen av de höstterminen
1921 arbetande pro vårskandidaterna på de olika läroanstalter,
där provårskurs är anordnad. Kandidaternas antal var följande:

vid högre latinläroverket å Normalm...................... 8

» » real- » å » ...................... 9

» » allmänna läroverket å Södermalm............... 9 * *)

» » » »i Uppsala.................. 9

» » » »i Lund..................... 10

*• » latinläroverket i Göteborg....................... 9

» » real- » i » ....................... 7)

2> folkskoleseminariet i Stockholm....................... 4

> » i Göteborg........................ 4

*) ursprungligen 10; en sjuknat.

*) » 8; »

308 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[128.] Här återgivna siffror peka onekligen i samma riktning som riks dagens

förut återgivna yttrande, och det synes mig oemotsägligt att,
i händelse avgörande betydelse skulle tillmätas enbart nämnda siffror,
man i dem kunde och borde finna skäl för indragning av ett provårsläroverk.
Emellertid har jag trott mig hava god anledning att
antaga, det de senare arens ekonomiska förhållanden kunna utgöra
en tillfredsställande förklaring till den konstaterade minskningen i
antalet provarskandidater och att nämnda minskning alltså snart
nog kunde väntas bliva avlöst av en normal och måhända mer än
normal tillströmning. Då det vidare måste anses, att antalet provarskandidater
i allmänhet ej bör överstiga 10 vid ett läroverk och
vid ett seminarium i regeln ej bör stiga till nämnda antal, hyste
jag dock alltjämt en viss tvekan, huruvida icke skillnaden mellan
antalet faktiskt tjänstgörande provårskandidater och det som normalt
ansedda dock vore allt för ringa, för att därpå borde grundas ett
beslut om indragning av ett provårsläroverk. Vad särskilt seminarierna
beträffar, måste man ihågkomma, att nyss angivna siffror
böra ses i ljuset av vad skolöverstyrelsen anfört i fråga om möjligheterna
av seminariekursernas utnyttjande och den begränsning i avseende
härå, som beträffande blivande läroverkslärare otvivelaktigt
förefinnes.

Jag har emellertid sedermera införskaffat uppgift dels å antalet
för vårterminen 1922 lediga platser vid de läroanstalter, där provårskurs
är anordnad, dels ock å antalet hos skolöverstyrelsen anmälda
sökande till provår för samma termin och därvid funnit, att till 36
under sagda vårtermin lediga platser anmält sig 16 sökande, medan
till 9 vid folkskoleseminarier lediga platser 1 sökande anmält sig.

Det visar sig alltså, att minskningen i antalet provårskandidater
alltjämt fortfar, och det synes mig då uppenbart, att de nuvarande
förhållandena ej kräva fortsatt upprätthållande av båda Gföteborgskurserna.
Även om en ganska betydande ökning i antalet sökande
skulle under ar 1923 äga rum, torde efter indragning av en provårskurs
de återstående kurserna kunna bereda plats för aspiranterna.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att anslag nu äskas för
upprätthållande av allenast en provårskurs i Göteborg.

Vilkendera av de båda nuvarande provårskurserna därstädes, som
må böra indragas, är ej nu platsen att avgöra. Beslut i sådant hänseende
bör i sinom tid efter skolöverstyrelsens hörande fattas av
Kungl. Maj:t.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken rn. m. 309

Det anslag, som erfordras för att under förra hälften av år
1923 upprätthålla provårskurs vid ett läroverk i Göteborg, utgör
tydligen en fjärdedel av det för liknande ändamål hittills utgående
anslaget, d. v. s. med avrundning uppåt 6,840 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att för upprätthållande under vårterminen
1923 vid ett högre läroverk i Göteborg av provårskurs
för blivande lärare vid de allmänna läroverken
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—

30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 6,840 kronor.

17. Utbildningskurser för lärare vid de allmänna läro- Utbildningsverken
m. fl. läroanstalter. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom ,do
framställda förslag har riksdagen för anordnande av utbildningskurser aHmänna
för lärare vid allmänna läroverk och andra därmed jämförliga, under ''^orken
skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter anvisat på extra stat anstalter
för vartdera av åren 1921 och 1922 av ett reservationsanslag av

30,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort
framställning om fortsatt beredande av medel för anordnandet av
dylika kurser.

Jag är fullt ense med skolöverstyrelsen om behovet av det an- Departeslag,
varom här är fråga, och har ur angivna synpunkt ej anled- mentschefen
ning avstyrka den av skolöverstyrelsen gjorda framställningen. Då
emellertid här ifrågavarande anslagsbehov hör till dem, som enligt
min mening ej kunna anses vara alldeles ofrånkomliga, har jag, för
att i någon mån lätta den hårt ansträngda budgeten, ansett mig
icke böra hemställa om avlåtande till riksdagen av förslag om anvisande
av medel för ändamålet på övergångsbudgeten för förra
halvåret 1923.

18. Anordnande genom infödda lärare av undervisning [129.]

i tyska och engelska. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom fram- Anordnande
ställda förslag beslöt 1920 års riksdag att för anordnande genom ^"“Täråre
infödda lärare av undervisning i tyska och engelska vid de allmänna av underläroverken
med flera läroanstalter anvisa på extra stat för år 1921
ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor. Därjämte medgav riksdagen, engelska
att resekostnads- och traktamentsersättning till nämnda lärare finge

310 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[129.] enligt bestämmelserna för fjärde klassen i gällande resereglemente
utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar.

Bestämmelser i fråga om berörda undervisnings anordnande m. m.
fastställdes av Kungl. Maj:t genom beslut den 19 november 1920,
att gälla tills vidare, så länge anslag för ändamålet vore tillgängligt.

Av 1921 års riksdag anvisades för här ifrågavarande ändamål
på extra stat för år 1922 ett anslag likaledes å 3,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen till skärskådande
upptagit frågan om fortsatt anslag för nu förevarande
ändamål.

Genom anvisande av omförmälda anslag hade, säger överstyrelsen, tillfälle
blivit överstyrelsen berett att tillgodose även de mindre skolornas behov. Sedan
för den skull två assistenter, en för tyska och en för engelska, blivit anställda,
hade dessa i undervisningssyfte besökt ett stort antal skolor inom olika delar av
riket. Deras arbetsplan för år 1921 hade omfattat 22 flickskolor, 15 kommunala
eller enskilda mellanskolor, 6 samskolor, 8 realskolor för gossar och 13 högre
allmänna läroverk, bland dem de fyra till lärjungenumerären minsta. Från alla
håll hade omdömet om gagnet av assistenternas verksamhet varit enstämmiga.
Men även om i detta avseende den nuvarande anordningen i allo motsvarat förväntningarna,
hade den i andra avseenden visat sig mindre tillfredsställande.

Med anledning av riksdagens beslut om anvisande av medel för berörda
undervisning hade den vid olika tillfällen tidigare använda utvägen att för de
större läroverkens behov av liknande undervisning utverka särskilda anslag blivit
stängd, då det icke synts Kungl. Maj:t förenligt med detta riksdagens beslut att
för dylikt ändamål bevilja särskilda anslag. Vid sådant förhållande hade den
tilltänkta utvidgningen av assistentundervisningen i själva verket resulterat i en
inskränkning av denna undervisningsform, även om tack vare det av riksdagen
beviljade anslaget de mindre läroanstaltarnas behov kunnat i större omfattning
tillgodoses.

Överstyrelsen erinrar därefter om storleken av de anslag för nu ifrågava
rande ändamål, som tidigare av Kungl. Maj.t beviljats, och anför, att anslagsbeloppen,
som år 1918 tillhopa utgjort 3,325 kronor, oberäknat ett anslag, avsett
även för annat ändamål, år 1919 uppgått till mer än 5,000 kronor och år 1920
till omkring 10,000 kronor. För år 1921 åter hade endast förenämnda anslag å

3,000 kronor stått till förfogande för ändamålet.

Vidare ingår överstyrelsen på frågan om det för berörda undervisning
utgående arvodet — 10 kronor för varje undervisningsdag jämte resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt bestämmelserna för fjärde klassen i resereglementet
för resor samt traktamentsersättning för den tid, vederbörande lärare
uppehåller sig å en ort för meddelande av undervisning. Överstyrelsen anför,
bland annat, att därest ej villkoren för anställandet av lärare väsentligen förbättrades,
förevarande undervisningsarbete ej längre kunde uppehållas med

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 311

sådana i allo förträffliga lärarkrafter, som hittills stått överstyrelsen till buds. För [1‘29.|
undervisningen i vartdera språket borde därför finnas tillgängligt ett belopp, motsvarande
arvodet åt en extra ordinarie lärare med full kompetens jämte till sådan
lärare utgående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, varjämte resekostnadsoch
traktamentsersättningen åt dylik lärare borde utgå enligt resereglementets
tredje klass.

I övrigt ville överstyrelsen erinra, att det icke varit möjligt att med särskilt
bidrag tillgodose provårsläroverk — i Lund och Göteborg — och vissa andra
läroverk, som för år 1921 anhållit om anslag för assistentundervisning i tyska
och engelska. För så vitt det nu ifrågasatta anslaget skulle även för framtiden
förhindra beviljandet av varje annat dylikt bidrag, bleve tydligen de större läroverkens
intressen tillbakasätta, då det icke läte sig göra att medelst de två nu
anlitade lärarna tillgodose på samma gång dessa och de många mindre från olika
synpunkter mest behövande skolorna.

Ett sådant förhållande vore emellertid enligt överstyrelsens mening lika litet
försvarligt som det tidigare nödtvungna åsidosättandet av de mindre skolorna.

Lämpligast vore därför under nuvarande förhållanden, att här ifrågavarande anslag
finge den uppgift, som ursprungligen varit detsamma tillämnat, och således avses
i främsta rummet för undervisning vid mindre läroverk och skolor.

Överstyrelsen hemställde alltså dels att för anordnande av undervisning
i tyska och engelska, huvudsakligen vid mindre läroverk och
skolor, åt var och en av två assistenter i tyska, respektive engelska
måtte beviljas ett årligt arvode å samma belopp, som för kompetent
extra ordinarie lärare vore stadgat, samt att för den skull måtte på
extra stat för förra halvåret 1923 anvisas ett anslag av 6,600 kronor,
dels ock att resekostnads- och traktamentsersättningen till nämnda
lärare måtte enligt bestämmelserna för tredje klassen i gällande resereglemente
utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar.

Innan riksdagen beviljade särskilt anslag för anordnandet genom Departe
infödda lärare av undervisning i tyska och engelska vid de allmänna mentschefen''
läroverken och därmed jämförliga, under skolöverstyrelsens inseende
stående kommunala och enskilda läroanstalter, hade, såsom skolöverstyrelsen
i sin nyss oförmälda skrivelse omnämner, Kungl. Maj:t
under åtskilliga år på framställning i varje särskilt fall anvisat medel
för anordnande av dylik undervisning vid ett ej obetydligt antal
allmänna läroverk. Enligt vad som då från alla håll betygades,
voro resultaten av undervisningen mycket goda och intresset därför
stort såväl hos läroverkens lärare som hos deras lärjungar. Samma
goda erfarenheter hava, enligt vad överstyrelsen framhåller, gjorts

312 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

13 29.] även under år 1921, då på grund av förefintligheten av ett fast
anslag för ändamålet ifrågavarande undervisningsverksamhet kunnat
bedrivas mer planmässigt än tillförene.

För min egen del är jag ock fullt övertygad om lämpligheten
av berörda anordning. Det torde råda endast en mening om betydelsen
för vårt folk av praktisk kännedom om sådana språk, som
kunna räknas som världsspråk, och det synes mig angeläget, att
man i den mån så kan ske söker befordra utbredandet — i första
rummet hos lärjungarna vid våra högre läroanstalter — av en bättre
praktisk språkkunskap. Jag kan således ej hysa någon som helst
tvekan om behövligheten av ett anslag, som är avsett att bidraga
och, såsom jag nyss framhållit, även torde hava verksamt bidragit
till vinnandet av nyssberörda mål.

Överstyrelsens syfte vid dess första hemställan om ifrågavarande
anslags beviljande synes främst hava varit att få medel att anordna
undervisning genom infödda lärare vid mindre läroanstalter, enär den
tidigare ordningen med anslag för varje särskilt fall av flera skäl
lämpade sig huvudsakligen blott för läroanstalter med mera betydande
antal lärjungar. För sistnämnda kategori av läroanstalter
hade, synes det, överstyrelsen tänkt sig kunna få medel i den ordning
förut skett.

Denna utväg har emellertid icke befunnits framkomlig. Under
sådana förhållanden är det lätt förklarligt, att det disponibla anslaget
ej räcker att i önskvärd omfattning tillgodose såväl de mindre
som de större läroanstalterna, i synnerhet som det av riksdagen beviljade
anslaget är avsett icke blott för allmänna läroverk utan även
för andra därmed jämförliga, under skolöverstyrelsens inseende stående
läroanstalter. På grund härav är det enligt min mening synnerligen
önskvärt, att anslaget blir förhöjt. Överstyrelsen har
tänkt sig ett anslag, som för helt år räknat uppginge till 13,200
kronor, d. v. s. ungefär det belopp, vartill för närvarande kan beräknas
uppgå årsarvodet till två extra ordinarie lärare vid allmänt
läroverk med inberäkning av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Även om jag utan tvekan medgiver, att ett anslag av berörda
storlek ur flera synpunkter kan vara väl behövligt, anser jag mig
under nuvarande förhållanden ej kunna tillstyrka överstyrelsens
omförmälda förslag. Om ej här ifrågavarande framgångsrikt

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

313

påbegynta undervisningsverksamhet skall lida betydande avbräck
torde dock ytterligare medel böra beredas för ändamålet. Uå jag
emellertid icke vill ifrågasätta något anslag på 1922 års til 1-Iäggsstat för beredande av ökade medel för ändamålat för läsåret
1922—1923 och jag vidare ej anser det alldeles oundgängligt, att
förhöjning av anslaget inträder redan för vårterminen 1923, har jag
tänkt mig, att hälften av det för närvarande utgående anslaget, eller

1,500 kronor, nu skulle begäras för förra halvåret 1923 men att sedermera
skulle i sinom tid beräknas ett belopp av 6,000 kronor för
helt läsår. Det synes mig nämligen sannolikt, att med en dylik
förhöjning av anslaget det skulle bliva möjligt att ernå en jämnare
fördelning av förevarande undervisning på de läroanstalter, som
kunna ifrågakomma. Då den ersättning, som utgår till de lärare,
vilka uppbära denna undervisning, anses vara och måhända också är
väl låg, torde det efter eventuell höjning av anslaget böra tagas
under omprövning, huruvida tillräckliga skäl föreligga till ökning av
det av Kungl. Maj:t bestämda dagarvodet till lärarna.

Av vad jag redan anfört framgår, att jag icke kan förorda en
begränsning av anslagets användning, på sätt skolöverstyrelsen ifrågasatt,
till allenast läroanstalter med mindre lärjungantal.

Skolöverstyrelsens förslag, att resekostnads- och traktamentsersättning
till berörda lärare skulle utgå enligt tredje klassen i gällande
resereglemente, anser jag mig icke kunna tillstyrka.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att för anordnande genom infödda lärare av
undervisning i tyska och engelska vid de allmänna
läroverken med flera läroanstalter anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 1,500 kronor.

19. Bidrag till biblioteks- och materiellkassorna m. m.

Enligt gällande läroverksstadga upptagas av lärjungarna vid de allmänna
läroverken åtskilliga avgifter, vilka i viss omfattning tillfalla
statsverket och i övrigt tillföras olika kassor vid läroverken. Bland
dessa kassor är biblioteks- och materiellkassan. I läroverksstadgan
§ 218 är bestämt, att av sistnämnda kassa skola bestridas kostnaderna
för anskaffande och underhåll såväl av böcker och undervisBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 40

[130]

Bidrag till
biblioteksoch materiellkassorna

m. m.

314 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[130.] ningsmateriell som av annan för läroverket behövlig materiell. Av
kassans medel bekostas jämväl tryckning av årsredogörelse och terminskatalog
ävensom av blanketter, program m. m., som kunna erfordras
för arbetet vid läroverket eller för läroverkets expedition.
Skulle för ordnande eller vård av läroverkets materiellsamling eller
för annat likartat behov särskilda medel anses erforderliga, må, efter
tillstånd i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t, denna kassa jämväl kunna
för sådant ändamål anlitas.

Sagda kassa, på vilken sålunda många och betydande krav ställas,
åtnjuter enligt läroverksstadgans bestämmelser inkomster, bestående
av dels en avgift av 3 kronor av lärjunge, som inskrives vid läroverket,
dels ock en terminlig avgift, som skall erläggas av varje
lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befrias. Enligt de i
nu gällande läroverksstadga givna bestämmelserna utgör denna avgift
4 kronor 50 öre men har, såsom jag i det följande får tillfälle
omnämna, under senare år kunnat utgå med högre belopp. Avgiftens
grundbelopp är fastställt genom beslut av riksdagen, så ock maximigränsen
för det högre belopp, varom jag nu talat.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att läroverkens
biblioteks- och materiellkassor uppstått genom sammanslagning av
två jämlikt 1820 års skolordning vid varje läroverk befintliga kassor,
den egna kassan och bibliotekskassan. Från den egna kassan har
samtidigt utbrutits en särskild ljus- och vedkassa, vars ändamål förut
tillgodosågos ur den egna kassan.

Behovet för läroverken av ökade medel till bekostande av undervisningsmateriell
m. m. och läroverksbibliotekens förkovran föranledde
Kungl. Maj:t att hos 1911 års riksdag begära medgivande
därtill, att terminsavgiften till biblioteks- och materiellkassorna vid
de allmänna läroverken finge, enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,
från och med höstterminen 1911 utgå med högst 7 kronor,
lägst 4 kronor 50 öre, för lärjunge, som ej därifrån i föreskriven
ordning befriades. Det begärda medgivandet lämnades av riksdagen,
dock allenast för en tid av fem år från och med höstterminen 1911.
Enahanda medgivande angående höjning av ifrågavarande terminsavgift
lämnades för en tid av tre år av 1916 års riksdag, därvid riksdagen,
bland annat, uttalade sin förväntan att de förhandenvarande kraven
i avseende på undervisningsmateriellen skulle kunna under denna tid
bliva tillgodosedda.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 315

Det visado sig emellertid, att behovet av höjda terminsavgifter [IBO.
till biblioteks- och materiell kassorna ej blivit fyllt genom de två
riksdagsbeslut, om vilka jag nu erinrat. I enlighet med hemställan
av läroverksöverstyrelsen föreslog därför Kungl. Maj:t 1919 års
riksdag medgiva, att terminsavgiften till biblioteks- och matcriellkassorna
vid de allmänna läroverken finge, enligt av Kungl. Maj:t
meddelade föreskrifter, från och med höstterminen 1919 under en
tid av 5 år utgå med högst 10 kronor, lägst 4 kronor 50 öre för
lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befriades.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag med den ändringen, att
medgivandet bestämdes att liksom i närmast föregående fall gälla
under 3 år i stället för 5. Samtidigt uttalade riksdagen sin förväntan,
att föreliggande krav beträffande undervisningsmateriellen bleve inom
en snar tid tillgodosedda, samt anförde, bland annat, att riksdagen
i detta sammanhang kommit att fästa uppmärksamheten på de relativt
kostsamma och i många fall onödigt utförliga årsredogörelser,
som utgåves från de olika läroverken. Utan att tilltro sig kunna
gorå något bestämt uttalande angående en redaktionell förenkling
av dessa redogörelser, förmenade dock riksdagen, att åtminstone en
viss inskränkning av deras distribution kunde medföra besparingar,
utan att därigenom några olägenheter uppkomme.

Efter förslag av läroverksöverstyrelsen föreskrev Kungl. Maj:t
genom beslut den 1 oktober 1919, huru terminsavgifterna under viss
tid skulle utgå vid åtskilliga läroverk, för vilka rätt till avgiftshöjning
begärts. Vidare fattade Kungl. Maj:t den 16 april 1920 beslut i
fråga om kostnaderna för årsredogörelserna och förordnade därvid
beträffande de allmänna läroverkens och de kommunala mellanskolornas
årsredogörelser, dels att åtskilliga tabeller, som tidigare intagits
— årligen eller med vissa mellantider — i årsredogörelserna,
ej skulle tryckas utan att uppgifterna skulle insändas till ecklesiastikdepartementets
dåvarande statistiska avdelning, dels att vissa uppgifter
finge uteslutas ur sagda redogörelser, dels ock att det antal
exemplar av årsredogörelse, som enligt gällande bestämmelser skulle
överlämnas till skolöverstyrelsen, finge inskränkas till 50. I fråga
om de högre flickskolornas, enskilda mellanskolornas, högre goss- och
samskolornas samt högre lärarinneseminariernas årsredogörelser lämnades
samtidigt liknande föreskrifter och medgivanden. Slutligen bemyndigandes
skolöverstyrelsen att medgiva undantag från den i §

316 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[ISO.] 148 av läroverk sstadgan givna bestämmelsen, att årsredogörelse för
högre allmänt läroverk skall, åtminstone vart tredje år, även innehålla
en av rektor eller annan läroverkets lärare författad avhandling
över ett vetenskapligt eller annat med skolans verksamhet sammanhängande
ämne.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen ånyo upptagit
frågan om förstärkande av biblioteks- och materiellkassornas
tillgångar.

Ytterligare anledningar till en dylik prövning har överstyrelsen
erhållit genom två till överstyrelsen inkomna framställningar, den
ena, ställd till Konungen, från styrelsen för rektorsföreningen vid de
allmänna läroverken, den andra från deltagare i den av överstvrelsen
anordnade kurs för modersmålslärare, som hölls i Strängnäs" under
tiden 4—13 augusti 1921.

Förstnämnda framställning, vari styrelsen för nämnda förening
påpekar det stora behovet av ökade model för vidmakthållande och
komplettering av undervisningsmateriellen vid de allmänna läroverken,
utmynnar i en anhållan, dels att avgiften till biblioteks- och materiellkassorna
måtte för tiden höstterminen 1922—vårterminen 1925 få
bestämmas till lägst 4 kronor 50 öre och högst 20 kronor, dels ock
att § 218 i gällande läroverksstadga måtte ändras därhän, att inskrivningsavgiften
vid de allmänna läroverkan komme att från och
med höstterminen 1922 utgå med 20 kronor samt att det föreslagna
ökningsbeloppet, 10 kronor, måtte få lika fördelas mellan biblioteksoch
materiellkassan samt premie- och fattigkassan.

I den senare, av deltagare i berörda modersmålslärarkurs gjorda
framställningen har påpekats att alldeles otillräckliga medel stode
till buds för bibliotekens förkovran. Såsom lämpliga åtgärder häremot
har framhållits dels en uppdelning av biblioteks- och materiellkassornas
medel, så att ett visst belopp alltid skulle kunna komma
biblioteken till del, dels ock skolbibliotekens understödjande genom
statsanslag.

För egen del har skolöverstyrelsen, bland annat, erinrat om att terminsavgiften
till biblioteks- och materiellkassan, alltsedan den genom 1859 års läroverksstadga
infördes, bibehållits oförändrad vid sitt ursprungliga belopp ända till år 1911,
medan penningvärdet under sagda tid högst betydligt sjunkit. Samtidigt hade
behovet av undervisningsmateriell av olika slag''högst väsentligt stegrats bland
annat på grund därav, att undervisningen i det hela omlagts i en riktning, som
gjorde dylika undervisningsmedel fullständigt oumbärliga. Härtill komme ock att

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 317

från berörda kassa medel måste utgå till bekostande av nyanskaffning och under- (180.
håll av böcker samt annan för läroverket behövlig materiell, t. ex. nyanskaffning
eller reparation av skolmöbler och dylikt, ävensom till bekostande av tryckning av
årsredogörelser, arbetsordning och terminskataloger samt av blanketter in. m., som
kunde erfordras för arbetet vid läroverket eller för läroverkets expedition.

Härav framginge, säger överstyrelsen, att det här icke vore fråga om något
mer eller mindre övergående behov, framkallat av de senaste årens kristid eller
andra mer eller mindre tillfälliga omständigheter. Visserligen hade vid flertalet
läroverk, kanske vid alla, lärjungantalet och som en följd därav jämväl inkomsterna
till biblioteks- och materiellkassan vuxit under de mellanliggande åren;
men denna tillväxt hade i flertalet fall icke tillnärmelsevis hållit jämna steg med
behovens tillväxt. Att det här ej vore fråga om ett behov, som väsentligen berodde
på de senaste årens kristidsförhållanden, framginge jämväl därav, att läroverksöverstyrelsen
redan år 1908 gjort framställning i ärendet.

Av ständigt återkommande natur vore i främsta rummet tryckningskostnader
och kostnaderna för viss till undervisningen hörande förbrukningsmateriell, t. ex.
kemikalier och glasvaror, men i själva verket förhölle det sig på samma sätt med
materiellen i det hela. Förr eller senare bleve så gott som all materiell antingen
utnött eller omodern och måste därför ersättas med ny, vartill komme, att med den
vetenskapliga forskningens och den pedagogiska teknikens utveckling ständigt nya
behov uppstode, som alls icke tillgodosåges av den förefintliga materiellen utan
krävde anskaffande av sådan materiell, som alldeles saknade motsvarighet i den
gamla.

Man kunde, fortsätter överstyrelsen, under sådana förhållanden vänta, att
överstyrelsen skulle föreslå åtgärder, avsedda att för en längre framtid avhjälpa
de påpekade bristerna, exempelvis höjda terminsavgifter till biblioteks- och materiel
lkassan. Överstyrelsen ansåge dock icke tidpunkten lämplig för dylika åtgärder,
bland annat med hänsyn till de utredningsarbeten dels rörande en revision
av det allmänna skolväsendet, dels ock i fråga om den offentliga biblioteksverksamheten,
som för närvarande påginge.

Dessa åtgärder måste emellertid, fortfar överstyrelsen, vara effektiva. Vid
ett flertal läroverk hade det visat sig, att den medgivna tillfälliga ökningen i terminsavgifterna
icke varit tillräcklig och att tiden efter år 1914 medfört ett raskt,
i vissa fall ett betänkligt sjunkande i fråga om läroverkens yttre utrustning. Mest
påtagligt hade detta varit fallet med biblioteken, som ofta fått rent av förfalla.
Överstyrelsen hade från sina inspektionsresor ett starkt intryck av läroverkens
betryckta läge i nu förevarande avseende, och intrycket hade ytterligare ökats
genom vissa uppgifter, som överstyrelsen infordrat från rektorer och kollegier vid
samtliga allmänna läroverk.

Av nämnda uppgifter framginge att biblioteks- och materiellkassans ställning
och förmåga att fylla sin uppgift vid de flesta läroverk vore synnerligen otillfredsställande.
Visserligen hade kassan vid några läroverk att uppvisa en anmärkningsvärd
behållning, men detta berodde vanligen därpå, att i och för sig
önskvärda, för att icke säga nödvändiga utgifter blivit uppskjutna i avvaktan på
bättre varutillgång och sjunkande priser, vartill i ett och annat fall kommit inkomster,
6ora varit av tillfällig natur och icke vere att påräkna för framtiden.

318 1922. Åttonde huvndtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[130.] Emellertid ställde sig förhållandena rätt olika vid olika läroverk, enär anspråken
på undervisningsmateriellen vore olika vid skilda typer av läroverk.

Överstyrelsen ingår härefter på en undersökning, om några av
de utgifter, som åligga berörda kassor, skulle kunna nedbringas. I
samband härmed erinrar överstyrelsen om det av mig i det föregående
återgivna yttrandet av 1919 års riksdag ifråga om läroverkens
årsredogörelser samt om Kung]. Maj:ts i anledning därav lämnade
föreskrifter.

Överstyrelsen meddelar härvid, att överstyrelsen genom cirkulärskrivelse till
rektorerna vid bland annat de allmänna läroverken dels till kännedom meddelat
nämnda föreskrifter, dels ock anvisat ytterligare möjligheter för inskränkning i distributionen.
Att i detta avseende fortskrida längre än som skett syntes överstyrelsen
icke tillrådligt, om årsredogörelserna skulle kunna fylla sin uppgift. Ännu mindre
syntes det, med hänsyn till vad förut anförts, möjligt att nedbringa utgifterna för
inrednings- och undervisningsmateriell samt bibliotek i annan mån, än som följde
av möjligen sjunkande priser. Det enda möjligheten vore således, att stat eller
kommun övertoge ansvaret för vissa av ifrågavarande utgifter. Att nu upptaga
denna fråga till prövning vore emellertid att föregripa skolkommissionens arbete.

Under sådana omständigheter återstode endast att bereda biblioteks- och
materiellkassorna ökade inkomster, en väg, på vilken riksdagen genom sina beslut
om rätt att höja avgifterna till kassorna redan slagit in. Att, såsom rektorsföreningen
i sin förut omförmälda framställning föreslagit, höja maximiavgiften till
20 kronor kunde överstyrelsen dock ej tillstyrka, utan ansåge att höjningen borde
begränsas till den under senare år medgivna. Däremot vore det önskvärt, att
höjningen medgåves för lika lång tid, som första gången tilläts, eller för 5 år.

\ ad beträffade andra inkomstkällor för berörda kassor ansåge sig överstyrelsen
höra återupptaga den tidigare tanken på statsanslag för ändamålet och ville
därvid erinra om att riksdagen under senare år beviljat betydande anslag till understöd
åt läroverkens ljus- och vedkassor. Överstyrelsen har jämväl framhållit,
att även om ett dylikt anslag beviljades för biblioteks- och materiellkassorna, de
allmänna läroverkens lärjungar komme att befinna sig i en betydligt mera ofördelaktig
ställning än lärjungarna vid folkskoleseminarierna samt statens tekniska
läroanstalter, vid vilka all materialanskaffning skedde på statens bekostnad utan
några lärjungavgifter; och detta ehuru lärjungarna vid läroverken i motsats till
förhållandet vid övriga nämnda läroanstalter genom sina terminsavgifter till statsverket,
vilka uppginge till omkring 650,000 kronor om året, beredde staten en
icke ringa inkomst.

Skolöverstyrelsen övergår därefter till frågan om det behövliga
anslagets storlek och anför i detta hänseende bland annat.

Svårighet mötte att exakt beräkna sagda anslag. För närvarande gällde det
dels att snarast möjligt fylla de för ögonblicket mest kännbara luckorna i läroverkens
utrustning, dels att sätta läroverken i stånd att framgent försvarligt komplettera
och underhålla denna utrustning. Till jämförelse har överstyrelsen eriurat

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 319

om att vid do nyss omnämnda, tidigare framställningarna i frågan begärts —
utom rätt att höja terminsavgifterna — anslag å 50,000 kronor, fördelat på 5 år
med 10,000 kronor för år. Sagda framställningar hade åsyftat främst undervisningsmateriellens
upphjälpande, medan numera förfallet i fråga om bibliotek och
inredningsmateriell vore lika stort. Överstyrelsen ansåge sig emellertid av hänsyn
till det statsfinansiella läget för närvarande böra stanna vid att ifrågasätta en
fyrdubbling av det förut ifrågasatta beloppet och tänkte sig alltså, att statsunderstödet
kunde utgå med 200,000 kronor, lika fördelat på fem år med 40,000 kronor
för varje år. Det syntes lämpligt, att denna femårsperiod fingo sammanfalla
med den nya period, för vilken överstyrelsen enligt det föregående tänkt sig att
terminsavgifterna fortfarande borde få utgå med förhöjt belopp, alltså läsåren
1922—1927. Under dessa förutsättningar skulle alltså för ändamålet erfordras på
tilläggsstat för år 1922 20,000 kronor samt för förra hälften av år 1923 likaledes

20,000 kronor.

I fråga om fördelningen på de särskilda läroverken av det ifrågasatta anslaget
borde Kungl. Maj:t utfärda närmare föreskrifter. Dock ville överstyrelsen
redan nu framhålla att sådant understöd icke borde utgå till annat läroverk än
sådant där hela den medgivna terminsavgiften av 10 kronor uttoges av lärjungarna.
Eu sådan anordning skulle i tillämpliga delar stå i nära överensstämmelse
med 1921 års riksdags beslut att bevilja anslag för täckande i viss omfattning av
utgifter, som skulle bestridas av ljus- och vedkassorna.

Överstyrelsen har till sist hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att dels medgiva, att terminsavgiften till biblioteks- och materiellkassorna vid de
allmänna läroverken måtte, enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, få från
och med höstterminen 1922 under en tid av fem år utgå med högst 10 kronor,
lägst fyra kronor 50 öre för lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befriades,
dels anvisa ett belopp av 200,000 kronor att fördelas på fem år från och
med höstterminen 1922, därav för tiden 1 januari—30 juni 1923 20,000 kronor,
att efter Kungl. Maj ts beprövande utgå såsom understöd till biblioteks- och materiellkassan
vid sådana läroverk, där sagda kassa, trots uppbärande av högsta
medgivna terminsavgift, icke förmådde på tillfredsställande sätt sörja för de kassan
tillkommande uppgifter.

Genom skolöverstyrelsens redogörelse för de nuvarande förhållandena
vid läroverken i avseende å undervisningsmateriell och bibliotek
får man ett starkt intryck av de stora svårigheter, med vilka
läroverken ha att kämpa i berörda hänseende. De utgifter, som skola
bestridas med biblioteks- och materiellkassornas medel, äro dels sådana,
som regelbundet upprepas — i vissa fall så gott som ständigt,
i andra med längre mellantider — dels sådana, som endast då
och då utan bestämda mellantider återkomma men som vanligen
förorsaka större engångsutgifter. Exempel på det förstnämnda
slaget äro utgifter för artiklar för daglig förbrukning vid undervisningen
och i skolan i övrigt samt vid utförandet av de stän -

11 BO. J

Departe mentschefen.

320 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverlcen m. m.

fl30.] diga expeditionella bestyren, kostnader för årsredogörelser, kataloger
och dylikt. Utgifter av det senare slaget äro t. ex. kostnader för
nyinredning av och större nyanskaffning för institutioner, läro rum
o. s. v. För alla dessa behov — de regelbundet återkommande såväl
som de mer sporadiska — skall ifrågavarande kassa svara med de
inkomster, som i form av terminsavgifter och, i jämförelsevis ringa
omfattning, inträdesavgifter tillflyta densamma.

Betänker man nu, att avgifterna till berörda kassa varit oförändrade
från 1859 ända till 1911, lärer det ej vara svårt att inse,
att kassans förmåga att bära sina utgifter blivit allt svagare och att
redan de så att säga dagliga behoven så gott som helt och hållet
förtärt de normala inkomsterna. Givetvis har kassan måst i första
rummet svara för sistberörda utgifter, medan man för övriga, mindre
omedelbart trängande behov haft att tillgå vad som därefter funnits
till övers. Och detta har ofta nog varit mycket obetydligt, stundom
alls intet.

Den av riksdagen medgivna rätten att höja terminsavgifterna
till kassan har i stort sett räckt endast att ungefär kompensera den
före kristiden inträffade prisförhöjningen. Därigenom har alltså ingen
effektiv hjälp för materiellens och bibliotekens förbättring kunnat
vinnas. Härtill kommer att avgiften till ifrågavarande kassa ej utgår
av mindre bemedlade lärjungar och att på grund härav en understundom
ganska betydande minskning i kassans tillgångar förorsakats.

Klart är att sedermera kristiden i hög grad inverkat på möjligheten
att förbättra undervisningsmateriellen och förkovra biblioteken.
I stället för en förbättring har — såsom skolöverstyrelsen och vederbörande
rektorer enstämmigt vitsorda — inträffat en avgjord försämring
i sagda avseende, vållad av den ojämna kampen mellan stigande
pris och ungefär oförändrade inkomster.

För min del är jag alltså fullt övertygad om att här föreligger
ett verkligt trängande behov och att man knappast är försvarad med
att ej söka åtminstone i någon mån vinna förbättring i berörda förhållanden.
Härvid har jag givetvis måst fästa stort avseende vid
förut återgivna, av 1919 års riksdag gjorda uttalande, innebärande
en förväntan att de föreliggande kraven beträffande undervisningsmateriellen
bleve inom en snar tid tillgodosedda. Denna riksdagens
ståndpunkt torde måhända i någon mån hava varit en följd av en
uppfattning, att läroverkens ökade behov i fråga om materiell och

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. rn. 321

bibliotek vore något mera tillfälligt och att en effektiv förbättring [130.]
i berörda hänseende alltså kundo ernås genom att för en kortare
tidsperiod bereda vederbörande kassa ökad inkomst. Såsom förut
framhållits föreligger emellertid här ett konstant behov, om än vid
vissa tider väsentligt mera utpräglat och omfattande. Fasthåller
man vid detta förhållande, måste man enligt min mening komma
till den uppfattningen, att hittills vidtagna åtgärder ej varit tillfyllest
utan att ytterligare mått och steg måste tagas till avhjälpande av de
konstaterade bristerna.

Såsom jag förut erinrat, har 1919 års riksdag uttalat sig för
vissa besparingsåtgärder i fråga om årsredogörelserna för de allmänna
läroverken. De inskränkningar, som genom Kungl. Maj:ts beslut
den 16 april 1920 gjorts beträffande berörda årsberättelsers avfattning
och distribution, äro enligt min mening så omfattande, att man
näppeligen bör gå än längre i dylikt hänseende. A andra sidan lärer
man kunna antaga som säkert, att ej oväsentlig besparing genom
nyssberörda åtgärder kunnat vinnas för ifrågavarande kassor. I övrigt
torde, så vitt jag nu kan bedöma, inga besparingar av betydenhet
kunna göras i fråga om utgifterna från kassorna. Deras jämförelsevis
ringa tillgångar hava för övrigt förbjudit och förbjuda alltjämt
alla utgifter, som ej äro nödvändiga.

Den enda möjligheten att nå fram till vad i nu berörda hänseende
är önskligt och nödigt, synes mig alltså vara att bereda läroverken
ökade tillgångar till bekostande av materiell m. m. Härvid
finnas två vägar att gå, den ena en tillräckligt kraftig ökning av
terminsavgiften till biblioteks- och materiellkassan, den andra direkt
understöd utifrån åt sagda kassa. Slutligen är det givetvis möjligt
att i viss utsträckning anlita båda dessa utvägar.

Den först omförmälda har, såsom framgår av vad jag tidigare
anfört, avstyrkts av skolöverstyrelsen, och jag instämmer med överstyrelsen
härutinnan. För att höjningen skulle kunna medföra eu
fullt effektiv hjälp, måste densamma, med hänsyn till den omfattning,
vari befrielserätten i dylikt fall torde komma att användas,
med all säkerhet sättas till ett belopp, som bleve allt för stort. Av
skäl som jag i det föregående utförligt angivit, bör emellertid en
förhöjning av avgiften till kassan av samma maximistorlek, som för
närvarande är medgiven, allt fort få vidtagas. Denna höjning är
närmast avsedd att betacka den ökning i de dagliga utgifterna, som

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 41

322 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[130.] det minskade penningvärdet medfört och medför, något som givetvis
ej bör utesluta, att därigenom inflytande medel, i den mån så kan
ske, användas till bestridande även av andra kostnader.

Vad den senare utvägen beträffar, synes den mig innebära den
enda möjligheten att lämna så kraftigt understöd, att verklig förbättring
bör kunna väntas. Jag anser det således lämpligast att,
såsom nyss antytts, kombinera förenämnda båda sätt att bispringa
läroverken.

Jag kan väl förstå att man kan hysa betänkligheter mot att
bevilja direkt statsunderstöd för här ifrågavarande ändamål. Emellertid
synes det mig klart, att säregna och utomordentliga förhållanden
kräva särskilda åtgärder. Jag bör i detta sammanhang erinra om
att riksdagen — också under utomordentliga förhållanden — funnit
sig böra anslå medel till understödjande av de allmänna läroverkens
ljus- och vedkassor med belopp, som vida överstigit de nu ifrågasatta.
Jag kan således för min del ej se, att några principiella betänkligheter
behöva eller böra stå hindrande i vägen för en åtgärd,
som å ena sidan måste anses i hög grad trängande och å den
andra lärer kunna lända läroverken och därmed undervisningen till
den största båtnad.

Kan jag således helt instämma med skolöverstyrelsen i avseende
å behövligheten av särskilda åtgärder i nu ifrågavarande hänseende
samt rörande den väg, varpå syftet bör nås, anser jag mig dock ej
kunna i allo tillstyrka överstyrelsens hemställan i övrigt. Vad först
angår förnyat medgivande att höja terminsavgiften till berörda kassor,
har överstyrelsen som nämnts föreslagit, att dylikt medgivande skulle
ges för en tid av fem år. Jag finner det emellertid av flera skäl
olämpligt att nu utsträcka den tidsperiod, som riksdagen under senare
år ansett böra bestämmas för nu berörda rätt. Jag tillstyrker därför,
såsom jag nyss anfört, förslag till riksdagen att lämna det ifrågasatta
medgivandet för samma tid som förut eller 3 år från och med
läsåret 1922—1923. I fråga om maximiavgiftens storlek anser jag
som sagt ingen ändring böra ifrågasättas. Gränsen uppåt bör alltså
fortfarande vara 10 kronor.

Beträffande därefter det tilltänkta anslaget har överstyrelsen
räknat med ett belopp av 200,000 kronor att fördelas på 5 år med
40,000 kronor för år. Överstyrelsen har emellertid själv framhållit

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. rn. 323

den stora svårigheten att exakt beräkna, hur stort belopp som må [ISO.]
anses erforderligt för nu ifrågavarande ändamål. Själv har jag ej
kunnat komma till någon bestämd uppfattning i berörda hänseende,
och jag anser det därför vanskligt att nu söka fixera ett belopp för
flera år framåt. Av det beräknade årsanslaget, 40,000 kronor, har
skolöverstyrelsen begärt att redan för år 1922 måtte få utgå 20,000
kronor. Jag är visserligen övertygad om behövligheten av snar hjälp
åt biblioteks- och materiellkassorna, men då 1922 års tilläggsstat
icke bör belastas med anslag för nya ändamål, ser jag mig hindrad
att biträda överstyrelsens förslag i avseende å anslag för år 1922.

Att för kalenderåret 1923 ett anslag av 40,000 kronor kan anses
behövligt, synes mig vara ställt utom tvivel. Jag vill därför tillstyrka,
att för förra delen av sistnämnda år beräknas 20,000 kronor,
vilket belopp bör uppföras å extra stat och, av lätt insedda skäl,
erhålla reservationsanslags natur.

Det bör tillkomma Kungl. Maj:t att efter skolöverstyrelsens
hörande fatta beslut i fråga om de närmare villkor och bestämmelser,
vilka böra knytas till anslaget och dess fördelning mellan de läroverk,
som kunna vara i behov av understöd. Jag vill blott redan
här angiva min anslutning till överstyrelsens åsikt, att understöd
bör utgå endast till sådant läroverk, vid vilket hela den medgivna
maximiavgiften till biblioteks- och materiellkassan, 10 kronor, uttages
av lärjungarna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva, att terminsavgiften till biblioteksoch
materiellkassorna vid de allmänna läroverken
må, enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,
från och med höstterminen 1922 under en tid av
tre år utgå med högst tio kronor, lägst fyra kronor
50 öre för lärjunge, som ej därifrån i föreskriven
ordning befrias;

dels ock för understödjande efter Kungl. Majrts
beprövande av biblioteks- och materiellkassoma vid
allmänna läroverk anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

20,000 kronor.

Ökade medel
till resestipendier
åt lärare
vid de
allmänna
läroverken.

[131]

Kommunala

mellanskolor.

324 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

20. Ökade medel till resestipendier åt lärare vid de allmänna
läroverken. För beredande av resestipendier åt lärare vid
de allmänna läroverken finnas såsom jag redan under punkt 117 i
det föregående haft anledning omförmäla, två i reservationsanslaget
till nämnda läroverk ingående anslag. Det ena, avsett till resestipendier
åt lärare i främmande levande språk, har sedan år 1908
utgått med 15,000 kronor, det andra med rubriken: reseunderstöd
åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt vid de läroverk, där
provårskurs är anordnad, har allt ifrån år 1905 varit upptaget med
oförändrat belopp, 6,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
riksdagen på extra stat för vartdera av åren 1921 och 1922 anvisat
dels till förstärkande av anslagsposten till resestipendier åt lärare i
främmande levande språk ett förslagsanslag, högst 15,000 kronor, dels
ock till förstärkande av anslagsposten till reseunderstöd åt lärare
vid de allmänna läroverken, särskilt vid de läroverk, där provårskurs
är anordnad, ett förslagsanslag, högst 6,000 kronor.

För de två nyss angivna syftena finnes alltså för år 1922 disponibelt
tillsammans respektive 30,000 kronor och 12,000 kronor.

I anslutning till chefens för finansdepartementet förut denna
dag gjorda uttalande i fråga om utgående av resestipendier för
år 1923 har jag under punkt 117 förklarat mig icke kunna tillstyrka
att vid beräknande av det belopp, varmed det ordinarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken bör upptagas i riksstaten
för nämnda halvår, något belopp avses för resestipendier.
Under sådana förhållanden kan jag uppenbarligen än mindre förorda
äskande å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 av anslag å
extra stat till resestipendier för lärare vid de allmänna läroverken.

Kommunala mellanskolor.

21. Kommunala mellanskolor. Det i riksstaten uppförda
anslaget till kommunala mellanskolor har, sedan det första gången
beviljades av riksdagen, undergått väsentliga höjningar. Efter att
till en början hava utgjort endast 10,000 kronor, har anslaget, som
alltid haft förslagsanslags natur, på grund av den starka ökningen
i antalet kommunala mellanskolor ökats därhän, att det i 1922 års
riksstat är uppfört med 930,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken in. m.

325

Den alltjämt fortgående ökningen i antalet kommunala mellanskolor
har emellertid redan gjort det behövligt att taga i övervägande,
huruvida ej en ytterligare höjning av anslaget till nämnda
skolor är nödvändig. Frågan härom har av skolöverstyrelsen upp
tagits till skärskådande i skrivelse den 31 augusti 1921.

Innan jag redogör för skolöverstyrelsens framställning, ber jag
få erinra om att de kommunala mellanskolornas antal under vårterminerna
1917—1921 uppgick till följande:

vårterminen 1917.................. 64

» 1918................. 40

» 1919................. 48

» 1920 52

» 1921 ................. 62

I sin nyssberörda skrivelse har skolöverstyrelsen erinrat om att enligt gällande
bestämmelser anslag av statsmedel efter utgången av år 1920 ej utginge
till de samskolor, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor
för kvinnlig ungdom och samskolor, samt att åtskilliga ännu kvarstående skolor
av nämnda typ under loppet av hösten 1920 efter ombildning till kommunala
mellanskolor ingivit ansökningar om erkännande såsom sådana. Dessa skolor
hade varit de forna samskolorna i Lindesberg, Motala, Nora, Sollefteå och
Sölvesborg Liknande framställningar hade inkommit jämväl från vissa enskilda,
ei statsunderstödda läroanstalter, nämligen Vaxholms samskola, Lidingö kommunala
samskola samt Tierps köpings samskola, varjämte framställning om erkännande
såsom kommunal mellanskola gjorts även beträffande högre folkskolan i
Skänninge.

Jag ber få erinra om att samtliga nu omnämnda nio läroanstalter
av Kungl. Maj:t erkänts som kommunala mellanskolor från
och med höstterminen 1920, ävensom att ytterligare en läroanstalt,
Norrköpings högre folkskola, erhållit Kungl. Maj:ts erkännande från
och med år 1921 samt fyra skolor, Norrbärke högre folkskola, Kiruna
högre folkskola — i avseende å organisationen närmast hörande till
kategorien enskild, icke statsunderstödd läroanstalt av mellanskole
typ — Sunne högre folkskola och Hallsbergs högre folkskola erhållit
sådant erkännande från och med den 1 juli 1921. Vid mitten av
höstterminen 1921 uppgick alltså antalet kommunala mellanskolor

till 66. „ . , x , ^

Skolöverstyrelsen omnämner vidare att framställning av nyssberord art vore
att vänta jämväl i fråga om andra läroanstalter. Antagligt vore emellertid att
antalet kommunala mellanskolor vid början av eller under loppet av år 1923
kunde beräknas uppgå till 70.

[131

326

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[131.] Då det för år 1922 beviljade anslaget till dylika skolor vore beräknat för

60 skolor och då enligt förut tillämpad beräkningsgrund ett anslag av i medeltal

15,500 kronor krävdes för varje kommunal mellanskola, erfordrades alltså för
år 1923 en ökning av anslaget för detta ändamål med 155,000 kronor Hela anslaget
skulle alltså behöva uppföras med 1,085,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser, fortfar överstyrelsen, ägde styrelse för kommunal
mellanskola rätt att vid kalenderårets början rekvirera större delen av
statsbidraget för hela året. Häri torde emellertid, säger överstyrelsen, böra göras
ändring med hänsyn till budgetårets omläggning.

Med hänsyn till läsveckornas fördelning på årets båda hälfter anser överstyrelsen
det för förra hälften av år 1923 erforderliga beloppet belöpa sig till
“As av årsanslaget, eller i runt tal 599,600 kronor.

men^chefen Jämsides med den snabba tillväxten av antalet kommunala mellanskolor
har givetvis gatt en förhöjning av det anslag, som är avsett
att lämna bidrag till nämnda skolors uppehållande. Särskilt
betydande har ökningen i antal varit under de båda senaste åren.
En starkt bidragande orsak härtill har, såsom även skolöverstyrelsen
erinrar, varit den omständigheten, att statsbidrag ej kunnat efter
utgången av år 1920 erhållas för en kategori av läroanstalter, nämligen
de sex-klassiga samskolor, som tidigare åtnjutit statsunderstöd
från anslaget till enskilda mellanskolor. Den egentliga anledningen
till här ifrågavarande skoltyps snabba utveckling torde emellertid
vara den alltjämt ökade erfarenheten av dess företräden såsom erbjudande
möjlighet att bereda högre skolundervisning å orter, där
sådan möjlighet eljest varit väsentligt begränsad.

Den av skolöverstyrelsen angivna beräkningen i fråga om det
sannolika antalet kommunala mellanskolor under år 1923 synes mig
antaglig och bör enligt min mening läggas till grund för bestämmandet
av det behövliga anslagets storlek. Såsom överstyrelsen erinrar,
äro skolorna enligt nu gällande bestämmelser berättigade att
vid kalenderarets början rekvirera större delen av statsbidraget för
hela aret. Ändring bör tydligtvis härutinnan göras, enär eljest riksnäten
för förra halvåret 1923 skulle belastas med så gott som hel
årskostnad för de kommunala mellanskolorna. Sannolikt kommer
ändringen av budgetåret att medföra en omläggning av tidpunkterna
för utbetalande av statsbidrag såväl till nu ifrågavarande slag av
skolor som även till andra skolformer. I detta sammanhang saknar
jag emellertid anledning att närmare ingå på denna fråga.

Av vad jag nu yttrat torde framgå, att jag tillstyrker överstyrelsens
förslag i fråga om beräkningen av anslaget för förra halv -

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

327

året 1923. Härvid vill jag emellertid erinra om att den ifrågasatta
höjningen av förevarande anslag i viss mån kompenseras av dels
minskat ianspråktagande av förslagsanslaget till högre folkskolor,
dels ock en av 1921 års riksdag företagen minskning av den i reservationsanslaget
till privatläroverk ingående anslagsposten till enskilda
mellanskolor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
kommunala mellanskolor, nu 930,000 kronor, med
ett belopp av 599,600 kronor.

22. Undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete
vid kommunala mellanskolor. Av 1917 års riksdag beviljades
ett ordinarie förslagsanslag å 2,000 kronor under rubriken:
Undervisning i slöjd vid kommunala mellanskolor. Grenom beslut
av 1920 års riksdag höjdes anslaget till 4,000 kronor och uppfördes
samtidigt i riksstaten under förändrad benämning: »Undervisning i
manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor».

I fråga om villkor för anslagets utgående äro bestämmelser meddelade
genom kungörelse den 31 december 1920 (nr 938) angående
statsbidrag för undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete
vid kommunala mellanskolor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1921 framställt
förslag om ifrågavarande anslags förhöjning.

Överstyrelsen anför i berörda skrivelse, att understöd för undervisning i slöjd
för läsåret 1920—1921 tilldelats sammanlagt 24 kommunala mellanskolor, omfattande
tillhopa 12 avdelningar för manlig slöjd och 56 avdelningar för kvinnlig
slöjd samt handarbete eller inalles 68 avdelningar. De beviljade understöden
hade uppgått till sammanlagt 10,200 kronor, därav 1,800 kronor för den manliga
och 8,400 kronor för den kvinnliga slöjden. Vidare erinrar överstyrelsen om att
antalet kommunala mellanskolor vore 66 samt kunde beräknas hava vid början
eller under loppet av år 1923 stigit till omkring 70. Med hänsyn till dels att
det ännu vore ett jämförelsevis litet antal kommunala mellanskolor, som framställt
begäran om understöd för undervisning i slöjd, och att det vore antagligt,
att detta antal framdeles komme att ökas, dels att från de skolor, som nu åtnjöte
understöd för undervisning i slöjd, sannolikt kunde förväntas framställningar
om dylikt understöd i större omfattning än vad nu vore fallet, dels ock
att det kunde beräknas, att över huvud taget antalet kommunala mellanskolor

[132.]

Undervisning
i manlig
och kvinnlig
slöjd samt
handarbete
vid kommunala
mellanskolor.

228

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[132.]

JDeparte ment-schefe -

komme att under loppet av åren 1921 och 1922 icke obetydligt ökas med ty åtföljande
stegrade anspråk jämväl på nu förevarande anslag, ansåge överstyrelsen
det vara otvivelaktigt, att i framtiden beloppet av de understöd, som utginge från
anslaget i fråga, icke komme att minskas utan fastmera att betydligt ökas. Det
kunde således antagas, att i själva verket för läsåret 1921—1922 understöd för
undervisning i slöjd komme att utgå med större belopp än det, som tilldelats vederbörande
skolor för läsåret 1920—1921, och det kunde med visshet beräknas,
att beloppet sedermera komme att ytterligare ökas. Med hänsyn härtill ansåge
överstyrelsen det vara ofrånkomligt, att anslaget ökades för år 1923. Redan nu
hade, som sagt, understödsbeloppen uppgått till sammanlagt mer än 10,000 kronor
och ytterligare understöd kunde väntas bliva begärda för år 1923. Då det
emellertid vore svårt att exakt beräkna storleken av sistberörda höjning och anslaget
dessutom hade förslagsanslags natur, ansåge sig överstyrelsen böra hemställa
om en förhöjning av anslaget till 10,000 kronor, varav för första halvåret
1923 erfordrades hälften, eller 5,000 kronor.

Skolöverstyrelsens redogörelse visar, att förslagsanslaget till understöd
för slöjdundervisning vid de kommunala mellanskolorna under
de senaste åren tagits i anspråk i sådan omfattning, att anslaget
numera väsentligt överskridits. Under sådana förhållanden synes
det mig överensstämma med sedvanligt tillvägagångssätt att bringa
det i riksstaten uppförda anslagsbeloppet till närmare överensstämmelse
med det konstaterade behovet. Jag tillstyrker därför skolöverstyrelsens
förslag om höjning. Aven i fråga om höjningens storlek
instämmer jag med överstyrelsen. Sannolikt är visserligen att även
ett på nämnda sätt förhöjt anslag kommer att omedelbarligen överskridas,
men då bestämda hållpunkter saknas för en exakt beräkning
av det verkliga anslagsbehovet, torde man tills vidare kunna
stanna vid det föreslagna beloppet, 10,000 kronor för helt år räknat.
För förra halvåret 1923 behöves hälften, eller 5,000 kronor,
av det sålunda beräknade årsbehovet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till undervisning
i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete
vid kommunala mellanskolor från dess nuvarande
belopp, 4,000 kronor, med 6,000 kronor
till 10,000 kronor;

dels ock i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 upptaga ifrågavarande ordinarie förslagsanslag
med hälften av sistnämnda belopp eller således
med 5,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

929

23. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kom- [133. |

munala mellanskolor. I anledning av Kungl. Maj:ts i sådant av- Tillfällig
seende gjorda framställning beslöt 1921 års riksdag i likhet med rin^at^ar
1920 års lagtima riksdag dels medgiva, att tillfällig löneförbättring personalen
finge för år 1921 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellan- ™takmenan
skolor med följande belopp: skolor.

till ordinarie manlig ämneslärare med 500 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 400 kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare
med belopp, som Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant
hänseende för år 1920 gällande grunder bestämde; dels ock
för berörda ändamål anvisa på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag
av 130,000 kronor.

Bestämmelser i fråga om sagda löneförbättring att gälla tills
vidare, så länge medel för ändamålet fortfarande anvisas, hava lämnats
i kungörelse den 22 juni 1921 (nr 435) angående tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonal vid kommunala mellanskolor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om beredande av medel för ifrågavarande löneförbättring
jämväl under år 1922 och har därvid anfört, att behov av sådan
löneförbättring kvarstode oförändrat för sistnämnda år.

Jag tillstyrker skolöverstyrelsens hemställan i nu förevarande nepartehänseende.
mentschefer

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet förut denna
dag till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört i fråga om
tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen,
torde medel nu böra äskas av riksdagen för beredande
av tillfällig löneförbättring jämväl under förra hälften av år 1923
åt här förevarande befattningshavare.

I fråga om berörda löneförbättring under år 1922 torde jag få
tillfälle att senare i dag göra hemställan.

Jag hemställer alltså för närvarande, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må
för tiden 1 januari—30 juni 1923 utgå till lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor med följande
belopp:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. '' 42

330

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

Kesesti perlmor
åt lärarpersonalen

vid kommunala
mellanskolor.

[134.J

Iteservations;inslaget
till
privatläroverken.

till ordinarie manlig ämneslärare med 250
kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 200
kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare, övningslärare
och timlärare med belopp, som Kungl. Maj:t i
huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
för år 1921 gällande grunder bestämmer;

dels ock för berörda ändamål anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag
av 65,000 kronor.

24. Resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.
I riksstaten för vart och ett av åren 1921 och 1922 finnes
uppfört ett anslag å 3,500 kronor till resestipendier åt lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor.

Skolöverstyrelsen har nu i skrivelse den 31 augusti 1921 hemställt
om höjning av här ifrågavarande anslag till 6,000 kronor för
helt år räknat.

I anslutning till den uppfattning jag i det föregående i flera fall
gjort gällande i fråga om utgående av resestipendier för år 1923
anser jag mig icke kunna förorda, att något anslag till ifrågavarande
resestipendier uppföres i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923.

Privatläroverken.

25. Reservationsanslaget till privatläroverken. Det sedan
åtskilliga år tillbaka under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslag,
numera benämnt reservationsanslaget till privatläroverken,
från vilket utgår understöd åt ett flertal enskilda läroanstalter,
omfattar fyra särskilda anslagsposter, till enskilda mellanskolor, till
högre flickskolor, till högre goss- och samskolor samt till enskilda
lärarinneseminarier. Anslaget bestämdes av 1921 års riksdag till

751,000 kronor, och de nyssnämnda olika anslagsposterna ingå i anslaget
med respektive 20,000 kronor, 470,000 kronor, 232,500 kronor
och 28,500 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna lärovei-ken m. in.

331

I enlighet med skolöverstyrelsens i skrivelse den 31 augusti 1921 ;

gjorda hemställan bör för förra halvåret 1923 anvisas hälften av
här ifrågavarande anslag. På grund härav tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni Minskat
1923 uppföra de i det ordinarie reservationsansla- ansla*''
get till privatläroverken ingående anslagsposterna
med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor.........kronor 10,000: —

högre flickskolor............. » 235,000: —^

högre goss- och samskolor..... » 116,250:—-

enskilda lärarinneseminarier ... » 14,250: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag
å sammanlagt 375,500 kronor.

26. Extra understöd åt vissa privatläroverk. Under näst- [135.]
föregående punkt har jag uttalat mig angående det ordinarie reser- K^tra^under
vationsanslag, från vilket understöd utgår åt vissa privatläroverk, 8 privatiärcT''1
nämligen enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och verk.
samskolor samt enskilda lärarinneseminarier. Nämnda anslag har
under ett flertal år lämnat de för omförmälda understöd erforderliga
medlen. Krisårens starka prisrubbningar verkade emellertid starkt
försvagande på de enskilda läroanstalternas ekonomi, varför framställningar
om förhöjda statsunderstöd så småningom läto sig förspörja.

Sagda framställningar föranledde Kungl. Maj:t att hos 1921 års
riksdag äska anslag för beredande under år 1922 under de villkor
och bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, av
extra understöd åt sådana enskilda mellanskolor, högre flickskolor
samt högre goss- och samskolor, som åtnjöte understöd från förenämnda
reservationsanslag till privatläroverk. Det av Kungl. Maj:t
begärda beloppet utgjorde 350,000 kronor.

I den skrivelse, varmed riksdagen anmälde sitt beslut i avseende
å berörda framställning, anförde riksdagen, bland annat, följande:

Lika med departementschefen är riksdagen övertygad om, att behovet av
ökat understöd till ifrågavarande läroanstalter gör sig starkt gällande, ej minst på
grund av det ekonomiska trångmål, vari de råkat genom kristiden. I betraktande
av de statsfinansiella svårigheterna har riksdagen emellertid ej kunnat undgå att
ställa sig något tveksam inför ett anslag av den storlek, som nu ifrågasättes, helst

332

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[335.]

Departe mentschefen.

som anslaget, en gång bifallet, lätteligen kan komma att åtföljas av ytterligare
krav på statskassan till nu ifrågavarande ändamål. Visserligen föreligger ifråga
om flertalet av dessa skolor ett statsintresse, vars betydelse ej får underskattas,
men det bör ej heller förbises, att de kommuner och samhällen, där dessa skolor äro
belägna, åtnjuta stora fördelar av skolorna och fördenskull med fog böra vidkännas
en del av de utav dyrtiden åsamkade prisstegringarna för skolornas drift,

Att riksdagen emellertid oaktat vissa betänkligheter ansett sig böra bevilja
anslag för ändamålet har skett företrädesvis ur synpunkten av nödvändigheten
av att, i avvaktan på den slutliga regleringen av statens förhållande till dessa
skolor, något från det allmännas sida göres till upprätthållande av deras verksamhet,
som i annat fall kan tänkas komma att till våda för det allmänna avtyna
eller rent av upphöra av brist på erforderliga medel. En förutsättning för riksdagens
bifall är dock, att Kungl. Maj: t vid anslagets fördelning dels tillser,
att allenast sådana skolor komma i åtnjutande av det nu ifrågasatta extra understödet,
vilka på ett tillfredsställande sätt fylla ett verkligt påvisbart statsintresse,
dels vidare, i den mån så låter sig göra, tager i betraktande, att en eventuell
anslagsfördelning icke kommer att föregripa de utredningsarbeten, som beträffande
just dessa skolor för närvarande påvila skolkommissionen.

Beträffande storleken av det anslag, som bör ifrågakomma, har riksdagen
ansett, att det med hänsyn till allmänt fallande konjunkturer ej bör bestämmas
till högre belopp än i runt tal en tredjedel av det till samma skolor utgående
ordinarie anslagsbeloppet eller alltså 250,000 kronor.

Efter skolöverstyrelsens hörande utfärdade Kungl. Maj:t den 12
september 1921 kungörelse (nr 561) angående extra understöd för år
1922 åt vissa privatläroverk.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen upptagit
fråga om förnyat anslag för beredande av extra understöd åt här
ifrågavarande läroanstalter.

Flertalet av dessa skolor hade under kristiden fått sin ekonomi så hårt
pressad, att de vore i behov av all den ekonomiska hjälp, de kunde erhålla; och
verkningarna av den genom det ekonomiska nödläget framtvingade sparsamheten
i fråga om anskaffning och underhåll av materiel in. m. gjorde sig alltfort
kraftigt påminta. Överstyrelsen ansåge sig därför ej kunna underlåta att jämväl
för år 1923 göra hemställan om extra understöd åt privatläroverken. Beträffande
understödets storlek betvivlade överstyrelsen visserligen icke, att den av riksdagen
för år 1922 beviljade summan, 250,000 kronor, även under år 1923 kunde vara
behövlig; men med hänsyn tagen såväl till dyrtidens krav på sparsamhet som
till den å vissa områden inträdda sänkningen i prisläget, ansåge sig överstyrelsen
böra begränsa anslagsäskandet till 200,000 kronor. Överstyrelsen hemställde alltså,
att hälften av sistnämnda belopp, eller 100,000 kronor, måtte såsom reservationsanslag
anvisas för förra hälften av år 1923.

Den svaga ekonomiska ställning, vari privatläroverken så gott
som undantagslöst försattes genom kristiden, kan svårligen på en

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 333

gång stärkas i tillfredsställande grad. Givetvis skola de understöd,
som genom 1921 års riksdags beslut kunna komma ett flertal enskilda
läroanstalter till del, för dem bliva till god hjälp vid deras strävan
att i möjligaste mån ersätta de starka inknappningar, de under krisåren
måst underkasta sig. Men det för år 1922 anvisade anslaget
torde blott delvis kunna fylla de behov, som i nyss angivet hänseende
göra sig gällande.

Jag kan under sådana omständigheter ej underlåta att lämna
min medverkan vid försöken att bistå nämnda läroverk och anser
mig följaktligen böra tillstyrka förslag till riksdagen om beviljande av
extra understödsmedel även för år 1923.

Skolöverstyrelsen har tänkt sig, att det behövliga anslaget skulle
utgöra 200,000 kronor, varav 100,000 kronor borde beviljas för förra
delen av år 1923. En ledning vid bedömandet av anslagets storlek
har numera givits genom de ansökningar om extra understöd för ar
1922, som jämlikt förenämnda kungörelse ingivits till skolöverstyrelsen.
Enligt vad jag erfarit, har i sådant hänseende begärts något
mer än 279,000 kronor. Enär det här ifrågavarande behovet bör
hava starkast framträtt, då ansökningar om extra understöd första
gången gjordes, synes man mig med hänsyn till storleken av nyss
anförda belopp kunna reducera det för år 1923 ifrågasatta anslaget
till 150,000 kronor. För förra hälften av år 1923 bör alltså ett
anslag å 75,000 kronor äskas av riksdagen.

Anslaget, som fortfarande bör uppföras såsom reservationsanslag,
bör utgå under de villkor och bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande under de villkor och bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kan finna göte föreskriva,
av extra understöd åt sådana enskilda mellanskolor,
högre flickskolor samt högre goss- och
samskolor, som åtnjuta understöd från reservationsanslaget
till privatläroverk, anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 75,000 kronor.

27. Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter. I samband med reglering av avlöningsförhållandena
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter och av grun -

[136.1

Lönetillägg
åt lärarinnor
vid stata -

334

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

understödda
enskilda läroanstalter.

Minskat

anslag.

[137.]

De enskilda
läroanstalternas
vikariatskassa.

[138.]

Tillfällig
löneförbättring
åt lärarpersonalen -

derna för statsunderstöd åt dem beslöt 1909 års riksdag under riksstatens
åttonde huvudtitel uppföra ett ordinarie förslagsanslag till
lönetillägg åt lärarinnorna vid nyssnämnda läroanstalter. Efter av
1913 års riksdag beslutad förhöjning av anslaget är detsamma i riksstaten
uppfört med 280,000 kronor.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 torde ifrågavarande anslag
- med hänsyn till den sedvanliga fördelningen av läsårets 36 veckor
på vårtermin och hösttermin med respektive 19 veckor och 17
veckor — böra utgå med 19/36 av förenämnda belopp, 280,000 kronor,
eller med i runt tal 148,000 kronor.

Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—-30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, nu 280,000 kronor, med 148,000
kronor.

28. De enskilda läroanstalternas vikariatskassa. Under
riksstatens åttonde huvudtitel finnes uppfört ett ordinarie förslagsanslag
med rubrik: Bidrag till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.
Anslaget är avsett att understödja den kassa med nu angivna
namn, som har till ändamål att, så vitt angår till kassan anslutna
läroanstalter, lämna bidrag till bestridande av avlöningen till vikarier
för lärarinnor, som äro tjänstlediga på grund av sjukdom, och därvid
betrygga rätt för nämnda lärarinnor att bibehålla en del av
sina löneförmåner. Anslaget är för närvarande bestämt till 19,000
kronor.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 bör anslaget beräknas till
hälften av sitt för år bestämda belopp. Jag tillstyrker alltså förslag
till riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget: bidrag
till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa, nu

19,000 kronor, med halva beloppet, 9,500 kronor.

29. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken.
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
har riksdagen för vart och ett av åren 1918—1922 på
extra stat anvisat anslag för beredande av tillfällig löneförbättring

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

335

åt lärarpersonalen vid privatläroverken, d. v. s. vid sådana enskilda
mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda
lärarinneseminarier, som åtnjuta understöd från det i riksstaten
uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.
Anslagets belopp har under sagda år ökats från 275,000 kronor för
år 1918 till 2,000,000 kronor för vart och ett av åren 1920, 1921
och 1922. Anslaget har ständigt haft förslagsanslags natur.

De för löneförbättringens utgående och åtnjutande behövliga
villkor och föreskrifter hava lämnats i kungörelse den 22 juni 1921
(nr 441) angående tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk.
De genom nämnda kungörelse givna föreskrifterna äro avsedda
att gälla tills vidare, så länge anslag för ändamålet finnes tillgängligt.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen hemställt
om beviljande av medel för beredande av tillfällig löneförbättring
åt ifrågavarande lärarpersonal även under år 1923.

Samma skäl, som tidigare föranlett Kung!. Maj:t att för riksdagen
framlägga förslag om tillfällig löneförbättring för privatläroverkens
lärarpersonal och som kommit riksdagen att bifalla sagda
förslag, föreligga allt fortfarande. Frågan om lönereglering för
nämnda lärarpersonal har, som känt torde vara, nära förknippats
med den utredning om revision av det allmänna undervisningsväsendet,
varom Kungl. Maj:t den 31 december 1918 fattade beslut.
Det mycket omfattande utredningsarbete, som föranletts av sagda
beslut, pågår inom den s. k. skolkommissionen. Arbetet har numera
fortskridit därhän, att kommissionens principbetänkande är
under tryckning och alltså torde komma att inom kort avlämnas
till Kung!. Maj:t. Emellertid torde det vara uteslutet, att slutlig
prövning av kommissionens förslag och därav eventuellt föranledda
framställningar till riksdagen skall kunna äga rum så tidigt, att
anslag till tillfällig löneförbättring under år 1923 åt här ifrågavarande
lärarpersonal därigenom göres överflödigt.

Under sådana omständigheter föreligger tydligen nu samma behov
av provisorisk lönereglering för nämnda lärarpersonal, som föranlett
tidigare riksdagars beslut i detta hänseende. Jag tillstyrker
därför förslag till riksdagen att bevilja för förra delen av år
1923 erforderliga medel härför.

Vad beträffar det för sagda tid behövliga anslagsbeloppet, torde

1138.]

vid privat
läroverken.

Departe mentschefen,

336 1922. Åttonde huvudtiteln: Be allmänna läroverken m. m.

[138], detsamma bära beräknas med hänsyn till fördelningen av läsårets
36 veckor å vår- och hösttermin, med i allmänhet 19 veckor å den
förra och 17 veckor å den senare, och bör alltså för förra halvåret
1923 begäras 19/36 av hela an slagsbeloppet, vilket liksom hittills
bör bestämmas till 2,000,000 kronor. Nämnda del av anslaget utgör
i runt tal 1,055,600 kronor, vilket belopp bör såsom förslagsanslag
uppföras å extra stat för sistnämnda år.

Några andra ändringar i de grunder, som böra vara bestämmande
för löneförbättringens utgående, än de, som äro betingade
av anslagets beviljande för halvt år, hava ej ifrågasatts och torde
ej heller vara erforderliga.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels för beredande under förra hälften av år
1923 av tillfällig löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,
högre goss- och samskolor samt enskilda
lärarinneseminarier anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag av
1,055,600 kronor;

dels ock förklara, att den tillfälliga löneförbättringen
skall i sin helhet gäldas av statsmedel
samt utgå efter följande grunder:

1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen
tillkommer den, som under förra halvåret
1923 eller någon del av nämnda tid är anställd i
egenskap av föreståndare, ämneslärare med full
tjänstgöring, timlärare eller övningslärare vid sådan
enskild mellanskola, högre flickskola, högre
goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium,
som åtnjuter understöd från det i riksstaten
uppförda gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverk.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med
följande belopp utöver föreskriven minimiavlöning
eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas,
utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring
i medeltal utgått under åren 1913—1915:

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 337

a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid [138.]
enskild mellanskof, högre flickskola, högre goss eller

samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 1,500 kronor för år;

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig
eller kvinnlig, vid enskild mellanskof, högre
flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium, därest läraren åtnjuter avlöning
efter den löneskala, som utgår från en begynnelseavlöning
av 1,400 kronor, med 1,500 kronor
för år samt, därest läraren åtnjuter avlöning
efter den löneskala, som utgår från en begynnelseavlöning
av 1,200 kronor, med 1,200 kronor för år;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskof,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 60 kronor för veckotimme
och år, dock beträffande lärare vid högre gosseller
samskola endast för det antal veckotimmar,
som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning
vid bestämmande av det särskilda understödet
för anlitande i större omfattning av manliga
lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola
med 50 kronor för veckotimme och år;

e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskof,
högre flickskola, högre goss- eller samskola
samt enskilt lärarinneseminarium med 50 kronor
för veckotimme och år;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig,
vid enskild mellanskof, högre flickskola, högre
goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 40 kronor för veckotimme och år.

3) Den tillfälliga löneförbättringen utgår, vad
angår enskild mellanskof och högre flickskola,
under förutsättning att en summa, motsvarande
20 procent av det sammanlagda till lärarpersonalen
vid vederbörande skof i tillfällig löneförbättring
under förra hälften av år 1923 utgående belöpBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 43

338

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[139.]

Fackskolan
för huslig
ekonomi
i Uppsala.

pet, varder för skolans verksamhet för nämnda tid
i övrigt anslagen av kommun eller enskilda donatorer
eller utgår av medel, som eljest stå till
vederbörande läroanstalts förfogande.

4) Det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av dessa grunder må befinnas erforderliga.

30. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Till fack
skolan för huslig ekonomi i Uppsala hava sedan åtskilliga år utgått
anslag av statsmedel. Genom beslut av 1920 års riksdag höjdes de
dittills beviljade anslagen väsentligt, varjämte alla till läroanstalten
utgående anslag sammanslogos till ett enda, å åttonde huvudtiteln
uppfört anslag. Det sålunda anvisade anslaget uppgick för år 1921
till 95,000 kronor, och uppfördes såsom förslagsanslag, högst, å extra
stat för sistnämnda år.

Genom beslut den 15 april 1921 ställde Kungl. Maj:t det av
riksdagen beviljade anslaget till förfogande av styrelsen för nämnda
fackskola, varjämte fastställdes villkor och bestämmelser för åtnjutande
av berörda anslag.

I en till skolöverstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd ansökning
har fackskolans styrelse hemställt om utverkande av statsunderstöd
åt skolan för år 1923 till samma belopp, som av riksdagen
beviljats för år 1922.

Med skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen överlämnat
ifrågavarande ansökning och därvid anfört, bland annat,
följande:

Överstyrelsen hade tagit i övervägande huruvida, med hänsyn till att driftkostnaderna
för skolor av här ifrågavarande slag numera väsentligt sjunkit, någon
sänkning av detta anslag för år 1923 skulle kunna ifrågasättas. Då emellertid
den förhöjning av fackskolans anslag, som av 1920 års riksdag beviljats, huvudsakligen
varit betingad av nödvändigheten att höja lärarinnornas löner och
de sammanlagda lönebeloppen för år 1923, enligt vad den till ansökan fogade
lönestaten utvisade, till följd av flera lärarinnors uppflyttning i högre lönegrad
väsentligen överstege motsvarande kostnad under åren 1921 och 1922, hade
överstyrelsen ej ansett sig kunna föreslå någon sänkning av det nuvarande anslaget.

Överstyrelsen yttrar sig därefter om frågan, hur stor del av
nämnda anslag, 95,000 kronor, som borde utgå för vårterminen 1923.
Härom anför överstyrelsen:

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverlcen m. m.

339

Enligt vad fackskolans program utvisade, omfattade skolans arbetsår 36 veckor,
därav 20 under vårterminen och 16 under höstterminen, och syntes därför
understödet under förstnämnda termin böra utgå med 20/36 av 95,000 kronor
eller i runt tal 52,780 kronor.

Att statsunderstöd till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
alltjämt bör utgå, därom synes mig ingen tvekan kunna råda.

Skolans styrelse har hemställt om beviljande av samma anslagsbelopp
för år 1923, som utgår för år 1922, och skolöverstyrelsen
har tillstyrkt berörda hemställan.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, skedde den av riksdagen år
1920 vidtagna höjningen av statsanslaget till fackskolan huvudsakligen
för att sätta skolan i stånd att genomföra en välbehövlig reglering
av lärarinnornas löner. För att kunna bedöma, huru de sammanlagda
lönebeloppen för lärarinnorna för närvarande ställa sig,
har jag från skolans styrelse begärt och erhållit vissa upplysningar.
Dessa giva vid handen, att avlöningen till lärarinnorna — med
uteslutande av föreståndarinna och rektor samt förvaltningspersonalen
samt givetvis utan inräknande av dyrtidstillägg och naturaförmåner
— år 1919 uppgått till 46,419 kronor 7 öre, år 1920 till
58,591 kronor 91 öre samt år 1921, det första år den nya löneregleringen
varit i kraft, till 91,122 kronor 6 öre, samt att för åren
1922 och 1923 beräknats avlöningar å sammanlagt respektive 92,912
kronor och 96,463 kronor. Det visar sig alltså, att lärarinnelönerna,
såsom ju naturligt är då lönebeloppen stiga allt efter som lärarinnorna
nå högre lönegrader, äro stadda i en ej oväsentlig stegring.
Det för närvarande till fackskolan utgående statsanslaget, 95,000
kronor, motsvarar således praktiskt taget nämnda reglerade löner
och lämnar alltså ej tillgång till bestridande av någon del av övriga
utgifter. Under sådana förhållanden kan man enligt min mening
ej gärna ifrågasätta någon nedsättning av anslagsbeloppet.

I fråga om anslagets fördelning på de båda halvåren av 1923
instämmer jag med skolöverstyrelsen men anser beloppet för förra
halvåret, 52,780 kronor, lämpligen böra avrundas till 52,800 kronor.

Jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen

att till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 52,800 kronor.

[139.]

Departe mentschefen.

340

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

[140.]

Understöd till
utbildningskurser
för
lärarinnor i
hushållsgöromål.

Departe mentschefen.

31. Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål.
Sedan åtskilliga år tillbaka har riksdagen årligen
beviljat medel å extra stat till understöd åt tre kurser för utbildning
av lärarinnor i hushållsgöromål. Dessa tre kurser hava varit
anordnade vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vid Ateneum
för flickor i Stockholm samt av Gröteborgs allmänna folkskolestyrelse.

Av sagda kurser erhåller den förstnämnda numera understöd
från ett i riksstaten uppfört extra anslag till berörda fackskola. De
två senare åter hava allt hitintills åtnjutit understöd från ett särskilt
anslag, som för ändamålet anvisats av riksdagen och som, efter
att tidigare hava utgjort 4,000 kronor för vardera kursen, för vartdera
av åren 1921 och 1922 utgått med högst 9,000 kronor till
varje kurs eller med tillhopa högst 18,000 kronor för år.

I särskilda ansökningar hava styrelsen för aktiebolaget Ateneum
för flickor i Stockholm och Gröteborgs allmänna folkskolestyrelse anhållit,
att även för år 1923 måtte för berörda kursers anordnande
tilldelas dem understöd med samma belopp, som för år 1922 härför
beviljats av riksdagen, eller 9,000 kronor till vardera styrelsen.

Över ansökningarna har skolöverstyrelsen den 31 augusti 1921
yttrat sig.

Överstyrelsen har därvid erinrat, att den av 1920 års riksdag beslutade höjningen
av anslaget huvudsakligen föranletts av nödvändigheten att höja vederbörande
lärarinnors löner samt att någon sänkning av anslaget därför ej syntes
kunna ifrågasättas. Enligt vad de ansökningarna åtföljande statförslagen för år
1923 utvisade, komme för kurserna en brist att uppstå, som måste täckas med
andra medel än de beräknade terminsavgifterna och statsbidragen.

I fråga om storleken av det anslagsbelopp, som borde begäras för förra
halvåret 1923, har överstyrelsen anfört, att enligt vad års redogörelserna för kurserna
visade, arbetsåret vid kursen vid Ateneum för flickor utgjorde-36 veckor,
varav 20 veckor under vårterminen, och vid kursen i Göteborg 37 Vs veckor,
varav 21 veckor under vårterminen. Beräknat efter undervisuingstidens längd
skulle alltså understödet under förra hälften av år 1923 utgå med 5,000 kronor
till förstnämnda läroanstalt och med 5,040 kronor till den sistnämnda, eller, då
skillnaden vore så obetydlig, med 5,000 kronor till vardera anstalten, det vill säga
med tillhopa 10,000 kronor.

Den uppgift, som fylles av här ifrågavarande två lärarinneutbildningsanstalter,
är av den betydelse för det allmänna, att ingen
tvekan synes mig kunna råda om det berättigade i den gjorda fram -

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 341

ställningen om fortsatt statsunderstöd. Jag tillstyrker alltså förslag
till riksdagen i sådant hänseende.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat föranleddes den av riksdagen år
1920 vidtagna höjningen av statsanslaget till förevarande läroanstalter
främst av behovet att bereda anstalterna någon kompensation
för den jämförelsevis betydande omkostnadsökning, som vållats av en
ofrånkomlig höjning av lärarinnelönerna. Då samma skäl allt fortfarande
kvarstår praktiskt taget oförändrat, synes mig ingen anledning
föreligga att vidtaga någon ändring i statsanslagets storlek.
I fråga om anslagets fördelning på 1923 års båda hälfter ansluter
jag mig till skolöverstyrelsens förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag således, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor
i hushållsgöromål anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—80 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 10,000 kronor, att utgå till styrelsen för
aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm
med högst 5,000 kronor och till Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse likaltdes med högst 5,000
kronor.

32. Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor
i handarbete. Sedan åtskilliga år tillbaka har statsunderstöd
utgått till tre läroanstalter för utbildande av lärarinnor i handarbete,
nämligen högre handarbetslärarinneseminariet vid Maria Nordenfclts
kvinnliga yrkesskola i Göteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola
och seminarium i Stockholm samt föreningen Handarbetets
vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm.
Till ytterligare en dylik utbildninganstalt har statsunderstöd utgått,
nämligen fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala lärarinnekurs i
handarbete. Sistnämnda kurs åtnjuter emellertid numera understöd
från det anslag, som utgår till sagda fackskola i dess helhet.

Det till förstberörda tre läroanstalter utgående understödet utgjorde
för år 1920 6,000 kronor för var och en men höjdes av .1920
års riksdag för år 1921 till högst 8,000 kronor för en var. Även
för år 1922 är understödet bestämt till högst 8,000 kronor för varje
läroanstalt, och i riksstaten äro nämnda understödsbelopp hopförda
till ett förslagsanslag, högst 24,000 kronor.

[141.J

Understöd
åt vissa an
stalter för
utbildande
av lärarinnor
i hand
arbete.

342 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverlcen m. m.

[141.] ^ Förutom nu angivna anslag har riksdagen för varf och ett av

åren 1919, 1920, 1921 och 1922 anslagit medel till beredande av
tillfällig löneförbättring åt lärarinnorna vid sagda tre läroanstalter,
och har det för dem avsedda beloppet för vart och ett av åren 1920,
1921 och 1922 utgjort 8,100 kronor, att utgå med den fördelning’
Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Till jämförelse torde jag böra erinra om att då förslag om ökat
statsunderstöd till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala förelädes

1920 års riksdag, det förutsattes, att vissa minimilöner skulle utgå
till de vid fackskolan anställda lärarinnorna, således även till dem,
som undervisa vid förenämnda, vid fackskolan anordnade lärarinnekurs
i handarbete. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 april 1921
fastställdes sagda minimilöner till, för full tjänstgöring eller 32
veckotimmar, 2,880 kronor i första, 3,264 kronor i andra, 3,648 kronor
i tredje och 4,032 kronor i fjärde lönegraden jämte i viss omfattning
fri kost. För tjänstgöring, som understege 32 veckotimmar
skulle enligt samma beslut minimiavlöningen utgöra 90 kronor för
veckotimme i första, 102 kronor i andra, 114 kronor i tredje och
126 kronor i fjärde lönegraden jämte fri kost såsom nyss angivits.

Från först om förmälda tre läroanstalter hava ansökningar inkommit,
avseende statsanslag; för år 1923. I berörda ansökningar
har framhållits, bland annat, att ökade hyreskostnader, behövlig ökning
av lärarinnelöner samt ökade kostnader på grund av nödvändig
utvidgning av undervisningsplanen gjorde en höjning av statsunderstödet
synnerligen välbehövlig, och har därför hemställts, att
understödet för år 1923 måtte bestämmas till 12,000 kronor för
varje läroanstalt.

Över dessa ansökningar har skolöverstyrelsen den 31 augusti

1921 avgivit utlåtande och därvid huvudsakligen anfört:

Med de avsevärda förhöjningar av lönerna, som de senare åren ägt rum
beträffande även övningslärarinnor vid olika slag av statsunderstödda enskilda
och kommunala läroanstalter, hade lönerna även vid handarbetsseminarierna
givetvis måst höjas utöver det föreskrivna minimibeloppet, 1 krona 50 öre, för
undervisningstimme. Detta hade dock icke kunnat ske utan stora ekonomiska
svårigheter för seminarierna, och trots de löneökningar, som vidtagits, vore
dock ännu lärarpersonalen vid dessa seminarier synnerligen ogynnsamt ställd
i jämförelse med handarbetslärarinnorna vid andra statsunderstödda enskilda
läroanstalter.

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

343

Såsom villkor för statsbidragets erhållande borde föreskrivas samma minimilöner
för lärarinnorna vid dessa seminarier, som för lärarinnorna vid fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala och den merkostnad, som en dylik lönereglering
skulle vålla, borde bestridas av statsmedel. Då staten icke upprättat någon egen
anstalt för utbildning av handarbetslärarinnor, vore det enligt överstyrelsens
mening ett statsintresse, att genom fastställandet av skäliga minimilöner vid dessa
seminarier bereda dem möjlighet att erhålla och behålla verkligt dugande lärarkrafter.
Att undervisningen vid seminarierna hölles på en hög nivå, vore så
mycket nödvändigare, som genom upprättandet av lärlings- och yrkesskolor med
sömnadsundervisning för vuxen kvinnlig ungdom ökade krav komine att ställas
på de vid seminarierna utbildade lärarinnornas kompetens.

Med stöd av från seminarierna inhämtade upplysningar angående antalet
lärarinnor, deras tjänstgöring i veckotimmar och antalet tjänstår för varje lärarinna
hade överstyrelsen beräknat, att för den av överstyrelsen här föreslagna
löneregleringen skulle erfordras en anslagsökning av 2,00U kronor för varje seminarium
eller tillsammans 6,000 kronor. Häri vore dock inräknat det anslag å
3,100 kronor, som riksdagen under de sista åren och även för år 1922 beviljat
till beredande av tillfällig löneförbättring åt seminariernas lärarinnor, vadan den
verkliga ökningen av anslaget till dessa seminarier skulle uppgå till sammanlagt
endast 2,900 kronor. Givetvis borde fortfarande dyrtidstillägg utgå till berörda
lärarinnor.

Överstyrelsen hemställde alltså, att för förra hälften av år 1923
måtte anvisas 15,000 kronor att utgå med högst 5,000 kronor till
var och en av här ifrågavarande tre läroanstalter.

1 en sedermera till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har föreståndarinnan
för Andrea Eneroths seminarium beträffande den av
henne tidigare gjorda framställningen om statsunderstöd anfört vissa
förhållanden, som enligt hennes uppfattning motiverade ett högre
anslag till det av henne ledda seminariet än till de båda övriga
här omnämnda läroanstalterna.

I motsats till sistberörda två seminarier åtnjöte Andrea Eneroths seminarium
icke vissa av vederbörande kommuner medgivna ekonomiska fördelar, och vidare
vore sistnämnda läroanstalt sedan år 1912 organiserad som tvåårig, medan de
båda övriga läroanstalternas kurser omfattade endast tre terminer. Den högre
avdelningen i Andrea Eneroths seminarium vore nämligen uppdelad i tvä parallella
specialkurser, den ena med huvudvikt på praktisk sömnad, den andra på
konstsömnad. Genomginges båda kurserna av en elev, bleve utbildningstiden
alltså fyra terminer. Denna möjlighet till specialisering vore konstitutiv för ifrågavarande
läroanstalt och gåve åt densamma dess särprägel. Klart vore att det
verkade betungande för ekonomien, om blott den ena av de två faktiskt förefintliga
parallellkurserna understöddes.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 22 december 1921 avgivit
förnyat utlåtande.

[141.

[141.]

Departe mentschefen.

344 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

Överstyrelsen framhåller, bland annat, att det av de nytt uppgifter, som i
sistberörda ansökning lämnats, framginge, att den ökade kostnad, som betingades
av en dylik delad linje under senare delen av utbildningskursen, hittills ej motsvarats
av någon förböjning av seminariets statsunderstöd samt att en lönereglering
vid seminariet av den art överstyrelsen tidigare föreslagit och som
givetvis borde omfatta alla vid seminariet anställda lärarinnor, bleve omöjlig att
genomföra, därest ej understöd kunde påräknas för båda de förut omförmälda
parallella kurserna.

Med hänsyn till de i ansökningen berörda förhållandena ansåge överstyrelsen
det skäligt, att anslaget till här ifrågavarande seminarium utginge med
något högre belopp än till de båda övriga seminarierna.

I fråga om det behövliga anslagets storlek har överstyrelsen, under hänvisning
till eu utlåtandet bilagd tablå över lönernas storlek efter genomförd reglering,
beräknat, att — under förut angiven förutsättning av den tillfälliga löneförbättringens
bortfallande — för genomförande av den tillstyrkta löneregleringen
erfordrades, att det hittills utgående anslaget, 8,000 kronor, ökades med 3,000
kronor, eller till 11,000 kronor för år. För förra hälften av år 1923 skulle alltså
erfordras 5,500 kronor, och hemställde överstyrelsen alltså om förslag till riksdagen
i enlighet härmed.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag mig böra tillstyrka,
att statsunderstöd allt fortfarande ma utgå till här ifrågavarande
tre handarbetslärarinneseminarier. Den plats, dessa läroanstalter
intaga inom vårt undervisningsväsen, är som bekant betydelsefull,
då ju hittills ingen anordning genom statsmakternas försorg vidtagits
i syfte att helt eller delvis fylla nämnda läroanstalters uppgift.
Det måste således sägas vara ett statsintresse av ej oväsentlig vikt,
att berörda lärarinneutbildningsanstalter äga möjlighet att allt fort
utöva sin verksamhet. En viktig förutsättning härför är tydligen,
att anstalterna kunna erbjuda sina lärarinnor sådana avlöningsförmåner,
att goda krafter vinnas för undervisningen. Det är ock främst
denna synpunkt, som i förevarande ärende framhävts av skolöverstyrelsen
och som varit bestämmande för omfattningen av överstyrelsens
slutliga hemställan.

Såsom framgår av överstyrelsens nyss återgivna yttrande, har
nämligen överstyrelsen begränsat den av handarbetslärarinnesominarierna
gjorda ansökningen om ökat statsunderstöd därhän, att ökningen
skulle motsvara vad som erfordrades för att bringa lärarinnornas
minimiavlöning till samma nivå som i fråga om lärarinnorna
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Ökningen skulle för ernående härav icke behöva sättas till

345

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

högre belopp än 2,000 kronor för en var av Maria Nordenfelts yrkos- [141.|
skola samt Handarbetets vänners och Hulda Lundins läroanstalt,
vadan anslaget till var och en av dem bordo bestämmas till 10,000
kronor för år. Beträffande Andrea Eneroths seminarium skulle enligt
skolöverstyrelsens beräkningar det erforderliga anslaget utgöra 11,000
kronor. Samtidigt skulle enligt överstyrelsens förslag det hittills utgående
anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarinnorna vid do
tre läroanstalterna försvinna.

Detta överstyrelsens förslag biträder jag. Genom bifall till detsamma
skulle garanti kunna erhållas, att lärarinnorna vid här ifrågavarande
tre läroanstalter erhölle samma minimiavlöning som lärarinnorna
vid berörda fackskola. Den likställdhet i förevarande hänseende
mellan ifrågavarande lärarinneutbildningsanstalter, som på
detta sätt bleve möjlig, är, synes det mig, så mycket mer påkallad,
som, på sätt jag förut anfört, alla dessa anstalter leda till samma
mål och samma kompetensvärde enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12
september 1919 tillkommer godkänt avgångsbetyg från var och en
av dem. Det högre anslag, som enligt överstyrelsens sista förslag
skulle utgå till Andrea Eneroths seminarium, är enligt min mening
fullt motiverat av de förhållanden, som i sådant hänseende åberopats,
och jag tillstyrker därför jämväl detta förslag.

Som synes kan den totala kostnadsökningen begränsas till ett
jämförelsevis ringa belopp, 3,900 kronor för alla tre läroanstalterna,
i det att, som nyss nämnts, det särskilda anslaget till tillfällig löneförbättring
ej längre skulle utgå. I först angivna förhållande har
jag funnit en ytterligare anledning att tillstyrka överstyrelsens förslag.

För förra hälften av år 1923 bör i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag halva årsanslaget utgå, alltså tillhopa 15,500 kronor.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till understöd enligt de bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela, åt vissa anstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 15,500 kronor, att utgå
med högst 5,000 kronor till eh var av Maria
Nordenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg samt
föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lun Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 44

346 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

dins högre slöjdseminarium i Stockholm och med
högst 5,500 kronor till Andrea Eneroths handarbetsskola
och seminarium i Stockholm.

[142.] 33. Dyrtidstillägg åt vissa lärarinnor vid fackskolan för

Dyrtidstiii- huslig ekonomi i Uppsala m. fl. I proposition (nr 344) till 1921
lärarinnor’* åxs riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen dels medgiva, att åt
vid facksko- vissa lärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt
^ekonomM8 vid högre handarbetslärarinneseminariet vid Maria Nordenfelts kvinnUppsaiam.
fl. liga yrkesskola i Gröteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola och
seminarium i Stockholm samt föreningen Handarbetets vänners och
Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm finge från och
med år 1921 utgå dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med de allmänna
grunder, som gällde beträffande dyrtidstillägg åt övningslärare
vid privatläroverk, och jämlikt de närmare föreskrifter, som
Kungl. Maj:t kunde för tillämpning av sagda grunder finna erforderliga,
dels förklara, att under år 1922 tills vidare och intill dess
beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna
för dyrtidstillägg åt här ifrågavarande lärarinnor skulle bestridas,
härför erforderliga belopp finge utgå av det anslag, som vid sidan
av huvudtitlarna krm de varda av riksdagen beviljat såsom avsättning
å 1922 års riksstat till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt statens befattningshavare och pensionärer m. fl.

Därjämte hemställde Kungl. Maj:t att till bestridande av kostnaderna
för dyrtidstillägg åt sagda lärarinnor måtte anvisas på tillläggsstat
för år 1921 ett förslagsanslag å 60,000 kronor.

Riksdagen biföll Kungl Maj:ts förslag med den ändring, att för
lärarinna vid omförmälda fackskola dyrtidstillägg finge utgå allenast
å hälften av den för varje fall bestämda minimiavlöningen, varjämte
riksdagen i samband härmed bestämde det för ändamålet erforderliga
förslagsanslagets storlek till 50,000 kronor.

Grenom beslut den 26 september 1921 fastställde Kungl. Maj:t
bestämmelser beträffande dyrtidstillägg åt ifrågavarande lärarinnor
i överensstämmelse med riksdagens därom fattade beslut ävensom,
efter sköldverstyrelens hörande, föreskrifter i fråga om dyrtidstillläggets
beräkning, rekvisition och utbetalning m. m.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen, med
framhållande att anslag för beredande av dyrtidstillägg åt här ifrå -

1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m. 347

gavarande lärarinnor alltjämt voro erforderligt, hemställt om förslag
till riksdagen att för ändamålet bevilja å tilläggsstat för år 1922
ett anslag av 50,000 kronor.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att, för så vitt dyrtidstillägg
kommer att utgå till de lärarinnor vid enskilda läroanstalter,
åt vilka dylikt tillägg hittills beviljats, dyrtidstillägg för
nämnda tid bör tilldelas jämväl vissa lärarinnor vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala och vid förenämnda tre handarbetslärarinneseminarier.
Som nämnts bär riksdagen för sistberörda ändamål
anvisat ett särskilt förslagsanslag.

Då emellertid frågan om dyrtidstillägg till nu berörda lärarinnor
torde böra ses i samband såväl med spörsmålet om dyrtidstillägg
åt kommunala och enskilda läroanstalters lärarpersonal över
huvud taget som med frågan om dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, men utredningen för dessa spörsmåls bedömande
ännu icke är fullt avslutad, lärer det nu förevarande anslagsäskandet
tills vidare ej kunna slutligt prövas.

Hänsyn till detta anslagsbehov bör emellertid tagas icke blott
vid beräkning av de belopp, som böra äskas a tilläggsstat för år

1922, utan även — i anslutning till vad som är avsett beträffande statens
befattningshavare och lärarpersonalen vid omförmälda läroanstalter
— vid uppgörande av förslag till riksstat för förra halvåret

1923. Verkställda beräkningar hava visat, att för ändamålet torde
behövas å 1922 års tilläggsstat ett belopp av 40,000 kronor samt å
1923 års halvårsbudget ett belopp av 17,000 kronor.

Till frågan om äskande av anslag för ändamålet å 1922 års
tilläggsstat skall jag senare i dag återkomma. Nu hemställer jag
allenast, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående dyrtidstillägg
åt vissa lärarinnor vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala samt vid tre läroanstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete, för
ändamålet i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 beräkna på extra stat ett förslagsanslag av

17,000 kronor.

[142.]

Departe

mentschefen.

348 1922. Åttonde huvudtiteln: De allmänna läroverken m. m.

di^åfmrar 34. Resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läro personalen

anstalter. Sedan åtskilliga år tillbaka har riksdagen årligen beläroanstake^
ails^ag till resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läro ''

anstalter. Anslaget, som alltjämt varit uppfört på extra stat, uppgick
för år 1920 till 9,000 kronor men höjdes i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag av 1920 års riksdag för år 1921 till 18,000 kronor
och är med sistnämnda belopp uppfört även å 1922 års stat.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen hemställt
om förslag till riksdagen om beviljande för ändamålet av enahanda
anslag även för år 1928.

memscheTeu Under hänvisning till vad jag tidigare i dag anfört i fråga om
'' förslag till riksdagen om anvisande av medel till resestipendier, anser
jag mig icke böra ifrågasätta äskande av medel till här ifrågavarande
resestipendier hos 1922 års riksdag.

Reses ti pen- 35 Resestipendier och studieunderstöd åt vissa före nip|»

pnK A

studieunder- ståndarinnor och lärarinnor i hushållsgöromål. Riksdagen har
Sföres&tånda8a un<^er åtskilliga år på extra stat beviljat anslag dels till resestipenrinnor
och dier, dels ock till understöd vid fortsatta studier åt föreståndarinnor
^hushålla ’ oc^ lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi
göromål, ävensom åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter. I anledning
av Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1920 års riksdag dels höja det för
nu angivna ändamål för år 1921 utgående anslaget med 2,000 kronor
till 4,000 kronor, dels ock ändra anslagets beteckning så, att
detsamma skulle vara avsett till resestipendier och till studieunderstöd
åt föreståndarinnor och lärarinnor i liushållsgöromål vid de
under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna. Även för
år 1922 utgår anslaget med sistnämnda belopp, 4,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen hemställt
om förslag till riksdagen om beviljande av medel för ifrågavarande
ändamål för år 1923.

Departe- Under åberopande av vad jag under näst föregående punkt an mentschefen

1 « o o i

'' fort, anser jag, att förslag till riksdagen om beviljande å övergångsbudgeten
för förra hälften av år 1923 av medel för nu ifrågavarande
resestipendier icke bör ifrågakomma.

1922 Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

349

I. Folkundervisningen.

Anstalter för lärarutbildning.

Folkskoleseminarier.

1. Nya ordinarie tjänster. Jämlikt riksdagens beslut äro [143.]
för närvarande folkskoleseminarierna i Luleå, Karlstad, Umeå, Linköping,
Skara och Landskrona under utvidgning till dubbelsemmarier.
Av dessa komma seminarierna i Karlstad och Umeå att från
och med höstterminen 1921 omfatta parallell avdelningar till samtliga
klasser. Enahanda blir förhållandet med seminarierna i Luleå
och Linköping från och med höstterminen 1922. De övriga båda
seminarierna komma först senare att erhålla full uppsättning av
parallellavdelningar.

Vad beträffar byggnader för ifrågavarande läroanstalter har beslut
av riksdagen fattats angående nybyggnader för seminarierna i
Luleå, Karlstad och Umeå. Den för seminariet i Luleå avsedda
nvbyggnaden är under år 1921 färdigställd och tagen i bruk, nybyggnaden
för seminariet i Karlstad torde bliva fullbordad under förra
hälften av år 1923. Den för seminariet i Umeå avsedda nya byggnaden
lär däremot ej bliva färdig till inflyttning förrän under år 1924.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag medgav 1921 års riksdag,
att vid folkskoleseminarierna finge från och med den 1 januari 1922
upprättas dels 4 lektorstjänster, fördelade mellan de särskilda seminarierna,
på sätt Kungl. Maj:t funne gott bestämma, dels ock 2
övningsskollärartjänster. Genom beslut den 22 juni 1921 föreskrev
Kungl. Maj:t, dels att av berörda lektorstjänster 1 skulle inrättas
vid vartdera av folkskoleseminarierna i Karlstad och Umeå samt 2
vid folkskoleseminariet i Luleå, dels ock att förenämnda 2 övningsskollärartjänster
skulle inrättas vid folkskoleseminariet i Stockholm.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu skolöverstyrelsen gjort
framställning om uppförande från och med år 1923 på ordinarie

350 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[143.] stat av 7 nya lektorstjänster vid seminarierna i Linköping, Karlstad,
Umeå och Luleå, 1 ny musiklärartjänst, 1 ny gymnastiklärartjänst,
1 ny lärartjänst i manlig slöjd och 3 nya övningsskollärartjänster
vid seminariet i Karlstad samt 3 nya övningsskollärartjänster vid
seminariet i Luleå.

Beträffande nyssnämnda tjänster har överstyrelsen anfört bland
annat:

Vad angår behovet av nya ordinarie lärarkrafter vill överstyrelsen vidare
erinra, att vid ett dubbelseminarium erfordras ett antal av 5 lektorstjänster utöver
det för enkelseminarium erforderliga. Jämte redan inrättade lektorstjänster
skulle alltså för seminariet i Luleå krävas ytterligare 3 och för vartdera av seminarierna
i Karlstad och Umeå ytterligare 4 nya tjänster. Vidare torde det,
med hänsyn till det förestående överförandet av dubbelseminariet i Linköping å
ordinarie stat, få anses vara till synnerligt gagn för verksamheten därstädes, om
redan från och med den 1 januari 1923 åtminstone en av de vid nämnda seminarium
sedermera erforderliga tjänsterna kunde besättas med ordinarie innehavare.
Då det ur rekryteringssynpunkt är fördelaktigt, att tillsättningen av de
under de närmaste åren erforderliga tjänsterna fördelas å en något längre tid,
har överstyrelsen ansett sig böra till upprättande ifrågasätta en ny tjänst jämväl
vid folkskoleseminariet i Linköping. För undvikande av att på så sätt ett alltför
stort antal tjänster skulle komma att vid nämnda tidpunkt besättas med ordinarie
innehavare och möjligheterna till urval därigenom skulle alltför mycket
begränsas, synes vid en sådan anordning lämpligen antalet av de vid folkskoleseminarierna
i Luleå, Karlstad och Umeå till nyinrättande föreslagna lektorstjänsterna
kunna sättas till respektive 2, 3 och 1. Det sammanlagda behovet av
nya tjänster den 1 januari 1923 skulle således uppgå till 7.

Vidkommande därefter behovet av övriga lärarkrafter vill överstyrelsen framhålla,
att de till erhållande av nya ordinarie stater föreslagna seminarierna i Karlstad
och Luleå påkalla omedelbar förstärkning jämväl i fråga om uppsättningen
av övningslärare och lärare i övningsskolan, varjämte avlöningen för andra
övningslärare bör böjas till den för lärare vid dubbelseminarium stadgade.

I sådant avseende får överstyrelsen erinra, att vid de manliga dubbelseminarierna
finnas uppförda å ordinarie stat avlöningar för 2 lärare i musik, 2 lärare
i gymnastik med lek och idrott, 2 lärare i manlig slöjd samt 7 å 8 lärare
i övningsskolan.

Vid seminariet i Karlstad finnes för närvarande en lärare i musik, en lärare
i gymnastik med lek och idrott, en lärare i manlig slöjd samt 4 lärare i övningsskolan.
Ytterligare skulle erfordras: en lärare i musik, en lärare i gymnastik
med lek och idrott, en lärare i manlig slöjd samt 3 lärare i övningsskolan.

Staten för seminariet i Luleå upptager bland annat en lärare i musik, eu
lärare i gymnastik med lek och idrott, 2 lärare i manlig slöjd samt 4 lärare i
övningsskolan. Vid detta seminarium skulle sålunda erfordras ytterligare: en lärare
i musik, en lärare i gymnastik med lek och idrott samt 3 lärare i övningsskolan.

Ehuru starka skäl föreligga för att jämväl vid seminarierna i Linköping

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 351

och Umeå ifrågasätta upprättande redan från och med år 1923 av åtminstone en [143.
del av do nya ordinarie övningslärar- och övningsskollärartjänster, vilka inom de
allra närmaste åren måste uppföras å ordinarie stat, anser sig överstyrelsen icke
nu böra påkalla eu sådan anordning med hänsyn till de stora krav på nya tjänster
vid folkskoleseminariema, som måste föreläggas 1922 års riksdag.

Då det vidare icke synes överstyrelsen möjligt att nu säkert avgöra, huruvida
den Barnundervisning av manliga och kvinnliga elever, som vid folkskoleseminariet
i Luleå begynts från och med läsåret 1919—1920, bör utvecklas till
den för detta seminarium normala, och det sålunda icke låter sig slutgiltigt be
döma, om gymnastik- och musiklärartjänsterna böra besättas med manlig eller
kvinnlig innehavare, finner överstyrelsen försiktigheten bjuda, att med dessa befattningars
uppförande å ordinarie stat må anstå ytterligare något år.

De erforderliga tjänsterna måste kunna besättas med ordinarie innehavare i
så god tid under år 1923, att dessa kunna börja sin tjänstgöring vid ingången
av läsåret 1923—1924. Med hänsyn härtill föreligger bestämt behov av nödiga
medels anvisande från och med den 1 januari 1923, då, för den händelse anslagsfrågan
först vid 1923 års riksdag upptages till avgörande, tjänsterna icke
skulle kunna vara besatta förrän tidigast i slutet av år 1923 och därmed syftet
med anordningen i väsentlig mån förfelas.

För seminarierna i Karlstad och Luleå skulle sålunda behovet av nya ordinarie
övningslärartjänster gestalta sig på följande sätt: en lärare i musik, en
lärare i gymnastik med lek och idrott samt en lärare i manlig slöjd. I övningsskolorna
krävas ytterligare 6 lärare.

För ifrågavarande nya tjänster erfordras för hela år 1923 anslag med 5,800
kronor för varje lektorstjänst eller för 7 tjänster 40,000 kronor, för en musiklärartjänst
3,5li) kronor, för en gymnastiklärartjänst 3,380 kronor, för en slöjdlärartjänst
2,940 kronor, för 6 övningsskollärartjänster, samtliga beräknade för
manliga innehavare, efter 3,400 kronor för varje, 20,400 kronor, eller tillsammans
70,830 kronor. Då vidare avlöningen för teckningslärartjänsterna vid berörda
båda seminarier böra likställas med de för teckningslärare vid dubbelseminarium
stadgade, erfordras härför ytterligare ett belopp av 3,120 kronor (2 X [3510 1950]).

Och slutligen bör för lärarna i trädgårdsskötsel beräknas vid folkskoleseminariet
i Karlstad det arvode av 800 kronor, som hittills föreskrivits böra vid dubbelseminarium
utgå utöver den stadgade lönen till sådan lärare vid enkelseminarium,
och vid folkskoleseminariet i Luleå med hänsyn till det där föreliggande mindre
arbetet ett belopp av 600 kronor, tillhopa 1,400 kronor.

Det belopp, varmed reservationsanslaget till folkskoleseminariema sålunda
av nu berörda anledning bör höjas, utgör alltså 75,350 kronor, och torde den för
tiden 1 januari—30 juni 1923 erforderliga höjningen böra beräknas till halva
detta belopp, 37,675 kronor.

Under normala förhållanden skulle jag icke tvekat att förorda m Departe^
bifall till skolöverstyrelsens ovannämnda förslag. Under nuvarande mentsc eeu''
bekymmersamma ekonomiska omständigheter har jag ansett mig
böra taga under övervägande, huruvida icke överförandet till ordinarie
stat av de för ifrågavarande seminarier nödvändiga tjänsterna

352 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[143.] skulle kunna försiggå i ett något långsammare tempo än det överstyrelsen
tänkt sig.

Jag har därvid kommit till följande resultat. Vid inrättandet
av nya ordinarie tjänster synes mig någon hänsyn böra tagas jämväl
till den tid, då de nya byggnaderna för vederbörande seminarium
äro färdiga att tagas i bruk och då ny stat för seminariet, innefattande
jämväl omkostnadsstat, sålunda kan fastställas. Ur denna synpunkt
synas seminarierna i Linköping och Umeå nu kunna i förevarande
hänseende lämnas ur räkningen. Vad sedan beträffar seminarierna
i Karlstad och Luleå, vilka tillsamman kräva 10 nya
ordinarie lektorstjänster utöver de ordinarie lektorstjänster, som finnas
vid dessa seminarier i deras egenskap av enkelseminarier, hava
redan 1 ny lektorstjänst inrättats vid det förra och 2 vid det senare.
Med hänsyn därtill, att nybyggnaden vid seminariet i Karlstad
blir färdig först under vårterminen 1923, torde endast 3 av de
återstående 7 lektorstjänsterna böra inrättas såsom ordinarie från
och med ingången av år 1923. Dessa tjänster skulle lämpligen kunna
fördelas så, att 2 komma på seminariet i Luleå och 1 på seminariet
i Karlstad. Framställning om uppförande av de 4 övriga lektorstjänsterna
på ordinarie stat torde kunna uppskjutas till 1923
års riksdag.

Även vad angår övningslärartjänsterna vid de båda sistnämnda
seminarierna anser jag mig böra i någon mån avvika från skolöverstyrelsens
förslag. Sålunda torde det kunna anstå med inrättandet
vid seminariet i Karlstad av de utav överstyrelsen föreslagna nya
ordinarie tjänsterna i gymnastik med lek och idrott samt i manlig
slöjd. Däremot vill jag förorda inrättandet vid samma seminarium
från och med ingången av år 1923 av den nya ordinarie lärartjänst
i musik, varom överstyrelsen gjorde framställning redan i skrivelse
den 31 augusti 1920.

Likaledes kan jag icke underlåta att tillstyrka bifall till skolöverstyrelsens
förslag om inrättande av 3 nya övningsskollärartjänster
vid vartdera av de båda seminarierna. Till stöd härför åberopar
jag min företrädares i ämbetet yttrande till det vid 1921 års
statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 7 januari 1921 (punkt 158, sid. 486 och 487),
angående inrättande av 2 nya övningsskollärartjänster vid folkskoleseminariet
i Stockholm, i vilket yttrande, i vad det avser semina -

353

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

riernas övningsskolor och deras lärare i allmänhet, jag kan till fullo [143.]
instämma.

Vad slutligen vidkommer överstyrelsens förslag om höjande av
avlöningen för teckningslärartjänsterna vid berörda två seminarier
till samma belopp, som äro stadgade för teckningslärare vid dubbelseminarium,
ävensom av arvodet för lärarna i trädgårdsskötsel med
800 kronor vid seminariet i Karlstad och 600 kronor vid seminariet
i Luleå, kan jag så mycket hellre ansluta mig till detsamma, som
det icke innebär någon ökning av statens utgifter. En ordinarie
teckningslärare vid ett enkelseminarium, som meddelar undervisning
även i 4 parallellavdelningar, ägor nämligen enligt 1918 års riksdags
beslut för den sistnämnda undervisningen uppbära samma arvode
för veckotimme, som han uppbär för veckotimme å den ordinarie
tjänsten, och antalet veckotimmar vid ett enkelseminarium
med 4 parallellavdelningar är detsamma som vid ett dubbelseminarium.
På liknande sätt förhåller det sig med avlöningen åt lärare
i trädgårdsskötsel. Till sådan lärare utgår vid vart och ett av de
nuvarande dubbelseminarierna, utöver den ordinarie avlöningen, ett
särskilt tilläggsarvode av 800 kronor, och för dylik lärare vid enkelseminarium
med 4 parallellavdelningar har beräknats samma tilläggsarvode
utom vid seminariet i Luleå, där til läggsarvodet för undervisningen
vid parallellavdelningarna på grund av trädgårdens mindre storlek
och den kortare tiden för trädgårdsarbetet beräknats till 600 kronor.

Under förutsättning av bifall till skolöverstyrelsens förslag skulle
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna komma att höjas med
75,350 kronor för helt år.

Med den av mig föreslagna reduceringen av antalet nya ordinarie
tjänster skulle den av överstyrelsen beräknade höjningen för
helt år minskas med följande belopp:

för 4 lektorstjänster ä 5,800 kronor............ kronor 23,200: —

» 1 gymnastiklärartjänst.................... » 3,380: —

» 1 lärartjänst i manlig slöjd.............. »_2,940: —

Kronor 29,520: —

Sagda reservationsanslag bör således höjas för helt år med 45,830
kronor och för förra halvåret 1923 med halva beloppet eller 22,915 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

[144.]

Nya omkostnadsstater

för dulilielseminarierna

i Karlstad
och Luleå.

354 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

a) för beredande av medel att från och med
den 1 januari 1923 vid folkskoleseminarierna upprätta
ytterligare dels 3 nya lek törstjänst er, dels
en lärartjänst i musik, dels ock 6 övningsskollärartjänster,
samtliga tjänster fördelade mellan de sär •

skilda seminarierna på sätt Kungl. Maj:t finner

gott bestämma, samt för ökande av do till vederbörande
lärare i teckning och trädgårdsskötsel vid
folkskoleseminarierna i Karlstad och Luleå utgående
avlöningar höja den i det gemensamma ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarier
ingående posten: Folkskoleseminarierna med
45,830 kronor,

b) av nämnda höjning i riksstaten för tiden
1 januari—30 juni 1923 beräkna halva beloppet
eller 22,915 kronor.

2. Nya omkostnadsstater för dubbelseminarierna i Karlstad
och Luleå. Såsom jag i annat sammanhang erinrat, kommer
utvidgningen till dubbelseminarier av folkskoleseminarierna i Luleå,
Linköping, Karlstad och Umeå att vara fullt genomförd beträffande
seminarierna i Karlstad och Umeå med höstterminen 1921 och beträffande
de två övriga med höstterminen 1922. Enligt hittills tilllämpad
ordning skulle dessa seminarier erhålla nya ordinarie stater
med budgetåret närmast efter det, då samtliga klasser fått parallellavdelningar.
Med hänsyn därtill att byggnaderna för seminariet i
Umeå icke lära kunna tagas i bruk förr än tidigast år 1924 och
byggnadsfrågan beträffande seminariet i Linköping ännu icke blivit
avgjord, vadan de framtida driftskostnaderna för ifrågavarande båda
seminarier icke nu låta sig bedömas, synes det emellertid böra anstå
med fastställande av nya ordinarie stater för dessa läroanstalter och
för driften erforderliga medel fortfarande utgå av anslag å extra stat
till parallellavdelningar. Seminariet i Luleå har däremot redan
under år 1921 tagit i anspråk deri nya byggnaden, och den för
seminariet i Karlstad under uppförande varande byggnaden beräknas
bliva färdigställd under förra delen av år 1923.

Nu har skolöverstyrelsen föreslagit, att sistnämnda två seminarier
skulle från och med år 1923 uppföras såsom dubbelseminarier å ordinarie
stat och därvid anfört bland annat:

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningm. 355

Överstyrelsen har från vederbörande rektorer infordrat uppgifter rörande
anslagsbehovet å ordinarie stat. I detta sammanhang vill överstyrelsen uppehålla
sig vid anslagsbehoven för andra ändamål än ordinarie lärares avlöning och framlägga
beräkningar beträffande av utvidgningen påkallade förhöjningar av olika
anslagsposter i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.

Enligt av rektor A. Olsson lämnade uppgifter beräknas följande belopp vara
erforderliga för bestridande av expensutgifterna under år 1923.

Expeditions- och tryckningskostnader.....................kronor 3,500

Uppvärmning, belysning, vatten......................... » 21,000

Betjäning och renhållning............................. » 7,500

Böcker, undervisningsmateriell och inventarier .............. » 4,800

Materialier för undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd samt

hushållsgöromål.................................. » 3,500

Trädgårdens underhåll och skötsel....................... » 4,000

Materiell för lek och idrott.............................. » 200

Särskilda kurser och föreläsningar ....................... » 200

Tillfälliga utgifter .......................... *_500

Tillsammans kronor 45,200

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 31 december 1920 fastställdes för år 1921
en omkostnadsstat för seminariet i Karlstad å sammanlagt 20,400 kronor. Ä
parallellavdelningarnas stat för år 1922 har beräknats för förevarande ändamål
24,400 kronor. Summan av de båda nu nämnda beloppen utgör 44,800 kronor.
Det av rektor framställda förslaget innebär sålunda en höjning därutöver med
400 kronor.

Rektor O. L:son Högsby har till överstyrelsen ingivit följande beräkning av
de för bestridande av seminariets utgifter för expenser erforderliga medel.

Expeditions- och tryckningskostnader.....................kronor 3,000

Uppvärmning och belysning.........*.................. » 20,000

Betjäning och renhållning ............................. » 8,500

Böcker, undervisningsmateriell och inventarier............... » i 4,000

Materiell för undervisning i slöjd och hushållsgöromål........ » 3,000

Trädgårdens underhåll och skötsel....................... » 3,000

Materiell för lek och idrott ... ......................... » 400

Särskilda kurser och föreläsningar....................... » 200

Tillfälliga utgifert .......................... »_350

Tillsammans kronor 42,450

För ändamålet utgår under år 1921 enligt Kungl. Maj:ts brev den 31 december
1920 ett belopp av 32,550 kronor. Å parallellavdelningarnas stat för år
1922 har för motsvarande ändamål beräknats 20,855 kronor. Båda beloppen utgöra
tillhopa 53,405 kronor. Det av rektor ifrågasatta anslaget innebär sålunda
en minskning med 10,955 kronor. Denna kommer övervägande på posterna för
uppvärmning och belysning m. m.

Motsvarande omkostnader för dubbelseminarierna i Uppsala, Lund, Göteborg
och Falun äro för år 1921 fastställda till respektive 37,060 kronor, 47,570 kronor,
34,480 kronor och 38,320 kronor.

[144.]

Expenser.

Seminariet

Karlstad.

Seminariet
i Luleå.

[144.]

Timlärar timmar.

Lärare i övningsämnen.

356 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Det synes överstyrelsen uppenbart, att beträffande nu förevarande läroanstalter
lämpligen bör förfaras på enahanda sätt som i fråga om övriga seminarier,
nämligen så, att Kungl. Maj:t årligen fördelar den för här förevarande
ändamål avsedda delen av reservationsanslaget mellan de olika seminarierna och
hos riksdagen allenast utverkar erforderlig höjning av sagda reservationsanslag.

Under behörigt hänsynstagande till övriga dubbelseminariers anslagsbehov
har överstyrelsen ansett sig böra beräkna de olika posterna för seminarierna i

Karlstad och Luleå på följande sätt:

Karlstad Luleå

Expeditions- och tryckningskostnader..............kronor 3,000 3,000

Uppvärmning och belysning .................... » 17,000 18,000

Betjäning och renhållning ...................... » 6,500 8,000

Böcker, undervisningsmateriell och inventarier........ » 4.800 4,000

Materialier för undervisningen i slöjd och hushållsgöromål » 3,000 3,000

Trädgårdens underhåll och skötsel................ » 3,500 3,000

Materiell för lek och idrott...................... » 200 300

Särskilda kurser och föreläsningar................ » 200 2(»0

Tillfälliga utgifter .................. > 500 500

Tillsammans kronor 38,700 40,000

Det enligt anförda beräkning erforderliga beloppet utgör sålunda för seminariet
i Karlstad 38,700 kronor och för seminariet i Luleå 40,000 kronor, vilket
ganska nära överensstämmer med den av Kungl. Maj:t fastställda slutsumman i
omkostnadsstaterna för seminarierna i Falun, och, om hänsyn tages till trädgårdens
olika storlek, Göteborg. Seminariet i Lund har hittills nödgats för uppvärmningen
utgiva så betydande belopp, att det icke synes överstyrelsen rimligt
att lägga omkostnaderna vid sagda seminarium till grund för beräkningen av
samma kostnader vid här ifrågavarande seminarier. Statens höjande till ovan
angivna belopp påkallar en förhöjning av reservationsanslaget med 25,750 kronor.

Vad därefter angår behovet av medel för bestridande av kostnaderna för
timlärartimmar i kunskapsämnen, vill överstyrelsen erinra, att i samband med
framläggande av förslag till hithörande förhållandens ordnande vid seminarierna
i Uppsala, Falun och Lund överstyrelsen beräknade antalet erforderliga sådana
timmar vid vart och ett av nämnda seminarier till 15 och tillika uttalade, att anslaget
i fråga icke borde uppföras på varje seminariums stat utan, i likhet med
vad som eljest i sådant hänseende tillämpades, årligen anvisas inom ovan angivna
gräns, enär behovet av olika anledningar kunde växla från år till år, vilken anordning
av Kungl. Maj:t och riksdagen blev godtagen. Överstyrelsen finner icke
skäl föreligga att nu ifrågasätta annan ordning utan beräknar, att för vart och
ett av seminarierna i Karlstad och Luleå erfordras anslag för 15 timlärartimmar
i kunskapsämnen, tillsammans 30 timmar. Den behövliga ökningen av här förevarande
del av reservationsanslaget kommer att för 30 timlärartimmar å 140
kronor uppgå till 4,200 kronor.

Vidkommande vidare behövliga anslag för avlönande av extra ordinarie och
timlärare i övningsämnen bör anslaget för de båda nu ifrågavarande seminarierna
beräknas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som senast år 1918 ägde rum

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

357

i fråga om seminarierna i Uppsala, Lund och Falun, till grund för riksdagens
prövning av anslagsbehovet lades då följande timtal:

Uppsala och
Lund vartdera

12 timmar

27
26

28
16

Falun

14 timmar
26 »

24 »

14 »

20 »

32 »

Luleå

Summa

teckning................................

musik..................................

gymnastik med lek och idrott................

manlig slöjd............................

kvinnlig » ............................

hushållsgöromål .........................

Efter överstyrelsens mening torde, i betraktande av att en lärartjänst i musik
och en lärartjänst i manlig slöjd föreslås till upprättande från och med den 1
januari 1923 vid seminariet i Karlstad, behovet av timlärartimmar vid seminarierna
i Karlstad och Luleå utgöra

Karlstad

teckning....................................

musik.....................................

gymnastik med lek och idrott ................... 7

kvinnlig slöjd................................ 10

hushållsgöromål.............................. 0

Enligt gällande avlöningsbestämmelser utgår arvode till manlig lärare i teckning,
musik och gymnastik med lek och idrott med 130 kronor i första lönegraden.
Med’ hänsyn till ovissheten huru i framtiden förhållandena kunna komma att
gestalta sig beträffande det nu såsom samseminarium anordnade seminariet i Luleå,
torde samtliga här ifrågavarande timmar böra beräknas för manlig innehavare.
Enligt ovanstående översikt skulle de i ämnena teckning, musik och gymnastik
med lek och idrott erforderliga timmarnas antal uppgå till 24 +27 + 33=84. Det
behövliga beloppet för arvoden utgör alltså 10,920 kronor. Timarvodet för lärarinna
i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål utgår med 90 kronor för veckotimme,
alltså erfordras för beräknade 47 timmar ett belopp av 4,230 kronor.

Tillsammans skulle för senast berörda ändamål krävas ett belopp av 15,150

Arvodet åt seminarieläkare utgör, jämlikt beslut av 1920 års riksdag vid
enkelseminarier 1,400 kronor, vid dubbelseminarier 2,400 kronor. Vid vartdera
seminariet påkallas sålunda härav en förhöjning med 1,000 kronor, tillsammans

2,000 kronor. Då posten för närvarande är upptagen med ett belopp av 25,000
kronor, bör den alltså höjas till 27,000 kronor.

Arvodet till bibliotekarie utgår enligt beslut av samma riksdag med 500
kronor vid enkelseminarium och med 900 kronor vid dubbelseminarium. Den
erforderliga förhöjningen utgör således 800 kronor, vadan posten bör höjas från
9,100 kronor till 9,900 kronor.

Beträffande arvodet åt skrivbiträde å rektorsexpeditionen, vilket enligt av
riksdagen bestämda allmänna grunder fastställes av överstyrelsen, har riksdagen
vid beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet förutsatt, att arvodet utgår med
400 kronor vid enkelseminarium och med 600 kronor vid dubbelseminarium.
Enär posten biträden vid seminariernas rektorsexpeditioner för närvarande upp -

[144.]

Arvoden till
läkare, bibliotekarie
och
skrivbiträde.

1144.]

Sammanfatt ning.

Departe mentschefen.

358

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

förts med ett belopp av 6,800 kronor, torde förhöjningen böra utgöra 400 kronor
och posten alltså fastställas till 7,200 kronor. Efter enahanda grunder beräknade
belopp hava hittills utgått å anslaget till parallellavdelningar.

Den höjning för år räknat, som reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
bör undergå i anledning av här ifrågasatta överflyttande av parallellavdelningarna
vid folkskoleseiniuarierna i Karlstad och Luleå å ordinarie stat, framgår
av nedanstående översikt:

Expensmedel för folkskoleseminariema i Karlstad och Luleå .... kronor 25,750

Timlärartimmar i läsämnen ........................ » 4 200

» » övningsämnen......................... » 15,150

Posten arvoden åt seminarieläkare ...................... » 2 000

» » » seminariebibliotekarier .................. » ''gop

* » » biträden vid seminariernas rektorsexpeditioner » 400

kronor 48,300

Sammanlagt erfordras alltså för hela året 1923 en förhöjning med 48,300
kronor. Härav torde för tiden 1 januari—30 juni 1923 böra ''beviljas halva beloppet
24,150 kronor. Överstyrelsen vill härvid erinra, att anslag, beräknat efter
motsvarande grunder, hittills utgått å anslaget till parallellavdelningar, vilket sålunda
samtidigt undergår en väsentlig minskning.

Av skäl, som i det föregående angivits, torde seminarierna i
Karlstad och Luleå böra uppföras på ordinarie stat såsom dubbelseminarier
från och med år 1928.

Vad då först angår det av skolöverstyrelsen framställda förslaget
till omkostnadsstater synas mig de av överstyrelsen föreslagna beloppen
för uppvärmning och belysning kunna för vartdera seminariet
minskas med 5,000 kronor till respektive 12,000 och 13,000 kronor.
Däremot har jag icke något att invända mot den av överstyrelsen
beräknade kostnaden för arvoden åt timlärare i läsämnen.

Vad beträffar det av överstyrelsen upptagna beloppet för arvoden
åt timlärare i övningsämnen, synes mig detta belopp böra något
reduceras. Överstyrelsen har nämligen ansett sig icke för närvarande
böra framställa förslag om uppförande på ordinarie stat vid
seminariet i Luleå av 1 lärartjänst i musik och 1 i gymnastik med
lek och idrott. Riktigast synes da vara, att man icke heller nu uppför
på ordinarie stat de arvoden för 27 timlärartimmar i det förstnämnda
ämnet och 26 timlärartimmar i det sistnämnda vid berörda
seminarium utan tillsvidare, till dess sagda tjänster komma att uppföras
pa ordinarie stat, beräknar arvode för nämnda timlärartimmar
på extra stat under anslaget till studentkurser och parallellavdelningar.
Av samma anledning synes arvode för de 7 timlärartimmar
i gymnastik med lek och idrott, som överstyrelsen här upp -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 359

tagit böra överföras till nyssberörda anslag. Det av överstyrelsen [144.]
beräknade beloppet för arvoden åt timlärare i övningsämnen bör
sålunda enligt min mening minskas med det belopp 7,800 kronor,
som motsvarar arvode för 00 timlärartimmar ä 130 kronor, eller
således från 15,150 kronor till 7,350 kronor.

Arvoden åt läkare, bibliotekarier och skrivbiträden har överstyrelsen
beräknat efter av riksdagen fastställda grunder, och mot
dessa beräkningar har jag intet att erinra. I detta sammanhang
anser jag mig emellertid böra erinra om 1920 års riksdags beslut,
att i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna skulle
såsom särskilda anslagsposter upptagas a) en post till arvoden åt
seminarieläkare å 25,000 kronor; b) en post till arvoden åt sominariebibliotckarier
ä 9,100 kronor; c) en post till arvoden åt biträden
vid seminariernas rektorsexpeditioner å 6,800 kronor. Nu nämnda
poster böra således höjas mod respektive 2,000, 800 och 400 kronor
till respektive 27,000, 9,900 och 7,200 kronor.

Enligt mina beräkningar bör alltså det ifrågavarande reservationsanslaget
av angivna anledningar höjas för helt år med'' 30,500
kronor och för första halvåret 1923 med hälften därav eller med
15,250 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels förklara, att följande i det gemensamma
ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarier
under anslagsposten: Folkskoleseminarierna ingående
särskilda poster skola för helt år höjas med
nedan angivna belopp, nämligen

a) arvoden åt seminarieläkare, nu 25,000 kronor,
med 2,000 kronor till 27,000 kronor;

b) arvoden åt seminariebibliotekarier, nu 9,100
kronor, med 800 kronor till 9,900 kronor;

c) arvoden åt biträden vid seminariernas rektorsexpeditioner,
nu 6,800 kronor, med 400 kronor
till 7,200 kronor;

dels för överförande av folkskoleseminarierna
i Karlstad och Luleå på ordinarie stat såsom dubbelseminarier
från och med den 1 januari 1923
höja den i det gemensamma ordinarie reservations -

360 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

anslaget till folkskoleseminarier ingående posten:
Folkskoleseminarierna med 30,500 kronor;

dels ock av nämnda höjning i rikstaten för
tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna halva beloppet
eller 15,250 kronor.

[1451

stipendier 3- Stipendier för elever vid folkskoleseminarier. I riksför
elever vid staten för år 1922 är den i det gemensamma ordinarie reservafoikskoie-
tionsanslaget till folkskoleseminarierna ingående anslagsposten till

seminarier.

stipendier för elever vid folkskoleseminarier uppförd med ett belopp
av 179,025 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om höjande av nämnda anslagspost
och i sådant avseende anfört följande:

Då överstyrelsen nu i annat sammanhang föreslår, att seminarierna i Karlstad
och Luleå från och med år 1923 uppföras såsom dubbelseminarier å ordinarie
stat, torde i samband med vidtagandet av nämnda åtgärd de stipendiemedel,
som utgå till sagda båda seminarier av anslaget till parallellavdelniugar, böra
överföras till det ordinarie stipendieanslaget i likhet med vad som tidigare skett
vid dubbelseminariernas fullständiga överflyttande å ordinarie stat. För ändamålet
har hittills beräknats för varje dubbelseminarium ett belopp av 19,200
kronor och för varje enkelseminarium 9,600 kronor. Den erforderliga höjningen
skulle sålunda för de två ifrågavarande seminarierna uppgå för hela året 1923
till 19,200 kronor. Halva detta belopp är för årets förra hälft erforderlig och bör
anslaget i dess helhet sålunda för tiden 1 januari—30 juni 1923 fastställas till i
avrundat tal 99,115 kronor.

Departs*

mentsdiefen. Vad skolöverstyrelsen anfört och föreslagit biträder jag. Den
nuvarande anslagsposten, 179,025 kronor, skulle sålunda böra för
helt år höjas med 19,200 kronor, varav halva beloppet eller 9,600
kronor skulle komma på förra halvåret 1923.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels höja den i det gemensamma ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarier ingående
anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 179,025 kronor, med 19,200
kronor till 198,225 kronor;

dels ock av nämnda höjning i riksstaten för
tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna halva beloppet
eller 9,600 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 981

4. Folkskoleseminarierna. Vid bifall till vad jag föreslår [146.]
under punkterna 143, 144 och 145 kommer den i riksstaten under Foiksboierubriken
Folkskoleseminarierna: Gemensamt reservationsanslag upp- seminarierna,
tagna första posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,786,590 kronor, att

höjas med 76,330 kronor till 1,862,920 kronor samt den andra posten:

Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, nu 179,025 kronor, att
höjas med 19,200 kronor till 198,225 kronor. Av de sålunda förhöjda
beloppen torde hälften eller respektive 931,460 kronor och, i
avjämnat krontal, 99,113 kronor böra uppföras i övergångsbudgeten
för förra halvåret 1923.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga den i det ordinarie gemensamma
reservationsanslaget till folkskoleseminarier ingående
första anslagsposten: Folkskoleseminarierna
med 931,460 kronor samt den under samma gemensamma
reservationsanslag uppförda andra
anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier
med 99,113 kronor.

I händelse mina förslag under punkterna 143—146 röna bifall,
kommer det gemensamma reservationsanslaget till folkskoleseminarier,
nu 1,965,615 kronor att höjas med 95,530 kronor till 2,061,145
kronor samt i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 att uppföras
med ett belopp av 1,030,573 kronor.

5. Höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminarier. [147.]

För beredande av höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminari- Höjda atipen.
ernå anvisade 1921 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts därom dier åt elever
framställda förslag på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, Vld folkskole''
högst 125,000 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen gjort framställning om beredande av
medel för ifrågavarande ändamål även för förra halvåret 1923 och
till stöd för denna framställning anfört bland annat:

Överstyrelsen erinrar, att den överstyrelsens framställning, som föranledde
proposition i ämnet till 1920 års riksdag, avsåg anslagets höjning till sådan
storlek, att stipendierna kunde utgå med 300 kronor för behövande elev och år.

En så betydande höjning fann sig Kungl. Maj:t icke böra biträda, utan höll före,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 46

[147.1

Departe mentschefen.

362 1922. Åttonde ha vadtiteln: Folkundervisningen.

att ökningen borde begränsas så, att medelbeloppet komme att uppgå till 200
kronor per elev, till vilken ståndpunkt jämväl riksdagen anslöt sig.

I detta sammanhang torde ävenledes böra framhållas, att redan år 1866
stipendiebeloppen utgjorde 58 kronor för varje närvarande elev och 66 kronor
för varje stipendiat. Vårterminen 1921 utgjorde förstnämnda belopp — det
ordinarie anslaget och höjningsanslaget sammanräknade — omkring 78 kronor
och sistnämnda belopp ungefär 98 kronor, således en mycket blygsam förhöjning
vid jämförelse med de för mer än ett halvt århundrade tillbaka utgående beloppen.

Överstyrelsen skulle vidare anse önskvärt, att anslaget kunde höjas i proportion
till det ökade elevantal, som under ar 1923 kan beräknas undervisas vid
folkskoleseminariema. Jämlikt beslut av 1921 års riksdag utvidgades nämligen
folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund med vartdera en studentklass samt
folkskoleseminariet i Landskrona med parallellavdelning i första klassen från och
med höstterminen 1921. Av nu berörda anledning kommer under vårterminen
1923 elevantalet att med 120 överstiga det under 1921 års vårtermin vid seminarierna
undervisade, vartill kommer, att den pågående utvidgningen av flera
enkelseminarier till dubbelseminarier under åren 1922 och 1923 medför en ytterligare
ökning av elevantalet i dess helhet.

Senast berörda omständigheter, vilka måste föranleda, att den i det föregående
angivna genomsnittssiffran å stipendiebeloppen ytterligare nedgår, utgör
efter överstyrelsens mening tungt vägande skäl för anslagets böjning

Genom beslut den 22 juni 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen
och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa utredning huruvida och i
vad man enhetliga grunder för bestämmande av stipendiebeloppen lämpligen
kunde införas. Med hänsyn härtill och i betraktande jämväl av den statsflnansiella
situationen bär överstyrelsen icke funnit sig nu böra ifrågasätta åtgärder i
syfte att stipendiebeloppen må i erforderlig och önskvärd utsträckning höjas.

Av det för hela år 1923 beräknade beloppet, 125,000 kronor, erfordras hälften
för tiden 1 januari—30 juni, alltså 62,500 kronor.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, pågår för närvarande en utredning
av frågan i allmänhet om stipendier av statsmedel. Då denna
utredning ännu icke blivit slutförd, synes mig frågan om ändring
av nuvarande bestämmelser angående dylika stipendier åt seminarieelever
icke för närvarande böra upptagas till omprövning. I likhet
med överstyrelsen och av skäl, som överstyrelsen anfört, anser jag,
att anslaget för ifrågavarande ändamål bör för förra halvåret 1923
upptagas i riksstaten med hälften av det nuvarande beloppet, 125,000
kronor, eller således med 62,500 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för beredande av höjda stipendier åt elever
vid folkskoleseminarier anvisa på extra stat för
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 62,500 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 3(53

(i. Hyresersättning till rektorerna vid vissa folkskole- [148.]
seminarier. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ- Hyresersättning
anvisade 1921 års riksdag till bestridande av hyresersättning n^erna vid
till rektorerna vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, vissa folksko
Lund, Karlstad och Umeå, utan rätt för sagda rektorer att å hyres- leseminanerersättningen
åtnjuta dyrtidstillägg, på extra stat för år 1922 ett
förslagsanslag, högst 11,400 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om anvisande av medel för
ifrågavarande ändamål även för tiden 1 januari—30 juni 1923 och
därvid meddelat, att hyresersättningen till rektor vid folkskoleseminariet
i Skara torde behöva höjas med 400 kronor för år, vadan
anslaget borde bestämmas till 11,800 kronor.

Givetvis böra medel för ifrågavarande ändamål beredas även Oeparte o

mentsoneieii.

för förra halvåret 1923. Jag anser emellertid, att anslaget för
hela året icke behöver beräknas till högre belopp än det nuvarande.
En eventuell höjning i hyresersättningen torde nämligen
kunna beredas rektorn vid seminariet i Skara från det belopp å

2,000 kronor, som ingår i anslaget och som är avsett till reglering
i förekommande fall av hyresersättningen åt samtliga omförmälda
rektorer.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 torde sålunda erfordras ett
anslag av B, 700 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

till bestridande av hyresersättning till rektorerna
vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara,

Kalmar, Lund, Karlstad och Umeå, utan rätt för
sagda rektorer att å hyresersättningen åtnjuta dyrtidstillägg,
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 5,700
kronor.

7. Hyresbidrag till lärare vid folkskoleseminarierna i [149.]
Stockholm och Göteborg. På grund av Kungl. Maj:ts fram- Hyresbidrag
ställning till 1921 års riksdag anvisades på extra stat för år 1922 1 lfoii^koi©^ed
till hyresbidrag åt lärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och mmariema i
Göteborg ett förslagsanslag av 12,000 kronor. S Göteborg.0

Nu har skolöverstyrelsen hemställt om anslag för samma ända -

[150]

Studentkurser
och
parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier
m. m.

364 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

mål även för förra halvåret 1923 och därvid anmält, att någon
förändring med avseende å nu utgående kommunala hyresbidrag
till lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm och Göteborg
icke vidtagits. För förra halvåret 1923 behövdes hälften av årsanslaget,
således 6,000 kronor.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av hyresbidrag till lärare
vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Gröteborg
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag av 6,000 kronor, utan
rätt för vederbörande lärare att å ifrågavarande
hyresbidrag åtnjuta dyrtidstillägg.

8. Studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
m. m. I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning har 1921 års riksdag till anordnande av studentkurser
vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Strängnäs, Växjö, Lund, Kalmar
och Stockholm, av parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna
i Linköping, Skara, Landskrona, Karlstad, Umeå och Luleå
samt av preparandkurs vid sistnämnda seminarium anvisat på extra
stat för år 1922 ett reservationsanslag av 440,000 kronor.

Vidare har riksdagen samma år i anledning av Kungl. Maj:ts
därom framställda förslag för studentkurser vid folkskoleseminarierna
i Uppsala och Lund samt parallellavdelning vid folkskoleseminariet
i Landskrona anvisat på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag
av 33,000 kronor.

Genom beslut den 22 juni 1921 ställde Kungl. Maj:t omförmälda
anslag å tillhopa 473,000 kronor till skolöverstyrelsens förfogande
med rätt att i huvudsaklig överensstämmelse med de för riksdagen
framlagda beräkningar mellan vederbörande folkskoleseminarier
fördela berörda anslagsbelopp.

Skolöverstyrelsen har nu, med förmälan att överstyrelsen inhämtat
upplysningar i ämnet från vederbörande rektorer, hemställt om
beredande av medel för samma ändamål för budgetperioden 1 januari—30
juni 1923.

Överstyrelsen framhåller därvid först, att samtliga studentkurser och de
parallellavdelningar, vilka icke, såsom fallet är vid seminarierna i Karlstad och
Luleå, i och med seminariets fullständiga utvidgning till dubbelseminarium böra
överföras till ordinarie stat, tydligtvis böra uppehållas jämväl under år 1923,

1922 Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

365

ävensom att överstyrelsen vid beräkningen av de anslag, som överstyrelsen anser
erforderliga för ifrågavarande ändamål, företagit minskning å posterna för ljus

Vidare omförmäler överstyrelsen, att lärararvodena beräknats för de på vårterminen
fallande 22 av läsårets 39 läsveckor men att övriga anslagsposter i allmänhet
upptagits med hälften av de för helt år erforderliga beloppen.

Vad sedan beträffar kostnaderna för studentkurser och parallellavdelningar
anför överstyrelsen följande.

Kostnaderna för studentkurserna vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Strängnäs.
Växjö, Lund, Stockholm och Kalmar kunna angivas på följande sätt:

Uppsala.

Till lärararvoden................... .......•••••••.•• kronor

» tilläggsarvoden för seminarieläkaren, bibliotekarien och skrivbiträde,
kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning,

undervisningsmateriell m. ........................

» elevstipendier ................................. !

6,447: 69

635

1,250

Summa kronor 8,332
...... » 8,330

eller avrundat............................

Strängnäs.

Till lärararvoden........................._.......• kronor 8,lb7. 18

» tilläggsarvoden för seminarieläkaren, bibliotekarien och skrivbiträde,
kostnader för hyra för övningsskolans lokaler och
deras uppvärmning, belysning och renhållning samt materia lier

för kemikurs och slöjdundervisning..............

» elevstipendier......................• ■ •

2.250

1.250

Summa kronor 11,667
..... » 11,665

eller avrundat....................................

Växjö.

Till lärararvoden..................•••••••........• • kronor

» tilläggsarvoden för seminarieläkaren, bibliotekarien och skrivbiträde
samt kostnader för materiell för kemikurs och slöjdundervisning
................................. *

8,179: 49

550

Summa kronor

eller avrundat.....................................

Lund.

Till lärararvoden...................••••••;.....• kronor

» tilläggsarvoden åt seminarieläkaren, bibliotekarien, skrivbiträde,
kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning,

vatten samt för undervisningsmateriell m. m.........

» elevstipendier......................• •

8.729

8.730

8,808: 46

715

1,250

Summa kronor 10,773
...... » 10,775

[150.1

Student kurser.

eller avrundat

[150.]

Parallell avdelningar.

Linköping.

Skara.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Stockholm.

Till lärararvoden...................•..............kronor 9 398; 59

» tilläggsarvoden åt seminarieläkaren, bibliotekarien, skrivbiträde
samt kostnader för vatten, uppvärmning, belysning,
materialier för skolkök, kemikurs m. m.............. » 1,150:_

, Summa kronor 10,548:59

eller avrundat................... » in ska -

Kalmar.

Till lärararvoden ..................................kronor 9 952: 03

* tilläggsarvoden åt läkaren, bibliotekarien, skrivbiträde samt
kostnader för vatten, ved, lyse, materiell och lokaler för
övningsskolan ävensom för dessa lokalers uppvärmning,

belysning och renhållning................. ’ » 1 7kf,._

» elevstipendier................................. » j 2b&_

„ , Summa kronor 12,957:03

eller avrundat.................................. » 955-_

För pardlleUavdelningarna hava följande kostnader beräknats:

Folkskoleseminariet i Linköping.

Sedan 1921 års riksdag beträffande ifrågavarande seminarium beviljat medel
för ändamålet, föreskrev Kungl. Maj:t genom förutnämnda beslut den 22 juni
1921, att parallellavdelningar skulle anordnas vid sagda seminarium under vårterminen
1922 till första, andra och tredje klasserna och under höstterminen 1922
till första, andra, tredje och fjärde klasserna. För vårterminen 1923 bör alltså
äskas anslag till parallellavdelningar till klasserna I—IV och kostnaderna härför
hava upptagits till nedannämnda belopp.

Till lärararvoden.................................kronor 21,892: 82

» lokalhyror ................................... » 3 700; —

» tilläggsarvoden åt läkaren, bibliotekarien, skrivbiträde samt
kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning, materiell,
tryck m. m............................... » 3 997. _

» elevstipendier................................. » 4/999._

„ Summa kronor 34,279: 82

eller avrundat.................................... » 34. 280__

Folkskoleseminariet i Skara.

Genom Kungl. Maj:ts sistsagda beslut föreskrevs, att vid nämnda seminarium
parallellav delningar skulle anordnas under vårterminen 1922 till första och
andra klasserna och under höstterminen 1922 till första, andra och tredje klasserna.
För vårterminen 1923 böra alltså anslag äskas till upprätthållande av
dyhka, avdelningar vid klasserna I III, och kostnaderna härför kunna beräknas
på följande sätt.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

367

Till lärararvoden.................................. kronor 16,292: 89

» lokalhyror................................... » 2,000: —

» tilläggsarvoden åt läkaren, bibliotekarien, skrivbiträde samt
kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning, materiell,
tryck m. m............................... » 4,050: —

» elevstipendier.........................•....... » 3,600: —

Summa kronor 25,942: 89

eller avrundat.............................. » 25,940: —

Folkskoleseminariet i Landskrona.

Genom Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut föreskrevs, att parallellavdelningar
vid ifrågavarande seminarium skulle anordnas under höstterminen 1921 och vårterminen
1922 till första klassen och under höstterminen 1922 till första och
andra klasserna, till vilka senare parallellavdelningars upprätthållande anslag alltså
hör äskas för vårterminen 1923. Kostnaderna anges genom följande beräkning.

Till lärararvoden........ kronor 9,098: 15

» hyror....................................... » 2,500: —

» tilläggsarvoden åt seminarieläkaren, bibliotekarien, skrivbiträde
samt kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning,
böcker och inventarier, tryck m. m............. » 4,100: —

» elevstipendier...................... » 2,400: —

Summa kronor 18,098: 15

eller avrundat. . . ;................................ » 18,100: —

Folkskoleseminariet i Umeå.

Genom Kungl. Maj:ts meranämnda beslut föreskrevs, att parallellavdelningar
vid ifrågavarande seminarium skulle anordnas under vårterminen och höstterminen
1922 till första, andra, tredje och fjärde klasserna, till vilka avdelningar
alltså anslag bör utgå även för vårterminen 1923. Kostnaderna härför beräknas
på följande sätt, under förutsättning att medel för den nya lektorstjänst, varom
överstyrelsen i annat sammanhang gör framställning, av riksdagen beviljas. I
annat fall erfordras för ytterligare en extra ordinarie lektor ett belopp av 1,861

kronor 54 öre.

Till lärararvoden................................. kronor 18,863: 59

» hyror....................................... » 1,000: -—

» tilläggsarvoden åt seminarieläkaren, bibliotekarien, skrivbiträde
samt kostnader för uppvärmning, belysning, renhållning,
materiell, tryck m. m....................... » 4,400: —

» elevstipendier..................... » 4,800: —

Summa kronor 29,063: 59

eller avrundat ....... , ,...... . ........ » 29,065: —

Såsom överstyrelsen i annat sammanhang framhållit, böra seminarierna i
Karlstad och Luleå från och med den 1 januari 1923 uppföras såsom dubbel

[150.]

Landskrona

Umeå.

[150.]

Karlstad.

Luleå.

Preparand kurs.

Samman fattning.

368 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

seminarier på ordinarie stat. Emellertid har överstyrelsen icke ansett sig böra
ifrågasätta, att från nämnda tidpunkt samtliga extra ordinarie befattningar förändras
till ordinarie. Vid folkskoleseminariet i Karlstad skulle, under förutsättning
att överstyrelsens berörda förslag genomföres, under år 1923 medel ytterligare
erfordras för 1 extra ordinarie lektor samt vid folkskoleseminariet i Luleå
likaledes för 1 extra ordinarie lektor ävensom för 1 extra ordinarie lärare i gymnastik
med lek och idrott samt för 1 extra ordinarie lärare i musik.

Framställning om anslag för berörda ändamål har synts överstyrelsen i detta
sammanhang böra göras.

Vidare bör erinras, att de för parallellklassema vid seminariet i Karlstad
särskilt förhyrda lokalerna äro erforderliga jämväl under vårterminen 1923 samt
att hyresavtalet utgår först den 1 oktober 1923, ehuru en del av lokalerna torde
kunna avträdas redan den 1 juli. Enligt av rektor lämnade uppgifter kan hyresbeloppet
för ifrågavarande lokaler beräknas till 8,000 kronor, vilket belopp i sin
helhet måste erläggas under förra halvåret 1923. Slutligen erfordras till gäldande
av kostnaderna för inflyttningen i de nya lokalerna ett belopp av 600 kronor.
Till undvikande av särskilt anslag å extra stat för senast berörda ändamål
synes sagda post kunna lämpligen upptagas i nu förevarande anslag.

Folkskoleseminariet i Karlstad.

Till lärararvode.................	................. kronor	1,861: 54
» hyror .....................	»	8,000: —
» flyttningskostnader...........		600: —
	Summa kronor	10,461: 54

eller avrundat.................................... » 10,460: —

Folkskoleseminariet i Luleå.

Till lärararvoden..................................kronor 5,381: 54

eller avrundat.................................... » 5,385: —

Den prekär andkurs, som jämlikt beslut av 1916 års riksdag varit inrättad
vid seminariet i Luleå från och med höstterminen 1916, bör givetvis upprätthållas
även under år 1923, och torde den kunna fortgå efter samma plan som
hittills. Utgifterna för kursens upprätthållande under vårterminen 1923 skulle
bliva följande.

Till lärararvoden.....

» ledning av kursen
» läkararvode.....

eller avrundat.......

........... kronor	2,405:	13
	175:	—
»	110:	—
Summa kronor	2,690:	13
............ »	2,690:	—

De kostnader för uppehållande av undervisningen i studentkurser, parallellavdelningar
och preparandkurs vid fölkskoleseminariema, till vilkas bestridande
anslag å extra stat för förra halvåret 1923 erfordras, kunna i överensstämmelse
med nu lämnade redogörelse sammanfattas sålunda:

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 369

för studentkurs	vid	seminariet	i	Uppsala .......	. . . kronor	8,330
	»	>		»	Strängnäs.....	»	11,665
»	»	»	»	»	Växjö........	i>	8,730
	»	»	»	»	Lund........		10,775
»	»	»	»	*	Stockholm.....	»	10,550
	»	»	»	»	Kalmar.......		12,955
»	parallellavdelnin gar »	»	» »	»	Linköping..... Skara........	» »	34,280 25,940
»	»	»		»	Landskrona. . . .	»	18,100
	»			»	Umeå........	»	29,065
»	»	»		»	Karlstad......	»	10,460
			»	»	Luleå .......	»	5,385
»	nreDarandkurs	»		»	Luleå........	»	2,690

Summa kronor 188,925

Sedan jag under punkten 144 föreslagit, att folkskoleseminariema
i Karlstad och Luleå skola från och med början av år 1923 uppföras
såsom dubbelseminarier på ordinarie stat, blir anslag på extra
stat för de hittillsvarande parallellavdelningarna vid sagda seminarier
obehövligt från och med nämnda dag utom vad beträffar några
få poster. Att anslag på extra stat däremot fortfarande bör beredas
för de återstående av de i det föregående omförmälda parallellavdelningarna
jämte preparandkursen i Luleå ävensom för de ovannämnda
studentkurserna anser jag vara självfallet.

Vid granskningen av överstyrelsens kostnadsberäkningar för ifrågavarande
kurser och avdelningar har jag bemärkt, att överstyrelsen
iakttagit den av 1921 års riksdag givna anvisningen rörande
minskning i kostnaderna för uppvärmning och belysning, och har
jag såväl ur denna synpunkt som även i övrigt intet att erinra mot
sagda beräkningar. Att kostnaden för Karlstadseminariets inflyttning
i de nya lokalerna här upptagits, finner jag lämpligt.

I detta sammanhang får jag emellertid erinra, att överstyrelsen
till uppförande på ordinarie stat föreslagit bland annat: vid seminariet
i Karlstad 3 lektor stjänster, 1 lärartjänst i gymnastik med lek
och idrott och 1 lärartjänst i manlig slöjd, vid seminariet i Umeå
1 lektorstjänst, vid seminariet i Luleå 2 lektorstjänster och vid seminariet
i T/inköping 1 lektorstjänst, ävensom att jag under punkten
143 tillstyrkt, att av nu nämnda tjänster endast 3 lektorstjänster
skulle från och med 1923 års ingång upptagas på ordinarie stat.

Vidare har överstyrelsen till uppförande på ordinarie stat föreslagit
arvode för 27 timlärartimmar i musik och 26 timlärartimmar
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 47

[150.]

Departe mentschefen.

370

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[150.] i gymnastik med lek och idrott vid seminariet i Luleå samt för 7
timlärartimmar i sistnämnda ämne vid seminariet i Karlstad. Beträffande
sagda arvode uttalade jag under punkten 144, att det tills
vidare borde upptagas på extra stat under anslaget till studentkurser
och parallellavdelningar.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört bör nu
här enligt min mening upptagas, utöver vad överstyrelsen beräknat,
medel för avlönande under förra halvåret 1923 av extra ordinarie

lärare och timlärare på följande sätt:

Vid seminariet i Umeå:

för 1 extra ordinarie lektor.................... kronor 1,861: 54

Vid seminariet i Karlstad:

för 2 extra ordinarie lektorer................... kronor 3,723:08

» 1 extra ordinarie lärare i gymnastik med lek

och idrott................................. » 1,466: 15

* 7 timlärartimmar i samma ämne............ » 394: 87

» 1 extra ordinarie lärare i manlig slöjd....... » 1,500: 51

Summa kronor 7,084: 61

Vid seminariet i Luleå:

för 1 extra ordinarie lärare i musik............. kronor 1,523:08

» 1 extra ordinarie lärare i gymnastik med lek

och idrott................................. » 1,466: 15

Summa kronor 2,989: 23

Medel för avlönande av den extra ordinarie lektor, som måste
anställas vid seminariet i Linköping i stället för den ordinarie lektor,
som av skolöverstyrelsen ifrågasatts, ingå redan i det av överstyrelsen
beräknade beloppet, 21,892 kronor 82 öre, till lärararvoden
för parallellavdelningarna vid nämnda seminarium.

Den av överstyrelsen beräknade kostnaden för parallellavdelningar
vid seminariet i

Umeå....................................... kronor 29,063: 59

skulle sålunda ökas med...................... » 1,861: 54

till......................................... i 30,925: 13

eller avrundat till............................ » 30,925: —

På motsvarande sätt skulle den beräknade kostnaden beträffande
seminariet i

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

371

Karlstad.................................... kronor 10,461: 64 [150.

7,084: 61
17,546: 15
17,550: —

ökas med....................................

till.........................................

eller avrundat till............................

För seminariet i Luleå skulle den beräknade kostnaden
.................................. kronor

ökas med................................... *

till.........................................

eller avrundat till............................ *

Efter nu angivna ökning i beloppen för de tre sistnämnda seminarierna
skulle kostnaderna för ifrågavarande kurser och avdelningar
bliva följande:

För studentkurser:

5,381: 54
2,989: 23
8,370: 77
8,370: —

Uppsala....................	kronor	8,330	—
Strängnäs..................	»	11,665	—
Växjö......................		8,730	—
Lund......................		10,775	—
Stockholm..................	»	10,550	—
Kalmar....................		12,955	—
För parallellavdelningar:
Linköping..................	kronor	34,280	—
Skara......................		25,940	—
Landskrona.................		18,100	—
Umeå......................		30,925	—
Karlstad...................		17,550	—
Luleå......................	»	8,370	—
För preparandkurs:
Luleå......................	kronor	2,690: —
Summa kronor 200,860: —

Denna summa torde böra anvisas såsom reservationsanslag på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Såsom skett beträffande anslag till förevarande ändamål för
åren 1915—1922, torde även nu beräknade anslag böra beviljas i
en summa utan specificering i särskilda poster och fördelningen av
de beviljade beloppen seminarierna emellan ske sedermera efter in -

[151.]

Förhyrande
av vissa lokaler
för folkskoleseminariet
i Göteborg
m. m.

Departe mentschefen.

[152.]

Nya byggnader
för folkskoleseminariet
i Linköping.

372 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

hämtande av förnyade upplysningar rörande anslagsbehoven och de
för kursernas och avdelningarnas uppehållande lämpligaste anordningarna.

På grand av vad nu anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till anordnande av studentkurser vid folkskoleseminarierna
i Uppsala, Strängnäs, Växjö,
Lund, Stockholm och Kalmar, av parallellavdelningar
vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara,
Landskrona, Umeå, Karlstad och Luleå samt av
preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett reservationsanslag av 200,860 kronor.

9. Förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet
i Göteborg m. m. I anledning av Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen
till förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet i Gföteborg
samt till dessa lokalers uppvärmning, belysning, städning m.
m. beviljat på extra stat för år 1922 ett reservationsanslag av 2,275
kronor.

Nu har skolöverstyrelsen gjort framställning om anslag för
samma ändamål för förra halvåret 1923.

Överstyrelsen, som finner behov av lokalerna i fråga alltjämt föreligga, har
ansett, att kostnaden för uppvärmning m. m., med hänsyn till det sjunkande prisläget
för bränsle, torde kunna så begränsas, att anslaget under år 1923 trots viss
hyresstegring kan utgå med oförändrat belopp. För förra halvåret 1923 borde
enligt överstyrelsens mening anvisas 1,140 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet
i Gföteborg samt till dessa lokalers
uppvärmning, belysning och städning m. m. anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett reservationsanslag av 1,140 kronor.

10. Nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping.

Jämlikt riksdagens beslut har med höstterminen 1919 påbörjats utvidgning
av folkskoleseminariet i Linköping till dubbelseminarium.
Med höstterminen 1922 komma därstädes parallellavdelningar att
finnas till seminariets samtliga klasser.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 373

Då seminariets nuvarande byggnad, den äldsta bland de itu [152.]
använda seminarielokalerna, är synnerligen otillräcklig och otjänlig
för sitt ändamål, lia redan före seminariets utvidgning till dubbelseminarium
vissa lokaler måst förhyras för detsamma, och för parallellavdelningarna
måste likaledes lokaler förhyras. Sedan numera
beslut fattats om nybyggnad för seminariet i Umeå, skulle i enlighet
med den plan för anskaffande av nya byggnader för seminarierna,
som hittills följts, seminariet i Linköping komma närmast i ordningen.

Sedan domkapitlet i Linköping i skrivelse den 16 juni 1915 hos
Kungl. Maj:t gjort framställning angående, bland annat, upprättande
av ritningar till nya byggnader för ett dubbelseminarium därstädes,
anbefalldes byggnadsstyrelsen genom Kungl. Maj:ts beslut den 23
juli 1920 att i samråd med skolöverstyrelsen upprätta ritningar för
uppförande å viss angiven tomt av byggnader, avsedda för ett dubbolseminarium.
Med skrivelse den 30 september 1920 inkom byggnadsstyrelsen
till Kungl. Maj:t med sådana ritningar jämte beskrivning
och kostnadsförslag, det senare slutande på en summa av 3,097,000
kronor. Sistnämnda skrivelse föranledde dock icke någon proposition
i ämnet till 1921 års riksdag.

Då berörda byggnadsarbeten enligt min mening snarast möjligt
böra komma till utförande, och byggnadsstyrelsen efter ny beräkning
av kostnaderna kommit ned till ett totalbelopp av 2,510,000 kronor,
anser jag, att frågan om uppförande av nämnda byggnader nu bör
föreläggets riksdagen.

Då det emellertid är sannolikt, att de senast beräknade kostnaderna
kunna på grund av byggnadsprisernas fortgående sänkning
ytterligare reduceras, torde endast så stort belopp böra äskas hos
riksdagen, som erfordras för arbetenas påbörjande under förra halvåret
1923. Med ledning av den utav byggnadsstyrelsen uppgjorda
arbetsplanen lärer detta belopp kunna bestämmas till 150,000 kronor.

Ärendet kräver emellertid ytterligare beredning, varför jag nu
hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående nya
byggnader för folkskoleseminariet i Linköping,
beräkna för ändamålet på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

150,000 kronor.

1153.]

Inredning
och möblering
av nybyggnaden

vid folkskolaseminariet
i
Karlstad.

374 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

11. Inredning; och möblering; av nybyggnaden vid folkskoleseminariet
i Karlstad. Hos 1921 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t, att riksdagen måtte till inredning av den nya byggnaden vid
folkskoleseminariet i Karlstad samt till inköp av undervisningsmateriell
och böcker för seminariet bevilja ett anslag å 213,500 kronor
och därav anvisa på extra stat för år 1922 såsom reservationsanslag
ett belopp av 125,000 kronor. Detta förslag återfinnes i bilagan
åttonde huvudtiteln till 1921 års statsverksproposition, punkten 165,
sid. 510—514.

I anledning av nämnda förslag anförde riksdagen i sin skrivelse
den 15 juni 1921, nr 8 A punkt 162, följande:

Enär de nya byggnaderna för ifrågavarande seminarium näppeligen torde
under år 1922 kunna beräknas bliva färdiga, synes det ej vara nödvändigt, att
redan nu beslut fattas om medels anvisande till inredning av dessa byggnader.
Emellertid skulle, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, för sådana
inventarier, vilka ägde samband med själva byggnadernas uppförande, erfordras
en viss summa, beräknad till 12,000 kronor. Riksdagen har därför ansett sig
böra för närvarande bevilja detta belopp och har vid sådant förhållande icke
funnit sig böra ingå i närmare granskning av den framlagda kostnadsberäkningen.
En ny dylik beräkning torde med utgångspunkt från de priser, som kunna
förväntas något längre fram bliva stabiliserade, böra föreläggas riksdagen, varvid
bör tagas i betraktande, att några medel för ändamålet näppeligen torde vara behövliga
förrän vid den tid, då seminariebyggnaden kan väntas bliva färdig.

Med anledning härav beviljade riksdagen till vissa inventarier
vid ifrågavarande nya seminariebyggnad på extra stat för år 1922
ett reservationsanslag å 12,000 kronor.

Genom beslut den 22 juni 1921 ställde Kungl. Maj:t anslaget
till byggnadsstyrelsens förfogande för att av styrelsen i samråd med
seminariets rektor användas för det med anslaget avsedda ändamål.

Nu har skolöverstyrelsen — med förmälan att rektorn vid seminariet
A. Olsson i skrivelse till överstyrelsen den 31 maj 1921
inkommit med nytt kostnadsförslag rörande nämnda arbeten — gjort
framställning om ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål samt
därvid meddelat, att rektor i sin nyssberörda skrivelse anfört huvudsakligen
följande:

Enligt uppgift av arkitekten B. Almquist beräknades nybyggnaden nu bliva
färdig under förra hälften av år 1923, senast den 1 juli nämnda år. Beställning
av inventarierna och undervisningsmaterielen borde då göras senast i januari
1923, för större leveranser i slutet av år 1922. Rektor hade därför uppgjort ny
kostnadsberäkning med utgångspunkt från de priser, som kunde antagas vara gäl -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 375

lande omkring den 1 januari 1923. På grund av de upplysningar rektor inhämtat
från åtskilliga leverantörer hade rektor beräknat att å de i rektors skrivelse
till överstyrelsen i samma ärende den 11 september 1920 upptagna posterna
avdrag kundo göras varierande för olika anslagsposter från 15 till 30 procent.
För åskådningsmateriell i biologi, som 1920 på grund av gynnsamma valutaförhållanden
beräknades endast 30 % över 1914 års priser, borde intet avdrag göras.
Ej heller för orgeln i samlingssalen och övriga större musikinstrument, enär rektor
för att nedbringa kostnadsförslaget år 1920 beräknat instrument av lägre kvalitet
än de senast byggda seminarierna inköpt. Å ritningar, kontrollantarvode
och justeringsarbeten hade ej heller gjorts avdrag, enär dessa poster ej förut beräknats
högre än 1914 års priser.

På grundval av sin i ovannämnda skrivelse den 11 september 1920 gjorda
utredning samt de förändringar däri, som ovan meddelats, hade rektor verkställt
ny kostnadsberäkning. Efter de ovannämnda reduceringarna kunde kostnaderna
för nedannämnda huvudposter beräknas till de belopp, som angivas i följande

Slutsammandrag.

Möbler och inventarier............................kronor 142,040: —

Undervisningsmateriell och böcker m. m................. » 51,860: —

Summa kronor 193,900: —

Enligt förslaget skulle alltså till inventarier och undervisningsmateriell behövas
193,900 kronor. Av detta belopp hade 1921 års riksdag beviljat 12,000
kronor. Det återstående beloppet, 181,900 kronor, vore alltså behövligt år 1923
för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriell enligt rektors förslag.

Härom yttrar skolöverstyrelsen bland annat:

Det av rektor nu framlagda kostnadsförslaget skiljer sig endast så tillvida från
det av rektor år 1920 avgivna förslaget, att procentuell minskning företagits å
samtliga poster utom 4. De procentuella minskningar, som rektor ansett sig kunna
beräkna vid beställning omkring årsskiftet 1923 hava inträtt, finner överstyrelsen
väl motiverade. Överstyrelsen ansåg sig emellertid vid granskning av 1920 års kostnadsförslag
böra på vissa poster företaga en minskning och beskar sålunda utgifterna
för inventarier med 8,000 kronor och för undervisningsmateriellen med

3,500 kronor. Överstyrelsen finner sig fortfarande böra vidhålla denna minskning
av rektors anslagsäskande och då rektor beräknat minskningen å inredningen
till 15 % och å undervisningsmateriellen till 20 %, skulle alltså de av överstyrelsen
föreslagna inbesparingarna å förslaget i nu förevarande fall utgöra 15 %
av 8,000 kronor eller 1,200 kronor och 20 % av 3,500 kronor eller 700 kronor
och de reducerade beloppen sålunda uppgå till respektive 6,800 och 2,800 kronor.
Rektors kostnadsförslag med slutsumman 193,900 kronor bör därför minskas med
9,600 kronor till 184,300 kronor. Då för ändamålet av 1921 års riksdag beviljats
12,000 kronor, erfordras för fullbordande av seminariets inredning och utrustning
172,300 kronor.

Seminariebyggnaden bör enligt arkitektens uppgift kunna vara fullt färdig
senast i juli 1923. De medel, som erfordras för byggnadens inredning och utrustning,
böra då redan under förra hälften av år 1923 till större delen stå till

[153.]

[153.

Departe mentschefen.

376 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

förfogande, så att uppskov med seminariebyggnadens tagande i bruk ej äventyras.
För detta ändamål anser överstyrelsen en summa av 100,000 kronor böra
finnas tillgängliga.

Såsom jag redan erinrat, har riksdagen för nu ifrågavarande
ändamål på extra stat för år 1922 anvisat 12,000 kronor. Då
byggnadsarbetet för seminariet nu är i gång och arkitekten B. Almquist
beräknat, att nybyggnaden skulle bliva färdig under förra hälften
av år 1923, synes det vara nödvändigt, att åtminstone en del
av de ytterligare erforderliga medlen för nybyggnadens inredning och
möblering m. m. finnas tillgängliga under förra halvåret 1923.

Som synes av det föregående har seminariets rektor nu företagit
en ny beräkning av kostnaderna för berörda inredning och
möblering m. m. i enlighet med den av 1921 års riksdag givna anvisningen
och därvid, med undantag för några få poster, kommit
till en minskning i det under år 1920 beräknade och för 1921 års
riksdag framlagda kostnadsförslaget med 15 procent för möbler, inventarier
och belysningsarmatur m. m. och med 20 procent för undervisningsmateriell,
böcker m. m. Rektor har sålunda, i stället
för den ursprungligen beräknade totalkostnaden å 225,000 kronor,
efter inhämtande av uppgifter från åtskilliga leverantörer kommit
ned till ett totalbelopp av 193,000 kronor. Skolöverstyrelsen har
ansett, att detta belopp skulle kunna ytterligare minskas, och nedbringat
summan till 184,300 kronor. Då riksdagen, såsom nämnts,
redan anvisat 12,000 kronor för ifrågavarande ändamål, skulle det
återstående erforderliga beloppet sålunda enligt överstyrelsens förslag
utgöra 172,300 kronor. Huruvida någon ytterligare nedsättning i
detta belopp kan vidtagas torde icke nu behöva bliva föremål för
avgörande, då det endast är ifrågasatt, att en del av detsamma
skulle beviljas för förra halvåret 1923. Överstyrelsen har föreslagit,
att denna del skulle bestämmas till 100,000 kronor, och då den av
överstyrelsen beräknade kostnaden enbart för möbler, inventarier och
belysningsarmatur m. m. uppgår till 135,240 kronor, finner jag, med
tanke på att nybyggnaden bör kunna tagas i bruk vid början av
höstterminen 1923, icke skäl att föreslå något mindre belopp. Jag
vill emellertid med styrka betona, att de medel, som vid bifall till
detta mitt förslag komma att stå till förfogande för ändamålet, böra
i första hand användas för sådan inredning och sådan möblering, som
är mest nödvändig, samt att vederbörande måste allvarligt vinnlägga
sig om att handhava anslaget på ett sådant sätt, att de möjligheter

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

377

till minskning av kostnaderna, som den sjunkande prisnivån kan
bereda, icke komma att förspillas.

På grund av det anförda hemståller jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till inredning av den nya byggnaden vid
folkskolcseminariet i Karlstad samt till inköp av
undervismngsmateriell och böcker för seminariet
utöver redan anvisat belopp å 12,000 kronor, ytterligare
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

12. Anläggande av trädgård vid folkskoleseminariet i

Karlstad. I samband med sitt beslut att bevilja medel till uppförande
av byggnader för ett dubbelseminarium i Karlstad godkände
1919 års riksdag ett av stadsfullmäktige i Karlstad gjort erbjudande
att avträda ett visst närmare angivet område av den inom staden
belägna egendomen Marieborg med därå uppförda byggnader, mod
förbindelse tillika att på stadens bekostnad låta framdraga avlopps-,
vatten- och gasledningar samt gata till området ävensom att iakttaga
vissa i ärendet angivna villkor beträffande angränsande områdens
bebyggande, mot det att staden i utbyte erhölle den nuvarande,
staten tillhöriga seminarietomten mod därå befintliga byggnader.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen, efter framställning
av rektorn vid folkskoleseminariet i Karlstad A. Olsson,
hemställt om anslag för anläggning av ny trädgård vid nämnda
seminarium och till stöd härför anfört:

Enligt av arkitekten B. Almquist lämnade upplysningar hade vid beräkning
av byggnadsanslaget hänsyn tagits till kostnaderna för iordningställande av lekoch
idrottsplatserna samt för vissa därmed sammanhängande dränerings- och planeringsarbeten.
Däremot vore ej i byggnadsanslaget inräknade kostnaderna för
plantering samt för iordningställande av en del av tomtområdet, till större delen
utgörande skogspark. Vid tomtutstakningen den 4 februari 1921 lades till sagda
parkområde ett tomten ej förut tillhörigt stycke åkerjord, som vore lämpligt till
plantering av fruktträd, men som för att bliva användbart för detta syfte påkallade
dränering. Likaledes funnes i sydvästra delen av parkområdet ett mindre
område, som vore något vattensjukt och behövde dräneras. Dessutom måste väg
upptagas genom skogsparken, om den skulle kunna utnyttjas. I trädgården behövdes
därjämte tre vattenposter, en för övningsskolans trädgård och två för den
större idrottsplanen.

Beträffande planteringsarbetet beräknade rektor, att detta skulle utföras av
eleverna, med undantag för skyddsplanteringen på norra sidan, vilken borde

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 48

[154.]

Anläggande
av trädgård
vid folkskoleseminariet
i
Karlstad.

378

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

1154.]

verkställas så fort som möjligt och för vilken därför lejd arbetskraft borde tagas
i anspråk.

I en trädgård av så stort omfång, som här vore fallet, behövdes jämväl
några nya trädgårdsmöbler samt diverse nya trädgårdsredskap utöver vad som
tidigare angivits i förslaget till inköp av inventarier och undervisningsmateriel!.

På grundval av berörda förutsättningar hade rektor i samråd med seminariets
trädgårdslärare A. Y Gustafsson uppgjort ett kostnadsförslag för trädgårdsanläggningen,
slutade å 13,700 kronor.

De ovan omförmälda åtgärder, som rektor ifrågasätter till vidtagande, synas
överstyrelsen väl grundade i de faktiska förhållandena. Överstyrelsen önskar
jämväl betona, att planläggningen av arbetena skett under iakttagande av de
önskemål, som av riksdagen tidigare uttalats beträffande seminarieelevernas deltagande
i trädgårdens anläggning, och att av denna anledning kostnaderna kunnat
väsentligen begränsas. Det framlagda kostnads förslaget bar icke givit överstyrelsen
anledning till erinran beträffande de olika posternas beräkning. Emellertid
synes det med hänsyn till prislägets alltjämt fallande tendens kunna förutsättas,
att de arbeten och inköp, vilka i april 1921 beräknats draga eu kostnad av
13,700 kronor, år 1923 böra kunna utföras för ett något lägre belopp. I betraktande
härav har överstyrelsen funnit sig kunna begränsa anslagskravet till 12,000
kronor. Beloppet bör i dess helhet vara tillgängligt under år 1923.

Beträffande anslagets fördelning på förra och senare halvåret 1923, har rektor,
efter anmodan av överstyrelsen, den 15 augusti 1921 inkommit med förslag
härutinnan. Rektor har bär beräknat, att kostnaderna för förra halvåret skulle
belöpa sig till följande belopp, nämligen

till växter, gräsfrö, frakter.och körning........ ;......

» jordförbättring och gödsling ....................

» iordningsställande av skyddsplanteriug på norra sidan.
» tre vattenposter.....................*.......

	4.000: —
»	2.000: —
»	600: —
»	1.340: —
Kronor	8,000: —

Den minskning i slutsumman för ifrågavarande trädgårdsanläggning, som
överstyrelsen företagit, synes proportionsvis höra träffa jämväl det av rektor för
första halvåret begärda beloppet, och anser överstyrelsen därför, att detta sistnämnda
belopp bör begränsas till 7,000 kronor.

Deaarte- Såsom framgår av det föregående hava stadsfullmäktige i Karl mentschefen.

stad förbundit sig att på stadens bekostnad låta framdraga avlopps-,
vatten- och gasledningar samt gata till det nya seminarieområdet
därstädes men däremot icke att låta verkställa några arbeten inom
sagda område. De dränerings- och övriga arbeten inom området,
vilka äro behövliga, måste således utföras på statens bekostnad. Så
har också varit fallet beträffande andra seminarier, som ombildats
till dubbclseminarier. Där så varit erforderligt, har riksdagen anslagit
särskilda medel till tomtområdets ordilande.

Då de nya byggnaderna för seminariet i Karlstad beräknas vara

379

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkunder visning ov.

färdiga under förra halvåret 1923, synes mig frågan rörande ordnande
av tomtområdet och anläggande av trädgård för seminariet
nu böra bringas inför riksdagen. Skolöverstyrelsen har beräknat
kostnaderna i sin helhet till 12,OCX) kronor. Huruvida kostnadsbeloppct
kan ytterligare nedbringas sammanhänger givetvis ° med
prisförhållandena vid den tid, da arbetet skall utföras. Da jag
emellertid, i likhet mod överstyrelsen, anser,, att endast en del av
kostnadssumman nu bör äskas hos riksdagen, kan denna fråga tills
vidare lämnas öppen.

Seminariets rektor har särskilt angivit do arbeten, som närmast
skulle komma till utförande. Dessa arbeten avse den egentliga trädgårdsanläggningen.
Mot rektors förslag i denna del har jag intet
att invända. Kostnaderna för dessa arbeten hava av rektor beräknats
till 8,000 kronor. Skolöverstyrelsen har däremot stannat vid

7.000 kronor. På grund av de alltjämt fallande priserna synes mig
berörda kostnader kunna beräknas till 5,000 kronor. Ett reservationsanslag
av 5,000 kronor synes mig sålunda böra för nu angivna
ändamål uppföras på extra stat för förra halvåret 1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till anläggande av trädgård vid folkskoleseminariet
i Karlstad anvisa pa extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

5,000 kronor.

13. Inredning av folkskoleseminariets i Stockholm nya
lokaler m. m. Till ombyggnads- och inredningsarbeten för folkskoleseminariet
i Stockholm ävensom till förbättrade värmeanoidningar
m. m. i rektorsbostaden vid nämnda seminarium anvisade

1920 års riksdag på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av

280.000 kronor.

Sedan byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t inkommit med infordrade
ritningar och förslag till ifrågavarande ombyggnads- och inredningsarbeten,
innefattande sex vid skrivelsen fogade ritningar jämte
beskrivning och kostnadsutredning, beslöt Kungl. Maj:t den 21 januari

1921 att gilla nämnda ritningar jämte beskrivning, varjämte Kungl.
Maj:t uppdrog åt byggnadsstyrelsen att gå i författning om utförande
av ovanberörda ombyggnads- och inredningsarbeten samt

[155.]

Inredning ar
folkskoleseminariets
i
Stockholm
nya lokaler
m. m.

380

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[155.J ställde det av riksdagen anvisade anslaget, 280,000 kronor, till byggnadsstyrelsens
förfogande för därmed avsett ändamål.

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 27 november 1920 har seminaiiets
rektor Anna Sörensen —- med förmälan att ombyggnaden
torde kunna beräknas bli färdig mot slutet av år 1921 eller början
av år 1922 — hemställt om beredande under år 1922 av ett anslag
å 67,550 kronor till inredning av seminariets nya lokaler samt till
undervisningsmateriell och vid skrivelsen fogat en detaljerad kostnadsberäkning
rörande sagda inredning och materiell.

Rektors förslag upptar inredning till följande nya lokaler: ett frukostrum,
två omklädningsrum, tre lärosalar för seminarieelever, två lärosalar för övningsskolan,
kollegierum, fysiskt laboratorium, övningsskolans laboratorium, läkarrum
biologiskt laboratorium, biologiskt museum, förrådsrum för biologiskt material’
sal för träslöjd, gymnastiksal. Vidare har upptagits en summa för reparation i
sammanhang med omrangering av lokaler, av gamla möbler och inventarier. Då
det befunnits önskvärt för ^besparande av tid för eleverna, att dessa vid sjukdom
kunna undersökas på seminariet har upptagits en mindre samling instrument
för skolläkaren. Uppgifterna angående behov av undervisningsmateriell
bar utarbetats med hänsyn till gällande undervisningsplan och seminariets nuvarande
förråd av materiell. Det har därvid visat sig, att särskilt fysikundervisningen
och övningsskolans naturkunnighetsundervisning kräva väsentlig ökning
fX undervisningsmateriell, enär dessa grenar av undervisningen under nuvarande
lokalförhållanden blivit jämförelsevis föga tillgodosedda.

Över berörda framställning har skolöverstyrelsen den 1 december
1920 avgivit utlåtande och därvid anfört bland annat:

Överstyrelsen får för sin del vitsorda, att folkskoleseminariet i Stockholm
vid de nya lokalernas ibruktagande har oundgängligt behov av ytterligare inredning
och möblering. Vad rektor i sådant avseende föreslagit har i allmänhet
icke givit överstyrelsen anledning till erinran. Dock torde utan skada inskränkning
kunna ske beträffande den föreslagna nya gymnastiksalen, vilken al enast
avsetts för övningsskolans elever, och vars inredning beräknats draga en kostnad
av 4,30o kronor. Såväl med hänsyn härtill, som i betraktande av det sjunkande
prisläge, som nu torde få anses hava inträtt, finner överstyrelsen det beräknade
totala kostnadsbeloppet, 47,950 kronor, skäligen kunna nedsättas till 42,000 kronor.

Nedkommande därefter de föreslagna nyanskaffningarna för komplettering
av undervisningsmateriellen m. m. har överstyrelsen bemärkt, att förslaget upptager
även instrumentutrustning för skolläkarens rum. Eu sådan utrustning synes
icke överstyrelsen från början nödvändig. I den mån vissa enklare för vanligare
undersöknmgar erforderliga instrument visa sig erforderliga, lära kostnaderna
därför kunna bestridas ur seminariets årliga materiellauslag. Eu besparing på
omkring 540 kronor torde härigenom kunna vinnas.

Endast i ett avseende torde någon ytterligare begränsning utan skada kunna
ske. korslaget upptager materiell in. m. för iordningställande av elevlaborationer
till eu kostnad av 2,000 kronor. Då kostnaderna för laborationer, i den

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 381

mån de kunna hänföras till förbrukningsartiklar, böra bestridas av materiellanslaget,
torde ifrågavarande post kunna nedsättas till 1,000 kronor.

Det för bär ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget, som torde i dess
helhet böra utgå å tilläggsstat för år 1922, låter sig efter de av överstyrelsen
ifrågasatta inskränkningarna fördela på följande huvudposter:

möbler, inventarier, belysningsarmatur m. m............kronor 42,000: —

undervisningsmateriell............................ » 18,060: —■

Summa kronor 60,060: —
eller avrundat 60,000 kronor.

De nya lokalerna för seminariet beräknas kunna tagas i bruk
med början av höstterminen 1922. Med hänsyn härtill borde egentligen
anslag för ändamålet äskas på tilläggsstat för nämnda år. Då
emellertid det statsfinansiella läget tvingar till största försiktighet,
när det gäller att begära anslag på 1922 års tilläggsstat, nödgas
jag i stället föreslå, att det för ifrågavarande ändamål erforderliga
anslaget uppföres på extra stat för förra halvåret 1923.

Seminariets rektor har beräknat, att anskaffningen av möbler,
inventarier och belysningsarmatur m. m. skulle draga en kostnad
av 47,950 kronor. Skolöverstyrelsen har på anförda skäl ansett, att
detta belopp skulle kunna minskas till 42,000 kronor. Överstyrelsen
har visserligen vid avgivande av sitt förslag tagit hänsyn till
det sjunkande prisläget, men då överstyrelsens utlåtande är dagtecknat
den 1 december 1920 och prisfallet sedan dess fortgått, kan
uppenbarligen ej heller överstyrelsens kostnadsberäkning läggas till
grund för äskandet av anslag för ändamålet. Onekligen är det rätt
så vanskligt att ens något så när exakt uppskatta den nedsättning
av anslagsbehovet i förevarande avseende, som lämpligen bör göras,
men jag föreställer mig dock, att en nedsättning av beloppet i fråga
till 35,000 kronor kan ske utan avsevärd olägenhet för seminariet.

Kostnaden för erforderlig ny undervisningsmateriell har av rektor
beräknats till 19,600 kronor. Överstyrelsen har vitsordat de
framställda anspråken på materiellens komplettering såsom i det hela
synnerligen välgrundade och vittnande om en riktig uppfattning om
nuvarande statsfinansiella läge. Överstyrelsen har dock föreslagit
en nedsättning av beloppet till 18,060 kronor. Även i detta fall
synes en ytterligare sänkning kunna äga rum. Ett belopp av 14,000
kronor torde, så vitt nu kan bedömas, kunna anses tillräckligt.

Med de av mig föreslagna reduceringarna skulle således ett re -

[155.]

Departe mentschefen.

Lärares vid
folkskoleseminarierna

studiebesök
vid folkskolor.

[156]

Understöd åt
enskilda folkskoleseminarier.

382 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

servationsanslag av 49,000 kronor nu böra äskas lios riksdagen, att
uppföras på extra stat för förra halvåret 1923. Anslaget bör givetvis
handhavas med största omtänksamhet och sparsamhet och endast sådana
anskaffningar vidtagas, som äro alldeles oundgängliga.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

för inredning och möblering m. m. av
folkskoleseminariets i Stockholm nya lokaler samt
för undervisningsmateriellens komplettering anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
reservationsanslag av 49,000 kronor.

13. a. Lärares vid folkskoleseminarierna studiebesök vid
folkskolor. Såsom bidrag tilL lärares vid folkskoleseminarierna
studiebesök vid folkskolor har riksdagen på extra stat för år 1922
anvisat ett reservationsanslag av 4,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om anslag för samma ändamål
för förra halvåret 1923.

Med hänsyn till de nuvarande statsfinansiella svårigheterna anser
jag mig icke böra tillstyrka att framställning nu göres till riksdagen
om anvisande av anslag för ifrågavarande studieresor.

14. Understöd åt enskilda folkskoleseminarier. I anledning
av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning anvisade 1921
års riksdag till understöd åt Ateneums folkskoleseminarium och Göteborgs
kvinnliga folkskoleseminarium på extra stat för år 1922 ett
förslagsanslag, högst 30,000 kronor, att av Kungl. Maj:t fördelas på
de båda seminarierna, på sätt Kungl. Maj:t funne skäligt, och att
i övrigt utgå på de villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Nu hava styrelsen för Ateneum för flickor i Stockholm och styrelsen
för Sigrid Rudebecks skola i Göteborg hemställt om ett till

17,000 kronor förhöjt statsunderstöd till vardera av läroanstalterna
för år 1923.

Vid ansökningarna äro fogade, bland andra handlingar, förslag
till stater för år 1923 för de båda seminarierna, utvisande att, vid
ett beräknat statsunderstöd av 17,000 kronor, för Ateneums folkskoleseminarium
motses en brist av 10,525 kronor och för Göteborgs
kvinnliga folkskoleseminarium av 2,596 kronor 85 öre.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkunder lysning en.

383

Skolöverstyrelsen tiar i yttrande över berörda ansökningar på
anförda skäl ansett sig icke böra för förra halvåret 1923 ifrågasätta
någon ändring av de grunder, efter vilka anslag beviljats för år 1922.

I likhet med skolöverstyrelsen tillstyrker jag, att ett belopp
av 15,000 kronor för ifrågavarande ändamål anvisas för förra halvåret
1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till understöd åt Ateneums folkskoleseminarium
och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 15,000 kronor,
att av Kungl. Maj:t fördelas på de båda seminarierna,
på sätt Kungl. Maj:t finner skäligt, och
att i övrigt utgå på de villkor, som av Kungl. Maj:t
bestämmas.

Småskoleseminarier.

15. Statens småskoleseminarier. I samband med beslut an- [157.]

gående omorganisation av statens småskoleseminarier i Haparanda statens
och Murjek anvisade 1920 års riksdag, på förslag av Kungl. Maj:t seminarier
(proposition nr 381), för år 1921 till verksamhetens uppehållande vid
sagda seminarier under rubriken »statens småskoleseminarier* ett
ordinarie reservationsanslag å 122,000 kronor. Enahanda belopp har
1921 års riksdag beviljat för år 1922. Skolöverstyrelsen har nu
särskilt med hänsyn till det behov av ökade lärarkrafter vid ifrågavarande
seminarier, som framträtt i samband med niimnda organisations
genomförande, gjort framställning om höjande av anslagsbeloppet
för såväl år 1922 som år 1923.

Överstyrelsen yttrar sig först om det erforderliga antalet lärarkrafter
utöver de nu befintliga och anför härom följande.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1920 uppdragit åt överstyrelsen
att för seminarierna i Haparanda och Murjek fastställa undervisningsplaner,
har överstyrelsen, under samarbete med särskilt tillkallade sakkunniga,
uppgjort normal under visningsplaner för sagda seminarier att lända till efterrättelse
från och med höstterminen 1921. Båda seminarierna äro treklassiga och hava
vartdera en övningsskola, som består av såväl eu småskolavdelning som en
folkskolavdelning.

Den timplan, som blivit uppgjord för seminariet i Haparanda, omfattar

384 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[157.] inalles 176 lärotimmar. De nu tillgängliga fast anställda lärarkrafterna utgöras
av rektor med en beräknad undervisning av 20 timmar, fyra ämnes- och övningsskollärare
med sammanlagt 96 timmar, varvid räknats med medeltalen för de
författningsenliga yttergränserna för tjänstgöringsskyldigheten, samt en slöjdlärarinna
med 14 timmar, vilket tillsammans utgör 130 lärartimmar. Det antal
lärartiinmar, som sålunda icke ingår i den ordinarie lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet,
utgör 46. Dragas härifrån de i kostnadsberäkningen för år 1921 upptagna
16 övningslärartimmarna (propositionen till 1920 års riksdag, nr 381, sid.
35), återstå likväl 30 timmar, vilka motsvara en full lärartjänst å 26 timmar
jämte 4 timlärartimmar.

En ny ordinarie lärartjänst måste sålunda inrättas. Även därefter återstå
20 timlärartimmar, till vilka det icke torde bli lätt att i Haparanda skaffa erforderliga
lärarkrafter.

Vad så beträffar seminariet i Murjek, upptager timplanen 170 lärartimmar.
Tillgängliga ordinarie lärarkrafter (ämnet hushållsgöromål och den med full tjänstgöring
anställda lärarinnan i detta ämne ej medtagna i dessa beräkningar) finnas
för endast 116 timmar, nämligen rektor med 20 timmar och fyra ordinarie lärare
med tillhopa 96 timmar. Det antal lärartimmar, som ej ingår i den ordinarie
lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet, utgör sålunda 54. I förutnämnda kostnadsberäkning
(proposition 381, sid. 35), tir.nes upptaget anslag till 15 timlärartimmar.
Men då det givetvis på en plats sådan som Murjek icke finnes möjlighet
att erhålla särskilda timlärare i vare sig kunskaps- eller övningsätnnen, måste
alla timlärartimmar läggas på den ordinarie lärarpersonalen. Detta har redan skett
i en utsträckning, som icke kan anses förenlig med vad en lärare vid eu lärarutbildningsaustalt
normalt rår med och sålunda icke heller med seminariets bästa
Och vid sådant förhållande kan givetvis sagda tjänstgöringsskyldighet icke ytterligare
utsträckas. Överstyrelsen kan därför icke finna annat än att undervisningsbehovet
vid seminariet i Murjek kräver inrättandet av två nya ordinarie lärartjänster.
Med eu beräknad tjänstgöring för en var av dessa lärare av 26 timmar
återstå likväl 2 timlärartimmar.

Därefter redogör överstyrelsen för de ökade kostnader, som skulle
följa av nu niimnda anordning med avseende på lärarkrafterna.

Vad beträffar kostnadsökningen för de sålunda ifrågasatta tre nya lärartjänsterna
skulle för Haparanda beräknas följande belopp: en lärare 3,600 kronor
och 20 veckotimmar 1,900 kronor, eller sammanlagt 5,500 kronor. Frånräknas
redan upptaget anslag för 16 veckotimmar med 1,520 kronor, återstå 3.980 kronor.
För Murjek skulle erfordras följande belopp: två lärare 7,200 kronor samt 2
veckotimmar å 95 kronor 190 kronor, eller sammanlagt 7,390 kronor. Frånräknas
redan upptaget anslag för 15 veckotimmar å 1,395 kronor, återstå 5,995 kronor.
Meranslaget för de nya lärarkrafterna skulle sålunda belöpa sig till 9,975 kronor
för år eller för förra halvåret 1923 till i avrundat tal 5,000 kronor.

Vidare föreslår överstyrelsen ett annat sätt för elevhushållets
skötande vid seminariet i Murjek och anför i sådant avseende:

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen 385

I detta sammanhang anser sig överstyrelsen böra erinra om ett missför- [157.]
hållande beträffande undervisningen i hushållsgöromål vid seminariet i Murjek,
som tarvar snar rättelse. Vid sagda seminarium är på ett sätt, som ur många
synpunkter måste anses olämpligt, elevbushållet förenat med skolköket, mot vilket
förhållande anmärkning riktats av överstyrelsens konsulent för husligt arbete.
Undervisningen i hushållsgöromål tillgår huvudsakligen sålunda, att eleverna turvis
i lag om 3 ä 4, med försummande av den övriga undervisningen, tillaga middagsoch
kvällsmåltider åt skolhushållets mer än 70 personer. Den egentliga undervisningen
är inskränkt till en timmes teoretisk undervisning i veckan.

Med nuvarande anordning är synbarligen elevhushållets skötande huvudsak
och elevernas utbildning för skötande av mindre hushåll bisak. En ändring i
detta förhållande bör enligt överstyrelsens mening snarast genomföras. Den torde
ock vara lätt att åstadkomma genom anställande av en kokerska, som får taga
hand om den egentliga matlagningen för elevhushållet, under det den anställda
lärarinnan i husligt arbete får handhava undervisningen i hushållsgöromål.

Anställandet av en särskild kokerska synes överstyrelsen kräva ett ökat anslag
för år med 1,500 kronor, som skulle utgöra erforderligt arvode. I sagda
belopp skulle jämväl ingå värdet av bostad för kokerskan, som givetvis borde
åtnjuta fri kost. För förra halvåret 1923 skulle sålunda med hänsyn till att arvodet
borde utgå för läsmånad för ändamålet erfordras ett belopp av i avrundat
tal 850 kronor.

Slutligen föreslår överstyrelsen någon höjning av det beräknade
beloppet för elevstipendier:

I den ursprungliga kostnadsberäkningen för seminarierna upptogs beloppet
av erforderliga stipendiemedel till 48,000 kronor, nämligen 22,000 kronor för
seminariet i Haparanda och 26,000 kronor för seminariet i Murjek. Beräkningen
är grundad på det dåvarande elevantalet 120 samt med förutsättning att stipendierna
skulle utgå med i medeltal 400 kronor för varje elev under året. Emellertid
har elevantalet sedan dess stigit. Sålunda, ha för vårterminen 1921 stipendiemedel
anvisats för sammanlagt 125 elever vid båda seminarierna. Enligt vad
överstyrelsen inhämtat, utgör elevantalet även under höstterminen 125, nämligen
54 i Haparanda och 71 i Murjek. Under förutsättning av samma elevantal år
1923 skulle det erforderliga stipendiebeloppet sagda år böra beräknas till 50,000
kronor, eller för vårterminen 25,000 kronor. Ökningen i anslaget för nu berörda
ändamål skulle sålunda för sist sagda tid belöpa sig till 1,000 kronor.

Kostnadsökningen i det hela för förra halvåret 1923 skulle alltså
enligt överstyrelsens beräkning uppgå till 6,850 kronor.

De åtgärder, som överstyrelsen här ovan föreslagit för ett ändamålsenligare
ordnande av undervisningen vid seminarierna i Haparanda
och Murjek, äro enligt överstyrelsens mening av beskaffenhet
att icke lämpligen kunna uppskjutas till år 1923 utan böra vidtagas
senast med höstterminen 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

[157.]

Departementschefen
.

386 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Beträffande kostnadernas storlek skulle i överensstämmelse med de beräkningar,
på vilka anslagsökningen för år 1923 grundar sig, i fråga om de nya
lärartjänsterna erfordras 5,000 kronor, för anställandet av en kokerska 650 kronor
och till elevstipendierna 2,000 kronor, sålunda sammanlagt 7,650 kronor.

När Kungl. Maj:t för 1920 års riksdag framlade förslag angående
omorganisation av statens småskoleseminarier i Haparanda
och. Murjek, beräknades antalet lärartimmar i enlighet med dåvarande
under visning splaner för nämnda seminarier till 100 i veckan
vid vartdera seminariet. I detta antal var emellertid tiden för
elevernas praktiska utbildning icke inräknad. Vid utarbetandet av
nya undervisningsplaner för ifrågavarande seminarier har det, såsom
framgår av vad skolöverstyrelsen anfört, befunnits nödvändigt att
för erhållande av en tidsenlig undervisning öka antalet lärartimmar
till 176 vid seminariet i Haparanda och 170 vid seminariet i Murjek,
innefattande en ökning av 30, respektive 39 timmar i veckan. Det
torde härvid böra ihågkommas, att seminarierna hava att utbilda
lärare icke blott för småskolorna utan även för de i rikets nordliga
trakter ännu talrika mindre folkskolorna samt att seminariernas
elever fördenskull måste erhålla en utbildning, som sätter dem i
stånd att meddela undervisning även på folkskolestadiet. För sistnämnda
ändamål inrymmer också vardera övningsskolan jämte en
småskolavdelning även en folkskolavdelning. I detta sammanhang
anser jag mig böra erinra, att i den proposition (nr 363) angående
understöd åt så kallade landstingsseminarier m. m., som förelädes
1919 års riksdag, hade för småskoleseminarium med 2 elevklasser
beräknats avlöning åt 1 rektor och 3 lärare samt för 28 timlärartimmar
i övningsämnen. Sistnämnda timmar motsvara 1 lärarbefattning
och 4 timlärartimmar.

Enligt skolöverstyrelsens beräkning skulle för den nya organisationens
genomförande erfordras inrättandet av ytterligare 1 lärartjänst
vid seminariet i Haparanda och 2 lärartjänster vid seminariet
i Murjek. Därutöver skulle för undervisningens uppehållande krävas
20 timlärartimmar i veckan vid det förra och 2 timlärartimmar i
veckan vid det senare seminariet. Kostnadsökningen härför skulle
belöpa sig till 9,975 kronor för helt år. Enligt vad jag inhämtat
har överstyrelsen vid uppgörandet av sitt förslag i detta och övriga
avseenden samrått med särskilda enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen 387

inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga, vilka utgjorts av repre- [157.]
sentanter för båda seminarierna.

Jag har intet att invända mot vad överstyrelsen anfört rörande
det behövliga antalet lärarkrafter, men däremot föreställer jag mig,
att de 3 nya lärarbefattnin gärna skulle kunna tills vidare under
nuvarande brydsamma förhållanden uppehållas genom extra ordinarie
ämnes- och övningsskollärare med samma avlöning, som riksdagen
fastställt för vikarierande ämnes- och övningsskollärare, eller 2,800
kronor för år räknat. Därigenom skulle den av överstyrelsen beräknade
kostnaden minskas med sammanlagt 2,400 kronor för helt år.

Då emellertid den årliga lärotiden utgör 39 veckor och 22 av dessa
falla på vårterminen, kräves för avlönande av en extra ordinarie
ämnes- och övningsskollärare under förra halvåret 1923 ett belopp av
1,579 kronor 49 öre och för 3 sådana lärare 4,738 kronor 47 öre.

Vidare erfordras för 22 timlärartimmar under samma halvår 1,178
kronor 97 öre.

Sammanlagda avlöningen åt nyssberörda lärarkrafter utgör således
5,917 kronor 44 öre. Till täckande av denna kostnad finnes
att tillgå å det nuvarande anslaget tillhopa 2,915 kronor för helt
år. Av detta belopp kommer på vårterminens 22 veckor 1,644
kronor 36 öre, vadan för avlöning åt ovannämnda lärarkrafter skulle
ytterligare för förra halvåret 1923 erfordras 4,273 kronor 8 öre.

Vad angår det av överstyrelsen anmärkta förhållandet vid
seminariet i Murjek, att eleverna därstädes turvis i lag om 3 ä 4
med försummande av den övriga undervisningen tillaga middagsoch
kvällsmåltider åt skolhushållets mer än 70 personer, anser även
jag denna anordning vara ett missförhållande, som självfallet maste
lända till men för lärarutbildningen. För avhjälpande av denna
olägenhet har överstyrelsen föreslagit anställande av en kokerska
med 1,500 kronors kontant årslön och dessutom fri kost. Jag känner
mig emellertid icke fullt övertygad, att detta överstyrelsens förslag
innebär den rätta lösningen av föreliggande fråga. Vid seminariet
är för närvarande anställd en skolköksföreståndarinna, vars avlöning
är bestämd med hänsyn därtill, att hon skulle icke blott meddela
eleverna undervisning i hushållsgöromål utan även tjänstgöra som
husmoder vid seminariet. Enligt den nu fastställda timplanen har
hon att meddela nyssnämnda undervisning endast 10 timmar i veckan.
Givetvis bör hon då därutöver fortfarande tjänstgöra såsom hus -

388 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[157.] moder, vartill enligt min mening bör höra, att hon förestår matlagningen
för skolhushållet. Under sådana omständigheter synes mig
tillfyllest, att hon till hjälp för sagda matlagning erhåller ett biträde,
vars avlöning för år torde kunna stanna vid 900 kronor jämte fri
bostad och fri kost under lästerminerna. Av detta belopp skulle
för första halvåret 1923 erfordras 22/3ö, således 507 kronor 69 öre.

Vad överstyrelsen föreslagit i fråga om stipendier åt eleverna
vid ifrågavarande seminarier står i full överensstämmelse med riksdagens
tidigare beslut i, ämnet, enligt vilket i medeltal beräknats
400 kronor om året såsom stipendium åt varje elev. Jag förordar
därför bifall till nämnda förslag.

Det nuvarande reservationsanslaget utgör, såsom i det föregående
erinrats, 122,000 kronor. I enlighet med vad jag nu föreslagit,
skulle detta anslag böra för helt år höjas med 7,575 kronor till extra
ordinarie lärare och timlärare, 900 kronor till ett biträde för matlagningen
vid seminariet i Murjek och 2,000 kronor till stipendier
eller med sammanlagt 10,475 kronor.

För förra halvåret 1923 skulle anslaget beräknas på följande sätt:

hälften av det nuvarande reservationsanslaget. . . . kronor 61,000: —-för 3 extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare

samt för timlärare........................ » 4,273:08

» 1 biträde för matlagningen vid seminariet i

Murjek.................................. » 507:69

» stipendier................................ » 1,000: —

Kronor 66,780: 77

eller i avrundat tal.......................... » 66,780: —-

Då skolöverstyrelsen hemställt, att anslaget skulle upptagas med
67,850 kronor, innebär således mitt förslag en minskning med 1,070
kronor.

Slutligen har skolöverstyrelsen ansett synnerligen angeläget, att
de föreslagna lärartjänsterna kunde tillsättas och övriga föreslagna
ändrade anordningar inträda senast vid höstterminens början 1922.
För detta ändamål skulle enligt överstyrelsens beräkning erfordras
ett anslag på tilläggsstat för nämnda år av 7,650 kronor.

Anskaffandet av erforderliga lärarkrafter från och med nämnda
tid finner jag visserligen ofrånkomligt, liksom jag ock finner önskvärt,
att den ändrade anordningen i fråga om skolhushållet i Murjek in -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 3H9

träder med höstterminen 1922. Men beträifande sättet för vinnande [157.]
av dessa mål hänvisar jag till vad jag i sådant avseende föreslagit
i fråga om förra halvåret 1928. I analogi härmed skulle för höstterminen
1922, vilken innefattar 17 läsveckor, för avlönande av en
extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare erfordras 1,220 kronor
51 öre och för 3 sådana lärare 3,661 kronor 53 öre. Vidare kräves
för 22 timlärartimmar 911 kronor 3 öre. Sammanlagda avi öningsbeloppet
utgör således 4,572 kronor 56 öre. Till täckande av denna
utgift finnes att tillgå å det nuvarande anslaget 1,270 kronor 64 öre,
vadan ett belopp av 3,301 kronor 92 öre skulle ytterligare erfordras.

För avlönande av biträdet för matlagningen vid seminariet i Murjek
behöves 392 kronor 31 öre. Till det nu nämnda komma medel för
stipendier åt ytterligare 5 elever för hela året 1922, utgörande tillhopa
2,000 kronor. Kostnaderna bleve alltså följande:
för 3 extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare

samt till timlärare........................ kronor 3,301: 92

» 1 biträde för matlagningen vid seminariet i

Murjek.................................. >:> 392:31

» stipendier................................. » 2,000:

Kronor 5,694: 23

eller i avrundat tal............................ » 5,700:

Skolöverstyrelsen hade för ändamålet beräknat ett belopp av
7,650 kronor, vadan mitt förslag innebär en sänkning med 1,950
kronor.

Enligt min mening bör sålunda till uppehållande av verksamheten
vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek uppföras
på tillläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 5,700 kronor.
Jag återkommer härtill i annat sammanhang.

På grund av det anförda hemställer jag nu, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja det ordinarie reservationsanslaget
till statens småskoleseminarier, nu 122,000 kronor,
med 10,475 kronor till 132,475 kronor,

dels och i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 upptaga nämnda reservationsanslag med
ett belopp av 66,780 kronor.

[158.]

V erksamheten
vid statens
småskoleseminarier

i Lycksele
och Hagaström.

Departe

mentschefen.

390 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

16. Verksamheten vid statens småskoleseminarier i Lycksele
och Hagaström. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda
förslag har riksdagen anvisat på extra stat för år 1922 såsom
särskilda reservationsanslag dels för uppehållande av verksamheten
vid statens småskoleseminarium i Lycksele 25,000 kronor, dels ock
för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarium
i Hagaström 31,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning om anslag för förra
halvåret 1923 för uppehållande av verksamheten vid nämnda seminarier
samt därvid beträffande seminariet i Lycksele anfört bland annat:

Det anslag, som nu skall äskas av riksdagen, avser förra delen av år
1923, då verksamheten vid seminariet fortgår i huvudsakligen samma omfattning
som under senare delen av år 1922. Av det för sistnämnda år anvisade
anslaget är ett belopp av 16,290 kronor beräknat för höstterminen (proposition
nr 381 till 1920 års riksdag). Sistnämnda belopp är därför erforderligt för förra
hälften av år 1923, dock i vederbörlig mån ökat med hänsyn därtill att lärarlönerna
utbetalas efter lästid och läsveckornas antal är 22 under vårterminen mot
17 under höstterminen, samt att även övriga omkostnader, till exempel för uppvärmning,
bliva större under en vårtermin. Avvägt med hänsyn härtill blir det
under vårterminen 1923 erforderliga beloppet 21,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vidare hemställt om viss höjning av anslaget
till seminariet i Hagaström samt därvid anfört, bland annat:

Kostnaden för vårterminen, under förutsättning att årsanslaget å 31,000 kronor
är tillräckligt, belöper sig till 16,570 kronor. Med hänsyn till att i de ursprungliga
kostnadsberäkningarna ingen särskild post är upptagen för trädgårdens
underhåll och skötsel men den stora seminarietomten med tillhörande trädgårdsanläggning
ävensom seminarieelevernas undervisning i trädgårdsskötel givetvis
kräva kostnader, vilka icke kunna tagas ur det knappt tillmätta anslaget i övrigt ,
synes nödvändigt, att ovannämnda belopp höjes till 17,500.

Vad skolöverstyrelsen sålunda anfört biträder jag. Beträffande
det för trädgård avsedda området vid seminariet i Hagaström har
jag inhämtat, att det till största delen ännu är ouppodlat. Det
ifrågasatta beloppet för trädgårdens iståndsättande, 930 kronor, synes
mig icke vara för högt tilltaget.

De belopp, som anvisas för uppehållande av verksamheten vid
seminarierna i Lycksele och Hagaström torde lämpligast böra i riksstaten
sammanföras till ett anslag, i likhet med vad som skett beträffande
statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek. Med
ett gemensamt anslag till seminarierna, vars fördelning överlämnas
till Kungl. Maj:ts bestämmande, blir det uppenbarligen, helst då

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkunderideningen.

391

anslagen, såsom nu är fallet, äro beräknade med största knapphet,
lättare att tillgodose det verkliga behovet hos vartdera seminariet
under det löpande budgetåret än då dessa behov måste i varje detalj
bestämmas en längre tid förut.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att för uppehållande av verksamheten vid
statens småskoleseminarier i Lycksele och Hagaström
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett reservationsanslag av 38,500
kronor.

17. Byggnader för statens småskoleseminarium i Lycksele.

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (proposition nr 381)
beslöt 1920 års riksdag att, med antagande av Västerbottens läns
landstings och Lycksele kommunalfullmäktiges i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 12 mars 1920 närmare angivna erbjudanden
om tomt för och kontant bidrag till uppförande av seminariebyggnad
i Lycksele, därstädes upprätta ett treklassigt småskoleseminarium.
Tillika anvisade riksdagen för begynnande av verksamheten
vid nämnda seminarium höstterminen 1921 och uppehållande av undervisningen
därstädes under samma termin på extra stat för år 1921
ett reservationsanslag av 8,850 kronor. Vidare har riksdagen för
uppehållande av verksamheten vid seminariet på extra stat för år
1922 anvisat ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 25 september 1920 anbefallt
byggnadsstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen låta
utarbeta ritningar och kostnadsförslag till erforderliga byggnader för
seminariet i Lycksele, har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 3
februari 1921 till Kungl. Maj:t överlämnat ritningar och kostnadsförslag
till dylika byggnader.

Innan jag närmare ingår på denna byggnadsfråga, skall jag i
korthet erinra om frågans föregående behandling.

I enlighet med beslut av Västerbottens läns landsting den 21
september 1910 gjorde landstinget samma år framställning hos Kungl.
Maj:t om proposition till riksdagen angående inrättande inom Västerbottens
läns lappmark av ett treklassigt seminarium för utbildande
av lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor. Lands -

[159]

Byggnader
för statens
småskoleseminarium

i Lycksele.

392 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[159.] tingets framställning gick ut på att det ifrågasatta seminariet skulle
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med seminariet i Murjek
samt att riksdagen för ändamålet skulle bevilja nödiga medel för
uppförande av erforderliga byggnader för undervisningens bedrivande
och lärarpersonalens förseende med bostadslägenheter ävensom bekostande
av anstaltens framtida skötsel. Landstinget ville å sin sida
för byggnadernas uppförande för en gång bidraga med 30,000 kronor,
varjämte Lycksele kommun erbjudit sig att kostnadsfritt för ändamålet
upplåta fri tomt inom Lycksele kyrkby och lämna ett kontant
bidrag om 5,000 kronor.

På därom av skolöverstyrelsen gjord framställning togo såväl
Västerbottens läns landsting som Lycksele kommunalfullmäktige under
år 1919 här ifrågavarande ärende under förnyad behandling.

Härvid hemställde landstinget genom skrivelse den 30 oktober
1919 ånyo om inrättandet av ett statens småskoleseminarium inom
Västerbottens lappmark samt erbjöd sig att för seminariebyggnadernas
uppförande för en gång bidraga med 30,000 kronor att tillhandahållas
på tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes, ävensom att till statsverket
avstå användbara inventarier och materiell i det nuvarande
seminariet i Lycksele.

Vid kommunalfullmäktiges i Lycksele sammanträde den 2 november
1919 beslöto fullmäktige enhälligt att som tomt för ifrågasatt
statsseminarium med full äganderätt upplåta ett närmare angivet
område, omfattande en areal av 1,16 hektar. Därjämte beslöto kommunalfullmäktige
att lämna ett kontant bidrag av 10,000 kronor,
att tillhandahållas statsverket å tid och i den ordning Kungl. Maj:t
täcktes bestämma.

Vid ordinarie kyrkostämma i Lycksele den 26 oktober 1919
beslöt stämman att för en tid av högst tre år tillhandahålla ett påtänkt
statsseminarium samma lokaler, som då vore upplåtna till
landstingets seminarium.

I samband med översändande av protokoll angående här nämnda
beslut överlämnades också ett av byggmästaren Arvid Franklin utfärdat
intyg, att förhållandena beträffande byggnadsgrunden vid den
ifrågasatta tomten för uppförande av statsseminarium i Lycksele enligt
hans mening vore de bästa möjliga och att man gott kunde
bygga utan grundgrävningar. Som bevis härför meddelades, att den

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 393

i närheten belägna kyrkan, byggd år 1799 utan några grävningar för [159.]
grunden, stode, utan att grunden rubbats.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1919 tillstyrkte
skolöverstyrelsen upprättandet av ett statens småskoleseminarium i
Lycksele och anförde beträffande därför erforderliga lokaler, bland
annat:

Som förut är nämnt, har Lycksele socken utfäst sig att för en tid av högst
tre år tillhandahålla de lokaler, som nu äro upplåtna till landstingets seminarium.

Då emellertid dessa lokaler ej kunna vara tillfyllest för mera än två klasser, torde
arbetet med de nya byggnaderna böra igångsättas i så god tid, att det ifrågasatta
seminariet med säkerhet kunde räkna med att få taga de nya lokalerna i besittning
senast vid början av höstterminen 1922.

Jag övergår nu till byggnadsstyrelsens förut omförmälda förslag.

I sin skrivelse den 3 februari 1921 har styrelsen meddelat att,
sedan styrelsen förvissat sig om att bland de av skolbyggnadssakkunniga
upprättade förslag till skolbyggnader icke funnes något, som
lämpade sig att lägga till grund för ifrågavarande byggnadsföretag,
styrelsen uppdragit åt tjänstgörande arkitekten hos styrelsen Gustaf
Birch-Lindgren att utarbeta erforderliga ritningar och kostnadsberäkningar.
I samråd med skolöverstyrelsen hade förut upprättats
program att läggas till grund för utarbetande av förslag till byggnader
för seminariet.

Med tjänstememorial, dagtecknat den 20 januari 1921, har BirchLindgren
till byggnadsstyrelsen ingivit byggnadsförslag, åskådliggjort
å sex ritningsblad enligt vilket förslag byggnadskostnaderna skulle
uppgå till 870,000 kronor.

Beträffande dessa ritningar har byggnadsstyrelsen förklarat sig
icke hava något att erinra. I sammanhang därmed omförmäler
styrelsen, att styrelsen utanordnat till Birch-Lindgren 3,830 kronor
för dennes utförda arbete samt till Agnar Jonsson i Lycksele 175
kronor för av honom verkställd avvägning av byggnadsplatsen och
upprättad nivåkarta, varjämte styrelsen uttalar såsom sin mening,
att ersättning härför, såvitt anslag till ifrågasatta byggnadsföretag
blir beviljat, bör utgå av dylika medel.

Skolöverstyrelsen har tillkännagivit, att den funnit förslagsritningarna
motsvara det uppgjorda programmet, och att enligt överstyrelsens
mening byggnadsfrågan för småskoleseminariet i Lycksele,
i vad den avser behovet av såväl undervisningslokaler som elevhem
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 50

394

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[159.] och lärarbostäder, synes vinna en i det hela tillfredsställande lösning,
därest byggnaderna uppföras enligt den föreliggande planen.

Emellertid har Kungl. Maj:t funnit skäl ånyo höra byggnadsstyrelsen
i ärendet. I anledning härav har byggnadsstyrelsen med
skrivelse den 27 oktober 1921 överlämnat av Birch-Lindgren avgivet
förnyat tjänstememorial, varvid fogats ett av ingenjören John Telander
uppgjort specificerat förslag rörande kostnaderna för byggnadsföretaget
ävensom särskild arbetsplan.

Enligt en i Telanders förslag gjord slutlig sammanställning för -

dela sig kostnaderna i huvudsak sålunda:

byggnadskostnad............................... 523,000 kronor

värmeledning.................................. 53,000 »

vatten- och avloppsledning...................... 53,000 »

planering, plantering och stängsel................ 65,000 »

ritning, kontrakt, oförutsedda utgifter m. m....... 56,000 »

Summa 750,000 kronor.

Emellertid har Birch-Lindgren i sistberörda tjänstememorial framhållit
att, med hänsyn till behovet av den största sparsamhet, byggnadskostnaden
skulle kunna ytterligare nedbringas genom en minskning
av vissa lokalers storlek och därom anfört följande:

Sålunda synes det, att den givna höjden i lärosalarna, 3,5 meter, skulle kunna
nedpressas till 3,0 meter, om i stället ventilationsanordningarna gjordes mer effektiva.

Även gymnastikbyggnaden torde kunna minskas med en halv meter på
bredden. Däremot äro utrymmena i elevbostaden icke av sådan storlek att de
lära kunna minskas.

Vidare synas utrymmena i rektors- och lärarbostäderna kunna i någon mån
inskränkas. Genom någon minskning i rummens storlekar skulle såväl byggnadskostnaderna
nu kunna något nedbringas som lägenheterna framdeles för innehavarna
bliva lättare att hålla varma under den kalla vintern.

Utan olägenhet synes rektorsbostadens längd kunna nedbringas med en meter,
och bostadshusets för lärarna såväl längd som bredd kunna ävenledes minskas
med en meter. Dessa minskningar böra därvid fördelas på de olika rummen i
byggnaderna.

Genomföras de ovan föreslagna inskränkningarna skulle detta medföra följande
besparingar i byggnadskostnaderna:

Skolhusbyggnad ................... 18,000 kronor

Gymnastikhus...................... 4,000 »

Rektorsbostad...................... 3,500 »

Lärarbostäder.......... 9,500 »

Summa 35,000 kronor,

varigenom den totala byggnadskostnaden skulle komma att utgöra 715,000 kronor.

395

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Motsvarande besparing i bränsle kan för skolhus och gymnastikhus, vilkas [lo9.]
uppvärmning torde komma att bekostas av staten, enligt uppgift från ingenjör
H. Theorell höra beräknas till c:a 100 hektoliter koks per år.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt de sålunda föreslagna inskränkningarna
i byggnadernas storlek och ej haft något att i övrigt invända
mot det av Birch-Lindgren senast gjorda kostnadsföi slaget,
varigenom totalkostnaden beräknats till ett belopp av 715,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har därvid framhållit, att det givetvis för det nätvarande
vore omöjligt att avgöra i vad man ett eventuellt nytt löneavtal
inom byggnadsindustrien efter den 1 april 1922 kunde komma
att ytterligare verka minskning i den nu beräknade totala byggnadskostnaden.

Jämlikt 1920 års riksdags beslut har statens seminarium i Lyck- meJ*pc^ea
sele trätt i verksamhet med höstterminen 1921. Såsom förut nämnts
har Lycksele församling erbjudit sig att för en tid av högst tre år
tillhandahålla seminariet samma lokaler, som församlingen förut upplåtit
åt landstingets dåvarande tvåklassiga småskoleseminarium. Till
följd härav har den första årsklass, som vid början av höstterminen
1921 anordnats vid statens seminarium, inrymts i nämnda lokaler.

Med höstterminen 1922, då landstingets seminarium i Lycksele upphört,
blir statens seminarium tvåklassigt och kommer sålunda att
taga i anspråk samtliga de lokaler, som av Lycksele församling ställts
till förfogande för statsseminariet. När seminariet sedan med början
av höstterminen 1928 kommer att innehålla tre årsklasser, saknas
lokaler för en årsklass och för en avdelning av övningsskolan. Ur
denna synpunkt hade det varit önskvärt, att de nya byggnaderna
för seminariet då hade kunnat tagas i bruk. Enligt förenämnda
arbetsplan skulle också de nya byggnaderna kunnat till nämnda tidpunkt
färdigställas, därest byggnadsarbetena kunnat påbörjas under
sommaren 1922. Ett oundgängligt villkor för detta senare voie dock,
att erforderliga medel för ändamålet då stode till förfogande och att
dylika medel sålunda bleve anvisade på tilläggsstat för år 1922. Da.
emellertid nämnda tilläggsstat icke torde böra betungas mer än som
är oundgängligen nödvändigt, synes denna utväg för medels anskaffande
icke böra anlitas. Å andra sidan är det givetvis synnerligen
angeläget, att den föreliggande byggnadsfrågan snarast möjligt erhåller
sin lösning. Medel för byggnadsarbetets påbörjande synas mig
därför böra upptagas i riksstaten för förra halvåret 1923. Under

396 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

förutsättning att sa sker och att de medel, som därutöver äro erforderliga,
anvisas på riksstaten förbudgetåret 1928—-1924, torde det
icke vara uteslutet, att de nya byggnaderna skulle kunna tagas i
bruk på nyåret 1924.

Emot de av Birch-Lindgren upprättade ritningarna med de av
honom sedermera föreslagna inskränkningarna i vissa angivna lokalers
storlek har jag intet att erinra.

Såsom synes av det föregående hade kostnaderna för ifrågavarande
byggnader ursprungligen beräknats till 870,000 kronor. Genom
den nu verkställda omräkningen jämte nyss omförmälda inskränkningar
hava sagda kostnader kunnat nedbringas till 715,000 kronor.
Då landstinget och Lycksele kommun, såsom förut nämnts, utfäst sig
att bidraga till byggnadskostnaderna med sammanlagt 40,000 kronor,
skulle alltså av statsmedel erfordras ett belopp av 675,000 kronor.
Enär byggnadsprisen ännu icke kunna anses såsom stabiliserade,
torde det icke vara lämpligt, att hela detta belopp beviljas av 1922
års riksdag. Såsom jag redan antytt, torde det vara tillräckligt,
att endast det belopp, som erfordras för byggnadsarbetet under förra
halvåret 1923, nu äskas hos riksdagen. Med hänsyn till de å förenämnda
arbetsplan lämnade uppgifterna torde detta belopp lämpligen
kunna bestämmas till 245,000 kronor. Huru mycket som därutöver
kan bliva behövligt för arbetenas fullbordande, bör sedermera 1923
års riksdag bliva i tillfälle att pröva med hänsyn till då gällande
byggnadspris.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Gustaf Birch-Lindgren
upprättade ritningar och av honom i tjänstememorial
den 25 oktober 1921 däri föreslagna inskränkningar,
av byggnader för småskoleseminariet i
Lycksele anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 245,000
, kronor.

[160.] 18. Understöd åt småskoleseminarier. Jag hemställer, att

Understöd åt Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

småskole- * ,, . , .

seminarier ätt i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

397

1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt småskoleseminarier, nu 381,000 kronor,
med halva beloppet, eller 190,500 kronor.

19. Stipendier åt elever vid småskoleseminarier. Jag

hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923
upptaga det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid småskoleseminarier, nu 90,000
kronor, med halva beloppet, eller 45,000 kronor.

20. Tillfällig löneförbättring åt lärare vid av landsting
och vissa städer upprättade småskoleseminarier. I anledning
av inom riksdagen väckta motioner beslöt 1921 års riksdag, att tillfällig
löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats
av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skulle för
år 1921 utgå med 3/é av det belopp, som utginge till lärare vid
folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier,
varjämte riksdagen för sådant ändamål anvisade å tilläggsstat
för år 1921 ett förslagsanslag av 22,500 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen
angående tillfällig löneförbättring för år 1922 åt ifrågavarande lärare
efter samma grunder som för lärare vid statens folkskoleseminariers
övningsskolor och vid statens småskoleseminarier. Till stöd
för denna hemställan har överstyrelsen anfört huvudsakligen följande:

I sin framställning den 31 augusti 1920 angående behov av anslag till folkundervisningen
lämnade överstyrelsen en redogörelse för de principer, efter vilka
avlöningen för småskoleseminariernas lärare blivit bestämd. Däri framhölls, dels
att 1919 års riksdag i princip uttalat sig för, att sagda lärare böra i avlöningshänseende
vara likställda med folkskoleseminariernas övningsskollärare, dels att
denna likställighet blivit till nackdel för småskoleseminarierna väsentligen rubbad,
därigenom att riksdagen tillerkänt folkskoleseminariernas övningsskollärare tillfällig
löneförbättring och därjämte dyrtidstillägg enligt fördelaktigare grunder än
för landstingsseminariernas lärare utan att motsvarande löneförmåner beretts de
sistnämnda. Tillika framhöll överstyrelsen, hurusom den ekonomiskt sämre ställning,
småskoleseminariernas lärare härigenom fått, redan visat en synnerligen
oförmånlig inverkan på ifrågavarande seminarier samt hemställde om åtgärder,
varigenom småskoleseminariernas lärare skulle komma i åtnjutande av dels tillfällig
löneförbättring till samma belopp, som komme att beviljas för folkskoleseminariernas
övningsskollärare, dels dyrtidstillägg efter samma grunder som statens
befattningshavare.

[161.|

Stipendier åt
elever vid
småskole
seminarier

[162.]

Tillfällig
löneförbättring
åt lärare
vid av landsting
och vissa
städer upp
rättade små
skolesemina
rier

1162.]

Departe mentschefen.

398 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Efter verkställd närmare utredning fann sig Kungl. Maj:t på grund av
statsfinansiella skäl icke böra framlägga förslag i ärendet till 1921 års riksdag.
Emellertid väcktes i båda kamrarna motioner i frågan (I: 201 och II: 297),
grundade huvudsakligen på överstyrelsens härovan omnämnda framställning, och
dessa motioner blevo, såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 363, i så måtto
bifallna, att riksdagen beslutade tillfällig löneförbättring åt nu ifrågavarande småskoleseminariers
lärare med belopp motsvarande 8/t av vad som utgår till lärare
vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier.
Dock tillerkände riksdagen icke landstingsseminariernas lärare dyrtidstillägg på
det avlöningsbelopp, som sålunda för år 1921 skulle utgå i form av tillfällig
löneförbättring, ett förhållande som ställer dessa lärare i en ny undantagsställning
i förhållande icke blott till folkskoleseminariernas övningsskollärare utan
till alla andra befattningshavare, som erhållit tillfällig löneförbättring. Därtill
kommer, att det dyrtidstillägg som utgår till dem, fortfarande beräknas på
ett oförmånligare sätt än dyrtidstillägget för lärarna vid folkskoleseminariernas
övningsskolor och vid statens småskoleseminarier, nämligen i så måtto, att det
icke utgår för hela den reglerade lönen.

Det är uppenbart, att därest nu anförda olikställighet icke kommer att utjämnas,
de ifrågavarande läroanstalterna måste få nöja sig med i förhållande
till seminariearbetets betydelse alltför svaga lärarkrafter. Överstyrelsen får ånyo
vitsorda, att det under det gångna året varit synnerligen svårt för att icke säga
omöjligt att besätta lediga lärartjänster vid landstingsseminarierna med väl kvalificerade
lärare.

Tillfällig löneförbättring av statsmedel till ifrågavarande lärare
torde böra beredas även för år 1922. Med hänsyn till nuvarande
statsfinansiella svårigheter lärer det dock icke vara möjligt att nu
åstadkomma någon höjning av beloppen för sagda löneförbättring.
Den torde sålunda även för nämnda år böra utgå med 3/é av det
belopp, som utgår till lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor
och vid statens småskoleseminarier. För detta ändamål synes
ett förslagsanslag av 22,500 kronor böra uppföras på tilläggsstat
för år 1922. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.

Emellertid torde medel för tillfällig löneförbättring åt ovannämnda
lärarpersonal böra beredas även för förra halvåret 1923.
Då även denna tillfälliga löneförbättring synes böra utgå efter nyss
angivna grunder, bör för detta ändamål ett förslagsanslag av 11,250
kronor uppföras i riksstaten för sagda halvår.

På grund av det anförda hemställer jag nu, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att tillfällig löneförbättring för
lärare vid småskoleseminarier, som inrättats av

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 399

landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
skall för förra halvåret 1923 utgå med 3/4 av det
belopp, som må tillkomma motsvarande lärare vid
folkskolesominariernas övningsskolor och vid statens
småskoleseminarier;

dels ock för sådant ändamål anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag
av 11,250 kronor.

21. Understöd åt vissa enskilda småskoleseminarier. I [163.]

enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag har riksdagen, Understöd it
i likhet med vad för åren 1920 och 1921 ägt rum, för år 1922 be- ^“éåkoiese*
viljat understöd åt följande enskilda småskoleseminarier, nämligen minarier
»Nya småskoleseminariet» (Alma Detthows) i Stockholm, Gr. V. Uléns
seminarium i Borås och L. A. Cederboms seminarium i Skara, samt
för ändamålet anvisat på extra stat ett förslagsanslag, högst 12,000
kronor, att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor
Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

I en av skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning
hava nu rektorerna vid småskoleseminarierna i Skara och Borås
samt vid »Nya småskoleseminariet» i Stockholm anhållit, att statsbidraget
till ifrågavarande småskoleseminarier, vilket utgår med

4.000 kronor till envar av dem, måtte höjas med ett belopp av

2.000 kronor för varje seminarium, vilken förhöjning skulle utgå
som hjälp till dyrtidstillägg åt seminariernas lärare. I skrivelsen
framhålles, att det nuvarande anslaget huvudsakligen kommer seminariernas
elever till godo i form av friplatser eller nedsättning av
termin savgifterna.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt en sådan anslagshöjning:

Överstyrelsen erinrar därom, att Kungl. Maj:t jämlikt ämbetsskrivelse till
överstyrelsen den 29 april 1921 utfärdat föreskrifter beträffande de enskilda
småskoleseminariernas verksamhet, varigenom de krav, som i gällande författningar
uppställts för landstingsseminarierna i fråga om lokaler, undervisningsmateriell,
hygieniska anordningar och lärarkrafter, hädanefter skola gälla även
de enskilda seminarierna. Men denna starkare statskontroll synes ock böra medföra,
att staten genom ett tillräckligt stort understöd sätter ifrågavarande seminarier
i stånd att fullgöra de uppställda kraven, i främsta rummet anställande
av fullgoda lärarkrafter.

400 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[163.] Vid anmälan av sitt beslut angående understöd åt vissa enskilda

Departe- småskoleseminarier framhöll 1919 års riksdag, att det understöd, som
mentschefen. få beslutat, ej borde betraktas såsom begynnelsen till ett

stadigvarande statsbidrag utan allenast som en tillfällig hjälp att
lindra dyrtidens tryck. Riksdagen delade den av folkskolöverstyrelscn
hävdade uppfattningen, att de enskilda seminarier, som kunde
anses direkt ersätta landstingsseminarier, endast under den närmaste
tiden och i avvaktan på att vederbörande landsting kunde hinna
vidtaga nödiga åtgärder för upprättande av seminarier av här ifrågavarande
art, finge tillerkännas statsunderstöd. Med hänsyn till vad
riksdagen sålunda anförde, och då två av de enskilda seminarier,
som nu äro i fråga, nämligen de i Borås och Skara, just äro av
den beskaffenhet, att de borde ersättas av landstingsseminarier, samt
det med fog synes kunna begäras, att vederbörande landsting, intill
dess så har skett, lämnar ett skäligt tillskott till uppehållande av
verksamheten vid ifrågavarande två seminarier, finner jag mig, med
hänsyn jämväl till den sjunkande prisnivån, icke kunna förorda
någon höjning av de hittills utgående understöden. Jag anser således,
att det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget
bör för helt år bestämmas till samma belopp, som det för år 1922
anvisade, och att för förra halvåret 1923 bör i riksstaten uppföras
ett anslag å hälften av nämnda belopp eller 6,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till understöd under förra hälften av år
1923 åt följande enskilda småskoleseminarier, nämligen
»Nya småskoleseminariet» (Alma Detthows)
i Stockholm, G. V. Uléns seminarium i Borås och
L. A. Cederboms seminarium i Skara, anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 6,000 kronor, att utgå enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande och på de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

401

Fortbildningskurser.

22. Fortbildningskurser för lärare vid egentliga folkskolor Kort bild
och småskolor. Under en följd av år har riksdagen beviljat anslag forbirarTvid
dels till anordnande, dels till understödjande av fortbildningskurser egentliga

i olika ämnen för lärare vid egentliga folkskolor och småskolor. whBml*

I anledning av Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag beviljade skolor,
sålunda 1921 års riksdag på extra stat för år 1922 till fortbildningskurser
för lärare vid egentliga folkskolor och småskolor följande
reservationsanslag, nämligen: till fortbildningskurser i allmänhet

75,000 kronor, till särskilda fortbildningskurser i gymnastik 41,600
kronor, till särskilda fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel 19,300
kronor samt till särskilda kurser i simning och livräddning 4,680
kronor; samtliga anslagsposter att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

Skolöverstyrelsen har gjort framställning om anslag till lik- mentschefen.
nande fortbildningskurser för år 1923.

Enär de stats finansiella förhållandena nödvändiggöra den allra
största sparsamhet med statens medel och då ifrågavarande kurser
visserligen för sitt ändamål äro fördelaktiga men dock icke alldeles
oundgängliga, anser jag, att anslag för dessa ändamål icke bör hos
riksdagen äskas för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Resestipendier.

23. Resestipendier åt lärare vid till folkundervisningen dj^fiawre
hörande läroanstalter. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom fram- vid till foiklagda
förslag har riksdagen, i likhet med vad för år 1921 ägt rum, ^firande
till resestipendier åt nedan angivna lärargrupper anvisat på extra läroanstalter,
stat för år 1922 såsom särskilda reservationsanslag:

till resestipendier åt lärare vid folkskoleseminarier 6,000 kronor:
till resestipendier åt lärare vid smäskoleseminarier 2,000 kronor;
till resestipendier åt folkskollärare 24,000 kronor;
till resestipendier åt lärare vid småskolor, lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor 9,000 kronor;

till resestipendier åt lärare vid fortsättningsskolor 3,000 kronor;
till resestipendier åt lärare vid högre folkskolor 3,000 kronor och
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 51

[164.]

Avlöning
in. in. åt
folk«kolinspektörer.

[165.]

Tillngvsersftltning
för
expenser åt
folkskolinspektörer.

402 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets
abnormskolor (dövstumskolor, blindskolor och sinnesslöanstalter) samt
vid uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn 8,000 kronor;

eller sammanlagt 50,000 kronor; samtliga anslagen att utgå
enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott
föreskriva.

Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning om anvisande av
medel även för förra halvåret 1923 till enahanda ändamål och med
samma belopp, som anvisats för hela år 1922.

Av skäl, som under nästföregående punkt anförts, anser jag,
att medel till ovanberörda resestipendier icke bör äskas hos riksdagen
för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Folkskolinspektionen.

24. Avlöning m. m. åt folkskolinspektörer. Jag hemställer,
att Eders Kungl. Maj:t måtto föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, nu 346,900
kronor, med halva beloppet eller 173,450 kronor.

25. Tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer.
Till bestridande av til läggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer
har riksdagen för vart och ett av åren 1920, 1921
och 1922 anvisat på extra stat ett förslagsanslag, högst 15,600 kronor.
Jämlikt beslut av 1919 års riksdag skall till ordinarie och av
Kungl. Maj:t förordnad folkskolinspektör, utöver den ordinarie expensersättningen
å 300 kronor för år, utgå tilläggsersättning med
300 kronor för år, så länge riksdagen för ändamålet beviljar medel.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om förslag till riksdagen angående
liknande tilläggsersättning för förra halvåret 1923.

Enär de förhållanden, som nödvändiggjort ifrågavarande anslag,
allt fortfarande äro för handen och hälften av ovannämnda belopp,
eller 7,800 kronor, erfordras för ändamålet för nämnda halvår, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av tilläggsersättning för

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

403

expenser åt folkskolinspektörer anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 7,800 kronor.

26. Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer. Riks- [166.]

staten för år 1922 upptager ett ordinarie förslagsanslag till resekost- i^ekos^
nadsersättning åt folkskolinspektörer å 340,000 kronor. ninji åt folk

Skolöverstyrelsen har gjort framställning om minskning av detta Bk°1.!"e8rpek''
anslag och härom anfört följande:

Den minskning i utgifterna å ifrågavarande anslag, som kan komma att
betingas därav, att dagtraktementet .till folkskolinspektörerna under tjänsteresor
från och med juli 1921 utgår med ett från 19 till 16 kronor minskat belopp, bär
av överstyrelsen beräknats till i runt tal 20,000 kronor för år, med vilket belopp
alltså förevarande anslag synes kunna minskas. För förra hälften av år 1923
skulle sålunda 160,000 kronor vara erforderliga.

Med hänsyn till vad överstyrelsen sålunda anfört, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer med

160,000 kronor.

Folkskolor.

27. Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. [167.]

På Kungl. Majtts därom gjorda framställning beslöt 1919 års lag- ^»^^8
tima riksdag att, med uteslutande ur riksstaten av de två ordinarie å''t lärare vid
förslagsanslag, som tidigare varit där uppförda under rubrikerna: folkskolor.
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor samt Avlöningsbidrag
åt sjukvikarier för lärare vid folkskolor och småskolor
i riksstaten under åttonde huvudtiteln för år 1920 uppföra ett ordinarie
förslagsanslag under rubriken: Statsbidrag till avlöning åt
lärare vid folkskolor med ett belopp av 41,343,000 kronor. Sagda
förslagsanslag uppfördes i riksstaten för år 1921 med ett belopp av

42,156,000 kronor och för år 1922 med 39,500,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har nuhemställt, att nämnda anslag måtte för
förra halvåret 1923 uppföras i riksstaten med 21,500,000 kronor och
till stöd härför anfört bland annat:

404 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[167.] Uppgifter om storleken av de statsbidrag, som för ändamålet verkligen

åtgått, hava, i den mån det varit görligt, erhållits för budgetåren 1919 och

1920. Såsom av överstyrelsens framställning den 31 augusti 1920 framgår,

hade överstyrelsen vid sagda tidpunkt från statskontoret erhållit utdrag ur
rikshuvudboken, innefattande budgetsredovisning för år 1919, utvisande att
utgifterna under ovannämnda i riksstaten för det året uppförda två anslag uppgått
till 38,631,016 kronor 23 öre. I fråga om utgifterna från det för år 1920
beviljade anslaget uppgives i den av riksräkenskapsverket den 31 mars 1921 avlämnade
tryckta budgetsredovisningen för sagda år, att sagda utgifter skulle ha
utgjort 40,621,129 kronor 50 öre. Ehuru dessa belopp icke med säkerhet kunna
sägas exakt angiva, vad som för respektive år verkligen för ändamålet åtgått, enär
på grund av gällande bestämmelser i fråga om tiden för rekvisition av statsbidrag
ävensom tillämpad bokföringspraxis dels torde i sagda summor ingå något belopp,
som i verkligheten avser nästföregående budgetår, dels saknas något belopp, som
rekvirerats och utbetalats först .i början av nästföljande år, synas de dock vara
inbördes jämförbara, och skillnaden dem emellan — i det närmaste 2 millioner
kronor — skulle sålunda angiva utgiftsstegringen från det ena året till det andra.

Jämför man ovannämnda belopp, vilka redovisats såsom åtgångna under
åren 1919 och 1920, med de för sagda år av riksdagen anvisade anslag, nämligen
för år 1919 40,618,000 kronor och för år 1920 41,343,000 kronor, finner man,
att en besparing skulle ha uppstått belöpande sig för det förra året till 1,986,983
kronor 77 öre och för det senare året, om hänsyn tages jämväl till att särskilda
uppbördsmedel å 465,188 kronor 33 öre tillförts anslaget, till 1,187,058 kronor
83 öre. Det förstnämnda förhållandet föranledde ock riksdagen att på förslag av
Kungl. Maj:t anvisa för år 1922 ett anslag å allenast 39,500,000 kronor, vilket
belopp med 2,656,000 kronor understiger det, som för år 1921 anvisats och som
överstyrelsen för sin del ansett böra bibehållas oförändrat för år 1922. Å andra
sidan betecknade det sålunda för år 1922 anvisade anslaget eu höjning av det
belopp, som enligt statskontorets uppgift skulle ha åtgått under år 1919 med
868,983 kronor 77 öre.

När det nu gäller att av anförda förhållanden söka ledning för bedömandet
av det erfordeiliga anslaget för år 1923, synes det att börja med uppenbart, att
det för år 1922 anvisade anslaget, som med 1,121,129 kronor 50 öre understiger
det belopp, som enligt riksräkenskapsverkets uppgift åtgick för år 1920,
måste, med hänsyn till den stegring i utgifterna, som på grund av lärarpersonalens
fortgående ökning äger rum år för år, visa sig i väsentlig mån otillräckligt.
Beträffande storleken av ifrågavarande stegring har överstyrelsen med ledning av
tillgängliga uppgifter angående ökning av lärarantalet år för år funnit, att den
härav föranledda årliga ökningen i anslaget till statsbidraget borde normalt uppgå
till omkring 900,000 kronor. Utan att ingå i något bedömande av i vilken mån
den ovan nämnda stegringen i utgifterna från år 1919 till 1920 av omkring 2
millioner kronor varit betingad av verkligt behov på grund av särskilda förhållanden
under de närmaste åren efter den nya löneregleringens ikraftträdande
eller tillika är att tillskriva de tillämpade bokföringsmetoderna, håller överstyrelsen
före, att man torde komma det verkliga behovet för år 1923 nära, ifall man med

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 405

utgångspunkt i det såsom utanordna! uppgivna beloppet år 1920 av i runt tal (167.)
40,600,000 kronor kontinuerligt ökar sagda belopp med 900,000 kronor för år.

Man kommer då för år 1926 upp till ett belopp av 43,300,000 kronor. Med
hänsyn därtill, att i regeln under året flortalet nya lärartjänster tillkommer vid
början av ett läsår, sålunda under senare halvåret, synes för förra halvåret 1923
böra beräknas allenast 21,500,000 kronor.

Mot överstyrelsens beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet ^ Departe
för år 1923, hor jag icke funnit anledning till erinran.

Vid beräkning av det anslagsbelopp, som bör uppföras i riksstaten
för förra halvåret 1923, bör givetvis hänsyn tagas till gällande
bestämmelser angående utbetalning av statsbidrag från anslaget.

I kungörelsen den 28 oktober 1921 (nr 642) angående ändring
i vissa delar av kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag
till sådan avlöning föreskrives, att till vederbörande skoldistrikt skall
varje år snarast möjligt efter januari månads ingång av statskontoret
eller länsstyrelsen såsom förskott på årets statsbidrag utan särskild
rekvisition utbetalas elva tolftedelar av det belopp, som statskontoret
eller länsstyrelsen på grund av skoldistriktets för föregående år
gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifterna för vederbörande
lärare utbetalt. De slutliga rekvisitionerna av statsbidrag skola
enligt nämnda kungörelse göras efter ingången av december månad
det år, för vilket statsbidrag sökes, och före nästföljande januari
månads utgång. Dessa slutrekvisitioner skola insändas till folkskolinspektören
för granskning och därefter av honom överlämnas till
statskontoret eller vederbörande länsstyrelser, vilka i sin ordning
hava att företaga granskning av desamma. Då dessa granskningar
äro synnerligen tidskrävande, blir det tydligen endast i ett jämförelsevis
litet antal fall utbetalning av statsbidragen kan äga rum
före nyåret. De utbetalningar, som måste skjutas in på det därpå
följande året, komma då att belasta sistnämnda års anslag. I början
av ett kalenderår kommer sålunda enligt nuvarande bestämmelser
att utbetalas såväl förskottet å samma års statsbidrag som ock det
mesta av det, som faller på slutrekvisitionerna för föregående år.

Beträffande förra halvåret 1923 torde nyssnämnda bestämmelse
angående förskott å statsbidraget böra ändras därhän, att sådant förskott
utgår med endast hälften av det nuvarande, således med elva
tjugufjärdedelar av skillnaden mellan det belopp, som beräknats i

[168.]

Befrämjande
av folkundervisningen

bland de i
rikets nordligastetrakter

bosatta
finnar.

406 1922. Åttonde hnvndtiteln: Folkundervisningen.

statsbidrag för år 1922, och de för sistnämnda år avdragna pensionsavgifterna.
Godtager man skolöverstyrelsens ovannämnda beräkning
av det utgående statsbidragets storlek, skulle för år 1922 komma
att såsom sådant bidrag utbetalas omkring 42,400,000 kronor. Enligt
vad jag inhämtat hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., hava pensionsavgifterna för år 1920 beräknats till i runt
tal 1,745,000 kronor. Utgår man ifrån att pensionsavgifterna ökas i
samma proportion som statsbidraget, skulle sagda avgifter för år
1922 uppgå till omkring 1,822,000 kronor. Det förskott, som under
förra halvåret 1923 skall utbetalas, utgör sålunda, approximativt
beräknat, n/24 av skillnaden mellan 42,400,000 kronor och 1,822,000
kronor eller i avrundat tal 18,600,000 kronor. Vidare skola under
samma halvår utbetalas de resterande belopp å statsbidragen för år
1922, vilka icke kunnat utbetalas under sistnämnda år. Antager
man dessa resterande belopp till en tolftedel av sammanlagda statsbidragen
för år 1922, d. v. s. V12 av 42,400,000 kronor, erhålles ett
belopp av 3,533,333 kronor. Ovannämnda 18,600,000 kronor och
nyssnämnda 3,533,333 kronor utgöra tillsammans 22,133,333 kronor.
Denna summa skulle då angiva det ungefärliga anslagsbeloppet för
förra halvåret 1923. Nämnda antagande ger dock säkerligen en något
för hög slutsumma, emedan en del av nyssberörda resterande belopp
å statsbidragen, såsom förut antytts, blivit utbetald under år 1922.
Då emellertid denna del icke kan vara så synnerligen stor, anser
jag, att det ifrågavarande anslaget bör för förra halvåret 1923 icke
sättas lägre än till 21,500,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kung! Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor,
nu 39,500,000 kronor, med 21,500,000 kronor.

28. Befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets
nordligaste trakter bosatta finnar. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

407

nordligaste trakter bosatta finnar, nu 300,000 kronor,
med halva beloppet eller 150,000 kronor.

29. Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,
nu 185,000 kronor, med halva beloppet eller

92.500 kronor.

30. Beredande av möjlighet till skolgång genom inackordering
i skolhem eller enskilda hem för skolpliktiga barn
av fattiga, avlägset boende föräldrar. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget, högst

125,000 kronor till beredande av möjlighet till
skolgång genom inackordering i skolhem eller enskilda
hem för skolpliktiga barn av fattiga, avlägset
boende föräldrar med halva beloppet eller

62.500 kronor.

31. Särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar
med icke finsktalande befolkning samt i Överkalix församling.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar
med icke finsktalande befolkning samt i
Överkalix församling, nu 47,000 kronor, med halva
beloppet eller 23,500 kronor.

32. Avlönande av föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga
inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande
befolkning samt i Överkalix församling. Jag hemställer, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
avlönande av föreståndarinna för skolhem eller ar -

[169]

Lappmark»
ecklesiastik
verk, folkbildnings

ändamål.

[170.]

Beredande av
möjlighet till
skolgång
genom inackordering
i
skolhem eller
enskilda hem
för skolpliktiga
barn av
fattiga, avlägset
boende
föräldrar.

[171]

Särskilt lönetillägg
åt
lärare i lappmarksförsamlingar

med icke
finsktalande
befolkning
samt i Överkalix
församling.

[172.]

Avlönande
av föreståndarinna
för
skolhem eller
arbetsstuga
inom lappnia
rksförsamlingar

fforts.).

(forte.),
med icke
finsktalande
befolkning
samt i Överkalix
församling.

[173.]

Skytteanska
lappfolkskolan
i Tärna.

Departe mentschefen.

408 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

betsstuga inom lappmarksförsamlingar med icke
finsktalande befolkning samt i Överkalix församling,
nu 11,000 kronor, med halva beloppet eller
5, B00 kronor.

33. Skytteanska lappfolkskolan i Tärna. På Kungl. Maj ds
därom gjorda framställning beslöt 1919 års lagtima riksdag att, för
upphjälpande av folkskoleväsendet inom lappmarksförsamlingar med
icke finsktalande befolkning i Västerbottens och Norrbottens län
samt inom Överkalix församling av Norrbottens län, bland annat, till
uppehållande av Skytteanska lappfolkskolan i Tärna uppföra under
rikstatens åttonde huvudtitel ett ordinarie förslagsanslag å 7,000
kronor att användas enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade föreskrifter.
I 1921 och 1922 årens riksstat är nämnda anslag upptaget
med oförändrat belopp, 7,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1920 hemställde skolöverstyrelsen om
anslagets höjande för år 1922 till 12,000 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen förnyat sin ovannämnda framställning
och därvid anfört bland annat följande:

Då nödvändigheten av ökning i en del anslagsposter, särskilt ersättningen
till skoldistriktet för underhåll och beklädnad av 8 frielever, fortfarande kvarstår
i oförminskad utsträckning, anser överstyrelsen oundgängligt, att anslaget höjes
och i budgeten för förra halvåret 1923 uppföres med hälften av det beräknade
erforderliga årsbeloppet eller 6,000 kronor.

Inom kort efter det att 1919 års riksdag i riksstaten för år
1920 uppfört ett förslagsanslag å 7,000 kronor till ifrågavarande
skola visade det sig, att anslaget var för knappt tilltaget. Den av
Kungl. Maj:t för år 1920 fastställda staten för skolan slutade på
8,150 kronor. För år 1921 fastställdes en stat, som uppgick till
12,100 kronor. Höjningen berodde dels därpå, att i 1920 års stat
upptagits avlöning för förra halvåret åt en kvinnlig vikarie å den
vakanta lärartjänsten, under det i 1921 års stat upptagits avlöning
för hela året åt en manlig ordinarie lärare, dels ock därpå,
att kostnaderna för underhåll och beklädnad måst i 1921 års stat
upptagas med väsentligt högre belopp än i 1920 års stat.

Då det nu visat sig, att det i riksstaten upptagna anslaget för
ifrågavarande ändamål är otillräckligt, synes mig anslaget i fråga
böra höjas ungefär till det belopp, som är erforderligt för skolans
uppehållande. Skolöverstyrelsen har ansett, att detta belopp borde

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 409

bestämmas till 12,000 kronor för helt år. Med hänsyn till den
sänkning av prisen å förnödenheter av olika slag, som numera inträtt,
torde dock anslaget kunna ej oväsentligt nedsättas. Jag vill
föreslå, att det bestämmes till 9,000 kronor. För förra halvåret
1923 bör hälften av årsanslagct vara tillgängligt.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till
Skytteanska lappfolkskolan i Tärna, nu 7,000 kronor,
med 2,000 kronor till 9,000 kronor,

dels ock i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 uppföra nämnda förslagsanslag med ett
belopp av 4,500 kronor.

34. Upphjälpande av folkskoleväsendet inom Hotagens [174.)
och Frostvikens församlingar. På Kungl. Maj:ts därom gjorda Upphjaiförslag
anvisade 1921 års riksdag till beredande av möjlighet till PXjievä/enk
skolgång för fattiga, på längre avstånd från skola boende skolpliktiga det inom
barn inom Hotagens och Frostvikens försandingar på extra stat för ”i/fostv^kens''
år 1922 ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, att användas enligt församlingar.
de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.

Nu hava nämnda församlingar gjort framställningar om anslag
för samma ändamål även för år 1923. Vardera församlingen har
anhållit om ett belopp av 1,500 kronor.

Över dessa framställningar hava infordrade utlåtanden avgivits
den 7 september 1921 av domkapitlet i Härnösand, som hört vederbörande
folk skolinspektör, samt den 18 oktober 1921 av skolöverstyrelsen.
Samtliga hava tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Då försandingarna uppenbarligen äro i behov av understöd för
omförmälda ändamål även för förra halvåret 1923, tillstyrker jag,
att sådant understöd utverkas hos riksdagen, beräknat efter högst

1,500 kronor för år för vardera församlingen. Understöden synas
böra fortfarande såsom hittills utgå enligt de bestämmelser Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela.

Vidare har Laxsjö församling hemställt om bidrag av statsmedel
för år 1923 med 1,500 kronor till inackordering vid skola av
vissa fattiga skolbarn. I häröver avgivna utlåtanden hava folkskolinspektören,
domkapitlet och skolöverstyrelsen tillstyrkt, att försam B

ihan g till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 52

410 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[174.] lingen måtte för det angivna ändamålet erhålla ett statsunderstöd
för nämnda år av intill 1,000 kronor, under villkor att församlingen
själv bestrider hälften av de med barnens inackordering förenade
kostnader.

I detta sammanhang vill jag omförmäla, att chefen för ecklesiastikdepartementet
i skrivelse den 4 maj 1916 anmodade folkskolöverstyrelsen
att taga under omprövning, huruvida inackorderingsbidrag
av det slag, som redan beviljats vissa församlingar i de nordligaste
länen för beredande av möjlighet till skolgång för vissa fattiga barn,
borde tilldelas även andra församlingar i Norrland och tilläventyrs
jämväl i närgränsande delar av Svealand, samt att överstyrelsen
med anledning härav den 6 november 1917 avgivit utredning och
förslag i ämnet. Sagda förslag innebär, att staten skulle i en högst
betydande utsträckning, utöver vad nu sker, i förevarande avseende
understödja församlingar inom Norrlands alla län samt inom
Kopparbergs och Värmlands län. Förslaget är ännu beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. Såvitt jag kunnat finna, är det statsfinansiella
svårigheter, som hittills lagt hinder i vägen för ärendets framläggande
inför riksdagen. För min del anser jag, att tiden icke
heller nu är lämplig för en framställning till riksdagen i detta
ämne.

Under sådana omständigheter, och då Laxsjö församling icke
torde tillhöra de kommuner, som i främsta rummet borde komma i
åtanke vid beredande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål,
kan jag icke tillstyrka bifall till den av Laxsjö församling nu gjorda
ansökningen.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen

att till beredande av möjlighet till skolgång
för fattiga, på längre avstånd från skola boende
skolpliktiga barn inom Hotagcns och Frostvikens
församlingar anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

1,500 kronor, att användas enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 411

35. Lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna
barn i skolåldern. Jag hemställer, att Eders Kung!. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det på extra stat uppförda förslagsanslaget
tilL lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier
intagna barn i skolåldern, nu 20,000
kronor, med halva beloppet eller 10,000 kronor.

36. Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola. Då enligt gällande bestämmelser utbetalningar
från anslag för detta ändamål skola äga rum först under
senare halvåret, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola
och särskild slöjdskola, nu 2,585,000 kronor, utan
angivet belopp.

37. Anordnande av undervisning i hushållsgöromål i egentlig
folkskola*. Då jämväl medel för anordnande av undervisning i
hushållsgöromål i egentlig folkskola enligt meddelade föreskrifter
skola utbetalas först under senare halvåret, hemställer jag om förslag
till riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
anordnande av undervisning i hushållsgöromål i
egentlig folkskola, nu 267,000 kronor, utan angivet
belopp.

38. Undervisningsmateriell m. m. för folkskolor. Jag hemställer,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till undervisningsmateriell m. m. för folkskolor,
nu 60,000 kronor, med halva beloppet eller 30,000
kronor.

|175.]

Lärare åt
vill vanföran
stalter och
kustsanatorier
intagna
barn i skolåldern.

[176.]

Anordnande
av slöjd i
folkskola,
mindre folkskola
eller
särskild slöjdskola.

[177.1

Anordnande
av undervisning
i hushållsgöromål

i egentlig
folkskola.

[178.]

Undervisningsmateriell
in. m
för folkskolor.

[179.]

Understödjande
av folk
skolebarns
ferie- och
studieresor.

412 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

39. Understödjande av folkskolebarns ferieresor. Med

bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning uppförde 1911
års riksdag under riksstatens åttonde huvudtitel till understödjande,
i huvudsaklig överensstämmelse med de av vederbörande departementschef
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13
januari 1911 angivna grunder, av dels folkskolebarns resor till landet
under sommarferierna, dels ock folkskolebarns studieresor ett
ordinarie förslagsanslag å 30,000 kronor.

Till förenämnda statsrådsprotokoll yttrade föredragande departementschefen
bland annat:

Verksamheten för s. k. studieresor går ut på att bereda barn i skolåldern
tillfälle att under lärares ledning besöka olika orter i landet. Resorna hava till
övervägande del ett pedagogiskt syfte och äro i så måtto ett utslag av den pedagogiska
princip, som numera börjar alltmer genomtränga vår undervisning, nämligen
att denna i görligaste mån skall grundas på åskådning och direkt iakttagelse.

Den andra arten av ifrågavarande resor, s. k. ferieresor, har ett övervägande
humanitärt syfte. Dessas ändamål är att bereda barn ur fattigare familjer
från städerna tillfälle att under sommaren eller någon del därav vistas på landet,
vare sig i s. k. feriekolonier eller i enskilda för dem upplåtna hem. Om jag
måste högt skatta verksamheten för s. k. studieresor på grund av dessa resors
uppfostrande betydelse, skattar jag ur en annan synpunkt den verksamhet icke
mindre högt, som avser att bereda barnen från städernas solfattiga gränder möjligheten
att under någon del av sommaren få i fulla drag njuta av lantlivet,
solljuset, den friska luften och de stärkande baden samt erhålla sund och närande
föda.

Vidare uttalade departementschefen sig rörande sättet för resornas anordnande.

I överensstämmelse härmed fann Kungl. Maj:t genom beslut
den 15 december 1911 gott att till efterrättelse från början av år
1912 med avseende å folkskolebarns och deras ledares ifrågavarande
resor stadga:

att järnvägsstyrelsen hade att på rekvisition av vederbörande skolmyndighet
mot en avgift tills vidare av 5 öre för person och zon låta tillhandahålla folkskolebarn
biljetter till färd å statens järnvägar i tredje klassens vagn dels vid
s. k. feriebarns resor, dels ock vid s. k. studieresor under lärares (respektive lärarinnas)
ledning, då resgrupp utgjordes av minst tio personer; att vid resgrupp å
tio personer enahanda prisnedsättning finge tillgodonjutas av en lärare (respektive
lärarinna); dock att, därest gruppen bestode av barn från olika skolor eller av
både gossar och flickor, två ledare, i senare fallet en manlig och en kvinnlig,
finge äga åtnjuta samma nedsättning; att i händelse resgrupp utgjordes av flera
än tio personer, det ankomme på järnvägsstyrelsen att bestämma det antal lärare
(respektive lärarinnor), som mot erläggande av den nedsatta biljettavgiften finge

413

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

åtfölja resgrupp; att biljetter till nedsatt pris icke utan stadgad tilläggsavgift
Unge gälla för resa med snälltåg; att vid studieresor uppehållsbiljetter Unge kostnadsfritt
utlämnas till gruppdeltagare och ledare; samt att av om förmälda anslag
finge tillgodoräknas statens järnvägar endast det belopp, som motsvarade skillnaden
mellan de avgifter, som enligt allmänna taxan skolat utgå för ifrågavarande
resor och uppehåll, samt de för resorna verkligen erlagda avgifterna.

Den ovannämnda nedsättningen i biljettpriset för folkskolebarn
har fått åtnjutas endast av svenska barn. Den bar enligt av järnvägsstyrelsen
meddelade beslut gällt för elever i följande till folkskolor
hänförliga läroanstalter: småskola, egentlig folkskola, mindre
folkskola, seminariums övningsskola, lappkatekctskola (numera nomadskola),
folkskolas högre avdelning, fortsättningsskola, högre folkskola,
dövstumskola och Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar
vid Skrubba.

Efter förslag av Kungl. Maj:t till 1914 års riksdag erhöll anslaget
från och med år 1915 den förändrade benämningen: Understödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor.

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning höjdes ifrågavarande
anslag av 1917 års riksdag från och med ar 1918 till 70,000
kronor.

I statsverkspropositionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att höja det ifrågavarande anslaget från dess dåvarande
belopp, 70,000 kronor, med 195,000 kronor till 265,000 kronor.
Som skäl för en sådan höjning anförde dåvarande departementschefen,
bilagan åttonde huvudtiteln, punkt 182, att anslaget
under år 1919 överskridits med något mer än 240,000 kronor. I
sammanhang därmed omförmälde departementschefen, att järnvägsstyrelsen,
enligt vad denna meddelat, utfärdat skärpta kontrollföreskrifter
beträffande ifrågavarande resor och såsom sin mening uttalat,
att ferieresorna på grund av dessa föreskrifter antagligen
komme att minskas. Vidare uttalade departementschefen sig för en
höjning av skolbarnens avgift från 5 öre till 10 öre för person och zon.

I anledning av förberörda proposition beslöt riksdagen att höja
det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understödjande av
folkskolebarns ferie- och studieresor från dess dåvarande belopp,

70,000 kronor, med 105,000 kronor till 175,000 kronor. Riksdagen
anförde därvid bland annat:

För att förebygga ett sådant överskridande av anslaget i fråga, vilket, på
sätt nämnts, skett för år 1919, synes det riksdagen av vikt att tillse, att erforder -

[179.)

414 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[179.] liga kontrollföreskrifter varda av Kungl. Maj:t utfärdade och behörigen iakttagna.

Genom den av departementschefen ifrågasatta ökningen av avgiften för person
och zon från 5 till 10 öre, vilken ökning riksdagen finner skälig, torde utan tvivel
vissa garantier vinnas för att anslaget hålles inom behöriga gränser, och håller
riksdagen före, att under förutsättning av en sådan höjning samt av skärpta
kontrollföreskrifter anslaget torde kunna begränsas till 175,000 kronor.

Då hade Kungl. Maj:t redan den 30 juni 1920 anbefallt järnvägsstyrelsen
att efter samråd med skolöverstyrelsen till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till de kontroll föreskrifter, vilka kunde
befinnas erforderliga för att den genom Kungl. Maj:ts beslut den
15 december 1911 för folkskolebarns ferieresor medgivna nedsättning
i eljest gällande befordringsavgifter å statens järnvägar finge äga
rum endast i sådana fall, som avses i föredragande departementschefens
förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 13 januari 1911.

Till åtlydnad härav inkom järnvägsstyrelsen efter samråd med
skolöverstyrelsen med sådant förslag i skrivelse den 15 mars 1921.

G-enoin beslut den 22 juni 1921 fann Kungl. Maj it gott — med
godkännande av riksdagens sistberörda beslut, i vad det skilde sig
från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — dels förklara, att de i Kungl.
Maj:ts brev den 15 december 1911 meddelade bestämmelser rörande
biljettpriser å statens järnvägar i vissa fall för folkskolebarn och
dem åtföljande lärare och lärarinnor skulle tills vidare, intill dess
Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, vara gällande, dock att avgiften
för person och zon för resa i tredje klassens vagn skulle utgöra
tio öre; dels ock anbefalla järnvägsstyrelsen att efter samråd med
skolöverstyrelsen utfärda skärpta föreskrifter till kontroll därå, att
vid folkskolebarns ferie- och studieresor genom nämnda brev den 15
december 1911 medgivna nedsättning i eljest gällande befordringsavgifter
å statens järnvägar förekomme endast för medellösa eller
svagt bemedlade barn.

Frågor hava nu väckts angående utsträckning i vissa avseenden
av den rätt till nedsättning i biljettpriset vid ferie- och studieresor,
som hittills varit medgiven. Då dessa frågor äro av den beskaffenhet,
att de synas böra bliva föremål för riksdagens prövning,
skall jag här redogöra för desamma.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för Sveriges kommunala ungdomsskolors
lärarförening hemställt om åtgärder, för att lärjungar
vid kommunala mellanskolor måtte komma att befordras å statens

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 415

järnvägar mot samma avgift och under enahanda villkor i övrigt [179.
som folkskolebarn.

I sin ovannämnda skrivelse den 15 mars 1921 har järnvägsstyrelsen
yttrat bland annat:

I fråga om studieresor har skolöverstyrelsen tillstyrkt, att nedsättning måtte
få tillämpas jämväl för lärjungar vid kommunala mellauskolor och lärlingsskolor
samt med lärlingsskolor jämförliga statsunderstödda skolor. Angående lämpligheten
av en sådan utsträckning anser sig järnvägsstyrelsen icke kunna uttala sig

Vidare har järnvägsstyrelsen i samma skrivelse uttalat sig för
att ferieresor till nedsatt pris skulle få företagas icke blott av barn
från städerna utan ock av barn från vissa stadsliknande samhällen
ävensom att sagda ferieresor skulle få ställas till mindre landsortsliknando
stad. Härom anför järvägsstyrelsen bland annat:

Här må framhållas, att framställningar gjorts från en del samhällen av
stadsliknande karaktär, att barn därifrån måtte komma i åtnjutande av samma
förmåner som barn från städer. Det kan icke förnekas, att många dylika samhällen,
särskilt större industrisamhällen, gott kunna likställas med städer. Såsom
exempel på dylika samhällen kunna nämnas Sandvikens industrisamhälle och
Hagalund invid Stockholm med befolkningar, som till stor del torde vara i små
ekonomiska villkor. Det synes styrelsen vara rimligt, att dessa samhällen jämställas
med städerna.

Dessutom synes det böra vara möjligt för folkskolestyrelse eller skolråd att,
då så befinnes förmånligt för vederbörande barn, rekvirera biljett mot nedsatt
avgift för järnvägsresa, även om barnet skall tillbringa ferietiden i hem, beläget
i mindre landsliknande stad. Styrelsen utgår därvid från, att det ofta icke ligger
vikt uppå. att barnet får vistas på landet, utan att det kommer i ett bättre
hem, där det får bättre omvårdnad och sundare föda än i sitt föräldrahem.

En framställning av det slag, som järnvägsstyrelsen omförmäler,
har från Höganäs församlings skolråd inkommit till ecklesiastikdepartementet.
Skolrådet hemställer, att, då Höganäs, som under
stora delar av året lede av ogynnsamma luftförhållanden, säkerligen
för sina klena barn, vilka till flertalet vore arbetarbarn, vore
i lika stort behov som något annat samhälle av den hjälp, som läge
i nedsatt biljettavgift för folkskolebarns ferieresor, Kungl. Maj:t ville
i nämnda hänseende likställa församlingens barn med städernas.
Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra
mot bifall till skolrådets ansökning. Liknande framställningar hava
inkommit även från skolråden i Solna, Lidingö och Sundbybergs
församlingar.

Ytterligare omförmäler järnvägsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse,
att framställningar gjorts angående nedsatt biljettpris vid fe -

(179.]

Departe mentschefen -

416 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

rieresa för barn, som avslutat sin skolgång och därefter utsändas
till landet, samt att styrelsen icke har något att erinra häremot,
under förutsättning att resan sker under närmaste tiden efter skolterminens
slut. Enahanda framställning har gjorts i fråga om studieresorna,
och järnvägsstyrelsen anser, att icke heller häremot bör
resas hinder, då en sådan resa torde hava samma betydelse i uppfostrande
syfte som en resa under ferierna mellan två skolterminer.

Beträffande barnens avgifter vid ifrågavarande resor har jag i
det föregående omförmält, att Kungl. Maj:t genom beslut den 22
juni 1921 fastställt dessa avgifter till 10 öre för person och zon för
resa i tredje klassens vagn. Aven i denna fråga har järnvägsstyrelsen
nu yttrat sig och därvid föreslagit, att avgiften icke skulle
uttryckas med visst bestämt belopp för person och zon utan i stället
bestämmas till 25 procent av den för vuxen person utgående
avgiften enligt allmänna taxan. Därigenom skulle den nuvarande
proportionen mellan barnens avgift och avgiften enligt allmänna
taxan bibehållas, även om den senare underginge någon förändring.

Framställningarna, att vad som i förevarande avseende gäller
folkskolebarn skulle få tillämpas även på lärjungar vid de kommunala
mellanskolorna samt beträffande studieresor jämväl på lärjungar
vid lärlingsskolor och med dem jämförliga statsunderstödda läroanstalter,
kan jag icke förorda, detta med hänsyn dels till vad 1921
års riksdag anfört angående anslagets hållande inom behöriga gränser,
dels ock till de konsekvenser i fråga om andra här icke nämnda
läroanstalter, som ett bifall till framställningarna skulle medföra.

Icke heller anser jag mig böra tillstyrka bifall till förslaget,
att ferieresorna skulle få ställas till mindre landsortsliknande städer,
emedan det med dessa resor avsedda ändamålet då lätteligen skulle
kunna förfelas.

Däremot finner jag fullt fog för förslaget, att barn från större
stadsliknande samhällen på landet skulle beträffande ferieresor få
åtnjuta samma förmån som barn från städerna. Det kan nämligen
icke nekas, att dylika samhällen finnas, där barnen lova under till
och med ogynnsammare hygieniska förhållanden än barnen i vissa
städer och där behovet av ferievistelse på landet är för de fattigare
barnen lika stort som för barnen i städerna. De exempel på sådana
samhällen, som av järnvägsstyrelsen anförts, torde vara tillräckligt
talande. Jag återkommer härtill i det följande.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkunder läsningen. 417

Vad beträffar förslaget, att ferieresor skulle få företagas av barn, [179.]
som slutat sin skolgång, känner jag mig något tveksam, emedan
dessa barn enligt min mening så fort som möjligt böra komma i
arbete inom det yrke, för vilket de skola utbildas. Men i betraktande
därav, att ett eller annat av dessa barn, särskilt bland
flickorna, kan hava lämnat skolan med så nedsatta krafter, att någon
tids vistelse på landet kan vara av behovet oundgängligen påkallad,
vill jag icke avstyrka bifall till sagda förslag, dock att sådana
resor må företagas endast i undantagsfall, då särskilda omständigheter
därtill föranleda och efter särskild prövning av vederbörande
skolstyrelse. Jag anser i likhet med järnvägsstyrelsen, att
resorna böra företagas under tiden närmast efter slutad skolgång.

Till förekommande av missbruk i detta avseende torde en viss tid
böra angivas, inom vilken resorna skola vara fullbordade. Denna
tid synes mig lämpligen kunna bestämmas till tre månader efter skolterminens
slut.

Enär ferieresor icke äro behövliga vare sig för barn i mindre
folkskolor, då denna skoltyp icke förekommer i de samhällen, om
vilka nu är fråga, eller för barn i dövstumskolor eller i Stockholms
stads uppfostringsanstalt vid Skrubba, torde ferieresor böra vara
medgivna endast för barn i småskola, egentlig folkskola, seminariums
övningsskola, folkskolas högre avdelning, fortsättningsskola eller högre
folkskola.

Vad angår studieresorna lider det intet tvivel, att barnen hava
det största intresset för dessa resor och de största förutsättningarna
att draga nytta av desamma, efter det de genomgått hela skolkursen.
Efter vad jag har mig bekant, hava också dessa resor hittills,
vad barnen i folkskolan beträffar, i en mängd fall uppskjutits, tills
skolkursen varit helt avslutad, och sedermera företagits omedelbart
därefter, medan barnen ännu befunnit sig i skolåldern. Så har varit
fallet särskilt i städerna. Denna anordning förtjänar visserligen
enligt min mening att bibehållas men av skäl, som jag i det följande
skall angiva, ifrågasättes icke nu något anslag i berörda avseende.

Frågan om avgiften vid ferie- och studieresor har så nyligen
som under år 1921 varit föremål för riksdagens prövning, men
då järnvägsstyrelsen för uttryckande av sagda avgift nu föreslår
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 53

418 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[179.] ett annat sätt, som synes avse upprätthållandet för framtiden av
riksdagens ståndpunkt i frågan, biträder jag järnvägsstyrelsens förslag.

När det slutligen gäller beräkningen av det för förra halvåret
1923 erforderliga anslagsbeloppet, anser jag mig böra omförmäla,
att det i riksstaten för år 1921 upptagna anslaget å 70,000 kronor,
blivit, enligt från riksräkenskapsverket införskaffad uppgift, under
månaderna januari—september 1921 överskridet med 613,811 kronor
29 öre. Nu kan man visserligen motse, att ifrågavarande
resor hädanefter, sedan de resandes avgifter blivit fördubblade och
nedsättning i biljettpriserna även för studieresorna på grund av
Kung! Maj:ts förenämnda beslut den 22 juni 1921 inskränkts till
medellösa och svagt bemedlade barn, skola kräva avsevärt mindre
bidrag av statsmedel. Det oaktat har jag tagit under övervägande,
huruvida icke statens kostnader i förevarande avseende skulle kunna
under nuvarande bekymmersamma statsekonomiska förhållanden ytterligare
nedbringas. Jag har därvid icke kunnat finna annat, än att
studieresorna skulle kunna tills vidare under depressionstiden helt
inställas. Annorlunda förhåller det sig med ferieresorna, vilka utan
tvivel utgöra ett i sin mån verksamt medel till uppehållande av
folkhälsan.

Men om jag sålunda anser, att ferieresorna böra fortgå även
under depressionstiden, följer å andra sidan icke därav, att icke någon
begränsning av dessa resor skulle kunna äga rum. Tvärtom anser
jag en sådan begränsning både möjlig och önskvärd.

Hittills hava barn från rikets samtliga städer fått åtnjuta nedsättning
i biljettpriserna vid ferieresor. Det synes mig, som om man
vid detta medgivande gått något för långt. Städer sådana som Trosa,
Sigtuna, Östhammar m. fl. dylika äro uppenbarligen i nu förevarande
avseende närmast jämförliga med landsbygd, och jag skulle därför
vilja förorda att sådana städer undantagas från bestämmelserna
angående barns ferieresor. En dylik åtgärd torde icke heller
strida mot vad som ursprungligen varit tänkt i denna fråga.
Av det föregående framgår nämligen, att sagda resor enligt framställningen
till 1911 års riksdag varit avsedda för barn »från
städernas solfattiga gränder». Aven om detta uttryck icke är att
taga efter bokstaven, lärer man dock icke så mycket misstaga
sig, om man antager, att förslaget om statsunderstöd för feriere -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 419

sorna egentligen föranletts av tanken på de mindre tillfredsställande
hygieniska förhållanden — särskilt beträffande bostäder
vilka ofta förefinnas i städerna, enkannerligen do större. Vill man i
nu angivna syfte draga en gräns mellan de olika städerna, torde
invånarantalet lämpligen höra bliva bestämmande. För min del anser
jag, att städer med ett invånarantal understigande 3,000 skulle kunna
uteslutas från rätt till nedsättning i biljettpriset vid barnens ferieresor.
Av de städer, som äro upptagna i statistiska centralbyråns redogörelse
för folkmängden inom administrativa områden den 31 december
1919, skulle 28 falla nedanför nu angivna gräns. Då jag i
det föregående förordat en utsträckning av ferieresor med nedsatt
avgift även för barn i vissa stadsliknande samhällen, bör givetvis
samma folkmängdsgräns som den ovan nämnda bestämmas för dessa
samhällen. Fn förteckning över de städer och andra samhällen, för
vilka ovannämnda nedsättning i biljettpriset skall gälla, torde böra
med ledning av de senaste folkmängdsuppgifterna för varje år upprättas
av järnvägsstyrelsen och inom viss av Kungl. Maj:t bestämd
tid underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt förberörda uppgift från riksräkenskapsverket hava för
ferie- och studieresor under de nio första månaderna av år 1921
åtgått 683,811 kronor 29 öre av statsmedel. Antagligen har mot
slutet av samma år under den begynnande julferien ytterligare något
mindre belopp åtgått för samma ändamål, så att slutsumman stigit till
omkring 700,000 kronor. Denna summa torde utgöra inemot sju åttondelar
av samtliga biljettavgifter för resorna, vilka avgifter i sin helhet
då skulle uppgått till omkring 800,000 kronor. Antager man, att resorna
under år 1923 skulle företagas i samma omfattning, bleve statens
bidrag till desamma, då detta numera skall utgå med tre fjärdedelar
av biljettavgiftema, endast 600,000 kronor. Nu har jag emellertid
föreslagit, att studieresorna skulle tills vidare inställas. Någon exakt
uppgift på det bidrag till dessa resor, som utgått av statsmedel, har
icke kunnat erhållas, men skäl finnes för antagandet, att detta bidrag
utgjort inemot två tredjedelar av statsbidraget till samtliga resor.
Det för hela året 1923 erforderliga anslagsbeloppet till ferieresor
skulle kunna uppskattas till omkring 250,000 kronor och anslaget
för förra halvåret beräknas till 125,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

[179.]

[ISO.]

Understöd
för avlönande
av lärare vid
fortsättnings -skola.

420 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

dels med uteslutande av det nuvarande ordinarie
förslagsanslaget å 175,000 kronor till understödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor i
riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptaga
ett ordinarie förslagsanslag till understödjande
av folkskolebarns ferieresor av 125,000 kronor;

dels medgiva, att från sagda anslag må utgå
understöd för ferieresor, som företagas av medellösa
eller mindre bemedlade barn, tillhörande småskola,
egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolas
högre avdelning, fortsättningsskola eller
högre folkskola i stad eller stadsliknande samhälle
med ett invånarantal av minst 3,000, ävensom att
dylika resor må, där särskilda omständigheter därtill
föranleda, kanna efter särskild prövning av vederbörande
skolråd eller skolstyrelse anordnas även
för barn, som slutat sin skolgång, under villkor att
resorna fullbordas inom tre månader efter näst
föregående lästermins slut;

dels och bestämma, att avgiften vid ferie- och
studieresor å statens järnvägar skall utgå för
varje person med 25 procent av den för person
över 12 år gällande befordringsavgiften enligt allmänna
taxan.

Fortsättningsskolor.

40. Understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola.
I anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag har
1921 års riksdag

a) medgivit, att arvodet till lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola,
som upprättas efter av 1918 års riksdag angivna grunder,
finge under höstterminen 1921 samt år 1922 utgå med vissa angivna
belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunde befinnas
erforderliga;

b) höjt det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola, då 2,050,000 kronor, med 825,000
kronor till 2,875,000 kronor;

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 421

c) för beredande av arvodesförhöjning åt lärare vid fortsättningsskola
i enlighet med under a) angivna grunder anvisat på extra stat
för år 1922 ett förslagsanslag av 540,000 kronor.

Därjämte anvisade riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag till höjt understöd för höstterminen 1921 för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola på tilläggsstat för nämnda
år ett förslagsanslag av 225,000 kronor.

Den 7 juli 1921 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet
(Svensk författningssamling nr 448).

Skolöverstyrelsen har nu hemställt, att ifrågavarande förslagsanslag
måtte i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 uppföras
med 2,210,000 kronor samt därvid inledningsvis erinrat, att de för
bestämmandet av ifrågavarande anslag utförda beräkningarna grundats
på det antagandet, att den beslutade omdaningen av fortsättningsskolorna
skulle kunna hinna genomföras under en övergångstid
av fem år och att tillväxten av nya fortsättningsskolor av 1918
års typ komme att fördela sig jämnt med omkring 1,000 nya skolor
för vart och ett av dessa år. Detta antagande hade, enligt vad
överstyrelsen inhämtat, visat sig i det allra närmaste överensstämma
med de verkliga förhållandena under läsåren 1919—1921.

Vad sedan angår beräkningen av det för hela året 1923 erforderliga
anslaget anför överstyrelsen bland annat:

Vid beräkningarna angående det för år 1923 till fortsättningsskolor av ny
typ erforderliga anslagsbeloppet har överstyrelsen utgått från en medelavlöning
av 3 kronor för undervisningstimme.

Vad först angår fortsättningsskolorna av 1918 års typ skulle i de 4,000
skolorna av detta slag, vilka antagits vara i verksamhet under år 1922, undervisningen
fortgå under år 1923 på så sätt, att i 3,000 av dessa skolor två årskurser
komme att erhålla undervisning under 180 timmar vardera och i de övriga
1,000 skolorna en årskurs undervisas under 180 timmar och en annan årskurs
under 90 timmar. Under .förutsättning, att avlöningen för lärarna i medeltal
kommer att utgå med 3 kronor för timme, skulle statsbidraget för dessa 4,000
fortsättningsskolor uppgå till 4,050,000 kronor. Men enligt det gjorda antagandet
om en jämn tillväxt i antalet fortsättningsskolor av ny typ skulle under år 1923
komma att inrättas ytterligare 1,000 sådana skolor, var och en med lärjungar
tillhörande en enda årskurs och med en undervisningstid av 90 timmar. För
dessa nyinrättade skolor komme att erfordras ett understöd av 270,000 kronor.
Till samtliga fortsättningsskolor av den nya typen skulle sålunda komma att behövas
sammanlagt 4,320,000 kronor.

Vad vidare beträffar anslagsbeloppet till fortsättningsskolorna av den hittills -

[180.]

Departe mentschefen.

422 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

varande typen torde detta, på grund därav att en de! av dessa skolor antagligen
kommer att förvandlas till skolor av ny typ, kunna för år 1923 minskas med

75.000 kronor, alltså från för år 1922 beräknade 175,000 kronor till 100,000 kronor.

För samtliga fortsättningsskolor skulle i enlighet härmed komma att under

år 1923 erfordras ett statsunderstöd av sammanlagt 4,420,000 kronor. Då anslaget
för år 1922 utgår med 2,875,000 kronor, erfordras alltså en höjning av detsamma
för år räknat med 1,545,000 kronor.

Överstyrelsen har beräknat storleken av det anslag, som för förra
halvåret 1923 bör för ändamålet upptagas i riksstaten till 2,210,000
kronor.

Såsom synes har skolöverstyrelsen beräknat det för ifrågavarande
ändamål erforderliga anslagsbeloppet i en summa. Enligt denna
beräkning skulle sagda belopp uppgå för hela året 1923 till 4,420,000
kronor och för förra halvåret till hälften därav eller 2,210,000 kronor.
Enligt det i det föregående omförmälda uttalande, som gjordes av
1921 års riksdag, skulle emellertid den anslagsförhöjning, som följde
av riksdagens beslut angående höjda arvoden åt fortsättningsskolornas
lärare, utgå såsom ett tillfälligt förstärkningsanslag å extra stat.
I överensstämmelse härmed bör tydligen det ordinarie förslagsanslaget
beräknas på grundvalen av den medelavlöning för undervisningstimme,
som före år 1921 minst skulle utgå i fortsättningsskola
av 1918 års typ. För det av överstyrelsen angivna antalet kurser
och undervisningstimmar under år 1923 skulle då erfordras ett anslagsbelopp
av 3.600,000 kronor. Härtill skulle komma ett belopp av

100.000 kronor, avsett för fortsättningsskolor av den gamla typen.
Sammanlagt skulle således det ordinarie förslagsanslaget för hela
året 1923 böra beräknas till ett belopp av 3,700,000 kronor.

När det sedan gäller att beräkna det anslagsbelopp, som bör
uppföras i riksstaten för förra halvåret 1923, måste tydligen även
här, på samma sätt som skett i fråga om anslaget till statsbidrag
till avlöning åt lärare vid folkskolor, hänsyn tagas till gällande
bestämmelser rörande utbetalningar från anslaget. I kungörelsen
den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande
av lärare vid fortsättningsskola, vilken kungörelse avser fortsättningsskola
av 1918 års typ, föreskrives, att till vederbörande skoldistrikt
skall varje år, snarast möjligt efter januari månads ingång,
av statskontoret eller länsstyrelsen såsom förskott på årets statsbidrag
utbetalas tio tolftedelar av det belopp, som enligt för året fastställd
utgifts- och inkomststat beräknats i statsbidrag till avlöning åt lärare

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 423

vid distriktets fortsättningsskolor. De slutliga rekvisitionerna av statsbidrag
för året skola göras tidigast efter ingången av december
månad och senast före utgången av därpå följande januari månad.
På grund av sistnämnda bestämmelse komma de flesta utbetalningar,
som göras i anledning av berörda slutrekvisitioner, att framflyttas
till början av året näst efter det, som rekvisitionerna avse, och således
belasta det årets anslag.

Vad beträffar förra halvåret 1923 torde ovannämnda bestämmelse
angående förskott böra ändras därhän, att förskottet för sagda
halvår utgår med endast hälften av det nuvarande, således med fem
tolftedelar av det belopp, som för hela året beräknats i statsbidragtill
avlöning åt lärare vid ifrågavarande skolor. t Det anslag, som i
riksstaten skall uppföras för nämnda halvår, bör då beräknas så, att
det lämnar tillgång dels till utbetalning av nyssberörda fem tolftedelar,
dels ock till de utbetalningar för år 1922, som framflyttats
till år 1923.

För hela år 1923 skulle för fortsättningsskolor av 1918 års typ
enligt min beräkning erfordras ett anslag av 3,600,000 kronor. Fem
tolftedelar härav utgör 1,500,000 kronor. För år 1922 är det ordinarie
anslaget upptaget i riksstaten med 2,875,000 kronor. Därav
äro 175,000 kronor beräknade för fortsättningsskolor av den gamla
typen. Antager man, att två tolftedelar av återstoden, eller 450,000
kronor, utbetalas först under år 1923, och lägger detta belopp till

1,500.000 kronor, erhålles en summa å 1,950,000 kronor. Genom berörda
antagande har man emellertid kommit något för högt, enär
en del av ovannämnda två tolftedelar utbetalts under år 1922.
Jag anser därför, att man lämpligen kan beräkna det belopp, som
för fortsättningsskolor av 1918 års typ bör i början av år 1923
vara tillgängligt, till 1,850,000 kronor.

Vad beträffar statsbidrag för fortsättningsskolor av den gamla
typen skall ansökning därom ingivas till länsstyrelserna tidigast efter
maj månads början det år, för vilket statsbidrag sökes, och senast
före utgången av januari månad påföljande år. Därjämte är föreskrivet,
att, där fortsättningsskola är så ordnad, att den begynner
under ett kalenderår men avslutas först under det därpå- följande,
statsbidrag skall utgå, såsom om fortsättningsskolan i sin helhet
fortgått under det senare året. Med anledning av dessa bestämmelser
torde hälften av det för år 1923 beräknade beloppet för dessa

[180.1

[181.]

Arvodeshöjning
åt lärare
vid fortsättningsskola.

424 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

fortsättningsskolor eller 50,000 kronor böra finnas att tillgå under
förra halvåret.

Av det ordinarie anslaget för år 1922 hade ett belopp av 175,000
kronor beräknats för skolor av den gamla typen. På grund av
ovannämnda bestämmelser rörande tiden för rekvisition av statsbidrag
för dessa skolor torde det lämna antagas, att de flesta utbetalningarna
av detta slag blivit verkställda under år 1922. Något särskilt
belopp för de till år 1923 framflyttade utbetalningarna synes
mig därför icke här böra tagas i beräkning.

I enlighet med de nu gjorda beräkningarna skulle alltså det
ordinarie förslagsanslaget böra i riksstaten för tiden 1 januari—30
juni 1923 uppföras med ett belopp av 1,900,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola,
nu 2,875,000 kronor, med ett belopp av

1,900,000 kronor.

41. Arvo deshöj ning åt lärare vid fortsättningsskola. Såsom
under nästföregående punkt erinrats har 1921 års riksdag i anledning
av Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag för beredande av arvodeshöjning
åt lärare vid fortsättningsskola i enlighet med av riksdagen
fastställda grunder anvisat på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag
av 540,000 kronor.

Sagda arvodeshöjning belöper sig till i medeltal 50 öre för undervisningstimme
och utgår endast till lärare i fortsättningsskola av
1918 års typ. Enligt skolöverstyrelsens under nästföregående punkt
återgivna yttrande skulle det sammanlagda beloppet av denna arvodeshöjning
kunna för hela året 1923 beräknas på följande sätt:

3.000 skolor med 2 årskurser ä 180 timmar kronor 540,000: —

1.000 » »1 årskurs ä 180 » » 90,000: —

1,000 » » 1 » ä 90 » » 45,000: —

1,000 » » 1 » å 90_»_> 45,000: -

Summa kronor 720,000: —

Av denna summa torde fem tolftedelar eller 300,000 kronor
böra beräknas såsom förskottsutbetalning i början av år 1923. Vidare

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 425

synes ett något mindre belopp än två tolftedelar av de 540,(XX)
kronor, vilka anslagits till arvodeshöjningen för år 1922, även böra
tagas i beräkning till sådana utbetalningar för sistnämnda år, vilka
komma att överskjutas till början av år 1923. .lag föreställer mig,
att man för detta ändamål kan räkna med 50,000 kronor. Det
anslag till ifrågavarande arvodesförhöjning, som skulle böra uppföras
i riksstaten för förra halvåret 1923, skulle sålunda komma att uppgå
till 350,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till arvodesförhöjning i enlighet med de av
1921 års riksdag bestämda grunder åt lärare vid
fortsättningsskola under förra halvåret 1923 anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag av 350,000 kronor.

42. Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor.

På grund av Kungl. Maj:ts därom till 1920 års riksdag gjorda
framställning anvisade riksdagen på extra stat för år 1921 till utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag
av 300,000 kronor, och skulle detta anslag utgå enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor, Kungl. Maj:t kunde
finna gott föreskriva. Genom ifrågavarande anslag avsågs att bereda
medel för utbildning av lärare i ämnet arbetskunskap inom
de nya obligatoriska fortsättningsskolorna av 1918 års typ.

Hos 1921 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t, att riksdagen
måtte på extra stat för år 1922 bevilja till utbildningskurser för
lärare, vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 330,000 kronor.
Som, skäl för den föreslagna höjningen i anslaget åberopade dåvarande
departementschefen svårigheten att förvärva och behålla
ledare och undervisare, som vore för uppgiften kvalificerade. Riksdagen
förklarade, att riksdagen ej funnit sig övertygad om behovet
av den ifrågasatta höjningen, och att riksdagen icke ansett sig böra
för ändamålet bevilja högre belopp än som då utginge. Riksdagen
anvisade sålunda till ifrågavarande utbildningskurser på extra stat
för år 1922 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen gjort framställning om beviljande av
anslag för samma ändamål även för år 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 54

[182.]

Utbildnings
kurser för
lärare vid
fortsättningsskolor.

426

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[182.] Överstyrelsen har därvid först lämnat redogörelse för de under

år 1921 hållna kurserna och därefter anfört, bland annat:

Till bestridande av kostnaderna för kurserna under år 1921 har överstyrelsen
haft till sitt förfogande förutnämnda av riksdagen beviljade anslag å 300,000
kronor. Dessutom hava nitton landsting, på därom av överstyrelsen genom vederbörande
länsstyrelser gjord framställning, beviljat särskilda anslag till de kurser
av denna art, som genom överstyrelsens försorg anordnats under år 1921, därav
Stockholms läns landsting 3,600 kronor, Uppsala 1,800 kronor, Södermanlands
3,600 kronor, Östergötlands 3,600 kronor, Kronobergs 1,500 kronor, Kalmar norra
900 kronor, Gottlands 1,500 kronor, Blekinge 3,000 kronor, Malmöhus 4,500 kronor,
Göteborgs och Bohus 2,000 kronor, Värmlands 3,600 kronor, Örebro 3,600 kronor,
Västmanlands 3,600 kronor, Kopparbergs 3,600 kronor, Gävleborgs 4,500 kronor,
Västernorrlands 2,500 kronor, Jämtlands 3,000 kronor, Västerbottens 3,600 kronor
och Norrbottens 3,000 kronor. Samtliga dessa anslag från landstingen äro avsedda
till utökning av kursdeltagarnas stipendier.

Då utbildningskurser av detta slag enligt överstyrelsens mening utgöra en
nödvändig förutsättning för eu lycklig lösning av fortsättningsskolans lärarfråga
och därmed även för att den nu pågående omdaningen av fortsättningsskolorna
skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt, finner överstyrelsen sig böra
tillstyrka, att sådana kurser komma att anordnas även under år 1923.

Vad beträffar antalet av de kurser, vilka kunna tänkas bliva
behövliga under sistnämnda år, yttrar överstyrelsen:

I första hand torde böra anordnas 25 fortsättningskurser till de begynnelsekurser,
vilka beräknats komma att hållas under år 1922, alltså

15 fortsättningskurser med undervisning i jordbruk med binäringar,

4 » » » i industri,

2 » » » i handel,

2 » » » i kvinnlig slöjd och

2 » » » i hushållsgöromål.

Samtliga dessa kurser skulle pågå under en tid sex veckor med undantag
av handelskurserna, som skulle omfatta endast tre veckor.

Vid sidan av dessa fortsättningskurser borde jämväl anordnas lika många
nya begynnelsekurser av motsvarande slag. Antalet begynnelsekurser skulle sålunda
bliva 25, och samtliga dessa kurser skulle pågå under sex veckor undertagandes
handelskurserna, som skulle omfatta endast fem veckor. Antalet deltagare i varje
kurs antages bliva omkring 20.

Vad angår kostnaderna för de här föreslagna kurserna anför
överstyrelsen:

Kostnaderna torde kunna beräknas efter väsentligen samma grunder, som
tillämpats i fråga om kurserna under år 1922. Dock har, såsom av överstyrelsen
framhölls i dess framställning år 1920 angående här ifrågavarande anslag, erfarenheten
givit vid handen, att ett något större belopp måste anslås för undervisningen
vid kurserna, om det skall bliva möjligt att såsom ledare och undervisare
kunna förvärva och behålla för uppgiften fullt kvalificerade personer.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundermsningen. 427

Med hänsyn till vad i det föregående blivit anfört har överstyrelsen beräknat,
att för samtliga 50 kurser kostnaderna skulle komma att uppgå till 330,000
kronor. Med hänsyn till eventuella besparingar å anslaget har emellertid överstyrelsen
ansett sig för år 1923 böra stanna vid ett belopp, motsvarande det som
av riksdagen beviljats för år 1922, eller 300,000 kronor.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget finner jag nödvändigt,
att ett avbrott göres för någon tid i anordnandet av ifrågavarande
utbildningskurser. Jag anser därför, att i riksstaten för förra halvåret
1923 böra upptagas medel endast till anordnandet av de utav
skolöverstyrelsen föreslagna fortsättningskurserna. Då dessa kurser
äro till antalet lika med de föreslagna begynnelsekurserna, synes
endast halva det av överstyrelsen för år 1923 beräknade anslaget
vara för ändamålet drforderligt eller 150,000 kronor. Någon höjning
av arvodena till ledare och undervisare vid kurserna bör
tydligen ej heller nu ifrågakomma. Hela detta belopp torde dock
böra såsom reservationsanslag uppföras i riksstaten för förra halvåret
1923.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

150,000 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva.

Högre folkskolor.

43. Understöd åt högre folkskolor. Riksstaten upptar för
år 1922 ett förslagsanslag å 855,000 kronor till understöd åt högre
folkskolor. Den utveckling, som alltjämt kännetecknar de högre
folkskolorna, torde nödvändiggöra en höjning av anslaget, för helt
budgetår räknat.

Skolöverstyrelsen har också gjort framställning om sådan höjning.

De av överstyrelsen till understöd åt högre folkskolor för år 1923 beräknade
beloppen kunna sammanfattas på följande sätt:
till understöd åt avdelningarna (cirka 283 avdelningar, förde -

lade på 72 skolor).............................kronor 680,000: —

» merkostnad för yrkesbestämda avdelningar........... » 15,000: —

Departe mentschefen.

[183.]

Understöd åt
högre folk
skolor.

[188.]

Departe mentschefen.

428 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

till bidrag till lärarnas avlöning . .
» ålderstillägg åt lärare .......

» bidrag till rektorernas arvoden
» undervisning i hushållsgöromål

...... kronor	74,000: —
»	100,000: —
J »	29,000: —
»	15,000: —
Summa kronor	913,000: —

Av denna summa, 913,000 kronor, torde för förra halvåret 1923''hälften
böra äskas d. v. s. 456,500 kronor eller avrundat 457,000 kronor.

Den höjning av anslaget, som skolöverstyrelsen sålunda förordat,
är beroende på den av överstyrelsen gjorda beräkningen av det antal
högre folkskolor samt de skolavdelningar och lärare vid dylika skolor,
som sannolikt skulle komma att vara i verksamhet under är 1923.
Mot denna beräkning vill jag endast anmärka, att statsbidrag för
283 avdelningar efter 2,400 kronor för varje avdelning utgör tillhopa
679,200 kronor och att bidrag till rektorernas arvoden efter
400 kronor för var och en utgör 28,300 kronor. Jag anser, att man
bör räkna med dessa belopp i stället för de av överstyrelsen upptagna,
respektive 680,000 och 29,000 kronor. Summan av det för
hela året 1923 erforderliga anslaget blir då 912,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 oktober 1921 (nr 643)
angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 16 september
1918 (nr 759) angående avlöning åt lärare vid högre folkskola samt
statsbidrag till sådan skola skall till vederbörande skolstyrelse varje
år snarast möjligt efter januari månads ingång av statskontoret eller
länsstyrelsen såsom förskott på årets statsbidrag utan särskild rekvisition
utbetalas elva tolftedelar av skillnaden mellan det belopp,
som i skolans inkomst- och utgiftsstat beräknats i statsbidrag till
skolan, och beloppet av de för året beräknade pensionsavgifter, som
böra för vederbörande lärare utgå till statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. Den slutliga rekvisitionen av! statsbidrag
skall sedermera göras efter ingången av december månad det
år, för vilket bidraget sökes, och före nästföljande januari månads
utgång.

Nyssnämnda bestämmelse angående förskott torde böra för förra
halvåret 1923 ändras därhän, att förskottet utgår endast med hälften
av det beräknade förskottet för helt år eller11/24 av det beräknade statsbidraget
för år minskat med förberörda pensionsavgifter. Enligt
vad jag inhämtat hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., hava berörda avgifter för år 1920 beräknats till 44,650

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 429

kronor. För år 1923 torde de då kunna uppskattas till omkring
G0,000 kronor. Skillnaden mellan det för sistnämnda år beräknade
statsbidraget, 912,000 kronor, och de för samma år beräknade pensionsavgifterna
utgör således 852,000 kronor och 11/^4 därav 390,500
kronor. Donna summa torde sålunda böra beräknas för utbetalning
av förskott å statsbidragen i början av år 1923.

"Vid samma tid komma även sådana utbetalningar att göras för
år 1922, som framflyttats till år 1923. Då en tolftedel av årsanslaget
för år 1922 utgör 71,250 kronor, torde sagda utbetalningar
kunna beräknas till 50,000 kronor. Det belopp, som synes böra stå
till förfogande i början av år 1923, utgör sålunda sammanlagt
440,500 kronor. Detta belopp torde dock kunna avrundas nedåt till

440,000 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt högre folkskolor, nu 855,000 kronor,
med 440,000 kronor.

44. Anordnande av slöjd i högre folkskolor. Då enligt
gällande bestämmelser utbetalningar från anslag för detta ändamål
äga rum först under senare halvåret, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget för
anordnande av slöjd i högre folkskolor, nu 14,000
kronor, utan angivet belopp.

45. Sällskapets för folkundervisningens befrämjande
verksamhet i allmänhet. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till sällskapets för folkundervisningens befrämjande
verksamhet i allmänhet, nu 1,500 kronor, med
halva beloppet eller 750 kronor.

[184.]

Anordnande
av slöjd i
högre folkskolor.

[185.]

Sällskapets
för folkundervisningens

befrämjande
verksamhet
i allmänhet.

[186.]

Understöd åt
sällskapets
för folkundervisningens

befrämjande
högre folkskola.

[187.]

Understöd åt
folkhögskolor.

1188.]

Ökat understöd
åt folkhögskolor.

430 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

46. Understöd åt sällskapets för folkundervisningens befrämjande
högre folkskola. Jag hemställer, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
sällskapets för folkundervisningens befrämjande
högre folkskola, nu 7,570 kronor, med halva beloppet
eller 3,785 kronor.

Folkhögskolor.

47. Understöd åt folkhögskolor. Det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt folkhögskolor är i riksstaten för år 1922 uppfört
med 797,525 kronor, eller samma belopp, varmed det utgått
under åren 1920 och 1921. Någon förhöjning av anslaget för helt
år räknat behöver nu icke ifrågasättas, då någon avsevärd ökning
av utgifterna å anslaget icke är att motse under år 1923. Vad beträffar
det belopp, varmed anslaget bör upptagas i riksstaten för
förra halvåret 1923, är att märka, att den del av anslaget, som utgår
såsom understöd åt folkhögskolornas huvudkurser, disponeras
redan tidigt på våren och alltså måste vara tillgänglig på förra
halvårets budget. Då ifrågavarande del av anslaget under år 1921
utgör omkring 530,000 kronor och kan antagas bliva ungefär lika
stor under år 1923, synes anslaget i budgeten för förra halvåret 1923
böra upptagas med nämnda belopp.

På grund härav får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt folkhögskolor, nu 797,525 kronor, med

530,000 kronor.

48. Ökat understöd åt folkhögskolor. I anledning av
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet fastställde 1919 års lagtima riksdag
lönereglering för folkhögskolornas lärare och höjde i samband därmed
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
från dess dåvarande belopp, 475,000 kronor, till 797,525 kronor eller
med 322,525 kronor. .Dessutom anvisade riksdagen på extra stat

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 431

för år 1920 för beredande av ökat understöd för folkhögskolor för
vinterkursen 1919—1920 och sommarkursen 1920 ett förslagsanslag
av 120,000 kronor. Detta anslag var avsett att medgiva en förhöjning
av det ordinarie statsbidraget med ungefär 15 procent.

Vidare anvisade 1920 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda förslag, för beredande av ökat understöd åt folkhögskolor
för arbetsåret 1920—1921 på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag
av 150,000 kronor. Sagda anslag var avsett att medgiva
en höjning av det ordinarie statsbidraget med omkring 20 procent.

Slutligen har 1921 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts
därom framlagda förslag, anvisat dels å tilläggsstat för år 1922 ett
förslagsanslag av 150,000 kronor till ökat understöd åt folkhögskolor
för arbetsåret 1920—1921, dels ock å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag
av 225,000 kronor för beredande av ökat understöd åt
ifrågavarande skolor för arbetsåret 1921—1922.

Grenom sistnämnda båda anslag möjliggjordes en höjning av de
ordinarie statsbidragen till folkhögskolorna för arbetsåret 1920—1921
med sammanlagt omkring 40 procent och för arbetsåret 1921—1922
med omkring BO procent.

Det nu omförmälda särskilda understödet påkallades av det ekonomiska
trångmål, vari folkhögskolorna råkat på grund av den allmänna
prisstegringen. I den framställning från styrelserna för folkhögskolorna,
lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, som låg
till grund för Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1921 års riksdag,
betonades särskilt, hurusom kristiden ej blott medfört en överväldigande
ökning av skolornas, driftkostnader utan även föranlett ett
alltför långvarigt tillbakasättande av underhåll av byggnader, inventarier
och undervisningsmateriell.

Nu har från styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening
till skolöverstyrelsen ingivits en framställning om beredande av
ökat anslag för arbetsåret 1922—1923, vari styrelsen anhållit, att
överstyrelsen måtte göra hemställan om en tillfällig förhöjning för
nämnda år av statsbidraget till folkhögskolorna uppgående till omkring’
25 procent av det ordinarie anslaget.

Över denna framställning har skolöverstyrelsen den 31 augusti
1921 avgivit utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande:

Överstyrelsen är för sin del övertygad om att en tillfällig förhöjning av de
ordinarie anslagen till folkhögskolorna är behövlig även för läsåret 1922—1923.

[183.]

Departe mentschefen.

432 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Enligt vad överstyrelsen genom folkhögskolinspektören inhämtat, synas efterverkningarna
av dyrtiden komma att göra sig synnerligen kännbara för folkhögskoskolorna
även under de närmaste åren. På grund därav att byggnader och
materiellunderhåll mångenstädes under flera års tid måst i betänklig grad och i
vissa fall helt och hållet eftersättas, komma nu efterräkningarna på detta område
att bliva synnerligen tryckande, varjämte kostnaderna för den bostadsanskaffning
åt den ordinarie lärarpersonalen, som genom den nya avlöningskungörelsen
ålagts skolorna, ännu för en tid framåt för många skolor synes bliva ganska betungande.

Beträffande möjligheten för folkhögskolorna att erhålla det behövliga tillskottet
genom understöd av landstingen, har överstyrelsen inhämtat, att landstingen
år 1920 lämnat ganska betydande bidrag till folkhögskolorna, i främsta
rummet, såsom naturligt är, till de skolor, som stå under landstingens målsmanskap.
Det stora flertalet folkhögskolor, som äges av enskilda sammanslutningar,
har emellertid endast undantagsvis kommit i åtnjutande av något anslag för
täckande av uppkommen brist i driftkostnaderna eller för byggnadsändamål, och
så hårt ansträngda som landstingens finanser för närvarande äro, kan det knappast
vara att vänta, att från dessa myndigheter tillräckliga bidrag skola kunna
erhållas för tillgodoseende av behoven hos just de skolor, som mest blivit lidande
av dyrtidens tryck.

Med hänsyn dels till de faktiska lättnader, som särskilt bränsleprisets nedgång
medfört, dels till nödvändigheten att iakttaga största möjliga sparsamhet
med statens utgifter för detta ändamål, finner sig överstyrelsen icke kunna förorda
förhöjning till mera än 20 procent av det ordinarie statsbidraget.

Vidkommande beloppet av det anslag, som för detta ändamål skulle erfordras
på budgeten för förra halvåret 1923, vill överstyrelsen erinra, att den största
delen av understödet åt folkhögskolorna .kommer på huvudkurserna, för vilka anslaget
utgår under årets första hälft. Överstyrelsen har beräknat det för första
halvåret 1923 erforderliga ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
till 530,000 kronor. 20 procent härav utgör 106,000 kronor, vilket belopp alltså
skulle erfordras såsom förslagsanslag för förra halvåret 1923.

Av vad ovan anförts torde framgå, att ett anslag av här ifrågavarande
art är av behovet påkallat även för arbetsåret 1922—1923.
Efter de genom kristiden inträdda svårigheterna, kräves givetvis
åtskillig tid, innan allt åter kan komma in i normala förhållanden.
Den av överstyrelsen föreslagna begränsningen av nu förevarande
anslag till 20 procent av det ordinarie anslaget synes mig kunna
godtagas. Mot överstyrelsens beräkning av det anslagsbelopp, som
bör upptagas för förra halvåret 1923 har jag icke heller något att
invända.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att för beredande av ökat understöd, åt folk -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 433

högskolor för arbetsåret 1922—1923 anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag av 106,000 kronor.

49. Stipendier åt elever vid folkhögskolor. Från och med [189. |

år 1883 har i riksstaten varit uppfört ett anslag till stipendier åt stipendier åt
elever vid folkhögskolor. Anslaget utgick till en början å extra el{®™riö£d
stat men uppfördes av 1908 års riksdag å ordinarie stat med ett skolor

belopp av 35,000 kronor. Då av 1912 års riksdag på Kungl. Maj:ts
framställning en omreglering vidtogs av anslagen till folkhögskolorna,
höjdes ifrågavarande anslag till ett belopp av 80,000 kronor. Anslagshöjningen
var beräknad enligt den förutsättningen, att stipendierna
skulle komma att utgå med samma genomsnittliga belopp,
som tidigare bestämts i fråga om lantmannaskolorna, nämligen vid
kurser om minst 20 veckors längd med 125 kronor för obemedlad
och 75 kronor för mindre bemedlad elev samt vid kurser om minst
12 veckors längd med 75 kronor för obemedlad och 45 kronor för
mindre bemedlad elev.

Det visade sig likväl genast, att anslagets ökning icke var tillräcklig
för att medgiva stipendiernas utgående med de avsedda beloppen,
enär elevernas antal snabbt tillväxte. På grund härav höjde
1914 års senare riksdag i anledning av väckt motion anslaget med

30,000 kronor till 110,000 kronor.

Fördelningen av anslag till nu ifrågavarande ändamål, överflyttades
genom kungörelse den 16 juli 1915 angående stipendier å
elever vid folkhögskolor på dåvarande folkskolöverstyrelsen.

I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att höja det under åttonde huvudtiteln uppförda
ordinarie anslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor, för
det dåvarande 110,000 kronor, med 30,000 kronor till 140,000 kronor
samt i riksstaten uppföra anslaget såsom förslagsanslag å sistnämnda
belopp.

Genom höjning av anslaget till stipendier för folkhögskolelever
avsågs att bereda möjlighet till att stipendierna, vilka alltjämt måste
utgå med lägre belopp än som beräknades, då 1912 års riksdag bestämde
grunderna för deras utgående, skulle kunna ökas till innemot
sagda belopp, och genom anslagets förändring till förslagsanslag
skulle trygghet vinnas för att stipendierna oavsett elevantalets väx Bthang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 55

434 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[189.] lingar alltjämt skulle kunna hållas uppe vid ungefärligen samma
belopp.

Riksdagen vidtog den föreslagna höjningen av anslaget men
uppförde detsamma i riksstaten såsom förslagsanslag högst. Däremot
uppförde riksdagen anslaget till understöd åt elever vid lägre
lantbruksundervisningsanstalter såsom förslagsanslag.

Med hänsyn till det beslut, som av 1917 års riksdag fattades
med avseende å stipendieanslaget för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till

1918 års lagtima riksdag, att det ordinarie anslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor skulle i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag
med oförändrat belopp, 140,000 kronor. I det vid
nämnda statsverksproposition fogade utdrag ur statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1918 uttalade dåvarande
departementschefen såsom önskvärt, att berörda stipendier finge,
i likhet med vad som skedde vid lantmannaskolorna, utgå för månad
med högst 25 kronor för obemedlad och högst 15 kronor för mindre
bemedlad elev.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av två
inom riksdagen väckta motioner beslöt riksdagen att dels i riksstaten
uppföra det ordinarie anslaget till stipendier åt elever vid
folkhögskolor såsom förslagsanslag med oförändrat belopp, 140,000
kronor, dels ock för beredande av höjda stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor under läsåret 1918—

1919 anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 70,000
kronor. Vid anmälan av detta sitt beslut anförde riksdagen, att
riksdagen funnit en förhöjning av stipendierna till de mindre bemedlade
eleverna från 15 kronor till 20 kronor per månad och till
de obemedlade från 25 kronor till 35 kronor per månad lämpligast.

I överensstämmelse med detta riksdagens beslut utfärdade Kungl.
Maj:t den 22 november 1918 kungörelse (nr 896) angående stipendier
åt elever vid folkhögskolor.

Med förenämnda belopp, 140,000 kronor, har det ordinarie förslagsanslaget
till ifrågavarande stipendier alltsedan år 1918 varit
i riksstaten upptaget. För beredande av höjda stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor har riksdagen
därjämte anvisat på extra stat för vartdera av åren 1920 och
1921 ett förslagsanslag å samma belopp som förenämnda på extra

435

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkunder mani* gen.

stat för år 1919 anvisade eller å 70,000 kronor. I statsverkspropo- [189.]
sitionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att motsvarande
anslag på extra stat för år 1922 skulle höjas till 132,000
kronor. Därmed åsyftades stipendiernas höjande till 45 kronor i
månaden för obemedlad och 25 kronor för mindre bemedlad elev.

I det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 7 januari 1921 uttalade föredragande
departementschefen såsom sin mening, att en utredning
av stipendiefrågan i hela dess utsträckning, i vad den avsåge stipendiers
utgående av statsmedel, vore av behovet påkallad. Riksdagen
biföll Kungl. Maj:ts förslag och framhöll i samband därmed vikten
av att en undersökning rörande frågan om de av statsmedel utgående
stipendierna komme till stånd för utrönande, huruvida och
i vad mån enhetliga grunder för bestämmande av stipendiebeloppen
lämpligen kunde införas.

Genom beslut den 22 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen
och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa utredning,
huruvida och i vilken utsträckning stipendier av statsmedel
borde utgå till elever vid läroanstalter av skilda slag, samt därefter
till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i ämnet, vartill nämnda
utredning kunde föranleda; och borde därvid, i händelse stipendier
ansåges böra beviljas, förslag jämväl avgivas till grunder för stipendiernas
utgående. Den erforderliga utredningen i ämnet har
emellertid ännu icke blivit slutförd, varför frågan om ändrade bestämmelser
rörande grunderna för stipendiernas utgående icke kan
föreläggas 1922 års riksdag.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att det ordinarie förslagsanslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor matte för förra halvåret
1923 uppföras med ett belopp av 86,850 kronor, och till stöd härför
anfört följande:

Vid beräkning av det anslagsbelopp, som kan bliva för ändamålet erforderligt
under budgetsperioden 1 januari—30 juni 1923, torde man höra utgå från storleken
av de stipendiemedel, som utanordnats åt elever vid folkhögskolornas
vinterkurser 1920—1921. Därjämte bör ihågkommas, att ifrågavarande stipendiemedel
utgå icke blott från här förevarande förslagsanslag utan ock från ett å
extra stat anvisat förslagsanslag för beredande av höjda stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor å <0.000 kronor, ävensom att
sagda båda anslag visat sig ungefär motsvara årsbehovet. De för berörda vinterkurser
anvisade stipendiemedlen kunna alltså beräknas till två tredjedelar utgå

Departe mentschefen.

|190.]

Höjda stipendier
ät oi.emedlade
och
mindre bemedlade

elever vid
folkhögskolor.

436 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

ur det ordinarie anslaget och till en tredjedel ur anslaget å extra stat. Då
nämnda stipendiemedel utgöra 130,284- kronor 50 öre, skulle alltså på det ordinarie
anslaget belöpa 86,s56 kronor 33 öre. Detta belopp, avrundat till 86,850
kronor, torde sålunda kunna beräknas bliva behövligt för vinterkurserna 1922
—1923.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra, dels att antalet elever är
väsentligt större i vinterkurserna än i sommarkurserna, vadan större delen av
årsanslaget åtgår för de förstnämnda, dels ock att ifrågavarande stipendiemedel
måste utbetalas redan tidigt på våren och att därför det för ändamålet behövliga
anslaget måste vara tillgängligt å förra halvårets stat.

Mot det av skolöverstyrelsen föreslagna beloppet har jag intet
att erinra, men då det under nuvarande förhållanden torde vara
nödvändigt att begränsa utgifterna under anslaget, anser jag mig
böra föreslå en förändring av anslagets natur. Av det föregående
framgår, att anslaget först i 1919 års riksstat erhöll karaktären av
förslagsanslag och att det tidigare varit i riksstaten upptaget antingen
såsom bestämt anslag eller såsom förslagsanslag, högst. I övergångsbudgeten
för förra halvåret 1923 synes mig anslaget lämpligen
böra erhålla karaktären av förslagsanslag, högst.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie anslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor såsom förslagsanslag,
högst, med ett belopp av 86,850 kronor.

50. Höjda stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid folkhögskolor. Såsom jag under näst föregående punkt
erinrade, anvisade riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag för beredande av höjda stipendier åt obemedlado och
mindre bemedlade elever vid folkhögskolor under läsåret 1920—1921
på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 70,000 kronor. För
samma ändamål beträffande läsåret 1921—1922 anvisade 1921 års
riksdag på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag av 132,000
kronor.

Medel för berörda ändamål torde vara behövliga även för förra
halvåret 1923. På grund av de brydsamma ekonomiska förhållandena
synes det dock nödvändigt, att anslaget begränsas, dels därigenom,
att det återföres till samma belopp, för helt år räknat, varmed
det utgick under åren 1919—1921, eller 70,000 kronor, dels

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 437

ock på det sätt, att det, i likhet med anslaget till höjda stipendier
för seminarieelever, får karaktären av förslagsanslag, högst. Då
understöden utgå mod högst vissa angivna belopp, torde förändringen
i detta avseende icke möta något hinder. Beräknas det behövliga
anslagsbeloppet för nämnda halvår på samma sätt, som
under nästföregående punkt angivits beträffande det ordinarie anslaget
till stipendier åt ifrågavarande elever, bör sagda belopp bestämmas
till 43,000 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att för beredande av höjda stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor
under läsåret 1922—1923 anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 43,000 kronor.

Abnormundervisningen.

51. Begränsande av dövstumundervis ningen. Jag hemställer,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
befrämjande av dövstumundervisningen, nu 200,000
kronor, med halva beloppet eller 100,000 kronor.

52. Kyrklig själavård åt dövstumma. Jag hemställer, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget, högst,
till kyrklig själavård åt dövstumma, nu 14,000
kronor, med halva beloppet eller 7,000 kronor.

53. Tidning för dövstnmma. Till utgivande av tidning för
dövstumma har alltsedan år 1913 på extra stat utgått ett förslagsanslag
av högst 500 kronor årligen. Av 1921 års riksdag höjdes
anslaget för år 1922 enligt Kungl. Majrts därom gjorda förslag till

1,000 kronor.

[191.]

Befrämjande
av drivet umundervisningen.

[192.]

Kyrklig själavård
åt dövstumma.

[193]

Tidning för
dövstumma.

438

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Hos Kungl. Maj:t har nu tidningens utgivare, typografen B. G\
Fondelius, gjort framställning om utverkande av anslag för tidningens
fortsatta utgivande under år 1923 med enahanda belopp som
under år 1922, eller 1,000 kronor.

Inspektören för dövstumundervisningen har tillstyrkt ansöka
ningen, varjämte skolöverstyrelsen anfört bland annat:

Tidningens utgivare har framhållit, att det vore hans mening att med hjälp
av det för år 1922 höjda statsunderstödet från och med sistnämnda år företaga
en reglering av prenumerationspriset nedåt, så att tidningen bleve lättare tillgänglig
för de dövstumma. Prenumerationsavgiften, vilken för år 1921 utgör 3 kronor
40 öre för helt år, har i den ansökningen bifogade kostnadsberäkningen för år
1923 upptagits till 2 kronor, varav 63 öre beräknas utgöra postarvode och 1 krona
37 öre nettoavgiften för tidningen. Av kostnadsberäkningen framgår vidare, att
tidningens inkomster, statsunderstödet oberäknat, uppskattats till 2,709 kronor.
Prenumerantantalet har därvid beräknats till 700, och inkomst av lösnummerförsäljningen
har upptagits inbringa 1,400 kronor. Utgifterna beräknas uppgå till
sammanlagt 3,800 kronor, varav sättnings- och tryckningskostnader för 12 nummer
2,075 kronor samt papper 495 kronor. Statförslaget upptager visserligen icke
något särskilt belopp såsom ersättning till utgivaren för redaktions- och expeditionsarbete,
men om till den beräknade inkomstsumman lägges det begärda statsanslaget
å 1,000 kronor, uppstår ett överskott utöver de beräknade utgifterna av
629 kronor, vilket belopp torde kunna disponeras för nämnda ändamål. På grund
härav finner sig överstyrelsen böra biträda den gjorda framställningen.

För förra halvåret 1923 torde böra för ändamålet äskas ett belopp av 500
kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till understöd för utgivande under år 1923
av Tidning för dövstumma anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 500 kronor, att utgå enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna skäl meddela.

[194.] , 54. Institutet och forskolan för blinda å Tomteboda. Jag

institutet och hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
förskolan för att i riksstaten för tiden 1 januari—-30 juni

Tomteboda. 1923 upptaga det ordinarie anslaget till institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda, nu 103,150
kronor, med halva beloppet eller 51,575 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 439

55. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande
vårdare. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1921 års riksdag
att, med uteslutande ur riksstaten av det tidigare under åttonde
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 4,000 kronor till
bekostande av elevers vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
ävensom åtföljande vårdares resor å statens järnvägar, under
rubriken: Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare
uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 4,400 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen gjort framställning angående anslag
för enahanda ändamål jämväl för förra halvåret 1923 och därvid
hemställt, att detsamma måtte med oförändrat belopp i sin helhet
upptagas å övergångsbudgeten.

Enär ifrågavarande anslag, efter vad jag inhämtat, endast delvis
kommer till användning under förra halvåret, anser jag, att
anslaget nu kan upptagas med halva beloppet eller 2,200 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande
vårdare, nu 4,400 kronor, med halva beloppet eller

2,200 kronor.

56. Förskolan för blinda i Växjö. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till förskolan
för blinda i Växjö, nu 20,600 kronor, med halva
beloppet eller 10,300 kronor.

57. Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda. Jag hemställer,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga

dels det ordinarie bestämda anslaget till hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda, nu 17,300
kronor, med halva beloppet eller 8,650 kronor,

dels ock det ordinarie reservationsanslaget till

[195.]

Järnvägsresor
för
blindskolelever
jämte
åtföljande
vårdare.

Departe mentschefen.

[196]

Förskolan för
blinda i
Växjö.

[197.]

Hantverks
skolan i
Kristinehamn
för
blinda.

440

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

samma skola, nu 11,000 kronor, med halva beloppet
eller 5,500 kronor.

[198.]

Uppehållande
av
ytterligare en
korgmakeriavdelning
vid
hantverksskolan

i Kristinehamn
för
blinda.

58. Uppehållande av ytterligare en korgmakeriavdelning
vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda. Med bifall till
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1919 års lagtima
riksdag på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag av 3,550
kronor till uppehållande vid hantverksskolan i Kristinehamn under
höstterminen 1920 av ytterligare en korgmakeriavdelning. Vidare
anvisade 1920 års riksdag för samma ändamål på extra stat för år
1921 ett reservationsanslag av 850 kronor, varjämte riksdagen medgav,
att ovannämnda för år 1920 anvisade anslag å 3,550 kronor
finge för enahanda ändamål användas under år 1921. Slutligen medgavs
1921 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda
förslag, att sagda av 1919 och 1920 årens riksdagar anvisade
reservationsanslag å tillhopa 4,400 kronor finge för enahanda ändamål
användas under höstterminen 1922.

Nu har skolöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen
angående anslag för ovannämnda ändamål även för förra halvåret
1923 och till stöd för denna hemställan anfört bland annat:

I skrivelse den 12 maj 1921, som av inspektören för blindundervisningen
jämte eget yttrande överlämnats till skolöverstyrelsen, har styrelsen för hantverksskolan
gjort framställning om utverkande för år 1923 av ett förslagsanslag för
ändamålet i fråga av 6,öU0 kronor.

Staten för ifrågavarande korgmakeriavdelning har av styrelsen beräknats på
följande sätt:

A. Inkomststat:

Beräknad inkomstökning av skolans verksamhet . . . kronor 1,250: —
Beräknat statsanslag..................... ■ . . » 6,600: —

Summa kronor 7,850: —

B. Utgiftsstat:

Arvode till en lärare i korgmakeri.............kronor 3,000: —

Ersättning för hostad med värme.............. » 600: —

Arvode till ämnes- och handarbetsundervisning .... » 1,500: —

Utackorderingsbidrag till för den nya avdelningen

beräknade 15 elever å 150 kronor per år..... . » 2,250: —

Diverse utgifter........................ . . ■ »_500: —

Summa kronor 7,850: —

Inspektören för blindundervisningen har i sitt yttrande förklarat sig icke
hava något att invända mot den sålunda gjorda beräkningen, helst densamma
auslöte sig till vad förut beviljats men vore relativt åtskilligt billigare.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 441

Beträffande behovet av den här ifrågavarande extra korgmakeriavdelningen
och betydelsen av ökade utbildningsmöjligheter för vuxna
blinda kan jag inskränka mig till att hänvisa till vad i detta avseende
anförts i Kungl. Maj:ts proposition nr 167 till 1919 års riksdag.
Det av skolans styrelse uppgjorda förslaget till stat för avdelningen
har icke givit mig anledning till erinran. Av nämnda statförslag
framgår, att det erforderliga statsanslaget för helt år skulle uppgå
till 6,600 kronor och således för hälft år till 8,300 kronor. Denna
stat torde kunna tillämpas även för höstterminen 1922, då berörda
korgmakeriavdelning skall taga sin början. Man torde då kunna
beräkna, att det för sagda termin anvisade anslaget å 4,400 kronor
kan vid terminens slut lämna en reservation å 1,100 kronor. Då
denna reservation torde kunna användas för korgmakeriavdolningen
under förra halvåret 1923, lärer för sagda halvår ett reservationsanslag
av endast 2,200 kronor vara för ändamålet erforderligt.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till uppehållande vid hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda av ytterligare en korgmakeriavdelning
anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av

2,200 kronor.

59. Fraktbidrag för arbetsmaterialier till blinda hantverkare.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade
1921 års riksdag såsom bidrag till beredande av fria frakter
för arbetsmaterialier, som från hantverksskolans i Kristinehamn för
blinda materialdepå sändas blinda hantverkare, på extra stat för år
1922 ett förslagsanslag, högst 10,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt om beredande av anslag till
enahanda belopp för förra halvåret 1923.

Anslag för ifrågavarande ändamål torde böra beredas även för
nyssnämnda halvår och torde anslaget därvid böra bestämmas till
hälften av det för år 1922 anvisade beloppet eller således till 5,000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

såsom bidrag till beredande av fria frakter
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 56

Departe mentschefen -

[199.|

Fraktbidrag
för arbetsmaterialier

till blinda
hantverkare.

Departementschefen
.

[200]

Bidrag till
avlönande av
vikarier för
lärare vid
blindundervisningsanstalter.

[201]

Tryckning av
blindskrifter

Departe mentschefen.

442 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

för arbetsmateriali er, som från hantverksskolans i
Kristinehamn för blinda materialdepå sändas blinda
hantverkare, anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 5,000
kronor.

60. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid
blindundervisningsanstalter, nu 1,200 kronor, med
halva beloppet eller 600 kronor.

61. Tryckning av blindskrifter. Till tryckning av blindskrifter
har riksdagen beviljat medel på extra stat från och med år
1883. För år 1922 utgår anslag för ändamålet jämlikt beslut av
1921 års riksdag med 7,000 kronor.

Nu har direktionen över institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda hemställt, att ifrågavarande anslag måtte för år 1923
uppföras med samma belopp som för år 1922. Denna hemställan
har tillstyrkts av inspektören för blindundervisningen.

Även skolöverstyrelsen har förordat bifall till framställningen
och till stöd härför, bland annat, anfört att, därest mot förmodan
ett överskott i anslaget skulle uppstå, detta kunde, såsom av inspektören
för blindundervisningen framhållits, lämpligen användas
till en välbehövlig ökning av bokproduktionen.

Anslag för ifrågavarande ändamål är tydligen behövligt även
för år 1923 och synes skäligen böra beräknas till samma belopp,
som anvisats för år 1922. För förra halvåret 1923 torde sålunda anslaget
böra bestämmas till hälften av årsanslaget eller till 3,500
kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till tryckning av blindskrifter anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
reservationsanslag av 3,500 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 443

62. Understöd åt blindlärarelever. Under en följd av år
har riksdagen på extra stat beviljat, anslag till understöd åt blindlärarelever
och reseunderstöd åt blindlärare. Anslaget, som tidigare
utgått med 1,200 kronor årligen, höjdes av 1921 års riksdag, i enlighet
med Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda, förslag, till ett belopp
av 2,400 kronor.

Direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
har nu hemställt om förslag till riksdagen att på extra stat för år
1923 för samma ändamål bevilja ett reservationsanslag av 2,400
kronor. Inspektören för blindundervisningen har i avgivet yttrande
tillstyrkt bifall till denna framställning.

Jämväl skolöverstyrelsen har biträtt framställningen.

Detta anslag har förut använts för två ändamål, nämligen dels
till understöd åt blindlärarelever, dels ock till reseunderstöd åt blindlärare.
Då, såsom i det föregående omförmälts, anslag till resestipendier
över huvud taget icke nu skulle äskas hos riksdagen, böra
givetvis medel till reseunderstöd åt blindlärare icke heller stå till
förfogande för förra halvåret 1923. Anslag till understöd åt blindlärarelever
är däremot av den art, att det icke kan undvaras nämnda
halvår. Då enligt vad jag inhämtat det nuvarande anslagsbeloppet,

2,400 kronor för helt år, i sin helhet är behövligt för att erhålla
kompetenta sökande till blindlärarelevplatserna, synes mig anslaget
höra för förra halvåret 1923 uppföras i riksstaten med 1,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till understöd åt blindlärarelever anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
reservationsanslag av 1,200 kronor.

63. De blindas förening. Till understöd åt de blindas förening
har riksdagen anvisat anslag på extra stat för tiden från och
med år 1911. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
anvisade riksdagen för ändamålet på extra stat för år 1922 ett
förslagsanslag, högst 90,000 kronor, att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.

I en till skolöverstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse
har nu föreningens styrelse anhållit om ett till 100,000 kronor

[202.|

Understöd åt
blindlörarelever
och
reseunder
stöd åt
blindlftrare.

Departe mentschefen.

[203.]

De blindas
förening.

444 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

[203.] förhöjt anslag för år 1923. Till stöd för sin framställning har styrelsen
anfört huvudsakligen följande:

Bland åtgärder, genom vilka föreningen praktiskt fullföljt sin strävan att
främja de blindas självverksamhet vore upprättandet av anstalter sådana som
materialdepå, försäljningsbodar för blindas arbeten, korgmakeri- och borstbinderiverkstäder,
sjukkassa, maskinskrivningsbyrå, bibliotek, veckotidning m. fl., dels
understöd till enskilda blinda för att sätta dem i stånd att utbilda sig för olika
uppgifter, dels ock bidrag till byggandet av egna hem och arbetslokaler m. m.
Förutom till nämnda ändamål hade föreningens medel måst tagas i anspråk för
utövande i stor omfattning av den verksamhet, som avsåge att lindra den direkta
nöden bland de blinda, för vilka fattigvården eller invaliditetspensionerna icke tillnärmelsevis
kunnat vara tillfyllest.

Föreningens främsta inkomstkälla hade — utom statsbidragen — varit den
insamling av penningmedel, som under mer än två decennier utförts av föreningens
ordförande, och som i medeltal de fyra sista åren givit ett belopp av
över 100,000 kronor.

Resultatet av denna insamling bleve emellertid självfallet i väsentlig mån
beroende på affärslivets ställning, enär just handelns och industriens målsmän
hade varit och fortfarande vore de utan jämförelse största bidragsgivarna. Under
trycket av alltjämt nedgående konjunkturer hade med allt större styrka av dessa
gjorts gällande, att föreningen för upprätthållande av sin verksamhet i framtiden
om möjligt borde göra sig mindre beroende av den i övrigt för sådana ändamål
hårt beskattade allmänheten, och att föreningen, som ju vore en erkänt samhällsnyttig
institution, i sådant hänseende borde kunna påräkna starkare ekonomiskt
stöd från det allmännas sida.

Många givare hade på ovan anförda grunder nu förklarat sig ej längre vilja
eller ens kunna giva bidrag, och föreningen hade därför redan under närmaste
framtid att räkna med en betydande inkomstminskning.

Det nödläge inom blindvärlden, som blivit en följd av minskade arbetstillfällen
inom de ordinarie blindyrkena, korgmakeri och borstbinderi, hade emel
lertid samtidigt medfört ökade krav på föreningens understödsförmåga och nödvändiggjort
träffandet av särskilda anstalter till arbetslöshetens bekämpande.
Redan nu hade föreningen i detta syfte genom inrättandet, hittills i mindre skala,
av vedgårdar kunnat bereda arbetstillfälle åt blinda, som till följd av driftinskränkningar
å föreningens och andra verkstäder blivit arbetslösa. Fullföljandet och
utvidgandet av detta företag, vilket, visserligen ännu av mera provisorisk natur,
dock med fördel torde kunna utvecklas till ett verkligt, permanent försörjningsmedel
för blinda, komme för föreningen att medföra en utgiftsökning, vilken
genom statsanslagets höjande med 10,000 kronor till väsentlig del skulle kunna
täckas.

Såväl inspektören för blindundervisningen som skolöverstyrelsen
hava tillstyrkt bifall till framställningen.

Departe- Det ändamål, för vilket anslag bär begäres, är tvivelsutan ett

mentschefen. av inest behjärtansvärda, om man tager i betänkande den utom -

445

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

ordentliga, hjälpbringande verksamhet, som under en följd av år utövats
av de blindas förening. Jag vill i detta sammanhang endast
erinra om vad min företrädare i statsrådsämbetet anförde i här förevarande
ärende (punkten 197 av bilagan åttonde huvudtiteln till
1921 års statsverksproposition). Det statslinansiella läget gör emellertid,
att jag endast anser mig kunna tillstyrka ett anslag, beräknat
efter 90,000 kronor för år eller lika mycket som utgår för år 1922.

För förra halvåret 1923 torde i enlighet härmed böra äskas ett belopp
av 45,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, det Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till understöd åt de blindas förening anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag, högst 45,000 kronor, att utgå
enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott meddela.

64. De blindas veckoblad. På därom av Kungl. Maj:t fram- [204.)
ställt förslag anvisade 1921 års riksdag till understöd för utgivande De blindas
under år 1922 av De blindas veckoblad på extra stat för sistnämnda veckoblad,
år ett förslagsanslag, högst 3,600 kronor, att utgå enligt de föreskrifter,
Kungl. Maj:t kunde finna skäl meddela.

I en till skolöverstyrelsen ingiven till Kungl. Maj:t ställd ansökning
har nu styrelsen för de blindas förening gjort framställning om
utverkande av enahanda anslag för år 1923.

I avgivet yttrande har inspektören för blindundervisningen anfört
bland annat följande:

Föreningens förlust på tidskriften, vilken förlust under åren 1918 och 1919
uppgått till respektive 5,862 kronor 43 öre och 5,982 kronor 93 öre, hade under
år 1920 belupit sig till 3,885 kronor 20 öre. Den avsevärda minskningen under
år 1920 berodde väsentligen på att veckobäftena inskränkts till 12 sidor mot förut
24. Den enda utgiftspost, å vilken någon nämnvärd minskning syntes kunna
motses, vore papperskostnaden, men även med en högst betydande minskning i
utgifterna härför skulle likväl förlust uppkomma för föreningen, som helst borde
få använda sina hårt anlitade tillgångar för understödsändamål.

Under framhållande, att prenumerantantalet hållit sig uppe — det hade
under åren 1917—1921 utgjort respektive 635, 690, 740, 738 och 743 — samt
med understrykande av betydelsen för de blinda att för sina angelägenheter hava
tillgång till ett organ, som de själva kunde läsa — har blindinspektören tillstyrkt
bifall till den gjorda framställningen.

446

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

Departe mentschefen.

[205.]

Understöd
åt hantverksskolan
i Uppsala
för
blinda kvinnor.

För egen del har överstyrelsen förklarat sig livligt understödja
förevarande framställning.

Anslag för här ifrågavarande ändamål synes mig böra utgå även
under förra halvåret 1923. Med hänsyn till vad i ärendet anförts
torde någon minskning av anslaget icke böra ifrågasättas. För
ovannämnda halvår är halva årsbeloppet erforderligt.

Jag hemställer fördenskull om förslag till riksdagen
i att till understöd för utgivande av De blindas

veckoblad anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 1,800
kronor, att utgå enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t
kan finna skäl meddela.

65. Understöd åt hantverksskolan i Uppsala för blinda
kvinnor. I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen anmält
sin avsikt att inkomma med framställning angående statens övertagande
av hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor. Överstyrelsen
har därvid anfört bland annat:

År 1884 upprättades av fröken Anna Wikström i Uppsala en skola för
blinda kvinnor, där dessa fingo undervisning i läsning och skrivning av blindskrift
samt i kvinnliga handarbeten, korgmakeri och borstbinderi. Under sin vanligen
2-åriga men stundom 3—4-åriga vistelse vid skolan erhöllo de gratis allt
utom kläder. När fröken Wikström år 1919 dog, förordnade hon i sitt testamente,
att 400,000 kronor jämte en bebyggd tomt i Uppsala skulle lämnas till
svenska diakonissällskapet för upprättande och underhållande av ett hem för
äldre, sjukliga blinda kvinnor, men därjämte bestämdes, att lägenheterna och
penningbeloppet skulle få användas till fortsatt bedrivande av hennes skolverksamhet,
till dess staten övertoge även denna gren av blindundervisningen.

Vid den Wikströmska skolan hava under stiftarinnans livstid icke mindre
än 213 blinda kvinnor fått sin utbildning utan någon som helst kostnad för
statsverket.

Vid skrivelsen voro fogade dels en av inspektören för blindundervisningen
Gr. Astrand till skolöverstyrelsen ställd skrivelse i ämnet,
dels ock ett med skrivelse av den 11 juli 1921 från föreståndaren
för diakonissanstalten å Ersta J. Norrby till Åstrand överlämnat
preliminärt förslag till överenskommelse med staten angående
blindskolan i Uppsala.

Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 1 december 1921
hemställt om förslag till riksdagen att till ersättning åt styrelsen
för svenska diakonissällskapet för upprätthållande av undervisningen

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 447

vid hantvcrksskolan i Uppsala för blinda kvinnor i enlighet med de [205.]
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna skäl föreskriva,
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 dels till bidrag
till lärarinnornas löner ett förslagsanslag å 3,950 kronor, dels
ock till ersättning för hyra och övriga omkostnader för skolan ävensom
till inackorderings- och utrustningsbidräg till densammas elever
ett förslagsanslag, högst, 8,225 kronor.

Överstyrelsen erinrar därvid först om det huvudsakliga av
vad inspektören för blindundervisningen i sin förenämnda skrivelse
anfört:

Inspektören har till en början till prövning upptagit frågan om möjligheten
att på annat sätt bereda undervisning åt vuxna blinda kvinnor. När hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda år 1884 upprättades av statsmedel, hade man
åsyftat att där bereda hantverksutbildning åt vuxna såväl män som kvinnor,
vilka blivit blinda efter skolåldern eller av någon anledning ej under denna fått
speciell blinduppfostran. Ända till år 1905 funnes även kvinnor bland skolans
lärjungar. Efter nämnda år hade man emellertid faktiskt upphört härmed, dels
emedan det visat sig mindre lämpligt att föra vuxna män och kvinnor tillhopa
vid en och samma anstalt, dels emedan behovet av platser för kvinnor minskades,
sedan införandet år 1896 av obligatorisk undervisning för barn så småningom
börjat visa sina verkningar på antalet undervisningsbehövande bland de vuxna,
dels ock emedan de blinda kvinnorna helst vände sig till den Wikströmska skolan
i Uppsala. Här finge de undervisning i läsning och skrivning av blindskrift
samt i kvinnliga handarbeten, korgmakeri och borstbinderi. Under sin vanligen
2-åriga, men stundom 3—4-åriga vistelse vid skolan hade de — i motsats till
vad i Kristinehamn var fallet — allt utom kläder gratis.

Emot den nu närmast till hands liggande möjligheten att åter öppna hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda kvinnor anför inspektören för blindundervisningen
dels den förut omnämnda olämpligheten av att föra vuxna män och
kvinnor tillsammans i en och samma skola, dels ock att platsutrymmet för närvarande
icke torde tillåta något dylikt. Enligt uppgift från hantverksskolans rektor
läge för tillfället 30 ansökningar från blinda män inne, vilka på grund av
platsbrist icke kunnat beviljas. Visserligen komme skolans utrymme, då dess
nybyggnad nästa år bleve färdig, att högst väsentligt utökas, men det komme
antagligen att dröja länge, innan det stora antalet avvisade hade kunnat få inträde
och färdigutbildats.

En annan utväg vore att bereda de ifrågavarande kvinnorna plats vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda. Flickavdelningen vid institutet
hade på sista tiden haft åtskilligt minskad frekvens. Antalet närvarande vid
höstterminernas början, som åren 1905—1909 i medeltal varit 47,8 och åren 1910
1914 51,8 hade åren 1915—1919 sjunkit till 46,8 och år 1920 funnos där blott
39. Då flickornas antal även sjunkit vid förskolan, kunde det synas sannolikt,
att siffran också framdeles skulle hålla sig låg. Tillfälligheter spelade emellertid

[205.]

448 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

en stor roll vid dessa låga siffror, och man finge därför näppeligen bygga några
mera genomgripande praktiska åtgärder på dem. Det goda utrymme, som nu
tillfälligtvis funnes å institutets flickavdelning, hade använts för att bereda bostad
åt några nyss utskrivna flickor, som arbetade med att lära cigarettillverkning.
Härav hade ingen olägenhet visat sig, men om man skulle låta ett större antal
vuxna kvinnor, som komme från mycket olika levnadsförhållanden, bo tillsammans
med barnen, vore de» ej osannolikt, att förhållandet bleve ett annat. Skulle
de vuxna kvinnornas undervisning förläggas till Tomteboda, bleve det av utrymmesskäl,
möjligen ock av disciplinära skäl säkerligen nödvändigt att för dem uppföra
en särskild byggnad. Detta komme givetvis att bliva en mycket dyr åtgärd
och olämplig även ur den synpunkten, att institutet på grund av järnvägens
växande behov av utrymme och tomtens stigande värde sannolikt ej länge kunde
få förbliva på sin nuvarande plats. Vid en eventuell förflyttning och härmed
följande nybyggnad borde dock helt visst tagas under övervägande, huruvida ej
en avdelning för vuxna kvinnliga blinda kunde där inrättas.

Vid förskolan för blinda i Växjö slutligen kunde plats icke beredas för en
dylik avdelning.

Därefter redogör överstyrelsen för det sätt, på vilket hantverksundervisningen
för blinda kvinnor enligt överstyrelsens mening under
den närmaste tiden lämpligen skulle kunna anordnas.

Genom blindinspektörens ovan återgivna utredning finner överstyrelsen det
till fullo ådagalagt, att en undervisning för vuxna blinda kvinnor endast med
stor svårighet och i vält fall endast med betydande kostnader för det allmänna
kan tänkas bliva anordnad vid någon av statens blindanstalter. Det är ju en
ytterst liten grupp av blinda, som det bär är fråga om, och särskilt med hänsyn
tagen till nu rådande statsfinansiella förhållanden bar detsynts överstyrelsen önskvärt
att i största möjliga mån begagna sig av en redan existerande organisation, då detta
givetvis måste komma att medföra avsevärda besparingar för statsverket. Härtill
kommer att åtgärder självfallet måste av vederbörande vidtagas, för att den
Wikströmska donationen inom rimlig tid skall kunna bliva frigjord för sitt ursprungligen
avsedda ändamål. Slutligen har det för överstyrelsen stått klart, att
den nu ifrågasatta organisationen av här ifrågavarande undervisning icke genom
dyrbara engångskostnader får givas en allt för permanent karaktär, då en eventuell
omorganisation av blindundervisningen — överstyrelsen vill här erinra om
den av blindinspektören påpekade möjligheten av en förflyttning utav institutet
vid Tomteboda — därigenom skulle försvåras eller till och med omöjliggöras.

I anslutning härtill har blindinspektören redan år 1919 inlett underhandlingar
med svenska diakonissällskapet, och dessa underhandlingar hava nu framskridit
så långt, att överstyrelsen anser sig kunna framlägga förslag i ärendet
inför Kungl. Maj:t. Det har för överstyrelsen stått såsom önskvärt att i största
möjliga mån söka bibehålla skolan i dess genom fröken Wikströms verksamhet
hävdvunna former.

Härefter övergår överstyrelsen till en redogörelse för de anslag,
som skulle vara erforderliga för uppehållande av blindskolans fort*
satta verksamhet.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 449

Vad först lärarpersonalen beträffar, består denna för närvarande av en föreståndarinna,
diakonissa, samt för undervisningen i kunskapsämnen och handarbete
fortfarande behövliga två lärarinnor. Överstyrelsen kan för sin del icke
finna någon möjlighet att minska antalet av dessa lärarkrafter. Vad deras löner
beträffar, har överstyrelsen ansett lämpligt, att dessa lärarinnor jämställas med
motsvarande lärarkategorier vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.

1 enlighet med den genom Kungl. Maj:ts lire v den 19 juni 1919 fastställda sta
ten för institutet och förskolan åtnjuter första lärarinna, förutom bostad med
värme, en avlöning av inalles 3,100 kronor, vartill kunna komma tre ålderstilllägg
ä vartdera 300 kronor. En handarbetslärarinna, som närmast torde kunna
anses motsvara de båda övriga lärarinnorna vid Uppsalaskolan, åtnjuter, förutom
bostad med värme, eu avlöning av inalles 2,400 kronor, vartill kunna komma
tre åldorstillägg, vartdera å 200 kronor. Vid Uppsalaskolan skulle förmånen av
fri bostad med värme bortfalla, men överstyrelsen anser denna löneminskning
vara motiverad därmed, att i Uppsala samtliga lärarinnor skola vara befriade
från den s. k. jouren, d. v. s. skyldigheten att utöva tillsyn över lärjungarna
även under den tid av dygnet, som icke upptages av lektioner, en skyldighet,
som för Tomtebodalärarinnorna stundom kan vara ganska betungande. Ä löneförmånerna
vid Uppsalaskolan skulle slutligen utgå dyrtidstillägg enligt samma
grunder, som äro eller kunna bliva tillämpade vid statens övriga blindskolor.

Hyran för de för skolan behövliga lokalerna har av diakonissällskapet beräknats
till 3,300 kronor för år. Detta belopp har erhållits på så sätt, att på
brandförsäkringsvärdet för det diakonissällskapet tillhöriga hus, i vilket skolan
är inrymd, ungefär 200,000 kronor, beräknats en årlig ränta av endast 6 procent,
varav staten skulle betala den del som, efter kubikinnehållet räknat, skulle komma
på skolans lokaler. Mot denna beräkning finner överstyrelsen givetvis intet att
invända. Bränsle och lyse för skolans lokaler beräknas för det senast förflutna
verksamhetsåret hava dragit en kostnad av ungefär 1,100 kronor. Med hänsyn
tagen till den sedan dess fortsatta prissänkningen har ett belopp av 800 kronor
här synts överstyrelsen böra vara tillräckligt.

Skolans inventarier äro, enligt uppgift från diakonissällskapet, värderade till
25,000 kronor, vartill skulle komma en beräknad nyanskaffning för 5,000 kronor.
Den årliga kostnaden för amortering av detta belopp jämte nyanskaffning har
av diakonissällskapet beräknats till 1,000 kronor, mot vilket belopp överstyrelsen
icke anser sig hava något att erinra. För undervisningsmateriell har beräknats
500 kronor, för telefon, porto, tryckning m. m. 450 kronor samt för tvätt och
renhållning 300 kronor.

Förvaltningen av skolan skulle omhänderhavas av diakonissällskapet, och för
dettas arbete och kostnader i detta avseende torde ett förvaltningsbidrag av 800
kronor icke få anses för mycket.

Städerskan åtnjuter för närvarande en lön av 1,800 kronor, och torde detta
belopp böra utgå oförändrat även i framtiden. För portvakt slutligen har beräknats,
att på skolans andel skulle komma ett belopp av 400 kronor, ungefär hälften
av den nu utgående portvaktslönen. För diverse utgifter skulle ett årligt belopp
av 500 kronor vara behövligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 57

[205.]

450

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

I anslutning till vad överstyrelsen ovan anfört skulle alltså de årligen återkommande
utgifterna för Uppsalaskolan, med undantag av lärarinnorna tillkommande
dyrtidstillägg, framgå av följande utgiftsstat:

1. Avlöninsar.

	Lön	Tjänet- görings- penningar	Samma	Anmärkningar
1 första lärarinna, tillika hus-moder ...............	2,000	1,100	3,100		Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kronor, efter 10 år med ytter-ligare 300 kronor och efter 15 år med än ytter-ligare 300 kronor.
1 handarbetslärarinna..... 1 handarbetslärarinna.....	1,600 1,600	800 800	2,400 1 2,400 J		Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor, efter 10 år med ytter-ligare 200 kronor och efter 15 år med än ytter-ligare 200 kronor.
Säger avlöningar kronor			7,900

2. Övriga utgifter.

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Summa	Anmärkningar
Hyra.................		—	3,300
Värme- och lyshållning....	—	—	800
Underhåll och nyanskaffning av inventarier.........	_	_	1,000
Undervisningsmateriell ....	—	—	500
Förvaltningsbolag.......	—	—	800
Telefon,porto, tryckningm. in.	—	—	450
Tvätt och renhållning.....	—	—	300
Städerska..............	_		1,800 400
Portvaktslön............	—	—	1
Diverse utgifter.........	—	—	500
Säger övriga utgifter kronor			9,850
Summa kronor			17,750

anser sig böra något närmare redogöra.

192:2. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 451

Såsom överstyrelsen i det föregående nämnt, hava eleverna i den Wikströmska [205.
skolan hitintills erhållit såväl undervisning som föda och husrum kostnadsfritt.
Kostnaden för helinackordering har av diakonissällskapet beräknats till 950 kronor
för elev och år. Överstyrelsen kan givetvis icke förutsätta, att staten skall
åtaga sig även denna kostnad i dess helhet, huru behövligt det än skulle vara
för många av de blinda. Närmast till hands skulle kanske ligga att, i likhet
med vad för det närvarande är fallet i fråga om de vuxna manliga blinda vid
hantverksskolan i Kristinehamn, varje elev vid Uppsalaskolan .tillerkändes ett ärligt
statsunderstöd till sin inackordering med 150 kronor. Återstoden av kostnaden
har i Kristinehamn i de fall, då lärjungen icke själv kunnat anskaffa medel,
bestritts av pensionsstyrelsen och vederbörande kommun. Enligt vad överstyrelsen
inhämtat och vilket även torde framgå av eu handlingarna i avskrift
bifogad, av inspektören för blindundervisningen upprättad promemoria, torde
möjligheterna för blinda kvinnor att förskaffa sig för sitt uppehälle erforderliga
medel vara väsentligt mindre än för de blinda männen. Det synes därför överstyrelsen
vara fara värt att, därest statsunderstödet endast sattes till 150 kronor,
ett flertal av dem, för vilka undervisningen avsetts, av ekonomiska skäl skulle
bliva urståndsätta att använda densamma. Överstyrelsen vill därför föreslå, att
staten bidrager till inackorderingskostnaderna med ett årligt belopp av 300 kronor
för elev, vilket med ett beräknat elevantal av högst 14 skulle draga en årlig
kostnad av högst 4,200 kronor. Det återstående beloppet torde det, enligt vad
blindinspektören anfört, icke vara omöjligt att erhålla genom bidrag från kommun
eller enskilda eller genom understöd från pensionsstyrelsen.

För de blindas möjlighet till självförsörjning efter avslutad skolutbildning
är det givetvis av största vikt, att de genom ett bidrag till utrustningen sättas i
stånd att utöva ett eller annat yrke. Detta bidrag har för Kristinehamnselevema
beräknats efter 400 kronor för varje avgående elev. Den utrustning, som kan
ifrågakomma för kvinnliga blinda, ställer sig emellertid i vissa avseenden dyrbarare.
Överstyrelsen har härvidlag närmast fäst avseende vid de s. k. stickmaskinerna.
Då i vart fall möjligheten torde böra stå öppen för skolans styrelse
att utrusta avgående elev med en dylik, har överstyrelsen ansett sig böra föreslå
ett utrustningsbidrag av högst 600 kronor för avgående elev, beräknat efter högst
fyra dylika för år eller sammanlagt högst 2,400 kronor för år.

Vad slutligen tiden för statens övertagande av kostnaderna för ifrågavarande
skola beträffar har överstyrelsen, likaledes efter samråd med diakonissällskapets
styrelse, funnit den härför lämpligaste tidpunkten vara den 1 januari 1923.

Med hänsyn till arten av de med Uppsalaskolans uppehållande förenade omkostnaderna
torde de för dessas bestridande erforderliga medlen lämpligen böra
utgå av två särskilda förslagsanslag, dels ett icke begränsat förslagsanslag å
7,900 kronor till lärarinnornas löner och eventuella ålderstillägg ävensom å desamma
belöpande dyrtidstillägg, dels ett förslagsanslag, högst, å 16,450 kronor
till hyra och övriga omkostnader för skolan samt till inackorderings- och utrustningsbidrag
för dennas elever.

Överstyrelsen har i detta sammanhang meddelat följande förslag
till överenskommelse mellan staten och diakonissällskapet, som efter

[205.]

Departe entgchefen.

452 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

förhandlingar mellan nämnda sällskap och överstyrelsen upprättats
och vilket sällskapet för sin del förklarat sig antaga.

1. Styrelsen för svenska diakonissällskapet förbinder sig att å Anna Wikströms
stiftelse i Uppsala till undervisning mottaga högst 14 blinda kvinnor, vilka
äro över den för vinnande av inträde i statens blindinstitut stadgade åldern.

2. Sällskapet är berättigat att såsom ersättning för de utgifter, sällskapet
får vidkännas på grund av det gjorda åtagandet, av statsmedel uppbära

dels såsom bidrag till lön åt tre lärarinnor 7,900 kronor för år räknat jämte
ålderstillägg och dyrtidstillägg enligt samma grunder, som gälla för lärarinnor
vid statens blindanstalter, skolande, därest förändrade grunder för avlöningarna
åt lärarinnor vid statens blindanstalter varda av statsmakterna beslutade, dessa
komma i tillämpning jämväl beträffande nu ifrågavarande tre lärarinnor och följaktligen
ersättningen till diakonissällskapet därefter lämpas,

dels såsom ersättning för hyra in. m. 9,850 kronor, likaledes för år räknat,

dels såsom inackorderingsbidrag med högst 300 kronor för år för en var av
fjorton elever högst 4,200 kronor,

dels ock såsom utrustningsbidrag med högst 600 kronor till en var av högst
fyra avgående elever för år, högst 2,400 kronor.

3. De i punkt 2 omförmälda belopp skola ställas till styrelsens för svenska
diakonissällskapet förfogande att mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket
användas för med anslagen avsedda ändamål.

4. Skolan skall stå under överinseende av skolöverstyrelsen ävensom vara
underkastad inspektion av inspektören för blindundervisningen.

5. Skolans föreståndare skall vara skyldig att dels inom en månad efter
början av varje termin till skolöverstyrelsen ingiva ett exemplar av arbetsordning
och kursplan ävensom förteckning över lärare och elever, dels ock omedelbart
efter läsårets slut till ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen insända redogörelse
för skolans verksamhet.

6. Diakonissällskapets styrelse eller skolans föreståndare skola därjämte rörande
skolans verksamhet lämna de upplysningar, som kunna infordras av chefen
för ecklesiastikdepartementet eller skolöverstyrelsen.

7. Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller tills
vidare till ett år efter å någondera sidan skedd uppsägning.

Överstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra emot
ovanstående förslag till överenskommelse, utan hemställt, att Kungl.
Maj:t, därest medel för ändamålet bleve av riksdagen beviljade, ville
låta denna överenskommelse erhålla gällande kraft.

Överstyrelsens sistberörda skrivelse är åtföljd av en utav inspektören
för blindundervisningen avgiven promemoria i ämnet.

Den filantropiska verksamhet, som utövats av numera avlidna
Anna Wikström i Uppsala, då hon därstädes med egna medel under
mer än 37 år uppehållit en hantverksskola för blinda kvinnor mot -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 45H

svarande den av staten upprättade hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda, är givetvis synnerligen erkännansvärd. Visserligen tog
sistnämnda liantverksskola till eu början emot även blinda kvinnor
för sådan yrkesutbildning, som lämpade sig för dem, men av liera
skäl, däribland att det visat sig mindre lämpligt att sammanföra
blinda män och kvinnor i en anstalt, upphörde skolan därmed år
1905. Från och med år 1906 bär sålunda Anna Wikströms anstalt
varit den enda i riket, som meddelat yrkesutbildning åt vuxna, blinda
kvinnor, som till följd av sjuklighet ej fått blinduppfostran under
barnaåren eller som vid senare ålder genom sjukdom eller av
annan anledning ådragit sig sitt lyte. Någon tanke på att ånyo
förlägga yrkesutbildningen av blinda kvinnor till hantverksskolan i
Kristinehamn har mig veterligt icke kommit till synes. Icke ens
då förslag upprättades till nya byggnader för Kristinehamnsskolan
och sådant förslag framlades för 1918 års lagtima riksdag, var det
tal härom. För övrigt hava alla tillgängliga platser vid sistnämnda
skola, enligt vad jag inhämtat, under en följd av år varit upptagna
av blinda män, och ett ganska stort antal sådana sökande har av
utrymmesskäl måst avvisas. Av vad nu anförts kan man taga för
givet, att förslag om beredande av medel till yrkesutbildning för
blinda kvinnor långt före detta skulle hava framlagts för riksdagen,
därest icke Anna Wikström frikostigt ombesörjt sådan utbildning.
Med kännedom om det varma intresse, som riksdagen lagt i dagen
jämväl för abnormundervisningen, vågar jag hålla för troligt, att
riksdagen, i händelse förslag i sådant avseende av Kung!. Maj:t
framlagts, icke hade undandragit sig att bevilja anslag för yrkesutbildning
åt blinda kvinnor. I anslutning härtill finner jag fullgoda
skäl tala för att staten nu icke lämnar den ifrågavarande yrkesutbildningen
helt och hållet åt den enskilda välgörenheten utan
i sin mån bidrager till densamma.

Å andra sidan kan jag icke tillstyrka bifall till skolöverstyrelsens
förslag, att staten den 1 januari 1923 skulle helt övertaga kostnaderna
för yrkesutbildningen för blinda kvinnor vid den Wikströmska
anstalten i Uppsala. Frågan om vården av blinda är nämligen under
utredning genom sakkunniga, som på grund av Kung!. Maj:ts
bemyndigande tillkallats inom ecklesiastikdepartementet, och jag anser,
att dessa sakkunnigas utlåtande bör avvaktas, innan Kungl.
Maj:t fattar ståndpunkt i frågan om statens övertagande av verk -

[206.J

Vårdanstalten
i Lund
för blinda
med komplicerat
lyte.

[207.]

Extra ordinarie
lärarpersonal
och
vaktmästare
vid vårdanstalten
i Lund
för blinda
med komplicerat
lyte.

454 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

samheten vid berörda anstalt. För närvarande torde det vara tillfyllest,
om anstalten erhåller ett lämpligt understöd för verksamhetens
bedrivande. Skolöverstyrelsen har beräknat det behövliga anslaget
till sammanlagt 24,350 kronor för helt år. Jag anser, att
detta belopp kan nedsättas till 20,000 kronor, varav följer, att ett
belopp av 10,000 kronor skulle böra såsom förslagsanslag, högst,
för ändamålet äskas hos riksdagen för förra halvåret 1923.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till understöd åt hantverksskolan i Uppsala
för blinda kvinnor anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 10,000 kronor.

66. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till Vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, nu

128,400 kronor, med halva beloppet eller 64,200 kr.

67. Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare vid
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Genom
beslut av 1921 års riksdag godkändes ordinarie stat för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte att lända till efterrättelse
från och med år 1922. I samband därmed anvisade riksdagen på
extra stat för samma år såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av
15,500 kronor till avlöning åt vissa befattningshavare vid anstalten,
vilka icke ansetts böra vid anstaltens upprättande uppföras på ordinarie
stat. Dessa befattningshavare voro: 4 ämneslärarinnor, 3 slöjdlärarinnor
och 1 vaktmästare.

Då ifrågavarande befattningshavare erfordras för upprätthållandet
av anstaltens verksamhet även under år 1923, torde medel för deras
avlönande böra äskas jämväl å extra stat för sistnämnda år. Avlöningarna
synas böra utgå med samma belopp som de av 1921 års
liksdag godkända. För förra halvåret 1923 erfordras sålunda för
ändamålet ett belopp av 7,750 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 455

att till avlöning åt extra ordinarie lärarpersonal
och vaktmästare vid vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 7,750 kronor.

68. Ytterligare medel för vissa i staten för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte upptagna ändamål.

I proposition nr 247 till 1921 års riksdag angående stat för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte m. m. föreslog
Kung!. Maj:t riksdagen, bland annat, att till förstärkande av de under
»Övriga utgifter» i staten upptagna utgiftsposterna med undantag
för »läkare och sjukvård» samt »vårdar- och ekonomipersonal» anvisa
för år 1922 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 17,000 kronor.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande avseende.

De utgiftsposter, för vilka förstärkningsanslaget avsågs, samt de belopp,
som beräknades vara erforderliga för de olika ändamålen, voro följande:

Inventarier........

Kosthåll..........

Beklädnad.........

Värme och belysning

r . . kronor	1,000: —
>	1,000: —
	8,000: —
»	2,000: —
»	5,000: —
ärna kronor	17,000: —

Hos Kungl. Maj:t har nu skolöverstyrelsen hemställt om utverkande
av anslag för ifrågavarande ändamål även för år 1923 och
därvid anfört bland annat följande:

Jämväl för år 1923 torde anslag erfordras till förstärkande av berörda utgiftsposter.
Vad beträffar storleken av detta anslag kunde det med hänsyn till den
prissänkning, som sedan någon tid fortgått, och som isynnerhet gjort sig märkbar
i fråga om vissa av här avsedda omkostnader, främst värme och kosthåll, synas
böra ifrågasättas, huruvida icke en nedsättning i det för år 1922 beviljade beloppet
kunde företagas. Vid övervägande av möjligheterna härför kan överstyrelsen
emellertid icke undgå att fästa uppmärksamheten vid de reduceringar, som vid
utgiftsstatens fastställande gjordes i de ursprungligen föreslagna beloppen. Dessa
nedsättningar voro i vissa fall synnerligen avsevärda och hava även hos ledningen
av den nuvarande vårdanstalten i Vänersborg framkallat vissa inför överstyrelsen
uttalade farhågor för att utgifter och inkomster icke skola kunna gå ihop. Härtill
kommer, att den nya utgiftsstaten ännu icke hunnit träda i tillämpning och
att någon erfarenhet sålunda ännu icke kunnat vinnas rörande kostnaderna för
anstaltens verksamhet. Med hänsyn härtill och då förhållandena på prismarknaden
ännu icke torde kunna anses tillnärmelsevis stabila, synes enligt överstyrel -

208.

Ytterligare
medel förvissa
i
staten för
vårdanstalten
i Lund för
blinda med
komplicerat
lyte upptagna
ändamål.

Departe mentschefen.

|209 ]

Uppfostringsanstalter
för
vanartadeoch
i sedligt avseende
försummade

barn.

456 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.

sens uppfattning försiktigheten bjuda, att en eventuell nedsättning av anslaget
får anstå till 1923 års riksdag, då anstaltens verksamhet kan beräknas hava fortgått
under någon tid och det därför synes bliva möjligt att med större tillförlitlighet
än nu bedöma, i vad mån de i den ordinarie staten för här ifrågavarande
utgiftsposter upptagna beloppen kunna anses för ändamålet tillräckliga. På grund
härav vill överstyrelsen förorda, att anslaget för förra halvåret 1923 beräknas
efter samma grunder som det för år 1922 beviljade.

Det synes mig vara nödvändigt, att anslag för bär ifrågavarande
ändamål utgår även för år 1923. Då emellertid, i händelse ett anslag
beviljas, detsamma icke är att betrakta såsom ett förstärkningsanslag
i budgetteknisk mening, synes det mig vara lämpligt att
det erforderliga beloppet i riksstaten för förra halvåret 1923 upptages
under den förändrade rubriken: Ytterhgare medel för vissa i
staten för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte
upptagna ändamål. I likhet med skolöverstyrelsen och på av densamma
anförda skäl anser jag någon ändring av det beräknade årsbehovet
icke ännu böra ifrågakomma. För förra halvåret 1923 torde
sålunda för ändamålet böra äskas ett belopp av 8,500 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till ytterligare medel för de i staten för
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte under »övriga utgifter» upptagna ändamål
med undantag för »läkare och sjukvård» samt
»vårdar- och ekonomipersonal» anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 8,500 kronor.

69. Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende
försummade barn.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt
avseende försummade barn, nu 184,000 kronor,
med halva beloppet eller 92,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

457

J. Yrkesundervisningen.

Tekniska läroverk.

1. Tekniska läroverk. Det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk är för närvarande i riksstaten uppfört med ett
belopp av 513,600 kronor. I sin skrivelse den 31 augusti 1921 angående
anslagsbehov beträffande yrkesundervisningen för tiden 1 januari—30
juni 1923 har skolöverstyrelsen avgivit förslag rörande det
belopp, med vilket anslaget bör uppföras för nämnda tid.

Överstyrelsen framhåller, att det är varken möjligt eller erforderligt att förebringa
exakt utredning rörande de anslagsbelopp, som för förra halvåret 1923
böra beräknas för de tekniska läroverkens ordinarie utgifter men att en stor del
av de utgifter, som skola bestridas med ifrågavarande anslagsmedel, med hänsyn
till terminernas olika längd och andra omständigheter måste beräknas något större
för förra halvåret än för det senare. Överstyrelsen föreslår följaktligen, att för
tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 de särskilda anslagsbeloppen bestämmas
till något mer än hälften av vad som skulle erfordras för helt år, dock att den
för läroverken gemensamma anslagsposten till extra lärare och vikarier samt för
oförutsedda behov uppföres med något högre belopp. De särskilda anslagsposterna
i reservationsanslaget skulle enligt denna beräkningsgrund för förra halvåret
1923 uppföras med nedannämnda belopp:

Tekniska elementarskolan i Norrköping (helårsbelopp 47,800

kronor).......................................kronor 25,000

Tekniska elementarskolan i Borås (helårsbelopp 47,300 kronor) » 25,000

s läroverket i Härnösand (helårsbelopp 75,600 kronor) » 40,000

» läroverket i Malmö (helårsbelopp 130,000 kronor). . . » 70 000

» läroverket i Örebro (helårsbelopp 125,108 kronor). . . » 68,000

» fackskolan i Västerås (helårsbelopp 39,600 kronor). . » 22,000

» fackskolan i Eskilstuna (helårsbelopp 32,350 kronor) » 18,000

Arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov
(helårsbelopp 20,967 kronor)........................ 8

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

12,000: -Summa kronor 280,000: —

[210.)

Tekniska

läroverk.

Departe mentschefen.

[211

Undervisningsmateriell
för tekniska
elementarskolan
i
Norrköping.

458 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Jag har intet att erinra mot skolöverstyrelsens förevarande
förslag. De av överstyrelsen beräknade helårsbeloppen äro desamma,
som för år 192 2 äro anvisade för ifrågavarande läroanstalter,
utom vad angår tekniska läroverket i Malmö, beträffande
vilket jag ämnar under punkten 212 föreslå en höjning. Under
framhållande, att överstyrelsens nu omhandlade och av mig utan
erinran lämnade förslag förutsätter, att en av styrelsen för tekniska
gymnasiet i Örebro gjord, under punkten 213 närmare omförmäld
framställning om gymnasiets utvidgning icke vinner bifall, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—-30 juni
1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk med ett belopp av 280,000
kronor.

2. Undervisningsmateriell för tekniska elementarskolan
i Norrköping. I samband med framläggande för 1921 års riksdag
av förslag angående omorganisation av tekniska elementarskolan i
Norrköping till ett tekniskt gymnasium och en teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst äskade Kungl. Maj:t medel till
laboratorieutrustning och undervisningsmateriell för ifrågavarande
läroanstalt, vartill beräknades ett belopp av 60,000 kronor att fördelas
med 30,000 kronor på två på varandra följande år.

Under uttalande av att, då omorganisationsförslaget ej av riksdagen
bifallits, särskilt anslag till undervisningsmateriell måhända
kunde synas mindre av behovet påkallat men att riksdagen hölle
före, att jämväl de tekniska elementarskolorna, sådana de för närvarande
verkade, vore för undervisningens bedrivande i behov av
särskilda medel till förbättrande av materiellen, beslöt riksdagen att
till inköp av erforderlig undervisningsmateriell vid tekniska elementarskolan
i Norrköping ställa till Kungl. Maj:ts förfogande såsom
engångsanslag å extra stat för år 1922 ett reservationsanslag av

10.000 kronor.

Nu har skolans styrelse i en av skolöverstyrelsen med eget utlåtande
av den 31 augusti 1921 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse
anhållit om ett nytt engångsanslag för berörda ändamål å

20.000 kronor att utgå under första halvåret 1923.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 459

Styrelsen har därvid erinrat, hurusom skolans undervisningsmateriell ej blott [211.]
vore gammal och otidsenlig utan även otillräcklig, varför den måste med det
snaraste utökas och förnyas, försåvitt undervisningen skulle kunna bedrivas efter
nutida krav på teknisk undervisning. Därest för förra halvåret 1923 beviljades
20,000 kronor komme skolan att för år 1922 och nämnda halvår sammanlagt
äga till sitt förfogande för ändamålet 30,000 kronor. Då vederbörande lärare i
fysik och elektroteknik med iakttagande av största möjliga sparsamhet beräknat
att endast för dessa ämnen behöva minst 18,500 kronor, skulle för de kemiska,
mekaniska och byggnadsavdelningarnas behov återstå blott 11,500 kronor, vilket
belopp enligt gjorda överslagsberäkningar knappast torde räcka.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit den stora betydelsen
av att den ungdom, som söker sig till de tekniska elementarskolorna
i avsikt att där vinna verkligt teknisk utbildning,
äger tillgång till sådana anordningar och apparater, som fordras för
att åskådliggöra de fenomen och lagar, på vilka tekniken bygger,
och som eleverna förstå och kunna använda i den blivande verksamheten.
Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget anser
sig emellertid skolöverstyrelsen för närvarande böra stanna vid att
till ytterligare materiell för ifrågavarande skola föreslå ett anslag;
å 10,000 kronor för förra halvåret 1923.

Uppenbarligen är det av stor betydelse för skolor av den typ, me^spcah^ei,
varom här är fråga, att undervisningsmateriellen, d. v. s. maskiner,
apparater och instrument m. m., är av den beskaffenhet, att
den kan sägas stå i nivå med den moderna teknikens utveckling.

Vid tekniska elementarskolan i Norrköping synes härutinnan ännu
åtskilligt brista. Visserligen har skolan, såsom förut nämnts, för
ändamålet fått sig beviljat ett anslag för år 1922 av 10,000 kronor,
men för en läroanstalt av den omfattning, berörda skola äger,
torde det icke vara möjligt att med denna summa tillgodose de
olika avdelningarnas behov, i all synnerhet som prisen å här
ifrågavarande materiell alltjämt ställa sig jämförelsevis höga. Jag
är därför böjd att förorda ytterligare anslag för ändamålet. Härvid
utgår jag dock från att skolan vid sina inköp bör inskränka
sig till det allra mest oundgängliga. Under denna förutsättning
och med hänsyn tagen jämväl till det rådande bekymmersamma
ekonomiska läget inskränker jag mig till att föreslå, att skolan till
inköp av undervisningsmateriell för förra halvåret 1923 erhåller ett
anslag av 5,000 kronor, således hälften av vad skolöverstyrelsen
ifrågasatt.

460

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen

att till inköp av erforderlig undervisningsmateriell
vid tekniska elementarskolan i Norrköping
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 5,000 kronor.

[212.] 3. Tekniska läroverket i Malmö. I det av 1921 års riks läroverket*

i dag anvisade ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk in^Mahnö.
1'' den för år 1922 beräknade kostnaden för tekniska läroverket i
Malmö med 124,875 kronor. Läroverket omfattar under vårterminen
år 1922 åtta skolklasser, nämligen tre tillhörande gymnasiet,
tva tillhörande maskinfackskolan och två husbyggnadsfackskolan,
vilka skolor då alla äro i färdigt skick, samt en klass av den i följd
av 1920 års riksdagsbeslut påbörjade kemiska fackskolan. Under
höstterminen 1922 kommer läroverket att dessutom omfatta en andra
årskurs'' av kemiska fackskolan, alltså sammanlagt nio skolklasser,
och får därigenom den omfattning det enligt sistnätnnda riksdagsbeslut
skulle erhålla i färdigt skick.

Den av Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1921 för år
1922 fastställda staten för ifrågavarande läroverk har följande utseende: -

Utgiftstitlar.	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Anmärkningar.
1 rektor (förutom av kom-munen bekostad fri bo-stad eller ersättning där-för) ..............	5,000 3,900 35,100 3,900 900		2,500 1,900 17,100 1,900 550 650 650		7,500 5,800 52,200 5,800 1,450 1,750 1,750
1 lektor............
9 lektorer .........				Efter 5 år kan lönen hö-jas med 500 kronor och efter 10 år med ytterli-gare 500 kronor. Efter 3 år kan lönen hö-
2 lektorer (från och med den 1 juli 1922) .... 1 vaktmästare........	—	—	—
1 laboratorievaktmästare 1 maskinist och ridare. .	1,100 1,100	—	—	—	jas med 100 kronor, ef-ter 6 år med ytterligare 100 kionor och efter 9 år med än ytterligare 100 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

4G1

[212.

Utgiftstitlar.	Lön.	Tjänst-gör ings-penningar.	Summa.	Anmärkningar.
Arvode till extra lärare (93-175).........	—	—	—	—	16,275	—
Övningar i lantmäteri. .	—	—	—	—	800	—
Föredrag om arbetar-skydd och hygien....	—	—	—	—	500	—
Bokförings- och skrivbi-träde åt rektor......	—	—	—	—	1,200	—
Skolläkare........		_	_	_	750	_
Bibliotekarie.........	—	—	—	—	600	—
Böcker, samlingar och un-dervisningsmateriell . .	—	—	—	—	6,000	—
Materialier m. m. till la-borationer.........	—	—	—	—	5,500	—	<
Trycksaker, annonser, skrivmateriell.......	_	_	—	_	3,000	_
Uppvärmning, belysning, renhållning m. m. ...	_	_	-	_	14,000	_
Summa kronor	—	—	—	—	124,875	—

Anm. 1. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där så
dant anordnats, anvisas vaktmästare eller maskinist och eldare, skall av lönen avstås för bostad
med bränsle 150 kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest vaktmästare eller maskinist
och eldare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt
bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan
sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre
löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär ^allenast rätt till en
årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100 kilowattimmar. Åtnjutes lyse, skall
vaktmästare samt maskinist och eldare själv bekosta armatur och lampor. I övrigt skola i fråga
om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 ''av
kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918
nr 836).

Anm. 2. Läroverkets styrelse äger att beträffande de utgiftstitlar, vilka icke innefatta avlöning
till ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast statens
slutsumma icke överskrides.

I skrivelse den 31 augusti 1921 framhåller skolöverstyrelsen, att
efter fullbordad omorganisation av ifrågavarande läroverk dess stat
för år 1923 skulle erhålla det utseende, som angivits i överstyrelsens
till grund för 1920 års riksdagsbeslut liggande förslag (se bilagan
åttonde huvudtiteln till statsverkspropositionen år 1920, sid. 666).

[212.)

Departe mentschefen.

462 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Överstyrelsen föreslår emellertid nu vissa jämkningar i nämnda förslag.

Överstyrelsen börjar med att på anförda skäl hemställa, att vaktmästaren
vid ifrågavarande läroverk måtte erhålla samma ställning och löneförmåner som
förste vaktmästare. Därvid förutsätter överstyrelsen, att läroverkets styrelse tillser,
att vaktmästaren äger sådan yrkesfärdighet, som kan vara vid läroverket behövlig,
och att vaktmästaren förpliktas att jämte vaktmästargöromålen, då så
kan ske, utföra andra arbeten för läroverkets behov utan särskild ersättning.

Vidare påpekar överstyrelsen, att för de två nya lektorer, till vilka i staten
för år 1922 beräknats avlöning endast under senare halvåret, nu måste beräknas
avlöning för helt år.

I förberörda till grund för 1920 års riksdagsbeslut liggande statförslag hade
av överstyrelsen beräknats ett belopp av 15,000 kronor till arvoden åt en extra lä
rare. Denna post har emellertid, enligt vad som framgår av nyss återgivna stat
för läroverket för år 1922, höjts till 16,275 kronor, och överstyrelsen anser sistnämnda
belopp böra beräknas jämväl för år 1923.

Däremot torde det till böcker, samlingar och undervisningsmateriell beräknade
beloppet kunna begränsas till 5,000 kronor. Likaså skulle möjligen trycksaker,
annonser och skrivmateriell kunna minskas något, förslagsvis till 2,425
kronor.

Beträffande övriga poster ansluter sig överstyrelsen till den för år 1922 fastställda
staten utom i fråga om anslag till föredrag om arbetarskydd och hygien,
som föreslås till 600 kronor i stället för 500 kronor, och anslag till materialier
m. m. till laborationer, som upptagits till 6,000 kronor i stället för 5,500 kronor
år 1922. Båda dessa poster hade i förutnämnda i 1920 års åttonde huvudtitel
intagna statförslag uppförts med de nu av överstyrelsen föreslagna beloppen.

Slutsumman av överstyrelsens statförslag för år 1923 uppgår,
efter iakttagande av nu angivna ändringar, till 130,000 kronor, vilket
alltså innebär en ökning från år 1922 med 5,125 kronor. Överstyrelsen
har ansett 70,000 kronor, alltså något mer än hälften av
det för hela året beräknade beloppet, böra ställas till förfogande för
förra halvåret 1923.

Beträffande de av överstyrelsen föreslagna ändringarna i staten
för ifrågavarande läroverk vill jag först nämna, att jag ej finner
mig kunna lämna min medverkan till förslaget om höjning av löneförmånerna
för vaktmästaren. För denne är nu i staten uppfört ett
sammanlagt avlöningsbelopp av 1,450 kronor. Han åtnjuter alltså
samma avlöningsförmåner som vaktmästare, tillhörande den s. k.
A-gruppen, detta i enlighet med det principuttalande, som gjordes
av vederbörande departementschef vid anmälan år 1919 av frågan

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 463

om lönerna för vaktmästare och med dem likställda befattningshavare
vid de tekniska fackskolorna (se bilagan åttonde huvudtiteln
till 1919 års statsverksproposition, punkt 246). Spörsmålet om en
ändring av ifrågavarande vaktmästares ställning i lönehänseende berör
sålunda icke tekniska läroverket i Malmö allena utan innefattar
ett ämne av betydelse för samtliga tekniska läroverk. Emellertid
pågår för närvarande på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag en kommittéutredning,
som avser en fullständig omreglering av löneförmånerna
för befattningshavare jämväl vid ifrågavarande läroanstalter.
Innan denna utredning blivit slutförd, torde någon ändring i
de av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade grunderna för avlönande
av personalen vid de tekniska läroverken ej böra äga rum.
Jag anser därför, att förevarande förslag icke bör föranleda någon
åtgärd.

Gentemot de av överstyrelsen föreslagna nedsättningarna i anslagen
till böcker, samlingar och undervisningsmateriel! samt till
trycksaker, annonser och skrivmateriell från respektive 6,000 och

3.000 kronor till respektive 5,000 och 2,425 kronor har jag intet att
erinra.

Vad åter angår den av överstyrelsen ifrågasatta höjningen till

6.000 kronor av anslaget till materialier m. m. till laborationer kan
jag icke finna densamma erforderlig, då den ökning i behovet av
dylika materialier, som kan föranledas därav att samtliga nio skolklasserna
under år 1923 äro i verksamhet jämväl under vårterminen,
torde komma att kompenseras genom prisnivåns sjunkande; sistnämnda
anslag torde följaktligen böra liksom i 1922 års stat beräknas
till 5,500 kronor. Den föreslagna ökningen av anslaget till föredrag
om arbetarskydd och hygien från 500 kronor till 600 kronor
vill jag däremot lämna utan erinran.

I enbghet med vad jag nu anfört skulle den ordinarie staten
för tekniska läroverket i Malmö för hela år 1923 te sig sålunda:

(212.j

464

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

1212.]

			Tjänst-
Utgiftstitlar.	Lön.		görings		Summa.	Anmärkningar.
			penningar.
1 rektor (förutom av korn-
munen bekostad bostad eller ersättning därför)	5,000	—	2,500	—	7,500	—	Efter 5 år kan lönen hö-
1 lektor............	3,900	—	1,900	—	5,800	—	jas med 500 kronor och
11 lektorer .........	42,900		20,900		63,800	_	efter 10 år med ytterli-gare 500 kronor.

1 vaktmästare........	900		550		1,450
—	—	—	jas med 100 kronor, ef-
1 laboratorievaktmästare	1,100	—	650	—	1,750	—	ter 6 år med ytterligare 100 kronor och efter 9
1 maskinist och eldare. . Arvoden till extra lärare	1,100		650		1,750		år med än ytterligare 100 kronor.
(93-175).........	—	—	—	—	16,275	—
Övningar i lantmäteri. . Föredrag om arbetar-	—	—	—	—	800	—
skydd och hygien .... Bokförings- och skrivbi-					600
träde åt rektor......	—	—	—	—	1,200	—
Skolläkare..........	—	—	—	—	750	—
Bibliotekarie.........	_	_	_	_	600	_
Böcker, samlingar och un-
dervisningsmateriell . . Materialier m. m. till la-					5,000
borationer.........	_	_	_	_	5,500	_
Trycksaker, annonser och
skrivmateriell.......	—	—	—	—	2,425	—
Uppvärmning, belysning,
renhållning m. m. . . .	—	—	—	—	14,000	—
Summa kronor	—	—	—	—	129,200	—

Ökningen utgör i förhållande till 1922 års anslag 4,325 kronor.

I fråga om det i detta statsförslag upptagna anslaget till uppvärmning,
belysning, renhållning m. m., 14,000 kronor—vilket anslagsbelopp
är detsamma som för ändamålet upptogs i 1922 års stat
och som fanns uppfört i överstyrelsens förut omförmälda ursprungliga
förslag — må anmärkas, att någon nedprutning av detta belopp

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 465

med hänsyn till sjunkande bränslepris icke gärna kan ifrågakomma,
då anslagen för nämnda ändamål i de tekniska läroverkens stater
från början beräknats med utgångspunkt från normala prisförhållanden.
Av dyrtiden föranledda ökade krav på medel till uppvärmning
m. m. hava tillgodosetts genom anslaget på extra stat till förstärkning
av reservationsanslaget till de tekniska läroverken.

Fastställandet av definitiv stat för läroverket torde ankomma
på Kungl. Maj:t. De av mig nu förordade avvikelserna från överstyrelsens
statförslag synas mig icke föranleda någon ändring beträffande
det belopp, som bör upptagas i riksstaten för förra halvåret
1923, utan anser jag, att för tekniska läroverket i Malmö bör för
ifrågavarande period beräknas 70,000 kronor, alltså något mer än
halva anslagsbehovet för helår, att ingå i det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk.

Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen

att för det tekniska läroverket i Malmö beräkna
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett belopp
av 70,000 kronor, att ingå i det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk.

4. Tekniska läroverket i Örebro. I det ordinarie reserva- [213.]
tionsanslaget till tekniska läroverk ingår för det tekniska gymnasiet Tekniska
i Örebro ett belopp av 125,108 kronor. Den 22 juni 1921 fastställdes 1

av Kungl. Maj:t stat för gymnasiet för år 1922, slutande å nämnda
belopp. Härförutom hava sedan år 1920 å extra stat utgått medel
till en fjärde parallellavdelning'' vid gymnasiet. Nämnda extra anslag,
som beviljats under förutsättning att Örebro stad tillhandahåller erforderliga
undervisningslokaler för avdelningen, utgör för år 1922

20,000 kronor.

I den 31 augusti 1921 dagtecknade skrivelser rörande anslagsbehov
för yrkesundervisningen på tilläggsstat för år 1922 och för
förra halvåret 1923 har nu skolöverstyrelsen framlagt förslag rörande
anslag till förevarande tekniska gymnasium att föreläggas 1922 års
riksdag. Överstyrelsen utgår i sitt förslag från två särskilda skrivelser
från styrelsen för gymnasiet, däri styrelsen dels uttalar sig med
anledning av en av 1919 års riksdag anbefalld utredning rörande
ifrågavarande gymnasium, dels ock i anslutning härtill framlägger
anslagsäskanden avseende år 1923. I det följande återkommande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 59

466 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

|213.] till de särskilda anslagskraven vill jag till en början lämna en redogörelse
för resultatet av berörda utredning.

I samband med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1919
års riksdag framlagda förslag angående ordinarie stat för tekniska
elementarskolan och tekniska gymnasiet i Örebro för år 1920 m. m.
behandlade riksdagen två inom riksdagen väckta likalydande motioner
(I: 46 och II: 216), däri hemställts, att riksdagen, utöver av Kungl.
Maj:t äskade medel, måtte för tekniska gymnasiets i Örebro utvidgning
från och med hösten 1919 med en fjärde parallellavdelning och
en i samband därmed inrättad teknisk merkantil linje bevilja dels
på tilläggsstat för år 1919, dels ock på extra stat för år 1920 vissa
i motionerna närmare angivna anslag. I anledning av Kungl. Maj:ts
omförmälda framställning ävensom förberörda motioner anförde riksdagen
i sin skrivelse nr 8 A i förevarande hänseende huvudsakligen
följande:

Enligt den av 1918 års lagtima riksdag beslutade omorganisationen av den
lägre tekniska undervisningen skulle den tekniska elementarskolan i Örebro ombildas
till ett tekniskt gymnasium, vars första årsklass skulle upprättas från och
med höstterminen 1919. Jämsides med att det tekniska gymnasiet sålunda successivt
komme till stånd, skulle den tekniska elementarskolan försvinna. Med hänsyn
till det stora antalet elever vid gymnasiet medgav riksdagen behövligheten
av en uppdelning i parallellavdelningar samt av en viss differentiering av den
mer allmänt lagda tekniska undervisningen vid gymnasiet. Undervisningen skulle
differentieras på tre linjer, en mekanisk-teknisk, en kemisk-teknisk och en elektroteknisk,
varjämte en förstärkning av språkundervisningen och särskilt den merkantila
undervisningen skulle komma till stånd. Bland inträdesfordringarna, sådana
de förelåge för riksdagens prövning och från riksdagens sida lämnades utan
erinran, var ej upptaget krav på särskilda språkkunskaper.

Ifrågavarande motioner innebära nu en utvidgning av det tekniska gymnasiet
i Örebro med en fjärde parallellavdelning i form av en teknisk merkantil
linje, avsedd att åt dess elever bereda ett större mått av teknisk merkantil utbildning
än som skall givas åt gymnasiets alla elever. Det har härvid gjorts
gällande, att motionärernas förslag allenast innebära en utveckling av den beslutade
organisationen och ingalunda åsyfta något sönderbrytande eller upprivande
av det beslut, som av 1918 års riksdag fattades beträffande ifrågavarande läroanstalt.
Dessa synpunkter kunna enligt riksdagens mening tillmätas ett visst berättigande,
så till vida som förslagen avse en sådan jämkning i gällande undervisningsplan,
som icke länder till förfång för den tekniska undervisningen och
den läggning, densamma bör i förevarande gymnasium äga.

Beträffande den tekniska läroanstalten i Örebro vill riksdagen erinra, hurusom
densamma i sällsynt grad vunnit industriens och de praktiska intressenas
sympatier och att en mera fri och av allt för snäva former obunden utveckling

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 467

av skolan utan tvivel torde lända till fromma för just de syften, denna skola har [218

att fylla. Den särställning, Örebroskolan tillförne haft och varigenom den förstått
att tillvinna sig allmänt förtroende, bör den enligt riksdagens förmenande i möjligaste
mån bibehålla i det nya systemet. Riksdagens ovanberörda beslut om
undervisningens differentiering på tre parallella linjer vid ifrågavarande läroanstalt
innebar jämväl, att skolan skulle komma att i den nya organisationen erhålla en
något avvikande form i förhållande till andra tekniska gymnasier.

Vad särskilt beträffar det i motionen omförmälda förslaget till undervisningsplan
för det tekniska gymnasiet, vill riksdagen vidare allenast erinra om den av
skolöverstyrelsen i ett av densamma över förberörda motioner avgivet utlåtande
meddelade upplysningen, att undervisningsplanen ännu icke är slutligt fastställd
och att den även i sitt slutliga skick alltid torde komma att i viss utsträckning
lämna utrymme åt individuella och lokala önskningar.

Om riksdagen sålunda i förevarande motioner ej vill se ett uttryck för ett
frångående av fjolårets riksdagsbeslut beträffande ifrågavarande läroanstalt utan
snarare ett steg i riktningen att föra läroanstalten framåt till undervisningens och
det allmännas båtnad, anser sig riksdagen dock icke under förhandenvarande förhållanden
kunna bifalla de förslag, som i motionerna avses. Den nya av 1918
års riksdag beslutade omorganisationen av skolan har ännu ej börjat träda: verksamhet,
och någon erfarenhet om den nya anordningens ändamålsenlighet och
dess möjlighet för anpassning till ytterligare utveckling kan följaktligen icke föreligga.
Att redan innan läroanstalten börjat arbeta under sina nya former besluta
en ändring i densammas organisation, finner riksdagen mindre välbetänkt. Härtill
komma vidare de uppslag, som av skolöverstyrelsen i dess ovanberörda utlåtande
gjorts, nämligen dels tanken på huruvida någon eller några av gymnasiets
parallellavdelningar skulle kunna ombildas till motsvarande fackskolor med tvåårig
lärokurs liksom övriga fackskolor, dels ock beredande åt den tekniska läroanstalten
i Örebro av en särställning, som kunde möjliggöra dess fortsatta utbildning till
en slags högre teknisk läroanstalt med en mellanställning mellan teknisk högskola
och teknisk fackskola. Även har den tanken varit uppe, att vid sidan av det
nuvarande tekniska gymnasiet i Örebro kunde anordnas en tvåårig teknisk fackskola
för viss industrigren.

I betraktande av vad sålunda förekommit har riksdagen ej ansett sig böra
intaga en definitiv ståndpunkt till dessa olika förslag, men då riksdagen är övertygad,
att en fortsatt utveckling av ifrågavarande läroanstalt måste lända till stort
gagn för den tekniska utbildningen och därigenom ock för den svenska industrien
samt för övrigt torde nödvändiggöras av det stora antalet inträdessökande, har
riksdagen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t, i samband
med den pågående utredningen beträffande det tekniska undervisningsväsendets
fortsatta ombildning och utveckling, ville särskilt taga i övervägande, på vad sätt
det tekniska gymnasiet i Örebro lämpligast bör, vare sig i av motionärerna föreslagen
riktning eller på annan väg ytterligare utbyggas, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 19 juni 1919
skolöverstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och

468 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

|213.] förslag i avseende å vad riksdagen i angivna hänseende begärt.
Skolöverstyrelsen infordrade sedermera med anledning härav yttrande
i ämnet från styrelsen för gymnasiet. Jag lämnar här först en kortfattad
redogörelse för vad som med anledning härav från gymnasiets
sida anförts i ämnet.

Styrelsen uttalar beträffande gymnasiets organisation och verksamhet såsom
önskemål

att läroverket i enlighet med riksdagens uttalande allt fortfarande får
intaga en särställning i förhållande till övriga tekniska läroanstalter i riket med
möjlighet till ‘en mera fri och av allt för snäva former obunden utveckling'';

att differentieringen mellan läroverkets linjer genomföres så, att lärjungarna
på samma gång de vinna en god allmän teknisk och merkantil bildning, ha
möjlighet att fördjupa sina kunskaper på något visst tekniskt huvudområde, så
att de kunna förvärva en för direkt övergång till praktisk verksamhet fullt tillräcklig
bildning;

att till gymnasiets tre tekniska speciallinjer lägges en fjärde för den tekniskt
merkantila bildningen;

att i samband därmed den merkantila undervisningen på de tekniska linjerna
begränsas så, att fullt tillräcklig tid vinnes för dessa linjers rent tekniska undervisning; att

minimifordringama på kunskaper i främmande språk bestämmas så, att
de icke göra det omöjligt för lärjungar, som före inträdet i läroverket icke läst
främmande språk, att genomgå läroverket och därifrån erhålla avgångsbetyg; samt

att avgångsexamen ordnas så, att den icke framtvingar onödiga repetitioner
och examensförberedelser, och så, att lärarnas omdöme om lärjungarnas kunskaper
framför allt i de tekniska tillämpningsämnena blir bestämmande för avgångsbetyget.

Vidare framhåller styrelsen önskvärdheten av att den fjärde parallellavdel
ningen, till vilken riksdagen beviljat anslag på extra stat, snarast möjligt måtte
överflyttas till ordinarie stat, så att undervisningen även på denna avdelning till
sin övervägande del komme att skötas av ordinarie lärare. I vissa avseenden
skulle även antalet extra undervisningstimmar behöva ökas. Sålunda skulle enligt
styrelsens förslag undervisningen vid tekniska gymnasiet i Örebro komma att bestridas
av 1 rektor, 17 ordinarie lektorer samt extra lärare för 118 veckotimmar.
Slutligen hemställer styrelsen, att de i läroverkets stat beräknade anslagen till
vissa utgiftsposter måtte ökas, och föreslår därefter ny ordinarie stat för tekniska
gymnasiet i Örebro med fyra parallellavdelningar i samtliga årskurser och undervisningen
differentierad på fyra linjer. Den föreslagna staten slutar å ett belopp
av 166,100 kronor.

I en senare skrivelse av den 14 april 1921 hemställer styrelsen
om ytterligare förhöjning av den ordinarie staten till 166,925 kronor,
varjämte begäres anslag på tilläggsstat för år 1922 till belopp av
6,125 kronor till täckande av under år 1920 uppkommen brist i den

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 4G9

i staten för gymnasiet upptagna utgiftsposten: uppvärmning, belysning
och renhållning m. m. Härom yttrar styrelsen:

Denna brist bar uppstått därigenom, att utgifterna under denna anslagstitel
efter avdrag av vissa ersättningsmedel uppgått till följande belopp:

Uppvärmning ..................................kronor 14,92G: 87

Belysning ...................................... > 3,182:67

Renhållning och vatten ............................ » 2,600: 65

Inventariers underhåll och brandstod................... » 818:21

Diverse....................................... » 1,073:31

eller sammanlagt kronor 22,601:71,
under det att för ändamålet stått till förfogande dels statsanslaget å 15,000 kronor,
dels besparingar å andra anslagsposter om sammanlagt 1,476 kronor 17 öre eller
tillhopa 16,476 kronor 17 öre.

Bristen har tillsvidare täckts dels genom ett lån å 2,000 kronor ur en av
läroverkets fonder, dels med en behållning å 3,510 kronor 92 öre i förslagsanslaget
å extra stat för år 1919 till laboratoriers utrustning, vilken behållning dock åtminstone
delvis motsvaras av redan gjorda men ännu icke effektuerade beställningar
och därför måste ersättas, dels ock av en till 1921 balanserad behållning av 614
kronor 62 öre i läroverkets inkomst av lärjungeavgifter.

Skolöverstyrelsen yttrar sig till en början med anledning av den
utav Kungl. Maj:t anbefallda utredningen. Överstyrelsen anför:

Det av styrelsen uttalade önskemålet, att tekniska gymnasiet i Örebro all*
fortfarande finge intaga en särställning i förhållande till övriga tekniska läroanstalter
i riket med möjlighet till en mera fri och obunden utveckling, anser
överstyrelsen vara redan så tillgodosett, som beträffande en statens läroanstalt kan
ifrågakomma.

I olikhet med vad för tekniskt gymnasium eljest är gällande har undervisningen
vid tekniska gymnasiet i Örebro enligt riksdagens särskilda medgivande
differentierats på 3 linjer, en mekanisk, en kemisk och en elektroteknisk, vartill
senare kommit en fjärde parallellavdelning, vilken erhållit en mera merkantil läggning,
allt i överensstämmelse med styrelsens härom framställda förslag.

Den närmare utformningen av undervisningens differentiering synes lämpligen
böra ske genom de bestämmelser i avseende härå, som enligt riksdagens beslut
skola utfärdas av Kungl. Maj:t. (Riksdagens skrivelse 1918 nr 407 sid. 14.) På
grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande har överstyrelsen utfärdat provisoriska
undervisningsplaner för tekniska gymnasier, vilka planer i tillämpliga delar äro
under prövning även vid tekniska läroverket i Örebro. I anslutning härtill har
överstyrelsen inhämtat styrelsens förslag till särskilda undervisningsplaner för
nämnda läroverks olika linjer, och kommer överstyrelsen att efter förslagens närmare
granskning respektive den bearbetning, som därvid kan finnas påkallad, att
överlämna dessa förslag till Kungl. Maj.t för fastställelse.

Därest undervisningens differentiering skulle medföra sådan ökning i behovet
av lärarkrafter, att därför skulle fordras ytterligare anslag, bör fråga härom hän8kjutas
till riksdagens avgörande.

[213.

470 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Beträffande i nträdesf ord ringarna kunde möjligen någon jämkning komma i
fråga på sätt styrelsen föreslagit, men då det ligger inom styrelsens befogenhet
att medgiva vissa lindringar och det för övrigt torde ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta angående de av styrelsen berörda bestämmelserna, så synas hithörande
önskemål, så vitt de hittills framkommit, icke påkalla någon riksdagens åtgärd.

Detsamma gäller även styrelsens önskemål i fråga om avgångsexamen.

Då i övrigt ingenting förekommit, som kunde föranleda någon mera genomgripande
förändring av tekniska läroverkets i Örebro organisation, synas de i riksdagens
förenämnda skrivelse i avseende härå angivna alternativen icke för närvarande
påkalla någon ytterligare utredning.

Rörande de av gymnasiets styrelse framställda anslagskraven
yttrar härefter överstyrelsen:

Beträffande styrelsens önskan att kostnaden för den fjärde parallellavdelningen
skulle uppföras å läroverkets ordinarie stat, erinrar skolöverstyrelsen om att ifrågavarande
avdelning är så ny, att den icke bliver fullt genomförd förr än under
läsåret 1922—1923. Det föreligger sålunda icke ännu någon verklig erfarenhet
om lämpligheten av ifrågavarande avdelning. I varje fall kan det av styrelsen
åberopade stora antalet inträdessökande till läroverket under den gångna högkonjunkturen
icke utan vidare anses tillräckligt bevisa, att avdelningen alhjämt bliver
behövlig. Det av styrelsen anförda skälet för kostnadens upptagande i ordinarie
stat, nämligen att undervisningen även på denna avdelning skulle kunna till övervägande
del bestridas av ordinarie lärare, försvagas därigenom att läroverket redan
har fått antalet ordinarie lärare ökat från 6, år 1918, till 13, år 1921, och ingenting
hindrar att dessa ordinarie lärare undervisa även i fjärde parallellavdelningen,
vilket faktiskt också redan praktiserats. Visserligen bliver med den nuvarande
anordningen antalet undervisningstimmar, som måste bestridas med extra lärare,
relativt stort, omkring 210 veckotimmar av hela antalet, omkring 485, i det att
den fjärde parallellavdelningen ökar antalet med minst 114 veckotimmar, men
olägenheten härav torde dock icke vara så stor, att den innebär tillräcklig anledning
att under nuvarande förhållanden ytterligare öka antalet ordinarie lärarkrafter
i den omfattning styrelsen föreslagit. Emellertid anser sig överstyrelsen böra förorda
fortsatt extra anslag till den fjärde parallellavdelningen nämligen 24,000
kronor för år 1923 i enlighet med den utredning, som ligger till grund för riksdagens
beslut i ärendet år 1920 (bilagan åttonde huvudtiteln till 1920 års statsverksproposition,
punkten 238).

Vad angår övriga av gymnasiets styrelse ifrågasatta mindre ändringar i läroverkets
stat avstyrker skolöverstyrelsen desamma, så när som på ett undantag,
samt framhåller, att styrelsen äger att beträffande de olika posterna i staten,
utom i vad de avse avlöning till ordinarie personal, företaga ökning eller minskning,
endast statens slutsumma icke överskrides. Aven om en jämkning av vissa
poster skulle vara behövlig kan detta sålunda icke utgöra tillräcklig anledning
att öka vissa anslagsposter, förr än det visats att summan av läroverkets ordinarie
och extra anslag icke räcka till för läroverkets normala behov. För övrigt
erinras, att det torde ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa läroverkets stat.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 471

varvid de jämkningar, som med hänsyn till styrelsens önskningar finnas erforderliga,
kunna genomföras.

Nyssberörda undantag avser en framställning av gymnasiets styrelse om
ökning av den i staten upptagne vaktmästarens avlöningsförmåner, i överensstämmelse
med vad som av styrelsen för tekniska läroverket i Malmö, på sätt
jag under punkten 00 omförmält, ifrågasatts beträffande motsvarande befattningshavare
därstädes. Nämnda framställning tillstyrkes av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen föreslår härefter, att den ordinarie staten för gymnasiet,
i och för genomförande av den ntav överstyrelsen tillstyrkta
höjningen av vaktmästarens avlöningsförmåner, ökas med 300 kronor
till 125,408 kronor, samt att härav ett belopp av 68,000 kronor beräknas
för förra halvåret 1923 och hemställer om anvisande för
samma tid å extra stat av 13,000 kronor till den fjärde parallellavdelningen.
Beträffande det å tilläggsstat för år 1922 begärda
anslaget förklarar sig styrelsen slutligen i annat sammanhang icke
hava något att erinra.

1213.

Jag har ansett det lämpligt att under denna punkt för riksdagen
omförmäla resultatet av den utredning, som 1919 års riksdags förutberörda
uttalande föranlett. Med anledning av detsamma har, såsom
av det föregående framgår, styrelsen för tekniska gymnasiet gjort
gällande vissa önskemål, som till en del sammanfalla med de av
riksdagen uttalade principerna. Nämnda önskemål hava föranlett
styrelsen att begära en avsevärd förhöjning av det ordinarie anslaget
till gymnasiet.

Beträffande den förevarande läroanstaltens organisation och verksamhet
hava i fortsättningen tillämpats de av riksdagen angivna
riktlinjerna och detta på ett sådant sätt, att tekniska gymnasiet i
Örebro enligt skolöverstyrelsens uppfattning intar en bestämd särställning
i förhållande till övriga tekniska läroanstalter i riket och
har så stor möjlighet till en mera fri och obunden utveckling, som
beträffande en statens läroanstalt skäligen kan ifrågakomma. Utan
att vilja ingå på ett bedömande av huru härmed kan vara fallet,
finner jag de av riksdagen uttalade önskemålen vara av den beskaffenhet,
att de torde kunna i den mån de icke redan blivit förverkligade,
av Kungl. Maj:t realiseras i administrativ väg. En utvidgning
av gymnasiet, som skulle medföra ökade anslagsbehov, eller en
verklig omorganisation av detsamma, anser jag däremot icke, och
i varje fall ej under nu rådande depressionstid, böra komma i

Departe

mentschefen

472 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

[213i] fråga, så mycket mindre som man ännu knappast äger tillräcklig
erfarenhet om verkningarna av den år 1918 beslutade omorganisationen
av de tekniska läroverken. Den föreliggande utredningen
bör följaktligen enligt mitt förmenande icke för närvarande föranleda
någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen i den omfattning,
som avsetts från gymnasiets sida. Jag anser mig likväl böra
med anledning av vad utredningen givit vid handen uttala såsom
min uppfattning, att den mera fria och obundna ställning, som
läroanstalten redan innehar och jämväl i framtiden torde komma
att bibehålla, redan varit och även i fortsättningen kommer att
bliva till fördel såväl för undervisningen vid läroanstalten som ock
för det stora industri- och handelsområde, där flertalet av de från
gymnasiet utexaminerade finna sin verksamhet.

Mot skolöverstyrelsens förslag beträffande det ordinarie anslaget
har jag endast det att erinra, att jag, av samma skäl som jag i
motsvarande avseende framlagt i fråga om tekniska läroverket i
Malmö, icke kan förorda framställningen om ökning ay vaktmästarens
avlöningsförmåner. För tekniska gymnasiet i Örebro böra
alltså, enligt min mening, de ordinarie anslagsmedlen beräknas till
oförändrat belopp, 125,108 kronor. Av nämnda belopp anser jag

68,000 kronor böra upptagas för tiden den 1 januari—den 30 juni
1923. Vad beträffar anslagsbehovet för den fjärde parallellavdelningen
för samma tid finner jag det av överstyrelsen beräknade
an slagsbeloppet, 13,000 kronor vara väl avvägt. Jag hänvisar härutinnan
till den av överstyrelsen åberopade utredningen i 1920 års
statsverksproposition.

Det å tilläggsstat till täckande av brist i gymnasiets räkenskaper
begärda anslaget finner jag mig böra förorda. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.

Jag hemställer alltså nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

dels för det tekniska gymnasiet i Örebro för
tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna ett belopp
av 68,000 kronor att ingå i det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk,

dels ock till fortsatt uppehållande av en fjärde
parallellavdelning vid nämnda läroanstalt anvisa
på extra stat för samma tid ett förslagsanslag,
högst 13,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 473

5. Parallellavdelningar vid tekniska fackskolan i Eskilstuna.
I anledning av riksdagens i ämnet fattade beslut föreskrev
Kungl. Maj:t den 22 juni 1921, att tekniska skolans i Eskilstuna till
söndags- och aftonskolan hörande lägre kurs och den med nämnda
skola förenade fackskolan för finare smides- och metallindustri skulle
upphöra med utgången av år 1921 samt att från och med år 1922
söndags- och aftonskolans högre kurs skulle ombildas till en teknisk
fackskola för maskinindustri, varjämte fastställdes stat för tekniska
fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna att gälla tills vidare från
och med år 1922.

I en av skolöverstyrelsen med utlåtande av den 31 augusti 1921
till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har direktionen för tekniska
skolan i Eskilstuna hemställt, att i och för uppdelning av första
och andra klasserna av skolans högre kurs i parallellavdelningar
under höstterminen 1922 måtte av statsmedel anslås ett belopp av
3,470 kronor samt för liknande uppdelning under år 1923 ett belopp
av 7,700 kronor.

Skolöverstyrelsen anför i berörda utlåtande:

Under läsåret 1921—1922 ha för elever i högre kursens första klass anordnats
parallellavdelningar. För att dessa elever skola under läsåret 1922—1923
kunna erhålla fortsatt utbildning erfordras även uppdelning i parallellavdelningar
under nämnda läsår för elever i andra klassen av den dåmera till teknisk fackskola
för maskinindustri omorganiserade högre kursen av söndags- och aftonskolan.
I betraktande av det antal elever, som nu i skolans lägre avdelning förbereda
sig till inträde i fackskolan, synes även för första klassen av fackskolan
dylik uppdelning i parallellavdelningar bliva erforderlig under samma läsår
1922—1923.

För uppehållande av undervisningen i fackskolan under sistnämnda läsår
har skolstyrelsen beräknat erfordras 44 veckotimmar utöver de undervisningstimmar,
som komma att uppehållas av skolans ordinarie lärare, och de i staten
för fackskolan upptagna undervisningstimmar, som skola uppehållas av extra
lärare. Mot skolstyrelsens sålunda gjorda beräkningar har överstyrelsen intet att
erinra.

Om undervisningen i de planerade parallellavdelningarna bestrides av extra
lärare och dessa avlönas med 175 kronor för veckotimme, skulle kostnaden för
lärarnas avlöningar för de genom uppdelningen i parallellavdelningar ytterligare
erforderliga 44 veckotimmarna för läsår uppgå till (44 • 175=) 7,700 kronor, varav,
då höstterminen omfattar4/9 och vårterminen b/9 av läsåret, på höstterminen
1922 komma i runt tal 3,400 kronor och på vårterminen 1923 i runt tal 4,300
kronor.

[214.|

Parallell»?
delning vid
teknisk» fack
skolan i
Eskilstuna

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand.

474

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Överstyrelsen, som i särskild skrivelse den 31 augusti 1921
gjort framställning beträffande de på år 1922 sålunda kommande
kostnaderna, 3,400 kronor, för parallellavdelningar, har ansett ett
anslag av 4,300 kronor böra för ändamålet uppföras på extra stat
för förra halvåret 1923.

Departe- Av handlingarna i ärendet framgår, att antalet elever i före m«ntechefen,

varande skolas högre kurs, vilken efter omorganisationens genomförande
kommer att motsvaras av fackskolan, är så stort, att inrättandet
av parallellavdelningar blivit oundgängligen nödvändigt.
Under höstterminen 1921 voro nämligen 126 elever inskrivna vid
berörda kurs, varav 62 elever i första klassen och 40 elever i andra
klassen. Härjämte må nämnas att skolans lägre avdelning, vars
undervisning är avsedd att förbereda eleverna för inträde i fackskolan,
under samma termin hade ett elevantal av 120. Jag anser
mig under sådana förhållanden icke höra motsätta mig, att ett särskilt
anslag av statsmedel beredes för ändamålet. Mot storleken av
de föreslagna anslagsbeloppen har jag icke något att erinra. För
förra halvåret 1923 erfordras alltså till ifrågavarande parallellavdelningar
ett belopp av 4,300 kronor och för år 1922 ett belopp av
3,400 kronor. Till frågan om de på år 1922 belöpande kostnaderna
för parallellundervisningen återkommer jag i samband med min
anmälan av anslagsbehoven på tilläggsstat för år 1922.

Jag hemställer om förslag till riksdagen
Nytt anslag. att för uppehållande av parallellavdelningar

vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 4,300 kronor.

(215 i 6. Ytterligare medel till expenser, bränsle m. m. för tek Ytteriigäre

niska läroverk. Till förstärkande av det ordinarie reservationsanslamedei
till get till tekniska läroverk har riksdagen de senaste åren på extra stat
bSTm. beviljat anslag, för år 1922 41,000 kronor såsom förslagsanslag, högst,
för tekniska att utgå efter de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna
gott utfärda.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse i ämnet, har anslaget
för år 1922 beräknats på följande sätt:

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 475

För tekniska elementarskolan i Norrköping...... kronor 4,000: —

» » » i Borås .......... » 4,000: —

» » läroverket i Härnösand...... » 5,500: —

» » » i Malmö.......... » 12,500: —

» » » i Örebro......... » 10,000: —

» » fackskolan i Västerås........ » 2,000: —

» » » i Eskilstuna...... » 3,000: —

Summa kronor 41,000: —

Genom beslut den 22 juni 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de
närmare bestämmelser, vilka i avseende å anslagets fördelning och
dess disposition i övrigt böra av Kungl. Maj:t utfärdas.

Emellertid har skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1921
gjort framställning om beviljande för förra halvåret 1923 av hälften
av nyssnämnda belopp eller således 20,500 kronor till förstärkande
av omförmälda reservationsanslag. Överstyrelsen anför därvid:

Med hänsyn till det prisfall, som numera ägt rum å bränsle och andra förnödenheter,
vartill bland annat ifrågavarande anslag vore avsett, anser sig överstyrelsen
kunna föreslå, att anslagsbeloppet för första halvåret trots vårterminens
större längd och de större driftkostnaderna för nämnda termin sättes till endast
hälften av det nuvarande helårsbeloppet.

Överstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att berörda anslag är ett
förslagsanslag, högst, utgående efter Kungl. Maj:ts närmare beslut rörande fördelning
m. m., och anser överstyrelsen, därest ovannämnda prisfall skulle fortgå,
möjlighet föreligga, att vid anslagets framtida fördelning göra de ytterligare
besparingar, som omständigheterna då kunna medgiva.

Ifrågavarande anslag är, såsom framgår av en utredning, lämnad
i bilagan åttonde huvudtiteln till 1920 års statsverksproposition s.
682—683, avsett för tillgodoseende av tillfälliga eller på förhand
obestämbara behov vid de tekniska läroverken samt sådana av dyrtiden
framkallade utgiftsökningar därstädes, närmast för uppvärmning,
belysning m. m., som kunna tänkas försvinna, sedan mera normala
förhållanden inträtt.

Skolöverstyrelsen har nu, trots vårterminens större längd och
de större driftkostnaderna för nämnda termin beräknat de för förra
halvåret 1923 erforderliga medlen till jämnt hälften av vad för år
1922 blivit beviljat eller alltså till 20,500 kronor. Jag uppfattar
denna överstyrelsens framställning så, att överstyrelsen uppskattar

[215.1

De part»
meatscbefeo.

476 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

(215.] helårsbehovet till ett lägre belopp än för år 1922. En dylik minskning
av utgifterna måste man också enligt min mening räkna med.

Av läsåret vid de tekniska lärverken faller på vårterminen
ungefär 6/a, under det att höstterminen omfattar omkring 4/o. Uppdelar
man årsbehovet efter nämnda proportioner, skulle vid överstyrelsens
beräkning av anslaget för förra halvaret 1928 helarsbehovet
täckas med en summa av i runt tal 87,000 kronor eller

4,000 kronor mindre än motsvarande anslag för år 1922. Det vill
emellertid synas mig som om även denna beräkning skulle vara
onödigt rundligt tilltagen. Med hänsyn till det prisfall, som inträtt
och ytterligare torde vara att förvänta beträffande förnödenheter av
här ifrågavarande slag, torde det vara påkallat att räkna med ett
något ringare anslagsbehov för år 1923. Skäligt avseende bör även
fästas vid den av överstyrelsen antydda omständigheten, att driftkostnaderna
äro större för vårterminen än för höstterminen.

För min del anser jag, att tillbörlig hänsyn tages till nu angivna
omständigheter, om an slagsbeloppet för förra halvåret 1923 bestämmes
till 18,000 kronor, vilken summa jag vill föreslå äskas av riksdagen.
Anslagets fördelning på de olika läroanstalterna torde, liksom hittills,
höra ankomma på Kungl. Maj:t, som jämväl torde hava att lämna
erforderliga närmare föreskrifter rörande medlens användning.

Jag hemställer fördenskull om förslag till riksdagen

att till beredande av ytterligare medel till expenser,
bränsle m. m. för tekniska läroverk anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 18,000 kronor att utgå efter
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott meddela.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

477

Handelsläroverk.

7. Understöd åt handelsgymnasier. Riksdagen har från
och med år 1918 i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till handelsgymnasier med ett till 135,000 kronor förhöjt belopp.
Härjämte beviljade 1920 års riksdag till förhöjda understöd åt handelsgymnasier
dels på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst 150,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag,
högst 145,000 kronor.

I en till 1921 års riksdag avlåten proposition (nr 197) angående
omorganisation av handelsgymnasiema föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen dels inrättande av statliga handelsgymnasier i Malmö,
Hälsingborg, Norrköping och Örebro genom övertagande av de nuvarande
statsunderstödda handelsgymnasiema i nämnda städer, dels
ock beredande av fortsatt understöd, dock i enlighet med väsentligen
ändrade grunder, åt handelsgymnasiema i Stockholm och Göteborg.

Riksdagen beslöt emellertid, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition,
att i riksstaten för år 1922 uppföra det ordinarie förslagsanslaget,
högst, till handelsgymnasier med oförändrat belopp 135,000
kronor ävensom att till beredande av förhöjt understöd åt handelsgymnasiema
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Örebro
och Norrköping utöver till dem redan anslagna belopp anvisa pa
extra stat för år 1922 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av

150,000 kronor, att utgå under förutsättning, att kommun, där handelsundervisningsanstalt
åtnjöte statsunderstöd, själv eller genom
enskilda donatorer såväl tillhandahölle erforderliga lokaler för undervisningen
som ock årligen lämnade ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet, samt med den fördelning och
under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma.

I merberörda skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen
beträffande ifrågavarande handelsgymnasiers anslagsbehov för
tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 hemställt, att i riksstaten
det ordinarie förslagsanslaget måtte uppföras med, för
helår räknat, samma belopp som av riksdagen för år 1922 beviljats
eller 135,000 kronor samt fortsatt anslag å extra stat med
ett, för helår räknat, oförändrat belopp, 150,000 kronor, äskas till

[216.]

Understöd

händelse

nasier.

(216.)

Departe mentschefen.

478 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

beredande av förhöjt understöd åt berörda gymnasier. Skolöverstyrelsen
anför därvid följande:

Det prisfall, som i någon mån ägt rum å en del av handelsgymnasiemas
driftkostnader, särskilt beträffande kostnader för uppvärmning, skulle kunna anses
i och för sig böra föranleda en minskning å beloppet av förstärkningsanslaget å
150,000 kronor. Med hänsyn till att såväl ifrågavarande anslag som det ordinarie
förslagsanslaget från början varit alltför knappt tilltagna och under starkt framhållande
av de hittillsvarande handelsgymnasiemas svaga ekonomi, i vilket hänseende
överstyrelsen tillåter sig hänvisa till vad Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition
nr 197 härom innehåller, finner överstyrelsen emellertid så mycket mindre
någon som helst nedsättning av berörda förstärkningsanslag kunna ifrågakomma
som överstyrelsen, därest ej det rådande finansiella läget ansetts böra lägga hinder
i vägen därför, efter den utgång, omorganisationsfrågan erhöll i riksdagen, ämnat
föreslå en väsentlig höjning av berörda förstärkningsanslag för att kunna tillfredsställa
de i och för sig fullt berättigade krav på ökat statsbidrag, som från
handelsgymnasiemas sida alltjämt framföras.

Med hänsyn till att vid handelsgymnasierna vårterminen i allmänhet
omfattar omkring 4/7 av läsåret och i följd härav kostnaderna
såväl för undervisningen som i andra hänseenden bliva störst under
första halvåret föreslår överstyrelsen, att för tiden den 1 januari—
den 30 juni 1923 anslagen beräknas till något mer än hälften av
helårsanslagen eller till 70,000 kronor å ordinarie och 80,000 kronor
å extra stat.

I förenämnda proposition, nr 197/1921, framlades en utförlig
redogörelse för handelsgymnasiemas nuvarande organisation och
ekonomiska ställning. Denna redogörelse torde hava på ett oemotsägligt
sätt ådagalagt, att det icke är någon överdrift om man, såsom
överstyrelsen, gör gällande, att de för närvarande utgående
statsanslagen måste betraktas såsom knappt tillmätta. Enligt berörda
proposition krävdes för ett tillfredsställande ordnande av undervisningen
vid dessa läroanstalter i direkta statsanslag — alltså oberäknat
kostnaderna för dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring —
en sammanlagd summa av 332,000 kronor. Vad gymnasierna fingo
sig beviljat stannade vid en totalsumma av 285,000 kronor i ett för
allt. Det torde vid sådant förhållande — om man icke vill riskera
att vår statligt understödda handelsundervisning skall sjunka under
sin nuvarande nivå — knappast böra ifrågakomma att ytterligare
nedsätta understödsbeloppen. Jag anser mig därför böra förorda,
att handelsgymnasiemas anslagsbehov för helt år jämväl i fortsättningen
tills vidare beräknas till samma belopp som för år 1922.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 479

Mot skolöverstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för tiden
den 1 januari—den 30 juni 1923, eller till 70,000 kronor på ordinarie
och 80,000 kronor på extra stat, har jag intet att erinra.
I likhet med vad förut skett anser jag, att det extra anslaget bör
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att fördelas till de olika anstalterna
efter närmare prövning av deras vid tiden för fördelningen
verkligen förefintliga anslagsbehov. Nuvarande villkor om kommunalt
bidrag synes mig ock böra uttryckligen angivas.

Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget, högst,
till handelsgymnasier med 70,000 kronor,

dels och till beredande av förhöjt understöd
åt handelsgymnasiema i Stockholm, Gföteborg,
Malmö, Hälsingborg, Örebro och Norrköping utöver
till dem redan anslagna belopp anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 80,000 kronor att utgå under förutsättning
att kommun, där handelsundervisningsanstalt
åtnjuter statsunderstöd, själv eller genom
enskilda donatorer såväl tillhandahåller erforderliga
lokaler för undervisningen som ock årligen lämnar
ett kontant bidrag, motsvarande minst en, tredjedel
av statsunderstödet, samt med den fördelning
och under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.

8. Understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning.
Vid 1921 års riksdag förelåg ett förslag av Kungl.
Maj:t om höjning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt
kommunala anstalter för yrkesundervisning från 700,000 kronor till
1,000,000 kronor. Förslaget avsåg, dels att lärarna vid ifrågavarande
undervisningsanstalter skulle beredas en höjning med i medeltal om -

[217.]

Understöd åt
kommunala
anstalter för
yrkesundervisning.

480 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

[217.] kring 25 procent av förutvarande minimiarvoden, dels ock en utsträckning
av anslagets räckvidd till att omfatta, förutom lärlingsskolor,
yrkesskolor, ett-åriga handelsskolor samt hushållsskolor av
fastställda typer, jämväl andra av kommun upprättade anstalter för
yrkesundervisning, av vilka särskilt må nämnas den skolform, som
i förslaget kallades verkstadsskolor. I fråga om de närmare detaljerna
i förslaget tillåter jag mig hänvisa till bilagan åttonde huvudtiteln
till 1921 års statsverksproposition, punkten 212.

Beträffande den begärda arvodeshöjningen gjorde riksdagen en
nedsättning i de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen med 50 procent
samt beslöt i fråga om sättet för bestridande av arvodesförhöjningen,
att erforderliga medel skulle utgå å extra stat såsom förstärkning
av det ordinarie anslaget. Vad angår den ifrågasatta utvidgningen
av den statsunderstödda yrkesundervisningens arbetsområde
godkände riksdagen densamma endast så till vida, att även
verkstadsskolorna ävensom desamma närstående skolor av förut ej
omnämnd typ skulle få komma i åtnjutande av statsbidrag.

Tilläggas bör, att arvodesökningen skulle träda i tillämpning
redan från och med senare halvåret 1921.

I enlighet med sitt sålunda träffade avgörande uppförde riksdagen
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt kommunala anstalter
för yrkesundervisning med oförändrat belopp, 700,000 kronor,
samt beviljade till beredande av arvodesförhöjning åt lärare vid kommunala
anstalter för yrkesundervisning under år 1922 på extra stat
för år 1922 ett förslagsanslag av 88,000 kronor. Något tilläggsanslag
till 1921 års ordinarie anslag med anledning av den medgivna
arvodeshöjningen för senare halvåret 1921 lämnades icke.

De nya bestämmelserna för statsunderstöds utgående till omförmälda
läroanstalter inhämtas av riksdagsskrivelsen nr 8 A/1921,
punkten 209.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om fortsatt beviljande av anslag för ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen nämner i sin skrivelse, att, så vitt nu kan bedömas, hela
det för år 1921 anvisade ordinarie förslagsanslaget icke kommer att behöva tagas
i anspråk. Beträffande år 1922 anser överstyrelsen, att den ökning i understöd,
som under nämnda år kommer att betingas av den fortgående utvecklingen inom
ifrågavarande undervisningsområde, torde komma att kunna tillgodoses, utan att
de för samma år anvisade anslagsbeloppen behöva överskridas.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 481

Med avseende på år 1923 uttalar överstyrelsen, att det för närvarande
icke torde kunna överblickas, i vad mån do nu hämmande,
från det ekonomiska livet härrörande inflytelserna allt fortfarande
komma att göra sig gällande eller icke. Någon utgångspunkt för
fastställande av ett väsentligen annat anslagsbehov för år 1923 än
för år 1922 synes överstyrelsen sålunda icke föreligga.

Emellertid ifrågasätter överstyrelsen i så måtto en ändring i
förhållande till år 1922, att det till arvodesförhöjningen avsedda förstårkningsanslaget
skulle överföras på ordinarie stat och uppgå i det
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt kommunala anstalter för
yrkesundervisning. Skälen till en sådan anordning utvecklar överstyrelsen
på följande sätt:

Beträffande grunderna för understödens beräknande och villkoren för deras
utgående vill överstyrelsen framhålla, att även om eu mycket långt gående allmän
prissänkning skulle komma att inträda, det icke synes överstyrelsen tänkbart, att
kvalificerade lärarkrafter skulle kunna erhållas för en medellön, som vore lägre
fin den som bestämts för år 1922. Det är nämligen i detta sammanhang att bemärka,
att i den föreskrivna medellönen för undervisningstimme ingår jämväl
rektors särskilda arvode, som i samma mån som rektoratet övergår från att vara
en relativt lågt avlönad^ bisyssla till att vara eu fullt avlönad tjänst med full
tjänstgöring — en övergång, som vid åtskilliga skolor redan antingen skett eller
åtminstone tagits under diskussion och i allmänhet torde böra anses innebära en
utveckling i sund riktning — måste komma att avsevärt nedpressa det individuella
minimiarvodet för de särskilda undervisningstimmarna. Skulle sistnämnda
arvode emellertid genom en återgång till förut gällande bestämmelser om medelarvoden
kunna sättas lägre än som med nu gällande bestämmelser är möjligt,
torde det icke visa sig görligt att uppehålla verksamheten med tillräckligt kvalificerade
lärare i de kommuner, som av sparsamhetsskäl icke vore villiga att i
erforderlig grad höja arvodena över de föreskrivna minimibeloppen. Överstvrelsen
tillåter sig i detta sammanhang konstatera, att tendenser i nu antydd riktning
redan visat sig, i det att under år 1920 förekommit att under år 1919 igångsait
lärlingsskola måst nedläggas, på grund av att den anslagsbeviljande kommunala
myndigheten vägrat anvisa skolans styrelse tillräckliga medel för avlönande av
fullt kvalificerade lärare. På grund härav synes det överstyrelsen, som om de
senast beslutade grunderna för understödens beräknande och villkoren för deras
utgående för kommande år icke borde göras beroende av ett tillfälligt anvisat
extra anslag utan i stället direkt borde anslutas till det ordinarie föi slagsanslaget.

I samband därmed skulle då det extra anslaget upphöra och det ordinarie anslaget
höjas med motsvarande belopp.

Då verksamheten vid de kommunala anstalterna för yrkesundervisning
under första hälften av år 1923 till tidslängden omfattar
omkring 4/7 av verksamheten för hela år 1923, men vid början av
Bihang till riksdagens protokoll 11)22. 1 samt. 61

|217.]

[217.]

Departe mentschefen.

482 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

höstterminen 1923 verksamhetens av förefallande omständigheter påkallade
utveckling föranleder vissa utvidgningar i form av dels nyinrättade
kurser, dels andra årsklass av sådana två-åriga kurser, som
nyinrättats höstterminen 1922, beräknar överstyrelsen, att understödsbehovet
för första hälften av år 1923 skall bliva omkring hälften
av understödsbehovet för hela året. För första hälften av år
1923 skulle sålunda erfordras ett belopp å 350,000 kronor 44,000
kronor = 394,000 kronor eller i runt tal 400.000 kronor.

Den kommunala yrkesundervisningen i de nya former, som skapades
genom 1918 års skolreform, är ännu stadd i den första begynnelsen
av sin utveckling. Det är därför ytterst vanskligt, att
nu beräkna vad som till ifrågavarande skolor i anslagsväg kan bliva
erforderligt för år 1923. Någon ändring i själva grunderna för statsunderstöds
utgående är emellertid icke ifrågasatt. Det torde vid sådant
förhållande vara tillrådligt att i fortsättningen tills vidare räkna
med samma anslagsbehov för helår som för år 1922. De beslutade
arvodesökningarna torde böra bibehållas dels med hänsyn till de
svårigheter, med vilka omförmälda skolor alltfort hava att kämpa,
när det gäller anskaffande av till och med något så när dugliga
lärarkrafter, dels ock på grund därav, att det nu icke kan förutses,
huruvida under år 1923 någon mera avsevärd nedgång i det allmänna
prisläget kan komma att inträffa, jämfört med förhallandena
under år 1922.

Yad beträffar överstyrelsens förslag, att arvodeshöjningen skulle
givas karaktären av en ordinarie sådan därigenom att förstärkningsanslagct
å 88,000 kronor sammansloges med det ordinarie förslagsanslaget,
kan jag icke finna, att några omständigheter förekommit,
som kunna sägas berättiga en sådan förändring, sedan riksdagen
ännu så sent som år 1921, givetvis efter moget övervägande, tagit
ställning till denna fråga. Jag anser fördenskull, att överstyrelsens
framställning i berörda del icke bör vinna beaktande.

Överstvrelsens skäl för att med avseende a förra halvaret 1923
beräkna anslagsbehovet till hälften av årsbehovet finner jag välgrundade.
För nämnda halvår skulle således erfordras 350,000 kronor
såsom ordinarie anslag samt 44,000 kronor pa extra stat till beredande
av arvodesökning åt lärarpersonalen.

Jag hemställer om förslag till riksdagen att

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 483

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning
med 350,000 kronor,

dels och till beredande av arvodesförhöjning
åt lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning
under förra halvåret 1923 i enlighet med
de i riksdagsskrivelsen nr 8 A/1921, punkten 209,
angivna grunder och villkor anvisa på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag
av 44,000 kronor.

9. Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning.
I riksstaten för år 1922 har 1921 års riksdag dels uppfört
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt enskilda anstalter för
yrkesundervisning med oförändrat belopp, 375,000 kronor, dels till
beredande av arvodesförhöjning åt lärare vid enskilda anstalter för
yrkesundervisning under år 1922, i överensstämmelse med de av mig
under punkten 217 omförmälda, av samma riksdag beslutade grunderna
för avlöning av lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,
på extra stat beviljat ett förslagsanslag av 25,000
kronor.

I samband därmed medgav riksdagen, att understöd till enskilda
anstalter för yrkesundervisning finge, räknat från och med år 1921,
utgå efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall med belopp,
som av Kungl. Maj:t bestämdes, ävensom till lägre teknisk
yrkesskola enligt nu gällande grunder, varjämte riksdagen bestämde,
att såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd från ifrågavarande
anslag skulle gälla, förutom vad Kungl. Maj:t vid understödets
beviljande kunde i sådant avseende finna nödigt föreskriva,
att skolan skulle stå under inseende av skolöverstyrelsen.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort framställning
angående anslag för ifrågavarande ändamål för förra halvåret
1923. Överstyrelsen uppskattar anslagsbehovet för hela år 1923 till
ett högre belopp än för år 1922, nämligen till 488,475 kronor, därvid
överstyrelsen emellertid utgått ifrån att anslaget till arvodesökning
skulle av enahanda skäl, som, enligt vad jag''under punkten

[218.]

Understöd åt
enskilda anstalter
för
yrkesundervisning.

[218.|

Departe mentschefen.

484 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

217 nämnt, av överstyrelsen anförts till stöd för en sammanslagning
av de båda anslagen till kommunala anstalter för yrkesundervisning,
överföras på ordinarie stat och sammanföras med det ordinarie förslagsanslaget.

Överstyrelsen motiverar sin anslagsberäkning sålunda:

För år 1920 utdelade Kungl. Maj:t till enskilda anstalter för yrkesundervisning
understöd med tillhopa 423,475 kronor. För år 1921 kan visserligen icke
för närvarande exakt angivas, till vilket sammanlagt belopp understöd komma
att beviljas, men någon anledning att antaga ett mindre understödsbehov under
år 1921 än under år 1920 för de enskilda anstalter för yrkesundervisning, som
redan för år 1920 tilldelats understöd av ifrågavarande anslag, föreligger icke.
Vidare skola understöden till de husmodersskolor, som till och med år 1920 åtnjutit
understöd från särskilt anslag, från och med år 1921 erhålla sina understöd
frän här ifrågavarande anslag. Uppskattas understödsbehovet för sistnämnda
skolor till omkring 40,000 kronor skulle sålunda anslaget redan för år 1921
behöva väsentligt överskridas, i det att omkring 463,475 kronor skulle behöva
utdelas.

För år 1922 torde understödsbehovet komma att visa sig ungefär lika stort
som för år 1921, bortsett från den understödsökning, som möjliggöres genom det
för år 1922 beviljade extra förslagsanslaget å 25,000 kronor till beredande av
arvodesförhöjning åt lärarna. Medräknas jämväl sistnämnda belopp skulle hela
understödsbehovet för år 1922 sålunda kunna beräknas till sammanlagt omkring
488,475 kronor.

För år 1923 torde beträffande de enskilda anstalterna för yrkesundervisning
lika litet som beträffande de kommunala anstalterna för yrkesundervisning kunna
förutsägas någon på grund av utvidgningar föranledd ökning i understödsbehovet,
vadan överstyrelsen anser sig böra utgå från samma understödsbehov för år
1923 som för år 1922.

Då undervisningstidens längd och de särskilda kursernas förläggning
till olika tider av året vid de enskilda anstalterna för
yrkesundervisning är mycket växlande, anser överstyrelsen någon
anledning icke föreligga att uppdela det för hela året beräknade
förslagsanslaget annorlunda än i lika delar på årets två hälfter.
Följaktligen beräknar överstyrelsen, att för första hälften av år 1923
skulle erfordras ett förslagsanslag, motsvarande hälften av årsbehovet
eller i runt tal 250,000 kronor.

Till att börja med vill jag fastslå, att jag lika litet här som i
fråga om de kommunala anstalterna för yrkesundervisning kan lämna
min medverkan till förslaget om överförande av anslaget till arvodesökning
från extra till ordinarie stat. Skälen äro desamma, som
jag i motsvarande hänseende anfört under punkten 217.

485

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

Vad beträffar själva anslagsbeloppen anser jag för min del att,
då, på sätt skolöverstyrelsen vidgått, man icke har några säkra
hållpunkter för en uppskattning av vad som under år 1923 kan
bliva i förevarande avseenden erforderligt men det kan anses sannolikt,
att anslagsbehovet för sistnämnda år kommer att ungefärligen
överensstämma med det för år 1922, det är klokast att för
hela år 1923 beräkna de senast beviljade anslagen, vilka ju dock
hava karaktär av förslagsanslag, till oförändrade belopp. För förra
halvåret 1923 skulle under sådana förhållanden, förutsatt att behovet
är jämt fördelat på årets båda hälfter, krävas ett ordinarie
anslagsbelopp av 187,500 kronor samt till arvodesökning på extra
stat ett belopp av 12,500 kronor, sammanlagt således 50,000 kronor
mindre än av överstyrelsen föreslagits.

Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning
med ett belopp av 187,500 kronor,

dels ock till beredande av arvodesförhöjning
åt lärare vid enskilda anstalter för yrkesundervisning
för förra halvåret 1923, i överensstämmelse
med de i riksdagsskrivelsen nr 8 A/1921 punkten
209, angivna grunder för avlöning åt lärare vid
kommunala anstalter för yrkesundervisning, anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 ett förslagsanslag av 12,500 kronor.

10. Understöd till elever vid statsunderstödda enskilda [219 ]
skolor för husmodersutbildning. Såsom understöd till obemedlade understöd till
och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda enskilda skolor
för husmodersutbildning har riksdagen för vartdera av åren 1921 stödda enooh
1922 anvisat på extra stat ett förslagsanslag av 50,000 kronor, sl[/1r''ll[ii/^or
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med av 1919 års lagtima dersutbiidriksdag
godtagna grunder beträffande understöd till elever vid s. k. ninghusmodersskolor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om beredande för förra halvåret 1923 av ett anslag för

486

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

ändamålet, att utgå enligt samma grunder, som gälla för år 1921.
Anslagsbehovet har beräknats till hälften av det för innevarande år
anvisade beloppet.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1928 anvisa ett förslagsanslag av 25,000 kronor att i
huvudsaklig överensstämmelse med de av 1919 års
lagtima riksdag godtagna grunder beträffande understöd
till elever vid s. k. husmodersskolor utgå
som understöd till obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda enskilda skolor för
husmodersutbildning.

Särskilda anstalter för yrkesundervisning.

[220.]

Tekniska
skolan i
Stockholm.
Tidigare beviljade
anslag.

11. Tekniska skolan i Stockholm. I riksstaten är för närvarande
under rubriken: Tekniska skolan i Stockholm uppfört ett
ordinarie bestämt anslag å 97,075 kronor. Utöver skolans ordinarie
anslag har riksdagen från och med år 1900 på extra stat beviljat
medel för uppehållande av nämnda skolas verksamhet. För vart
och ett av åren 1917—1922 har detta sistnämnda anslag uppgått
till 17,325 kronor under villkor att Stockholms stad utöver förut
anslagna medel å 7,500 kronor, för berörda ändamål bidroge med
samma belopp som statsanslaget. Vidare hava till beredande av
provisorisk lönereglering vid skolan enligt vissa grunder anvisats
dels för vart och ett av åren 1912—1922 ett anslag av 4,600 kronor
med beräknande att bidrag till löneregleringen skulle lämnas av
Sjöstedtska fonden med 480 kronor samt under villkor att Stockholms
stad för ändamålet tillsköte 4,600 kronor. Slutligen har för
vart och ett av åren 1920—1922 anvisats till beredande av ytterligare
löneförbättring åt lärarna vid skolan 9,957 kronor att av skolans
styrelse fördelas på de olika lärarna med hänsyn till tjänstgöringens
art och omfattning samt till beredande av löneförbättring
åt vaktmästarna vid skolan 795 kronor, allt under villkor att Stockholms
stad för ändamålet bidrager med samma belopp som statsanslagen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 487

Härutöver liar riksdagen genom olika beslut på tilläggsstat för
åren 1918—1921 beviljat särskilda anslag till täckande av brister i
de för skolan anslagna medel till uppvärmning m. m. och till förstärkande
av de läroanstalten härför till buds stående medel, vilka
tilläggsanslag sammanlagt uppgått till 112,406 kronor. I detta
sammanhang må emellertid nämnas, att 1921 års riksdag, med hänsyn
till de alltmer fallande konjunkturerna, icke ansett sig böra bevilja
av Kungl. Maj:t äskat belopp, 25,000 kronor, till förstärkande
av de läroanstalten för samma ändamål till buds stående medel för
år 1921.

I 1921 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 208) bebådades framläggandet av förslag till en omfattande
omorganisation av skolan. Fprslaget avsåg, att de med tekniska
skolan i Stockholm förenade maskin- och byggnadsyrkesskolorna
skulle från och med den 1 juli 1922 avskiljas från denna och ombildas
till en teknisk maskinfackskola och en teknisk byggnadsfackskola,
i samband varmed tekniska skolans i Stockholm aftonoch
söndagsskola samt tekniska skola för kvinnliga lärjungar skulle
inskränkas till att omfatta huvudsakligen förberedande kurser för
lärjungar, som önskade inträde i den till tekniska skolan hörande
högre konstindustriella skolan. På grund av det motstånd, som
från Stockholms stads sida mötte mot upplåtande av erforderliga
undervisningslokaler på de härför från statsverkets sida uppställda
villkoren, blev emellertid berörda förslag icke förelagt riksdagen
(prop. nr 225/i92i).

Nu har skolans styrelse i särskilda skrivelser den 2 juni 1921
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka till skolan dels för år
1923, såsom förut, det ordinarie anslaget, 97,075 kronor, samt ovannämnda
extra anslag å 17,325 kronor och 4,600 kronor, dels för
vartdera av åren 1922 och 1923 ett anslag till täckande av merkostnader
för uppvärmning, belysning och diverse utgifter å 29,000
kronor, därav för värme 14,000 kronor, för belysning 5,000 kronor
och för diverse utgifter 10,000 kronor, dels ock för år 1922 till förstärkande
av anslaget för avlöning åt underlärarna vid skolan ett
anslag å 10,000 kronor, i syfte att genom en ökning av underlärarantalet
motverka olägenheterna därav att, enligt vad från skolöver -

[220.]

Ifrågasatt
omorganisation
år 1921

An slagskrav
till 1922 års
riksdag.
Skolans sty
relse.

[220.]

Skolöversty relsen.

488 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

styrelsens sida påpekats, undervisningen meddelades i alltför stora
klasser. Vidare har styrelsen i skrivelse till överstyrelsen samma
dag hemställt, att överstyrelsen måtte utverka någon löneförbättring
åt skolans överlärare, så att dessa kunde komma i åtnjutande
av de löneförmåner, som avsetts bliva tillämpade efter den ifrågasatta
omorganisationen, ävensom åt skolans maskinister.

Skolöverstyrelsen, som med skrivelse den 31 augusti 1921 till
Kungl. Maj:t överlämnat förberörda, av styrelsen för tekniska skolan
i Stockholm gjorda framställningar, påpekar, att undervisningen
vid vissa avdelningar av skolan närmast är att hänföra till de uppgifter,
som tillkomma de kommunala läroanstalterna: fortsättningsskola,
högre folkskola samt lärlings- och yrkesskolor, och att dessa
skoltyper även finnas i Stockholms stad, som härför uppbär betydande
statsbidrag enligt allmänt gällande, av riksdagen bestämda
grunder. Med hänsyn härtill och angelägenheten av att under
nu inträdda ekonomiska svårigheter statens utgifter, där så kan
ske, minskas, anser överstyrelsen, att tekniska skolans i Stockholm
verksamhet bör inskränkas till sådan omfattning, att behov
av förstärkningsanslag åt skolan i dess nuvarande skick för framtiden
undvikes.

Överstyrelsen hemställer därför, att till uppehållande av tekniska
skolans i Stockholm verksamhet för närvarande icke beräknas
andra statsanslag än de under de senare åren normala, nämligen för
helt år 97,075 kronor å ordinarie stat och 17,325 kronor + 4,600
kronor + 9,957 kronor + 795 kronor = 32,677 kronor å extra
stat, vilka senare anslag beviljats under villkor att Stockholms stad
utöver förut anslagna medel, 7,500 kronor för år, bidrager med motsvarande
belopp.

Beträffande de ifrågasatta anslagen för åren 1922 och 1923 till
täckande av motsedda brister i skolans medel för uppvärmning belysning
och diverse utgifter anför överstyrelsen:

Överstyrelsen får erinra, att 1921 års riksdag med hänsyn till de allt mer
fallande konjunkturerna icke ansett sig böra bevilja av Kungl. Maja äskat anslag
å 25,000 kronor för samma ändamål under år 1921. Riksdagen torde sålunda
hava ansett, att det ifrågavarande anslagsbehovet borde närmare utredas
och styrkas, innan medel härför beviljades. Då det givetvis för närvarande är
än mera oklart, i vad mån behovet av ytterligare anslag för åren 1922 och 1923
kommer att förefinnas, och skolans verksamhet enligt överstyrelsens mening

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 489

hädanefter torde böra inskränkas, anser överstyrelsen, att ifrågavarande framställning
icke bör föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande styrelsens framställning angående lärarnas avlöning
anföres:

Överstyrelsen hänvisar till den av överstyrelsen år 1919 härutinnan företagna
utredning, vilken återfinnes i bilagan, åttonde huvudtiteln, till 1920 års
statsverksproposition, sid. 712 — 713. Såsom av denna utredning framgår, ansåg
överstyrelsen skäligt, att kostnaden för samtliga lärarnas avlöning vid skolan beräknades
såsom vid statsunderstödd yrkesskola, efter i medeltal 4 kronor och 50
öre för undervisningstimme, enligt vilken beräkningsgrund överstyrelsen fann, att
utöver förut tillgängliga medel ytterligare 19,914 kronor skulle för ändamålet erfordras.
Överstyrelsen föreslog, att den sålunda beräknade merkostnaden skulle
fördelas lika mellan staten och Stockholms stad. Genom riksdagens och stadens
samstämmiga beslut har det av överstyrelsen beräknade beloppet blivit beviljat
enligt överstyrelsens förslag, vadan de medel, som därefter stått till förfogande
för lärarnas avlöning, motsvarat i medeltal 4 kronor 50 öre för undervisningstimme,
eller lika mycket som enligt riksdagens beslut skall beräknas för
lärare vid kommunal yrkesskola. Därtill kommer så, att tekniska skolans lärare
efter tiden för överstyrelsens nyssnämnda förslag genom riksdagens och stadens
särskilda beslut beretts dyrtidstillägg å till dem utgående arvoden enligt samma
grunder, som gälla för befattningshavare i jämförlig ställning, vilken förmån däremot
icke kommit de kommunala yrkesskolornas lärare till del.

Överstyrelsen erinrar vidare, att sedan Kungl. Maj:t i enlighet med överstyrelsens
förslag i proposition till 1921 års riksdag hemställt om en höjning av
minimiarvodena för lärare vid yrkesskolor till i medeltal 5 kronor 50 öre för
undervisningstimme, riksdagen endast medgivit så stort statsunderstöd, som svarade
mot i medeltal 5 kronor för undervisningstimme.

Under sådant förhållande och då överstyrelsen på grund av vid upprepade
inspektioner gjorda iakttagelser fortfarande anser, att lärarlönerna vid tekniska
skolan i Stockholm i det hela icke böra beräknas med i medeltal högre belopp
än som tillerkännes motsvarande lärare i statsunderstödd yrkesskola, finner överstyrelsen,
att de medel, som enligt föregående beräkning stå till förfogande för
lärarnas vid tekniska skolan i Stockholm avlöning jämte dyrtidstillägg, måste
anses vara fullt tillräckliga.

I fråga om det begärda anslaget till förstärkning av för skolan
disponibla medel till avlöning åt underlärare, yttrar överstyrelsen:

Den ökning i anslaget till lärares avlöning, som skulle påkallas därav, att
enligt styrelsens mening antalet underlärare borde ökas, kommer tydligtvis icke
att bliva behövlig, därest överstyrelsens tanke på inskränkningar i skolans verksamhet
bliver förverkligad. Snarare torde antalet underlärare därefter kunna
minskas. Inskränkningen bör för övrigt även gälla de med tekniska skolan förenade
maskinyrkes- och byggnadsyrkesskolorna i så måtto, att intagningen av nya
elever begränsas, så att klasserna ej bliva större än som med hänsyn till möjligheten
av en tillfredsställande undervisning kan anses lämpligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 62

[220. |

490

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

[220.1

Departe mentschefen.

Beträffande det av styrelsen framförda önskemålet att skolans
överlärare skulle komma i åtnjutande av de löneförmåner, som avsetts
bliva tillämpade efter den ifrågasatta omorganisationens genomförande,
heter det i överstyrelsens utlåtande:

Överstyrelsen får påpeka, att, oavsett andra omständigheter, önskemålets
uppfyllande stöter på särskilda svårigheter, därigenom att tekniska skolans läsår
omfattar endast 23 arbetsveckor. Efter omorganisationen skulle läsåret i de tekniska
fackskolor, som skulle ersätta maskin- och byggnadsyrkesskolorna, kommit
att omfatta 40 arbetsveckor liksom i övriga tekniska fackskolor i riket. Det torde
ligga i öppen dag att löneförmånerna ej kunna bliva desamma för 23 arbetsveckor
som för 40. För övrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida samtliga överlärarna
i tekniska skolans maskinyrkesskola och byggnadsyrkesskola besitta den
kompetens, som erfordras för utnämning till lektor i teknisk fackskola. I varje
fall är det påtagligt, att undervisningen i tekniska skolans maskinyrkesskola och
byggnadsyrkesskola till stor del ligger på en lägre nivå än i teknisk fackskola.
Detta är naturligt, enär inträdesfordringarna i de förra äro väsentligt lägre än i
de senare liksom ock antalet undervisningstimmar. Med hänsyn till allt detta
finner överstyrelsen sig icke kunna understödja det av styrelsen framförda förslaget
i berörda avseende.

Beträffande avlöningen åt skolans maskinister är i ärendet upplyst,
att för år 1921 övermaskinisten åtnjuter 1,680 kronor och
andre maskinisten 1,128 kronor jämte fri bostad — övermaskinisten
2 rum och kök, andre maskinisten 1 mm och kök — i båda fallen
med bränsle och lyse. Därtill kommer dyrtidstillägg enligt de för
övriga befattningshavare vid skolan gällande grunder.

Överstyrelsen anser, att dessa löneförmåner äro tillräckliga, särskilt då hänsyn
tages till att skolans arbetsår är ovanligt kort och att maskinisterna under sin
lediga tid torde hava goda tillfällen till biförtjänst. Fn löneförbättring till maskinisterna
synes överstyrelsen nu så mycket mindre motiverad som avlöningarna
i allmänhet äro stadda i minskning.

Med hänsyn till budgetårets omläggning, till följd varav ifrågakommande
anslag skola beräknas endast för förra halvåret 1923,
föreslår överstyrelsen, att i detta fall, då ungefär två tredjedelar av
den årliga lärotiden komma på första halvåret, i allmänhet två
tredjedelar av belopp, som eljest beräknats för helt år, upptagas för
nämnda halvår, dock med någon avrundning uppåt.

Den ståndpunkt, skolöverstyrelsen funnit sig böra intaga till
frågan om statsanslag åt tekniska skolan i Stockholm under den tid,
denna läroanstalt ännu kan komma att bibehålla sin nuvarande organisation,
har min fulla anslutning. Läroanstalten företer för när -

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 491

varande en sammanblandning av olika skoltyper, vilken gör att man,
efter 1918 års reform av de praktiska ungdomsskolorna och med
hänsyn därtill att de då godtagna principerna blivit av stor betydelse
för utvecklingen av undervisningsväsendet jämväl inom huvudstaden,
måste finna en genomgripande omläggning av läroanstalten önskvärd,
ju förr dess hellre. I fråga om skolans omorganisation hava,
såsom förut omtalats, positiva förslag framkommit. I vilken riktning
en blivande avveckling av de nuvarande förhållandena kan
komma att gå, därom är det ännu för tidigt att uttala sig. Så
länge icke i detta ämne samförstånd mellan staten och Stockholms
stad kan uppnås, är i varje fall tiden ej inne att gripa sig an med
frågan om skolans omgestaltning. Visst är emellertid, att det icke
kan vara lämpligt, att dessförinnan vidtaga några anordningar, varigenom
statens utgifter för skolan skulle ökas utöver de normala.
•Tåg har därför ingen tanke på att nu ifrågasätta ett bifall till skolstyrelsens
framställning om högre löneförmåner åt befattningshavare
vid läroanstalten, de må vara överlärare eller maskinister, och om
en utökning av dess lärarkår.

Överstyrelsens uppfattning, att skolstyrelsens begäran om medel
för åren 1922 och 1923 till täckande av beräknade merkostnader
för uppvärmning, belysning och diverse utgifter icke nu bör vinna
avseende, delar jag likaledes fullständigt. Blir skolstyrelsen framdeles
i stånd att härom framlägga faktiska uppgifter, som angiva
brister i anslagen till dessa ändamål, är det givetvis statsmakternas
sak att då taga under omprövning vad från statens sida härutinnan
bör åtgöras.

Jag anser alltså, liksom överstyrelsen, att av 1922 års riksdag
för tekniska skolans räkning böra äskas anslag, beräknade uteslutande
med utgångspunkt från vad. som för år 1922 beviljats till
täckande av skolans normala behov av statsunderstöd, nämligen
dels det ordinarie anslaget till skolans upprätthållande, 97,075 kronor,
dels det extra anslaget till samma ändamål, 17,325 kronor, dels anslaget
på extra stat till provisorisk lönereglering vid skolan, 4,600
kronor, dels det extra anslaget till ytterligare löneförbättring åt
lärare vid skolan, 9,957 kronor, dels ock slutligen anslaget på extra
stat till löneförbättring åt vaktmästare vid skolan, 795 kronor. Jag
har intet att invända mot överstyrelsens förslag, att, med hänsyn
till läroårets förläggning, 2/3 av nämnda belopp, med någon avrund -

[220.]

492 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

[220.] ning uppåt, upptagas i riksstaten för förra halvåret 1923. Dock
torde anslaget till löneförbättring åt vaktmästarna vid skolan böra
bestämmas till ett belopp, motsvarande omkring hälften av det för
helt år utgående anslaget. I enlighet härmed beräknar jag för
nämnda halvår det ordinarie anslaget till 65,000 kronor, extra anslaget
till upprätthållande av skolans verksamhet till 12,000 kronor,
anslaget till provisorisk lönereglering till 3,100 kronor, anslaget till
ytterligare löneförbättring åt lärarna vid skolan till 6,700 kronor
samt anslaget till löneförbättring åt vaktmästarna vid skolan till 400
kronor.

Vid de särskilda anslagen å extra stat böra, liksom hittills skett,
fästas villkor om motsvarande bidrag från stadens sida och i övrigt
med avseende å dem meddelas enahanda föreskrifter som för år 1922.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag om
förslag till riksdagen att

1. i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie anslaget till tekniska
skolan i Stockholm, nu 97,075 kronor, med 65,000
kronor;

2. till samma skola för följande ändamål på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom
särskilda förslagsanslag, högst, anvisa härefter angivna
belopp, nämligen:

dels till uppehållande av skolans verksamhet

12,000 kronor under villkor att Stockholms stad
för samma tid utöver förut anslagna medel, 7,500
kronor för år, för berörda ändamål bidrager med
samma belopp som statsanslaget;

dels till beredande av provisorisk lönereglering
med 20 procent å i stat uppförda avlöningsförmåner
åt befattningshavare vid skolan med undantag
för skolans föreståndare i hans egenskap
av sådan samt såsom föreståndare för högre konstindustriella
skolan och överlärare inom denna avdelning,
3,100 kronor, med beräknande att till
denna lönereglering bidrag lämnas av Sjöstedtska
fonden med ett belopp av 480 kronor för år räknat
samt under villkor att Stockholms stad för

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningm.

493

ändamålet särskilt tillskjuter samma belopp som
statsanslaget;

dels till beredande av ytterligare löneförbättring
åt lärarna vid skolan 6,700 kronor att av skolans
styrelse fördelas på de olika lärarna med
hänsyn till tjänstgöringens art och omfattning,
under villkor att Stockholms stad för ändamålet
bidrager med samma belopp som statsanslaget;

dels ock till beredande av löneförbättring åt
vaktmästarna vid skolan 400 kronor under villkor
att samma belopp för ändamålet tillskjutes av
Stockholms stad.

12. Bergsskolorna i Filipstad och Falun jämte med dem
förenade yrkesskolor. I skrivelse den 51 augusti 1921 har skolöverstyrelsen
framlagt förslag till omorganisation av bergsskolorna
i Filipstad och Falun jämte med dem förenade yrkesskolor. Överstyrelsens
anslagsberäkning utmynnar i en hemställan om anvisande
dels å extra stat för förra halvåret 1923 av ett förslagsanslag, högst
12,800 kronor såsom bidrag till uppehållande av undervisningen vid
skolorna, samt på tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,
1,820 kronor, dels och på extra stat för förra halvåret 1923 ett reservationsanslag
av 42,280 kronor för anskaffning av laboratorieutrustning
och annan undervisningsmateriel! till bergsskolan i Falun.
Härjämte skulle för beredande, på sätt jämväl föregående år ägt
rum, av löneförbättring åt skolornas lärare erfordras ett anslag på
tilläggsstat för år 1922 av 8,520 kronor. I sitt i ämnet avgivna
förslag hava fullmäktige i järnkontoret ifrågasatt avsevärt högre
statsanslag för omorganisationens genomförande. Jag har för avsikt
att hemställa om förslag till riksdagen rörande omorganisation av
ifrågavarande skolor. Då emellertid ärendet kräver ytterligare utredning,
hemställer jag, som i annat sammanhang återkommer till
frågan om de på tilläggsstat begärda anslagen, nu endast, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående omorganisation
av bergsskolorna i Filipstad och Falun
jämte med dem förenade yrkesskolor, beräkna på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

1221.]

Bergsskolorna
i
Filipstad och
Falun jämte
med dem förenade
yrkesskolor.

[222.]

Vävskolan i
Borås.

494 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

dels såsom bidrag till uppehållande av undervisningen
vid skolorna ett förslagsanslag högst,

16,000 kronor;

dels ock för anskaffning av laboratorieutrustning
och annan undervisningsmateriell ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.

13. Vävskolan i Borås. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom
framlagda förslag har 1921 års riksdag, i likhet med vad föregående
år ägt rum, på extra stat för år 1922 såsom förslagsanslag,
högst, anvisat

dels såsom bidrag till upprätthållande av vävskolan i Borås ett
belopp av 6,200 kronor, under villkor att från Älvsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften av
berörda statsanslag;

dels såsom bidrag till avlönande av en andre lärare vid samma
skola ett belopp av 1,750 kronor, under villkor att enahanda belopp
varder för ändamålet från nämnda landsting eller eljest tillskjutet;

dels ock såsom bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren
och förste läraren vid skolan Arthur Krebs ett belopp av
1,250 kronor och såsom bidrag till sådan löneförbättring för biträdande
lärarinnan därstädes Hilma Stenwall ett belopp av 400 kronor,
under villkor att dessa löneförbättringar motsvarande belopp varda
för ändamålet från omförmälda läns landsting eller eljest tillskjutna
samt, beträffande löneförbättringen för Krebs, därjämte att hans
avlöningsförmåner för år 1922 ej sättas till lägre belopp än 5,750
kronor,

eller sålunda tillhopa 9,600 kronor.

Efter hemställan av styrelsen för vävskolan har skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1921 gjort framställning om beviljande
för angivna ändamål för förra halvåret 1923 av anslag enligt
samma grunder och till belopp, motsvarande hälften av de för
år 1922 anvisade anslagen.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 såsom förslagsanslag, högst, anvisa:

dels såsom bidrag till upprätthållande av vävskolan
i Borås ett belopp av 3,100 kronor, under
villkor att från Älvsborgs läns landsting eller

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 495

eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst
hälften av berörda statsanslag,

dels såsom bidrag till avlönande av en andre
lärare vid samma skola ett belopp av 875 kronor,
under villkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda landsting eller eljest tillskjutet,
dels och såsom bidrag till personlig löneförbättring
för föreståndaren och förste läraren vid
skolan Arthur Krebs ett belopp av 625 kronor och
såsom bidrag till sådan löneförbättring för biträdande
lärarinnan därstädes Hilma Stenwall ett belopp
av 200 kronor, under villkor att dessa löneförbättringar
motsvarande belopp varda för ändamålet
från omförmälda läns landsting eller eljest
tillskjutna samt, beträffande löneförbättringen för
Krebs, därjämte att hans avlöningsförmåner för
år 1923 ej sättas till lägre belopp än 5,750 kronor
för år räknat,

eller sålunda tillhopa 4,800 kronor.

14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid tekniska skolan
i Stockholm, bergsskolorna i Filipstad och Falun samt
vävskolan i Borås. På tilläggsstat för år 1921 anvisade nämnda
års riksdag, på sätt framgår av dess skrivelse nr 379, ett förslagsanslag
av 100,000 kronor till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid
tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna, vävskolan i Borås
samt bergsskolorna i Filipstad och Falun att utgå på vissa villkor
och enligt närmare angivna grunder. Härjämte förklarade riksdagen,
att under år 1922 tills vidare och intill dess definitivt beslut fattats
rörande de medel, av vilka för sistsagda år de på staten ankommande
kostnaderna för dyrtidstillägg åt de vid ifrågavarande skolor
anställda befattningshavare skulle gäldas, härför erforderliga belopp
skulle utgå av det utav riksdagen till bestridande av kostnaderna
för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare och pensionärer m. fl.
vid sidan av huvudtitlarna såsom avsättning å 1922 års riksstat anvisade
förslagsanslag, högst, å 132,000,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu skolöverstyrelsen gjort
framställning om beredande på tilläggsstat för år 1922 av anslag
för enahanda ändamål.

1228.]

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare

vid tekniska
skolan i
Stockholm,
bergsskolorna
i Filipstad
och
Falun samt
vävskolan
i Borås.

496

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

1224.]

Yrkespedagogiska
centralanstalten.

Tekniska skolan i Eskilstuna är från och med år 1922 i enlighet
med beslut av 1921 års riksdag ombildad till teknisk fackskola,
varför skolans lärarpersonal torde komma i åtnjutande av dyrtidstillägg
i enlighet med de grunder, som kunna bliva gällande för
befattningshavare i statens tjänst. Anslag till dyrtidstillägg åt
nämnda lärarpersonal skulle alltså icke i detta sammanhang behöva
beräknas. Vad beträffar befattningshavarna vid övriga här ifrågavarande
skolor är anslag till dyrtidstillägg jämväl i fortsättningen behövligt.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förut denna
dag anfört till statsrådsprotokollet över finansärenden i fråga om
behovet av anslag å riksstaten för tiden 1 januari—-30 juni 1923
för täckande av kostnader för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. har jag vid flera tillfällen under detta mitt
anförande hemställt om upptagande i övergångsbudgeten av anslag
för beredande av dyrtidstillägg för förra halvåret 1923 åt olika
grupper av befattningshavare. Även de befattningshavare, om vilka
nu är fråga, torde därför under nämnda tid böra erhålla dyrtidstillägg
från ett särskilt för ändamålet upptaget anslag på riksstaten
för samma tid. Anslagsbehovet kan enligt verkställda beräkningar
uppskattas för förra halvåret 1923 till 30,000 kronor. På tilläggsstat
för år 1922 erfordras ett belopp av 70,000 kronor. Till sistnämnda
fråga återkommer jag i annat sammanhang.

Frågan om dyrtidstillägg åt statens tjänstemän är emellertid
ännu icke så beredd, att den kan underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Jag hemställer därför nu allenast om förslag till riksdagen

att, i avbidan på proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid tekniska skolan
i Stockholm, bergsskolorna i Filipstad och Falun
samt vävskolan i Borås, på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 beräkna ett förslagsanslag
av 30,000 kronor.

Anstalter för utbildning av lärare för yrkesundervisning.

15. Yrkespedagogiska centralanstalten. Med anledning av

Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beslöt 1921 års riksdag,
i anslutning till ett motsvarande beslut av 1920 års riksdag, att till
en yrkespedagogisk centralanstalt med de uppgifter och den anord -

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 497

ning, som av Kungl. Maj:t, i huvudsaklig övorensstämmolsc med de |224.]
av vederbörande departementschef i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 7 januari 1920 angivna riktlinjer närmare bestämdes,
anvisa på extra stat för år 1922 ett reservationsanslag av 80,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 7 juli 1921
dels ställt till skolöverstyrelsens förfogande för därmed avsett ändamål omförmälda
anslag å 80,000 kronor att användas sålunda:
till lön, tjänstgöringspenningar, arvode och hyresbidrag
åt en föreståndere, förutom dyrtids tillägg.

...........................kronor 11,400: —

skolande av sistnämnda belopp 5,000 kronor
anses utgöra lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor arvode och 2,400 kronor
hyresbidrag;

» lokalhyra, värme, belysning, städning........ » 3,000: —

* skrivbiträde, expenser, trycksaker, annonser. . . » 5,500:— 19 900: —

» sex lärarkurser å 4,000 kronor.......................... 24,000: —

» understöd åt deltagare................................. 21,000: —

» reseersättning åt deltagare.............................. 3,500: —

» åstadkommande av undervisningsmedel och inköp av samlingar. . 11,600: —

Summa kronor 80,000: —

med rätt för skolöverstyrelsen att beträffande de utgiftstitlar i berörda kostnadsberäkning,
vilka icke innefatta avlöning till föreståndare, å en post göra minskning
och å en annan ökning, endast slutsumman, 80,000 kronor, icke överskredes;

dels medgivit, att reseersättningen till deltagare i de vid centralanstalten
under år 1922 anordnade utbildningskurser finge utgå för resa från deltagarens
hemort till Stockholm och åter med belopp, motsvarande biljettkostnader för resa
i tredje klassens vagn å järnväg eller på andra plats å ångbåt, inbegripet tillläggsavgift
för resa med snälltåg, i den mån sådan erlagts;

dels ock ålagt skolöverstyrelsen att till ecklesiastikdepartementet ingiva berättelse
över anstaltens verksamhet under åren 1921 och 1922.

För anstaltens föreståndare är instruktion fastställd av skolöverstyrelsen den
5 februari 1921; och finnes nämnda instruktion i avskrift bifogad handlingarna
i detta ärende.

I sin meranämnda skrivelse den 31 augusti 1921 gör skolöverstyrelsen
framställning om beredande av anslag till anstaltens fortsatta
verksamhet för förra halvåret 1923.

överstyrelsen redogör därvid i korthet för arbetet vid anstalten
under den hittills förflutna tiden av dess tillvaro.

Genom den yrkespedagogiska centralanstalten hava under år 1920 anordnats
kurser för utbildning av lärare vid lärlings- och yrkesskolor för handel, möbelsnickeri
och mekanisk industri, klädsömnad och barnavård samt under den gångna
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 63

498 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

[224.] delen av år 1921 kurser för utbildning av lärare vid lärlings- och yrkesskolor för
hantverk och industri, för rnöbelsnickare, för handel och för husligt arbete. I
anstaltens verksamhet har även ingått utarbetande av planer för kommande utbildningskurser
samt annat därmed förbundet arbete.

Rörande de av överstyrelsen under år 1920 vidtagna förberedande arbetena
i avseende å organiserandet av den yrkespedagogiska centralanstalten har överstyrelsen
med Kungl. Maj ds medgivande offentliggjort en tryckt redogörelse innehållande
referat av inledningsföredrag och diskussionsinlägg vid de för ifrågavarande
ändamål under nämnda år av överstyrelsen hållna konferenser och kurser.

Skolöverstyrelsen anser, såvitt av den hittillsvarande erfarenheten
kan bedömas, anordnandet av en yrkespedagogisk centralanstalt hava
varit ett steg i rätt riktning vid försöken att lösa den för yrkesundervisningens
framtid så betydelsefulla frågan om lärarutbildningen
för ifrågavarande läroanstalter. Anslaget till yrkespedagogiska centralanstalten
anser överstyrelsen vara synnerligen knappt tilltaget,
men finner sig på grund av det rådande statsfinansiella läget icke
böra ifrågasätta annan höjning av detsamma, då det gäller riksstaten
för första halvåret 1923, än den som föranledes av en ökning av
den i föreståndarens avlöning ingående posten: hyresbidrag från nuvarande
2,400 kronor till 3,400 kronor. Till stöd för berörda höjning
anföres:

Enligt Kungl. Maj:ts för 1920 års riksdag framlagda och av riksdagen godtagna
anslagsberäkning skulle föreståndaren i avlöningshänseende likställas med
rektor vid provårsläroverk. Avlöningsposten: hyresbidrag skall i överensstämmelse
härmed motsvara den hyresersättning, som tillkommer rektor vid provårsläroverk
i Stockholm. Sedan sistnämnda hyresersättning, vilken enligt gällande bestämmelser
anvisas av Stockholms stad, genom Stockholms stadsfullmäktiges beslut
blivit höjd till 3,400 kronor (jämför kungl. proposition n:r 253 till 1921 års riksdag)
lärer i enlighet med de av riksdagen godtagna grunderna för föreståndarens
avlöning, densamma böra ökas med 1,000 kronor till 12,400 kronor för år räknat
för att den i avlöningen ingående posten till hyresbidrag må kunna sättas till
samma belopp som numera utgående hyresersättning till rektor vid provårsläroverk.

För beredande av förenämnda avlöningsförhöjning åt anstaltens
föreståndare äskar överstyrelsen en höjning av anslaget till yrkespedagogiska
centralanstalten med 1,000 kronor för helår räknat samt
hemställer, att anstaltens anslag för förra halvåret 1923 måtte sättas
till halva årsbeloppet eller således till 40,500 kronor.

Härjämte har skolöverstyrelsen i .särskild skrivelse den 31 augusti
1921 hemställt, att för beredande av en motsvarande ökning
av löneförmånerna för yrkespedagogiska centralanstaltens före -

1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen. 499

ståndare för år 1922 ett anslag å 1,000 kronor måtte äskas på tillläggsstat
för sistnämnda år.

Svårigheterna för de yrkesutbildningsanstalter av olika slag,
som genom 1918 års skolreform tillkommit, att förvärva lärare, vilka
besitta icke allenast teknisk utan även pedagogisk insikt och färdighet,
hava varit mycket stora och äro så fortfarande. Inrättandet
år 1920 av den yrkespedagogiska centralanstalten innebar ett försök
att avhjälpa dessa svårigheter eller i varje fall att i någon mån bereda
större tillgång på dugliga lärarkrafter till ifrågavarande skolor.
Föga mer än ett år har anstalten hittills varit i verksamhet. Några
betydande spår av dess arbete lärer man därför näppeligen ännu
kunna påräkna. Då emellertid det behov, som föranledde anstaltens
tillkomst, alltjämt kvarstår oförminskat, synes det vara tillräcklig
anledning att fullfölja det så nyligen beslutade försöket. Vid sådant förhållande
finner jag mig böra förorda ett fortsatt beviljande av medel
för ändamålet.

Överstyrelsen har föreslagit en höjning av årsanslaget med 1,000
kronor, föranledd därav att föreståndarens avlöning enligt av riksdagen
godkända grunder skall utgå såsom för rektor vid provårsläroverk.
Sådan rektor i Stockholm har från och med år 1920 fått det i
avlöningen inräknade hyresbidraget, 2,400 kronor, vilket belopp jämväl
nämnde föreståndare för närvarande åtnjuter, höjt till 3,400 kronor.
Enligt min uppfattning måste emellertid föreståndarens avlöningsförmåner,
vilka enligt gällande bestämmelser sammanlagt uppgå till
11,400 kronor, dyrtidstillägg och tillfällig avlöningsförbättring oberäknade,
anses icke i någon mån understiga vad som kan betraktas
såsom ett fullt skäligt vederlag för det honom åliggande arbetet.
Jag kan följaktligen icke nu förorda någon höjning av hans avlöningsförmåner.
Anslaget till yrkespedagogiska centralanstalten bör
därför beräknas till oförändrat belopp, 80,000 kronor för år. I likhet
med överstyrelsen anser jag hälften härav, eller 40,000 kronor,
böra upptagas i riksstaten för förra halvåret 1923.

Vad angår dyrtidstillägg och tillfällig avlöningsförbättring åt
anstaltens föreståndare, vilken enligt riksdagens beslut åtnjuter dessa
extra löneförmåner efter samma grunder som rektor vid provårsläroverk,
torde framställningar härom komma att föreläggas Kungl.
Maj:t i annat sammanhang.

[224.]

Do parte
mentfichefen

Resestipendier
åt lärare
vid tekniska
läroverk,
kommunala
och enskilda
anstalter för
yrkesundervisning
samt
statsunderstödda
handelsgymnasier.

500 1922. Åttonde huvudtiteln: Yrkesundervisningen.

På grund av vad jag här anfört hemställer jag om förslag till
riksdagen

att till en yrkespedagogisk centralanstalt med
de uppgifter och den anordning, som av Kungl.
Maj:t i huvudsaklig anslutning till de av vederbörande
departementschef i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 angivna
riktlinjer närmare bestämmas, anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
reservationsanslag av 40,000 kronor.

16. Resestipendier åt lärare vid tekniska läroverk, kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning samt
statsunderstödda handelsgymnasier. Under en följd av år har
riksdagen anvisat medel till resestipendier åt rektorer och lärare vid
de tekniska läroverken och med dem jämförliga statsunderstödda
läroanstalter ävensom åt föreståndare och facklärare vid kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning. Härjämte har riksdagen
för år 1922 beviljat anslag till resestipendier åt rektorer och
lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier.

Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning om beredande av
anslag för första halvåret 1923 till resestipendier åt lärarpersonalen
vid omförmälda läroanstalter.

I enlighet med vad jag beträffande liknade anslag för andra
kategorier av befattningshavare förut anfört, torde anslag för ovannämnda
ändamål icke böra äskas av 1922 års riksdag.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsdtgärder i övrigt.

501

K. Folkbildningsåtgärder i övrigt.

Folkbibliotek.

1. Understöd åt folkbibliotek. Det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt folkbibliotek har för vart och ett av åren
1913—1919 varit i riksstaten uppfört med ett belopp av 170,000
kronor. För år 1920 höjdes anslaget med 65,000 kronor till 235,000
kronor, för år 1921 med 75,000 kronor till 310,000 kronor och för
år 1922 med 48,000 kronor till 358,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu skolöverstyrelsen hemställt
om ytterligare höjning av ifrågavarande anslag till 400,000
kronor för år räknat samt om upptagande av anslag för ändamålet
för tiden den 1 januari—den 30 jula 1923 med hälften av sistnämnda
belopp eller 200,000 kronor.

Överstyrelsen har därvid grundat sin beräkning på de belopp, som för år
1921 av nämnda anslag utgått för i samband med biblioteksväsendet stående
ändamål. Några exakta siffror kunna givetvis ännu ej på alla punkter lämnas,
men överstyrelsen beräknar, att understöd till folk- och skolbibliotek komma att
utgå med omkring 245,000 kronor, till riksförbund för biblioteksverksamhet genom
studiecirklar med högst 94,000 kronor, till bibliotek vid sjukvårdsinrättningar
med 852 kronor, till bokförmedliugsanstalter och förmedlingsanstalter för
vandringsbibliotek med 27,000 kronor, till kurser i biblioteksteknik med högst
12,000 kronor, till tillägg till grund katalogen med 5,000 kronor, till handböcker
i biblioteksskötsel med 7,000 kronor, till tidskrifterna Biblioteksbladet och Bokstugan
med till vardera 3,000 kronor samt till kvinnliga biträden hos bibliotekskonsulenterna
med 5,450 kronor. Sammanlagda beloppet av de för år 1921
erforderliga medlen skulle enligt denna beräkning bli omkring 402,000 kronor.
Härvid är dock att märka, att en väsentlig del av detta belopp, nämligen större
delen av de till bibliotek och riksförbund utgående anslagen, faktiskt kommer att
utbetalas först under loppet av år 1922.

Av de angivna posterna återkommer ej anslaget till handböcker i biblioteksskötsel
under följande år, varför av denna grund 7,000 kronor avgå, under det

[225.]

Understöd
åt folkbibliotek.

[225.]

Departe

raentschefen.

502 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

att å andra sidan år 1922 tillkommer en mindre ökning av anslaget till biträden
hos bibliotekskonsulenterna om 1,158 kronor samt ett engångsanslag om 1,500
kronor till västra Sveriges folkbildningsförbund.

För år 1923 föreslår överstyrelsen höjning av statsanslagen till tidskrifterna
Biblioteksbladet och Bokstugan, för vilka ändamål beräknats erfordras ytterligare
2,000 kronor. A andra sidan kunna för nämnda år inbesparas omkring 13,000
kronor från anslaget till förmedlingsanstalter, därest överstyrelsens förslag till
ändrade bestämmelser angående expediering av böcker till statsunderstödda bibliotek
och studiecirklar godkännes. Överstyrelsen anser därför, att man, även med hänsyn
lagen till den normala årliga utvecklingen av folkbiblioteksverksamheten, kan
beräkna den för år 1923 erforderliga ökningen av förslagsanslaget till understöd
åt folkbibliotek till endast 42,000 kronor, varför nämnda förslagsanslag nu torde
behöva höjas till 400,000 kronor för år räknat eller ungefär samma belopp som
det, vartill utgifterna å anslaget för år 1921 i det föregående beräknats komma
att uppgå. Härav skulle på förra halvåret 1923 komma 200,000 kronor.

På Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag liar riksdagen år efter
år genom ökade anslag understött folkbiblioteksväsendet i dess alltjämt
stegrade utveckling, vilken på ett glädjande sätt vittnar om
det ökade bildningsintresset i våra bygder. Denna verksamhet fyller,
sådan dess ledning och skötsel för närvarande bedrives, på ett
utmärkt sätt sin uppgift och förtjänar därför enligt min mening
allt det understöd, den kan erhålla. Jag tvekar därför icke att tillstyrka
en ytterligare höjning av anslaget, varav behovet synes mig
ådagalagt. Visserligen anser jag någon ökning, på sätt överstyrelsen
hemställt, av anslagen till tidskrifterna Biblioteksbladet och Bokstugan
icke nu böra ifrågakomma, men då jag i övrigt intet har
att erinra mot överstyrelsens utredning rörande anslagsbehovet, finner
jag mig kunna till äskande hos riksdagen förorda det belopp,
som överstyrelsen, efter ett beräknat helårsanslag å 400,000 kronor,
föreslagit för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 eller 200,000
kronor. Till frågan om ändrade bestämmelser angående expediering
av böcker till statsunderstödda bibliotek och studiecirklar återkommer
jag under nästföljande punkt.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt folkbibliotek med ett belopp av 200,000
kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 508

2. Ändrade bestämmelser angående expediering av böcker
till statsunderstödda bibliotek och studiecirklar m. m.

På grundval av 1912 års riksdags beslut i ämnet, föreskrevs genom
kungörelse den 23 september 1912 (n:r 229) att statsbidrag till folk-,
skol- och studiecirkelbibliotek skulle utgå endast i form av bundna
böcker, förmedlade genom statsunderstödd förmodlingsanstalt, samt
att från det under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie statuppförda
förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek understöd
Unge enligt Kungl. Maj:ts bestämmande och på av Kungl. Maj:t
fastställda villkor utgå till fyra förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek
och till två bokförinedlingsanstalter med ett sammanlagt
belopp av högst 15,000 kronor, därav högst 8,000 kronor till bokförmodlingsanstalter.
Grenom beslut av 1918 och 1919 års riksdagar
har förstnämnda belopp höjts till respektive 21,000 kronor och 23,000
kronor, därav 14,000 kronor, respektive 16,000 kronor avsetts till
bokförinedlingsanstalter. 1921 års riksdag beslöt att från och med
år 1921 höja maximibeloppet för understöd till ifrågavarande förmedlingsanstalter
till 27,000 kronor av vilket belopp avsågos åt bokförmedlingsanstalterna
fortfarande högst 16,000 kronor. Beträffande
villkoren för statsunderstöds utgående till folkbiblioteksväsendet gäller
numera kungörelsen den 31 december 1920 (nr 948) med däri
genom kungörelse den 18 november 1921 (nr 724) gjorda ändringar.

Alltsedan år 1913, det första året då statsunderstöd utgick i
form av bundna böcker, förmedlade genom statsunderstödd bokförmedlingsanstalt,
har sådan förmedling varit anförtrodd åt folkbildningsförbundet
i Stockholm för folk- och skolbibliotek och från och
med år 1921 även för bibliotek vid sjukvårdsinrättningar samt åt
Sveriges storloge av I. O. Gr. T. för riksförbunden. Den rabatt, som
anstalterna äro skyldiga att lämna rekvirenterna, har hela tiden
varit bestämd till 20 % å gällande bokhandelspris. Fraktkostnaderna
hava debiterats rekvirenten. För inbindningen voro ursprungligen
följande pris bestämda: för s. k. biblioteksband 85 öre och för kartonage
16 öre. Priserna hava emellertid sedermera vid olika tillfällen
höjts och utgöra för närvarande 2 kronor 50 öre för det förra slaget
av band och 65 öre för det senare.

Genom koncentrering till de båda ovannämnda bokförmedlingsanstalterna
av bokinköp och bokinbindning hava ganska förmånliga
resultat uppnåtts i fråga om kostnadernas nedbringande för vedor -

|226. |

Ändrade be
stämmelser
angående
expediering
av böcker
till statsun
d erstöd da
bibliotek och
studiecirklar
in. m.

504 1922. Åttonde huvudtiteln: FolkbilcLningsåtgärder i övrigt.

[226.] börande bibliotek. Särskilt bokinköpsprisen hava genom nämnda bemedling
kommit att ställa sig förmånligare för biblioteken än dessa
eljest i regel torde kunnat påräkna.

Emellertid har en stor olägenhet varit förknippad med det hittills
följda systemet, i det att en stor del av biblioteken måst vänta
en avsevärd tid, innan de rekvirerade böckerna kommit dem tillhanda.
I sin meranämnda skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen
förebragt närmare utredning härom samt framlagt förslag
till avhjälpande av berörda olägenhet genom en decentralisation
av bokinköp och bindning med bokhandeln såsom mellanhand. Överstyrelsen
anför därvid i huvudsak följande:

Biblioteken ha ej sällan måst vänta ett år och därutöver, innan de fått de
böcker de begärt i statsbidrag. Denna olägenhet har efter hand framträtt allt
tydligare, i samma mån som antalet bibliotek, till vilka böcker skulle expedieras,
har vuxit. Någon ändring härutinnan är ej under det nuvarande systemet tänkbar,
om ej statens understöd till förmedlingsanstalterna väsentligen höjes, så att
det blir möjligt för dessa att koncentrera bokförmedlingsarbetet på högst sex
månader av året, vilket givetvis ej kan ske utan betydlig ökning av utgifterna
för personal och lokal.

Under sådana förhållanden har tanken uppkommit, om det ej vore möjligt
att genom en decentralisering av bokanskaffningen och inbindningen kunna vinna,
att biblioteken ej behövde vänta så länge på sina böcker. Förutsättningen härför
måste givetvis vara, att biblioteken ej gå miste om den fördel, vilken ligger
i den rabatt, som nu tillgodoföres dem å bokhandelspriset. Vid de förhandlingar,
som förste bibliotekskonsulenten fört med centralstyrelsen för svenska bokhandlareföreningen,
har man enat sig om ett förslag till överenskommelse, som bland
annat innehåller, att biblioteken skola hos alla de bokhandlare, som ansluta sig
till överenskommelsen, vid kontant köp, vare sig det sker för statsbidrag eller
för egna medel, erhålla en rabatt, som i regel skall utgöra minst 17 % och i
undantagsfall (i fråga om tillfälliga förlagsprisnedsättningar) minst 12 %. Förutsättningen
är, att statsunderstöd ej får utgå till någon bokförmedlingsanstalt, så
länge här ifrågavarande överenskommelse har gällande kraft.

Kontraktet skulle, som framgår av den här givna redogörelsen, gälla endast
de bokhandlare, som anslöte sig till överenskommelsen. Det framhölls emellertid
under förhandlingarna, att man kunde taga för givet, att det stora flertalet bokhandlare
komme att göra detta.

Då biblioteken under nuvarande förhållanden hava att vid boksändningar
från förmedlingsanstalterna betala frakten från Stockholm och vad folk- och skolbiblioteken
angår även emballage, torde eu rabatt å 17 % för flertalet bibliotek
ej innebära någon egentlig försämring i jämförelse med den nu gällande rabatten
å 20 %. Fraktkostnaderna torde nämligen i regel uppgå till bortåt 3 % av bokhandelspriset.
För ett och annat avsides liggande bibliotek innebär det visser
ligen kanhända en lika stor svårighet att få böckerna från närmaste stad som

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 505

från Stockholm. I dylikt fall skulle dock alltid finnas möjlighet att vända sig [226.]
till någon bokförmedlingsanstalt, av vilka det antagligen kommer att i Stockholm
finnas åtminstone tre, även om statsunderstöd ej längre skulle utgå för bokförmedling.

Om den ifrågasatta decentraliseringen skulle komma till stånd, innebure det,
att biblioteken skulle ha utsikt till snabbare expediering av bokinköpen och i ett
och annat fall kanske också till billigare inbindning. Eu av förutsättningarna är
emellertid, att böckerna skola betalas kontant, och detta medför en viss nackdel
för biblioteken, då det synes lämpligast, att dessa av egna medel lägga ut betalningen
och sedan få sina utlägg ersatta av statsunderstödet. Det är visserligen
tänkbart, att statsbidraget skulle kunna utbetalas i förskott till biblioteken, redan
innan böckerna inköpts, men ur kontrollens synpunkt har det sina givna fördelar,
att statsbidraget utbetalas, först sedan det med vederbörligen specificerade kvitton
styrkts, att på föreskrivet sätt valda böcker inköpts och iubundits till ett belopp,
som fullt motsvarar det tillerkända statsbidraget.

Utbetalningen av statsbidrag torde lämpligen kunna ske direkt från statskontoret
till vederbörande bibliotek, sedan det av förste bibliotekskonsulenten styrkts,
att biblioteket i fråga är berättigat att erhålla det begärda beloppet.

För statsverket skulle en decentralisering av bokanskaffningen medföra, att
statsunderstöd ej längre skulle behöva utgå till bokförmedlingsanstalterna. Hela
det för närvarande till dessa utgående beloppet torde dock ej kunna inbesparas.

För bibliotekskonsulenterna kommer nämligen en decentralisering att medföra
väsentligt ökat arbete. Kontrolleringen av de omkring 4,000 bibliotekens bokinköp
och inbindning kräver givetvis ganska mycken tid. Härtill kommer, att en
del av den korrespondens, som förmedlingsanstalterna för närvarande föra med
biblioteken, för framtiden måste skötas av bibliotekskonsulenterna. Det blir givetvis
dessa, som måste stå till tjänst med svar på de många frågor angående statsbidraget,
som hittills besvarats av förmedlingsanstalterna. Slutligen är det tydligtvis
önskvärt, att rekvisitionen av statsbidragsbeloppen kan ordnas så, att statskontoret
ej betungas med utskrivning av postanvisningarna till de särskilda biblioteken,
utan att detta kan ske i sammanhang med bibliotekskonsulenternas granskning
och uppsättandet av rekvisitionslistorna.

Aven om med utbetalningen av de av biblioteken rekvirerade statsbidragsbeloppen
skulle förfaras annorlunda än som här antytts, måste det extra arbete,
som den ovan föreslagna omläggningen av bokleveranserna till biblioteken skulle
medföra, för bibliotekskonsulenterna bliva så omfattande, att det kräver en persons
fulla arbetskraft.

Den arbetsbörda, som oavsett den ovan föreslagna decentraliseringen åligger
bibliotekskonsulenterna och deras biträden är så fordrande, att den ökade dagliga
tjänstgöring, som korame att åläggas dem från och med år 1922, fullt ut kommer
att upptagas endast för fyllande av de uppgifter, som för närvarande äro
dem ålagda. Så länge överenskommelsen om statsbidragsböckernas leverering
genom bokhandlarna äger kraft, det vill med andra ord säga, så länge intet statsunderstöd
lämnas bokförmedlingsanstalterna, torde det därför vara nödvändigt,
att en del av det belopp, som eljes skulle utgått till dessa, får användas till av Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 64

506

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

[226.]

lönande av den extra arbetskraft, som under tiden kan behövas hos bibliotekskonsulenterna.
Då det här ar fråga om ett arbete, som fordrar en hög grad av
noggrannhet och förmåga av självständigt omdöme, eftersom hela den stola mängden
hithörande handlingar givetvis ej kan i detalj genomgås av någon av bibliotekskonsulenterna
själva, och då därtill kommer, att arbetet, såsom beroende av
ett från bokhandlarnas sida uppsägbar! kontrakt, måste anses vara av synnerligen
osäker varaktighet, torde arvodet höra sättas åtminstone lika med avlöningsförmånerna
för ett tredje gradens kvinnligt biträde, för att man skall kunna ha utsikt
att få lämplig person anställd.

För att den här ifrågasatta decentraliseringen skall kunna genomföras, fordras
det, att riksdagen medgiver ändring i vissa av de föreskrifter, som i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdats angående statsbidragets utgående till
bibliotek och riksförbund. I stället för den nuvarande bestämmelsen, att bokförmedlingen
skall ske genom statsunderstödd förmedlingsanstalt bör stadgas, att
böckerna skola levereras till biblioteket (respektive studiecirkeln), på sätt skolöverstyrelsen
bestämmer.

Det torde emellertid vara önskligt, att det alltjämt finnes möjlighet att, om
användandet av bokhandeln som mellanhand i detta avseende skulle misslyckas,
man skulle kunna återgå till systemet med statsunderstödda förmedlingsanstalter.
Dock böra föreskrifterna i ämnet ändras därhän, att bestämmelsgn om antalet (två)
till statsui derstöd berättigade bokförmedlingsaustalter utgår.

I sammanhang med att de föreslagna förändringarna i fråga om bokförmedlingsanstalterna
vidtagas, synes det emellertid \ ara skäl att även i fråga om förmedlingsanstalterna
för vandringsbibliotek utesluta bestämmelsen om antalet dylika
anstalter, varjämte det torde vara behövligt att i fråga om understödet till
sistnämnda anstalter det uttryckligen föreskrives, att det för närvarande för dem
avsedda understödsbeloppet ej må överskridas.

På, grund av remiss hava de sakkunniga, som jämlikt den 30
juni 1920 givet bemyndigande av mig tillkallats för utredning av
frågan om åtgärder för en vidgad folkbildningsverksamhet m. m.
den 3 december 1921 avgivit utlåtande i ämnet och därvid anfört
följande:

De sakkunniga instämma helt med skolöverstyrelsen i fråga om behovet av
att åtgärder snarast möjligt vidtagas för en decentralisering av förmedlingen av
statsanslagsböckerna till folk-, skol- och studiecirkelbiblioteken, och anse att en
förändring i den riktning, som föreslagits av skolöverstyrelsen kan vidtagas utan
att den utredning, som uppdragits åt de sakkunniga, därigenom föregripes.

Men även om de sakkunniga i stort sett tillstyrka de av skolöverstyrelsen
framlagda riktlinjerna, anse de dock nödvändigt, att det av överstyrelsen föreslagna
tillvägagångssättet för utbetalandet av anslaget i ett fall kompletteras.
Överstyrelsen utgår ifrån att det lör kontrollens skull torde bli nödvändigt, att
bibliotek och studiecirklar av egna medel förskottera betalningen för de i statsbidrag
utgående böckerna och sedan få sina utlägg ersatta av statsunderstödet. En

1922. Åttonde huvudtiteln: Follcbikbiingsåtgärdcr i övrigt. 507

dylik anordning torde emellertid för många små och ekonomiskt svaga bibliotek
bli ytterst betungande, om den skulle strängt genomföras.

I all synnerhet do minsta ocli ekonomiskt allra svagaste biblioteken, vilka
äro att söka bland studiecirkelbiblioteken, äro i mycket stor utsträckning beroende
av de fördelar en decentralisering av bokförmedlingsverksamheten skulle
kunna medföra för studie- och biblioteksarbetets rationellare bedrivande. Därför
bör man beträffande detta slag av bibliotek begagna en utväg, som kan underlätta
åtkomsten av statsanslagsböekerna, utan att därför kontrollen från statens
sida blir mindre effektiv. De statsunderstödda studiecirklarna äro sammanslutna
i stora riksförbund, som vart och ett står under en central riksstudieledning.
Denna centrala ledning torde kunna gentemot staten övertaga ansvaret ej blott —
som hittills — för att statsanslaget endast utgår till de studiecirklar, som äro
därtill berättigade, utan också för att de övriga med statsanslaget förbundna villkoren
iakttagas. De sakkunniga föreslå därför en bestämmelse, att det statsanslag,
som tilldelas riksförbund för biblioteksverksamhet genom studiecirklar, må
utgå kontant till vederbörande riksförbunds centrala studieledning med åläggande
för denna att tillse, att statsanslaget kommer studiecirklarna tillhanda endast i
form av inbundna böcker, valda ur av ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen
utgivna kataloger, samt med skyldighet för studieledningarna att inom
viss tid — förslagsvis sex månader — efter anslagets erhållande till statens bibliotekskonsulenter
inkomma med en med nödiga verifikationer försedd redovisning
för anslagets användande. Efter granskning av bibliotekskonsulenterna skall denna
redovisning inom viss tid — förslagsvis tre månader — med eget yttrande
av dessa vidare befordras till riksräkenskapsverket.

Det synes mig vara ett uppenbart missförhållande, att de ifrågavarande
biblioteken först efter det avsevärd tid förflutit erhålla de
böcker de begärt i statsbidrag. Såsom skolöverstyrelsen meddelat
har väntetiden ej sällan uppgått till ett år och därutöver, och att
med bibehållande av nu tillämpade system med dess koncentration
av bokanskaffning och inbindning till två förmedlingsanstalter åstadkomma
en ändring till det bättre härutinnan, synes ej möjligt utan
att statens understöd till dessa anstalter avsevärt höjes, vilket jag
emellertid under nu rådande depressionstid icke anser mig kunna tillstyrka.
I stället torde det av överstyrelsen förordade systemet,
enligt vilket berörda verksamhet skulle decentraliseras genom användandet
av bokhandeln såsom mellanhand, böra försökas.

Mot sistnämnda system hava folkbildningssakkunniga anmärkt,
att enligt detsamma betalningen för de rekvirerade böckerna skulle
av biblioteken erläggas i förskott av egna medel, mot framtida ersättning
av statsunderstödet. Denna anordning skulle bliva betungande
särskilt för de ekonomiskt svagaste biblioteken, studiecirkel -

|226.]

Departe mentschefen.

508 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildning säl g årder i övrigt.

[226.] biblioteken. Vad dessa sistnämnda beträffar synes det också mig
att statsunderstödet till dem bör utgå förskottsvis. För att likväl
vinna nödig kontroll synes därvid vederbörande riksstudieledningar
lämpligen böra tagas i anspråk, på sätt de sakkunniga ifrågasatt.

Jag önskar ytterligare framhålla, att då det föreslagna decentralisationssystemets
användbarhet är beroende av uppgörelse med
vederbörande bokhandelssammanslutning, det torde vara ändamålsenligt
att möjligheten hålles öppen att återgå till systemet med
statsunderstödda förmedlingsanstalter, för den händelse användandet
av bokhandeln såsom mellanhand skulle befinnas mindre tillfredsställande.

Mot vad av överstyrelsen i övrigt anförts har jag intet att erinra.
Jag hemställer, alltså det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen medgiva,

dels att för åtnjutande av de från det under
riksstatens åttonde huvudtitel å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek
utgående statsbidragen till folk-, skol- och sjukhusbibliotek
samt till riksförbund skall från och
med år 1923 gälla, att statsbidrag skall utgå i
form av bundna böcker, levererade till biblioteken
och studiecirklarna på sätt skolöverstyrelsen jämlikt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter närmare
bestämmer, dels att från ifrågavarande anslag
understöd må från och med år 1923 utgå till
förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek och till
bokförmedlingsanstalter med ett sammanlagt belopp
av högst 27,000 kronor, därav högst 16,000
kronor till bokförmedlingsanstalter och högst 11,000
kronor till förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek,
dels ock att från samma anslag må från och
med år 1923, för så vitt för det år, som i varje
fall är i fråga, intet statsunderstöd lämnas åt bokförmedlingsanstalt,
utgå ett belopp av högst 3,018
kronor, för år räknat, till arvode åt ett kvinnligt
biträde hos bibliotekskonsulenterna.

1922. Åttonde huvudtiteln: FoVcbildningsåtgärder i övrigt.

509

Populärvetenskapliga föreläsningar.

3. Populärvetenskapliga föreläsningar. För år 1885 ställde
riksdagen till Kungl, Maj:ts förfogande ett extra anslag av 15,000
kronor att under vissa villkor användas till understöd åt sådana
anstalter och c föreningar, som anordnade föreläsningskursor för arbetsklassen.
År efter år hava sedermera anslag för nämnda ändamål
av Kungl. Maj:t äskats med ökade belopp, som av riksdagen
beviljats. För år 1915 utgjorde anslaget 290,000 kronor. Under de
närmast följande åren nedsattes dock anslaget ganska avsevärt i det
att för vart och ett av åren 1916—1918 allenast 192,000 kronor
stodo till förfogande för ändamålet. För år 1919 voro för ändamålet
disponibla sammanlagt 288,700 kronor, av vilket belopp 5,000 kronor
var avsett att tilldelas Arbetarnes bildningsförbund, som nu för första
gången sökte statsunderstöd för sin föreläsningsverksamhet. För år 1920
utgjorde anslaget 285,000 kronor, varjämte 1920 års riksdag för samma
år på tilläggsstat beviljade ett belopp av 7,500 kronor för att nämnda
förbund därigenom skulle sättas i stånd att fullfölja den uppgjorda
planen för sin föreläsningsverksamhet under år 1920. För år 1921
utgjorde anslaget 365,000 kronor, som till viss del skulle disponeras
enligt av riksdagen meddelade bestämmelser. Hos 1921 års riksdag
begärde Kungl. Maj:t ett anslag av 450,000 kronor för ändamålet.
Riksdagen anvisade ett reservationsanslag av 400,000 kronor samt
medgav, med bifall i huvudsak till vad Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit, att av anslaget finge enligt av Kungl. Maj:t fastställda
villkor användas dels högst 30,000 kronor till understöd åt centralbyråer
och undantagsvis även åt andra sammanslutningar för förmedling
av dylika föreläsningar, dels 3,000 kronor till arvode åt
en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent, dels högst

3.000 kronor till understöd åt sådana nybildade anstalter och föreningar,
vilkas ortsbidrag ej uppginge till 200 kronor, dels ock högst

8.000 kronor till understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem
havda resekostnader för föreläsare. Nu gällande villkor och närmare
föreskrifter för anslagets användning äro meddelade genom kungörelse
den 3 december 1920 (nr 801).

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu skolöverstyrelsen hemställt
om förslag till riksdagen att för tiden 1 januari—30 juni 1923

|227.]

Populär
vetennkapliga
föreläs
ningar.

510 1922. Åttonde huvudtiteln: FolJcbildningsåtgärder i övrigt.

[227.] till understöd, åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, bevilja ett reservationsanslag av 225,000
kronor, ävensom att vissa angivna bestämmelser måtte meddelas
rörande anslagets användning och fördelning.

Skolöverstyrelsen utgår vid sin beräkning av det för nämnda
tid erforderliga anslagsbeloppet från det understödsbehov, som för
år 1921 gjort sig gällande. Härför lämnar överstyrelsen följande
redogörelse:

Till erhållande av bidrag ur anslaget för år 1921 hade inkommit sammanlagt
778 ansökningar, av vilka 678 avsåge beredande av statsunderstöd till lokala
anstalter och föreningar för anordnande av populärvetenskapliga föreläsningar, 1
understöd åt riksorganisation (arbetarnas bildningsförbund), 3 understöd åt centralbyråer,
18 understöd åt andra sammanslutningar (föreläsningsförbund) för
förmedling av föreläsningar samt 78 bidrag åt vissa anstalter och föreningar för
av dem under år 1920 havda resekostnader för föreläsare.

Den i dessa ansökningar begärda summan uppgick till omkring 608,500
kronor. Denna summa synes emellertid vara för högt tilltagen, enär säkra ortsinkomster
ej över allt kunnat påvisas till motsvarande belopp.

På grund av anslagets otillräcklighet kunde endast några få anstalter och
detta sådana, som hade lägsta statsbidragen, erhålla hela det av dem begärda
understödet, varemot det stora flertalet anstalter måste tilldelas ansenligt reducerade
understöd. Icke mindre än 48 anstalter, de allra flesta nybildade år 1920,
kunde ej erhålla något understöd för år 1921, enär anslaget ej räckte till. Tillföljd
av de väsentligt ökade kostnaderna för föreläsningars anordnande tilldelades en
del anstalter ökning i anslagen, i jämförelse med föregående år. Sammanlagt
ha 623 lokala anstalter och föreningar erhållit understöd för år 1921, motsvarande
antal för år 1920 var 547.

Proportionen under år 1921 mellan statsbidraget och de från
kommunalt eller enskilt håll till anstalterna eller föreningarna utgående
bidragen tedde sig på följande sätt:

Samtliga ortsinkomster för de lokala föreläsningsanstalLerna uppgivas för år
1921 uppgå till ett belopp av 783,800 kronor, varav i kommunala anslag 295,600
kronor, i medlemsavgifter 102,900 kronor, i inträdesavgifter 231,700 kronor, i bidrag
av föreningar 61,600 kronor, i bidrag av bolag 54,700 kronor, av enskilda
28,000 kronor och av landsting 9,300 kronor. Då det av riksdagen beviljade
anslaget utgår med 365,000 kronor, utgör hela det tillgängliga beloppet för populärvetenskapliga
föreläsningar under år 1921 1,148,800 kronor. Statens bidrag
utgör sålunda 32 % och ortsinkomsterna 68 %, eller om understödet till centralbyråer
och arvodet till föreläsningskonsulenten frånräknas, respektive 30 och
70 %. Till jämförelse må nämnas att statsunderstödet år 1913 utgjorde 42 % och
ortsinkomsterna 58 % av hela det belopp, varöver föreläsningsverksamheten förfogade.

1922. Åttonde huvudtiteln: FoUcbildningsåtgärder i övrigt. 511

Sina önskemål i fråga om anslagsbeloppet för förra halvåret [227.]
1923 framför överstyrelsen sålunda:

Allmän klngan råder över det nu utgående statsunderstödets otillräcklighet
både från de lokala föreläsningsanstalterna och från centralbyråer och föreläsningsförbund.
Önskvärt vore, att den proportion mellan statsunderstöd och ortsbidrag,
som tidigare förefunnits, åter kunde komma till stånd. Vidare är det att
motse, att utom de anstalter, som för år 1921 erhållit statsunderstöd, även de
anstalter, som sökt men till följd av statsanslagets otillräcklighet ej kunde erhålla
dylikt understöd, komma att jämte flera nybildade anstalter ansöka om
statsunderstöd även för år 1923. Dessutom är det i hög grad önskvärt, att de
äldre anstalterna erhålla förhöjning i de dem nu tilldelade understöden, vilka
äro otillräckliga på grund av de ansenligt fördyrade omkostnaderna för föreläsningarna,
såväl arvoden åt föreläsarna som resekostnader och traktamenten åt
dem. Med hänsyn härtill finner överstyrelsen starka skäl tala för att anslaget
finge utgå med 500,000 kronor för helt år och alltså för förra delen av år 1923
med 250,000 kronor. I betraktande av det tryckta statsfinansiella läget och de
maningar till återhållsamhet i fråga om anslagsäskanden, som i anledning därav
givits, anser sig överstyrelsen emellertid böra beglänsa sig till att förorda samma
auslagsbelopp för helt år räknat, som av Kung!. Maj:t äskades av 1921 års riksdag,
eller 450,000 kronor, och vill alltså, då understöd från här ifrågavarande
anslag utgår med lika belopp för varje halvår, för förra halvåret 1923 föreslå
ett belopp av 225,000 kronor.

De skäl, som av skolöverstyrelsen andragits till stöd för dess Departeanslagsäskande,
synas mig helljärtansvärda. Med hänsyn härtill skulle meet8ohefen
jag ock hava varit böjd för att föreslå framförande till riksdagen
av överstyrelsens krav åtminstone i väsentlig del. Beklagligtvis
måste emellertid enligt min mening andra synpunkter än de av
skolöverstyrelsen anförda under nuvarande tidsläge bliva bestämmande
för Kungl. Maj:ts åtgärder i frågan. Jag erinrar om, att
hänsyn till statens ekonomiska ställning i många fall varit utslagsgivande
i fråga om mina framställningar under denna huvudtitel.

Så synes mig böra bliva fallet jämväl beträffande förevarande anslagskrav.
Med fullt erkännande av den betydelsefulla insats, som
den med hjälp av ifrågavarande statsanslag bedrivna föreläsningsverksamheten
gjort till folkbildningens höjande och jämväl med fäst avseende
å den uppgift, verksamheten i fråga måste anses hava särskilt
under rådande arbetsbrist, har jag efter en samvetsgrann prövning
av ärendet kommit till det resultatet, att anslaget bör kunna
tåla en ganska avsevärd nedprutning utan att härigenom allmänviktiga
intressen alltför mycket sättas på spel.

512 1922, Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

[227.] Efter att hava i fråga om de statsfinansiella synpunkterna råd gjort

med chefen för finansdepartementet, anser jag mig böra gå så
långt i minskning av anslagets belopp att jag föreslår ett anslag,
beräknat efter ett helårsbelopp av 200,000 kronor. Bifalles mitt
förslag om anslagets beräknande till 200,000 kronor för hela år 1923,
skulle för förra halvåret i enlighet med överstyrelsens förslag erfordras
hälften härav eller 100,000 kronor.

Beträffande användningen av detta belopp vill jag, med ledning
av en utav föreläsningskonsulenten till mig överlämnad promemoria
i ämnet, föreslå, att av anslaget högst 10,500 kronor avses till centralbyråer
och andra sammanslutningar för förmedling av populärvetenskapliga
föreläsningar, 1,500 kronor till föreläsningskonsulenten
samt högst 4,000 kronor till resekostnadsersättningar.

Den föreslagna anslagsminskningen kommer givetvis att i fråga
om antalet föreläsningar orsaka föreläsningsverksamheten ett visst
avbräck. Åtgärder, som åtminstone i någon mån motverka svårigheterna
att tillgodose kraven från de olika anstalterna, synas mig
emellertid kunna vidtagas. Jag har härvid särskilt fäst mig vid, att
såsom villkor för utgående av statsunderstöd till belopp av 200
kronor eller därutöver till anstalt eller förening för närvarande gäller,
bland annat, att anstalten eller föreningen är skyldig att årligen
anordna minst 12 föreläsningar. Med hänsyn till anstalternas minskade
inkomster synes det mig vara väl befogat, att minimifordran
härvidlag begränsas till 10 föreläsningar för år. Någon nedsättning
av föreläsarnas arvoden torde även utan större olägenhet kunna ske.
Jämväl i övrigt hoppas jag, att sådana åtgärder skola kunna vidtagas,
att den temporära nedsättningen av statsanslaget icke kommer att
under nu ifrågavarande tidsperiod tillskynda föreläsningsanstalterna
någon allvarlig skada. Därest alla de goda krafter, som i en eller
annan form hava att göra med föreläsningsverksamheten, energiskt
sträva efter att hålla denna uppe på en hög nivå, vill det till och
med synas mig, som om nedgången i de för ändamålet tillgängliga
medlen skulle lända föreläsningsverksamheten icke enbart till förfång.

Jag hemställer, under åberopande av vad jag nu anfört, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels att till understöd åt anstalter och föreningar,
som anordna populärvetenskapliga föreläsningar
anvisa på extra stat för tiden 1 januari

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 513

—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 100,000
kronor, ävensom medgiva, att av detta anslag må
enligt av Kungl. Maj:t framställda villkor användas
dels högst 10,500 kronor till understöd åt
centralbyråer och undantagsvis även åt andra
sammanslutningar för förmedling av dylika föreläsningar,
dels 1,500 kronor till en hos skolöverstyrelsen
anställd föreläsningskonsulent, dels ock
högst 4,000 kronor till understöd åt vissa anstalter
och föreningar för av dem havda resekostnader för
föreläsare,

dels och medgiva, att för år 1923 det minsta
antal föreläsningar, som för åtnjutande av statsunderstöd
till belopp av 200 kronor eller däröver
skall årligen anordnas av anstalt eller förening,
varom nu är fråga, må nedsättas från 12 till 10.

4. Understöd åt arbetarnes bildningsförbund för organisations-
och administrationskostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:t därom framlagda förslag anvisade 1921 års riksdag såsom bidrag
till arbetarnes bildningsförbund för bestridande av dess organisations-
och administrationskostnader såsom förslagsanslag, högst,
dels å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av 12,000 kronor, dels ock
å extra stat för år 1922 ett belopp av likaledes 12,000 kronor, båda
anslagen att utgå under villkor, att förbundet visade sig hava från
annat håll för ändamålet under respektive år tilldelats understöd å
minst lika stort belopp som statsbidraget, och i övrigt enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen var föranlett av en framställning
från arbetarnes bildningsförbund, däri förbundet hemställt
om anvisande av 23,750 kronor för vartdera av åren 1921 och 1922.
Av detta belopp, som motsvarade hälften av de i förbundets stat
för arbetsåret 1920—1921 upptagna organisations- och administrationskostnader,
voro 16,250 kronor beräknade för den centrala administrationen,
5,000 kronor för lokalavdelningen i Stockholm och

2,500 kronor för lokalavdelningen i Göteborg.

I en till skolöverstyrelsen ställd skrivelse har nu studielednin Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 65

228.

Understöd åt
arbetarnes
bildningsförbund
för organisationsoch
administrationskostnader.

514 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

[228.] gen för förbundet hemställt om utverkande för år 1923 av anslag
för ändamålet till belopp av 30,000 kronor.

Som stöd för denna sin ansökan anför studieledningen bland annat att förbundets
kostnader för nämnda ändamål under arbetsåret 1919—1920 uppgått till
27,683 kronor 99 öre samt att förbundets verksamhet vore stadd i så hastig utveckling,
att studieledningen ansåge sig kunna för de närmaste åren framåt beräkna,
att organisations- och administrationskostnaderna komme att ökas med
20 % för år, vilket skulle innebära att de skulle för arbetsåret 1920—1921 uppgå
till 32,500 kronor, för år 1921—1922 till 39,000 kronor, för år 1922—1923
till 46,800 kronor och för år 1923—1924 till 56,000 kronor. Utgående från att
statsbidraget bör uppgå till hälften av de sammanlagda organisations- och administrationskostnaderna
har studieledningen därefter gjort vissa beräkningar, som
ansetts giva vid handen, att statsbidraget för år 1923 måste höjas till 30,000
kronor, därav för förra halvåret 15,000 kronor, för att under arbetsåret 1922—
1923 förbundet skulle komma att åtnjuta i statsbidrag hälften av de för nämnda
år beräknade organisations- och administrationskostnaderna.

Skolöverstyrelsen, som den 31 augusti 1921 yttrat sig över förbundets
framställning, hemställer om anslag för ändamålet för förra
halvåret 1923 till belopp av 10,000 kronor. Överstyrelsen förklarar
sig till en början icke kunna godtaga den av studieledningen framlagda
beräkningen.

Arbetarnes bildningsförbunds räkenskapsår löper från den 1 juli till och med
den 30 juni. Då kostnaderna kunna antagas fördela sig jämnt över arbetsåret,
kan man alltså av det för året 1922—1923 beräknade beloppet 46,800 kronor,
till förra halvåret 1923 föra 23,400 kronor. På samma sätt kommer man för
det andra halvåret 1923 till ett belopp av 28,000 kronor, eller hälften av de för
arbetsåret 1923—1924 beräknade kostnaderna. I allt skulle sålunda enligt den
av studieledningen uppgjorda beräkningen organisations- och administrationskostnaderna
under år 1923 uppgå till 51,400 kronor. Hälften därav utgör 25,700 kronor.
Högre än till detta belopp torde man alltså, även om man utgår från de
av studieledningen uppställda förutsättningarna, ej kunna komma.

Beträffande grunderna för beräkningen av det erforderliga statsunderstödet
anför härefter skolöverstyrelsen i huvudsak följande:

Om det också kunde vara önskligt, att statsunderstödet finge utgå efter den
princip, som studieledningen lagt till grund för sin ansökan, torde det emellertid,
framför allt under nuvarande ekonomiska förhållanden och med hänsyn till de
konsekvenser, som ett beslut i den av studieledningen önskade riktningen kunde
tänkas medföra i fråga om understödjandet av andra folkbildningsföretag, vara
nödvändigt att bestämma ett maximum för understödets belopp, så avvägt att
det kunde anses rättvist med hänsyn å ena sidan till arbetarnes bildningsförbunds
egna kostnader, å andra sidan till de understöd som utginge till andra
folkbildningsorganisationer av med arbetarnes bildningsförbund likartad karaktär.

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 515

Om man för beräkningen av gränsen för ett eventuellt understöd till arbe- [228.]
tames bildningsförbunds centralorganisation endast läte sig bestämmas av jämförelsen
med de statsunderstöd, som utginge tilll det inom Sveriges storloge av
I. O. G. T. arbetande studiecirkelförbundet, jordbrukarungdomens förbund samt
folkbildningsförbundet, skulle, på sätt överstyrelsen närmare utreder, till arbetarnes
bildningsförbund utgå ett årligt anslag av 13,700 kronor. Med hänsyn till
betydelsen för de breda folklagrens bildningssträvanden av förbundets verksamhet
vore överstyrelsen emellertid benägen att förorda, att arbetarnes bildningsförbund
för år 1923 måtte tilldelas ett understöd, som väsentligen överstege det belopp,
som förbundet skulle kunna anses berättigat till, om man endast toge hänsyn
till en jämförelse med understöden till andra likartade företag. I sammanhang
härmed ansåge sig emellertid överstyrelsen också böra framhålla, att den av den
nu rådande depressionen inom industrien framkallade arbetslösheten kunde antagas
både öka förbundets verksamhet och försämra dess ekonomiska ställning. Aven
med hänsyn till detta förhållande syntes det därför vara av behovet påkallat att
staten jämförelsevis kraftigt understödde förbundets organisationsverksamhet.

Det av överstyrelsen för förra halvåret 1923 föreslagna beloppet, 10,000
kronor, överstege visserligen avsevärt de understöd, som lämnades andra likartade
organisationer, men det syntes å andra sidan stå i ett ganska rimligt förhållande
till förbundets organisations- och administrationskostnader, vilka sista arbetsåret
uppgått till över 34,000 kronor och för de närmaste åren beräknades stiga till
belopp, som utgjorde minst det dubbla av det föreslagna understödet.

Det framförda äskandet om en höjning av ifrågavarande anslag Departefinner
jag i och för sig behjärtans värt. Under nuvarande förhållanden mentechefen
kan jag dock för min del icke tillmötesgå detsamma utan anser mig
böra för ändamålet tillstyrka ett anslag, beräknat efter samma belopp
för helt år, som för år 1922 blivit beviljat eller 12,000 kronor.

Hälften härav, 6,000 kronor, torde böra upptagas för tiden 1 januari—

30 juni 1923. De hittills för anslagets utgående gällande villkoren
torde alltjämt böra vara knutna vid detsamma.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att såsom bidrag till arbetarnes bildningsförbund
för bestridande av dess organisations- och
administrationskostnader anvisa å extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst 6,000 kronor, att utgå under villkor, att
förbundet visar sig hava från annat håll för ändamålet
för samma tid tilldelats understöd å minst
lika stort belopp som statsbidraget, och i övrigt
enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.

[229. [

Populära
föreläsningskurser,
anordnade

från universiteten
i
Uppsala och
Lund.

516 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

5. Populära föreläsningskurser, anordnade från universiteten
i Uppsala och Lund. Såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för de föreläsningskurser, som från universiteten i Uppsala
och Lund bleve på begäran vare sig av institution, som ej åtnjöte
särskilt till populärvetenskapliga föreläsningar beviljat statsunderstöd,
eller av viss kommun eller enskild person anordnade att under
år 1922 eller senare hållas utom universitetsstäderna, har riksdagen
på extra stat för år 1922 anvisat ett reservationsanslag av 14,500
kronor, därav 10,000 kronor till Uppsala universitet och 4,500 kronor
till Lunds universitet, att utgå under villkor att den, som begärt
föreläsning, tillsköte för täckande av föreläsarens resekostnad och arvode
minst lika stort belopp som statsbidraget.

Anslaget har genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1921
ställts till förfogande av vederbörande universitetsrektorer och har
med anslaget förbundits skyldighet att avgiva redovisning till riksräkenskapsverket
och att inom viss tid till ecklesiastikdepartementet
insända kortfattad redogörelse för användningen av de anvisade beloppen.

Framställningar hava nu från båda universiteten inkommit om
beredande av anslag till ifrågavarande ändamål jämväl för år 1923.
Därvid har begärts för universitetet i Uppsala 10,000 kronor och för
universitetet i Lund 4,500 kronor, alltså enahanda belopp som för
ändamålet anvisats för år 1922.

Kanslersämbetet för rikets universitet, vars utlåtande genom
särskilda remisser infordrats, har för förra halvåret 1923 tillstyrkt
för universitetet i Uppsala ett anslag av 5,000 kronor och för universitetet
i Lund ett anslag av 2,250 kronor.

Då, enligt vad jag inhämtat, anledning icke förefinnes att för
förra halvåret 1923 beräkna anslagsbehovet annorledes än till hälften
av det sedvanliga årsanslaget, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för de föreläsningskurser, som från universiteten i
Uppsala och Lund varda på begäran vare sig av
institution, som ej åtnjuter särskilt till populärvetenskapliga
föreläsningar beviljat statsunderstöd,
eller av viss kommun eller enskild person anordnade
att under förra halvåret 1923 eller senare

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i virrig t. 517

hållas utom universitetsstäderna, anvisa på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 7,250 kronor, varav 5,000 kronor
till Uppsala universitet och 2,250 kronor till Lunds
universitet, att utgå under villkor att den, som
begärt föreläsning, tillskjuter för täckande av föreläsarens
resekostnad och arvode minst lika stort
belopp som statsbidraget.

6. Sommarkurser i Göteborg. Alltsedan år 1893 hava vid
våra universitet och högskolor hållits s. k. sommarkurser. Kurserna
hava givits i form av föreläsningar, avsedda för allmänheten
och såsom föreläsare hava fungerat universitetens och högskolornas
lärare. Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för dylika
kurser har riksdagen vid olika tillfällen anvisat medel å extra stat.
Senast anvisades på extra stat för år 1921 såsom bidrag till anordnande
av sommarkurser vid universitetet i Lund ett reservationsanslag
av 8,000 kronor. Till liknande kurser vid Göteborgs högskola anvisades
för år 1915 ett extra anslag av 4,000 kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har nu rektor vid Göteborgs högskola
å lärarrådets vid högskolan vägnar anhållit om ett anslag av

8,000 kronor eller det belopp, Kungl. Maj:t prövade skäligt, såsom
bidrag till kostnaderna för dylika sommarkurser, som enligt beslut
av lärarrådet vore avsedda att hållas vid högskolan i augusti 1923.
Rektor anför till stöd för framställningen följande:

Lärarrådet önskar som motiv för anslagets belopp särskilt framhålla, att
Göteborg, vars vetenskapliga institutioner äro mindre omfattande än de som finnas
i Uppsala, Lund och Stockholm, icke erbjuder så riklig tillgång på föreläsare
som dessa städer. Sådana hava därför vid föregående här anordnade sommarkurser
i jämförelsevis stor utsträckning tillkallats från andra håll, och så måste
jämväl ske år 1923. Att återigen detta, särskilt under nuvarande förhållanden,
skall förorsaka höga kostnader, är självklart.

Lärarrådet önskar jämväl betona avsikten att vid programmets uppgörande
i vidsträckt mån ställa föreläsningarna i samband med Göteborgs stads då pågående
minnesutställning. Närmast erbjuder sig därvid det material, som insamlats
för den retrospektiva avdelningen, men även andra delar av utställningen
torde kunna tillgodogöras för föreläsningar och demonstrationer.

Att de nu föreslagna sommarkurserna anordnas i samband
med den i Göteborg pågående minnesutställningen finner jag vara

[230.]

Sommar
kurser i
Göteborg

Departe mentschefen -

[231.]

Anskafiand e
av litteratur
till kurser i
medborgarkunskap.

518 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

ägnat att göra desamma mera givande ävensom bidraga till att
deltagarna bliva talrikare än vad eljest skulle blivit fallet. Med
hänsyn härtill och jämväl på grund av den allmänna prisstegring,
som ägt rum sedan högskolan för enahanda ändamål senast erhöll
anslag, vill jag tillstyrka, att anslaget nu bestämmes till 6,000 kronor
eller alltså 2,000 kronor mera än det belopp, som anvisades för
år 1915. Då det uppenbarligen är nödvändigt att i god tid före
kursernas avhållande planera för och organisera desamma, har jag
ansett, att förslag i ämnet bör avlåtas redan till 1922 års riksdag
och anslagsbeloppet upptagas å övergångsbudgeten för förra halvåret
1923.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för de föreläsningskurser, som äro avsedda
att under sommaren 1923 vid Göteborgs högskola
anordnas för allmänheten, anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—-30 juni 1923 ett reservationsanslag
av 6,000 kronor.

Upplysningsverksamheten i kommunala ämnen.

7. Anskaffande av litteratur till kurser i medborgarkunskap.
På Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1921 års riksdag
på extra stat för år 1922 till understöd åt statsunderstödda folkoch
skolbibliotek samt åt studiecirklar, anslutna till statsunderstödda
riksförbund och berättigade till statsbidrag, för anskaffande av litteratur
till kurser i medborgarkunskap ett förslagsanslag, högst 15,000
kronor att utgå under de villkor och enligt de bestämmelser, Kungl.
Maj:t föreskreve.

Kungörelse i ämnet är av Kungl. Maj:t utfärdad den 18 november
1921 (nr 725).

Nu har skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1921 anhållit
om anslag för förra halvåret 1923 å 7,500 kronor för ifrågavarande
ändamål.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till understöd åt statsunderstödda folk- och
skolbibliotek samt åt studiecirklar, anslutna till stats -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 519

understödda riksförbund och berättigade till statsbidrag,
för anskaffande av litteratur till kurser i
medborgarkunskap anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst

7,500 kronor, att utgå under de villkor och enligt
de bestämmelser, Kungl. Maj:t föreskriver.

Nykterhetsundervisning.

8. Undervisning- och upplysningsverksamhet för nykterhetens
fräxqjande. I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning har 1921 års riksdag

dels till undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande
anvisat under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1922:

ej mindre ett förslagsanslag, högst, 125,600 kronor att utgå från statsverkets
fond av rusdrycksmedel och under de villkor, som av Kungl. Maj:t prövades
lämpliga, till nedan angivna ändamål med högst följande belopp:

till anordnande under år 1922 av en hygienisk fortbildningskurs

för lärare m. fl................................ kronor 37,000: —

» anordnande under år 1922 av en s. k. allmän utbildningskurs
....................................... » 17,100: —

» främjande av centralförbundets för nykterhetsundervisning

verksamhet................................. » 20,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för nykterhetsundervisning
bibliotek.......................... > 1,000: —

» främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studie- och

ungdomsverksamhet............................ » 18,000: —

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och ungdomsverksamhet
............................... » 6,000: —

» främjande av Sveriges nationaltempels av Templarorden

studie- och ungdomsverksamhet............... » 4,500: —

» främjande av Nationalgodtemplarordens studie- och ungdomsverksamhet.
.............................. » 3,000: —

» främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets studie och

ungdomsverksamhet......................... » 3,000: —

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie- och ungdomsverksamhet
............................... » 3,000: —

» främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet........................... » 6,000: —

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet
..................................... » 4,500: —

» understöd för utgivande av en tidskrift för undervisnings och

upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande » 2,500: —

[232.]

Undervisnings-
och
upplysningsverksamhet

för nykterhetens
främjande.

[232.]

520 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildwingsåtgärder i övrigt.

än även till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt fastställa,
ett reservationsanslag å 27,000 kronor att likaledes utgå från statsverkets
fond av rusdrycksmedel;

dels och medgivit, att uppkommande besparingar å anslagen till anordnande
av en hygienisk fortbildningskurs för lärare m. fl. samt av en s. k. allmän utbildningskurs
finge, enligt Kungl. Maj.ts bestämmande, användas till anskaffande
och revision av materiell för nykterhetsundervisuingen.

I särskilda till skolöverstyrelsen ingivna skrivelser hava nu Sveriges
lärares nykterhetsförbund, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
samt centralförbundet för nykterhetsundervisning
inkommit med framställningar rörande anslagsbehoven för år 1923
för här ifrågavarande verksamhet.

Sveriges lärares nykterhetsförbund har anhållit om anslag för år 1923 till
enahanda belopp som för år 1922, eller 4,500 kronor.

Denna framställning har skolöverstyrelsen tillstyrkt, i vad den avser förra
halvåret 1923.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling har i sina framställningar
begärt, att anslag under år 1923 måtte utgå med enahanda belopp som under år
1922 till följande nykterhetssällskap, nämligen

till

Sveriges storloge av I. O. G. T..................... kronor 18,000: —

Sveriges blåbandsförening......................... » 6,000: —

Templarorden................................. » 4,500: —

Nationalgodtemplarorden ......................... » 3,000: —

Nykterhetsorden Verdandi........................ » 3,000: —

Vita bandet................................... x 3,000: —

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund...... » 6,000: —

eller tillhopa kronor 43,500

Vid denna framställning äro för samtliga berörda nykterhetssällskap fogade
antingen arbetsplan för ifrågavarande verksamhet under år 1923 eller ock räkenskapsutdrag
för sist förflutna verksamhetsår jämte meddelande, att verksamheten
är avsedd att under år 1923 bedrivas efter ungefär samma linjer som hittills.

Jämväl nu berörda framställning har överstyrelsen tillstyrkt, i vad den har
avseende å förra halvåret 1923.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning har anhållit om följande anslag
för år 1923

dels till främjande av centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet
............................................. 25,000 kronor,

dels till underhåll och skötsel av centralförbundets för nykterhetsundervisning
bibliotek....................................... 1,000 kronor,

1922 Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 521

dels till understöd för utgivande av »Tirfing», tidskrift för nykterhetsfrågans [232.]

studium ........................................... 3,500 kronor,

dels till anordnande av en social fortbildningskurs för lärare, folkskolinspektörer,
militära befattningshavare m. fl..................... 52,000 kronor,

dels till anordnande av en allmän utbildningskurs för studie- och ungdomsledare,
präster och predikanter m. fl..................... 24,000 kronor,

dels ock till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
och för bekämpande av tobaks- och kaffemissbruket .... 70,000 kronor.

Beträffande centralförbundets sålunda gjorda äskanden har överstyrelsen
anfört bland annat följande:

Till främjande av centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet under
år 1922 har riksdagen anvisat 20,000 kronor. Centralförbundet hemställer nu
om en höjning av motsvaravde anslag för år 1923 till 25,000 kronor. Förbundet
har till sin framställning fogat ett förslag till stat för år 1923 jämte en utförlig
motivering till detsamma. Givetvis kunna invändningar resas mot sättet för beräkningen
av vissa i förslaget upptagna inkomst- och utgiftsposter, särskilt med
hänsyn till vanskligheten att vid nuvarande rörliga prisnivå med bestämdhet
beräkna centralförbundets inkomster och utgifter under år 1923. Men det torde
likväl av förbundets skrivelse framgå, att detsamma är i starkt behov av ökade
inkomster. Överstyrelsen tillstyrker därför anslaget till centralförbundets verksamhet
enligt de av förbundet föreslagna grunder.

Beträffande anslaget till underhåll och skötsel av centralförbundets för nykterhetsundervisning
bibliotek anhåller centralförbundet om anslag till enahanda belopp,
1,000 kronor, för år 1923 som det nu utgående. Häremot har överstyrelsen
intet att erinra.

Vidkommande anslaget till understöd för utgivande av en tidskrift för undervisnings-
och upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande, vilket anslag under
innevarande år utgår till »Tirfing, tidskrift för nykterhetsfrågans studium», centralförbundets
för nykterhetsundervisning organ, har centralförbundet föreslagit,
att anslaget för år 1923 måtte höjas från nu utgående 2,500 kronor till 3,500
kronor.

Överstyrelsen tillstyrker den föreslagna höjningen under erinran att överstyrelsen
enligt nu gällande bestämmelser har att tillsätta redaktionskommitté för
tidskriften i fråga och sålunda en verksam kontroll över tidskriftens skötsel
åvägabragts.

Slutligen har centralförbundet hemställt om anslag till en social fortbildningskurs
med 52,000 kronor, till en allmän fortbildningskurs med 24,000 kronor
samt till föreläsnings- och instruktionsverksamhet med 70,000 kronor. Härvid
har emellertid centralförbundet, liksom fallet var i dess framställning angående
anslagsbehoven för år 1922, i viktiga punkter frångått de grunder, som av de
särskilda sakkunniga angivits för beräkning av ifrågavarande anslag, och enligt
vilka anslagsbehoven jämväl av Kungl. Maj:t och riksdagen beräknats för åren
1920 och 1921 samt i princip även för år 1922.

Då enligt överstyrelsens mening tillräcklig erfarenhet beträffande nu ifrågaBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 66

522 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

|362.] varande båda utbildningskurser ännu icke föreligger — i själva verket ha hittills
endast två kurser av vartdera slaget anordnats — finner sig överstyrelsen för
närvarande i regel sakna anledning att vid kostnadsberäkningarna för dessa kurser
ifrågasätta förändrade grunder. Beträffande åter föreläsnings- och instruktionsverksamheten
för nykterhetens främjande torde erfarenheten redan ha visat,
att en avsevärd ökning av därtill anvisade medel är av behovet starkt påkallad.

Enligt de sakkunnigas för utredning angående omläggning av upplysningsoch
undervisningsverksamheten för nykterhetens främjande förslag skulle under
tre på varandra följande år anordnas två sociala och en hygienisk fortbildningskurs
för lärare m. fl. Då för åren 1920 och 1921 medel anvisats för anordnande
av sociala fortbildningskurser och riksdagen anvisat medel för anordnande under
år 1922 av en hygienisk fortbildningskurs, vill överstyrelsen förorda, att för år
1923 medel åter måtte äskas för anordnande av en social fortbildningskurs.

Kostnaden för statsverket för en dylik kurs under år 1923 beräknar över -

styrelsen uppgå till följande belopp:

arvode till föreläsare, 100 timmar ä 45 kronor i genomsnitt . . kronor 4,500: —

» för seminarieövningar 25 timmar å 15 kronor....... > 375: —

rese- och traktamentsersättning till föreläsare............. » 750: —

dagtraktamente till 90 deltagare ä 8 kronor för dag i 30 dagar,

s/s av detta belopp .............................. » 14,400: —

dagtraktamente till 25 deltagare å 8 kronor för dag i 30 dagar » 6,000: —

» till 10 deltagare ä 4 kronor för dag i 30 dagar » 1,200: —

reseersättning till 115 deltagare å 120 kronor............ . » 13,800: —

tryckningskostnader (grandlinjer m. m.)................. » 1,500: —

ersättning för lokaler............................... » 500: —

städning, uppassning m. m.......................... » 500: —

annonsering ..................................... » 500: -—

organisations- och byråkostnader...................... » 1,500: —

diverse och oförutsedda utgifter....................... » 2,675: —

Summa kronor 48,200: —

I detta kostnadsförslag äro arvoden till föreläsare samt dagtraktamenten och
reseersättningar till kursdeltagare beräknade i överensstämmelse med de grunder,
som tillämpas i kostnadsberäkningen för 1922 års hygieniska fortbildningskurs
för lärare m. fl. Anledning att i överensstämmelse med centralförbundets förslag
höja dagtraktamentena till 10 kronor för dag synes överstyrelsen för närvarande
icke föreligga. Ej heller anser sig överstyrelsen nu böra tillstyrka centralförbundets
förslag, att å kursorten bosatta kursdeltagare skola åtnjuta samma dagtraktamente
som övriga deltagare. Då icke samtliga föreläsare äro bosatta å kursorten,
måste till vissa av dem rese- och traktamentsersättning utgå. För detta ändamål
torde böra beräknas 750 kronor. Kostnaderna för tryckning, städning och dylikt
äro upptagna med samma belopp som i kostnadsberäkningen för 1922 års hygieniska
kurs. Däremot har överstyrelsen i eldighet med centralförbundets förslag
ansett ersättningen för lokaler kunna begränsas till 500 kronor. Anslaget till förbrakningsmateriell
bortfaller här; i stället har upptagits samma belopp, 500 kronor,
för kursens annonsering (centralförbundet föreslår härför 700 kronor). Oen -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärdcr i övrigt. 523

tralförbundct föreslår till byråkostnader 1,100 kronor ocli till organisationskostnader
2,000 kronor. Dylika kostnader äro otvivelaktigt av behovet påkallade;
överstyrelsen har emellertid ansett dem kunna begränsas till sammanlagt förslagsvis
1,500 kronor.

Posten oförutsedda utgifter upptogs för hygieniska kursen till 1,150 kronor.
Överstyrelsen anser sig här höra föreslå en höjning, nämligen till 2,675 kronor. Det
har nämligen visat sig, att de av överstyrelsen utsedda 25 deltagarna från högre
allmänna läroverk, seminarier m. fl. anstalter med avseende på dagtraktamentena
komma att intaga en avsevärt sämre ställning än de 100 deltagarna från folkoch
småskolor. Dessa senare erhålla en tredjedel av dagtraktamentet från
landsting, stad eller kommun; och nämnda myndigheter hava under senare år i
regel beviljat avsevärda dyrtidstillägg på sina andelar av dagtraktamentena. Sålunda
ha deltagande folk- och sm åskollärare i regel åtnjutit ett dagtraktamente
av cirka 10 kronor. Då de 25 ovannämnda deltagarna från högre allmänna läroverk,
seminarier etc. icke kunna förutsättas under kursen hava lägre omkostnader
än övriga kursdeltagare, finner överstyrelsen i hög grad önskvärt, att till desamma
ur posten diverse utgifter må kunna utbetalas ett tillägg å dagtraktamentet, motsvarande
medeltalet av de av landsting eller kommun till övriga kursdeltagare
beviljade tilläggen. För detta ändamål kan beräknas åtgå högst 1,500 kronor.
Då detta belopp ingår i förutnämnda 2,675 kronor, har sålunda till egentliga
oförutsedda utgifter beräknats 1,175 kronor eller ungefär samma belopp som för
den hygieniska kursen.

Sagda belopp, 1,500 kronor, är enligt överstyrelsens mening behövligt även
för 1922 års hygieniska fortbildningskurs för lärare m. fl. och torde därför böra
upptagas jämväl å tilläggsstat för år 1922.

Någon anledning att inskränka den sociala fortbildningskursen från av de
sakkunniga föreslagna 30 dagar till av centralförbundet för nykterhetsundervisning
föreslagna 28 dagar anser överstyrelsen så mycket mindre föreligga, som å
kursens program framdeles torde böra upptagas såväl ett antal metodiska föreläsningar
som även ett antal föreläsningar över tobaks- och kaffemissbrukets verkningar.

Kostnaden för en social fortbildningskurs för lärare m. fl. under år 1923
skulle sålunda för statsverket uppgå till 48,200 kronor.

Statsverkets kostnader för en allmän utbildning skurs under år 1923 beräknar
överstyrelsen till följande belopp:

arvode till föreläsare, 75 timmar ä 45 kronor i genomsnitt. . . kronor

» för seminarieövningar 25 timmar å 15 kronor....... »

rese- och traktamentsersättning till föreläsare............. *

granskningsarvoden................................ s

stipendier till deltagare, 50 stycken k 170 kronor.......... »

tryckningskostnader (grundlinjer m. m.)................. »

ersättning för lokaler.......................... *

städning, uppassning in. m.. . *

annonsering ..................................... *

organisations- och byråkostnader....................... *

oförutsedda utgifter..................... *

3,375

375

1,800

3.500

8.500
1,000

500

200

500

1,000

[239,|

Summa kronor 21,750

[232.]

524 1922. Åttonde huvudtiteln: FolJcbildningsåtg årder i övrigt.

Flertalet poster i detta kostnadsförslag sammanfalla med de i beräkningarna
för 1922 års allmänna utbildningskurs upptagna. Av enahanda skäl som i
förslaget beträffande den sociala fortbildningskursen upptagas här kostnader
för annonsering av kursen samt organisations- och byråkostnader. Om dessa
senare sättas till 1,000 kronor, torde posten oförutsedda utgifter kunna nedbringas
från 1,350 kronor till 1,000 kronor. Centralförbundet har i sin framställning
föreslagit, att de nu utgående fasta stipendierna skola ersättas med reseoch
dagtraktamentsersättning efter mönster av de sociala och hygieniska fortbildningskurserna
för lärare m. fl. Överstyrelsen finner emellertid icke tillräcklig anledning
för närvarande föreligga att frångå anordningen med fasta stipendier, så
mycket mindre som en ändring i berörda avseende skulle medföra ökade kostnader
för statsverket. Med instämmande i centralförbundets motivering håller
överstyrelsen däremot före, att visst belopp bör beräknas till arvoden åt föreläsarna
för granskning av kursdeltagarnas referat av vid kursen hållna föreläsningar.
Denna form av kontroll över kursdeltagarnas arbete torde nämligen därigenom,
att den tvingar deltagarna till uppmärksamhet och självverksamhet, i avsevärd
grad öka kursens värde. Överstyrelsen finner sig visserligen icke kunna
utan vidare godtaga de av centralförbundet föreslagna grunderna för granskningsarvodets
beräknande, nämligen 10 kronor för varje manuskript, men har dock
intet att erinra mot det av centralförbundet ifrågasatta beloppet, 3,500 kronor.
Statsverkets kostnader för en allmän utbildningskurs under år 1923 beräknas sålunda
uppgå till 21,750 kronor, vilket med 4,650 kronor överstiger det för anordnande
av en allmän utbildningskurs under år 1922 anvisade beloppet 17,100
kronor.

Ovannämnda granskningsarvode, 3,500 kronor, är enligt överstyrelsens mening
av så väsentlig betydelse för de allmänna utbildningskursernas fulla utnyttjande,
att detsamma bör finnas tillgängligt även för 1922 års allmänna utbildningskurs,
varför anslag för ändamålet torde böra upptagas jämväl å tilläggsstat för år 1922.

Till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande har riksdagen
för år 1922 anvisat 27,000 kronor. Vad denna verksamhet beträffar, framhöllo
redan förutnämnda sakkunniga, att densamma måste försöksvis prövas, innan
några säkra hållpunkter för bedömande av verksamhetens omfattning och
därmed av statsanslagets definitiva storlek kunde vinnas. Med hänsyn därtill
föreslogo de sakkunniga, att anslaget skulle erhålla förslagsanslags natur. Vederbörande
departementschef ansåg emellertid försiktigheten bjuda, att anslaget åtminstone
till en början uppfördes såsom reservationsanslag.

Erfarenheten har nu visat, att det beräknade anslaget varit alldeles otillräckligt
för att motsvara behovet. Under såväl år 1920 som den gångna delen av
år 1921 ha ansökningar om bidrag av statsmedel för anordnande av föreläsningar
av ifrågavarande slag inkommit till belopp, som många gånger överstiger det
anslag, som för ändamålet stått till förfogande.

Då det synes överstyrelsen vara ett betydelsefullt samhällsintresse, att genom
ifrågavarande under överstyrelsens inseende stående upplysningsverksamhet folknykterheten
främjas, synes en betydande höjning av till denna verksamhet utgående
anslag ofrånkomlig.

525

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

I betraktande av nuvarande statsfinansiella läge anser sig överstyrelsen icke [232.]
kunna ifrågasätta större höjning än en ungefärlig fördubbling av det till direkta
bidrag till föreläsningsarvoden och eventuell andel av föreläsarnas rese- och traktamentsersättning
anvisade beloppet. Som av nedan anförda kostnadsberäkning
framgår, torde även vissa andra med verksamheten förknippade utgifter vara
ofrånkomliga. Statsverkets kostnader under år 1923 för denna föreläsnings- och
instruktionsverksamhet torde sålunda böra beräknas på följande sätt:

bidrag till föreläsningsarvoden samt rese- och traktamentsersättning kronor 54,000

kostnad för föreläsningskatalog i genomsnitt för år........... » 2,000

blanketter och andra trycksaker......................... » 1,000

organisations- och byråkostnader......................... » 2,000

oförutsedda utgifter .................................. » 1,000

Summa kronor 60,000

Vad först beloppet 54,000 kronor beträffar bör som hittills iakttagas, att högst
en sjättedel användes till bidrag till rese- och traktamentsersättning till föreläsarna.

I sitt förslag upptogo de sakkunniga intet belopp för katalog, trycknings- och
byråkostnader, m. m. Det torde emellertid vara uppenbart, att dylika kostnader
icke kunna undvikas. I synnerhet har tryckningen av katalog över föreläsare
och föreläsningsämnen visat sig medföra en betydande utgift; tryckningskostnaden
för 1921 års katalog belöper sig enligt centralförbundets uppgift till omkring
5,000 kronor. Under förutsättning att fullständig katalog utgives endast vart
tredje år, medan ett första och ett andra supplement utgivas de båda mellanliggande
åren, och med hänsyn jämväl till det fallandet prisläget torde ifrågavarande
kostnader kunna beräknas till 2,000 kronor i genomsnitt för år. För bestridande
av övriga med verksamheten förenade kostnader har överstyrelsen beräknat
sammanlagt 4,000 kronor. Totala kostnaden för föreläsnings- och instruktionsverksamheten
skulle, sålunda beräknad, för år uppgå till 60,000 kronor.

Av det senast anförda följer även, att en ökning av anslaget till 1922 års
föreläsnings- och instruktionsverksamhet från av Kungl. Maj:t föreslagna 27,000
kronor till 54,000 kronor är erforderlig, om verksamheten under år 1922 skall
kunna bedrivas i nu föreslagen omfattning.

Samtliga i denna överstyrelsens framställning upptagna anslag äro beräknade
för hela kalenderåret 1923. Flertalet av dem äro av sådan beskaffenhet, att behovet
för tiden 1 januari—30 juni 1923 täckes, om anslagen beräknas utgå med
hälften av ovan beräknade belopp. De för anordnande under år 1923 av en
social fortbildningskurs för lärare m. fl. ävensom av en allmän utbildningskurs
beräknade anslagen äro emellertid av sådan natur, att de böra i sin helhet vara
tillgängliga för vederbörande kursstyrelse redan under förra halvåret 1923.

Vad först angår de anslag, som av skolöverstyrelsen före- Departeslagits
att för förra halvåret 1928 utgå med belopp, motsvarande mentschefe
de för år 1922 anvisade, har jag icke någon invändning att göra.

Dessa belopp, av vilka hälften torde böra beräknas för förra halv -

526 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

[232.] året 1923 äro: 4,500 kronor till Sveriges lärares nykterhetsförbund,

18,000 kronor till Sveriges storloge av I. O. Gr. T., 6,000 kronor
till Sveriges blåbandsförening, 4,500 kronor till Templarorden, 3,000
kronor till Nationalgodtemplarorden, 3,000 kronor till nykterhetsorden
Yerdandi, 3,000 kronor till Vita, bandet, 6,000 kronor till
Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund och 1,000 kronor
till underhåll och skötsel av centralförbundets för nykterhetsundervisning
bibliotek eller tillhopa 49,000 kronor. Det erforderliga halvårsbeloppet
utgör således 24,500 kronor.

Då riksdagen så sent som år 1921 höjde anslaget till främjande
av centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet med icke
mindre än en tredjedel eller med 5,000 kronor från 15,000 kronor
till 20,000 kronor, anser jag mig icke böra i detta avseende följa
skolöverstyrelsens framställning om ökning, utan torde anslaget för
förra halvåret 1923 böra utgå med ett belopp, motsvarande hälften
av det för år 1922 beviljade anslaget, 20,000 kronor, eller således
med 10,000 kronor.

Ej heller anser jag mig kunna tillstyrka framställningen om en
ökning av anslaget till en tidskrift för undervisnings- och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande utan torde berörda anslag
för förra halvåret 1923 böra upptagas till hälften av motsvarande
anslag för år 1922, 2,500 kronor, eller 1,250 kronor.

Vad angår de begärda anslagen till en social fortbildningskurs
och en s. k. allmän utbildningskurs erinrar jag, att jag med hänsyn
till den föreliggande statsfinansiella ställningen icke funnit mig kunna
förorda att anslag äskas hos 1922 års riksdag till de fortbildningskurser
för lärare vid folkskolor samt de utbildningskurser för lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, som eljest plägat
år från år av riksdagen beviljas. De här ifrågavarande kurserna
äro i viss mån med dessa jämförliga, vadan jag anser, att även ifråga
om dem någon framställning om anslag till nämnda riksdag icke
bör avlåtas.

Vad slutligen beträffar anslaget till föreläsnings- och instruktionsverksamheten
för nykterhetens främjande har överstyrelsen hemställt
om utverkande av ett anslag av icke mindre än 60,000 kronor
för år räknat. Ifrågavarande anslag utgjorde för år 1921 18,000
kronor och höjdes av 1921 års riksdag med 50 procent till 27,000
kronor för år 1922, varjämte på tilläggsstat för år 1921 för ända -

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgårder i övrigt. 527

målet beviljades 9,000 kronor. Under förhandenvarande statsfinansiella
förhållanden synes mig en ytterligare höjning av detta anslag
icke böra ifrågakomma. Jag tillstyrker, att anslaget för tiden 1
januari—30 juni 1923 bestämmes till hälften av 27,000 kronor eller

13,500 kronor. Härav följer, att jag icke anser mig kunna lämna
min medverkan till att något tilläggsanslag för ändamålet beviljas
för år 1922.

Sammanlagt skulle, enligt vad jag nu anfört, för här uppräknade
olika ändamål erfordras ett belopp av 49,250 kronor, därav
35,750 kronor såsom förslagsanslag, högst, och 13,500 kronor såsom
reservationsanslag.

Jag hemställer således, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

till undervisnings- och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande anvisa på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923:

dels ett förslagsanslag, högst 35,750 kronor, att
under de villkor, som av Kungl. Maj:t prövas
lämpliga, utgå till nedan angivna ändamål med
högst följande belopp:

» till främjande av centralförbundets
för nykterhetsunder visning

verksamhet.......

» underhåll och skötsel av centralförbundets
för nykterhetsundervisning
bibliotek .

» främjande av Sveriges storloges
av L O. Gr. T. studieoch
ungdomsverksamhet. . .

» främjande av Sveriges blåbandsförenings
studie- och

ungdomsverksamhet.......

» främjande av Sveriges nationaltempels
av Templarorden
studie- och ungdomsverksamhet
...................

» främjande av Nationalgodtemplarordens
studie- och
ungdomsverksamhet.......

» 10,000: —

» 500: —

» 9,000: —

» 3,000: —

» 2,250: —

» 1,500: —

[232.]

[233]

Musikföreställningar

för allmänheten.

528 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

till främjande av nykterhetsföreningen
Vita bandets studie-
och ungdomsverksam -

het..................... » främjande av nykterhetsor-den Verdandis studie- och	kronor	1,500: —
ungdomsverksamhet....... » främjande av Sveriges stu-derande ungdoms helnyk-	»	1,500: —
terhetsförbunds verksamhet » främjande av Sveriges lära-res nykterhetsförbunds verk-	»	3,000: —
samhet.................. » understöd för utgivande av	»	2,250: —

en tidskrift för undervisnings-
och upplysningsverksamheten
för nykterhetens

främjande............... » 1,250: —

dels ock till föreläsnings- och instruktionsverksamhet
för nykterhetens främjande i enlighet med
de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
fastställa, ett reservationsanslag å 13,500 kronor;

Musikföreställningar för allmänheten.

9. Musikföreställningar för allmänheten. Riksdagen har
under en följd av år på extra stat beviljat anslag för här ifrågavarande
ändamål. Alltsedan år 1919 utgår det årliga anslaget med

57,000 kronor, så fördelade, att 18,500 kronor använts till understöd
åt en var av Gävleborgs läns, Nordvästra Skånes och Norrköpings
orkesterförening samt 1,500 kronor till inspektion av dessa
föreningars verksamhet.

I skrivelse den 22 september 1922 har nu musikaliska akademien
hemställt om utverkande av anslag för ifrågavarande ändamål
under förra halvåret 1923.

Akademien erinrar härefter hurusom, jämlikt bestämmelser i kungörelsen
den 22 juni 1920, nr 512, angående understöd åt vissa
föreningar, som verka för musiklivets höjande, dylik förening skall

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildning såtgärder i övrigt. 529

äga att lyfta de beviljade medlen med en tredjedel en månad efter
det orkesterarbetet tagit sin början och en tredjedel efter det arbetet
fortgått sammanlagt tre månader. Härav framginge, att förening
ägde att under årets förra hälft lyfta två tredjedelar av de
beviljade medlen, varjämte hälften av inspektionsarvodet skulle utbetalas
under samma tid. För förra halvåret 1923 erfordrades sålunda
ett belopp av 37,750 kronor.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:ts täcktes föreslå riksdagen att

till understöd åt föreningar, som anordna
god orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion
av ifrågavarande föreningars och orkestrars
verksamhet anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst
37,750 kronor.

Statens biografbyrå.

10. Statens biografbyrå. Sedan en följd av år har riksdagen
till bestridande av utgifterna för statens biografbyrå på extra
stat anvisat reservationsanslag att direkt utgå av avgifter för granskning
av biografbilder, varjämte riksdagen medgivit, att reservation,
som kunde uppkomma å nämnda anslag, finge i den omfattning,
Kungl. Maj:t prövade lämpligt, användas till befrämjande av sådana
i samband med kinematografien stående ändamål, som Kungl. Maj:t
funne vara förtjänta av understöd. För år 1922 utgår anslaget med
ett belopp av 60,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har nu föreståndaren för statens
biografbyrå G-. Bjurman hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen dels att för förra halvåret 1923 bevilja anslag till
bvrån till ett belopp av 30,000 kronor, dels ock att lämna enahanda
medgivande beträffande användningen av reservation, vilken kunde
uppkomma på anslaget för förra halvåret 1923.

Till stöd för sin framställning anför Bjurman bland annat:

Stämpeluppbörden vid byrån torde för första halvåret 1923 böra anslås till
1,200 kronor. Reserverade medel förefunnos vid 1920 års utgång till ett belopp
av 45,326 kronor 39 öre och den 1 juli 1921, enligt byråns beräkning till ett beBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 67

[284.]

Statens

biografbyrå.

[235.]

Dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
i
statens
biografbyrå.

530 1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

lopp av 51,968 kronor 94 öre. Till vilket belopp de kunna uppgå vid utgången
av år 1922 undandrager sig med hänsyn till ovissheten av filmtillflödets storlek och
medlens eventuella tagande i anspråk för kinoideella ändamål även approximativt
bedömande. Bliva förhållandena under återstoden av år 1921 och under år 1922
någorlunda likartade med förhållandena under den tilländalupna delen av år
1921, lära medlen väl näppeligen avsevärt minskas under sin nuvarande siffra.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att

dels till bestridande av utgifterna för statens
biografbyrå anvisa på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 30,000
kronor att direkt utgå av avgifter för granskning
av biograf bilder;

dels ock medgiva, att reservation, som kan
uppkomma å nämnda anslag, må i den omfattning,
Kungl. Maj:t prövar lämpligt, användas till
befrämjande av sådana i samband med kinematografien
stående ändamål, som Kungl. Maj:t finner
vara förtjänta av understöd.

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens biografbyrå.
För bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens biografbyrå anvisade 1921 års riksdag på tillläggsstat
för samma år ett reservationsanslag av 27,000 kronor att
direkt utgå av avgifter för granskning av biografbilder.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förut denna
dag till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört i fråga om
behovet av anslag å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923
för täckande av kostnader för dyrtidstillägg under sagda tid åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, i avvaktan på proposition om bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens biografbyrå, på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 beräkna ett reservationsanslag
av 9,000 kronor, att direkt utgå av avgifter
för granskning av biografbilder.

1922. Åttonde hnvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

531

Statens räntefria studielån.

12. Statens räntefria studielån. Av lånemedel utgår på [236.]
extra stat för år 1922 såsom kapitalökning för fonden för räntefria statens rånte
studielån ett reservationsanslag av 250,000 kronor. Enligt gällande fnastQ(i''elän
reglemente för utdelning av statens räntefria studielån, utfärdat den
19 juni 1919 (nr 511) sammanträder nämnden för upprättande av
förslag till studielånens utdelning under februari månad och avgiver
efter granskning och inkomna ansökningshandlingar före utgången
av april samma år till Kungl. Maj:t förslag till fördelning av de
för året tillgängliga lånemedlen. Enär Kungl. Maj:t först efter
nämnda förslags avgivande beviljar studielån, komma således låntagarna
i åtnjutande av lånen först under det läsår, som påbörjas
med höstterminen näst efter Kungl. Maj:ts beslut. Då det å extra
stat för år 1922 beviljade anslagsbeloppet 250,000 kronor alltså måste
anses avse läsåret 1922—1923 finner jag, att något anslag såsom
kapitalökning för fonden för räntefria studielån icke erfordras för
förra halvåret 1923.

Däremot synes mig anslag böra äskas hos riksdagen till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med studielånen samt till bestridande
av kostnaderna för den i reglementet föreskrivna nämnden.

För år 1922 har såsom ersättning åt postsparbanken för dess
bestyr med lånerörelsen av riksdagen anvisats ett belopp av 1,000
kronor. Banken har nu gjort framställning om anvisande för förra
halvåret 1923 av ett belopp av 580 kronor för samma ändamål.

Jag har intet att erinra mot denna framställning.

Vad jag redan anfört ger vid handen, att nämnden har sin
verksamhet förlagd till kalenderårets förra hälft. Under förutsättning
att anslag till fonden för räntefria studielån beviljas jämväl för
budgetåret 1923—-1924 bör alltså anslaget till bestridande av kostnaderna
för nämnden vara i sin helhet tillgängligt redan under förra
halvåret 1923. För närvarande utgår för ändamålet ett andag av

5,000 kronor och anledning synes mig icke förefinnas att ifrågasätta
någon förändring i anslagsbeloppet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

1922. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa såsom särskilda förslagsanslag

dels till ersättning åt postsparbanken för dess
bestyr med statens räntefria studielån ett belopp
av 580 kronor,

dels ock tillT bestridande av kostnaderna för
den nämnd, som "under år 1923 må komma att
handlägga ärenden rörande omförmälda lån, ett
belopp av 5,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.

533

L. Åtgärder för fysisk utbildning.

1. Gymnastiska centralinstitutet. Jag hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie anslaget till gymnastiska
centralinstitutet, nu 72,700 kronor, med halva
beloppet eller 36,350 kronor.

2. Extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m.

Med bifall till Kungl. Majrts därom gjorda framställningar anvisade
1921 års riksdag på extra stat för år 1922 följande anslag till gymnastiska
centralinstitutet, nämligen till extra vaktmästarbiträde vid
institutet ett förslagsanslag, högst 1,200 kronor; till undervisning
jämte läkarvård vid en med institutet förenad kvinnlig poliklinik,
ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor; till inköp av litteratur m. m.
ett reservationsanslag av 600 kronor; till kostnadsfria övningar i
gymnastik vid institutet för medlemmar av Stockholms förenade
studentkårer ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor; samt till avlönande
av en eldare vid institutet ett förslagsanslag, högst 810
kronor.

Institutet har åtnjutit extra anslag till ifrågavarande extra vaktmästarbiträde
alltifrån år 1909, till den kvinnliga polikliniken sedan
höstterminen 1914, till inköp av litteratur m. m. från och med år
1918, till kostnadsfri gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade
studentkårer från och med år 1919 samt till avlönande av en
eldare vid institutet från och med år 1921.

I skrivelse den 31 augusti 1921 har direktionen över gymnastiska
centralinstitutet gjort framställning om fortsatta anslag å
enahanda belopp för ovan omförmälda ändamål samt därvid framhållit,
att de behov, som tillförene föranlett beviljande av ifrågavarande
anslag, kvarstode oförändrade.

[237.]

Gymnastiska

centralinsti tutet.

[238.]

Extra personal
vid gymnastiska

centralinstitutet
m. m.

Departe mentschefen.

[239]

Understöd
jande av
idrotten.

534 1922. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.

Mot ett bifall till direktionens hemställan har jag intet att erinra.
A övergångsbudgeten böra medel för de olika ändamålen
lämpligen upptagas med belopp, motsvarande hälften av de nu för
helt år beräknade anslagen. För vinnande av större överskådlighet
synes det vidare vara önskvärt, att de av nu ifrågavarande anslag,
vilka äga karaktären av förslagsanslag, högst, sammanföras till ett
enda anslag, att utgå med den fördelning, som av Kung! Maj:t bestämmes.
Fördelningen bör ske i noggrann anslutning till hittillsvarande
förhållanden samt de belopp, som av Kungl, Maj:t ställas
till förfogande för de olika ändamålen, var för sig äga karaktären
av förslagsanslag, högst.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa

dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet
m. m. ett förslagsanslag, högst 2,005
kronor, att utgå med den fördelning, som av Kungl.
Maj:ts bestämmes;

dels och till inköp av litteratur och bokbindning
för institutets bibliotek ett reservationsanslag
av 300 kronor.

3. Understödjande av idrotten. Alltsedan år 1914 har ett
extra anslag utgått till understödjande av idrotten. För år 1922 har
riksdagen för ändamålet beviljat ett förslagsanslag, högst 90,000
kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 40,000 kronor, att
utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.

Med anledning av vad vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
framställning till 1921 års riksdag om anslag till understödjande av
idrotten inom riksdagen förekommit bemyndigade Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 maj 1921 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla
fem personer för att såsom sakkunniga inom departementet
biträda med verkställande av utredning och utarbetande av förslag i
fråga om det statsunderstöd, som borde äskas hos riksdagen för främjande
av idrotten, därvid tillika borde framläggas förslag till de allmänna
villkor, som torde böra föreskrivas för statsunderstödets utgående.
Den 27 juni 1921 tillkallades de sakkunniga av departementschefen.

1922. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning. 535

Emellertid hava Sveriges centralförening för idrottens främjande
och svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund uti en
den 31 oktober 1921 dagtecknad skrivelse hemställt om anslag för
förra halvåret 1923 till belopp av tillhopa 225,000 kronor, därav till
svenska gymnastikförbundet 45,000 kronor. Nämnda framställning
har remitterats till de sakkunniga men har något utlåtande av de
sakkunniga ännu icke inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Sedan 1921 års riksdag fattade sitt beslut rörande förevarande
anslag, hava icke, så vitt jag har mig bekant, några omständigheter
förekommit, som skulle kunna utgöra anledning att redan nu ifrågasätta
en förhöjning av anslaget utöver ett belopp av 90,000 kronor,
för helt år räknat. Jag får därför tillstyrka, att anslaget för förra
halvåret 1923 bestämmes till hälften av sistsagda belopp eller till

45,000 kronor. Härav synes mig, i likhet med vad för år 1922
äger rum, 4/9 eller alltså ett belopp av 20,000 kronor böra utgå
till svenska gymnastikförbundet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att till understödjande av idrotten anvisa på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett
förslagsanslag, högst 45,000 kronor, därav till
svenska gymnastikförbundet 20,000 kronor, att utgå
på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma,

4. Understödjande av skididrotten bland ungdomen. Riksdagen
har under en följd av år beviljat anslag till understödjande
av skididrotten bland ungdomen. För ändamålet har för år 1922
anvisats ett förslagsanslag, högst 30,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 31 augusti 1921 har skolöverstyrelsen
hemställt om utverkande av anslag för förra halvåret 1923
till samma ändamål och med enahanda belopp.

Då utgående av anslag till nu ifrågavarande ändamål icke synes
vara av den vikt att det ej under nuvarande tryckta ekonomiska
förhållanden kan uppskjutas, anser jag för min del att något anslag
för understödjande av skididrotten bland ungdomen icke bör äskas
hos innevarande års riksdag.

Departe mentschefen.

Understödjande
av
skididrotten
bland ungdomen.

Departe mentschefen.

536

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

M. Understöd åt vetenskap, vitterhet
och konst m. m.

[240 ] 1. Understöd åt vissa tidskrifter m. m. Under en följd av

Understöd Åt ;lT har riksdagen på extra stat anvisat anslag till olika tidskrifter
vissa tid och vetenskapliga publikationer ävensom till vissa andra kulturella
skrifter m. m. ändamål. Härjämte är sedan många år tillbaka i riksstaten å ordinarie
stat uppfört ett ordinarie anslag till resestipendier samt läroböckers,
tidskrifters och lärda verks utgivande, varjämte under
senare år ett förstärkningsanslag till enahanda ändamål å extra stat
anvisats.

De ändamål och anslag, jag nu åsyftar, äro följande, varvid
själva beloppen angivas i enlighet med 1922 års riksstat.

Ändamål	Ordinarie stat	Extra stat
Svenska fornskriftsällskapet..................... Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skan-	—	4,000
dinaviens historia...........................	—	2,000
Svenska vitterhetssamfundet.....................	—	4,000
Tidskriften Acta mathematica....................	—	3,000
Tidskriften »Svenska landsmål och Svenskt folkliv» . . .	—	7,500
»Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium».......	—	20,000
Föreningen Pietas............................	—	4,500
Forskningsarbete vid utländska biologiska stationer ....	—	2,500
Utgivande av Carl von Linnés brev............... Bidrag till bekostande av professor J. G. Anderssons		5,000
naturhistoriska insamlingar i Kina..............	—	30,000
Utgivande av Axel Oxenstiernas brev och skrifter..... Resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda		5,000
verks utgivande............................	150,000	—
Förstärkning av sistnämnda anslag................	—	50,000

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

537

Till samtliga nu angivna ändamål hava ansökningar inkommit
om i vissa fall förhöjda anslag för år 1923, varvid äskandena i ett
par fall inskränkts att avse första halvåret 1923.

Enär ifrågavarande anslag äro avsedda att tillgodose behov under
år 1923 och någon större olägenhet icke kan anses uppstå, därest
eventuellt beviljade belopp bliva tillgängliga först i början av senare
hälften av samma år, har jag, med beaktande av den ståndpunkt,
som chefen för finansdepartementet intagit i frågan om överflyttande
till senare delen av år 1923 av vissa anslagsbehov ansett mig icke
kunna förorda, att några anslagsbelopp för förenämnda ändamål uppföras
å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Då emellertid ett särskilt riksdagens beslut torde påkallas beträffande
omförmälda ordinarie anslag, vars rubrik bör återfinnas å
riksstaten, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till resestipendier, samt läroböckers, tidskrifters
och lärda verks utgivande utan angivet belopp.

2. Undersökning av svenska folkmål. Sedan riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning för systematisk
undersökning av svenska folkmål anvisat på extra stat för
år 1914 ett anslag av 7,500 kronor att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma, uppdrog Kungl. Maj:t
den 22 augusti 1913 åt professorerna O. von Friesen, J. A. Lundell
och A. Noreen, dåvarande docenten, numera professorn B. Hesselman
och docenten S. Lampa (entledigad år 1916) samt filosofie licentiaten
H. Geijer att tillika med överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala utöva ledningen av omförmälda undersökning,
varjämte meddelades vissa närmare föreskrifter beträffande undersökningens
planering och utförande under år 1914.

För fortsatt systematisk undersökning av svenska folkmål har
riksdagen sedermera, i anledning av Kungl. Maj:ts gjorda framställningar,
för åren 1915—1922 beviljat efter hand ökade årsanlag, för
år 1922 utgörande 28,600 kronor.

Omförmälda anslag hava ställts till rektors vid universitetet i
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 68

Departe mentschefen.

[241.]

Undersökning
av
svenska
folkmål.

538 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

|241.] Uppsala förfogande för att i mån av behov tillhandahållas ledarna
av undersökningen mot redovisning inför vederbörande ämbetsverk.

Grenom kungl. brev den 3 november 1916 föreskrevs, att beträffande
undersökningens planering och utförande under år 1917
skulle gälla enahanda bestämmelser, som enligt brev den 23 oktober
1915 i motsvarande avseenden fastställts för år 1916. De föreskrifter,
som i sistberörda brev meddelats, återfinnas i statsverkspropositionen
till 1919 års lagtima riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln,
sid. 892.

Sedan kanslern för rikets universitet anbefallts att efter vederbörandes
hörande inkomma med förslag till användning av det för
år 1921 beviljade anslaget, avgav kanslersämbetet, efter hörande av
överbibliotekarien vid Uppsala universitet samt von Friesen, Lundell,
Noreen, Hesselman och Gleijer, förslag i berörda hänseende; och
meddelade Kungl. Maj:t genom brev den 22 oktober 1920 föreskrifter,
väsentligen överensstämmande med de senast i ämnet lämnade,
dock att två mera fast, för år, anställda medarbetare åtnjuta arvoden,
den ene med 6,000 kronor, den andre med 9,000 kronor för
arbetsåret. Till reseersättningar skall reserveras ett belopp av 6,000
kronor, som av ledningen fördelas efter sig företeende omständigheter
mellan dels ovannämnda två årsanställda medarbetare, dels
andra medarbetare i undersökningen. Sammanlagda restiden, för
vilken understöd av statsanslaget utgår, skall uppgå till minst åtta
månader. Till inlösen av handskrifter får användas intill 1,500
kronor. Grenom beslut den 22 juni 1921 föreskrevs slutligen rörande
det för år 1922 beviljade anslaget, att beträffande arbetets utförande
och anslagets fördelning skulle gälla enahanda bestämmelser,
som fastställts genom ovan omförmälda brev den 22 oktober 1920
i fråga om 1921 års anslag.

Nyssnämnda bestämmelser rörande vissa anslagsposter överensstämma
med motsvarande poster i de beräkningar, som legat till
grund för riksdagens anslagsbeslut. Enligt dessa beräkningar skulle
anslaget fördelas på följande sätt:

Ett arvode till en vetenskaplig medarbetare, som tillika bestrider

sekreterargöromålen för undersökningen samt föreståndar -

skap för arkiv och för undersökningsarbeten..........kronor 9,000: —

Ett arvode till en vetenskaplig medarbetare.............. » 6,000: —

Reseersättningar................................... » 6,000: —

Inlösen av handskrifter............................. » 1,500: —

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

539

Kartor...................................

Böcker ..................................

Materialier, tillfällig arbetshjälp samt diverse expenser

......kronor 600: —

...... » 500: —

...... » 5,000: -

Summa kronor 28,600: —

I skrivelse den 31 augusti 1921 hava nu överbibliotekarien J.
M. Hulth samt von Friesen, Lundell, Noreen, Hesselman och Gfeijer
anhållit om ett till 33,600 kronor förhöjt anslag för år 1923 till
fortsatt systematisk undersökning av svenska folkmål.

Det av sökandena för år 1923 begärda anslaget är avsett att
fördelas på i huvudsak lika sätt, som ovan angivits i fråga om anslagen
för åren 1921 och 1922. Härtill skulle emellertid komma
ett anslag å 5,000 kronor till understöd till vetenskaplig bearbetning
av folkmålsmaterial, som utföres av andra än undersökningens av
statsanslaget honorerade, årsanställda medarbetare.

Efter hörande av humanistiska sektionen vid universitetet i
Uppsala har universitetskanslern i infordrat utlåtande den 21 september
1921 i likhet med nämnda sektion förordat bifall till den
gjorda framställningen och därvid hemställt om beviljande av ett
anslag av 16,800 kronor för förra halvåret 1923.

Med hänsyn såväl till det rådande statsfinansiella läget som till
den omständigheten, att 1920 års riksdag väsentligt höjde anslaget
för ifrågavarande ändamål, har jag icke för närvarande ansett mig
kunna tillstyrka en förhöjning, utöver för vad för år 1922 för ändamålet
utgår. För förra halvåret 1923 torde sålunda böra beräknas
hälften av nuvarande anslag eller alltså 14,300 kronor.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. .Maj:t måtte föreslå riksdaden att

till fortsatt systematisk undersökning av
svenska folkmål anvisa på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av
14,300 kronor, att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

3. Undersökningar m. m. av sydsvenska folkmål. Till
systematisk undersökning av sydsvenska folkmål har från och med
år 1918 utgått anslag på extra stat, för år 1922 med ett belopp av

4,000 kronor.

Departe mentschefen -

[242.]

Undersökningar
no. m
av

sydsvenska

folkmål.

Departe mentschefen.

[243.]

Arvode åt
ortnamnskommitténs

sekreterare
m. m.

540 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

Hos Kungl. Maj:t har nu centralstyrelsen för landsmålsföreningarna
i Lund anhållit om beredande för år 1923 av enahanda anslag
sdfri för år 1922.

På grund av remiss har kanslersämbetet för rikets universitet,
efter hörande av humanistiska sektionen av filosofiska fakulteten vid
universitetet i Lund, den 24 oktober 1921 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid tillstyrkt för ändamålet på extra stat för förra halvåret
1923 ett belopp av 2,000 kronor.

Uppenbart är, att ifrågavarande anslag till sin natur är likartat
med det, som alltsedan år 1914 utgår för undersökning av
svenska folkmål. Jämväl anslaget till studium av sydsvenska dialekter
avser nämligen väsentligen att bestrida arvode åt företagets ledare
samt ersättning åt studerande, vilka i bygderna verkställa erforderliga
undersökningar. Anslaget torde fördenskull böra utgå med
hälften för förra halvåret 1923.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till systematisk undersökning av sydsvenska
folkmål anvisa på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett reservationsanslag av 2,000 kronor
att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt bestämma.

4. Arvode åt ortnamnskommittens sekreterare m. m. Riksdagen
har vid olika tillfällen anslagit medel till undersökning av
ortnamn inom Älvsborgs, Örebro och Värmlands län. Därjämte har
riksdagen sedan år 1911 på extra stat anvisat ett belopp av 4,000
kronor till arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare.

Med hänsyn till de skäl, som föranlett beviljande under kristiden
av förhöjda avlöningsförmåner åt befattningshavare i statens
tjänst, ävensom till omfattningen av det sekreteraren åliggande arbetet
samt behovet av nödig skyndsamhet vid arbetets utförande avlät
Kungl. Maj:.t på framställning av kommittén förslag till 1921 års
riksdag om ett anslag av 10,000 kronor att utgå till ortnamnskommitténs
sekreterare med erforderliga biträden, därav högst 8,000
kronor till sekreterarens avlöning. Riksdagen beviljade emellertid
till ortnamnskommitténs sekreterare med erforderliga biträden allenest
ett belopp av 8,000 kronor.

Kommittén har nu i skrivelse den 31 augusti 1921 ånyo hem -

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 541

ställt om förslag till riksdagen att bevilja till arvode åt kommitténs
sekreterare med nödiga biträden ett belopp av 10,000 kronor.

Då anslaget till ortnamnskommitténs kansli, såsom jag redan
nämnt, av 1921 års riksdag böjdes till dubbla beloppet, nämligen från

4,000 kronor till 8,000 kronor, anser jag mig nu icke kunna ifrågasätta
en ytterligare ökning av detsamma. För förra halvåret 1923
bör för ändamålet äskas ett belopp, motsvarande hälften av det,
som av riksdagen beviljats för år 1922.

Jag hemställer om förslag till riksdagen

att till arvode under förra halvåret 1923 åt
ortnamnskommitténs sekreterare med erforderliga
. biträden anvisa på extra stat för tiden 1 januari

—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 4,000
kronor.

5. Understöd åt inhemska skönlitterära författare. I anledning
av en inom riksdagen väckt motion beviljade 1907 års riksdag
till fasta årliga understöd under åren 1908—1910 åt inhemska
skönlitterära författare av utmärkt förtjänst ett anslag av 30,000
kronor, att av Kungl. Maj:t efter sakkunnigas hörande fördelas; och
anvisade riksdagen därav på extra stat för vartdera av nämnda tre
år ett belopp av 10,000 kronor. Likaledes anslog 1910 års riksdag,
på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, till samma ändamål
för åren 1911—1913 en summa av enahanda storlek att på ovan
nämnt sätt fördelas samt anvisade därav på extra stat för vart och
ett av sistnämnda år ett belopp av 10,000 kronor.

Vidare beviljade 1913 års riksdag till årliga understöd under
åren 1914—1916 åt inhemska skönlitterära författare av utmärkt
förtjänst ett anslag av 30,000 kronor att efter grunder och på villkor,
som av Kungl. Maj:t bestämdes, efter sakkunnigas hörande av Kungl.
Maj:t fördelas mellan därav förtjänta vitterhetsidkare dels såsom
fasta, dels i form av för viss tid givna understöd samt anvisade för
ändamålet ett belopp av 10,000 kronor för vart och ett av åren
1914—1916.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade vidare 1916 års
riksdag medel till ifrågavarande ändamål under treårsperioden 1917—
1919 till enahanda belopp och under enahanda villkor som under
närmast föregående treårsperiod. Av det beviljade anslaget, 30,000

Departe

mentschefen

[244.]

Understöd
åt inhemska
skönlitterära
författare.

542 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

[244.] kronor, har riksdagen för vart och ett av åren 1917—1919 anvisat
ett belopp av 10,000 kronor.

Slutligen har riksdagen år 1919, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag, till årliga understöd under åren 1920—1922 åt inhemska
skönlitterära författare av utmärkt förtjänst beviljat ett anslag av

60,000 kronor att efter grunder och på villkor, som av Kungl. Maj:t
bestämmas, efter sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas mellan
därav förtjänta vitterhetsidkare dels såsom fasta, dels i form av
för viss tid givna understöd. Av det beviljade anslaget har riksdagen
för vartdera av åren 1920, 1921 och 1922 anvisat ett belopp
av 20,000 kronor.

Ifrågavarande understöd hava av Kungl. Maj:t utdelats, sedan,
jämlikt Kungl. Maj:ts härom meddelade föreskrift, förslag därtill avgivits
av en nämnd av fem sakkunniga. En av dessa sakkunniga
har valts av svenska akademien, en annan av styrelsen för Sveriges
författarförening; de tre återstående hava utsetts av Kungl. Maj:t.

Hos 1921 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t därjämte med
anledning av en den 3 december 1920 till ecklesiastikdepartementet
ingiven skrivelse av Sveriges författarförening om ett anslag å 20,000
kronor till ökning av det till understöd under år 1922 avsedda beloppet.
Den i detta sammanhang förebragta utredningen återfinnes
under punkten 251 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1921 års
statsverksproposition. Riksdagen fann emellertid ej skäl att bifalla
Kungl. Maj:ts nu nämnda förslag och anförde därvid, bland annat,
följande:

Ifrågavarande anslag höjdes av 1919 års riksdag från 30,000 kronor, med
vilket belopp anslaget alltsedan dess tillkomst för treårsperioder utgått med 10,000
kronor för år, till dess nuvarande belopp, 60,000 kronor för treårsperioden 1920—
1922 att utgå med 20,000 kronor för vart och ett av nämnda år. Avsikten med
denna fördubbling av anslaget var, bland annat, att bereda möjlighet till understöd
av mer tillfällig art åt yngre författare. Med hänsyn till att sålunda en fördubbling
av anslaget så nyligen ägt rum och då enligt riksdagens mening det
belopp, varmed anslaget för närvarande utgår, torde vara tillräckligt, om detsamma
mer än hittills användes till mera tillfälliga understöd av ovan angiven
art och icke disponeras till fasta understöd åt personer, vilka nått en sådan allmänt
erkänd ställning, att en understödjande verksamhet från statens sida näppeligen
kan motiveras, finner sig riksdagen sakna anledning bifalla förslaget om
särskilda förstärkningsbelopp vare sig på tilläggsstat eller på extra stat för år
1922. Härtill kommer vidare, att stora krav på understöd åt andra allmänt kulturella
ändamål alltjämt förefinnas, vilka krav icke låta sig tillbakavisa, och att

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 543

försiktigheten måste bjuda att oj minst under rådande finansiella förhållanden gå
varsamt fram i avseende å tillgodoseende av behov, som lätteligen kunna stegras
och ställa alltför stora anspråk på statskassan.

I skrivelse den 27 september 1921 har nu den ovan omförmälda
sakkunnignämnden, efter att hava tagit kännedom om Sveriges författarförenings
skrivelse i ämnet den 3 december 1920, med instämmande
i där förebragta motivering hemställt, att Kungl. Maj:t i
överensstämmelse med den till 1921 års riksdag avlåtna propositionen
måtte till 1922 års riksdag avlåta proposition om beviljande av ett
årligt anslag för ifrågavarande ändamål av 40,000 kronor (för åren
1923—1925 120,000 kronor).

På grund av remiss har svenska akademien den 13 oktober
1921 avgivit yttrande över ifrågavarande framställning och därvid
för sin del vitsordat behovet av den ifrågasatta anslagsökningen.

De skäl, som föranledde min företrädare i statsrådsämbetet att
framlägga sitt förslag om förhöjning av här ifrågavarande anslag
voro även enligt min mening synnerligen tungt vägande. Det kan
nämligen icke förnekas, att många av våra skönlitterära författare
arbeta under synnerligen tryckta ekonomiska förhållanden och i
många fall befinna sig i ett verkligt pekuniärt nödläge. Men å
andra sidan håller jag före, att man med ett rationellt tillämpande
av de utav 1921 års riksdag apvisade grunderna torde kunna bringa
avsevärd hjälp även med det belopp, varmed anslaget nu utgår.
Det statsfinansiella läget gör också, att jag för närvarande anser
mig böra för vart och ett av åren 1923—1925 hemställa om ett
anslag av allenast 20,000 kronor eller samma belopp, varmed anslaget
utgått under nu löpande treårsperiod.

Då i enlighet med hittills gällande bestämmelser de av detta
anslag beviljade understöden av vederbörande kunnat lyftas kvartalsvis
första helgfria dag i en var av månaderna mars, juni, september
och december, och då samma bestämmelse även framdeles
synes höra gälla, torde av det för år 1923 avsedda anslaget hälften,
eller 10,000 kronor, böra finnas tillgänglig redan under första
halvåret.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till årliga understöd under åren 1923—
1925 åt inhemska skönlitterära författare av ut -

[244.j

Departe mentschefen.

544

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd till vetenskap m. m.

[245.]

Statistiska
tabeller över
Öresundstullen.

Departe mentschefen.

märkt förtjänst bevilja ett anslag av 60,000 kronor
att efter grunder och på villkor, som av Kungl.
Maj:t bestämmas, efter sakkunnigas hörande av
Kungl. Maj:t fördelas mellan därav förtjänta vitterhetsidkare
dels såsom fasta, dels i form av för viss
tid givna understöd, samt att av ifrågarande anslag
anvisa på extra stat för tiden 1 januari—-30 juni
1923 såsom förslagsanslag, högst ett belopp av

10,000 kronor.

6. Statistiska tabeller över Öresundstullen. Såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för utgivande av statistiska tabeller
över Öresundstullen för tiden efter år 1660 beviljade 1913 års riksdag
ett anslag av 15,000 kronor, varav på extra stat för år 1914
anvisades ett belopp av 1,500 kronor, att utgå på de villkor, Kungl.
Maj it kunde finna skäl bestämma.

Såsom i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari
1914 omnämnes, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 4
juli 1913, att sistnämnda belopp skulle tillhandahållas Carlsbergsfondens
i Köpenhamn kassa, sedan av vederbörande i Danmark till
Kungl. Maj:ts beskickning i Köpenhamn lämnats skriftlig förbindelse
att kostnadsfritt tillställa kungl. biblioteket 25 exemplar av verket
i dess helhet, i den mån det utkomme, samt under villkor att, därest
till arbetet komme att fogas lista med förklaring av däri förekommande
termer och ovanligare ord, denna lista avfattades med
hänsyn även till svenska läsares behov.

Enligt en från Kungl. Maj:ts minister i Köpenhamn ingången
underrättelse har Carlsbergsfondens direktion i skrivelse den 2 december
1913 till svenska beskickningen förbundit sig att uppfylla
de för anslagets åtnjutande bestämda villkoren. Sedermera har direktionen
till ecklesiastikdepartementet insänt redogörelser för arbetets
fortgång under åren 1913—1920.

På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar anvisade
riksdagen för ovannämnda ändamål jämväl på extra stat för vart
och ett av åren 1915—1922 ett anslag av 1,500 kronor.

Av det belopp, som riksdagen år 1913 beviljade till bestridande
av kostnaderna för utgivande av statistiska tabeller över Öresundstullen
eller 15,000 kronor, återstår allenast att ytterligare anvisa

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 545

L,500 kronor. Sistnämnda belopp torde lämpligen böra utgå under
förra halvåret 1923, för att på eu gång i sin helhet ställas till förfogande
av Carlsbergsfondens direktion.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det till utgivande av statistiska tabeller
över Orosundstullen år 1913 beviljade anslaget
av 15,000 kronor anvisa på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 såsom förslagsanslag, högst,
återstående beloppet, 1,500 kronor.

7. Resestipendier åt journalister. För vart och ett av åren
1912—1922 har riksdagen till resestipendier åt journalister, företrädesvis
medarbetare, som hava redaktionellt arbete i svensk tidning
eller journalistisk byrå till huvudsaklig sysselsättning, anvisat anslag
på extra stat, att efter sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas
under de villkor för stipendiernas åtnjutande, som Kungl. Maj:t
kunde finna skäl bestämma. Genom kungörelse den 22 juni 1921
(svensk författningssamling nr 427) har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser
i angivna hänseende att lända till efterrättelse tills vidare,
så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.

Ifrågavarande anslag, som för vart och ett av åren 1912—1920
utgått med 4,000 kronor, höjdes av 1920 års riksdag på Kungl.
Maj:ts framställning till 8,000 kronor för år 1921. Samma belopp
beviljades jämväl för år 1922.

Svenska journalistföreningen har nu genom sin centralstyrelse
anhållit om beredande för ändamålet av ett anslag å 8,000 kronor
även för år 1923.

I fråga om utgående av resestipendier under nuvarande depressionstid
har jag vid flera tillfällen i det föregående givit min ståndpunkt
tillkänna. I anslutning härtill anser jag att något anslag till
resestipendier åt journalister icke bör uppföras i riksstaten för förra
halvåret 1923.

8. Nusvensk ordbok. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning beviljade 1919 års lagtima riksdag såsom understöd
åt docenten Olof Östergren för fullföljande och avslutande
under åren 1920—1929 av hans arbete »Nusvensk ordbok» ett anslag
av 56,000 kronor och anvisade därav på extra stat för år 1920

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 69

Resestipen

dieråtjouma

lister.

Departe mentschefen.

[246.]

Nusvensk

ordbok.

[246.]

Departe mentschefen.

546 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

såsom förslagsanslag, högst ett belopp av 5,000 kronor, under villkor
att Östergren till ecklesiastikdepartementet avlämnade det antal
exemplar, som av Kungl. Maj:t bestämdes, av dels hittills utkomna,
dels ock under anslagsåret utkommande häften av ifrågavarande
ordbok, varjämte riksdagen tillika föreskrev, att det för år 1920 anvisade
anslaget jämväl i övrigt skulle utgå efter de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.

På sätt framgår av dåvarande departementschefens uttalande
till statsrådsprotokollet, då anslag för detta ändamål först ifrågasattes
(se statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag, bilagan
åttonde huvudtiteln, sid. 940), var det beviljade anslaget å

56.000 kronor avsett att fördelas på tio år med 5,000 kronor för
vart och ett av de fyra första åren och 6,000 kronor för ett vart
av återstående år. I enlighet därmed anvisade riksdagen på extra
stat för vartdera av åren 1921 och 1922 ytterligare ett belopp av

5.000 kronor.

Östergren har nu hos Kungl. Maj:t anhållit om fortsatt anslag
för ändamålet för år 1923, och har denna framställning tillstyrkts
av universitetsmyndigheterna.

Emellertid hava vidare i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning
representanterna för svenska språket och nordiska språk vid
Uppsala universitet, professorerna O. von Friesen och B. Hesselman
— under framhållande, bland annat, av det nuvarande anslagets
otillräcklighet på grund av höjda bokpriser och stegrade ersättningar
till medarbetare — anhållit om beredande av anslag för höjning
av det till »Nusvensk ordbok» för viss tid utgående anslaget med
ett belopp av 6,000 kronor från och med år 1922. Sistnämnda belopp
skulle årligen fördelas sålunda:

Till korrekturkostnader.........................kronor 3,000: —

» anskaffning av litteratur.................... » 2,000: —

» tillfällig arbetshjälp och anlitande av sakkuniga » 1,000: -

Summa kronor 6,000: —
På grund av remiss har universitetskanslern inhämtat utlåtande
i ärendet från filosofiska fakultetens vid universitetet i Uppsala humanistiska
sektion ävensom för egen del i yttrande av den 14 oktober
1921 tillstyrkt den ifrågavarande framställningen.

Jag anser för visso, att ett för det språkvetenskapliga arbetet i

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 547

vårt land samt för upplysningsverksamheten om vårt modersmåls
liv och utveckling så betydelsefullt verk som »Nusvensk ordbok»
bör såvitt möjligt understödjas och befrämjas. På det livligaste förordar
jag, att anslag för ändamålet även upptages i staten för förra
halvåret 1923. På grund av det statsfinansiella läget anser jag mig
emellertid icke, hur behjärtansvärt ändamålet än är, kunna åtminstone
för närvarande tillstyrka en höjning av anslaget, på sätt
ifrågasatts.

Jag hemställer alltså det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen

att av det år 1919 såsom understöd åt docenten
Olof Östergren för fullföljande och avslutande
under åren 1920—1929 av hans arbete
»Nusvensk ordbok» beviljade anslaget å 56,000
kronor anvisa på extra stat för tiden 1 januari—

30 juni 1923 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp
av 2,500 kronor.

9. Svenska naturskyddsföreningen. För vartdera av åren [247.]
1920, 1921 och 1922 har till främjande av svenska naturskyddsför- Svenska
eningens verksamhet under sagda år av riksdagen anvisats ett an- n[''öt^err'';ikny}[1e<]iH
slag av 4,000 kronor att utgå under de villkor, som av Kungl.

Maj:t bestämdes. Grenom beslut den 22 juni 1921 har det för år
1922 anvisade anslaget ställts till föreningens förfogande för därmed
avsett ändamål, under villkor, bland annat, att föreningen
först efter samråd med därtill av vetenskapsakademien utsedd person
och med hänsyn tagen till dennes mening skrede till företagande
av undersökningar av vissa ur naturskyddssynpunkt intressanta områden
samt införskaffande av uppgifter rörande olika slag av naturminnesmärken.

Föreningens styrelse har nu anhållit om anvisande av anslag
till samma belopp, 4,000 kronor, till främjande av föreningens verksamhet
under år 1923, vilken ansökan tillstyrkts av vetenskapsakademien
i infordrat utlåtande den 9 november 1921, varvid akademien
uttalat, att endast hälften av anslaget borde utgå under förra
hälften av år 1923.

Under åberopande av vad som anförts i fråga om anslag till Departeenahanda
ändamål för år 1920 (1919 års statsverksproposition, bila- mentschefen

[248.]

Delaktighet
för Sverige
i Ramsay
Memorial
Fund.

548 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.

gan åttonde huvudtiteln, sid. 941 ff.), hemställer jag, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att till främjande av svenska naturskyddsföreningens
verksamhet under förra hälften av år
1923 anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor,
att utgå under de villkor, som av Kungl. Maj:t
bestämmas.

10. Delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial Fund.

På Kungl. Maj:ts förslag (proposition nr 289) beviljade 1920 års
riksdag för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial
Fund ett för fem år avsett anslag av 27,000 kronor och anvisade
därav på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp
av 5,400 kronor, att utgå efter Kungl. Maj:ts beprövande och
på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreskriva. I avseende
å upprinnelsen till denna anslagsfråga tillåter jag mig hänvisa
till den redogörelse, som lämnades i det vid propositionen nr 289
till 1920 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 5 mars 1920.

Efter det riksdagen år 1920 bifallit Kungl. Maj:ts då framlagda
förslag, införskaffade utrikesdepartementet genom svenska beskickningens
i London försorg grundstadgar för de så kallade Ramsay
Memorial Fellowships, vilka skulle bekostas från Ramsay Memorial
Fund, jämte utkast till särskilda bestämmelser rörande det svenska
stipendiet av innehåll, bland annat, att en kommitté av fyra eller
fem personer skulle mottaga ansökningar till stipendiet och rekommendera
en eller flera till erhållande av detsamma. Efter vederbörandes
hörande beslöt Kungl. Maj:t den 28 januari 1921 att för
Sveriges del godkänna sagda utkast med vissa änringar, däribland
att den svenska kommittén för avgivande av förslag till stipendiat
skulle förorda endast en sökande till erhållande av stipendiet, samt
förordnade att den svenska kommittén skulle bestå av fem ledamöter.
Vidare bestämdes, att sedan vetenskapsakademien, de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna av filosofiska fakulteterna vid
universiteten i Uppsala och Lund, matematematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola samt ingenjörsvetenskapsakademien
var för sig avgivit förslag å lämpliga personer, ledamöter

1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd till vetenskap m. m. 549

av kommittén skulle nämnas av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
vilken tillika skulle utse suppleanter för dessa
ledamöter samt förordna en av de fem ledamöterna att vara kommitténs
ordförande. Tillika fastställde Kungl. Maj:t instruktion för
kommittén. I överensstämmelse härmed utsåg min företrädare i
statsrådsämbetet den 16 april 1921 till ledamöter av sagda kommitté
professorerna S. A. Arrhenius, — som jämväl förordnades att
vara kommitténs ordförande —■, Th. Svedberg, B. A. L. Holmberg
och H. G. Söderbaum ävensom överingenjören S. A. G:son Nauckhoff,
samt nämnde till suppleanter för dessa professorerna K. A.
Vesterberg, L. Ramberg, K. M. G. Siegbahn samt K. W. Palmser
ävensom undervisningsrådet N. Fredriksson. Sedan vederbörande i
England gillat de av Kungl. Maj:t angivna förändringarna i do
föreslagna bestämmelserna, godkände den svenska beskickningen i
London å svenska regeringens vägnar stadgarna i den lydelse, de
enligt vad sålunda bestämts, skulle äga. Svensk stipendiat vid
Ramsay Memorial Fund har därefter i behörig ordning utsetts.

För ifrågavarande ändamål anvisade jämväl 1921 års riksdag,
ett beloppp av 5,400 kronor att utgå enligt angivna grunder.

Då stipendiebeloppet, som synes böra utgå jämväl för år 1923
bör på en gång i sin helhet utbetalas till gäldande av ett års bidrag
för Sveriges delaktighet i Ramsay Memorial Fund, hemställer jagom
förslag till riksdagen

att av det utav 1920 års riksdag beviljade
anslaget av 27,000 kronor för beredande av delaktighet
under år 1928 för Sverige i Ramsay Memorial
Fund anvisa på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 såsom förslagsanslag, högst,
ett belopp av 5,400 kronor att utgå efter Kungl.
Maj:ts beprövande och på de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt föreskriva.

11. Understöd åt ryske undersåten Alexander SibiriakofF.

I anledning av en inom riksdagen väckt motion (II: 31) beviljade
1921 års riksdag såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 3,000
kronor såväl å 1921 års tilläggsstat som å riksstaten för år 1922,
att utgå till understöd åt ryske undersåten Alexander Sibiriakoff.
På sätt i motionen erinras, hade Sibiriakoff jämte andra deltagit i

Departe mentschefen.

[249.]

Understöd åt
ryske undersåten
Alexander
Sibiriakoff.

[249.]

Departe

mentschefen.

550 1922. Åttonde huvudtiteln: Understöd, åt vetenskap m. m.

bekostande av Vegaexpeditionen 1878—1880, och hade i motionen
vidare framhållits, att det ej kunde anses hedersamt för vårt land
att låta en man, som på ett frikostigt och framsynt sätt främjat
svensk forskning, under sina återstående år få lida av svåra umbäranden.

Genom beslut den 18 februari 1921 fann Kungl. Maj:t, med godkännande
av riksdagens beslut, gott anbefalla statskontoret att till
chefen för utrikesdepartementets personal- och administrativa avdelning
i vederbörlig ordning utbetala ifrågavarande anslag för att
under åren 1921 och 1922 genom vederbörande svenska beskicknings
bemedling tillhandahållas Sibiriakoff kvartalsvis med 750 kronor i
början av varje kvartals sista månad.

Då de skäl som föranledde anslagets beviljande alltjämt kvarstå,
synes mig ett fortsatt anslag för ändamålet böra utverkas.

På grund härav hemställer jag, ett Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen

att till understöd åt ryske undersåten Alexander
Sibiriakoff såsom förslagsanslag, högst, anvisa
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett belopp av 1,500 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

551

N. Diverse.

1. Ålderstillägg. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
ålderstil lägg, nu 110,000 kronor, med halva beloppet
eller 55,000 kronor.

2. Extra lönetillägg. Sedan en följd av år tillbaka har riksdagen
på extra stat beviljat vissa lönetillägg till en del tjänstemän
och betjänte inom de särskilda statsdepartementen jämte därtill
hörande ämbetsverk, kårer och stater. Genom beslut av 1908 års
riksdag sammanfördes de till varje särskild huvudtitel hörande anslagssummorna
till ifrågavarande ändamål under ett extra förslagsanslag
å varje huvudtitel med anslagsrubriken extra lönetillägg.
Anslaget till extra lönetillägg, som, i vad på åttonde huvudtiteln
ankom, för år 1909 utgick med ett belopp av 90,000 kronor, har
sedermera minskats, huvudsakligen i den mån löneregleringar genomförts
för befattningshavarna vid ecklesiastikdepartementet och de departementet
tillhörande verken, och har under de senaste åren utgjort

5,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat av budgetredovisningen för
år 1920 och mig från räkenskapsverket tillhandakommet sammandrag,
utvisande belastningen under januari—september månader 1921
av anslagen under åttonde huvudtiteln, har anslaget på senaste tiden
icke anlitats. Medel för ändamålet torde på grund härav icke vidare
behöva äskas hos riksdagen.

3. Bese- och traktamentspenningar. Jag hemställer, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu 220,000 kronor,
med halva beloppet eller 110,000 kronor.

[250.]

Ålderstillägg.

Extra

lönetillägg.

[251.]

Rese- och
traktamentspenningar.

552

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

[252.]

Extra''

utgifter.

[253.]

Kommittéer
och utredningar
genom
sakkunniga.

[254.]

Skrivmaterialier

och expenser,
ved m. m.

4. Extra utgifter. Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter, nu 75,000 kronor, med halva
beloppet eller 37,500 kronor.

5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Jag

hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
nu 450,000 kronor, med halva beloppet eller 225,000
kronor.

6. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. finnes i riksstaten under åttonde
huvudtiteln på ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag, vilket för år
1922 utgår med 314,000 kronor.

Enligt av riksdagen lämnat medgivande får av ifrågavarande
anslag ett visst maximibelopp användas till bestridande av de
ecklesiastika konsistoriernas utgifter av här ifrågavarande slag. Detta
maximibelopp, som i 1921 ars riksstat var upptaget till 26,000 kronor,
utgår för år 1922 med ett till 33,000 kronor förhöjt belopp. I samband
med beslutet om sagda förhöjning förklarade riksdagen hinder
icke möta för Kungl. Maj:t att till täckande av brister i domkapitlens
stater för åren 1920 och 1921 utöver det belopp av högst

26,000 kronor, som enligt beslut av 1920 års riksdag finge från
ifrågavarande anslag utgå till domkapitlens eypeditioner, från anslaget
anvisa ytterligare högst 4,000 kronor.

Av förberörda till domkapitlens förfogande för ar 1921 stående belopp
å 26,000 kronor anvisades för de särskilda konsistoriernas behov
genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1920 tillhopa 22,720 kronor.
Av återstående beloppet, 3,280 kronor, samt omförmälda till förfogande
för år 1921 ställda ytterligare 4,000 kronor hava till täckande av brister
i vissa domkapitels expeditionskassor disponerats tillhopa 6,905 kronor
ävensom till gäldande av tilläggsavgift för hyra och uppvärmning
av domkapitlets i Visby expeditionslokal för tiden 1 oktober 31
december 1921 375 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

553

Beträffande do för år 1922 för domkapitlens behov disponibla [254.|
medlen, 88,000 kronor, har Kungl. Maj:t genom beslut don 22 juni
■1921 till de särskilda konsistoriernas förfogande för sagda år stållt
ett sammanlagt belopp av 29,235 kronor, varefter genom särskilda
beslut till täckande av brister i vissa domkapitels expensanslag anvisats
tillhopa 2,194 kronor 60 öre av samma medel. Vidare har
till gäldande av tilläggsavgift för hyra och uppvärmning av domkapitlets
i Visby expeditionslokal för år 1922 anvisats ett belopp av

1,500 kronor. Av förenämnda belopp å 33,000 kronor återstår sålunda
odisponerat ett belopp av 70 kronor 40 öre.

Utöver de belopp, som enligt vad förut nämnts, anvisats till
täckande av brister i vissa domkapitels expensanslag, erfordras,
enligt vad hittills inkomna anmälningar utvisa, för täckande av
bristen av ifrågavarande slag ytterligare anslag till ett sammanlagt
belopp av 12,483 kronor 32 öre. Härav belöpa på domkapitlet i
Härnösand 5,255 kronor 73 öre, på domkapitlet i Luleå 6,394 kronor
46 öre och på Stockholms stads konsistorium 833 kronor 13 öre.

I fråga om sättet för täckande av ifrågavarande brister har
statskontoret i den 10 december 1921 avgivet utlåtande anfört:

Att hos riksdagen äska särskilt anslag å tilläggsstat för år 1922 synes mindre
tilltalande, utan lärer saken enklast kunna ordnas så, att i likhet med vad för år
1921 ägt rum riksdagens medgivande utverkas till att av skrivmateriellanslaget
för år 1922 ett visst belopp utöver det redan anvisade får användas för konsistoriernas
expeditioner. Då för täckande av nu ifrågavarande brister erfordras över
12,400 kronor och det icke är uteslutet att i trots av fallande priser nya brister
för år 1921 kunna komma att yppa sig, lärer detta belopp icke böra sättas lägre
än till 15,000 kronor.

Det av statskontoret föreslagna belopp å 15,000 kronor, som
skulle ställas till förfogande för täckande av brister i domkapitlens
expensanslag, anser jag icke för högt tilltaget. Sedan nu anmälda
behov blivit tillgodosedda, skulle cirka 2,500 kronor återstå för mötande
av eventuella ytterligare behov. Beträffande dessas storlek kan
för närvarande icke lämnas närmare uppgift, men jag vill dock
nämna, att domkapitlet i Uppsala meddelat, att en betydande brist
kommer att uppstå i domkapitlets expeditionskassa för år 1921 samt
att även 1922 års anslag torde komma att bliva otillräckligt. Även *
från domkapitlet i Västerås kan förväntas framställning om täckande
av brist i dess expeditionskassa för år 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

554

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

[254.] Jag övergår härefter till frågan om med vilket belopp förslags anslaget

till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. och därifrån
till domkapitlens expeditioner utgående maximibelopp böra upptagas
för tiden 1 januari—30 juni 1923.

För år 1922 är ifrågavarande förslagsanslag, såsom redan nämnts,
uppfört med 314,000 kronor. För förra halvåret 1923 torde hälften
av sagda belopp eller 157,000 kronor kunna antagas bliva till fyllest.

Vidkommande domkapitlens behov av anslag till expenser m. m.
för halvårsperioden i fråga hava domkapitlen i sina nu föreliggande
framställningar, vilka i allmänhet avse hela år 1923, äskat anslag
till ett sammanlagt belopp av 30,065 kronor. Detta innebär en
ökning med 830 kronor av vad som genom Kungl. Maj:ts beslut den
22 juni 1921 anvisats för år 1922. Vidare har domkapitlet i Visby
till gäldande av tilläggsavgift för hyra och uppvärmning av sin expeditionslokal
för år 1923 begärt ett anslag av 1,500 kronor. I
likhet med vad som beträffande motsvarande utgift för tiden 1
oktober 1921—31 december 1922 äger rum, synes ^ämnda belopp
böra bestridas av anslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. Domkapitlens behov av anslag för hela år 1923 skulle
alltså uppgå till sammanlagt 31,565 kronor, därav proportionsvis
skulle för tiden 1 januari—30 juni 1923 belöpa 15,782 kronor 50 öre.
Visserligen är det sannolikt, att ytterligare anspråk på anslaget till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m. komma att framställas av
konsistorierna, men med hänsyn till de fallande priserna anser jag
likväl, att för tiden 1 januari—30 juni 1923 icke behöver beräknas mer
än hälften av det belopp å högst 33,000 kronor som för år 1922 står
till domkapitlens förfogande, eller sålunda högst 16,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m., nu 314,000
kronor (därav till domkapitlens expeditioner högst

33,000 kronor) med halva beloppet eller 157,000
kronor (därav till domkapitlens expeditioner högst

16,500 kronor);

dels ock förklara hinder icke möta för Kungl.

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

555

Maj:t att till täckande av brister i domkapitlens
stater, utöver det belopp av högst 33,000 kronor,
som enligt beslut av 1921 års riksdag må från
ifrågavarande anslag under år 1922 utgå till domkapitlens
expeditioner, från anslaget anvisa ytterligare
högst 15,000 kronor.

7. Tryckningskostnader. I riksstaten finnes under åttonde
huvudtiteln på ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag till tryckningskostnader,
vilket för år 1922 är upptaget till 84,203 kronor.

Av ifrågavarande anslag får enligt riksdagens medgivande visst
maximibelopp användas till bestridande av de ecklesiastika konsistoriernas
tryckningskostnader. För år 1922 utgör detta belopp 9,000
kronor.

Av de sålunda till konsistoriernas förfogande stående medlen
hava genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1921 för de särskilda
konsistoriernas behov för år 1922 anvisats tillhopa 7,930 kronor.
Vidare hava till täckande av brister i vissa domkapitels anslag till
tryckningskostnader anvisats sammanlagt 1,033 kronor 26 öre. Av
de för domkapitlen för år 1922 avsedda medlen finnes alltså odisponerat
ett belopp av 36 kronor 74 öre. Att gälda återstår emellertid
en vid 1920 års slut i domkapitlets i Västerås expeditionskassa
förefintlig brist å 520 kronor 57 öre.

För täckande av denna brist och för mötande av eventuella
andra brister i domkapitlens tryckningsanslag för år 1921 har statskontoret
i yttrande den 10 december 1921 föreslagit, att riksdagens
medgivande måtte utverkas till att ytterligare ett belopp av 1,000
kronor må av 1922 års anslag disponeras för domkapitlens räkning.

Jag.ansluter mig till detta statskontorets förslag.

Vad vidare angår domkapitlens behov av anslag till tryckningskostnader
för tiden 1 januari—30 juni 1923 hava domkapitlen i sina
framställningar, vilka i allmänhet avse hela år 1923, äskat tillhopa
7,650 kronor. Av sagda belopp, vilket med 280 kronor understiger
vad som genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1921 anvisats för
år 1922, skulle alltså på förra halvåret 1923 belöpa 3,825 kronor.
För tillgodoseende av de ytterligare anspråk, som kunna komma att
ställas på anslaget, är en höjning av sistnämnda belopp erforderlig.
Jag vill dock ej föreslå, att för ändamålet äskas mer än 4,500 kronor,
d. v. s. hälften av det för år 1922 beviljade anslagsbeloppet.

[255.J

Trycknings

kostnader

Departe mentschefen -

556

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

[256.]

Till fyllig löneförbättring

för viss personal
inom den
civila statsförvaltningen.

Vidkommande det belopp, varmed förslagsanslaget till tryckningskostnader
bör upptagas i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923, torde detsamma kunna sättas till ungefär hälften av 1922 års
anslag, 84,203 kronor, eller till cirka 42,100 kronor, vilket belopp
emellertid för jämnande av huvudtitelns slutsumma torde höjas till
42,169 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag. det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni
1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
tryckningskostnader, nu 84,203 kronor (därav till
domkapitlens expeditioner högst 9,000 kronor),
mod 42,169 kronor (därav till domkapitlens expeditioner
högst 4,500 kronor);

dels ock förklara hinder icke möta för Kung!.
Maj:t att till täckande av brister i domkapitlens
stater, utöver det belopp av högst 9,000 kronor,
som enligt beslut av 1921 års riksdag må från
ifrågavarande anslag under år 1922 utgå till domkapitlens
expeditioner, från anslaget anvisa ytterligare
högst 1,000 kronor.

8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen. Då jag i annat sammanhang torde få
angiva min ståndpunkt beträffande omfattningen av den tillfälliga
löneförbättring, som må tillkomma befattningshavare i vissa under
åttonde huvudtiteln hörande verk och inrättningar, får jag, med
åberopande av vad chefen för finansdepartementet förut denna dag
till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört i fråga om beredande
av tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen, hemställa, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå
riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, för beredande av
tillfällig löneförbättring under förra halvåret 1923
för viss personal inom den civila statsförvaltningen
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
under åttonde huvudtiteln beräkna såsom förslagsanslag
ett belopp av 805,000 kronor.

1922. Åttonde huvudtiteln: Diverse.

557

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet förut denna
dag till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört i fråga om
beredande av dyrtidstillägg under förra halvåret 1923 åt befattningshavare
i statens tjänst, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående dyrtidstillägg
under förra halvåret 1923 åt befattningshavare
i statens tjänst på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 under åttonde huvudtiteln
beräkna såsom förslagsanslag ett belopp av 4,250,000
kronor.

10. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet
förut denna dag till statsrådsprotokollet över finansärenden
anfört i fråga om dyrtidstillägg under förra halvåret 1923
åt befattningshavare av olika slag, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan varda riksdagen förelagd, för beredande av
dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
läroanstalter på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 under åttonde huvudtiteln beräkna såsom
förslagsanslag ett belopp av 16,000,000 kronor.

Åttonde huvudtitelns ordinarie anslag uppgå för år 1922
till...................................... kronor 75,805,550: —

Vid bifall till de av mig här ovan framställda
förslagen komma åttonde huvudtitelns
ordinarie anslag för tiden 1 januari—30 juni

1923 att uppgå till....................... » 41,213,002:-—

Beträffande anledningen till att sistnämnda
belopp överstiger hälften av summan utav de
ordinarie anslagen för år 1922 under denna
huvudtitel, får jag hänvisa till vad jag under
vederbörande punkter här ovan anfört.

[257.1

Dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
i
statens tjänst.

1258.]

Dyrtidstillägg
åt
lärare vid
vissa statsunderstödda

undervisnings

anstalter.

558

1922. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.

[258.] Summan av de extra anslagen, som för

år 1922 utgör................... . .’....... kronor 11,905,650: —

kommer vid bifall till de av mig nu framlagda
förslagen att för tiden 1 januari—30
juni 1923 uppgå till...................... » 27,096,498: —

Huvudtitelns slutsumma, som för år 1922

belöper sig till........................... » 87,711,200: —

skulle, under förutsättning av bifall till mitt
förslag för tiden 1 januari—30 juni 1923 komma

att uppgå till............................ » 68,309,500: —

I vad föredragande departementschefen hemställt
beträffande anslagen under åttonde huvudtiteln
instämma statsrådets övriga ledamöter; och
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla vad sålunda
blivit av statsrådet tillstyrkt samt tillika, enligt
statsrådets hemställan, förordna, att utdrag av detta
protokoll skall överlämnas till finansdepartementet
till ledning vid avfattande av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behov.

Ur protokollet:

K. Egerström.

Punkt

559

Innehåll:

Ecklesiastikdepartementet.

A. Departementet.

1. Departementschefen.............

2. Depaitementets avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli, förslagsanslag...........

3. Extra föredi agande m. m., förslagsanslag,

höget.....................

Säger för departementet

B. Arkiv, bibliotek och museer.
Arkiv.

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

12,000

150,100

162,100

Extra

anslag

Kronor

12,000

3 4
3 4

3 5

4 6
4 6

Riksarkivet:

1. Riksarkivet, förslagsanslag . . 81,500

(1.) Inköp av arkivalier och tryckta

arbeten för riksarkivet, reservationsanslag
...... 1,000

2. Avlöningar åt icke-ordinarie befattnings

havare i riksarkivet m. in., förslagsanslag,
högst................

(2.) Fortsatt utgivande av sådana handlingar,
som äro av vikt för fäderneslandets

historia, reservationsanslag........

(2.) Registrering av vissa rättshistoriska källor,

förslagsanslag, högst............

Landsarkiven:

3. Bestämt anslag......... 19,703

(3.) Reserva tionsanslag:

Inköp av arkivalier
och tryckta arbeten
för landsarkivet i

Vadstena...... 125

Inköp av arkivalier
och tryckta arbeten ''
för landsarkivet i
Uppsala....... 125

82,500

2,000

3,000

900

560

Sida	Punkt
5	.7
12	8
12	9
18	10
18	10
18	10
20	11
21	12
21	13
24	14
	* I

10.

11.

125

550

Inköp av arki valier och
tryckta arbeten för
landsarkivet i Göteborg.
.........

Inköp av arkivalier och
tryckta arbeten för
landsarkivet i Lund
Inköp av arkivalier och
tryckta arbeten för
arkivdepån i Visby

Amanuenser m. m. vid landsarkiven, förslagsanslag,
högst..............

Bibliotek.

Kungl. biblioteket:

Kungl. Biblioteket,
förslagsanslag ■ . .

Gäldande av skulder
å kungl. bibliotekets
konton för böckers
inköp och inbind -

107,850

	högst........	20,000
7.	Bokinköp och bok-bindning för kungl. biblioteket, reserva-
	tionsanslaq.....	10,000
(7.)	Katalogiseringsarbeten inom kunel. biblio-teket, förslagsan-
	slag, högst.....	12,600
(7.)	Sveriges officiella biblioteks gemen-samma accessions-katalogs 37:e årgång, omfattande år 1922,
	förslagsanslag, högst	3,000
8.	Ändringsarbeten i kungl. bibliotekets byggnad, reserva-
	Honsanslag.....	*240,000
9.	Arvodesökning åt bibliotekarien	vid stifts-
	och läroverksbiblioteket i	Linköping

m. in., förslagsanslag, högst........

Pedagogiska biblioteket, förslagsanslag,

högst..........1............

Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen
av S:te Geneviévebiblioteket i
Paris, förslagsanslag, högst........

Ordinarie

anslag

Kronor

20,253

107,850

Extra

anslag

Kronor

5,950

285,600

1,300

5,550

750

Ordinarie

anslag

Kronor

102,758

107,850

Extra

anslag

Kronor

11,850

293,200

* Beräknat belopp.

5til

1 Sida	\| Punkt
25	15
25	15
26	16
26	16
26	16
27	17
29	18
32	19
33	20
33	20

Museer.

Nationalmuseet.

Museet:

12. Förslagsanslag ....

(12.) Beservationsanslag:

Målnings- och skulptursamlingarnas

ökande ......

Inlösen av levande
svenska konstnärers
arbeten . . .

Handtecknings- och
gravyrsamlingarnas
ökande ....

Samlingarnas vård
och underhåll
samt expenser. .

Ökande av samlingen
av konsthantverk
.......

Boksamlingen . . .

Utländska studieresor
.......

13. Försäkring och trans port

av konstföremål,
reservationsanslag . .

(13.) Konservering av handtecknings-
och gravyrsamlingar
inom museet,
reservationsanslag

(13.) Juridiskt och administrativt
biträde hos museet,
förslagsanslag,
högst..........

14. Kostnaden för national -

musei telefoner . . ._

Livrustkammaren:

15. Till underhåll och vård av liv rustkammarens

samlingar m. m.,
förslagsanslag, högst.......

16. Tillfällig löneförbättring för viss

personal vid livrustkammaren,
förslagsanslag, högst......

75,550

15,000

3,750

5,500

5,000

1,500

1,250

2,500

350

9,925

“1,000

17.

(17.)

Na turhistoriska riksmuseet.

Museet:

Bestämt anslag . . . 99,056
Beservationsanslag . . 22,400

Ordinarie

anslag

Kronor

122,800

Extra

anslag

Kronor

4,100

Ordinarie

anslag

Kronor

10,925

Extra

anslag

Kronor

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

562

w	5* B				Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
5				anslag	anslag	anslag	anslag
	r*-				Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
33	21	18.	Personligt arvodestill-
	21		lägg åt assistenten G. A. H. Dahlstedt, förslagsanslag, högst	250
33	(18.)	Tillfällig avlöningsför-
33	21		bättring åt tre pre-paratorer, förslags-anslaq, högst....	750
(18.)	Skåp och lådor för
33	21		entomologiska av-delningen, reserva-tionsanslag .....	5,000
(18.)	Herbarieskåp m. m.
33	21		för paleobotaniska och arkegoniatav-delningen, reserva-tionsanslag .....	8,000
(18.)	Arbetsbiträde vid etno-
		grafiska avdelnin-gen, förslagsanslag, högst........	1,000	121,456	15,000


			Nordiska museet.
35	22	19.	Museet, förslagsanslag, högst .	63,275
36	23	20.	Tillfällig löneförbättring åt viss
			nordiska museets personal, förslagsanslag, högst.....	*6,863		70,138
36	23	(20.)	Dyrtidstillägg åt viss nordiska museets och
		li vrustkammarens personal, förslagsanslag		*45,000
			Kulturhistoriska museet i Lund.
37	24	21.	Kulturhistoriska museet i Lund, förslags-
			anslag, högst............			15,000
			Norrlands kulturhistoriska museum
			i Härnösand.
39	25	22.	Amanuens vid lapska avdelningen, förslags-
						2,500

			Musikhistoriska museet.
39	26	23.	Musikhistoriska museet, förslagsanslag,				''
						2,500

			Svenska skolmuseet.
40	27	24.	Svenska skolmuseet, förslagsanslag, högst	1	4,750	244,256	\| 169,913
			Säger för arkiv, bibliotek, och	museer	1......	1......	454,859\| 474,963

* Beräknat belopp.

563

	►d		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
SI	P tf		anslag	anslag	anslag	anslag
	rf	4	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		C. Kyrkliga ändamål.
		Kleresistaten.
44	28	1. Kleresistaten, förslåqsanslaq..........	20,000
44	29	2. Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ända-
		mål, förslagsanslaq.............	2,000
44	30	3. Ersättning för prästerskapets tionde, för-
		slagsanslag..................	4,294,400
49	31	4. Ersättning för vissa prästerskapet tilldelade
		statsanslag..................	—
50	32	5. Ersättning åt vissa församlingar till följd
		av lindring i främmande trosbekännares
		skattskyldighet, förslagsanslag......	25,000
51	33	6. Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i
		Köpenhamn..................	3,000
51	34	7. Stipendier för utbildande vid universitet av
		präster, förtrogna med finska språket,
		förslagsanslaq, högst............		2,250
52	—	8. Resestipendier åt prästmän..........		- ''
52	35	9. Svenska sjömanspräster i vissa utländska
		hamnstäder, förslagsanslag, högst ....		20,750
53	36	10. Dyrtidstillägg åt svenska sjömanspräster i
		vissa utländska hamnstäder, förslagsan-
		slag......................		*11,000
55	37	11. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i
		Berlin, förslagsanslag, högst........		3,000
55	38	12. Utredning rörande ecklesiastika boställen,
		förslagsanslag.................		9,850
59	39	13. Svensk kyrka i Kristiania, reservationsanslag		50,000	4,344,400	96,850
		Domkapitlens expeditioner.
62	40	14. Domkapitlens expeditioner..........	45,675
62	41	15. Ökade arbetskrafter vid domkapitlens expe-
		ditioner, förslagsanslag, högst.......		14,395
73	42	16. Provisorisk lönereglering för tjänstemän vid
		de ecklesiastika konsistorierna, förslags-
		anslag.....................		21,000	45,675	35,395
		Kyrkors underhåll m. m.
75	43	17. Kyrkors underhåll:
		Bestämt anslag........... 1,028
		Förslagsanslag:
		Ersättningar............ 25,000	26,028
76	44	18. Svenska kyrkan i Paris............	2,060		28,088
		Säger för kyrkliga ändamål	......\|......t 4,418,163	132,245

Beräknat belopp.

564

Sida	i rr
77	45
77	46
78	47
79	48
81	49
81	49
82	50
84	51
84	51
86	52
93	53

Ordinarie

anslag

Kronor

D. Akademier.

Svenska akademien.

1. Akademien....................

Vetenskapsakademien.

2. Akademien....................

3. Internationella jordmätningen, förslagsan slag,

högst...................

4. Katalog över svensk naturvetenskaplig litte ratur,

förslagsanslag, högst.........

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademien:

5. Förslagsanslag............47,350

(5.) Reservationsanslag:

Underhåll och förökande
av de under akademiens
inseende ställda samlingar
.......... 9,000

Tryckningskostnader samt
utgivande av planschverk
över fornsaker och
andra märkvärdiga föremål
i statens historiska
museum m. m.. . 12,000
Rese- och transportkost
nader, fomlämningars
vård, lyshållning m. m. 3,500
Underhåll och fortsättning
av inredningen i
statens historiska museum
och myntkabinettet
.......... 1,000

Undersökning och beskrivning
av fäderneslandets
fornlämningar m. m. . 3,000
Visby ruiners vård och
underhåll........ 1,000 29,500

(7.)

Avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag, högst.....

Resekostnader för fornminnesvården m. m.,

reservationsanslag...............

Restaurering av Värnhems klosterkyrka,

reservationsanslag...............

Konservering av vissa kyrkoruiner och ödekyrkor,
reservationsanslag..........

5,980

76,850

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

1,424

1,250

8,000

9.000

11,000

6.000

4,125

5,980

76,850

Extra

anslag

Kronor

2,674

34,000

	►u		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
Hl	3		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		Akademien för de fria kona ter na.
90	54	10. Akademien:
		Bestämt anslag............. 39,765 Reservationsanslag ......... 23,795	63,560
104	55	11. Belysning, undervisningsmateriel m. m. för
	56	akademien, förslagsanslag, högst.....		8,880
108	12. Skolan för dekorativ konst, förslagsanslag,
		högst......................		8,600	63,560	17,480
		Musikaliska akademien.
109	57	13. Akademien:
		Bestämt anslag...........40j968 Reservationsanslag......... 25,000	65,968
109	58	14. Biträdande lärare m. m., förslagsanslag,
	58	högst......................		2,500
109			900
58
109	(14.) Expenser m. m., förslagsanslag, högst . . .		5,000	65,968	8,400
		Nobelstiftelsen.
no	59	15. Svenska akademiens Nobelbibliotek, reser-
		vationsanslag.................				10,000
		De kungl. teatrarna.
no	60	16. Kungl. operan..................			75,000
		Säger för akademier m. m.			291,483	! 72,554
		E. Universiteten, den medicinska
		undervisningen m. m.
		Universitetskansler sexpeditionen.
in	61	1. Expeditionen, förslagsanslag.........			11,650
		Uppsala universitet.
in	62	2. Universitetet:
		Bestämt anslag........... 527,174 Förslagsanslag:
in	62	(2.) Avlöningsfyllnad åt pro-
		fessorn i växtbiologi . 500
in	62	(2.) Arvoden åt vikarierande
		akademiska lärare . . . 2,500 3.000	530,174

566

	>-d			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
a,	£ 5,			anslag	anslag	anslag	anslag
				Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
112	63	3.	Akademiska sjukhuset förslagsanslag ....	55,000
112	64	4.	Sjukvård åt fattiga sjuka från ort utom Uppsala län, förslagsanslag, högst .... Institutet för rasbiologi:		7,500
117	65	5.	Avlöning åt en chef för institutet ....	3,750			*
118	66	6.	Institutets verksamhet, reservationsanslag	30,000
120	67	7.	Lärararvoden in. m., förslagsanslag, högst.		28,205
123	68	8.	Materiel för vissa institutioner m. m., re-
			servationsanslag................		20,795
125	69	9.	Ersättning åt vissa befattningshavare inom
			teologiska fakulteten för mistad prebende-inkomst, förslaqsanslag, högst.......		385
140	70	10.	Pedagogiska seminariet, reservationsanslag.		8,500
143	71	11.	Uppvärmning av det s. k. Gustavianum, re-
			servationsanslag................		1,750
144	72	12.	Materiel m. m. för universitetsbiblioteket,
	72		reservationsanslag...............		22,250
144	(12.)	Uppvärmning och belysning m. m. vid uni-
			versitetetsbiblioteket, förslagsanslag, högst		3,650	588,924	123,035
			Lunds universitet.
155	73	13.	Universitetet:
	Bestämt anslag............ 459,290 Förslagsanslag............. 2,500	461,790

155	74	14.	Lärararvoden m. m., förslagsanslag, högst.	35,100
159	75	15.	Materiel för vissa institutioner m. m., re
			servationsanslag................		27,800
160	76	16.	Ersättning ttll vissa befattningshavare inom
			teologiska fakulteten för mistad prebende-inkomst, förslagsanslag, högst.......		11,725
160	76	(16.)	Ytterligare lönefyllnad åt den teologie pro-
	77		fessor, vilken såsom prebende innehar Husie pastorat, förslagsanslag, högst . . .		550
162	17.	Professur i psykiatri..............
170	78	18.	Förbättrande av utrustningen för fysiska in-
	79		stitutionen, reservationsanslag.......		15,000
171	19.	Disposition av arvodet till en ritmästare . .			461,790	90,175
		Karolinska mediko-lcirurgiska institutet.
175	80	20.	Institutet:
			Bestämt anslag........... 156,343 Reservationsanslag......... 34,800 Förslagsanslag:
175	80	(20.)	Arvoden åt vikarierande
			akademiska lärare .... 1,000
175	80	(20.)	Ersättning åt vikarier för
			kamreraren m. fl..... 300 1.300	192,443

567

	►d		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
a.	B		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
177	81	21. Lärararvoden m. m., för slaf/samlag, högst .		22,175
180	82	22. Materiel för vissa institutioner m. in., re-
		scrvationsanslaq................		4,500
181	83	23. Vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-
		anatomiskt laboratorium, förslagsanslag,
		högst......................		2,000
183	84	24. Dagavgifter vid pediatrisk klinik å allmänna
		barnhuset i Stockholm, förslagsanslag,
		högst......................		15,000
183	84	(24.) Poliklinik för barnsjukdomar, förslagsanslag,
		högst......................		3,378
187	85	25. Bokinköp och bokbindning för biblioteket,
		förslagsanslag, högst............		4,000	192,443	51,053
		TandläJcar institutet.
192	86	26. Institutet, förslagsanslag, högst.......	16,425
192	87	27. Assistent i tandkirurgi, förslagsanslag, högst		450
192	87	(27.) Assistent å tandprotéslaboratoriet, förslags-
		anslag, högst.................		600
192	87	(27.) Assistent å tandfyllningslaboratoriet, för-
		slagsanslag, högst..............		450
193	88	28. Inredning och utrustning för tandläkarin-
		stitutet, reservationsanslag.........		* 100,000	16,425	101,500
		Sercifimerlasar ettet.
194	89	29. Understöd och ersättningar..........	60,000
		Inrättningen för sjukas behandling med elek-
		tricitet .....................	375		60,375
		Gemensamma universitetsändamål.
195	90	30. Klinisk undervisning i epidemiologi åt me-
		dicine kandidater, förslagsanslag, högst .		4,700
195	91	31. Utgivande i tryck av anteckningar efter ju-
		ridiska föreläsningar vid rikets universi-
		tet, reservationsanslag............		5,000
197	—	32. Tryckning av doktorsavhandlingar......		—
197	92	33. Kurser i skyddskoppympning, reservations-
		anslag .....................		500
198	93	34. Ersättning åt vissa opponenter vid disputa-
		tioner, förslagsanslag, högst........		1,250
198	—	35. Resestipendier åt lärare vid universiteteten
		och karolinska institutet..........		—		11,450
		Farmaceutisk institutet.
199	94				32,950
199	95	37. Nya lokaler för institutet, reservationsanslag			150,000

Beräknat belopp.

568

\| Sida	Punkt
216	96
216	96
234	97
234	97
237	98
238	99
240	100
241	101
250	102
252	103
25 A	104
254	104
254	104
254	104
259	105
261	106
261	107

Allmänna barnbördshuset i Stockholm.

38. Allmänna barnbördshuset i Stockholm . . .
(38.) Verksamheten vid allmänna barnbördshuset
i Stockholm, förslagsanslag, högst.....

Säger för universiteten, den medicinska undervisningen
m. m...................

F. Tekniska högskolan m. m.

Tekniska högskolan.

Högskolan:

Bestämt anslag.......... 181,675

Reservationsanslag....... 30,625

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

12,427

(1). Arvoden åt professorsvikarier, förslag sanslag
.......................

2. Arvoden till speciallärare, förslagsanslag,

högst...................... •

3. Tillfälliga lärarbiträden och assistenter, för slagsanslag,

högst..........• • •

4. Vissa fyllnadsarvoden och avlöning åt viss

vaktbetjäning m. m., förslagsanslag, högst

5. Samlingar och laborationer, reservationsan slag

.......................

6. Bränsle, lyshållning m. m., förslagsanslag,

högst . ... ''..............• • ''

7. Högskolans fortsatta utbyggande, reserva tionsanslag -

Chalmers tekniska institut.

Institutet:

Bestämt anslag.......... 81,892

Reservationsanslag....... 11,775

(8.) Uppvärmning m. m., förslagsanslag, högst.
(8.) Bibliotek in. in., förslagsanslag, högst . . .
(8.) Kesestipendier åt lärare vid institutet . ■ •
9 Nybyggnader för kemiska och fysiska institutionerna,
reservationsanslag.......

Säger för tekniska högskolan m.m.

G. Skolöverstyrelsen.

1. Skolöverstyrelsen, förslagsanslag.......

2. Övergångsstat..................

212,300

1,500

13,725

19,250

11,345

82,500

75,000

''100,000

1,376,984

Extra

anslag

Kronor

33,458

560,671

93,667

15,000

8,000

>300,000

213,800

93,667

301,820

323,000

307,467

280,200

950

624,820

Beräknat belopp.

	y		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
£	0 &		anslag	anslag	anslag	anslag
	IT*-		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
263	108	3. Ökade arbetskrafter, förslagsanslag, högst. .				10,000
264	109	4. Byggnadssakkunnigt biträde, för slags anslag,
		högst......................				2,400
264	no	5. Inspektion och sakkunniga biträden, f örslags-
		anslag, högst.................				14,(XX)
265	in	6. Extra expeditionsvakt, förslagsanslag, högst				900
265	112	7. Förhyrande av ämbetslokal åt sköldversty-
		relsen, förslagsanslag, högst........				32,890
		Säger för skolöverstyrelsen			281,150	60,190
		H. Allmänna läroverken m. m.
		Högre lärinneseminariet.
269	113	1. Högre lärarinneseminariet...........	60,175
270	114	2. Stipendier, lokalhyra in. in., förslagsanslag,
		högst......................		28,655
281	115	3. Timlärare och vikarier, förslagsanslag, högst		10,500
282	116	4. Tillfällig löneförbättring för vaktmästaren
		samt eldaren, förslagsanslag, högst ....		325	60,175	39,-180
		Allmänna läroverken.
283	117	5. Ombildning av vissa ämneslärarinnnebefatt-
		ningar vid statens samskolor till adjunkts-
		tjänster.....................
284	118	6. Allmänna läroverken, reservationsanslag . .	3,918,789
286	119	7. Extra och vikarierande ämneslärare vid de
		allmänna läroverken, förslagsanslag, högst		278,000
294	120	8. Understöd åt extra ordinarie lärare vid de
		allmänna läroverken under förfall på grund
		av sjukdom, förslagsanslag.........	2,500
295	121	9. Extra arvoden åt teckningslärare vid de all-
		manna läroverken, förslagsanslag, högst .		36,300
296	122	10. Extra arvoden åt gymnastiklärare vid de all -
		männa läroverken, förslagsanslag, högst.		6,800
297	123	11. Extra arvoden åt musiklärare vid de all-
		männa läroverken, förslagsanslag, högst.		1,600
298	124	12. Undervisning i slöjd vid de allmänna läro -
		verken, förslagsanslag............	23,000
299	125	13. Vissa kostnader för slöjdundervisning vid
		de allmänna läroverken, förslagsanslag,
		högst.....................		1,500
299	126	14. Extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt hand-
		arbete vid statens samskolor, förslagsan-
		slag, högst...................		1,800

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt.

570

'' 00			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
Oi	p		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
300	127	15. Arvoden åt skolläkare färslag sänglag . . .		56,000
301	128	16. Provårskurser i Göteborg för blivande lärare
		vid de allmänna läroverken, förslagsan-
		slag, högst...................		6,840
309	—	17. Utbildningskurser för lärare vid de allmänna
		läroverken m. fl. läroanstalter.......		—
309	129	18. Undervisning genom infödda lärare i tyska
		och engelska vid de allmänna läroverken
		m. fl. läroanstalter, förslagsanslag, högst.		1,500
313	130	19. Bidrag till biblioteks- och materielkassorna
		vid de allmänna läroverken m. m., reser-
		vationsanslag.................		20,000
324	—	20. Ökade medel till resestipendier åt lärare vid
		de allmänna läroverken ...........		—	3,944,289	410,340
		Kommunala mellanskolor.
324	131	21. Understöd åt kommunala mellanskolor, för-
		slagsanslag...................
327	132	22. Undervisning i manlig och kvinnlig slöjd
		samt handarbete vid kommunala mellan-	599,600
		skolor, förslagsanslag............
329	133	23. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
		vid kommunala mellanskolor, förslags-	5,000
		anslag.....................		—
330	—	24. Resestipendier åt lärarpersonalen vid kom-
		munala mellanskolor ............		65,000	604,600	65,000
		Privatlär overken.
		Privatläroverk:
330	134	25. Gemensamt reservationsanslag:
		Enskilda mellanskolor....... 10,000
		Högre flickskolor.......... 235,000
		Högre goss- och samskolor .... 116,250
		Enskilda lärarinneseminarier . . . 14,250	375,500
331	135	26. Extra understöd åt vissa privatläroverk,
		reservationsanslag...............		75,000
333	136	27. Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
		enskilda läroanstalter, förslagsanslag . . .	148,000
334	137	28. Bidrag till de statsunderstödda enskilda läro-
		anstalternas vikariatskassa, förslagsanslag	9,500
334	138	29. Tillfällig löneförbättring åt lärare och lära-
		rinnor vid de statsunderstödda privatläro-
		verken, förslagsanslag............		1,055,600

571

CO	y			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
E &	p 7?			anslag	anslag	anslag	anslag
				Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
338	139	30.	Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
			förslagsanslag, högst.............		52,800
340	140
31.	Understöd till utbildningskurser för lärarin-
			nor i hushållsgöromål, förslagsanslag, högst......................		10,000
341	141	32.	Understöd till vissa anstalter för utbildande
			av lärarinnor i handarbete, förslagsanslag, högst......................		15,500
346	142	33.	Dyrtidstillägg åt vissa lärarinnor vid facksko-
348			lan för huslig ekonomi i Uppsala samt vid tre läroanstalter för utbildande av lära-rinnor i handarbete, förslagsanslag ....		1 17,000
—	34.	Resestipendier åt lärarpersonalen vid en-
			skilda läroanstalter..............		_
348	—	35.	Resestipendier och studieunderstöd åt vissa
			föreståndarinnor och lärarinnor i hushålls-göromål ....................			533,000	1,225,900

			Säger för allmänna läroverken m. m.			5,142,064	1,740,720
			I. Folkundervisningen. Anstalter för lärarutbildning.			-
		F olkskoleseminarier:
349	143		Gemensamt reservationsanslag:
1.	Nya ordinarie
354	144		tjänster (ökat anslag) ....	_
2.	Nya omkostnads-
360	145		stater för dub-belseminarier-na i Karlstad och Luleå (ökat anslag).....
3.	Stipendier för ele-
			ver vid folk- skolesemina- rier...... 99,113
361	146	4.	Folkskolesemina-
			riema..... 931,460 1.030.573
361 363	147 148	5.	Höjda stipendier åt ele-ver vid folkskolesemi-narierna, förslagsan-slag, högst....... 62.500
6.	Hyresersättning till rek-
			torerna vid vissa folk-skoleseminarier, för-slagsanslag, högst. . . 5,700

1 Beräknat belopp.

572

					Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
SI	c 3				anslag	anslag	anslag	anslag
	ef				Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
363	149	7.	Hyresbidrag till lärare vid
			folkskoleseminariema i Stockholm och Göte-borg, förslagsanslag .	6,000
364	150	8.	Studentkurser och paral-
			lellavdelningarvid vis-sa folkskoleseminarier m. m., reservationsan-slag ...........	200,860
372	151	9.	Förhyrande av vissa loka-
			ler för folkskolesemi-nariet i Göteborg m.m., reservationsanslag. . .	1.140
372	152	10.	Nybyggnad för folkskole-
			seminariet i Linkö-
			ping, reservationsan-slag ...........	150,000
374	153	11.	Inredning och möble-
			ring av den nya bygg-naden vid folkskole-
			seminariet i Karlstad, reservationsanslag. . .	100,000
377	154	12.	Anläggande av trädgård
			vid folkskolesemina-
			riet i Karlstad, reser-vationsanslag .....	5,000
379	155	13.	Inredning och möble-
			ring av folkskolesemi-nariets i Stockholm
			nya lokaler m. m., re-servationsanslag ....	49,000
382	—	13	a. Lärares vid folkskole-
			seminarierna studiebe-sök vid folkskolor . .	_
382	156	14.	Ateneums folkskolesemi-
			narium och Göteborgs kvinnliga folkskolese-minarium, förslagsan-slag, högst.......	15,000	1,030,573	595,200
			Småskoleseminarier:
383	157	15.	Statens småskolesemina-
			rier, reservationsanslag 66,780
390	158	16.	Verksamheten vid sta-
			tens småskolesemina-
			rier i Lycksele och Hagaström, reserva-tionsanslag .......	38,500
391	159	17.	Nybyggnader för små-
			skoleseminariet i Lyck-sele, reservationsanslag	245,000

Beräknat belopp.

57.H

396

397

399

401

160 18.

161

162

19.

20.

163 i 21.

22.

402

403

406

407

164

165

166

167

168

169

170

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

Understöd åt småskoleseminarier,
förslagsanslag
........... 190,500

Stipendier åt elever vid
sm&skoleseminarier,
reservationsanslag . . . 45,000
Tillfällig löneförbättring
för lärare vid småskoleseminarier,
inrättade
av landsting eller stad,
som ej deltager i landsting,
förslagsanslag . .
Understöd åt vissa enskilda
småskoleseminarier,
förslagsanslag,

högst..........

Fortbildningskurser:

Fortbildningskurser för
lärare vid egentliga
folkskolor och småskolor
..........

Resestipendier:

Resestipendier åt lärare
vid till folkundervisningen
hörande läroanstalter
........

11,250

6,000

Avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, för
slagsanslag.................

Tilläggsersättning för expenser åt folkskol
inspektörer, förslagsanslag, högst . . .

Resekostnadsersättning åt folkskolinspektö
rer, förslagsanslag............

Folkskolor.

Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor,
förslagsanslag............

Befrämjande av folkundervisningen bland
de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar,
förslagsanslag.........•.....

Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildnings ändamål,

förslagsanslag...........

Upphjälpande av folkskoleväsendet inom
vissa lappmarksförsamlingar i Västerbottens
och Norrbottens län:

Beredande av möjlighet till skolgång
genom inackordering i skolhem

Ordinarie

anslag

Kronor

302,280

173,450

160,000

21,500,000

150,000

92,500

Extra

anslag

Kronor

300,750

Ordinarie

anslag

Kronor

1,332,853

7,800

333,450

Extra

anslag

Kronor

895,950

7,800

574

	hj		Ordinarie	Extr a	Ordinarie	Extra
	5		anslag	anslag	anslag	anslag
	IT»-		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		eller enskilda hem för skolpliktiga
		barn av fattiga, avlägset boende
		föräldrar, förslagsanslag, högst . 62,500
407	171	31. Särskilt lönetillägg åt lärare i lapp-
		marksförsamlingar med icke finsk-
		talande befolkning samt i Över-
		Kalix församling, förslagsanslag . 23,500
407	172	32. Avlönande av föreståndarinna för
		skolhem eller arbetsstuga inom
		lappmarksförsamlingar med icke
		finsktalande befolkning samt i
		Över-Kalix församling, förslags-
		anslag................ 5,500
408	173	33. Skytteanska lappfolkskolan i Tärna,
		förslagsanslag............ 4,500	96,000
409	174	34. Upphjälpande av folkskoleväsendet inom
		Hotagens och Frostvikens församlingar,
		förslagsanslag, högst.............		1,500
411	175	35. Lärare åt vid vanföreanstalter och kustsana-
		torier intagna barn i skolåldern, förslags-
		anslag.....................		10,000
411	176	36. Anordnande av slöjd i folkskola, mindre
		folkskola eller särskild slöjdskola, förslags-
		anslag....................	—
411	177	37. Anordnande av undervisning i hushållsgöro-
		mål i egentlig folkskola, förslagsanslag .	—
411	178	38. Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor,
		reservationsanslag...............	30,000
412	179	39. Understödjande av folkskolebarns ferieresor,
		förslagsanslag.................	125,000		21,993,500	11,500
		Fortsättningsskolor.
420	180	40. Understöd för avlönande av lärare vid fort-
		sättningsskola, förslagsanslag .......	1,900,000
424	181	41. Arvodesförhöjning åt lärare vid fortsätt-
		ningsskola, förslagsanslag,.........		350,000
425	182	42. Utbildningskurser för lärare vid fortsätt-
		ningsskolor, reservationsanslag.......		150,000	1,900,000	500,000
		Högre folkskolor.
427	183	43. Understöd åt högre folkskolor, förslagsanslag	440,000
429	184	44. Anordnande av slöjd i högre folkskolor, för-
		slagsanslag...................	—
429	185	45. Sällskapets för folkundervisningens befräm-
		jande verksamhet i allmänhet, reservations-
		anslag .....................	750

575

CO			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
Oi so	ts pr		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
430	186	46. Understöd åt sällskapets för folkundervis-
		ningens befrämjande högre folkskola, för-
		slaqsanslag...................	3,785		444,535
		Folkhögskolor.
430	187	47. Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag .	530,000
430	188	48. Ökat understöd åt folkhögskolor, förslags-
		anslag .....................		106,000
433	189	49. Stipendier åt elever vid folkhögskolor, för-
		slagsanslag, högst..............	86,850
436	190	50. Höjda stipendier åt obemedlade och mindre
		bemedlade elever vid folkhögskolor, för-
		slagsanslag, högst..............		43,000	616,850	149,000
		A hnormundervisning en.
437	191	51. Befrämjande av dövstumundervisningen,/ör-
		slagsanslag...................	100,000
437	192	52. Kyrklig själavård åt dövstumma, förslags-
		anslag, högst.................	7,000
437	193	53. Tidning för dövstumma, förslagsanslag, högst		500
438	194	54. Institutet och förskolan för blinda å Tomte-
		bod a.....................	51,575
439	195	55. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åt-
		följande vårdare, förslagsanslag......	2,200
439	196	56. Förskolan för blinda i Växjö........	10,300
		Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:
439	197	57. Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:
		Bestämt anslag...... 8,650
		Reservationsanslag .... 5,500
440	198	58. Uppehållande av ytterligare
		en korgmakeriavdelning,
		reservationsanslag..... 2,200
441	199	59. Fraktbidrag för arbetsma-
		terialier till blinda hant-
		verkare, förslagsanslag,
		högst............ 5,000	14,150	7,200
442	200	60. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare
		vid blindundervisningsanstalter, förslags-
		anslag.....................	600
442	201	61. Tryckning av blindskrifter, reservationsan-
		slag.......................		3,500
443	202	62. Understöd åt blindlärarelever, reservations-
		anslag.................... .		1,200
443	203	63. De blindas förening, förslagsanslag, högst.		45,000
445	204	64. De blindas veckoblad, förslagsanslag, högst		1,800
446	205	65. Understöd åt hantverksskolan i Uppsala för
		blinda kvinnor, förslagsanslag, högst. . .		10,000

576

	hd	---- _ - -------	Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
ce BI	§		anslag	anslag	anslag	anslag
p	** ef-		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		Vårdanstalten i Lund för blinda med kom-
		plicerat lyte:
454	206	66. Anstalten......... 64,200
454	207	67. Extra ordinäre lärarperso-
		nal och vaktmästare,
		förslagsanslag, högst . 7,750
455	208	68. Ytterligare medel till vissa
		i staten för anstalten upp-
		tagna utgiftsposter, för-
		slaasanslag, högst . . . 8,500	64,200	16,250
456	209	69. Uppfostringsanstalter för vanartade och i			k
		sedligt avseende försummade bara,förslags-anslag.....................	92,000		342,025	85,450
		Säger för folkundervisningen			26,963,213	1,649,700
		J. Yrkesundervisningen.
		Tekniska läroverk.
457	210	1. Tekniska läroverk, reservationsanslag ....	280,000
458	211	2. Undervisningsmateriel för tekniska elemen-
		tarskolan i Norrköping, reservationsanslag		5,000		1
460	212	3. Tekniska läroverket i Malmö (ökat reserva-
		tionsanslaq)..................	—
465	213	4. Tekniska läroverket i Örebro, förslagsanslag, högst......................		13,000
473	214	5. Parallellavdelningar vid tekniska fackskolan
		i Eskilstuna, förslagsanslag, högst ....
474	215	6. Ytterligare medel till expenser, bränsle m.m.
		vid tekniska läroverk,förslagsanslag, högst		lö,UUU	280,000	40,300
		Handelsläroverlc.				i
477	216	7. Handelsgymnasier,förslagsanslag, högst. . .			70,000
477	216	(7). Förhöjda understöd åt handelsgymnasier,
		förslagsanslag, högst.............				80,000
		Kommunala och enskilda anstalter för
		yrkesundervisning.				1
479	217	8. Understöd åt kommunala anstalter för yr-
		kesundervisning, förslagsanslag......	350,000
479	217	(8.) Arvodesförhöjning åt lärare vid kommunala
		anstalter för yrkesundervisning, förslags-
		anslag.....................	1	44,00*	1

577

			1---—	= -—--
CO			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
Q- P	a		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
483	218	9. Understöd åt enskilda anstalter för yrkes-
		undervisning, förslagsanslag........	187,500
483	218	(9). Arvodesförhöjning åt lärare vid enskilda
		anstalter för yrkesundervisning, förslags-anslag .................		12,500
485	219	10. Understöd till obemedlade och mindre be-
		medlade elever vid statsunderstödda en-skilda skolor för husmodersutbildning, förslagsanslag.............		25,000	537,500	81,500

		Särskilda anstalter för yrkesundervisning.
		Tekniska skolan i Stockholm:
486	220	11. Tekniska skolan i Stockholm: 65,000
486	220	(11.) Verksamheten vid skolan,
486	220	förslagsanslag, högst. . . 12,000
(11.) Provisorisk lönereglering vid
486	220	skolan, förslagsanslag, högst............ 3,100
(11). Ytterligare löneförbättring
486	220	åt lärarna vid skolan, för-slagsanslag, högst..... 6,700
(11.) Löneförbättring åt vakt-
		mästarna vid skolan, för-slagsanslag, högst .... 400	65,000	22,200
493	221	Bergsskolorna i Filipstad och Falun: 12. Bidrag till uppehållande av under-

493	221	visningen, förslagsanslag, högst. . ''16,000
(12.) Laboratorieutrustning och annan
		undervisningsmateriel, reserva-tionsanslag .............''50,000		166,000
		Vävskolan i Borås:
494	222	13. Upprätthållande av vävskolan, för-
494	222	slagsanslag, högst........ 3,100
(13.) Andre lärare,förslagsanslag, högst 875
494	222	(13.) Personlig löneförbättring för vissa
495	223	lärare, förslagsanslag, högst . 825		4,800
14. Uyrtidstillägg åt befattningshavare vid tek-
		niska skolan i Stockholm, vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och
		Falun, förslagsanslag............		* 30,000	65,000	123,000

		Anstalter för utbildande av lärare för
		yrkesundervisning.
496	224	15. Yrkespedagogiska centralanstalten, reserva-
		tionsanslag .........				40,000

1 Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 73

578

GO eu	hj C 3		Ordinarie anslag	Extra anslag	Ordinarie anslag	Extra anslag
p	7?		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
500	—	16. Resestipendier åt lärare vid tekniska läro-verk, kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning samt statsunder-stödda handelsgymnasier..........
		Säger för yrkesundervisningen			952,500	364,800
		K. Folkbildningsåtgärder i övrigt.
		Folkbibliotek.
501 503	225 226	1. Understöd åt folkbibliotek, förslagsanslag . 2. Ändrade bestämmelser angående expedie- ring av böcker till statsunderstödda bib-liotek och studiecirklar m. m........	—		200,000
		Populärvetenskapliga föreläsningar.
509 513 516 517	227 228 229 230	3. Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsnin-gar, reservationsanslag............ 4. Arbetarnes bildningsförbund för organisa- tions- och administrationskostnader, för-slagsanslag, högst............ • • 5. Bidrag till de från universiteten i Uppsala och Lund utom universitetsstäderna an-ordnade föreläsningskurser, reservations-anslag ..................... 6. Sommarkurser vid Göteborgs högskola, re- servationsanslag ................		100,000 6,000 7,250 6,000		119,250
		Upplysningsverksamhet i kommunala
		ämnen.
518	231	7. Understöd åt statsunderstödda folk- och skolbibliotek m. fl. f r anskaffande av litteratur till kurser i medborgarkunskap, förslagsanslag, högst.............				7,500
		Nykterhets undervisning.
519	232	8. Undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande:		35,750
		Reservationsanslag..............		13,500		49,250

571»

Sida	hj ö pr		Ordinarie anslag	Extra anslag	Ordinarie anslag	Extra anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		Musikföreställningar för allmänheten.
52É	232	9. Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten m. m. förslagsanslag, högst.................				37,750
		Statens biografbyrå.
529	234	10. Statens biografbyrå, reservationsanslag, att direkt utgå av avgifter för granskning av bingrafbilder.............		30,000
530	235	11. Dyrtidstillägg vid statens biografbyrå, reser-vationsanslag, att direkt utgå av avgifter för granskning av biografbilder......		1 9,000		39,000
		Statens räntefria studielån.
531	236	12. Ersättning till postsparbanken för dess be-styr med statens räntefria studielån, för-slagsanslag .............		580 5,000		■
531	236	(12). Kostnaderna för nämnden för statens ränte-fria studielån, förslagsanslag........			5,580
		Säger för folkbildningsåtgärder i övrigt			200,000	258,330
		L. Åtgärder för fysisk utbildning.
533	237	1. Gymnastiska centralinstitutet. . . ......			36,350
533 533	238 238	2. Extra personal vid gymnastiska central-institutet m. m., förslagsanslag, högst . . (2). Litteratur och bokbindning för gymnastiska centralinstitutets bibliotek, reservations-anslag .............			2,005 300
534	239	3. Understödjande av idrotten, förslagsanslag, högst.............				45,000
535	—	4. Understödjande av skididrotten bland ung-domen ...........
		Säger för åtgärder för fysisk utbildning			36,350	47,305
		M. Understöd åt vetenskap, vitter-het och konst m. m.
536 537	240 241	1. Resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande ävensom under-stöd åt vissa tidskrifter ......... 2. Undersökning av svenska folkmål, reserva- tionsanslag ...........			—	14,300 2,000
539	242	3. Undersökningar m. m. av sydsvenska folk-mål, reservationsanslag .........

1 Beräknat belopp.

580

Sida	I Punkt 1
540	243
541	244
544	245
543 543 547	246 247
548	248
549	249
551 551 551	250 251
552 552	252 253
552	254
555	255
556	256
557	257
557	258

Ordinarie

anslag

Kronor

4. Arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare

m. m., förslagsanslag, högst........

5. Understöd åt inhemska skönlitterära för fattare,

förslagsanslag, högst........

6. Statisuska tabeller över Öresundstullen,

förslagsanslag, högst.............

7. Resestipendier åt journalister........

8. Nusvensk ordbok, förslagsanslag, högst. . .

9. Svenska naturskyddsföreningen, förslagsan slag,

högst.................. •

10. Delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial

Fund, förslagsanslag, högst.........

11. Understöd åt ryske undersåten Alexander

Sibiriakoff, förslagsanslag, högst......

Säger för understöd åt vetenskap, vitterhet och
konst m. ......................

N. Diverse.

1. Ålderstillägg, förslagsanslag..........

2. Extra lönetillägg................

3. Rese- och traktamentspenningar, förslags anslag

.....................

4. Extra utgifter, reservationsanslag.......

5. Kommittéer och utredningar genom sakkun niga,

förslagsanslag.............

6. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,

förslagsanslag (därav till domkapitlens
expeditioner högst 16,500 kronor).....

7. Tryckningskostnader, förslagsanslag (därav

till domkapitlens expeditioner högst 4,500
kronor .....................

8. Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen, förslagsanslag
...................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst, förslagsanslag.............

10. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter, förslagsanslag
......................

Säger för diverse

Summa

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

55,000

110,000

37,500

225.000

157.000
42,169

4.000

10,000

1.500

2.500

2.000

5,400

1.500

43,200

1 805,000
>4,250,000

> 16,000,000

626,669 21,055,000

41,213,002| 27,096,498

> Beräknat belopp.

Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
212860

BIHANG

TILL

RIKSDAGENS PROTOKOLL

VID

LAGTIMA RIKSDAGEN 1 STOCKHOLM

ÅR 1911.

FÖRSTA SAMLINGEN.

FÖRSTA AFDELNINGEN.

FÖRSTA BANDET.

De till KungL Maj:ts Proposition Nr 1, angående statsverkets tillstånd och behof,
hörande bilagor, fr. o. m. nionde hufvudtiteln.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver jord b r u k sär en d e n, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, föredrog regleringen af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1912 samt yttrade
därvid beträffande anslagstitlarna:

Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hulvudtitcln.

[10

Höjning af
anslaget till
amanuenser,
vikar iatser sättning
och renslcri
f ning m. m.

Ordinarie anslag.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. Majds kansli.

Deri i staten för jordbruksdepartementets afdelning af Kung!.
Maj:ts kansli upptagna, till departementschefens förfogande ställda anslagsposten
för aflöning åt amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning m. m.
utgick under tiden från det nämnda departement inrättades till och med
år 1908 med ett belopp af 12,000 kronor för år.

Då detta belopp emellertid visade sig ej förslå till täckande af
erforderliga utgifter för omförmälda ändamål, hemställde vid föredragninginför
Eders Kungl. Maj:t den 13 januari 1908 af frågan om reglerandet
för år 1909 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen höja anslagsposten ifråga till 18,000 kronor. Denna framställning
blef af Riksdagen bifallen, och har anslaget sedermera årligen
utgått med sistnämnda belopp.

Till stöd för den sålunda skedda anslagsökningen hade af dåvarande
departementschefen framhållits nödvändigheten af att kunna
inom departement anställa — förutom ett särskildt kvinnligt biträde med
xippdrag, bland annat, att fullgöra vissa göromål såsom amanuens hos
registratorn — åtminstone fem amanuenser med fast arfvode, af hvilka
två skulle tjänstgöra å en hvar af departementets två byråer samt eu
hos expeditionschefen. Anslagets höjande betingades jämväl af behofvet
att mer än förut anlita extra vaktmästarbiträde. Därjämte hade under
de gångna åren dels utgifterna till vikariatsersättningar ökats genom
nödvändigheten att i större utsträckning bereda såväl expeditionschefen
som andra ordinarie tjänstemän inom departementet ledighet för handläggning
af större och svårare ärenden, dels ock renskrifningskostnaderna
väsentligen stigit, i samma mån de till departementet inkommande
ärendenas antal ökats.

Nionde hufvudtiteln.

För närvarande finnas inom departementet anställda dels fem
amanuenser med fast arfvode, af hvilka två tjänstgöra å departementets
landtbruksbyrå, två å skogsbyrån och en hos expeditionschefen, dels
en amanuens hos den extra föredraganden i regeringsrätten, dels slutligen
ofvan omtalade kvinnliga biträde, som, utöfver sin tjänstgöring hos
registrator^ jämväl har till åliggande att tillhandagå departementets
tjänstemän med uppsättande af enklare koncept m. in.

Förstnämnda fem amanuenser äfvensom det kvinnliga biträdet åtnjuta
hvar och en ett arfvode af 125 kronor i månaden. Den hos extra
föredraganden i regeringsrätten tjänstgörande amanuensen uppbär ett
årligt arfvode af 3,000 kronor, däraf emellertid allenast 1,000 kronor
utgå från amanuensanslaget. Återstående 2,000 kronor bestridas från
det å hufvudtitelns extra stat uppförda anslaget till arfvode åt en extra
föredragande inom jordbruksdepartementet in. in., af hvithet anslag
viss del är afsedd till arfvodesfyllnad åt denna amanuens, och torde
det tillåtas mig att härom hänvisa till dåvarande departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 (sid. 210, 211).
Sammanlagdt åtgår följaktligen af amanuensanslaget till arfvoden för
nu nämnda sex amanuenser samt det kvinnliga biträdet ett belopp af

10,000 kronor om året.

Amanuens, som erhåller förordnande å ordinarie befattning i departementet,
uppbär under tiden, förutom de med nämnda tjänst förenade
tjänstgöringspenningar, fortfarande eu viss del, för närvarande högst
två tredjedelar, af sitt eget arfvode. Den i hans ställe tjänstgörande
extra amanuensen godtgöres med 125 kronor i månaden. I den män
de ordinarie tjänstemännen i departementet i större utsträckning äro
lediga för beredande af större ärenden, ökas följaktligen jämväl de belopp,
som erfordras till aflönande af amanuenser.

De gratifikationer, som utbetalas till extra amanuenser, hafva under
senare år af brist på tillgångar måst i hög grad reduceras. För år
1910 kunde således allenast till en extra amanuens utdelas en gratifikation
af 150 kronor; öfriga extra amanuenser fingo nöja sig med
afsevärdt lägre belopp.

Till extra vaktmästarbiträde utgår för närvarande arfvode efter
800 kronor för år räknadt.

Erfarenheten har nu gifvit vid handen, att ifrågavarande anslag,
oaktadt den från och med år 1909 vidtagna förhöjningen till 18,000
kronor, icke är tillräckligt till bestridande af erforderliga utgifter. Jag

4 Nionde hufvudtiteln.

[1.] åberopar i sådant afseende följande tablå öfver anslagets användningåren
1909 och 1910. I tablån upptagas för jämförelses skull äfven
siffrorna för år 1908.

År.	Amanuens-arfvoden och gratifik tioner m. in.	Vikariats- ersättning.	Renskrif- nings- kostnad.	Summa.
	Kronor.	öre	Kronor. ;	öre	Kronor.	öre	Kronor.	öre
1908 ...........	9,209	62	3,236	42	3,553	96	16,000
1909 ...........	13,495	0 4	3,063	49	3,475 3,553	2 2	20,033	75;
1910 ............	14,753	88	3,725	92	31	22,033	11

Redan under år 1909 uppstod sålunda en brist i anslaget af något
öfver 2,000 kronor, medan bristen för år 1910 öfverstigit 4,000 kronor.
Till täckande af dessa brister hafva, i likhet med hvad förut ägt rum,
måst anvisas medel från departementets anslag till extra utgifter. Af
hvad sålunda anförts lärer framgå, att den år 1908 beslutade höjningen
i anslaget varit allt för knappt tillmätt; och det synes mig följaktligen
af nöden att nu hemställa om ytterligare höjning i anslaget.

Af ofvanstående tablå framgår vidare, att, under det kostnaderna
för vikariatsersättning och renskrifning hållit sig tämligen konstanta, utgifterna
för amanuenser däremot under de tre år tablån omfattar afsevärdt
stigit. Det lärer emellertid icke låta tänka sig att kunna med
den stegrade arbetsbördan inom departementet inskränka antalet därstädes
nu befintliga extra arbetskrafter. Då därtill kommer, att amanuenserna
inom jordbruksdepartementet i aflöningshäuseende i regel äro
sämre ställda än i andra jämförliga departement, torde någon reduktion
i sistnämnda hänseende icke heller låta sig göra. För undvikande
af brist i anslaget måste detsamma följaktligen höjas.

Ehuru det med skäl torde kunna antagas, att bristen i anslaget,
därest amanuenserna fortfarande aflönas enligt samma grunder som för
närvarande, skulle kunna framdeles begränsas till det belopp af omkring
4,000 kronor, hvartill bristen under fjolåret uppgått, anser jag
emellertid, på nedan angifna skäl, det icke vara till fyllest att allenast
med 4,000 kronor höja ifrågavarande anslag. Jag nämnde nyss, att
jordbruksdepartementets amanuenser i aflöningshänseende i regel vore
sämre ställda än amanuenser i andra jämförliga statsdepartement. Sålunda

Nionde hufrudtiteln.

uppbära af civildepartementets amanuenser fyra 2,000 kronor, två 1,800 [1.]

kronor och två 1,500 kronor i årligt arfvode. I ecklesiastikdepartementet
uppbära sju amanuenser årsarfvoden å 2,000 kronor samt två amanuenser
sådana arfvoden å 1,800 kronor. Af landtförsvarsdepartementets
amanuenser erhålla tre årsarfvoden af 2,000 kronor. Beträffande finansdepartementet
ber jag få erinra, att chefen för nämnda departement
förut denna dag gjort framställning om beredande af medel för höjande
af två amanuensarfvoden till 2,000 kronor.

Under sådana förhållanden synes det mig icke väta annat än billigt,
att jämväl jordbruksdepartementets amanuenser i likhet med deras
kamrater i andra statsdepartement beredes möjlighet att efter någon
längre tids tiänstnörino; kunna erhålla aflöningsförmåner intill 1,800 å

2,000 kronor.

Utöfver den höjning med 4,000 kronor, som, på sätt jag förut
framhållit, erfordras för undvikande af brist i nu ifrågavarande anslag,
har jag för den skull för afsikt föreslå Eders Kungl. Maj:t vidtagande
af åtgärder därhän, att af jordbruksdepartementets amanuenser, allt efter
ålder och skicklighet i tjänsten, två kunde beredas årsarfvoden intill
1,800 kronor samt ytterligare två sådana arfvoden intill 2,000 kronor.

Den höjning i anslaget, som af denna anledning betingas, uppgår till
1,600 kronor. Anslaget skulle följaktligen komma att höjas med sammanlagdt
5,600 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja den i staten för jordbruksdepartementets afdelning af
Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslagsposten för amanuenser, vikariatsersättning
och renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp 18,000
kronor till 23,600 kronor eller med 5,600 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till jordbruksdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli undergå motsvarande ökning eller från
53,700 kronor till 59,300 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t redan förut denna dag, på framställning [2.]
af chefen för civildepartementet, beslutat att vid aflåtande af nådig pro- ™e”^"
position angående medicinalstyrelsens omorganisation föreslå frånskiljande

Nionde hufvudtiteln.

[2-]

Veterinära
ärendenas nuvarande

handläggning.

från nämnda styrelse af de veterinära ärendena med undantag af vissa
närmare angifna smärre uppgifter, anhåller jag nu att inför Eders Kungl.
Maj:t få framlägga förslag angående dessa ärendens öfverflyttande till
landtbruksstyrelsen.

De veterinära ärendenas handläggning är, som sagdt, för närvarande
anförtrodd medicinalstyrelsen. Genom nådigt beslut den 18 maj 1894
anställdes en särskild representant för veterinär väsendet i styrelsen, och
genom nådigt br#f den 1 juni 1900 samt den förnyade instruktionen för
medicinalstyrelsen den 31 december 1900 ordnades denna angelägenhet
så, att medicinalstyrelsen från och med år 1901 blef förstärkt med en
legitimerad veterinär såsom ordinarie medicinalråd. Hos denna är sedan
år 1905 en amanuens anställd, som, äfven han, skall vara legitimerad
veterinär.

Enligt 12 § i förenämnda instruktion hör till medicinalstyrelsens
befattning med veterinärväsendet

att meddela legitimationsbevis åt svenska medborgare, som visat
sig behöriga att i riket utöfva veterinärkonsten,

att tillse, att såväl i allmän tjänst anställda som andra veterinärer
enligt gällande instruktioner och förordningar behörigen fullgöra sina
åligganden,

att i afseende på civila och militära veterinärstipendiaters antagande
och entledigande ställa sig gällande instruktioner till efterrättelse,
att till ledning för vederbörande kommunalmyndighet, veterinär
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddela och låta i vederbörlig
ordning kungöra de råd och anvisningar, hvilka till förekommande
och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren kunna
erfordras utöfver hvad gällande förordningar därom innehålla,

att på grund af berättelser eller rapporter från Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande eller från veterinär för särskilda fall lämna
erforderliga anvisningar eller meddela sådana föreskrifter, hvartill styrelsen
enligt gällande förordningar kan vara befogad, eller ock om
nödiga åtgärders vidtagande gorå underdånig framställning,

att vid svårare farsot eller mycket utbredd sjuklighet bland husdjuren
förordna extra veterinär att biträda vid sjukvården eller vid åtgärder
till förekommande af farsoters spridning, äfvensom att vid behof
låta inspektera de till förhindrande af smittosamma kreaturssjukdomars
införande i riket inrättade karantänsanstalter.

Medicinalstyrelsen åligger vidare att föra matrikel öfver och årligen

Nionde hufvndtiteln.

utfärda tryckt förteckning på alla i riket legitimerade veterinärer, att
upprätta förslag till länsveterinärtjänster ock afgifva yttrande om sökandes
till andra veterinärbefattningar kompetens, att i vissa fall bevilja
tjänstledighet och förordna vikarier för innehafvare af veterinärbefattningar,
att i allmänhet granska veterinärers räkningar i anledning af
tjänsteresor och utbetala ersättning för dem, att granska räkningar å
husdjursmedicin, som af veterinärer rekvirerats och skola betalas af allmänna
medel, samt att årligen afgifva berättelse om veterinärväsendet
i riket.

Genom nådig kungörelse den 22 november 1901 och nådigt bref
den 23 oktober 1908 är styrelsen anbefalld att taga befattning med en
särskild, vissa år återkommande kurs för länsveterinärsaspiranter.

Enligt nådiga kungörelsen den 1 maj 1903 angående åtgärder
mot tuberkulos i jufret hos nötkreatur åligger det medicinalstyrelsen
att förordna veterinär för nedslaktande af djur, som anmälts vara angripet
af jufvertuberkulos, samt att pröfva och afgöra frågor om ersättning
i anledning af verkställd nedslaktning m. m.

Genom nådiga kungörelsen den 2 oktober 1908 ställdes den då
inrättade veterinärbakteriologiska anstalten, hvars uppgift är att tillhandagå
veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersökningar
m. m., under medicinalstyrelsens öfverinseende och ledning.

Enligt förnyad föreskrift i nådiga stadgan för veterinärinrättningen
i Skara den 2 oktober 1908 handhar medicinalstyrelsen öfverinseendet
och kontrollen öfver det vetenskapliga vid undervisningen därstädes
samt äger att tid efter annan inspektera inrättningen och att hos
Kungl. Maj:t afgifva förslag till föreståndarbefattningens besättande.

Slutligen är, jämlikt förnyade nådiga stadgar för veterinärinstitutet
den 31 januari 1908, den ledamot af medicinalstyrelsen, som föredrager
veterinärärendena, själfskrifven ledamot af institutets direktion.

Andra frågor angående förekommande och hämmande af tuberkulos
hos nötkreatur än de ofvan nämnda höra under landtbruksstyrelsens
ämbetsbefattning. Hos denna styrelse har för handläggning af
dessa frågor sedan år 1897 varit anställd en af Kungl. Maj:t för hvart
år särskildt förordnad veterinär med åliggande att såsom ledamot handlägga
och föredraga ärenden rörande försök med tuberkulin och häraf
betingade åtgärder. Från och med år 1902 finnes därjämte anställd
en äfven under landtbruksstyrelsen lydande konsulent för att tillhandagå
ladugårdsinnehafvare med råd och upplysningar vid bekämpande af
kreaturstuberkulosen. Åflöningarna till båda dessa tjänstemän utgå af

Nionde hufvudtiteln.

[2.] det på extra stat uppförda anslaget till förekommande och hämmande af
tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

De militära veterinärärendena handläggas från och med år 1908
af arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, dock att ärenden, som angå
militärveterinärernas befordringsförhållanden samt fältveterinärstipendiaters
antagande och entledigande skola handläggas gemensamt med medicinalstyrelsen.
Ärenden åter, som angå militärveterinärernas medicinska
verksamhet, tillhöra medicinalstyrelsen ensam.

Veterinär. Frågan om veterinärärendenas förläggande till annan central myn ärMggande!"''

dighet än medicinalstyrelsen har flera gånger varit föremål för pröfning.

Redan den kommitté, som år 1863 tillsattes för att afgifva förslag
till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket, föreslog i sitt år
1865 afgifna betänkande, att de veterinära angelägenheterna måtte skiljas
från den myndighet inom den centrala förvaltningen, som hade åt sig
uppdragen vården såväl om dem som om medicinalväsendet, samt att
eu särskild under civildepartementet lydande styrelse skulle för de förra
inrättas. Såsom skäl härför anförde kommittén bland annat, att, om
också frändskapen mellan sjukvården för rikets befolkning och husdjurssjukvården
vöre ganska stor, dessa sjukvårdsgrenar likväl vore till sina
syftemål väsentligen olika, i det att de högre intressen, som genom den
förra tillgodosåges, vore för den senare skäligen främmande. Kommitténs
förslag i nämnda del föranledde dock icke till någon vidare åtgärd.

Vidkommande detta» förslag förtjänar emellertid särskildt påpekas,
att vid tiden för dess afgifvande något annat ämbetsverk icke fanns,
hvars verksamhet hade något gemensamt med veterinärväsendet.

Frågan hvilade därefter till år 1893, då vid hushållningssällskapens
ombuds möte förslag väcktes till åtgärder för veterinärväsendets ställande
under landtbruksstyrelsens inseende. På grund af frågans outredda skick
ansågo sig emellertid ombuden böra inskränka sig till att besluta endast
en hemställan till Kungl. Maj:t att taga under öfvervägande, hvilka åtgärder
borde vidtagas för att åt landets veterinärväsende bereda en fullt
sakkunnig och ändamålsenlig ledning.

Medicinalstyrelsen föreslog i ett med anledning af denna framställning
infordradt yttrande af den 2 februari 1894, att handläggningen
af veterinärärendena måtte, därest sådant funnes ändamålsenligt, öfverflyttas
på annan myndighet, antingen landtbruksstyrelsen eller veterinärinstitutets
lärarkollegium eller vissa af dess ledamöter. Skulle emellertid
intet af dessa förslag pröfvas vara lämpligt och det fortfarande

Nionde hufvudtiteln, 9

förblifva ett åliggande för medicinalstyrelsen att handlägga veterinärärendena,
hade styrelsen för sin del intet att invända mot anställandet,
på sätt af direktionen för veterinärinstitutet förut föreslagits, af en veterinär
inom styrelsen.

Landtbruksstyrelsen, som jämväl hördes i ärendet och den 10
februari 1894 afgaf underdånigt utlåtande, förmälte sig icke hafva något
att erinra mot veterinärväsendets förläggande under styrelsen, om styrelsens
organisation underginge den förändring, att en ledamot med
Bpeciell veterinärutbildning komme att där anställas. För det dåvarande
afstyrkto styrelsen dock frågans lösning på detta sätt, under framhållande
att, då den ledamot, som i sådant fall skulle ingå i styrelsen såsom
föredragande af veterinärärenden, icke skulle kunna beredas större
fördelar än styrelsens öfriga ledamöter, någon skicklig och lämplig
person inom veterinärfacket efter all sannolikhet icke skulle kunna
förmås att mottaga en dylik befattning. Genom nådigt bref den 18
maj 1894 förordnade Kungl. Maj:t, att en legitimerad veterinär skulle,
i stället för öfverfältläkaren, såsom ledamot hos medicinalstyrelsen handlägga
och föredraga de veterinära ärendena.

I underdånig skrifvelse den 14 april 1897 väckte medicinalstyrelsen
ånyo frågan om befrielse för styrelsen från handläggningen af veterinärärendena,
hvilka syntes styrelsen ligga Närmast från dess egentliga
verksamhet. I denna skrifvelse framhöll styrelsen, att någon afsevärd
förändring i sak af veterinärärendenas behandling icke kunde
anses hafva blifvit vidtagen därigenom, att en veterinär förordnats
att vara föredragande af dessa ärenden inom medicinalstyrelsen, emedan
den därtill antagne redan under några år förut brukat af styrelsen mot
särskild ersättning konsulteras i alla viktigare veterinärfrågor. Vidare
yttrade styrelsen, att, då en föredragande för veterinärärenden syntes
med bättre skäl kunna förordnas att ingå såsom ledamot i landtbruksstyrelsen
än i medicinalstyrelsen samt landtbruksstyrelsen endast af
ekonomiska skäl och under vissa förutsättningar afstyrkt denna lösning
af frågan, men eljest icke hade något att däremot invända, medicinalstyrelsen
icke tvekade att hemställa om veterinärärendenas öfverflyttande
från styrelsen till annan myndighet.

Den 30 oktober 1897 afgaf landtbruksstyrelsen i anledning af
medicinalstyrelsens sistnämnda framställning underdånigt utlåtande, däruti
styrelsen anförde, att, då medicinalstyrelsen uttryckligen förklarat
sig anse, att styrelsen icke vore den rätta myndigheten att handlägga
ifrågavarande ärenden, men inrättandet af ett särskilt ämbetsverk för
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

Nionde hufvudtiteln.

dessa frågor icke under dåvarande förhållanden borde ifrågakomma,
ingen annan utväg för ordnandet af veterinäradministrationen syntes
återstå, än att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, veterinärärendena
öfverflyttades till landtbruksstyrelsen. Visserligen både landtbruksstyrelsen,
på sätt ofvan erinrats, i ett föregående utlåtande afstyrkt vidtagandet
af en sådan åtgärd, men då styrelsen uti ett samma dag till
Kungl. Magt afgifvet annat underdånigt utlåtande hemställt om beredande
af ökade löneförmåner för styrelsen, och styrelsen medelst erbjudande
af den sålunda föreslagna högre aflöningen trodde sig kunna
förvärfva en lämplig person att i styrelsen föredraga veterinärärendena,
saknade styrelsen vidare anledning att afstyrka öfverflyttandet af dessa
ärenden till styrelsen, förutsatt att samma löneförmåner komme den nya
veterinärledamoten till godo, som äskats för de redan, varande ledamöterna.
Med afseende å det nära sammanhang, som veterinärärendena
ägde med åtskilliga andra till landtbruksstyrelsens handläggning hörande
ärenden, och det förtroende, som landtbruksstyrelsen borde kunna hos
landtmännen påräkna, kunde den af medicinalstyrelsen föreslagna utvägen
för ordnandet af veterinäradministrationen anses såsom en lycklig
lösning af frågan. Det borde dock alltid stå landtbruksstyrelsen öppet
att i förekommande frågor inhämta yttrande af veterinärinstitutets lärarkollegium,
liksom brukligt varit under den tid, medicinalstyrelsen haft
ifrågavarande angelägenhet om hand.

Till 1898 års Riksdag aflat Kungl. Maj:t i sammanhang med väckt
fråga om landtbruksstyrelsens reorganisation förslag om öfverflyttning
till landtbruksstyrelsen af öfverinseendet öfver veterinärväsendet och i
sammanhang därmed om anvisande af anslag till en veterinärledamot i
styrelsen på sätt denna föreslagit. Vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t den 14 januari 1898 framhöll dåvarande statsrådet och chefen för
civildepartementet såsom skäl för öfverflyttningen, att, då veterinärärendena
öfverlämnades från ecklesiastikdepartementet till civildepartementet, denna
förändring bland annat motiverades därmed, att det departement, som
hade att handlägga frågor rörande landtbruket, äfven borde öfvertaga
det därmed nära sammanhängande veterinärväsendet. Samma skäl hade
nu anförts, för att den centrala ledningen af veterinärväsen det borde
öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, och den fortfarande giltigheten däraf
läte sig, enligt departementschefens mening, icke bestridas. Det syntes
honom nämligen vara af största vikt för den boskapsskötsel idkande
landtbefolkningen, att de veterinära frågornas afgörande och särskildt
veterinärförfattningarnas tillämpning anförtroddes åt en myndighet, som

Nionde hufvudtiteln.

hade blick för och intresse af att på samma gång djursjukvården på intet
sätt försummades, sådana åtgärder, som kunde leda till landtmannens
onödiga betungande, undvekes; och för ett riktigt handhafvande ur dessa
synpunkter af vården om veterinärväsendet erbjöde otvifvelaktigt landtbruksstyrelsen
de bästa garantier. Då härtill komme, att såväl medicinalstyrelsen
som landtbruksstyrelsen ansett den sålunda föreslagna förändringen
ändamålsenlig, fann sig departementschefen böra därtill gifva
sitt förord.

I skrifvelse den 11 maj 1898 anmälde Riksdagen, att detta Kungl.
Maj:ts förslag icke kunnat af Riksdagen bifallas. Riksdagen anförde
därvid, att frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement, där jordbrukets
intressen särskildt skulle tillgodoses, redan länge stått på dagordningen
och i väckta motioner vid 1898 års riksdag ånyo dragits
under Riksdagens pröfning. Då åsikten om lämpligheten af jordbruksnäringens
förläggande under ett särskildt departement vore ganska
allmän, syntes, före frågans närmare utredning och på det ej dess
lyckliga lösning skulle på något sätt förhindras, några åtgärder då icke
böra vidtagas för en omorganisation af det ämbetsverk, som för närvarande
både förvaltningen af jordbruksärendena sig anförtrodd. Riksdagen
hade sålunda icke funnit sig kunna medgifva den föreslagna
öfver flytt ningen af de civila veterinärärendena till landtbruksstyrelsen
och däraf följande ökning af ämbetsverkets personal.

Då sedermera Kungl. Maj:t i proposition till 1900 års Riksdag,
efter framställningar af medicinalstyrelsen den SO september 1898 och
den 25 september 1899, föreslog uppförande å ordinarie stat af en
veterinärledamot i medicinalstyrelsen, framhölls af föredragande departementschefen,
att enär Kungl. Maj:ts förslag att till landtbruksstyrelsen
öfverflytta de civila veterinärärendena icke vunnit Riksdagens bifall,
någon annan utväg att på tillfredsställande sätt lösa den länge på dagordningen
befintliga frågan om den centrala veterinäradministrationens
tidsenliga ordnande icke syntes återstå än att låta hithörande ärenden
fortfarande handläggas af medicinalstyrelsen. Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning bl ef af Riksdagen bifallen.

Vid 1907 års Riksdag hemställdes i enskild motion, att Riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående medicinalstyrelsens
tidsenliga omorganisation. Denna hemställan blef af Andra kammaren
bifallen, medan däremot Första kammaren, hvars tillfälliga utskott
uttalade, att frågan fordrade en mera ingående pröfning än den då långt
framskridna tiden medgaf, beslöt att lägga detta utskottets utlåtande

12 Nionde hufvudtitein,

[2.] till handlingarna. På grund af kamrarnas skiljaktiga beslut förföll
sålunda den väckta frågan.

Den upptogs emellertid ånyo af medicinalstyrelsen, som i underdånig
skrifvelse den 10 januari 1908 hemställde, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes uppdraga åt särskilda sakkunniga att i sammanhang med
förestående lönereglering för medicinalstyrelsen utreda och afgifva
förslag angående erforderliga förändringar i medicinalförvaltningen, försåvidt
den tillhörde medicinalstyrelsen.

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna ett så nyligen
som år 1908 af svenska veterinärläkarföreningen i ämnet gjordt uttalande,
i hvilket föreningen förklarat sig icke kunna förorda annan lösning af
frågan om veterinärväsendets administration än inrättande af en fristående
veterinärstyrelse, lydande direkt under jordbruksdepartementet. Endast
under förutsättning, att det skulle möta oöfverstigliga hinder att erhålla
en särskild styrelse, borde, enligt föreningens mening, den nuvarande
administrationen utvecklas och bibehållas. I det af föreningens delegerade
i deras den 23 februari 1908 afgifna, af veterinärläkarföreningen godkända
förslag, hvilket låg till grund för förenämnda uttalande, hafva
delegerade uttalat sig angående såväl veterinärväsendets nära samband
med landtbruket som ock olämpligheten af, att veterinäradministrationen
handhades af medicinalstyrelsen samt därvid anfört bland annat
följande:

»I fråga om ändamålet med veterinärkonstens utöfvande, så är detta
till hufvudsaklig del af landtbruksekonomisk art. Läkarevetenskapen och
veterinärvetenskapen beröra hvarandra visserligen i mångt och mycket,
särskildt i fråga om födoämneskontrollen, men i det stora hela är veterinärens
verksamhet närmast förbunden med landthushållningen och i
väsentlig mån beroende af den riktning, i hvilken denna utvecklar sig.

Vid sådant förhållande synes det emellertid själfklart, att för en
administration, som har landets veterinärväsende om hand, landtbrukets
fordringar och intressen samt gången af dess utveckling icke böra vara
mer eller mindre främmande. Men lika klart torde vara, att vår högsta
medicinska myndighet, med all skyldig aktning för dess kapacitet i öfrigt,
svårligen kunnat ägna företeelserna på landthushållningens område tillbörlig
uppmärksamhet. Den häraf härflytande bristen på kontakt med
landtmännen, som omisskänneligen vidlåder medicinalstyrelsen, torde vara
en af orsakerna till den misstänksamhet hos dessa gentemot åtskilliga
af styrelsens ämbetsåtgärder på veterinäradministrationens område,
hvilka mången gång, med rätt eller orätt, icke ansetts vara förestafvade

Nionde hufvudtiteln.

af praktiska hänsyn, olägenheter som med visshet böra försvinna inför [2-]
en rent veterinär administration, som onekligen kommer att stå landtbruket
närmare än hvad förhållandet med medicinalstyrelsens nuvarande
organisation är.»

Med anledning'' af medicinalstyrelsens sistnämnda underdåniga Tillsättande
skrifvelse beslöt Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 13 afkommttejuni
1908 att uppdraga åt eu kommitté att bland annat verkställa
utredning, huruvida några förändringar i medicinalstyrelsens organisation
och sättet för ärendenas handläggning inom styrelsen borde
vidtagas och därefter till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
hvartill samma utredning kunde föranleda. Till ordförande i kommittén
förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirektören Klas Linroth samt till
ledamöter lektorn J. F. Nyström, riksdagsmannen Carl Persson i
Stallerhult, doktorn Knut Kjellberg, professorn Allvar Gallstrand samt
öfverläkaren J. Rissler. Tillika förordnade Eders Kungl. Maj:t regementsveterinären
Gustaf Regnér att såsom särskild sakkunnig deltaga i kommitténs
öfverläggningar och beslut vid behandling af frågor angående
veterinärväsendet.

Sedan därefter kommittén den 23 november 1908 anmält, att inom
densamma fråga uppstått om veterinärärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen
till landtbruksstyrelsen, och sedan svenska veterinärläkarföreningen
med anledning däraf i underdånig skrifvelse den 29 november
samma år anhållit, att för eu slutgiltig behandling af frågan om veterinäradministrationens
ordnande antingen förenämnda kommitté måtte på så
sätt förstärkas, att ytterligare veterinär fackkunskap tillfördes densamma,
eller ock åt en särskild kommitté lämnades i uppdrag att inkomma med
förslag till veterinäradministrationens ordnande, har Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 11 juni 1909 förordnat, att, i stället för professorn
Gullstrand och öfverläkaren Rissler, professorn John Vennerholm
och byråchefen Fredrik Egerström skulle vara ledamöter af kommittén
under den tid, frågan om omorganisationen af den centrala
myndigheten för veterinärväsendet utgjorde föremål för kommitténs
behandling.

Med underdånig skrifvelse den 15 november 1909 har den af Kommitténs
Eders Kungl. Magt genom nådiga brefvet den 13 juni 1908 tillsatta kommitten
aflämnat förra delen af sitt betänkande, innefattande kommitténs november

7 1909.

14 Nionde hufvndtiteln.

förslag utom i fråga om den närmare omorganisationen af den centrala
veterinäradministrationen.

Kommittén har därvid framhållit, hurusom medicinalstyrelsen själf
såväl år 1894 som år 1897 ifrågasatt veterinärärendenas afskiljande
från medicinalstyrelsen. Den stora utvecklingen på den allmänna hälsooch
sjukvårdens område, därunder äfven med större eller mindre skäl
den veterinära verksamheten inordnats, hade äfven, och det i väsentlig
grad, framträdt på det veterinära området. Veterinärverksamheten hade
blifvit ett alltmera framträdande ekonomiskt intresse, nära sammanhängande
med landthushållningen och väsentligen beroende af den
riktning, hvaruti denna utvecklade sig. Detta hade äfven funnit uttryck
i många af de åtgärder, som i senare tid vidtagits på denna hushållnings
område. Men äfven de grenar af den veterinära verksamheten,
där det speciella landtmannaintresset syntes böra träda tillbaka för de
hygieniska intressena, såsom vid fråga om födoämneskontroil och slakthusväsende,
hade numera, enligt kommitténs mening, utbildats till så
godt som full själfständighet från den allmänna hälsovården i öfrigt,
och det äfven försåvidt det rörde förhållandet till främmande länder.
Såsom produkten af den utveckling, veterinärväsendet sålunda undergått,
framstode därför nu eu skillnad mellan den veterinära verksamheten
samt den allmänna hälso- och sjukvården, hvilken fullt genomförts
så godt som på alla områden utom på den centrala förvaltningens,
där dock, för så vidt den högsta ledningen anginge, de veterinära ärendena
handlades skilda från medicinalärendena.

Likasom öfriga ärenden inom medicinalstyrelsen vore äfven veterinärärendena,
där de ej af generaldirektören ensam afgjordes, underkastade
kollegial behandling, d. v. s. afgörandet skedde efter omröstning
mellan samtliga närvarande ledamöter. Det olämpliga i denna
anordning skulle visserligen försvinna genom byråsystemets införande
i medicinalstyrelsen. Men äfven med denna förändring syntes det kommittén
icke lämpligt, att dessa ärenden kvarblefve inom medicinalstyrelsen.
Det måste nämligen enligt kommitténs uppfattning vara att
anse såsom ett viktigt önskemål, att veterinärärendena sammanfördes
under en ledning och att sålunda till båtnad för veterinärväsendet i sin
helhet och de ändamål, detsamma afsåge att tjäna, den nuvarande uppdelningen,
hvarigenom en del af dessa ärenden handlades af landtbruksstyrelsen
och en del af medicinalstyrelsen, försvunne. Med den omfattning,
medicinalstyrelsens verksamhet i öfrigt numera tagit, hvilken
gjorde det så godt som omöjligt för styrelsen att öfverhufvud upptaga
nya, mera omfattande bestyr med veterinäradministrationen, skulle det

Nionde hufvudtiteln.

emellertid enligt kommitténs mening icke låta sig göra, att alla [2.]
nämnda ärenden sammanfördes till medicinalstyrelsen.

På grund häraf hade kommittén beslutat, att för sin del förorda
veterinärärendenas afskiljande från medicinalstyrelsen och under denna
förutsättning utarbetat sitt förslag till ny organisation af densamma.

Endast i de delar, det af medicinalstyrelsens öfriga verksamhet kunde
direkt föranledas, borde medicinalstyrelsen enligt kommitténs mening
taga befattning med dessa ärenden. Och dessa fall syntes kommittén
vara att vid utarbetande af nya farmakopéer taga behörig hänsyn till
veterinära behof, att fastställa de villkor, hvarpå giftiga läkemedel för
husdjur finge på veterinärs rekvisition från apotek utlämnas, att granska
räkningar å husdjursmedicin, som skulle af statens medel utbetalas,
samt att till efterrättelse å apoteken låta utdela förteckning öfver veterinärer,
som vore berättigade att från apotek förskrifva giftiga läkemedel
för husdjur.

Regements veterinären Gustaf Regnér har i en till kommittébetänkandet
fogad reservation förklarat sig endast under den förutsättningen
biträda kommitténs beslut angående veterinärärendenas skiljande
från medicinalstyrelsen, att dessa ärenden komme att handläggas af en
direkt under jordbruksdepartementet lydande fristående veterinärförvaltning.

Med underdånig skrifvelse den 26 september 1910 har kommittén, Kommitims
med den sammansättning af denna, som fastställts genom förenämnda aen fe^.
nådiga, bref den 13 juni 1908 och den 11 juni 1909, öfverlämnat se- temier mo.
nare delen af sitt betänkande, innefattande kommitténs förslag angående
organisationen af den centrala veterinäradministrationen.

Kommittén har därvid till en början påvisat de stora intressen,
som för landtbruket äro förknippade med att veterinärförvaltningen och
jordbruksadministrationen bringas i närmare samband med hvarandra.
Veterinärväsendet har visserligen numera fått en målsman i medicinalstyrelsen,
men ännu saknas enligt kommitténs mening den nära beröring
med jordbruksintressena, som otvifvelaktigt skulle lända till fördel
för veterinäradministrationen. Förlagd till medicinalstyrelsen, äger
veterinärförvaltningen stödet af den stora erfarenhet och sakkunskap,
som i detta ämbetsverk finnes rörande sundhetsvården i allmänhet, men
saknar gifvetvis tillgång till den praktiska landtbrukserfarenheten. Då
kommittén nu af flera skäl funnit det angeläget, att veterinärväsendet
skiljes från medicinalstyrelsen, anser därför kommittén den fordran böra
uppställas, att veterinäradministrationen bringas i närmare beröring med

Nionde hofvndtiteln.

jordbruksintressena. Den erfarenhet, som vunnits rörande den speciella
del af veterinärväsendet, som angår kampen mot tuberkulosen i ladugårdarna,
bär tydligen visat, att ett samarbete mellan den veterinära
fackbildningen och den praktiska landtbrukserfarenheten är af stor betydelse,
då det gäller att behandla frågor, som stå i så nära samband
med landtbruksdriften som de veterinära. Det var också denna uppfattning,
som låg till grund för landtbruksstyrelsens yttranden 1894 och
1897. Det hinder, som då, enligt styrelsens åsikt, låg i vägen för veterinärväsendets
förläggning till landtbruksstyrelsen, nämligen styrelsens
dåvarande organisation, synes kommittén nu vara undanröjdt genom den
lönereglering, som från och med år 1909 blifvit genomförd. Kommittén
har särskildt framhållit, hurusom den veterinära förvaltningen, genom
att jordbruksintresset blefve representeradt i densamma, otvifvelaktigt
skulle vinna än större förtroende än hittills och att dess åtgärder komme
att mötas med mera förståelse, äfven då de innebära ett i ekonomiskt
afseende till synes menligt tvång för de landtbrukare, som träffas af åtgärderna,
såsom t. ex. vid införsel- eller utförselförbud, nedslaktande
af smittade kreatursbesättningar o. s. v.

Härtill kommer, enligt kommitténs öfvertygelse, att det utan tvifvel
skulle vara till fördel äfven för landtbruksförvaltningen och därigenom
för landtbruket, om veterinärärendena, hvilka äga det närmaste sammanhang
med landtbruksärendena, blefve sammanförda med dessa i ett
ämbetsverk. Däraf skulle säkerligen följa, att landtmännens uppmärksamhet
i än högre grad än hittills blefve fäst vid vikten af kreaturssjukvården
och hygienen inom stall och ladugård och att landtmännens
bemödanden än mera än hittills inriktades på att härutinnan åstadkomma
ett allt bättre tillstånd.

Dessa eftersträfvansvärda mål har kommittén ansett icke kunna
nås genom inrättande af en särskild veterinär styrel se. Och såsom stöd
för denna sin åsikt har kommittén bland annat åberopat landtbruksstyrelsens
uttalande i ämnet den 30 oktober 1897, därvid styrelsen starkt
betonade de svårigheter, som härigenom skulle uppstå. Inrättandet af ett sådant
ämbetsverk, där det slutliga åtgörande! af frågorna skulle komma att
läggas i en veterinärs hand, skulle, enligt landtbruksstyrelsens mening, lätt
kunna föranleda, att den djuruppfödande allmänheten, särskildt landtmännen,
till hvilkas åskådning i förevarande afseende den största hänsyn syntes
böra tagas, ogärna och endast med motvilja komme att underkasta sig de
föreskrifter, som från ett sådant ämbetsverk utginge, till grund hvarför
gifvetvis komme att ligga den föreställningen, att afgörande! icke komme
att bero på och ledas af de praktiska hänsyn, som i förevarande fall

Nionde hulvudtiteln.

otvifvelaktigt borde uppställas såsom norm för afgörandet, utan att omsorgen
om husdjurssjukvården komme att mer eller mindre betraktas
såsom själfändamål, icke såsom medel för det ekonomiska intresset samt
endast af detta skäl icke förtjäna fullt förtroende. Därigenom skulle ock
en sådan styrelses verksamhet till en stor del förfelas, enär ett af de
förnämsta villkoren för ett lyckligt och framgångsrikt arbete af den
ekonomiska förvaltningen bestode däri, att den uppbures af de enskilda
näringsidkarnas förtroende. Att insätta en representant för jordbruket
såsom rådgifvande medlem i en för öfrigt af endast veterinärer bestående
styrelse har icke synts kommittén vara ägnadt att förskaffa
jordbruksintresset vederbörligt inflytande vid de veterinära frågornas afgörande.

Kommittén har därefter å sid. 6—8 i sitt betänkande lämnat eu
fullständig utredning angående omfattningen och arten af de veterinära
ärendena, af hvilken utredning det synes kommittén framgå, att dessa
ärenden hvarken äro af den omfattning eller art, att de nödvändiggöra
inrättandet af ett särskildt ämbetsverk. Därtill kommer — såsom
kommittén likaledes med siffror visar — att veterinärkåren enligt kommitténs
mening är alltför fåtalig för att betinga anordnandet af en så
dyrbar inrättning som ett helt ämbetsverk med därtill hörande ämbetsoch
tjänstemän af skilda grader.

På grund af hvad som sålunda blifvit anfördt har kommittén för
sin del förordat, att de medicinalstyrelsen nu tillhörande veterinärärendena
öfverflyttas till landtbruksstyrelsen att där handläggas.

Genom veterinärärendenas öfverflyttning till landtbruksstyrelsen
skulle gifvetvis en utvidgning af styrelsen komma att äga ram.

Enligt den för landtbruksstyrelsen gällande instruktionen den 2
oktober 1909 är styrelsen ställd under ledning af en öfverdirektör, som
i alla ärenden äger beslutanderätt. Arbetet är efter ärendenas beskaffenhet
fördeladt på fyra byråchefer såsom föredragande, eu för landtbruksärenden,
en för agrikulturtekniska ärenden, en för fiskeriärenden och en för
kansli- och ekonomiska ärenden. Vid föredragning af vissa ärenden skall
utom föredraganden minst en af de öfriga ledamöterna närvara och deltaga
i ärendets behandling. Ofverdirektören åligger att företaga ämbetsresor
ej mindre för att inspektera de under styrelsens inseende ställda läroverk
och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och
dess tjänsteförrättningar än äfven för att bereda sig kännedom om de
näringars tillstånd, hvilka utgöra föremål för styrelsens ämbetsbefattning.
(Ifver dir ektören kan åt ledamot i styrelsen eller, efter bemyndigande af
Bih. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 3

Nionde hufvudtiteln.

[2.] chefen för jordbruksdepartementet, åt annan sakkunnig person uppdraga
att företaga inspektionsresa. Byråchefen för fiskeriärenden har dock
rätt att jämväl på eget initiativ företaga tjänsteresa. Vid förfall för
öfverdirektören skola ärendena, där ej Kung!. Magt annorlunda förordnar,
afgöras af styrelsens ledamöter samfäldt. Därvid fordras för
besluts fattande, att, jämte föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna
är tillstädes. Då olika meningar mellan ledamöterna yppa sig,
skola styrelsens beslut utfärdas i enlighet med flertalets mening eller,
i händelse af lika röstetal för olika meningar, enligt den mening, som
föredraganden uttalat. Vissa i instruktionen angifna ärenden må icke i
öfverdirektörens frånvaro afgöras, så vida ej Kungl. Magt för tillfället
annorlunda förordnar.

Sedan Riksdagen från och med 1898 årligen på extra stat anvisat
medel till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen, har Kungl. Magt från dessa medel år för år anvisat visst
belopp till aflönande af eu legitimerad veterinär att såsom ledamot af
landtbruksstyrelsen handlägga och föredraga ärenden rörande försök
med tuberkulin och däraf betingade åtgärder. Till denna exti''a ledamot
som årligen förordnas af Kungl. Maj:t, utgår för närvarande ett
arfvode af 5,000 kronor årligen, hvar jämte ett belopp af 1,000 kronor
anvisats till ersättning åt föredragandens biträde.

Med den organisation, landtbruksstyrelsen sålunda har, synes det
kommittén icke möta några större svårigheter att utöka densamma med
en särskild byrå för veterinärärenden under eu veterinär ledamot såsom
byråchef, hvilken skulle ersätta det veterinära medicinalrådet. Genom
tillkomsten af denna bjrrå kommer visserligen arbetet för öfverdirektören
och byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden att ökas, men
detta dock icke i sådan grad, att några olägenheter däraf enligt kommitténs
mening skulle uppstå. En ökning af kanslipersonalen anser
dock kommittén blifva erforderlig, hvilken synes kommittén kunna ske
genom anställandet af extra ordinarie tjänstemän, på sätt förut praktiserats
i styrelsen.

A den veterinära byrån skulle enligt kommitténs förslag samtliga
veterinära ärenden handläggas under byråchefens öfverinseende för att
af honom sedan föredragas inför öfverdirektören. Vissa ärenden af
enklare beskaffenhet hafva dock synts kommittén böra handläggas allenast
af den veterinära byråchefen eller af för ändamålet särskildt förordnad
veterinär tjänsteman.

För att emellertid veterinäradministrationen måtte blifva på ett

Nionde hufvudtiteln.

tillfredsställande sätt tillgodosedd, något som ej synts kommittén kunna
ske enbart genom inrättandet af en veterinär byrå, bär kommittén föreslagit,
att vid den beslutande landtbruksstyrelsens sida skulle ställas ett
af framstående veterinärer, representerande skilda fack inom veterinärväsendet,
bestående veterinärråd. Genom ett sådant skulle styrelsen
enligt kommitténs mening ständigt hållas i nära förbindelse med de
krafter utom densamma, som gå i spetsen för den veterinära fackkunskapens
framåtskridande. Medlemmarna i rådet synas kommittén böra
af Kungl. Magt på öfverdirektörens förslag utses tillsvidare och vara
till antalet tre, eu för liusdjurssjukvården, en för husdjurshygienen
och karantänsväsendet samt en för slakthus- och köttkontrollväsendet.

Kommittén anser, att landtbruksstyrelsen dessutom bör erhålla den
medicinalstyrelsen nu medgifna rätten att från veterinär institutet erhålla
upplysningar, hvar]ämte kommittén påpekar, att ytterligare möjlighet
för styrelsen att erhålla råd och utredning af särskilda specialister finnes
dels genom tillämpning jämväl beträffande veterinära ärenden af den redan
förefintliga, i § 8 af landtbruksstyrelsens nu gällande instruktion styrelsen
tillerkända rätten att vid behof anlita särskilt sakkunnigt biträde,
dels genom att lämna landtbruksstyrelsen särskild! medgifvande att
från veterinärer och öfriga underordnade, från offentliga och kommunala
myndigheter samt från enskilda sammanslutningar, som hafva att i
något afseende taga befattning med den veterinära verksamheten i riket,
äska och erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning,
som ligga inom hvars och ens befogenhet.

Beträffande den veterinära byrån och dess organisation har kommittén
ansett, att chefen för densamma bör vara legitimerad veterinär
samt erhålla samma skyldighet och samma myndighet, som tillkomma
ledamot i landtbruksstyrelsen. Med hänsyn till den omfattande
kontrollerande verksamhet, han har att utöfva, bör han därjämte liksom
byråchefen för fiskeriärenden äga att efter inhämtande af öfverdirektörens
tillstånd företaga tjänsteresor för fullgörande af honom tillhörande
åligganden. Vidare anser kommittén, att han i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
bör deltaga uti handläggning af de ärenden angående
militärveterinärernas befordringsförhållanden och medicinska verksamhet
samt fältveterinärstipendiaters antagande och entledigande, hvilka kommittén
anser böra till nämnda styrelse öfverflyttas.

Handläggningen och afgörandet af ärenden angående förordnande
af veterinär för utförande af förrättning med anledning af fall af
jufvertuberkulos tillkomma enligt gällande bestämmelser medicinalstyrel -

[2-]

Nionde hufvndtiteln.

sen, ej styrelsens veterinära ledamot ensam. Det har emellertid synts
kommittén lämpligare, att dessa ärenden, som äro af brådskande art,
men som icke i allmänhet äro af svårare beskaffenhet, anförtros åt
vederbörande byråchef med rätt att, där ej öfverdirektören annorlunda
bestämmer, allena såväl handlägga som afgöra desamma.

Till veterinärbyråchefens biträde har kommittén funnit två veterinära
tjänstemän blifva erforderliga. Utredningen och handläggningen af de
veterinära ärendena, som nu utföras af det veterinära medicinalrådet i
medicinalstyrelsen med biträde af en veterinärt utbildad amanuens, hvilken
åtnjuter ett arfvode af allenast 1,000 kronor och under sådana omständigheter
endast i jämförelsevis ringa grad är i tillfälle att ägna sina krafter
åt det administrativa arbetet i styrelsen, äro nämligen, enligt kommitténs
mening, af sådan omfattning, att de fullständigt upptaga sin man. Kommittén
anser, att det veterinära medicinalrådet därigenom hindrats att
i den grad önskligt hade varit ägna sina krafter åt veterinärväsendets
utveckling och tvingats att i ej oväsentlig mån använda sin tid på uppgifter,
som altan olägenhet skulle kunnat anförtros åt en honom underordnad
veterinär tjänsteman. Kommittén har för den skull förordat
anställandet; af ännu eu ordinarie veterinär tjänsteman å veterinära byrån
jämte förutvarande veterinäramanuensen. Den nye tjänstemannen skulle
benämnas byråveterinär och skulle vara byråchefen behjälplig vid ärendenas
handläggning och utredning samt biträda vid uppsättandet af promemorior,
skrifvelser och yttranden, äfvensom af förslag till beslut. Han bör, enligt
kommitténs mening, äga så stor erfarenhet i veterinära frågor, att han
vid förfall för byråchefen kan, om så påfordras, inträda i dennes åligganden.
Amanuensen däremot synes kommittén böra tilldelas mindre betydande
uppgifter såsom granskning af veterinärrapporter och reseräkningar m. m.
samt för öfrigt biträda vid ärendenas utredning under byråchefens eller
byrå veterinären s ledning.

Byråveterinärbefattningen bär synts kommittén vara af den betydenhet,
att den bör tillhöra andra lönegraden. Amanuensen åter borde
endast åtnjuta arfvode. Samtidigt med att denne senare biträdde å byrån,
skulle han komma i tillfälle att sätta sig in i den veterinära organisationen
och inhämta åtskilliga för sin fortsatta veterinära verksamhet
nyttiga kunskaper och erfarenheter.

Arfvodet till nuvarande föredraganden i tuberkulinärenden, som
kommittén anser böra vara underordnad den veterinära byråchefen och
lämpligen böra benämnas extra byråveterinär, bär synts kommittén böra
fortfarande utgå å extra stat. Hans ganska litet betungande föredragningsskyldighet
synes kommittén kunna öfverlämnas till byråchefen, men

Nionde hnfvndtiteln.

i öfrig! skulle lian behålla samma verksamhet som den hittills af föredraganden
för veterinärärenden utöfvade.

Den landtbruksstyrelsen tillkommande disciplinära myndigheten
öfver dess underordnade finner kommittén böra med viss närmare angifven
utvidgning blifva tillämplig såväl å de veterinära ämbets- och
tjänstemännen i styrelsen som å hela veterinärkåren.

Med de veterinära ärendenas öfverflyttande till landtbruksstyrelsen
bör denna styrelse enligt kommitténs mening från medicinalstyrelsen
öfvertaga öfverinseende! och ledningen af veterinärbakteriologiska anstalten
samt öfverinseende! och kontrollen öfver det vetenskapliga vid
undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara med därmed följande
skyldighet att tid efter annan inspektera inrättningen samt att hos Kungl.
Maj:t afgifva förslag till föreståndarbefattningens besättande. Vidare
bör det hädanefter åligga landtbruksstyrelsen att taga befattning med
anordnandet af särskilda, vissa år återkommande kurser för länsveterinäraspiranter
och för äldre veterinärer. Dessutom synes den veterinära
byråchefen i landtbruksstyrelsen böra vara själfskrifven ledamot af styrelsen
för veterinärinstitutet. Slutligen torde den verksamhet, medicinalstyrelsen
hittills utöfvat ej mindre till förekommande och hämmande af
smittosamma sjukdomar bland husdjuren inom landet med därmed följande
skyldighet att handhafva förvaltningen af det för sagda ändamål beviljade
förslagsanslaget, än äfven beträffande slakthus- och besiktningsväsendet
i riket, böra helt och hållet öfverlämnas till landtbruksstyrelsen.

I nära samband med ofvan omförmälda förslag står äfven frågan
om sättet för de militära veterinärfrågornas behandling.

Enligt den för arméförvaltningen nu gällande instruktionen af den
11 oktober 1907 skola ärendena angående militärläkarnas och militärveterinärernas
befordringsförhållanden samt fältläkarstipendiaters och fältveterinärs
tip endi åter s antagande och entledigande behandlas af medicinalstyrelsen
och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse gemensamt, under
det att ärenden, som angå militärläkarnas och militärveterinärernas
medicinska verksamhet, tillhöra medicinalstyrelsen ensam. I analogi
härmed är vidare stadgadt, att fältläkaren, fältveterinären och läkarassistenten
å sjukvårdsstyrelsen skola utnämnas af Kungl. Maj:t efter
förslag af medicinalstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen gemensamt.

I och med de veterinära ärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen
till landtbruksstyrelsen anser kommittén, att de skyldigheter, som
beträffande dessa ärenden nu åligga medicinalstyrelsen, icke kunna utan
vidare öfverföras å landtbruksstyrelsen. Sistnämnda ämbetsverks blifvande
organisation, där den veterinära medicinska sakkunskapen kommer att

Nionde hufvudtiteln.

representeras af endast en af verkets fem ledamöter och där chefen har
ensam beslutanderätt, gör ett samarbete mellan sjukvårdsstyrelsen och
landtbruksstyrelsen i dess helhet i hög grad olämpligt, i ail synnerhet
som ett sådant samarbete icke skulle bereda de veterinära intressena
det inflytande, som därmed i främsta rummet skulle afses. Kommittén
har för den skull ansett, att alla ärenden angående militärveterinära
befordringsfrågor samt fältveterinärstipendiaters antagande och entledigande
borde öfverlämnas åt sjukvårdsstyrelsen att förbereda och
handlägga, dock att vid dessa ärendens afgörande den fackutbildade
målsmannen för veterinärväsendet i landtbruksstyrelsen, byråchefen för
veterinära ärenden, bereddes tillfälle att närvara och säga sin mening.
Det skulle sålunda komma att åligga sjukvårdsstyrelsen att, såsom redan
nu praktiserats, vidtaga alla de för militärveterinära tjänsters tillsättande
erforderliga åtgärder, såsom kungörande af ledig tjänst till ansökning,
utfärdande af förordnande och upprättande af underdånigt förslag.

Ett liknande förfaringssätt torde enligt kommitténs mening kunna
tillämpas äfven vid handläggning af ärenden, som angå militärveterinärernas
medicinska verksamhet.

Upprättandet af förslag till besättande af fältveterinärtjänsten i
sjukvårdsstyrelsen har kommittén ansett kunna öfverlämnas åt chefen för
nämnda styrelse. Kommittén påpekar, att ett sådant förfaringssätt öfverensstämmer
med det, som gäller beträffande upprättande af förslag till besättande
af de militära och civilmilitära byråchefstjänsterna i arméförvaltningen.

Hvad angår den förhöjning i landtbruksstyrelsens stat, som skulle
blifva eu följd af veterinäradministrationens förläggande under landtbruksstyrelsen,
har kommittén beräknat densamma till 22,600 kronor, däld
icke inberäknadt de med aflöningarna förenade ålderstilläggen, hvilka
torde böra utgå af det å nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg, ej heller reseersättningar för medlemmarna af veterinärrådet
samt för styrelsens nya ämbets- och tjänstemän, hvilka ersättningar
synts kommittén böra utgå af nionde hufvudtitelns anslag till reseoch
traktamentspenningar.

För den nya byråchef, som skulle uppföras i staten, har kommittén
gifvetvis beräknat samma aflöningsförmåner som för styrelsens öfriga
ledamöter eller 8,100 kronor, med ett ålderstillägg å 60Ö kronor.

Byråveterinären synes kommittén böra erhålla aflöning efter andra
lönegraden, eller lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor
samt ortstillägg 400 kronor, tillhopa 5,800 kronor, jämte två ålderstillägg
hvardera å 500 kronor.

Nionde iiufvudtitein.

En ytterligare vaktmästare har af kommittén upptagits till samma
löneförmåner som den förut å styrelsens stat upptagna vaktmästaren
eller lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg
150 kronor, tillhopa 1,200 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor.

Det nu i landtbruksstyrelsens stat upptagna anslaget till extra
biträden, vikariatsersättning och expenser, 14,000 kronor, har kommittén
ansett böra höjas med 7,500 kronor till 21,500 kronor, däraf 1,500
kronor till ersättning åt ledamöterna i veterinärrådet, hvilken ersättning
kommittén beräknat till 25 kronor för hvarje gång ledamot efter kallelse
inställer sig i landtbruksstyrelsen för deltagande i behandling af ärende,
samt. dessutom högst 75 kronor, då ledamot skall verkställa särskild
utredning i något ärende eller i styrelsen föredraga särskildt ärende,
vidare 2,000 kronor till arfvode åt amanuensen å veterinärbyrån samt

4,000 kronor till bestridande af de ökade kostnaderna å landtbruksstyrelsens
kansli- och ekonomiska byrå. Vid beräkning af sistnämnda
belopp har kommittén påpekat, att de ekonomiska ärendena korame att
så väsentligt ökas, särskildt genom öfvertagandet. af den ekonomiska
förvaltningen såväl af förslagsanslaget till förekommande och hämmande
af smittosamma sjukdomar bland husdjuren som af anslaget till veterinärbakteriologiska
anstalten, att ytterligare en e. o. tjänsteman synes kommittén
blifva erforderlig å nämnda byrå. Därtill kommer, dels att det
ökade arbetet för den tjänsteman, som för närvarande ombesörjer registratorsgöromålen,
påkallar en höjning af denna tjänstemans arfvode,
dels att den veterinära byrån behöfver ett stort antal tryckta rapporter,
redogörelser och matriklar, hvilkas tryckning ställa stora kraf på expensanslaget,
dels att renskrifningskostnaderna torde komma att väsentligt
stiga, dels slutligen att samma förhållande kommer att i viss män äga
rum i fråga om eldning och städning m. m.

Då aflöningarna till extra byråveterinären, som motsvarar nuvarande
föredraganden i tuberkulinärenden, och till dennes biträde synas kommittén
böra, såsom hittills skett, utgå från å extra stat särskildt anvisade
medel, har intet belopp blifvit för ändamålet upptaget i landtbruksstyrelsens
stat.

I fråga om arbetstid anser kommittén, att samma bestämmelser
böra gälla för de nytillkomma som för de förutvarande å stat upptagna
ämbets- och tjänstemännen. Jämväl öfriga villkor, som äro stadgade för
de i landtbruksstyrelsen gällande aflöningsförmånernas åtnjutande, synas
de nytillkomna ämbets- och tjänstemännen böra vara skyldiga att underkasta
sig.

Nionde hufvudtiteln.

[2.] Därjämte synes kommittén, i öfverensstämmelse med hvad som

skett beträffande statskontoret, böra meddelas bestämmelser angående
skyldighet för en hvar, som efter nya statens trädande i kraft tillträder
nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen, att underkasta sig förenämnda
villkor och bestämmelser, samt rörande förfaringssättet med nuvarande
innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen i medicinalstyrelsen,
om han icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att han
vill underkasta sig öfverflyttning till landtbruksstyrelsen, den nya aflöningsstaten
därstädes samt nämnda villkor och bestämmelser.

Reservationer. Mot kommitténs beslut i vissa delar hafva reservationer afgifvits

dels af ledamoten Egerström och dels af ledamöterna Venn er bolin och
Regnér.

Den förre har på i reservationen närmare angifna skäl såsom sin
åsikt uttalat, dels att å veterinärbyrån i landtbruksstyrelsen borde anställas,
förutom byråchefen och den af kommittén föreslagna byråveterinären,
äfven en å ordinarie stat upptagen för ett år i sänder af landtbruksstyrelsen
förordnad andra byråveterinär med en årlig aflöning af 3,000
kronor, i hvilket fall arfvodet till den af kommittén föreslagna amanuensen
skulle indragas, dels att antalet ledamöter i veterinärrådet borde
ökas till fem och lämpligen utgöras af en lärare vid veterinärinstitutet,
en länsveterinär, en distriktsveterinär, en stadsveterinär och en slakthusoch
besiktningsveterinär, samt dels slutligen att kommittén icke bort
uttala sig beträffande frågan, huru tuberkulinärendena skulle föredragas
i nom veterinärad m ini strationen.

Kommittéledamöterna Vennerholm och Regnér hafva i af dem
gemensamt afgifven reservation och på de i densamma anförda skäl
såsom sin mening uttalat, att kommittén, sedan den för sin del
beslutat föreslå, att de veterinära ärendena måtte skiljas från medicinalstyrelsen,
bort uttala sig för och afgifva förslag till inrättande af
en själfständig, direkt under jordbruksdepartementet lydande veterinärstyrelse,
bestående af tre ordinarie tjänstemän, nämligen en chef och
två ledamöter, båda andra gradens tjänstemän. Skulle en sådan lösningaf
frågan icke vinna statsmakternas gillande, anse de, att veterinärväsendet
fortfarande bör lyda under medicinalstyrelsen.

I en till mig ställd skrifvelse har svenska veterinärläkarföreningen
meddelat, att föreningen vid allmänt årsmöte i Stockholm den 17 oktober
1910 beslutat att i öfverensstämmelse med Vennerholms och Regnérs
förenämnda reservation hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig hemställan
i ämnet.

Nionde hufvudtiteln. 2D

Öfver kommitténs betänkande hafva yttranden infordrats från [2.]
landtbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen samt, i anledning af hvad i kommitténs
betänkande föreslagits i fråga om ändring i behandlingssättet
för militära veterinärfrågor, från arméförvaltningen.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 4 november
1910 beträffande veterinärväsendets förläggning anfört, att veterinär- 4 november
väsendet enligt styrelsens uppfattning måste anses falla inom ramen af
de landtbruksekonomiska intressena, hvilket äfven erkänts af veterinärläkaxföreningen,
då denna biföll det af dess delegerade den 23 februari
1908 afgifna i det föregående omförmälda förslaget om veterinärförvaltningens
omorganisation, i hvilket förslag uttalades, att i fråga om ändamålet
med veterinärkonstens utöfvande detta vore till hufvudsaklig del
af landtbruksekonomisk art samt att läkarvetenskapen och veterinärvetenskapen
visserligen berörde hvarandra i mångt och mycket, särskild!
i fråga om födoämneskontrollen, men att i det stora hela veterinärens
verksamhet närmast vore förbunden med landthushållningen och i väsentlig
mån beroende af den riktning, i hvilken denna utvecklade sig.

Om nu denna uppfattning är riktig, hvilket landtbruksstyrelsen
för sin del i alla afseenden anser, synes det styrelsen däraf följa, att
veterinärförvaltningen såsom sådan bär förenas med och ingå såsom led
i den egentliga landtbruksförvaltningen, som ju har att bevaka öfriga
landtbruksekonomiska intressen.

Det synes landtbruksstyrelsen icke gärna kunna tänkas, att medicinalförvaltningen
med sina mångskiftande, i hufvudsak åt ett helt annat
håll riktade verksamhetsuppgifter kan ägna landtbrukets intressen och
följa dess utveckling med den noggranna uppmärksamhet, som är nödvändig
för att lyckligt kunna lösa en uppgift, som enligt det föregående
från representativt veterinär håll erkännts vara till hufvudsaklig del af
landtbruksekonomisk art. Tvänne gånger, nämligen i underdåniga utlåtanden
af den 2 februari 1894 och den 14 april 1897, har också
medicinalstyrelsen framställt förslag om veterinärärendenas skiljande från
styrelsen.

Landtbruksstyrelsen säger sig visserligen erkänna, att, såsom äfven
veterinärläkarföreningen antydt, läkarvetenskapen och veterinärvetenskapen
i mångt och mycket beröra hvarandra, och härvid torde särskild!,
kunna framhållas födoämneskontrollen, som i sig innefattar kontroll
öfver slakterier och korffabriker, handel med matvaror, mjölkkontroll
och slakthusväsende m. in. Men den omständigheten, att äfven dylika,

Bih. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 4

Nionde hufvudtiteln.

läkarvetenskapen nära berörande frågor måste, i händelse veterinärärendena
öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, komma att handläggas af
denna styrelse, synes landtbruksstyrelsen på intet vis göra en sådan
öfverflyttning olämplig, då gifvetvis hvarje grupp af ärenden bör ligga
under den förvaltningsmyndighet, med hvilken de hufvudsakligen höra
samman. Om det sålunda anses riktigt, att veterinärärendena, såsom de
i förevarande fall hufvudsakliga, böra öfverflyttas till landtbruksstyrelsen,
så följer däraf, att de med dem sammanhängande ärendena angående
födoämneskontrollen äfven böra göra detta.

Särskildt påpekar landtbruksstyrelsen, hurusom för handläggning
af frågor rörande födoämneskontrollen, försåvidt sådana frågor kräfva
veterinär fackkunskap, skulle finnas tillräckliga förutsättningar inom
landtbruksstyrelsen enligt det framlagda förslaget. Vidkommande åter
den medicinska fackkunskap, som härför skulle erfordras, har landtbruksstyrelsen
erinrat, att möjlighet linnes att bereda dylik fackkunskap vid
utseendet af ledamöter inom veterinärrådet, hvarjämte tillfälle ju alltid
skulle stå Öppet att behandla dylika frågor vid gemensamt sammanträde
mellan medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen. Därjämte kan ju landtbruksstyrelsen
alltid i särskilda fall tillkalla speciellt sakkunnig person
vid handläggandet af förekommande fråga.

Mot upprättandet af en särskild veterinärstyrelse framhåller landtbruksstyrelsen
såsom ett viktigt skäl, att, då ändamålet med veterinärkonstens
utöfvande till hufvudsaklig del är af landtbruksekonomisk art,
det lika litet kan vara lämpligt att förlägga veterinärärendena under en
särskild veterinärstyrelse, som det kan vara att bibehålla samma ärenden
under medicinalstyrelsen; ty ej heller eu särskild veterinärstyrelse, sådan
den från veterinär!; håll tänkts böra inrättas, nämligen med eu veterinär
utbildad chef samt två ledamöter, däraf en ledamot och föredragande
för veterinärärenden samt eu ledamot och föredragande för kansli- och.
ekonomiska ärenden, hvartill skulle komma eu extra ledamot och föredragande
för tuberkulinärenden, och vid sidan af denna styrelse ett
veterinärråd med bland andra en jordbrukare såsom ledamot, kan anses
enligt landtbruksstyrelsens mening äga förutsättningar för att med framgång
handlägga ifrågavarande angelägenhet med dess hufvudsakligen
landtbruksekonomiska uppgift.

Den omständigheten, att i veterinärrådet skulle insättas eu jordbrukare,
skulle enligt landtbruksstyrelsens mening endast i obetydlig
grad kunna förminska olägenheterna af den ifrågasatta åtgärden, enär
landtbruksintresset härigenom icke blefve på något liufvudsakligt sätt
företrädt inom denna förvaltningsgren, utan endast tillfälligt och otill -

Nionde hufvudtiteln.

räckligt. Det synes landtbruksstyrelsen icke kunna med fog bestridas,
att samarbetet inom en styrelse mellan den eller dem, Indika företrädde
landtbruksintressena, och dem, som företrädde veterinärintressena, blefve
på ett helt annat sätt fruktbärande, om detta samarbete fortginge oaflåtligt
och utan afbrott, såsom fallet skulle blifva, om veterinärärendena
öfverflvttades till landtbruksstyrelsen, än om landtbruksärendena i den
ifrågasatta centrala styrelsen företräddes endast af en ledamot i veterinärrådet,
med hvilken samarbete i styrelsen endast kunde mera sällan förekomma,
Landtbruksstyrelsen är af den åsikt, att det för åtgärderna för
tuberkulosens utrotande ur ladugårdarna varit af största fördel, att dessa
ärenden handlagts inom en styrelse, där landtbruksintressena varit på
det sätt företrädda, som fallet är med landtbruksstyrelsen.

Det bär äfven anförts, att landtbruksstyrelsen redan vore af göromål
så öfverhopad, att dit icke skulle lämpligen kunna förläggas några
ytterligare ärenden, samt att chefen, i saknad af veterinär eller åtminstone
medicinsk och hygienisk utbildning, ej skulle äga förutsättningar
för att i de veterinära ärendena fatta beslut. För den händelse emellertid
erforderliga arbetskrafter skulle, såsom föreslaget blifvit, för ändamålet
beredas landtbruksstyrelsen, anser styrelsen det icke gärna kunna bestridas,
att ju äfven dessa med landtbruksförvaltningen nära sammanhängande
ämnen kunde upptagas af landtbruksstyrelsen samt att styrelsens chef
efter den tekniska utredning, som måste tänkas komma dessa ärenden
till del a veterinärbyrån, lika väl bör kunna fatta beslut i dessa frågor
som i andra inom landtbruksstyrelsen förekommande ärenden, där han
icke kan tillerkännas egenskap af fackman. För de tekniska förutsättningarna
för beslutet måste i alla sådana ärenden ansvaret falla å föredraganden,
hvaremot beslutets inflytande i administrativt afseende eller i
förevarande fall på landtbrukets intressen helt visst af den i landtbruket
sakkunniga chefen lättare kan riktigt bedömas, än om chefen vore enbart
veterinär utbildad.

Den föreslagna åtgärden att förlägga veterinärärendena under landtbruksstyrelsen
synes styrelsen också i väsentlig grad och i den män
sådant kunnat ske öfverensstämma med de anordningar, som beträffande
veterinärväsendets centrala förvaltning vidtagits inom främmande länder.
Då några fristående centrala ämbetsverk, i likhet med hvad förhållandet
är inom Sverige, icke förefinnas inom andra länders statsförvaltningar,
har veterinärväsendet i dessa länder lagts under åkerbruksministerierna,
något som emellertid icke får tolkas så, att den veterinära administrationen
i sådan händelse anses såsom själfständig statsmyndighet i likhet
med ett centralt ämbetsverk inom vårt land. Om en jämförelse i detta af -

tionde hufvudtiteln.

seende kan äga rum, måste den centrala veterinäradministrationen snarare
sägas inom dessa länder vara ordnad på samma sätt, som om inom vårt
land de veterinära ärendena handlades af en särskild byrå inom landtbruksstyrelsen.

Någon fara, att de veterinära intressena skulle på detta sätt försummas
och veterinäradministrationen, så ordnad, skulle taga för mycken
hänsyn till de landtbrukares enskilda intressen, hvilka genom strängare
åtgärder i förevarande afseende skulle komma att blifva lidande, kan så
mycket mindre tänkas uppkomma, som landtbruket själft har det största
intresset af, att dess kreatursstock skyddas och bevaras mot förhärjande
kreaturssjukdomar, vare sig dessa uppstå inom landet eller införas dit
från utlandet. Därest något härutinnan försummades, blefvc helt visst
en landtbruksstyrelse, mera än en medicinalstyrelse eller en särskild
veterinärstyrelse, från näringsidkarnes sida utsatt för starka förebråelser.

Landtbruksstyrelsen har i sitt utlåtande äfven berört eu annan omständighet,
som vid flera tillfällen framhållits mot lämpligheten af veterinärväsendets
öfverflyttande till styrelsen, nämligen att veterinärerna
icke skulle kunna hysa förtroende för eu styrelse^ som icke hade en
veterinärt eller medicinskt utbildad chef. Landtbruksstyrelsen säger sig"
härvid vara öfvertygad därom, att, om veterinäradministrationen öfverflyttades
till styrelsen, veterinärkåren snart nog skulle inse, att det för
den verksamhet, de hafva att utöfva, och därför äfven i längden för dem
själfva, skulle vara till stor fördel, att veterinärväsendet leddes af det
ämbetsverk, hvars hufvudsakliga uppgift är höjandet af landtbruket och
den därmed förenade husdjursskötseln, och att på detta sätt veterinärväsendet
komme att inom statsförvaltningen intaga den ställning och
vinna det förtroende, som med rätta tillkommer detsamma.

Mot några detaljer i kommitténs förslag har landtbruksstyrelsen
under hänvisande i öfrigt till den reservation, som af kommittéledamoten
Egerström afgifvits mot förevarande kommittébetänkande, ansett sig böra
framställa några erinringar.

Kommittén hade föreslagit, att på veterinärbyrån, förutom byråchefen
och byråveterinären, icke skulle anställas någon annan tjänsteman
än en veterinärt utbildad amanuens, hvilkens aflöning, som ansetts
böra utgå såsom arfvode med 2,000 kronor för år, likväl icke på annat
sätt upptagits i staten, än att detta belopp inräknats i landtbruksstyrelsens
till 21,500 kronor höjda expensanslag, hvaraf äfven skulle gäldas
kostnaden för veterinärrådet, hvilken kostnad beräknats till 1,500 kronor.

Det har emellertid synts landtbruksstyrelsen, som om önskligt vore
att å veterinärbyrån anställdes i stället för den föreslagna amanuensen

Nionde hufvudtitein.

eu andre byråveterinär, hvars aflöning skulle särskild! uppföras i staten
med 3,000 kronor och hvilken tjänsteman skulle årligen förordnas samt
hafva till uppgift att på ett mera stadigvarande sätt än den veterinär!
utbildade amanuensen biträda å veterinär byrån, särskildt då förste byråveterinären
tjänstgjorde i stället för byråchefen. Genom en sådan anordning
skulle vinnas en dubbel fördel, nämligen dels att ett flertal yngre
dugliga veterinärer blefve satta i tillfälle att närmare taga kännedom
om arbetet inom styrelsen samt styrelsens åsikter och styrelsen själf på
detta sätt äfven skulle vinna en ganska omfattande personalkännedom,
dels ock att landtbruksstyrelsens kansli- och ekonomiska byrå icke, åtminstone
för närvarande, behöfde erhålla någon ytterligare förstärkning
af sina arbetskrafter, då expeditionerna i icke få af de löpande veterinärärendena
skulle kunna uppsättas på veterinär by rån.

Skulle detta förslag vinna afseende, synes det landtbruksstyrelsen,
att det af kommittén föreslagna expensanslaget borde kunna nedsättas
från 21,500 kronor med 2,000 kronor till 19,500 kronor.

Vidare anser landtbruksstyrelsen, att det af kommittén föreslagna
antalet medlemmar af veterinärrådet lämpligen borde höjas från tre till
fem. Landtbruksstyrelsen anser därmed hufvudsakligen kunna vinnas,
att styrelsen för sin uppgift blir i tillfälle att vid behof kunna samråda
med representanter för alla de riktningar inom veterinärväsendet, som
kunna anses förelinnas och som styrelsen funnit lämpligen kunna kännetecknas
på mera praktisk väg, än som kommittén angifvit. Af de fem
ledamöterna skulle nämligen en vara lärare vid veterinärinstitutet, en
länsveterinär, en distriktsveterinär samt en slakthus- och besiktningsveterinär,
hvartill borde komma en representant för den medicinska och
hygieniska fackkunskapen, Nåd behof af mera vetenskapliga utredningar
anser landtbruksstyrelsen, att styrelsen skulle kunna vända sig till veterinärinstitutets
lärarkollegium eller medicinsk auktoritet.

Någon ökning af styrelsens expensanslag anser sig styrelsen icke på
grund häraf böra föreslå.

Slutligen anser landtbruksstyrelsen mindre lyckligt, att kommittén
velat fastslå, huru föredragningen af de till landtbruksstyrelsen för närvarande
förlagda tuberkulinärendena bör ske, under förutsättning att
veterinärväsendet i sin helhet öfveidlyttas till landtbruksstyrelsen. Denna
fråga anser styrelsen böra hållas öppen och få bero på framställning i
hvarje särskildt fall, när anslag till åtgärder till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen begäres. På detta sätt
kunde denna angelägenhet ordnas efter omständigheterna i hvarje särskildt
fall, medan ett ovillkorligt uppställande under närvarande förhål -

Nionde hufvudtiteln.

[2.] kinden af en regel i förevarande afseende hvarken är af omständigheterna
påkalladt eller kan anses vara praktiskt eller lämpligt. Enligt
landtbruksstvrelsens mening föreligger icke något behof att nu i sammanhang
med utverkande af ordinarie anslag till veterinäradministrationens
ordnande uttala sig om detaljer i en fråga, som årligen kommer
att pröfvas vid framställning om anslag till åtgärder till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Tillförordnade föredraganden i lan d tbr riksstyrelse!) Gustaf Regnér
har vid ärendets föredragning inför landtbruksstyrelsen under hänvisning
till den af honom och professorn Vennerholm afgifna reservationen
mot kommitténs betänkande förklarat sig icke kunna biträda landtbruksstyrelsens
underdåniga hemställan.

Medicinal- Medicinalstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande den 11 november

‘ju november 1910 såsom ett viktigt önskemål framhållit, att veterinärärendena blefve
1010. sammanförda under en ledning. Det synes styrelsen icke vara riktigt,

att åtgärderna mot den smittosamma husdjurssjukdom, som är af alla
sådana mest spridd inom landet och som förorsakar vår husdjursafvel
de största förlusterna — nämligen nötkreaturstuberkulosen — på det
hela vore undantagen från handläggning inom den egentliga veterinäradministrationen.

Detta missförhållande skulle visserligen blifva afhjälpt, om samtliga
veterinärärenden öfverfördes till landtbruksstyrelsen, men samma
mål skulle vinnas, vare sig en själfständig ve ten närstyrelse inrättades
eller tuberkulosärendena öfverfördes från landtbruksstyrelsen till medicinalstyrelen.

Skulle de skäl, som anförts för inrättandet af en själfständig
veterinärstyrelse, icke anses tillräckligt talande, finner medicinalstyrelsen
för sin del intet hinder för anordnandet i medicinalstyrelsen af en utvidgad
veterinär byrå. Detta naturligtvis under förutsättning, att erforderliga
arbetskrafter och tillräckliga lokaler härför erhållas.

Genom byråsystemets införande i medicinalstyrelsen komme nämligen
att vinnas en viss lättnad i arbetet, och denna fördel, som då
äfven skulle komma den veterinära byrån till godo, skulle, hvad generaldirektörens
arbete med denna byrå beträffar, blifva ännu större, om flera
af de ärenden, som enligt kommitténs förslag skulle utgöra föremål för
samfälld öfverläggning mellan generaldirektören och den veterinära föredraganden
— däraf bland annat jämväl flertalet tuberkulinärenden —
handlades af den senare ensam.

Nionde hurvudtitelH,

o i

Öl

Genom eu sådan anordning skulle ett af kommitténs hufvudskål
för veterinärärendenas skiljande från medicinalstyrelsen, eller att dels
generaldirektören och dels styrelsen genom de veterinära ärendena
skulle komma att för mycket belastas, förlora det hnfvudsakliga af sin
betydelse.

Vidkommande personalen på en eventuell veterinärbyrå i medicinalstyrelsen
bär styrelsen ansett sig böra framhålla, att styrelsen på grund
af de skäl, som af kommittén anförts i senare delen af dess betänkande
angående anställandet af en byråveterinär, anser det nödvändigt,
att eu så kvalificerad tjänsteman anställes på den veterinära
byrån, äfven om veterinärväsendet skulle komma att fortfarande sortera
under medicinalstyrelsen. Det synes nämligen styrelsen uppenbart, att
en fast anställd veterinär bör företräda byråchefen på veterinärbyrån, då
denne på grund af inspektionsresor, semester, tjänstledighet eller af
annan orsak icke är i styrelsen närvarande. Det svenska veterinärväsendet,
och detta särskild! i dess förhållande till utlandet, synes nämligen
icke kunna under sådana förhållanden anförtros endast åt en lägre
tjänsteman, af hvilken man icke kan fordra, att han skall ägna hela
sin tid åt statstjänsten, och om hvilken man icke heller kan förutsätta,
att han skall kunna så sätta sig in i veterinärförvaltningen, att han
kan ensam svara för densamma.

Beträffande kommitténs förslag att öfverflytta veterinärväsendet
till landtbruksstyrelsen har medicinal styrelsen funnit sig böra framhålla,
att en sådan förflyttning, enligt styrelsens uppfattning, icke
skulle lända till båtnad hvarken för veterinärväsendet eller för det allmänna.
Sambandet mellan medicinalförvaltningen och det civila veterinärväsendet
är nämligen, enligt styrelsens åsikt, betydligt större än mellan
det senare och landtbruksförvaltningen och gäller detta i all synnerhet
beträffande: veterinärernas medicinska verksamhet, smittosamma husdjurssjukdomars
bekämpande, sådana sjukdomars diagnosticerande genom bakteriologisk
eller patologiskt-anatomisk undersökning, framställande af
sera eller vacciner för dylika sjukdomars förekommande eller botande,
köttkontroll och slakteriväsende, mjölkkontroll, karantänsåtgärder äfvensom
desinfektionsåtgärder.

Landtbruksstyrelsens chef äger icke, enligt medicinalstyrelsens mening,
förutsättningen för att i dessa frågor vara domare, då han icke
kan antagas besitta hvarken hygienisk eller medicinsk utbildning. I
alla händelser synes det styrelsen vara obestridligt, att veterinärerna i
dessa frågor skulle vinna mera sakkunnig förståelse inom medicinalstyrelsen.
Skulle ett öfverflyttande af veterinärväsendet till landtbruks -

32 Nionde hufvtidtiteln.

styrelsen lika fullt komma att ske, tiar medicinalstyrelsen ansett sig
böra erinra om det betänkliga i att helt afskilja det civila veterinärväsendet
och därmed veterinärmedicinen från den myndighet, som har
hand om den allmänna hälsovården. Medicinalstyrelsen håller sålunda
före, att det under alla förhållanden är nödvändigt att, därest veterinärförvaltningen
skulle skiljas från medicinalstyrelsen och förläggas vare
sig till en själfständig veterinärstyrelse eller till annat ämbetsverk, föreskrift
af Eders Kungl. Magt lämnas därom, att alla ärenden, som röra
den inrikes födoämneskontrollen och slakthusväsendet, skola göras till
föremål för gemensam handläggning mellan medicinalstyrelsen och
veterinärförvaltningen.

Medicinalstyrelsen, som för sin del icke kunnat biträda kommitténs
uttalande, att den veterinära verksamheten i fråga om födoämneskontrollen
och slakthusväsendet numera utvecklat sig till full själfständighet
från den allmänna hälsovården, har i detta hänseende fastmera velat erinra
därom, att ett fullständigt öfverlämnande från medicinalstyrelsen af födoämneskontrollen,
som ju omfattar kontroll öfver slakterier, korffabriker,
handeln med matvaror, mjölkkontroll, köttbesiktning och slakthusväsendet
in. in., till annat ämbetsverk skulle medföra åtskilliga betydande olägenheter.
Särskildt har styrelsen i nämnda hänseende exempelvis framhållit
det mycket viktiga samband, som förefinnes mellan födoämneskontrollen
å ena sidan och bekämpandet af smittosamma sjukdomar bland människorna
å den andra. Tjänsteläkarna måste som bekant därunder
mycket ofta ingripa i sagda kontroll och det ej sällan pa ett synnerligen
kraftigt sätt. Ett fullständigt skiljande af veterinärväsendet från
medicinalstyrelsen skulle emellertid föra med sig, att antingen tjänsteläkarna
skulle helt och hållet beröfvas all rätt att gripa in i dessa förhållanden,
hvilket ju voro det följdriktigaste, eller ock deras åtgärder
i berörda hänseende komma att bedömas af landtbruksstyrelsen, eventuellt
af en själfständig veterinärstyrelse, under hvilken tjänsteläkarna
således komme att sortera, då ju medicinalstyrelsen icke längre finge
befogenhet att handlägga frågor rörande födoämneskontrollen. Äfven
hälsovårdsnämndernas ställning komme att förändras af en sådan anordning.
Detta kunde emellertid enligt styrelsens förmenande icke vara
riktigt, utan måste ett afskiljande af veterinärväsendet från medicinalstyrelsen
med nödvändighet fordra gemensam handläggning mellan medicinalstyrelsen
och veterinärförvaltningen af frågor rörande inrikes födoämneskontroll
och slakthusväsende. Ett samarbete i dessa viktiga frågor
mellan läkare och veterinärer torde också i det allmännas intresse allt
fortfarande vara erforderligt.

Nionde hufvud titeln.

Utgifterna för eu utvidgad veterinärbyrå i medicinalstyrelsen har
styrelsen, oafsedt ålderstillägg, beräknat sålunda:

1 byråchef.............................. kronor 8,100: — eventuellt kronor 9,400: —

1 byråveterinär ..................... » 5,800: —

1 notarie................................ » 4,000: —

till vetenskapliga rådet in. m.

(hvad veterinärbyrån angår)
....................................... » 7,000: —

kronor 24,900: —

Beträffande den skillnad, som förekommer mellan den af kommittén
föreslagna staten för den veterinära byrån i landtbruksstyrelsen och den
af medicinalstyrelsen föreslagna utvidgade veterinärbyrån i styrelsen har
medicinalstyrelsen anfört, att den hufvudsakligen består däri, att medicinalstyrelsen,
med kännedom om veterinärärendenas omfattning och art,
ansett sig nödsakad att på ordinarie stat upptaga en notarie, med en
aflöning af 4,000 kronor. Styrelsen har nämligen ansett det nödvändigt,
att, då på öfriga byråer inom styrelsen enligt kommitténs förslag skulle
finnas en sekreterare eller notarie, af ofvan angifna skäl åtminstone en
notarie anställdes på den veterinära byrån. Medicinalstyrelsen har för
öfrigt den bestämda och på en långvarig erfarenhet om veterinärförvaltningens
behof i detta afseende grundade uppfattningen, att, äfven om
veterinärväsendet förlägges till landtbruksstyrelsen, kraf på anställande
af särskild sekreterare eller åtminstone notarie för expeditioners uppsättande
med mera på veterinärbyrån snart nog måste framkomma.
Styrelsen har icke ansett det vara erforderligt att, såsom kommittén föreslagit
beträffande en veterinärbyrå i landtbruksstyrelsen, särskild vaktmästare
anställes å veterinärbyrån i medicinalstyrelsen. Vaktmästarens
aflöning, 1,200 kronor, skulle alltså kunna besparas. Styrelsen har också
funnit skäligt föreslå en minskning af 500 kronor i det af kommittén
i förslaget till stat för landtbruksstyrelsen till 7,500 kronor upptagna
beloppet »till veterinärrådet m. in.», hvilken utgiftspost styrelsen, med
hänsyn till att den veterinära byrån har stort behof af tryckta rapporter
redogörelser och matriklar, dock icke ansett kunna sättas lägre än till

7,000 kronor.

I fråga om öfverförandet af tuberkulinärendena till medicinalstyrelsen
bär styrelsen icke ansett detta böra föranleda någon förändring

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 5

Nionde hufvudtiteln.

[2.] af medicinalstyrelsens stat, enär aflöningen såväl till den extra byråveterinär,
som skulle närmast handlägga tuberkel''närendena, som ock till dennes
biträde synts böra, på sätt hittills skett beträffande föredraganden för
tuberkulinärenden i landtbruksstyrelsen och dennes biträde, utgå af det
anslag, som Riksdagen år från år anvisat på extra stat till förekommande
och hämmande af tuberkel^ukdom ar hos nötkreaturen.

Med hänvisning till hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, har
styrelsen som sin åsikt uttalat, att styrelsen icke anser det främja statens
intresse, om veterinärväsendet öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, och att,
under förutsättning af att erforderliga arbetskrafter och lokaler ställas till
förfogande, intet hinder förefinnes för, att en utvidgad veterinärförvaltning
— med den stat, som framgår af ofvan angifna statförslag — är
med medicinalstyrelsen förenad.

I ärendets handläggning i medicinalstyrelsen deltog icke generaldirektören
Linroth och har föredraganden, medicinalrådet G. Kjerrulf,
i ett särskild! till protokollet fogadt yttrande på i detsamma anförda
skäl såsom sin mening anfört, att då frågan om den civila veterinäradministrationens
ordnande väckts på tal och sedan kommittén för medicinalstyrelsens
omorganisation hemställt, att veterinärärendena skulle skiljas
från medicinalstyrelsen, inrättandet af en själfständig direkt under jordbruksdepartementet
lydande veterinärstyrelse vore den enda rätta lösningen.
Endast under förutsättning att detta förslag icke vunne Eders
Kungl. Majris och Riksdagens bifall, borde omvårdnaden om det civila
veterinärväsendet handhafva^ af medicinalstyrelsen.

Arméforvait- Arméförvaltningen har i underdånigt utlåtande den 22 november

si ingen den 22 1910 i anledning af hvad kommittén föreslagit i fråga om förändring i
n°i9iotr behandlingssättet för militära veterinärfrågor anfört, att man, enär nådiga
instruktionen för arméförvaltningen utfärdades den 11 oktober 1907 och
sålunda innan sjukvårdsstyrelsen var bildad, då saknade erfarenhet angående
omfattningen af den verksamhet, som styrelsen skulle komma
att utöfva. Däraf torde kunna förklaras, att de militärveterinära befordringsfrågorna
då ansågos böra kvarblifva hos medicinalstyrelsen, hvarest
de ditintills hade handlagts, dock med den förändringen att de skulle
behandlas gemensamt med sjukvårdsstyrelsen. På grund af denna anordning
blef emellertid generaldirektören, såsom den äldste af de båda
styrelsecheferna, själfskrifven ordförande vid styrelsernas sammanträden
och erhöll utslagsröst, då olika, meningar inom styrelserna gjorde sig
gällande. Detta förhållande, att sjukvårdsstyrelsen sålunda kunde blifva
försatt i minoritet, syntes mindre lämpligt, då den genom sin instruktion

Nionde hufvudtiteln.

hade sig anförtrodd handläggning af arméns veterinärärenden och genom [2.]
nådigt bref den 22 juli 1908 äfven öfvervakandet af arméns veterinärers
verksamhet i afseende på veterinärvården.

I betraktande häraf och alldenstund sjukvårdsstyrelsen nu kunde
åberopa en tillräcklig erfarenhet, förvärfvad under nära treårig verksamhet,
har styrelsen ansett sig böra framhålla, att tidpunkten syntes vara inne
att åstadkomma eu förändring i sättet för nämnda frågors handläggning,
och hade styrelsen därför icke något att erinra mot det åt kommitterade
nu afgifna förslaget, att sjukvårdsstyrelsen ensam finge sig anförtrodt
omhändertagandet af de militärveterinära ärenden, som hittills
handlagts af medicinalstyrelsen eller gemensamt med densamma. Detta
syntes vara så mycket mer berättigad!, som sjukvårdsstyrelsen bure ansvaret
för arméns veterinärpersonals verksamhet och lör öfrigt kunde
anses äga de förutsättningar, som erfordrades för inhämtande af personalkännedom
i den omfattning, som eu civil myndighet icke kunde
förvärfva sig.

Då emellertid sambandet mellan de militära och civila veterinäradministrationerna
icke syntes böra helt och hållet brytas, funne sjukvårdsstyrelsen
sig ej heller böra göra någon erinran mot, att den ifrågasatta
byråchefen för veterinärärenden deltoge i behandling af nämnda
frågor, dock under den förutsättningen, att förfall för honom icke finge
utgöra hinder för handläggning af ärende, då lian enligt förslaget skulle
närvara.

Att vidare enligt förslaget fältveterinären skulle utnämnas af Kungl.

Maj:t efter förslag af chefen för sjukvårdsstyrelsen, syntes styrelsen
vara fullt riktigt och i öfverensstämmelse med föreskrifterna i arméförvaltningens
instruktion beträffande tillsättning af öfriga civilmilitära
byråchefer.

Vid den utredning angående sättet för de civila veterinärärendenas Departementshandläggning,
för hvilken jag nu här redogjort, hafva tre olika vägar för chefenordnandet
af den centrala veterinäradministrationen blifvit angifna. Förslag
föreligga sålunda dels om dessa ärendens förläggning under en särskild!
för ändamålet upprättad, direkt under jordbruksdepartementet lydande
ny styrelse, dels om deras kvarblifvande hos den omorganiserade
medicinalstyrelsen, dels slutligen om deras öfverflyttande till landtbruksstyrelsen.

Att för endast de civila veterinärärendenas handläggning skapa
ett nytt centralt ämbetsverk anser jag mig icke kunna ifrågasätta. Till
de många tungt vägande skäl, Indika såväl kommittén som landtbruks -

Nionde hnlvudtitelu.

styrelsen anfört mot denna lösning af frågan, skulle ännu flera kunna
läggas. Jag torde emellertid kunna inskränka mig till att ytterligare
framhålla endast en enda synpunkt. Då det af alla, som yttrat sig i
ämnet, blifvit erkändt och påvisadt, att veterinärväsendet obestridligen
äger många viktiga beröringspunkter med såväl medicinalväsendet som
landtbruket, synes det mig icke lämpligt att, på sätt bär blifvit föreslaget,
isolera förevarande gren af förvaltningen och öfverlämna handläggningen
af veterinärärendena åt ett af veterinärer bestående ämbetsverk,
i hvilket hvarken medicinalväsendet eller landtbruket vore på
stadigvarande sätt representeradt. Utgångspunkten vid afgörandet af
föreliggande fråga synes mig vara att söka få klargjordt, hvilka intressen
äro de starkaste, antingen de, som knyta veterinärväsendet vid medicinalför
välfången, eller de, som bilda föreningsbandet med landtbruksförvaltningen,
samt därefter låta det resultat, till hvilket man vid denna
pröfning kommer, blifva bestämmande för den centrala veterinäradministrationens
förläggning.

Medicinalstyrelsen har i sitt senast afgifna utlåtande uttalat den
meningen, att sambandet mellan medicinalförvaltningen och det civila
veterinärväsendet är större än mellan det senare och landtbruksförvaltningen;
och till stöd för denna sin uppfattning har styrelsen anfört,
att inom vissa betydelsefulla, af styrelsen närmare angifna verksamhetsområden
samverkan med medicinsk sakkunskap kan vara af behofvet
påkallad. Beträffande de flesta af dessa områden synes mig emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida en med landtbruksförvaltningen förenad
veterinäradministration skulle behöfva vara i saknad af erforderligt stöd.
Medicinalstyrelsen har ju sålunda själf föreslagit, att alla ärenden inom
den ena stora hufvudgruppen — de som röra den inrikes födoämneskontrollen
och slakthusväsendet — skola göras till föremål för gemensam
handläggning mellan medicinalstyrelsen och veterinärförvaltningen, en
uppfattning, till hvilken jag på de af medicinalstyrelsen anförda skälen
obetingadt ansluter mig, dock med den inskränkningen att med slakthusväsendet
afses endast hvad som står i samband med födoämneskontrollen.
Den andra af medicinalstyrelsen angifna hufvudgruppen af
så att säga veterinär-medicinska frågor innefattar åtgärder af olika slag
för de smittosamma husdjurssjukdomarnas bekämpande, och i fråga om
dem synes mig veterinärförvaltningen kunna påräkna fullt tillräckligt
stöd i den veterinär-bakteriologiska anstalten, som, äfven om den ej, såsom
ursprungligen var afsedt, kommit att ingå som en afdelning af
den statsmedicinska anstalten, likväl icke torde underlåta att, där så befinnes
erforderligt, träda i beröring med den medicinska sakkunskapen

Nionde hnfvudtiteln.

och draga fördel af de erfarenhetsrön och nya uppslag, som kunna
föreligga inom det medicinska verksamhetsområde, hvilket ligger anstalten
närmast. I detta sammanhang anser jag mig ock böra framhålla
att det, då åtgärder vidtagas till bekämpande af smittosamma husdjurssjukdomar,
ofta kan vara till afsevärdt gagn att icke ensamt medicinska
och veterinära synpunkter blifva afgörande utan att äfven inom landtbruket
vunnen erfarenhet får utöfva inflytande på besluten. Det är i
landtmännens ladugårdar och stall, som de beslutade åtgärderna i de
flesta fall skola vidtagas; under alla förhållanden ingripa de mer eller
mindre kännbart i landtmännens verksamhet. Det synes mig då ej kunna
förnekas, att det måste vara till fördel för både det allmänna och den
enskilde, att den erfarenhet, som inom landtbruksförvaltningen bör förefinnas
angående utförbarheten utan onödiga olägenheter för djurägaren
af de föreslagna åtgärderna, får göra sig gällande. Den uttalade farhågan,
att åtgärdernas effektivitet därigenom skulle kunna äfventyras,
saknar all grund. I det sätt, hvarpå kampen mot nötkreaturstuberkulosen
under landtbruksstyrelsens öfverinseende blifvit förd och i de resultat,
som därvid vunnits, har man, såsom ock från olika håll framhållits, det
mest påtagliga bevis på det berättigade i den af mig här angifna
åsikten.

Landtbruksstyrelsen har i sitt utlåtande på ett enligt min mening
ovedersägligt sätt påvisat icke endast det nära sambandet mellan de
landtbruksekonomiska och veterinära intressena samt vikten af att åt
landtbruksförvaltningen beredes tillbörligt inflytande vid de veterinära ärendenas
handläggning i allmänhet, utan ock huru ohållbara de skäl äro, som
anförts till stöd för den åsikten, att detta inflytande skulle kunna blifva
till skada för det allmänna. I samma mån som husdjursskötseln går
framåt och landtmännens besättningar af olika husdjursslag stiga i värde,
blir den praktiske jordbrukaren allt mera i behof af den veterinära sakkunskapens
bistånd och stöd. Veterinärens uppgift blir ej längre endast
att bota de af sjukdom angripna djuren, han måste äfven ägna uppmärksamhet
åt att ur ladugårdar och stall utestänga sjukdomar af mer
eller mindre smittosam natur, något som vår tids veterinärvetenskap
visat kunna ske på flera olika vägar. Beröringspunkterna mellan det
praktiska jordbruket och veterinärväsendet blifva på detta sätt allt flera
och från ekonomisk synpunkt sedt allt betydelsefullare; och att man under
sådana förhållanden snarare bör söka att fastare tillknyta bandet mellan
båda än fortfarande som hittills hålla dem så godt som fullständigt åtskilda
synes mig vara uppenbart. Om veterinärväsendet därigenom i någon
mån skulle beröfvas det stöd, det hittills haft i den medicinska sak -

Nionde hufvudtiteln.

kunskap, som finnes att tillgå i medicinalstyrelsen, torde detta icke numera
behöfva tillmätas afgörande betydelse, då veterinärkunskapen nu
allt mer och mer utvecklar sig till en själfständig vetenskap och då
från statsmakternas sida de kraftigaste ansträngningar göras för att sätta
hvarje veterinär i tillfälle att utföra sitt ofta maktpåliggande arbete
under de bästa förutsättningar med hänsyn till kompetens och förvärfvad
sakkunskap.

Då således de intressen synas vara starkast, som sammanknyta
veterinärväsendet med landtbruksförvaltningen, finner jag mig böra förorda
bifall till kommitténs, af landtbruksstyrelsen tillstyrkta förslag att
vid den ifrågasatta omorganisationen af medicinalstyrelsen, på sätt
kommittén föreslagit, förlägga de från denna styrelse frånskilda veterinära
ärendena och hvad med dem äger samband under landtbruksstyrelsen
samt att för detta ändamål inom sistnämnda styrelse upprätta en särskild
veterinärbyrå.

Mot kommitténs förslag rörande organisationen af denna byrå
har jag endast att göra ett par erinringar.

För de veterinära ärendenas handläggning i medicinalstyrelsen
finnas för närvarande där anställda ett medicinalråd och en amanuens, som
med ett arfvode af endast 1,000 kronor icke kunnat odeladt ägna sig
åt denna sin tjänst. Såväl kommittén som medicinalstyrelsen hafva framhållit,
att dessa arbetskrafter på grund af ärendenas växande mängd
visat sig otillräckliga och att en förändring härutinnan är af behofvet
påkallad. Jag delar i allo denna uppfattning. Det synes mig likväl kunna
ifrågasättas, om det ej skulle kunna få anses tillfyllest att ersätta den
hittillsvarande amanuensen — i stället för, såsom kommittén föreslagit,
med en andra gradens tjänsteman och en med 2,000 kronor aflönad
amanuens •— med endast förstnämnda tjänsteman, på hvars kompetens
det kommer att ställas helt andra fordringar än hittills varit fallet beträffande
amanuensen och som därtill kommer att odeladt ägna sig
åt sin tjänst å den blifvande veterinärbyrån. På denna byrå kommer
ock att tjänstgöra t. f. föredraganden i tuberkulinärenden och dennes
biträde. Tillfälle för dem att i någon afsevärdare utsträckning deltaga i
andra å byrån förekommande göromål än dem, som för närvarande
utgöra föremål för deras handläggning, torde visserligen icke föreligga;
men de böra dock utgöra en tillökning i arbetskrafterna.

Skulle den sålunda af mig ifrågasatta ökningen af arbetskrafter
komma att visa sig otillräcklig, synes mig den utvägen med fördel
kunna tillgripas att, på samma sätt som landtbruksstipendiater nu in -

Nionde hufvudtiteln.

kallas till tjänstgöring lios byråchefen för agrikulturtekniska ärenden,
för tjänstgöring hos byråchefen för veterinärärenden använda civila
veterinärstipendiater. Häremot kan visserligen invändas, att det visat
sig förenadt med så stora svårigheter att få sökande till de civila verinärstipendiatplatserna,
att endast två af de fyra platser, till hvilka anslag
utspår, för närvarande äro besatta. Detta torde emellertid åtminstone
delvis vara beroende på nu rådande brist å veterinärer, hvilken till
väsentlig del kan tillskrifvas den omständigheten, att endast ett i förhållande
till antalet inträdessökande jämförelsevis ringa antal elever
kunnat beredas plats i det nuvarande veterinärinstitutet. Denna olägenhet
blir emellertid undanröjd, då veterinärundervisningen inom kort
öfverflyttas till veterinärinstitutets nya byggnad. Vidare synes det mig
antagligt, att den tjänstgöring, som här kommer att erbjudas den unge
veterinärstipendiaten, för honom bör blifva särskildt eftersträfvansvärd,
då det ju för honom alltid måste anses meriterande att på detta sätt
hafva vunnit kännedom om de veterinära ärendenas handläggning m. m.
inom den centrala veterinäradministrationen. På grund af hvad jag sålunda
anfört synes mig det i den föreslagna förhöjningen i landtbruksstyrelsens
hittillsvarande anslag till extra biträden m. m. upptagna
arfvodet, 2,000 kronor, till en amanuens åtminstone tills vidare
kunna utgå.

Mot kommitténs förslag att hos landtbruksstyrelsen anställa ytterligare
en vaktmästare har jag intet att erinra. Då emellertid aflöningen
för de två vaktmästare, som sålunda skulle komma att finnas hos styrelsen
anställda, torde böra fastställas enligt samma grunder, som vid
senaste Riksdag bestämdes för vaktmästare i fångvårdsstyrelsen, synes
i styrelsens stat böra upptagas dels en förste vaktmästare med begynnelselön
af 1,500 kronor och efter 5 års tjänstgöring ett ålderstilllägg
på 100 kronor samt dels en vaktmästare med begynnelselön af
1,200 kronor och två ålderstillägg, hvardera på 100 kronor, efter respektiva
5 och 10 års tjänstgöring.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid landtbruksstyrelsens sida
skulle ställas ett veterinärråd och såsom stöd för detta sitt förslag anfört
skäl, hvilka jag icke kan frånkänna ett visst berättigande. Mig
synes emellertid tvifvelaktigt, huruvida det verkligen kan vara behöfligt
att tillgripa äfven denna utväg för att tillföra landtbruksstyrelsen den
sakkunskap, hvaraf den vid vissa veterinära ärendens handläggning kan
vara i behof, utöfver den som måste anses förefinnas inom den i förevarande
hänseende obestridligen väl utrustade veterinärbyrån. Såsom
stöd för denna min uppfattning tillåter jag mig framhålla, dels att kom -

Nionde hufvudtiteln.

[2.] mittén föreslagit, ej endast att på landtbruksstyrelsen måtte öfverflyttas
den medicinalstyrelsen nu medgifna rätten att från veterinärinstitutet erhålla
upplysningar, utan ock att den nu landtbruksstyrelsen tillerkända
rätten att vid behof, för erhållande af råd och utredningar från särskilda
specialister, anlita sakkunnigt biträde måtte få tillämpas jämväl beträffande
veterinära ärenden samt att landtbruksstyrelsen måtte erhålla uttrycklig
rätt att från veterinärer och öfriga underordnade, från offentliga och
kommunala myndigheter samt från enskilda sammanslutningar, som hafva
att i något afseende taga befattning med den veterinära verksamheten
i riket, äska och erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning,
som ligga inom hvars och ens befogenhet, dels att alla ärenden
rörande inrikes födoämneskontrollen och hvad därmed står i samband i
enlighet med medicinalstyrelsens förslag skulle göras till föremål för
gemensam handläggning med medicinalstyrelsen, dels slutligen att det ingår
i den veterinärbakteriologiska anstaltens uppgift att tillhandagå veterinärförvaltningen
med nödiga vetenskapliga undersökningar och andra arbeten
inom de områden, som äro föremål för anstaltens verksamhet. Landtbruksstyrelsens
behof af sakkunnigt bistånd synes mig på här nämnda
vägar äfven utan tillgång till ett veterinärråd kunna anses väl tillgodosedt.
Den af kommittén beräknade kostnaden för det föreslagna veterinärrådet,
1,500 kronor, synes mig sålunda böra utgå ur den af kommittén
uppgjorda kostnadsberäkningen.

I likhet med landtbruksstyrelsen och på de af denna styrelse anförda
skäl finner jag icke anledning föreligga att i detta sammanhang
föreslå fattande af beslut angående föredragningen af de till landtbruksstyrelsen
för närvarande förlagda tuberkulinärendena.

Enligt hvad chefen för landtförsvarsdepartementet meddelat mig,
har han icke något att erinra mot kommitténs förslag till förändring i
de militärveterinära ärendenas handläggning.

1 anslutning till hvad sålunda anförts tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stat för landtbruksstvrelsen att gälla från och med
år''1912:

Nionde hufrudtiteln.

	Lön	Tjänst- görings- ponningar	Ortstillägg	Summa Kronor
Krono	r
Öfverdirektören och
chefen.....................	6,200	2,800	1,000	10,000
t byråchef..................	5,000	2,500	600	8,100
4 byråchefer..............	20,000	10,000	2,400	32,400
t byråveterinär .........	3,600	1,800	400	5,800
1 förste vaktmästare	900	450	150	1,500
1 vaktmästare ............	700	350	150	1,200
Till extra biträden, vika-
riatsersättning och ex-
pcnser.....................	—	—		18,000
Summa	—	—		77,000

1 Efter 5 år kan lönen
| höjas med 600 kr.
j Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.
j och efter 10 år med
t ytterligare 500 kr.
J Efter 5 år kan lönen
| höjas med 100 kr.
i Efter 5 år kan lönen
J höjas med 100 kr.
j och efter 10 år med
f ytterligare 100 kr.

Anm. Därest vaktmästare i
denna förmån kvarstår, ortstillägg

sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Landtbruksstyrelsens nuvarande stat slutar på ett belopp af 57,600
kronor. Om härtill läggas det veterinära medicinalrådets aflöning enligt
nu gällande stat 6,400 kronor och arfvodet åt den nu i medicinalstyrelsen
anställda veterinäramanuensen 1,000 kronor, blir slutsumman 65,000 kronor.

Enligt nu föreliggande förslag skulle landtbruksstyrelsens stat komma
att sluta å 77,000 kronor. Skillnaden mellan de båda slutsummorna
blir sålunda 12,000 kronor. Beräknas det nuvarande veterinära medicinalrådets
aflöning enligt gällande normalstat eller till 8,100 kronor, hvartill
den torde hafva uppgått, om denne tjänsteman bibehållits vid medicinalstyrelsen,
blir skillnaden mellan slutsummorna endast 10,300 kronor.

Vid ofvanstående beräkning hafva ålderstilläggen icke medräknats,
enär dessa utgå af det å nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg. Ej heller äro reseersättningar för styrelsens ämbetsoch
tjänstemän upptagna. Dessa ersättningar utgå nämligen af det å
samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.
Vid den bär gjorda jämförelsen har hänsyn icke heller tagits
till den ej exakt bestämbara kostnad, som inom medicinalstyrelsens
kansli och räkenskapskontor belöper särskild! å veterinärärendena.

Samma föreskrifter rörande arbetstid torde böra gälla för de ny tillit.
till Eiksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. G

Nionde hufvudtiteln.

komna som för de förutvarande å landtbruksstyrelsens stat upptagna ämbetsoch
tjänstemännen. Jämväl öfriga för de i nämnda stat upptagna aflöningsförmånernas
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser torde de nytillkomna
ämbets- och tjänstemännen böra vara skyldiga att underkasta sig.

Vid statens fastställande torde böra meddelas bestämmelser dels
angående skyldighet för en hvar, som efter den nya statens trädande i
kraft tillträder nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen, att underkasta
sig förenämnda villkor och bestämmelser, dels ock beträffande förfaringssättet
med nuvarande innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen
i medicinalstyrelsen, därest han icke före viss tidpunkt anmäler,
att han vill underkasta sig öfverflyttning till landtbruksstyrelsen, den
nya aflöningsstaten därstädes samt nämnda villkor och bestämmelser.
Sistnämnda befattningshafvare torde, därest han sålunda öfvergår till
landtbruksstyrelsen, böra äga rätt att för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd. Skulle emellertid ifrågavarande befattningshafvare
icke förklara sig villig öfvergå till landtbruksstyrelsen och kan han icke
lagligen därtill förbindas, lärer annan utväg icke stå till buds än att uppföra
honom å indragningsstat. Intill dess så hunnit ske, torde Eders Kungl. Magt
vara oförhindrad att af tillgängliga medel förskottera nämnda befattningshafvare
under sådan förutsättning tillkommande aflöning.

o o

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna det af mig tillstyrkta förslaget till stat för landtbruksst^yrelsen
att tillämpas från och med år 1912;
dels förklara,

att de villkor och bestämmelser, hvilka i nådiga kungörelsen den
2 oktober 1908 stadgats för åtnjutande af de uti nu gällande stat för
landtbruksstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas för åtnjutande
af aflönings förmånerna enligt den nya staten,

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen, skall vara skyldig underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser, äfvensom

att nuvarande innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen
i medicinalstyrelsen, därest han icke före viss af Eders Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill underkasta sig öfverflyttning
till landtbruksstyrelsen, den nya aflöningsstaten därstädes samt nämnda
villkor och bestämmelser och han icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen an -

Nionde hufvudtiteln,

gående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension, [2.]
som dittills tillkommit honom,

dels medgifva, att, därest sistnämnda befattningshafvare öfvergår
å landtbruksstyrelsens stat, han må för åtnjutande af löneförhöjning
räkna sig tillgodo den tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd;

dels ock höja det i riksstaten uppförda anslaget till landtbruksstyrelsen
från 57,600 kronor med 19,400 kronor till 77,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och lantltmannanäringar.

Genom nådiga bref den 16 juni 1905 fastställdes aflöningsstater för [3, 4.]
landtbruksinstitutet vid Ultima samt för landtbruks- och mejeriinstitutet i‘andtbru,cs:
vid Alnarp. Dessa stater, med sedermera och senast vid 1910 års Riksdag "uituna samt
i desamma vidtagna ändringar, hafva följande utseende: landtbruk och

mejeriinstitutet
vid

Stat för landtbruksinstitutet vid Ultima. Alnarp.

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Aflöning: 1 rektor, arfvode ........................ 1	—				2,000	—
1 lektor .................................... 5 lektorer.................................... 1 adjunkt.................................... 1 adjunkt.................................... Extra lärare, arfvoden..................	2,600 13,000 2,000 2,000		1,400 7.000 1.000 1,000	—	4.000 20,000 3.000 3,000 3,250	—	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter! 10 år med ytterligare 500; ikr., efter 15 år med ytter-Jligare 500 kr. och efter ! 20 år med ytterligare1 500 kr.
! 1 bibliotekarie ...........................	—	—	—	—	300	—
Aflöning summa kronor	_	_	—		35,550	—
j Till institutets öfriga utgifter.........					24,450	—
	Summa kronor	60,000

Anm lirkning ar:

a) Så länge rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri bostad, afdi agas lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

[3, 4.]

Nionde hufvudtiteln.

Fortsättningskurser
för
landtbrukslärare,
konsulenter
m. fl.

Stat för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

1		Tjänst-
	Lön.	görings-	Stimma.
		penningar.
Aflöning:
\ 1 rektor, arfvode ........................	- 1-	— j—	2,000		i Efter 5 år kan lönen
1 lektor .................................... 6 lektorer....................................	2,600 ! — 15,600 —	1,400 —	4,000	—	böjas med 500 kr., efter! j 10 år med ytterligare 50Cf
8,400	24,000	—	kr., efter 15 år med ytter-!
1 adjunkt....................................	2.000;— 1	1,000 \|—	3,000	—	ligare 500 kr. och. efter 120 år med ytterligare1 ''500 kr.
Extra lärare, arfvoden..................	— !—	- i-	9,200	—
1 bibliotekarie ...........................	—	— -	300	_
Aflöning summa kronor		_ j_	42,500
Till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejeri-
rörelsen .................................			5,000	.
Till institutets öfriga utgifter.........			33,000	_
	Summa kronor	80,500

Anmärkningar:

i ^ ^n8‘e rektor, öfriga lektorer samt adjunkten åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

ö) Af hvart och ett af lektorernas och adjunktens ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Såväl från statsmakternas som från hushållningssällskapens och
enskildas sida hafva under dessa sista decennier åtgärder i växande
omfattning blifvit vidtagna för att bland den jordbruksidkande allmänheten
sprida ökade fackinsikter. Det har skett bland annat genom
upprättande af nja läroanstalter, genom anordnande af undervisningskurser
och genom anställande af konsulenter i jordbruk och dess olika
binäringar.

Genom denna allt lifligare undervisningsverksamhet har behofvet
af ökad tillgång på lämpliga lärarkrafter gjort sig allt mera kännbart,
Och då samtidigt med jordbrukets fortskridande utveckling krafven på
lärarnas kunskaper blifvit allt större, har det med skäl blifvit ifrågasatt,
huruvida genomgången kurs vid landtbruksinstitut kunde anses fullt
tillfredsställa dessa kraf och huruvida icke tillfälle till fortsatt utbildningborde
beredas dem, som genomgått denna kurs.

Nionde hufvudtiteln.

Tillfälle till att vinna dylik vidsträcktare utbildning'' finnes för [8, 4.]
närvarande endast för dem, som Önska utbilda sig till mejerikonsulenter,
i det att mejeriafdelningens högre kurs vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp utgör sådan för ändamålet lämplig fortsättningskurs.

Dessutom äro vid landtbruksinstitutet vid Ultima två stipendiatplatser
upprättade för personer, som från något af rikets landtbruksinstitut
utexaminerats med vitsord om framstående flit och skicklighet och som
önska ytterligare utbilda sig i något eller några af institutets läroämnen,
hvarjemte styrelserna vid båda instituten, i den mån utrymme vid institutet
det medgifver och sådant kan ske utan intrång i den allmänna
undervisningen därstädes, äga meddela högst två personer med ofvannämnda
kvalifikationer rättighet att under högst två år åtnjuta undervisning
i ett eller annat läroämne.

Här antydda förhållanden föranledde landtbruksstyrelsen att i under- Landtbruksdånig
skrifvelse den 1 maj 1905 fästa uppmärksamheten vid behofvet af att ^efaende»1
åtgärder vidtoges för att de unga män, som ämnade ägna sig åt landtbrukslärarkallet,
måtte erhålla särskild utbildning utöfver den, som för närvarande
erbjödes dem vid landtbruksinstituten. Detta gällde, enligt landtbruksstyrelsens
mening, såväl inhämtandet af ökade kunskaper i vissa af institutens
läroämnen som ock förvärfvandet af pedagogiska insikter och vana vid
undervisning. Denna utbildning syntes landtbruksstyrelsen lämpligen höra
förläggas till instituten och bestå i en fortsättningskurs under högst ett
år. Hvad särskildt den pedagogiska undervisningen beträffar, framhöll
landtbruksstyrelsen, hurusom tillfälle att erhålla sådan kunde utan svårighet
beredas vid de vid institutsegendomarna förlagda lägre landtbruksskolorna.
Landtbruksstyrelsen påpekade vidare, att de möjligheter till fortsatta
studier vid instituten, som erbjödos dels genom stipendiatinstitutionen
vid Ultima och dels genom den styrelserna medgifna rättigheten att antaga
högst två från instituten utexaminerade elever för erhållande af särskild
undervisning, ej blifvit begagnade i den utsträckning, som kunnat väntas,
hvilket landtbruksstyrelsen ansåg hafva berott därpå, att dessa fortsatta
studier icke varit anordnade med hänsyn till något bestämdt mål och
att de elever, som kvarstannat vid institutet, icke haft utsikter att härigenom
lättare vinna fast anställning. Helt annorlunda skulle, enligt
landtbruksstyrelsens åsikt, förhållandet blifva, om en särskildt för ändamålet
afpassad fortsättningskurs anordnades och om för dem, som genomgått
dylik kurs, utsikt öppnades till erhållande af platser i jordbruksundervisningens
tjänst såsom landtbrukslärare eller jordbrukskonsulenter.

Då det syntes landtbruksstyrelsen vara af vakt, att frågan om

Nionde hnivadtiteln.

[3, 4.]

TJltunastyrelsen
den 22
juni 1906.

anordnande af dylik undervisning företoges till behandling i sammanhangmed
ett af landtmäteristyrelsen vackt, till landtbruk sstyrelsen den 16
november 1904 remitteradt förslag angående utbildning af landtmätare
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, hemställde landtbruksstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte anbefalla styrelsen att i ett sammanhang yttra sig
öfver båda frågorna. Härtill lämnade Kungl. Maj:t den 25 maj 1905
nådigt bifall.

På anmodan af landtbruksstyrelsen yttrade sig därefter de båda
landtbruksinstitutens styrelser öfver de sålunda väckta förslagen.

Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna afgaf den 22 juni 1906
yttrande angående förläggande till institutet af såväl landtmäteriundervisningen
som den föreslagna fortsättningskursen, därvid styrelsen öfverlämnade
bland annat ett utlåtande i fråga om fortsättningskursen, afgifvet
af en kommitté, tillsatt af de båda institutens styrelser och bestående
af medlemmar af dessa styrelser och institutens lärarråd. Förbemälde
kommitterade hade enhälligt uttalat sig för inrättande af ifrågasatt
fortsättningskurs, som dock icke finge medföra någon inskränkning i
den nuvarande utbildningskursen för landtbrukselever. Samtidigt ansågo
sig kommitterade böra framhålla, att en sådan kurs skulle med fördel
kunna uppehållas och komma till användning endast under den förutsättningen,
att en sådan omorganisation af undervisningsanstalterna i
landtbruk ägde rum, att vid dem en högre aflöning kunde beredas
sådana lärare, som genomgått nämnda kurs, och att öfverhufvud denna
kurs blefve ett kompetensvillkor såväl för sådana lärarplatser som för
konsulentplatser. Kursen borde, enligt kommitterades mening, tillsvidare
vara ettårig, anordnas vid båda instituten samt vara lika för landtbrukslärare
och konsulenter. De i kursen upptagna ämnena borde vara obligatoriska
för blifvande lärare och konsulenter, om afgångsbetyg skulle erhållas,
hvilket emellertid icke borde förhindra, att personer, som önskade utbilda
sig för speciella ändamål, såsom landtbruksingenjörer, statens elever i
boskapsskötsel, assistenter vid kemiska stationer och försöksstationer
m. fl., kunde få uti särskilda delar af kursen deltaga och däx-vid erhålla
fackbetyg uti särskilda ämnen. Såsom inträdesfordringar till kursen
ansågo kommitterade böra bestämmas afgångsbetyg från institutens elevkurs
med minst betyget med beröm godkänd i ämnena jordbrukslära, husdj
urslära, kemi, fysik, botanik, anatomi och fysiologi samt i tyska språket
kunskaper motsvarande öfre sjätte klassens kurs i samma ämne vid allmänna
läroverken. Fn särskild kursplan hade af kommitterade blifvit uppgjord,
enligt hvilken antalet föreläsnings- och öfningstimmar skulle utgöra i

Nionde hufvud titeln.

Matematik ...........................................	Föreläsningar ....... 10	Öfningar
Tillämpad fysik..................................	....... 20	40
Mekanik och maskinlära...................	....... 20	20
Kemi ....................................................	....... 50	100
Botanik.................................................	....... 45	65
Zoologi .............................................	........ .	20
Allmän bakteriologi ..........................	........ —	50
Fysiologi, embryologi, histologi ..	....... 30	30
Husdjurslära.........................................	........ 40	40
Jordbrukslära ....................................	........ 40	50
Ekonomi ...............................................	........ 15	20
Byggnadslära ..................................	........ 15	80
Skogshushållning...............................	....... —	20
Fältbyggnadslära ............................	....... 50	80
Pedagogik...........................................	....... 10	—
Summa 345	615

Beträffande den i denna plan föreslagna undervisningen i pedagogik
framhöllo kommitterade särskild!, att profundervisning borde anordnas
vid landtbruksskolorna vid Ultima ock Alnarp i hufVndämnena jordbrukslära
ock husdjurslära jämte något af de naturvetenskapliga ämnena.
Ledare för profundervisningen borde vara institutets rektor, som jämväl
skulle hafva att för hvarje fall bestämma det naturvetenskapliga ämne, i
kvilket prof skulle afläggas. Dessförinnan skulle lärjunge vara skyldig
auskultera vid minst tre lektioner uti minst fem ämnen, hvarefter han
skulle i de tre anförda ämnena hålla en öfnings- och en protektion.
Dessa skulle bedömas af rektor, läraren i ämnet vid landtbruksskolan
samt lektorn i ämnet vid institutet. Utom afgångsbetyg för kunskaper
skulle äfven betyg i undervisningsskicklighet meddelas. Kommitterade
uttalade äfven såsom sin uppfattning, att till de med profundervisningen
sysselsatta lärarna borde ersättning utgå efter samma grunder som i
liknande tillfällen vid de allmänna läroverken, att vid hvartdera institutet
borde finnas en frielevplats samt att afgiften för betalande elev
därstädes borde utgå med samma belopp som för institutens landtbrukselever.

För egen del tillstyrkte institutets styrelse — förutom landtmäteriundervisningens
förläggande till institutet — anordnandet därstädes af
den ifrågasatta fortsättningskursen i öfverensstämmelse med förenämnda
kommitterades, af institutets lärarråd med en mindre förändring beträffande

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] inträdes fordringarna biträdda förslag. Styrelsen fann inrättandet af eu
dylik fortsättningskurs, i hvilken elevantalet syntes kunna beräknas till sex
årligen, vara en nödvändighet, för så vidt rekryteringen af landtbruksläraroch
konsulentplatserna skulle kunna försiggå på ett tillfredsställande
sätt och en brytning kunna ske med det hittills ofta nog följda förfaringssättet
att till lärare vid landtbruksskolorna antaga personer med
svaga kvalifikationer. Ett oeftergiflig! villkor för att en sådan kurs
skulle blifva tillräckligt uppmärksammad och sålunda göra det gagn,
som med densamma afsåges, syntes äfven styrelsen vara, att genomgåendet
af densamma stadgades såsom kompetensvillkor för erhållande
af befattningar såsom landtbrukslärare och konsulenter. Då sålunda
denna kurs vore afsedd att utbilda eu elitkår inom jordbruksfacket,
borde inträdesfordringarna ställas rätt höga, nämligen godkänd afgångsexamen
från landtbruksinstitut med minst betyget med beröm godkänd
i jordbrukslära och husdjurslära samt i två af följande fem ämnen:
kemi, fysik, botanik, anatomi och fysiologi samt fältmätning och byggnadslära,
hvarjämte borde fordras sådan kännedom i tyska språket, som
af ofvannämnda kommitterade föreslagits. Hufvudsyftet med kursen
borde vara dels att fördjupa kunskaperna i de grundläggande ämnena,
hvilket speciellt vore beköfligt för blifvande lärare, dels ock att utvidga
kurserna i de tillämpade ämnena, särskild! i sådana delar, som kunde
vara till gagn för konsulenter, hvarjämte deltagarna i denna kurs äfven
borde blifva satta i tillfälle att förvärfva undervisningsvana, hvilket
kunde anses beköfligt äfven för konsulenter, då dessa numera ofta lämnade
undervisning vid s. k. småbrukarkurser. Beträffande undervisningens
omfattning biträdde styrelsen det af kommitterade utarbetade
förslaget till kursplan. Förutom den i detta förslag upptagna undervisningen
borde enligt styrelsens mening förekomma skriftliga uppgifter
i större utsträckning, hvarjämte om möjligt någon själfständig undersökning
borde utföras. Då endast väl kvalificerade lärjungar antoges,
borde kursen kunna genomgås på ett år med samma terminer som i
den vanliga landtbrukskursen. Undervisningen borde i allt fall vara
gemensam för blifvande lärare och konsulenter. Detta borde gälla
äfven profundervisningen, hvilken syntes styrelsen böra anordnas i enlighet
med kommitterades förslag.

Då den af styrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen afsåg båda
de föreslagna kurserna — såväl landtmäterikursen som fortsättningskursen
— anmodade chefen för landtbruksstyrelsen institutets styrelse
att fullständiga den gjorda utredningen genom att uppgöra förslag till

Nionde huivudtiteln.

undervisningens ordnande m. m. äfven för det fall att blott endera af
de ifrågasatta kurserna blefve förlagd till Ultuna.

Med skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 14 november 1906 öfverlämnade
institutets styrelse det sålunda infordrade förslaget, därvid de
ökade kostnaderna för läraraflöningar, om endast fortsättningskursen
förlädes till institutet, beräknats till 7,500 kronor, däraf för förändring till
lektorat af de två adjunkturerna i byggnadslära, läran om jords torrläggning
och bevattning samt fältmätning och ritning samt i husdjurens

anatomi, fysiologi samt hälso- och sjukvårdslära......... 2,000 kronor och

till extralärare i

jordbrukslära ............................. 2,500 kronor

kemi och botanik...................... 1,200 „

matematik, fältmätning m. m. 1,200 ,,

pedagogik ................................... 400 „ 5,300 kronor,

hvilken sistnämnda summa dock afrundats till 5,500 kronor, hvarigenom
mindre jämkningar i fråga om extralärarnas aflöning skulle möjliggöras.

Ofriga årliga kostnader för fortsättningskurser såsom förbrukningsmaterial
vid laborationer, underhåll af inventarier, städning och uppvärmning
m. m. hade beräknats icke behöfva öfverstiga 1,000 kronor,
oberäknad! kostnaden för en frielev 500 kronor, i händelse en sådan
elevplats skulle anordnas.

Kostnaden i sin helhet skulle alltså komma att uppgå till 9,000
kronor, hvarifrån dock komme att afgå elevernas undervisningsafgifter,
som till statsverket skulle inlevereras.

Då behof af vissa nybyggnader enligt styrelsens för institutet
mening under alla förhållanden förelåg, hade styrelsen i underdånig
skrifvelse den 7 november 1906 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte anvisa
dels för uppförande af nya bostäder åt två adjunkter vid institutet 45,921
kronor 80 öre, dels för vidtagande af erforderliga förbättringar af den
i mellanvåningen af rektorsbyggnaden inredda lektorsbostad 5,767 kronor
94 öre dels för inredning af ekonomiafdelning för elevernas hushåll och
matrum uti rektorsbyggnadens källarvåning 12,900 kronor 50 öre, dels
för uppförande af ny lärlingsbyggnad med tillhörande köksbyggnad
84,742 kronor 90 öre, dels för om- och tillbyggnad af gamla laboratoriebyggnaden
45,500 kronor och dels för uppförande af en ny institutionsbyggnad
för agronomi, botanik och samlingar, prepareringar samt lärarrum
och föreläsningssal 84,500 kronor eller tillsammans 279,333 kronor
14 öre.

Enligt styrelsens förenämnda den 14 november 1906 till landtBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 7

[3, 4.]

Ultimastyrelsen
den
14 november
1906.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] bruksstyrelsen afgifna utredning skulle genom förläggande till institutet
af den föreslagna fortsättningskursen några särskilda organisationskostnader
icke behöfva ifrågakomma, för såvidt styrelsens förberörda
den 7 november 1906 gjorda framställning om beredande af nya lärarbostäder
samt utvidgade lokaler för undervisningen blefve bifallen.
Under denna förutsättning skulle bostäder för fortsättningskursens elever
kunna tillsvidare beredas i någondera af de vid rektorsbostaden belägna
flygelbyggnaderna, som nu utgjorde bostäder för adjunkterna och hvilka
genom uppförande af de föreslagna lärarbostäderna blefve lediga.

Ainarps■ I skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 10 september 1906 till Sjor

styrkte äfven styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,
1906. som yttrat sig endast om anordnande af fortsättningskurs för landtbrukslärare,
konsulenter m. fl., förenämnda kommitterades förslag med
en mindre af Ainarps lärarråd föreslagen förändring.

De genom förläggande till Alnarp af en dylik kurs föranledda
kostnaderna beräknades af styrelsen till 7,000 kronor, därvid styrelsen
utgått från att de fyra extralärarbefattningarna i husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvård samt husdjurslära, i vattenafledning, fältmätning
och kartritning, i byggnadslära och ritning samt i kemi och fysik skulle
indragas och att i deras ställe skulle upprättas ett lektorat i husdjurens
anatomi, fysiologi och sjukvård samt husdjurslära, ett lektorat i läran
om jords torrläggning och bevattning, fältmätning samt byggnadslära
och ritning samt ett lektorat i kemi och fysik; att vidare för bestridande
af det återstående af den genom fortsättningskursen ökade undervisningen
skulle anställas en extralärare i botanik, zoologi och bakteriologi och
en extralärare i jordbrukslära och fältbyggnadskonst samt särskild!
aftal om undervisningen i pedagogik träffas med lämplig sakkunnig.

Kostnaden för dessa ändringar i organisationen skulle komma att
i den årliga utgiftsstaten ställa sig sålunda:

tre nya lektorslöner å 4,000 kronor............ 12,000 kronor

en extralärarlön å 1,000 kronor.................. 1,000 „

en d:o å 1,200 „ 1,200 „

arfvoden till pedagogisk undervisning ...... 500 „ 14,700 kronor,

hvarifrån komme att afgå:

hyresafdrag för tre lektorsbostäder ............ 1,500 kronor

indragna arfvoden för fyra förutvarande

extralärarbefattningar ................................. 6,200 „ 7,700 kronor

Saldo 7,000 kronor

Nionde hufvudtiteln. 51

Härtill komme kostnaden för en frielev, för den händelse plats för
en sådan kunde i fortsättningskursen beredas, hvarjämte en höjning
med 3,000 kronor föreslogs i anslaget till undervisningsmateriell.

Beträffande behofvet af nya byggnader framhöll styrelsen, att, då
den sålunda föreslagna organisationsförändringen kräfde nya bostäder
och då tillgången på dylika för elever icke vore tillräcklig för den dåvarande
landtbruksafdeiningen, än mindre för elever i en fortsättningskurs,
medel för en gång för ifrågavarande ändamål borde beredas

till tre lektorsbostäder ........................................................... 53,100 kronor

till inredning af mejeriinstruktörens bostad i hufvud byggnaden

till elevrum ....................................................... 1,200 „

till ny bostad för mejeriinstruktören .................................... 13,000 „

Summa 67,300 kronor,

allt enligt skrifvelsen bilagda ritningar och kostnadsförslag.

Styrelsen anförde vidare, att, oafsedt om den ifrågasatta fortsättningskursen
komme till stånd eller icke, trängande skäl vore för
handen till följande förändringar, nämligen att lektorat upprättades i
läran om jords torrläggning och bevattning in. m. samt i byggnadslära
och ritning i stället för motsvarande extralärarbefattningar, att mejeriinstruktörens
bostad blefve inredd till elevrum och annan bostad bereddes
honom samt att årsanslaget till undervisningsmateriell höjdes
med 3,000 kronor, hvarom allt styrelsen förklarade sig samma dag
hafva ingått med särskild underdånig framställning.

Öfver sistberörda framställning afgaf landtbruksstyrelsen den 7
december 1906 infordradt underdånigt utlåtande, och aflät med anledning
af densamma Kungl. Maj:t till 1907 års riksdag nådig proposition
i ämnet, som på det sätt af Riksdagen bifölls, att Riksdagen för beredande
af ökade medel för anskaffande af undervisningsmateriell för landtbruksoch
mejeriinstitut vid Alnarp beviljat ett extra anslag af 3,000 kronor
samt för bostadsbyggnad åt mejeriinstruktören och för förändringar i
hufvudbyggnaden vid nämnda institut anvisat ett anslag af 14,200 kronor.

Uti underdånigt utlåtande den 4 juli 1907 yttrade sig landtbruksstyrelsen
öfver nu omförmälda framställningar och förslag angående
undervisningens utvidgning vid de båda instituten och därmed sammanhängande
frågor, därvid styrelsen tillstyrkte såväl inrättandet vid Ultuna
af en kurs för landtmäterielever som anordnandet vid båda instituten af
fortsättningskurser för landtbrukslärare och jordbrukskonsulenter samt
afgaf förslag rörande undervisningen vid kurserna, anskaffande af behöfliga
lärarkrafter in. m.

[3, 4.]

Landtbruksstyrelsen
den
4 juli 1907.

52 Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] Beträffande fortsättningskurserna åberopade landtbruksstyrelsen så som

stöd för deras inrättande hvad styrelsen i dylikt hänseende redan anfört
i sin förberörda underdåniga skrifvelse den 1 maj 1905. Därutöfver
framhöll styrelsen, hurusom i den mån det på senare tider blifvit
alltmera klart, att landtbrukets utveckling i väsentlig grad vore beroende
på spridning bland den landtbrukande befolkningen af insikter
rörande landtbruket och därmed förenade näringar, hade också behofvet
af ökad undervisning rörande detta allt starkare gjort sig gällande, särskild!
hvad anginge de mindre jordbrukarna och småbrukarna. I sistnämnda
afseende hade statens åtgärder till beredande af undervisning
åt dessa jordbrukare alltmera utsträckts och själfva undervisningen fått
allt friare former. För såvidt det ökade behofvet af undervisning å
landtbrukets område inom vårt land, hvilket sålunda uppstått och som
helt visst komme att ännu mera tillväxa, skulle kunna tillgodoses, erfordrades
särskilda åtgärder för utbildning af lärare för de lägre landtbruksläroverken
äfvensom af jordbrukskonsulenter, hvilka senare alltmera
anlitades vid undervisningen, särskildt för hållandet af föredrag
och ledandet af s. k. småbrukarkurser.

De ökade anspråken på undervisningstillfällen kräfde gifvetvis
ökadt antal lärarkrafter, men på samma gång ställdes större anspråk
på själfva lärarna och deras förmåga att undervisa, med andra ord att
lärarna särskildt utbildades för sitt kall.

För att möjliggöra utbildningen af lärare vid de lägre landtbruksläroverken
äfvensom jordbrukskonsulenter syntes det landtbruksstyrelsen
vara nödvändigt, att fortsättningskurser för sådant ändamål anordnades
vid båda landtbruksinstituten. Utan en sådan åtgärd vore det icke möjligt
att kunna påräkna en stam af dugliga och skickliga personer för
sagda befattningar, till hvilkas erhållande borde föreskrifvas genomgåendet
af en dylik fortsättningskurs.

Kompetensvillkoren för vinnande af inträde vid dylik kurs syntes
landtbruksstyrelsen böra bestämmas till de af Ultunastyrelsen i dess
skrifvelse den 22 juni 1906 föreslagna.

Antalet kursdeltagare ansåg styrelsen ej kunna beräknas högre
än till sex årligen, äfven om en eller annan elev kunde påräknas utöfver
dem, som ville ägna sig åt konsulent- eller lärarbanan.

Beträffande omfattningen af den vid kursen meddelade undervisningen
hade landtbruksstyrelsen icke något att erinra mot kommitterades
från de båda landtbruksinstituten, af institutsstyrelserna biträdda
förslag.

Vidare borde vid fortsättningskurs förekomma skriftliga öfningar

Nionde hufvudtiteln.

i större utsträckning samt äfven någon mera själfständig undersökning, [3, 4.]
hvarjemte eleverna borde deltaga i profundervisning vid landtbruksskolan.

Kursen syntes kunna genomgås på ett år med samma terminer
som i den vanliga landtbrukskursen vid institutet. Undervisningen borde
kunna blifva gemensam för blifvande lärare och konsulenter. Profundervisningen
syntes landtbruksstyrelsen böra ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad förbemälda kommitterade föreslagit.

Sedan landtbruksstyrelsen sålunda redogjort för de nya kurser,
som afsåges att vid instituten anordnas, öfvergick styrelsen till redogörelse
för de ökade lärarkrafter, som med anledning af de föreslagna
kurserna eller eljest blefve erforderliga vid de båda landtbruksinstituten.

Hvad först angår landtbruksinstitutet vid Ultima, så vore det tydligt,
att den ökade undervisning, som genom ifrågavarande båda kursers
anordnande vid institutet skulle komma att därstädes meddelas, äfven
kräfde ökade lärarkrafter, för såvidt de vid institutet anställda lärarna
skulle kunna få tid öfrig till egna studier samt vetenskapliga arbeten,
hvilket vore af största betydelse icke blott för undervisningen såsom
sådan utan äfven för svenska landtbrukets utveckling, då i vårt land
ej, såsom i flera främmande länder, lärostolar funnes vid universiteten
upprättade för tillgodoseende af landtbrukets anspråk på vetenskaplig
forskning inom det område, som närmast berörde landtbrukets intressen.

I likhet med styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna syntes det
landtbruksstyrelsen nödvändigt, att de vid institutet befintliga två adjunkturerna,
i byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning
samt fältmätning och ritning, samt i husdjurens anatomi, fysiologi samt
hälso- och sjukvårdslära, förändrades till lektorat. I detta afseende erinrade
landtbruksstyrelsen, hurusom institutsstyrelsen redan uti underdånig
skrifvelse den 16 september 1897 väckt förslag om samtliga adjunkturers
vid institutet förändrande till lektorat, men att, sedan landtbruksstyrelsen
uti underdånigt utlåtande den 11 november 1898 föreslagit,
att af de då befintliga fyra adjunkturerna endast två skulle förvandlas
till lektorat, Kungl. Maj:t till 1899 års Riksdag aflät proposition
om, bland annat, sagda förändring i staten för institutet. Denna förändring
blef då af Riksdagen bifallen. Förändringen af de återstående
två adjimkturerna till lektorat syntes landtbruksstyrelsen nu betingad
af den väsentligt ökade undervisningsskyldighet, som, därest ifrågavarande

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] nya kurser skulle vid institutet anordnas, komme att åligga innehafvare
af dessa lärarplatser.

Vidare ansåge landtbruksstyrelsen, att en ny lektorsbefattning
i läran om jords torrläggning och bevattning samt fältmätning och ritning
borde vid institutet inrättas — detta dock närmast för den ifrågasatta
landtmäterikursen — äfvensom att fyra nya extra lärare, nämligen
en i jordbrukslära, en i fältmätning och ritning, en i botanik samt en
i pedagogik, borde vid institutet anställas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna i sådant
afseende föreslagit.

Aflöningsförmånerna för de nya lektorerna borde gifvetvis blifva
desamma, som dåvarande lektorer enligt gällande stat åtnjöto. Till extralärarna
borde arfvodena bestämmas i enlighet med institutstyrelsens
förslag.

Rörande de ökade lärarkrafter, som komme att erfordras vid landtbruksinstitutet
vid Alnarp, erinrade landtbruksstyrelsen, hurusom styrelsen
redan i ett underdånigt utlåtande den 7 december 1906, med anledning
af utaf institutsstyrelsen i ämnet gjord framställning, förordat
att i stället för i staten för institutet upptagna två extralärare borde
inrättas ett lektorat uti jords torrläggning och bevattning, fältmätning
samt byggnadslära och ritning samt att en ny lektorsbostad vid Alnarp
borde för denna lektor uppföras.

Vid nämnda ärendes föredragning inför Kungl. Maj: t den 12 januari
1907 hade emellertid dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
anfört, att han, utan att vilja ingå i pröfning af de skäl, som
af institutets styrelse och landtbruksstyrelsen anförts för förslaget, ansåge,
att framställningen icke borde vinna Kungl. Maj:ts bifall, enär i
hvarje fall tidpunkten icke syntes lämplig att företaga en sådan förändring
i organisationen af institutets lärarkrafter på grund af väckt
fråga om inrättande af en fortsättningskurs vid institutet. Därest en
dylik kurs blefve inrättad, syntes vissa ändringar i institutets stat med
nödvändighet påkallas. Och under sådana förhållanden vore lämpligast,
att förevarande fråga upptoges till bedömande i samband med de organisationsfrågor,
som då kunde uppkomma.

Det af landtbruksstyrelsen sålunda redan förut erkända behofvet
af sagda förändring i organisationen af institutets lärarkrafter blefve
enligt landtbruksstyrelsens åsikt oafvisligt, om en fortsättningskurs, på
sätt föreslaget blifvit, förlädes till institutet. Uti fältbyggnadslära och
byggnadslära skulle undervisningen nämligen därigenom ökas med tillhopa
65 föreläsningar och 160 öfningar för år. Genom inrättandet af

Nionde hufvudtiteln.

detta lektorat skulle emellertid två extralärarbefattningar kunna in- [3, 4.]
dragas, nämligen extraläraren i vattenafledning, fältmätning och. kartritning
samt extraläraren i byggnadslära och ritning, hvilka lärare
hvar och en hade ett arfvode af 1,500 kronor. Af nämnda öfningar
skulle dock den nya lektorn icke kunna medhinna ledningen af flera
än hälften eller 80, hvaremot återstoden skulle lämpligast öfverlämnas
åt en nyanställd extralärare i jordbrukslära och fältbyggnad.

Vidare komme genom fortsättningskursen undervisningen i husdjurens
anatomi, fysiologi och sjukvård samt husdjurslära att afsevärdt
ökas. För denna ökade undervisning kunde icke lektorerna i husdjurslära
med undantag af hippologi och i hippologi med hofbeslagslära
samt husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård påräknas, enär de redan
vore fullt upptagna af den dem tillkommande undervisningen. På
grund häraf och då det redan visat sig möta svårigheter att återbesätta
platsen såsom extralärare i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård
samt husdjurslära, hvars innehafvare meddelade undervisning vid institutet
under tillhopa 146 timmar årligen och som genom fortsättningskursens
anordnande skulle åläggas att meddela undervisning under
ytterligare 90 timmar, ansåge landtbruksstyrelsen, att befattningen såsom
extra lärare i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård samt husdjurslära
borde förändras till lektorat i samma ämnen.

På grund af ökningen i undervisningen i kemi, som beräknats till
50 föreläsnings- och 100 öfningstimmar, hade institutsstyrelsen föreslagit,
att i-stället för extraläraren i kemi och fysik borde vid institutet
anställas en lektor i samma ämnen. Som emellertid denna extralärare
då hade sin verksamhet hufvudsakligen vid landtbruksskolan,
medan han vid institutet föreläste endast fyra timmar under läsåret,
samt för öfrigt handledde och öfvervakade laborationer, syntes det
landtbruksstyrelsen, att anledning icke förefunnes till den af institutsstyrelsen
föreslagna åtgärden. Det syntes lämpligare, att lektorn i
kemi och geologi samt extraläraren i kemi och fysik med lämplig
fördelning dem emellan öfvertoge den ökade undervisningen i kemi,
som skulle blifva en följd af fortsättningskursens anordnande, då emellertid
extralärarens arfvode till följd af den ökning i göromål, han sålunda
skulle erhålla, borde höjas från sitt dåvarande belopp 1,200
kronor till 2,300 kronor.

Uti ämnena botanik och zoologi skulle till följd af fortsättningskursen
en ökad undervisning af 90 timmar blifva erforderlig. Då lektorn
i botanik och zoologi redan vore underkastad den största undervisningsskyldighet,
som lämpligen kunde åläggas honom, eller 271 timmar under

Nionde hufvudtlteln.

[3, 4.] året, syntes det landtbruksstyrelsen, att för fullgörande af nu ifrågavarande
ökade undervisning en extralärare i botanik och zoologi måste
anställas med ett arfvode, som icke syntes behöfva bestämmas högre
än till 1,000 kronor.

Fortsättningskursens anordnande komme äfven att inverka på
undervisningen i jordbrukslära med därtill hörande ämnet landtbrukets
ekonomi på det sätt, att nämnda undervisning behöfde ökas med omkring
79 timmar årligen. I likhet med institutsstyrelsen syntes det äfven
landtbruksstyrelsen, att af detta timantal 30 timmar kunde öfvertagas
af lektorn i jordbrukslära, hvaremot återstoden eller 40 timmar måste
öfverlämnas åt en extralärare, som måste ytterligare anställas och åt
hvilken äfven de 80 öfningar i jordbrukslära och fältbyggnad, som, enligt
hvad ofvan sagts, skulle förekomma, borde öfverlämnas, i hvilket fall
denna lärares arfvode borde bestämmas till 1,200 kronor.

Slutligen borde, i likhet med hvad föreslagits beträffande landtbruksinstitutet
vid Ultuna, en extra lärare i pedagogik anställas med
ett arfvode af 400 kronor.

Med anledning af de förändringar i institutens lärarpersonal, som
sålunda ifrågasatts, erfordrades vissa nybyggnader vid båda instituten.
Sålunda behöfdes vid Ultuna två bostäder för de lektorer, som skulle
ersätta de då förefintliga två adjunkterna, samt en för den närmast
med anledning af landtmäterikursens förläggning till Ultuna föreslagna
lektorn i redskaps- och byggnadslära samt ritning.

De ifrågavarande adjunkterna bebodde hvar sin af de båda fristående
flyglarna till rektorsbyggnaden. Dessa flyglar befunno sig, på
sätt framginge af det besiktningsinstrument, som styrelsen för institutet
vidfogat sin underdåniga skrifvelse i ämnet, i ett mycket dåligt skick
och kunde enligt synemännens åsikt icke genom reparationsarbeten försättas
i sådant stånd, att de längre kunde anses lämpliga såsom lärarbostäder.
Med anledning däraf hade styrelsen för institutet låtit uppgöra
ritningar till två nya lärarbostäder, hvilka enligt uppgjordt kostnadsförslag
skulle medföra en kostnad af tillhopa 45,921 kronor 80 öre.
Emellertid hade landtbruksstyrelsen, som till fullo delade institutsstyrelsens
åsikt, att nya bostäder för ifrågavarande båda lärare behöfde uppföras,
dock ansett, att kostnaden för desamma borde kunna nedbringas,
och i detta syfte låtit utarbeta delvis nya ritningar och kostnadsförslag,
enligt hvilka kostnaden för uppförandet af hvardera af dessa bostäder
skulle kunna nedbringas till 19,900 kronor 40 öre.

Sedan landtbruksstyrelsen därefter redogjort för behofvet af bostadsbyggnad
för den nye lektorn, för den elevbyggnad, som måste uppföras,

Nionde hufvudtiteln.

därest såväl landtmäterikursen som fortsättningskursen komme till stånd, [3, 4.]
för de föreslagna förändringarna af den i mellanvåningen af rektorsbyggnaden
belägna lektorsbostaden och af den i källarvåningen till
samma byggnad belägna restaurationslokalen för eleverna samt därmed
i samband stående byggnadsfrågor, öfvergår landtbruksstyrelsen till
frågan om uppförande af en ny institutionsbyggnad.

Såväl uti Ultunastyrelsens skrifvelse den 22 juni 1906 som i
samma styrelses skrifvelse af den 7 november samma år förutsattes behofvet
af utvidgning af institutets lokaler för meddelande af undervisning,
särskildt den, som afsåge undersökningar och laborationer. Då
detta förhållande åberopades i båda de nämnda skrifvelserna, af hvilka
den senare icke utgick från antagandet, att nya kurser skulle anordnas
vid institutet, vore det tydligt, att styrelsen för institutet ansåge en
utvidgning af ifrågavarande slag böra komma till stånd, vare sig sagda
kurser anordnades eller icke.

Denna uppfattning kunde landtbruksstyrelsen icke annat än dela,
dock med den anmärkningen att omfattningen och beskaffenheten af sagda
utvidgning borde väsentligen göras beroende på den omständigheten,
huruvida en eller båda af berörda kurser komme till stånd eller icke.

Det vore för öfrigt gifvet, att, i den mån landtbruksvetenskapen utvecklade
sig, allt större anspråk komme att ställas på institutets förmåga
att meddela undervisning och att institutet för att kunna följa med
tidens fordringar i detta afseende måste vid behof anskaffa eller utvidga
de för ändamålet erforderliga lokalerna jämte därtill hörande
undervisningsmateriell. Detta måste anses nödvändigt ej blott för själfva
undervisningen utan äfven för lärarnas utveckling genom själfarbete.

Vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hade åtskilligt
i detta afseende på senare tid blifvit utfördt. Vid landtbruksinstitutet
vid Ultima däremot hade, sedan den s. k. elevbyggnaden, i hvilken
förutom elevbostäder de flesta undervisningslokaler vore belägna, på
1860-talet uppförts, inga andra utvidgningar af undervisningslokalerna
förekommit än uppförandet af ett kemiskt laboratorium 1886 och en
museibyggnad för redskaps- och agronomiska samlingar 1893. För det
dåvarande utgjordes de för undervisningen disponerade lokalerna i elevbyggnaden
af två föreläsningssalar, två små och otillräckliga biblioteksrum,
ett mindre rum för de fysikaliska samlingarna samt två rum för
samlingarna i husdjurslära, husdjurens anatomi, sjukvårdslära och hofbeslag,
botanik, zoologi och geologi, hvarjämte äfven delar af öfriga
samlingar måste här inrymmas under den tid föreläsningarna i mot•
svarande ämnen hölles. Då därjämte dessa rum under långa tider
Bill. till Riksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 8

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] måste användas för elevernas botaniska öfningar, oaktadt utrymmet
vore så begränsad!, måste det anses obestridligt, att undervisningslokalerna
vid Ultuna vore för sitt ändamål alldeles otillräckliga. För den
kemiska undervisningen funnes visserligen någorlunda nöjaktiga lokaler,
men äfven i detta afseende hade under vissa år, då tillströmningen af
elever varit större, betydande svårigheter uppstått för att kunna på
lämpligt sätt anordna öfningarna för institutets båda årskurser. Olämpligt
syntes äfven vara, att såväl särskild! laboratorium för stipendiater saknades
liksom äfven ett tillfredsställande bakteriologiskt laboratorium och att
föreläsningssal ej funnes inom den kemiska undervisningsbj^ggnaden.
Den förut omnämnda museibyggnaden för redskaps- och agronomiska
samlingar, i hvilken byggnad äfven funnes inrymd en ritsal, lämpade
sig egentligen endast för förvaring af sådan undervisningsmateriell, som
ej oftare behöfde användas vid föreläsningar, då tydligen åtminstone
mera ömtåliga föremål ej kunde under alla väderleksförhållanden transporteras
från den ena byggnaden till den andra, hvaraf äfven blifvit
en följd att, såsom redan framhållits, en del af dessa samlingar vid
föreläsningar inrymdes i de förut öfverfyllda lokalerna för samlingar i
elevbyggnaden.

De redan i sig själfva stora olägenheter, som sålunda vidlådde
dåvarande anordningar i sagda afseende, blefve naturligtvis än kännbarare,
därest förberörda landtmäteri- och fortsättningskurser anordnades
vid institutet.

I likhet med styrelsen för institutet ansåge landtbruksstyrelsen
de åtgärder, som i sådant afseende skulle vidtagas, böra bestå i dels
ombyggnad af laboratoriebyggnaden, dels ock uppförande af en ny
institutionsbyggnad, hvaremot i elevbyggnaden skulle bibehållas undervisningslokalerna
för husdjurslära, husdjurens anatomi, sjukvårdslära och
hofbeslag, hvarjämte en del andra förändringar i lokalerna skulle äga rum.

Kostnaderna för den erforderliga förändringen i laboratoriebyggnaden
hade af landtbruksstyrelsen beräknats komma att uppgå till
41,200 kronor.

Hvad anginge den nya undervisningsbyggnaden skulle i denna
inrymmas lokaler för den agronomiska och botaniska undervisningen
samt för samlingar i byggnadslära och kulturteknik jämte föreläsningssal
och prepareringsrum. Särskilt den botaniska undervisningen vore
i behof af rymliga lokaler för lärjungarnas mikroskopiska undersökningar,
hvilka icke utan stora olägenheter för undervisningen fortfarande
kunde försiggå i förberörda lokaler i elevbyggnaden, men därjämte erfordrades
lokaler för växtpatologiska och växtfysiologiska försök och

Nionde hufvudtiteln.

öfningar, hvilka under nuvarande förhållanden icke alls kunnat utföras,
arbetsrum för lärare och rum för samlingar, mörkrum m. m. För den
agronomiska undervisningen behöfdes ett arbetsrum för läraren samt ett
större rum för sådana samlingar, som användes vid föreläsningar,
hvilket rum äfven skulle tjäna till arbetsrum för stipendiater samt elever
i den tillämnade fortsättningskursen. För den nya lektorn i redskapsoch
byggnadslära samt ritning erfordrades ett större arbetsrum samt ett
rum för öfriga samlingar, som behöfde användas vid föreläsningar.

Då det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till ifrågavarande
byggnad lämnade rum för den erinran, att byggnaden vore dyrbarare
än erforderligt syntes vara, hade landtbruksstyrelsen låtit omarbeta sagda
förslag, på sätt vid utlåtandet fogade ritningar och kostnadsförslag utvisade,
hvarigenom kostnaden för byggnaden skulle nedbringas från
föreslagna 84,500 kronor till 60,000 kronor.

Vidkommande frågan om hvilka byggnader, som erfordrades vid
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inskränkte sig dessa till uppförandet
af två nya lektorsbostäder, för hvilka konstnaden, med hänsyn
till de vid Alnarp rådande förhållanden beträffande byggnadsgrundens
beskaffenhet och där gällande arbetspris, kunde sättas något lägre än
för motsvarande byggnader vid Ultuna och skäligen syntes kunna beräknas
till hvad styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
ifrågasatt, eller 17,700 kronor för hvardera byggnaden.

I anslutning till hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört hemställde
styrelsen om aflåtande af proposition till Riksdagen.

Till följd af nådig remiss afgaf därefter öfverintendentsämbetet
den 29 oktober 1907 yttrande angående bland annat landtbruksstyrelsens
förslag till ny institutionsbyggnad vid Ultuna. Öfverintendentsämbetet
fann därvid icke anledning till erinran mot ritningarna. Vidkommande
de tillhörande kostnadsberäkningarna anfördes, att, om än ämbetet ansett
dem nog lågt tilltagna, ämbetet dock icke funnit sig böra framställa
annan anmärkning mot desamma än att den ifrågasatta kalkstensportalen
å byggnaden syntes behöfva förenklas för att kunna utföras för den
antagna kostnaden, hvilken förenkling borde kunna ske utan olägenhet.

Ärendet förelädes 1908 års riksdag i hvad det afsåg de byggnadsarbeten
vid Ultuna, som syntes böra komma till utförande oberoende
af, huruvida några särskilda undervisningskurser komme att anordnas
vid institutet.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 13 januari

[3, 4.]

Öfoerintendentsämbetet

den 29 oktober
1907.

Departementschefen
är 190 S.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] 1908 anförde dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

beträffande uppförandet af två nya bostadsbyggnader för de båda adjunkterna,
att de flygelbyggnader, uti hvilka bostäder åt dem vore beredda,
visserligen, på sätt institutsstyrelsen och landtbruksstyrelsen framhållit,
vore i mindre godt och tidsenligt skick. Vid besök på platsen både
emellertid departementschefen funnit dem icke vara af så dålig beskaffenhet,
att icke med uppförandet af nya bostäder i deras ställe ännu
någon tid kunde anstå.

Däremot ansåg han sig böra tillstyrka dels utförandet af de föreslagna
förändringarna i den i rektorsbyggnadens mellanvåning inredda
lektorsbostaden och i laboratoriebyggnaden dels ock uppförandet af en
ny institutionsbyggnad.

Beträffande sistnämnda två byggnadsföretag anförde departementschefen,
hurusom den nuvarande anordningen af de egentliga undervisningslokalerna
i elevbyggnadens bottenvåning vore synnerligen otillfredsställande.
Såsom med styrka framhållits af såväl institutsstyrelsen
som landtbruksstyrelsen, vore dessa lokaler för få och för trånga, hvilket
måste hafva till följd särdeles stora svårigheter vid undervisningens
lämpliga anordnande. I likhet med nämnda myndigheter syntes det
honom, att förbättring härutinnan kunde vinnas genom de ifrågavarande
till- och nybyggnaderna, genom hvilka enhvar af de olika ämnesgrupperna
skulle få till sitt förfogande tillräckligt rymliga och lämpligt
inredda undervisningslokaler, hvilka för hvarje grupp blefve samlade i
en byggnad. Mot det af landtbruksstyrelsen framlagda förslaget till
institutionsbyggnad hade han icke funnit anledning till erinran. Visserligen
innehöll landtbruksstyrelsens beräkning öfver utrymmenas användning
i de nya undervisningslokalerna, att vissa rum skulle tagas i
anspråk för de ifrågasatta särskilda kurserna. Men då institutsstyrelsens
förslag den 7 november 1906, som icke utgick från förutsättningen, att
dylika kurser skulle inrättas, innefattade nästan alldeles samma rumsindelning
som landtbruksstyrelsens och rummens dimensioner i den nya
institutionsbyggnaden delvis vore större enligt det förstnämnda förslaget
än enligt det senare, funne han sig hafva fullt skäl för den åsikt, att
någon reduktion af landtbruksstyrelsens förslag i afseende å dessa byggnader
icke skulle vara välbetänkt. För öfrigt erinrade han, att tilloppet
af inträdessökande till ifrågavarande landtbruksinstitut under senaste
åren varit så stort, att det syntes vara en klok åtgärd att, då byggnader
i hvarje fall måste uppföras, icke göra dem så små, att de tillfredsställde
endast de mest omedelbara behofven.

Nionde hufvudtiteln.

Sedan proposition i ämnet i anslutning till livad departementschefen
sålunda anfört aflåtits till 1908 års riksdag, beslöt Riksdagen,
som ansåg det ligga i öppen dag, att det antal elever, som beräknades
vid institutet skola åtnjuta undervisning, borde tagas i betraktande
såsom en viktig faktor vid bestämmandet af det utrymme, som med
afseende å såväl undervisnings- som bostadsförhållandena kunde anses
erforderligt, att endast i så måtto bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att det för tillbyggnaden af laboratoriebyggnaden beräknade beloppet
beviljades.

Då frågorna om såväl lämpligaste ordnandet af landtmäteriundervisningen
som anordnande af fortsättningskurser för landtbrukslärare
m. fl. samt hvad därmed stode i samband ännu icke syntes vara
på ett tillfyllestgörande sätt utredda, erhöll chefen för jordbruksdepartementet
genom nådigt beslut den 29 maj 1908 Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga personer att inom
jordbruksdepartementet biträda vid utredning samt utarbetande af förslag
i fråga om ordnande af landtmäteriundervisningen äfvensom inrättande
af särskilda utbildningskurser för blifvande landtbrukslärare
m. fl. samt med dessa ämnen i samband stående frågor.

På grund af det departementschefen sålunda lämnade bemyndigandet
tillkallade denne därefter såsom sakkunniga f. d. landshöfdingen
A. Th. Odelberg, öfverdirektören H. D. G. Rhodin, rektorn vid landtbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp, professoren H. L. O. ^Vinberg,
lektoren K. Starbäck samt dåvarande kommissionslandtmätaren B. K.
Mogensen. Sedan den förstnämnde emellertid förklarat sig vara hindrad
fullgöra det honom sålunda lämnade uppdraget, anmodades i hans
ställe landshöfdingen friherre F. O. G. De Geer att deltaga i de sakkunnigas
arbete. Under arbetets fortgång har professoren ^Vinberg
anhållit om entledigande, med anledning hvaraf jag anmodat rektorn
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, professoren J. A. Sjöström att i
hans ställe såsom sakkunnig biträda vid berörda utredning och utarbetande
af förslag.

Medan de sålunda tillkallade personerna hade det till dem öfverlämnade
ärendet under behandling, inkommo från styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna tre underdåniga skrivelser den 20 oktober
1908 angående i det föregående omförmälda förslag.

I den ena af dessa skrivelser har styrelsen hemställt, att adjunkturen
i byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning samt

[3, 4.]

1908 års
riksdag.

Tillkallande
af sakkunniga.

Ultunastyrelscns
framställningar

den 20 oktober
1908.

Förändring
af adjunktur
till lektorat.

Nionde hufvud titeln.

[3, 4.] fältmätning och ritning måtte, oberoende af frågan om anordnande
vid institutet af de ifrågasatta undervisningskurserna, förvandlas till
lektorat i samma läroämnen. Till stöd för denna sin hemställan har
styrelsen bland annat anfört, hurusom undervisningen i omförmälda
ämnesgrupp under de senare åren utgjorts af omkring 130 föreläsningar,
hvartill komme öfningar i ritning, omkring 80 å 3 timmar, samt i fältmätning
och afvägning, omkring 50 å 5 timmar. Nämnda lärares undervisning
vore sålunda af samma omfattning som lektorernas. Då härtill
komme, att läroämnena byggnadslära och afdikning måste för den blifvande
jordbrukaren anses vara af synnerligen stor betydelse och äfven
i detta hänseende jämnställda med de flesta af lektorer företrädda läroämnen
vid institutet, syntes det styrelsen vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att läraren i dessa ämnen äfven i fråga om aflöningsförmåner
likställdes med öfriga hufvudlärare vid institutet.

Då det möjligen skulle kunna förefalla lämpligt att låta anstå
med nu ifrågavarande förändring, till dess frågan om de nya undervisningskurserna
kunde upptagas till slutlig behandling, ville styrelsen
såsom sin uppfattning framhålla, att förändringen icke på något sätt
ingrepe i institutets organisation i öfrigt och därför icke heller kunde
försvåra genomförandet af en eventuell omorganisation af institutet.
Särskilt ansåg sig styrelsen böra omförmäla, att det vid upprepade
tillfällen, då nuvarande innehafvaren af denna befattning på grund af
sjukdom åtnjutit tjänstledighet, visat sig vara förenadt med de allra
största svårigheter att anskaffa kompetent vikarie, på grund hvaraf
styrelsen hade anledning befara att, i händelse platsen skulle behöfva
anslås ledig, utsikterna att förvärfva kompetenta sökande skulle med
nu gällande löneförmåner blifva ytterst små.

I infordradt underdånigt utlåtande den 10 november 1908 erinrade
landtbruksstyrelsen, att föreliggande fråga af styrelsen behandlats i
dess förenämnda utlåtande den 4 juli 1907 angående anordnande vid
instituten af vissa ifrågasatta undervisningskurser. Då emellertid detta
ärende nu blifvit hänskjutet till tillkallade sakkunniga, ansåge sig landtbruksstyrelsen,
oaktadt förslaget enligt styrelsens mening utan olägenhet
kunde särskilt handläggas, likväl förhindrad göra annan hemställan
än att framställningen icke måtte till annan åtgärd föranleda, än att
densamma öfverlämnades till bemälda sakkunniga för att tagas i öfvervägande
i sammanhang med de öfriga till deras handläggning hänskjuta
ärenden.

I särskildt afgifvet utlåtande den 9 november 1909 förklarade sig
de sakkunniga anse den gjorda framställningen grundad på tungt

Nionde hulvudtiteln.

vägande skäl och påkallad redan af det närvarande behofvet, på grund
hvaraf de för sin del under alla förhållanden tillstyrkte densamma.

Den andra af Ultunastyrelsens underdåniga skrivelser den 20
oktober 1908 afsåg frågan om uppförande af ny institutionsbyggnad.

I densamma har styrelsen, som funnit det knappa utrymmet i
undervisningslokalerna menligt inverka på undervisningen och som på
grund häraf ansett, att med den föreslagna utvidgningen af dessa lokaler
icke längre borde anstå, bland annat framhållit, hurusom öfningar i
mikroskopi med ända till 25 elever måste hållas i rum, öfverfyllda af
samlingar tillhörande ej mindre än sju olika lärofack, en anordning,
som tydligen vore lika olämplig för öfningarnas rätta bedrifvande som
för samlingarnas tillgodogörande, i det att bristen på utrymme omöjliggjorde
såväl behöflig komplettering af dem som ock deras uppsättande
på öfverskådligt sätt. Efter att vidare med stöd af ett skrifvelsen bifogadt
utlåtande af särskildt tillkallad arkitekt hafva påvisat, att det
behöfliga utrymmet icke utan kännbara olägenheter kunde vinnas på
annan väg, än genom uppförande af en särskild byggnad, har styrelsen
såsom sin bestämda uppfattning uttalat, att undervisningen icke kunde
med framgång bedrifvas, för såvidt icke de i styrelsens förslag till
nybyggnad angifna lokalerna anskaffades. Då emellertid genom det af
landtbruksstyrelsen utarbetade förslaget till institutionsbyggnad tillräckligt
utrymme syntes kunna beredas och då ett uppskof med denna byggnadsfråga
vore förenadt med allvarliga olägenheter för institutet, har styrelsen,
som under nämnda förhållanden icke ansett sig böra vidhålla sitt
ursprungliga förslag, såvidt detta ur kostnadssynpunkt kunde anses
olämpligt, hemställt om aflåtande till Riksdagen af proposition om beviljande
af ett anslag af 60,000 kronor för uppförande af ny institutionsbyggnad
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens förslag.

Äfven öfver denna framställning infordrades landtbruksstyrelsens
utlåtande, och har styrelsen i underdånig skrifvelse den 10 november
1908 under hänvisning till sitt utlåtande den 4 juli 1907 angående
anordnande vid landtbruksinstitutet af vissa ifrågasatta undervisningskurser
förklarat sig icke kunna biträda institutsstyrelsens uppfattning
att till den föreslagna institutionsbyggnaden, hur angelägen den än kunde
anses vara, medel borde beviljas utan i sammanhang med lösande af
frågan om förenämnda undervisningskurser, enär, på sätt Riksdagen
framhållit, en sådan byggnads erforderliga storlek gifvetvis stode i nära
beroende af antalet af dem, som i densamma skulle åtnjuta undervisning.

På grund häraf hemställde landtbruksstyrelsen, att äfven denna

[3, 4.]

Uppförande
af ny institutionsbyggnad.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] framställning måtte öfverlämnas till de för afgifvande af förslag till
ordnande af ofvan sagda undervisning tillkallade sakkunniga.

Den 9 november 1909 afgåfvo dessa särskildt yttrande i ämnet,
därvid de omförmälde, att de vid besök å platsen funnit beliofvet af
ökadt utrymme för undervisningen vara så tydligt framträdande som
möjligt. Den af institutsstyrelsen framlagda planen att sammanföra
med hvarandra likartade institutioner i tre byggnader, den ena afsedd
för undervisning i kemi, fysik och därmed sammanhörande ämnen, den
andra för undervisningen i husdjurslära och veterinära ämnen, samt
den tredje för undervisning i agronomi, botanik, byggnadslära m. m.,
•hvarvid inom hvarje byggnad skulle finnas en föreläsningssal, rum
för samlingar och arbetsrum för lärare och elever, syntes de sakkunniga
vara ändamålsenlig och utgöra ett steg i rätt riktning för institutets
utveckling. Då denna plan redan delvis börjat genomföras, i det att
1908 års riksdag beviljat medel till utvidgning af laboratoriebyggnaden,
hvarigenom den förstnämnda gruppens behof af utrymme blifvit väl
tillgodosedt, och då de nuvarande undervisningslokalerna i elevbyggnaden
för obetydlig kostnad kunde göras fullt användbara för undervisningen
i husdjurslära och veterinära ämnen, återstode endast den
tredje byggnaden, för att systemet skulle blifva fullt genomfördt och
institutet tillfredsställande utrustadt i fråga om undervisningslokaler.

Ehuru de sakkunniga icke ansågo det iugå i det dem lämnade
uppdraget att närmare granska de för ifrågavarande byggnad uppgjorda
kostnadsberäkningarna, ansågo de sig dock böra framhålla, att,
ehuru de i likhet med institutsstyrelsen funne den af landtbruksstyrelsen
föreslagna institutionsbyggnaden erbjuda tillräckligt utrymme, äfven om
fortsättningskurs för landtbrukslärare och konsulenter förlädes till institutet,
det dock syntes dem vara ur ekonomisk synpunkt riktigast att
vid planläggning af ett dylikt byggnadsföretag för en i utveckling stadd
institution tillse, att någon möjlighet förefunnes för framtida utvidgning
utan allt för stora kostnader. Enär enligt institutsstyrelsens ursprungliga
förslag till utförande af den ifrågavarande byggnaden ett stort
vindsutrymme skulle erhållas, hvilket i män af behof kunde tagas i användning,
funne de sakkunniga detta förslag ur anförda synpunkter
erbjuda afsevärda fördelar framför landtbruksstyrelsens senare framlagda
ändringsförslag.

Uppförande I den tredje af ofvan nämnda skrifvelser den 20 oktober 1908

stader för" anförde institutsstyrelsen, hurusom de till adjunkterna vid institutet uppadjunkterna.
låtna bostäder i flygelbyggnaderna till rektorsbostaden vore, såsom vid

Nionde hufvudtiteln. 85

flera tillfällen blifvit framhållet, af synnerligen dålig beskaffenhet. Redan
år 1901 hade västra flygelbyggnaden af läkare förklarats vara i höggrad
hälsovådlig, så att dess utdömande påyrkats. Genom nödtorftiga
reparationer hade visserligen de mest i ögonen fallande bristerna blifvit
afhjälpta, men då såväl väggar som annat virke, enligt hvad framginge
af det styrelsens underdåniga skrifvelse den 7 november 1906 bifogade
besiktningsutlåtande, vore mer eller mindre angripna af röta, kunde byggnaderna
aldrig sättas i sådant skick, att de kunde anses såsom lämpliga
lärarbostäder. Vid 1905 års reglering af lönerna vid laiidtbruksinstituten
hade emellertid bestämts, att adjunkterna skulle för sina bostäder
erlägga samma hyresafgift till staten som lektorerna, hvaraf syntes böra
följa,'' att bostäderna för den ena kategorien af lärare borde vara af
ungefär samma beskaffenhet som för den andra. I hvilket fall som helst
borde de till lärare vid institutet upplåtna bostäder, för hvilka staten
uppbure hyra, åtminstone icke vara så underhaltiga, att ingripande från
hälsovårdsmyndigheternas sida kunde befaras. Med stöd däraf och då
några andra till adjunktsbostäder lämpliga lokaler icke funnes vid institutet,
hemställde styrelsen, att medel måtte utverkas för uppförande
af två nya lärarbostäder i hufvudsaklig öfverensstämmelse med landtbruksstvrelsens
förslag den 4 juli 1907.

Anbefalld att häröfver yttra sig hänvisade landtbruksstyrelsen i
underdånigt utlåtande den 10 november 1908 till hvad styrelsen i ämnet
anfört i sitt underdåniga utlåtande den 4 juli 1907. Då landtbruksstyrelsen
fortfarande vore af den åsikt, att ifrågavarande flygelbyggnader
alldeles oberoende af hvarje utvidgning af undervisningen vid institutet,
behöfde ersättas med nya bostäder för ifrågavarande båda lärare, hemställde
landtbruksstyrelsen om bifall till den af institutsstyrelsen gjorda
framställningen.

I häröfver infordradt utlåtande den 21 september 1909 har öfverintendentsämbetet
vid granskning af de uppgjorda ritningarna icke funnit
något att mot dem erinra. Hvad angår kostnadsberäkningarna, syntes
visserligen dessa satta väl lågt; det oaktadt ansåg ämbetet, att ifrågavarande
arbete borde med iakttagande af största sparsamhet kunna
utföras för därför antaget belopp.

Innan jag öfvergår till de sakkunnigas yttrande i sjkifva hufvudfrågan,
återstår för mig att redogöra för ännu eu framställning, som
står i visst samband med denna fråga.

Vid 1909 års riksdag hade i enskilda motioner blifvit framhållet å
ena sidan det allt mera trängande behofvet af högre vetenskaplig utbildBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 9

[3, 4.]

Motioner vid
1909 års
riksdag.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.]

Riksdagens
skrifvelse den
21 april 1909.

ning på jordbrukets område och å andra sidan svårigheten att vid landtbruksinstituten
meddela såväl dylik undervisning som elementarundervisning,
något som lätt kunde förrycka undervisningens jämna gång
och menligt inverka på den utbildning instituten afsågo att hufvudsakligen
bibringa. Efter att därefter ha redogjort för de fördelar, som,
enligt motionärernas mening, skulle vara förbundna med högskoleundervisningens
förläggande till Stockholm, hemställde dessa, att Riksdagen
måtte hos Eders Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande
anordnande af landtbrukshögskoleundervisniug antingen vid en fullt fristående
läroanstalt eller i samband med en eller flera närstående undervisningsanstalter.

Uti underdånig skrifvelse den 21 april 1909 anförde Riksdagen,
hurusom saknaden i vårt land af vetenskapliga undervisningsanstalter
på jordbrukets område, livilka kunde dels utbilda vetenskapliga forskare,
dels gifva blifvande landtbrukslärare och konsulenter en mera ingående
kännedom om den vetenskapliga forskningens resultat, haft till följd, att
vårt jordbruk i ej ringa grad varit hänvisad t till att tillämpa i andra
länder och under andra förhållanden vunna forskningsresultat. Landtbruksinstitutens
öfvervägande praktiska uppgift hade naturligen hindrat
dem att i någon större utsträckning ägna sig åt vetenskapligt arbete.
Följden häraf hade blifvit, att å ena sidan lärare och konsulenter, som
år från år utgått från dessa institut, icke kunnat erhålla en så ingående
teoretiskt vetenskaplig insikt, som synts önskvärd, och å andra sidan
de, som velat ägna sig åt landtbruksvetenskapligt arbete, fått börja
denna sin lifsgärning utan erforderlig kännedom om det yrke, som deras
verksamhet varit afsedd att gagna.

Intresset för vetenskapliga forskningar på landtbrukets område
hade emellertid vaknat och växte för hvarje dag, och angelägenheten
att genom landtbrukslärare och konsulenter sprida denna forsknings
resultat till landets praktiska jordbrukare erkändes alltmera. Frågan
om en högre landtbruksundervisning syntes sålunda obestridligen vara
aktuell.

Efter att vidare hafva omnämnt landtbruksstyrelsens förslag till
anordnande af en högre afdelning eller fortsättningskurs vid landtbruksinstituten,
uttalade Riksdagen såsom sin mening, att detta förslag icke
uppfyllde alla önskningar angående en högre undervisning på ifrågavarande
område, som med fog kunde framställas. Utan att på något
sätt vilja uttala sig angående den väg, hvarpå frågan om en högre
landtbruksundervisning borde lösas, och utan att göra gällande, att den

Nionde hufvudtiteln.

behöfde lösas i hela sin omfattning på eu gång, hade Riksdagen likväl
ansett sig böra framhålla önskvärdheten af att, då onekligen flera utvägar
för frågans lösning syntes möjliga, de alla blefve upptagna till
pröfning. En sådan utväg syntes Riksdagen vara den af landtbruksstyrelsen
föreslagna utvidgningen af landtbruksinstituten, en annan, den
som motionärerna förordat, nämligen eu särskild landtbrukshögskoleundervisning
i Stockholm, eventuellt anordnad i samband med andra
högskolor därstädes; en tredje möjlighet syntes ock kunna tänkas, nämligen
att förlägga den nya högskoleundervisningen till ett af universiteten
med eller utan samband med närliggande institut.

På grund häraf anhöll Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föranstalta om utredning och förslag rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervisning
på sätt som kunde befinnas vara lämpligast.

Sedan därefter ofvanbemälde sakkunniga till chefen för jordbruksdepartementet
den 11 november 1909 afgifvit sitt betänkande angående
utbildningskurser för blifvande landtbrukslärare m. fl. anbefalldes landtbruksstyrelsen
den 20 november 1909 att afgifva underdånigt utlåtande
i anledning af hvad Riksdagen i sistnämnda skrifvelse anfört och hemställt
äfvensom, där så befunnes nödigt, efter vederbörandes hörande,
yttra sig öfver de sakkunnigas förenämnda betänkande och förslag.

Med anledning häraf anförde landtbruksstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 4 december 1909, att den af Riksdagen väckta frågan om
anordnande af landtbruksliögskoleundervisning vore af så omfattande
natur och fordrade utredningar af så mångfaldig art, att den syntes
lämpligen böra behandlas af en utaf Eders Kungl. Maj:t särskildt tillsatt
kommitté. Hvad åter anginge förslagen om inrättande vid landtbruksinstituten
af en fortsättningskurs, syntes dessa frågor vinna på att utredas
oberoende af den vidlyftigare landtbrukshögskolefrågan, och komma
landtbruksstyrelsen, som ansett sig böra höra vederbörande däröfver,
att så fort omständigheterna medgåfve till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med underdånigt utlåtande i dessa delar af ärendet.

I sitt nyssnämnda betänkande hafva de sakkunniga till en början
framhållit och betonat behofvet af ökad utbildning utöfver det kunskapsmått,
som nu meddelas vid landtbruksinstituten, för de personer, Indika
skola verka såsom konsulenter eller lärare vid våra lägre landtbruksundervisningsanstalter.
Det synes de sakkunniga ligga i öppen dag,
att dessa personer, hvilka på grund af sin verksamhet komme i intim
beröring med det stora flertalet af landets jordbrukande befolkning,

[3, EJ

Landtbruksstyrelsen
den
4 december
1909.

Sakkunnigas
betänkande,
den 11 november
1909.

Nionde hufvudtiteln.

vore i tillfälle att såsom inga andra påverka riktningen af jordbrukets
utveckling; och det måste diirför anses vara en samhällsangelägenhet af
största vikt, att deras utbildning blefve så god som förhållandena medgåfve.
Frågan härom syntes de sakkunniga vara af så genomgripande
betydelse och särskildt under nuvarande förhållanden så aktuell, att med
dess lösning icke utan allvarliga olägenheter kunde anstå. Särskildt
har framhållits, att de blifvande landtbrukslärarna för närvarande icke
på något sätt varit i tillfälle att praktiskt deltaga i undervisning eller
ådagalägga sin lämplighet för kallet, en omständighet, som ej heller
för blifvande konsulenter kunde anses betydelselös, då ju konsulenterna
numera så godt som undantagslöst tjänstgjorde såsom undervisare vid
småbrukarkurser o. d.

I likhet med de myndigheter, som förut yttrat sig i frågan, ha
äfven de sakkunniga ansett, att utbildningen utan olägenhet kunde vara
gemensam för ifrågavarande lärare och konsulenter, enär deras verksamhetsområden
i många viktiga punkter så godt som sammanfölle,
och det äfven i framtiden liksom hittills ej sällan torde förekomma, att
en person öfverginge från det ena till det andra slaget af verksamhet.

Bland do många skäl, som enligt de sakkunnigas mening talade
för att låta den nuvarande kursen vid instituten utgöra grundvalen för
konsulenternas och landtbrukslärarnas ytterligare utbildning, syntes den
omständigheten särskildt beaktansvärd, att den nya utbildningskursen
därigenom kunde anordnas för afsevärdt mindre kostnad än om den
gjordes helt oberoende af den nuvarande institutsundervisningen.

Därmed hade de sakkunniga emellertid icke velat säga, att alla,
som aflagt afgångsexamen från institutet, skulle vara berättigade att
vinna inträde i fortsättningskursen. Då det här gällde att utbilda en
elitkår på jordbruksområdet, syntes det tvärtom vara befogadt att uppställa
rätt stora inträdesfordringar. De sakkunniga, som ansett det
lämpligt att uppdela ifrågavarande kurs på två linjer, den ena med
jordbruk slära, den andra med husdjurslära såsom hufvudämne, hafva
föreslagit, att på jordbrukslinjen skulle fordras minst betyget med
beröm godkänd i jordbrukslära och landtbruksekonomi samt i två af
följande sju ämnen: fysik, kemi, botanik, husdjurslära, redskapslära,
byggnadslära och fältbyggnadslära, samt på liusdjurslinjen samma betyg
i husdjurslära och landtbruksekonomi samt i två af följande sju ämnen:
kemi, botanik, jordbrukslära, husdjurens anatomi och fysiologi, sjukvårdslära,
mejerilära och byggnadslära. Därtill syntes de sakkunniga
böra läggas dels — i enlighet med hvad institutsstyrelserna och landtbruksstyrelsen
föreslagit — kunskap i tyska språket motsvarande öfre

Nionde hufvudtiteln.

sjätte klassens kurs vid de allmänna läroverken, dels ock intyg att [3, 4.]
sökanden minst två år med goda vitsord deltagit i de vid landtbruk
förefallande göromålen, samt — i främsta rummet för de blifvande
konsulenterna — läkarintyg om frisk och kraftig kroppskonstitution.

Förutom blifvande konsulenter och lärare vid landtbruks- och
landtmannaskolor, hvilka borde anses såsom den ifrågasatta kursens
ordinarie elever, borde äfven specialelever, hvilka för något ändamål
Önskade utbilda sig i ett eller annat ämne, mottagas i så stor utsträckning,
som visade sig möjligt, exempelvis tjänstemän vid kemiska
stationer och landtbruksvetenskapliga anstalter. Då det emellertid ej
vore möjligt att uppställa bestämda inträdesfordringar för dessa specialelever,
syntes det de sakkunniga lämpligast att åt styrelse och lärarråd
öfverlämnades att pröfva dylika lärjungars kompetens för deltagande i
undervisningen liksom ock att besluta om deras antagande.

Undervisningen borde emellertid i främsta rummet inriktas på att
gifva blifvande lärare och konsulenter en med hänsyn till de rådande
förhållandena inom landtbruket tillfredsställande utbildning. Under ofvan
anförda förutsättningar komme undervisningen hufvudsakligen att gå
ut på komplettering af det kunskapsmått, som blifvit lärjungen bibragt
i iden vanliga institutskursen och komme därför att omfatta flertalet af
de i denna ingående läroämnena. Af dessa borde i främsta rummet
sådana delar föredragas, som för lärjungarnas utbildning med hänsyn
till deras blifvande verksamhet kunde anses erforderliga.

Jämte föreläsningar borde vid undervisningen i stor utsträckning
användas öfningar för utbildande af lärjungarnas praktiska färdighet i
olika riktningar. En hufvudsaklig synpunkt härvid borde vara, att
lärjungarna i så stor utsträckning som möjligt finge sysselsätta sig
med mera själfständigt försöks- och annat forskningsarbete samt erhålla
tillräcklig tid till själfstudier. För uppöfvande af färdigheten att uttrycka
sig äfven i skrift borde skriftliga prof komma till större användning
än nu vore fallet vid institutsundervisningen, hvarjämte om möjligt
äfven tillfälle borde beredas lärjungarna att förvärfva undervisningsvana.

Med hänsyn till dessa förhållanden och i betraktande af lärjungematerialet
i dessa kurser borde det icke vara nödvändigt att i samma
utsträckning som nu vore fallet vid instituten binda lärjungarna vid
obligatorisk å schemat angifven undervisning, utan kunde valfrihet
beträffande läroämnena tillåtas inom lämpliga gränser. Särskild! syntes
detta motiveras däraf, att såväl konsulenter som lärare redan riktade
sin verksamhet och i framtiden helt säkert ännu mera komme att
nrikta densamma på åtminstone två hufvudlinjer, egentligt jordbruk

Nionde hufvud titeln.

[3, 4.] och husdjursskötsel. På grund häraf ansågo de sakkunniga icke lämpligt
att, såsom förut föreslagits, all undervisning skulle vara gemensam för
alla lärjungar vid undervisningsanstalten, utan borde i stället två linjer
upprättas, som tilläte en dylik specialisering. Härigenom vunnes fördelen
af starkare koncentrering inom viss ämnesgrupp, hvarvid gifvetvis
ett betydligt fördjupande af undervisningen kunde ernås. På samma
gång borde dock undervisningen vara så ordnad, att lärjunge å den
ena linjen kunde, så långt tiden det medgåfve, deltaga i undervisningen
på den andra linjen, likasom äfven specialelever skulle kunna begagna
sig af undervisningen i vissa läroämnen å båda linjerna.

Under sådana förhållanden syntes kursen ej behöfva omfatta mera
än ett läsår, ehuru det ej borde vara lärjunge, som sådant önskade,
förmenadt att efter styrelsens profvande kvarstanna längre tid för att
exempelvis fullfölja en påbörjad undersökningsserie eller på annat sätt
fullkomna sin utbildning.

I anslutning härtill hafva de sakkunniga uppgjort undervisningsplan
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af institutsstyrelsernas
kommitterade föreslagna med de ändringar, som påkallats af undervisningens
uppdelning på två linjer. Antalet föreläsnings- och öfningstimmar
har på grund häraf ökats med respektive 40 och 30.

Beträffande de bestämmelser, som borde stadgas för erhållande af
afgångsbetyg, hafva de sakkunniga föreslagit godkändt betyg i minst
sex af linjens läroämnen, däribland jordbrukslära och landtbruksekonomi
för dem, som önskade förklaras kompetenta att söka konsulent-? eller
lärarbefattningar på jordbruksområdet, samt husdj urslära och landtbruksekonomi
för dem, som utbildade sig för motsvarande befattningar på
husdjursskötselns område. För samtliga lärarkandidater borde därjämte
erfordras godkändt betyg i undervisningsskicklighet. Specialelever borde
äga rättighet att erhålla betyg i de ämnen, hvari undervisning meddelats
dem.

Hvad angår det antal lärjungar, som skulle komma att deltaga i
den föreslagna kursen, hafva de sakkunniga, hvilka såsom utgångspunkt
för sina beräkningar tagit det nuvarande antalet lärare med agronomisk
utbildning vid landtbruks- och landtmannaskolor — 70 st. — samt hos
hushållningssällskapen anställda konsulenter — 40 st. — beräknat antalet
med 10-årig omsättning till omkring 10 och med 15-årig omsättning
till omkring 7.

De sakkunniga hafva därefter upptagit frågan om lärokursens
förläggning och därvid såsom afgörande uppställt två fordringar: att
utbildningen måtte blifva fullt tillfredsställande och att kostnaden hölles

Nionde hufvudtiteln.

inom rimliga gränser. Med hänsyn till båda dessa omständigheter [3, 4.]
syntes en förläggning till instituten vara att föredraga. Endast därigenom
skulle önskvärd kontinuitet i utbildningen kunna ernås; vid dem
och de egendomar, till hvilka instituten vore förlagda, kunde bättre
och rikligare tillfällen beredas lärjungarna att deltaga i agronomiskt
lorsöksarbete än fallet vore i en stor stad, och då vid dessa egendomar
funnes upprättade särskilda landtbruksskolor kunde vid dessa anstalter
nödig undervisningsskicklighet bibringas de blifvande lärarna. Äfven
i andra länder syntes den uppfattningen råda, att utbildningen af konsulenter
och lärare ej till arten utan endast till graden skilde sig ifrån
utbildningen af jordbrukare. Sålunda vore öfverallt i utlandet läraroch
konsulentutbildningen förlagd till samma anstalt som den vanliga
högre landtbrukskursen och öfverallt meddelade samma lärare undervisning
i de olika kurserna.

Såväl med hänsyn till undervisningen som ur ekonomisk synpunkt
vore vidare att beakta, att vid landtbruksinstituten redan funnes en
lärarstam, som vore kompetent att öfvertaga undervisningen i den nu
ifrågasatta kursen. Genom dennas inrättande skulle visserligen behofvet
af lärare ökas, men då de nuvarande hufvudlärarn a komme att sköta
undervisningen i fortsättningskursen likasom äfven inom de viktigaste
delarna af läroämnena i den vanliga landtbrukskursen, behöfde vid kursens
förläggande till landtbruksinstitut endast några biträdande lärare
nyanställas i stället för att eljest nya lärare i hufvudämnena måste
anskaffas.

I fråga om de årliga kostnaderna för anordnande af de föreslagna
kurserna vid landtbruksinstituten hafva de sakkunniga i hufvudsak
anslutit sig till institutsstyrelsernas förslag.

Sålunda hafva de sakkunniga — under förutsättning att Ultunastyrelsens,
af de sakkunniga i särskilt utlåtande tillstyrkta hemställan
den 20 oktober 1908 om adjunkturens i byggnadslära m. m. förändring
till lektorat komme att bifallas — beträffande Ultuna, i likhet
med institutsstyrelsen, föreslagit, att på grund af fortsättningskursens
förläggande dit, äfven adjunkturen i anatomi m. m. förändrades till
lektorat, hvilket kräfde en höjning i läraraflöningarna med 1,000 kronor,
samt att extralärare anställdes i jordbrukslära, i botanik, i fältmätning
m. m. och i pedagogik. Beträffande det ökade antal undervisningstimmar,
som genom fortsättningskursen komme att åläggas de ordinarie
lärarna, samt de föreslagna extralärarnas undervisningsskyldighet hafva
de sakkunniga hänvisat till ett af dem uppgjordt förslag till undervisningens
fördelning, hvilket finnes bilagdt deras utlåtande. Vid beräkning

Nionde frufvnddtelB.

[3, 4.] af extralärarnas arfvoden för föreläsnings- och öfningstimmar, hafva
de sakkunniga ansett, att ersättningen vid de förra bör utgå med 20
kronor och vid de senare med 5 kronor samt motiverat detta med den
större tidsförlust, som alltid måste bli eu följd af att undervisningen
meddelas på en plats, belägen aflägset från lärarens boningsort. Med
stöd häraf hafva de sakkunniga angående de föreslagna extralärararfvodena
anfört följande. Extraläraren i jordbrukslära skulle komma
att hålla 90 föreläsningar och därjämte leda 50 öfningar, hvarförutom
han skulle biträda vid försök å jordbrukslärans och speciellt växtodlingens
område, på grund hvaraf det för honom föreslagna arfvodet af 2,500
kronor ej kunde anses för högt tillmätt. Räknade man med ett arfvode
af 20 kronor per föreläsning, skulle denna lärares öfriga arbete endast
ersättas med 700 kronor, hvilket måste anses lågt.

Arfvodet för läraren i botanik har beräknats efter 30 föreläsningar
å 20 kronor och 120 öfningstimmar å 5 kronor, tillsammans till 1,200
kronor. För läraren i kemi skulle arfvodet för 100 öfningstimmar blifva
500 kronor. Extraläraren i fältmätning m. m. skulle omhänderhafva
öfningarna i fältmätning, Indika i regel kunde antagas försiggå i fyra
lag å 60 timmar; arbetet borde, enligt de sakkunnigas mening, kunna
fördelas på 40 dagar å G timmar, hvilket efter 15 kronor per dag skulle
o-öra 600 kronor. Lägges härtill arfvode för 120 timmar ritöfnmgar
ti 5 kronor, blefve denna lärares arfvode 1,200 kronor. Extraläraren
\ pedagogik borde aflönas med 25 kronor per föreläsning eller tillsammans
250 kronor. _ _

Enligt denna de sakkunnigas beräkning skulle arfvodena till extralärare
blifva 5,650 kronor. Då emellertid alltid mindre jämkningar i
dessa lärares arbete och aflöning komme att visa sig behöfliga, hafva
de sakkunniga föreslagit, att ett belopp af 6,000. kronor måtte ställas
till styrelsens förfogande för aflöning af extralärare och assistentei.
Med tillägg af 1,000 kronor för en adjunkturs förändring till lektorat
skulle alltså inrättandet af fortsättningskurs vid Ultima föranleda höjning
af lärarnas aflöning med 7,000 kronor.

*®Mot den af Alnarpsstyrelsen beräknade kostnaden af 7,000 kronor
för inrättande därstädes af en fortsättningskurs hafva de sakkunniga

icke funnit något att erinra. _

I detta sammanhang hafva de sakkunniga framhållit, hurusom
de ordinarie lärarna visserligen enligt gällande bestämmelser vore underkastade
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som vid förändrad
organisation eller eljest kunde varda stadgad. Enligt de sakkunnigas
mening kunde dock med fog ifrågasättas, huruvida eu så stor ut-sträck -

Nionde hulvndtiteln.

ning af undervisningen, som skulle blifva följden af fortsättningskursernas [3, 4.]
inrättande, kunde åläggas dem utan någon som helst ersättning. Oaktadt
de sakkunniga funnit en förhöjning i dessas aflöning motiverad, hade
de dock icke ansett sig nu böra föreslå någon sådan, då frågan om
hela den högre landtbruksundervisningens ordnande befunne sig under
utredning.

Förutom till lärarlöner erfordrades medel till kursernas öfriga
utgifter, hvilka af Ultunastyrelsen beräknats till 1,500 kronor, häraf 500
kronor till en frielev och 1,000 kronor till förbrukningsmateriell, städning,
uppvärmning m. m. Denna sistnämnda post syntes de sakkunniga vara
väl lågt beräknad, då en del försök kunde medföra afsevärda kostnader,
och äfven något belopp syntes böra beräknas för välbehöflig utvidgning
af bibliotek, för resor o. s. v., på grund hvaraf de föreslagit, att beloppet

1 sin helhet måtte höjas till 2,500 kronor. Under dessa förhållanden
skulle slutsumman för hvardera institutet blifva 9,500 kronor och för
båda tillsammans 19,000 kronor. Härifrån komme dock att afgå elevafgifter,
hvilka, under förutsättning att samma afgifter skulle erläggas
som i nuvarande elevkurser, belöpte sig till 875 kronor för 5 elever.

Vid Ultima skulle därjämte göras besparing därigenom att de nuvarande
stipendiatplatserna ersattes af friplats i den nya kursen, på grund hvaraf
det belopp af 1,560 kronor, som nu funnes upptaget i institutets stat
till stipendiater, ej längre beböfde utanordnas. Verkliga utgiften för
statsverket blefve alltså 7,065 kronor för kursen vid Ultima och 8,625
kronor för den vid Alnarp eller tillsammans 15,690 kronor. Förlädes
emellertid kursen i sin helhet till en plats, exempelvis Ultima, skulle
utgifterna för lärarlöner blifva 7,000 kronor och för öfriga utgifter

5,000 kronor eller tillsammans 12,000 kronor, hvarifrån afginge nuvarande
anslaget till stipendiater 1,560 kronor och — under antagande af

2 fri- och 8 betalande elever — elevafgifter 1,400 kronor. Verkliga
kostnaden för statsverket blefve sålunda i detta fall 9,040 kronor.

Rörande möjligheten af att förlägga ifrågavande kurser till Stockholm
och därmed förenade kostnader hafva de sakkunniga verkställt en
utförlig utredning. De hafva därvid bland annat framhållit, hurusom,
för såvidt motsvarande utbildning som vid instituten skulle vinnas,
ungefär samma antal lika kompetenta lärare som vid dessa sistnämnda
blefve erforderligt. Då timantalet i vissa ämnen blefve relativt litet,
men undervisningsskyldighet — i synnerhet med tanke på den högre
grad af kompetens, som här fordrades — i flera ämnen icke kunde hos
en lärare förenas i vidsträcktare mån än vid instituten hittills brukats,
finge vissa af lärarna vid en fristående kurs ingalunda full sysselsättning.

Bih. till Riksd■ Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 10

Nionde hufvudtiteln.

[3:, 4.] Redan på denna grund bordo tanken på att i Stockholm såsom en själfständig
undervisningsanstalt inrätta eu kurs för utbildande af lärare och
konsulenter vara från början utesluten. De sakkunniga hafva emellertid
ansett sig böra tillse, om möjligtvis lärarkrafter vid andra statens undervisningsanstalter
kunde för ändamålet anlitas.

Vid granskning af de särskilda läroämnena hafva de sakkunniga
därvid funnit, att i jordbrukslära och landtbruk sekonomi egentlig Barnundervisning
med någon annan läroanstalt icke kunde ifrågasättas. Vid
skogsinstitutet måste detta läroämne betraktas såsom ett biämne, och
vid landtmätarnas kultur tekniska kurs höjde det sig ej ens till den
nuvarande institutskursens nivå. Då härtill komrne, att undervisningen
i fortsättningskursen ^skulle omfatta 75 föreläsnings- och 80 öfningstimmar
förutom ledandet af lärjungarnas praktiska öfningar och försöksarbeten,
hvilka här måste blifva af stor omfattning, kunde det icke ifrågasättas,
att nämnda undervisning skulle påläggas en lärare, hvilken,
såsom fallet blefve med den vid landtmäterikursen af de sakkunniga
föreslagna läraren i dessa ämnen,! redan förut skulle hafva en undervisning
af 160 föreläsnings- och 120 öfningstimmar.

Beträffande undervisningen i husdjurslära ägde liknande förhållande
rum. Vid första påseendet syntes visserligen Barnundervisning med
veterinärinstitutets elever ej vara omöjlig, men äfven här mötte det förhållande,
att kursen vid landtbruksinstitutet vore lika, om ej mera omfattande
än veterinärelevernas, och äfven här blefve sålunda särskild undervisning
nödvändig, isynnerhet om detta läroämne på den ena linjen
skulle komma att intaga samma dominerande ställning som jordbrukslära
å den andra. Då till följd häraf lärarna i dessa två ämnen komme
att i främsta rummet bestämma riktningen af hela landets landtbrukslärar-
och konsulentkårers utbildning, syn tes 1 aflöningen för hvardera
af dessa lärare icke kunna sättas lägre än till 6,000 kronor. Undervisningen
i de ämnen, som tillhörde den tekniska gruppen, nämligen
fältbyggnadslära med hydrografi och agrikultur fy sik, byggnadslära och
redskapslära, syntes möjligen kunna vara gemensam med landtmätarnas
kulturtekniska kurs. En dylik gemensam undervisning vore emellertid
förenad med stora svårigheter. Sålunda måste själfva stoffet i undervisningen
för de olika kurserna, åtminstone i en stor del af dessa ämnen,
tagas helt olika. I redskapslära skulle sålunda undervisningen för
konsulenter hufvudsakligen komma att omfatta profning af landtbruksredskap,
i byggnadslära de ändamålsenligaste sätten för landtmannabyggnaders
uppbyggande och speciellt deras inredning, i agrikulturfysik
jordens fysikaliska förhållanden såsom grundval äfven för frågor

Nionde hufvudtiteln.

om jordens bearbetning o. s. v., allt synpunkter, som för den blifvande [3, 4.]
landtmätaren måste vara af mindre vikt. Hela ämnesgruppen behöfde
sålunda uppehållas med extralärare, för hvilka sammanlagda arfvodet
af de sakkunniga beräknats till 4,000 kronor.

I de veterinära ämnena sjmtes vid första påseendet undervisningen
kunna anslutas till veterinärinstitutet. Vid denna läroanstalt måste
emellertid ämnet hälso- och sjukvårdslära betraktas som hufvudämne,
och vore på grund häraf uppdeladt i ett flertal speciella discipliner,
representerade af olika lärare. Äfven ämnet fysiologi, embryologi och
histologi måste enligt sakens natur tagas i en helt annan omfattning
vid veterinärinstitutet, än som för konsulent- och lärarutbildningen
kunde anses nödvändig; föreläsningarna i dessa ämnen vore sålunda
vid veterinärinstitutet omkring 135, under det att för konsulentkursen
30 blifvit föreslagna. Äfven om det ej kunde anses uteslutet, att en
och annan föreläsning kunde vara gemensam, skulle häraf dock föranledas
stark splittring af undervisningen i konsulentkursen och vinsten
af eu dylik anordning blefve i alla händelser skäligen ringa, enär olägenheten
af olika förutbildning af lärjungarna äfven här förefunnes.

1 bakteriologi lades vid veterinärinstitutet, sedan den allmänna
delen af ämnet blifvit behandlad, hufvudvikten vid den patologiska
bakteriologien, och endast på detta område förekomme praktiska öfningar
i ämnet. Då undervisningen i konsulentkursen i detta ämne hade helt
annat syfte och komme att röra sig med helt annat material, syntes ej
heller här Barnundervisning möjlig. Äfven för den veterinära ämnesgruppen
behöfde sålunda anlitas extralärare, för hvilka sammanlagda
arfvodet beräknats till 1,800 kronor.

Beträffande kemi och biologi vore att märka, att lärjungarna i fortsättningskursen
redan under sina studier vid landtbruksinstitutet genomgått
de allmänna delarna till ungefär samma omfattning som vid veterinärocli
skogsinstituten. På här ifrågavarande stadium måste undervisningen
differentieras i olika riktningar och meddelas af specialister, på grund
hvaraf Barnundervisning ej kunde ifrågasättas. Äfven för denna undervisning
måste således extralärare anlitas, för hvilka arfvodet beräknats
till 3,750 kronor.

Undervisningen i skogshushållning syntes kunna bestridas af redan
förefintliga lärare vid skogsinstitutet utan nämnvärd extra kostnad.

För de två återstående läroämnena, mejerilära och pedagogik,
hvilka icke vore representerade vid någon läroanstalt i Stockholm, måste
särskilda lärarkrafter anlitas. Arfvodet har beräknats för extraläraren
i mejerilära till 400 kronor och för läraren i pedagogik till 250 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.]

Aflöningsstaten skulle enligt det ofvan anförda blifva för lärare i

jordbrukslära och ekonomi

husdjurslära...........................

tekniska läroämnen.............

veterinära „ ...........

kemi och biologi ................

mejerilära...............................

pedagogik..............................

kronor

6,000

4,000

1,800

3,750

400: —
250: —

eller tillsammans kronor 22,200

I sammanhang härmed hafva de sakkunniga påpekat, hurusom undervisningens
förläggande till olika platser skulle för lärjungarna medföra
stor splittring af den knappt tillmätta tiden, hvarjämte afsevärda svårigheter
skulle möta att på ett tillfredsställande sätt inpassa den nya undervisningen
i de använda läroanstalternas läsplaner.

Förutom till lärarlöner fordrades äfven medel till hyra för lokal,
som, äfven om för någon del af undervisningen lokal kunde användas
gemensamt med annan undervisningsanstalt, dock måste beräknas till

2,000 kronor. Härtill komme undervisningsmateriell, resor, städning och
eldning m. m. — 2,000 kronor — samt två stipendier å 600 kronor,
motsvarande frielevplatserna vid instituten.

Totala utgiftssumman för en till Stockholm förlagd lärokurs blefve
alltså 27,400 kronor eller betydligt mera än hvad som erfordrades för
anordnandet af en fortsättningskurs vid hvart och ett af de båda instituten.

I)å de sakkunniga sålunda icke kunde tillstyrka en dylik lösning
af frågan, ville de dock uttryckligen framhålla, att det ofvan sagda uteslutande
afsåge de ifrågasatta kurserna för lärares och konsulenters utbildning.
Skulle väckt förslag om inrättandet af eu landtbrukshögskola
i Stockholm realiseras, komme frågan delvis i annat läge, något hvarom
de sakkunniga icke ansåge sig hafva anledning yttra sig.

Hvad slutligen anginge frågan huruvida fortsättningskurser borde
inrättas vid båda instituten eller endast vid det ena af dem, funne de
sakkunniga det förra alternativet onekligen vara ett följdriktigt led i de
högre landtbruksundervisningsanstalternas utveckling. Anordnandet af
en dylik kurs vid ett landtbruksinstitut borde gifvetvis äfven blifva till
nytta för den vanliga landtbrukskursen, därigenom att lärarnas handledande
af lärjungar på ett högre stadium och deras eget försöks- och
forskningsarbete skulle lyfta hela institutets nivå. Frågan syntes de
sakkunniga vara af företrädesvis ekonomisk art, och ur denna synpunkt

Nionde hufvudtiteln.

samt under förutsättning att den ofvan anförda beräkningen af antalet [
blifvande lärjungar vore riktig, förefunnes enligt de sakkunnigas mening
åtminstone för närvarande icke behof af mera än en dylik utbildningsanstalt.
Skulle framdeles visa sig, att kursen blefve afsevärdt mera
frekventerad än som ofvan beräknats, kunde ju äfven vid det andra
institutet eu liknande kurs vid behof inrättas.

Skulle sålunda till en början endast vid det ena institutet anordnas
dylik kurs, syntes det de sakkunniga ur ekonomisk synpunkt tämligen likgiltigt,
om det ena eller andra institutet valdes, då enligt den lämnade
utredningen förhöjningen af lärararfvoden blefve ungefär densamma och
öfriga årskostnader för frielever, städning o. s. v., borde blifva så godt
som identisk på båda platserna. Beträffande de för en gång behöfliga
kostnaderna utgjordes dessa uteslutande af byggnad sanslag. Vid Ultima
behöfdes sålunda en institutionsbyggnad för agronomi och botanik samt
två lärarbostäder, Indika så till vida kunde anses stå i sammanhang
med inrättandet af fortsättningskurs, att denna icke kunde förläggas till
Ultima, om icke dessa byggnadskraf blefve tillfredsställda. Då emellertid
samtliga dessa byggnader måste anses erforderliga, äfven om den föreslagna
fortsättningskursen icke komme till stånd, syntes denna kostnad
ej rätteligen kunna betraktas såsom organisationskostnad för den föreslagna
kursen. Af styrelsen för institutet vid Alnarp hade i samband
med förslag till inrättande af fortsättningskurs begärts ett byggnadsanslag
af 07,300 kronor, däraf till tre nya lärarbostäder 53,100 kronor
och till bostad för mejeriinstruktören samt inredning af hans förutvarande
bostad till elevrum 14,200 kronor. Den sistnämnda posten utginge, då
detta anslag redan af 1907 års riksdag beviljats. Beträffande lärarbostäderna
hade laudtbruksstyrelsen i underdåniga skrifvelsen den 4 juli
1907 tillstyrkt beviljande af anslag till endast två af dessa bostäder
med 35,400 kronor. Med åtminstone den ena af de föreslagna bostäderna
ägde samma förhållande rum, som ofvan anförts beträffande
byggnaderna vid Ultima, att dess uppförande sammanhängde med frågor,
som vore oberoende af inrättandet af fortsättningskurs, nämligen sammanslagningen
af extralärarbefattningarna i byggnadslära m. m. och fältbyggnadslära
m. in. till lektorat. Med fortsättningskursens anordnande
kunde sålunda endast den återstående lärarbyggnaden å 17,700 kronor
ställas i direkt sammanhang. Ej heller beträffande organisationsanslag
kunde sålunda så stor skillnad anses förefintlig mellan de båda instituten,
att af detta skäl obetingadt företräde kunde gifvas åt någotdera.

Af mera afgörande betydelse vore däremot, enligt de sakkunnigas
uppfattning, att Ultima med sitt centralare läge och sina mer växlande

Nionde hufvudtitelii.

[3, 4.] jordmånsförhållanden vore mera representativt för de inom större delar
af vårt land rådande klimatiska och agronomiska förhållanden och sålunda
syntes erbjuda bättre tillfälle till utbildning af konsulenter och lärare
särskild t på jordbruksområdet. Dessas utbildning komme därigenom att
vid Ultima försiggå under förhållanden, som närmare anslöte sig till
dem, under hvilka åtminstone flertalet komme att sedermera verka,
hvilket säkerligen måste tillmätas stor betydelse. Då de sakkunniga
emellertid ansågo, att den nuvarande kursen för utbildning af mejerikonsulenter
fortfarande borde bibehållas vid Alnarp, syntes det kunna
ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligast att förlägga utbildningen
af jordbrukskonsulenter och lärare till Ultima och däremot husdjurslinjen
till Alnarp. Enär det emellertid måste anses synnerligen önskvärd!, att
möjlighet förefunnes för elev på den ena linjen att följa undervisningen
i ett eller annat ämne på den andra, vore det nödvändigt att åtminstone
på ett ställe en på båda linjerna fullständig kurs anordnades, och gåfve
de sakkunniga på ofvan anförda grunder, såvida af ekonomiska skäl
endast en fortsättningskurs komme att anordnas, företrädet åt Ultima.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva de sakkunniga
hemställt, att vid Ultuna landtbruksinstitut snarast möjligt måtte anordnas
en för omkring 10 deltagare beräknad kurs för utbildning af
landtbrukslärare, konsulenter in. fl. i öfverensstämmelse med ofvan
anförda förslag, samt att till kursens uppehållande måtte anvisas ett
årligt anslag af 10,500 kronor mot att inflytande elevafgifter redovisades
till statsverket.

Såsom jag redan omnämnt, anbefallde Eders Kung!. Maj:t den 20
november 1909 landtbruksstyrelsen att afgifva utlåtande öfver de sakkunnigas
omförmälda förslag. Innan detta utlåtande afgafs, infordrade
landtbruksstyrelsen yttranden om fortsättningskurserna från styrelserna
för landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, hvar]ämte landtbruksstyrelsen anmodade styrelsen för förstnämnda
institut att i sammanhang därmed yttra sig dels öfver gjord
framställning om anslag till uppförande af en institutionsbyggnad vid
landtbruksinstitutet vid Ultuna, dels ock öfver väckt förslag angående
förändring af adjunkturen i byggnadslära m. m. vid Ultuna till lektorat,
i hvilka två sistnämnda ärenden bemälde sakkunniga, såsom jag i det
föregående anfört, afgifvit särskilda yttranden.

uiiunastyrei- I skrifvelse deri 7 mars 1910 har Ultunastyrelsen anfört, att be Sendi9wmars

^cdVet af ytterligare utbildning för lärare vid landtbruks- och landtmannaskolor
samt för jordbrukskonsulenter så enstämmigt vitsordats af samt -

Nionde hufvudtiteln.

liga, som hctffc ätt j ttra sig i denna fråga, att institutsstyrelsen funne [3, 4.]
sig kunna inskränka sig till ett påpekande af att med det ökade
behof af konsulent- och lärarkrafter, som för närvarande gjorde sig
gällande, ett uppskjutande af denna frågas afgörande måste ''blifva förenadt
med allvarliga olägenheter. I öfverensstämmelse med sina förut
gjorda uttalanden funne styrelsen, i likhet med de sakkunniga, lämpligt,
att den nuvarande kursen vid instituten lades såsom grund för fortsättningskursen.
Styrelsen biträdde ock de sakkunnigas förslag om inträdesfordringar
med visst närmare angifvet mindre tillägg angående betyget
i kemi. Beträffande lärokursens anordnande afvek do sakkunnigas förslag
från föregående uttalande därutinnan, att de sakkunniga föreslagit
kursens uppdelande på två linjer, den ena afsedd för lärare och konsulenter
företrädesvis i jordbruksfacket, den andra i husdjursfacket.
Styrelsen fann denna uppdelning motiverad af den fortgående specialiseringen
på landtbrukslärar- och konsulentområdet och tillstyrkte därför
densamma. Mot förslaget till läroämnen och undervisningsplan samt
villkor för erhållande af afgångsbetyg hade styrelsen intet att erinra
liksom ej heller mot den af sakkunniga uppgjorda kostnadsberäkningen.

I fråga om lärarlönerna hade de sakkunniga utgått från förutsättningen,
att styrelsens i skrifvelse den 20 oktober 1908 gjorda underdåniga hemställan
om adjunkturens i byggnadslära m. in. förändring till lektorat
blefve bifallen. Styrelsen, som vidhölle sin i nämnda skrifvelse uttalade
uppfattning, att en dylik förändring utgjorde eu fullt fristående fråga,
ville därför tillstyrka bifall till sin nämnda framställning, oafsedt huruvida
fortsättningskurs komme att förläggas till Ultima eller icke. Eu
nödvändig förutsättning för att en fortsättningskurs skulle kunna anordnas
vid Ultima syntes styrelsen vara, att vissa af styrelsen föreslagna
byggnader komme till stånd, nämligen nya bostäder åt de nuvarande
två adjunkterna samt institutionsbyggnaden för agronomi m. in., om
hvilkas uppförande styrelsen i underdåniga skrivelser den 7 november
1906 och den 20 oktober 1908 gjort hemställan. Samtliga dessa byggnader
vore nödvändiga, äfven om fortsättningskurs icke förlädes till
institutet, men skulle detta blifva fallet, blefve behofvet tydligen ännu
skarpare framträdande. För institutionsbyggnaden hade styrelsen i sitt
ursprungliga förslag beräknat kostnaden till 84,500 kronor, hvilket belopp
af landtbruksstyrelsen nedbringats till 60,000 kronor genom borttagande
af en våning och inredande af vinden till föreläsnings- och
arbetsrum. Af de sakkunniga hade emellertid framhållits, att institutsstyrelsens
ursprungliga förslag vore att föredraga, enär detta erbjöde
möjlighet för måhända snart nog behöfliga utvidgningar, hvaremot enligt

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] landtbruksstyrelsens förslag intet som helst reservutrymme skulle förefinnas.
Styrelsen, som fullständigt delade de sakkunnigas uppfattning i
denna fråga, funne på grund häraf kostnaden för nämnda byggnad böra
beräknas till 84,500 kronor. Kostnaden för två nya lärarbostäder i
stället för de nuvarande adjunktbostäderna, hvilka visserligen vore olämpliga
såsom familjebostäder men dock tillsvidare borde kunna användas
af lärjungarna i fortsättningskursen, hade af landtbruksstyrelsen beräknats
till 39,800 kronor 80 öre, och hade styrelsen intet att erinra
mot denna beräkning. Hvad slutligen beträffade frågan om inrättande
af fortsättningskurser vid båda eller endast det ena af landtbruksinstituten,
ville styrelsen såsom sin mening uttala, att anordnandet af dylik kurs
vid institutet borde vara ägnadt att höja hela institutets nivå och nr
denna synpunkt syntes sålunda lämpligast, att sådana kurser anordnades
vid båda instituten. Skulle emellertid med hänsyn till det jämförelsevis
ringa antal lärjungar, som kunde väntas komma att deltaga i kursen,
eller af andra skäl fortsättningskurs till en början komma att anordnas
endast vid det ena institutet, funne styrelsen, att af de skäl, som blifvit
anförda af de sakkunniga, Ultima i främsta rummet därvid borde ifrågakomma.

Au.arps- Styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har i sitt

*«TfetruarT den 10 "februari 1910 afgifna yttrande anfört, att styrelsen till alla delar
anslöte sig till ett från institutets lärarråd infordradt, skrifvelsen bilagdt
utlåtande i ärendet och därutöfver icke hade något att anföra.

Uti det sålunda åberopade utlåtandet har lärarrådet anfört, att
beträffande behofvet af en ökad utbildning för blifvande såväl konsulenter
som lärare vid landtbruks- och landtmannaskolor lärarrådet funne sig
till alla delar kunna instämma i de sakkunnigas yttranden äfvensom
däruti, att utbildningen utan olägenhet borde kunna vara gemensam för
ifrågavarande lärare och konsulenter. Lärarrådet ansåge jämväl, i likhet
med de sakkunniga och på grund af utaf dem anförda skäl, att elevkursen
vid instituten ovillkorligen borde läggas till grundval för denna
lärarnas och konsulenternas utbildning. Med afseende på de särskilda
inträdesfordringarna till fortsättningskursen syntes det lärarrådet, att
de borde ställas något högre än de sakkunniga föreslagit, och att fordran
sålunda borde uppställas å afgångsbetyg från elevkursen med minst
betyget med beröm godkänd uti ämnena jordbrukslära, husdjurslära,
kemi, fysik, botanik, anatomi och fysiologi. På grund af vunnen erfarenhet
ansåge likväl lärarrådet, att den fylligare allmänbildning, som
de sakkunniga med rätta framhållit såsom önskvärd, borde uppställas
såsom en fordran för inträde, då bristen härpå visat sig medföra eu

Nionde hufvudtiteln.

betänklig svaghet äfven hos begåfvade och i fackämnen kunniga elever. [3, 4.]
För inträde borde därför uti svenska och tyska språken, geografi och
zoologi kräfvas samma kunskapsmått som till mogenhetsexamen, och
borde denna kunskap af en någorlunda begåfvad lärjunge, som ej förut
ägde densamma, utan svårighet kunna före inträdet kompletteras.

Beträffande den af de sakkunniga föreslagna specialiseringen och
undervisningens fördelande på två hufvudlinjer hyste lärarrådet en bestämdt
afvikande mening samt ansåg en dylik specialisering på detta stadium
olämplig. Såsom skäl härför har lärarrådet bland annat anfört, att de
båda ifrågavarande hufvudlinjerna, landtbruket och husdjursskötseln, i
det praktiska lifvet vore så nära förbundna med hvarandra, att något
skarpare särskiljande af dem vid undervisningen ej borde ifrågakomma,
detta så mycket mindre, som olika intressen och anlag alltid komme att
verka därhän, att utbildningen i den ena af dessa riktningar drefves
mera intensivt än i den andra. En alltför ensidig utbildning i viss
riktning Unge till följd, att konsulenter och lärare blefve mindre skickade
att sköta platser med kombinerade uppgifter och att sålunda ett mindre
antal platser komme att stå till förfogande för hvar och en bland dem.

Frågan huruvida denna fortsättningskurs borde förläggas till landtbruksinstituten
eller till Stockholm hade af sakkunniga ägnats en ingående
behandling, och lärarrådet kunde för sin del, på samma grunder
som sakkunniga anfört, till alla delar biträda desammas mening, att ur
undervisningens synpunkt, som val syntes i första rummet böra beaktas,
ingen tvekan kunde råda därom, att kursen borde förläggas till instituten
och att vidare i ekonomiskt afseende kursens anordnande i Stockholm
icke skulle medföra någon besparing utan tvärtom ökade utgifter,
helst som utredningen tydligen visade, att någon ändamålsenlig och
tillfredsställande Barnundervisning med besläktade undervisningsanstalter
i Stockholm och tillgodogörande af dessas lärarkrafter och lokaler
endast i några få undantagsfall skulle kunna anordnas, hvar]ämte försöksfält
och möjligheten till pro fundera sning skulle saknas. Beträffande
frågan huruvida fortsättningskurser borde inrättas vid båda instituten
eller endast vid det ena, ansåge lärarrådet, att man ovillkorligen i
främsta rummet borde se till att söka lösa densamma på det sätt, som
vore bäst ägnad t att väl och systematiskt utbilda dugande och mogna
lärare och konsulenter, och detta kunde vinnas endast genom att förlägga
sådana kurser till båda instituten. Helt visst måste därvid äfven
kostnadsfrågan tagas i betraktande, men skillnaden i detta fall mellan
kostnaden för kurser vid ett eller båda instituten behöfde ingalunda
blifva sådan, att den i en för vår modernäring så viktig fråga måste
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 11

Nionde hulvndtitein.

[3, 4.j blifva afgörande. Lärarrådet bär särskild! framhållit, liurusom den
omständigheten, att vid båda instituten antalet elever vid hvarje kurs
Lomme att blifva mindre, vore med hänsyn till betydelsen af att de
blifvande tjänstemännen på detta sätt kunde närmare lära kännas och
bedömas en bestämd fördel. Gent emot de sakkunnigas påstående, att
utbildningen af landtbrukslärare och konsulenter skulle försiggå bättre
på Upplandsslätten än i Skåne, därför att den förra vore mera representativ
för de förhållanden, under hvilka största antalet af dessa unga
män framdeles komme att verka, har lärarrådet bland annat framhållit å
ena sidan, att jordmånsförhållandena å Alnarp och i Skåne vore mera
växlande än å Ultima och i Uppland, och å andra sidan, att man hittills
alltid ansett, att en högre utbildning, en rikare erfarenhet och en större
mogenhet förvärfvades genom bekantskap med en högre kultur och eu
mångsidigare utveckling i alla riktningar, eu uppfattning, som ock fått
sitt uttryck i att statsmakterna årligen utdelade stipendier till studier
af utlandets jordbruk samt understödde studieresor för småbrukare till
Skåne och Danmark. Det syntes lärarrådet, som om man väl därjämte
under alla förhållanden finge antaga, att utbildningen i fortsättningskursen
borde vara i stånd att åstadkomma sådan mogenhet och så
skärpa omdömesförmågan, att de, som genomgått dylik kurs, med
urskillning skulle kunna tillämpa sina vid kursen förrärfvade kunskaper
på olika klimatiska och agronomiska förhållanden. Skulle man därför
med förbiseende af undervisningens kraf vid båda instituten och af rent
ekonomiska skäl vilja förlägga fortsättningskurs till endast det ena af
instituten, kunde det väl knappast bestridas, att Alnarp för en dylik
utbildning erbjöde helt andra och bättre förutsättningar än Ultuna. På
förstnämnda ställe funnes växlande jordmån med olika intensiva kulturer
på lättlera och mulljord, med mera extensiva sådana på arrendegårdarna
och med ängsskötsel å strandmarken, framstående stamhjordar af såväl
låglands- som ayrshireras samt en i samband med mejeri driften ordnad
svinskötsel, tillfälle att studera ej endast en vid mejeriinstitutet i olika
riktningar utvecklad mejerihand tering och en på olika områden tilllämpad
elektrisk drift, utan ock arbetet vid landets förnämsta hofbeslagsskola.
Vidare kunde kursdeltagarna draga nytta af statens nyanlagda,
till Alnarp förlagda trädgårdsskola med det rika undervisuingsmateriell,
som trädgård och park där erbjöde, allt fördelar, som Ultuna saknade.
Därtill komme ytterligare den rika tillgången i trakten af välskötta
såväl större egendomar som medelstora landtgårdar och småbrukarhem,
närheten af institutioner och anläggningar sådana som Sveriges utsädesförening,
sockerbruken m. fl., lättheten att för en obetydlig kostnad

Nionde hufvndtiteln.

företaga korta studieresor till Danmark och Tyskland. Lärarrådet [3, 4.]
ville dock såsom sin bestämda mening framhålla, att för en tillfredsställande
utbildning af lärare och konsulenter anordnandet af fullständiga
fortsättningskurser vid båda instituten vore det enda rätta, samt
att, med hänsyn till den stora betydelse en verkligt god sådan utbildning
ägde för vår modernäring och vid jämförelse med de kostnader
annan fackundervisning i landet droge, en mindre skillnad i kostnaden
icke borde utgöra den bestämmande faktorn vid dessa fortsättningskursers
ordnande.

För egen del har landtbruksstyrelsen till en början erinrat, huru- Landtbrukssom
Riksdagen uttalat sig för lämpligheten af att frågan om en högre,
vetenskaplig landtbruksundervisnmg i hela sin omfattning komme att
upptagas till pröfning, däribland frågorna om inrättande vid institutet
af fortsättningskurser och undervisningskurser för landtmätare.

Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen, att föreliggande ärende
i viss mån kommit i ett annat läge efter den utredning förbemälte
sakkunniga i sitt betänkande af den 11 november 1909 lämnat rörande
utbildningskurser för blifvande landtbrukslärare m. fl. och sedan frågan
om landtmäteriundervisningens förläggande till Ultima landtbruksinstitut
genom Eders Kung! Maj:ts proposition till 1910 års riksdag och dennas
beslut häröfver helt och hållet förfallit. Därigenom både också andra
frågor, nämligen de, som anginge dels förändring af adjunkturen i
byggnadslära m. in. vid landtbruksinstitutet vid Ultima till lektorat,
dels om uppförande af en institutionsbvggnad m. m. därstädes, dels
ock om nya bostäder för lärarna uti byggnadslära samt i anatomi och
Veterinärkunskap vid landtbruksinstitutet vid Ultima, Indika frågor enligt
det föregående varit förknippade med frågan om ofvan sagda kurser,
kommit att få en mera fristående ställning.

Samtliga dessa frågor vore, enligt landtbruksstyrelsens mening, af
den natur, att de icke hade något egentligt samband med frågan om
den högre landtbruksundervisningens ordnande, och det skulle under
sådana förhållanden vara för sagda angelägenheter synnerligen olyckligt,
om lösningen af dessa frågor behöfde anstå, tills slutligt beslut hunnit
fattas angående ordnandet af den högre landtbruksundervisningen.

Hvad först anginge behofvet af särskilda utbildningskurser för
landtbrukslärare och konsulenter, så hade detta behof blifvit erkändt af
alla, som yttrat sig i frågan, sedan densamma år 1905 upptogs af
landtbruksstyrelsen. Styrelsen änsåge sig därför nu endast behöfva
framhålla, hurusom sagda behof blifvit alltmera trängande, i samma män
som åtgärder från det allmännas sida vidtagits för åstadkommande af

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.J ökad landtbruk,sundervisning åt de breda lagren af vår landtbefolkning.
Landtbruksstyrelsen har härvid erinrat, hurusom 1907 års riksdag beviljade
hushållningssällskapen i norra Sverige bidrag till aflönande af 12
jordbrukskonsulenter och huru 1910 års riksdag lämnat anslag för
anställande af 10 sådana konsulenter i södra och mellersta delarna af
landet. De sakkunniga ansågo också frågan vara af så genomgripande
betydelse och just under nuvarande förhållanden så aktuell, att med
dess lösning ej utan allvarliga olägenheter kunde anstå.

Landtbruksstyrelsen framhåller vidare, hurusom det var af denna
anledning, som styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 4 december
1909 anförde, att denna fråga lämpligast borde utredas för sig, oberoende
af den vidlyftigare landtbrukshögskolefrågan. Skedde ej detta,
kunde det beklagliga inträffa, att en af alla såsom synnerligen viktigerkänd
ökad utbildning af landtbrukslärare och konsulenter ej komme
till stånd under en lång tid.

Efter den utredning, frågan nu fatt, vore ett uppskof, enligt
landtbruksstyrelsens mening, ej heller af förhållandena påkalladt. Alla,
som hade yttrat sig om utbildningskursernas anordnande, hade ansett,
att kurserna borde förläggas till instituten. Landtbruksstyrelsen ville
i detta hänseende särskild!; hänvisa till sakkunnigas grundliga utredning
i detta afseende, därvid de sakkunniga bland annat framhållit, att
öfverallt i utlandet lärår- och konsulentutbildningen vore förlagd till
samma anstalt som den vanliga landtbrukskursen och att öfverallt samma
lärare meddelade undervisning i de olika kurserna. Under sådana förhållanden
syntes det landtbruksstyrelsen, som om frågan rörande ordnandet
af eu högre landtbruksundervisning endast i det fall skulle
kunna inverka på dessa kurser, att den högre undervisningen, såsom
Riksdagen alternativt äfven antydt, skulle kunna tänkas förlagd till
instituten, men skulle detta komma att ske, blefve de där redan förlagda
kurserna ej till något hinder, utan komme i stället att underlätta
sakens genomförande.

Landtbruksstyrelsen, som ansåge sig i hufvudsak böra tillstyrka
den af sakkunniga framlagda planen för anordnande af utbildningskurs
för landtbrukslärare och konsulenter med därför uppgjord kostnadsberäkning,
hade därvid endast haft att anmärka, att enligt styrelsens
åsikt kursen icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, borde fördelas på
två skilda linjer, en jordbrukslinje och en liusdjurslinje. I likhet med
de sakkunniga ansåge landtbruksstyrelsen önskvärd!, att den, som
genomginge fortsättningskursen, ägnade sig hufvudsakligen åt en viss
grupp af ämnen. Då emellertid för såväl konsulent- som lärarbefatt -

Nionde hufvudtiteln.

ningar för närvarande och sannolikt ännu under en afsevärd tid framåt [
komme att erfordras skicklighet att meddela undervisning i båda hufvudämnena,
jordbrukslära och husdjursskötsel och det torde dröja, innan
eu sådan specialisering, som sakkunniga tänkt sig, kunde komma att
beträffande sådana befattningar genomföras, syntes det landtbruksstyrelsen,
att eu specialisering i studierna till den utsträckning, som af
sakkunniga föreslagits, ej för närvarande borde genomföras.

Af sådan anledning ansåge landtbruksstyrelsen, att för inträde i
fortsättningskursen borde fordras afgångsexamen från landtbruksinstitut
med betyget med beröm godkänd uti jordbrukslära, landtbruksekonomi
och husdjurslära samt uti tvenne af ämnena kemi, fysik, botanik, anatomi
och fysiologi samt jordens torrläggning och bevattning, hvartill,
såsom sakkunniga föreslagit, borde komma kunskap i tyska språket, motsvarande
sjätte klassens kurs vid allmänt läroverk, samt två års jordbrukspraktik
före eller efter genomgången af institutet. Likaledes borde
lämpligen bestämmas, att för erhållande af afgångsbetyg från kursen
skulle erfordras minst betyget med beröm godkänd uti ett af hufvudämnena
jordbrukslära eller husdjursskötsel samt betyget godkänd i fyra
andra ämnen, hvilka anslöte sig till det valda hufvudämnet, dock så att
under alla förhållanden fordrades minst godkända insikter i såväl jordbrukslära
och landtbruksekonomi som husdjursskötsel, hvarjämte borde
fordras intyg om godkänd undervisningsskicklighet.

1 sin underdåniga skrifvelse af den 4 juli 1907 framhöll landtbruksstyrelsen,
att fortsättningskurserna borde förläggas till båda instituten,
detta i öfverensstämmelse med de yttranden i frågan, som
inkommit till landtbruksstyrelsen från styrelserna för såväl Ultima som
Alnarps landtbruksinstitut. Äfven de sakkunniga hade i sitt betänkande
framhållit, att de af flera angifna skäl ansågo en sådan åtgärd vara ett
följdriktigt led i de högre landtbruksundervisningsanstalternas utveckling,
men att de funno sig ur ekonomisk synpunkt böra föreslå, att sådana
kurser anordnades vid endast ett af instituten, nämligen det vid Ultima,
enär antalet elever, åtminstone till en början, ej kunde beräknas till
mer än omkring 10.

Uti de till styrelsen inkomna yttrandena öfver sakkunnigas betänkande
hade endast lärarrådet vid Ultima förklarat sig dela sakkunnigas
uppfattning i detta hänseende, under det att såväl styrelsen vid Ultima
som styrelsen och lärarrådet vid Alnarp fortfarande ansågo, att fortsättningskurser
borde anordnas vid bägge instituten.

Med hänsyn till de skäl, som under frågans utredning blifvit
anförda för kursernas anordnande vid båda instituten, och då kostnaden

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] ej syntes böra utgöra hinder därför, då den, såsom styrelsen i det följande
lomme att visa, ej skulle uppgå till något högre belopp, har landtbruksstyrelsen,
med vidhållande af sin förut uttalade åsikt, ansett sig på det
bestämdaste böra tillstyrka, att eu fortsättningskurs anordnades äfven
vid Alnarp i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af sakkunniga
föreslagna kursen vid Ultima.

Innan landtbruksstyrelsen redogör för de kostnader, som ifrågavarande
fortsättningskursers förläggande till instituten skulle betinga,
har styrelsen upptagit till bedömande tre i det föregående omförmälda
förslag, som alldeles oberoende af ifrågavarande kurser framställts och
äfven synas böra oberoende af dem genomföras, ehuru fortsättningskursernas
inrättande göra de åtgärder, som i förslagen afses, än mera
trängande.

Det första förslaget angår förändring till lektorat af adjunkturen
vid landtbruksinstitutet vid Ultima i byggnadslära, läran om jords torrläggning
och bevattning samt fältmätning och ritning.

De sakkunniga hafva förklarat sig anse denna förändring vara
påkallad redan af nuvarande omständigheter; och landtbruksstyrelsen
har nu erinrat, att frågan om vattenafledningslärans företrädande af ett
lektorat vid Ultima institut redan år 189!) förekom till behandling vid
Riksdagen, hvarvid Riksdagen, med anledning af en framställning från
Kungl. Maj:t om en förändring af två dittills varande adjunkturer till
lektorat ifrågasatte, huruvida icke den stora betydelse för jordbruket
af byggnadsläran med den däri ingående läran om afvägningar och
afdikningar gjorde det önskvärdt, att byggnadsläran vid institutet
representerades af en lektor.

Den erfarenhet, som sedan dess vunnits, hade, enligt landtbruksstyrelsens
mening, bekräftat angelägenheten af en sådan åtgärd. Den
betydelse för blifvande jordbrukares och jordbrukslärares utbildning, de
med denna lärarbefattning förenade läroämnen ägde, kunde till fullo
likställas med betydelsen af andra ämnen, som vid institutet företräddes
af lektorer. Under sådana förhållanden syntes något giltigt skäl ej
finnas, hvarför läraren i dessa ämnen ej skulle likställas med lektorerna
i aflöning. Landtbruksstyrelsen ansåge sig äfven böra framhålla den
svårighet, som säkerligen komme att uppstå, att vid ett ombyte af lärare
erhålla kompetenta sökande till platsen, såvida högre aflöningsförmåner
icke kunde erbjudes än de, som nu vore förenade med adjunkturen. I
betraktande af allt detta ansåge sig landtbruksstyrelsen, som redan år
1906 tillstyrkt upprättandet af ett lektorat vid Alnarp i samma ämnen,

Nionde hufvudtiteln. 87

höra tillstyrka, att åtgärder vidtoges, för att adjunkturen vid Ultima i [3, 4.]
byggnadslära in. in. förvandlades till lektorat.

Det andra af ifrågavarande förslag afser den i det föregående
omförmälda institutionsbyggnaden vid Ultima. I anslutning till den
redogörelse, som jag i det föregående härför lämnat, har landtbruksstyrelsen
erinrat, att, sedan Riksdagen förklarat sig icke kunna lämna
bifall till förslaget om anslag för uppförande af institutionsbyggnaden
i fråga, styrelsen för Ultima landtbruksinstitut i underdånig skrifvelse
den 20 oktober 1908 ånyo upptagit denna fråga och, med framhållande
af knappheten beträffande undervisningslokalernas vid institutet utrymme,
. hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
proposition om beviljande af ett anslag af 60,000 kronor för uppförande
vid Ultima af en institutionsbyggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med landtbruksstyrelsens förslag i dess underdåniga skrifvelse den 4
juli 1907.

Uti häröfver infordradt yttrande af den 10 november 1908 förklarade
sig landtbruksstyrelsen på angifna skäl icke kunna biträda institutsstyrelsens
uppfattning, att till den föreslagna institutionsbyggnaden, huru
angelägen den än kunde anses vara, medel beviljades utan i sammanhang
med lösande af frågan om landtmäteriundervisningens och fortsättningskursernas
förläggande till institutet. De sakkunniga, som ansett landtmäteriundervisningen
böra förläggas till Stockholm, hafva därefter tillstyrkt
uppförandet af en dylik byggnad, som de ansåge erforderlig,
äfven om den föreslagna fortsättningskursen icke lomme till stånd.

Af den utredning, som sålunda förekommit, syntes det landtbruksstyrelsen
framgå, att behofvet af en institutionsbyggnad vid Ultima för
agronomi m. in. blifvit fullt ådagalagdt äfven under förutsättning, att
fortsättningskurserna icke komme till stånd. Det ökade utrymme, som
i händelse dessa kurser förlädes till Ultima, blefve behöfligt, skulle endast
gälla beredande af plats för 5 å 10 ytterligare elever, och byggnaden
borde i alla händelser tilltagas så stor, att utrymmet i densamma icke
blefve för knappt. I sammanhang härmed bär landtbruksstyrelsen ansett
sig böra framhålla, hurusom under den senaste tiden tilloppet af inträdessökande
till landtbruksinstituten väsentligt ökats, så att deras antal hösten
1909 uppgick till 70 å 80 vid hvarje institut, under det att endast ett
20-tal kunde af brist på utrymme mottagas. I öfverensstämmelse härmed
syntes det landtbruksstyrelsen i likhet med sakkunniga vara riktigast
tillse, att möjlighet förefunnes för framtida utvidgning af institutionsbyggnaden
utan alltför stora kostnader, och styrelsen funne sig därför,
med frångående af sitt förra förslag till inskränkning af den af Ultima -

88 Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] styrelsen föreslagna institutionsbyggnaden, böra tillstyrka, att byggnaden
uppfördes enligt den ursprungligen uppgjorda planen, hvarigenom ett
stort vindsutrymme skulle förefinnas, som i mån af behof kunde tagas
i användning. Kostnaden för byggnaden skulle då komma att uppgå
till 84,500 kronor.

Hvad slutligen angår det tredje af förberörda förslag, afser detta nya
bostäder vid Ultima för lärarna uti byggnadslära samt i anatomi och
veterinär kunskap. Såsom i det föregående erinrats, har landtbruksstyrelsen
i sin underdåniga skrifvelse den 4 juli 1907 framhållit det
trängande behofvet däraf. Äfven de sakkunniga hafva i afgifvet yttrande
ansett dessa nya bostäder erforderliga, oberoende af den föreslagna
fortsättningskursen.

Då behofvet af dessa byggnader gifvetvis ställde sig oberoende
däraf, huruvida byggnadslära samt anatomi och veterinär kunskap skulle^
företrädas af adjunkturer eller lektorat och sålunda äfven oberoende af
huruvida fortsättningskurs komme att vid Ultima anordnas eller icke,
har landtbruksstyrelsen ansett sig böra förorda, att Eders Kungl. Maj:t
hos Riksdagen utverkar anslag till uppförande vid Ultima af tvenne
dylika bostäder för en sammanlagd kostnad af 40,000 kronor.

Oberoende af fortsättningskursens inrättande vid Alnarp syntes
landtbruksstyrelsen förslaget om upprättande vid institutet därstädes
af ett lektorat i vattenafledningslära och byggnadslära samt frågan om
däraf betingadt uppförande af en lektorsbostad böra behandlas.

Landtbruksstyrelsen bär härefter öfvergått till att redogöra för de
kostnader, som kursernas förläggande till instituten skulle förorsaka.

Hvad då först angår landtbruksinstitutet vid Ultima, så skulle
enligt institutsstyrelsens, i det föregående omförmälda den 14 november
1906 dagtecknade af landtbruksstyrelsen i dess underdåniga utlåtande
den 4 juli 1907 i detta afseende biträdda skrifvelse adjunktsbefattningarna
dels i byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning samt
fältmätning och ritning, dels ock i husdjurens anatomi, fysiologi samt
hälso- och sjukvårdslära förändras till lektorat, hvilket skulle betinga
en kostnad af tillhopa ......................................................... kronor 2,000:

Vidare skulle fyra extralärare anställas med
följande arfvoden, nämligen:

1 i jordbrukslära ................................ kronor 2,500:

1 „ kemi och botanik ....................... „ 1,200: —

1 „ fältmätning m. in......................... „ 1,200: —-

1„ pedagogik .................................... u____ 400: —„ 5,300: —

tillhopa kronor 7,300: —,

Nionde hufvudtiteln.

hvilken summa dock af styrelsen ansetts böra afrundas till 7,500 [3, 4.]

kronor.

De sakkunniga hafva i hufvudsaklig öfvereusstämmelse med institutsstyrelsens
förslag i ärendet föreslagit, att följande extralärare vid institutet
måtte anställas,

nämligen:

kronor	1,200
V)	1,200
It	500
•n	2,500
v>	250
kronor	5,650:

matematik, fältmätning m. in.................................. kronor

botanik ..............................................................................

kemi ....................................................................................

jordbrukslära.....................................................................

pedagogik...........................................................................

tillhopa

hvilken summa de sakkunniga ansett böra afrundas till 6,000 kronor.

Med hänvisande till de af sakkunniga för sagda ökning angifna
skäl finner sig landtbruksstyrelsen kunna biträda de sakkunnigas förslag
i förevarande afseende. g

Beträffande landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp skulle,
•enligt den af styrelsen för nämnda institut i dess yttrande af den 10
februari 1910 åberopade utredning, ifrågavarande kursers anordnande
betinga, förutom den förändring, som skulle uppkomma, om den förut
omnämnda, af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 7 december
1906 tillstyrkta framställningen om upprättande af ett lektorat vid Alnarp
i vattenafledningslära och byggnadslära bifölles, dels en förändring
af extralärarbefattningen i husdjurens anatomi och fysiologi till en ordinarie
adjunktur i samma ämnen med en beräknad lön af 3,000 kronor,
dels upprättande af två nya adjunktsbefattningar, nämligen den ena i
botanik och bakteriologi och den andra i kemi, fysik och matematik, hvaremot
extralärarbefattningen i kemi och fysik skulle komma att indragas.

Förändringen af extralärarbefattningen i anatomi och fysiologi
till eu ordinarie befattning i samma ämnen både redan länge varit ett
önskemål vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp och syntes
landtbruksstyrelsen under alla förhållanden förr eller senare böra genomföras,
hvarföre landtbruksstyrelsen delade institutstyrelsens åsikt, att
i sammanhang med anordnandet af en fortsättningskurs eu adjunktur
borde upprättas i anatomi och fysiologi.

Hvad åter beträffar förslaget om upprättandet af ytterligare tvenne
adjunkturer, har landtbruksstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka detta,
utan funnit sig böra fasthålla vid sitt förslag af den 4 juli 1907, att
de för fortsättningskurserna behöfliga lärarkrafterna kunde tillgodoses
genom anställande af flera extralärare vid institutet, detta särskildt
af det skäl, att svårigheter icke borde möta att erhålla lärare i de här
Bill. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 12

Nionde liuivndtitein.

[3, 4.] förekommande ämnena kemi, fysik, matematik, botanik och bakteriologi
från det närbelägna universitetet och att upprättandet af fasta ordinarie
platser med så jämförelsevis låga löner, som här skulle ifrågakomma,
ej vore lämpligt.

De extralärare, som således skulle behöfva anställas, och de
arfvoden, hvilka till dem borde utgå, skulle utgöra:

1 i kemi och fysik............................. kronor 2,300: —

1 »botanik och zoologi....................... » 1,000: —

1 » jordbrukslära och fältbyggnad ... » 1,200: —

1 » pedagogik........................................ » 250: —

eller i rundt tal 5,000 kronor.

Öfriga årliga kostnader för fortsättningskursen vid Ultima, såsom
för förbrukningsmateriell vid laborationer, underhåll af inventarier, städning
och uppvärmning m. m., skulle enligt merberörda utredning af
den 13 november 1906 icke behöfva öfverstiga 1,000 kronor, oberäknad!
kosten för en frielev, 500 kronor, i händelse en sådan elevplats
skulle anordnas. Med detta undantag skulle de öfriga årskostnaderna
utom lärarlöner ungefär betäckas af elevernas afgifter för undervisning
och bostad, 175 kronor per elev. Några särskilda organisationskostnader
borde enligt denna utredning icke behöfva ifrågakomma, såvida
utvidgade lokaler för undervisningen samt nya lärarbostäder anskaffades.
Under denna förutsättning skulle bostäder för fortsättningskursens elever
kunna beredas i någondera af flyglarna vid rektorsbostaden, hvilka visserligen
vore alldeles olämpliga såsom familjebostäder, men dock under
de närmaste åren skulle kunna användas till bostad för elever.

Den sålunda beräknade kostnaden, 1,500 kronor, hade de sakkunniga
ansett böra höjas till 2,500 kronor. För sin del hölle dock
landtbruksstyrelsen före, att den skäligen kunde bestämmas till 2,350
kronor för hvardera institutet.

Beträffande den ökade årliga kostnad, som kursernas inrättande
skulle förorsaka statsverket, kunde denna sålunda beräknas på följande
sätt:

Beträffande Ultuna, under förutsättning att den åsikt, som landtbruksstyrelsen
i det föregående uttalat, att förändringen till lektorat af
adjunkturen i byggnadslära m. m. borde företagas oberoende af kursernas
inrättande, godkändes,

Nionde hufvudtlteln.

för förändring till lektorat af adjunkturen i hälso- [35 4.]

och sjukvårdslära ............................................ kronor 1,000: —

» anställande af extra lärare................................ » 6 000:

för Övriga utgifter......................................................... » 2^350:

tillhopa kronor 9,350: —, samt

vidkommande Alnarp, under förutsättning att upprättandet af ett lektorat
i vattenafledningslära och byggnadslära därstädes af omständigheterna
i hvarje fall vore påkalladt,

för förändring af extralärarbefattningen i anatomi och

fysiologi till adjunktur............................................... kronor 3,000: —

» extra lärare ................................................................... » 5 000:

)> öfriga utgifter.............................................................. » 2’,350: —

tillhopa kronor 10,350: —,

hvarifrån dock borde afgå de nu utgående
arfvodena för extra lärarna

dels i anatomi och fysiologi .......................... kronor 2 000: —

dels i kemi och fysik ...................................... » 1,200: — 3,200:—,

hvarigenom alltså den årliga kostnadsökningen genom ifrågavarande
kursers inrättande ej kunde beräknas högre än

till..................................................................................... kronor 7,150: —

Härvid borde emellertid erinras, att, om ifrågavarande fortsättningskurser
inrättades, afgifterna för eleverna vid kurserna skulle inlevereras
till statsverket, hvilket minskade kostnaden, liksom äfven det
afdrag å 500 kronor, som det enligt gällande stater ålåge innehafvarna
af de för fortsättningskurserna föreslagna adjunkturerna att vidkännas
för åtnjutande af fri bostad eller 500 kronor för bostad.

Beträffande behofvet af nya bostäder vid Alnarp på grund af de
föreslagna förändringarna i lärarpersonalen, hade Alnarpsstyrelsen i sin
skrifvelse den 10 februari 1910, i enlighet med af lärarrådet verkställd
utredning, beräknat dessa på följande sätt:

för uppförande af en lektorsbostad ................................. kronor 20,000: —

för förändring af nuvarande rektorsbostaden i hufvudbyggnaden
till bostad åt den föreslagna adjunkten
i anatomi och fysiologi samt inredande
af samma bostad jämte några andra lokaler i

hufvudbyggnaden till elevrum ............................... » 4 000:_

för uppförande af ny bostad åt rektor........................... » 20’000: —

tillhopa kronor 44,000: —,

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.] hvaraf ett belopp af 24,000 kronor ansåges betingad t af den nya kursena.
anordnande.

Mot detta förslag hade landtbruksstyrelsen icke något att erinra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte anvisa

dels för upptagande i staten för landtbruksinstitutet
vid Ultima af ytterligare en lektor i stället för
nuvarande adjunkten i byggnadslära, läran om
jords torrläggning och bevattning samt fältmätning
och ritning och med afförande ur staten
af motsvarande adjunktslön ..................................... kronor 4,000: —

dels för uppförande af eu institutionsbyggnad vid
landtbruksinstitutet vid Ultima för agronomi m. in.
i enlighet med den ursprungligen uppgjorda planen
med ritningar......................................................... » 84,500: —

dels för uppförande af två nya bostäder för ordinarie
lärare vid Ultima i enlighet med förut godkända
ritningar........................................................................... » 40,000: —

dels för upptagande i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp af ytterligare eu lektor,
nämligen i vattenaflednings- och byggnadslära,
med minskande af det i staten för samma institut
till »extra lärare, arfvoden» upptagna anslag
med tillhopa 3,000 kronor, motsvarande arfvodena
till extra läraren i läran om jords torrläggning
och bevattning, fältmätning och kartritning
samt i byggnadslära och ritning ........................... » 4,000: —

dels till uppförande af en bostad till sistbemälda

lektor.............................................................................. » 20,000:.—

dels ock, i ändamål att anordna vid landtbruksinstitutet
vid Ultima samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp af fortsättningskurser för landtbrukslärare,
landtbrukskonsulenter m. fl. i enlighet
med ofvan angifna plan,

Nionde liufvudtiteln.

ej mindre för upptagande i staten för landtörn ksinstitutet
vid Ultima af ytterligare en lektor, nämligen
i hälso- och sjukvårdslära, i stället för eu adjunkt
i samma ämnen med afförande ur staten af motsvarande
adjunktslön,................................................... kronor

samt för ökande af de i samma stat upptagna anslag
till »extra lärare, arfvoden» med 6,000 kronor
och till institutets öfriga utgifter med 2,350 kronor,
tillhopa..................................................................... »

än äfven för upptagande i staten för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp af en adjunkt i anatomi
och fysiologi med minskande af det i staten
upptagna anslaget till »extra lärare, arfvoden»
med ett belopp af 2,000 kronor, motsvarande
nuvarande extra lärarens i nämnda ämnen
arfvode, ......................................................................... >

samt för ökande af de i samma stat upptagna anslag
till >extra lärare, arfvoden» med 5,000 kronor
med afdrag af 1,200 kronor, motsvarande nuvarande
extra lärarens i kemi och fysik arfvode,
alltså med 3,800 kronor och till »institutets öfriga
utgifter» med 2,350 kronor............................. »

äfvensom till förändring af rektorsbostaden i hufvudbyggnaden
vid Alnarp till bostad åt bemälda
adjunkt samt sagda rektorsbostad jämte andra
lokaler i hufvudbyggnaden till elevrum ............... »

och till uppförande af en ny bostad åt rektor vid
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förut godkänd
ritning............................................................................. »

4,000: -

8,350: —

3,000: —

6,150: —

4,000: —

20,000: —

[3, 4.}

Landtbruksstyrelsens förslag kunna schematiskt framställas på
följande sätt:

Nionde hufvudtiteln,

£3, 4.]

''	Ändringar	i aflöningssta	terna
	Ökning Kronor	Minskning Kronor	Skillnad Kronor	\| Byggnader
Ultima	1 lektor i bygg-	1 adjunkt i bygg-		institutionsbygg-
	nadslära m.m. 4,000: —	nadslära m.m. 3,000: —	1,000: —	1 nåd............... 84,500: —
	1 lektor i hälso-	1 adjunkt i hälso-		\2 lärarbostäder 40,000: —
	och sjukvårds-	och sjukvårds-
	lära m. m....... 4,000: —	lära ni. m....... 3,000: —	1,000: —
	»extra lärare, arf-
			6,000: —
	»öfriga utgifter» 2,350: —	2 stipendier ...... 1,560: —	790: —
	16,350: —	7,560: —	8,790: —
Alnarp	1 lektor i vatten-	»extra lärare, arf-		1 lärarbostad ... 20,000: —
	afledning	voden*, 2 extra		ändringar i hufvud-
	in. in............. 4,000: —	lärare............ 3,000: —	1,000: —	byggnaden...... 4,000: —j
		»extra lärare, arf-		1 lärarbostad...... 20,000: —
	1 adjunkt i ana-	voden», 1 extra-		j
	tomi m. m....... 3,000: —	lärare ........... 2,000: —	1,000: —
		»extra lärare, arf-
	»extra lärare, arf-	voden», 1 extra-
	voden» ......... 5,000: —		3,800-	\|
	»öfriga utgifter» 2,350:—		2,350: —
	14,350: —1	6,200: —	8,150: —
	Summa ökning 16,940: —	168.500:

Amu. De kostnader, som landtbruksstyrelsen ansett vara oberoende af fortsättningskurserna, äro
kursiverade.

öfver- I infordradt underdånigt utlåtande den 22 november 1910 öfver

2mbetetnde''n det af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima med dess skrifvelse
22 november den 7 november 1906 inlämnade förslag till ny institutionsbyggnad vid
institutet har öfverintendentsämbetet, vid granskning af dithörande kostnadsberäkningar,
funnit åtskilliga poster väl lågt upptagna, hvadan
ämbetet hölle före, att kostnadssumman borde ökas med 8,500 kronor,
eller från 84,500 kronor till 93,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

De framställningar, som jag bär tillåter mig underställa Eders
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, omfatta två hufvudgrupper, af hvilka
den ena afser sådana förändringar vid de båda instituten, som under
alla förhållanden synas mig vara af behofvet påkallade, vare sig de föreslagna
fortsättningskurserna komma till stånd eller ej. Den andra hufvudgruppen
åter innefattar förslag till anordnande af dylika kurser och
hvad som med dem står i direkt samband.

Beträffande landtbruksinstitutet vid Ultima föreligga, oberoende
af fortsättningskurserna, förslag dels till förändring af adjunkturen i
byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning samt fältmätning
och ritning till lektorat i samma läroämnen, dels till uppförande
af ej mindre ny institutionsbyggnad för agronomi m. m. än äfven två
nya lärarbostäder.

Vid den af 1891 års Riksdag beslutade omorganisationen af landtbruksinstitutet
vid Ultima både i staten för institutet upptagits fyra
adjunkturer, af Indika, enligt de af Kungl. Maj:t den 14 oktober 1892
utfärdade stadgar för institutet, en skulle omfatta kemi och mejerilära,
en praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi, en redskapsoch
byggnadslära samt fältmätning och ritning samt en husdjurens
anatomi, fysiologi och sjukvårdslära. Sedan landtbruksstyrelsen, med
anledning af från Ultunastyrelsen inkommen underdånig framställning
bland annat om förändring af samtliga dessa adjunkturer till lektorat,
i skrifvelse den 11 november 1898 hemställt om dylik förändring
endast beträffande de två förstnämnda adjunkturerna, i hvilket fall
undervisningen i redskapslära borde öfvertagas af den nya lektorn i
mekanik, fysik m. m., aflät Kungl. Maj:t till 1899 års Riksdag nådigproposition
i öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen sålunda
hemställt. I skrifvelse den 13 maj 1899 förklarade sig Riksdagen
hafva funnit goda skäl vara anförda för förändring af två dittillsvarande
adjunkturer till lektorat, i sammanhang hvarmed Riksdagen emellertid
ansåg sig särskild t böra ifrågasätta, huruvida icke den stora betydelsen
för jordbruket af byggnadsläran med den däri ingående läran om afvägningar
och afdikningar gjorde det önskvärdt, att byggnadsläran vid
institutet representerades af en lektor. För möjliggörande af förnyad
pröfning af frågan om ämnesgrupperingen både därför Riksdagen ansett
sig icke böra i sitt beslut intaga någon bestämmelse härom. Med anledning
af hvad Riksdagen sålunda anfört förklarade sig landtbruksstyrelsen
i infordradt utlåtande den 2 november 1899 nödgas vidhålla

[3, 4.]

Departement schefen.

Förändring
vid Ultima
af adjunktur
till lektorat.

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.]

Uppförande
af ny institutionsbyggnad

vid Ultima.

sitt ursprungliga förslag. Såsom skäl liärför anförde styrelsen, att, hur
viktig än byggnadsplan med däri inbegripen vattenaflednings- och bevattningslära
måste anses vara för landtmannen, denne dock vid utförandet
af afdiknings-, invallnings- och ängsvattningsföretag vore i vida
mindre grad hänvisad till sig själf och sina insikter än vid valet af
redskap och maskiner, enär han i förra fallet alltid kunde erhålla biträde
af någon af staten anställd landtbruksingenjör, medan däremot biträde
vid redskaps bedömande icke i tillnärmelsevis samma grad kunde af
honom vid behof anlitas. På grund häraf syntes det landtbruksstyrelsen,
att större anspråk måste ställas på undervisningen vid institutet i redskapslära
än på undervisningen i byggnadslära.

Genom nådigt bref den 30 november 1899 förordnade Kungl.
Maj:t, att i stället för de '' båda adjunkturerna i kemi och mejerilära
samt i praktisk matematik, mekanik in. in. skulle från och med ingången
af år 1900 vid landtbruksinstitutet vid Ultima anställas en lektor
i mejerilära och bakteriologi samt kemi och en lektor i redskapslära,
praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi.

Sedan Ultunastyrelsen numera i förnyade framställningar hemställt,
att den af Riksdagen redan år 1899 såsom behöflig erkända förändringen
af adjunkturen i byggnadslära m. in. till lektorat i samma
ämnen måtte genomföras, hvilka framställningar, såsom framgår af hvad
jag i det föregående anfört, på grund af pågående utredningar angående
utvidgning af undervisningen vid Ultuna hittills icke kunnat upptagas
till nådig pröfning, anser jag, att härmed icke längre kan eller bör
uppskjutas. På de af Ultunastyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den
20 oktober 1908 anförda vägande skäl, hvilkas befogenhet landtbruksstyrelsen
i sitt utlåtande den 7 juni 1910 ytterligare bekräftat, anser
jag mig böra tillstyrka bifall till nu förevarande framställning.

Frågan om uppförande vid Ultuna af eu ny institutionsbyggnad
för agronomi in. in. har, såsom jag i det föregående erinrat, redan år
1908 varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.
Kostnaden för denna byggnad, som af institutstyrelsen beräknats till

84,500 kronor, kuude, enligt de nya ritningar, landtbruksstyrelsen låtit
uppgöra, nedbringas till 60,000 kronor, hvilket belopp Eders Kungl.
Maj:t sistnämnda år beslöt att för ändamålet hos Riksdagen begära.
Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning förklarade sig emellertid Riksdagen
icke kunna bifalla, enär utredning då ännu pågick rörande förläggande
till Ultuna af såväl landtmäterikurs som fortsättningskurs och

Nionde Imfvudtitcln.

det vid bestämmande af undervisningslokalernas storlek syntes Riks- [3, 4.]
dagen böra tagas nödig hänsyn till det antal elever, som beräknades
vid institutet skola åtnjuta undervisning. Landtbruksstyrelsen har nu
i sin ofvan omförmälda skrifvelse den 7 juni 1910, med frångående af
sitt föregående förslag, på angifna skäl funnit sig böra tillstyrka det
ursprungligen uppgjorda förslaget, hvarigenom kostnaden för byggnaden
skulle uppgå till 84,500 kronor, hvilket belopp öfverintendentsämbetet
ansett böra höjas till 93,000 kronor.

Behofvet af här ifrågavarande nya institutionsbyggnad synes mig
vara till fullo ådagalagdt. hvadan jag anser mig böra tillstyrka, att
medel till dess uppförande nu af Riksdagen äskas. Beträffande det
för ändamålet erforderliga beloppet finner jag dock icke, att tillräckliga
skäl nu blifvit anförda för att Eders Kungl. Magt skulle frångå sitt
förut i ämnet fattade beslut. Då landtbruksstyrelsen vid uppgörande
af sitt förslag att utföra här ifrågavarande nybyggnad för en kostnad
af 60,000 kronor måste hafva tagit hänsyn till möjligheten af att såväl
landtmäterikursen som fortsättningskurs skulle komma att förläggas till
Ultima och då numera utrymme kräfves endast för sistnämnda kurs,
synes mig grundad anledning finnas antaga, att, äfven om elevantalet
ökas, tillräckligt rymliga undervisningslokaler skola finnas att tillgå
i de tre byggnader, som för ändamålet komma att blifva tillgängliga.

Särskildt anser jag mig böra påpeka, att man vid eu. närmare granskning
af de båda föreliggande byggnadsförslagen finner, att dessa upptaga
samma antal lärosalar af i det närmaste samma storlek samt att den
väsentligaste skillnaden dem emellan ligger i att det ursprungliga,
dyrare förslaget erbjuder ett afsevärdt vindsutrymme, hvilket, enligt
hvad jag inhämtat, närmast skulle vara afsedt till en framtida utvidgning
af undervisningslokalerna. Något ytterligare behof af sådana undervisningslokaler
torde emellertid, på sätt jag nyss framhållit, icke förefinnas.
Därtill kommer att, sedan lantbruksstyreisen afgifvit sitt sista
utlåtande och däri tillstyrkt att för uppförande af en institutionsbyggnad
enligt sistnämnda förslag måtte anvisas 84,500 kronor, öfverintendentsämbetet
funnit detta belopp böra höjas till icke mindre än 93,000
kronor. Under sådana förhållanden synes mig skillnaden i kostnad
mellan de båda förslagen nu vara så stor, att densamma icke uppväges
af hvad som genom det dyrare förslaget skulle vinnas.

Något ytterligare uppskof med uppförande af nya bostadsbygg- Uppförande
nader för de nuvarande två adjunkterna vid Ultima synes mig icke kunna bostäder1^
äga rum. Utöfver de talande skäl, som i de i ämnet gjorda framställ- Ultima.

Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. lo

Nionde hufvudtiteln.

[3, 4.]

Inrättande
af ett nytt
lektorat vid
Alnarp samt
uppförande
af ny bostadsbyggnad.

ningarna blifvit anförda för behofvet af denna byggeadsfrågas snara
lösning, tillåter jag mig påpeka, att om de här ifrågavarande flygelbyggnaderna
icke kunna blifva tillgängliga för eleverna i den fortsättningskurs
vid Ultima, hvarom jag i det följande har för afsikt att
göra framställning, särskilda åtgärder måste vidtagas för anskaffande på
annat sätt af erforderligt antal elevrum.

Mot den af landtbruksstyrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen
för dessa byggnader har jag icke något att erinra.

De förändringar, som, oberoende af fortsättningskursen, äro erforderliga
vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, inskränka sig
till sammanslagning af de två extralärarbefattningarna i läran om jords
torrläggning och bevattning, fältmätning och kartritning samt i byggnadslära
och ritning till ett lektorat i vattenaflednings- och byggnadslära
samt, vid bifall härtill, till uppförande af bostad för den nya lektorn.

Föreliggande fråga har redan vid institutets omorganistion år 1902
varit föremål för nådig pröfning. Mot landtbruksstyrelsens då framlagda
förslag att uppdraga undervisningen i de mera viktiga ämnena
åt extralärare erinrade dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
vid ärendets föredragning den 11 januari 1902, att därigenom
någon besparing visserligen skulle kunna göras, men att på samma
gång möjligheten af undervisningens ändamålsenliga uppehållande vid institutet
skulle äfventyras. Det vore enligt departementschefens åsikt högeligen
beklagligt, om hänsynen till den något ökade kostnaden i detta
fall blefve bestämmande. Af eu extralärare, hvilken väl i de flesta
fall måste antagas komma att betrakta sin befattning vid institutet
såsom en bisyssla och som sannolikt i regel komme att kvarstå på sin
plats endast en helt kort tid, kunde ej förväntas samma intresse för undervisningen
eller samma håg för att sätta sig in uti just de delar af vederbörande
ämne, hvilka företrädesvis borde blifva föremål för undervisning
vid ett landtbruksinstitut, som af eu fast anställd lärare. Äfven
kontinuiteten i undervisningen kunde på detta sätt lätt blifva betänkligt
rubbad. Beträffande särskild! de nu här ifrågavarande ämnena vattenafledning,
fältmätning, kartritning, byggnadslära och ritning, syntes dessa
departementschefen vara af så stor betydelse för den blifvande jordbrukaren
och i all synnerhet för landtbruksingenjörer och länsagronomer,
hvilka erhölle sin utbildning vid landtbruksinstituten, att vikt måste
läggas däruppå, att undervisningen i dem meddelades af eu person, som
däråt odeladt ägnade sin tid. På grund häraf ansåg han, att eu lektor

Nionde hufvudtiteln.

med undervisningsskyldighet i samtliga ifrågavarande ämnen borde [3, 4.]
anställas i stället för två extralärare, i hvilket fall antalet lektorer skulle
uppgå till åtta.

I sitt utlåtande öfver detta förslag anförde emellertid statsutskottet,
att, i afseende å lärarna vid institutet, utskottet, utan att vilja ingå i
närmare pröfning af ämnesfördelningen mellan dem, dock trott sig finna,
att lektorernas antal borde kunna begränsas till sju. Om i stället för
den af Kung! Magt föreslagna åttonde lektorn två extralärare anställdes,
syntes eu tillfredsställande fördelning af de mångskiftande läroämnena
lättare kunna mellan institutets lärarkrafter åstadkommas. Detta
förslag blef ock af Riksdagen bifallet, och i staten uppfördes löner för
endast sju lektorer.

I de af Kung!. Maj:t den 3 juni 1904 utfärdade nådiga stadgar
för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp uppdrogs und ervisningsskyldigheten
i här omordade ämnen åt två extralärare.

Såsom i dét föregående blifvit erinradt, inkom Alnarpsstyrelsen
den 10 september 1906 med underdånig skrifvelse angående vissa förändringar
vid institutet. Styrelsen framhöll därvid bland annat de olägenheter,
som vore förbundna med att undervisningen i de förevarande
ämnena, jords torrläggning och bevattning, fältmätning in. m. samt
byggnadslära och ritning, meddelades af extralärare. Oansedt svårigheten
att på dessa områden till extralärare erhålla och bibehålla dugliga
fackmän, hvilkas tid vanligen vore starkt upptagen och dyrbar, hade
det äfven visat sig vara allt annat än lätt att för utom institutet boende
lärare i dessa ämnen, med Indika talrika öfningar vore förenade, ordna
undervisningen på ett för både lärjungar och lärare tjänligt sätt. Endast
eu på platsen boende lärare, som oberoende af annan sysselsättning
kunde ägna olika tider på året och dagen åt undervisningen, vore i
tillfälle att gifva öfningarna en välbehöflig större utsträckning och ordna
dem på lämpligaste tider. En sådan lärare skulle följaktligen kunna
uträtta afsevärdt mer än två extralärare. Han borde äfven komma
att med mer intresse omfatta undervisningen, gifva den större enhet
och kontinuitet samt därigenom blifva väl värd den obetydligt ökade
kostnad, hans anställande skulle medföra. I anslutning härtill hemställde
styrelsen om upptagande i staten för institutet af ytterligare eu lektorslön,
därvid samtidigt två extralärararfvoden kunde indragas, samt om anvisande
af 17,700 kronor till uppförande af en ny lektorsbostad.

Den sålunda gjorda framställningen blef af landtbruksstyrelsen i
underdånigt utlåtande den 7 december 1906 tillstyrkt, därvid styrelsen

100

Nionde huivudtiteln.

[3, 4.]

Fortaättningskurser

för landtbrukslärare,

konsulenter
in. fl.

vitsordade såväl de af institutstyrelsen framhållna olägenheterna af ifrågavarande
anordning som ock de fördelar, Indika skulle vinnas genom den
af institutstyrelsen föreslagna förändringen. Såsom här ofvan redan omtalats
ansåg emellertid föredragande departementschefen, då ärendet den
12 januari 1907 underställdes Kungl. Maj:ts pröfning, att framställningen
icke borde vinna Kungl. Maj:ts bifall.

De skäl, som redan år 1902 anfördes för den nu föreslagna, af
landtbruksstyrelsen senast i dess utlåtande den 7 juni 1910 ånyo tillstyrkta
förändringen af de två här ifrågavarande extralärarbefattningarna
till ett lektorat, synas mig så tungt vägande, att jag anser denna förändring
under alla förhållanden nu böra äga rum. Den ökade kostnaden
härför uppgår endast till 1,000 kronor eller skillnaden mellan
ifrågavarande två extralärares arfvoden och eu lektorslön.

Denna förändring gör en bostadsbyggnad för den nya lektorn
erforderlig. För denna byggnad hafva såväl institutstyrelsen som
landtbruksstyrelsen numera beräknat kostnaden till 20,000 kronor, hvilket
belopp synes mig böra för ändamålet af Riksdagen äskas.

Af de inkomna yttrandena angående anordnande af fortsättningskurser
framgår otvetydigt, att behofvet af dylika gör sig starkt gällande.
1 samma mån som olika grenar af landthushållningen göras till föremål
för mera ingående vetenskaplig forskning och detta forskningsarbetes
betydelse 1 praktiskt hänseende allt tydligare lägges i dagen, blifva de
kraf allt större, som ställas på den praktiska jordbrukarens teoretiska
utbildning. 1 ännu högre grad måste detta gifvetvis blifva fallet i fråga
om dem, som skola meddela landets jordbrukare det teoretiska vetande,
hvaraf dessa äro i behof. Det vidgade kunskapsområde, landtbrukslärare
och konsulenter sålunda numera måste behärska, fordrar med nödvändighet
eu längre utbildningstid med en grundligare, på deras blifvande verksamhet
mera direkt inriktad undervisning än den, som den vanliga institutkursen
kan erbjuda. Därvid måste de i högre grad, än hittills
kunnat ske, särskilt bibringas förmåga att göra sina kunskaper fruktbärande
för det praktiska iifvet. Detta gäller icke endast beträffande
lösandet af sådana praktiska uppgifter som exempelvis att under gifna
förutsättningar uppgöra lämpliga fodersammansättningar för olika husdjursslag,
att uppställa fullständiga lätt öfverskådliga ekonomiska beräkningar
o. s. v. utan ock i fråga om den undervisningsvana, som endast
vinnes genom pedagogisk utbildning och som gifvetvis här icke kan
anses vara af mindre vikt och betydelse än på andra undervisnings -

Nionde hufvudtiteln.

101

områden. Endast under dessa förutsättningar kan man påräkna, att [3, 4.]
de betydande belopp, som af stat, hushållningssällskap och enskilda
offras på en utvidgad och förbättrad landtbruksundervisning, skola bli
till afsedd nytta och gagn.

Att under närvarande förhållanden förlägga denna gren af högre
landtbruksundervisning till hufvudstaden möter, såsom de sakkunniga
påvisat, så afsevärda svårigheter och olägenheter, att man synes mig
böra afstå därifrån. Härigenom blir visserligen den framkastade tanken
om upprättande i hufvudstaden af en antingen fristående eller med andra
undervisningsgrenar förbunden landtbrukshögskola tills vidare skjuten åt
sidan, men man behöfver dock icke härmed i något afseende anse denna
tanke såsom öfvergifven. De här ifrågasatta fortsättningskurserna,
ordnade på sätt landtbruksstyrelsen hemställt, torde visserligen i viss
mån komma att fylla de kraf på ökad fackutbildning, som man
med den påtänkta landtbrukshögskolan afmätt att tillfredsställa. Därmed
är dock ingalunda sagd!, att de kunna fullt motsvara densamma eller
göra denna öfverflödig. Den erfarenhet, som härutinnan vinnes, synes
mig kunna bli af värde för högskoletanken. Det vetenskapliga forskningsarbetet
på landtbrukets område, som man önskar koncentreradt
vid en landtbrukshögskola, kan genom de föreslagna kurserna komma
att visa sig ännu mera af behofvet påkalladt; och på så sätt skulle
dessa kurser komma att snarare bana väg för och underlätta denna
högskoletankes förverkligande, än ställa sig hindrande i vägen härför.

Härtill kommer, att den närmaste afsikten med nu ifrågavarande kurser
tvifvelsutan säkrast och bäst uppnås genom deras förläggande till instituten,
som med sin intima förbindelse med större instruktiv jordbruksdrift
och högt uppdrifven husdj ursskötsel i förening med de vid
dem förlagda landtbruksskolorna erbjuda kursdeltagarna de yppersta
tillfällen till deltagande i agronomiskt försöksarbete och till önskvärd
och välbehöflig undervisningsvana, hvilket för blifvande landtbrukslärare
och konsulenter måste vara af synnerligen stort värde. Hänsyn
torde ock böra tagas därtill, att behofvet af att snarast möjligt
vidtaga åtgärder för att få dessa lärares och konsulenters utbildning så
ordnad, att de på ett tillfredsställande sätt kunna utföra det dem förelagda
maktpåliggande arbetet, redan alltför länge varit så trängande,
att ett ytterligare uppskof säkerligen skulle vålla kännbara olägenheter.

Utan att vilja på något sätt förneka det vetenskapliga forskningsarbetets
stora betydelse för de praktiska näringarna, något hvarpå man särskildt
på jordbrukets område oafbrutet får mottaga nya talande bevis, anser jag

102

Nionde huivudtiteln.

[3, 4.] det likväl vara statens plikt att i främsta rummet tillse, att den stora
massan af landets jordbruksidkande befolkning sättes i tillfälle att vid
skolor, utrustade med goda lärarkrafter, vinna nödig fackutbildning och
genom skickliga konsulenter erhålla det sakliga biträde i sitt dagliga
arbete, hvaraf de äro i behof, något som genom de föreslagna fortsättningskurserna
bör kunna ernås.

Beträffande frågan, huruvida dessa kurser böra förläggas till båda
instituten eller till endast ett af dem, anser jag från såväl undervisningssynpunkt
som med hänsyn till de fördelar, en dylik kurs onekligen
i många afseenden erbjuder en undervisningsanstalt, att dylik kurs bör
anordnas vid båda instituten.

Utöfver de många skäl, som härför redan blifvit anförda, tillåter
jag mig endast ytterligare påpeka, hurusom kursens förläggande till
endast ett institut skulle få till gifven följd, att de många, som hade
för afsikt att utbilda sig till ''landtbrukslärare och konsulenter, gifvetvis
skulle söka inträde vid det institut, där de visste, att de kunde få fortsätta
sin utbildning. Att detta ej endast skulle blifva till skada för
det institut, som ej kunde erbjuda sina elever samma fördel, utan äfven
i viss mån verka förryckande på den egentliga undervisningen vid det
i detta hänseende mera gynnsamt ställda, synes mig uppenbart.

De sakkunniga hafva, med utgångspunkt från antalet hösten 1909
vid landtbruks- och landtmannaskolor anställda lärare med agronomisk utbildning
samt hos hushållningssällskapen tjänstgörande konsulenter, sökt
beräkna det antal lärjungar, som skulle komma att deltaga i de föreslagna
kurserna och därvid kommit till ungefär ett tiotal. Sedan dess
har emellertid antalet konsulenter väsentligt ökats, icke minst genom
1910 års riksdags beslut att lämna statsbidrag till aflöning åt dylika
äfven i mellersta och södra Sverige. Och skulle det förslag, jag i det
följande har för afsikt att framlägga till den lägre landtbruksundervisningens
ordnande, vinna Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, komme
detta att få till följd, att behofvet af landtbrukslärare inom närmaste
framtid blefve i det närmaste fördubbladt. Därtill kommer vidare, att
genomgående af fortsättningskurs säkerligen framdeles skall kräfvas såsom
kompetensvillkor äfven för vissa af landtbrnksinstitutens egna lärare,
för tjänstemän vid centralanstalten för jordbruksförsök, för anställning vid
våra föreningar för jordbruksförsöksverksamhet o. s. v. Äfven många af
dem, som hafva för afsikt att ägna sig åt praktiskt jordbruk eller önska
utbilda sig till privata konsulenter i visst specialfack, skulle säkerligen finna
det med fördel förenadt att genomgå dylik kurs. Farhågan för att antalet

Nionde huiviidtiteln.

103

elever skall bli alltför ringa för två kurser synes mig sålunda ej be- [3, 4.]
rättigad. Ett tydligt bevis på att en- allt starkare önskan att erhålla
ytterligare fackutbildning utöfver den, som meddelas vid institutkurserna,
nu förefinnes, har man i den omständigheten, att till de två stipendiatplatserna
vid Ultima landtbruksinstitut, hvilka de närmast föregående åren
i allmänhet icke varit besatta, nästlidna höst anmälde sig icke mindre än sex
kompetenta sökande. Äfven den starka tillströmningen af inträdessökande
vid landtbruksinstituten, som under senast förflutna femårsperiod oafbrutet
vuxit från sammanlagdt 76 år 1906 till 177 år 1910, däraf
från 46 till 97 vid Ultuna och från 30 till 80 vid Alnarp, bär tydligt
vittne om, att ett allt mera utbredt behof af ökad fackutbildning" föreligger
äfven på jordbrukets verksamhetsområde. Att på olika vägar söka
fylla detta behof, synes mig för statsmakterna vara en bjudande plikt.

Mot den af landtbruksstyrelsen föreslagna, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de sakkunnigas förslag uppgjorda organisationsplan
för ifrågavarande kurser, har jag icke något att erinra. Den synes mig
innefatta hvad som oundgängligen kräfves, för att det med dessa kursers
anordnande afsedda ändamålet skall uppnås. Äfven den af landtbruksstyrelsen
uppgjorda kostnadsberäkningen finner jag mig kunna biträda.

De begärda beloppen äro icke för högt beräknade, och jag befarar, att,
om någon sänkning i dem ägde rum, detta lätt skulle'' kunna medföra
ogynnsamma rubbningar i undervisningen. Förslaget att i största möjliga
utsträckning öfverlämna denna undervisning åt extralärare låter i detta fall
val försvara sig, då erforderliga förändringar, som på grund af vunnen
erfarenhet möjligen visa sig af behofvet påkallade, härigenom lättare
låta sig genomföras, och då det här rör sig om ämnen, till hvilka goda
lärarkrafter i flera fall böra kunna erhållas vid de närbelägna universiteten.

Då enligt förslaget den viktigaste delen af undervisningen öfvertages af
de vid institutet anställda ordinarie lärarna, synes mig trygghet under
alla förhållanden föreligga, att de berättigade fordringar, som kunna
ställas på dessa kurser, skola blifva på tillfredsställande sätt infriade.

De förändringar inom den fast anställda lärarpersonalen, som af
mig redan i det föregående tillstyrkts oberoende af fortsättningskurserna,
skulle uppenbarligen blifva ännu mera nödvändiga genom dessa kursers
inrättande. Dessutom fordrar dessa kursers förläggande till instituten
följande förändringar inom berörda personal nämligen, att adjunkturen
i husdjurens anatomi, fysiologi samt hälso- och sjukvårdslära vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna, förändras till lektorat samt att, i enlighet
med hvad landtbruksstyrelsen föreslagit, den nuvarande extra lärarbefätt -

104

Nionde hulvudtiteln.

[3, 4.] ningen i samma ämnen vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
förändras till adjunktur. Att det i dessa ämnen vid Alnarp skulle komma
att erfordras två ordinarie lärare är till hufvudsaklig del beroende på
att den nuvarande lektorn i hippologi och hofbeslagslära samt husdjurens
anatomi, fysiologi och sjukvård såsom föreståndare och lärare vid den
till Alnarp förlagda hofbeslagsskolan intar en särskild ställning. För de
sålunda föreslagna förändringarna, Indika en hvar skulle föranleda en höjning
i institutens stater med 1,000 kronor, synas mig fullgiltiga skäl
hafva blifvit anförda. För anordnande af fortsättningskurser vid båda
instituten skulle, i enlighet med landtbruksstyrelsens kostnadsberäkning,
härutöfver kräfvas till extra lärare vid Ultima 6,000 kronor, till extra
lärare vid Alnarp 3,800 kronor samt till öfriga utgifter vid ett hvart
af de båda instituten 2,350 kronor. Sammanlagda kostnaden uppgår
således till 16,500 kronor, häraf 9,350 kronor vid Ultima och 7,150
kronor vid Alnarp. Från slutsumman bör emellertid afräknas dels elevafgifterna,
175 kronor för betalande elev, Indika utgifter komma att
redovisas till statsverket, dels ock de nu i staten för landtbruksinstitutet
vid Ultima under rubriken »till institutets öfriga utgifter» ingående
anslag till två stipendiater å sammanlagdt 1,560 kronor. Vid uppgörande
af dessa kostnadsberäkningar har hänsyn tagits därtill, att vid
hvar och en af fortsättningskurserna skulle kunna antagas en frielev.

Samtliga af mig i det föregående tillstyrkta förslag rörande ändringar
i lönestaterna skulle, på sätt af ofvan intagna schema framgår, medföra
en ökning i staten för Ultuna af 8,790 kronor och i staten för Alnarp
af 8,150 kronor eller sammanlagdt af 16,940 kronor. Den verkliga
ökningen i institutens årsutgifter skulle emellertid uppgå till allenast
15,940 kronor, enär innehafvarna af de två nyinrättade lärartjänsterna vid
Alnarp hvar för sig skulle vidkännas hyresafdrag med 500 kronor årligen.

Med nämnda belopp, 15,940 kronor, skulle anslagen till instituten
således behöfva höjas.

Till de sålunda angifna förhöjningarna i årskostnaderna skulle
vidare, med anledning af fortsättningskurserna, vid Alnarp komma dels
kostnaden för förändring af nuvarande rektorsbostaden i hufvudbyggnaden
till bostad åt den föreslagna adjunkten äfvensom, jämte vissa andra lokaler
i hufvudbyggnaden, till elevrum, hvilken kostnad beräknats till 4,000
kronor, dels ock kostnaden för uppförande afen ny lärarbostad, för hvilken
kostnadsbeloppet på af mig förut anförda skäl torde böra bestämmas till

20,000 kronor. Till frågan om såväl dessa byggnadsanslag som de,
hvilka erfordras för de af mig i det föregående föreslagna byggnadsarbetena

Nionde hutvudtiteln.

105

eller för uppförande af ytterligare en lärarbostad vid Alnarp 20,000 kronor, [3, 4.J
af en institutionsbyggnad vid Ultima, 60,000 kronor, samt af två nya
lärarbostäder därstädes, 40,000 kronor, för samtliga ifrågavarande byggnadsarbeten,
alltså sammanlagdt 144,000 kronor, torde jag få återkomma
här nedan vid anmälan af de anslag, som böra på extra stat för nästkommande
år beviljas. Af byggnadsanslagen erfordras hela det för
Alnarp och halfva det för Ultuna beräknade beloppet redan under år
1912; återstoden eller halfva kostnaden för Ultuna kan däremot anstå
till år 1913.

Då de af mig förordade åtgärderna skulle medföra afsevärda för- Departeändringar
i de för instituten gällande lönestater, har jag låtit upprätta “e^täiiam*
förslag till nya sådana stater för landtbruksinstitutet vid Ultuna och för
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp af följande utseende:

Förslag till stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna.

i		Tjänst-			1
	Lön	Sörings		Summa, j
		penningar.
Aflöning:
1 rektor, arfvode ........................j	— i —	—		2,000	—
1 lektor ....................................i	2,600 j-	1,400	_	4,000	_
7 lektorer .................................•	18,200 —	9,800	—	28,000	—
Extra lärare, arfvoden..................	-	_	_	9,250	_
1 bibliotekarie ...........................		-	—	300
Aflöning summa kronor	- 1-		—	43,550	_
Till institutets öfriga utgifter .......				25,240
	Summa kronor	68,790

Efter 5 år tan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

Anmärkningar :

a) Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen 500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150
kronor tj änstgöringsp enningarna.

Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Äfd.

[3, 4.]

106

Nionde hufvudtiteln,

Förslag till stat för landtbruks- och mejeriinstitutet rid Alnarp.

Aflöning:
1 rektor, arfvode .......

1 lektor
7 lektorer
1 adjunkt
1 dito .....

Lön

Tjänst görings penningar.

2,600

18,200

2,000

I Extra lärare, arfvode!).................. —

1 bibliotekarie ....................... ... — |— — j —

Aflöning summa kronor! — [ — | — 1 —

Till betäckande af mö jligen uppkommande förlust å mejerirörelsen
.................................................................

Till institutets öfriga utgifter .......................................

Summa.

1,400 —
9,800 : -1,000 '' -l.ooo i —!

2,000 ! -

4.000 | -28,000 -

a,ooo j—

3.000 ! —

8.000 I 300

I -

48,300

5,000

35,350

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och. efter
20 år med ytterligare
500 kr. j

Summa kronori 88,650 —

Anmärkningar :

a) Så länge rektor, öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri hostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

De villkor och förbehåll, som enligt nådiga kungörelsen den 16
juni 1905 äro stadgade för åtnjutande af de i nu gällande stater upptagna
aflöningsförmåner, synas mig framdeles böra gälla med afseende
å befattningshafvare å de nya staterna, dock med iakttagande däraf att
vissa af berörda villkor numera på grund af lagen angående civila
tjänsteinnehafvares rätt till pension förlorat sin betydelse.

Det synes mig vidare uppenbart, att de två vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna nu anställda adjunkterna i bvggnadslära m. m. och i hälso -

Nionde hulvudtiteln.

107

och sjukvårdslära skola vara berättigade att, därest de af mig förordade
lektoraten komma att inrättas, på underdånig anmälan af institutets
styrelse utnämnas till lektorer i berörda ämnen, äfvensom att de därvid
skola komma i åtnjutande af den rätt, som beträffande ålderstillägg
finnes i aflöningsvillkoren stadgad i fråga om ordinarie adjunkt, hvilken
befordras till lektor.

Med iakttagande af de i lönestaterna för ordinarie lärare föreskrifna
liyresafdrag skulle vid bifall till min ofvan gjorda framställning anslagen
till landtbruksinstituten böra bestämmas för Ultima till 64,790 kronor
och för Alnarp till 83,650 kronor.

11 anslutning till hvad jag i detta ärende anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna de af mig tillstyrkta förslagen till aflöningsstater
för landtbruksinstitutet vid Ultima samt för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp att tillämpas från och med år 1912;
dels förklara,

att de villkor och förbehåll, hvilka i nådiga kungörelsen den 16
juni 1905 äro stadgade för åtnjutande af de uti nu gällande stater för
instituten upptagna aflöningsförmåner, i den mån de fortfarande äga
giltighet skola gälla för åtnjutande af aflöningsförmånerna enligt de
nya staterna, samt

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
befattning å de nya lönestaterna, skall vara skyldig underkasta sig förberörda
villkor och förbehåll;

dels bestämma det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultima till 64,790 kronor,

dels ock bestämma det under samma anslagstitel uppförda anslagtill
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 83,650 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag
att undergå höjning med förut angifvet belopp 15 940 kronor eller
från 306,900 kronor till 322,840 kronor.

För den lägre landtbruksunder visum gen finnas för närvarande i
vårt land upprättade tva olika slag af fasta, med statsmedel understödda
undervisningsanstalter nämligen landtbruksskolor och landtmannaskolor.
Aid de. förra meddelas praktisk-teoretisk undervisning särskilt lämpad
för utbildande af arbetsförmän för det större jordbruket, vid de senare

[3, 4.]

[5.]

Deri lägre
landtbruksundervisningen.

108

Nionde hufvudtiteln.

[5-]

Landtbruks skolor.

uteslutande teoretisk undervisning efter en plan, som förutsätter vissa
förkunskaper utöfver den vanliga folkskolebildningen.

Af dessa skolor hafva landtbruksskolorna sedan lång tid tillbaka
varit i verksamhet, i det den första upprättades redan år 1840 i Malmöhus
län. Vid 1840—1841 årens riksdag beviljades för första gången
statsbidrag till dem att med 1,500 kronor om året utgå till hvar och
en af fem dylika skolor. Detta statsbidrag har sedermera blifvit höjdt,
först vid 1850—1851 årens riksdag till 3,000 kronor och därefter vid
1856—1858 årens riksdag till 4,000 kronor för hvarje skola, med hvilket
belopp statsbidraget fortfarande utgår. Samtidigt och under följande år
ökades äfven antalet statsunderstödda landtbruksskolor, hvilka 1882
uppnått ett antal af 29. Af dessa uppburo dock sex, hvilka upprättats
i län, där landtbruksskola redan förut var i verksamhet, statsbidrag å
endast 2,000 kronor, hvilket sistnämnda anslag utgick och fortfarande
utgår endast under villkor, att hushållningssällskap eller landsting inom
den ort, där skolan blifvit upprättad, förbundit sig att till skolans
underhåll tillskjuta lika stort belopp som statsbidraget.

Enligt det för dessa skolor den 13 april 1877 utfärdade reglementet
hade de till uppgift att åt unga män, som ville ägna sig åt
landtbruket, meddela insikt, praktisk öfning och skicklighet uti detsamma
samt att i sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande kunskaper,
som för landtmannayrkets utöfning vore nödiga; och borde därför
jordbruket och boskapsskötseln vid den egendom, där landtbruksskola
var förlagd, så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende kunde
tjäna såsom föresyn för ett efter ortens förhållanden med god beräkning
ordnadt och omsorgsfullt skött landtbruk. Landtbruksskolans kurs
var tvåårig med öfvervägande praktisk undervisning samt lektioner i
teoretiska ämnen i regel förlagda till morgnar och aftnar.

Med vårt jordbruks utveckling under 1870-talet ställdes det emellertid
nya och allt större fordringar äfven på den lägre landtbruksundervisningen.
Där kräfdes utbildande af ej endast arbetsförmän utan äfven
själfständiga brukare af mindre landtegendomar; och att tillfredsställande
fylla denna dubbla uppgift visade sig de till större egendomar förlagda
landtbruksskolorna med sin öfvervägande praktiska undervisning icke
fullt vuxna. Med anledning häraf och då åsikterna om lämpligaste sättet
för landtbruksundervisningens ordnande vid nämnda tidpunkt voro
delade, tillsatte Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 en kommitté
med uppdrag, bland annat, att tillse, huruvida förändringar borde vidtagas
i ordnandet af de lägre landtbruksskolorna och i ty fall därom

Nionde hufvudtiteln.

109

framlägga förslag. Uti sitt den 29 mars 1884 afgulna betänkande uttalade
kommittén den grundsats, att vid uppgörandet af förslag till den
lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk hänsyn borde
tagas till de särskilda grupper eller klasser af landtbrukets kikare eller
inom denna näring använda personer, åt hvilka genom statens medverkan
yrkesutbildning borde beredas, i livilket afseende, enligt kommitténs
åsikt, kunde urskiljas fyra hufvudsakligen olika grupper, för
hvilka särskild! afpassad undervisning vore af nöden, nämligen dels
sådana personer, som åstundade en högre grad af skicklighet i jordbruksarbeten
eller afsåge att såsom rättare, ladufogdar, fördrängar o. s. v.
utöfva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver jordbruksarbetenas
utförande, dels sådana blifvande ägare eller brukare af mindre landtegendomar,
som utan hjälp af något under dem stående biträde
själfva komme att hafva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver
sina jordbruk, dels brukare af större landtegendomar, vid hvilkas förvaltning
ett i landtbruksgöromåls anordning och öfvervakande kunnigt
biträde vore af nöden, dels ock de, hvilka utöfver den allmänna fackbildningen
önskade erhålla eu större vetenskaplig insikt i en eller annan
af landtbrukets många delar. För att tillgodose undervisningen för dessa
fyra grupper eller klasser af bildningssökande ansåg kommittén att, förutom
de då redan befintliga landtbruksskolorna och landtbruksinstituten,
erfordrades ännu ett slag af skolor, för hvilka kommittén föreslog namnet
landtmannaskolor. Af dessa läroverk skulle landtbruksskolorna våra beräknade
för den första af nämnda grupper, landtmannaskolorna för den
andra och landtbruksinstituten för den tredje och i viss män äfven för
den fjärde gruppen.

TJti det underdåniga utlåtande öfver kommitténs betänkande, hvilket
afgafs af landtbruksakademiens förvaltningskommitté, som då utöfvade
närmaste öfverinseendet öfver landtbruksläroverken, framhöll förvaltningskommittén
— jämte det kommittén förklarade sig sakna anledning
tillstyrka upptagandet i den allmänna organisationsplanen för rikets
landtbruksläroverk af någon undervisningsanstalt motsvarande de föreslagna
landtmannaskolorna — hurusom de inom landet uttalade önskningarna
om inrättandet af lägre teoretiska anstalter för landtbruk åtminstone
till väsentlig del skulle kunna tillfredsställas, om åt landtbruksskolan
gåfves en med bibehållande af själfva grunden i någon mån förändrad
organisation, så att de ökade krafven på teoretisk undervisning
tillgodosåges, på samma gång anspråken på lärjungarnas dagsverksarbeten
något nedsattes. För att emellertid det mål, som förvaltnings -

Nionde faufvudtiteln.

kommittén vid uppställandet af sitt förslag i fråga om landtbruksskolans
omorganisation haft för ögonen, skulle kunna vinnas, ansåg kommittén
oeftergiflig!, att en höjning af de till landtbruksskolorna utgående anslag
ägde rmn.

I enlighet med den af landtbruksakademiens förvaltningskommitté
uttalade åsikten om ordnandet af undervisningen vid landtbruksskolorna
utfärdade Ivungl. Maj:t den 11 juni 1887 nytt reglemente för dessa
skolor. Då emellertid någon höjning i de till dem utgående årliga
statsbidragen icke ägde rum, visade det sig från början förenad t med
så stora svårigheter att genomföra den föreslagna, med motsvarande inskränkning
i lärjungarnas dagsverksskyldighet förbundna utvidgningen
af den teoretiska undervisningen, att landtbruksstyrelsen, som vid sitt
upprättande år 1890 erhållit öfverinseendet öfver landtbruksundervisningen,
i underdånig skrifvelse den 26 januari 1892 ansåg sig böra hemställa
om upphäfvande af det i reglementet intagna stadgandet om ökad
teoretisk undervisning. Landtbruksstyrelsen framhöll därvid, att gällande
bestämmelse i ämnet visat sig icke kunna leda till det åsyftade målets
uppnående, med mindre än att skolornas egenskap af läroanstalter med
hufvudsakligen praktiskt syfte sattes på spel, samt att, då styrelsen ägde
utfärda de närmare föreskrifterna för undervisningens ordnande, annan
föreskrift för vinnande af det afsedda ändamålet icke erfordrades,
än att undervisningen borde så ordnas, att tillräcklig tid lämnades såväl
till öfning i landtarbeten samt undervisning å lärorummet som ock
för lärjungarnas själfstudium.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af landtbruksstyrelsen
sålunda afgifna förslaget utfärdade Kungl. Magt den 9 juni 1893 nu
gällande förnyade nådiga reglemente för de med statsmedel understödda
landtbruksskolor. (Sv. förf.-saml. n:r 53.)

I detta reglemente har bibehållits såväl bestämmelsen om, att skolans
kurs skall vara två-årig som ock föreskrifter, att vid hvarje skola bör finnas
plats för 12 frilärlingar, dock att, om det bestämda antalet frilärlingsplatser
är fylldt, därutöfver må, efter landtbruksstyrelsens medgifvande,
antagas frilärlingar eller betalande lärlingar till ett antal af tillhopa högst
12. Inträdesfordringarna inskränka sig till, att sökanden skall kunna
läsa väl innantill, skrifva redig handstil samt äga god öfning i de fyra
räknesätten med hela tal. Inträdessökande, som äger insikt och vana
i landtmannaarbeten och kunskaper motsvarande dem, som meddelas
första årets kurs, kan omedelbart vinna inträde i andra årskursen för
att genomgå skolan på ett år. Vidare är det föreskrifvet, att lärlingarna

Nionde hufvudtiteln.

skola deltaga i alla vid den egendom, dit skolan är förlagd, förekommande
jordbruksarbeten, turvis tjänstgöra i stall och ladugård m. m.
samt såsom uppsyningsman eller rättare utställa och fördela arbetarna,
hafva tillsyn öfver dem och föra anteckningar öfver arbetena. Laudtbrukeskolas
styrelse utgöres af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
inom den ort, där skolan är belägen, eller de män, åt indika förvaltningsutskottet
för en tid af tre år i sänder lämnat detta uppdrag.

De af hushållningssällskapen inrättade landtbruksskolorna nådde
under åren 1882—1884 sitt högsta antal eller 29. Af dessa 29 landtbruksskolor
voro 3 förlagda inom Kalmar län, 3 inom Ålfsborgs, 2 inom
hvardera af Skaraborgs och Värmlands län samt 1 i hvarje af samtliga
öfriga län med undantag af Uppsala län. Antalet lärlingar vid dessa
skolor uppgick vid denna tid till i medeltal 15 vid hvarje skola. Sedermera
har antalet skolor nedgått till 17 år 1910 samt medelantalet, lärlingar
vid hvarje skola likaledes sjunkit till 13, däraf högst 24 vid två
skolor och lägst 8 vid eu.

Statsbidragen till landtbruksskolor utgå från det i riksstaten under
nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar.

Då det mot slutet af 1890-talet visade sig allt svårare att erhålla
lärlingar vid de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län belägna landtbruksskolorna och då orsaken härtill ansågs ligga däri,
att inom ifrågavarande landsdelar ynglingar vid den ålder, att de kunde
erhålla inträde vid skolorna, icke ville offra så lång tid som två år till
inhämtande af färdigheter, kvilka de antingen ansågo sig förut åtminstone
delvis äga eller för hvilka de trodde sig inom sina hemorter så
mycket mindre kunna erhålla någon användning, som inom dessa orter
behofvet af rättare eller arbetsförmän är väsentligt ringare än inom
öfriga trakter af landet, blef år 1901 den förändringen vidtagen i dessa
tre skolors organisation, att kursen inskränktes till endast ett år, detta
i viss mån på bekostnad af lärjungarnas praktiska utbildning, som hufvudsakligen
skulle försiggå under sommaren. Då emellertid föreståndarna för
dessa landtbruksskolor efter omorganisationen icke skulle kunna tillgodogöra
sig lärlingarnas arbete i samma omfattning som förut och skolornas
ekonomi därigenom skulle komma att rubbas, begärde Kungl. Maj:t hos
1901 års riksdag ett anslag å extra stat af 6,000 kronor för höjning
från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det årliga statsbidraget till hvar

112

Nionde hufvudtiteln.

[5.]

Landtmanna skolor.

och en af dessa tre lantbruksskolor. Denna framställning blef af
Riksdagen bifallen; och samma anslag har sedermera årligen beviljats.

Såsom jag i det föregående redan anfört, föreslog 1882 års landtbruksläroverkskommitté
inrättande med understöd af statsmedel af ett
nytt slag af landtbruksläroverk, s. k. landtmannaskolor, särskildt afpassade
för sådana blifvande ägare eller brukare åt mindre landtegendomar,
som utan hjälp af något under dem stående biträde själfva
komme att hafva närmaste ledningen af och tillsynen öfver sina jordbruk.
Likaledes har jag omnämnt, att landtbruksakademiens förvaltningskommitté
i sitt öfver kommitténs förslag afgifna utlåtande icke ansåg sig
kunna tillstyrka upptagandet i den allmänna organisationsplanen af de
sålunda föreslagna landtmanuaskolorna. Denna förvaltningskommitténs
mening delades emellertid icke af föredragande departementschefen, som,
då frågan om ordnandet af landtbruksundervisningen anmäldes för
Kungl. Maj:t den 12 januari 1887, bland annat yttrade, att i ett land
med så olika kulturförhållanden inom olika delar som Sverige behofven
af landtbruksundervisning med nödvändighet komme att göra sig gällande
på olika sätt. I de orter, där den lägre landtbruksundervisningsanstalten
företrädesvis sökte sina alumner bland själfägande jordbrukares
söner, måste undervisningen och skolans organisation ordnas efter deras
förhållanden och åskådningssätt, då den däremot i de län, där skolan
hufvudsakligen besöktes af dem, Indika ville såsom rättare eller i andra
dylika beställningar vinna sin framtida bärgning, måste inrättas med
särskild hänsyn till deras villkor, och syntes det departementschefen,
att behofvet af lägre landtbruksundervisning borde vara lika berättigad!
till biträde af staten, i hvilken form samma behof än tedde sig, blott
trygghet förefunnes, att behofvet vore verkligt och att dess tillfredsställande
kunde vinnas i den form som ifrågasattes.

I enlighet med föredragande departementschefens sålunda uttalade
åsikt föreslog Kungl Maj it Riksdagen att på ordinarie stat från och
med år 1888 till understöd åt landtmannaskolor, för hvilka stadgar
blifvit af Kungl. Maj:t godkända, bevilja ett förslagsanslag å 15,000
kronor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande med högst 3,000 kronor
årligen tilldelas sådan landtmannaskola under villkor: att vederbörande
hushållningssällskap vitsordade behofvet inom orten af dylik skola
samt antingen afgåfve förslag till såväl skolans organisation i allmänhet,
vare sig att den anordnades fristående eller förenad med annan lämplig
undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar, undervisningsämnen
och undervisningsplan. eller ock, där skolan af enskilda personer

113

Nionde huivudtiteln.

grundades, förordade det af dessa i berörda hänseende uppgjorda förslag;
att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade; att en
frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget ägde att vid skolan
åtnjuta undervisning; att skolan underkastade sig den kontroll, Kungl.
Maj:t i hvarje särskild! fall funne skäl föreskrifva; och att skolan årligen
afgåfve berättelse om sin verksamhet.

Samtidigt medgaf Riksdagen, att besparingar å anslagen till lägre
landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor
med belopp af högst 4;000 kronor åt landtmannaskola,
som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej funnes, och med högst 3,000 kronor åt
öfriga landtmannaskolor, allt på enahanda villkor som förut nämnts,
dock att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola
ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag
inom orten tillskötes eller icke.

Dessa nya undervisningsanstalter, vid hvilka den i jordbruksarbete
mera försigkomne beredes tillfälle att vid en koncentrerad kurs
och inom begränsad tid förvärfva insikter i landtbrukets teori, vunno
redan från början liflig anslutning. Antalet skolor, till hvilkas uppehållande
statsbidrag begärdes och beviljades, uppgick första året, 1888,
till 9 och anvisade Kungl. Maj:t nämnda år för ändamålet 23,025
kronor. Under de år, som sedan dess förflutit, har skolornas antal
ytterligare ökats och på samma gång statsbidraget till dem kommit att
utgå med allt större belopp. Under år 1909 var antalet skolor 30
och till dem anvisades genom nådigt bref den 8 april 1910 67,050
kronor från förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor och

24,000 kronor från besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor.

Samtidigt med att upprättandet i skilda landsdelar af dessa undervisningsanstalter
visade sig vara föremål för ett allt lifligare intresse,
tillväxte äfven elevantalet vid några af dessa skolor så starkt, att behof
af ökade lärarkrafter vid dem kom att allt mera göra sig gällande. Med anledning
häraf beslöt 1906 års Riksdag på förslag af Kungl. Maj: t att
höja förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor från iö,000
kronor till 50,000 kronor samt att utöfver dittillsvarande bestämmelser
medgifva, att statsanslaget åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal
öfverstege 20, finge utgå med högst 4,000 kronor årligen under samma
villkor som de af 1887 års Riksdag föreskrifna.

I anslutning till detta Riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
den 22 juni 1906 nu gällande nådiga kungörelse angående anslag till
landtmannaskolor (Sv. förf.-saml. n:r 58).

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

114

Nionde hulvudtiteln.

[5.] Då landtmannaskola första gången af Kung].. Maj:t tillerkänts

understöd, har Knngl. Magt samtidigt fastställt stadgar för skolan. Uti
enhvar af de sålunda utfärdade stadgarna, livilka, med obetydliga afvikelse!’
för de särskilda skolorna, äro väsentligen öfverensstämmande
med ett af landtbruksst}7relsen upprättadt normalförslag, har för undervisningens
förläggning bestämts den årstid, som med hänsyn till lokala
förhållanden funnits lämplig och som med ett undantag visat sig vara
vinterhalfåret; och skall enligt dessa stadgar undervisningen pågå minst
20 veckor, ferier oberäknade, samt, med undantag för frielever, lärjunge
för undervisningen betala den afgift, som af skolstjrrelsen bestämmes.
Vid ett flertal af skolorna erhålla lärjungarna kost och logi vid skolan
mot särskild afgift.

Såsom jag redan framhållit, har landtmannaskolan till hufvudsakligt
ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning. Emellertid
hafva vid flera af de större landtmannaskolorna genom föreståndarnas
försorg vidtagits anordningar, hvarigenom åt dem af eleverna, som sådant
önska, för inhämtande af jordbrukspraktik beredas anställningar såsom
landtbrukselever vid välskötta jordbruk under något år före eller efter
kursen vid skolan.

Statsunder- För att den kunskap, som i landtmannaskolorna meddelas, måtte

mindre^be- blifva spridd i så vida kretsar som möjligt, beviljade Riksdagen på extra
medlade lär- stat för hvardera af åren 1906 och 1907 till understöd åt mindre belandtmanna-
me skola. statsmedel, ett anslag af 5,000 kronor under villkor, bland annat, att
lika belopp tillskötes af landsting, hushållningssällskap eller eljest. I
enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen för samma
ändamål på extra stat för hvart och ett af åren 1908—1911 beviljat
ett anslag af 10,000 kronor. Härvid har emellertid berörda villkor om
bidrag från orten icke uppställts, enär det ansetts, att villkorets bibehållande
kunde komma att utgöra hinder för uppnåendet af ändamålet
med anslaget, då nämligen särskild! hushållningssällskapens medel numera
tagas i anspråk för en mångfald viktiga uppgifter och på grund
häraf svårighet mången gång skulle kunna möta att från orten erhålla
afsevärdt bidrag till ifrågavarande understöd.

Kungörelse angående omförmälda anslag har af Kungl. Maj:t utfärdats
den 5 juli 1907 att gälla tillsvidare, så länge statsmedel för
ändamålet anvisas (Sv. för.-saml. n:r 59).

lm års riks- Vid 1907 års riksdag framställdes i enskilda motioner förslag

dagsskrifvelse. ryran(]e vidtagande af åtgärder för åstadkommande af en förbättrad

Nionde hufvudtiteln.

115

undervisning i landthushållning, särskild t för mindre jordbrukare. Med
anledning af dessa motioner uttalade Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 22 maj 1907 såsom sin mening, att förbättrade och mera
tidsenliga anordningar i fråga om yrkesundervisningen för jordbrukets
utöfvare i vårt land i vissa afseenden vore af nöden. Beträffande de
i det föregående omförmälda landtbruksskolorna framhöll Riksdagen, att
förändrade tidsförhållanden medfört nya åskådningar och nya behof,
hvilka landtbruksskolorna i sin nuvarande anordning icke fullt kunde
motsvara. Utnyttjandet af elevernas arbetskraft för skötseln af det
jordbruk, som i hvarje fall bedrefves i förening med landtbruksskola,
syntes för framtiden knappast kunna ske i samma omfattning som
hittills. Ett bättre tillgodoseende af den teoretiska undervisningen vore
nödigt, enär krafven i detta afseende genom jordbrukets stigande utveckling
ej oväsentligt ökats. En förändring i denna riktning af landtbruksskolornas
organisation komme möjligen att i någon män öka kostnaderna
för dessa skolors upprätthållande. Olägenheten häraf syntes
emellertid Riksdagen kunna undanröjas genom en motsvarande minskning
i landtbruksskolornas antal. Den betydelsefulla uppgift dessa
skolor utan tvifvel fortfarande hade att fylla, borde helt visst kunna
tillgodoses äfven genom ett något mindre antal sådana skolor.

Beträffande verksamheten vid landtmannaskolorna framhöll Riksdagen,
hurusom i regel blott erkännsamma omdömen därom uttalats,
och syntes det Riksdagen, att de i allmänhet på ett tillfredsställande
sätt fyllt sin uppgift. Där önskningar om förändringar i dessa skolors
anordning uttalats, hade de mestadels gått ut därpå, att tillträdet till
desamma borde göras lättare. För sådant ändamål borde rikligare anslag
beviljas, så att understöd i form af stipendier kunde i större antal
tilldelas eleverna, hvarjämte fordringarna för inträde ej borde ställas
för höga. Särskilt borde ej, såsom vid en del landtmannaskolor vore
fallet, krafvet på förut genomgången folkhögskolekurs uppställas som
oeftergiflig!.

Vidare uttalade Riksdagen önskvärdheten af, att de under senare
år anordnade kortare undervisningskurserna för småbrukets idkare
ytterligare utvecklades i närmare angifven riktning samt att undervisningen
vid dem gjordes lättare tillgänglig för eleverna, genom att
deltagandet i kurserna blefve kostnadsfritt äfven i det afseendet, att
understöd lämnades till utgifterna för logis, kosthåll och resor, i sammanhang
hvarmed Riksdagen ifrågasatte, huruvida icke i hvarje län eu eller
annan mindre kronoegendom skulle kunna upplåtas för dessa kurser,
hvarigenom tillfälle bereddes att förbinda den teoretiska undervisningen

116

Nionde hufvudtileln.

vid dem med förevisningar i jordbrukets praktik. Till en sådan plats
skulle då jämväl länets landtmannaskola kunna förläggas; och kurserna
vid denna kunde då anordnas i omväxling med undervisningskurser
för småbrukare.

På grund häraf anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
om och i hvad mån i samband med de hittillsvarande landtbruksskolornas
ombildning eller minskning i antal eller med andra ändringar i fråga
om landtbruksundervisningen särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande
af Öfningsskolor i landthushållning å härför lämpliga mindre
gårdar i syfte att bereda mindre jordbrukare, gifta och ogifta, män och
kvinnor, tillfälle till icke blott teoretisk undervisning utan äfven praktisk
handledning i landtbruket och dess binäringar under en eller flera
månader medels förevisningar, beräkningar och planmässigt deltagande
i sådana arbeten, som för småbrukets ekonomiska resultat vore af särskild
betydelse.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse uppdrog Kungl.
Maj:t den 14 juni 1907 åt en kommitté, bestående af öfverdirektören
och chefen för landtbruksstyrelsen M. von Feilitzen, sekreteraren i
Norrbottens läns hushållningssällskap Paul Hellström, föreståndaren
för centralanstaltens för jordbruksförsök husdjursafdelning Nils Hansson,
dåvarande föreståndaren för Klagstorps landtbruksskola Carl Rydberg
och landtbrukaren Carl M. Peterson i Ugglehult, att utarbeta
förslag till ett ändamålsenligt anordnande af den lägre landtbruksundervisningen
jämte hvad därmed ägde sammanhang.

Kommittén, som med anledning af lydelsen i Riksdagens skrifvelse
uppfattat det densamma gifna uppdraget såsom omfattande allenast
den lägre allmänna landtbruksundervisningen, sålunda icke undervisningen
i landtbrukets särskilda binäringar, afgaf den 12 december
1908 betänkande angående den lägre landtbruksundervisningens ordnande.

För att erhålla nödig kännedom om såväl nu bestående förhållanden
ifråga om denna undervisning som ock de behof och önskemål,
som beträffande densamma förefunnes inom skilda delar af landet, har
kommittén bland annat utsändt frågeformulär i ämnet till styrelserna
för rikets landtbruksinstitut, till hushållningssällskapens förvaltningsutskott
samt till styrelserna för de med statsmedel understödda landtmannaskolorna
inom riket. Öfver innehållet af de till kommittén inkomna
svaren har kommittén lämnat utförlig redogörelse i eu dess
betänkande bifogad bilaga.

Nionde hufvudtiteln.

117

För kommitténs förslag angående ordnandet af småbrukarunder- [5.]
visningen har jag vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af.
frågan om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel lämnat närmare redogörelse och därvid gjort de
framställningar i denna del, som förhållandena syntes mig påkalla.

Jag anhåller nu att få redogöra, för hvad kommittén föreslagit beträffande
förenämnda två undervisningsanstalter, landtbruksskolan och
landtmannaskolan.

I sina förslag till förändringar i dessa skolors organisation m. m.
har kommittén sökt såväl att så litet som möjligt rubba den gamla,
under decennier pröfvade grund, hvarpå dessa undervisningsanstalter
äro byggda, som ock att i största möjliga utsträckning utnyttja de
utvecklingsmöjligheter, hvilka redan befintliga undervisningsformer vid
dem kunna besitta.

De båda typer af landtbruksskolor vi för närvarande äga, den Landtbrukstvå-åriga
i mellersta och södra Sverige med hufvuduppgift att utbilda me*e°^ *ch
arbetsledare och den ettåriga i norra Sverige, hufvudsakligen inriktad södra
på att meddela utbildning i landthushållning åt blifvande hemmans- Sverige,
ägare eller hemmansbrukare, anser sålunda kommittén böra bibehållas.

Behofvet af särskildt utbildade arbetsledare för jordbruket inom landets
mellersta och södra delar sjmes kommittén redan framgå af det stora
antal större jordbruk, som där finnas. Krafvet härpå anser emellertid
kommittén framträda än mera oafvisligt, då man tar i betraktande det
större jordbrukets betydelse för landtbruket särskildt i sistnämnda delar
af landet. De fruktbringande initiativ, som inom jordbrukets olika
områden framträdt, hafva nämligen i regeln ledt sitt ursprung från det
större jordbruket och dess män, och man torde med goda skäl kunna
förmoda, att ännu för en lång tid framåt behofvet af denna det större
landtbrukets ledarställning kommer att göra sig gällande inom nyssnämnda
landsdelar och att det för landet och dess landtbruk måste
anses lyckligast, om bredvid det framåtsträfvande mindre och medelstora
jordbruket ett bärkraftigt större jordbruk vet att häfda sin plats.

Den ena formen af jordbruk kan i vissa afseenden knappast tänkas ersätta
den andra, men väl behöfvas de alla för att komplettera och
stödja hvarandra och därigenom befordra vårt lands utveckling på jordbrukets
område.

Med denna uppfattning af det större jordbrukets betydelse har
kommittén ansett det vara af vikt äfven ur det allmännas synpunkt,
att de personer, som närmast skola handlägga detta jordbruks drift,
beredas sådan utbildning, att de blifva i stånd att väl tjäna detsamma

118

Nionde hufvudtiteln.

och befordra dess framåtgående. I denna sin uppfattning har äfven
kommittén fått kraftigt stöd i de uttalanden, som afgifvits af i frågan
hörda sakkunniga, särskilt hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
hvilka för de delar af landet, där större jordbruk förekomma, enstämmigt
vitsordat behofvet af väl utbildade förmän för detta jordbruk.
Och att detta mål säkrast nås genom att bygga vidare på det beståendes
grund bär synts kommittén uppenbart. En skolform sådan
som landtbruksskolan, hvilken oafsedt de brister, som kunna vidlåda
densamma, visat sig mäktig att, utan att hafva undergått någon genomgripande
reformering, under flera tiotal af år på ett i det stora hela
tillfredsställande sätt kunnat fylla sin uppgift, innesluter enligt kommitténs
mening i sig så mycket af värde, att det ej kan vara lämpligt
att utan tungt vägande skäl öfvergifva densamma för något nytt och
opröfvadt, men väl att genom nödiga reformer söka få den fullt bärkraftig.

Därtill kommer, att den utbildning, som våra landtbruksskolor
lämnat, ej vant af den ensidiga art, att de personer, hvilka genomgått
dessa skolor, utan undantag börjat och slutat sin bana såsom arbetsledare.
Erfarenheten har tvärtom visat, att genom landtbruksskolornas
verksamhet mången obemedlad ung man hjälpts fram till en bättre
ekonomisk ställning, liksom ock att många af skolornas elever efter
några års arbete såsom arbetsförmän blifvit dugliga innehafvare af
mindre jordbruk och, såsom sådana, föregångsmän i sin bygd.

Kommittén framhåller vidare, att landtbruksskolorna detta oaktadt
under senare tid ej omfattats med samma intresse som förut, något
som visar, att en förändrad organisation af dem i vissa afseenden kan
vara af behofvet påkallad. Detta framgår ock af en till landtbruksstyrelsen
år 1906 afgifven gemensam skrifvelse i ämnet från ett flertal af landets
landtbruksskoleföreståndare, däri dessa såsom orsaker till vissa skolors
nuvarande mindre lifskraftiga tillvaro framhålla dels den på industriens
utveckling, på rikliga arbetsförtjänster å så godt som alla områden
m. m. beroende minskade tillströmningen af elever, dels skolornas i
flera afseenden bristfälliga arbetssätt, som i väsentlig grad haft sin
grund i, att de anslag, som skolorna åtnjuta för verksamhetens uppehållande,
äro, i förhållande till hvad skolorna höra prestera, alltför låga.
Till dessa orsaker har kommittén ytterligare velat lägga, dels att skolorna,
till följd af de flesta hushållningssällskaps omotiverade äflan att
hafva minst en sådan förlagd inom sina respektive områden, blifvit
för många och därigenom på flera håll ej kommit att arbeta med
fullgodt material, och dels att med de ökade kraf, som nu måste ställas

Nionde hufvudtiteln. 119

på . fullgoda arbetsledare, brister i fråga om landtbruksskolelärarnas
utbildning stundom gjort sig gällande.

Då kommittén i sitt förslag fasthåller vid den två-åriga utbildningstiden
för arbetsförmannen, har kommittén i sin uppfattning, att
denna tidrymd kräfves för att ett godt resultat skall kunna ernås, ett
kraftigt stöd i de uttalanden, som i detta hänseende gjorts af styrelserna
för våra landtbruksinstitut samt af hushållningssällskapens förvaltningsutskott.
Erfarenheten har gifvit vid handen, att, om också i
vissa fall det för den blifvande arbetsförmannen erforderliga måttet af
praktisk och teoretisk kunskap skulle kunna bibringas honom på något
kortare tid, de två åren dock äro att anse som ett minimum för att de
samlade praktiska och teoretiska kunskaperna skola hinna »sätta sig»
och mogna, och än mera för att de många egenskaper i öfrigt, som en
god arbetsförman bör besitta, skola kunna före utträdet i det praktiska
lifvet utvecklas hos eleverna. Iakttagelse- och omdömesförmågan behöfver
skärpas, sinnet för ordning, punktlighet och lydnad behöfver stadgas,
eller med andra ord det disciplinära elementet i elevens utbildning till
förman måste ägnas mycken uppmärksamhet, om det afsedda resultatet
skall nås; och det är enligt kommitténs mening en bestämd fördel, att
utbildningen sker så, att en person har ansvaret för densamma under
hela dess fortgång. Ett icke oviktigt moment i utbildningen, både med
hänsyn till förvärfvande af kunskaper och till karaktärens danande och
mognad, utgör också det äggande och slipande, som ligger i kamratskapet
och den ledning, som nykomna elever få af de äldre kamraterna
vid skolan.

Beträffande den teoretiska undervisningen vid landtbruksskolorna
anser kommittén eu omläggning af densamma på grund af jordbrukets
utveckling och dess allt intimare baserande på vetenskapliga rön vara
nödvändig. Denna omläggning synes kommittén hufvudsakligen böra
gå ut på att bereda i främsta rummet eleverna i andra årskursen ökad
tid till själf studier och att beträffande dessa så vidt möjligt undvika ett
samtidigt bedrifvande af intensivt kroppsarbete och läsning.

Ifråga om elevernas praktiska undervisning har kommittén ansett,
att densamma såsom hittills bör innefatta ett allvarligt deltagande i
alla vid ett jordbruk förekommande arbeten, men att dessutom ökad
vikt bör läggas vid direkt instruktion sundervisning i alla arbeten, som
sådant kräfva, därvid kommittén särskild! velat framhålla nödvändigheten
af att hvarje elev göres fullt förtrogen med skötseln af vanligen
förekommande, moderna åkerbruksredskap och -maskiner äfvensom med
eu välordnad kreatursskötsels alla detaljer.

120

Nionde hufvudtiteln.

Vid sidan af den två-åriga förmansutbildningen föreslår kommittén
vidare att i ökad utsträckning öppna landtbruksskolorna för en ett-årig
kurs, tillgänglig för unga män, som på förhand förskaffat sig god
färdighet i landtbruksarbeten och tillräckliga kunskaper för att kunna
följa den andra årskursens undervisning. Härigenom har kommittén
velat bättre utnyttja de resurser, en välordnad landtbruksskola har att
erbjuda, samt fylla ett tydligt framträdande behof. Eu dylik ett-årig
kurs synes kommittén böra kunna blifva till gagn ej minst för dem,
som önska erhålla grundläggande praktiskt teoretiska kunskaper för
fortsatta studier vid landtbruksinstituten.

Äfven för vissa specialkurser, såsom för utbildande af ladugårdsförmän
och kontrollassistenter, anser kommittén landtbruksskolorna hafva
goda förutsättningar på grund af där tillgängliga lämpliga lärarkrafter
och värdefullt demonstrationsmateriell.

Under de första årtiondena af landtbruksskolornas tillvaro hade
dessa skolor, utom sin egentliga skolverksamhet, äfven en viktig uppgift
därutinnan, att jordbruksdriften vid desamma verkade banbrytande,
då det gällde att drifva fram jordbruket inom de olika orterna genom
rationell odling, täckdikning m. fl. grundförbättringar och ett mera allmänt
begagnande af ändamålsenliga, moderna jordbruksredskap. Under
samma tid saknades ett utveckladt kommunikationsväsende, hvarför
skolornas verksamhet blef mera bunden vid och af större betydelse för
den ort, inom hvilken de voro förlagda. Dessa förhållanden äro nu så
helt förändrade, att kommittén ansett det vara ur det allmännas synpunkt
lämpligast att, utan att minskning sker uti totalantalet af de förmän, som
för närvarande årligen utbildas vid våra landtbruksskolor, förmansutbildningen
förlägges till ett färre antal väl utrustade skolor, på hvilka
krafven i allo kunna ställas högt. Härigenom skulle vinnas äfven ökad
möjlighet till en fullt effektiv kontroll. Med stöd af gjorda beräkningar
och under förutsättning, att landtbruksskolan i Kopparbergs län öfvergår
till en ett-årig skola af samma typ som de norrländska landtbruksskolorna,
har kommittén kommit till det resultat, att, förutom de vid
Ultima och Alnarp förlagda landtbruksskolorna, ett antal af minst nio
två-åriga landtbruksskolor med den af kommittén föreslagna organisationen
är behöfiigt för utbildningen af arbetsförmän i tillräckligt antal
för det större jordbruket inom mellersta och södra Sverige. Vid hvar
och en af dessa skolor skulle finnas plats för 32 elever, däraf 24 i tvåårskursen.
Enligt kommitténs mening böra svårigheter icke möta att
inom här ifrågavarande delar af landet få landtbruksskolor till det sålunda
föreslagna antalet väl förlagda vid för ändamålet fullt lämpliga egendomar.

För att man emellertid med fog skall kunna ställa större fordringar

Nionde hulvudtitela,

121

på landtbruksskolan, måste densamma enligt kommitténs mening beredas
ett kraftigare ekonomiskt understöd från det allmännas sida. Hittills
bär statsunderstödet under en lång följd af år, eller allt sedan 1858, i
regel utgått med 4,000 kronor till hvarje skola. Förändrade föhållanden,
som medfört ökade utgifter för skolverksamheten, hafva utan tvifvel
redan före nuvarande tid berättigat till anspråk på ökadt ekonomiskt
understöd från det allmännas sida för densammas uppehållande, och
krafvet därpå blir, med de fordringar kommittén i enlighet med sitt
förslag anser böra ställas på en väl ordnad och skött landtbruksskola,
än mera framträdande.

I anslutning härtill, har kommittén uppgjort följande normalstat
för två-årig landtbruksskola.

Inkomster.

Dagsverken:

12 yngre kursens elever, 280 dagar å 2
12 äldre „ „ 170

8 ett-årselever, 170 dagar å 2

11 11
kronor..

Elevafgifter:

4 betalande elevafgifter å

150

kronor1).

Utgifter.

kronor.....	... kronor 6,720: —
11 .....	.... „ 4,080: —
	.... „ 2,720:-
	.... „ 600: —

Kronor 14,120:

Löneförmåner, förutom bostad:

Föreståndaren...............................................................

Förste läraren...............................................................

Andre ,, ...............................................................

Extra lärare, arfvoden............................................................

Kosthåll, bostad, vedbrand, lyse och städning för 32
0 elever under 365 dagar å i krona per dag och elev

Åskådningsmateriell ...............................................................

Anskaffning af extra redskap.............................................

Försöksverksamhet..................................................................

Annonser och tryck...................................................

Läkarvård och medicin

Kostnader för undervisningslokaler....................................

„ „ skolin ventarier.............................................

Diverse utgifter.....................................................

kronor	3,000	—
11	2,000	—
11	1,200	—
11	400	—
11	11,680	_
11	100	—
11	500	—
11	500	—
11	400	—
11	100	—
11	600	—
11	300	—
11	400	—
Kronor	21,180	—

)) Enligt det af kommittén uppgjorda förslaget till reglemente för landtbruksskolorna
i mellersta och södra Sverige skola af hela elevantalet vid hvarje sådan landtbruksskola
minst 24 vara frielever.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfcl.

122

Nionde hulyndtiteln.

I fråga om de olika utgiftsposterna i denna normalstat har kommittén
särskild! framhållit, hurusom genomförandet af kommitténs förslag
till omorganisation af landtbruksskolorna förutsätter en ökning af lärarkrafterna
och skärpta fordringar på lärarnas kompetens, särskild! i fråga
om deras praktiska utbildning. Detta nödvändiggör, att lärarlönerna
sättas så höga, att för kallet verkligt dugliga personer vilja ägna sig
däråt och att man kan undvika det nu till stor skada för skolorna
rådande missförhållandet, att lärarplatserna stundom besättas med för
unga och för befattningarna ofta alltför oerfarna personel’, hvilka till
följd af de låga löner, som vid skolorna kunna erhållas, i regel fortast
möjligt söka sig bort från landtbrukslärarbanan. Stabiliteten i undervisningen
blir i hög grad lidande på dessa alltför täta lärarombyten
och sådana kunna ej undvikas, med mindre lärarnas ekonomiska ställning
förbättras. Kommittén har därför upptagit föreståndarens och öfriga
lärares aflöningsförmåner så höga, att desamma, jämte hvad som kan
beräknas komma att utgå såsom arfvode från egendomen till en hvar af
dessa för deras deltagande i skolegcndomens skötsel, böra, åtminstone
hvad föreståndaren och förste läraren beträffar, bereda tillräcklig utkomst
för vederbörande befattningshafvare med familj. För att statsmakterna
må i någon mån bidraga till tryggande af skolföreståndares och öfriga
lärares ekonomiska ställning, har kommittén tänkt sig, att i de kontrakt
om landtbruksskolors förläggning, som skola af landtbrnksstyrelsen upprättas
med vederbörande, skulle intagas bestämmelser om vissa minimilöner
för föreståndare och lärare.

Kommittén har vidare framhållit, att en landtbruksskola måste
vara försedd med fullgod undervisningsmateriel! och detta icke endast
för lärorummet. För den praktiska utbildningen är det nämligen af
stor vikt, att skolan väl följer med sin tid beträffande moderna maskiner
och redskap, och härför åsamkas en skolinnehafvare större utgifter än
jordbrukaren i allmänhet. Erfarenheten ger också vid handen, att vid
en landtbruksskola underhållet af redskap och maskiner blir afsevärdt
större än vid en vanlig egendom, något som har sin naturliga förklaring
däri, att vid en skolegendom förefintliga jordbruksmaskiner och redskap
för undervisningens skull måste undan för undan utlämnas till begagnande
åt ännu oöfvade elever, hvarigenom sådan materiell ofta kommer att
utsättas för ovarsam eller eljest olämplig behandling.

Det goda undervisningsmateriel, som ligger i en välordnad försöksverksamhet,
anser kommittén icke heller böra få saknas vid landtbruksskolorna,
hvilka äfven i så måtto måste anses såsom lämpliga
försöksstationer, att kompetenta personer där finnas för försökens hand -

Nionde hufvudtiteln.

123

hafvande och att resultaten af försöken genom från skolorna utgående
elever, som i detalj fått följa dessa försök, komma vidare kretsar till
godo. Kommittén har därför ansett sig böra i sitt förslag till reglemente
påbjuda försöksverksamhet och i skolornas stat för denna verksamhet
upptaga eu särskild utgiftspost.

I betraktande af sålunda anförda omständigheter och då kommittén
anser, att ersättning måste beredas skolinnehafvaren för det minskade
arbete, som i och med den teoretiska undervisningens omläggning
kommer att af skolans elever utföras vid egendomen, i hvilket afseende
särskildt är att märka att kommittén uti sina ofvannämnda beräkningar
upptagit priset på de dagsverken, som eleverna kunna prestera, till
ett värde af 2 kronor året rundt, hvilket något öfverstiger det enligt
1906 års jordbruksstatistik gällande medelpriset per dagsverke för de
orter, skolornas verksamhet skulle komma att omfatta, synes det kommittén,
att det årliga anslag, som för hvarje landtbruksskola i nu ifrågavarande
delar af landet är för skolverksamhetens uppehållande erforderligt,
icke kan beräknas lägre än till 7,000 kronor. För de föreslagna
nio landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige skulle sålunda
kräfvas en anslagssumma af tillhopa 63,000 kronor eller föga mera än
som nu af statsmedel utgår till landtbruksskolorna i nämnda delar af
landet.

Ofvan nämnda anslagssumma anser kommittén lämpligast böra,
såsom hittills varit fallet, utgå enbart af statsmedel. Härför tala, enligt
kommitténs mening, flera skäl. Dels är landtbruksskolan med sitt hufvudsakliga
syfte att utbilda arbetsförmän närmast att anse som en specialskola,
jämförlig exempelvis med de helt statsunderstödda skogsskolorna,
dels kommer ock förläggningen af landtbruksskolorna, om dessa minskas
till antalet i enlighet med förslaget, att upphöra att såsom hittills vara
en respektive hushållningssällskap i orterna tillkommande angelägenhet,
hvarför nämnda korporationer, som väl annars närmast skulle tänkas
komma att bidraga till denna skolverksamhet, knappast kunna påläggas
bördan att ekonomiskt stödja densamma.

I sammanhang härmed omnämner kommittén, att motsvarande
undervisningsanstalter i våra grannländer Finland och Norge erhålla
understöd åt statsmedel till ännu högre belopp än här föreslagits. Fn
i Finland på enskild egendom förlagd lägre landtbruksskola med tvåårig
kurs uppbär ett årligt statsanslag af 11,200 finska mark, med tillskott
af 300 mark för hvarje elev öfver det fastställda minimiantalet
af 14, och i Norge åtnjuta härvarande 1 Vränga »amtslandbrugsskoler»

124

Nionde hufvudtitelm

[5.J statsanslag af i medeltal 13,500 kronor årligen, däri dock medräknadt
statens bidrag till elevstipendier.

Då hvarje hushållningssällskap icke hädanefter på samma sätt som
hittills skulle blifva direkt intresseradt i någon viss landtbruksskola, har
kommittén föreslagit, att det måtte uppdragas åt landtbruksstyrelsen
att, sedan Kungl. Maj:t fattat beslut om landtbruksskolas förläggning,
med innehafvaren af den utsedda skolegendomen upprätta kontrakt
beträffande denna förläggning. I konsekvens härmed har det synts
kommittén lämpligt, att i landtbruksskolas styrelse, hvars tillsättande
af praktiska skäl föreslagits skola till väsentlig del uppdragas åt förvaltningsutskottet
hos det hushållningssällskap, inom hvars område sådan
skola blifvit förlagd, ordförande utses af landtbruksstyrelsen. Kommittén
har jämväl föreslagit, att den person, som närmast har ansvaret för
och ledningen af skolan, nämligen skolans föreståndare, måtte komma
att intaga en själfskrifven plats i skolans styrelse.

Den af kommittén föreslagna omorganisationen af landtbruksskolorna
i södra och mellersta Sverige har kommittén tänkt sig genomförd
samtidigt med afseende å samtliga de föreslagna skolorna. Gifvetvis
är det därvid af nöden, att man, för att enskildas rätt ej må trädas för
nära, lämnar tillräckligt rådrum för afvecklande af de aftal ifråga om
dessa skolors förläggning, som af respektive hushållningssällskap ingåtts
med vederbörande egendomsinnehafvare. Kommittén har af sådan anledning
tagit del af nu gällande kontrakt och därvid erfarit, att den
1 november i allmänhet är bestämd som fardag samt att den längsta
uppsägningstid, hvartill ett hushållningssällskap har att taga hänsyn i nu
förevarande fall, är 1 Va år, d. v. s. att för skolans upphörande den 1
november ett visst år uppsägning måste ske före den 1 maj året därförut.

Mot kommitténs förslag angående landtbruksskolornas organisation
har reservation anförts af herrar Hellström och Peterson, hvilka föreslagit
en helt annan plan för jordbruksförmännens utbildning. Hufvudmomenten
i denna utbildning skulle enligt deras förslag komma att
utgöras af landtmannaskolekurs, minst ett års praktik vid större välskött
egendom samt ett-årig praktisk-teoretisk landtbruksskolekurs, särskildt
riktad på den egentliga förmansutbildningen.

Såsom hufvudmotiv för en dylik anordning hafva reservanterna
anfört, att förmansutbildningen därigenom skulle blifva af mindre kostnad
för det allmänna, i det att vid hvarje landtbruksskola skulle årligen
kunna utbildas dubbelt så stort antal förmän som vid bibehållandet af
krafvet på genomgående af två-årig landtbruksskolekurs. Landtbruks -

Nionde hufvudtiteln.

125

skolornas antal skulle härigenom kunna inskränkas till hälften af det
utaf kommittén föreslagna.

Gent emot en dylik uppfattning har kommittén bland annat anfört,
att utbildningstiden skulle med sådan anordning förlängas med minst ett
hälft år, hvithet kunde befaras komma att öka svårigheten att få dugligt
folk in på denna bana, som redan nu till följd af utbildningskursens
längd för många verkar mindre tilltalande. Vidare har kommittén
framhållit, att om man uppställer som mål för landtbruksskolans verksamhet
att på ett år bibringa eleverna de särskilda insikter, som äro af
nöden för den blifvande jordbruksförmannen, samt hos dem frammana
de för yrket nödvändiga egenskaperna — något som med hänsyn till
den korta skoltiden öfver hufvud taget knappast låter sig göra —
genomförandet häraf komme att möta betydligt större svårigheter, om
vid hvarje skola skulle till speciell förmansutbildning mottagas dubbla
antalet elever mot det, som vid den två-åriga landtbruksskolan skulle
komma att årligen utbildas. Härigenom skulle nämligen väsentliga delar
af utbildningen kunna endast ytligt komma hvarje elev till godo; särskild!
skulle han få tjänstgöra som rättare och öfva sig i arbetenas planläggning
och utställning under endast hälften åt den tid, som kommitténs
förslag i detta hänseende medgifver för hvarje elev.

Om det öfver hufvud taget vore möjligt att med en ett-årig landtbruksskola
vinna ett för förmansutbildningen nöjaktigt resultat, skulle
det alltså, om reservanternas förslag genomfördes, enligt kommitténs
mening blifva nödigt att inskränka antalet elever till hälften af det
utaf kommittén föreslagna; och då man icke kan tänka sig, att vid en
sådan skola skulle kunna årligen slututbildas ett större antal förmän än
det, som med kommitténs förslag afses, kan man ej heller beräkna någon
minskning i föreslagna antalet skolor. Någon ekonomisk vinst för statsverket
synes således kommittén ej heller vara att påräkna med den
föreslagna anordningen, då årliga kostnaden för en ett-årig skola säkerligen
skulle komma att kräfva minst lika högt statsanslag för skolverksamhetens
uppehållande som det af kommittén för en två-årig landtbruksskola
föreslagna. Kommittén säger sig äfven vara öfvertygad om,
att allvarliga svårigheter skulle möta för förläggning af dylika ett-åriga
landtbruksskolor å lämpliga enskilda egendomar, då man för att kunna
påräkna den enskildes villighet att upplåta sin egendom för en landtbruksskola
måste se till, att han af en sådan förläggning icke får öfvervägande
olägenheter. Med bibehållande af två-årig kurs för landtbruksskolan
kan skolegendomens innehafvare enligt kommitténs mening genom
att till skolan förlägges äfven den öfning i allmän praktisk arbetsfärdighet,

[5]-

126

Nionde hufvudtiteln.

som ingår såsom hufvudmoment i första årets utbildning, beräkna,
att han i skolans elever erhåller den hufvudsakliga arbetsstyrka, som
erfordras för skolegendomens fullgoda skötsel. Vid den föreslagna ettåriga
landtbruk sskolan, där hufvudvikten i den praktiska utbildningen
måste läggas på vissa, särskild instruktion kräfvande detaljer, som för
den blifvande arbetsförmannen äro nödvändiga att få inlärda, och där
dessutom någon tid af året måste afsättas för kompletterande teoretisk
undervisning, synes det kommittén, att egendomsinnebafvaren skulle
blifva nödsakad att vid sidan af skolans elever underhålla en ordinarie
hufvudarbetsstyrka, om egendomen skulle kunna skötas så, att därvaron
af en skola kunde försvaras.

Slutligen har kommittén såsom sin mening velat framhålla, att
den sålunda ifrågasatta ett-åriga förmansutbildningen vid landtbruksskolorna
bland annat förutsätter, att eleverna äro utgångna från en
bygd? inom hvilken landtbruket nått en så hög ståndpunkt, att de på
förhand äro förtrogna såväl med grunderna för ett rationellt jordbruks
bedrifvande som framförallt med arbetssätt och arbetsteknik vid ett
sådant jordbruk. I de flesta delar af vårt land torde dessa förutsättningar
icke ännu vara för handen. Genom sitt förslag att vid landtbruksskolorna
gifva vidgad plats för en ett-årig kurs bredvid den tvååriga
samt genom att föreslå, att åt landtbruksstyrelsen må öfverlämnas
att reglera förhållandet mellan antalet elever i dessa båda kurser, anser
sig kommittén ha sökt bereda utväg för att leda utvecklingen af landets
landtbruksundervisning i den riktning, som med förslaget om ett-årig
skola afsetts, och sålunda bana väg för densamma, så snart nödiga förutsättningar
för densamma finnas och så i öfrigt kan befinnas lämpligt.

De tre norrländska landtbruksskolorna ombildades så sent som år
1901 från två-åriga till ett-åriga med öfvervägande teoretisk undervisning
under hela vinterhalfåret. Då de sålunda omorganiserade skolorna
visat sig fördelaktiga för Norrland med fullgod tillströmning af elever
och dä de egendomar, dit skolorna blifvit förlagda, af sina ägare, de
respektive hushållningssällskapen, redan blifvit med stora omkostnader inrättade
för sitt ändamål, har kommittén icke velat föreslå andra förändringar
beträffande dem, än att det för ett bättre tillvaratagande af
deras, utvecklingsmöjligheter måtte vid dem inrättas vid sidan af den
ett-åriga kursen en teoretisk vinterkurs med för såväl denna som den
ordinarie ett-åriga kursen gemensam undervisning. Enligt det sålunda
framlagda förslaget skulle eleverna vid denna teoretiska vinterkurs genom
särskilda för denna kurs anordnade turer i ladugård och slöjdstuga

Nionde hufvudtiteln. 127

bibringas praktisk öfning i ladugårdsskötsel och slöjd, hvarjämte de skulle
beredas öfning uti en del af de viktigaste, vid ortens jordbruk förekommande
vinterarbeten, hvilket syntes kommittén kunna möjliggöras
genom att från studierna undantaga en dag i hvarje vecka utaf den tid
af minst sex månader, ifrågavarande kurs beräknats skola omfatta. Då
det vidare visat sig svårt att vid de jämförelsevis små skolegendomarna
kunna under sommaren bereda eleverna full instruktiv sysselsättning,
har kommittén likaledes föreslagit, att elevantalet vid den ett-åriga kursen
måtte sänkas från nuvarande 12 till 10, dock utan hinder att, om förhållandena
sådant tillåta, ett större antal elever med landtbruksstyrelsens
medgifvande må mottagas vid kursen. Såsom skäl för sistnämnda förändring
har kommittén anfört, att det visat sig svårt att vid de jämförelsevis
små jordbruk, som förekomma vid skolorna, kunna på ett
instruktivt sätt under sommaren sysselsätta ett större antal elever.
Minimiantalet elever i vinterkursen har beräknats till 10.

Då den praktiska utbildning, som helårskursens elever erhålla
vid skolorna, synts kommittén väl ytlig och då detta gifvetvis i ännu
högre grad måste blifva fallet beträffande de elever, som komme att
deltaga i den föreslagna teoretiska vinterkursen, har kommittén föreslagit,
att föreståndarna vid nu ifrågavarande landtbruksskolor genom
bestämmelse i skolornas reglemente skulle åläggas att söka bereda eleverna
lämpliga elevplatser på för deras vidare utbildning lämpliga gårdar äfvensom
att dessa skolors elever må under vissa villkor komma i åtnjutande
af ersättning af statsmedel för resa till och från plats, där elevanställning
vunnits, för hvilket ändamål kommittén ansett ett förslagsanslag
af 500 kronor årligen böra beviljas.

Någon förändring i det nu till hvar och en af dessa skolor utgående
årsanslaget af 6,000 kronor har kommittén icke ansett erforderlig.
Då emellertid det fåtal dagsverken, som ettårseleverna vid
dessa skolor utföra, utgör skolegendomens hufvudsakliga direkta inkomst
af skolverksamheten, anser dock kommittén det vara uppenbart, att utöfver
statsanslag till nyssnämnda belopp ytterligare bidrag af allmänna
medel knifvas för uppehållande af dessa skolors verksamhet. I'' och
med upptagande af den teoretiska vinterkursen, hvarigenom här ifrågavarande
skolform komme att i vissa hänseenden ansluta sig till landtmannaskoletypen,
synes det kommittén ej obilligt, att hushållningssällskap,
landsting eller föreningar här liksom ifråga om landtmannaskolorna
tråda ekonomiskt stödjande emellan, i den mån behof däraf framträder.

Då kommittén anser, att det för Kopparbergs läns jordbruk, som
i allmänhet omfattar mindre brukningsdelar, skulle lända'' till gagn, om

[5.]

i28 Nionde hufvudtitein.

[5.] nu ifrågavarande skoltyp där komme till stånd, har kommittén föreslagit,
att äfven Kopparbergs läns landtbruksskola måtte omorganiseras
i öfverensstämmelse med landtbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Kommittén anser visserligen, att inom
Kopparbergs län, såväl som inom Norrland, behof af arbetsförmän i viss
mån förefinnes, men detta behof är ej större, än att det bör kunna
fyllas dels från de mellansvenska två-åriga landtbruksskolorna, dels
ock från de för Norrland och Dalarna föreslagna fyra ett-åriga skolorna,
då säkerligen vissa från dessa skolor utgående elever kunna beräknas hafva
förutsättningar för att tillfredsställande fylla rättarplats i dessa trakter.

Landt- Den yrkesundervisning, som bör beredas det medelstora och

mannaskoior. min(}re jordbrukets ungdom, anser kommittén böra fortfarande såsom
hittills meddelas vid landtmannaskolor. För att vinna inträde vid dylik
skola fordras nu, att sökanden vid anställd pröfning visar sig äga visst,
i stadgarna närmare angifvet kunskapsmått, öfverstigande det som vid
folkskolan inhämtas. Inträde utan föregående pröfning medgifves dock
yngling, som företer intyg från föreståndare vid en af staten understödd
folkhögskola, att han äger stadgade kunskaper, eller som genomgått
femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning i tekniskt eller
dimissionsberättigadt enskildt läroverk med goda insikter i vissa ämnen.

Där de sålunda angifna förkunskaperna hos eleverna vid landtmannaskolan
varit grundliga, har skolan kunnat genomföra en ganska
omfattande undervisning i hufvudämnena, och kommittén framhåller, att
landtmannaskolan i denna form inom flera landskap tillvunnit sig stort
förtroende och god tillslutning af elever. Kommittén anser det därför
vara till fördel för våra landtmäns utbildning, att landtmannaskolan i
sagda trakter fortfarande får vara verksam i denna form.

1 detta sammanhang har kommittén erinrat, hurusom vid folkhögoch
landtmannaskolan vid Hvilan genom inrättande af en s. k. öfre
afdelning, afsedd att förbereda till landtbruksinstitut, lämnats tillfälle
för dem af landtmannaskolans elever, hvilka icke aflagt någon för inträde
vid landtbruksinstitut föreskrifven examen, att vid skolan komplettera
sina kunskaper i den omfattning, som är nödig för ett godkännande
vid pröfning för inträde vid institutet. Eu dylik förbindelse
mellan de lägre landtbruksundervisningsanstalterna och landtbruhsinstituten
har kommittén funnit önskvärd särskildt med afseende därå,
att därigenom öppnas möjlighet för begåfvade unga män från landtmannahemmen
att efter afslutade studier vid landtbruksinstitutet inträda
på landtbrukslärar- eller konsulentbanan, för hvilken verksamhet den
förtrogenhet med det praktiska jordbruket, de under sin uppväxttid

Nionde hufvudtiteln.

129

vunnit, kan blifva till särskild! gagn. För uppehållande af en sådan
förbindelse mellan de lägre och högre landtbruksläroverken måste man
emellertid för de förra förutsätta en skolform med grundlig teoretisk
undervisning.

Kommittén har alltså förordat, att landtmannaskolor af hittillsvarande
typ fortfarande böra verka i de trakter af vårt land, där så
befinnes lämpligt, men kommittén har jämväl ansett nödigt, att teoretisk
landtbruksundervisning bjudes äfven den ungdom, som icke haft
tillfälle att efter afslutande af folkskolan genomgå annan undervisningsanstalt
eller på annat sätt förvärfva sig de nu föreskrifna kunskapsmåtten
för inträde vid landtmannaskola. Kommittén har i anslutning
härtill föreslagit, att vid sidan af den nuvarande landtmannaskolan,
hvilken af kommittén benämnes litt A, upprättas eu ny form af landtmannaskola,
litt. 2?, med sådan undervisningsplan, att vanlig folkskolebildning
är tillräcklig för tillgodogörande af undervisningen.

Att upprättandet af landtmannaskolor litt. B utgör ett verkligt
behof, framgår såväl af de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott
till kommittén inkomna yttrandena i ämnet, i hvilka ganska allmänt
uttalas önskvärdheten af att enbart genomgåendet af folkskolekurs må
berättiga till inträde i landtmannaskola, som ock af den tillslutning,
som vissa privata landtbruksläroverk, hvilka i detta hänseende icke
hafva något inträdeskraf, kunna uppvisa. Det synes ock kommittén
vara en plikt för staten att bereda den ungdom från de mindre landtmannahemmen,
hvilken i många fall icke kan offra två vintrar på sin
utbildning, direkt tillgång till fackutbildning.

På grund af den sålunda ifrågasatta uppdelningen af landtmannaskolan
har kommittén icke funnit anledning föreslå upprättandet af någon
speciell skola för blifvande småbrukare. Såväl småbrukaren som brukaren
af det medelstora jordbruket — hemmansbrukaren — hafva behof af i
hufvudsak samma teoretiska fackutbildning; båda behöfva undervisning
i de grundläggande naturvetenskapliga ämnena och båda böra förvärfva
en allmän öfverblick öfver landthushållningens och husdjursskötselns
hufvudgrunder. Den olikhet, som påkallas i småbrukarens och hemmansbrukarens
fackutbildning, är väsentligt mindre än den skillnad i landtmannaskolans
undervisningsplan, som måste finnas i landets olika delar,
och hänför sig närmast till den praktiska sidan af utbildningen. Det
synes därför kommittén icke erbjuda någon svårighet för landtmannaskolornas
ledare att inom den af kommittén föreslagna ramen bjuda en
tillfredsställande teoretisk undervisning åt sina elever, ehvad dessa utgöras
af blifvande småbrukare eller hemmansbrukare, endast de befintliga
ortsförhållandena noggrann! beaktas. Kommittén har äfven framhållit,
Bih. till BiJcsd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 17

130

Nionde hufvudtiteln.

[5.] att sådana, för det minsta och medelstora landtbrukets ungdom gemensamma
skolor som de af kommittén föreslagna äro ägnade att motarbeta
den klasskillnad, som upprättandet af olika läroverk för en hvar
af dessa båda kategorier lätt skulle kunna föranleda.

Den nuvarande landtmannaskolan har på de flesta ställen utvecklat
sig ur folkhögskolan och arbetar i organiskt sammanhang med denna,
hvilket bland annat medfört, att de båda skolornas ekonomi, ledning
och lärarkårer på många håll blifvit gemensamma. Under erkännande
att detta samarbete med folkhögskolorna i flera hänseenden varit gynnsamt
för landtmannaskolorna och att flera af dem icke skulle kommit
till stånd, om de icke på detta sätt kunnat påräkna ekonomiskt stöd
under de första arbetsåren, anser dock kommittén, att det flerstädes
medfört olägenheter för sistnämnda skolor. Lyckligt har samarbetet
funktionerat, där folkhögskolans föreståndare, hvilken utan undantag
också varit föreståndare för landtmannaskolan, genom praktisk landtmannaerfarenhet
eller landtbruksutbildning ägt nödiga förutsättningar
för att i detalj leda äfven sistnämnda skolas verksamhet; mindre godt
däremot synes kommittén resultatet i många fall hafva utfallit, där
sagda föreståndare saknat nämnda förutsättningar och därjämte undervisningen
i landtmannaskolans hufvudämnen handhafts af unga agronomer,
hvilka icke ägt tillräcklig praktisk erfarenhet och på grund
häraf ej heller kunnat förvärfva sig det förtroende hos landtmännen, som
är förutsättningen för att dessa sända sina söner till skolan. Dylika
och andra förhållanden hafva för många landtmannaskolor medfört alltför
lågt elevantal.

Då härtill kommer att landtmannaskolans uppgift synes kommittén
för framtiden komma att blifva betydligt mera omfattande än hittills,
dels på grund däraf att skolan genom inrättandet af en skoltyp med
lägre inträdesfordringar bör kunna med sin undervisning i vida högre
grad än nu nå de breda befolkningslagren, dels ock därigenom att vid
dessa skolor torde komma att förläggas specialkurser för småbrukare
samt för teoretisk utbildning af kontrollassistenter och ladugårdsskötare
m. m., anser kommittén det vara af största vikt, att landtmannaskolan,
äfven där den är förlagd till samma plats som folkhögskola och har
med denna gemensamma lokaler och lärare, kommer att arbeta under
mera själfständiga förmer, än hvad hittills varit fallet, och till föreståndare
erhålla en person, som genom sin föregående utbildning besitter
full kompetens att leda landtbruksundervisning. I sådant afseende
anser kommittén det böra föreskrifvas, att föreståndare för landtmannaskola
skall hafva med goda vitsord aflagt examen vid landtbruksinstitut,

Nionde hufvudtiteln.

131

hvar jämte hans kompetens till befattningen i hvarje särskildt fall bör
pröfvas af landtbruksstyrelsen. Kommittén finner det visserligen icke
vara uteslutet, att — på sätt ock ägt rum — föreståndarskap för en
sådan skola kan på ett framgångsrikt sätt utöfvas af personer, som,
utan att hafva genomgått landtbruksinstitut, genom studier samt praktisk
jordbruks verksamhet förvärfvat sig ingående kunskap i skolans
hufvudämnen, men då det nu gäller att för landtmannaskolan söka
åstadkomma en sådan organisation, att denna skolform kan vinna ökadt
förtroende hos landsbygdens befolkning och därigenom uppnå större
inflytande på vårt jordbruks utveckling, har kommittén ej tvekat att
tillstyrka, att för kompetens till föreståndarskapet vid landtmannaskola —.
likaväl som för enahanda befattning vid landtbruksskola — uppställes kraf
på agronomisk utbildning. Skulle det i något fall befinnas önskvärdt
att till föreståndare för en landtmannaskola kunna förvärfva en person,
som visserligen icke aflagt föreskrifvet examensprof, men i öfrigt besitter
särskildt framstående egenskaper, föreställer sig kommittén, att hinder
icke bör möta att i detta hänseende bevilja dispens.

Angående landtmannaskolans och folkhögskolans framtida ställning
till hvarandra framhåller kommittén, under hänvisning såväl till hushållningssällskapens
förvaltningsutskotts till kommittén afgifna yttranden
som till utvecklingen i Danmark, att de båda skolorna i framtiden torde
komma att utveckla sig till hvar för sig själfständiga anstalter. För
att emellertid redan bestående förhållanden icke alltför hastigt skola
behöfva rubbas och enskildas rätt därigenom måhända äfventyras, föreslår
kommittén, att i de fall, där man finner det lämpligt att fortfarande
bibehålla redan förefintlig gemenskap i afseende å lärare, undervisningslokaler
m. m. mellan landtmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap
må få fortfara, hvarvid en af de sålunda samarbetande läroverkens
föreståndare bör utses till rektor för båda. Rektors uppgift skulle i
afseende å landtmannaskolan blifva att under skolstyrelsens öfverinseende
handhafva skolans ekonomi och utöfva högsta disciplinära myndigheten
vid densamma samt att såsom ordförande i skolans lärarråd sörja
för, att lärarna finge tillfälle att gemensamt behandla frågor, som röra
undervisningen samt annat, som kunde lända skolverksamheten till
gagn. Landtmannaskolas föreståndare skulle åter vara ansvarig för
undervisningens rätta bedrifvande inom sagda skola äfvensom söka att
underlätta elevernas praktiska utbildning vid framstående landtbruk.
Genom denna anordning anser sig kommittén hafva gifvit en sådan
form för fortsatt samarbete mellan folkhögskola och landtmannaskola,
att båda böra kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter.

[5.]

132

Nionde hufvudtiteln.

Kommittén har i sammanhang härmed framhållit betydelsen af att
vid hvarje skola förutom föreståndaren finnes en agronomiskt utbildad
förste lärare, som är så aflönad, att han kan stanna på platsen under
någon längre följd af år. Härigenom skulle endera af dessa kunna
odeladt ägna sig åt undervisningen i jordbrukslära och de förberedande
ämnen, som därmed äga samband, och den andra kunna handhafva
undervisningen i husdjursskötsel med dithörande ämnen. Dessutom
skulle genom en dylik anordning skolorna lättare kunna mottaga de
småbrukarkurser, kurser för utbildning af kontrollassistenter m. m.,
som lämpligen kunna dit förläggas.

Kommittén har vidare riktat uppmärksamheten på nödvändigheten
att betrygga äfven elevernas praktiska utbildning. Då vid landtmannaskolorna
jordbruk i den utsträckning icke kan bedrifvas, att hela elevantalet
skulle kunna däri erhålla en instruktiv praktisk undervisning,
och då skolans kurs i regel måste förläggas till vinterh alfåret, under
hvilken årstid eleverna lättast kunna undvaras i hemmet, synes det
kommittén nödvändigt, att hvarje skola har tillgång till ett välskött
landtbruk, där skolans elever under sina lärares ledning kunna i sammanhang
med den pågående undervisningen taga närmare kännedom
om tillämpning i praktiken af de kunskaper, som i skolan inhämtas.
Genom dylika demonstrationer skulle särskild! den numera kräfvande
undervisningen i redskapslära gifvas ett fastare underlag än det låter
sig göra, då undervisningen meddelas endast på lärorummet. Dylika
demonstrationsmöjligheter har kommittén tänkt sig kunna i många trakter
af landet åstadkommas på sådant sätt, att öfverenskommelse träffas med
innehafvare af något välskött mindre jordbruk i skolans närhet om rätt
för skolans lärare att därstädes verkställa demonstrationer för eleverna.
Där åter, hvarest saken icke lämpligen kan ordnas på detta sätt, synes
det kommittén, att skolan själf bör anordna ett demonstrationsj ordbruk,
för hvilket ändamål kommittén tänkt sig, att lämplig kronoegendom
skulle kunna upplåtas eller statslån från därför bildad fond kunna erhållas.
Ehuruväl genom skolundervisningens förläggande till vinterhalfåret
dylika praktiska demonstrationer måste delvis pågå under en för
desamma mindre gynnsam årstid, kan man dock genom dem göra eleverna
förtrogna med en god landthushållnings allmänna planläggning,
lämpliga anordningar vid utfodring i ladugårdar och stall, gödselns tillvaratagande,
det i orten pågående afvelsarbetet, bedömandet af husdjurens
exteriör m. m.

Men äfven om genom dylika demonstrationer åt undervisningen i
landtmannaskolorna kan gifvas en god praktisk riktning, synes det dock
kommittén icke vara möjligt att vid dessa skolor med fördel meddela

Nionde hufvudtiteln.

133

teknisk färdighet i landtbruksarbetenas detaljer. Sådan färdighet förvärfvas
enligt kommitténs mening lämpligast och med minsta kostnad genom deltagande
i de praktiska arbetena vid välskötta landtbruk. I anslutning
härtill framhåller kommittén vikten af att landtmannaskolornas föreståndare
ägna ordnandet af denna sak nödig uppmärksamhet och söka bereda
eleverna platser vid välskötta landtbruk. För att underlätta elevernas
resor till dylika mera aflägsna gårdar, har kommittén föreslagit, att landtbrukselev
beredes ersättning af statsmedel för biljettkostnaden å järnväg
inom Sverige vid resa från landtmannaskolan till den plats, där
elevanställning vunnits, samt vidare efter elevtidens slut till hemorten
eller, därest elevanställningen gått före kursen vid landtmannaskolan,
mellan nämnda platser i omvänd ordning. Denna ersättning, som kommittén
tänkt sig skulle komma att utbetalas af landtmannaskolans föreståndare
af för sådant ändamål särskildt anvisadt anslag, synes dock kommittén
ej böra tillkomma landtbrukseleven förrän efter elevtidens slut och
mot uppvisande af betyg om fullgjord elevtjänstgöring under minst ett
hälft år samt af dagbok med af eleven förda anteckningar om under
elevtiden utförda arbeten, med iakttagande tillika däraf, att, därest elevtjänstgöringen
föregått kurs vid landtmannaskolan, ifrågavarande ersättning
icke utbetalas, förrän elev inställt sig vid sådan kurs. Under förutsättning,
att under närmaste tiden omkring 100 landtmannaskolelever
årligen komma att anlita nu antydda väg till praktisk utbildning, har
kommittén ansett ett årligt statsanslag af 2,000 kronor vara tillräckligt
för gäldande af ifrågasatta reseersättningar åt eleverna.

Utgiftsstaten för en landtmannaskola, inrättad efter ofvan angifna
grunder och afseende båda de af kommittén föreslagna skolorna, kar
kommittén beräknat sålunda:

Skollokaler med uppvärmning och belysning, samt

lärarbostäder .................................................................... kronor 1,500: —

Löneförmånei’, utom bostad:

Föreståndaren ..............................................................

Förste läraren ............................................................

Ofriga lärare, arfvoden ..................................................

Kostnader för skol inventarier ........................................

Åskådningsmateriell och demonstrationsanordningar

Försöksverksamhet (förevisningsfält) ............................

Annonser och tryck ........................................................

Läkarvård och medicin ...................................................

Diverse omkostnader.........................................................

Summa kronor 8,750:—.

3.000

2.000
500
300
300
250
400
100
400

[5.]

134

Nionde hulvudtiteln.

De inkomster åter, som en landtmannaskola bör kunna påräkna, skulle
utgöras dels af undervisningsafgifter, som i medeltal kunna upptagas
till högst 50 kronor för elev eller för en skola med 30 elever, efter afräknande
af friplatser eller halffria platser, till högst 1,000 kronor, dels
af statsanslag och dels af bidrag från orten. I betraktande af att grundanslaget
af statsmedel med sitt nuvarande maximibelopp af 3,000 kronor
bestämdes redan år 1887 samt att ett tillgodoseende af de utaf kommittén
i fråga om ökade lärarkrafter och undervisningsmateriell m. m.
vid dessa skolor framställda kraf komme att för skolorna medföra betydligt
ökade kostnader, har kommittén ansett sig böra föreslå, att
hvarje landtmannaskola, vare sig den är inrättad såsom A-skola eller
B-skola, må äga att af statsmedel uppbära ett årligt anslag af 5,000
kronor, hvilket anslag bör kunna höjas till 6,000 kronor, då skolans
elevantal öfverstiger 30, i hvilket fall inrättande vid skolan af parallellkurser
i vissa ämnen blir nödigt. Äfven om bidrag från orten torde
komma att blifva behöfliga i samma utsträckning som hittills, finner
dock kommittén ej skäl att i fråga om villkoren för statsanslags utgående
fasthålla vid den nuvarande bestämmelsen om dylikt bidrag till
minst lika belopp som statsanslaget. Med denna bestämmelse har man
velat tillförsäkra sig visshet om, att en skola, till hvilken statsunderstöd
utgår, äger tillräckliga ekonomiska förutsättningar för undervisningsverksamhetens
bedrifvande. Kommittén anser emellertid, att ett
mera verksamt korrektiv härutinnan kan vinnas genom att såsom villkor
för statsanslagets utanordnande föreskrifva, att skolan vid af fackman
företagen undersökning visar sig besitta nödiga lokaler, lärarkrafter och
undervisningsmateriell samt i fråga om elevantalet fylla fastställda fordringar.
Då det emellertid låter tänka sig, att flera konkurrerande skolföretag
kunna uppstå inom eu och samma ort utöfver ortens behof, synes
det kommittén, att Kungl. Maj:t bör inhämta vederbörande hushållningssällskaps
yttrande i ämnet, innan statsanslag beviljas, något
som emellertid torde behöfva ske endast då anslag första gången sökes
eller då eljest särskilda omständigheter så påfordra.

Då det måste anses oegentligt att, såsom för närvarande kan äga
rum, eu skola får åtnjuta statsanslag, äfven om antalet elever vid skolan
nedgått till endast det för fyllandet af det statsanslaget motsvarande
antalet frielevplatser nödiga, har kommittén såsom villkor för erhållande
af statsanslag föreslagit föreskrift om visst minimiantal elever vid
skolan, hvilket antal kommittén ansett böra bestämmas till minst 20,
dock med rätt för Kungl. Maj:t att på grund af särskilda omständigheter
bevilja statsanslag åt landtmannaskola, hvars elevantal under -

Nionde hulvudiiteln.

135

stiger 20. Enahanda befogenhet synes ock böra tillkomma Kungl. [5.J

Maj:t med afseende å landtmannaskola, hvars elevantal något år tillfälligtvis
nedgått under 20, men hvars betydelse för orten fortfarande
är oförminskad. För att emellertid de landtmannaskolor, som vid
tiden för ikraftträdandet af dessa nya bestämmelser, ännu icke uppnått
det för statsanslags tillgodonjutande föreskrifna minimiantalet
elever, icke skola genom statsanslagets indragning råka i svårigheter
och måhända tvingas att nedlägga sin verksamhet, anser kommittén
det blifva nödigt medgifva, att redan i verksamhet varande landtmannaskola
må, under de tre närmaste läsåren efter de nya bestämmelsernas
trädande i kraft, därvid elevernas antal uppgår till minst 12,
få tillgodonjuta statsanslag till enahanda belopp, som enligt nuvarande
bestämmelser af densamma uppburits. Likaledes synes det kommittén
lämpligt att, för underlättande af tillkomsten af nya landtmannaskolor,
medgifva, att landtmannaskola, som efter nyssnämnda tidpunkt nyinrättas,
må under dess tre första verksamhetsår erhålla ett statsanslag af

3,000 kronor, så snart elevantalet uppgår till 12.

Vidare har kommittén såsom villkor för statsanslags åtnjutande
föreslagit, att minst två frielever eller dubbla antalet elever mot half
afgift för hvarje 1,000 kronor af en skolas statsanslag böra äga att
vid skolan åtnjuta undervisning, så framt obemedlade och mindre bemedlade
elever i tillräckligt antal härtill anmäla sig.

Till understöd åt 27 landtmannaskolor beviljade Eders Kungl. Maj:t
för år 1908, det år kommittén afgaf sitt betänkande, dels från förslagsanslaget
till understöd åt landtmannaskolor 57,375 kronor och dels från
besparingarna å anslagen till lägre landtbruksskolor 20,000 kronor eller
tillhopa 77,375 kronor. Ett genomförande af kommitténs förslag skulle
komma att medföra en höjning af understödens slutsumma hvad nämnda
27 skolor beträffar med omkring 50,000 kronor. Då kommittén emellertid
ansett, att redan under närmaste tiden ytterligare några landtmannaskolor
kunna väntas träda i verksamhet, har det synts kommittén,
att ett belopp af 150,000 kronor om året skulle blifva erforderligt för
utanordnande af de utaf kommittén ifrågasatta statsunderstöden till landtmannaskolorna.

Såsom jag i det föregående anfört, har Riksdagen under de senaste statsunderåren
beviljat ett årligt anslag af 10,000 kronor till understöd åt mindre stölJ1ti,11 obe;
bemedlade lärjungar vid med statsmedel understödda landtmannaskolor. mindre beUnderstöden
hafva i allmänhet kommit eleverna till godo såsom
stipendier å mindre belopp, 25—50 högst 75 kronor, som utbetalats JTursden

tagare.

136

Nionde hulvudtiteln.

[5.] efter skolkursens genomgående. Då det synes kommittén otvifvelaktigt
vara ett statsintresse af största betydelse, att kunskap i landthushållning
erhåller så vid spridning som möjligt bland den jordbrukande
befolkningen, har kommittén ej tvekat tillstyrka, att staten må i
väsentligt högre grad än hittills lämna understöd åt obemedlade och
mindre bemedlade elever under deras vistelse vid anstalterna för den
lägre landtbruksundervisningen, sålunda förutom vid landtmannaskolor
jämväl vid landtbruksskolor. Beträffande understöd till elever vid landtbruksskolor
har kommittén särskildt framhållit såväl behofvet af dylikt
understöd åt dem som ock billigheten af att mindre bemedlade unga
män, som vilja skapa sig en framtid såsom förmän vid andras jordbruk,
komma i åtnjutande af enahanda förmån af understöd från statens sida
som de, hvilka med sin utbildning närmast afse inhämtande af kunskaper
för bedrifvande af eget jordbruk.

Därjämte har kommittén förordat, att staten på enahanda sätt måtte
understödja sådana i smärre villkor lefvande landtmän och kvinnor, som
önska bevista utom boningsorten anordnad fast småbrukarkurs för särskildt
antagna elever, men för hvilka frånvaro från hemmet under den
tid, sådan kurs pågår, skulle medföra alltför stor ekonomisk uppoffring.

Till anordnande af dylika kurser utgår för närvarande statsunderstöd
från anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket.

Kommittén har vidare ansett, att understöd bör utgå såväl till
obemedlad, hvarmed kommittén i detta sammanhang förstått den, som
hvarken själf äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs
ej heller kan från hemmet påräkna bidrag för ändamålet, som ock till
mindre bemedlad, eller den, som antingen äger tillgångar, men dock ej tillräckliga
för genomgående af en undervisningskurs, eller ock kan från
hemmet påräkna något, ehuru otillräckligt bidrag för ändamålet. 1 anslutning
härtill har det synts kommittén, att det understöd, som af statsmedel
tilldelas obemedlad elev, bör motsvara minst hälften af elevens
oundvikliga utgifter under loppet af den undervisningskurs, som är i
fråga. Oaktadt kostnaderna för en elevs vistelse vid en skola kunna ställa
sig olika inom skilda delar af landet, har dock kommittén ansett, att
statsunderstöden böra utgå med lika belopp vid alla skolor af samma typ.

De olika statsunderstöden har kommittén beräknat komma att
uppgå till följande belopp, beräknade för de kortaste kurser, som de
för respektive skolformer föreslagna reglementen medgifva:

Nionde hufvudtiteln. 137

vid landtbruksskola i södra och. mellersta Sverige: medlad bemedlad*

tvåårskurs..................................................................... 200 kr. 120 kr.

ettårskurs ....................................................................... 100 » 60 »

» landtbruksskola i Norrland och Dalarna:

helårskurs........................................................................ 100 » 60 »

teoretisk vinterkurs (5 månader)............................. 125 » 75 »

» landtmannaskola (5 månaders kurs)........................... 125 » 75 »

Vid beräkning af dessa belopp har kommittén utgått från ett understöd
åt 25 kronor i månaden åt obemedlad och 15 kronor i månaden åt
mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna själfva bestrida utgifterna
för kost och logis, samt med 100 kronor för år åt obemedlad och 60 kronor
för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna erhålla fri kost och logis.

I fråga om fasta småbrukarkurser med särskildt antagna elever
har det synts kommittén svårligen kunna uppdragas någon skillnad
mellan obemedlade och mindre bemedlade med hänsyn till rätt att
åtnjuta statsunderstöd för bevistande af sådan kurs, utan har kommittén
funnit detta understöd skäligen böra utgå med en krona om dagen
under den tid, kursen pågår, åt sådana kursdeltagare, män eller kvinnor,
som hafva sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar åker,
därest de äro boende så aflägset från den plats, där kursen hålles, att
de under densamma icke kunna vistas i sina hem, samt därjämta visa
sig vara i behof af dylikt understöd.

Kommittén har i detta sammanhang anfört, att ett dylikt understödjande
från statens sida af obemedlade och mindre bemedlade vid
begagnande af anstalterna för landtbruksundervisning sedan åtskilliga
år ägt rum i Danmark samt där visat sig särdeles verksamt främja den
lägre landtbruksundervisniugen och därigenom jordbrukets utveckling.
Äfven i Norge tilldelas elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen
rikliga understöd af statsmedel, för sista läsåret uppgående
_ till öfver 94,000 kronor. Med hänsyn till den stora betydelse
ur nationalekonomisk synpunkt, som en höjning af det svenska jordbrukets
produktionsförmåga innebär, och i den öfvertygelsen att första
villkoret härför ligger i att kunskaper rörande jordbrukets och dess binäringars
rätta bedrifvande spridas bland den stora massan af landets
jordbrukande befolkning, har kommittén ansett det otvifvelaktigt, att
äfven hos oss de medel, som staten kunde komma att offra för dylika
understöd, komme att i mångdubbelt mått återgäldas genom en årlig
ökning af jordbrukets afkastning inom vårt land.

Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd.

138

Nionde hufvudtiteln.

Vid beräknande af storleken af det statsanslag, som årligen skulle
behöfvas för att, på sätt kommittén nu föreslagit, understödja obemedlade
och mindre bemedlade elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen,
har kommittén utgått från att omkring 50 procent af
landtmannaskolornas elever samt flertalet utaf eleverna vid landtbruksskolorna
komme att vara i behof af dylika understöd. Då härtill lagts
det säkerligen icke obetydliga antal understödsberättigade deltagare i
de fasta småbrukarkurserna, för hvilka en årlig understödssumma
af 5,000 kronor synts kommittén böra beräknas, har kommittén funnit
ett årligt anslag af 70,000 kronor redan under närmaste tiden vara för
ifrågavarande ändamål behöfligt. 1 detta belopp ingår äfven understöd
till elever vid de af kommittén föreslagna landthushållsskolor för kvinnor,
hvilka understöd beräknats till sammanlagdt omkring 15,000 kronor. Då
jag ej anser mig för närvarande böra underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning frågan om upprättande af dylika skolor, torde det belopp, som
kommittén anser behöfligt till nu ifrågavarande ändamål, böra beräknas
till 55,000 kronor.

Kommittén har i fråga om användningen af det föreslagna anslaget
tänkt sig, att de olika hushållningssällskapens förvaltningsutskott
skulle hvart och ett för sitt område hos Kungl. Maj:t anmäla behofvet,
under löpande året af medel till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade
för genomgående af kurs vid landtmannaskola eller, i fråga om
Norrland och Dalarna, teoretisk vinterkurs vid därvarande landtbruksskola,
eller för bevistande af fasta småbrukar kurser med särskilt antagna
elever. Inom samma tid skulle äfven styrelserna för de inom
riket inrättade landtbruksskolorna hos Kungl. Maj:t anmäla enahanda
behof hvar för sin skola. Med ledning af de sålunda gjorda meddelandena
skulle Kungl. Maj:t årligen hafva att bestämma, såväl huru
stor del af anslaget finge för hvarje hushållningssällskaps område
för sig användas dels till elevunderstöd vid landtmannaskolor, dels till
dylika understöd vid teoretiska vinterkurser vid landtbruksskolor i Norrland
och Dalarna och dels till understöd för deltagande i fasta småbrukarkurser
med särskildt antagna elever, som ock det belopp, som för
riket i dess helhet finge användas till elevunderstöd vid landtbruksskolornas
praktiska kurser; och har kommittén förutsatt, att Kungl.
Maj:t i sammanhang härmed komme att uppdraga åt landtbruksstyrelsen
att för utdelande af understöd uti ifrågavarande afseende disponera öfver
de belopp, som Kungl. Maj:t för hvart och ett af ofvannämnda ändamål
anslagit.

Nionde hufvudtiteln.

139

Kommittén har å sid. 148—150 i sitt betänkande utförligt redo- [5.]

gjort för inlämnande af ansökningar om de olika understöden, de intyg
m. m., som böra åtfölja dessa ansökningar, pröfningen af dem m. m.

I detta sammanhang torde jag kunna inskränka mig till att anföra, att
kommittén särskildt framhållit vikten af att understöden, där så låter
sig göra, lämnas under sådana former, att skolornas elever erhålla desamma
under pågående lärokurs och att de redan i god tid före kursens
början erhålla vetskap om, huruvida understöd blifvitdem tillerkändt eller ej.

Inspektionen af de olika undervisningsanstalterna för jordbruket inspektion,
tillkommer, enligt den för landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion, chefen
för samma styrelse, hvilken dock, när omständigheterna därtill föranleda,
äger såväl uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga
resa i inspektionsändamål som ock att efter bemyndigande af chefen
för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig man att verkställa
dylik inspektion. Då emellertid de lägre undervisningsanstalterna för
närvarande uppgå till ett femtiotal och inspektioner af flera andra slag
måste fullgöras under den korta tid af året, göromålen i landtbruksstyrelsen
möjliggöra resor för ändamålet, hafva inspektionerna af landtbruksläroverken
ej kunnat äga rum i den utsträckning kommittén ansett
önskligt. Ännu mera sällan skulle gifvetvis inspektionen af de olika läroverken
kunna äga rum, om deras antal ytterligare ökades, hvilket kommittén
antager blifva fallet, om de förslag, som kommittén framlagt i
afsikt att befordra uppkomsten af nya undervisningsanstalter, skulle vinna
Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall. På grund häraf och då kommittén
anser en ofta återkommande inspektion under alla förhållanden vara
af stor betydelse men blifva ännu mer af nöden med de af kommittén
föreslagna grunderna för statsbidrags utgående till de olika läroverken,
har kommittén ansett sig böra föreslå vidtagande af åtgärder i detta syfte.

Härför erfordras enligt kommitténs åsikt särskilda för ändamålet tillsatta
skolinspektörer, hvilka det skulle åligga att hvar och en inom det för
honom anvisade distrikt utöfva tillsyn öfver undervisningen vid där
befintliga, med statsmedel understödda anstalter för den lägre landtbruksundervisningen.
Skolinspektörerna skulle enligt detta kommitténs förslag
besöka hvarje skola inom distrikten en gång årligen eller oftare, då förhållandena
så påkalla och landtbruksstyrelsen därom förordnar, samt vid
hvarje års slut till landtbruksstyrelsen afgifva berättelser öfver under året
verkställda inspektioner äfvensom tillika omedelbart efter inspektion,
som blifvit verkställd på grund af landtbruksstyrelsens särskilda förordnande,
däröfver till styrelsen afgifva berättelse.

140

Nionde hufvudtiteln.

[5.] Då det synes kommittén vara af vikt, att en viss likformighet

äger rum vid inspektion utaf skolor af samma slag, anser kommittén,
att antalet inspektörer ej bör vara för stort, och har kommittén föreställt
sig, att tre inspektörer för närmaste tiden skulle blifva behöfliga.
Inspektörerna, hvilka böra, på förslag af landtbruksstyrelsen, förordnas
af Kungl. Maj:t, som för dem utfärdar instruktion, synas kommittén
för sitt arbete böra erhålla, förutom reseersättning efter tredje klass i
gällande resereglemente, ett årligt arfvode, hvars storlek kommittén ansett
lämpligen kunna bestämmas till lägst 1,000, högst 2,000 kronor, allt efter
distriktets omfattning. För de föreslagna skolinspektörernas aflöning
skulle sålunda komma att erfordras ett årligt anslag af 5,000 kronor.

Upplåtelse af I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 22 maj 1907 har Rikskr°donfen''
dagen bland annat ifrågasatt, huruvida icke för åskådlig undervisning i
småbruk skulle kunna i hvarje län upplåtas en eller annan mindre kronoegendom,
dit jämväl länets landtmannaskola skulle kunna förläggas.
Kurserna vid denna skulle då kunna anordnas i omväxling med undervisningen
för småbrukare, och har Riksdagen tillika uttalat, att i brist på
lämplig kronodomän sådana undervisningsanstalter borde kunna med
lika stor fördel anordnas å någon för ändamålet inköpt eller af enskild
ägare på grund af särskild! aftal upplåten egendom. I full anslutning
till hvad Riksdagen sålunda anfört, har kommittén såsom sin mening
framhållit, att det skulle vara till stor fördel för ordnandet af den lägre
landtbruksundervisningen i vårt land, därest landsting, hushållningssällskap
eller förening, som intresserar sig för inrättande af en anstalt för sådan undervisning
å en viss ort, kunde påräkna att få för ändamålet disponera någon
härför lämplig mindre kronoegendom, hvars jordbruk skulle kunna användas
för åskådningsundervisning vid skolan. Inom de flesta af våra landskap,
åtminstone i landets södra och mellersta delar, torde enligt kommitténs mening
ännu förefinnas ett flertal kronoegendomar af den mindre betydenhet,
att Kungl. Maj:t, jämlikt af Riksdagen gifvet bemyndigande,
äger att vid löpande arrendeperiods slut låta försälja desamma. Enligt
gällande bestämmelser för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skall
sådan egendom vid arrendetidens utgång, därest densamma ej försäljes
eller öfverlämnas till skogsväsendet, genom domänstyrelsens försorg ånyo
utarrenderas på viss tid, i allmänhet 20 år. Då sannolikt åtskilliga bland
dessa smärre kronoegendomar äro så belägna, att landtmannaskola lämpligen
skulle kunna till egendomen förläggas, har det synts kommittén, att särskilda
bestämmelser borde träffas därom att, därest i någon ort befunnes
önskvärdt att få för förläggning af en landtmannaskola använda någon

Nionde hufvudtiteln.

141

sådan mindre kronoegendom, Kung!. Maj:t måtte äga rätt att efter [5.]
löpande arrendeperiods slut till vederbörande korporation eller förening,
som därom gör framställning, för berörda ändamål upplåta den ifrågakomna
egendomen på arrende under viss tid, intill 50 år, samt på så
gynnsamma villkor för skolan, som med statens intressen i öfrigt äro
förenliga. För att skola ej må betungas med skötseln af större jordbruk
än som för nyssnämnda ändamål är beböfligt, synes det kommittén,
att dylik egendom bör omfatta 12, högst 20 hektar åker.

Då de hufvudsakliga kostnaderna vid här ifrågavarande skolors Lånefond,
inrättande föranledas af uppförandet af undervisningslokaler, bostäder
för elever och lärare samt, där demonstrationsjordbruk finnes, mönstergilla
ekonomibyggnader, har kommittén funnit sig föranlåten att väcka
förslag om beredande af statsunderstöd äfven för dessa ändamål. För
en landtmannaskola beräknar kommittén uppförandet af undervisningslokaler
och bostäder till minst 30,000 kronor; och då härtill kommer,
att man i många fall har behof äfven af ekonomibyggnader, kan det
ofta möta stora svårigheter att uppbringa härför erforderligt kapital.

Dessa svårigheter synas kommittén kunna i största möjliga utsträckning
undanröjas genom inrättande af en särskild lånefond, hvarifrån nödiga
medel skulle kunna försträckas, hufvudsakligen för uppförande af nödiga
byggnader vid landtbruks- eller landtmannaskola, men äfven, därest lämplig
kronoegendom ej finnes att tillgå för landtmannaskolas förläggning,
till inköp af skoltomt samt intill 12 hektar jord för anordnande af
demonstrationsjordbruk. För att vinna nödig trygghet beträffande lämpligheten
för de olika orterna af de skolföretag, för hvilka lånefonden
komme att anlitas, finner sig kommittén böra tillstyrka, att beträffande
lån för landtmannaskola åtminstone till en början endast vederbörande
hushållningssällskap eller landsting må godkännas såsom låneförmedlare,
därvid naturligtvis också bör vara obetaget för sådan korporation att
ställa sig såsom direkt låntagare. Hvad åter angår lån till landtbruksskola,
bör enligt kommitténs mening sådant lån kunna lämnas till
skolegendomens ägare eller innehafvare, därest denne för lånet ställer
nöjaktig säkerhet.

Med hänsyn till den utsträckning, hvari anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen kunna väntas komma att anlita den föreslagna
lånefonden, har kommittén ansett densamma lämpligen höra bestämmas
till 1,000,000 kronor, därvid kommittén beräknat, att den skulle tagas
i anspråk äfven vid upprättande af de af kommittén föreslagna landthushållsskolor,
beträffande hvilka jag emellertid, såsom jag i det före -

142

Nionde hnfvudtiteln.

[5.]

gående redan anfört, icke i detta sammanhang kommer att göra någon
framställning.

Lån från fonden synas kommittén böra utgå med högst 5/e af det med
ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkrings-handlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade
värdet i hvarje fall af den jord och de byggnader, för hvilkas inköpande,
uppförande eller omändring lånet är afsedt. Beträffande lånevillkoren har
kommittén ansett sig böra föreslå, att för lånets återbetalning må i till-lämpliga delar gälla enahanda bestämmelser som i fråga om lån ur
egnahemslånefonden, hvarigenom lånen komme att med afseende å åter-betalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel och en stå-ende del. Lån från den föreslagna fonden synas emellertid kommittén
böra förräntas efter 4 procent om året och den annuitet, som skall er-läggas å amorteringsdelen, bestämmas till 8 procent. Härigenom skulle
amorteringstiden icke komma att utsträckas längre än till omkring 18
år. Särskild! har kommittén påpekat, att föreskrift bör meddelas, att för
låneunderstöd, som af vederbörande hushållningssällskap eller landsting
såsom låneförmedlare utlämnas utaf lån från fonden, ej får föreskrifvas
högre ränta eller sämre åt erbetalningsvillkor än med afseende å lån från
fonden stadgats. I öfrig! synes det kommittén, att sällskapet eller lands-tinget bör få bestämma de närmare villkoren i hvarje fall för åtnju-tande af låneunderstöd liksom de ock böra tillse, att det med beviljadt
låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.

Kommitténs

hemställan.

Kommittén har sålunda hemställt

beträffande landtbruksskolor na i södra och mellersta Sverige:
att till understöd åt dessa skolor anvisas ett belopp af 63,000
kronor att med 7,000 kronor årligen tilldelas enhvar af nio sådana skolor
med den organisation, som af kommittén föreslagits för landtbruksskola
i nämnda delar af landet, samt

beträffande samma skolor i Norrland och Dalarna,
dels att ett anslag af 24,000 kronor anvisas att med 6,000 kronor
årligen tilldelas enhvar af fyra inom Norrland och Dalarna förlagda ett-åriga landtbruksskolor med den organisation, som af kommittén för
sådan skola angifvits;

dels ock att för underlättande af vidare praktisk utbildning för
elever vid ifrågavarande landtbruksskolor, på sätt af kommittén förordats,

må årligen beviljas ett förslagsanslag af 500 kronor;
beträffande landtmannasholorna:

dels att, i stället för det nu tillgängliga förslagsanslag å 50,000

Nionde hufvudtiteln.

143

kronor till understöd åt landtmannaskolor, må för samma ändamål
uppföras ett förslagsanslag å 150,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande utdelas med högst 6,000 kronor årligen åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal öfverstiger 30, med högst 5,000 kronor
årligen åt skola, hvars elevantal uppgår till 20—30, samt, under de tre
första åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst 3,000 kronor
åt sådan skola, hvars elevantal uppgår till minst 12, med rätt för
Kungl. Magt ej mindre att för de tre närmaste läsåren efter af kommittén
nu föreslagna bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet
varande landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela
understöd till enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af
densamma uppbäres, än äfven att jämväl i andra fall undantagsvis på
grund af särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola,
hvars elevantal icke uppgår till 20, allt under villkor i öfrigt:

att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig
innehafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärarkrafter
och undervisningsmateriel!,

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid
skolan åtnjuta undervisning, så framt obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till erhållande
af sådan förmån,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall finner skäl föreskrifva, samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen,

dels ock att för underlättande af landtmannaskolelevernas praktiska
utbildning såsom landtbrukselever, på sätt af kommittén förordats, må
årligen beviljas ett förslagsanslag af 2,000 kronor;

beträffande statsunderstöd åt obemedlade eller mindre bemedlade för
begagnande af den lägre landtbruksundervisningen:

att för beviljande af dylikt statsunderstöd må anvisas ett årligt anslag
af 70,000 kronor, eventuellt 55,000 kronor, därifrån, efter ansökning
och pröfning i hvarje särskildt fall, på sätt kommittén föreslagit, må
utgå understöd för deltagande i fast undervisningskurs med särskildt
antagna elever samt för bevistande af fast undervisningsanstalt för den
lägre landtbruksundervisningen;
beträffande inspektion:

att för anställande af inspektörer öfver de statsunderstödda anstalterna
för den lägre landtbruksundervisningen må anvisas ett årligt anslag
å 5,000 kronor; samt

144

Nionde hufvudtiteln.

[5.] beträffande särskilda åtgärder för underlättande af uppkomsten utaf

anstalter för den lägre landtbruksundervisningen;

att Kungl. Maj:t må bemyndigas att för förläggning af landtmannaskolor
upplåta mindre kronoegendomar, på sätt af kommittén
„ ifrågasatts, och

att af statsmedel må afsättas 1,000,000 kronor såsom en lånefond
för de lägre landtbruksundervisningsanstalterna, att anlitas under sådana
villkor och bestämmelser, som af kommittén föreslagits.

Landtbruks- Sedan landtbruksstyrelsen blifvit anbefalld att, efter inhämtande af

styrelsen den yttranden i ärendet från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, afi909.
er gifva underdånigt utlåtande öfver de i kommitténs betänkande upptagna
förslag, har styrelsen den 18 oktober 1909 inkommit med det sålunda
infordrade utlåtandet och därvid öfverlämnat till styrelsen ingifna yttranden
från samtliga förvaltningsutskott med undantag af Norrbottens
läns hushållningssällskaps.

Ur dessa utskottens yttranden tillåter jag mig att här i korthet
meddela hvad utskotten haft att anföra rörande kommitténs af mig i
det föregående omförmälda förslag.

Hushåll- Hvad då först och främst angår de för södra och mellersta Sverige

skapens^för- föreslagna landtbruksskolorna, hafva Uppsala, Kristianstads samt Hallands
vaitnings- läns, Göteborgs och Bohus läns, Värmlands, Örebro och Västmanlands
utskott. läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordat bifall till hvad
kommittén föreslagit. Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anser den föreslagna ett-åriga kursen icke vara fördelaktig.
Skall en dylik kurs finnas vid en lägre landtbruksskola, synes det utskottet
lämpligare att taga steget fullt ut och ordna det hela enligt
reservanternas förslag. Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansluter sig till sistnämnda förslag hufvudsakligen på
den grund, att ett organiskt samband genom antagandet af detsamma,
enligt utskottets mening, skulle komma att skapas mellan de olika slagen
af läroanstalter, i det att den lägsta skolan komme att utgöra en bottenskola
och de öfriga påbyggnader på denna. Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framhåller och betonar gentemot
reservationen, att utbildningen af jordbruksförmän lämpligast äger rum
på en och samma plats samt att den ej kan ske på kortare tid än två
år. På grund häraf anser utskottet den ett-åriga kursen vid landtbruksskola
fortfarande som hittills böra vara undantag, och detta så mycket
mera, som denna kurs genom landtmannaskolans föreslagna utvidgning

Nionde hufvtidtiteln.

145

kommer att blifva mindre behöflig. Jönköpings läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anser det af kommittén föreslagna antalet elever
vid landtbruksskola för stort, framhåller betydelsen af att hvarje
län har sin landtbruksskola samt föreslår inrättandet inom hvarje hushållningssällskaps
område af en kombinerad landtbruksskola med 12 elever
och landtmannaskola litt. 13. Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
hvithet såsom sin mening framhållit lämpligheten af
att genomgående af den föreslagna ett-åriga kursen vid en landtbruksskola
uppställes såsom villkor för inträde vid landtbruksinstitut, har
funnit det af kommittén föreslagna statsanslaget till landtbruksskola alltför
lågt beräknadt samt ifrågasatt, huruvida det ej vore fördelaktigare, att
för södra och mellersta Sverige bibehålla 15 landtbruksskolor med nuvarande
organisation men med ett till 6,000 kronor förhöjdt årsanslag.
Kalmar läns norra samt Gottlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hafva funnit reservanternas tanke att utnyttja och
tillgodogöra landtmannaskolornas undervisning för arbetsförmansutbildningen
tilltalande och förtjänt af beaktande vid föreliggande frågas lösning.
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
biträdt kommitténs förslag om två-årig kurs, men funnit de föreslagna
skolorna alltför stora och i sammanhang därmed framhållit, att jordbruket
i hvarje särskild! landskap i södra och mellersta Sverige hedrefves
efter så olika metoder, att minst en skola borde finnas i hvarje län.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har, under särskild!
framhållande af vikten utaf att landtbruksskolan bibehålies och
organiseras i enlighet med kommitténs förslag, såsom sin mening uttalat,
att det föreslagna antalet skolor vore otillräckligt. Äfven Malmöhus
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har särskildt betonat,
att för utbildande af praktiskt omtänksamma och dugliga arbetsledare
kräfves en två-årig kurs vid landtbruksskola. Endast därigenom kunna
de förvärfva den mera grundliga praktiska erfarenhet och öfning, som de
behöfva, då de på egen hand skola bedöma, ordna, leda och öfva tillsyn vid
arbetet. Genom att kommittén beräknat skolans inkomster väl högt och dess
utgifter för lågt har statsanslaget blifvit föreslaget till för lågt belopp.
Ålfsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat
sig helt och hållet ställa sig på kommittémajoritetens sida under
särskildt framhållande, att reservanternas förslag till lösning af frågan
om landtbruksskolornas organisation icke synes tillfredsställande; för att
tillgodose de olika lokala intressena å skilda orter bör antalet skolor i
mellersta och södra Sverige vara minst 10, hvar och en med ett distrikt
omfattande två hushållningssällskaps områden med representanter från
Bih. till Biksd. Frat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 19

146 Nionde hnfvudtiteln.

båda i styrelsen. Äfven Ålfsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har förklarat sig för ingen del kunna biträda reservanternas
förslag, utan ansluter sig obetingadt till hvad kommittémajoriteten
föreslagit. Utskottet har emellertid ansett skolorna väl stora samt ifrågasatt,
huruvida icke en del af dem borde inrättas för ett mindre antal
exempelvis 16 två-årslärlingar och 8 ett-årslärlingar med statsanslag å

6,000 kronor. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anser likaledes det föreslagna antalet elever vid hvarje skola alltför stort
samt liar förordat öfverflyttandet af den teoretiska undervisningen till
landtmannaskolorna. Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
önskar landtbrukskolorna så organiserade, att vid dem kan
meddelas undervisning icke blott åt blifvande arbetsförmän utan äfven
åt mindre jordbrukare och småbrukare samt anser, att för detta ändamål
vid dessa skolor bör anordnas, förutom den två-åriga rättarekursen,
dels en ett-årig kurs för hemmansägare och mindre arrendatorers söner
och dels en kurs på ett hälft år för småbrukare.

I fråga om kommitténs förslag angående de norrländska landtbruksskolorna
har Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansett maximiantalet elever vid dessa skolor — 10 st. — med hänsyn till
såväl mängden kunskapsbehöfvande som utnyttjandet åt en dyrbar lärarkraft
vara satt väl lågt, hvarjämte statsunderstödet för dem synts utskottet
för knappt tilltaget, hvilken sistnämnda uppfattning delas äfven af Västernorrlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som på anförda
skäl funnit, att detta understöd bör höjas till 7,500 kronor. I motsatt
fall vore det att befara, att de norrländska hushållningssällskapen blefve
nödsakade att indraga landtbruksskolorna och öfvergå till landtmannaskolor.

Beträffande kommitténs förslag till landtmannaskolornas omorganisation
har detsamma i hufvudsak blifvit tillstyrkt af flertalet förvaltningsutskott.
Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anser dock, att hufvudvikten bör läggas på kommitténs landtmannaskola
litt. B, Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller
särskildt den stora betydelsen såväl i ekonomiskt hänseende som
för underlättande af undervisningen af att landtmannaskolan, där så ske
kan, förlägges till samma plats som landtbruksskolan. Kronobergs läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser, att landtmannaskolan litt.
B bör kunna ersättas genom eu bättre ordnad folkskoleundervisning
med mera praktisk läggning samt fortsättningsskola. Förvaltningsutskottet
i Blekinge län uttalar önskvärdheten af att kurser enligt såväl
A- som B-typen anordnas vid samma läroanstalt med delvis gemensam,

Nionde hufvudtiteln. 147

delvis skild undervisning. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus
län framhåller särskild! önskvärdheten af att landtmannaskolan skiljes
från folkhögskolan, då dessa båda skolors ändamål äro helt olika och då
till följd häraf det vid gemensam ledning lätt kan hända, att den ena tillbakasättes
på den andras bekostnad. Förvaltningsutskottet i södra
Alfsborgs län finner sig så tilltalad af B-typen, att den, vidare utvecklad,
synes utskottet snart nog kunna göra A-typen öfverflödig. Jönköpings läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott hänvisar till sitt uttalande om
landtbruksskolorna, med hvilka landtmannaskolan litt. B synts böra kombineras.
Gottlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som
ej finner anledning föreligga att upplösa sambandet mellan folkhögskolan
och landtmannaskolan, anser, att landtmannaskolor endast af en typ
böra finnas med något mindre inträdesfordringar än för närvarande är
fallet samt att genom en månads förberedande kurs omedelbart före
landtmannaskolans början tillfälle bör beredas dem, som ej genom bevistande
af folkhögskolekurs eller på annat sätt kunnat förskaffa sig
nödiga förkunskaper, att inhämta sådana. Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som ej har något att erinra mot den af
kommittén föreslagna landtmannaskolan litt. A, har emellertid beträffande
de landtmannaskolor, som kommittén föreslagit under benämningen litt. B,
uttalat sin farhåga för att de, om de skola benämnas landtmannaskolor,
komma att sänka nivån på den undervisning, som hittills med framgång
meddelats vid de nuvarande landtmannaskolorna. Då för inträde vid
dessa B-skolor ej kommer att fordras genomgången folkhögskolekurs
eller motsvarande förkunskaper, befarar sällskapet, att flertalet elever
komma att söka sig till dessa skolor och att styrelserna för A-skolorna
därigenom förr eller senare skola tvingas att förändra sina skolor till
B-typen, hvarigenom den landtbruksundervisning, som är afsedd att meddelas
allmogens söner, kommer att dragas ned på ett lägre plan. För att
i någon mån undanröja denna fara föreslås, att B-skolorna till skillnad
från de egentliga landtmannaskolorna skola kallas lägre jordbruksskolor.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat sig
anse landtmannaskolorna af typen litt. B öfverflödiga och mindre ändamålsenliga.
Fn motsatt uppfattning hyser Alfsborgs läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som särskilt framhåller dessa B-skolors
betydelse för vissa mera efterblifna orter i landet. Det hittillsvarande,
framförallt för folkhögskolan synnerligen nyttiga sambandet mellan
denna skola och landtmannaskolan anser utskottet fortfarande böra vidmakthållas.
De af kommittén påpekade olägenheterna af detta samband
synas utskottet blifva afhjälpta genom att hvar och en af de båda

148

Nionde hufvudtiteln.

skolorna erhåller sin föreståndare och båda ställas under en gemensam
rektor. Vidare har det synts utskottet, att skola med minst 12 elever
allt framgent, äfven efter öfvergångstiden, bör vara berättigad till statsanslag,
dock ej högre än 3,000 kronor, samt att hushållningssällskaps
förord för upprättande af ny landtmannaskola fortfarande bör fordras.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit de
för statsunderstöds erhållande uppställda villkoren alltför stränga; särskilt
gäller detta minimiantalet elever, som åtminstone i de län, där
skolor af båda de föreslagna typerna visa sig behöfliga, icke bör sättas
högre än till sammanlagdt 20 i båda skolorna. Beträffande landtmannaskolornas
förläggning har utskottet, som visserligen icke anser, att något
oupplösligt samband bör finnas mellan folkhögskolor och landtmannaskolor,
dock med hänsyn särskildt till förhållandena i Värmland såsom
sin mening velat uttala, att dessa skolor fortfarande böra kunna vara
förlagda till samma plats. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har utförligt sökt påvisa fördelarna af att gemenskapen
mellan folkhögskolan och landtmannaskolan bibehålies, då därigenom
den undervisning, som afser utbildandet af landsbygdens vuxna ungdom
såväl i social-etisk som praktisk riktning, blefve i största möjliga utsträckning
samlad till en gemensam anstalt. Vidare har utskottet,
jämte det att det riktat en del detaljanmärkningar mot kommittéförslaget,
dels uttalat sina tvifvel om behofvet af den af kommittén föreslagna landtmannaskolan
litt. B, som enligt utskottets mening flerstädes skulle sätta
folkhögskolans tillvaro på spel och skapa en ensidig, med svaga insikter
utrustad landtbrukarbefolkning, dels förklarat sig anse det för erhållande af
statsanslag bestämda antalet elever vara alltför högt samt. i dess ställe föreslagit,
att skola, som godkänts och tilldelats statsanslag, skulle kunna
få bibehålla detta — med förhöjning om elevantalet stege öfver fastställd
minimisiffra — såvida årliga medelantalet elever under fem på
hvarandra följande år ej sjönke under fastställdt minimum, dels ock
såsom sin mening framhållit, att bland villkoren för statsanslags utbekommande
borde uppställas, att åtminstone något understöd erhölles från
orten — hälften eller en tredjedel af statsanslaget — samt att vederbörande
hushållningssällskap vitsordat skolans behöflighet.

Kommitténs förslag om resebidrag åt elever vid landtmannaskola
för idkande af praktiska studier har blifvit afstyrkt af Östergötlands,
Kalmar södra, Malmöhus och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Såsom skäl härför har anförts, att den jordägare, hos
hvilken eleven erhåller arbete, i regel plägar lämna honom såväl bidrag
till resekostnaderna som ersättning för af honom utfördt arbete.

Nionde hufvudtiteln.

149

Endast ett fåtal förvaltningsutskott hafva yttrat sig angående kom- [5.]
mittens öfriga af mig i det föregående omförmälda förslag. Sålunda
har Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit
svårigheten att vid utdelandet af penningunderstöd åt elever vid landtbruks-
eller landtmannaskola kunna, såsom kommittén föreslår, skilja
mellan olika slag af medellöshet, obemedlade och mindre bemedlade.
Vidkommande utdelningen af detta understöd synes det utskottet, att
det bör lämnas icke vid kursens början utan såsom belöning för väl
genomgången kurs. Och Södermanlands läns samt Kalmar läns södra
hushållningssällskaps förvaltningsutskott hafva ansett de af kommittén
föreslagna understödsbeloppen åt elever vid landtbruksskola för låga.

Det till inspektion af undervisningsanstalterna föreslagna anslaget
synes Ålfsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott vara
alltför lågt beräknadt och böra höjas med minst 50 procent, medan
åter Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott funnit sig
böra tillstyrka bibehållandet af det närvarande sättet för denna inspektions
utförande. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
såsom sin mening uttalat, att endast en inspektör bör tillsättas men
med så hög aflöning — 5,000 till 6,000 kronor — att han uteslutande
kan ägna sig åt denna sin verksamhet.

Kommitténs förslag om upplåtelse af kronoegendomar för landtmannaskolor
har Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förklarat sig icke kunna tillstyrka och såsom skäl härför anfört, att
antalet lämpligt belägna dylika egendomar säkerligen är ytterst ringa
och att undervisningslokal samt bostäder för lärare och lärjungar lättare
kunna beredas i större samhällen.

I fråga om den af kommittén föreslagna lånefonden anser Blekinge
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att taxeringsvärdet, icke
åkerarealen, bör läggas till grund för beräkningen af lånebeloppet vid
inköp af demonstrationsjordbruk. Och Ålfsborgs läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har ansett det olämpligt, att hushållningssällskapen
skola fungera såsom låneförmedlare och ikläda sig den risk,
som en dylik anordning alltid medför.

Närmast med anledning af de af kommittén föreslagna förändrin- Svenska folkgarna
i det nuvarande sambandet mellan landtmannaskolor och folkhög- högskolans
skolor har svenska folkhögskolans lärarförening — en frivillig samman- ening.
slutning af lärare vid med statsmedel understödda folkhögskolor och med
dem förenade landtmannaskolor — vid allmänt extra folkhögskolemöte
i Stockholm gemensamt öfverlagt om föreliggande kommittéförslag
samt därefter med underdånig skrifvelse den 28 september 1909 till

150 Nionde hufrudtiteln.

[5.] Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat en sammanfattning af vid mötet gjorda
uttalanden och framställda önskemål. Äfven öfver denna framställning
har landtbruksstyrelsen blifvit anbefalld att afgifva yttrande i samband
med det infordrade utlåtandet öfver kommitténs betänkande.

Beträffande sambandet emellan folkhögskolan och landtmannaskolan
har föreningen framhållit, hurusom den senare vuxit fram ur
den förra och att betydande ekonomiska uppoffringar måst göras för
att tillgodose den nya skolformens kraf på ändamålsenliga lokaler, bostäder,
undervisningsmateriell och öfriga inventarier. Skulle sambandet
mellan de båda skolorna upplösas, blefve en del af dessa dyrbara anordningar
till föga eller intet gagn. Äfven vid upprättandet af nya
skolor vore det enligt föreningens mening ekonomiskt ofördelaktigt att
icke förena dem med befintliga folkhögskolor, då ju åtskilliga lokaler
såsom gymnastiklokal, matsal, ekonomibyggnader, undervisningsmateriell
in. m. kunde blifva gemensamma.

Såsom skäl för bibehållandet af det hittillsvarande sambandet har
vidare framhållits lättheten för landtmannaskolan att erhålla väl utbildade
lärare i icke-fackämnen, fördelen för folkhögskolans elever att
genom umgänge med landtmannaskolans få sitt intresse för jordbruket
stärkt, medan den senares elever ej kunna undgå att påverkas af den
allmänbildande uppfostran, som folkhögskolan afser att bibringa.

På grund häraf har det synts föreningen, att den nuvarande
kombinationen mellan folkhögskolan och landtmannaskolan icke borde
rubbas och att nya kombinerade skolor borde få bildas med samma
rätt till statsunderstöd och statslån, som kommittén föreslagit för de
fristående landtmannaskolorna.

Kommitténs förslag om upprättande af en landtmannaskola af
B-typen har föreningen funnit mindre lyckligt, enär denna skola, enligt
föreningens mening, med all sannolikhet kornme att bjuda de mindre
bemedlade, som mången gång mest äro i behof af den grundliga
undervisningen, en alltför svag utrustning i medborgerligt och fackligt
hänseende, hvilken omständighet äfven måste bidraga att fostra klassskillnad
på landtmannaområdet. Det har synts föreningen, som om
det med kommitténs förslag åsyftade målet bäst skulle vinnas genom
att med betydligt ökade anslag och stipendier öppna en lättare tillgång
för alla till folkhögskolan och den landtmannaskola, som folkhögskolan
genom mångårig erfarenhet och efter moget öfvervägande
fostrat fram.

Föreningen har vidare framhållit, att det minimiantal elever, kommittén
angifvit såsom villkor för statsanslags erhållande, blifvit satt

Nionde hufvndtiteln.

151

alltför högt, samt anser, att åtminstone de med folkhögskolor förenade
landtmannaskolorna borde komma i åtnjutande af statsunderstöd till
följande belopp för nedanstående elevantal:

för 10—19 elever ...................................... 4,000 kronor

)> 20—29 » ....................................... 5,000 »

» 30 elever och däröfver........................ 6,000 »

minimisiffrorna gällande medeltalet elever för 5 år.

1 motsats till kommittén anser föreningen, att sambandet mellan
statsbidrag och ortsbidrag bör bibehållas, dock med den ändringen att
anslagen från orten, elevafgiften och hyresbidrag inberäknade, ej behöfva
uppgå till mera än hälften af statsbidraget.

Föreningen har ytterligare såsom sin mening uttalat, att understöden
till obemedlade och mindre bemedlade elever vid landtmannaskola
litt. A, hvilka elever kostade på sig en dyrare utbildning med i
regel två kurser, borde sättas något högre än kommittén föreslagit, att
kommitténs kostnadsberäkning för en landtmannaskola vore alldeles för
låg, om skolan tänktes fristående, men däremot för hög för en med
folkhögskola förenad landtmannaskola, att en enda inspektör borde tillsättas
för rikets samtliga landtmannaskolor, hvilken, om han erhölle
högre lön, uteslutande kunde ägna sig åt sin uppgift och sålunda vinna
en mera ingående kännedom om landtbruksundervisningen, lärarpersonal
m. m. samt att kommitténs förslag att vid kombinerad folkhögskola
och landtmannaskola hvardera skolan skall hafva sin föreståndare, af
hvilka den ene skulle af styrelsen utses till rektor för båda skolorna,
vore olämpligt, då dessa båda skolor inför både allmänheten och eleverna
måste utgöra och anses såsom en enhet, då det vidare i disciplinärt
afseende skulle medföra svårigheter att vid en dylik anstalt ha två
föreståndare och då styrelse och inspektör alltid stode såsom anstaltens
högsta ledare och rådgifvare.

Med anledning af dessa folkhögskolelärarföreningens uttalanden,
har Sveriges landtbrukslärarförening inkommit med skrifvelse, hvari
föreningen meddelat, att föreningen vid sammanträde den 5 november
1909 beslutat att såsom sin bestämda öfvertygelse uttala, att jordbruket
i vårt land kraftigt och i sund riktning skulle befordras, om statsmakterna
godkände samtliga förslag till den lägre landtbruksundervisningens
ordnande, hvilka äro föreslagna i nu ifrågavarande kommittébetänkande,
sålunda äfven förslaget rörande landtmannaskolornas och
landtbruksskolornas omorganisation.

För egen del har landtbruksstyrelsen i sin förenämnda under -

152

Nionde hufvudtiteln.

dåniga skrifvelse förklarat sig biträda kommitténs förslag och ansett
dess motivering för förslagen uttrycka de grunder, hvarpå styrelsen
funnit sig kunna biträda desamma. Endast i ett par punkter har
styrelsen med anledning af de af hushållningssällskapens förvaltningsutskott
framställda anmärkningarna ansett sig böra förorda vissa modifikationer.
Sålunda synes det landtbruksstyrelsen, att det antal elever,
för hvilket vid hvarje landtbruksskola i södra och mellersta Sverige
skall finnas plats, bör nedsättas från 32 till 28, hvaraf 20 platser för
elever af den två-åriga kursen och 8 platser för elever af den ett-åriga
kursen, samt att af ofvannämnda 28 elevplatser endast 20 skola vara
friplatser. Likaledes anser styrelsen den af flera förvaltningsutskott
framställda anmärkningen berättigad, att det i förslaget till stat för
landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige upptagna priset på
elevernas dagsverken, två kronor, blifvit satt för högt; och med anledning
häraf synes det landtbruksstyrelsen, att statsanslaget till hvar
och en af dessa skolor bör höjas från af kommittén föreslagna 7,000
kronor till 7,500 kronor.

Vidkommande de af svenska folkhögskolans lärarförening framställda
anmärkningarna har landtbruksstyrelsen anfört, att kommittén
icke fimeslagit, att sambandet mellan folkhögskola och landtmannaskola
skall upplösas, där det nu äger rum, ej ens att nya kombinerade folkhögskolor
och landtmannaskolor skola blifva i afsaknad af statsunderstöd
utan endast, att sådana skolor ej skola kunna tilldelas lån för nybyggnader.
Då landtbruksstyrelsen vidare i motsats till lärarföreningen
anser sig böra tillstyrka upprättandet af landtmannaskolor grundade
endast på folkskolebildning och af kommittén betecknade med likt. B,
har landtbruksstyrelsen, under fullt erkännande af den betydelse en god
folkhögskolebildning äger såsom underlag för den fackbildning landtmannaskolan
afser att lämna, såsom skid för detta sitt tillstyrkande
anfört, att staten enligt styrelsens mening vore pliktig bereda tillfälle
för den stora del af landets jordbruksbefolkning, som ej är i tillfälle
att offra två vinterhalfår för sin iitbildning, ett vid folkhögskolan och
ett vid landtmannaskolan, att erhålla den för deras yrke viktiga undervisningen
i jordbruk. Beträffande det af kommittén föreslagna minimiantal
elever, 20 stycken, som erfordras för att landtmannaskola skall
vara berättigad erhålla statsanslag, har landtbruksstyrelsen framhållit,
att detta antal föreslagits med fästadt afseende på det ganska rikliga
statsunderstöd, som enligt kommitténs förslag skulle komma behöfvande
elever till del och för dem underlätta vistelsen vid skolan. Skulle
åter statsunderstöd till föreslagna beloppet icke blifva anvisadt, synes

Nionde hufvudtiteln.

153

det 1 andtbruksstyrel sen, att minimiantalet elever bör nedsättas, till [5.]
hvad af folkhögskolans lärarförening blifvit föreslaget. Och hvad
slutligen angår föreningens yrkande, att elever vid landtmannaskolor
af typ litt. Ä skulle tilldelas högre understöd på grund däraf, att
de kostat på sig en dyrare utbildning med två kurser, påpekar landtbruksstyrelsen
det mindre lämpliga häri, i all synnerhet som statsunderstöd
redan nu utdelas vid folkhögskolekurs.

1 fråga om öfriga af lärarföreningen framställda erinringar mot
kommitténs förslag har landtbruksstyrelsen, som förklarat sig i dessa
afseenden instämma med kommittén, endast hänvisat, till hvad af kommittén
anförts till stöd för de föreslagna förändringarna i landtmannaskolornas
organisation.

Sedan landtbruksstyrelsen afgifvit förenämnda utlåtande, har äfven Stvrelsm ty
styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening inkommit med under- högskolans
dånig skrifvelse den 12 november 1910 i föreliggande ämne, i hvilken lä^f2en^9
styrelsen framställt följande önskemål beträffande den lägre landtbruks- vember mo.
undervisningens ordnande nämligen:

att förutvarande samband mellan folkhögskolornas och landtmannaskolornas
verksamhet ej måtte genom ekonomiska anordningar af den
art, som kommitterade förordat, blifva rubbade,

att förslaget om anordnande af landtmannaskolor al B-typ ej måtte
vinna Eders Kungl. Maj:ts godkännande, utan att en för landet billigare
och i undervisningshänseende sundare väg måtte beträdas genom att
staten med ökade bidrag till elever öppnar väg till nu befintliga folkhögskolor
och landtmannaskolor eller, om ny skolform ovillkorligen
anses böra anordnas, att denna måtte erhålla annat namn, som förhindrar
förväxling med hittillsvarande landtmannaskoletyp, och att dylik
lägre skolform ej måtte komma i åtnjutande af lika höga anslag, som
kommitterade föreslagit för landtmannaskolor af A-typ, samt att skolor
af B-typ ej måtte få uppbära statsanslag utan att hushållningssällskapet
vitsordar deras behöflighet för orten, samt

att förslag måtte framläggas om beviljande af visst anslag till
folkhögskolor och landtmannaskolor, för anordnande vid dem af närmare
angifna landtbrukskurser vid sidan af eller efter de egentliga kurserna.

Hvad angår kommitténs förslag om upplåtelse af mindre krono- Domänstyrdegendomar
för förläggning af landtmannaskolor, har domänstyrelsen i s™Jember
infordradt underdånigt utlåtande den 23 september 1910 anfört, att wiofrån
styrelsens sida ej finnes något att däremot erinra.

Bih. till Rilesd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

154

Nionde hufvudiiteln.

[5.J

Statskontoret
den S/f november
1910.

Departementschef
en.

I infordrad! underdånigt utlåtande den 24 november 1910 beträffande
kommitténs förslag angående upprättande af en lånefond för
de lägre landtbruksundervisningsanstalterna bär statskontoret förklarat
sig icke hafva något att erinra mot bildandet af en sådan statslånefond,
hvars ändamål synts statskontoret vara af den betydelse för
det allmänna, att statens mellankomst för samma syftes befrämjande
torde kunna påräknas.

Ett viktigt villkor för att de åtgärder, som från statens och hushållningssällskapens
sida vidtagas för att främja jordbrukets utveckling
och höja dess produktionsförmåga, skola bära önskvärd frukt, är att
den stora massan af landets jordbruksidkande befolkning bibringas de
fackinsikter, som kräfvas för att kunna i full utsträckning utnyttja de
sålunda erbjudna fördelarna. l)et gäller härvid att tillse, icke endast
att undervisningsanstalter i tillräckligt antal finnas tillgängliga, utan ock
att undervisningen vid dem är lämpad efter tidsförhållandena och jordbrukets
kraf samt afpassad efter de bildningssökandes olika behof.
Såväl det ena som det andra torde vara af särskild vikt, då fråga är
om den lägre landtbruksundervisningen, i det att det alltid är denna, som
kommer att anlitas af det stora flertal af landets jordbrukare, hvilka i
regel icke kunna på andra vägar få sitt bildningskraf tillfredsställdt.

Att statens uppoffringar för denna undervisnings tidsenliga ordnande
måste blifva afsevärda är uppenbart. Då det emellertid här är
fråga om uppoffringar, som tvifvelsutan så småningom böra blifva i rikt
mått återgäldade genom en ökad afkastning af landets jordbruk, synas
de vara både nödvändiga och berättigade.

Denna lägre landtbruksundervisning har i vårt land under de
sista decennierna hufvudsakligen bedrifvits vid två olika undervisningsanstalter,
lantbruksskolor och landtmannaskolor, med, såsom af den
föregående redogörelsen framgår, i viss mån olika uppgifter. I likhet
med kommittén finner jag båda dessa undervisningsanstalter fortfarande
vara såsom hittills väl behöfliga. De hafva på ett i allmänhet tillfredsställande
sätt fyllt hvar och en sin uppgift. Då de anmärkningar,
som riktats emot dem, gällt endast vissa detaljer, och de erforderliga
förbättringarna böra kunna åstadkommas utan mera djupgående
ingrepp i organisationen, synes mig icke någon tvekan behöfva råda
angående lämpligheten af att låta nu ifrågavarande gren af vår landtbruksundervisning
i stort sedt bibehålla sina hittillsvarande former, som
under de gångna decennierna visat sig fullt bärkraftiga.

Nionde hufvudtiteln.

155

Mot kommitténs förslag angående reformeringen af iandtbruksskolorna
— såväl de i södra och mellersta Sverige som i Norrland och
Dalarna — och sättet för anordnandet vid dem af den undervisning, de
afse att bibringa sina elever, har jag icke något att erinra. De kraf
på en mera omfattande och grundligare teoretisk undervisning, som det
nutida, mera intensivt drifna jordbruket med rätta uppställer, synas
mig på fullt tillfredsställande sätt vara uppfyllda, utan att man genom
det intrång, som på grund häraf måst göras i den praktiska utbildningen,
på något sätt kan sägas hafva åsidosatt dess berättigade fordringar.
Det har anmärkts, att de föreslagna skolorna i mellersta och
södra Sverige skulle komma att blifva så stora, att svårighet komme
att uppstå vid meddelandet af den praktiska undervisningen, och landtbruksstyrelsen
har i anslutning härtill föreslagit eu nedsättning i elevantalet
från 32 till 28. Denna nedsättning finner jag mig böra biträda,
enär det onekligen annars kan komma att vålla svårighet att finna tillräckligt
stora och i öfrig! lämpliga egendomar, villiga att emottaga en
landtbruksskola. Jag vill dock på samma gång hänvisa till den erfarenhet,
som faktiskt föreligger därom, att det i regel varit de nuvarande större
skolorna, Indika meddelat sina elever den bästa praktiska utbildningen.
Förmågan att leda eu arbetsstyrka inhämtas ofta bättre genom att deltaga
i ett väl ledt arbete än att själf leda detsamma.

Kommitténs förslag att bereda ökadt utrymme åt den ettåriga
kursen vid södra och mellersta Sveriges landtbruksskolor synes mig
särskilt vara förtjänt af beaktande. Dessa skolor böra härigenom i
ökad utsträckning komma att anlitas äfven af dem bland allmogens
söner, som komma att öfvertaga egna medelstora eller mindre gårdar
och som vid arbete i hemmet redan förvärfvat så goda praktiska insikter,
att en tvåårig landtbruksskolekurs synes dem alltför lång. Därtill bör,
såsom kommittén framhåller, denna ettåriga kurs kunna blifva en synnerligen
lämplig förberedande kurs för inträde vid landtbruksinstituten och
sålunda skapa ett alltid önskvärdt samband mellan landets lägre och
högre landtbruksundervisning.

Den af landtbruksstyrelsen föreslagna förhöjningen i det af kommittén
beräknade statsanslaget till landtbruksskolorna i södra och mellersta
Sverige finner jag på de anförda skälen fullt befogad. Statsanslag till
samtliga föreslagna landtbruksskolor bör gifvetvis — liksom fallet i regel
varit med hittills varande skolor — utgå utan att bidrag från orten uppställes
såsom fordran. Genom den ifrågasatta omorganisationen upphöra de att,
såsom nu, betraktas som en länets undervisningsanstalt i egentlig mening.

Mot förslaget att förlägga den teoretiska undervisningen för

[5.]

Landtbruks skolor.

Landtmamia skolor.

156 Nionde hufvud titeln.

jordbruks förmännen till landtmannaskolorna och inskränka landtbruksskolornas
uppgift till att under eu ett-årig kurs hufvudsakligen lämna
praktisk undervisning och förmansutbildning har kommittén, enligt min
mening, anfört tungt vägande skäl. Det synes mig uppenbart, att en
dylik tudelning i flera hänseenden måste verka skadlig så väl på den
teoretiska som på den praktiska undervisningen. Särskild! gäller detta
undervisningen i de för hvarje jordbrukare sä viktiga hufvudämnena,
jordbrukslära och husdjurslära. I en intresserad lärares hand bör denna
undervisning gifvetvis vid landtbruksskolan kunna göras mera lefvande
och intresseväckande, då på lärorummet direkt hänvisning kan ske, till
hvad eleverna själfva handlägga å skolegendomen, och då under det
dagliga praktiska arbetet i stall och på åker uppmärksamheten kan riktas
på och praktisk tillämpning kan gifvas åt hvad som under föregående
undervisningstimmar blifvit genomgånget.

Den starka tillväxten i antalet landtmannaskolor vittnar om, att
dessa fylla ett trängande behof. Kommitténs förslag att i hufvudsak
bibehålla äfven dessa skolor synes mig sålunda välbetänkt. Inträdesfordringarna
till dem utestänga emellertid för närvarande en stor de!
af den bildningssökande ungdom, som önskar och väl behöfver utvidga
sina fackkunskaper, en uppfattning som äfven Riksdagen i sin ofvan omförmälda
skrifvelse den 22 maj 1907 framhöll och som vunnit ytterligare
bekräftelse i flera åt de uttalanden, hvilka till kommittén inkommit såsom
svar på af kommittén framställda‘förfrågningar till hushållningssällskap
m. fl. angående lämpligheten och nödvändigheten af att bibehålla nuvarande
fordringar för inträde vid landtmannaskola. Kommittén synes
mig nu på ett lyckligt sätt ha löst den vanskliga uppgiften att, utan
att rubba den gamla landtmannaskolans organisation, fylla den brist,
som onekligen här förefunnits och som gifvetvis måste blifva allt mera
kännbar, i samma mån som antalet af de mindre jordbrukare tillväxer,
hvilka inse och känna vikten för dem äfven af teoretisk fackutbildning.
Båda de olika typerna af landtmannaskola äro enligt min öfvertj^gelse
i lika grad af behofvet påkallade, och genom att låta dem båda bära
samma namn har man på ett enligt min mening fullt riktigt sätt sökt
bibehålla den gamla, häfdvunna tudelningen af den statsunderstödda
lägre landtbruksundervisningen i vårt land: den öfvervägande praktiska
vid landtbruksskolan och den så godt som uteslutande teoretiska vid
landtmannaskolan. Äfven i fråga om landtbruksskolorna kan man ju
skilja mellan två typer, de tvååriga och de ettåriga.

För tillträde till landtlik unna skolans B-typ skulle erfordras —■ för -

Nionde hufvudtiteln.

157

utom fyllda 18 år och ett års praktik — att hafva genomgått folkskola.
Som bekant är den väckta frågan om en omorganisation i praktisk riktning
af vårt folkskoleväsen öfverlämnad till närmare utredning af eu
utaf Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, den s. k. folkundervisnings -kommittén, och det skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida en dylik
omorganisation icke skulle kunna göra nämnda landtmannaskola öfverflödig.
Till hvilka förslag denna kommitté än må komma och hvilka
åtgärder än må vidtagas i anledning af dessa förslag, synes det mig
emellertid själffallet, att sådana åtgärder, i synnerhet om de innebära eu
mer praktisk läggning af folkskolan och fortsättningsskolan, snarare höra
kunna främja den sak, hvarom här är fråga. Ju bättre och särskild! ju
mera praktiska folkskolan och fortsättningsskolan blifva, desto bättre
förkunskaper hafva de, som söka inträde i här ifrågavarande speciella,
yrkesskola för jordbruket och desto mera tid kan i så fall där ägnas åt
den speciella yrkesutbildningen.

Genom dessa landtmannaskolor af B-typ i förening med den i
kommitténs förslag angående småbrukarundervisningens ordnande förordade
utvecklingen af fasta småbrukarkurser, till hvilka, på grund af
nästlidna års Riksdags i ämnet fattade beslut, statsbidrag från och med
innevarande år utgår, vinnes ytterligare den fördelen, att upprättandet
af särskilda småbrukarskolor ej torde kunna anses vara af behofvet påkalladt.
Vid förenämnda landtmannaskolor kan den ungdom, som har
för afsikt att ägna sig åt småbruket, på tillfredsställande sätt komplettera
sin fackutbildning, och hvad angår dem, som redan under kortare eller
längre tid arbetat såsom småbrukare, finna de vid de fasta småbrukarkurserna
det bästa tillfälle att förvärfva sig de ytterligare kunskaper i
sitt, fack, af hvilka de under sitt dagliga arbete känt sig vara i behof.

De af kommittén gjorda uttalandena angående de fördelar för
landtmannaskolan, som äro förbundna med det organiska samband, hvari
denna skola i allmänhet stått till folkhögskolan, delar jag till fullo.
Jag kan emellertid icke annat än finna, att, vägande skäl — såsom ock
kommittén framhållit — föreligga för att bereda landtmannaskolan tillfälle
att, äfven där den fortfarande blir sammanknuten med folkhögskola,
arbeta under mera själfständiga former. Landtmannaskolan är och måste
förblifva en anstalt för meddelande i främsta rummet af fackutbildning,
och garantier måste på grund häraf skapas för att denna skola under
alla förhållanden, genom att ställas under facklig ledning, blir i stånd
att, på ett fullt tillfredsställande sätt fylla denna sin viktiga uppgift.
Då kommitténs förslag erbjuder betryggande dylika garantier utan
att, upplösa det nu i allmänhet förefintliga sambandet mellan de båda

158

Nionde hufvudtiteln.

olika läroanstalterna, synas mig de i förslaget ingående bestämmelserna
kunna blifva till fördel och gagn icke enbart för landtmannaskolan.
.lag ansluter mig därför till, hvad kommittén här föreslagit, och finner
icke heller anledning att i andra afseenden föreslå några rubbningar i
kommitténs organisationsplan för nu ifrågavarande skolor, hvilken synes
mig väl genomtänkt och hvilan de på eu äfven enligt min mening riktiguppfattning
om de olika behof af fackutbildning, man genom dessa skolor
afser att fylla.

Äfven beloppet af det statsanslag, som kommittén anser böra utgå
till dessa skolor, finner jag väl afvägdt. 1 detta afseende vill jag särskildt
betona vikten af att landtmannaskolorna i fråga om lärarkrafter och undervisningsmateriel!
blifva så utrustade, att de specialkurser och fasta kurser
för småbrukare, hvilka man nu med rätta tillmäter så stor betydelse,
kunna förläggas till dem. Därigenom bereder man åt dessa kurser
liera afsevärda fördelar, hvilka icke på annan väg kunna vinnas.

Mot det af kommittén föreslagna minimiantal elever, som i regel
skulle knifvas för utbekommande af statsanslag, har den anmärkningen
riktats, att detta blifvit satt väl högt. Jag anser mig dock icke härutinnan
böra ifrågasätta någon förändring. Då Kung!. Magt bör medgifva
s rätt att bevilja statsanslag åt landtmannaskola, hvars elevantal
på grund af särskilda omständigheter, lokala förhållanden eller dylikt,
understiger nämnda minimisiffra, synas mig de olägenheter, som omordade
bestämmelse i ett eller annat undantagsfall kan vålla, lätt böra
kunna undanröjas. Med de jämförelsevis rikliga statsanslag, som enligt
föreliggande förslag komma att tilldelas landtmannaskolorna, höra de
kunna så utrustas, att de blifva eu. eftersökt undervisningsanstalt för
landsbygdens vuxna ungdom.

Beträffande sättet för statsanslagets beräkning och villkoren för dessbeviljande
hyser jag däremot en mot kommitténs förslag afvikande mening.

Enligt detta kommitténs förslag skulle statsanslag till landtmannaskola
beviljas, oafsedt huruvida bidrag till skolan lämnades från orten
eller icke. Ett bifall till kommitténs hemställan härutinnan skulle
emellertid innebära en afvikelse från den gamla, jämväl på flera andra
områden tillämpade grundsatsen om bidrag från orten såsom förutsättning
för beviljande af statsanslag. Utan tungt vägande skäl lärer man
icke böra frångå denna grundsats; några dylika skäl synes mig kommittén
icke här hafva framlagt. Villkoret om understöd från orten
utgör tvifvelsutan den bästa säkerhet för, att ortsintresse för och ortsbehof
af upprättandet af en landtmannaskola verkligen föreligga, och
utan full visshet härom bör statsanslag icke anvisas. Nu kan visser -

Nionde hufvudtiteln.

159

ligen invändas, att ofvannämnda grundsats icke för närvarande i fråga
om landtmannaskolor strängt tillämpas, i det att statsbidrag med 4 000
kronor i vissa fall utgår till landtmannaskola, äfven om tillskott från
oi ten icke 1 Öl ekorn mer. Sa sker nämligen, på sätt jag- ofvan meddelat,
i fråga om statsanslag till landtmannaskola i sådant län, hvarest statsunderstödd
landtbruksskola icke finnes. Granskar man emellertid närmare
skälet härför, skall man finna, att staten ansett sig under alla förhållanden
höra med nämnda belopp understödja en undervisningsanstalt på jordbrukets
område inom hvarje län, något som väl far antagas vara beroende
på den betydelse! all a plats jordbruket intar bland landets näringar. Sålunda
lämnar ju staten äfven till en landtbruksskola i hvarje län samma
bidrag, 4,000 kronor, utan att förenämnda villkor om ortsbidrag blifvit
uppställdt. Anser sig emellertid länet hafva behof af ytterligare en
landtbruksskola kan denna andra skola visserligen erhålla statsbidrag,

2,000 kronor, men endast under villkor att orten tillskjuter motsvarande
belopp.

Den ledande principen kan följaktligen uttryckas sålunda, att
staten till en undervisningsanstalt af nu ifrågavarande slag inom hvarje
län bidrager med ett grundanslag af visst närmare bestämdt belopp
utan att såsom villkor härför fordra ortsbidrag. Till hvad därutöfver
för undervisningens uppehållande inom länet erfordras lämnas jämväl
statsbidrag, dock endast med belopp, motsvarande hvad från orten för
ändamålet tillskjutes.

Då nu vid genomförandet af kommitténs förslag landtbruksskoloma
koinme att upphöra att vara en länets angelägenhet i samma mening,
som hittills, skulle nämnda princip framdeles vinna tillämpning allenast
beträffande. landtmannaskolorna. Sålunda skulle till eu landtmannaskola
inom hvarje län erhållas af statsmedel ett grundanslag till visst belopp
utan villkor om bidrag'' från orten. Till det belopp, som för skolans
verksamhet utöfver grundanslaget vore erforderligt, skulle staten allenast
bidraga med högst samma. belopp som från orten tillskötes. Inrättades
} tterligare en sådan skola inom länet, skulle statsbidrag till denna skola
icke utgå med mindre från orten anskaffades medel motsvarande minst
statsbidragets hela belopp.

Beträffande det belopp, hvarmed statens grundanslag till landtmannaskola
lämpligen bör för framtiden utgå, synes till'' en början
kunna ifrågasättas, huruvida icke grundanslaget borde utgå med 4,000
kronoi om året. Då en landtmannaskola med föreslaget minimiantal
elever enligt den af kommittén gjorda beräkning, som jag ingalunda
anser för hög, är i behof af inkomster å sammanlagdt omkring 9,000

160

Nionde hufvudtiteln.

kronor, skulle staten, med vidhållande af ofvannämnda princip, till eu
i länet befintlig landtmannaskola, bidraga med grundanslag å 4,000
kronor utan villkor om ortsbidrag samt därutöfver med 2,500 kronor
under villkor att orten bidroge med minst sistnämnda belopp. Statens
bidrag till denna skola, sammanlagdt 0,500 kronor, skulle således väsentligen
öfverstiga, hvad kommittén i sådant afseende föreslagit eller 5,000
kronor. Inrättades inom länet ytterligare en dylik skola, komme statsbidrag
till densamma att utgå med 4,500 kronor, dock endast under
villkor af ortsbidrag till minst samma belopp.

Vid fasthållande af ett grundanslag å 4,000 kronor skulle påtagligen,
såsom af det anförda framgår, kostnaderna för reformens genornförande
ställa sig afsevärdt högre, än hvad kommittén beräknat. Då
därtill kommer, att ofvan nämnda princip, i hvad densamma afser,. att
grundanslag endast utgår till en landtbruksskola inom länet, säkerligen
skulle verka hämmande på upprättandet af nya landtmannaskolor^ där
sådana kunna vara af behofvet påkallade, och dessutom vålla stora svårigheter
vid statsanslagets fördelning inom de län, där redan nu flera
landtmannaskolor finnas, synes ett strängt fasthållande al hittills gällande
grundsatser icke vara att förorda.

Saken torde enligt min mening enklast lösas på det sätt, att
statens grundanslag till landtmannaskola begränsas till 2,000 kronor om
året samt att detta anslag, utan villkor om ortsbidrag, tillerkännes icke
allenast åt eu skola i hvarje län utan åt hvarje skola af d^hkt slag.
Då landtmannaskolornas antal för närvarande utgör 30, skulle såsom
grundanslag till dessa skolor nu erfordras sammanlagdt 60,000 kronor
eller väsentligt mycket mindre än det belopp, 96,000. kronor, hvartill
grundanslagen skulle uppgå, därest med vidhållande af ofvan omtalade
princip grundanslag med 4,000 kronor tilldelades en skola i hvart och
ett af rikets 24 län. Endast för beviljande af hvad skolan utöfver
nämnda grundanslag å 2,000 kronor behöfver intill af kommittén föreslaget
belopp af statsmedel, respektive 5,000, 6,000 och 3,000 kronor,
skulle fordras motsvarande tillskott från orten, elevafgifterna däri inberäknade.
Genom eu anordning af dylikt slag skulle vinnas, bland
annat, att man vida bättre tillgodoser de olika länens mycket växlande
behof. Gifvet är att t. ex. Gottlands län med sitt jämförelsevis ringa
innevånarantal icke har på långt när samma behof af med statsmedel
understödda landtmannaskolor som t. ex. Malmöhus län, hvars invånaiantal
är mera än åtta gånger så stort som Gottlands.

Hittills har såsom villkor för statsanslags utgående varit före -

Nionde hufvudtiteln. 161

skriffel, bland annat, att vederbörande hushållningssällskap skulle vitsorda
behofvet inom orten af den skola, som sökte sådant anslag. Detta villkor
bär kommittén nu föreslagit måtte utgå och såsom skäl härför anfört,
att genom undersökning af utaf kommittén ifrågasatt särskild skolinspektör
erforderlig visshet om skolans behöflighet bör kunna vinnas.
Då emellertid en skolinspektör icke lärer kunna bilda sig en så klar
uppfattning om en skolas behöflighet eller ej, som fallet är med länets
hushållningssällskap, och då det synes mig, att största möjliga trygghet
bör åstadkommas, att statsanslag lämnas endast sådana skolor, som äro
för orten verkligen behöfliga, torde nu nämnda villkor för statsanslaget
böra bibehållas.

För underlättande af vidare praktisk utbildning för elever vid
landtbruksskolorna i Norrland och Dalarna samt vid landtmannaskolorna
har kommittén föreslagit beviljandet af särskilda förslagsanslag å samman]
agdt 2,500 kronor. Då, såsom flera hushållningssällskap framhållit,
den jordbrukare, hos hvilken eleven erhåller arbete, i regel plägar
lämna honom såväl resebidrag som ersättning för utfördt arbete, finner
jag mig icke kunna tillstyrka beviljandet af dessa anslag.

Vidare har kommittén föreslagit dels förhöjning i det nu på extra
stat upptagna anslag, som utgår till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid med statsmedel understödda landtmannaskolor, dels att
dylikt understöd måtte utgå äfven till lärjungar vid landtbruksskolor samt
till deltagare i fast småbrukarkurs med särskildt antagna elever, dels ock
att dessa understöd måtte beräknas efter vissa närmare angifna grunder.

Kommittén har utförligt framhållit betydelsen af dessa understöd
och på ett enligt min mening öfvertygande sätt påvisat, att de äro ett
verksamt medel att gifva ökad spridning bland den stora massan af
landets jordbrukande befolkning åt kunskaper rörande jordbrukets rätta
bedrifvande. Statens uppoffringar för ändamålet böra sålunda här kunna
blifva mångdubbelt återgäldade. Detta oaktadt synes mig en nedsättning
i det af kommittén föreslagna, af landtbruksstyrelsen tillstyrkta beloppet,
kunna äga rum, detta särskildt med hänsyn till det föreslagna understödet
till elever vid landtbruksskolor. Beträffande detta inser jag visserligen
i likhet med kommittén såväl behofvet som befogenheten af att
äfven dessa elever komma i åtnjutande af sådant understöd, i all synnerhet
som de säkerligen i regel komma från fattigare hem än flertalet af
dem, som söka inträde vid åtminstone de hittillsvarande landtmannaskolorna.
Oaktadt dylikt understöd hittills icke utgått af statsmedel,
hafva emellertid landtbruksskoleeleverna i allmänhet icke varit i saknad
Bill. till Biksd. Prof. 1911■ 1 Smil. 1 Afd. 21

Statsunderstöd
till
obemedlade
och mindre
bemedlade
elever samt
kursdeltagare.

162

Nionde hufvudtiteln.

[5.] af sådant, i det att hushållningssällskap, landsting och enskilda lämnat
medel härtill. Då vidare hushållningssällskapen för närvarande i de
flesta fall bevilja icke oväsentliga anslag till de inom deras respektive
län förlagda landtbruksskolorna, synes mig stipendiemedel böra kunna för
framtiden i ökad utsträckning påräknas från sällskapen. Att landtbruksskolan
icke vidare kommer att betraktas såsom en länets skola, torde
ej behöfva lägga hinder i vägen härför, då hvarje sällskap val i allmänhet
kommer att vid beviljande af anslag för ändamålet föreskrifva,
att det beviljade beloppet endast får användas till understöd åt elever
från sällskapets eget område.

Under dessa förhållanden anser jag det af kommittén föreslagna
beloppet, 55,000 kronor, kunna utan olägenhet nedsättas till 35,000
kronor att utgå, på sätt kommittén föreslagit, till obemedlade och mindre
bemedlade elever vid landtmannaskolor, vid de vid landtbruksskolorna i
Norrland och Dalarna anordnade teoretiska vinterkurserna samt vid för
småbrukare anordnade fasta kurser med särskildt antagna elever.

inspektion. f ör anordnande åt särskild inspektion af de olika anstalterna föi

jordbruksundervisning synas mig starka skål tala. Denna inspektion
torde, beträffande landtbruksskolorna, böra utsträckas till att äga rum
helst två gånger årligen, en gång under den teoretiska vinterkursen
och den andra gången under sommaren för inhämtande af kännedom
om skolegendomens jordbruk och elevernas praktiska arbeten samt, beträffande
landtmannäskolorna, företagas om möjligt en gång årligen.
Därtill skulle ytterligare komma en säkerligen ofta välbehöflig inspektion
af undervisningens bedrifvande och öfriga anordningar vid med
statsmedel understödda specialkurser, särskildt de fasta kurserna för
småbrukare. En så ingående och omfattande inspektion, hvilken tvifvelsutan
skulle i väsentlig grad betrygga uppnåendet af de resultat, man
genom statens uppoffringar för landtbruksundervisningens tidsenliga
ordnande afser att vinna, torde icke kunna utföras ensamt genom laudtbruksstyrelsen,
hvars verksamhet med hvarje ar, i samma man som
landets jordbruk utvecklar sig och går framåt, blir allt mera maktpåliggande,
utan torde, såsom kommittén föreslagit, för dess utförande på
fullt tillfredsställande och verksamt sätt särskilda åtgärder böra vidtagas.
Genom att i enlighet med kommitténs, af landtbruksstyrelsen tillstyrkta
förslag uppdraga inspektionen åt förslagsvis tre inspektörer, lomme
densamma visserligen att i någon mån förlora i likformighet. Å andra
sidan vinnes emellertid, dels att resekostnaderna på grund af distriktens
mindre omfattning afsevärdt böra kunna nedbringas, dels ock att upp -

Nionde hufvud titeln.

163

draget kan lämnas åt personer med intresse för eller erfarenhet i landtbruksmidervisning,
Indika ägna sig åt praktiskt jordbruk och sålunda
böra äga de bästa förutsättningar för att kunna bedöma i hvad mån
undervisningen vid de olika läroanstalterna drifves i den riktning och
på sådant sätt, att de inspekterade anstalterna fullt motsvara sitt ändamål
och fortfarande äro förtjänta af statens understöd.

Beträffande den för inspektionens anordnande af kommittén beräknade
kostnad har jag icke någon erinring att framställa.

Kommitténs förslag att genom upplåtelse af mindre kronoegendom
bereda landtmannaskola tillfälle att åt sig skapa ett lämpligt
demonstrationsjordbruk synes mig äfven med nu gällande bestämmelser
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner kunna på tillräckligt betryggande
sätt förverkligas. Arrendetiden får visserligen enligt dessa
bestämmelser i allmänhet ej öfverstiga 20 år. I den arrendatorn medgifna
optionsrätten torde emellertid ligga tillräcklig trygghet att, om
han så önskar, efter den sålunda bestämda arrendeperiodens slut få
arrendeupplåtelsen förnyad.

Don af kommittén föreslagna lånefonden för anordnande af landtmannaskola
och inrättande af landtbruksskola skulle otvifvelaktigt i afsevärd
grad bidraga till och underlätta upprättandet särskildt af landtmannaskolor.
Då jag detta oaktadt icke anser mig för närvarande kunna
tillstyrka bifall till kommitténs ifrågavarande förslag, beror detta på att
nya lånefonder, enligt min mening, icke böra bildas utan att särskildt
trängande behof härför föreligga. Såsom stöd för denna min uppfattning
tillåter jag mig åberopa ett af fullmäktige i riksgäld skontoret afgifvet
utlåtande den 11 februari 1909 i annat liknande ärende, i hvilket
utlåtande riksgäld sfullmäktige framhålla, hurusom, på grund af Riksdagens
beslut om tillhandahållande af medel för utlåning åt vissa näringar
in. m., riksgäldskontoret, oberäknad! de för enskilda järnvägsanläggningar
utlämnade lånen, redan vid nämnda tidpunkt utbetalat nära 391U
miljoner kronor samt att det ålåge riksgäldskontoret att för dessa samma
ändamål ytterligare utbetala öfver 25 miljoner kronor. De stora belopp,
som sålunda för bildande af lånefonder redan blifvit af riksgäldskontoret
upplånade eller i allt fall vore anvisade att på detta sätt anskaffas, syntes
fullmäktige böra innebära en maning till försiktighet. I ett senare afgifvet
utlåtande den 28 juli 1910 i annat ärende hafva riksgäldsfullmäktige
anfört, att hvad fullmäktige i förenämnda utlåtande uttalat
fortfarande i minst lika hög grad som förut ägde giltighet, i det att

Upplåtelse
af krono -egendom.

Lånefond,

164

Nionde hufvudtiteln.

Kostnads beräkning.

riksgäldskontorets fordringar för utbetalningar till berörda fonder då
nppginge till 45,717,043 kronor, utvisande sålunda en ökning af mera
än 6 miljoner kronor. Därtill komme ytterligare de belopp, som riksgäldskontoret
både att tillhandahålla såväl dessa fonder som den vid
1910 års riksdag beslutade nybildade handtverkslånefonden.

Äfven statskontoret har i underdånigt utlåtande den 24 november
1910 i sistnämnda ärende ansett sig böra tillkännagifva, att statskontoret
funnit de i riksgäldsfullmäktiges omförmälda utlåtanden gjorda allmänna
uttalanden vara förtjänta af synnerlig uppmärksamhet. Då nu samtidigt
stora anspråk ställdes på statens mellankomst i berörda afseende, hvilka
visserligen icke syntes kunna på eu gång tillfredsställas, kunde enligt
statskontorets mening knappast undvikas, att ett eller annat måste tillsvidare
stå tillbaka och alltså ett urval göras med beaktande af de mest
trängande behofven.

Ett genomförande af de utaf mig sålunda tillstyrkta förslag skulle,
frånsed t utgifterna för inspektion, erfordra följande kostnader nämligen:
understöd med 7,500 kronor åt eu hvar af nio landtbruksskolor i södra

och mellersta Sverige.............................. kronor 67,500: —

understöd med 6,000 kronor åt en hvar
af fyra landtbruksskolor i Norrland

och Dalarna................................................ ,, 24,000: —

understöd åt vissa elever vid landtbruksskola
i Norrland och Dalarna,
vid landtmannaskola samt vid fast

undervisningskurs för småbrukare...... ,, 35,000: — 126,500: —

understöd åt landtmannaskolor, förslagsanslag......... kronor 150,000: —

Summa kronor 276,500: —

För motsvarande ändamål funnos för år 1910 anvisade följande
belopp, nämligen:

understöd till landtbrukskolor.................. kronor 70,000: —

förhöjdt understöd till sådana skolor
i Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län ....................................... ,, 6,000: —

understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid med statsmedel understödda landt -

mannaskolor ............................................	„ 10,000: —	86,000: —
statsunderstöd åt landtmannaskolor .....	..................... kronor	91,050: —
	Summa kronor	177,050: —

Nionde hufvudtiteln.

165

Den nu föreslagna omorganisationen kan sålunda beräknas medföra
en ökad kostnad för statsverket af 99,450 kronor, hvartill komma
utgifterna för den föreslagna inspektionen eller 5,000 kronor. Kostnadsökningen
skulle sålunda uppgå till sammanlagdt 104,450 kronor.

Grunderna för den af mig sålunda tillstyrkta förändrade organisationen
af landtbruks- och landtmannaskolor kunna sammanfattas sålunda:

l:o. Till landtbruks- och landtmannaskolor, som inrättats på
det af mig härofvan förordade sätt, utgår årligt statsbidrag:

till eu hvar af nio landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige
med 7,500 kronor;

till en hvar af fyra landtbruksskolor inom Norrland och Dalarna
med 6,000 kronor samt

till landtmannaskolor, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, med ej
mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 20, eller, under de tre första åren af en
landtmannaskolas verksamhet till minst 12, än äfven ytterligare högst

4.000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30,
med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår
till minst 20 men icke öfverstiger 30, äfvensom, under de tre första
åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst 1,000 kronor åt
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, med rätt för
Kungl. Magt att för de tre närmaste läsåren efter dessa bestämmelsers
ikraftträdande åt redan i verksamhet varande landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till enahanda belopp,
som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres, äfvensom
att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter bevilja
statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke uppgår till 20,
allt under villkor i öfrigt beträffande landtmannaskola:

att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevafgifterna
inberäknade, som det, hvarmed statsbidraget öfverstiger grundanslaget,

2.000 kronor,

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom
orten af dylik skola,

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid
skolan åtnjuta undervisning, för såvidt obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till
erhållande af sådan förmån,

[5.]

Sammanfattning
af
grunderna.

166

Nionde hulvudtiteln.

[5.]

Tidpunkten
för den nya
organisationens

ikraftträdande
m. m.

_ att skolan underkastar sig den kontroll, Kung]. Maj:t i hvarje
särskild! fall finner skäl föreskrifva, samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen.

2:o. Till Kung!. Maj:ts förfogande ställes ett belopp af 35,000
kronor om året för att såsom understöd utdelas bland obemedlade och
mindre bemedlade elever vid landtmannaskola, vid den vid landtbruksskola
inom Norrland och Dalarna anordnade teoretiska vinterkurs samt
vid fast undervisningskurs för småbrukare med särskild! antagna elever.

3:o. För skolorna anordnas inspektion på sätt Kung!. Maj:t närmare
bestämmer för en beräknad kostnad af, förutom reseersättningar, 5,000
kronor om året.

Beträffande tidpunkten, då den nu ifrågasatta förändrade organisationen
af landtbruks- och landtmannaskolorna skall kunna taga sin början,
ber jag att få erinra om nödvändigheten att lämna tillräckligt rådrum
för afvecklande af de aftal ifråga om landtbruksskolornas förläggning,
som af hushållningssällskapen ingåtts med vederbörande skolegendoms
ägare. Enligt kommitténs beräkningar skulle för detta ändamål erfordras
eu. tid af IVa år, hvaraf följer, att den nya organisationen af landtbruksskolorna
icke skulle kunna tillämpas förr än tidigast från hösten år
1912. Jämväl för landtmannaskolornas ordnande i enlighet med de nya
bestämmelserna erfordras påtagligen en icke allt för knappt tillmätt tid,
vid hvilket förhållande och då omorganisationen lämpligen torde böra
genomföras samtidigt med afseende på alla de föreslagna skolorna, landtmannaskolornas
omdanande enligt den nya planen jämväl torde böra
beräknas taga sin början hösten sistnämnda år.

Då statens bidrag till såväl landtbruksskolor som — på ett enda
undantag när — samtliga landtmannaskolor för närvarande utbetalas i
efterskott eller med andra ord så, att bidrag för till exempel läsåret
1910—1911 utbetalas under år 1911, kommer följaktligen, därest den
nya organisationen träder i kraft med läsåret 1912—1913, statsanslag
för skolverksamheten icke att erfordras tidigare än under år 1913. Någon
framställning till innevarande års Riksdag om anvisande af statsanslag
för ändamålet är således icke behöflig. Däremot är af nöden att — med
hänsyn särskildt till den afsevärda tid, som på sätt ofvan nämnts, måste
åtgå för landtbruksstyrelsen, hushållningssällskap och andra vederbörande
att vidtaga förberedande åtgärder till skolornas omdanande — redan nu
få fastslagna grunderna för den nya organisationen. Det erfordras följaktligen,
att framställning göres till den nu sammanträdande Riksdagen

Nionde hufvudtiteln.

167

om godkännande, af berörda utaf mig bär ofvan sammanfattade grunder
för den förändrade organisationen af landtbruks- oeli landtmannaskolor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

för sin del godkänna de af mig tillstyrkta, här ofvan sammanfattade
grunderna för förändrad organisation af med statsmedel understödda
landtbruks- och landtmannaskolor att tillämpas å sådana skolor
från och med ingången af läsåret 1912—1913.

Bifall till hvad jag sålunda föreslagit föranleder för närvarande
icke någon höjning i anslagstitelns slutsumma. Då emellertid den hemställan
jag funnit mig böra göra under punkterna 3 och 4 i protokollet
förutsätter höjning af det i anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslaget, skulle
vid bifall härtill anslagstiteln i sin helhet komma att erhålla följande
utseende:

bestämdt anslag:

till landtbruksinstituten m m..................................... .. kronor 322,840: —

förslagsanslag:

till understöd åt landtmannaskolor.............................. „ 50,000: —

Summa kronor 372,840: —

[5.]

Departe ments chefens hemställan.

168

Nionde hufvudtiteln.

[6-]

Centralanstal
ten för
för söksväsendet
pä
jordbruksområdet.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och 1 and till annanä ringar.

Det förslag Kung]. Maj:t år 1905 framlade för Riksdagen angående
inrättande af en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet
grundade sig på en af särskilda inom jordbruksdepartementet
år 1901 tillkallade sakkunniga uppgjord plan, enligt hvilken anstalten skulle
omfatta fyra hufvudafdelningar, nämligen för försöksverksamhet på jordbrukets
och agrikulturkemiens områden, på boskapsskötselns, mejerihandteringens
och bakteriologiens områden, på växtfysiologiens och
växtsjukdomarnas områden samt på skadeinsekternas område. Såsom
skäl för att en särskild hufvudafdelning för försök på det med hvarje
år allt betydelsefullare bakteriologiska området icke blifvit föreslagen,
anförde de sakkunniga, att de, då bakteriologiska undersökningar borde
stå i närmaste samband med andra försök, särskildt inom de båda
första hufvudafdelningarna, ansett lämpligast att inordna en bakteriologisk
afdelning under en af dessa och därvid valt andra hufvudafdelningen,
enär en gemensam kemisk-analytisk afdelning redan blifvit
inordnad under den första.

Mot den sålunda föreslagna uppdelningen och grupperingen af
försöksverksamheten förklarade sig dåvarande statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet vid underdånig föredragning af ärendet den 14
januari 1905 icke hafva annat att erinra, än att det syntes honom olämpligt
att sammankoppla försöken på jordbrukets med dem på agrikulturkemiens
område samt att uppdraga ledningen af och öfverinseendet
öfver samtliga dessa försök åt en föreståndare, hvilken gifvetvis alltid
måste vara en i sitt fack framstående agrikulturkemist. På grund häraf
föreslog han denna hufvudafdelnings uppdelande på två hufvudafdelningar
för försöksverksamhet, den ena på jordbrukets och den andra
på agrikulturkemiens område.

Den af föredragande departementschefen sålunda föreslagna uppdelningen
af de sakkunnigas första hufvudafdelning blef af Kungl. Maj:t
och Riksdagen bifallen.

För hvar och en af de fem hufvudafdelningarna är anställd en
föreståndare. Därjämte finnas å första hufvudafdelningen en öfverassistent
samt å tredje hufvudafdelningen två öfverassistenter, af
hvilka den ena har ledningen af den bakteriologiska afdelningen.

Nionde hufvudtiteln.

169

Den andra öfverassistentplatsen, hvars innehafvare skulle öfvertaga
ledningen af mejeriförsöken, har i brist på kompetent sökande ännu
icke kunnat tillsättas. I såväl motiveringen till de sakkunnigas förslag
som i föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1905 framhölls och betonades, att den verksamhet,
öfverassistenterna såsom försöksledare hvar och eu inom sin underafdelning
komme att utöfva, alltid måste blifva af själfständig natur,
hvadan alltså stora fordringar måste ställas på deras duglighet.

A en hvar af andra, fjärde och femte hufvudafdelningen finnes
anställd en fast assistent, hvars arfvode fortfarande utgår med det
ursprungligen bestämda beloppet 2,000 kronor jämte fri bostad å platsen
för ogift person.

Vidare tillåter jag mig här erinra, att centralanstaltens styrelse i
underdånig skrifvelse den 6 november 1908, under åberopande af en
från samtliga föreståndare och öfverassistenter till styrelsen ingifven
skrift i ämnet, hemställde, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva vid centralanstalten fast anställda tjänstemän rätt till semesterledighet
utan afdrag å lön eller tjänstgöringspenningar, nämligen åt
föreståndare och öfverassistenter under sex veckor och åt ordinarie
assistenter under fyra veckor under tid, då styrelsen för centralanstalten
funne-ledigheten kunna medgifvas utan hinder af tjänståligganden.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 12 januari
1909 anförde föredragande departementschefen, att, då assistenterna vid
centralanstalten icke vore ordinarie tjänstemän, syntes i fråga om dem
böra förfaras såsom med andra extra tjänstemän, beträffande hvilka i
allmänhet någon semesterrätt icke medgifvits af Riksdagen. I fråga
om föreståndare och öfverassistenter ställde sig saken däremot annorlunda,
och hemställde departementschefen om bifall i denna del till
den gjorda framställningen med den förändringen, att öfverassistents
semester måtte bestämmas till endast en månad.

Eders Kungl. Maj:ts i anslutning härtill till Riksdagen aflåtna
nådiga proposition blef af Riksdagen bifallen.

Centralanstaltens stju-else har nu i underdånig skrifvelse den 26
september 1910 inkommit med framställning om vissa förändringar i
ofvanberörda förhållanden.

Styrelsen har därvid framhållit, hurusom den organisation, som
centralanstalten erhöll genom de af Kungl. Maj:t den 28 september 1906
utfärdade nådiga stadgar för anstalten, samt den nu för anstalten gällande
staten vore i hufvudsak grundade på det år 1901 af särskildt tillkallade
sakkunniga utarbetade förslaget till ordnande af jordbruksförsöksväsendet
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 22

170

Nionde hufvudtiteln.

i riket. Uppenbart vore, att, då det gällde upprättande af en delvis ny
forskningsanstalt, förslaget till densamma i vissa delar icke kunde hvila
på någon redan vunnen erfarenhet. Det läge äfven nära till hands att
antaga, att de sakkunniga, för att underlätta det utarbetade forslagets
antagande af den anslagsbeviljande Riksdagen, skulle söka att så mycket
som möjligt begränsa utgiftsstaterna i kostnadsförslag^

Under sådana förhållanden kunde man vänta, att, sedan anstalten
någon tid varit i verksamhet, det skulle visa sig, att förändringar i
vissa afseenden vore behöfliga.

Så hade ock blifvit fallet. Det hade sålunda befunnits svårt att med
det till anstalten anvisade årsanslaget bestrida för anstaltens verksamhet
nödiga utgifter. Då styrelsen emellertid ansett, att någon längre tids erfarenhet
vore önskvärd för att kunna med större visshet angifva storleken af
den ökning i statsanslaget till de löpande utgifterna, som kunde behöfvas för
att fullt tillgodose anstaltens behof, hade styrelsen icke velat för närvarande
göra någon framställning i detta afseende. Däremot har styrelsen ansett
sig böra i underdånighet fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på
framställningar, som till styrelsen ingifvits af tjänstemän vid anstalten
samt af dennas nämnd, dels om utbrytande af det bakteriologiska laboratoriet
från afdelningen för husdjursskötsel och för den bakteriologiska
undersökningen bilda en särskild afdelning dels om upprättande af flera
fästa assistentbefattningar dels ock om förbättrande af de ordinarie
assistenternas löneförmåner samt om beredande åt dem af semester utan
afstående af lön.

Hvad först beträffar den bakteriologiska underafdelningens ställning,
har styrelsen erinrat därom, att redan de sakkunniga vid motiveringen
af sitt förslag till organisation af anstalten erkände önskvärdheten af
att äfven denna afdelning upptoges såsom särskild hufvudafdelning. Dess
föreslagna ställning såsom underafdelning under afdelningen för husdj ursskötsel
motiverades emellertid därmed, att de bakteriologiska undersökningarna
syntes böra stå i närmaste samband med andra försök. Närmast
torde man härvid hafva tänkt sig, att bakteriologen skulle sysselsättas
med undersökningar, som blefve behöfliga vid försök på mejeriområdet.
Dä emellertid dessa undersökningar måste utföras i omedelbar
anslutning till och parallellt med försöken i mejeriet, och då ett försöksmejeri
icke med centralanstaltens för närvarande disponibla medel kunde
upprättas och hållas i gång på Experimentalfält, hade de bakteriologiska
arbetena hittills kommit att utgöras af själfständiga forskningar. Därtill
komme, att, sedan förslaget till centralanstaltens organisation uppgjordes,
det bakteriologiska forskningsområdet vidgats och särskildt jordbakteriolo -

Nionde hnhudtiteln.

171

gien blifvit ett mycket viktigt medel att utreda frågor rörande jordens
fruktbarhet och gödsling. Vid centralanstaltens bakteriologiska laboratorium
hade ock dit hörande ämnen i lika hög grad som de mejeribakteriologiska
tagit tid och arbetskrafter i anspråk.

Då således, äfven om framdeles skulle kunna ordnas så, att bakteriologiska
undersökningar mer än hittills komme att vid laboratoriet
utföras till hjälp åt mejeriundersökningar, centralanstaltens bakteriologiska
afdelning likväl fortfarande komme att få en själfständig verksamhet
och denna allt mera torde komma att växa i vikt och omfattning,
syntes intet skäl finnas att bibehålla denna afdelning i en till
formen underordnad ställning. I detta sammanhang har styrelsen äfven
påpekat, att den kemiska afdelningen, som i långt högre grad hade att stå
andra afdelningar till tjänst, dock ställts som en af centralanstaltens
hufvudafdelningar. Det gällde dessutom helt visst om den bakteriologiska
liksom om öfriga afdelningar, att det vore af vikt att åt dess
ledare bereda sådan ställning och sådana förmåner, att anstalten i täflan
med andra institutioner kunde draga till sig och kvarhålla väl kvalificerade
krafter.

Det bakteriologiska laboratoriets frigörande från den nu mera
skenbara än verkliga föreningen med husdjursafdelningen skulle icke
medföra annan kostnad än att en af de nuvarande öfverassistentlönerna
höjdes till en föreståndarlön eller från 4,000 kronor till 5,000 kronor.

Då förändringen af laboratoriets ställning icke innebure någon förändring
af dess arbete, behöfde icke någon ökning af vare sig dess
arbetskrafter eller den för dessa behöfliga aflöningen äga rum i större
utsträckning, än som på grund af det ökade arbetet komme att erfordras,
äfven om den nuvarande organisationen lämnades orubbad. Ej
heller behöfde förändringen medföra kostnader för arbets- eller bostadslokalers
förändring eller förbättring. Laboratorielokalen vore nyinredd
och kunde lämna utrymme åt flere arbetande än föreståndaren och de
biträden, som nu där vore sysselsatta, och den bostad, som den nuvarande
öfverassistenten innehade, vore af samma storlek och inredning som de
nybyggda föreståndarbostäderna.

Hos styrelsen hade vidare framställningar gjorts af vederbörande
föreståndare om inrättande af en fast assistentbefattning vid hvardera
af jordbruks- och husdjursafdelningen samt af öfverassistenten vid det
bakteriologiska laboratoriet om inrättandet af en dylik befattning
vid detta laboratorium. Centralanstaltens nämnd hade biträdt denna
hemställan.

Vid jordbruksafdelning en hade det visat sig behöfligt att året om

172

Nionde hufmdtitein.

hafva biträde af en i afdelningens försöksarbeten fullt hemmastadd
person. Denne hade hittills varit anställd som extra assistent, men då
hans arbete fortginge oafbrutet hela året, syntes det riktigaste vara, att
han blefve fast anställd, detta i all synnerhet som därigenom vunnes
större utsikt att få behålla samma person under längre tid och undgå
täta ombyten med därmed följande nödvändighet att antaga vid anstaltens
arbeten ovana personer.

Vid husdjur saf delningen hade föreståndaren hittills icke haft att
tillgå annan hjälp än extra assistenter utan grundläggande vetenskapliga
studier. Af dessa hade en hufvudsakligen tjänstgjort såsom räknebiträde
och de öfriga öfvervakat utförandet af de utfodringsförsök, som afdelningen
anställt på skilda gårdar. I den mån arbetet ökats, hade äfven
å denna afdelning behofvet af en vetenskapligt utbildad fast assistent
gjort sig gällande, hvilken kunde biträda föreståndaren vid försökens
planläggning, ledning och inspektion likasom äfven vid den rådgifning
rörande nötkreatursafvel och ladugårdskontroll, som i allt större
utsträckning tagit föreståndarens tid i anspråk. Anställning af en dylik
fast assistent syntes desto mera behöflig, som under den nuvarande anordningen
vid anstalten icke funnes någon person, som vore kompetent
att uppehålla föreståndarens åliggande, då denne använde sin rätt till
semester eller eljest hade förfall. Skulle föreståndaren genom sjukdom
under någon längre tid blifva urståndsatt att sköta sin tjänst, vore således
fara för handen, att afdelningens försöksverksamhet måste fullständigt
nedläggas.

Beträffande slutligen anställandet af en ordinarie assistent vid det
b akter iologisha laboratoriet, så gällde i kanske ännu högre grad om
detta än om öfriga institutioner, att en ordinarie assistentbefattning
vore önskvärd för att motverka alltför täta ombyten af tillfälliga arbetsbiträden.
Tillgången på personer, skolade i bakteriologiska arbeten, vore
nämligen mycket liten, hvarför vid hvarje ombyte den nye assistenten
i regel först måste inöfvas i förekommande arbeten, innan han kunde
vara till någon synnerlig nytta. Oaktadt denna institution vore ung och
först nu föreslagits att bilda en fristående afdelning, så hade dock, såsom
styrelsen redan framhållit, dess verksamhet vunnit stor utsträckning och
dessutom visat sig medföra så viktiga praktiska resultat, att det vore
särdeles önskvärd!, att denna verksamhet så mycket som möjligt måtte
främjas.

Beträffande den nu till de fasta assistenterna utgående aflöningen
af 2,000 kronor jämte fri bostad för ogift person syntes densamma
styrelsen efter nuvarande förhållanden vara väl låg för en i

Nionde hufvudtUeln. 173

Stockholm boende person med föregående universitetsutbildning, med
hvilken i regel följde studieskulder att betala. Styrelsen hade visserligen
år 1908 afslagit en hos styrelsen gjord framställning om utverkande
af höjning i assistentlönerna på den grund, att staten för centralanstalten
då så nyligen blifvit fastställd, att utsikt ej ansågs föreligga
att kunna erhålla ändring i densamma utan att särskilda nytillkomna skäl
kunde anföras. Sådana skäl funnes emellertid nu, i det att arfvodet till
assistenterna vid statens skogsförsöksanstalt sedan början af år 1909 höjts
till 3,000 kronor, hvar jämte assistenterna vid de statsunderstödda kemiska
stationerna numera, sedan statsanslaget till dessa stationer af 1909
års Riksdag höjts, i regel hade en lön af minst 3,000 kronor. Under
de senaste åren både äfven inrättats talrika jordbrukskonsulentbefattningar
förenade med kontant lön af 2,500 kronor eller mera. Därtill
komme ytterligare, att såväl assistenterna vid skogsförsöksanstalten som
jordbrukskonsulenterna uppburebetydande reseersättningar, hvaraf särskild!
för de senare en afsevärd ökning i inkomst kunde beräknas uppstå.

Dessa nu omnämnda tjänstebefattningar vore sålunda i afseende på
aflöningsförmåner afgjordt fördelaktigare än assistentbefattningarna vid
centralanstalten, under det att kompetens fordringarna för assistentbefattningarna
vid skogsförsöksanstalten vore lika höga som för motsvarande
befattningar vid centralanstalten, men afgjordt lägre för jordbrukskonsulentbefattningarna,
som i de flesta fall vore besatta med personer,
hvilkas hela utbildning bestått i ett till två års praktisk elevtid och tvåårig
kurs vid landtbruksinstitut.

Ett sådant förhållande innebure en uppenbar orättvisa, hvaraf
följden kunde väntas blifva allt större svårighet att få de mera fordrande
men lägre betalda tjänsterna vid centralanstalten besatta med kompetenta
personer, då dessa naturligtvis måste föredraga de bättre aflönade tjänsterna,
isynnerhet som vissa af dessa, särskildt assistentbefattningarna
vid de kemiska stationerna, gåfve större utsikt till befordran, i det nämligen
föreståndarbefattningarna vid dessa stationer företrädesvis rekryterades
ur stationsassistenternas krets. Det hade också redan visat sig
förenadt med svårighet att erhålla sökande till assistentbefattningarna
vid centralanstalten, i det att till dylik befattning vid den botaniska avdelningen
vid två tillfällen kunnat erhållas endast unga studerande utan
någon afsevärd erfarenhet på det område, där de skulle få sitt arbete
vid centralanstalten. Förhållandet hade vant detsamma i afseende
på extra assistenter vid det bakteriologiska och det kemiska laboratoriet.
Vid det senare hade det, för att få för försök å andra åfdelningar
oundgängliga undersökningar utförda, till och med varit nödväUr

[6-1

174 Nionde hufvadtiteln,

[6.] digt att betala den extra assistenten högre arfvode än den mycket förfarna
fasta assistenten åtnjöte.

Styrelsen har i samband härmed framhållit, att inrättandet af de
begärda nya assistentbefattningarna visserligen medförde minskning med
de belopp, som nu åtginge till motsvarande extra assistenters aflöning.
Den besparing, som härigenom skulle uppkomma, vore emellertid
här behöflig, för att anslaget till anstalten skulle räcka till nödiga
löpande utgifter. En minskning af detta anslag kunde sålunda icke ske,
utan att svårighet uppstode för anstalten att fylla sina uppgifter.

Hvad slutligen beträffade af anstaltens fasta assistenter gjord
framställning därom, att de måtte beredas rätt att utan afdrag af lön
åtnjuta någon tids årlig semester, så ansåge styrelsen denna ansökan både
billig och behjärtansvärd. Den uppfattningen gjorde sig numera allt mera
gällande, att alla statens tjänstemän borde hafva rätt till någon tids
årlig ledighet från sitt arbete utan mistning af sin aflöning. Särskilt
för dem af nu ifrågavarande assistenter, hvilka af sitt arbete vore bundna
vid tjänsterummet, vore en sådan förmån särdeles önskvärd. Under nuvarande
förhållanden vore assistenterna i detta afseende särdeles illa
ställda, i det att de måste afstå från hela sin lön för den tid de kunde
erhålla tjänstledighet vare sig för hvila, hälsans vårdande, värnpliktsöfningars
fullgörande eller studier.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen i underdånighet
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till instundande Riksdag aflåta
nådig proposition,

att den bakteriologiska underafdelningen vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet måtte förändras till en fristående
afdelning och den ena öfverassistentbefattningen vid anstaltens husdjursafdelning
förändras till föreståndarbefattning vid den nya avdelningen
;

att en ny fast assistentbefattning måtte inrättas vid hvardera
af centralanstaltens jordbruks- och husdjursafdelningar samt det bakteriologiska
laboratoriet;

att aflöningen för fast assistent vid centralanstalten måtte höjas
till 3,000 kronor; samt

att rätt till en månads årlig ledighet från tjänsten utan afstående af
någon del af aflöningen måtte tillerkännas fast assistent vid anstalten.

Med underdånig skrifvelse den 9 november 1910 har centralanstaltens
styrelse öfverlämnat en underdåning framställning frän de tre
nu vid centralanstalten anställda fasta assistenterna att redan under år 1911
få komma i åtnjutande af den för dem föreslagna löneförbättringen, af

Nionde hofvudtiteln.

175

hvilken de på grund af de alltmera stegrade lefnadskostnaderna vore
i synnerligen stort behof. På de i styrelsens underdåniga skrifvelse
den 26 september 1910 anförda skäl har styrelsen förordat bifall till
den sålunda gjorda framställningen.

Under de år, centralanstalten för jordbruksförsök varit i verksamhet,
har den visat sig kunna på ett för landets jordbruk gagnande sätt fylla
de uppgifter, som vid dess upprättande blefvo densamma förelagda.
Dess försöksverksamhet, såväl den, som utförts å Experimentalfältet, som
ock den till olika gårdar i skilda delar af landet förlagda, har på sätt
man från början önskat och afsett blifvit ledd i praktisk riktning och
resultaten af de olika afdelningarnas arbete hafva på ett för hvarje
jordbrukare lättfattligt och öfverskådligt sätt blifvit af vederbörande
försöksledare framlagda i de redan nu omfattande serierna »meddelanden»
och »flygblad», hvilka under de gångna åren blifvit offentliggjorda.

Styrelsen för centralanstalten har i här föreliggande framställning
begärt, att vissa förändringar i anstaltens stat måtte vidtagas, hvilka
förändringar för försöksverksamhetens fortsatta bedrifvande på önslcvärdt
sätt synas mig af behofvet påkallade.

Beträffande den under anstaltens husdjursafdelning inordnade bakteriologiska
afdelningen torde man redan från början hafva insett, att
utvecklingen af dess verksamhet ganska snart skulle påkalla afdelningens
nu ifrågasatta förändring till själfständig hufvudafdelning. Redan då
förelåg nämligen från ett annat motsvarande verksamhetsområde vunnen
erfarenhet om de olägenheter, som äro förbundna med att sammankoppla
under gemensam ledning så olika grenar af försöksverksamheten
som de här ifrågavarande. Sålunda omförmäles i den vid 1905 års
Riksdag framlagda nådiga propositionen om centralanstaltens upprättande,
hurusom man, sedan den i början af 1860-talet på landtbruksakademiens
experimentalfält upprättade agrikulturkemiska försöksanstalten utvidgats
med eu afdelning för växtfyBiologiska och växtpatologiska undersökningar,
inom kort fann det förenadt med så stora svårigheter för anstaltens
föreståndare, som måste vara kemist, att utöfva någon ledning
af arbetena å den sålunda tillkopplade afdelningen, att en särskild anstalt
för dess verksamhet syntes erforderlig. Endast under nämnda
förutsättning kunde man påräkna att kunna tillgodogöra sig resultaten
af de på den i utveckling stadda experimentella växtfysiologi^ verksamhetsområde
utförda, för praktiken betydelsefulla vetenskapliga forskningarna.
På framställning af Kungl. Maj:t anvisade 1885 års Riksdag

[6.]

Departementtchc/en.

176

Nionde hufvudtiteln.

med anledning häraf åt landtbruksakademien erforderliga medel för
upprättande å Experimentalfältet af en själfständig växtfysiologi anstalt.

Ett motsvarande förhållande äger nu här rum. Under de tio år,
som förflutit, sedan organisationsplanen för centralanstalten uppgjordes,
har en ny gren af den moderna bakteriologien — jordbakteriologien —
tillkommit, hvilken vid sidan af mejeribakteriologien intager en med
hvarje år allt mera betydelsefull och framskjuten plats samt i allt högre
grad påkallar afdelningens uppmärksamhet. Arbetena hafva på grund
häraf mer och mer blifvit inriktade på denna nya gren af bakteriologisk
försöksverksamhet, till hvilken nämnvärd hänsyn icke från början
kunde tagas och som icke äger något gemensamt med hufvudafdelningens
egentliga verksamhet.

Då den bakteriologiska afdelningen sålunda kommit att intaga en
alltmera själfständig ställning, då vidare samarbetet mellan denna afdelning
och särskildt jordbruksafdelningen samt den botaniska afdelningen
på grund af jordbakteriologiens utveckling blifvit lifligare än
med den hufvudafdelning, af hvilken den nu utgör en del, då hufvudafdelningens
föreståndare sålunda ej kan utöfva någon ledning af underafdelningens
själfständigt bedrifna försöksverksamhet och då slutligen
dess utbrytande och förändring till en själfständig hufvudafdelning
skulle medföra en ökad kostnad af endast 1,000 kronor eller skillnaden
mellan en öfverassistentlön och en föreståndarlön, finner jag mig böra
tillstyrka, hvad centralanstaltens styrelse i denna del hemställt. Den
ökade kostnaden synes mig mer än väl uppvägas af de afsevärda fördelar,
som genom densamma skulle vinnas.

Äfven behofvet af anställande af en fast assistent å en hvar af de
afdelningar — jordbruksafdelningen, husdjur safdelningen och den bakteriologiska
afdelningen — hvfika nu sakna dylika, synes mig vara på
nöjaktigt sätt ådagalagdt.

På jordbruksafdelningen finnes visserligen nu eu öfverassistent anställd,
men då arbetet på afdelningen måst sålunda fördelas mellan föreståndaren
och denna öfverassistent, att den förra öfvertagit försöksverksamheten
vid Experimentalfältet och de fasta försöksstationerna,
medan den senare leder samtliga lokala fältförsök och anordnandet af
uppvisningsfält, har hvar och en fått sig anförtrodt ett fullt själfständigt
verksamhetsområde. En fast anställd, i sitt fack väl skolad assistent
bar här visat sig vara i hög grad behöflig icke endast vid bearbetningen
af det mycket omfattande försöksmaterialet utan äfven och i all
synnerhet vid utläggning af de talrika, rundt landet spridda försöken
och vid de inspektioner af dessa försök, som under sommarmånaderna

Nionde hulvudtiteln. 177

måste äga ruin. Nuvarande föreståndaren och öfverassistenten hafva
icke medhunnit att i erforderlig utsträckning utföra det arbete, som i
sistnämnda hänseenden kräfta af dem, hvilket i flera fall föranledt anmärkningar
från hushållningssällskaps och försöksvärdars sida. Skall
det nu så lifliga intresset för denna viktiga gren af centralanstaltens
försöksverksamhet kunna vidmakthållas, synes det sålunda nödvändigt,
att afdelningens arbetskrafter på föreslaget sätt förstärkas.

Förhållandena på husdjur saf delning en äro i föreliggande afseende
icke mindre vanskliga. Det belopp, som af anstaltens årsanslag kunnat
anslås till anställande af extra assistenter, har t, o. m. visat sig för
knappt för att fylla behofvet af tillfälligt biträde vid de i landets skilda
delar förlagda försöksgårdarna och till aflönande af den extra assistent,
som kräfves för utförandet af det omfattande kontroll- och bokföringsarbete,
hvilket står i sammanhang med beräknandet af de olika försöksseriernas
resultat. Då ledaren af den viktiga gren af försöksverksamhet,
som blifvit ifrågavarande afdelning af centralanstalten anförtrodd, sålunda
stått så godt som ensam, hafva de utfodringsförsök af mera vetenskaplig
karaktär, som för en närmare belysning af de praktiska försöksresultaten
äro af så stort värde, hittills måst fullständigt skjutas åt sidan. Vidare
hafva åtskilliga önskvärda praktiska utfodringsförsök på grund af otillräckligheten
i stadigvarande sakkunnig arbetskraft måst uppskjutas till en
oviss framtid, och då det från olika håll framhållits, af hvilken betydelse
det för landets nötboskapsafvel och husdjurens utfodring skulle vara,
om det rikhaltiga material, som årligen vinnes vid landets många kontrollföreningar,
blefve samladt och vid centralanstaltens husdjursafdelning
underkastadt sakkunnig bearbetning, har denna viktiga uppgift visserligen
blifvit upptagen i den af Eders Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen,
men på grund af saknaden af fullt sakkunnigt fast biträde endast
i mycket ringa omfattning kunnat fullföljas.

I fråga om den fackliga utbildningen måste det gifvetvis ställas
stora fordringar på det å den bakteriologiska afdelningen anställda biträdet,
detta närmast på grund af den å denna afdelning bedrifna verksamhetens
specifika natur, fordringar, hvilka ett tillfälligt biträde i regel icke
kan uppfylla. Behofvet af en fullt kompetent fast anställd assistent har
här särskildt visat sig allt mera trängande, i samma mån som ofvan omförmälda
jordbakteriologiska försöksverksamhet kommit att intaga en mera
framskjuten plats, i det att en väsentlig del af densamma icke under
några förhållanden kan bedrifvas å Experimentalfältets gamla kulturjord,
utan måste förläggas till gårdar, där tillgång finnes på nybruten åkerjord.
Då ledaren såväl i och för dessa försök som ock — såsom ofta
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 23

178

Nionde hufvudtiteln.

händer — för utredande ä olika platser af orsakerna exempelvis till tillfälligt
uppträdande smör- eller mjölkfel, hvilka kunna antagas vara af
bakteriologisk natur, under längre eller kortare tid nödgas vara frånvarande
från anstalten, har saknaden af en i sitt fack väl skolad assistent
kunnat vålla kännbara afbrott i pågående undersökningar vid laboratoriet,
något som lätt kan förrycka afdelningens hela verksamhet.

Genom anställande af dessa nya fasta assistenter kan, såsom
styrelsen framhåller, någon sänkning icke äga rum i anstaltens årsanslag,
vid hvars bestämmande hänsyn tagits därtill, att med detsamma
skall bestrid as äfven kostnaden för extra assistenter och tillfälliga biträden.
De fasta assistenterna komma icke att i någon nämnvärd utsträckning
inskränka det med utvecklingen af anstaltens verksamhet
växande behofvet af tillfällig hjälp. Därtill kommer ytterligare, att
detta årsanslag, i hvilket någon höjning icke ägt rum, från början ej
beräknades högre än till de mest nödvändiga utgifternas täckande,
såsom framgår af dåvarande departementschefens anförande vid ärendets
föredragning, därvid lian särskild! framhöll, att det af honom föreslagna
årsanslaget visserligen syntes honom tillräckligt för försöksverksamhetens
igångsättande, men att det, allt efter som verksamheten vid anstalten
utvecklade sig, tvifvelsutan behöfde höjas.

Mot den af styrelsen föreslagna förhöjningen från 2,000 kronor
till 3,000 kronor i arfvode! till de fast anställda assistenterna har jag
icke något att erinra. Såväl fordringarna på deras kompetens som deras
tjänsteåligganden sammanfalla i det närmaste med motsvarande tjänstemän
vid skogsförsöksanstalten, hvilkas arfvode, på framställning af Eders
Kungl. Maj:t, vid 1908 års riksdag höjdes till nu för assistenterna vid
centralanstalten ifrågasatta belopp. Dessa senare skola sålunda liksom
de förra äga förutsättningar såväl att på eget ansvar utföra undersökningar,
Indika af vederbörande förman blifva dem anförtrodda, som ock
att vid behof — under föreståndarens bortovaro på grund af tjänsteresor,
semester, sjukdom o. d. — kunna tillfälligt ersätta honom och
på eget ansvar förestå afdelningens arbeten. På grund såväl häraf som
af den oafbrutna ökningen i de olika afdelningarnas arbetsbörda, tar
deras tjänstgöring vid anstalten deras tid till så stor del i anspråk, att
tillfälle för dem att förskaffa sig någon afsevärd biförtjänst är så godt
som fullständigt uteslutet.

Enligt af mig inhämtade upplysningar angående allöningarna till
assistenterna vid de åtta med statsmedel understödda kemiska stationerna
uppgå dessa aflöningar, efter den vid 1909 års riksdag beslutade
höjningen af statsanslaget till dessa stationer, till i medeltal 3,700 kronor,

Nionde hufvudtiteln.

179

häraf högst 4,500 kronor och lägst 2,400 kronor, hvilken sistnämnda
aflöning utgår till en assistent, som innehaft platsen endast kortare tid
och genomgått endast teknisk elementarskola. Före höjningen af statsanslaget
var aflöningen i medeltal 2,556 kronor. I framställningen om
nämnda förhöjning framhölls såsom ett af de viktigaste skälen för densamma,
att stationernas assistenter i allmänhet åtnjöte eu aflöning, som
icke stode i rimligt förhållande till deras utbildningstid och ansträngande
tjänstgöring, livilket gjorde, att, då assistentbefattningar anslogos till
ansökan lediga, det varit förenadt med svårighet att erhålla fullt kompetenta
sökande. Då nu centralanstalten är hänvisad att rekrytera sina
assistenter från hufvudsakligen samma håll som de kemiska stationerna,
är det fara värdi, att allvarsamma svårigheter skola uppstå för platsernas
besättande med personer af erforderlig duglighet, så länge deras
löneförmåner så väsentligt, som nu är fallet, understiga assistenternas vid
de kemiska stationerna. Därtill kommer ytterligare, såsom äfven centralanstaltens
styrelse framhållit, att dessa sistnämnda hafva vida bättre
utsikt till befordran, i det att de dugligaste bland dem kunna påräkna
att så småningom erhålla föreståndarplats vid någon af dessa stationer.

Den gjorda framställningen, att nu föreslagna löneförbättring skall
träda i kraft redan med ingången af innevarande år, anser jag mig icke
kunna biträda.

Beträffande styrelsens hemställan om beredande af semester åt assistenterna
vid centralanstalten har denna fråga så nyligen som år 1909
varit föremål för pröfning, i det att — såsom jag redan i det föregående
omförmält — dåvarande departementschefen vid underdånig föredragning
af då gjord framställning i ämnet förklarade sig på angifna skäl icke
kunna tillstyrka bifall till densamma. Då några nya skäl ej tillkommit,
finner jag mig icke kunna förorda hvad centralanstaltens styrelse nu
i samma ämne föreslagit.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig
framlägga följande förslag till stat för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet att gälla från och med ingången af år 1912:

180

Nionde hufvudtiteln.

A fl ö n i n g.	1 Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
1 föreståndare ........ 5 föreståndare ...... 1 öfverassistent............ 1 öfverassistent........... 6 assistenter, arfvoden ....... 5 vaktmästare eller arbetsbi-träden, arfvoden ............ Vikariatsersättning.....	3,000 15,000 2,500 2,500	2,500 12,500 2,000 2,000 _	5.500 27,500 4.500 4,500 18,000 3,800 2,100	Efter fem år kan lönen höjas med 500 . kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor.
Aflöning summa kronor...... Till centralanstaltens öfriga ut-gifter ..............................			65,900 59,200
Summa kronor[ — j —	125,100 \|

• * An!rL, Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde åtnjuta
fri bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån, afdragas
å ionen 500 kronor årligen.

Statens slutsumma skulle sålunda komma att ökas från 112,100
kronor till 125,100 kronor. Det till centralanstalten under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag, hyilket med anledning af att föreståndare och öfverassistenter
äro skyldiga att vidkännas afdrag å sina löner på grund af fri bostad,
understiger statens slutsumma med 4,000 kronor och nu utgör 108,100
kronor, skulle sålunda behöfva ökas till 121,100 kronor.

I anslutning härtill hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att,

med godkännande af det sålunda framlagda förslaget till stat för
centralanstalten lör försöksväsendet på jordbruksområdet att gälla från
och med ingången af år 1912 samt med förklarande, att de villkor och
förbehåll, som nu gälla för åtnjutande af de i staten för centralanstalten
upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas å samtliga föreståndaroch
öfverassistentsbefattningar i den nya staten,

höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, nu 108,100 kronor, med 13,000
kronor till 121,100 kronor.

Nionde hufvudtiteln. 181

... . Under förutsättning af bifall härtill kommer anslagstiteln till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» att ökas
med 13,000 kronor eller från 290,800 kronor till 303,800 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

I öfverensstämmelse med hvad Kung!. Maj:t föreslagit godkände
Riksdagen år 1904 stat för statens fiskeriadministration upptagande
bland annat afiöningar för sex fiskeriintendenter med för hvar och en

2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa

4,000 kronor äfvensom ålderstillägg. Därjämte medgaf Riksdagen, att
från och med ar 1905 finge tillsättas två af berörda fiskeriintendentsbefattningar
äfvensom vissa andra i sagda stat upptagna befattningar
samt att under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» finge uppföras
ett anslag med benämning »statens fiskeriadministration» till belopp af
16,000. kronor, hvilket belopp motsvarade aflöningssummorna för de
befattningar, som skulle tillsättas från och med år 1905. Anslao-et
till fiskerinäringens understöd blef då i sin helhet bestämdt till 60,000
kronor.

.Genom nådigt reglemente den 18 november 1904 för statens
fiskeriintendenter indelades riket med hänsyn till fiskeriadministrationen
i sex distrikt nämligen:

östra distriktet, bestående af Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gottlands och Västmanlands län;

södra ^ distriktet, bestående af Jönköpings, Kronobergs, Kalmar
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

västra distriktet, bestående af Hallands samt Göteborgs och
Bohus län;

mellersta distriktet, bestående af Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands
och Örebro län;

ned)a norra distriktet, bestående af Kopparbergs, Gäfleborgs
Västernorrlands och Jämtlands län; och

öfra norra distriktet, bestående af "V ästerbottens och Norrbottens län.

Med bifall till i sådant afseende aflåtna nådiga propositioner har
Riksdagen vidare dels, enligt skrifvelse den 19 maj 1905, för tillsättande
från och med år 1906 af en tredje fiskeriintendentsbefattning
höjt det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda

[7-]

Höjning af
anslaget till
statens fiskeriadministration.

182 Nionde hufvudtiteln.

[7.] anslag till fiskeriadministrationen från 16,000 kronor till 20,000 kronor,
dels ock, enligt skrifvelse den 23 maj 1906, för tillsättande från och
med år 1907 af en fjärde fiskeriintendentsbefattning höjt berörda under
omförmälda anslagstitel uppförda anslag från sistnämnda belopp till

24,000 kronor. I följd häraf har anslaget till fiskerinäringens understöd
höjts från 60,000 kronor till 64,000 kronor och från sistnämnda belopp
till 68,000 kronor.

Inom de fyra förstnämnda af omförmälta distrikt hafva fiskeriintendenter
blifvit tillsatta, hvaremot för de två senare innehafvare af
de beslutade intendentsbefattningarna fortfarande, till följd af brist på
kompetenta sökande, saknas.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 24 oktober
1910 anmält, att anledning funnes antaga, att ytterligare en fiskeriintendentsbefattning
skulle kunna från och med år 1912 tillsättas, samt med
anledning häraf hemställt om höjande från och med sistnämnda år åt
förberörda anslag med 4,000 kronor, hvilket belopp enligt den fastställda
staten erfordras, för att en femte fiskeriintendentsbefattning
må kunna från och med år 1912 erhålla ordinarie innehafvare.

Departements- Redan vid aflåtande af proposition angående stat för statens fiskeri chefen.

administration till 1904 års Riksdag framhölls af dåvarande statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet såsom ett oafvisligt behof tillgång
till fislceritjänstemän inom de norrländska länen. Detta behof, hvars
vikt och betydelse jämväl genom Riksdagens beslut om fastställande af
stat för fiskeriadministrationen erkändes, torde sedan dess icke hafva
blifvit mindre kännbart. Då numera kompetent person till åtminstone
den ena af de hittills obesatta fiskeriintendentsbefattningarna kan påräknas,
hemställer jag, i enlighet med den af landtbruksstyrelsen gjorda framställningen,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för tillsättande från och med år 1912 af en femte fiskeriintendentsbefattning,
höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
uppförda anslag till statens fiskeriadministration från 24,000
kronor till 28,000 kronor eller med 4,000 kronor;

samt att, vid bifall härtill, höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 68,000 kronor till 72,000 kronor.

Nionde hufvudtitelu.

183

Domänstyrelsen.

Det å riksstatens nionde hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget [8.]
till domänstyrelsen uppgår för år 1911 till ett belopp af 159,000 kronor, Domänmotsvarande
slutsumman af nu gällande aflöningsstat för styrelsen. st,jrehenMed
anledning af Eders Kung]. Maj:ts nådiga beslut den 30 december
1910 angående förändrad uppställning af riksstaten och om inrättande
i samband därmed af en statens domäners fond, hvilken skulle i budgetshänseende
behandlas såsom affärsdrifvande verk, torde ordinarie
anslaget till domänstyrelsen böra från och med ingången af år 1912
afföras från hufvudtitelu för att i stället upptagas bland anslagen till
driftkostnader för domänfonden.

De ålderstillägg, som tillkomma befattningshafvare å domänstyrelsens
stat, utgå för närvarande från det å hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till ålderstillägg men torde efter 1912 års ingång böra
anvisas från driftkostnadsanslagen. Då ålderstilläggen till domänstyrelsen
uppgå till sammanlagdt allenast tämligen obetydliga belopp — för år
1910 blott 3,000 kronor — s}mes öfverflyttningen icke föranleda sänkning
i hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

Jag ber vidare få erinra därom, att resekostnads- och traktamentsersättningar
till domänstyrelsens ämbets- och tjänstemän utgå från
hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. Vid
öfverflyttande af domänstyrelsen från hufvudtiteln till anslagen för
driftkostnader torde sistnämnda anslag böra belastas jämväl med nu
ifrågavarande rese- och traktamentsersättningar. Någon sänkning af
hufvudtitelns anslag till berörda ändamål torde emellertid icke af denna
anledning kunna äga rum, enär det belopp, hvartill anslaget år 1908
höjdes, eller 100,000 kronor, icke varit tillräckligt för de utgifter, som
därifrån skolat bestridas. Enligt 1909 års rikshufvudbok uppgingo
nämligen anvisningarna å detta anslag till något mer än 117,000
kronor.

Till de närmare förslag rörande nu angifna förhållanden, hvilka
synas af behofvet påkallade, torde det tillåtas mig att återkomma vid
anmälande af anslagen till driftkostnader, och hemställer jag för närvarande
allenast, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för sin del besluta, att det å nionde hufvudtiteln bland ordinarie
anslag uppförda anslaget till domänstyrelsen 159,000 kronor, skall från
hufvudtitelns stat afföras.

184

Nionde hufvudtiteln.

[9.J

■Skogsväsendet.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda:

Bestämdt anslag:

för skogsstaten ........................ kronor 1,140,300: —

,, statens skogsläroverk ...... „ 96,800: — kronor 1,237,100: —

Förslagsanslag:

till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten och

skogsläroverlcen ...................................................... „ 110,000: —

Reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin gen‘f.

................................... kronor 7,600: —

„ kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet
.................................... „_3,233,300: — „ 3,240,900: —

Summa kronor 4,588,000: —
Anslagen äro disponerade på följande sätt.

Bestämda anslagen.

I. Anslaget för skogsstaten, 1,140,300 kronor.

Från detta anslag bestridas aflöning, resepenningar och hyresersättning
åt skogsstatens ordinarie personal enligt den för nämnda
personal nu gällande aflöningsstat. Med de ändringar, som enligt
nådigt bref den 18 juni 1910 skett i nämnda aflöningsstat, uppgår dess
slutsumma till 1,142,800 kronor. Skillnaden mellan detta belopp och
det belopp, 1,140,300 kronor, hvarå anslaget slutar, beror därpå, att en
del af personalen innehar boställen eller bostäder, för hvilkas afkastning
eller hyresbelopp afdrag å aflöningen skall göras.

II. Anslaget för statens skogsläroverk, 96,800 kronor.

Från anslaget bestridas kostnaderna för dels skogsinstitutet och
dels statens skogsskolor med undantag af skogsskolan vid Kloten, till
hvilken jag här nedan återkommer. För skogsinstitutet fastställdes stat

Nionde hufvudtiteln.

185

nr 1908, hvilken stat med däri år 1910 beslutad ändring för närvarande
slutar å 35,900 kronor; för skogsskolorna, med undantag af den vid
Kloten, upptager staten, med de sistnämnda år däri skedda förändringar,
ett belopp af 60,900 kronor. Sammanlagda beloppet af nu ifrågavarande
två stater motsvarar således anslagets slutsumma.

Förslagsanslaget.

Från detta anslag, 110,000 kronor, utgå ålderstillägg dels till
befattningshafvare vid skogsinstitutet äfvensom till föreståndare och
skogsråtta^ vid statens, för utbildande af skogsbete änte afsedda skogsskolor
dels hufvudsakligen till den å aflöningsstaten för skogsstaten
uppförda personal.

jReservationsanslag en.

I. Reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen, 7,600

kronor.

Detta anslag, som är afsedt till bestridande af kostnaderna för
Skogshålls skogsskola, 6,600 kronor, äfvensom till aflönande af en
lärare i skogshushållning vid Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs,
1,000 kronor, bestämdes till sitt nuvarande belopp år 1908.

II. Reservationsanslaget till kronoskog arnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, 3,233,300 kronor.

Från detta anslag utgå bland annat kostnaderna för:

l:o) Statens skogsförsöksanstalt.

Staten för anstalten är fastställd år 1908 och slutar på 29,000
kronor.

2:6) Skog sskolan vid Kloten.

Staten för denna skola, som är afsedd att i likhet med Ombergs
skogsskola förbereda elever till inträde vid skogsinstitutet, fastställdes
år 1908 till sitt nuvarande belopp 6,500 kronor.

3:o) Kolarskolan vid Hällnäs.

Till denna skola har i allmänhet plägat anvisas ett årligt belopp
af 1,000 kronor, dock under förutsättning att bidrag till enahanda belopp
tillskjutes af korporationer eller enskilda.

4:o) Statens skog singenjörer.

För närvarande finnas tre sådana ingenjörer, af hvilka en hvar, i
enlighet med 1909 års Riksdags beslut, åtnjuter ett arfvode af 3,000
kronor jämte rese- och traktamentsersättning intill 1,800 kronor om året.
För samtliga dessa skogsingenjörer hafva följaktligen beräknats 14,400
kronor om året.

Bih. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

186 Nionde hufvudtiteln.

Utöfver de ändamål, för Indika kostnaderna sålunda utgå från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande åt
skogsväsendet i allmänhet, är berörda anslag afsedt hufvudsakligen till
aflönande åt den vid skogsstaten anställda extra personalen, till törvaltningsutgifter
i allmänhet samt till bekostande af byggnads- och reparationsarbeten
äfvensom af oförutsedda eller mer eller mindre tillfälliga
utgifter, som med skogsväsendet äga samband. I sistnämnda afseenden
ber jag särskildt få erinra därom, att sistlidna års Riksdag medgifvit
bland annat, att från anslaget finge anvisas vissa belopp till nybyggnadsarbeten
för den blifvande skogsskolan å Hammarsebo kronopark
äfvensom till nyanskaffning af instrument med mera för skogsinstitutets
räkning.

Af anslagen till skogsväsendet böra i öfverensstämmelse med
Eders Kungl. Maj:ts förut nämnda nådiga beslut den 30 december
1910 till driftkostnader för statens domäner från nionde hufvudtiteln
öfverföras samtliga sådana anslag, livilka hufvudsakligen äro afsedda
till bestridande af kostnader för förvaltandet af statens skogsegendomar.
Å nionde hufvudtiteln böra däremot fortfarande kvarstå anslag, som afse:
l:o) Skogsundervisningen, såväl den lägre som den högre,

2:o) Försöksväsendet på det forstliga området och
3:o) Åtgärder för befrämjande af enskild skogsvård.

De anslag, hvilka sålunda fortfarande skola kvarstå å hufvudtiteln,
synas mig lämpligen böra, i den mån de uppföras å ordinarie
stat, sammanföras under en gemensam anslagstitel med benämning
rSkogsundervisning och skogshushållning i allmänhet». Från denna
anslagstitel torde jämväl böra bestridas vissa utgifter af mera stadigvarande
art, som icke hufvudsakligen afse statens egen skogsförvaltning, såsom
t. ex. utgifvandet af skogslitteratur, tryckning af skogsförsöksanstaltens
publikationer o. s. v. samt dessutom vissa kostnader af mera tillfällig
natur, som äga samband med de olika ändamål, för hvilka anslagstiteln
är ansedd. Jag syftar härvid särskildt på utgifter, som afse underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och underhåll
af materiell och instrument vid skogsläroverken och skogsförsöksanstalten
m. m. dylikt. Vid beräkning af anslagstitelns slutsumma synes det
vidare vara af nöden att härutöfver beräkna visst belopp till mötande
af framtida mer eller mindre oförutsedda behof.

Anslagstiteln »Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet))
bör således omfatta:

Nionde hnfvudtiteln.

187

l:o) anslag till skogsinstitutet, [9.]

2:o) » )) samtliga statens skogsskolor,

3:o) » » den enskilda skogsundervisningen,

4:ö) ;» )) kolarskolan vid Hällnäs,

5:o) » » skogsförsöksanstalten,

(ko) » >> statens skogsingenjörer samt

7:o) » » åtskilliga andra ändamål såsom: tryckning af skogs lorsöksanstaltens

publikationer, utgilvande al skogslitteratur, underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och underhåll
af undervisningsmateriell vid skogsläroverken äfvensom oförutsedda
behof m. m.

Beträffande de personalen vid skogsinstitutet äfvensom föreståndare
och skogsråvara vid vissa skogsskolor tillkommande ålderstillägg, hvilka
nu utgå från förslagsanslaget till ålderstillägg åt personalen vid
skogsstaten och skogsläroverken, torde dessa ålderstillägg, då berörda
förslagsanslag öfverflyttas till driftkostnaderna, böra utgå från hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg. Någon höjning af sistnämnda anslagsbelopp
lärer emellertid af denna anledning icke erfordras.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, synes hemställan böra
göras till Riksdagen, att Riksdagen, med afförande från nionde hufvudtiteln
af det å samma hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget till skogsväsendet,
måtte för sin del besluta att bland ordinarie anslag å samma
hufvudtitel uppföra en anslagstitel med benämning »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet». Till beloppet al denna anslagstitel
återkommer jag här nedan.

I fråga om de i den nya anslagstiteln ingående särskilda anslagsposterna
torde det tillåtas mig framställa följande förslag.

Beträlfande först skogsinstitutet ber jag få erinra därom, att till Skogsinstitut.
skogsinstitutet nu finnes å bestämda anslaget för statens skogsläroverk
anvisadt ett belopp af 35,900 kronor, motsvarande slutsumman af den
för institutet gällande staten. Dessutom har Riksdagen för hvart och
ett af åren 1902—1911 beviljat särskilda anslag på extra stat till beredande
af ökade lärarkrafter vid institutet. För innevarande år utgår
sådant anslag med 8,000 kronor. Vidare medgaf nästlidna års Riksdag,
att från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet för åren 1910 och 1911 finge
bland annat för nyanskaffning af för institutets verksamhet erforderliga
instrument med mera användas under hvartdera året ett belopp af högst
2,500 kronor.

188

Nionde hufvudtiteln.''

ro 1 I staten för skogsinstitutet ifrågasättes för närvarande icke någon

annan ändring än som betingas däraf, att den i staten upptagna planteringsvaktaren,
hvilken i aflöningshänseende är likställd med vaktmästare,
torde böra, i likhet med hvad förut denna dag beslutats i fråga
om åtskilliga andra vaktmästare, beredas ytterligare ett ålderstillägg å
100 kronor.

Beträffande det å extra stat uppförda anslaget, 8,000 kronor, ber
jag få framhålla, att skäl icke synas mig föreligga att, så länge
frågan om skogsundervisningens omorganisation ännu är under utredning,
å ordinarie stat uppföra de två extra lärare, för hvilkas aflönande
beloppet är afsedt. Nämnda fråga är för närvarande i vissa delar öfverlämnad
till löneregleringskommittén. Då denna omorganisation i alla
händelser kommer att kräfva tid för sitt slutliga genomförande torde
beloppet fortfarande böra å extra stat upptagas och återkommer jag
härtill vid anmälan af anslagskräfven å extra stat för 1912.

I fråga om förutnämnda nyanskaffningskostnader har domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 14 oktober 1910 hemställt, att, enär, på sätt
af statsrådsprotokollet för den 14 januari 1910 frainginge, ett belopp af
2,500 kronor vore för enahanda ändamål erforderligt äfven under år
1912, framställning måtte till Riksdagen göras om beredande för ändamålet
af samma belopp under nästkommande år. Då emellertid dessa
nyanskaffningskostnader kunna anvisas från den del af anslagstiteln,
som vid bifall till mina förslag i ämnet skulle stå till Kungl. Maj:ts
disposition, erfordras icke någon särskild framställning till Riksdagen
om anvisande af belopp för nu ifrågavarande ändamål.

statens skogs. Beträffande därefter anslagen till statens skogsskolor, till den en skotor,

den en- skilda skogsundervisningen samt till kolarskolan vid Hällnäs lärer någon
undervisningen, ändring i anslagens belopp icke nu komma i fråga. Dessa anslag böra
kolarskolan vid således i 1912 års riksstat upptagas till samma belopp som för inne Hällnäs

samt i o ii

skogs- varande ar eller således tor:
ingenjörerna, statens skogsskolor (inberäknadt anslaget för Klotens

skogsskola, 6,500 kronor,) till .............................. kronor 67,400: —

enskilda skogsundervisningen till .................................... „ 7,600: —•.

kolarskolan vid Hällnäs till .......................................... „ 1,000: —.

Enahanda är förhållandet med statens skogsingenjörer,
för hvilka således utföres samma belopp som
för närvarande eller ............................................... kronor 14,400: —

skog stör »öks- I anslaget till statens skogsförsöksanstalt däremot har domänsty amtaitm.

reisen j underdånig skrifvelse den 29 september 1910 hemställt om ökning.

Nionde Imf vu dtiteln.

189

Den för skogsförsöksanstalten nu gällande, den 17 juni 1908 fastställda
staten upptager en post till »rese- och traktamentsersättning
samt till aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till
expensmedel kronor 15,000». Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse
har domänstyrelsen meddelat, att anstaltens föreståndare, understödd af
dess botanist, i en vid styrelsens skrifvelse fogad skrift af den 18
september 1910 hos styrelsen hemställt dels om beredande af ökning från
och med år 1912 i nyssnämnda anslagspost med 8,500 kronor, så att
anslagsposten i fråga skulle komma att uppgå till 23,500 kronor,
dels om ett tillfälligt anslag af 3,500 kronor att af Eders Kungl. Maj:t
i mån af behof förskotteras redan under år 1911. I berörda 8,500
kronor vore inberäknadt bland annat 775 kronor semesterpenningar för
vikarier, under förutsättning att föreståndaren och botanisten skulle få
åtnjuta semester under 1 Va månad hvardera och assistenterna under 1
månad hvar. Då styrelsen för sin del ej hade något att erinra mot de
skäl föreståndaren och botanisten anfört för höjande af ofvanberörda
anslag in. in., ville styrelsen underdånigst förorda föreståndarens förslag.

Föreståndaren för skogsförsöksanstalten har uti sin förberörda, af
domänstyrelsen omförmälda skrift såsom skäl för den föreslagna höjningen
af anstaltens anslag till rese- och traktamentsersättning samt till
aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till expensmedel
anfört hufvudsakligen, att med det nuvarande anslaget icke kunde
beredas medel till anställande i erforderlig utsträckning af tillfälliga biträden,
hvilket åter hade till följd, att anstaltens vetenskapligt utbildade tjänstemän
nödgades offra en del af sin tid på mindre maktpåliggande, stundom
nästan rent mekaniska göromål, samt att det nuvarande anslaget icke
heller tilläte anstaltens tjänstemän att företaga resor i sådan utsträckning,
som vore önskvärd, för att anstalten måtte på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla den maktpåliggande uppgift, som vore anstalten anförtrodd.
Vidare hade för anstaltens räkning under år 1910 måst förhyras
eu annan lokal än den förutvarande, enär sistnämnda lokal dels varit
mycket mörk och ohälsosam dels ock saknat erforderliga källar- och
vindsutrymmen, af hvilka utrymmen anstalten emellertid vore oundgängligen
i behof, då nämligen anstalten, intill dess densamma kunde inrymmas
i en särskild för dess räkning afsedd byggnad, vore nödsakad att
förvara en stor del af sina samlingar och undersökningsmaterial i
källare och å vindar. Den nya lokalen hade emellertid ställt sig afsevärdt
dyrare än den förut af anstalten använda.

Föreståndaren har vidare framhållit, att, därest hans nu gjorda framställning''
om ökning af expensanslaget från 15,000 kronor till 23,500

[9.]

Domän styrelsen.

Föreståndaren.
för
anstalten.

190

Nionde hufvudtiteln.

kronor vunne bifall, skogsförsöksanstaltens stat för år 1912 dock komme
att stanna vid ett belopp af 37,500 kronor, hvilken summa måste anses
mycket blygsam med hänsyn till den stora betydelse, skogshushållningen
spelade i vårt land. För jämförelse ville föreståndaren likväl anföra,
hvad några andra länder påkostade sitt skogsförsöksväsende. I vissa länder
kunde ej denna summa exakt beräknas, emedan skogsförsöksväsendet
vore mer eller mindre sammankoppladt med respektive universitet eller
högskolor. Däremot funnes själfständiga skogsförsöksanstalter organiserade,
på liknande sätt som i Sverige, i Österrike och Schweiz. År
1909 användes vid skogsförsöksanstalten i Österrike 76,922 österrikiska
kronor eller 57,691 kronor 50 öre i svenskt mynt, hvarjämte alla vid
anstalten anställda personer åtnjöte fri bostad. I Schweiz uppgick
anslaget under samma år till 54,435 francs och för år 1910 vore anvisade
60,360 francs eller 43,459 kronor 20 öre. I detta sammanhang ville
föreståndaren påpeka, alt inkomsten af de schweiziska skogarna beräknades
till allenast omkring 35 miljoner francs medan i vårt land endast
exporten af skogsalster mer än 9 gånger öfverstege nämnda belopp.
Vidare kunde framhållas, att skogsskötseln hos oss vore så ung, att de
spörsmål, som skulle lösas, vore både flera och större än i de länder,
där rationell skogsvård sedan länge förekommit. Häraf framginge äfven,
att det nuvarande anslaget till skogsförsöksanstalten, 29,000 kronor vore
mycket ringa.

Rörande ifrågasatt rätt till semester för skogsförsöksanstaltens funktionärer
har föreståndaren anfört följande.

Fn begäran om semester för dessa tjänstemän borde anses fullt
rimlig, bland annat därför att tjänstemännen vid de skogsförsöksanstalten
närmast likställda institutionerna åtnjöte semester. Så t. ex. tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning, centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, hydrografiska byrån m. fl. Tjänstemännen
vid den senare anstalten vore liksom vid skogsförsöksanstalten
icke uppförda å ordinarie stat.

Arbetet vid skogsförsöksanstalten vore fullt ut så kräfvande och
ansträngande som vid ofvannämnda praktiskt vetenskapliga institutioner.
Så snart ej utearbete förekomme, vore anstaltens tjänstemän skyldiga
arbeta på tjänsterummet dagligen minst 6 timmar och vore således försöksanstalten
i det afseendet fullt jämförbar med de vanliga ämbetsverken.
Resorna om sommaren vore ofta mycket frestande för hälsan, hvilket
också visat sig, därigenom att tre af försöksanstaltens tjänstemän nödgats
begära tjänstledighet eller tillstånd att vistas å särskild ort för hälsans
vårdande. Intet skäl syntes således finnas för att försöksanstaltens

Nionde hulvudtiteln.

191

tjänstemän skulle förvägras förmånen af någon tids årlig hvila och
rekreation och hade i sådant hänseende beräknats 6 veckor för föreståndaren
och botanisten samt 4 veckor för assistenterna.

Den beräknade användningen af anstaltens expensanslag, därest
den begärda ökningen beviljades, framgår af en vid försöksanstaltens
skrifvelse fogad tablå.

Af denna tablå inhämtas, att i den för år 1912 beräknade ökningen
af expensanslaget ingår dels vissa höjda kostnader för den nya
lokalen såsom för hyra, bränsle och belysning med tillhopa 500 kronor
och dels höjda kostnader för inköp af böcker, instrument, verktyg och
blanketter samt för fotografiplåtar och kopiering o. s. v. med tillhopa
950 kronor. I öfrigt betingas höjningen genom de ifrågasatta vikariatsersättningarna
under semesterledighet, genom ökade resepenningar samt
genom ökade kostnader för extra arbetskrafter.

Det anslag å 3,500 kronor, hvilket, på sätt ofvan omtalats, skulle
utgå redan under år 1911, har disponerats enligt följande plan:

Förhöjda omkostnader för lokalen ...................................

Ökning i resepenningar för år 1911..................................

Anskaffning af 3 skåp och kartonger till fotografisamlingar
och profytsanteckningar...................................

Anskaffning af en skrifmaskin..........................................

Anläggning af en skogsförsöksträdgård med plantskolor
..............................................................................

kronor

500: —
500: —

600: —
400: —

1,500: —

Summa kronor 3,500: —

[9.]

1 underdånigt utlåtande den 2 november 1910 har statskontoret i statskonfråga
om den för skogsförsöksanstaltens föreståndare och tjänstemän toretföreslagna
rätt till semester erinrat, hurusom, enligt hvad som inhämtades
af statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag, personalen vid skogsförsöksanstalten
icke hade ordinarie tjänsteanställning; vid sådant förhållande
syntes någon semesterrätt icke böra dem tillerkännas. I detta
afseende tilläte sig statskontoret att till jämförelse åberopa ett uttalande
i statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag beträffande ifrågasatt
semesterrätt för assistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet samt 1909 års Riksdags beslut i denna fråga. Statskontoret
ville fördenskull hemställa, att domänstyrelsens framställning i
denna del icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.

192

Nionde hufvudtiteln.

[9.]

Departements ehefen.

Då stat för försöksanstalten blifvit så nyligen som år 1908 fastställd,
synes det mig icke lämpligt att ntan alldeles särskild! talande
skäl redan nn vidtaga höjning i staten. Några sådana skäl torde icke
för närvarande föreligga. Beträffande frågan om semesterrätt för föreståndaren
och tjänstemännen, Indika befattningshafvare icke hafva
ordinarie anställning, tillåter jag mig hänvisa, förutom till de af statskontoret
åberopade förhållandena, jämväl till hvad jag förut denna dag
anfört i fråga om ifrågasatt semesterrätt åt assistenterna vid centralanstalten
för jordbruksförsök. Då jag icke ansett mig kunna tillstyrka
semester åt nämnda assistenter, kan jag icke heller förorda sådan åt
befattningshafvare vid skogsförsöksanstalten.

Ehuru höjning i anstaltens stat således, enligt min uppfattning,
icke nu bör komma till stånd, synes emellertid nödvändigt att bereda
tillgång till gäldande af vissa af de kostnader, som med försöksanstaltens
ifrågavarande framställning afses. Så torde vara fallet med det
för 1912 begärda ökade anslaget till hyra, bränsle och belysning i den
nya lokalen, 500 kronor, och till inköp af böcker, instrument in. in.
950 kronor. De ökade utgifter, som sålunda afses, äro af mer eller
mindre tillfällig art; beträffande särskildt hyra för lokalen, torde någon
sådan i en framtid alls icke behöfva ifrågakomma, därest anstalten,
såsom afsedt är, kommer att inrymmas i de planerade byggnaderna
för den ifrågasatta skogshögskolan. Nu nämnda kostnader, tillhopa
1,450 kronor, synas mig lämpligen böra anvisas att utgå från den del af
anslagstiteln till »Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet»,
som skulle stå till Kung!. Maj:ts förfogande.

Jämväl för år 1911 synas medel för enahanda ändamål böra ställas
till anstaltens förfogande, och torde anstaltens begäran om anslag för anläggande
af en skogsförsöksträdgård med plantskolor vara förtjänt af bifall.
För de nu nämnda ändamålen skulle enligt ofvan intagna plan erfordras
under år 1911 sammanlagdt 3,000 kronor, hvilket belopp bör utgå från
det å hufvudtitelns stat för innevarande år uppförda reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Riksdagens bifall härtill torde dock — i likhet med hvad
som förra året skedde beträffande vissa kostnader till skogsinstitutet —
böra inhämtas.

Vid bifall till hvad jag härutinnan anfört skulle anslaget till
skogsförsöksanstalten för år 1912 icke behöfva höjas utan kunna upptagas
till sitt nuvarande belopp eller således till 29,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

193

De särskilda anslag, för hvilka jag sålunda redogjort eller anslagen
till skogsinstitutet, statens skogsskolor, den enskilda skogsundervisningen,
kolarskolan vid Hällnäs, statens skogsingenjörer samt statens skogsförsoksanstalt
skulle följaktligen komma att för år 1912 ingå i den nya
anslagstiteln till »Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet»
med sammanlagdt belopp af 155,300 kronor. Härutöfver erfordras
emellertid, såsom jag redan antydt, att, i likhet med bland annat anslagen
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
samt till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,
å anslagstiteln beredas medel till vissa andra utgifter, som falla inom
ramen af den nya anslagstiteln. Dessa medel, hvilka torde böra ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande, skulle enligt hvad jag redan framhållit
användas bland annat till bestridande af dels vissa utgifter af mera
stadigvarande art såsom utgifvande af skogslitteratur och tryckning af
skog-sförsöksanstaltens publikationer och dels åtskilliga kostnader af
mera tillfällig natur såsom underhåll och reparationer å skogsläroverkens
byggnader samt anskaffande och underhåll af materiell och instrument
vid slcogsläroverken och skogsförsöksanstalten äfvensom till mötande
af framtida mer eller mindre oförutsedda behof. Från dessa medel
skulle följaktligen, såsom jag förut påpekat, komma att utgå ej mindre
det belopp, 2,500 kronor, som erfordras för nyanskaffning af instrument
med mera för skogsinstitutet än äfven det belopp, 1,450 kronor, som
afser vissa mera tillfälliga behof för skogsförsöksanstalten.

Det är gifvetvis förenadt med svårigheter att ens tillnärmelsevis
angifva storleken af de belopp, som sålunda skulle behöfva ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande. Med ledning af de senaste årens erfarenhet
har emellertid inom domänstyrelsen beräknats, att i sådant afseende
skulle erfordras:

för reparation och underhåll å skogsläroverkens
byggnader m. m......................

,, utgifvande af skogslitteratur.....................

,, tryckning af försöksanstaltens publikationer
..........................,.............................

,, diverse tillfälliga eller oförutsedda behof

omkring kronor 15,000: —

77	V	4,500: —
77	77	2,500: —
77	V	8,000: —
Summa	kronor	30,000: —

Den nya anslagstitelns slutsumma torde följaktligen böra bestämmas
till 155,300 + 30,000 kronor eller således sammanlagdt i afrundadt tal

185,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

194

Nionde hufvudtiteln.

[9-]

,[10-]
Älderstillägg
åt vaktmåstama.

,[11-]
Älderstillägg
åt vaktmästarna.

I anledning till hvad jag här ofvan anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat för skogsinstitutet,
att lönen för den därå uppförda planteringsvaktaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven
aflöningsförhöjning bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

dels medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1911 må
disponeras ett belopp af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter
för statens skogsförsöksanstalt;

dels ock, med afförande från nionde hufvudtitelns stat af anslaget
till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å samma stat under titel »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet» uppföra ett anslag å

185,000 kronor.

Landtmäteristaten.

Under åberopande af de beslut, som förut denna dag af Eders
Kungl. Maj:t. fattats beträffande ändrade bestämmelser om älderstillägg
åt vaktmästarna vid vissa ämbetsverk, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den för landtmäteristyrelsen nu
gällande aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten uppförda vaktmästarens
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Sveriges geologiska undersökning.

Med hänvisande till förut fattade nådiga beslut beträffande ålderstillägg
åt vaktmästarna vid vissa ämbetsverk, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna sådan ändring i den för Sveriges geologiska undersökning
nu gällande aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras

Nionde hufvudtiteln.

195

kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten upp- [11.]
förda vaktmästarens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl
efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Bidrag till skjutsentreprenader.

Sedan 1879 års Riksdag, med indragning af det å ordinarie stat [12.]
då uppförda reservationsanslaget till lättnad i skjutsningstungan, där den B.idran tui
genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, och med förändring
af benämningen å det likaledes å ordinarie stat beviljade förslagsanslaget
till förändrad reglering af skjutsväsendet, på ordinarie
stat under titel »bidrag till skjutsentreprenader» uppfört ett förslagsanslag
till belopp af 300,000 kronor och tillika medgifvit, att af detta
anslag finge efter samma grunder, som den 18 maj 1878 blifvit af
Kungl. Maj:t tillämpade, utgå understöd åt sådana skjutslag, till understöd
för hvilka det indragna anslaget varit afsedt, nedsattes sistnämnda
anslag af 1880 års Riksdag till 250,000 kronor. Sedermera har 1906
års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag ytterligare nedsatt anslaget i fråga
med 35,000 kronor till 215,000 kronor.

Utgifterna från detta anslag hafva emellertid under de senast
förflutna åren i ganska afsevärd mån stegrats och hafva de under åren
1908—1909 uppgått till i medeltal 271,000 kronor.

Vid sådant förhållande och dåfman ej lärer kunna påräkna, att
ifrågavarande utgifter för framtiden kunna begränsas till anslagets nuvarande
belopp, anser jag en förhöjning däraf böra äga rum, hvilken
förhöjning dock synes mig, utan åsidosättande af nödig försiktighet,
böra kunna begränsas till 35,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed
anslaget blef nedsatt af 1906 års Riksdag.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att höja det under anslagstiteln »bidrag till skjutsentreprenader»
uppförda förslagsanslag från 215,000 kronor med 35,000 kronor till

250,000 kronor.

196

Nionde hufvudtiteln.

[13.]

Bidrag till
vägunderhållet
på landet.

Bidrag till vägunderhållet på landet.

Det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget »bidragtill
vägunderhållet på landet> är afsedt till gäldande af den enligt 60 §
uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891 på staten belöpande andelen af kostnaden för vägunderhållet
på landet m. m.

Detta anslag utgjorde från början, d. v. s. från och med år 1895,

600.000 kronor, men höjdes, bland annat med anledning af de i lagen
den 20 juni 1905 meddelade ändrade bestämmelserna om beloppet af
statsbidraget, vid 1906 års Riksdag till 1,000,000 kronor. En annan
anledning till den beslutade höjningen af anslaget låg däri, att
utgifterna från anslaget under de gångna åren ökats och att det vore
påtagligt, att denna ökning skulle komma att ytterligare fortgå i betraktande
af mängden utaf alltjämt tillkommande vägar och de dyrare
priserna på för väglagning erforderliga materialier och dagsverken.
Enligt af kammarkollegium då gjorda beräkningar hade förhöjningen,
därest anslaget icke inom kort skulle komma att afsevärdt öfverskridas,
bort sättas till 600,000 kronor och anslaget följaktligen höjas till 1,200,000
kronor.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af regleringen af utgifterna
under riksstadens nionde hufvudtitel den 13 januari 1906 anfördes beträffande
detta anslag af dåvarande departementschefen, att förenämnda
af kammarkollegium gjorda beräkningar, mot Indika departementschefen
icke hade något att erinra, gåfve vid handen, att de utgifter, Indika
skulle bestridas med ifrågavarande anslag, under den närmaste framtiden
antagligen komme att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.
Då någon anledning att för det dåvarande bestämma anslaget till högre
belopp icke syntes förefinnas, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen höjning af anslaget till dess nuvarande
belopp.

Emellertid hafva utgifterna från detta anslag visat sig väsentligt
öfverstiga det i riksstaten uppförda beloppet. Medeltalet af de verkliga
utgifterna från anslaget har nämligen under åren 1907—1909
uppgått till icke mindre än 1,157,000 kronor. Vid sådant förhållande,
och då någon minskning af dessa utgifter ej lärer vara att påräkna, anser
jag, att anslaget bör höjas till större öfverensstämmelse med förefintligt
behof och synes mig därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till

1.150.000 kronor.

Nionde hulvudtiteln.

197

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att höja det under an slagstiteln »bidrag till vägunderhållet på
landet» uppförda förslagsanslag från 1,000,000 kronor med 150,000
kronor till 1,150,000 kronor.

Fattigvården i allmänhet.

Förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet, af 1886 års Riksdag
bestämdt till 75,000 kronor, var under tiden till och med år 1906
uppfördt i riksstaten med enahanda belopp, men blef sistnämnda år af
Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag höjdt med 100,000
kronor till 175,000 kronor, med hvilket belopp det alltsedan dess varit
i staten uppfördt.

Nämnda höjning hade nödvändiggjorts af den nästan oafbrutna
stegring, som ägt rum i fråga om utgifterna från anslaget. Förnämsta
orsaken till denna stegring torde hafva legat i befolkningens större rörlighet,
som ökat antalet fall, då ersättning för lämnad fattigvård enligt
gällande bestämmelser måst gäldas af statsmedel.

Denna utgifternas ökning har emellertid ej upphört utan tvärtom
allt fortfarande gjort sig starkt gällande. Sålunda hafva utgifterna å
anslaget under åren 1906—1909 uppgått till i medeltal icke mindre än

260,000 kronor.

Vid sådant förhållande, och då en minskning i dessa utgifter i
hvarje fall ej lärer vara att påräkna, anser jag, att en mot det nuvarande
behofvet svarande förhöjning uti ifrågavarande anslag bör äga
rum och sjmas mig därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till

260,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

höja det under anslagstiteln »fattigvården i allmänhet» uppförda
förslagsanslag från 175,000 kronor med 85,000 kronor till 260,000
kronor.

[14.J

Fattigvården

allmänhet.

198

Nionde hufvudtiteln.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å nionde hnfvudtiteln uppförda, har jag icke att
föreslå någon annan ändring än, att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.,

[15.] nu 40,446 kronor må, för utjämnande af hufvudtitelns slutsamma,

skrifmateri- höjas med 58 kronor till 40,504 kronor.

aller in. m. ''

Vidare anförde departementschefen:

Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till................................................................ kr. 8,834,438: —

Vid bifall till Eders Kung!. Maj:ts förslag om afförande
från hufvudtiteln af anslagen:

till domänstyrelsen................................ kr. 159,000: —

„ skogsväsendet ................................ „ 4,588,000: —

skulle hufvudtitelns ordinarie anslag

minskas med ................................. kr. 4,747,000: —

men då Eders Kungl. Maj:t tillika föreslår
uppförande i staten af anslag :
till skogsundervisning
och skogshushållning
i

allmänhet......... kr. 185,000: —

Transport kr. 185,000: — kr. 4,747,000: — kr. 8,834,438: —

Nionde hufvudtiteln.

199

Transport kr. 185,000: — kr. 4,747,000: — kr. 8,834,438: —

samt höjning i anslagen
:

till j ordbruksdepartem
entets afdelning
af Kungl.
Maj:ts kansli ... „
,, landtbrukssty relsen.

................. „

„ undervisningsanstalter
för j ordbruk
och landtmannanäringar
„
„ befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landtmannanä ringar

.............. „

„ fiskerinäringens

understöd ......... ,,

„ bidrag till skj utsp.
entreprenader ... „
„ bidrag till vägunderhållet
på

landet.................. „

„ fattigvården i

allmänhet............ „

„ skrifmaterialier
och expenser,
ved m. m.......... ,,

5,600: —

19,400: —

15,940: —

13,000: —

4,000: —

35,000: —

150,000: —

85,000: —

58: — kr. 512,998:

kommer minskningen i de ordinarie

anslagen att utgöra ..................... kr. 4,234,002:

Då minskningen utgör .........................................

skulle de ordinarie anslagen för 1912 uppgå till ...

„ 4,234,002:-—
kr. 4,600,436: —

200

Nionde hufvudtiteln.

[16.]
Provisorisk
lönereglering
för departementet.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande:

Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.

Såsom chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet öfver
justitieärenden denna dag erinrat, har Riksdagen å extra stat för
innevarande år i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Eders Kungl.
Maj:t framlagda förslag anvisat under de olika hufvudtitlarna särskilda
förslagsanslag att användas till provisorisk lönereglering för innevarande
år åt befattningshafvare i statsdepartementen. Det för jordbruksdepartementets
afdelning af Eders Kungl. Maj:ts kansli i sådant afseende anvisade
beloppet uppgår till 6,810 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre
må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Äfven för år 1912 är dylikt aflöningstillägg af behofvet påkalladt.

I afseende å grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtn jutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetalningen
af desamma, anhåller jag att få åberopa hvad chefen för justitiedepartementet
denna dag därom anfört och vill endast framhålla, att
beträffande registratorns i jordbruksdepartementet sportelinkomster icke
inträffat någon sådan förändring, att desamma böra beräknas öfverstiga
500 kronor.

Då emellertid för år 1912 ålderstillägg torde inom jordbruksdepartementet
tillkomma ytterligare ett kansliråd samt de bägge kanslisekreterarna,
blifver summan af det erforderliga anslaget så till vida ändrad,
att för ifrågavarande ändamål skulle erfordras ett anslag af 6,657 kronor
50 öre eller i jämnadt tal 6,660 kronor, däraf 162 kronor 50 öre till
höjning af vikariatsersättning under semester.

Jag får på grund af det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att till provisorisk lönereglering för befattning skafvande i jordbruksdepartementet,
i enlighet med här ofvan angifna grunder och på enahanda
villkor, som för innevarande år, på extra stat för år 1912 bevilja
ett förslagsanslag af 6,660 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Nionde hulvudtiteln.

201

För beredande åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets
afdelning af Eders Rungl. Maj:ts kansli af lön, 2,500
kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, bär Riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag för hvart och ett af åren 1907—1910 anvisat
på extra stat ett anslag af 4,000 kronor.

Enär den för innevarande år åt ordinarie befattningshafvande inom
statsdepartementen medgifna provisoriska lönereglering befanns böra i
form af aflöningstillökning komma äfven denna kanslisekreterare tillgodo,
beviljade Riksdagen på extra stat för innevarande år på Eders Kungl.
Maj:ts förslag till hans aflönande ett anslag af 5,050 kronor, däraf
1,600 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar. Enligt särskilda
af Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter gälla för åtnjutande af
dessa aflöningsförmåner samma villkor i tillämpliga delar som för ordinarie
befattningshafvande i fråga om den provisoriska löneförbättringen.

Anslag för samma ändamål är behöflig! jämväl för år 1912, och
hemställer jag följaktligen, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för aflönande af en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets
afdelning afl Kungl. Maj;ts kansli, på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 5,050 kronor, däraf 1,600 kronor skola anses såsom
tjänstgöringspenningar.

På Eders Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1909 års Riksdag, under
förutsättning att eu regeringsrätt för pröfning af administrativa besvärsmål
trädde i verksamhet under år 1909, på extra stat för år 1910 för
beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. m. ett anslag af 7,000 kronor med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att låta häraf förskottsvis under år 1909 af tillgängliga medel i
mån af behof utanordna högst 8,000 kronor.

Regeringsrättens verksamhet började i maj månad 1909.

Under hänvisning i öfrigt till hvad dåvarande statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet den 12 januari 1909 i detta ärende anfört
till statsrådsprotokollet, vill jag nu blott erinra, att af det anvisade anslaget
4,000 kronor beräknades skola utgå under år 1910 med 2,000
kronor såsom särskildt arfvode åt en kanslisekreterare, hvilken vore
extra föredragande i departementet, och med 2,000 kronor åt en amanuens,
hvilken skulle fullgöra, utom de med dylik befattning vanligen förenade
åligganden, äfven vissa en kauslisekreterare eljest tillhörande göromål.

För innevarande år har Riksdagen på Eders Kungl. Maj:ts förslag
för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. m. anvisat å extra stat ett anslag af 4,000 kronor.

Bill. till, Biksd. Prat, 1911. 1 Sami. 1 Afd. 26

[!7.]o

Aflöning åt
ytterligare en
kanslisekreterare
inom
jordbruks•
departementet
m. m,

t18-].

Arfvode åt
extra föredragande
inom
jordbruksdepartementet

m. m.

202 Nionde hufviidtiteln.

[1^-] -Dä jag den 14 januari 1910 för Eders Kung!. Maj:t anmälde detta anslagsbehof,
anförde jag, att anslag för dessa ändamål erfordrades, oberoende
af den jämväl föreslagna provisoriska löneregleringen, men att
arlvodet till den särskilda föredraganden icke borde utgå i vidare mån,
än att hans aflöningsförmåner sammanlagd t uppginge till 7,000 kronor
hvilket belopp syntes med afseende å omfattningen af hans arbete utgöra’
hvad som skäligen borde honom tillkomma.

Äfven för år 1912 är anslag för ändamålet erforderligt, under iakttagande
jämväl för sistnämnda år, att den särskilda föredragandens
sammanlagda aflöningsförmåner icke må öfverskrida 7,000 kronor.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
£ Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. in. på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag" af

4,000 kronor.

Byggnadsarbeten
vid landtbraksinstitutet

vid Ultima och
vid lan dtbruks-
och
mejeriinstitutet
vid Alnarp.

Undervisningsanstalter för jordbruk och knuffmannanäringar.

Under åberopande af hvad jag här ofvan under punkterna 3 och
4. anfört i fråga om behofvet af byggnader in. m. vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna och vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaderna för uppförande af en institutionsbyggnad
och två lärarbostäder vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för
uppförande af två lärarbostäder och för vissa förändringar i hufvudbyggnaden
vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp bevilja ett anslag
af 144,000 kronor och däraf på extra stat för år 1912 anvisa 94,000
kronor.

[20.] Till undervisningsmateriel! för landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Undervisnings- Alnarp har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1908—1911

landtbruk»- °och anvisat ett statsanslag å 3,000 kronor.

mejeriinstitutet I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrifvelse har nu styrelsen

vid Alnarp. för nämnda institut gjort framställning om anslag å 3,000 kronor för
samma ändamål jämväl för år 1912.

Landtbruksstyrelsen har häröfver den 10 oktober 1910 afgifvit
underdånigt utlåtande, däri styrelsen tillstyrkt institutsstyrelsens ifrågavarande
framställning.

Nionde hufvudtiteln.

203

Som behof af ökade medel för anskaffande af undervisningsmateriel!
för institutet gör sig fortfarande gällande, något som till väsentlig
grad är beroende på den allt större betydelse man numera med rätta
anser sig böra tillmäta tillgången till dylik materiell vid all undervisning
och särskildt vid sådan som den, hvilken vid ett landtbruksinstitut meddelas
blifvande praktiska jordbrukare, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

Under de närmast föregående åren har Riksdagen, såsom jag förut
i annat sammanhang denna dag varit i tillfälle omförmäla, på framställning
af Kungl. Maj:t anvisat ett anslag å 10,000 kronor till understöd
åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta
bidrag af statsmedel.

I underdånig skrifvelse''''den 10 oktober 1910 har landtbruksstyrelsen,
under förutsättning att! Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna
godt att med anledning^ tillsatta kommitterades, af landtbruksstyrelsen
uti underdånigt utlåtande den! 18 oktober 1909 tillstyrkta hemställan
vidtaga föreslagen annan åtgärd i ämnet, hemställt om anvisande jämväl
för år 1912 för här ifrågavarande ändamål af anslag å 10,000 kronor.

Då den af mig förut denna dag tillstyrkta omorganisationen af
den lägre landtbruksundervisningen skulle komma att tillämpas först
från och med läsåret 1912—1913 och då under sådana förhållanden
någon förändring icke nu synes mig böra äga rum beträffande det anslag,
hvarom här är fråga, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 10,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva.

Med bifall till af Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen för hvarje år från och med år 1902 anvisat å extra stat ett
anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af
det till enhvar af de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel.

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna godt
att med anledning af tillsatta kommitterades, af landtbruksstyrelsen den
18 oktober 1909 tillstyrkta hemställan vidtaga föreslagen förändring

[20.]

[21.]
Understöd åt
mindre bemedlade
lärjungar
vid landtmanna
skolor.

[22.]
Förhöjda
understöd åt
landtbruksskolor
na. i
Västernorrlands,
Västerbottens
och
Norrbottens
län.

204

Nionde hufvudtiteln.

[22.] beträffande ifrågavarande lantbruksskolor, bar landtbruksstyrelsen nu,
i underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910, hemställt, att, i likhet
med hvad för år 1911 senast ägt rum, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till hvar och en af dessa skolor utgående understöd
af statsmedel, anvisa ett anslag af 6,000 kronor.

På de under föregående punkt af mig angifna skäl hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Vaster nord ands, Västerbottens och Norrbottens län inrättade
tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel å extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.

[23.] Då Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid Rimforsa

Fredrika-Bre■ år 1907 började sin verksamhet, anvisade Eders Kungl. Maj:t den 31
dels’landthus, december 1907, på därom af förbundets styrelse gjord framställning,
hållning sskola såsom bidrag till organisationskostnadernas täckande från den till Kungl.
vid Rimfoisa. j^|aj.^g förfogande stående del af anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar ett belopp af 2,500 kronor. Därefter
har Riksdagen, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för hvart
och ett af åren 1908, 1909 och 1910 till beredande af statsbidrag åt
denna skola beviljat ett anslag af 4,000 kronor.

Då Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 september 1908
ställde det då tillgängliga anslaget, hvilket var afsedt till understödjande
af skolans verksamhet under åren 1908 och 1909 med 4,000 kronor för
hvartdera året, till förbundets förfogande, föreskref Eders Kungl. Maj:t
såsom villkor för anslagets åtnjutande, att tre elever skulle äga åtnjuta
kostnadsfri undervisning, dock utan att vara befriade från afgifter för
kost och logi; att för inträde i skolan skulle erfordras, att sökande
erhållit högre flickskola! tbildning eller visade sig eljest hafva förvärfvat
motsvarande kunskaper eller genomgått folkhögskolekurs; att sådana
inträdessökande, som därjämte kunde förete intyg om praktisk duglighet
och vana vid landtliga göromål, skulle äga företräde; att afgiften för
undervisning, kost, logi och lyse ej finge öfverstiga 600 kronor för år;
att plan för undervisningen skulle underställas landtbruksstyrelsens
pröfning och godkännande; samt att till landtbruksstyrelsen skulle tre
månader efter lärokursens afskalande ingifvas berättelse om skolans
verksamhet.

Tillika stadgades såsom förutsättning för anslagets utbetalande,
att det med intyg från landtbruksstyrelsen styrktes, att undervisningen
vid skolan bedrefves på tillfredsställande och med dess ändamål öfver -

Nionde huivudtitelru

205

enestämmande sätt samt att tre elever vid skolan åtnjöte kostnadsfri [23.]
undervisning.

Vid ^anordnande den 11 september 1909 af det af Riksdagen för
år 1910 beviljade anslaget har Eders Kungl. Maj:t föreskrifvit, att
enahanda villkor skola gälla för anslagets åtnjutande.

Sedan i anledning af framställning från Fredrika-Bremer-förbundets
styrelse om förhöjdt anslag till skolan för år 1911 Eders Kungl. Maj:t
i nådig proposition till 1910 års riksdag föreslagit beviljande af ett
anslag af 6,000 kronor å extra stat för år 1911 till enahanda ändamål,
samt sistnämnda proposition af Riksdagen bifallits, blef, genom nådigt
bref den 23 september 1910, sistberörda belopp till förbundet utanordnadt
på samma villkor som förut, utom beträffande antalet frielever, hvilket
bestämdes till fyra.

Fredrika-Bremer-förbundets styrelse har nu i en af landtbruksstyrelsen
med eget underdånigt utlåtande den 28 november 1910 öfverlämnad
underdånig skrift, till hvilken finnes bilagdt förslag till stat för
år 1912, gjort framställning om beredande af anslag till skolan till samma
belopp som för innevarande år jämväl för år 1912. Därvid har styrelsen
tillika anfört hufvudsakligen följande.

Sedan genom en natten till den 19 mars 1910 timad eldsvåda
hela skolhusbyggnaden förstörts, hade medelst brandstods- och gåfvomedel
uppförandet af en ny skolhusbyggnad påbörjats. För sådant
ändamål hade äfven till föreningen med äganderätt upplåtits den fastighet,
där skolan hittills haft sin verksamhet förlagd. Byggnaden, vid hvars
uppförande styrelsen sökt att i möjligaste mån tillgodose de praktiska,
ekonomiska och hygieniska fordringar, man kunde ställa å densamma,
vore afsedd att tagas i bruk i mediet af januari månad år 1911.

Efter branden, från hvilken den s. k. småbrukarbyggnaden och
ladugården räddats, hade redan den 5 april 1910 sex elever och den 15
i samma månad fulla antalet återgått till arbete, därvid de erhållit bostäder
jämväl i närbelägna bondgårdar. Att eldsvådan medfört väsentliga
svårigheter för skolans verksamhet, vore dock naturligt.

Med afseende å skolans organisation hade en väsentlig omläggning
af arbetet ägt rum, i det att eleverna icke såsom förut alternerade å de
olika afdelningarna hvar 14:de dag utan under längre perioder arbetade
å samma område. Denna förändring hade medfört vinst för arbetet i
dess helhet och eleverna hade hunnit att inhämta större kunskaper och
erfarenhet, hvarjämte arbetsro och intresse befordrats. Resultatet af landtbruket
kunde anses hafva varit godt, i vissa fall t. o. in. mycket godt.

Eleverna hade efter sin afgång från skolan funnit användning på

206

Nionde hufvudtiteln.

[23.] vidt skilda områden af Iandthushållningen ock därvid, såvidt styrelsen
både sig bekant, arbetat med framgång. Beträffande 23 af de afgångna
eleverna hade följande uppgifter lämnats rörande deras verksamhet:

1 lärarinna i praktisk kreatursskötsel och hemmamejeriarbete vid

Rimforsa landthushållningsskola,

2 lärarinnor vid husmorskola och husmorskurs,

1 lärarinna i huslig ekonomi vid folkhögskola,

2 föreståndarinnor vid landthushållningsskola,

1 ledare af kvinnliga studieresande och lärare vid småbrukarkurser,

1 lärarinna i kreaturs- och trädgårdsskötsel,

1 lärarinna vid landtbrukskoloni och i trädgårdsskötsel,

2 lärarinnor i trädgårdsskötsel,

1 har trädgårdsarrende,

3 lärarinnor vid fasta och vandrande skolkök,

1 föreståndarinna vid hushållsskola,

1 » 5> barnhem,

1 studerar vid landtmannaskola,

2 gifta, hvaraf en med en föreståndare vid folkhögskola,

1 lärarinna vid elementarskola för flickor,

2 vistas i hemmet.

Under året hade tre frielever åtnjutit kostnadsfri undervisning vid
skolan.

För att vinna välbehöflig förstärkning af skolans ekonomi hade
styrelsen hänvändt sig till landets samtliga hushållningssällskap med
anhållan om understöd för år 1911.

Landtbruksstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande tillstyrkt
ansökningen om anslag under år 1912 till nu utgående belopp samt
anfört, att undervisningen vid skolan fortfarande bedrefves på ett tillfredsställande
och med skolans ändamål öfverensstämmande sätt, att denna
måste anses vara för den kvinnliga landtbruksundervisningen inom landet
behöflig samt att anledning till erinran mot den för skolan uppgjorda
staten för år 1912 icke förefunnes.

Departement- Beträffande skolans ekonomiska ställning inhämtas af årsberättelsen

ahefen. för arbetsåret 1909—1910, att för återuppbyggande af den nedbrunna
skolhusbyggnaden samt ersättande af förstördt lösöre influtit, förutom
brandstodsmedel till belopp af 54,040 kronor 90 öre, gåfvor från skilda
personer å sammanlagd t 15,250 kronor. Häraf framgår, att skolans
verksamhet på många håll väckt erkännande och vunnit förtroende samt
att. ett lifligt intresse förefinnes för dess fortbestånd. För undervisningens

Nionde hul vind ti teln, 207

bedrifvande är emellertid statsanslag till samma belopp som för inne- [23.1
varande år synbarligen fortfarande erforderligt.

^ K™11*! häraf hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 0,000 kronor
till beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushållning
sshola vid Rimfor sa för utbildande af lärarinnor.

Såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsu- [-»4 i
lentei i Dalarna och Norrland, under villkor att konsulenternas rese- JordbmUoch
traktamentsersättning bekostades af landsting, hushållningssällskap l,,nmlent°reller
eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kung!. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva, har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1.908
—1911 anvisat ett anslag af 30,000 kronor att af Kung!. Makt i män
af behof för ändamålet användas.

Den 18 oktober 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland, att lända till efterrättelse tillsvidare och så
länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades. (Sv förf-sand
n:o 80.)

I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande jämväl för år 1912 af statsanslag
för berörda ändamål.

Vidare har Riksdagen år 1910 medgifvit, att ett belopp af högst

25,000 kionor af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
finge, med en beräkning af 2,500 kronor till hvart och ett af tio
hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverige, användas för
anställande inom sällskapets område af en jordbrukskonsulent för det
mindre jordbruket.

I det af Eders Kungl. Maj:t den 28 oktober 1910 utfärdade förnyade
leglcmentet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket och i den samma dag utfärdade nådiga kungörelsen
angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket (Sv. för.-saml. n:r 124) finnas intagna närmare bestämmelser
angående anställande af sistnämnda konsulenter samt villkoren för åtnjutande
af statsbidrag till deras aflönande.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 november
1910 framhållit, hurusom förstberörda anslag med rätta vore att
anse såsom af enahanda natur som omförmälda del af anslaget till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på grund hvaraf denna

208 Nionde hufvudtiteln.

[24.1 del af sistnämnda anslag lämpligen borde lör år 1912 utbrytas från det
ofri ga anslaget ecb förenas med det till bidrag till aflöning åt tolf
kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland alsedda anslag.

Med erinran att samma villkor för åtnjutande af hvartdera slaget
af statsbidrag gällde med undantag däraf, att, hvad anginge jordbrukskonsulenterna
i södra och mellersta Sverige, stadgats, att hushållningssällskap
under det år, för hvilket statsbidrag söktes, skulle på egen
bekostnad och utan anlitande till någon del af statsbidraget anställa en
eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter, har landtbruksstyrelsen, med
ändring i förevarande hänseende af sin i det föregående omförmälda
framställning af den 10 oktober 1910 och under uttalande, att styrelsen
ej ansåge någon förändring i vare sig de särskilda beloppen af eller
villkoren för åtnjutande af statsbidragen vara af omständigheterna påkallad,
för här ifrågavarande båda ändamål hemställt om anvisande
för år 1912 af ett belopp af sammanlagdt 55,000 kronor.

Departtmetiu- Det å extra stat under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till

ehefen- åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har under årens lopp
kommit att innefatta utgifter till ett stort antal olika, från hvarandra
mer eller mindre skilda ändamål. Vid sådant förhållande synes ett
utbrytande ur anslaget af det belopp, som beräknats såsom bidrag till
aflöning åt jordbrukskonsulenter i mellersta och södra Sverige, få anses
lämpligt. Mot beloppets sammanförande under gemensam anslagstitel
med det hittills särskild! uppförda statsbidraget till aflöning åt jordbrukskonsulenter
i de norra delarna af landet har jag icke något att
erinra.

Då de belopp, som för ifrågavarande båda ändamål finnas för
innevarande år tillgängliga, jämväl ''för år 1912 torde blifva för samma
ändamål erforderliga, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarna
och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige
under villkor, att konsulenternas rese- och tråk tamentsersättning bekostas
af landsting, hushållningssällskap eller eljest, och, hvad angår konsulenterna
i södra och mellersta Sverige, att vederbörande hushållningssällskap
under det år, för hvilket statsbidrag sökes, på egen bekostnad
och utan anlitande till någon del af statsbidraget, anställer en eller
flera ytterligare jordbrukskonsulenter, samt på de villkor i öfrigt, Ivungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 55,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet
användas.

Nionde hufvud titeln.

209

Veterinärundervisning m. m.

Till 1908 års Riksdag- aflat Eders Kungl. Maj:t förslag om in- [25.]
rättande af en veterinärbakteriologisk anstalt. Den för anstalten förslagsvis veterinäruPPgjorda
staten för år 1909 slutade på 22,200 kronor. Riksdagen haSS£!ta
biföll förslaget om anstaltens inrättande, men gjorde vissa ändringar i
afseende å aflöningsförmånerna för föreståndaren och vaktmästaren, hvarigenom
statens slutsumma nedbringades till 21,320 kronor. För ändamålet
anvisade Riksdagen på extra stat för år 1909 ett anslag af 30,470
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, på sätt jämväl af Eders
Kungl. Maj:t föreslagits, redan under år 1908 låta af anslaget utanordna
9,150 kronor. Sistnämnda belopp var afsedt att bekosta inredandet af
tillfällig lokal åt anstalten i veterinärinstitutets nuvarande byggnad, anskaffande
af första uppsättningen inventarier m. m.

Detta Riksdagens beslut blef af Eders Kungl. Maj:t godkändt, och
har instruktion för anstalten fastställts af Eders Kungl. Makt den 2
oktober 1908. (Sv. förf.-saml. n:r 104.)

Då anstalten icke ännu kunnat börja sin verksamhet, har förenämnda
af Riksdagen till inredning af tillfällig lokal m. m. anvisade
belopp 9,150 kronor ännu icke blifvit taget i anspråk.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t anvisade 1909 års Riksdag
med förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för anstalten
godkänd, skulle vara gällande äfven för år 1910 — för uppehållande af
anstaltens verksamhet under sistnämnda år på extra stat för samma år
ett anslag af 21,320 kronor.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af frågan om
anslag till anstalten för år 1911 redogjorde jag för de omständigheter,
som föranledt, att anstalten icke under år 1909 kunnat börja sin verksamhet,
och beslöt Eders Kungl. Maj:t då föreslå Riksdagen att — med
förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska
anstalten af Riksdagen godkänd, skulle vara gällande
äfven under år 1911 — medgifva, att Kungl. Maj:t finge under sistnämnda
år för uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1911
disponera å extra stat för år 1909 för samma ändamål anvisade medel,

21,320 kronor.

Denna Eders Kungl. Maj:ts hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Medicinalstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 28 september
1910 hemställt om beredande af anslag till anstalten jämväl för år 1912
Bih. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 27

210

Nionde hufvudtiteln.

[25.] och därvid anfört, att anstalten torde kunna börja sin verksamhet först
under sommaren eller hösten 1911, enär byggnadsarbetena vid det nya
veterinärinstitutet, till hvilket anstaltens lokaler komme att förläggas,
först då fortskridit så långt, att anstalten kunde där inrymmas.

Då anstalten sålunda från och med år 1912 torde kunna vara i
full verksamhet, har styrelsen, som icke för närvarande ansett sig böra
föreslå någon förhöjning i nu beviljade anslagsbelopp, oaktadt detta
synts styrelsen väl lågt beräknadt, hemställt om anvisande jämväl för
år 1912 af ett anslag för ändamålet af 21,320 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande den 3 december 1910 har
direktionen för veterinärinstitutet, som förklarat sig hafva all anledning
antaga, att anstalten skulle kunna under sommaren 1911 inrymmas i
veterinärinstitutets nybyggnader, tillstyrkt medicinalstyrelsens ifrågavarande
framställning.

Departementi- Föreståndare för denna anstalt har kunnat tillsättas först från och med

chefen. ingången af innevarande år. Under sådana förhållanden och då anstalten
redan instundande höst torde kunna börja sin verksamhet i de för ändamålet
inredda lokalerna i veterinärinstitutets nya byggnad, hafva inga
åtgärder blifvit vidtagna för att, såsom ursprungligen var afsedt, bereda
anstalten plats i veterinärinstitutets nuvarande byggnad.

Då på grund häraf det af Riksdagen för uppehållande af anstaltens
verksamhet under år 1910 på extra stat för samma år beviljade anslag
icke kommit till användning, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att — med förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit
för veterinärbakteriologiska anstalten af Riksdagen godkänd, skall vara
gällande äfven under år 1912 — medgifva, att Kungl. Maj:t må under
sistnämnda år för uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1912
disponera å extra stat för år 1910 för samma ändamål anvisade medel*
21,320 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

[26.] Jämlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 10

mrag till oktober 1910 därom gjorda framställning tillstyrker jag, att, i likhet
för ‘allmänna me*d hvad som ägt ruin under föregående år, Eders Kungl. Maj:t
landtbruk!- täcktes föreslå Riksdagen

möten.

Nionde hulvudtitein.

211

att å extra stat för år 1912 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbo-
uksmöten 7,500 kronor; samt

[27-]

till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor. ^daiimärma

landtbruks möten.

Sedan profningsanstalter för maskiner och redskap för landthrukets [28.]
behof under en följd af år varit i verksamhet vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna och landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt kostnaderna
härför bestridts genom ett af aktiebolaget Separator den 7
augusti 1896 doneradt kapital af 100,000 kronor äfvensom genom
profningsafgifter och inkomster af försålda meddelanden rörande profningarna,
föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Riksdag att, enär förberörda
gåfvomedel komme att vid samma års slut vara nästan fullständigt
förbrukade, å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 10,000 kronor
för profningarnas fortsättande under sistnämnda år. Detta förslag vann
ock Riksdagens bifall.

För år 1909 gjorde landtbruksstyrelsen framställning om ett anslagför
dessa profningsanstalter till belopp af 12,500 kronor och stödde sig
härvid på en af profningsanstalternas styrelse gjord utredning angående
utgifter och inkomster vid profningarna under åren 1905 och 1906.
Föredragande departementschefen ansåg emellertid, att i någon mån
ökade inkomster borde kunna beredas genom höjning i vissa fall af
afgifterna för profningar och att det icke vore uteslutet, att äfven jämkningar
kunde göras å vissa utgiftsposter, samt fann sig för den skull
icke hafva tillräcklig anledning tillstyrka förhöjdt anslag för år 1909.

Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna förslag om anslag å

10,000 kronor bifölls af Riksdagen.

I framställningar från profningsanstalternas styrelse och landtbruksstyrelsen
begärdes för år 1910, särskildt med hänsyn till den ökning i
profningsarbetet, som i anledning af det 2lista allmänna svenska landtbruksmöte!
i Örebro år 1911 kunde emotses, ett till 12,500 kronor förhöjdt
anslag. Den i öfverensstämmelse härmed aflåtna nådiga propositionen
blef ock af Riksdagen bifallen.

För dylika profningar under år 1911 begärde styrelsen för profningsanstalterna
och landtbruksstyrelsen ett anslag af 20,000 kronor.
Beträffande organisationen af nämnda profningsanstalter hade därvid
genomgripande förändringar föreslagits. Vid underdånig föredragning
af ärendet ansåg jag mig dock icke kunna tillstyrka bifall härtill, med
hänsyn särskildt till möjligheten att framdeles förlägga profningarna

212 Nionde hufvudtiteln.

[28.] under centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. 1 anslutning
härtill täcktes Eders Kung! Maj:t af Riksdagen begära för
uppehållande af nämnda profningsanstalter under år 1911 allenast ett
anslag af 12,500 kronor, sona ock af Riksdagen beviljades.

I skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 7 december 1910 bär
styrelsen för nämnda profningsanstalter hemställt om utverkande dels af
ett årligt anslag af 20,000 kronor från och med år 1912 för bedrifvande
af maskin- och redskapsprofningar i enlighet med ofvan antydda förändrade
grunder eller, för den händelse denna hemställan icke vunne
bifall, af ett anslag lör år 1912 af 15,000 kronor för profningaimas
fortsättande enligt hittills gällande bestämmelser, dels och af ett anslag
af 5,000 kronor att i mån af behof lyftas under år 1911 till bestridande
af ökade utgifter i samband med profningar till förutnämnda landtbruksmöte
i Örebro.

Till stöd för denna framställning har styrelsen till en början erinrat
om hvad beträffande anslag för år 1911 af styrelsen anförts och
för hvilket jag vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af då
föreliggande framställningar i ämnet lämnade utförlig redogörelse.

Vidare har styrelsen omförmält, att anstalternas verksamhet numera
tagit den omfattning, att en för de båda anstalterna gemensam profningsledare
omöjligt skulle medhinna utförandet af profningar vid båda
anstalterna och att affatta redogörelser öfver verkställda profningar. Då
sålunda det för profningarnas förläggande under centralanstalten för
jordbruksförsök kraftigast talande, vid underdånig föredragning af frågan
om anslag för år 1911 framhållna skäl eller att den önskvärda enhetligheten
i arbetet skulle vinnas i och med ledningens öfvertagande af en
vid centralanstalten anställd föreståndare måste anses hafva bortfallit,
ansåge. sig styrelsen fortfarande böra vidhålla sitt i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 14 januari 1910 omförmälda förslag till
profningsanstalternas omorganisation.

Försåvidt detta förslag icke kunde bifallas, ville styrelsen till fortsatt
uppehållande af maskin- och redskapsprofningarna under år 1912
enligt hittills gällande grunder hemställa om utverkande af ett statsanslag
af 15,000 kronor eller det belopp, som enligt vid framställningen
fogad inkomst- och. utgiftsstat, efter afdrag af i densamma beräknade
inkomster, oundgängligen kräfdes till uppehållande af profningsanstalternas
verksamhet i samma omfattning som hittills.

Huru än frågan om ordnandet af profningsanstalternas verksamhet
under år 1912 utfölle, ansåge sig styrelsen nödsakad att begära ett
extra anslag till bestridande af de utgifter, som stode i samband med

Nionde hulvudtiteln. 213

profningar till allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro 1911. Såsom
skäl för denna sin hemställan bär styrelsen framhållit, att den i samband
med landtbruksmötet i Örebro stående stora tillströmningen af
anmälningar till profningar nödvändiggjort ett större antal och mera
långvariga profningar, än som kunnat förutses, och hade i anledning
däraf utgifterna vuxit. Särskildt hade vid Alnarp profningen af mjölkningsmaskiner
varit förenad med betydliga kostnader. Som en följd af
det störa antalet utförda profningar hade äfven profningsredogöi*elserna
samtidigt vuxit i antal och därmed äfven utgifterna för desammas
publicerande. De däraf orsakade kostnaderna vore dock, enligt styrelsens
åsikt, väl motiverade, enär endast genom tillhandahållande af
profningsresultaten åt en större allmänhet det vid profningen nedlagda
afsevärda arbetet och därmed förenade utgifter kunde göras fruktbärande.
Då tryckningskostnaderna under de senare åren till följd af tryckeriernas
höjda arbetskostnader i allmänhet varit stadda i ständig stigning, blefve
utgifterna för profningsberättelsernas tryckning, som i och för sig vore
relativt höga, i det att en stor del af berättelserna utgjordes af dyrbart
tabelltryck, år från år alltmera betungande. Sålunda utgjorde exempelvis
tryckningskostnaderna

år 1907 ...................................................... kronor 1,433: —

» 1908..................................................... „ 1,837: —

» 1909...................................................... „ 2,234: —

samt uppginge under de 10 första månaderna af år 1910 till
2,826 kronor.

Då det emellertid enligt styrelsens förmenande vore nödvändigt,
att redogörelserna öfver utförda profningar förelåge i tryck till landtbruksmötet
i Örebro, komme äfven för närmaste år tryckningskostnaden
att utgöra en väsentlig utgiftspost i profningarnas ekonomi.

De af styrelsen med ledning häraf uppgjorda beräkningarna för
arbetets bedrifvande i samband med Örebro-mötet slutade på en summa
af 5,000 kronor utöfver de för år 1911 anvisade medlen.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 10 december
1910 öfver styrelsens för profningsanstalterna föreliggande framställning anfört,
att vid det förhållande, att enligt gällande bestämmelser för utställning
af maskiner och redskap vid instundande allmänna svenska landtbruksmötet
i Örebro erfordrades föregående profning vid anstalterna, sistnämnda
styrelse sett sig nödsakad anordna profningar och från trycket
utgifva berättelser, för hvilka kostnaderna icke kunnat till fullo betäckas
af det lör år 1910 beviljade anslaget, utan måste dessa kostnader till
en del bestridas af 1911 års anslag. Enligt de uppgifter, som lan dt -

214

Nionde hufrudtiteln.

[28.] bruksstyrelsen erhållit, skulle samma kostnader uppgå till omkring 3,000
kronor. Härtill komme, att ett sammandrag af styrelsens år 1908 redan
slutsålda meddelanden n:r 1—10, för så vidt de afsåge sådana jordbruksmaskiner,
hvilka icke ägde endast historiskt intresse, under år 1910
måst utgifvas. Kostnaderna för tryckningen däraf måste äfven komma
att drabba 1911 års anslag.

Häraf blefve emellertid en följd, att det belopp af 1911 års anslag,
som kunde komma att användas för nämnda års profningar, blefve så
minskadt, att under året profningarna icke skulle kunna försiggå i
den omfattning, som önskligt vore, och att de med ifrågavarande medel
afsedda ändamål alltså komme att endast i inskränktare mån vinnas.

Af denna anledning ansåge landtbruksstyrelsen, att det anslag,
som borde för ifrågavarande ändamål för år 1912 utverkas, borde höjas
med 5,000 kronor utöfver senast utgående anslaget 12,500 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Majrt att af tillgängliga medel under år 1911 för
ifrågavarande ändamål af anslaget förskjuta och använda förstnämnda
belopp. Däremot syntes det landtbruksstyrelsen, att, om också utgifterna
för åren 1910 och 1911 af ofvan sagda anledningar ökats eller
komme att Ökas, erfarenheten dock ännu icke gifvit så säker ledning
för behofvet af en ytterligare ökning af anslaget i fråga, att landtbruksstyrelsen,
då Eders Kungl. Maj:t icke funnit skäl bifalla landtbruksstyrelsens
år 1909 framställda underdåniga förslag om förhöjning af
anslaget i fråga, funne sig böra göra förnyad framställning om höjning
af anslaget.

Dtparitmmis- Till det af styrelsen för redskapsprofningsanstalterna ånyo fram ben.

lagda förslaget angående anstalternas omorganisation anser jag mig
fortfarande, icke kunna tillstyrka bifall. Äfven om svårigheter skulle
möta att, såsom det blifvit ifrågasatt, förlägga profningarna under^centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, synes det mig likväl
önskvärd!, att, innan en så pass genomgripande omorganisation som den
här föreslagna genomföres, ökad erfarenhet vinnes och närmare utredning
åstadkommes angående de lämpligaste formerna för densamma.

Ej heller finner jag mig kunna biträda samma styrelses hemställan
om förhöjning af årsanslaget för 1912 till 15,000 kronor. Den förhöjning
i detsamma, som på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljades
af 1909 års riksdag, motiverades med den ökning i profningsarbetet,
som med anledning af 2lista allmänna svenska landtbruksmötet kunde
väntas. Såsom jag vid underdånig föredragning den 14 januari 1910
af frågan om anslag till profningsanstalterna för år 1911 framhöll, finnas

Nionde hufvudtiteln.

215

visserligen vägande skäl att fortfarande bibehålla anslaget vid det sålunda
förhöjda, redan år 1908 såsom erforderligt beräknade beloppet, 12,500
kronor. Att nu ytterligare höja detsamma synes mig emellertid icke
lämpligt, och detta så mycket mindre, som det af styrelsen framhållna
beliofvet af dylik höjning väl får anses i viss mån hvila på erfarenhet,
vunnen under de särskilda förhållanden, under hvilka anstalterna, på
grund af det stundande Örebro-mötet, dessa sista år arbetat.

Hvad åter angår den af anstalternas styrelse gjorda, af landtbruksstyrelsen
tillstyrkta framställningen om tillfälligt anvisande af ytterligare
medel för år 1911, finner jag fullgiltiga skäl härför hafva blifvit anförda.
Enligt det af Eders Kungl. Maj:t den 11 mars 1910 fastställda
programmet för 21:sta allmänna svenska landtbruksmötet är det — liksom
fallet varit äfven vid närmast föregående allmänna landtbruksmöten
— medgifvet endast sådana maskiner och redskap att täfla om pris,
som varit underkastade offentlig profning vid endera af redskapsprofningsanstalterna
vid Ultima eller Alnarp; och att under sådana förhållanden,
genom inskränkning i profningarna, beröfva en utställare möjlighet att
deltaga i dylik täflan anser jag vara till skada icke endast för utställarna
utan äfven för den allmänhet, som vid ett allmänt landtbruksmöte påräknar
att blifva i tillfälle få se och närmare lära känna de många nya redskap
och maskiner för jordbruk, husdjursskötsel och mejerihandtering, som
finnas tillgängliga i handeln. Att krafvet på att få nu ifrågavarande profningar
utförda vuxit vida utöfver hvad anstalternas styrelse med stöd af
från föregående möten vunnen erfarenhet beräknat, synes mig vittna om
ett glädjande uppsving i vårt lands maskinindustri på här ifrågavarande
områden, ett uppsving som väl är förtjänt af statsmakternas uppmuntran
och stöd. Någon inskränkning i de på grund af antalet profningar ökade
tryckningskostnaderna synes mig så mycket mindre tillrådlig, som man —
såsom också anstalternas styrelse riktigt framhåller — endast genom
att i tryck låta en större allmänhet få del af profningsresultaten kan
gorå det på profningarna nedlagda afsevärda arbetet och de därmed
förenade kostnaderna på önskvärdt sätt fruktbärande.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet vid Ultima
samt landtbruJcs- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för
profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof anvisa ’å extra
stat för år 1912 ett anslag af 17,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor.

[28.]

216

Nionde huivudtiteln.

[29.]

Kemiska

stationer.

[30.]

Kemisk växtbiologisk

anstalt inom
Norrbottens
län.

[31.]

Frökontroll anstalter.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 10 oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med föregående
år, Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1912 anvisa såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom de
orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorietjänaren äfvensom de årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof —• 6,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 48,000 kronor.

I enlighet med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1910
förordad ansökning, tillstyrker jag, att, i likhet med hvad som ägt rum
föregående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af en för öfra Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under villkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 6,750 kronor — på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

Till understöd åt af hushållningssällskap eller landsting, hvar för
sig eller i förening, understödda frökontrollanstalter har Riksdagen från
och med år 1887 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å extra
stat till belopp af 10,000 kronor, hvilket årligen, på förslag af landtbruksstyrelsen,
af Kungl. Maj:t fördelats bland dem af dessa anstalter,
som gjort framställning om statsbidrag och i öfrigt uppfyllt för anslags
åtnjutande stadgade villkor.

Då antalet dylika statsunderstödda anstalter under de sista åren
uppgått till 17, har statsanslaget i alltför stor utsträckning måst splittras,
hvilket medfört flera olägenheter med hänsyn till anstalternas verksamhet.

Med anledning häraf föreläde Eders Kungl. Maj:t 1908 års Riksdag
förslag till förändrad organisation af det statsunderstödda frökontroll
väs en det, hvilket förslag emellertid afslogs af Riksdagen, som på
extra stat för år 1909 anvisade anslag till samma belopp som under
närmast föregående år att utgå till frökontrollanstalter på dittills stadgade
villkor. Tillika anhöll Riksdagen, att Eders Kung]. Maj: t måtte taga i

Nionde hufvudtiteln.

217

öfvervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt borde inrättas [31 1
i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill förhållandena
kunde föranleda.

Vid underdånig föredragning den 12 januari 1909 af då föreliggande
framställningar om anslag för ändamålet för år 1910, lämnade
dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet en utförlig
redogörelse för den, i enlighet med Riksdagens hemställan, verkställda
utredningen, och beslöt Eders Kungi. Maj:t då att, i öfverensstämmelse
med hvad föredragande departementschefen hemställde, hos Riksdagen
begära enahanda anslag som tillförene till lokala frökontrollanstalter,
hvilken framställning ock blef af Riksdagen bifallen.

Då jag den 14 januari 1910 underställde frågan om anslag till
frökontrollanstalter för år 1911 Eders Kung!. Maj:ts nådiga pröfning,
redogjorde jag för en då till mig från vissa utsädesaffärer inkommen
framställning i ämnet, öfver hvilken infordradt yttrande hade afgifvits
af landtbruksst}Telsen.

Enär denna framställning sedermera remitterats till styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, från hvilken
utlåtande då ännu icke inkommit, hemställde jag, att hos Riksdagen
måtte för år 1911 äskas anslag till samma belopp att utgå på enahanda
villkor som dittills. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed fattade beslut
vann Riksdagens bifall.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 25 november
1910, under förutsättning att Eders Kungl. Maj: t icke skulle finna
godt att med anledning af föreliggande framställning förelägga Riksdagen
annat förslag, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1912 till understöd åt frökontrollanstalter
ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande samma belopp som
för innevarande år att fördelas på samma villkor som hittills.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks- Department»-området har nu framlagt förslag till ändrad organisation af frökontroll- chetenväsendet,
hvilket förslag i vissa afseenden skiljer sig från den nådiga
proposition i ämnet, Eders Kungl. Maj:t föreläde 1908 års Riksdag.

Då under sådana förhållanden en närmare pröfning och granskning af
detta förslag synes mig önskvärd, anser jag mig böra för närvarande
inskränka mig till att hemställa, att Eders''Kungl. Maj:t måtte, i likhet
med föregående år, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 28

218

Nionde hufvudtiteln.

[31.] anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.

[32.] Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har

Åtgärder för Riksdagen såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för hvart och ett af åren
inhemska 1908—1911 anvisat ett belopp af 15,000 kronor.

Mbgräsfrlch Hen 18 oktober 1907 har Kung]. Maj:t utfärdat nådig kungörelse

odlingen, angående statsbidrag från anslaget till åtgärder för befordrande af den
inhemska klöfver- och gräsfröodlingen att lända till efterrättelse tillsvidare
och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
(Sv. förf.-saml. n:r 80.)

Uti underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910 har nu landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande jämväl för år 1912 af medel
för berörda ändamål.

Då enahanda belopp af 15,000 kronor torde för år 1912 vara för
ändamålet erforderligt, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 15,000 kronor.

[33.] En inhemsk produktion i största möjliga utsträckning af för våra

Statskonsuient förhållanden lämpligt fröutsäde har länge framstått såsom ett önskemål.
'' fm°mn9 Orsaken härtill ligger dels i de värdefulla egenskaper, det svenska fröet
besitter framför utländskt frö af samma slag, egenskaper, som göra vårt
svenska frö till en öfverallt eftersökt exportvara, dels ock i den framskjutna
plats ladugårdsskötsel intager inom landets jordbruk och de
stora anspråk, hvilka, såsom en följd ■ häraf, måste ställas på foderproduktionen
och den härför afsedda arealens afkastningsförmåga.

Åtgärder att åt denna viktiga gren af jordbruket gifva önskvärdt
och välbehöfligt uppsving hafva från statsmakternas sida icke saknats.
Sålunda har, på framställning af Kungl. Maj:t, från och med år 1908
särskildt statsanslag af Riksdagen beviljats för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen; och för att hindra, att infördt
utländskt frö här säljes såsom svenskt — något som till kännbar skada

Nionde hufvudtiteln.

219

för landets jordbrukare i stor utsträckning ägt rum -— hafva särskilda,
mycket verksamma kontrollbestämmelser vid import af dylikt frö blifvit
utfärdade.

Dessa åtgärder hafva redan i så måtto medfört godt resultat, att
intresset för fröodling inom vissa delar af landet märkbart ökats. Åtskilligt
återstår emellertid att härutinnan uträtta, för att det med de
redan vidtagna åtgärderna afsedda målet skall kunna fullt uppnås.

I detta afseende hafva hushållningssällskapens år 1908 samlade
ombud i skrifvelse till landtbruksstyrelsen framhållit, att det, för att
nämnda intresse, hvithet tydligen gifvit sig tillkänna i bildandet af fröodlingsföreningar,
upprättandet af frörenserier o. s. v., måtte finna sitt
rätta uttryck, bland annat fordrades, att fullt sakkunnig hjälp funnes att
tillgå vid ordnandet af dessa angelägenheter. Af våra vanliga jordbrukskonsulenter
kunde man icke rimligtvis begära, att de skulle vara specialister
på detta område, och att hushållningssällskapen hvart för sig
eller några i förening skulle anställa dylika specialexperter kunde ej
heller gärna ifrågasättas, enär inom ett mindre område full sysselsättning
för en dylik icke vore att påräkna, åtminstone icke till en början.
Tillsvidare borde behofvet kunna fyllas genom anställande af en sådan
expert för hela landet, och den naturligaste lösningen af frågan syntes
ombuden därför vara, att staten, som ju redan nu lämnade årligt anslag
till fröodlingens befrämjande, äfven toge denna fråga om hand.

Ombuden hafva vidare påpekat, att det, som kanske icke minst
bidragit till jordbrukets kraftiga utveckling i vårt grannland Danmark,
varit just den omständigheten, att, när en gren af landthushållningen,
ofta genom enskildas förarbete, börjat tillvinna sig allmännare intresse,
staten städse varit färdig att utan onödigt dröjsmål skänka rörelsen sitt
understöd, särskildt genom att anställa speciellt utbildade fackmän, hvilka
tagit ledningen och fört utvecklingen in på de rätta spårén. Enligt
ombudens uppfattning vore fröodlingsfrågan i vårt land nu kommen i
det skede, att anställandet af en på detta område speciellt utbildad fackman
skulle vara till synnerligt gagn för hela landet. Hans uppgift
skulle i främsta rummet blifva att biträda vid organisationen af föreningsväsenaet
på fröodlingens område och härvid lämna detaljerade upplysningar,
men därjämte skulle han i frågor, som gällde odling af frö,
insyningar, anläggning af vallar och försök på detta område, bistå hushållningssällskapens
konsulenter och, så långt tiden det medgåfve, äfven
allmänheten direkt med råd och upplysningar.

Med stöd af hvad sålunda anförts, anhöllo ombuden, att landtbruksstyrelsen
måtte taga i öfvervägande frågan om anställande af en stats -

[33.]

220

Nionde hufvudtiteln.

[33.] konsulent i fröodling samt därefter till Eders Kungl. Maj:t göra den
framställning i ämnet, som för inrättande af en dylik statskonsulentbefattning
vore af nöden.

Med underdånig skrifvelse den 25 oktober 1909 har Jandtbruksstyrelsen
öfverlämnat denna ombudens framställning och därvid för egen
del anfört, hurusom det vid de jämförande försök, som under senare
år här och hvar inom landet företagits för anläggande af foderväxtvallar
och odling af foderväxter i allmänhet, med stor tydlighet visat
sig, att, för att kunna föra den viktiga foderväxtodlingen framåt i
ett land, hvars klimatiska förhållanden vore så olika andra länders
som Sverige, det vore nödvändigt att göra sig oberoende af fröimport
från sydligare länder och i stället grunda odlingen på användande af
inhemskt utsäde.

Statsmakterna hade äfven beaktat detta genom att anvisa medel
att på vissa villkor användas till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen. Och hushållningssällskapen hade
å sin sida lagt i dagen sitt intresse för frågan genom att lämna de
anslag, hvilka erfordrats för att sällskapen skulle erhålla bidrag från
sagda statsanslag.

Af de från hushållningssällskapen inkomna ansökningar om djdika
bidrag och berättelser rörande åtgärder för fröodlingen syntes det emellertid
landtbruksstyrelsen otvetydigt framgå, att stor tvekan rådde, angående
hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas för att nå det afsedda
syftemålet.

Inom de orter, hvarest frökontrollanstalter vore upprättade, hade
dessas föreståndare i allmänhet i sin mån lämnat råd och upplysningar
till ledning i berörda hänseende, men härigenom kunde dock, enligt
landtbruksstyrelsens mening, icke åstadkommas ett för hela landet enhetligt
och systematiskt arbete i den riktning, hvarom här vore fråga.

För att vinna detta mål syntes staten böra träda emellan och
anvisa medel för anställande af en statskonsulent för fröodling, hvilken
skulle hafva sig ålagdt att lämna råd och upplysningar angående odling
af foderväxtfrö samt anläggning af foderväxtvallar och dylikt, att uppgöra
förslag till växtslag, som företrädesvis borde i vallar odlas inom
olika trakter, att uppgöra plan till och utöfva tillsyn öfver odlingsförsök
inom de områden, som tillhörde hans verksamhet, att meddela
råd angående frövarors behandling och rensning samt anläggande af
frörenserier äfvensom anskaffande af lämpliga rensningsmaskiner, att
uppgöra planer för premiering af fröodling och utsädesfrö, att genom
föredrag och på annat sätt hos den jordbrukande allmänheten väcka

Nionde hufvudtiteln.

221

intresse för fröodling och anläggande af foderväxtvallar, att arbeta [33.]
för bildande af fröodlingsföreningar samt att biträda vid deras bildande.

För det närvarande syntes en sådan statskonsulent böra antagas
endast för ett år i sänder och medel till densamma anvisas å
extra stat.

Beträffande hans arfvode har landtbruksstyrelsen anfört, att detta
borde bestämmas i likhet med hvad i sådant afseende för närvarande
utginge i lön uti första lönegraden eller såsom arfvode till statskonsulent
eller 4,000 kronor, hvarjemte, förutom att arfvodestaxan för
statskonsulenterna syntes böra gälla äfven för denna tjänsteman, till
bestridande af kostnaderna för hans resor borde, i likhet med hvad
hittills varit fallet beträffande andra å extra stat uppförda statskonsulenter,
utgå ett belopp af 2,500 kronor.

I anslutning härtill bär landtbruksstyrelsen hemställt, att Eders
Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande
för ändamålet af ett anslag af 6,500 kronor.

Af hvad såväl hushållningssällskapens ombud som landtbrukssty- Departementsrelsen
här anfört, synes mig framgå, att i det arbete, som nu delvis chefenmed
understöd af statsmedel nedlägges på befrämjande af den inhemska
fröodlingen, önskvärd planmässighet samt enhetlighet i ledningen af det
hela i viss mån saknas. Då uppnåendet af bästa möjliga resultat härigenom
afsevärdt försvåras och lätt kan äfventyras, anser äfven jag, att
åtgärder böra vidtagas för afhjälpande af den nu förefintliga bristen
härutinnan. Att detta lämpligast och på mest betryggande sätt bör
kunna ske genom att här liksom på andra landthushållningens verksamhetsområden
anställa en på ifrågavarande område sakkunnig person
med uppgift att leda arbetet inom de skilda orterna efter vissa enhetliga
principer samt verka för, att inom en ort vunnen erfarenhet, där
så visar sig fördelaktigt, kommer andra orter till godo, synes mig
uppenbart. I detta fall torde ett d}dikt sakkunnigt bistånd och stöd
vara särskildt af behofvet påkalladt, enär den gren af landthushållningen,
hvarom här är fråga, visat sig verksammast kunna främjas på sammanslutningens
väg, därvid behof af kraftigt initiativ utifrån ofta gör sig
starkt gällande. Därtill kommer såsom en beaktansvärd omständighet,
att fröodlingen särskildt lämpar sig för det mindre jordbruket, något
hvarom man inom vissa delar af landet redan vunnit rik erfarenhet.

För att det mindre jordbruket mera allmänt skall kunna begagna sig
af de fördelar, eu efter de lokala förhållandena afpassad fröodling så -

222

Nionde hufvudtiteln.

[33.] lunda kan erbjuda detsamma, kräfves emellertid — såväl vid anskaffandet
af lämpliga fröstammar som vid afsättningen af de producerade frövarorna
— att samverkan äger rum icke endast mellan odlarna inom
den närmaste orten utan äfven skilda landsdelar emellan. Endast härigenom
kan vår inhemska fröodling så utvecklas, att landets eget behof
af svenskt frö blir fylldt och en säkerligen vinstgifvande export däraf
så småningom kan komma till stånd.

Äfven i den för jordbruket inom vissa delar af landet viktiga
frågan om sammansättningen af fröblandningar till fleråriga vallar äro
jordbrukarna ofta i behof af på erfarenhet och sakkunskap grundade
råd och anvisningar, något som hittills endast undantagsvis stått dem
till buds. Då detta i väsentlig grad bidragit till, att de fleråriga
vallarna icke i vårt lands foderproduktion intaga den plats, de säkerligen
mångenstädes skulle förtjäna, öppnar sig äfven här ett rikt verksamhetsfält
för en statskonsulent i fröodling.

Det torde ej vara tvifvel underkastadt, att icke denne skulle bli
fullt upptagen med det omfattande arbete, som, enligt hvad landtbruksstyrelsen
angifvit, närmast skulle komma att åligga honom. Jag håller
emellertid för sannolikt, att han åtminstone till en början och under
förutsättning, att han på lämpligt sätt söker samverka med hushållningssällskapens
jordbrukskonsulenter, hvarigenom hans arbete bör kunna
väsentligen underlättas, skulle kunna bli i tillfälle att utöfva en gagnande
verksamhet äfven ifråga om främjandet af växtodling i allmänhet. Äfven
denna gren af jordbruket har under dessa sista år börjat omfattas med
allt lifligare intresse af landets jordbrukare och det har därvid visat
sig, att den väl förtjänar att göras till föremål för samma sakkunnigt
planlagda och rationellt bedrifna förbättringsarbete som det, hvilket på
ett framgångsrikt sätt under senast förflutna decennier blifvit nedlagdt
på höjandet af landets husdjursskötsel. Det inflytande Danmarks statskons
ulenter i växtkultur utöfvat på detta lands växtodling innebär,
såsom äfven hushållningssällskapens ombud antydt, onekligen en maning
till oss att vid vårt arbete beträda samma väg.

Mot de af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppen till statskonsulentens
aflöning och till bestridande af hans resekostnader har jag
icke något att erinra.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till anställande af en statskonsulent i fröodling på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

228

Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvarje
år från och med år 1905 anvisat ett anslag af 25,000 kronor. Tillika
har i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen år 1904 förutsatte, Kungl.
Maj:t årligen anvisat till föreningen ytterligare 15,000 kronor, hvilka
medel utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.

Med anledning af de anmärkningar, som tid efter annan framkommit
angående vissa förhållanden vid utsädesföreningens verksamhet
och på grund af Riksdagens uttalande i ämnet i underdånig skrifvelse
den 1 juni 1908 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, hafva, såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig,
åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna för åstadkommande af för allmänheten
betryggande bestämmelser angående tillgodogörandet af de genom
föreningens försorg frambragta förädlade utsädesstammar. För dessa
åtgärder lämnade jag utförlig redogörelse vid underdånig föredragning
den 14 januari 1910 af frågan om statsanslag till utsädesföreningen
under år 1911. Af denna redogörelse framgår bland annat, att den
kommission, som af Eders Kungl. Maj:t, hushållningssällskapens ombud
i föreningens större styrelse samt föreningens mindre styrelse blifvit
utsedd att handlägga alla frågor rörande öfverlåtelse af utsädesföreningens
stammar till förökning och försäljning, med underdånig skrifvelse
den 30 november 1909 öfverlämnat dels ett exemplar af en utaf
utsädesföreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget undertecknad,
för en tid af tio år från den 1 juli 1909 gällande öfverenskommelse mellan
föreningen och bolaget om öfverlåtelse af från föreningen utgående nya
stammar och sorter af landtbruksväxter till förökning och försäljning,
upprättad i enlighet med af Eders Kungl. Maj:t den 29 oktober 1909
meddeladt beslut i ämnet, dels i styrkt afskrift en af samtliga ledamöter
i utsädesaktiebolagets styrelse afgifven förbindelse att ansvara
för bolagets åtagande enligt förenämnda aftal, hvilken förbindelse af
kommissionen godkänts, dels ock utdrag af protokoll, hållet vid ordinarie
bolagsstämma med delägarna i utsädesaktiebolaget den 26 oktober 1909,
utvisande, att stämman beslutat de ändringar i sin bolagsordning,
hvilka finnas angifna i punkt 17 af omförmälda öfverenskommelse.

Såsom Eders Kungl. Maj:t likaledes torde erinra sig, har Eders
Kungl. Maj:t, som den 23 december 1909 fastställt stadgar för utsädesföreningen,
vid underdånig föredragning den 25 november 1910 af
utsädesföreningens framställning om utbekommande af statsanslag
för år 1911 dels såsom bidrag till uppehållande af föreningens prak -

[34.]

Sveriges

utsädes förening.

224

Nionde hufvudtiteln.

[34.] tiskt vetenskapliga verksamhet tilldelat föreningen för år 1911, förutom
det af Riksdagen för samma ändamål beviljade anslag af

25,000 kronor, ett ytterligare anslag af 15,000 kronor, dels ock
föreskrifvit, att för tillgodonjutande af de sålunda beviljade anslagen,
tillhopa 40,000 kronor, skulle gälla ej mindre de bestämmelser
i fråga om öfverlåtelse af från föreningen utgående nya stammar
och sorter af landtbruksväxter, som innehölles uti förenämnda mellan
föreningen och utsädesaktiebolaget aftalade öfverenskommelse, än
äfven följande villkor, nämligen: att en af Kungl. Maj:t för ett
år i sänder utsedd person skulle vara ledamot i föreningens mindre
styrelse med enahanda befogenhet som öfriga ledamöter i samma
styrelse; att ett ombud för statens räkning skulle äga deltaga i
revisionen af föreningens förvaltning; att kostnaderna för nämnda
ledamot och ombud skulle bestridas af föreningen med belopp, som
i brist på godvillig öfverenskommelse skulle bestämmas af landtbruksstyrelsen;
att föreningen skulle i afseende å sin verksamhet
vara underkastad inspektion från statens sida, hvilken inspektion
skulle utöfvas af landtbruksstyrelsen; att föreningens nuvarande filialer
ej finge nedläggas utan medgifvande af landtbruksstyrelsen; att föreningen
skulle under år 1911 i minst lika stor utsträckning som under
år 1906 till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning
samt af andra medel än statsanslag bestrida däraf föranledda
kostnader; samt att föreningen skulle före utgången af maj månad
1912 till Kungl. Maj:t ingifva fullständig berättelse öfver föreningens
verksamhet under år 1911, hvarjämte det skulle åligga föreningen att
tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar samt en
hvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och lantbruksskolor
ett exemplar af föreningens tidskrift för samma år.

1 underdånig skrifvelse den 25 oktober 1910 har nu utsädesföreningen
hemställt om beredande af det hittills af Riksdagen beviljade
anslaget jämväl för år 1912, och har föreningen till stöd för denna
sin framställning bland annat anfört, att föreningens förädlings- och
försöksverksamhet fortfarande bedrefves i enlighet med den plan, som
uppgjordes, då nu ifrågavarande statsanslag första gången begärdes,
dock med den utvidgningen, att förädlingen äfven af foderrotfrukter
från och med år 1910 upptagits på arbetsprogrammet. Föreningens
förädlingsverksamhet omfattade sålunda nu alla de viktigaste åkerbruksväxterna.
Vid föreningens filialer vid Ultima och i Luleå hade verksamheten
under det gångna året fortgått och fortginge alltjämt i oförminskad
omfattning, öfvertygad om sådana filialers stora betydelse

Nionde hniyudtitein.

22 5

hade föreningen för afsikt att, så snart den ekonomiska ställningen
sådant tilläte, upprätta en filial äfven i Västergötland, där jord och
nödiga byggnader för ändamålet kunde erhållas på mycket fördelaktiga
villkor. Såsom resultat af sin verksamhet hade föreningen under de
senaste fem åren till odling i stort kunnat öfverlämna icke mindre än
fjorton nya, för olika delar af landet afsedda sorter af hvete, råg, hafre,
korn och gräs. Föreningens ekonomiska ställning, som varit synnerligen
brydsam, hade under det gångna året blifvit något gynnsammare.
Under hänvisning till den underdåniga framställningen bifogade styrelseoch
revisionsberättelser har föreningen sålunda anfört, att afskrifningar
kunnat ske å institutionsbyggnaden och inventarievärdet, hvarjämte
den förut befintliga underbalansen å verksamhetens konto blifvit betäckt.
Denna ändring till det bättre hade dock till större delen åstadkommits
genom gåfvomedel och för öfrigt möjliggjorts genom vissa inskränkningar
i verksamheten. Den innebure sålunda ej, att behofvet af det
nu begärda statsanslaget blifvit mindre. Förhållandet vore snarare det
motsatta, i det att föreningen hade grundad anledning befara, att såväl
anslagen från en del hushållningssällskap som ock ett större landstingsanslag
komme att indragas efter år 1911. Af skrifvelsen bilagdt
förslag till inkomst- och utgiftsstat framginge, att föreningen icke vore
i stånd att uppehålla sin verksamhet i hela dess omfattning med mindre
det begärda anslaget för år 1912 kunde erhållas.

Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande den 4 november 1910 och därvid framhållit,
att förhållandena betingade enahanda understöd från statens sida
för år 1912 åt Sveriges utsädesförening, som Riksdagen funnit böra till
föreningen under år 1911 utgå.

I anslutning härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 25,000 kronor.

Bifalles detta, lär Eders Kungl. Maj:t vilja angående villkoren för
anslagets åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i
fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag.

För hvart och ett af åren 1892—1910 har Riksdagen på extra
stat anvisat ett belopp af 1,000 kronor till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning. Beloppet, som uteslutande anBih.
till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 29

[34.]

[35.]

Stipendiat i
boskapsskötsel
och mejerihushållning.

226

Nionde hufvudtiteln.

[85.] vändts till arfvode åt eleven, blef på framställning af Eders Kungl.
Maj:t af 1910 års Riksdag för år 1911 höjdt med 500 kronor till 1,500
kronor, i sammanhag hvarmed innehafvaren af befattningen blifvit
benämnd stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning. Ändamålet
med anställandet af ifrågavarande stipendiat, för hvilken landtbruksstyrelsen
den 24 oktober 1910 utfärdat instruktion (Bill. till Sv. formsand.
n:r 69), är, att man på detta sätt städse inom landet skall äga
tillgång på personer, särskild! utbildade för att kunna antagas till konsulenter
i nämnda grenar af landthushållningen.

I underdånig skrifvelse den 1 november 1910 har nu landtbruksstyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning om anvisande äfven för år 1912 af ett anslag å 1,500
kronor till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning.

Departements- Fördelarna af att äga tillgång till bär ifrågavarande anslag hafva

chefen. Tmc]er (}e år, detsamma funnits tillgängligt, varit synnerligen stora, i
det att ett flertal imga män genom detsamma vunnit en utbildning,
som satt dem i stånd att i olika tjänstebefattningar inom förevarande
grenar af landthushållningen utöfva en i flera afseenden gagnande verksamhet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utbildande af eu stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.

[36.] I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

^TfingenjöreJ den oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med föreoeh
torfassis- gående år, Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

tenter■ att för anställande af en första och en andra torfingenjör samt tre

torf''assistenter oå extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 25,000
kronor.

[37.] 1907 års Riksdag har på förslag af Kungl. Maj:t till upprätt T°Markör

hållande af en torfskola under åren 1908—1912 beviljat ett anslag af

35,000 kronor. Däraf har Riksdagen på extra stat för hvart och ett
af åren 1908 —1911 anvisat ett belopp af 7,000 kronor.

Genom nådigt bref den 20 september 1907 bemyndigade Kungl.
Maj:t landtbruksstyrelsen att med svenska torfindustriföreningen afsluta
kontrakt om upprätthållande under åren 1908—1912 af en torfskola

Nionde hulvudtiteln.

227

vid Markaryd i Kronobergs län. Samtidigt anvisade Kling!. Maj:t till [37.]
skolans upprätthållande under nämnda tid förberörda af Riksdagen beviljade
anslag af 35,000 kronor samt anbefallde statskontoret att efter
ingången af år 1908 till svenska torfindustriföreningen på rekvisition
utanordna ej mindre ett belopp af 4,250 kronor för själfva skolans
upprätthållande än äfven ett belopp af 275 kronor för en hvar af högst
10 frielever, dock först sedan med intyg från landtbruksstyrelsen blifvit
styrkt, ej mindre att undervisningen vid skolan under året bedrefves
på ett tillfredsställande sätt enligt af landtbruksstyrelsen fastställd plan,
än äfven huru många frielever vid skolan under året åtnjöte undervisning.
Vidare har Eders Kung!. Maj:t genom särskilda nådiga bref anbefallt
statskontoret att för hvart och ett af åren 1909, 1910 och 1911
på enahanda villkor utanordna samma belopp som för år 1908 till skolans
upprätthållande och till frielever.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 10 oktober
1910 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition, att Riksdagen måtte af berörda anslag anvisa för år 1912
ett belopp af 7,000 kronor.

På grund häraf får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att af det utaf 1907 års Riksdag beviljade anslag å 35,000 kronor
till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—1912 på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Sedan Riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af [38.]
sådana åtgärder, som kunde linnas vara ägnade att främja lösningen af Åtgärder far
frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torf- lodlg^Jndlfa)
mossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat för år 1902 ett *» »'' landet»
anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen till samma ändamål anslagit ^ntugaTrände.
dels för år 1905 25,000 kronor och dels för år 1907 20,000 kronor, tillgång m.m.
Vidare har Riksdagen för ett hvart år från och med år 1904 medgifvit,
att Eders Kungl. Maj:t finge under ett följande år i mån af behof för
ändamålet disponera, hvad vid utgången af närmast föregående år icke
blifvit användt af samma medel.

I underdånig skrifvelse den 3 december 1910 har nu landtbruksstyrelsen
dels meddelat, att enligt uppgift från statskontoret af ifrågavarande
anslag återstode att disponera ett belopp af endast 739 kronor
85 öre, dels ock, med förmälan att styrelsen ansåge medel för omordade
ändamål fortfarande böra finnas tillgängliga, hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes i dylikt syfte aflåta nådig proposition till Riksdagen.

228

Nionde hufvudtiteln.

138.]

Departements chefen,

[39.]

Svenska mosskulturföreningen.

Då sistlidna år något ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål
icke af Riksdagen äskades, berodde detta därpå, att medel för ändamålet
under år 1910 funnos till Eders Kungl. Maj:ts förfogande tillgängliga.
Ehuruväl värdet af de rön, som hittills för ifrågavarande
ändamål utförts, ännu icke med full visshet kan bedömas, synes dock
ett fortsatt understödjande af de nya uppslag, som här kunna framkomma,
vara af sådan betydelse för utvecklandet af vårt lands naturliga
hjälpkällor, att det allmänna icke lämpligen kan undandraga sig att,
härtill medverka. Då det nu disponibla beloppet tydligen ej är tillfyllest
härför, hemställer jag, i enlighet med landtbruksstyrelsens i ämnet
gjorda framställning, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för vidtagande af sådana åtgärder, som hunna finnas vara
ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att
tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga tillgång af bränntorf,
torf strö m. m., på extra stat för år 1912 att i mån af behof användas
anvisa ett belopp af 10,000 kronor, med rätt därjämte för Kungl.
Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1911 af tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes i mån af behof
under år 1912 för enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af
år 1911 icke blifvit användt af tidigare för samma ändamål på extra
stat beviljade medel.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat för hvarje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som,
efter att för hvart och ett af åren 1906 — 1909 hafva utgjort 20,000
kronor, för år 1910 höjdes till 35,000 kronor, med hvilket belopp anslaget
utgår äfven för år 1911.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har nu föreningen anhållit
om beredande åt föreningen jämväl för år 1912 af ett statsanslag af

35,000 kronor.

Med bifogande af berättelse öfver föreningens verksamhet under
år 1909 har föreningen till stöd för denna ansökning anfört hufvudsakligen
följande.

De kemiska arbetena hade omfattat, utom några särskilda vetenskapliga
undersökningar, analyser å 1,181 prof emot 959 år 1908. De
botaniska och torfgeologiska fältarbetena hade omfattat systematiska
undersökningar af Värmlands torfmossar, därvid 272 torfmarker besökts;
därjämte hade i några andra län enstaka mossar för vetenskapligt eller
praktiskt ändamål gjorts till föremål för undersökning. Kulturingenjörerna
hade verkställt, förrättningar inom 20 län hos 330 mossägare

Nionde hufvudtiteln.

229

under sammanlagdt 234 dagar, hvarvid undersökts 16,068 hektar torf- [39.]
marker. Hos 70 småbrukare inom Jämtlands län hade under året kostnadsfria
besök gjorts under 34 dagar. År 1910 hade en tredje kulturingenjör
anställts, för att föreningens konsulentverksamhet, som visat
sig synnerligen fruktbringande, måtte kunna bedrifvas i än större utsträckning.
Populära föredrag i mosskultur, hufvudsakligen afsedda för den
mindre jordbrukaren, hade af tjänstemännen hållits i 20 län till ett antal
af 108 stycken, hvartill komme en särskild s. k. mosskurs för småbrukare
i Jönköping de sista dagarna af juni månad 1909, hvilken besökts
af 275 personer från 17 län. Kulturförsöken hade omfattat, utom
vegetationsförsök i Jönköping och vid de tvenne fasta stationerna vid
Flahult och Torestorp, 74 försöks- och förevisningsfält inom 21 län. Af
hvad sålunda anförts framginge, att en liflig verksamhet ägde rum inom
alla grenar af föreningens verksamhetsområde.

Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen den 10 oktober
1910, med öfverlämnande af ett af styrelsen infordradt förslag till
inkomst- och utgiftstat för föreningen för år 1912,''afgifvit underdånigt
utlåtande samt därvid, under framhållande af önskvärdheten af att föreningens
verksamhet äfven under år 1912 finge fortgå i afsedd riktning,
förklarat sig icke hafva något att erinra mot ofvan omförmälda förslagtill
inkomst- och utgiftstat för föreningen samt tillstyrkt föreningens
anhållan om fortsatt statsunderstöd.

Då det synes äfven mig vara af vikt, att föreningen blir satt i Departements.
tillfälle att fortsätta sin synnerligen gagnande verksamhet och då härför chefenkräfves,
att föreningen äfven under år 1912 kommer i åtnjutande af
statsanslag till samma belopp som under innevarande år, hemställer jag,
att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att till understöd åt svenska mosskulturföreningen på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 35,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kungl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
hemställt, angående villkoren för anslagets åtnjutande meddela
enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen
för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till jordbruksdepartementet,
samt att föreningen fortfarande skall i afseende å
sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens sida,
hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, torde böra tillkomma
landtbruksstyrelsen.

230

Nionde hufvudtiteln.

[40.] Till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har Riksdagen

höZ,''ndea/det hvarje ar sedan år 1901 anvisat anslag, som, från att för år 1902
mindre jord- hafva uppgått till 25,000 kronor, alltjämt ökats så, att för innevarande år
bruket. beviljats ett anslag af 267,500 kronor, häraf 25,000 kronor äro afsedda
att i främsta rummet användas såsom bidrag till aflönande af tio
jordbrukskonsulenter i mellersta och södra Sverige. Vidare skola

50,000 kronor i första hand utgå till understödjande och premiering af
odlingsföretag, Indika icke på annat sätt kunna komma i åtnjutande af
statsbidrag, hvarjemte 10,000 kronor äro beräknade att användas till
anordnande af undervisning, som afser att främja det mindre jordbruket,
men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af statsunderstöd.

Den 28 oktober 1910 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat dels förnyadt
reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket och dels kungörelse angående statsanslag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket att lända till efterrättelse
tills vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
(Sv. för.-saml. n:r 124.)

I underdånig skrifvelse den 28 november 1910 har nu landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande af anslag för ändamålet
jämväl för år 1912.

Vidkommande medelbehofvet för ifrågavarande ändamål under sistnämnda
år har landtbruksstyrelsen till en början framhållit, att, i motsats
till hvad som var fallet för år 1911, härvid icke borde uti anslaget
i fråga inberäkna^ något belopp för anställande af jordbrukskonsulenter
inom mellersta och södra Sverige, utan borde medel härför begäras i
sammanhang med anslaget till statsbidrag till aflöning åt kringresande
jordbrukskonsrdenter i Dalarna och Norrland, hvartill medel för hvart
och ett af åren 1908—1911 å extra stat beviljats. Under sådana förhållanden
skulle emellertid från det eljest behöfliga anslaget till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket fråndragas ett belopp, motsvarande
det i anslaget för år 1911 för ifrågavarande ändamål inberäknade
beloppet, 25,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, att rörande bidrag till kontrollföreningar
vore bestämdt, bland annat, i fråga om bidrag till understöd
åt sådana medlemmar, hvilka ägde högst 25 kor, att sådant
bidrag finge utgå till föreningsmedlem endast under ett eller flera af de
fyra första åren, han tillhört kontrollförening.

Uti skrifvelse till landtbruksstyrelsen hade Västerbottens läns hushållningssällskap
nu hemställt om styrelsens medverkan för erhållande af
statsbidrag till medlemmar af kontrollförening inom länet under ytter -

Nionde hufvudtiteln.

231

ligare sex år utöfver de i förberörda nådiga reglemente bestämda fyra
första åren. Äfven från Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hade till landtbruksstyrelsen inkommit framställning om beredande
af samma förmån åt medlemmar af kontrollföreningar inom
Norrbottens län.

Med anledning däraf hade landtbruksstyrelsen lämnat hushållningssällskapens
under år 1910 i Stockholm församlade ombud tillfälle att yttra
sig, om och i sådant fall under hvilka förhållanden utsträckning af den
nu föreskrifna tiden för utgående af år sanslag till kontrollföreningarna
kunde anses oneklig. I sitt med anledning häraf beslutade yttrande
hade ombuden framhållit, att, äfven om ett dylikt behof af utsträckt tid
för statsbidrag i vissa fall kunde föreligga beträffande ofvannämnda båda
hushållningssällskaps områden, eu utsträckning af tiden för sådant statsbidrag
i stort sedt af flera skäl icke vore önsklig. Såsom stöd härför
anförde ombuden, att afsikten med ifrågavarande statsbidrag hufvudsakligen
varit att underlätta kontrollföreningars igångsättande och att
hjälpa dem öfver de första svårigheterna. Understödet af statsmedel
kunde därför vara berättigad! under de fyra första åren efter bildandet.
Efter denna tid borde en kontrollförening, enligt ombudens mening,
kunna reda sig på egen hand eller på annat sätt än genom statsbidragerhålla
nödiga medel för verksamhetens uppehållande.

Med anledning af detta hushållningssällskapens ombuds uttalande
hade Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sedermera
till landtbruksstyrelsen inkommit med förnyad framställning i ämnet.
Under framhållande af behofvet för de norrländska länen af utsträckt
tid för statsbidrags utgående till kontrollförening har utskottet därvid
hemställt, att landtbruksstyrelsen, oberoende af ombudens allmänna,
landet i dess helhet afseende uttalande, ville taga utskottets förstberörda
framställning under öfvervägande och söka utverka sådan förlängning
i tiden för statsbidragets utgående, hvarom utskottet gjort framställning,
därvid, om denna förlängning skulle föreslås endast för öfra Norrland,
tilläfventyrs den inskränkningen kunde göras, att det ifrågasatta bidraget
utöfver de redan medgifna fyra åren begränsades till att afse endast
mindre kreatursbesättningar, hvilkas koantal icke öfverstege exempelvis
tio.

I anslutning härtill har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom styrelsen
i den underdåniga skrifvelse, styrelsen den 15 december 1905
aflät rörande statsbidrag till kontrollföreningar, framhöll, att statsbidraget
ej borde utgå under mer än en viss tid med hänsyn därtill, att kontroll -

[40.]

232

Nionde hulvudtiteln.

verksamheten, sedan dess betydelse blifvit känd, ej syntes behöfva eller
ens borde vidare uppehållas med understöd af allmänna medel. I öfverensstämmelse
härmed föreslog landtbruksstyrelsen, att sådant bidrag ej
skulle utgå längre tid än fyra år, hvilket också blef Riksdagens beslut.

Landtbruksstyrelsen har nu förklarat sig fortfarande fasthålla vid
den då uttalade åsikten, att statsbidraget borde begränsas till viss tid.
Af de ofvannämnda skrifvelserna från Norrbotten och Västerbotten liksom
af upplysningar, som landtbruksstyrelsen erhållit från öfriga norrländska
län, framginge emellertid, att kontrollföreningsrörelsen ännu ej vunnit
fullt förtroende bland ladugårdsägarna inom Norrland. Anledningen
härtill finge hufvudsakligen tillskrifvas den omständigheten, att jordbrukarna
inom dessa län till största delen tillhörde småbrukarklassen,
för hvilka kontrollkostnaden alltid och särskildt i dessa bygder med
långa afstånd ställde sig dyrare än för ägare af något större kreatursbesättning.
Landtbruksstyrelsen vore dock öfvertygad, att äfven Norrlands
jordbrukare småningom skulle lära sig inse det för deras ekonomi
fördelaktiga uti att ställa sina ladugårdar under den kontroll, som här
afsåges. För uppnående af detta för kreatursskötseln i dessa orter viktiga
mål vore emellertid angeläget, att åtgärder vidtoges till förhindrande
däraf, att småbrukare, som inträdt i kontrollförening, utträdde ur densamma,
hvarigenom kontrollrörelsens utveckling skulle motverkas.

Med anledning häraf och då det ej kunde nekas, att ägaren af
eu större ladugårdsbesättning snarare lärde sig inse fördelen af ifrågavarande
ladugårdskontroll än en småbrukare med färre kreatur, syntes
landtbruksstyrelsen giltiga skäl finnas för att utsträcka tiden för åtnjutande
af statsbidrag hvad beträffar småbrukare i nämnda orter. Ett sådant
medgifvande torde dock böra gälla äfven för Dalarna, hvilket landskap
i ofvan angifna afseende liknade Norrland.

Landtbruksstyrelsen ansåge därför, att till nu gällande bestämmelser
rörande understöd åt medlemmar af kontrollförening det tillägg borde
göras, att Eders Kung]. Magt tillerkändes rätt att på framställning af
hushållningssällskap i Norrland samt Dalarna medgifva, att sådant understöd
kunde utgå till medlemmar af kontrollförening, hvilka ägde högst
tio kor, under ett eller flera af de åtta första åren.

Ett sådant tillägg i gällande villkor för statsbidrags åtnjutande
i förevarande fall syntes landtbrukstyrelsen icke påkalla någon ökning
af anslaget för ifrågavarande ändamål.

Då landtbruksstyrelsen ansett, att, med undantag af här anförda
förändringar, anslaget för år 1912 borde utgå efter samma beräkning
och enligt enahanda villkor som för närvarande, har landtbruksstyrelsen

Nionde hulvudtiteln.

233

hemställt, att Eders Kung-!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att dels [40.]
såsom bidrag till åtgärder för böjande af det mindre jordbruket på
extra stat för år 1912 anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag, som, då åtminstone ännu icke några säkra beräkningar
kunnat göras om medelåtgången under år 1910, lämpligen syntes kunna
bestämmas till 250,000 kronor, dels ock, i likhet med hvad för år 1911
ägt rum, medgifva, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under
år 1911 för enahanda ändamål af Kungl. Magt disponeras.

På af mig förut denna dag, vid underdånig föredragning af landt- Departementsbruksstvrelsens
framställningar om anslag under år 1912 till aflöning chetmåt
jordbrukskonsulenter, anförda skäl synes mig det belopp i nu förevarande
anslag, som beräknats såsom bidrag till aflöning åt jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverige lämpligen böra, på sätt landtbruksstyrelsen
föreslagit, utbrytas ur detta anslag och under gemensam
anslagstitel sammanföras med det hittills särskildt uppförda statsbidraget
till aflöning åt jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarna. Vid bifall
till denna min framställning kommer anslaget till höjande af det mindre
jordbruket att minskas med motsvarande belopp, 25,000 kronor.

Det af landtbruksstyrelsen föreslagna tillägget i villkoren för
åtnjutande af statsunderstöd till medlemmar i kontrollförening inom
Norrland och Dalarna anser jag mig på de af landtbruksstyrelsen anförda
skälen böra tillstyrka. Detta tillägg synes mig särskildt välbehöfligt,
då arbetet på höjande af det mindre jordbruket i landets nordliga delar
med hänsyn till ladugårdsskötsel^ stora betydelse för det jordbruk, som
där bedrifves, i första rummet torde böra riktas på att främja och sprida
intresse för denna viktiga gren af landthushållningen. Därtill kommer,
att de svårigheter för landtbrukets bedrifvande inom dessa nordliga
landsdelar, som äro en följd såväl af deras nordliga läge som däraf, att
den jämförelsevis fåtaliga befolkningen, särskildt inom de nordligaste
länen, bor spridd öfver stora vidder, i ett eller annat fall kunna göra det
nödvändigt, att undantag medgifvas nämnda landsdelar från gällande,
för hela landet gemensamma bestämmelser sådana som de nu ifrågavarande.

Beträffande storleken af det anslag, som för år 1912 torde böra
begäras, tillåter jag mig erinra, att jag vid underdånig föredragning
den 14 januari 1910 af frågan om anslag för år 1911 till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket beräknade medelbehofvet för de åtBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 30

234

Nionde hufvudtiteln.

[40.] gärder, om hvilka nu är fråga, till 251,000 kronor enligt följande för -

slagsberäkning:

penningpris vid premiering af mindre jordbruk ............. 39,000 kronor.

premielån vid premiering af mindre jordbruk .................. 35,000 „

kontrollföreningars organisationsanslag............................... 16,000 ,,

kontrollföreningars årsanslag .................................................. 25,000 ,,

studieresor......................................................................... 26,000 „

undervisningskurser.................................................................... 50,000

premiering af odlingsföretag ............................................... 50,000 ,,

öfrig undervisning................................................................. 10,000 ,,

tillhopa 251,000 kronor.

Utöfver detta belopp kräfdes för ändamålet ytterligare 15,000
kronor till täckande af vissa hushållningssällskapens kostnader under år
1909, Indika enligt gällande bestämmelser skulle bestridas med statsmedel.
På grund af vid nämnda tidpunkt i statskontoret innestående
besparingar å föregående års anslag till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket behöfde emellertid icke hela det sålunda såsom erforderligt
beräknade beloppet af Riksdagen äskas, utan begärde Eders
Kungl. Maj:t Riksdagens medgifvande att under år 1910 få för ändamålet
använda, hvad vid utgången af 1909 möjligen icke blifvit användt åt
tidigare för samma ändamål beviljade medel.

Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Då ovisst torde vara, om någon dylik behållning vid 1911 års
slut kan finnas tillgänglig och då medelbeliofvet under år 1912 förvisso
icke kan beräknas lägre än under år 1911, synes framställning nu
böra göras om beviljande för år 1912 af hela det för ändamålet såsom
erforderligt för år 1911 beräknade beloppet eller i rundt tal 250,000
kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att,
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor;

dels ock medgifva, att hvad vid utgången af 1910 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1911 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

[41.] Till anställande af eu statskonsulent för det mindre jordbruket

statskonsuimt har Riksdagen för hvart och ett af åren 1910 och 1911 beviljat ett
^jordbruktt™ anslag af 6,500 kronor. Den 15 oktober 1909 har Eders Kung]. Maj:t

Nionde hufvudtiteln.

235

utfärdat nådigt reglemente för denne statskonsulent. (Sv. förf.-saml. [41.]
n:r 118.)

Då eu statskonsulent för det mindre jordbruket synes böra äfven
för år 1912 anställas, tillstyrker jag, att Eders Kung!. Maj:t måtte, i
öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 10 oktober 1910 hemställt, föreslå Riksdagen

att till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.

I42-]

I underdånig skrifvelse den 2 december 1910 har landtbruks- Ät^arde.r
styrelsen hemställt om vidtagandet af vissa åtgärder för att underlätta «/ enkönad
åstadkommandet af en bättre ordnad bokföring vid landets mindre lord- bokföring vid

*i "i ° mindre jord•

Landtbruksstyrelsen har därvid till eu början erinrat, hurusom
statsmakternas sträfvan under en längre tid varit riktad på att befordra
landtbrukets produktivitet. Omständigheter syntes emellertid nu föreligga,
hvilka i hög grad påkallade statens uppmärksamhet för möjliggörandet
äfven af en mera ekonomisk drift vid landtbruket. Härför
kräfdes med nödvändighet, att bokföringen inom landtbruket blefve
spridd i så vida kretsar som möjligt samt att densamma utvecklades
därhän, att den kunde lämna mera ingående upplysningar om hvarje
särskild produktionsgrens ekonomiska utslag, än mi i allmänhet vore
fallet.

Landtbruksstyrelsen redogör därefter för de föranstaltningar, som
i sådant afseende träffats inom åtskilliga af Europas länder.

Sålunda hade inom Tyskland räkenskapsbyråer inrättats dels af
större landtbrukssällskap, såsom Deutsche Landwirtschafts Gresellschaft
och Blind der Landwirte, dels af landtbrukskamrar, dels ock af speciella
bokföringsföreningar, hvarjämte äfven enskilda personer upprättat bokföringsbyråer
i den utsträckning, att nästan hvarje större stad hade en
eller flera dylika anstalter. Till uppkomsten inom Tyskland af dylika
byråer hade äfven bidragit skyldigheten för landtmännen att betala skatt
efter den verkliga inkomsten af landtbruket, hvarför äfven byråerna
biträdt vid upprättande af skattedeklarationer. Bland bokföringsbyråerna
syntes landtbruksstyrelsen det tyska landtbrukssällskapets bokföringsbyrå
i Berlin och den Howardska bokföringsbyrån i Leipzig intaga
mycket framstående rum. Den senare upprättades 1872 af professor
Howard, hvilken ägnat denna angelägenhet ett synnerligen omfattande
och ingående intresse samt härå nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete.
Äfven den sachsiska landtbrukskammarens räkenskapsbyrå i Halle har

236

Nionde hufvudtiteln.

synts landtbruksstyrelsen i detta sammanhang böra omnämnas, enär vid
denna såväl tyska landtbrukssällskapets som Howards principer blifvit följda,
därvid emellertid en sträfvan gjort sig gällande att såvidt möjligt förenkla
bokföringen, hvarigenom äfven betydligt billigare arbetskostnader
uppnåtts än vid de förut nämnda byråerna. Bokföringsafgifterna fastställdes
ej till någon viss summa per hektar, utan intressenten finge
betala efter den tid, som byrån användt för egendomens bokföring,
hvilket i hög grad befordrade insändandet af korrekta primär uppgifter.
Byrån anlitades också ganska mycket af mindre jordbrukare för boksluts
utförande.

I sammanhang härmed har landtbruksstyrelsen anmärkt, att de
tyska bokföringsbyråerna eljest nästan uteslutande anlitades för de större
jordbrukens räkning. Enligt hvad allmänt uppgåfves, hade intresset
för bokföring ännu ej vaknat bos de mindre jordbrukarna i Tyskland.

I Schweiz hade det visat sig möjligt att äfven för mindre landtbruk
ordna bokföringen i stor utsträckning och på ett praktiskt sätt.
Detta hade hufvudsakligen skett genom det schweiziska bondesekretariatets
bokföringsbyrå i Zurich, hvars verksamhet påbörjades år 1901
och genom hvilken under år 1909 utfördes bokslut för ej mindre än
287 bondegendomar och egentliga småbruk.

Hvad Danmark anginge, så hade detta land att uppvisa försök att
med kontrollföreningsverksamheten förena en verksamhet för utförande
af åtgärder i landtbruksbokföringens intressen, hvarvid särskildt det
mindre landtbrukets räkenskapsbokföring befordrats. Förutom kontrollräkenskaperna
i ladugården verkställde hvarje föreningsmedlem dagliga
anteckningar öfver varuomsättningen, arbetets användning samt kontanta
inkomster och utgifter rörande den yttre hushållningen enligt visst
system. Dessa anteckningar kontrollerades och kompletterades af kontrollassistenten,
hvars biträde äfven tagits i anspråk för månadssammandrag,
införande i hufvudboken samt bokslutets affattande.

Äfven inom vårt land har på allra sista tiden denna angelägenhet
börjat uppmärksammas.

Landtbruksstyrelsen erinrar sålunda, att hushållningssällskapens
under sistlidna november månad i Stockholm församlade ombud beslutat
att i underdånig skrifvelse den 17 november 1910 hemställa, att Eders
Kungl. Magt täcktes taga frågan om jordbruksbokföringsföreningars inrättande
och ekonomiska understödjande inom de olika orterna under nådig"
pröfning, hvarvid de på samma gång framhållit, att olika lokala förhållanden
i olika delar af vårt vidsträckta land gifvetvis förutsatte olika
slag af jordbruksbokföringsföreningar samt att bedömandet af förenin -

Nionde hulvudtiteln.

287

garnas storlek, verksamhetsområde och öfriga på frågan inverkande
förhållanden torde böra öfverlämnas åt de olika hushållningssällskapen,
dock inom vissa af staten för tillgodoseende af dess intresse angifna
gränser.

Vidare har Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
vid sammanträde den 21 och 22 oktober 1910 besluta att för
sin del godkänna vissa af dess jordbrukskommitté framförda synpunkter
för lösande af bokföringsfrågan och med ledning af ett utaf nämnda
kommitté afgifvet utkast uppgjort följande förslag till de grundbestämmelser,
som borde ingå i en bokföringsförenings stadgar och vara af
natur att icke, så länge sällskapet lämnade anslag, kunna ändras utan
sällskapets samtycke.

Föreningens ändamål skulle, enligt dessa bestämmelser, vara att dels
för medlemmarna ombesörja förande och afslutande af iandtbruksräkenskaper
med sådan uppställning, att såväl öfverskådlig och noggrann kännedom
vunnes om jordbruksdriftens olika grenar, särskildt rörande deras ekonomiska
resultat, som ock att erforderliga uppgifter för afgifvande af skattedeklaration
beträffande jordbruket kunde hämtas direkt ur räkenskaperna,
dels tillhandagå medlemmarna med upplysningar och råd i bokföringsärenden
samt biträda vid upprättande af skattedeklarationer, dels och i öfrigt utöfva
sådan verksamhet — äfven för andra jordbrukare än medlemmar i föreningen
— som stode i nära samband med här angifna hufvudändamål
eller som kunde möjliggöra åstadkommande af en allmän statistik öfver''
länets jordbruksdrift. Arbetet skulle utföras och ledas genom en centralbyrå
för hela länet. Till medlem af föreningen kunde antagas icke
blott hvarje person, som drefve jordbruk inom Södermanlands län,
äfvensom vissa sammanslutningar af jordbrukare, utan äfven jordbrukare
inom angränsande län, i den män föreningen därom beslutade.
Utträde ur föreningen kunde ske endast vid slutet af ifrågavarande egendoms
räkenskapsår och efter uppsägning inom af föreningen bestämd
tid. Kostnaderna för det arbete, som för medlemmarnas räkning utfördes
genom byråns försorg, skulle fördelas på medlemmarna i förhållande
till den arbetskvantitet, som hvarje medlems bokföring kraft, samt
i öfrigt enligt de grunder föreningen bestämde. Med hvarje medlem
skulle upprättas kontrakt rörande hans bokföring, hvarvid viss del af
den beräknade kostnaden skulle erläggas förskottsvis. Medlem, som ej
uppfyllde kontraktets bestämmelser, skulle af styrelsen kunna uteslutas
ur föreningen. För underlättande af mindre jordbrukares deltagande
skulle hushållningssällskapet förmedla möjligen utgående statsbidrag eller
bevilja årligt anslag till föreningen att utgå på sätt och efter de grunder

[42.]

238

Nionde hufvudtiteln.

£42.] sällskapet bestämde. Föreningens angelägenheter skulle handhafva»
af en styrelse, bestående af fem medlemmar, hvaraf fyra skulle väljas
af föreningen och en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Det
skulle åligga styrelsen att årligen till hushållningssällskapet afgifva årsberättelse
och revisionsberättelse. Styrelsens ledamöter och byråns
tjänstemän skulle vara underkastade ovillkorlig tysthetsplikt i allt, som
rörde medlemmarnas bokföring och affärer. Beviljades arfvoden till
styrelseledamöterna, skulle dessa utgå af föreningens medel till samtliga
ledamöter i styrelsen. För granskning af föreningens räkenskaper, som
skulle föras på kalenderår, skulle föreningen utse två revisorer och två
suppleanter samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott en revisor
och en suppleant.

Förvaltningsutskottet beslöt vidare hemställa till hushållningssällskapet
bland anuat att godkänna nu angifna förslag till bokföringsfrågans
lösning och förslaget till grundbestämmelser för en bokföringsförening.
Detta utskottets förslag blef af hushållningssällskapet gilladt och godkändt
vid dess sammanträde den 1 december 1910.

Äfven Östergötlands läns hushållningssällskaps finanskommitté
har vid sammanträde den 6 juli 1910 beslutat att hos sällskapet
begära bemyndigande att inrätta eu bokföringsbyrå, hvilken skulle
under sällskapets kontroll föra och afsluta räkenskaper för länets jordbrukare
efter taxa, som af kommittén skulle fastställas. Kommittén
uttalade såsom sin åsikt, att byrån icke borde åtnjuta något understöd
af sällskapet, utan att afgifterna borde bestämmas så höga, att omkostnaderna
kunde med desamma bestridas. Kommittén begärde endast
ett anslag af 1,000 kronor att användas till lönefyllnad åt föreståndaren,
för den händelse inkomsterna icke uppginge till detta belopp.

Enskild motionär hade sedermera hos samma hushållningssällskap
gjort framställning därom, att det af finanskommittén till lönefyllnad
åt föreståndaren begärda beloppet, 1,000 kronor, måtte få i stället utgå
såsom förslagsanslag att användas till bekostande af bokföring genom
bokföringsbyrån åt innehafvare af mindre jordbruk med högst 75 hektar
åker, hvilka hade jordbruk till hufvudsaklig näring, och att dylikt bidrag
måtte utgå med högst 40 kronor under högst 5 år på villkor i
öfrigt, som förvaltningsutskottet skulle äga bestämma. Sistnämnda
förslag har sedermera af hushållningssällskapet blifvit bifallet.

Enligt hvad landtbruksstyrelsen vidare meddelar, lärer förevarande
fråga äfven inom andra hushållningssällskap vara under öfverläggning,
ehuru sällskapen eller deras förvaltningsutskott ännu icke hunnit vidtaga
erforderliga åtgärder för ändamålet.

Nionde hufvudtiteln.

239

Den stora betydelse, som en ordnad landtbruksbokföring enligt det
föregående äger, samt de svårigheter, som måste tänkas möta för att
en sådan bokföring, åtminstone livad angår mindre jordbruk, mera allmänt
inom den närmaste framtiden skulle komma till stånd, har synts
landtbruksstyrelsen påkalla statens åtgärder för befordrande af denna
angelägenhet. Visserligen hade i de hittills fastställda nådiga reglementen
för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det
mindre jordbruket föreskrifvits att, för att innehafvare af mindre jordbruk
skulle kunna vid en senare premiering erhålla penningpris, för
premieringsnämnden skulle uppvisas af honom enligt af landtbruksstyrelsen
fastställdt formulär förda anteckningar öfver jordbruket från
tiden från förra premieringen, och landtbruksstyrelsen både för dylika
anteckningar fastställt alternativa formulär i form af två slag af räkenskapsböcker,
ett vidlyftigare och ett enklare. Men om också härmed
en början kunde anses vara gjord till att förbereda ett allmännare införande
af räkenskapsföring inom det mindre jordbruket, så förringade dock
detta icke enligt landtbruksstyrelsens mening betydelsen af hvad ofvan
anförts om behofvet af ytterligare åtgärders vidtagande i antydda syfte*
Härtill komme ytterligare den omständigheten, att brukare af egendom,
taxerad till 25,000 kronor eller därutöfver, numera vore skyldig att
verkställa deklaration öfver den verkliga inkomst hans egendom lämnat.
Gifvetvis kunde en sådan deklaration icke afgifvas utan att till grund
för densamma läge afslutade räkenskaper.

Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen med visshet kunna antagas,
att ordnad bokföring i allmänhet förekomme först vid jordbruk, hvilkas
taxeringsvärde vida öfverstege ofvanstående belopp. Under sådana förhållanden
syntes det vara äfven ur skattesynpunkt af stor vikt, att åtgärder
vidtoges för främjande af en tillförlitlig bokföring å de egendomar,
där sådan icke i allmänhet kunde förutsättas äga rum. Härigenom
skulle enligt styrelsens mening äfven motverkas den fara, som
kunde föreligga däruti, att deklarationsskyldiga, hvilka ej själfva ägde
förutsättningar för eller hvilkas tid ej medgåfve förandet af sådana
räkenskaper, härför anlitade personer utan nödig kompetens, hvarigenom
de bokslut, hvilka sedan komme att ligga till grund för beskattningen,
saknade den tillförlitlighet, de börda äga.

Af ofvanstående skäl har landtbruksstyrelsen ansett, att staten borde
ingripa för att stödja de åtgärder, som på olika håll nu börjat vidtagas
till befordrande af en ordnad landtbruksbokföring. Härigenom skulle
äfven den fördel vinnas, att de i orterna vidtagna åtgärderna skulle
blifva mera planmässiga, liksom det ock vore att förutse, att ett för ända -

[42.]

240

Nionde hufvudtiteln.

[42.] målet lämnadt statsbidrag skulla befordra åtgärders vidtagande i samma
syfte inom flera orter, där de i annat fall möjligen skulle uteblifva.

Statens åtgärder borde i detta liksom i många andra fall lämpligast
äga rum under samarbete med hushållningssällskapen, och förutsättningarna
för statsbidrag borde sålunda vara, dels att åtgärderna
för landtbruksbokföringens främjande ställdes under en viss kontroll af
sällskapen och dels att sällskapen lämnade bidrag till samma ändamål.

En gifven förutsättning för denna angelägenhets lyckliga fullföljande
vore, att en bokföringsbyrå för vissa särskilda områden upprättades.
Det syntes dock, som om enighet rådde därom, att inom vårt land
bokföringsbyrån, liksom de eventuella föreningarna, helst i allmänhet
borde omfatta minst ett hushållningssällskaps område. Detta syntes
äfven landtbruksstyrelsen vara lämpligast, enär ett arbete sådant som
detta säkerligen skulle vinna på att centraliseras, på sätt också i Tyskland
visat sig vara fallet. Erfarenheten kunde emellertid möjligen komma
att visa önskvärdheten häraf, att på vissa orter en bokföringsförening
omfattade något mindre område och att mer än en byrå upprättades
inom samma hushållningssällskaps område. Ej heller syntes vara uteslutet,
att under vissa förhållanden åtminstone i början två län kunde
sammanföras till ett bokföringsområde.

Bokföringsbyråernas uppgift skulle enligt landtbruksstyrelsens åsikt
hufvudsakligen vara dels att på grundval af vecko- eller månadsrapporter
föra och afsluta fullständiga landtbruksräkenskaper, dels att utföra bokslut,
grundadt på årsjournaler, förda vid egendomen enligt af byrån
godkända formulär.

Statens understöd syntes landtbruksstyrelsen icke lämpligen böra
afse sådan bokföringsbyrås upprättande och upprätthållande, utan borde
afgifterna för byråns arbeten beräknas så höga, att omkostnaderna därmed
fullt betäcktes. Däremot syntes, i öfverensstämmelse med hvad
fallet vore beträffande anslaget till medlemmar i kontrollföreningarna,
statsbidraget böra afse att under visst antal år minska kostnaderna för de
mindre jordbrukarna vid anlitande af de upprättade bokföringsbyråernas
biträde och därigenom sätta dem i tillfälle att lära känna den stora
fördel, eu ordnad bokföring med bokslut innebure för deras ekonomi.

Genom sådana bidrag skulle säkerligen redan från början större
anslutning vinnas till bokföringsbyråerna och härigenom deras upprättande
i väsentlig mån underlättas.

Såsom villkor för sådant statsbidrag borde bestämmas, att ej annan
bokföringsbyrå finge anlitas än sådan, som antingen blifvit af hushållningssällskap
upprättad och ställd under dess öfverinseende eller också

Nionde hulrudtiteln. 241

anordnad af en landtbruksbokföringsförening. I detta senare fall borde
dessutom bestämmas, att föreningens stadgar, Indika skxille vara af
hushållningssällskapet fastställda, borde innehålla bestämmelse därom,
att förvaltningsutskottet skulle äga utse minst en ledamot i föreningens
styrelse och en revisor jämte suppleant för denna samt att det skulle
åligga föreningens styrelse att årligen till hushållningssällskapet afgifva
årsberättelse samt insända berättelse öfver revisionen.

I reglementet för nötboskapspremieringen hade fastställts, att endast
de djurägare, hvilkas odlade jord icke öfverstege 40 hektar, finge vid
premieringsmöte deltaga med såväl handjur som hondjur i täflingarna
om alla slags pris. Likaledes vore i bestämmelserna för anslag
till medlemmar i kontrollföreningarna föreskrifvet, att endast sådana
medlemmar, hvilka ägde högst 25 kor, kunde erhålla statsbidrag. I
öfverensstämmelse härmed och i betraktande däraf, att en kreatursbesättning
af 25 kor i allmänhet kunde anses förutsätta ett jordbruk med
en åkerareal af 50 till 60 hektar, syntes landtbruksstyrelsen kunna ifrågasättas,
att brukare al större areal åkerjord än denna ej heller borde vara
berättigade till åtnjutande af statsbidrag för sin bokföring, då han ej
tillhörde antalet af sådana jordbrukare, som vid statens åtgärder i öfrigt
ansåges böra ifrågakomma till erhållande af statsunderstöd.

Såsom landtbruksstyrelsen förut framhållit, vore det dock af stor
betydelse, att åtgärderna för beiordrande al en tillförlitlig bokföring
komme att omfatta innehafvare af sådana egendomar, för hvilka deklaration
skulle afgifvas, men som ej vore af den storlek, att det kunde
förutsättas, att en ordnad bokföring därstädes ägde rum, hvilket först
torde vara fallet med något större gårdar.

Enligt landtbruksstyrelsens åsikt borde sålunda statsbidrag utgå
till brukare af gårdar med högst 75 hektar åker, hvilket, hvad beträffar
åtnjutande af bidrag för samma ändamål från sällskapet, såsom af det
föregående synes, bliivit föreslaget inom Östergötlands läns hushållningssällskap.

Statsbidraget borde vidare utgå på sådant sätt, att bland dessa
jordbrukare innehafvare]! af eu mindre gård, hvilken kunde anses vara
i större behof af understöd, komme i åtnjutande af ett högre bidrag i
förhållande till den utgiftssumma, han måste utbetala för sin bokföring,
än innehafvaren af en större gård. Utgående därifrån, att bokföringskostnaden
i allmänhet blefve större vid en gård med större åkerareal än
vid en gård med mindre, skulle detta kunna vinnas genom att låta
beloppet af det bidrag, som skulle utgå, bestämmas i förhållande till
arealen af den åkerjord, fastighetens brukare iunehade, och sätta detta
Bih. till Riksd. Prut. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 31

242 Nionde hufvudtiteln.

[42.] bidrag högre, när det gällde mindre, än där fråga vore om större åkerareal.
Ändamålet kunde likväl lättare vinnas, om det bestämdes, att
lika stort bidrag skulle utgå för hvarje gård, dock att därvid på samma
gång stadgades, att detsamma, sammanlagdt med hushållningssällskapets
anslag, under inga förhållanden finge öfverstiga bokföringskostnaden.
Brukarens eget tillskott blefve nämligen då större, i samma man
gården hade större areal. Landtbruksstyrelsen säger sig icke hafva
tvekat att anse detta senare sätt för bidragets utgående ändamålsenligare,
enär därigenom en högst besvärlig kontroll öfver åkerarealen
undvekes.

Kostnaden för en landtbruksbokföring vore gifvetvis beroende af
en mängd olika faktorer, hvaribland kunde nämnas egendomens storlek,
binäringar till jordbruket, i hvad mån räntabiliteten af olika grenar åt
hushållningen skulle kontrolleras och så vidare. Under alla förhållanden
kunde emellertid en tillförlitlig bokföring med bokslut ej verkställas för
en kostnad understigande 40 kronor.

I öfverensstämmelse härmed syntes det landtbruksstyrelsen, att
statsbidraget lämpligen borde utgå med högst 15 kronor och att såsom
villkor för statsbidragets åtnjutande borde stadgas, att vederbörande
hushållningssällskap lämnade med statsbidraget minst lika stort belopp
samt att bidraget finge utgå endast till innehafvare af jordbruk, hvilken
hade detta till sin hufvudsakliga näring.

Då afsikten med statens bidrag, såsom förut blifvit angifvet, vore
att sätta jordbrukaren i tillfälle att lära känna fördelen för hans ekonomi
af en ordnad bokföring, borde bidraget upphöra att utgå efter vissa
år, i likhet med hvad som ägde rum beträffande bidragen till kontrollbokföring
vid ladugårdarna. Tiden för åtnjutande af bidraget vore i
senare fallet för närvarande bestämd till fyra år, hvilken tid äfven borde
bestämmas beträffande bidraget för landtbruksbokföringen.

Hvad slutligen angår storleken af det anslag, som skulle vara
erforderligt för utlämnande af statsbidrag på sätt här blifvit föreslaget,
har landtbruksstyrelsen uppgjort följande beräkning.

Enligt af öfverdirektören E. Sidenbladh uti ett föredrag om betydelsen
af mindre jordbruk, hållet i landtbruksakademien den 17 december
1906, syntes antalet egendomar utgöra:

med en åkerareal af 0—5 hektar 164,591 st.

» » » » 5—20 » 149,560 )>

» » j) » 20—50 » 28,564 d och

» » » » 50—75 » . 3,160 »

Nionde hufvudtiteln. 243

Vidkommande det företa slaget af egendomar ansåge landtbruks- [42.]
styrelsen, att man kunde förutsätta, att de endast i undantagsfall komme
att begagna sig af bokföringsbyrån. Hvad åter de öfriga anginge, vore
det gifvetvis ytterst svårt att beräkna, hur stort antal af dessa som
skulle komma att ansluta sig till byråerna. Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen
kunna antagas, att antalet ökades i förhållande till åkerarealens
storlek och att anslag skulle blifva behöfligt för statsbidrag
till innehafvare af gårdar, motsvarande

1 procent utaf gårdarna med 5—20 hektar eller till 1,495

5 » » » y> 20—50 » » )) 1,428

10 s> » » » 50—75 » » » 316

eller tillhopa 3,239 gårdar.

Bidrag skulle sålunda behöfva utgå till i rundt tal 3,000 jordbrukare.
Gifvetvis komme dock under de första åren endast en del att
därpå göra anspråk, hvarför landtbruksstyrelsen ansett, att ett statsanslag
af 15,000 kronor borde vara fullt tillräckligt för att motsvara
behofvet under år 1912.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen begära anvisande
af ett anslag af 15,000 kronor att utgå till hushållningssällskapen
såsom bidrag för befrämjande af en ordnad bokföring vid mindre jordbruk
efter de grunder och på de villkor här ofvan blifvit förordade.

Under de senaste åren hafva från statens sida verksamma åtgärder Departement:-blifvit vidtagna för att främja och befordra utvecklingen af landets chefen''
mindre jordbruk; och med det lifliga intresse, för hvilket dessa åtgärder
inom skilda landsdelar varit föremål, hafva de goda resultaten af det
utförda arbetet icke uteblifvit. öfverallt, där detsamma blifvit klokt
planlagdt och val ledt, har det lämnat märkbara spår efter sig, hvilka
förvisso, i den mån arbetet fortskrider, komma att ännu tydligare lägga
i dagen, i hvilken grad ett högt uppdrifvet mindre jordbruk utöfvar
inflytande på den afkastning i stort sedt, som ett lands jordbruksnäring
förmår lämna.

Landtbruksstyrelsen har nu här framlagt förslag om vidtagande
af en ytterligare åtgärd i samma syfte, hvilken synes mig vara af så stor
betydelse, att krafvet på statsmakternas medverkan äfven här måste
anses berättigadt. För uppnående af bästa möjliga ekonomiska resultat
fordras vid hvarje ekonomisk verksamhet en väl ordnad, lätt öfverskådlig
bokföring. I särskild! hög grad gäller detta vid jordbruksdriften

244

Nionde hufvudtlteln.

med dess många olika detaljer, Indika på det närmaste gripa in den ena
i den andra, något som bland annat har till följd, att man, för att kunna
fullt öfverskåda det hela, här icke kan vara tillfredsställd med endast
en sammanfattning, som anger det ekonomiska slutresultatet. Då därtill
kommer å ena sidan, att vunnen erfarenhet visat, att innehafvarna
af mindre> och medelstora jordbruk endast undantagsvis äro i tillfälle
eller äga förmåga att ägna detta viktiga bokföringsarbete tillbörlig uppmärksamhet,
samt å andra sidan att en förändrad skattelagstiftning nu
gör det nödvändigt äfven för landtmännen att, för att kunna ställa sig
de nya lagstiftningsföreskrifterna till efterrättelse, med det snaraste
söka få sin bokföring på mera tillfredsställande sätt ordnad, blir behofvet
af statens understödjande ingripande bär så mycket mera trängande.

Beträffande sättet härför delar jag landbruksstyrelsens uppfattning,
att statens verksamhet härutinnan bör inskränkas till att ekonomiskt
hjälpa endast de mindre jordbrukarna att komma i åtnjutande
af de fördelar, en mera fullständig räkenskapsföring erbjuder. Den
större anslutning, som de för ändamålet erforderliga bokföringsbyråerna
härigenom böra kunna påräkna, bör gifvetvis i sin män underlätta upprättandet
af dylika. Den tid, som kan anses erforderlig för att nämnda
fördelar skola blifva af den enskilde på varaktigt sätt kända och uppskattade,
har af landtbruksstyrelsen beräknats till fyra år, eller samma
tid som den, under hvilken statsunderstöd nu, på ett annat motsvarande
område, utgår till de mindre jordbrukare, som äro medlemmar i kontrollförening,
och synes mig denna tid äfven i detta fall vara fullt tillräcklig.
Bokföringsarbetet hos den enskilde torde efter sagda tid hvarken behöfva
eller ens böra uppehållas med understöd af allmänna medel.

Att staten här liksom på andra motsvarande verksamhetsområden
låter sina åtgärder blifva beroende på samverkan med hushållningssällskapen,
anser jag i detta fall vara en nödvändig förutsättning för det helas framgång.
För att den angelägenhet, hvarom här är fråga, skall vinna önskvärd
tillslutning, fordras nämligen i särskilt hög grad, att de, hvilka anlita
biträde för sin bokföring, hysa fullt förtroende till den, som har ledningen
åt bokföringsbyrån i sin hand eller åtminstone bär ansvaret därför; och
att hushållningssällskapen i detta afseende fylla alla rimliga anspråk torde
vara uppenbart. Genom deras medverkan vinnes ock ökad säkerhet för,
att fullt rationella metoder vid bokföringsarbetet komma till användning,
hvarjämte kostnaderna för den enskilde genom det inflytande, hushållningssällskapet
alltid kan utöfva på byråns verksamhet, lättare böra
kunna begränsas till de verkliga utgifterna för arbetets utförande.
Ett ytterligare skäl för staten att äfven i denna angelägenhet sam -

Nionde hnimdtiteln.

245

verka med hushållningssällskapen, hvilket skäl synes mig vara af be- [42.]
tydelse också med hänsyn till frågan om statsanslags beviljande för
ändamålet, är, att det vid här ifrågavarande bokföringsarbete kommer
att samlas ett statistiskt material af stort allmänt intresse och värde,
hvilket säkerligen i många fall bör kunna blifva till nytta vid planläggandet
af andra åtgärder till det mindre jordbrukets höjande.

Mot landtbruksstyrelsens förslag att inskränka rätten att komma
i åtnjutande af statsunderstöd till brukare af högst 75 hektar har jag
icke något att erinra. Därigenom bör, såsom landtbruksstyrelsen äfven
framhåller, det eftersträfvansvärda önskemålet kunna uppnås, att tillfälle
till erhållande af statsunderstöd beredes icke endast innehafvare af
gårdar, angående hvilkas drift, i stället för deklarationsuppgift, vissa
ekonomiska och statistiska uppgifter kunna aflämnas till ledning för
taxeringsmyndigheternas beräkning af den skattskyldigas inkomst, utan
— åtminstone till någon del — äfven de landtmän, hvilka äro skyldiga
att deklarera sin inkomst af jordbruket, men hvilkas gårdar ej äro så
stora, att det kan förutsättas, att ordnad bokföring vid dem äger rum.

Indirekt komma äfven öfriga jordbrukare, som äro i behof af bokföringslijälp,
att draga fördel af här ifrågasatta statsanslag, i det att detsamma,
såsom jag redan antydt, bör komma att afsevärdt underlätta bildandet
af bokföringsbyråer i tillräckligt antal.

Det af landtbruksstyrelsen föreslagna sättet för beräkningen af
statsunderstödet till den enskilde brukaren synes mig på tillfredsställande
sätt fylla det rättvisa krafvet, att den mindre jordbrukaren bör komma
i åtnjutande af jämförelsevis större hjälp till bokföringskostnadernas
täckande än den, som brukar en större gård.

Äfven hvad landtbruksstyrelsen i öfrigt föreslagit — såväl ifråga
om statsunderstödets maximibelopp som ock beträffande storleken af det
för år 1912 för ändamålet erforderliga statsanslaget — finner jag välbetänkt.
Det synes mig emellertid vara lämpligt, att anslaget uppföres
såsom förslagsanslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, ätt
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring
vid mindre jordbruk på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 15,000 kronor.

Under eu följd af år har Kungl. Maj:t till smörprofningar i Malmö [43.]
och Göteborg anvisat statsbidrag från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket bidrag under de ?<«■ m, m.

246

Nionde hufvudtiteln.

senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökadt statsbidrag
till dessa smörprofningar har därjämte Riksdagen, på framställning
af Kungl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1906—1911 anvisat å
extra stat 10,000 kronor, hvarjemte ytterligare beviljats för åren 1910
och 1911 6,000 kronor till anordnande i samband med smörprofningarna
af särskilda undersökningar af vattenhalten i svenskt exportsmör.

Sistnämnda anslag har beviljats närmast med anledning däraf, att
i England, hufvudmarknaden för den svenska smörexporten, den 1
januari 1908 trädde i kraft en lag, i hvilken import af smör, innehållande
öfver 16 procent vatten, förbjudes och höga böter äfvensom eventuellt
konfiskation af varan stadgas såsom straff för öfverträdelse häraf. Under
sådana förhållanden kräfde omsorgen om den för landet i nationalekonomiskt
hänseende så betydelsefulla smörexporten, att möjlighet
blefve beredd till en vidsträcktare kontroll i fråga om vattenhalten hos
det svenska exportsmöret, än den, som redan förut ägde rum vid smörprofningarna.

Vid underdånig föredragning den 16 december 1910 har Eders
Kungl. Maj:t anvisat dels till fortgående smörprofningar under år 1911
ett belopp af 25,000 kronor, dels ock till anställande i samband med
smörprofningarna under samma år af särskilda undersökningar af vattenhalten
i svenskt exportsmör ett belopp af 6,000 kronor, äfvensom förordnat
att för åtnjutande af de sålunda anvisade medlen fortfarande som
hittills skulle beträffande sagda kontroll gälla bland annat, att prof af
exportsmör skulle genom svenska smörprofningarnas försorg tid efter
annan uttagas på sätt hittills ägt rum, dock med rätt för svenska smörprofningarnas
förvaltningsutskott att göra de afvikelser därifrån, som
erfarenheten kunde visa lämpliga, att undersökning af vattenhalten skulle
ske genom kemister, med hvilka förvaltningsutskottet ägde därom träffa
öfverenskommelse, att, såvidt ske kunde, undersökning i förevarande
afseende skulle företagas äfven af smör från andra mejerier än dem,
som deltoge i smörprofningarna, samt att styrelsen för profningarna
skulle äga att meddela de närmare föreskrifter angående ifrågavarande
kontroll, som kunde finnas erforderliga.

Landtbruksstyrelsen har nu med underdånigt utlåtande den 1
december 1910 öfverlämnat en af styrelsen för smörprofningarna gjord
framställning om beredande af anslag för år 1912.

Sistnämnda styrelse har därvid åberopat den för innevarande år
uppgjorda inkomst- och utgiftsstat för ifrågavarande profningar, enligt
hvilken icke någon behållning från år 1910 upptagits såsom tillgång
och icke heller något öfverskott vid 1911 års slut beräknats uppstå.

Nionde hnfvudtiteln.

247

Statsbidraget har därvid uppförts till det för innevarande år beviljade [43.]
beloppet, 31,000 kronor, däraf 6,000 kronor till anställande i samband
med smörprofningarna af särskilda vattenhaltsundersökningar af svenskt
exportsmör. Anslagen från hushållningssällskapen och profningsafgifter
från mejerier hafva beräknats till 18,000 kronor samt afgifter för rätt
att begagna runmärket till 8,000 kronor. Smörprofningarnas styrelse
har vidare anfört, dels att kostnaderna för år 1912 svårligen kunde
beräknas lägre än för år 1911 dels ock att större bidrag från rikets hushållningssällskap
icke vore att under år 1912 påräkna och att alltså ett
statsbidrag till oförändradt belopp af 31,000 kronor äfven för år 1912
vore behörigt.

Landtbruksstyrelsen har för egen del tillstyrkt omförmälda framställning.

För uppehållande äfven under år 1912 af smörprofningarnas verk- Departement*.
samhet, som alltjämt visar sig vara af stor betydelse för höjandet af chefen.
det svenska smörets kvalitet, torde liksom under de senare åren ökade
medel vara erforderliga utöfver de 15,000 kronor, hvilka synas fortfarande
kunna utgå från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar. Någon förändring i det anslagsbelopp å 10,000
kronor, som af Eders Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål under
senare år äskats och af Riksdagen beviljats, torde icke böra äga rum.

Beträffande den i det föregående omförmälda skärpta kontrollen
öfver vattenhalten i för export afsedt smör anförde jag, då jag den 14
januari 1910 för Eders Kungl. Maj:t framlade anslagsbeliofven under
nionde hufvudtiteln för år 1911, att jag erfarit, att denna kontroll kunnat
utan svårighet utföras efter den fastställda planen samt befunnits vara
till med densamma afsedt gagn. Vidare anförde jag, att frågan om att
på lagstiftningens väg söka förebygga tillverkningen af smör med för
hög vattenhalt fortfarande varit föremål för min uppmärksamhet, därvid
det dock synts mig lämpligt att tillsvidare afvakta den ytterligare erfarenhet,
som så småningom komme att vinnas angående så väl verkan
af ofvannämnda officiella kontroll å vattenhalten som ock den utsträckning,
hvari denna kontroll behöft anlitas. Därtill komme, att landtbruksstyrelsen
då vore sysselsatt med eu mera omfattande utredning
i ämnet med anledning af en utaf skånska smörexportföreningen
gjord underdånig framställning angående vidtagande af åtgärder i
antydt syfte.

I det utlåtande, landtbruksstyrelsen afgifvit öfver ifrågavarande
framställning, har styrelsen hemställt om utfärdande af en lag angående

248

Nionde liulvudtiteln.

[43.]

[44.]

Fjäderfä afvelns befrämjande.

förbud mot utförsel af smör bland annat med en vattenhalt öfverstigande
16 procent. Inom närmaste framtid torde jag blifva i tillfälle
att framställa de förslag i ärendet, hvartill omständigheterna föranleda.

I samband med sin förberörda hemställan har landtbruksstyrelsen
framhållit, att tillsynen öfver den föreslagna lagens efterlefnad gifvetvis
komme att medföra kostnader, såsom för proftagning, undersökning af
prof m. m., hvilka kostnader dock icke syntes styrelsen behöfva nämnvärdt
öfverstiga det hittills till undersökningar af exportsmörets vattenhalt
beviljade årsanslaget af 6,000 kronor.

Under sådana förhållanden och då kostnaderna för ofvan omförmälda
kontroll, hvilken äfven under nästlidna år visat sig vara till nytta
och gagn, kunnat gäldas med det till deras bestridande anvisade anslaget,
synes mig någon förändring icke heller böra äga rum beträffande
nu ifrågavarande anslagsbelopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att å extra stat för år 1912 bevilja dels till ökadt statsbidrag till
fortgående snärp r öfning ar ett anslag af 10,000 kronor samt dels till
anställande af särskilda undersökningar af vattenhalten i svenskt exportsmör
ett anslag af 6,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor.

Till fjäderfäafvelns befrämjande har Riksdagen på extra stat för
hvarje år från och med år 1904 anvisat anslag till belopp af för hvart
och ett af åren 1904—1906 5,000 kronor, för hvardera af åren 1907
och 1908 10,000 kronor samt för hvart och ett af åren 1909—1911

20,000 kronor.

Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening har för åren 1906—1909
såsom understöd erhållit hela det för samma år beviljade anslaget.

I eu till Eders Kung!. Maj:t ingifven skrift har samma föreninganfört,
att, under förutsättning att statsanslaget för fjäderfäafvelns befrämjande
fortfarande skulle ställas till föreningens förfogande, en ökning
af detta anslag måste anses både önsklig och af förhållandena
påkallad, i hvilket afseende föreningen hufvudsakligen framhållit, att en
utvidgning af föreningens tidskrift syntes vara önsklig, att föreningen
ansett olämpligt afböja en från Danmark utgången inbjudan till en
nordisk fjäderfäutställning i Köpenhamn, att föreningen senast år 1913
ämnade hålla nästa allmänna svenska fjäderfäutställning samt att föreningens
försöksverksamhet borde återupptagas.

I häröfver infordradt underdånigt utlåtande den 1 december 1910

Nionde hufvudtiteln.

249

har landtbruksstyrelsen anfört, att styrelsen med afseende å angelägen- [44.]
heten däraf, att medel för ifrågavarande ändamål funnes tillgängliga för
år 1912, och med anledning af innehållet i berörda framställning ansett
sig böra framhålla vissa synpunkter. Hvad sålunda först anginge sagda
framställning, i hvad den berörde föreningens tidskrift, så vore landtbruksstyrelsen
af den uppfattning, att utvidgandet af tidskriften utöfver
dess nuvarande omfång ej vore af något allmänt ändamål påkalladt
samt att fördelarna för det allmänna ad den ifrågasatta utvidgningen
ej kunde betinga någon höjning af statsanslaget i fråga. Landtbruksstyrelsen
ansåge sig ej heller öfvertygad, att fjäder fäutställningar numera
vore af det värde för fjäderfäafveln, att större belopp af allmänna medel
borde i någon händelse beredas för möjliggörande af sådana utställningar
i större utsträckning än hittills. Hvad slutligen anginge försöksverksamheten
på fjäderfäskötselns område, vore denna, hvad beträffade
utfodringsförsök, förbunden med så stora svårigheter, att de
lämpligast borde öfverlåtas åt centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, i den mån denna anstalt blefve i tillfälle upptaga
äfven denna frågas lösning på sitt program. Öfrig försöksverksamhet
borde däremot af ifrågavarande förening, äfven om statsanslag till densamma
komme att utgå med samma belopp som senast varit fallet,
kunna i erforderlig utsträckning anordnas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
ansett Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförenings framställning ej böra
föranleda till ökande af det af Riksdagen senast anvisade anslaget till
fjäderfäafvelns befrämjande. Då andra skäl ej heller syntes landtbruksstyrelsen
härför föreligga, har styrelsen hemställt om utverkande af
samma anslag som hittills eller 20,000 kronor till fjäderfäafvelns befrämjande
att af Kungl. Maj:t för ändamålet användas.

Någon höjning af det hittills utgående anslaget till fjäderfäafvelns Departemmtsbefrämjande
torde, med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen anfört, chefen.
icke kunna anses af behofvet påkallad.

Då emellertid å andra sidan fjäderfäafveln under senare år företett
ett uppsving, hvarigenom det allmännas uppoffringar på denna näringsgren
redan visat sig bära frukt, och då detta uppsving synes gifva
goda löften för en fortsatt utveckling, som särskilt för det mindre
jordbruket är af betydelse, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att till fjäderfäafvelns befrämjande anvisa å extra stat för år 1912
ett anslag af 20,000 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

250

Nionde hufvudtiteln.

[45 ] År 1902 begärde Kungl. Maj:t första gången hos Riksdagen

Afveiscentra anslag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
tor nötboskap. ])ej- härtill erforderliga bidraget af statsmedel beräknades då till sammanlagdt
108,600 kronor. Af detta belopp skulle 35,600 kronor tagas från
afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling
och återstoden, 73,000 kronor, afsågs skola gäldas genom särskilda
anslag å extra stat under åren 1903—1910. I sammanhang
härmed utvecklade föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
den 11 januari 1902 hufvudgrunderna för själfva täflingarna
för utseende af afvelscentra. Riksdagen gillade i allt väsentligt den
sålunda framlagda planen och har därefter för hvart och ett af åren
till och med 1910 för ändamålet anvisat de beräknade beloppen.
Afvelscentra vid denna täfling utsågos år 1906.

År 1908 gjorde Eders Kung!. Maj:t framställning till Riksdagen
om anordnande af förnyad täflan för utseende af afvelscentra. I statsrådsprotokollet
den 13 januari 1908 rörande detta ämne utvecklades den
plan, som syntes böra följas för denna förnyade täflan, hvilken plan i
åtskilliga hänseenden afvek från den, som tillämpats vid de först
anordnade täflingarna. De nya täflingarna skulle i likhet med den
törsta täflingen fortgå under två år och alltså vara afslutade vid
utgången af år 1910. Kostnaderna för dessa täflingar jämte upprätthållande
af de vid dem utsedda afvelscentra beräknades till 112,000
kronor, hvaraf 27,000 kronor afsågos skola under åren 1911—1915
tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns
förädling, och 85,000 kronor beräknades skola såsom anslag å
extra stat beviljas af statsmedel med 12,000 kronor för hvartdera af
åren 1909 och 1910, med 17,000 kronor för år 1911 och med 11,000
kronor för hvart af de följande åren.

Hvad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslog gillades af Riksdagen,
som för ändamålet å extra stat för hvartdera af åren 1909 och 1910
anslagit 12,000 kronor samt för år 1911 17,000 kronor.

Den 29 juni 1908 fastställde Eders Kungl. Maj: t föreskrifter i
fråga om bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
(Sv. förf.-saml. n:r 58.)

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 1 november
1910 gjort framställning om anslag för ifrågavarande ändamål för
år 1912.

Under åberopande af nyss omförmälda anslagsberäkningar och i
öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen föreslagit hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen

Nionde huivudtiteln.

251

att såsom bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra
för nötboskap på extra stat för 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.

Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län har
Riksdagen på Kung!. Maj:ts förslag anvisat å extra stat för hvart och
ett af åren 1907—1911 ett anslag af 5,000 kronor.

Med underdånig skrifvelse den 14 oktober 1910 har landtbruksstyrelsen
öfverlämnat en till Eders Kung!. Maj:t ställd skrifvelse från
Norrbottens läns hushållningssällskap, däri sällskapet gjort framställning
om lika stort anslag för samma ändamål för år 1912, under åberopande
af de skäl, som anförts vid föregående framställningar i samma ämne.

Landtbruksstyrelsen har i sin berörda underdåniga skrifvelse tillstyrkt
hushållningssällskapets ifrågavarande framställning.

Då det äfven enligt min mening för ett fortsatt framgångsrikt
arbete på främjandet af nötboskapsafveln inom Norrbottens län kräfves,
att hushållningssällskapet jämväl under nästkommande år kommer i åtnjutande
af samma anslag som hittills, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län anvisa
på extra stat för år 1912 ett anslag af 5,000 kronor.

Vårt lands svinafvel har länge fått stå tillbaka för andra grenar
af husdjursskötseln och i det arbete, som blifvit nedlagdt på dess främjande
och utveckling, har man hittills i allmänhet saknat den planmässighet,
som utgör en viktig förutsättning för uppnående af bästa möjliga
resultat.

Under sista åren har emellertid eu märkbar förändring härutinnan
i så måtto ägt rum, att denna alltför länge förbisedda gren af husdjursskötseln
börjat omfattas med ett allt lifligare intresse, något som framgår,
bland annat, af en väsentlig nedgång i landets importöfverskott
af fläsk.

Orsakerna till denna gynnsamma omkastning torde vara flera; en
af dem har man tvifvelsutan att söka i det öfverallt i vårt land nu pågående
arbetet att höja landets mindre jordbruk. För detta utgör svinskötseln
en af de viktigaste och mest gifvande inkomstkällorna.

Här antydda omständigheter föranledde Eders Kungl. Maj:t att
genom nådigt beslut den 5 februari 1909, på grund af eu utaf landtbruksstyrelsen
gjord underdånig framställning, bemyndiga styrelsen att,
för rådplägning med praktiska landtmän från olika delar af landet an -

[45.]

[46.]

Anslag till
främjande af
nötboskapsafveln
inom
Norrbottens län.

i [4J-]

Åtgärder för
svinafvelns
höjande.

252

Nionde hufvudtiteln.

gående de ytterligare åtgärder, som kunde vidtagas för höjande af omordade
handtering, tillkalla ett antal sakkunniga.

Samtidigt med fattandet af detta beslut hade Östergötlands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott inkommit med underdånig framställning
i ämnet, däri omförmäldes, att sällskapet under de senaste åren
anvisat medel till organisationsanslag åt svinafvelsföreningar samt till
premiering af i föreningarna inregistrerade afvelssvin. Af allt att döma
hade sällskapet genom vidtagande af dessa åtgärder slagit in på rätt
väg, i det att såväl bildandet af afvelsföreningar som premieringen omfattats
med så lifligt intresse, att sällskapet redan år 1909 måst tredubbla
det anslag, som beviljades för år 1908. Då det sålunda vore att befara,
att sällskapets redan förut hardt anlitade tillgångar icke skulle förslå att
bestrida de härmed förbundna kostnaderna, hemställde utskottet, att
Eders Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida icke staten,
i likhet med hvad som ägde rum i fråga om nötboskaps- och hästpremieringen,
kunde träda emellan och lämna hushållningssällskapet bidrag
till bestridande af kostnaderna för premiering af afvelssvin i närmaste
öfverensstämmelse med den i länet anordnade.

Denna framställning remitterades till landtbruksstyrelsen för afgifvande
af underdånigt utlåtande.

Vidare bär landtbruksstyrelsen den 27 mars 1909 af mig anmodats
att afgifva yttrande med anledning af eu af styrelsen för svenska
svinafvelsföreningen till mig ställd skrift, hvari nämnda styrelse, med
öfverlämnande af ett utaf särskilda kommitterade uppgjordt förslag till
ordnande af den svenska svinskötselns produlctafsättning, anhållit, att utredning
måtte ske i de afseenden, som nämnda förslag innehölle. Bland
åtgärder för höjande af landets svinskötsel och fläskproduktion har däri
blifvit angifvet äfven planmässigt understödjande af afvelsstationer och
afvelsföreningar.

Med anledning af det landtbruksstyrelsen gifna nådiga bemyndigandet
tillkallade styrelsen godsägaren Per Bondesson, föreståndaren för
afdelningen för husdjursskötsel och mejerih andtering vid centralanstalten
för jordbruksförsök Nils Hansson, sekreteraren hos Östergötlands läns
hushållningssällskap W. Heyman samt godsarrendatorn G. Sederholm
att jämte statskonsulenten i svinskötsel biträda landtbruksstyrelsen vid
upprättande af förslag till åtgärder för höjande af svinskötseln inom riket.

Dessa sakkunniga hafva till landtbruksstyrelsen afgifvit ett utförligt
betänkande i ämnet, ur hvilket jag här tillåter mig att lämna några
utdrag. Till en början hafva de framhållit önskvärdheten af att man
genom lämpligt understöd och planmässig ledning från statens sida

Nionde hufvudtiteln.

253

sökte tillvarataga och ytterligare föröka det redan befintliga intresset
för nu ifrågavarande gren af vår modernäring. Särskild! syntes dem
detta vara af nöden, då landets produktion af fläsk ännu alltjämt betydligt
understege befolkningens behof, så att fläsk för miljoner kronor
årligen måste importeras. Det finge icke heller förglömmas, att, då man
ville främja det mindre jordbrukets utveckling, måste man tillse, att de
grenar af husdjursskötseln, som för detta mindre jordbruk hade den
största betydelsen, komme att arbeta under så gynnsamma förhållanden,
som det hos oss vore möjligt.

Hvad svinskötseln beträffade, vore detta ännu långt ifrån fallet.
Landets svinstock, som år 1907 uppgick till 878,000 svin och grisar,
och som sannolikt nu närmade sig en miljon, vore till sin kvalitet ännu
långt ifrån tillfredsställande, då något genomfördt, hela landet omfattande
afvelsarbete hittills saknats. Visserligen hade enskilda personer med
framgång upptagit ett dylikt afvelsarbete, och inom flera af rikets län
hade genom hushållningssällskapens försorg upprättats afvelsstationer för
såväl den stora hvita engelska rasen som för landtras, från hvilka afvelsam:
i ej oväsentligt antal spridts i bygderna, men äfven om härigenom
rikets svinstock i någon mån påverkats af den nämnda engelska rasen,
så saknade dock vår landtras ännu den snabbvuxenhet och den förmåga
att på ett ekonomiskt sätt utnyttja fodret, som vore de bärande egenskaperna
för en lönande fläskproduktion.

I de flesta länder, som afsatte sitt fläsk i England, hade nyss
nämnda hvita engelska ras blifvit använd såsom förädlingsmaterial för
de inhemska svinslagen. Härigenom hade man vunnit den fördelen att
kunna framställa bruksdjur, som tillfredsställde den engelska marknadens
kraf. Sålunda hvilade t. ex. den danska fläskproduktionen på en korsning
mellan den stora hvita engelska rasen och dansk landtras och
äfven i Tyskland vore denna ras och densammas afkomlingar numera
dominerande.

Då man i Danmark sökt framställa sina bruksdjur genom korsning
mellan nämnda raser, hade man för detta ändamål inom rikets olika delar
upprättat dels ett tjugutal afvelscentra för den stora hvita engelska rasen,
dels öfver ett hundratal afvelscentra för dansk landtras. Från dessa
centra, till hvilka årligen utginge 45,000 kronor af statsmedel, spriddes
afvelsdjur till de enskilda landtmännen, handjur af den förra och hondjur
af den senare rasen.

I anslutning till den erfarenhet, som sålunda vunnits, syntes det de
sakkunniga riktigast att äfven hos oss planlägga afvelsarbetet såsom
korsningsafvel, afsedd att under den närmaste tiden frambringa de bruks -

lå.]

254

Nionde hafvudtiteln.

djur, hvaraf vi vore i behof. Härför kräfdes, att goda afveta-,
stationer upprättades och underhölles för såväl den stora hvita engelska
rasen som för svensk landtras, så att allmänheten från de förra kunde
erhålla goda färgaltar med framstående nedärfningsförmåga och från de
senare de för korsningsafveln behöfliga moderdjuren.

Denna åtgärd finge emellertid icke utesluta en sträfvan att redan från
början planlägga afvelsarbetet med landets landtras på sådant sätt, att
ur detta så småningom kunde utveckla sig eu nationell svensk ras,
som, med bibehållande af sin härdighet och fruktsamhet, med dessa
egenskaper förenade den större snabbvuxenhet och bättre förmåga att
utnyttja fodret samt de värdefullare kroppsformer, som vore utmärkande
för den stora hvita engelska rasen.

På grund af vissa närmare angifna förhållanden trodde sig de sakkunniga
kunna förutsätta, att vi i våra landtsvin redan förfogade öfver
ett så pass utveckladt honmaterial, att bland detta kunde utväljas det
för vår blifvande förädlade svenska landtras behöfliga underlaget af
moderdjur. A andra sidan vore emellertid önskligt, att man vid sagda
afvelsarbetes genomförande använde handjur med högre konstans än den,
som de bland våra landtsvin utvalda fargaltarna kunde antagas äga.

I anslutning härtill hafva de sakkunniga förordat följande grundplan
för arbetet på höjandet af landets svinafvel:

1. Upprättandet af goda afvelsstammar af den stora hvita engelska
rasen, från hvilka afvelsdjur, framför allt handjur, kunde spridas bland
allmänheten, för att bilda grundval för den korsnings afvel, som närmast
afsåge frambringandet af goda bruksdjur.

2. Framarbetandet af en förädlad svensk landtras, som under närmaste
tiden skulle hafva till uppgift att producera de för korsningsafveln
behöfliga hondjuren och som genom en fortgående förädling borde kunna
utvecklas så, att den kunde lämna fullgoda bruksdjur vid en fortsatt
renafvel.

För att främja denna grundplans genomförande, för att höja allmänhetens
intresse för svinskötseln i allmänhet och framför allt för att
understödja de mindre landtmännens sträfvande att förbättra sin svinskötsel
anse de sakkunniga önskligt, att staten genom premiering af
afvelssvin, så ordnad att den understödjer bildandet af svinafvels- och
galtföreningar, söker att leda utvecklingen i rätt riktning.

Härför kräfdes ock uppläggandet af stamböcker för såväl den störa
hvita engelska rasen som för förädlad svensk landtras.

I syfte att gifva landets svinafvel rikare tillgång på goda afvelsdjur

Nionde hufvudtiteln.

255

hafva de sakkunniga vidare föreslagit, att genom anställande af täflan
fullgoda afvelscentra af de nämnda raserna blifva utvalda.

Slutligen hafva de ock framhållit, att lämpliga åtgärder borde vidtagas
för att underlätta afsättningen af svinskötselns produkter, i hvilket
hänseende de föreslagit, att staten måtte lämna behöflig! understöd åt de
sammanslutningar af fläskproducenter, som afse att uppföra andelsslakterier
eller andra för fläskets afsättning behöfliga byggnader såsom salterier
och liknande.

Beträffande premieringen hafva de sakkunniga erinrat, hurusom vid
arbetet på häst- och nötkreatursafvelns höjande knappast några åtgärder
varit af så stor betydelse för att väcka intresse för afveln och leda densamma
i rätt riktning som de med statsmedel understödda premieringarna.
Det vore sålunda icke något nytt och obepröfvadt, som här blifvit föreslaget.

En allmän premiering af afvelssvin har emellertid icke synts de sakkunniga
tillrådlig på grund af de kostnader, hvarmed en sådan måste
bli förenad, utan hafva de ansett, att endast svin, tillhöriga medlemmar
i svinafvels- eller galtföreningar, borde blifva föremål för premiering.
Härigenom vunnes å ena sidan, att premieringen komme att understödja
bildandet af afvelsföreningar, medan å andra sidan afvelsföreningarna
komme att främja premieringens ändamål och göra verkan af densamma
mera effektiv.

Enligt de sakkunnigas mening borde denna premiering närmast vara
afsedd för brukare af mindre åkerareal än 50 hektar. Då det emellertid
i flera delar af landet befunnits lämpligt, att större och mindre landtbrukare
samarbetade på denna punkt, hafva de sakkunniga föreslagit,
att högst 10 procent af moderdjuren i en afvelsförening, inom hvilken
premiering kunde äga rum, finge tillhöra brukare af större gårdar.

Vidare hafva de sakkunniga ansett, att hufvudvikten vid premieringen
borde läggas på inlösen af frisedlar till besiktigade och godkända hondjur,
hvarjämte äfven afvelsföreningar tillhöriga fargaltar borde kunna tillerkännas
pris. Prisens belopp borde bestämmas af vederbörande läns
hushållningssällskap, genom hvars försorg premieringen skulle utföras.
Premieringsnämnd borde i regel endast bestå af två ledamöter, dock
med rätt för afvelsförening att själf utse en tredje ledamot, hvilken likväl
icke finge vara ledamot af föreningen. Statsunderstöd åt premieringen
borde utgå med högst samma belopp, med hvilket sällskap själf bidroge.

För att underlätta bildandet af afvelsföreningar och därmed också
möjliggöra premieringen hafva de sakkunniga föreslagit, att af statsmedel
skulle till hvarje svinafvelsförening utgå ett organisationsanslag å högst 50

[47.]

256

Nionde hufvudtiteln.

kronor. Detta organisationsanslag, som närmast skulle vara afsedt för
inköp af den första fargalten, hade blifvit satt till ungefär en tredjedel
af dennas värde. En tredjedel hade beräknats såsom anslag från hushållningssällskap,
under det återstående tredjedel borde tillskjutas af
föreningsmedlemmarna själfva.

För att en förening skulle kunna tilldelas organisationsanslag af
statsmedel borde enligt de sakkunnigas mening kräfvas, att den omfattade
minst 8 medlemmar med minst 20 godkända modersuggor, att minst 90
procent af dessa tillhörde brukare af egendomar med högst 50 hektar
åker, att föreningens stadgar godkänts af vederbörande hushållningssällskap
samt att detta såsom organisationsanslag beviljat föreningen
minst samma belopp som staten.

Efter att vidare hafva redogjort för stamböckernas uppläggande
och förande hafva de sakkunniga framhållit betydelsen af anordnandet
af afvelscentra för att genom dem bereda tillgång till lämpliga afvelsam.
Ansatser att få till stånd dylika hade visserligen med godt resultat
redan blifvit gjorda inom ett flertal hushållningssällskap. En nödvändig
förutsättning för att detta arbete skulle blifva till varaktigt gagn, vore
emellertid, att utseendet af dessa afvelscentra och kontrollen öfver dem
lades i händerna på en enda myndighet med tillräcklig auktoritet. Först
då kunde ett fullt enhetligt och planmässigt arbete för hela landet
komma till stånd och först då komme institutionen att vinna det förtroende,
som vore nödvändigt, för att den skulle blifva till full och varaktig
nytta.

Underlättandet af afsättningen af svinskötselns produkter har af
de sakkunniga framhållits såsom en af de kraftigaste häfstängerna för
främjandet af denna gren af husdjursskötseln, och de hafva därvid
särskild t betonat andelsrörelsens betydelse i detta hänseende. De hafva
emellertid icke ansett sig kunna begränsa sitt förslag angående åtgärder
i denna riktning till endast understöd vid bildandet af andelsslakterier,
enär de förmenat, att det i stora delar af landet ännu torde dröja länge,
innan dylika kunde komma till stånd. Det framhålles ock, att det i
grannskapet af städer med offentliga slakthus tillsvidare kunde vara
en lämplig anordning, om dessa begagnades för själfva slakten, men
att svinproducenterna vid sidan om dessa uppförde salterier, rökerier,
korffabriker och liknande. Enligt de sakkunnigas mening borde ekonomiskt
understöd kunna lämnas älven åt aktiebolag, som bildats på sådana
grunder, att hela vinsten, sedan högst sex procent ränta blifvit utdelad
åt aktieägarna, tillfälle leverantörerna i förhållande till deras andel
i omsättningen.

Nionde hnfvudtiteln.

257

För att staten under nu nämnda förhållanden skulle kunna lämna
ekonomiskt stöd vid uppförande af för svinens slakt och produkternas
förädling behöfliga byggnader, hafva de sakkunniga föreslagit afsättande
af en lånefond å en miljon kronor, från hvilken lån mot billig ränta
skulle kunna erhållas.

De sakkunniga afsluta sitt betänkande med att framhålla, att om
de föreslagna åtgärderna från statens sida skulle komma att omfattas med
intresse af den jordbrukande allmänheten, så måste jämsides med dessas
genomförande pågå ett upplysningsarbete, som satte såsom sitt mål
att väcka intresse för denna näringsgren och sprida kunskap om densammas
rätta utöfvande. Då detta bäst torde kunna utföras genom det
arbete, som svenska svinafvelsföreningen upptagit och genom för hvarje
län bildade underafdelningar af denna förening, hafva de sakkunniga
icke ansett sig böra föreslå några nya åtgärder i denna riktning, helst
som staten redan genom anslag stöder nämnda förenings verksamhet.

Till betänkandet finnas fogade förslag till reglemente för svinpremieringen,
regler för stamboksföringen samt föreskrifter ifråga om
bildande och upprätthållande af afvelscentra.

Öfver detta de sakkunnigas betänkande blefvo hushållningssällskapens
1909 samlade ombud satta i tillfälle att afgifva yttrande. I
skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 12 november 1909 hafva ombuden
meddelat, att vid frågans behandling tvekan yppats om lämpligheten
att på en gång och i så hög grad, som betänkandet anger, söka åstadkomma
en hastig utveckling af landets svinskötsel. Särskild! påpekades,
att utredning icke förelåg angående kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas
vidtagande. Det vore att befara, att premieringen skulle komma
att för hushållningssällskapen, hvilkas medel redan nu vore hårdt anlitade,
medföra stora kostnader. På grund häraf hade å ena sidan den åsikten
uttalats, att ombuden till en början borde biträda endast förslagen om
upprättande af stamböcker och bildande samt upprätthållande af afvelscentra.
A andra sidan hade emellertid framhållits, att de sålunda gjorda
invändningarna icke förtjänade afseende, då det alltid stode hvarje hushållningssällskap
fritt att själft bestämma, om premiering skulle ifrågakomma
eller ej inom vederbörande sällskaps område. Ett sällskap, som
saknade medel till premieringens genomförande,, borde ej lägga hinder
'' i vägen för ett annat sällskap, som disponerade medel för ändamålet.

Ombuden hafva vidare beträffande vissa detaljer i förslagen framhållit,
att föreskriften att i förening, som finge deltaga i premieringen,
minst 90 procent af de inregistrerade moderdjuren skulle tillhöra föreningsmedlemmar,
hvilkas odlade jord icke öfverstege 50 hektar, komme att i
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 33

[47.]

258

Nionde huivudtitcln.

alltför hög grad utestänga ägare af medelstora och större jordbrak från
medlemskap i dessa föreningar, något som vore till skada för saken.
Erfarenheten hade nämligen visat, att sammanslutningar i allmänhet
emellan jordbrukare behöfde stöd äfven af sådana, som vore i tillfälle
att mera verksamt arbeta för sammanslutningen. Den här föreslagna
begränsningsprocenten syntes ombuden kunna nedsättas till 50.

Hvad anginge lånefonden för anläggande af slakterier m. m., funne
ombuden uppläggandet af en sådan fond vara för vissa orter behöflig!.

Med fästadt afseende å svinafvelns stora betydelse för särskild! det
mindre jordbruket, ansåge sig ombuden böra tillstyrka förslagen, men
ville ombuden dock framhålla, att, såvida en del hushållningssällskap
skulle kunna genomföra dem, statsverket måste lämna större bidrag än
hvad vid öfriga djurpremieringar vore fallet.

Sedan därefter statskonsulenten i svinskötsel, på anmodan af chefen
för landtbruksstyrelsen, den 8 september 1910 yttrat sig i ämnet, har
landtbruksstyrelsen med underdånig skrifvelse den 29 i samma månad
underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.

Landtbruksstyrelsen har därvid framhållit, hurusom intresset för
svinskötseln inom landet på sista tiden högst betydligt ökats, ehuru densamma
inom olika landsdelar fortfarande måste anses lida af betänkliga
brister, hvarigenom stor nationalekonomisk förlust tillskyndades landet.

Under sådana förhållanden syntes landtbruksstyrelsen tiden nu vara
inne för staten att vidtaga åtgärder till främjande af ifrågavarande
handtering, hvars ställning klart åskådliggjordes genom följande tablå
öfver införsel och utförsel af fläsk under åren 1907—1909, enligt kommerskollegii
berättelser för samma år:

1907

Införsel kilogram 6,589,363

Utförsel „ 1,737,090

Införselöfverskott kilogram 4,852,273
Utförselöfverskott „ —

1908 1909

4,614,045 1,091,895

2,783,772 2,161,823

1,830,273 —

— 1,069,928

De åtgärder, som från statens sida borde vidtagas, syntes landtbruksstyrelsen
gifvetvis böra afse att undanröja de brister, hvilka fortfarande
ställde sig i vägen för en lönande fläskproduktion. Dessa hinder
kunde anses bestå dels i mindre god beskaffenhet hos svinstocken, dels
ock i svårigheten att vinna afsättning för svinskötselns produkter.

För höjandet af beskaffenheten af svinen hade de sakkunniga föreslagit
premiering af afvelssvin, statsbidrag till organisation af svinafvels -

Nionde Iiufvudtiteln.

259

föreningar, införandet af stamboksföring af svin samt upprättandet af
afvelscentra för dylika djur.

Hvad först anginge premiering af svin, så syntes, i betraktande
af de framgångsrika resultat, som vunnits genom med statsmedel understödd
premiering af hästar och nötboskap, ett liknande tillvägagångssätt
för höjandet af svinafveln inom landet böra komma till användning.

De sakkunniga hade i sådant afseende uppgjort förslag till en med
statsmedel understödd premiering af afvelssvin, såväl handjur som hondjur,
tillhörande medlemmar af svinafvelsförening.

På sätt hushållningssällskapens ombud i sitt förberörda yttrande
framhållit, torde en premiering af svin, som skulle omfatta såväl handjur
som hondjur, möta vissa svårigheter, i det att hondjurens premiering
skulle komma att utvidga premieringens omfattning till en grad, som
icke skulle motsvaras af de därmed förenade kostnaderna. Enligt hvad
statskonsulenten i svinskötsel i sitt förberörda yttrande till chefen för
landtbruksstyrelsen vitsordat, hade äfven hinder för uppvisande af hondjur
vid premieringsplatserna visat sig äga rum vid de svinpremieringar
inom Stockholms och Skaraborgs län, som statskonsulenten bevistat,
hvarjämte enligt samma yttrande äfven andra betänkligheter mot en
hondjurspremiering gjort sig gällande, såsom att denna inom svinafveln
icke hade samma betydelse som inom nötboskapsafveln, att ett bedömande
af modersuggorna genom premieringsnämnden å platsen, där de funnes
uppställda, blefve för dyrbart, emedan djurens forslande till premieringsplatserna
skulle möta svårigheter m. in. Inom vissa delar af landet,
såsom Östergötlands län och Kalmar läns södra del, hade det emellertid
visat sig icke möta större svårigheter att anordna en premiering af svin
på det sätt, att penningpris utdelats för handjur samt frisedlar för hondjur,
och det syntes därför landtbruksstyrelsen lämpligt att låta det bero
på vederbörande hushållningssällskap att bestämma, huruvida premieringen
skulle inskränkas endast till handjur eller om premieringen skulle utsträckas
äfven till hondjur.

Enligt det föregående innefattade de sakkunnigas förslag, att premieringen
skulle omfatta endast afvelssvin, tillhöriga medlemmar af svinafvelsförening,
och landtbruksstyrelsen hölle före, att denna inskränkning
vore åt behofvet påkallad hvad anginge hondjurspremieringen,
där eu sådan komme i fråga. Skulle åter premieringen inskränkas till
endast handjur, syntes det, som om bestämda hinder icke borde möta
för att, såsom äfven statskonsulenten i svinskötsel ifrågasatt, äfven handjur,
tillhöriga andra personer än medlemmar af svinafvelsförening, finge
premieras. Härför talade, förutom den omständigheten, att bildandet af

147.]

260

Nionde huivudtiteln.

[47.] svinafvelsföreningar, liksom föreningsväsendet i allmänhet, visat sig möta
svårigheter inom vissa delar af landet, äfven det skälet, att den för
svinafvelns höjande viktiga stamboksföringen skulle i väsentlig mån
underlättas genom en sådan utsträckning af premieringen. A andra sidan
kunde det icke bestridas, att premieringens inskränkande till sådana
afvelsdjur, som tillhörde medlemmar af svinafvelsförening, gifvetvis skulle
komma att utgöra eu kraftig häfstång för uppkomsten af sagda viktiga
sammanslutningar för svinskötseln, och då därtill komme, att kostnaden
för eu allmän fargaltpremiering för närvarande svårligen läte sig beräkna,
hade landtbruksstyrelsen ansett försiktigheten bjuda, att premieringen,
åtminstone tills större erfarenhet i förevarande afseende vunnits, blefve,
såsom de sakkunniga föreslagit, inskränkt till afvelssvin, tillhöriga medlemmar
af svinafvelsförening.

Uti sitt förslag till reglemente för den med statsmedel understödda
svinpremieringen inom riket hade de sakkunniga föreslagit, att för de
svinafvelsföreningar, hvarom här vore fråga, stadgar skulle hafva blifvit
af hushållningssällskapets inom orten förvaltningsutskott fastställda samt
att sådana stadgar skulle innehålla bestämmelse, bland annat, därom att
minst 90 procent af de moderdjur, som vore inregistrerade, skulle tillhöra
sådana föreningsmedlemmar, hvilkas odlade jord icke öfverstege 50
hektar. Genom en sådan bestämmelse skulle emellertid, såsom hushållningssällskapens
ombud i sitt förberörda yttrande anfört, ägare eller
brukare af medelstora och större jordbruk i allt för hög grad utestängas
från medlemskap i dessa föreningar, hvilket vore till skada. I likhet
med ombuden ansåge därför landtbruksstyrelsen, att procenttalet af de
inregistrerade moderdjur, hvilka skulle tillhöra sådana föreningsmedlemmar,
hvilkas odlade jord icke öfverstege 50 hektar, borde nedsättas,
dock ej så lågt, som hushållningssällskapens ombud hade föreslagit, utan
till 75 procent.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten lämna bidrag till organisationen
af svinafvelsföreningar till belopp af högst 50 kronor samt
under villkor, bland annat, att minst 90 procent af de moderdjur, som
vore inregistrerade, skulle tillhöra sådana föreningsmedlemmar, hvilkas
odlade jord icke öfverstege 50 hektar och hvilka ej i större omfattning
drefve svinskötsel för tillgodogörande af affall från industri- och fabriksrörelse.
I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen i det föregående
anfört, syntes det landtbruksstyrelsen vara af stor vikt, att svinafvelsföreningar
bildades och att staten därtill lämnade bidrag på sätt
ifrågasatt blifvit. Likväl torde på de skäl, som hushållningssällskapens
ombud anfört, procentantalet af de inregistrerade moderdjur, hvilka finge

Nionde hnfrudtiteln.

261

tillhöra sådana föreningsmedlemmar, hvilkas odlade jord öfverstege 50
hektar, böra nedsättas, hvarvid landtbruksstyrelsen, i enlighet med sitt
i det föregående framställda förslag, beträffande stadgarna för sådana
svinafvelsföreningar, hvilkas afvelssvin skulle få utgöra föremål för
premiering, ansåge, att nedsättningen borde ske från 90 procent till 75
procent.

Ankommande de sakkunnigas förslag, i hvad det afsåge stamboksföring,
har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom Eders Kungl. Maj:t
på framställning af landtbruksstyrelsen genom nådigt bref den 6 december
1907 dels bemyndigat landtbruksstyrelsen att vidtaga åtgärder
för åstadkommande af eu stambok öfver afvelssvin i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med vissa uti styrelsens framställning angifna grunder,
dels ock anvisat och ställt till landtbruksstyrelsens förfogande för ändamålet
erforderliga medel.

Med anledning häraf hade landtbruksstyrelsen, bland annat, till samtliga
hushållningssällskapen i riket utfärdat cirkulär angående fastställande
af regier att tillsvidare gälla i fråga om sättet för förande af stambok
öfver afvelssvin.

Slutligen hade de sakkunniga föreslagit inrättandet af afvelscentra
för svin, men, ehuru landtbruksstyrelsen för sin del insåge betydelsen af
en sådan åtgärd, syntes det likväl styrelsen, att de härmed förenade
svårigheterna, särskild! beträffande anordnandet af eu effektiv produkti
onsbedömning under täflingsåren, skulle blifva så stora, att för närvarande
ej några åtgärder i detta hänseende borde af staten vidtagas.

Då det emellertid vore af största betydelse för svinafvelns höjande,
att möjlighet inom de olika orterna funnes att erhålla framstående afvelsam'',
ansåge landtbruksstyrelsen, att andra utvägar i samma riktning
härför borde sökas, utvägar, hvilka icke vore förenade med de svårigheter,
som upprättandet af afvelscentra skulle medföra.

Under de senaste åren hade inom de flesta län genom hushållningssällskapens
försorg upprättats svinafvelsstationer, öfver hvilka landtbruksstyrelsen
låtit uppgöra förteckning, hvaraf framginge, att antalet
stationer för den stora engelska hvita rasen vore 10 och för landtrasen
12, samtliga belägna i mellersta och södra Sverige.

Det syntes landtbruksstyrelsen lämpligt, att vid vidtagande af åtgärder
i förevarande syfte staten sökte medverka till bildande och upprätthållande
af svinafvelsstationer genom att lämna bidrag till bestridande
af de kostnader, hushållningssällskapen måste vidkännas för dylika
afvelsstationer.

[47.]

262

Nionde hufvudtiteln.

De villkor, under livilka dylikt statsbidrag borde lämnas, ansåge
landtbruksstyrelsen böra vara följande:

l:o) att besättningen å afvelsstation skall förutom ungdjur bestå af
minst en fargalt och fem modersuggor, samtliga friska, snabbvuxna och
med afseende å typen ensartade samt inrymda i sunda och rymliga svinstallar; 2:o)

att vid afvelsstation af den stora hvita engelska rasen alla fargaltar
och minst 80 procent af alla moderdjuren, i hvarje händelse dock minst
fem, hvilka uppnått därtill erforderlig ålder, skulle vara af sådan beskaffenhet,
att de i rikets allmänna stambok öfver afvelssvin kunde införas
;

3:o) att vid afvelsstation för förädlad landtras alla djur, som uppnått
därtill erforderlig ålder, skulle vara i rikets allmänna stambok öfver
afvelssvin införda;

4:o) att afvelsstations innehafvare skulle åligga:

a) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående afvelsstationens
skötsel och anteckningars förande, som af landtbruksstyrelsen
meddelades,

b) att föra kontrollräkenskaper öfver besättningens afkastning, samt

c) att för utrönande af besättningens gödningsegenskaper till försöksanstalt,
som kunde komma att anlitas, aflämna grisar till det antal,
som enligt af landtbruksstyrelsen meddelade föreskrifter funnes erforderligt,
med rätt för innehafvaren att för de sålunda aflämnade grisarna
åtnjuta full ersättning af statsmedel.

Hvad beträffade beloppet af det statsbidrag, som kunde tillgodokomma
afvelsstation, ansåge landtbruksstyrelsen, att detta borde utgå
med hälften af det belopp, som hushållningssällskap visade sig hafva
för ändamålet utbetalt, dock icke i någon händelse utöfver 250 kronor
för hvarje afvelsstation, hvarjämte bestämmelse borde meddelas, att hushållningssällskap
kunde erhålla statsbidrag för högst två afvelsstationer
inom sitt område.

I fråga om de sakkunnigas förslag att inrätta en lånefond för uppsättande
af inrättningar för ett rationellt tillgodogörande af svinafvelns
produkter har landtbruksstyrelsen förklarat sig icke hafva något annat
att däremot erinra, än att enligt styrelsens åsikt endast andelsföreningar
men icke aktiebolag borde kunna erhålla lån från ifrågavarande fond.
Denna sin åsikt grundade landtbruksstyrelsen därpå, att endast producenterna
själfva borde komma i åtnjutande af en sådan förmån. Därtill
komme ytterligare att erfarenheten i liknande fall bekräftat svårigheten

Nionde hufvudtiteln.

263

att erhålla nödig garanti för att, såsom de sakkunniga föreslagit, hela [47.]
vinsten odelad komme att tillfalla fläsk- eller svinleverantörerna.

Hvad anginge kostnaden för anordnandet af den föreslagna premieringen
af afvelssvin, tillhöriga svinafvelsföreningar, har landtbruksstyrelsen
beräknat denna till högst 40,000 kronor. Då staten borde bidraga
till densamma efter samma grunder, som för närvarande gälla för
nötboskapspremieringen, således med hälften af den beräknade kostnaden,
syntes af statsmedel för ändamålet böra beviljas eu summa af 20,000
kronor, af hvilket belopp landtbruksstyrelsen borde äga använda årligen

1.500 kronor för bestridande af kostnaderna för stambokens utarbetande
och tryckning.

Såsom bidrag till organisationskostnad af svinafvelsförening hade
de sakkunniga föreslagit ett statsbidrag af 50 kronor till hvarje bildad
förening. Under förutsättning att 50 nya föreningar årligen skulle bildas,
erfordrades härför ett årligt statsanslag af 2,500 kronor.

Slutligen skulle enligt ofvanstående förslag högst 250 kronor utgå
såsom bidrag till hvarje svinafvelsstation, och då det torde kunna antagas,
att antalet dylika stationer under de närmaste åren ej komme att
öfverstiga 30, skulle för detta ändamål erfordras ett årligt anslag af

7.500 kronor.

De årliga statsutgifterna för ofvan sagda åtgärder skulle sålunda
uppgå till tillhopa 30,000 kronor.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen, att Riksdagen
måtte dels till åtgärder för höjande af landets svinskötsel i enlighet med
ofvan angifna hufvudgrunder för år 1912 anvisa ett belopp af 30,000
kronor, dels ock till bildande af en lånefond för tillgodogörande af svinskötselns
produkter tillhandahålla ett belopp af högst en miljon kronor,
från hvilken fond lån för berörda ändamål skulle utlämnas på af landtbruksstyrelsen
närmare angifna villkor.

Verksamma åtgärder hafv a under de senaste aren från statens sida Dcpartemenisblifvit
vidtagna för att främja landets häst- och nötboskapsskötsel och chefm''
de gynnsamma resultat, som härigenom blifvit uppnådda, ligga i öppen
dager. Båda dessa grenar af vår husdjursskötsel hafva nu, tack vare
detta statsmakternas ingripande, natt en sådan utveckling, att inkomsterna
från dem äro af afgörande betydelse vid bedömandet af det svenska
jordbrukets afkastningsförmåga. Att äfven en väl ledd svinskötsel kan
blifva af samma betydelse, säger oss den erfarenhet, som i andra länder
vunnits pa detta område. Då denna afvel i vårt land icke lämnar den

264

Nionde hoivudtiteln.

[47.] afkastning, den obestridligen här liksom annorstädes äger goda förutsättningar
för, synas mig kraftiga åtgärder vara af behofvet påkallade
för att härutinnan åstadkomma en förändring till det bättre. Då
det vidare här är fråga om en gren af husdjursskötseln, hvars stora
betydelse för det mindre och minsta jordbruket ingen torde kunna förneka,
anser jag, att de åtgärder, som vidtagas för att höja och utveckla densamma,
med full rätt kunna betraktas såsom ett viktigt led i det arbete,
som nu nedlägges på höjandet af landets mindre jordbruk, ett arbete,
som med rätta är föremål för såväl statsmakternas som hushållningssällskapens
lifligaste intresse.

Att staten bär träder hjälpande emellan synes mig önskvärd! och
nödvändigt icke endast från den synpunkten, att statens ekonomiska
stöd här är väl behöflig!. Därtill kommer ock, att man endast genom
detsamma kan vinna den målmedvetenhet och den planmässighet i arbetet
som utgör eu viktig förutsättning för att arbetet skall krönas med önskvärd
framgång.

Den plan, som landtbruksstyrelsen, på grundvalen af de sakkunnigas
utredning, bär framlagt för statens ingripande, synes mig väl genomtänkt
och klokt afvägd. Den är byggd på den riktiga tanken att genom samarbete
jordbrukarna emellan, genom åstadkommande af för ändamålet
bildade'' föreningar, underlätta do enskildas sträfvanden och betrygga
uppnåendet af bästa möjliga resultat. För att få dylika föreningar till
stånd — något som mångenstädes, då det gäller mindre jordbrukare med
små ekonomiska tillgångar, kan vara förenadt med väsentliga svårigheter
— skulle staten lämna bidrag till organisationskostnadernas täckande,
hvilket bidrag är så afpassadt, att det bör blifva till verksam hjälp vid
anskaffandet af föreningens gemensamma dyrbaraste afvelsdjur. Det
ytterligare stöd, hvaraf föreningen och dess medlemmar kunna vara i
behof för bestridande af de årliga kostnaderna, skulle icke utbekommas
såsom årsbidrag i vanlig form utan utgå endast såsom belöningar vid
den premiering, som afser att lägga i dagen, att afvelsarbetet inom föreningen
är byggdt på riktiga principer och ledes på tillfredsställande sätt.
Och vidare, då det för dessa föreningar är af vikt att från början erhålla
afvelsdjur, hvilkas afkomma lämnar ett fläsk, som på världsmarknaden
kan betinga högsta pris — handjur af stor hvit engelsk ras och hondjur
af landtras —- då det svenska fläsket endast på den vägen kan vid
export förvärfva det anseende, som kräfves för att exporten skall blifva
i önskvärd grad vinstgifvande, har statens medverkan påkallats äfven
för att stödja de olika slag af afvelsstationer, från hvilka erforderliga
afvelsdjur skola kunna erhållas. Det nära sambandet mellan dessa olika

Nionde hufvudtiteln.

265

åtgärder är tydligt och klart, och då den ena så griper in i den andra,
att uteslutandet af någon af dem lätt kan vålla rubbningar, hvarigenom
framgången i hela arbetet kan äfventyras, anser jag mig icke böra föreslå
några förändringar i hvad landtbruksstyrelsen i nämnda afseenden föreslagit.

Landtbruksstyrelsen har äfven hemställt om vidtagandet af vissa
åtgärder för tillgodogörandet af svinafvelns produkter. Jag vill icke
förneka, att icke sådana i detta fall skulle kunna vara särskildt önskvärda
och mångenstädes i vårt land af behofvet påkallade. Det synes
mig dock, som om den enskilda företagsamheten här borde kunna åstadkomma,
hvad som erfordras, utan att staten, såsom landtbruksstyrelsen
föreslår, skulle behöfva träda emellan såsom långifvare. Då de i orterna
med statsunderstöd bildade och med statsbidrag understödda föreningarna
skapat det intresse för svinafveln, som nu i allmänhet saknas, torde
steget ej vara långt till sammanslutningar äfven för ett tillfredsställande
ordnande af afsättningsförhållandena. Så ekonomiskt vinstgifvande som
de andelsslakterier visat sig vara, hvilka redan kommit till stånd i olika
delar af landet, synes det mig antagligt, att den lilla ränteskillnad som
skulle kunna påräknas vid statslån och vid från annat håll upplånadt
kapital, icke här bör kunna tillmätas så stor betydelse, att den skulle
behöfva lägga hinder i vägen för en dylik sammanslutning, i all synnerhet
som densamma erbjuder andelsägarna ej endast de stora fördelarna af
jämn afsättning till högsta gångbara pris och samma pris vare sig
leveransen är stor eller liten utan ock utsikt till ytterligare prisförhöjningvid
årets slut, då slakteriets vinst fördelas mellan andelsägarna i förhållande
till deras leveranser under året. Därtill kommer, att, såsom jagredan
förut i annat sammanhang anfört, förhållandena synas påkalla, att
nya lånefonder tills vidare endast undantagsvis och vid särskildt trängande
behof bildas. 1 detta fall synes mig krafvet icke vara så oafvisligt, att
dylikt undantag kan anses vara motiveradt.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till åtgärder för höjande af landets svinafvel å extra stat för
år 1912 bevilja ett anslag af 30,000 kronor.

[47.]

Bill. till Rilcsd. Prof.. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

266

Nionde hufvudtiteln.

Hästafvelns förbättrande.

[48.] För bestridande af extra personal vid Flyinge hingstdepå har

E''vid FiyInge1 Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1905—1910 beviljat
hingstdcpä. ett anslag af 3,790 kronor samt för år 1911 ett anslag af 4,630 kronor.

I underdånig skrifvelse den 16 september 1910 har stuteriöfverstyrelsen
meddelat, att styrelsen varit i tillfälle att från och med år
1905 årligen under 210 dagar såsom biträde vid ridning och skötsel
af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar anlita militärpersonal, bestående
af en officer och sex man, som på framställning af styrelsen
för sådant ändamål kommenderats till hingstdepåen från något af de i
Skåne förlagda kavalleriregementena, och komrne styrelsen, enligt hvad
styrelsen vidare meddelat, att vidtaga åtgärder för utverkande af kommendering
under år 1911 för samma ändamål och under enahanda tidrymd
af en officer och åtta man, till hvilkas anställande det för år 1911
beviljade förhöjda an slagsbeloppet lämnade tillgång.

Då den extra personal, som hittills anlitats vid depåen, alltjämt
visat sig hafva varit till stor nytta vid arbetet för de unga hingstarnas
utveckling, och sålunda väl grundade skäl funnes för dylik personals
fortsatta användande vid depåen, har stuteriöfverstyrelsen hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om ett
anslag å 4,630 kronor jämväl för år 1912.

I enlighet med hvad stuteriöfverstyrelsen sålunda hemställt och
under åberopande af de skäl, som i statsrådsprotokollet den 14 januari
1910 finnas anförda för den för år 1911 begärda, af mig då fixrordade
förhöjningen i det dittills utgående anslaget, tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 4,630 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

[49.] I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse

Andra instruk- den K) oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
tm i mmiojd. m^e • ^kFet med föregående år föreslå Riksdagen

Nionde hufrudtiteln.

267

att för år 1912 på extra stat anvisa till anställande af en andra [49.]
instruktör i husslöjd 2,000 kronor och såsom personligt ålderstillägg till
andra instruktören Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna
egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500 kronor eller tillhopa 3,500
kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Sedan för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige [50.]
omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsIlsken
fartyget Skagerak sedan år 1905 varit i verksamhet, har Riks- iZtvad''%
dagen för hvarje år å extra stat beviljat anslag till underhålls- och fartM r
driftkostnad för nämnda fartyg, hvilket anslag för hvart och ett af åren ^biologiska ''
1909—1911 uppgått till 34,000 kronor. härunder.

Beträffande befäl och manskap å fartyget har från början varit s°m\„mr
bestämdt, att befälhafvaren och förste maskinisten skulle vara anställda
för helt år, hvaremot den öfriga delen af besättningen, åtminstone de
första åren af fartygets verksamhet, till hufvudsaklig del utgjorts af
manskap från flottan. Då emellertid detta senare förhållande visat sig
medföra olägenheter, har vid liera tillfällen framhållits önskvärdheten af
att hela besättningen vid fartyget fast anställdes för hela året. Vid utanordnandet
af 1909 års anslag den 31 december 1908 medgaf också
Eders Kungl. Maj:t, på framställning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, som har sig anförtrodt öfverinseendet
öfver fartyget, att, förutom befälhafvaren och förste maskinisten,
två besättningskarlar Unge under år 1909 antagas för hela året, under
förutsättning att, utan öfverskridande af det beviljade anslaget, medel
för ändamålet anskaffades genom besparingar eller annorledes.

Enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvandes
skrifvelse den 8 november 1909 i fråga om anslag för år 1911 synes
gifva vid handen, har detta Eders Kungl. Maj:ts medgifvande medfört
stora fördelar för svenska hydrografisk-biologiska kommissionen vid dess
undersökningsarbeten och fiskeförsök, i det att dessa besättningsmän
genom sin längre anställning vunnit större öfning och färdighet, än
eljest kunnat förvärfvas, vid handhafvandet af de ömtåliga och dyrbara
apparater och den öfriga materiell, som vid nämnda arbeten och försök
komme till användning. Ännu större fördelar skulle dock, enligt hvad
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin ofvan nämnd a skrifvelse

268

Nionde huivudtiteln.

anfört, vinnas, om fartygets hela besättning blefve civil och finge förhyras
för helt år, hvarigenom vården af fartygets dyrbara maskiner och
materiell skulle underlättas och kunna bättre tillgodoses.

Vid utanordnandet af 1910 års anslag den 3 december 1909 medgaf
också Eders Kungl. Maj:t, att, utom hvad anginge aflöningarna
åt fartygets befälhafvare och förste maskinist samt för dem afsedda
medel, Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvande, därest besparing
å någon af de i uppgjord beräkning öfver utgifterna för fartyget
i öfrigt upptagna poster uppstode, ägde använda densamma till förhyrning
för hela året af civil besättning och underbefäl å fartyget i så
stor utsträckning, som anslaget medgåfve, i hvilken händelse motsvarande
minskning finge göras i antalet af fartygets från flottan utkommenderade
manskap.

Nu har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län efter samråd med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
i underdånig skrifvelse den 7 november 1910 gjort framställning om
anslag till underhålls- och driftkostnader för Skagerak för år 1912 till
enahanda belopp, som för innevarande år, 34,000 kronor, och därvid
anfört, att någon förändring i fartygets verksamhet under året icke aneåges
böra komma till stånd, utan syntes denna böra ordnas efter samma
grunder, som de senare åren varit gällande. Fartyget skulle alltså
komma att under år 1912 hållas i drift under elfva månader, däraf fem
månader för undersökningar af de Sverige omgifvande hafven och återstående
sex månader för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfiske!!
under annan tid af året än vintermånaderna.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vidare anfört, att, på
grund af Eders Kungl. Maj:ts den 3 december 1909 gjorda medgifvanden,
under år 1910 å fartyget endast användts civil besättning och underbefäl,
hvilken anordning visat sig vara mycket lämplig och fördelaktig
i ofvan angifna afseenden. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade
därför i samråd med kommissionen i underdånig skrifvelse den 7 november
1910 angående användningen af anslaget för år 1911 hemställt om tillstånd
att, i den mån anslaget medgåfve, få äfven under år 1911 anställa
civil besättning och underbefäl samt föreslagit, att anslaget för nämnda
år Unge användas enligt följande beräkning:

befälhafvarens lön 300 kronor i månaden ...................

styrmannens lön, 125 kronor i månaden ........................

l:ste maskinistens lön, 150 kronor i månaden ............

Transport

kronor	3,600: —
»	1,500: —
	1,800: —
kronor	6,900: —

Nionde hufvtsdtiieln.

269

Transport kronor

2:dre maskinistens lön, 110 kronor i månaden............ »

2 eldare ock 6 man, 55 kronor i medeltal i månaden »
mathållning å 18 kronor 24 öre för dag under 11

månader ...................................................................... »

kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre för timme

under 270 dagar...................................................... »

kostnad för underhåll och diverse samt extra bemanning )>

6,900: —
1,320: —
5,280: —

6,020: —

11,880: —
2,600: —

Summa kronor 34,000

[50.]

Enahanda anordning syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
därför böra medgifvas äfven för år 1912, i följd hvaraf samma kostnadsberäkning
för fartygets drift och underhåll borde följas vid beräkningen
af anslagets storlek för samma år.

Då erfarenheten under åren 1909 och 1910 sålunda synes utvisa, Departement»-att utsträckt anställande af för hela året förhyrdt, civilt manskap varit cieesärdeles
lämpligt och fördelaktigt ur flera synpunkter, ansåg jag mig
vid underdånig föredragning den 18 november 1910 af förslag till användande
af det för år 1911 anvisade anslaget böra för sistnämnda år
tillstyrka en sådan fördelning af anslaget, som Eders Kungl. Maj;ts befallningshafvande
här ofvan angifvet, hvilken ock blef af Eders Kungl.

Maj:t bifallen.

På grund af hvad ofvan anförts och då jag icke har något att
erinra mot det begärda anslagsbeloppet, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hyårografiskhiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafveri samt för tillsyn
och bevakning vid, Sveriges Imfsfisken under annan tid af året än vintermånaderna,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.

Sedan för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige [51-]
omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning af Sveriges hafsfiske!! ^fartyget
fartyget Skagerak sedan år 1905 varit i verksamhet, har fartyget under Skagerak.
hvart och ett af åren 1906 till och med 1910 genom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som har sig anförtrodt
öfverinseendet öfver fartyget, varit försäkradt hos sjöförsäkringsaktiebolaget
Gauthiod i Göteborg för ett värde af 130,000 kronor och
mot en premie af 5,200 kronor samt i öfrig! på i ingånget försäkrings -

270

Nionde hurvudtiteln.

aftal närmare angifna villkor. För försäkring af fartyget jämväl under
år 1911 har på extra stat för samma år anvisats nämnda belopp, 5,200
kronor.

Nu har Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvande uti
underdånig skrifvelse den 25 november 1910 gjort framställning om fartygets
försäkring jämväl under år 1912 samt därvid anfört följande.

Då enligt nu gällande försäkringsbref »allmän svensk sjöförsäkringsplan
af november 1896» länder till efterrättelse jämte de i försäkringsbrefvet
särskilt upptagna villkor och svensk sjölag vid bestämmandet
af bolagets ansvarsskyldighet, och enligt bestämmelserna i § 73 af
nämnda plan försäkringsaktiebolaget Gauthiod skulle vara berättigadt
att vid ersättning af eventuell enskild skada å fartyget göra vissa afdrag,
så att exempelvis skada å skrofvet skulle ersättas med endast fem sjättedelar
af skadans värde, hölle Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
före, att det vore välbetänkt, om försäkringen för 1912 åvägabragtes
på sådana villkor, att nämnda afdragsbestämmelser icke blefve gällande.
Likaledes ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det vara lämpligt
och önskvärd!, att franchisebestämmelserna i § 75 af samma plan icke blefve
tillämpliga för 1912 års försäkring. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hade därför inhämtat yttrande från aktiebolaget Gauthiod,
huruvida bolaget ville åtaga sig försäkring af fartyget för år 1912 på
nu gällande villkor med undantag af förberörda afdragsbestämmelser i
§ 73 och franchisebestämmelserna i § 75 af sjöförsäkringsplanen, och
både bolaget i till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomna
skrifvelser för försäkring på sagda villkor under år 1912 fordrat en
tilläggspremie af en half procent af försäkringsvärdet, 130,000 kronor,
eller 650 kronor. Någon anledning antaga, att annat sjöförsäkringsbolag
skulle vilja öfvertaga försäkringen mot billigare premie, än aktiebolaget
Gauthiod sålunda fordrat, torde icke förefinnas. Ett större sjöförsäkringsbolag
i Göteborg hade på framställd fråga förklarat sig icke
ens önska afgifva något anbud om försäkring af fartyget.

Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda befallningshafvande har i anledning
häraf i förenämnda skrifvelse hemställt, att under år 1912 anvisades
ett belopp af 5,850 kronor eller, därest någon ändring i gällande
föreskrifter icke ansåges böra komma till stånd, samma belopp,
som förut för ändamålet beviljats, eller 5,200 kronor.

Slutligen hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samma
skrifvelse erinrat, att, därest fartyget Skagerak försäkrades för år 1911
på de villkor, som Eders Kungl. Maj:t för sådan försäkring bestämt, och

Nionde hufvud titeln.

271

förberörda afdragsbestämmelser i åberopade sjöförsäkringsplan således [51.]
blefve för försäkringen gällande, försäkringsgifvaren äfven beträffande
möjligen under sagda år inträffande skada å fartyget skulle äga rätt
gorå afdrag i enlighet med dessa bestämmelser vid skadans godtgörande
och att det därför skulle kunna ifrågasättas, huruvida det icke skulle
vara för staten fördelaktigt att jämväl för 1911 års försäkring ändra
villkoren på det sätt, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt
i afseende å försäkringen under år 1912. Aktiebolaget Gauthiod hade
enligt sina ofvan åberopade skrivelser förklarat sig medgiva dylik
ändring äfven för år 1911 mot enahanda tilläggspremie som år för 1912
eller 650 kronor.

Departements Med

anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes nu chefenifrågavarande
framställning torde det tillåtas mig erinra därom, att, då
frågan om Skageraks försäkring år 1906 första gången underställdes
Riksdagens pröfning, föredragande departementschefen enligt statsrådsprotokollet
den 13 januari samma år såsom skäl till det begärda anslagets
beviljande framhöll, hurusom ifrågavarande fartyg på grund af sin tjänstgöring
vore i synnerlig grad utsatt för faror samt att, därest en olycka
drabbade fartyget, som vore ensamt i sitt slag, det arbete, för hvilket
fartyget vore afsedt och som delvis utgjorde led i internationellt samarbete
för utforskande af hafven, skulle få hvila i afvaktan först på
Riksdagens pröfning af medelsbehofvet och därefter på själfva byggnadsarbetets
utförande. Genom en försäkring skulle däremot vinnas, att
arbetet med fartygets återställande genast kunde utan tidsutdräkt påbörjas.

De skäl, som sålunda föranledde Kungl. Maj:t och Riksdagen att
frångå den i allmänhet gällande regeln, att staten bör vara sin egen
försäkringsgifvare, hafva således bestått mindre däri, att staten önskade
skydda sig för eventuell förlust genom skador å fartyget, än däri att
staten ville undvika onödigt afbrott i det arbete, för hvilket fartyget är
afsedt. Då det ändamål, staten sålunda genom försäkring af fartyget
velat ernå, i tillräckligt hög grad vinnes genom försäkring på nu gällande,
låt vara mindre fördelaktiga villkor, synes anledning för närvarande icke
föreligga till höjande af den hittills varande försäkringspremien.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak
på extra stat för år 1912 anvisa 5,200 kronor.

272

Nionde huivudtiteln.

[52.] Under en lång följd af år har Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att

eu armeradt ett flottans fartyg stationerats vid bohuslänska kusten för, bland annat,
stationerande upprätthållande af ordning i skärgården under pågående vinterfiske.
under vinter- Alltsedan år 1891 har kanonbaten Svensksund årligen varit undei
vintermånaderna för detta ändamål beordrad till rikets västkust.
till ordning Kostnaderna lör dessa vinterexpeditioner, som i regel omfattat manaderna
°ch ‘fisket M november—mars, hafva hittills alltid utgått från femte hufvudtiteln.

1 skrifvelse den 6 augusti 1910 har nu statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet meddelat, att chefen lör marinstaben och inspektören
af flottans öfningar till sjöss uti ett till departementschefen gemensamt
afgifvet förslag till de inskränkningar i anbefallda och planeradefartygsexpeditioner,
som ansåges böra vidtagas med anledning åt påvisad
brist i anslaget till flottans öfningar, förutsatt, att sagda anslag ej vidare
skulle komma att belastas med kostnaderna för den sedvanliga kanonbåtsexpeditionen
vintertid till västkusten. För egen del ansåge chefen lör sjöförsvarsdepartementet
i likhet med nämnda myndigheter, att flottans öfnmgsanslag
icke borde betungas med kostnaden för denna, hufvudsakligen
i fiskerinäringens intresse utrustade expedition, och anhölle därför om
upplysning, huruvida medel kunde genom jordbruksdepartementets föranstaltande
ställas till förfogande för bekostande af kanonbåten Svensksunds
expedition som fiskeriinspektionsfartyg under vintern 1910—1911
och jämväl därefter, så länge anledning därtill förefunnes. I sammanhang
härmed upplyste chefen för sjöförsvarsdepartementet att kostnaden för
expeditionen beräknats till omkring 20,000 kronor lör den tid af omkring
tre månader, densamma ansåges böra pågå.

I anledning häraf infordrades yttrande från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, som den 5 september 191(1
afgaf utlåtande i ärendet och därvid öfverlämnade ett från fiskeriintendenten
i västra distriktet inhämtadt yttrande i frågan.

Fiskeriintendenten har däri anfört, hurusom kanonbåten Svensksund
under de årliga vinterexpeditionerna till västkusten gjort fiskerinäringen
stor nytta. Talrika vore exempelvis de sjunkna större och mindre fiskebåtar,
^ som den upptagit. Då sillfisket ofta flyttade sig från en plats
till en annan, vore det för fiskets obehindrade utöfvande af största vikt,
att fiskeflottan snabbt kunde förflyttas. Vid sådana tillfällen hade Svensksund
gjort stort gagn genom att bogsera fiskefartygen. Då motorer
numera allmänt begagnades vid vintersillfisket, hade fiskefartygen visserligen
förmågan att själfva förflytta sig tämligen snabbt, men om ishinder
inträffade, såsom fallet hade varit vintern 1908—1909, kunde motorbåtarna
ej längre taga sig fram på egen hand. Vid sådana tillfällen vore det

Nionde hufvudtitcln.

273

synnerligen starkt af behofvet påkalladt, att det funnes en kanonbåt, som
genast kunde företaga en bogsering genom isen af ett större antal fiskefartyg.
Skulle on bogsering då uteblifva, kunde en eller annan god fiskedag
gå förlorad. Och hvad detta betydde framginge däraf, att fångsten
eu god sillfiskedag kunde hafva ett försäljningsvärde af flera hundra tusen
kronor. Vid ombyte af fiskeplats hade Svensksund också gjort fisket
stora tjänster genom att bogsera de farkoster af större typ, som af en del
fiskelag under sillfisket medfördes såsom logementsfartyg. Därtill komme,
att Svensksund tjänstgjort som inspektionsfartyg under vinterns fiske!

Af det anförda funne fiskeriintendenten tydligt framgå, att Svensksund
under sina vinterexpeditioner till västkusten haft en mycket viktig
uppgift att fylla. ^ Fiskarbefolkningen hade också förstått att sätta värde
på det arbete, Svensksund utfört till fiskerinäringens gagn, och alltid
med glädje och tacksamhet emotsett dess ankomst till västkusten. Det
skulle därför säkerligen framkalla eu djup förstämning bland fiskarena
på västkusten, om kanonbåten för framtiden skulle uteblifva.

I stort sedt förelage under vintersillfisket på västkusten samma
behof nu som förr af dylika vinterexpeditioner som Svensksunds, och
både vid af fiskeriintendenten bevistade fiskarmöten i augusti 1910 på
Styrsö, Ockerö, Smögen och Bovallsstrand inom Göteborgs och Bohus
län, fiskarena enstämmigt på det kraftigaste framhållit behofvet af att
kanonbåten Svensksund framdeles såsom hittills måtte stationeras på
västkusten under vintersillfisket.

Med stöd af hvad sålunda anförts har fiskeriintendenten såsom sin
mening framhållit, att det på grund af föreliggande behof vore synnerligen
önslcvärdt, att kanonbåten Svensksund eller annat lämpligt fartyg
innevarande vinter och framdeles, sa länge anledning därtill förefunnes,
stationerades på västkusten under vintersillfisket därstädes.

Under åberopande af de utaf fiskeriintendenten anförda omständigheterna
har Eders Kung!. Maj :ts befallningshafvande för egen del förordat, att
sådana åtgärder blefve vidtagna, att kanonbåten Svensksund såsom hittills
kunde under vintermånaderna blifva stationerad vid västkusten.

I underdånigt utlåtande den 8 december 1910 har statskontoret
erinrat, att, sedan Riksdagen å sjätte hufvudtitelns extra stat för år
1900 anvisat ett anslag af 25,000 kronor för beredande genom ett
aimeradt ångfartygs stationerande vid rikets kuster af ordning och
skydd vid fiskets bedrifvande samt Riksdagen därefter för hvart
och ett af åren 1901-—1904 under nionde hufvudtitelns extra stat
för enahanda ändamål anvisat likaledes 25,000 kronor, förefunnes en
reservation å nämnda anslag till belopp af 20,545 kronor 38 öre. Då
Bill. till Riksd. Prof.. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 85

[52.]

274

Nionde hmvudtiteln.

[52.] emellertid ofvan nämnda anslag under sjätte ocli nionde hufvudtitlarna,
på sätt af Riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte liufvudtitel den 13 maj 1899 framginge, varit
afsedda för beredande af bevakning vid fiskeplatserna under just den
tid af året, då det från femte hufvudtitelns anslag bekostade bevakningsfartyget
vid vinterfisket ej uppehölle sig vid fiskeplatserna, lunne statskontoret
dessa extra anslag vara af en lör ändamålet med det nu ifrågaställda
anslaget så främmande natur, att ofvanberörda reservation icke
borde, utan Riksdagens medgifvande, användas för bestridande af kostnaderna
för eu kanonbåts stationerande vid västkusten under vintermånaderna.

mrtcmmts- Af hvad bär förut anförts torde vara uppenbart, att det skulle lända

™hefen.tS fiskerinäringen å västkusten till allvarligt förfång, därest den hjälp, som
genom den s. k. vinterbåten från flottan hittills lämnats fiskarena vid
utöfvande af deras näring, nu skulle upphöra.

För att kunna bistå fiskarena under den kallare årstiden, då på
grund af mörker, ogynnsam väderlek och isläggning talrika olycksfall
kunna inträffa under fisket, erfordras ett bevakningsfartyg, som är afisbrytartyp
och har fullständig utrustning såsom dykare- och bärgningsfartyg.
Då * svenska hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningsfartyg
Skagerak, hvithet numera tjänstgör såsom bevakningsfartyg vid Sveriges
hafsfiske!! under annan tid af året än vintermånaderna, är för klent byggdt
för att kunna användas såsom isbrytare, lärer det icke kunna komma i
fråga att använda Skagerak för nu ifrågavarande ändamål. För närvarande
torde annat fartyg icke heller finnas mera lämpadt till ändamålet
i in kanonbåten Svensksund. Med behjärtande häraf har också chefen
för sjöförsvarsdepartementet utverkat Eders Kungl. Maj:ts befallning om
utrustande med anlitande af flottans anslag af kanonbåten Svensksund för
eu dylik expedition under nu pågående vinterfiske, och befinner sig
nämnda kanonbåt sedan början af december månad 1910 å västkusten
med hufvudotation i Marstrand lör att, jämlikt den för kanonbåtens
befälhafvare utfärdade instruktion, hufvudsakiigen tillhandagå Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län med det biträde,
som kan erfordras för upprätthållande af ordning vid fiskeställen a
bohuskusten under pågående sillfiske.

Jag bor vidare att få påpeka, att uti protokollet till deri. med
Danmark den 14 juli 1899 afslutade, med åtskilliga tillägg och ändringar
fortfarande gällande konventionen angående fiskeriförhållandena i de till
Sverige och Danmark gränsande farvattnen från svensk sida uttalats,

Nionde hufvudtiteln.

275

att svenska regeringen, för öfvervakande af att konventionens föreskrifter
blefve af de svenska undersåtarna vederbörligen iakttagna, tänkt
sig, att den kanonbåt, som under höst- och vintermånaderna plägade
vara stationerad vid bohuslänska kusten, skulle kunna beordras att, då
dess närvaro därstädes under dessa månader ej erfordrades och omständigheterna
i öfrigt därför ej lade hinder i vägen, besöka de i konventionen
afsedda fiskeriområdena för att utöfva tillsyn vid fisket.

Då jag i likhet med chefen för sjöförsvarsdepartementet anser, att
kostnaderna för ifrågavarande vinterexpeditioner, såsom betingade af
fiskerinäringens intressen, torde böra för framtiden bestridas från anslag
under nionde hufvudtiteln, anhåller jag nu att få hos Eders Kung!.
Maj:t hemställa om vidtagande af åtgärder för anvisande af medel till
bekostande af en dylik vinterexpedition för vintern 1911—1912.

På sätt af en från sjöförsvarsdepartementet mig tillhandakommen
uppgift å kostnaderna för kanonbåten Svensksunds vinterexpeditioner
under femårsperioden 1903—1908 framgår, hafva dessa kostnader under
nämnda tid uppgått till i medeltal 28,031 kronor 45 öre årligen. Af
denna summa liar proviantkostnaden, i medeltal 5,845 kronor 80 öre
årligen, bestridts från anslaget till naturaunderhåll, medan öfriga utgifter
för expeditionerna, åtgörande i medeltal årligen 22,185 kronor 65 öro,
bokförts å anslaget till flottans öfningar. Då proviantkostnaden vid
dessa expeditioner väl fortfarande lärer böra bestridas från flottan, torde
det alltså vara allenast öfriga kostnader för expeditionen, för hvilkas
betäckande medel böra anvisas under nionde hufvudtiteln. Såsom nyss
sagts, hafva dessa kostnader under femårsperioden 1903—1908 utgjort
i medeltal årligen omkring 22,000 kronor, men torde kunna i viss mån
nedbringas, därigenom att fartygets expedition bestämmes att omfatta
något kortare tid än hittills plägat vara fallet. Till fyllande af expeditionens
egentliga mål synes mig en tid af tre å fyra månader om året
under den egentliga vintern vara till fyllest. Enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hvilken deltagit i ärendets beredning, meddelat beräknas
kostnaden för tre och. en half månaders expedition under innevarande
vinter till omkring 20,000 kronor, och torde enahanda belopp
böra beräknas till nu ifrågavarande expedition under vintern 1911 — 1912.

Med anledning af statskontorets ofvannämnda utlåtande ber jagfå
meddela, att den af statskontoret omförmälda reservation uppkommit
till följd däraf, att de af Riksdagen tid efter annan beviljade anslagen
till stationerande af ett armeradt fartyg vid rikets kuster icke behöft
anlitas, sedan Riksdagen å extra stat för år 1905 beviljat medel till
hydrografisk-biologiska kommissionens fartyg Skagerak.

-''''ö Nionde huivudtiteln.

Då emellertid den af statskontoret sålunda omförmälda reservation
synes mig lämpligen kunna användas till bekostande af kanonbåten
Svensksunds nu ifrågasatta expedition till västkusten under vintern
1911. 1912, torde särskilda medel till denna expedition icke nu behöfva
af Riksdagen äskas, utan inskränker jag mig till att hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att medgifva, att Kungl. Maj:t må för stationerande under vintern
1911—1912 af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af° ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, under åren 1911 och 1912 i
män af behof disponera hvad vid utgången af år 1910 icke blifvit användt
af de till stationerande af dylikt ångfartyg vid rikets kuster tillförene
å extra stat beviljade anslag.

För utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
IZiogUka Sverige omgifyande trafven har Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag,
undersök- anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1911. Från
nsZ%eaiZ med år 1905 bäfva dessa anslag utgått med 26,100 kronor årligen,
gifvande däraf 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaden för eu

2 • internationell lrydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium och

21,000 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det
enligt ^ uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverige att utföra. Med de å
1911 ais stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslag skola bestridas
dylika undersökningskostnader för tiden från och med den 1 maj 1911
till och med den SO april 1912 samt Sveriges andel i kostnaderna för
omförmälda centralanstalt för tiden från och med den 22 juli 1911 till
och med den 21 juli 1912.

Uti. en till jordbruksdepartementet den 31 oktober 1910 inlämnad
underdånig skrifvelse har svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
gjort framställning om beredande af anslag för nämnda ändamål efter
de sålunda angifna tidrymdernas utgång.

Kommissionen Jiar därvid anfört, att flertalet af de stater, som
anslutit sig till här ifrågavarande internationella forskningsarbete, framlagt
förslag om beviljande af medel för fortsatt uppehållande af den internationella
centralanstalten med laboratorium, hvilket senare nu blifvit
öfverflyttadt från Kristiania till Köpenhamn, hvarigenom båda dessa institutioners
verksamhet numera förenats. Det torde sålunda med visshet
kunna antagas, att äfven efter år 1911 de vanliga bidragen komme att
lämnas af alla i det internationella arbetet deltagande länder. Undantag
kunde dock möjligen äga rum beträffande Ryssland, där utsikterna syntes
mera osäkra. Det internationella rådet, som har centralanstaltens ledning

[52.]

[53.]

Nionde hufvudtiteln. 277

sig anförtrodd, hade emellertid beredt sig på alla eventualiteter genom [53.]
att reservera omkring 17,000 kronor för oförutsedda händelser. Kommissionen
har härvid särskildt framhållit och betonat, att, äfven om Rysslands
anslutning till den centrala internationella organisationen upphörde, detta
likväl ej komme att medföra något afbrott i Rysslands deltagande uti
undersökningsarbetet i den del af hafvet, som anvisats åt detta land.

Ej heller behöfde man af denna anledning befara någon inskränkning
i det egentliga internationella hafsforskningsarbetet, utan kunde man
tvärtom motse en utvidgning i detsamma under den närmaste framtiden
genom Frankrikes och Nordamerikas förenta staters eventuella deltagande,
för livilket förberedande åtgärder från dessa länders sida blifvit
vidtagna.

Angående den internationella hafsforskningens betydelse har kommissionen
i sin föreliggande underdåniga skrifvelse bland annat framhållit,
att de första och viktigaste uppgifter, som förelagts hafsforskningen,
nu vore så långt utarbetade, att resultaten redan under år 1911
kunde framläggas för de anslutna staternas regeringar för att tjäna till
grundval för internationella överenskommelser rörande fiskebeståndets
skydd mot öfverfiskning.

Den fiskart, som framför andra hotades af öfverfiskning, vore
rödspättan, och detta gällde icke endast rödspättebeståndet i Nordsjön,

Sk ägor ak, Kattegat och Östersjön, utan jämväl uti hafven kring Island,
k äröarna och Murmankusten. Utredningen härom vore grundad på ett
synnerligen omfattande material af statistiska och biologiska observationer,
utförda af alla samverkande nationer under 9 år, och är för
närvarande under sammanfattning af den tyske hafsbiologen professor
Heincke på Helgoland. Af den redogörelse han framlade vid årsmötet
i Köpenhamn hösten 1910 framgick, att det funnes olika raser af rödspätta.
i Östersjön, i Skagerak och norra Nordsjön, i södra Nordsjön,
samt i Barentzhafvet och vid Island, raser, hvilka utmärkte sig genom
mycket olika tillväxt och storlek. Såsom exempel härpå kunde anföras,
att en rödspätta från Östersjön, som uppnått den på detta område sällsynta
längden af 50 centimeter, vore omkring 30 år, medan en rödspätta
af samma längd i Kattegat endast vore 17—18 år, i sydliga
Nordsjön omkring 12 år och i Skagerak och norra Nordsjön, hvarest
den mest snabbväxande rasen lefde, omkring 9 år gammal. Rödspättan
vid Island hade en långsammare tillväxt än i Skagerak; och i Barentzhafvet
tillväxte rödspättan ej fortare än i Östersjön. Om trålarna ännu
hemförde stora rödspättor från de nyupptäckta fiskevattnen vid Island
och i Barentzhafvet, så berodde detta därpå, att ett öfvertaligt fiske -

278 Nionde hufvudtiteln.

[53.] bestånd af mycket gamla rödspättor ännu funnes kvar därstädes. Men
icke blott detta bestånd utan — hvad viktigare vore — rödspättebeståndet
äfven i andra traf komme att aftaga både till storlek och. antal, om
trålfiske finge bedrifvas utan alla skyddsåtgärder, liksom hittills varit
fallet i Nordsjön. Och detta fiske komme att verka desto mera förödande,
ju långsammare rödspättans tillväxt vore.

Det hade nu genom den internationella hafsforskningens arbete
blifvit bevisadt, att den aftagande storleken hos de rödspättoi, som
fångades i trål, vore att tillskrifva öfverfiskning, och att enda medlet
att förebygga vidare förödelse samt att öka hafvets produktion af värdefull
fisk vore att införa minimimått för ilandförda rödspättor, hvilka
mått måste afpassas efter produktionen och tillväxten inom de olika
hafsområdena. För Östersjön och Kattegat måste andra mått gälla än
för Nordsjön.

Det vore visserligen ännu för tidigt att nämna, hvilka mått, som
komme att af det internationella rådet föreslås till allmänt antagande,
men hvad Nordsjön beträffade torde detta mått ej mycket komma att skilja
si»- från det, hvarom öfverenskommelse redan träffats mellan Sverige och
Danmark. Om under den närmaste framtiden ett dylikt mått komme att
antagas såsom internationellt, så skulle därmed såväl för Sverige som
för Danmark den fördelen vinnas, att hela Nordsjöns rödspättebestånd,
hvilket nu genom trålarnas öfverfiskning hölles nere vid oekonomiska
dimensionei'', förbättrades och förökades, hvilket i sin man inom kort
skulle komma Skageraks och Kattegats fiskebestånd till godo.

Om, innan dylik internationell öfverenskommelse träffats, den
internationella organisationen sönderbrötes genom något eller nagla
länders utträde, så skulle frukterna af 9 års internationellt samarbete
gå förlorade för praktiken.

Vidare har erinrats om de åtgärder, som den internationella hafsforskningen
vidtagit för studiet och bevarandet af laxbeståndet i Östersjön
samt för åstadkommandet af skydd mot sälarnas härjningar, åtg-ärder,
hvilka snart torde leda till överenskommelser mellan Östersjöländerna
till fiskenernas skydd.

Angående sillens och skarpsillens förekomst och vandringar voie
ett betydligt material af iakttagelser nu samladt, hvilket lofvade att leda
till praktiska resultat i så måtto, att man borde kunna förutse fiskets
mer eller mindre rikliga utfall under olika år. Sillfisket vore som bekant
ytterst växlande, och det hade framgått al den rapport, som detta ar
framlades för internationella rådet al dess redogörare i ämnet, doktor
Hjort, att dessa växlingar måste bero — liksom fallet vore med koljé -

Nionde hufvudtiteln. 279

fisket — därpå att produktionen af ägg och yngel vore riklig under [53. J

vissa år men felsloge under andra.

Resultatet af norska fetsillfisket under åren 1900—1909 gåfve
härpå ett slående exempel. Under åren 1900 — 1903 fiskades af denna
vara årligen för öfver 2,000,000 kronor. Därpå sjönk fisket under 3
år, 1904,° 1905, 1906, till vida mindre än 1,000,000 kronor, men hade
därpå från 1907 varit i stigande, tills det 1909 uppnådde det höga
värdet af nära 3 Va miljon kronor.

År 1907 började de internationella sillundersökningarna i full utsträckning.
Fångsten bestod då af 2 Vs—3 ar gamla fiskar, äldie
årgångar förekommo sällsynt. Det bevisades genom drifgarnsförsök
ute i öppna sjön, att ej heller utanför kusten äldre fetsill förefanns i
någon myckenhet. År 1908 visade sig en förbättring uti fetsillens
storlek, hvilket berodde därpå, att hufvudmassan af fångsten då utgjordes
af 4 Va år gamla fiskar; 1909 erhölls fetsill af ännu större
dimensioner, och den visade sig då bestå hufvudsakligen åt 0 u åi
gamla individer. Samma iakttagelser gjordes äfven ^ senare på aret
rörande storsillen och vårsillen vid Norges kust. Öfverallt under de
senaste gynnsamma fiskeåren var det 4 V2 år och 5 Va år gamla individer,
som afgjorde fiskets utslag. Öfverallt framträdde inflytandet af det för
sillens fortplantning så ytterst gynnsamma aret 1904 i resultaten af de
senare årens fiske.

Redan förut hade genom utförda undersökningar bevisats, att de
koljor, som fiskats under de senaste åren, hufvudsakligen härstammade
från yngelperioden 1904, hvilket ar alltså i allmänhet vore att anse
såsom ett exceptionellt »godt år» för produktionen af kolja och sill, under
det åren 1902—1903 kunde betecknas såsom »dåliga år». Undersökningen
fortsattes nu på det sätt, att man dels jämförde de hydrografiska
förhållandena under sådana år som 1902—1903 med dem, som
härskade under det »goda året» 1904, och dels årligen från alla trakter
af Nordsjön, Skagerak och Kattegat under vetenskaplig kontroll anskaffade
större sillprof af omkring 500 stycken hvarje månad, hvilka efter
vederbörlig undersökning å fångstorten insändes för åldersbestämning.

Det vore enligt kommissionens mening tydligt, att sådana uppslag
som detta gåfve anledning förvänta, att man skulle dels erhålla kunskap
om sillens raser och vandringar, dels äfven lyckas att förutsäga i viss
mån utfallet af fisket under ett kommande ar samt varans kvalitet eller,
med andra ord, af hvilken årsklass den hufvudsakligen komme att utgöras.

Bland de uppgifter, som betecknats såsom synnerligt viktiga att
på internationell väg få utredda, vore utforskningen af Nordsjö- och

28° Nionde hnfvudtiteln.

[53.] Östersjöområdets strömförhållanden. Ett intensivt arbete hade riktats —
ej minst af den svenska kommissionen — på konstruktionen af härför
lämpliga metoder och instrument. Sedan dessa nu vunnit större fulländning,
komme under juni månad år 1911 på sju punkter i Nordsjön
ström- och tidvattensrörelserna under 14 dagars tid att uppmätas från
förankrade fartyg. Tidvattensvågens gång genom Nordsjön skulle på
detta sätt komma att utrönas ute på öppna hafvet, ej blott vid kusten,
som hittills skett, Det vore tydligt, att sådana problem icke kunde
lösas utan samfäldt planmässigt internationellt arbete.

Den mest omfattande framtidsuppgiften, som ålagts den internationella
hafsforskningen, vore att undersöka sambandet mellan hafvets
tillstånd och de klimatiska växlingarna uti norra Europa. De vanliga
väderleksförutsägelserna, som grundades på lufttryckets växlingar, tilläte
ej prognoser för längre tid än ett till två dygn, och det syntes icke
finnas någon möjlighet att utsträcka desamma till längre tid. Däremot
förefunnes grundad anledning antaga, att man genom uppmätning af
de värmemängder, som Golfströmmen under olika år och årstider tillförde
våra haf, skulle kunna flera månader i förväg förutsäga inträffandet
af kalla eller varma vintrar, torra eller våta somrar samt i viss män
äfven utfallet af skörden. Under tiden för det internationella samarbetet
hade ett ansenligt observationsmaterial insamlats och två norska hydrografer
hade med stöd af detta observationsmaterial upptagit frågan till
närmare pröfning och erhållit resultat af öfverraskande öfverensstämmelse.

Det vore emellertid tydligt, att materialet från den internationella
hafsforskningens nuvarande arbetsfält, som ej sträckte sig mycket söder
om Färöarna och Shetland, icke vore tillräckligt för sådana ändamål,
och att norra delen af Atlanten måste indragas uti observationskretsen,
om det stora målet att förutsäga väderlekens allmänna karaktär lång
tid förut skulle vinnas. För detta ändamål vore utsikten till ett framtida
deltagande från Frankrike och Förenta staternas sida af högsta värde.

På grund af hvad som här anförts och utförligare framhållits uti
det af jordbruksdepartementet under år 1910 utgifna »meddelandet»
angående den internationella hafsforskningens resultat, har kommissionen
hemställt om beviljande af anslag till samma belopp som hittills till
fortsatt upprätthållande af den internationella centralanstalten med laboratorium
samt till fortsättande af den hydrografisk-biologiska kommissionens
verksamhet. Kommissionen har därvid särskilt framhållit önskvärdheten
af att Sveriges andel i omkostnaderna för den internationella
centralanstalten med laboratorium finge utgå, äfven om ändringar ägde
rum i centralanstaltens budget genom in- eller utträde af någon stat,

Nionde hufvudtiteln.

281

detta dock endast under förutsättning, att höjning därigenom icke föranleddes
i Sveriges bidrag.

Då dessa internationella hafsundersökningar tillkommit på Sveriges
initiativ och då de resultat, som vid dem vinnas, visa sig vara af allt
större betydelse icke minst för olika fiskens mest rationella utnyttjande,
synes mig anslag lör ändamålet böra för Sveriges del fortfarande anvisas.

Med anledning af hvad kommissionen anfört beträffande Sveriges
andel i omkostnaderna för den internationella centralanstalten, torde
det vara uppenbart, att den omständigheten, att en eller annan af de i
nu ifrågavarande arbete deltagande staterna möjligen komme att frånträda
detsamma, icke lärer utgöra hinder för ^anordnande af Sveriges
bidrag till de gemensamma kostnaderna under förutsättning likväl, att
detta bidrag icke öfverstiger det beviljade beloppet 5,100 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utförande af hy drog rafisk-b iol affiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven på extra stat för år 1912 bevilja

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1912 till

och med den 30 april 1913 ............................................. kronor 21,000: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och
med den 22 juli 1912 till och med den 21 juli 1913 „ 5,100: —-

tillhopa kronor 26,100: —

Med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har. Riksdagen för hvart och ett af åren 1903—1911 på extra slät
anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af
undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, under förutsättning
att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och landsting.
för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med hänsyn
därtill, att Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att kurserna redan under
hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under samma år låta
förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år 1903 beviljade
anslaget, och då enligt den för kurserna antagna plan desammas verksamhet
skulle taga sin början hvarje år på hösten, begärde Kungl.
Maj.t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af det belopp, som
för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga medel förskotBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36

[53.]

Departements chefen.

[54.]

Undervis•
niriyskurser i
naviyatio <•. för
bohuslänska
fiskare.

282

Nionde hufvudtiteln.

[54.] tera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl af Riksdagen.
Liknande medgifvande har äfven, på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar,
lämnats af senare årens riksdagar.

Jämlikt de angående ifrågavarande kurser af Kungl. Maj:t den 6
juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de
kursei*, som ägde rum under hösten år 1909 och i början af år 1910,
och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

Under hösten 1909 pågingo undervisningskurserna från och med
den 10 oktober, den ena i Hälle viks strand till och med den 21 december
och den andra i Grundsund till och med den 20 december.

1 den förra deltogo 17 fiskare i en ålder af 15 till 35 år och
med en medelålder af 22 Vs år; 7 voro under 20 år. Undervisningen
var såsom under föregående år förlagd till eftermiddagarna och kvällarna
och upptog 5 till 6 timmar dagligen. I medeltal bevistade hvarje elev
kursen under 32 Va dagar, 9 af eleverna deltogo minst 25 dagar, 4 ej
öfver 15 dagar i undervisningen. Af samtliga 17 elever infunno sig i
medeltal 8 för hvarje dag vid skolan.

Vid Grundsund utgjorde elevantalet 20; elevernas ålder växlade
från 17 till 34 år, och medelåldern utgjorde 22 Va år; 9 voro under 20
år. Det anföres i redogörelsen, att af dessa fiskare ej mindre än 17 i
medlet af november, då vintersillfisket började, slutade kursen för att
deltaga i detta. I stället tillkommo 8 ynglingar, som afslutat folkskolan
och hvilka bildade en särskild afdelning. Dessa elever erhöllo
undervisning i de delar af läroplanen, som bäst lämpade sig för deras
ålder. Den dagliga undervisningstiden var här liksom vid Hälleviksstrand
förlagd till eftermiddagarna och kvällarna och omfattade ungefär
samma antal timmar som där. I medeltal bevistade hvarje egentlig
elev undervisningen under något mer än 25 dagar, 6 elever öfvervoro
minst 25 undervisningsdagar.

Både vid Hälleviksstrand och Grundsund voro alla eleverna från
det fiskläge, där undervisningen meddelades.

Liksom under föregående år fingo blott de elever, hvilka särskildt
så önskade, genomgå examen och dessa erhöllo betyg. Häraf begagnade
sig 6 fiskare vid Hälleviksstrand och 2 vid Grundsund.

I ett till redogörelsen fogadt yttrande af inspektören öfver kurserna
har denne meddelat en tabellarisk öfversikt öfver 29 af de under
årens lopp hållna 31 kurserna. Det framgår häraf, att i hvarje af
dessa 29 kurser deltagit 32 elever i medeltal; vid 6 kurser före hösten
1909 utgjorde elevantalet högst 17 och vid 8 högst 20.

Nionde hufvudtiteln.

288

Under våren år 1910 höllos två kurser, den ena i Grebbestad och
den andra å Öckerö. Vid båda dessa kurser börjades undervisningen
den 17 januari, och afslutades densamma i Grebbestad den 2 april och
å Öckerö den 31 mars.

Vid förra stället var den dagliga undervisningstiden enligt elevernas
önskan under denna kurs förlagd både till för- och eftermiddagarna
med 3 timmars undervisning före och 3 efter middagen. Elevantalet
utgjorde här 36, hvilket först i början af mars minskades till 30.

Å Öckerö voro eleverna enligt deras egen önskan indelade i tvenne
afdelningar. Ena afdelningen, som omfattade de äldre eleverna, erhöll
undervisning under eftermiddagarna och aftnarna, den andra, bestående
af yngre elever, undervisades på förmiddagarna. I allmänhet uppgifves
den dagliga undervisningstiden _ hafva utgjort 4 till 6 timmar. Alla
deltagarna i kursen voro från Öckerö. Att börja med deltogo här 38
elever i undervisningen, men redan vid februari månads början hade
ej färre än 16 afstått från vidare undervisning och vid mars månads
ingång kunde, enligt inspektörens uppgift, endast 17 elever fortfarande
anses tillhöra skolan. Vid afslutningsexamen voro här blott 2 elever
närvarande. Om flera än dessa två erhöllo betyg, uppgifves ej. Elevernas
ålder utgjorde 15 till 31 år och i medeltal för 36 elever omkring
21 s/3 år; 16 voro under 20 år.

I Grebbestad erhöllo 23 af de 25 elever, som anmälde sig till
examen, betyg om godkända kunskaper, och inspektören tillägger i sitt
yttrande till Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande, att en del af
dessa ådagalade synnerligen goda kunskaper. Af eleverna i Grebbestad
voro 12 från själfva platsen, de öfriga från andra orter. Elevernas
ålder växlade från 15 till 37 år och utgjorde i medeltal i det närmaste
23 år; 15 af dem voro under 20 år. Här deltog hvarje elev i medeltal
ej mindre än 44 dagar i undervisningen, blott 1 elev kortare tid än
20 dagar.

För de fiskare, hvilka under normalt lång tid varit elever vid
här berörda fyra undervisningskurser, hafva undervisningsämnena utgjort
hufvudsakligast följande: i aritmetik de fyra enkla räknesätten
och bråk; i öfrig!: kännedom om kompassen och dess rätta placering,
om kurser och pejlingar samt huru dessa rättas för missvisning, om
sjökort och bestickföring, såsom afsättning å kartan af kurser, distanser
och pejlingar samt sammankoppling af kurser. Vidare kännedom om
oktanten eller sextanten och dess användande, beräkning af latituden
genom observationer å solens meridianhöjd och slutligen kännedom om

[54.]

284

Nionde hufvudtiteln.

[54.] gällande förordning, hvad å fartyg iakttagas bör för undvikande af
ombordläggning.

Af eleverna vid Grebbestad våren 1910 voro enligt inspektörens
uppgift ej mindre än 11 skeppare, hvaraf 9 å Nordsjökuttrar och 2 å
skonare för fiske. Kuttrarna voro från England inköpta »loggers».
Vidare framhålles, att ett par vid Öckerö senast byggda fiskebåtar vore
så stora, att de kunnat utrustas för bankfiske vid Shetland liksom de
nämnda kuttrarna. Skepparna på dessa fartyg, jämte någon af besättningen,
hade förut genomgått sådana kurser som de här ifrågavarande
och detta visade, att undervisningen i navigation uppfyllt sitt
ändamål. Inspektören anför, att två af eleverna å Öckerö voro förare
af motortrålfartyg och 4 å vanliga motorbåtar för fiske i Nordsjön.
De återstående eleverna vid båda skolorna våren 1910 idkade till större
delen om sommaren Nordsjö-fiske och om vintern sill vadfiske och voro
till stor del medägare i vadlag eller fiskekuttrar.

Såsom slutomdöme om kurserna i Grebbestad och Öckerö anför
inspektören, att den förra på ett synnerligen vackert sätt uppfyllt sitt
ändamål och att skolan å Öckerö otvifvelaktigt också gjort nytta, ehuru
af eu eller annan orsak intresset där varit mindre. Lärarna sägas äfven
under vårterminen hafva gjort, hvad de kunnat för undervisningens
praktiska ordnande.

Fiskeriintendenten i västra distriktet har såsom sin mening förklarat,
att ifrågavarande undervisning fortfarande vore af behofvet
starkt påkallad.

Uti underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 harjlandtbruksstyrelsen
uppgifva, att för år 1912 inga motsvarande anslag vore af
hushållningssällskapet och landstinget beviljade, men att det torde
kunna antagas, att hushållningssällskapet komme att lämna det vanliga
anslaget å 1,000 kronor för ändamålet; och har landtbruksstyrelsen
förklarat sig tillika finna, att, därest anslag allenast till sistnämnda
belopp beviljades från länets landsting, hushållningssällskap eller hafsfiskeförening,
en lärare borde anställas och blott en kurs på samma
tid anordnas för ifrågavarande ändamål. För egen del har styrelsen
förklarat sig öfvertygad, att omförmälda undervisning länder det bohuslänska
hafsfiske! till stort gagn, och har styrelsen för den skull hemställt
om åtgärders vidtagande för beredande af statsanslag till undervisningskurser
äfven under hösten 1911 och våren 1912.

Departements- I likhet med landtbruksstyrelsen synes det mig vara särdeles önskchefen.
värdt, att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under inne -

Nionde hufvudtifeln.

285

varande års höst och nästa års vinter och att statsanslag därtill beredes [54.]
till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor och med
motsvarande rätt för Eders Kung!. Maj:t att låta under innevarande år
af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.

Skulle anslag från orten icke finnas tillgängligt till högre belopp
än 1,000 kronor, anser äfven jag, att erforderlig inskränkning i kursernas
antal bör äga rum.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Makt måtte föreslå Riksdagen att

såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af
2,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t ej mindre att, därest af Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting eller eljest för
ändamålet tillskjutas minst 1,000 kronor, af det anvisade anslaget använda
hälften eller 1,125 kronor men, därest bidraget från orten uppgår till
minst 2,000 kronor, hela beloppet 2,250 kronor, än äfven att under
innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hälften af de
belopp, som sålunda må af Kungl. Maj:t användas.

Såsom understöd åt södra Sveriges fiskeriförening har Riksdagen [55.]
för hvarje år från och med år 1908 på extra stat anvisat anslag, hvilka Södra
för innevarande år utgå med 8,500 kronor till upprätthållande af före- fiJriffening.
ningens fiskeriskola och 7,000 kronor såsom bidrag till föreningens
försöks- och fiskodlingsverksamhet.

Föreningens styrelse har nu i en till Eders Kungl. Maj:t ingifven
skrift gjort framställning om anslag till förhöjdt belopp för år 1912.

Föreningen har därvid anfört, att dess verksamhet under år 1910
fortgått enligt samma plan som under de närmast föregående åren.

Vid föreningens fiskeriskola i Aneboda hade sju lärlingar varit inskrift)a,
åt hvilka undervisning meddelats enligt af laiidtbruksstjcrelsen fastställd
läroplan.

Vid fiskeristationen i Aneboda hade föreningen för närvarande 20
sommar-, 7 vinter- och 6 lekdammar, hvilka tillsammans upptoge en
areal af cirka 25 hektar. Af dessa dammar hade under år 1910 byggts
en större sträck- (sommar-) damm och 5 små försöksdammar. De öfriga
dammarna hade hufvudsakligen användts dels för att utröna möjligheten
att under de å platsen rådande naturförhållandena odla karp, sutare,
regnbågsforell och gös, samt dels till uppfödande af yngel och sättfisk
för utplantering hos enskilda fiskodlare. För att kunna anställa planmässiga
jämförande försök med olika Åskslag och raser, olika gödsling,

286

Nionde hnfvudtiteln.

[55.] utfodring m. m. behöfdes emellertid ytterligare ett stort antal nya
dammar, för hvilket ändamål förberedande torrläggningsarbeten blifvit
utförda.

I försöksstationens kläckningsanstalt hade utkläckts yngel af sik
och regnbågsforell, hvarjemte i sjöarna konstbefruktats och utkläckts
gädda och braxen.

Vid den sötvattensbiologiska anstalten hade under året arbetat sju
yngre zoologer.

Föreningen hade nu utsträckt sin försöks- och fiskodlingsverksamhet
till Jönköpings och Malmöhus län. Sålunda hade i Jönköpings län
några mindre sjöar blifvit arrenderade för att i dem införa en ordnad
fiskhushållning med fiskodling. I Malmöhus län hade karpodlingsförsök
anordnats i ett par mindre fiskdammar och i en del märgelgrafvar.
I den mån tillgångarna det medgåfve, vore det föreningens afsikt att
utsträcka dessa försök äfven till andra län.

Sedan föreningen nu anställt en andra assistent, kunde föreningen
i större utsträckning, än hittills varit möjligt, åt enskilda fiskodlare lämna
råd och biträde vid anläggande och skötsel af fiskdammar och fiskodling
i sjöar. Föreningen hade ock under det gångna året till ett stort antal
enskilda personer kunnat leverera fiskyngel och sättfisk för utplantering
i dammar och sjöar samt biträdt vid försäljning och export af deras
odlade fisk.

Då, såsom af ett föreningens underdåniga framställning närslutet
förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1912 framginge, utgifterna
för föreningens verksamhet beräknats uppgå till 27,900 kronor, medan de
beräknade inkomsterna, utom statsanslagen, kunnat upptagas till endast
11,750 kronor, har föreningen, under hänvisning till en dess framställning
likaledes bilagd afskrift af föreningens kapitalkonto den 10 oktober 1910,
hemställt om utverkande åt föreningen af statsanslag under år 1912
med 8,500 kronor för upprätthållande af föreningens fiskeriskola och
med 7,650 kronor såsom bidrag till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet.

Landtbruksstyrelsen, hvars yttrande i ärendet blifvit infordradt,
har i underdånigt utlåtande den 4 november 1910 anfört, att föreningens
förberörda kapitalkonto utvisade, att tillgångarna år 1910 utgjorde:

fastigheter............................................................................... kronor 21,679: —

inventarier .............................................................................. „ 8,200: —

och å sparkasseräkning ...................................................... ,, 1,516: 7 7.

eller tillsammans kronor 31,395: 7 7.

Nionde hufvudtiteln. 287

mot 20,090 kronor 33 öre år 1909, således en ökning af 11,305 kronor [55. ]
44 öre, hvaraf på fastighetskontot koinme 9,719 kronor och på inventariekontot
1,200 kronor samt på bankkontot 386 kronor 44 öre. Samtidigt
hade emellertid växlars konto ökats med 13,219 kronor eller till 21,219
kronor och vinstkontot minskats från 2,090 kronor 33 öre till 176 kronor
77 öre. Af ansökningsskriften syntes framgå, att ökningen af fastighetsvärdet
under året bestått däri, att en större och fem mindre fiskdammar
byggts och förberedande torrläggningsarbeten för blifvande dammar
under året utförts, hvarigenom värdet af föreningens mark stegrats.

•För dessa torrläggningar hade ett dyrbart arbete utförts, bestående
däri att en bäck rätats och fördjupats. Därtill kommer, att mark till
nya dammanläggningar inköpts för ett belopp mellan 6,000 och 7,000
kronor.

Beträffande föreningens stora växelskuld skulle den, enligt landtbruksstyrelsen
lämnad upplysning, omplaceras i fasta lån, så snart föreningen
lyckats få lagfart på sin egendom och kunde få inteckningslån
i denna.

Landtbruksstyrelsen, som vitsordat, att såväl den af fiskeriföreningen
upprättade fiskeriskolan som den af samma förening anordnade försöksoch
fiskodlingsverksamheten handhafves på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt, anser på grund häraf, att föreningen fortfarande är väi förtjänt
att för dessa ändamål åtnjuta statsunderstöd. Hvad beloppet af understödet
angår, synes enligt landtbruksstyrelsens åsikt behofvet af ökade
medel till föreningen icke hafva blifvit behörigen uppvisadt, hvadan
landtbruksstyrelsen anser, att anslaget bör för år 1912 utgå med samma
belopp som för år 1911.

Föreningens verksamhet, såväl den vid fiskeriskolan som den del Departcmentsåt
densamma, hvilken afser främjandet af landets insjöfiske, bedrifves chefenfortfarande
— såsom ock landtbruksstyrelsen vitsordat — på ett gagnande
sätt. Under det förflutna året har föreningen sålunda bland annat kunnat
i afsevärdt större utsträckning än hittills från sina anläggningar försälja
fisk och fiskyngel, därvid föreningen sökt ordna denna försäljning så,
att enskilda dammägare i trakten, hvilka haft saluvuxen fisk att afyttra,
kunnat draga fördel af de af föreningen för dess fiskförsäljning träffade
åtgärderna. Härigenom har föreningen bidragit till att i allt vidsträcktare
ki etsar spiida intresse för dammkultur och för ett mera intensivt arbete
på höjandet af fiskets afkastningsförmåga. I likhet med landtbruksstyrelsen
finner jag sålunda föreningen fortfarande vara väl förtjänt af
statens understöd.

[55.]

[56.]

Underhålls -och driftkostnader
för
Eystrasalt.

288 Nionde kuivudtitein.

De af föreningen anförda skälen för förhöjning i det till försöksverksamheten
anvisade anslaget synas mig ej vara så tungt vägande,
att jag anser mig kunna tillstyrka bifall till denna del af föreningens
framställning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till understöd åt södra Sveriges fisker iförening på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 15,500 kronor, däraf till upprätthållande af
föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom bidrag till föreningens
försöks- och fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen för år
1908 ett belopp af 29,000 kronor för anskaffande af ett fartyg för
fiskeriadministrationens behof. Till bestridande af underhålls- och driftkostnader
för samma fartyg, som först under år 1909 blef för afsedt
ändamål taget i bruk och därvid erhöll namnet Eystrasalt, har Riksdagen
på extra stat för år 1909 beviljat ett anslag af 5,000 kronor
och för hvardera af åren 1910 och 1911 ett anslag af 7,500 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober 1910 har landtbruksstyrelsen
nu gjort hemställan om anslag till underhålls- och driftkostnader
för fartyget under år 1912 och därvid omförmält, att fartyget under
nästlidna år af brist på medel, delvis förorsakad genom större reparationer
än beräknadt varit, icke kunnat hållas i verksamhet längre än omkring
5 månader eller till slutet af september månad. Den arbetsplan för
fartyget, som varit uppgjord för året, hade sålunda ej kunnat fullständigt
följas. Det kunde visserligen antagas, att reparationskostnaderna skulle
blifva mindre under år 1912 än under år 1910, men i stället måste
andra kostnader beräknas högre. En ny uppsättning af wire för fiskeförsöken
behöfde då anskaffas och de med särskilda statsmedel enligt
nådigt bref den 18 januari 1908 anskaffade hvassbukskötarna måste
under 1912 till större delen förnyas. Hvad beträffade försöken med
hvassbukfiske, så ingick bland de beslut, som fattades vid det internationella
rådets för hafsundersökningar sammanträde i Köpenhamn
under september månad 1910, öfverenskommelse om, att undersökningar
rörande hvassbukens lefnadsförhållanden och försök med hvassbukfiske
skulle utföras i Östersjöområdet af alla de till detta område hörande
stater. Då dessa försök ej torde kunna afslutas förrän efter flera år,
måste Eystrasalt vara rustadt för deltagande i försöken, synnerligast
som fiskeförsök efter hvassbuk redan nu inginge i fartygets verksamhetsplan.
För att få ett godt resultat af dessa försök hade det visat

Nionde hufvudtiteln. 289

sig nödvändigt, att besättningen under några månader årligen ökades [56.]
med en extra fiskare.

På det att ifrågavarande fartyg måtte kunna hållas i gång så
lång tid,, som minst erfordrades, och för att möjliggöra de senast
nämnda inköpen behöfde, enligt landtbruksstyrelsens mening, anslaget
till fartygets drift och underhåll för år 1912 ökas med åtminstone

1,000 kronor.

För år 1912 har landtbruksstyrelsen approximativt uppgjort
följande förslag till stat för fiskefartyget, därvid dock torde böra erinras,
att fartyget i förslaget beräknats icke skola vara i gång längre tid af
året än sju månader i stället för från början afsedda åtta månader.

Arfvode åt skeppare ..........................................................

» n 2 besättningskarlar, 190 kronor per månad
Besättningens resor till och från fartygets förläggningsort
..............................................................................

Extra fiskare.........................................................

Fotogen och andra förbrukningsartiklar å 300 kronor

per månad .....................................................................

Reparationer och smärre kompletteringsarbeten eller
förbättringar, varutrustning och vinterförläggning

Lotsning, belysning, forslingar af redskap m. m..........

Nyanskaffning (ersättning af förbrukad) redskap jämte
apparater, wire och tågvirke m. m............................

kronor	1,500
ii	1,330
	130
n	180
ii	2,100
n	1,200
n	360
V	1,700

Summa kronor 8,500

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det
för fiskeriadministrationens behof byggda fartyget äfvensom till anskaffande
och underhåll af fiskeredskap samt undersökningsapparater till
samma fartyg på extra stat för 1912 måtte beviljas ett anslag af 8,500
kronor.

De undersökningar, som under nästlidna år kunnat utföras med här Departeifragavarande
för fiskeriadministrationens behof byggda motorfartyg, mentschefen.
hafva ytterligare bekräftat nyttan och fördelarna af att äga tillgång''till
detsamma. . Under början af maj månad användes Eystrasalt vid undersökningar
i Vättern rörande bland annat siklöjans och sikens lefnadsförhållanden,
Indika undersökningar lämnade så intressanta och betydelsefulla
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 37

290 Nionde hnfvttdtiteln.

[56.] resultat, att särskild redogörelse öfver dem kommer att meddelas af
undersökningarnas ledare, fiskeriintendenten O. Nordqvist.

Under senare hälften af maj och hela juni månad verkställdes fiskeförsök
och undersökningar öfver fiskens lekförhållanden, bottnens beskaffenhet,
vattnets temperatur på olika djup, förekomsten af fiskägg och
yngel in. in. dels i Gäflebukten dels på och vid de långt ute i Bottniska
viken belägna, i fiskerihänseende så godt som fullständigt okända linngrunden
dels ock i Löfstabukten och i Oregrundsgrepen. Fiskeriförsöken å
dessa platser afsågo att utröna tillgången på torsk och flundra. Å förstnämnda
två platser lämnade försöken negativa resultat, medan de jämförelsevis
få fiskeförsök, som medhunnos i Löfstabukten och i Öregrundsgrepen,
beträffande torsken utföllo så fördelaktigt, att ett tillit lönande torskfiske
med långref där anses kunna bedrifvas äfven under våren och försommaren,
då sådant fiske hittills icke förekommit. Under juli månad utfördes
fiskeförsök efter torsk och hvassbuk utanför kusten af Södermanlands
län och i dess skärgård, hvilka försök beträffande torsken gåfvo
bealctansvärda resultat. De visade bland annat, att denna fisk under
högsommaren är så godt som alldeles försvunnen från de inre delarna
af skärgården, men då uppehåller sig i närheten åt de längst ut till
hafs liggande grunden. Under augusti månad företogos omfattande undersökningar
öfver bottnens beskaffenhet utanför Skånes södra och östra
kuster samt Blekingekusten. Undersökningarna afsågo dels att bestämma
läget af vissa fiskegrund utanför Skånes sydkust och dels att utröna
möjligheten af att använda släpande fiskeredskap i farvattnen söder om
Skåne och Blekinge. I sistnämnda afseende gåfvo undersökningarna
hufvudsakligen negativa resultat.

Under återfärden till Stockholm, som varade till i slutet af september,
företogos fiskeförsök af olika slag i Kalmar sund, i farvattnen
kring Ölands nona udde, utanför norra delen af Kalmar, Östergötlands
och Södermanlands län, därvid det bland annat visade sig,^ att vid
denna årstid hvassbuk finnes i stora mängder i norra delen af Kalmar
sund, ute till hafs utanför Arkösund samt i Södermanlands skärgård.
Till hafs utanför Västervik erhölls torsk i jämförelsevis stort antal.

De för fiskets bedrifvande synnerligen värdefulla upplysningar, som
genom de med Eystrasalt utförda undersökningarna och fisketörsöken
sålunda erhållas, göra det gifvetvis önskvärdt, att fartyget hålles i verksamhet
under tillräckligt lång tid. Då detta önskemål icke kan nås utan
den nu af landtbruksstyrelsen begärda förhöjningen i anslaget, finner jag
mig böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Nionde hufvudtiteln.

291

att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det för [56.]
fiskeriadministrationens behof byggda fartyg Eystrasalt på extra stat för år
1912 bevilja ett anslag af 8,500 kronor.

Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riks- [57.]
dagen år 1909 att till anställande af undersökningar öfver möjligheten Undersökninatt
genom fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling inom pletTlu-eck
mellersta Sveriges Östersjöområde ställa till landtbruksstyrelsens för- ting inom
fogande ett belopp af 8,500 kronor att utgå med 4,700 kronor år 1910, meller‘la
1,900 kronor år 1911 samt 1,900 kronor ar 1912. Öslersjö I

enlighet härmed uppförde Riksdagen för ifrågavarande ändamål °mrädepå
extra stat för år 1910 ett belopp af 4,700 kronor och på extra stat
för år 1911 ett belopp af 1,900 kronor.

Här ifrågavarande undersökningar, som afse att genom enkla Departementspraktiska
fiskodlingsmetoder — genom romkläckning, yngelutsläppning ehtfcnoch
dylikt å lämpliga, väl skyddade platser i skärgården — öka beståndet
af våra värdefullaste skärgårdsfiskar, såsom gädda, id, aborre och braxen,
hafva under nästlidna år påbörjats vid Hånö egendom i Södermanlands
skärgård, där ägaren kostnadsfritt upplåtit sitt fiskevatten till försöken,
hvilka äro afsedda att under innevarande år utsträckas till Östergötlands och
Stockholms läns skärgårdar. Försöken hafva hittills inskränkt sig till pröfning
af olika kläckningssätt, därvid flera värdefulla erfarenhetsrön blifvit
gjorda, särskildt ifråga om gäddodling. Därjämte har märkning af ett
stort antal fiskar af förenämnda sorter ägt rum för att på detta sätt
vinna den kännedom om de olika fiskslagens vandringar, som kräfves
för att kunna bedöma, hur tätt eller glest utsläppnings- eller odlingsplatser
böra anläggas. .

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen nu i underdånig
skrifvelse den 31 oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till anställande af undersökningar öfver möjligheten att genom
fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde af det utaf 1909 års Riksdag till landtbruksstyrelsens
förfogande ställda belopp 8,500 kronor på extra stat för år 1912 anvisa
1,900 kronor.

[58.]

Anslag till
byggande af
vissa fiskehamnar.

292 Nionde hufvudtiteln.

I skrifvelse den 19 maj 1905 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen
med bifall till i ämnet aflåten proposition (n:r 91) på extra stat för år
1906 beviljat ett anslag af 20,000 kronor för verkställande af undersökning
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till
behofvet af och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af
redan befintliga fiske- och mindre hamnar. Den 16 juni 1905 förordnade
Kungl. Maj:t, att eu kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga
en sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad
utredning

l:o) om de behof, som kunde förefinnas af anläggning af fiskeeller
nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,

2:o) om de särskilda platser, som kunde erbjuda de bästa betingelserna
för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggningskostnadernas
begränsning som hamnarnas framtida bestånd och möjligheterna
för deras utveckling,

3:o) om redan befintliga hamnars behof af fördjupning och förbättring
samt arten och omfattningen af de härför erforderliga åtgärderna,

4:o) om arten och omfattningen af den rörelse, som ägde rum i
de nu befintliga hamnarna, och om de utvecklingsmöjligheter, som dessa
erbjöde,

5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de befintliga
mindre hamnarna och fiskehamnarna hittills kräft, samt om sannolika
storleken af den årliga underhållskostnad, som kunde förväntas
blifva erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af
kommissionen angifna allmänna grunder, samt

6:o) om storleken af de årliga hamnafgifter och fisketionden, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare kunde
bestämmas att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom afgifter
till en för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre hamnar
afsedd allmän hamnfond.

Uti nådigt bref af samma dag har Kungl. Maj: t meddelat föreskrifter
om kommissionens sammansättning äfvensom förklarat, att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i de län, som af undersökningen berördes, ägde att
på förslag af landstinget eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förordna med handels-, närings- och fiskeriförhållandena i orten väl förtrogne
män att biträda kommissionen vid dess arbeten inom vederbörande
landstings- eller hushållningssällskaps område. Tillika fann
Kungl. Maj:t godt uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

Nionde hufvudtiteln. 293

landtbruksstyrelsen att fastställa plan för kommissionens arbeten och
meddela de närmare bestämmelser i afseende å kommissionens verksamhet,
som kunde finnas erforderliga, och anbefalldes styrelserna
att, sedan kommissionen afslutat sina arbeten och till styrelserna afgifva
sådan utredning, hvarom i nådiga brefvet omförmälts, till Kung!.
Maj:t med eget utlåtande öfverlämna sagda utredning och därvid tillika
afgifva förslag beträffande de vidare åtgärder, som kunde anses böra
från statens sida vidtagas i syfte att främja tillkomsten af nya och
förbättring af redan befintliga fiske- och mindre hamnar.

Med anledning af detta bemyndigande förordnade styrelserna den
21 november 1905 dåvarande fiskeriinspektören, numera byråchefen hos
landtbruksstyrelsen F. Trybom och förre distriktschefen, majoren W.
Gagner att under samverkan med respektive chefer i väg- och vattenmygg13
adsdistrikten, lotskaptener i lotsdistrikten och de af vederbörande
befallningshafvande förordnade, med handels-, närings- och fiskeriförhållandena
i orten förtrogne män företaga den anbefallda undersökningen
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster och att därefter till styrelserna
afgifva den på de gjorda iakttagelserna grundade utredning.

I det sålunda utfärdade förordnandet meddelade styrelserna de
närmare bestämmelser för kommissionens verksamhet, att kommissionen
borde verkställa en ingående utredning om i Sverige behöfliga
hamnarbeten, i hvad dylika arbeten afsåge nödhamnar, fiskehamnar och
mindre hamnar, och att kommissionen därvid på de särskilda platserna
borde söka att, med ledning af förhandlingar med fiskarbefolkningen
och distriktets lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser
samt de lokala vind- och strömförhållandena m. m. förtrogna personer,
till hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanläggningar
eller utvidgnings- och förbättringsarbeten samt därefter utarbeta
utkast till de hamnarbeten, som kommissionen funne sig böra förorda
till utförande, så att kommissionens utredning med betänkande och förberedande
hamnförslag kunde bilda en allmän plan, som så vidt möjligt
kunde sedermera följas vid verkställande af de erforderliga detaljundersökningarna
och upprättande genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg af fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten,
som af kommissionen förordats såsom behöfliga. Det skulle vidare jämväl
ingå i kommissionens uppdrag att afgifva yttrande och utredning
beträffande de åtgärder, som från statens sida kunde anses erforderliga,
för att vårt lands hamnväsen, i hvad afsåge fiskehamnar, nödhamnar
och mindre hamnar, kunde för framtiden så ordnas, att

dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten kunde under väg- och

[58.]

294 Nionde hufvudtiteln.

vattenbyggnadsstyrelsens ledning på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

dels dessa hamnars underhåll kunde af staten öfvertagas och genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning handhafvas och
ombesörjas.

Sedan den sålunda tillsatta s. k. fiskehamnskommissionen i februari
1909 afslutat sina arbeten och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
aflämnat den verkställda utredningen, har denna styrelse gemensamt
med landtbruksstyrelsen i februari 1910 afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet och därvid öfverlämnat, bland annat, de vid kommissionens
sammanträden förda protokoll, kommissionens allmänna betänkande äfvensom
de särskilda betänkanden, som afse de olika platser utredningen
omfattar, vidare kostnadstablå och kostnadsberäkningar äfvensom ritningar
öfver hamnförslag och vågbrytartyper J).

Innan jag närmare ingår på den af kommissionen verkställda utredningen,
anhåller jag att få redogöra för på senare tider från statens
sida vidtagna åtgärder till befordrande af anläggandet af mindre hamnar
och fiskehamnar.

Sedan en längre tid tillbaka har Riksdagen under sjätte hufvudtiteln
beviljat statsbidrag till vissa allmänna arbeten, bland dem hamnoch
brobyggnader. För åtnjutande af sådant statsbidrag gälla vissa af
Riksdagen godkända villkor. I skrifvelse den 6 maj 1881 till styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader har sålunda Kungl. Maj:t i enlighet
med Riksdagens samma år fattade beslut (Riksdagens skrifvelse
n:r 69 p. 9.) föreskrifvit, bland annat, att anslag utan återbetalningsskyldighet
kunde för utförande af mindre hamnbyggnader och för byggande
vid större fiskelägen af smärre båthamnar erhållas till högst Va
af den beräknade anläggningskostnaden, och skulle menighet, bolag
eller andra vederbörande, hvilka antoges komma att af företaget hafva
nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade tredjedelen af kostnaderna
ior företagets fullbordande. Sedan menighet, bolag eller enskilde
erhållit statsbidrag för hamnanläggning, hade vederbörande att själfva
utföra arbetet ifråga, efter det de uti med styrelsen afslutadt kontrakt
förbundit sig, bland annat, dels att i noggrann öfverensstämmelse med

r) Dö till utredningen hörande handlingarna äro genom jordbruksdepartementets
försorg i vissa delar befordrade till trycket i två häften innehållande, det ena kommissionens
förslag jämte ämbetsverkens däröfver afgifna utlåtande och det andra
planscher rörande hamnbyggnaderna.

Nionde hufvudtiteln.

295

den af Kung].. Maj:t fastställda arbetsplanen och underkastade styrelsens [58.]
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel samt
dels att genom egna tillskott utgöra, hvad som kunde erfordras utöfver
statsbidraget. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skulle i regel underhållas af dem, som erhållit understödet. För denna
skyldighet liksom för öfriga i kontraktet åtagna förpliktelser skulle
Btällas säkerhet, som kunde af Kungl. Maj:t godkännas. Därest hamnafgift
eller dylikt skulle få upptagas, skulle taxa därå vara fastställd,
så lindrig som skäligen läte sig göra.

I underdånig skrifvelse den 8 december 1896 riktade dåvarande
ledamoten af Riksdagens Andra kammare, doktor A. V. Ljungman
Kungl. Majtts uppmärksamhet på behofvet af en ändring i dessa villkor.

Med framhållande att ändamålet med de anvisade anslagen i väsentlig
mån förfelats, emedan de flesta fiskelägen, som behöfde hamnförbättringar,
vore i den svaga ställning, att uppfyllandet af den stadgade
fordran, att fiskelägena skulle sjkifva tillskjuta minst Va af den beräknade
anläggningskostnaden, antingen fullständigt öfverstege krafterna eller
ock blefve alltför betungande och därigenom verkade hämmande på
näringslifvet, hemställde Ljungman, att Kung!. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka sådan ändring i villkoren för bidrag till anläggande af
fiskehamnar, att anslag för ändamålet kunde, allt efter särskilda förhållanden,
beviljas med från ä/3 intill 9/io af verkliga kostnaden.

Sedan denna framställning remitterats till Kungl. Maj:ts befallnings- Väg- och
hafvande i åtskilliga af kustlänen, afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 5 november 1897 infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och styrelten den
framhöll därvid, bland annat, hurusom, af hvad Kungl. Maj:ts befallnings- 5 n°™mMr
hafvande i samtliga nyss berörda län yttrat, framginge, att ett stort
behof ansåges föreligga af förändring uti då gällande villkor för erhållande
af statsunderstöd till anläggning af fiske- och andra mindre
hamnar vid den öppna kusten såväl beträffande understödets storlek
som ock i fråga om underhållet af dylika hamnanläggningar. Det
syntes styrelsen otvifvelaktigt, att det af Ljung-man väckta förslaget
vore af stor betydelse för fiskerinäringen och därför förtjänt af allt afseende,
men att, då detsamma nära sammanhängde med villkoren för
fiskehamnars underhåll, båda dessa frågor borde i ett samband behandlas.

På sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla ofvan omförmälda
län, utom Gottlands, framhållit, mötte för delägarna uti fiskehamnar
stor svårighet att anskaffa erforderlig säkerhet för fullgörandet af
skyldigheten att ställa säkerhet för framtida underhållet af hamnarna.

296

Nionde huvudtiteln.

[58.] Men erfarenheten hade lärt, att utan sådan underhållsskyldighet staten
i allmänhet icke kunde påräkna, att dylika anläggningar, som genom
anslag befrämjats, blefve bibehållna i ett för anläggningens ändamål
fullgodt skick, såvida staten icke själf ombesörjde underhållet, där sådant
bruste. I annat fall skulle statens uppoffringar för dessa byggnader
ofta inom längre eller kortare tid visa sig ändamålslösa.

Statsbidrag anvisades till icke blott fiskehamnar utan äfven hamnar,
afsedda för underlättande af annan näring än fiskerinäringen, och det
kunde mången gång vara förenadt med vanskligheter att afgöra, huruvida
anläggning vore att anse såsom fiskehamn eller ej, i hvilket afseende
styrelsen omförmälde, huruledes vid åtskilliga fiskelägen börjat
utveckla sig badortsrörelse, hvilken sommartid å ett och annat ställe
kunde anses medföra den hufvudsakliga trafiken, samt huruledes vid
andra fiskelägen i mer eller mindre grad idkades fraktfart, varfsrörelse,
båtbyggeri och äfven annan större industriell rörelse.

Statsunderstöd hade förut flerstädes så att säga på försök lämnats
för hamnar med mer eller mindre svagt byggnadssätt, men därigenom
vunnen erfarenhet hade föranledt användning af väsentligt starkare
och således äfven dyrbarare byggnadssätt än förut; och det vore ännu
oafgjordt, huruvida man icke å vissa kuststräckor måste tänka sig dyrbarare
konstruktioner än de nu brukliga för att erhålla säkra hamnar.

Slutligen hade med fiskerinäringens utveckling följt sådan förändring
af däri använd fartygsinateriell, att den kräfde väsentligt större
djup och utrymme än den äldre materiellen, till hvilket förhållande
hänsyn måste tagas vid ombyggnad af förutvarande eller anläggning
af nya hamnar äfven å platser, där fiske idkats med den svagare
materiellen.

Dessa anförda omständigheter tillsammans med de å senaste åi’en
stegrade arbets- och materialpris gjorde hamnanläggningarna väsentligt
dyrare, än då understöd för sådana arbeten först började meddelas.
Därmed hade ock följt ökad svårighet för intressenterna att anskaffa tillskott
till byggnadskostnaden i samma proportion som förut eller till en
tredjedel af beräknad kostnad.

En annan följd däraf funne styrelsen vara, att staten numera
icke kunde eller borde bekosta dyrbara hamnanläggningar så nära intill
hvarandra, som kunnat ske, då man nöjt sig med jämförelsevis
billiga anordningar, utan måste inskränka sig till hamnarnas anordnande
på något större afstånd från hvarandra, hvilket för fiskets tillgodoseende
äfven borde vara fullt tillräckligt, blott hamnarna förlädes, där de
kunde äga bestånd och hvarest till hamnen hörande utrymme å land

Nionde lmfvudtitein.

297

vore beredt för såväl bosättning- som för skötsel af fiskeredskap och
fiskeprodukter, och kunde hamnarna i sådant fall göras väsentligt starkare
och rymligare, än om krafterna skulle splittras på flera småhamnar.
Härigenom ökades äfven fiskelägenas ekonomiska krafter såväl genom
ökade hamnpenningar som genom ökad fiskarbefolkning.

Grifvet vore emellertid, att vid tillämpning af denna åsikt man
icke kunde af enskilde påräkna fullt samma offervillighet som vid ett
vidsträcktare tillmötesgående af de enskilda intressena och såväl häraf
som med hänsyn till angelägenheten af starkt, d. v. s. dyrbart bj^ggnadssätt
kunde, enligt styrelsens åsikt, stöd hämtas för ett proportionsvis
högre bidrag af statsmedel än förut till anläggning af företrädesvis
fiskehamnar.

Härmed sammanhängde den ej mindre viktiga frågan om fullbordade
hamnarbetens framtida underhåll. Där hamnar anlades vid
öppen kust och således bildades medelst vågbrytare eller hamnarmar,
omslutande ett större eller mindre vattenområde utmed kusten, vore
de utsatta dels för oberäkneliga påkänningar af våldsam sjögång, dels
för uppgrundning genom slam, som medfördes af de vid kusterna
existerande, allt för litet kända hafsströmmarna, och vore därför underhållet
af sådana hamnar förenad!, med en knappast beräknelig risk,
hvilken dock kunde i väsentlig mån nedbringas genom skyndsamt och
ändamålsenligt botande af uppkommande småskador samt genom åtgärder
till förebyggande af börjande uppgrundning^^ fortgång.

Genom påpasslighet vid afhjälpande af uppkommande skador kunde
nämligen dessa afvärjas eller deras botande åstadkommas för ringa
kostnad. Och häraf förklarades den stora betydelse, som läge i underhållsskyldighetens
bindande vid de närboende eller vid kommunen i dess
mer eller mindre vidsträckta bemärkelse, emedan det egna intresset
kraftigt manade dem till påpassligt arbete.

I allmänhet hade skyldigheten att underhålla hamnar reglerats
genom intressenternas åtagande i de kontrakt, som upprättades beträffande
statsbidraget till hamnbyggnaden. Vid och efter dennas fullbordande
både emellertid personalombyten inom tillhörande fiskeläge ofta ägt
rum och för öfrigt kunde ett dylikt kontrakt med en icke fastighetsägande
befolkning knappast vara bindande för en lång framtid. Af
denna anledning och då erfarenheten visat, att underhållet flerstädes
lämnade mycket öfrigt att önska samt att exempelvis underhållsskyldigheten
icke kunnat trots kontraktsförbindelse därom uttagas, och då
styrelsen föreställt sig, ej mindre att de, som ägde jord och fisken
invid fiskelägena, kunde hämta direkt vinst eller värdeförhöjning å sin
Bih. till Pdksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afcl. '' '' 38

[58.]

298

Nionde hufvudtiteln.

egendom genom lämplig hamnanläggning, än ock att hushållningssällskap
och kommuner samt företrädesvis landsting borde vara intresserade, af
hvad som erfordrades för fiskerinäringens utveckling inom orten, och
därför kunde finnas benägna att ikläda sig förbindelser beträffande
hamnars underhåll, hade styrelsen den 15 juni 1896 vid afgifvande af
förslag till fördelning af 1896 och 1897 års fonder hemställt om
fästande vid två anslag af fordran på underhåilsförbindelser af natur
att varda för framtiden betryggande; och den 24 juli 1896 hade
Kungl. Maj:t i enlighet därmed beslutat. Denna fordran föranledde då
visserligen, att de båda anslagen ej kunde af intressenterna tillgodogöras,
men under år 1897 hade genom vederbörande sockenkommuns
beslut detta hinder undanröjts för ett af företagen, som därpå kommit
till utförande. I flera andra fall, som förekommit på senare tider före
år 1896, funnes äfven sockenkommuners garanti för hamnars framtida
underhåll.

Om emellertid staten kraftigare än dittills skulle understödja mindre
och företrädesvis fiskehamnars anläggning, kunde och borde detta, enligt
styrelsens åsikt, icke ske, utan att, på sätt på senare åren ägt rum,
betryggande säkerhet förefunnes för underhållet; och därest, på sätt de
flesta af Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda befallningshafvande anfört, detta
icke kunde vinnas genom vederbörande hushållningssällskap och landsting,
återstode knappast annat val, än att detsamma, i hvad det rörde
hamnarmar och djupets uppehållande, öfvertoges af staten och att kostnaderna
därför bestriddes dels med statsmedel och dels ur en för hvarje
län samlad fond, bildad antingen genom hamnafgifter, uttagna från
dem, som begagnade hamnen, eller genom afsättning af exempelvis
någon andel af de afgifter, hvilka nu utginge till samma läns hushållningssällskap
och landsting, eller genom annan på indirekt väg uttagen
skatt.

Slutligen anförde styrelsen, att såsom ett ytterligare oeftergiflig!
villkor för höjdt statsbidrag vid hamnanläggning borde föreskrifvas,
att hamnen med tillräckligt jordområde för förvarande och torkning af
fiskeredskap samt för lastning, lossning och magasinering af gods skulle
anses såsom inrättning för allmänt behof och fråga om ersättning till
vederbörande ägare för egendoms afstående vara i behörig ordning
afgjord, innan statsbidraget utbetalades. I annat fall skulle hamnen
icke blott öka jordens värde för grundägaren utan i själfva verket
blifva hans enskilda egendom, möjligen till skada för fiskarbefolkningen.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen,
att Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen den ändring uti de i nådiga

Nionde hufvudtiteln.

299

skrifvelsen den 6 maj 1881 stadgade allmänna villkor för erhållande och [58.]
tillgodonjutande af statsbidrag, att i mom. 3 af samma villkor infördes
det tillägg, att anslag utan återbetalningsskyldighet kunde i fråga om
mindre och företrädesvis fiskehamnar af Kungl. Maj:t bestämmas till nio
tiondelar af beräknade kostnaden, dock med villkor att betryggande
säkerhet för framtida underhållet af sådan hamnanläggning ställdes
samt att hamnen med tillräckligt jordområde afsattes för allmänt behof.

Då Kungl. Maj:t i nådig proposition den 15 januari 1898 före- Riksdagens
slog Riksdagen att besluta dylik ändring i förut gällande villkor och fP^fe18ggn
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag för anläggning
och ombyggnad af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar,
blef äfven önskvärdheten af, att staten kraftigare än förut understödde
dylika hamnbyggnadsföretag, erkänd af Riksdagen, som i skrifvelse den
13 maj 1898, särskild! med anledning af den under senare tid väsentligt
ökade kostnaden för anordnande af sådana hamnar på ett sätt, som
fullt motsvarade behofvet, och med hänsyn därtill, att i följd häraf det
statsbidrag till två tredjedelar af kostnaden, som enligt gällande bestämmelser
kunde af fonden beviljas, i många fall vore otillräckligt för
att möjliggöra utförandet af dylika företag, äfven där desamma otvifvelaktigt
skulle blifva till stor nytta för orten, förmälde sig icke hafva
tvekat att besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidragför
omförmälda ändamål skulle kunna utgå med nio tiondelar af den
beräknade kostnaden. Ett oeftergiflig! villkor för medgifvande af sådan
höjning i statsanslagen ansåge Riksdagen dock vara, att frågan om
framtida underhållet af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda
åtnjötes, blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad.

I sådant afseende framhöll Riksdagen, att, då, enligt hvad vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, de underhållsförbindelser, som på
grund af gällande bestämmelser afgifvits, i många fall visat sig icke
innefatta betryggande säkerhet för anläggningens framtida vidmakthållande
och då därjämte af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i flere
län med styrka framhållits, hurusom stora och ofta oöfvervinnerliga
svårigheter mötte för anskaffande af den fordrade garantien i berörda
hänseende, en mer tillfredsställande anordning till beredande af säkerhet
för hamnarbetens underhåll syntes af behofvet påkallad, men att, ehuru
såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande departementschef
uttalat sig för åtgärder i denna riktning, något genomfördt förslag
härom dock ej blifvit för Riksdagen framlagdt. Kungl. Maj:ts proposition
inskränkte sig nämligen, i hvad den afsåge förevarande fråga,
till uppställande af det villkor för det förhöjda statsbidragets utgående,

300

Nionde hufvudtiteln.

[58.j att betryggande säkerhet lämnades för det framtida underhållet, men
angaf däremot icke närmare denna säkerhets beskaffenhet och anvisade
ej heller någon utväg, på hvilken densamma skulle kunna med mindre
svårighet, än som visat sig vara fallet, af vederbörande åstadkommas.
Det syntes emellertid Riksdagen, att ett försök till lösningen af denna
viktiga fråga borde göras.

Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat
angående den störa betydelse, som läge däruti, att beträffande de
anläggningar, om hvilka här vore fråga, underhållsskyldigheten vore
bunden vid de närboende eller kommunen i dess mer eller mindre vidsträckta
bemärkelse, enär vid hamnanläggningar uppkommande skador
ofta kunde för en jämförelsevis ringa kostnad afvärjas eller botas, för
så vidt åtgärder för ändamålet i god tid vidtoges, i hvithet afseende
den uppmärksamhet samt det påpassliga arbete, som erfordrades, icke
kunde förväntas, utan att enskilde eller kommuner i orterna vore af
eget intresse därtill manade, kunde det ej synas lämpligt, att staten
skulle öfvertaga underhållet af omförmäld a anläggningar. Däremot
skulle det enligt Riksdagens mening vara synnerligen fördelaktigt, om
ansvaret härför komme att hvila på vederbörande landsting. För detta
ändamåls vinnande funne Riksdagen dock erforderligt, att särskilda medel
till bestridande af underhållskostnaderna ställdes till landstingets förfogande,
i hvithet afseende Riksdagen ansåge, att af statsanslaget, som
skulle kunna utgå med nio tiondelar af den beräknade kostnaden för
företaget, endast sju niondelar borde få användas för arbetets utförande,
hvaremot återstående två niondelar af anslaget borde afsättas till en
under vederbörande landstings förvaltning ställd hamnfond, till hvilken
jämväl skulle ingå viss del af de afgifter, som komme att upptagas för
hamnens begagnande, och skulle fondens tillgångar få användas för det
behöriga underhållet af dessa hamnar.

I enlighet härmed beslöt 1898 års Riksdag ock sådan ändring af
förut gällande villkor för erhållande och åtnjutande af anslag till anläggning
och förbättring af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, att
anslagen skulle kunna af Kungl. Maj:t bestämmas till nio tiondelar af
den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondelar
finge användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två
niondelar af anslaget skulle afsättas till eu under vederbörande landstings
egen förvaltning ställd hamnfond, till hvilken jämväl skulle, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter, upptagna för
hamnens begagnande, därvid före utlämnandet af någon del af statsanslaget
skulle vara styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig

Nionde hufvudtiteln.

301

att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för hvithet [58.]
underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels och att ej mindre
själfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skulle i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma '',

behofvet afsöndrade.

De sålunda af 1898 års Riksdag beslutade villkoren för utbekommande
af understöd från ifrågavarande anslag äro fortfarande gällande
(Sv. förfs. 1907 n:r 41). Därest landsting icke åtagit sig att ansvara för
hamns framtida underhåll, kan sålunda anslag icke beviljas med högre
belopp än 3/3 af beräknade kostnaden.

1 underdånig skrifvelse den 13 november 1903 framhöll emellertid J^ndtbruk».
landtbruksstyrelsen, att Riksdagens nyssnämnda beslut icke medfört "TnZemtr
åsyftad verkan särskildt på den grund, att landstingen visat sig obe- tillägna
att åtaga sig ansvaret för framtida underhåll af hamnbyggnaderna.
Erfarenheten hade också visat, att behöfliga fiskehamnar "icke
kommit att byggas samt att icke heller nödiga reparationer å sådana
utförts, hvilket särskildt för hafsfiske! medfört de största olägenheter.

För att de svenska fiskehamnarnas beskaffenhet skulle kunna fullständigt
utrönas, förslag uppgöras om byggandet af erforderliga dylika hamnar
och om redan förefintliga sådanas iståndsättande samt sättet utredas,
hvarpå dessa arbeten skulle kunna bringas till stånd, syntes det landtbruksstyrelsen
nödvändigt, att åtgärder från statens sida i sådant syfte vidtoges.
För sin del ansåge landtbruksstyrelsen lämpligt vara, att en
sådan utredning verkställdes genom två af Kung].. Maj:t utsedda personer,
däraf eu. fiskeritjänsteman och en hamningenjör, samt att åt dem
meddelades uppdrag att åvägabringa utredning, hvar fiskehamnar vid
länens kuster, särskildt inom sådana län, där skärgård ej funnes, vore
mest af behofvet påkallade och i hvilken ordning hamnarna borde förekomma
till ny- eller ombyggnad eller reparation, och att för nämnda
ändamål uppgöra eu öfversikt öfver det fiske och den kustfart, som
funnes eller som borde kunna uppstå vid de olika fiskehamnarna samt
de tekniska betingelser, som på platsen för hvarje viktigare redan befintlig
eller erforderlig hamn förefunnes för hamnens anläggning och
bestånd, samt kostnaderna för hvarje särskild hamnbyggnad, approximativt
beräknade.

De personer, som sålunda af Kungl. Maj:t utsåges, syntes böra
erhålla nådigt bemyndigande att få för upplysningars vinnande hänvända
sig till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen samt andra myndig -

302

Nionde hufvudtiteln.

[58.] heter, att efter eget godtfinnande företaga erforderliga resor inom landet
samt att till biträde antaga en ingenjör för kostnadsberäkningar m. m.
Väg- och Öfver denna landtbruksstyrelsens hemställan hördes väg- och

byggnads- vattenbyggnadsstyrelsen, som i utlåtande den 1 mars 1905 anförde,
rtyrehen den hurusom under de år, som förflutit efter Riksdagens ofvan anförda år
i man mö. -j^ggg fattade beslut, erfarenheten visat, att lösningen af frågan om fiskeoch
småhamnarnas underhåll icke stode att finna på det af Riksdagen
anvisade sättet. Vid de icke få tillfällen, då fiskarbefolkningen i skilda
län efter Riksdagens gifna anvisning vädjat till vederbörande landstingför
erhållande af den i och för sökt statsbidrags anvisande erforderliga
garantien för deras hamns framtida underhåll, hade landstingen nästan
undantagslöst vägrat att åtaga sig ansvaret för hamnunderhållet, med
påföljd att både gagneliga nyanläggningar och behöfliga, för fiskerinäringens
utveckling trängande förbättringar icke kommit till stånd.
Endast en enda gång hade erforderlig imderhål 1 sfer]ändelse kunnat från
landsting erhållas, i det att Göteborgs och Bohus läns landsting år 1901
iklädde sig sådan förbindelse beträffande en nu utförd hamnanläggning*
vid Stora Dyrön. Och äfven de fall, då fiskelägenas befolkning kunnat
afvinna den kommun, läget tillhörde, en dylik garanti, hade visat sig
vara sällsynta; mången gång hade kommunen därvid endast mot särskild
underborgen af fiskelägets egen befolkning varit villig att till
formen prestera den för statsbidraget fordrade garantien.

Den hjälp i afseende å bestridandet af såväl anläggnings- som
underhållskostnaden, som de ändrade villkoren och bestämmelserna för
anslagens erhållande afsåge att bereda den fattiga fiskarbefolkningen,
både sålunda i realiteten uteblifvit och allt förblifvit vid de gamla otillfredsställande
förhållandena.

Då fiskelägena merendels utgjorde små samhällen för sig, hvilkas
näringsintressen väsentligen skilde sig från de intressen, som besjälade
de landtkommuner, till hvilka de i kommunalt hänseende hörde, vore
dessa senare i allmänhet föga villiga att ikläda sig eu verklig borgen
för underhållet af en hamn, som landtmännen ansåge vara dem till
föga gagn, då de för sin del med större bekvämlighet och fördel beo-as:nade
sia: af de allt mer utbredda och förbättrade kommunikationerna

o o o

till lands. Någon större förändring i detta landtkommunernas åskådningssätt
syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sannolikt icke vara
att förvänta, lika litet som att hushållningssällskapen eller landstingen
skulle ändra ståndpunkt och hädanefter befinnas hugade att borga för
fiskehamnarnas framtida underhåll.

Därest icke under sådana förhållanden fiskerinäringen i vårt land

Nionde hufvudtiteln.

303

skulle taga obotlig skada, syntes, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
redan år 1897 framhållit, någon annan utväg knappast återstå,
än att de mindre hamnarnas och fiskehamnarnas underhåll öfvertoges af
staten. Då det utan tvifvel vore mindre svårigheten att med Vs af beräknade
kostnaden bidraga till anläggnings- eller ombyggnadskostnaden
än fastmer omöjligheten att nöjaktigt sörja för hamnarnas framtida
underhåll, som utgjorde det hufvudsakligaste hindret för åstadkommandet
af tillfredsställande förhållanden i fråga om fiskehamnarnas förbättring
eller nyanläggning, syntes statens kraftigare omvårdnad närmast böra
gälla ordnandet af underhållsfrågan på ett mer tillfredsställande sätt.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening borde denna fråga
kunna ordnas på enahanda sätt som i Norge, i det att de mindre
hamnarnas och fiskehamnarnas underhåll borde bestridas ur en särskild
hamnfond, som borde kunna bildas genom att till denna afsattes dels
de två niondelar af de till nio tiondelar af beräknade kostnaden uppgående
statsanslagen, hvilka enligt 1898 års Riksdags beslut afsåges
att för ändamålet tillhandahållas landstingen, dels ur handels- och sjöfartsfonden
visst årligt belopp, dels slutligen möjligen utgående hamnafgifter
eller fisketionde. Den på sådant sätt bildade hamnfonden borde
då utgöra eu för de olika länens mindre hamnar och fiskehamnar gemensam
fond, hvarigenom den i viss män komme att verka som en assuransfond,
hvars medel, äfven hvad beträffade de belopp, som inginge från
byggna(lsanslagen och fisketionden, icke vore bundna till ovillkorlig
användning för underhåll af hamnarna inom det landstings område,
från hvilket dessa belopp härrörde, såsom fallet skulle hafva varit, därest
Riksdagens tanke å särskild hamnfond för hvarje landsting hade visat
sig blifva förverkligad.

Skulle emellertid underhållet af fiskehamnarna aflyftas från de
ekonomiskt svaga fiskelägena och bestridas af medel ur en härför bildad
hamnfond, syntes det blifva en ren nödvändighet att, innan en dylik
förändring af hittills varande förhållanden vidtoges, efter ett noggrann!''
studium af de olika lokala, tekniska och ekonomiska förhållandena och
utvecklingsmöjligheterna uppgöra en omfattande, allmän plan för ordnandet
af den framtida utvecklingen af våra fiskehamnar och mindre
hamnar.

Den af landtbruksstyrelsen i fiskerinäringens intresse gjorda underdåniga
framställningen om en utredning af de svenska fiskehamnarnas
beskaffenhet samt af behofvet i afseende å deras förbättring eller å
nyanläggning af ^ djdika syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på
grund af hvad ofvan anförts, vara högeligen behj ärtans värd.

[5H.]

304

Nionde hufvudtiteln.

Då enligt styrelsens mening erfarenheten no kunde anses hafva
hunnit gifva vid handen, att fiskerinäringen icke vare sig från landtkommunerna,
hushållningssällskapen eller landstingen hade att förvänta
den hjälp, hvaraf den utan tvifvel vore i stort behof i och för utveckling,
förbättring och underhåll af dess hamnväsende, syntes tiden vara
inne för vidtagande af förberedande åtgärder i syfte att åstadkomma
en oundgängligen behöflig förändring till det bättre.

Under den tid af öfver 50 år, som statsunderstöd utgått till anläggning
af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, hade erfarenheten
visat, att mångenstädes de från början använda konstruktions formerna
varit alldeles för klent tilltagna. Särskild! där hamnarna, såsom exempelvis
i de skånska länen, vore belägna å öppna kusten utan skydd af
en utanför varande skärgård, som i viss mån kunnat mildra den svåra
sjögång och förhindra uppkommandet af de våldsamma vågslag, som
uppträdde vid öppen kust, hade mer och mindre svåra stormskador
ådagalagt den trängande nödvändigheten att vid anläggning af nya
eller förbättring af redan befintliga hamnar flerstädes öfvergå till ett
vida motståndskraftigare byggnadssätt.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan år 1897 anfört,
hade dels med fiskerinäringens utveckling, sedan storsjöfisket med mer
djupgående fartyg än förr framkallat behofvet af vida större djup och
utrymme i fiskehamnarna, dels med den allmänna stegringen i materialock
arbetspris fölit eu betydande ökning af kostnaden för fiskehamnsanläggningarna,
hvaraf å andra sidan måste blifva en följd, att nyanläggningar
numera endast borde utföras å platser, där förhållandena
vore särskild! ägnade för erhållande af fiskehamnar, som både kunde
blifva till varaktigt gagn och erhålla för deras bestånd betryggande
styrka och anordning, samt att ombyggnad, fördjupning och förbättring
af redan befintliga hamnar endast borde äga rum, där betingelser visat
sig förefinnas för eu kraftig utveckling af den näring och handtering,
som från fiskelägena idkades.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hyste fördenskull den åsikten,
att en sådan utredning som den, hvarom landtbruksstyxelsen gjort
underdånig framställning, icke synnerligen länge kunde uppskjutas utan
fastmer under allra närmaste tiden borde verkställas, och ansåge vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i likhet med landtbruksstyrelsen, att densamma
borde kunna lämpligen ske genom särskilda kommitterade, i
likhet med hvad på sin tid ägt rum i både Norge och Danmark. Styrelsens
utlåtande utmynnade i en hemställan om tillsättande af en kom -

Nionde hufvudtiteln. 305

mission med uppdrag att verkställa en utredning af på frågans lösande
inverkande förhållanden.

Vid underdånig föredragning den 17 mars 1905 af styrelsernas
nu omtalade tramställningar anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
bland annat, att han, af hvad sålunda förekommit, tydligt
insåge vikten af, att den ifrågasatta utredningen snarast möjligt blefve
åvägabragt. Nödvändigheten häraf vore så mycket större, som de
angifna missförhållandena på ett betänkligt sätt verkade hämmande på
utvecklingen af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring, från
hvilken, om de blefve undanröjda, tvifvelsutan skulle kunna erhållas en
väsentligt större inkomst än nu i allmänhet kunde sägas vara fallet.
De vårt land omgifvande hafven vore ju mångenstädes rika på från
kusten mer eller mindre aflägset belägna fiskeplatser, å hvilka ett ofta
vinstgifvande fiske med fördel kunde idkas. Från statens sida gjordes
årligen ^afsevärda uppoffringar icke endast för att närmare lära känna
fisktillgången å dessa fiskeplatser och lämpligaste sättet för fiskets bedrifvande
å dem utan ock för att sätta fiskarbefolkningen i stånd att
genom anskaffande af moderna, ofta dyrbara båtar och redskap draga
största möjliga fördel af den erfarenhet, som vid ofvannämnda planmässigt
fullföljda undersökningar vunnits. De fiskare, som bodde å
sådana sträckor af kusten, hvilka sakna en skyddande skärgård, kunde
emellertid endast under förutsättning af, att tillgång funnes till något
sä när trygga hamnar, begagna sig af de tillfällen till ökad förtjänst,
som bär erbjödes. Utan dylika hamnar vågade de af lätt insedda skäl
icke sammansluta sig till inköp af de båtar och den redskap, som
kräfdes för att med fördel kunna ägna sig åt fiske å dessa från hemorten
aflägset liggande fiskeplatser. Att hela trakters fiskarbefolkning
med de bästa förutsättningar för drifvande af ett vinstgifvande hafsfiske
på detta sätt kunde tvingas att inskränka sin verksamhet till så godt som
uteslutande strandfiske från mindre båtar, af hvilket i regel endast ringa
förtjänst kunde påräknas, därpå lämnade förhållandena i Halland ett talande
vittnesbörd. Oaktadt de flesta af fiskelägena inom detta län läge synnerligen
väl till för det hafsfiske, från hvilket bohuslänningar och delvis äfven
skåningar med nya motorförsedda, ändamålsenligt utrustade båtar — i
många fall byggda med lån af statsmedel — hämtade en riklig inkomst,
måste likväl dessa fiskelägens befolkning afstå från att draga fördel af
detta fiske, så länge utmed den öppna kusten icke funnes några säkra
hamnar, i hvilka för dylikt fiske erforderliga större båtar kunde ligga
skyddade under do i regel stormiga tider af året, då de icke användes.

Bik. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 39

[58.]

Departementschefen
är 1905.

306

Nionde hufyndtiteln.

[58.] Då samma missförhållanden förefunnes äfven å andra delar af

rikets kuster, syntes en utredning sådan som den, hvilken här blifvit
föreslagen, vara i hög grad af behofvet påkallad. Först då den förelåge,
torde det vara möjligt att med någon utsikt till framgång kunna
lösa frågan, huru det understöd, staten lämnade till byggande af fiskehamnar,
skulle komma till därmed afsedd nytta och gagn.

Den nådiga proposition i ämnet, som Kungl. Magt sistnämnda
dag beslöt att aflåta till Riksdagen, föranledde, på sätt jag redan meddelat,
tillsättandet af den s. k. fiskehamnskommissionen.

sunen» in- För ett allsidigt bedömande af den nu föreliggande frågan om

9anläggning aris^aS'' af statsmedel till byggande och underhåll af fiskehamnar torde
och underhåll det vara af viss betydelse att erhålla kännedom om motsvarande för"VnatZr/T
hållande!! inom våra grannländer. Jag ber därför att i detta sammanIch
Norge, bang få lämna eu del uppgifter hämtade ur kommissionens allmänna
betänkande rörande de åtgärder, som i sådant syfte från statens sida
vidtagits i Danmark och Norge.

I Danmark äro hamnarna — såväl fiske- som handelshamnar —
i regel anlagda af respektive stads- eller sockenkommuner. Fn del
hamnar äro emellertid byggda af staten och underhållas jämväl af staten,
nämligen hamnarna vid Hälsingör, Fredrikshavn, Esbjerg, Anholt och
Skagen, af hvilka de tre sistnämnda äro de mest betydande fiskehamnarna
i landet. Anläggningskostnaderna för dessa hafva uppgått till betydliga
belopp, nämligen till 1,432,000 kronor för fiskehamnen i Esbjerg,
hvilken förlagts vid sidan om handelshamnen därstädes, 991,000 kronor
för fiskehamnen vid Anholt och 1,750,000 kronor för Skagens fiskehamn.

Vid flera tillfällen har staten dessutom lämnat understöd till anläggning
af nya eller utvidgning af förut befintliga fiskehamnar och då
i regel bidragit med hälften af anläggningskostnaderna med villkor, att
vederbörande, som ansökt om statsbidrag, skolat anskaffa den andra
hälften på enskild väg eller såsom bidrag från länet eller kommunen.
Till en hamn vid Rödby på Lolland, beräknad att kosta 460,000 kronor,
men ännu ej påbörjad, har staten sålunda beviljat ett bidrag af 230,000
kronor. När staten på detta sätt lämnar statsbidrag till hamnanläggning,
utöfvar den genom sin »vattenbyggnadsstyrelse» också kontroll
och tillsyn å arbetet i och för bidragets utbetalande i mån af arbetets
utförande.

Underhållet af hamnarna samt eventuella utvidgnings- och förbättringsarbeten
bekostas i regel af de stads- eller sockenkommuner,

Nionde hufvudtiteln.

307

som anlagt dem, Indika kommuner då äfven handhafva hamnarnas förvaltning;
dock ägas och förvaltas vissa mindre fiskehamnar af fiskarena
själfva. I afseende å fiskehamnarna bidrager staten på det sätt till
deras underhåll, att staten med sina mudderverk, när vederbörande därom
anhålla, verkställer muddring i dessa hamnar, som därvid ersätta staten
endast för de direkta utgifterna såsom för kol o. d. men icke för aflöningen
till mudderverksbesättningen.

Hvad beträffar de af staten utförda och bekostade hamnanläggningsarbetena,
så förvaltas Esbjergs, Fredrikshavns och Hälsingörs
hamnar under statens öfvervakande af en hamnstyrelse, hvaremot hamnarna
vid Anholt och Skagen stå direkt under vattenbyggnadsdirektörens
förvaltning.

Inkomsterna från de af staten byggda och staten tillhöriga hamnarna
ingå direkt till statskassan, hvaremot intet af inkomsterna från
öfriga hamnar går till statskassan, icke ens när hamnen utförts med
bidrag från staten.

Fiskarena bidraga icke på annat sätt till hamns underhåll än
genom betalning af hamnafgifter enligt gällande taxor för respektive
hamnar.

Angående fiskehamnsförhållandena i Norge anföres af kommissionen
och uti till kommissionens betänkande fogade handlingar, att hamnbyggnadsarbetena
i Norge före året 1873 voro af ringa omfattning och
beroende af de mindre anslag, som beviljades direkt ur statskassan,
samt inskränkte sig hufvudsakligen till förbättringar af farlederna på
södra kusten, hvaremot de endast i ringa grad tillgodosågo de speciella
fiskeriintressena. De utförselafgifter för fisk, hvilka under denna tidigare
period erlades af fiskerinäringen, ingingo till den s. k. tiondefonden.

I dessa förhållanden inträdde i följd af lag af den 24 maj 1873
en genomgripande förändring. Genom denna lag stadgades, att utförselafgifterna
för fisk — hvilka utgingo endast från den del af kustlandet,
hvarest de s. k. fiskeridistrikten äro belägna, eller Stavangers län och
hela kusten norr om detta län — skulle öfver föras till och bilda en
ny fond, afsedd för bekostande af hamnarbeten inom fiskeridistrikten.
Efter tillkomsten af denna fond, som är statens och af staten förvaltas,
utvecklade sig hamnbyggnadsverksamheten i Norge väsentligast till
anläggning och förbättring af fiskehamnar å landets hela kuststräcka.

Kostnaderna för anläggning eller förbättring af fiskehamnar best-redos
för hamnar inom fiskeridistriktens län med % ur hamnfonden
och med V3 såsom anslag direkt ur statskassan. I enstaka fall, då
arbetet genom sin natur också hade större betydelse för den allmänna

[58.

308 Nionde hufvudtiteln.

[■58.] samfärdseln eller vore beläget i stad, bär visst bidrag måst lämnas
från distriktet och öfriga intressenter, eller också kostnaden bestridts
med endast hälften ur hamnfonden och andra hälften utgått som anslagdirekt
ur statskassan.

För hamnarbeten, som icke äro belägna inom fiskeridistrikten,
utan å kusten söder och öster om Stavangers län, har hela anläggningskostnaden
utgått ur statskassan likvisst i regel med mindre tillskott,
utgörande minst 10 procent, från de närmast intresserade såsom
enskilde, kommunen eller eventuellt länet.

Af åtskilliga orsaker visade det sig småningom omöjligt att ur
hamnfonden bestrida 2/3 af hamnarbetenas kostnad, hvarför år 1899 den
förändring stadgades, att endast hälften af kostnaden skulle utgå från
hamnfonden men däremot andra hälften som anslag direkt ur statskassan.

Genom stortingsbeslut den 11 augusti 1908 har numera bestämts
dels höjning af fiskutförselafgifterna till hamnfonden, dels att sådana
afgifter skola utgå icke blott från do län, inom hvilka fiskeridistrikten
äro belägna, utan äfven från de öfriga länen söder och öster om Stavangers
län, således från alla kustlän, dels ock att alla fiskehamnsanläggningar
eller förbättringar, som utföras af staten, skola utföras
med bidrag äfven ur hamnfonden, således äfven inom länen söder och
öster om Stavangers län.

Detta beslut har föranledt statens hamndirektör att i sitt budgetsförslag
för året 1 april 1909—31 mars 1910 fästa uppmärksamheten
på, att denna utvidgning i afseende å bidragens utgående från hamnfonden
torde komma att så starkt öka utgifterna från denna, att man
måste vara beredd på nödvändigheten att ytterligare reducera bidraget
ur hamnfonden från hälften till endast 7S och öka statskassans direkta
bidrag från hälften till s/3 af kostnaden för anläggningar, som göras
för fisket.

Själfva arbetet vid anläggning eller förbättring af fiskehamnar
utföres som regel af statens »havnevaesen» själf genom dess direkta
ledning och kontroll. De af stortinget beviljade medlen, vare sig de
utgå direkt ur statskassan eller ur den af staten förvaltade hamnfonden,
ställas till hamnväsendets disposition och användas af detta till arbetets
utförande, med hvilket alltså vederbörande distrikt eller kommun eller
öfriga direkt intresserade icke hafva någon som helst annan befattning
än att blott inbetala de bestämda bidragen till arbetet, om sådana skola
utgå, hvilket skall af vederbörande kommun garanteras. När ej annorlunda
är på förhand bestämdt, utbetalas bidragen, innan något arbete
får påbörjas.

Nionde hufvudtiteln.

309

Beträffande det framtida underhållet gäller i regel, att staten
underhåller alla hamnar, som äro byggda helt och hållet af staten på
bekostnad af hamnfonden och af medel direkt ur statskassan. Underhållet
bestrides då i sin helhet af hamnfonden och statskassan i samma
proportion, hvari dessa deltagit i anläggningskostnaden.

År en hamnanläggning utförd med kommunalt bidrag, brukar
underhållet vanligen åläggas kommunen. Emellertid har det åtminstone
intill år 1895 likvisst varit endast ett fåtal platser, där hamnunderhållet
varit öfvertaget af kommunen.

I de fall, då enskilde eller fiskareförening åtagit sig framtida
underhållet, skall likvisst kommunen gå i borgen för underhållets fullgörande,
så att staten härvid endast har med kommunen att göra.

Till underhållet af de utaf staten byggda och underhållna hamnarna
erlägges icke någon hamnafgift för begagnande af hamnen; fisket bidrager
sålunda icke till hamnunderhållet på annat sätt, än att de fisket
himlande utförselsafgifterna för fiskevaror ingå till hamnfonden, ur
hvilken staten till stadgad del bestrider hamnunderhållet.

När kommun, som bidragit till kostnaden för hamnanläggning,
öfvertagit och garanterat underhållet, medgifves kommunen endast undantagsvis
rättighet att upptaga hamnafgifter till täckande af underhållskostnader;
den gällande regeln är, att fiskebåtar och fiskefartyg skola
vara fria för hamnafgifter i de af staten byggda hamnarna. I de ytterst
sällsynta fall, där sådan rättighet till särskild hamnafgift medgifvits,
upptager kommunen antingen årlig afgift för hvarje fiske- eller lotsbåt,
eller på annat sätt bestämdt årligt bidrag till bildande af en fond.

Det åligger statens hamnväsen att genom hamndirektören ombesörja
underhållet af fiskehamnarna, där dessa utförts och underhållas
af staten, samt att öfva tillsyn och kontroll å underhållet äfven af de
hamnar, som utförts med kommunalt bidrag och hvilkas underhåll öfvertagits
af kommunen.

Öfverallt i landet, således numera äfven i de län, som icke utgöra
de s. k. fiskeridistrikten, skall, innan staten bygger eller förbättrar
hamn, ägaren af hamnen eller af tillgränsande landområde förbinda
sig att utan ersättning afstå den för hamnanläggningen och för
materialuttagning vid dess utförande och underhåll erforderliga marken
samt att på närmare bestämda villkor också upplåta mark till sjöbodar,
saltningsplatser m. m.

Efter hamnfondens tillkomst år 1873 har från och med år 1874
till och med år 1907 af statskassan och hamnfonden beviljats för fiskehamnsanläggningar
eller förbättringsarbeten för fiskets räkning tillsammans

[58.

310

Nionde hufvudtilein.

[58.]

Fiskehamnskommissionens
undersökningar
och
utredning.

ungefär 11,800,000 kronor, däraf cirka 8,930,000 kronor till 58 fiskehamnars
anläggning- och cirka 2,870,000 kronor till 105 förbättringsarbeten,
bestående i muddringar, rensningar af farleder, sprängningar,
anläggning af bryggor och npphalningsbäddar. Af hamnarbetena hafva
18 kostat hvart och ett mera än 100,000 kronor, bland dessa fiskehamnen
vid Andenaes 664,000 kronor och Wardö fiskehamn ända till cirka
2,288,300 kronor. Af förbättringsarbetena hafva 4 hvart och ett kostat
mera än 100,000 kronor, bland dessa sprängnings- och upprensningsarbetena
vid Aalesund 410,000 kronor, hvaraf staden bidragit med

50,000 kronor, muddringsarbeten och förtöjningsanordningar vid Berlevaag
i Finnmarken 352,600 kronor samt muddringsarbeten vid Wardö
cirka 236,500 kronor.

I fiskehamnskornmissionens allmänna betänkande lämnas till en
början en redogörelse för det sätt, hvarpå kommissionen planlagt sina
resor, besiktningar och sammanträden.

För att erhålla uppgift å de redan befintliga hamnar eller platser
för nya hamnar, Indika Kungl. Maj:ts befallningshafvande inom
respektive kustlän ansåge böra komma i fråga att af fiskehamnskommissionen
undersökas, har kommissionen före undersökningarnas påbörjande
gjort framställning hos kustlänens befallningshafvande om benäget
lämnande af upplysningar i sådant afseende äfvensom beträffande
möjligen redan föreliggande, hos befallningshafvande hvilande förslag
till fiskehamnar. Länsstyrelserna hafva för samtliga de ifrågavarande
länen utom Stockholms och Östergötlands, sedan de i ärendet hört
fiskeritjänstemän samt delvis hushållningssällskap och kronofogdar,
till kommissionen inkommit med de begärda upplysningarna. Kungl.
Maj ds befallningshafvande i de båda sistnämnda länen tillkännagåfvo
för sin del, att de naturliga hamnförhållandena vid dessa läns kuster
vore af den beskaffenhet, att inga konstgjorda fiskehamnar eller hamnförbättringar
där vore af behofvet påkallade. För att vidare enskilda
personer, som vore intresserade af fiskehamnsfrågan, måtte få tillfälle
att dels framställa förslag om undersökningar vid platser, som eventuellt
ej hade kommit att besökas af kommissionen, dels uttala sig rörande
af kommissionen förut fattade beslut, hafva Kungl. Majds befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristianstads,
Blekinge, Kalmar, Gottlands och Gäfleborgs län på kommissionens
anhållan hållit offentligen utlysta sammanträden inom respektive län.

Kommissionens besiktningar och besök vid hamnar och hamnplatser
hafva tagit sin början den 12 maj 1906 och därefter försiggått

Nionde hufvudtiteln.

311

under loppet af åren IDOG och 1907. Undersökningarna för utarbetande
af kommissionens framlagda förslag till hamnarbeten hafva pågått jämväl
under år 1908 och afslutats i september sagda år. De af kommissionen
verkställda besiktningarna hafva omfattat, förutom Visby hamn,
177 hamnar och hamnplatser.

1 sitt allmänna betänkande redogör kommissionen därefter för hafsoch
kustfiskets utveckling i Sverige under senare tid äfvensom för åtskilliga
andra på denna näringsgren inverkande förhållanden.

Beträffande hafs- och kustfiskets utveckling erinrar kommissionen,
att dess utveckling kan följas endast inom de län, för hvilka tillräckligt
noggrann fiskeristatistik förefinnes. Dessa län äro Göteborgs och Bohus
län, Hallands, Malmöhus, Blekinge, Gottlands och Västernorrlands län.
Kommissionen anför utdrag ur denna statistik uti tabeller, som bifogats
betänkandet (sid. 13—17). I stort sedt bekräfta de statistiska
uppgifterna om fisket vid Sveriges kuster den från andra länder bekanta
erfarenheten, att fiskets utveckling och tillväxt framför allt är
beroende af, att fiskarena äro och kunna vara så utrustade med båtar
och redskap, att de i möjligaste mån kunna följa de mest betydelsefulla
hafsfiskarnas vandringar.

En oeftergiflig betingelse för att hafsfisket må kunna med framgång
utvecklas genom en allmännare användning af tidsenliga båtar och
redskap är, enligt kommissionens mening, att goda fiskehamnar förefinnas
på lämpliga platser. Med betonande häraf framhåller kommissionen,
att många fiskelägen inom Bohuslän ocli Halland helt säkert skulle
varit vida mera betydande, om deras hamnar varit tillfredsställande,
hvilket i det hela äfven gällde om fiskelägena inom Skåne, Blekinge,
Kalmar län med Oland, såväl som Gottlands och öfriga kustlän. Hela
fiskerinäringens utveckling vore i högsta grad beroende af, att tillräckligt
djupa, skyddade och välbelägna hamnar stode fiskarena till förfogande.

Vid kommissionens resor utefter rikets västra och södra kuster,
synnerligast inom Bohuslän och Halland, hade tydligt framgått — fortsätter
kommissionen — att de statslån, som fiskarena erhållit ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande, i hög grad bidragit till det uppsving,
fisket tagit under senare år. Från denna fond hade i slutet af 1908
utlånats 2,000,000 kronor, däraf ungefär 80 procent gått till de bohuslänska
fiskarena, > med påföljd att nu ett mycket stort antal däckade fiskebåtar
och fiskefartyg samt största delen afl de i dessa insatta motorerna an -

[38-]

312

Nionde hufvudtitelii.

[58.] skaffats för dessa lån. Så funnos år 1908 inom Bohuslän motorer i icke
mindre än 545 fiskebåtar.

Då staten i så stor omfattning- genom låneunderstöd sökte befrämja
fiskets utveckling, måste det också ligga i statens intresse, att bästa
möjliga resultat kunde uppnås med de för statsunderstödet anskaffade
större och modernare fiskebåtarna, hvilket förutsatte, att lämpliga hamnar
funnes att * tillgå. Hamnarnas förfallna skick och bristen på skydd för
båtarna hade vid vissa fiskelägen tvingat fiskarena att åter afyttra mer
eller mindre nya båtar, som varit inköpta hufvudsakligen för medel ur
ofvannämnda fond.

Grifvét vore, fortsätter kommissionen, att de öppna kusterna af
Halland, Skåne, västra Blekinge (Listerlandet), Öland och Gottland, som
saknade skärgård, vore långt mera i behof af konstgjorda hamnar än
öfriga kusttrakter, på samma gång hamnarbetena där måste göras starkare
och därför blefve dyrare än inom de kustlän, som ägde naturliga hamnplatser,
skyddade af skärgårdar. Emellertid vore hamnarnas djup och
utsträckning äfven betingade af, huruvida fiskelägena vore belägna så
nära större och fiskrikare haf, att ett verkligt storsjöfiske kunde idkas
med större och mera djupgående farkoster, eller om fisket kunde utöfvas
med mindre, däckade eller öppna båtar. I detta afseende rådde en väsentlig
olikhet mellan Bohuslän och rikets öfriga kustlän.

Under senaste årtiondena hade till Bohuslän inköpts och till
största delen användts till fiske på Nordsjön och andra aflägsnare farvatten
omkring 200 stora kuttrar af 70 till 90 tons dräktighet och ett
djupgående af 3,8 till 4 meter. De fiskebåtar, som i öfrig! användes
vid de bohuslänska fiskelägena, hade i allmänhet ett djupgående af från
2,2 till 3,3 meter. Hamnarna vid bohuslänska kusten borde därför med
hänsyn till de använda båttyperna hafva ett djup af 3,5 till 5 meter.
Inom Hallands län hade de numera använda nyare däckade båtarna ett
djupgående af 2 till 2,5 meter, men då äfven fiskare från detta län borde
kunna idka fiske ute i Nordsjön med båtar af 2,5 till 2,7 meters djupgående,
borde länets hamnar hafva ett djup af åtminstone 3 meter men
å vissa platser, såsom vid Träslöf och Glommen, 3,5 meter. För hamnarna
vid Skånes kuster kunde man i allmänhet nöja sig med ett djup
af 3 meter, då de där använda fiskebåtarna hade 2,1 till 2,3 meters
djupgående och fiskebåtar med större djupgående än 2,5 meter ej på
mycket länge torde komma till användning vid de skånska fiskehamnarna.

De största blekingska fiskebåtar, som för närvarande användes,
läge 2,1 meter djupt. Då större båtar än sådana, som lastade läge 2,5

Nionde hufvudtiteln.

313

meter, enligt kommissionens åsikt aldrig torde blifva fullt ekonomiska
för Östersjöfisket, funne kommissionen större djup än 3 meter icke för
framtiden behöfligt för hamnarna inom Blekinge.

Inom Kalmar län hade däckade motorbåtar af de skånsk-blekingska
typerna kommit i bruk, men användes äfven öppna större båtar af ej
öfver 1,4 meters djupgående. De af kommissionen föreslagna hamnarna
inom detta län skulle hafva ett djup af 3 meter, delvis större.

Vid Gottland användes för närvarande nästan uteslutande öppna
fiskebåtar af 0,7 till 0,9 meters djupgående. Flera af de gottländska
fiskehamnarna ägnade sig endast för de nuvarande grundgående öppna
båtarna, enär hamnarna ej för skäliga kostnader kunde göras djupare, men
vid vissa andra gottländska hamnplatser kunde ett djup af 2 till 3 meter
beredas, så att det vid några dylika platser kunde beredas skydd och
god plats för de största och mest djupgående fiskebåtar, som kunde
tänkas blifva ekonomiskt möjliga för Östersjön.

Inom Uppsala län samt de norrländska länen användes öppna
skötbåtar och mindre däcksbåtar af 0,6 till 1,2 meters djupgående och
hade kommissionen för dessa län föreslagit hamnar af djup från 1,5 å
2 till 1 å 2,5 meter. Hamnar med 2 till 2,5 meters djup skulle enligt
kommissionens åsikt blifva åtminstone under en lång följd af år tillräckliga
för det norrländska fisket, då däckade fiskebåtar med större
djupgående än 2, l meter ej på mycket länge torde komma till användning
inom Norrland.

Betingelserna för anläggande af fiskehamnar — framhåller kommissionen
vidare — äro mycket olika å skilda delar af vårt lands kuster
jämväl i andra än ofvan omförmälda mera tekniska afseenden, som röra
kusternas öppna eller skyddade beskaffenhet, den använda båtmateriellens
djupgående m. m. Bland annat spelar fiskarebefolkningens bosättningsförhållanden
en viktig roll. Med afseende å denna speciella omständighet
framhåller kommissionen, att ju mera den fiskeidkande befolkningen
bor koncentrerad på vissa platser, desto större nytta medföra
hamnarna. I ustergötlands, Södermanlands och Stockholms län bo fiskarena
spridda och i allmänhet ej i fiskelägen. I Bohuslän, Hallands, Malmöhus,
Kristianstads och Blekinge län finnas talrika yrkesfiskare samlade och
bofasta vid fiskelägena. I Kalmar län likaså vid några, ehuru jämförelsevis
få ställen. På Öland äro yrkesfiskare nu mycket fåtaliga och
ön har intet verkligt fiskeläge. Vid kusterna af Gottland finnas talrika
s. k. fiskelägen, men dessa äro af helt annan natur än inom de västliga
och sydliga kustlänen, i det att Gottland lider brist på yrkesfiskare och

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 40

[58.]

314

Nionde hufvudtiteln.

[58.] fisket hufvudsakligen idkas af mindx-e jordbrukare såsom allenast binäring
vid och utanför stränderna af ön, och uppehålla sig fiskarena vid de
s. k. fiskelägena endast under fisketiden, som visserligen utgör en stor
del af året men icke omfattar årets tre första månader och icke skördetiden,
då fisket merendels ligger nere och fiskelägena stå obebodda.
För utvecklingen af Gottlands fiske skulle det därför vara af största
betydelse, att yrkesfiskarenas antal allt mera ökades äfven här och att
fiskare med större båtar och under tillgång på för sådana lämpliga
hamnar blefve i tillfälle att uppsöka fisken på längre afstånd från ön.

Vid fiskelägena å kusten af Uppsala län vistas fiskarena endast
under de tider, då strömmingsfisket pågår. I de norrländska länen äger
visserligen ett och annat fiskeläge en bofast befolkning, men det vanliga
är, att fiskarena uppehålla sig vid lägena endast från våren till hösten.
Ju längre mot norr, desto kortare tid tillbringa fiskarena vid lägena.

Kommissionen afslutar sin redogörelse för dessa förhållanden med
ett framhållande däraf, att vid ett fiskeläge, som endast är bebodt några
månader under sommaren, har hamn icke så stor betydelse, som där
fiskare bo hela året om eller allra största delen af året, samt att tillsynen
och skötseln af hamnarna kunna antagas blifva mindre tillfredsställande,
där platserna ligga öde större delen af året.

Kommis- De undersökningar och utredningar, som kommissionen verkställa

årslag hafva hos kommissionen stadgat den åsikten, att det hittills i afseende
å statens åtgärder för fiskehamnars och mindre hamnars byggande följda
systemet, att hamnintressenterna, hvilka i de flesta fall varit desamma
som fiskarena, skolat bidraga med en väsentlig del af de beräknade
anläggningskostnaderna, allt för ofta gifvit anledning till, att hamnarmar
eller vågbrytare från början blifvit alldeles för klent byggda,
hvaraf följt, att äfven statens andelar i nämnda kostnader blifvit bortkastade
eller förfelat sitt ändamål. En följd af sagda system har nämligen
varit, att jämkningar och reduceringar skett i anläggningskostnaderna
och därmed ock i hamnarnas hållbarhet. Numera, då hamnbyggnaderna
i allmänhet blifva väsentligen dyrare — eftersom erfarenheten
ådagalagt den trängande nödvändigheten att öfvergå till ett motståndskraftigare
byggnadssätt — och då kommunerna långt mindre än
förr kunna förmås att bidraga till byggande af fiskehamnar, utan fiskarena
själfva och ensamma i allmänhet få svara för utgörandet af den enligt
nu gällande bestämmelser föreskrifna tredjedelen, lägger anskaffandet
af denna andel i byggnadskostnaderna i de flesta fall, enligt kommissionens
åsikt, eft alldeles oöfverstigligt hinder i vägen för anläggande

Nionde hufvudiiieln.

315

eller förbättrande af fiskehamnar. Till och med en tiondel af de beräknade
kostnaderna skulle — under antagande att nio tiondelar af dessa kostnader
kunnat erhållas som understöd till själfva byggandet — i många fall, då det
gäller våra betydelsefullaste fiskehamnar, utgöra ett belopp, som hamnintressenterna
själfva omöjligen kunna anskaffa vare sig genom tillskott
eller på lånevägen. Kommissionen har nämligen funnit, att flera för
fisket synnerligen viktiga hamnföretag alls icke, eller icke i nämnvärd
grad, kunna påräkna ekonomiskt understöd från intressenterna, hvilka
oftast blott utgöras af fiskare. Skulle bidrag utgå från dem, skulle
detta ofta inverka mycket hämmande på fiskets utveckling, hvilken
hamnarna just afsåge att främja. Där fiskare skolat bidraga med vissa
belopp till byggande af hamn, hafva de sällan varit i tillfälle att lämna
kontanta bidrag af egen tillgång, utan hafva måst därför upptaga
lån, men detta vore olyckligt för fisket, ty just när en ny hamn fullbordats,
behöfde fiskarena använda alla sina tillgångar och all sin
kredit för anskaffande af de större och dyrbarare båtar samt den nya
bättre redskap, hvars användning en god hamn kunde möjliggöra. Då
lånen oftast mast återbetalas med tillhjälp af inflytande hamnumgälder,
har följden blifvit, icke blott att tillgångar och kredit icke stått till buds
för anskaffandet af den modernare båt- och redskapsmateriellen, utan
äfven att medel alldeles saknats till det hamnunderhåll, som ålegat
intressenterna.

Kommissionen anser därför, att för fiskerinäringens utveckling
den grundsatsen vore mest lämplig, att fiskarena i möjligaste mån befriades
från utgörande af bidrag till hamnbyggnadskostnaderna, vare
sig dessa afsåge hamns byggande eller förbättrande. I detta sammanhang
erinrar kommissionen, att redan under nuvarande förhållanden
några mindre hamnar till jämförelsevis stor kostnad utvidgats och förbättrats
helt och hållet eller i det närmaste helt och hållet på statens
bekostnad och genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Sålunda
lämnade Riksdagen år 1906 anslag till Skanörs hamn utan villkor
om bidrag från orten. År 1900 hade Riksdagen för Hanö hamn i
Blekinge, som var beräknad till en kostnad af 122,400 kronor, lämnat
ett anslag af 101,500 kronor, hvarjämte lotsverket bidrog med 12,200
kronor. Ortsbefolkningen skulle bidraga med arbete, som uppskattades
till 8,700 kronor eller 7,1 procent af anläggningskostnaderna.

Erinrande om att de bidrag, som hamnintressenterna, d. v. s.
fiskarena, utgjort till hamnbyggnader, mycket ofta äfven vid andra tillfällen
utgått i form af värdesatt arbete, framhåller kommissionen, att, om

[58.]

316

Nionde hufvndtiteln.

[58]. också detta sätt förr utan alltför stora olägenheter kunnat tillämpas, detsamma
numera vore i allo olämpligt, då hamnarbeten numera utfördes med
maskiner, som kräfde skötsel af yrkesskickliga arbetare, hvarför det blefve
en misshushållning att utföra sådana arbeten med ovant folk såsom fiskare
och endast så småningom, i den mån dessa kunde göra sig lediga från
fisket, på samma gång det vore för fisket mycket olämpligt, om fiskarena
under de årstider, då hamnbyggandet borde oafbrutet pågå, droges från
det för dem mera gifvande fisket, därvid deras numera oftast dyrbara
båtar och redskap läge obegagnade för hamnbyggnadernas skull.

Fiskehamnskommissionen betonar vidare, att flertalet i fiskehänseende
synnerligen betydelsefulla hamnar säkerligen icke kunna komma
till utförande, om icke staten bygger dem. Med hänsyn härtill har
kommissionen, med afseende å statens ingripande för fiskehamnars och
mindre hamnars anläggande eller förbättring, ansett staten böra ingripa
på det sätt, att staten bygger, låter bygga eller i väsentlig grad förbättra
betydelsefullare hamnar samt att staten lämnar en gång för alla
ett visst bidrag till mindre viktiga hamnarbeten, hvilka skulle utföras
af intressenterna själfva.

Kommissionen finner det vidare nödvändigt, att alla hamnar, som
staten bygger eller i väsentlig grad låter förbättra, äfven af staten
underhållas, hvaremot kommissionen ansett, att de hamnföretag, hvartill
staten kan komma att lämna anslag en gång för alla och som
utföras af intressenterna själfva, i allmänhet höra underhållas af dessa.
Såsom fiskarenas bidrag bör därför, enligt kommissionens åsikt, i första
hand och såsom regel utgå endast hamnumgälder men dessa så pass
stora, att de räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
och framhåller kommissionen, att, om hamnar i allmänhet byggas så
starka, som kommissionen tänkt sig, blifva säkerligen underhållskostnaderna
ej större, än att de härför behöfliga hamnumgälderna ändå
med relativ lätthet kunna bäras af fiskarena, då dessa ej behöfva skuldsätta
sig för utgörande af bidrag till byggnadskostnaderna.

Att på landstingen lägga garantien för fiskehamnarnas underhåll
hade befunnits vara en helt och hållet förfelad åtgärd och kommissionen
finner, att en sådan anordning vore olämplig. Kommissionen har vidare
haft tillfälle konstatera, att icke heller antag-andet, att enskilde eller
kommuner, som svarade för underhåll af hamnar, af eget intresse skulle
med påpasslighet och i god tid afvärja eller bota på hamnarna uppkomna
skador, visat sig grundadt. Kommissionen anser därför, att den
vakenhet och påpasslighet, som kräfvas ifråga om hamnarnas underhåll,

Nionde hufvudtiteln.

317

bäst torde vinnas, om fiskarena icke hafva att frukta, att reparationskostnaderna
skola drabba dem själfva. De komma nämligen då sannolikt
att i god tid anmäla alla skador, som träffa deras hamnar, och
dessa skador skola då ej heller hinna att så förstoras och förvärras,
som hittills skett, innan de repareras. Underhållskostnaderna komme
att i väsentlig grad minskas jämväl af det skäl, att hamnarna skulle
b3^ggas mera solida än förr. I det stora hela skulle en sådan anordning
icke ställa sig väsentligen dyrare för staten än de nu rådande förhållandena,
då Riksdagen redan vid åtskilliga tillfällen beviljat medel till
reparerandet af svårare skador å fiskehamnar.

Kommissionen framhåller vidare, att de inflytande hamnumgälderna
böra bilda en för landets alla kustlän gemensam fond. Blifva hamnintressenterna
blott försäkrade om, att deras hamn underhålles af staten,
så betyder det gifvetvis intet för dem, huruvida de medel, som tillskjutits
från en viss hamn, just finna användning för denna hamn eller
för hamnar inom deras eget län. Låter staten bygga en hamn så
stark, att underhållskostnaderna blifva obetydliga, kan det ej heller
vara obilligt, om intressenterna få betala mer i hamnumgälder, än som
går åt för underhållet af deras egen hamn. Till förvaltnings- eller
uppbördskostnader komma emellertid de större hamnarna med deras i
allmänhet mera omfattande rörelse gifvetvis att kräfva större belopp
än de mindre. Dessa kostnader böra likväl i det hela blifva jämförelsevis
små såsom hittills varit förhållandet vid fiskehamnarna.

I fråga om storleken och sättet för uttagandet af de hamnumgälder,
som af hamnintressenterna skulle utgöras, anser kommissionen lämpligt,
att hamnumgälderna utgå efter båtantalet och i förhållande till båtarnas
storlek samt därjämte för vissa in- och utförda varor. Föreskrifterna,
huru och till hvilka belopp hamnumgälder böra utgöras, skulle rättas
efter de olika förhållandena vid olika fiskehamnar, därvid hänsyn måsto
tagas till, huruvida t. ex. jämte fiske äfven ekonomiskt bärkraftiga
industiuer hafva nytta af en hamn, huruvida staten helt och hållet bekostat
en hamn eller intressenterna tillskjutit mer eller mindre stor andel
för dess anläggande o. s. v. Vid de flesta fiskehamnar torde, anser
kommissionen, kunna utgå bestämd afgift för olika slags fisk, som ineller
utföres ur hamnarna, jämte årsafgifter för platsens egna båtar
och fartyg samt efter andra bestämmelser afgifter för främmande farkoster,
som ej kunna betala årsafgifter.

I afsende å hamntaxor har kommissionen ansett, att dylika böra
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas såväl för alla af

[58.]

318

Nionde hufvudtitein.

staten byggda eller väsentligen förbättrade fiskehamnar som ock för
sådana hamnar, som med statsbidrag en gång för alla blifvit af intressenterna
byggda eller förbättrade, för dessa senare hamnar dock endast
såvidt de äro af den betydelse, att de betinga liamntaxor.

För mera betydelsefulla hamnanläggningar, hvilka hittills byggts
med statsunderstöd eller till hvilka staten skulle komma att lämna
anslag en gång för alla, finner kommissionen i de fall, då de skola
underhållas af intressenterna själfva, reglementen för hamnkassornas
användning böra fastställas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

I fråga om själfva utförandet af de hamnbyggnadsarbeten, som
kommissionen funnit böra verkställas af staten, har kommissionen
ansett dessa böra utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
jämväl skulle handhafva underhållet af de af staten utförda anläggningarna
samt öfvervaka underhållet äfven af sådana hamnföretag, till
hvilka staten lämnat anslag en gång för alla. Kommissionen förutsätter
därvid, att en partiell omorganisation inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle äga rum, hvarigenom statens hamnväsen kunde blifva
ordnadt på samma sätt som i Norge och Danmark.

I afseende på en blifvande förvaltning af hamnarna anser kommissionen
beträffande de hamnar, som byggas eller väsentligen förbättras
af staten och af staten underhållas, att särskilda lokala hamnstyrelser
böra af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas, hvilka skola
årligen till den under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltningstående,
för hamnarna gemensamma hamnfonden aflämna och medelst
räkenskaper redovisa de inflytande hamnumgälderna.

Kommissionen anser vidare, att äfven för de hamnar, som byggas
eller byggts af intressenterna själfva med erhållet statsbidrag, lokala
hamnstyrelse!- borde förefinnas. Äfven för dessa hamnar finner sig kommissionen,
på grund af erfarenheterna från sina undersökningar, böra
förorda, att årlig revision af kassor och räkenskaper skulle äga rum,
att en af revisorerna borde tillsättas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
samt att revisionsberättelserna skulle af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande med eget yttrande öfverlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommissionen tillstyrker, att själfva området för hamnen och
äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt
område å land skola för gemensamt bruk afsöndras samt omfatta platser
för lossning, lastning och upplag, för torkning af fiskeredskap samt för
magasin och möjligen äfven andra byggnader afsedda direkt för hamnens

Nionde hufvudtiteln.

319

behof. Innan någon ny hamn anlägges af staten eller med understöd
från staten, vore det vidare nödvändigt, att nt redning skedde om de
förhållanden och villkor, under hvilka fiskare kunde erhålla bostadslägenheter,
enär staten icke borde lägga ned kostnader på hamn annorstädes,
än där utsikt förefunnes för eu fiskarebefolkning att uppstå och
att tillväxa.

I öfrigt anser kommissionen, att hvad som ur den nu gällande
nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 kan vara tillämpligt jämsides
med de ändrade anordningar och bestämmelser, kommissionen genom
sina undersökningar och utredningar funnit vara erforderliga, må kunna
bibehållas, särskildt bestämmelsen i mom. 1, att för hvarje företag plan
till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader
måste vara uppgjord och hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse.

De grunder i fråga om hamnarnas anläggning och underhåll, från
hvilka kommissionen utgått, äro sålunda:

att de fiskehamnar och mindre hamnar, som kommissionen funnit
böra byggas eller väsentligen förbättras af staten, borde utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter inrättande i denna styrelse af
eu särskild afdelning för statens hamnväsen liksom i Danmark och
Norge,

att utförandet af de hamnarbeten, till hvilka staten lämnade bidrag
eu gång för alla, borde ske genom intressenterna själfva, men under
kontroll och tillsyn af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till en under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående hamnfond, genom
samma styrelses försorg underhålla de hamnanläggningar och hamnförbättringar,
hvilka kom me att utföras genom statens egen försorg,

att de hamnanläggningar och hamnförbättringar, till hvilka staten
skulle lämna anslag en gång för alla, borde i allmänhet underhållas af
intressenterna själfva, dock med ett par uti kommissionens speciella
betänkanden angifna undantag,

att nu befintliga med statsbidrag byggda fiskehamnar, hvilka ej
af kommissionen föreslagits till förbättrande, borde fortfarande underhållas
af intressenterna själfva, samt

att endast beträffande sådana af staten utförda företag, som blott
bestode i upprensning eller uppmuddring och som kräfde jämförelsevis

[58.]

Sammanfattning
af kommissionens

grunder.

320

Nionde hufvudtiteln.

[58.]

Kommissionens
speciella
betänkanden
och förslag.

mindre kostnad, ej borde gälla som oeftergiflig! villkor, att hamnumgälder
skulle utgå af intressenterna eller trafikanterna.

I öfverensstämmelse med dessa grunder har kommissionen verkställt
sina undersökningar och pröfvat, hvarest ny fiskehamn borde anläggas
och hvarest redan befintlig sådan borde för dess bibehållande understödjas
medels statsbidrag. Med erinran därom att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
redan år 1897 framhållit, att staten numera icke
kunde eller borde bekosta fiskehamnar belägna så nära intill hvarandra
som förr kunnat ske, då man byggt små och billiga hamnar af ringa
styrka, förklarar sig kommissionen i regel hafva sökt följa denna
princip vid sina förslag till anläggning af de nya hamnar, som skulle
medföra större anläggningskostnad. Endast i tvenne fall har kommissionen
funnit sig på närmare anförda grunder böra afvika från denna
regel. I fråga om förbättring eller ombyggnad af redan befintliga
statsunderstödda hamnar har — förklarar kommissionen — nämnda
princip icke heller alltid kunnat följas. Vid många af dessa hamnar
har nämligen uppstått en talrik fiskeidkaude befolkning och där hafva
talrika bostäder samt andra byggnader uppförts. Beträffande vissa
andra fiskehamnar, hvilka vore belägna nära intill städer, skulle efter
en förflyttning fiskarena i de närbelägna stadshamnarna sakna såväl
utrymme, tillräckligt skydd och torkplatser för fiskeredskap som ock
billiga bostäder. På några ställen, där hamnar ligga tämligen nära
andra, har kommissionen det oaktadt ansett sig böra föreslå statsanslag,
för att fiskarena må kunna fortsätta att utöfva sitt yrke i samma utsträckning
som förr utan att behöfva öfvergifva sina gamla fiskeplatser
eller flytta bort, men har kommissionen i dylika fall icke föreslagit
större statsanslag, än som kunde behöfva utgå för uppehållande af
fisket därstädes i dess nuvarande omfattning.

Vid fullgörande af det meddelade uppdraget har kommissionen,
efter att hafva verkställt förberedande besiktningar vid 177 hamnar
och hamnplatser, afgifvit specialbetänkanden för samtliga dessa platser
samt med stöd af dessa och de vid kommissionens sammanträden protokollförda
besluten funnit sig böra föreslå, att staten måtte bygga och
för framtiden underhålla hamn å 44 af dessa undersökta platser och
att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla till hamnarbeten å
35 andra af dessa platser, hvarest arbetena skulle under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för framtiden underhållas
af intressenterna skälfva.

Nionde hufvudtiteln. 321

Resultatet af dessa specialutredningar finnes sammanfattadt i en
öfversiktstablå (sid. 52—61) öfver de fiskehamnar å Sveriges kuster från
norska till ryska gränsen, hvilka af kommissionen föreslagits dels till
utförande och underhåll af staten själf — tablåns tab. I, omfattande 44
hamnar — och dels till erhållande af ett visst statsanslag en gång för
alla mot arbetenas utförande och underhåll af intressenterna själfva
tablåns tab. II, omfattande 35 hamnar —. I öfversiktstablån äro
hamnarna ordnade länsvis med uppgifven ordningsföljd för deras anläggande
samt med angifvande af de beräknade kostnaderna förslagsvis
fördelade på en byggnadstid af fem år.

De speciella kostnadsberäkningar, på hvilka kommissionen grundat
sina framställningar i ämnet och som finnas bifogade kommissionens
förslag, hafva verkställts i hufvudsak af majoren Glagner. Enligt hvad
som inhämtas af protokollet vid kommissionens sammanträde den 18
december 1908, uttalade distriktschefen majoren T. Helleberg då å samtliga
distriktschefers i väg- och vattenbyggnadsdistrikten vägnar, att de
samtliga tagit del af grunderna för de preliminära kostnadsberäkningar,
som af Gagner upprättats, och att de funnit desamma lämpliga att tjäna
till ledning för ett bedömande i hufvudsak af de erforderliga kostnaderna.

Af beräkningarna framgår, att samtliga kostnader för
de hamnarbeten, som skulle utföras af staten, uppgå

— med 15 procent förhöjning — till....................... kronor 4,650,300

; belopp, hvarmed staten skulle bidraga en gång för
alla till hamnarbeten, som skulle utföras och underhållas
af intressenterna själfva, har beräknats till ,, 434,800

Summa kronor 5,085,100

Då enligt hvad ofvan anförts ett stort antal af anläggningarna
skulle komma att utföras af staten själf,
erfordras vidare, att staten anskaffar och underhåller
lämplig arbetsmateriell såsom bland annat två
mudderverk, lyftkranar, pråmar m. m. för ett beräknadt
kostnadsbelopp af ............................................ kronor 800,000

S:a s:m kronor 5,885,100

Hamnanläggningskostnaden, 5,085,100 kronor, fördelar sig på den
förslagsvis beräknade arbetstiden sålunda:

Bih. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

322

Nionde hufvudtitein.

	Under lista året	Under 2:dra året	Under 3:dje året	Under 4:e året	Under 5:te året
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Till statens hamnarbeten.........	1,130,700	1,229,600	997,000	775,000	518,000
Till intressenternas hamnarbe- ten....................................	140 500	80,800	91,000	69,500	53,000
Summa kronor	1,271,200	1,310,400	1,088,000	844,500	571,000

I afseende å arten, och planläggningen af de hamnarbeten, som
kommissionen funnit erforderliga å de särskilda hamnplatserna, hänvisas
till de speciella betänkandena samt de betänkandet bifogade hamnförslagen
med tillhörande kostnadsberäkningar, förslag till vågbrytaretyper och
tillhörande promemoria.

Beträffande belägenheten af de utaf kommissionen föreslagna hamnarna
hänvisas till en öfversiktskarta, intagen bland de det tryckta betänkandet
bifogade planscherna.

Af nu ifrågavarande 79 hamnar har kommissionen ansett 31 vara
af beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande. Återstående
48 hamnar hafva förordats till utförande först i andra hand. Af berörda
31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas af staten, men de öfriga
7 af intressenterna själfva med bidrag af staten. Den ordningsföljd, hvari
hamnarna enligt kommissionens uppfattning borde komma ifråga att
byggas, framgår af följande förteckning, i hvilken namnet på hamnar,
som skulle erhålla statsbidrag allenast en gång för alla, kursiverats.
Ordningsföljden är för de betydelsefullare hamnarna lika med den i
öfversiktstablån angifna.

Hamnföretag-, hvilka enligt kommissionens beslut förordas att komma
i första hand:

1. Träslöf, Hallands län.

2. Glommen, „ ,,

3. Grundsund, Bohus län.

4. Kivik, Kristianstads län.

5. Hönö—Klåfva, Bohus län.

6. Gislöf, Malmöhus län.

7. Grönhögen, Kalmar län.

8. Hellevik, Blekinge län.

9. Nogersund, „ „

Nionde hufvudtiteln.

323

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.
21.
22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

Herrevik, Gottland.

Smögenholmarna, Bohus län.
Barsebäck, Malmöhus län.

Råå, ,, „

Värskär, Kalmar län.

Byxelkrok, „ „

Prästgrundet, Gäflehorgs län.
Gäddbäcksund, Västernorrlands län.
Stenshamn, Blekinge län.

Bergö, Gäflehorgs län.

Fågelsund, Uppsala län.

TJtvalnäs, Gäflehorgs län.

Sanna å Bremön, Västernorrlands län.
Lutterhorn, Gottland.

Kapelludden, ,,

Vändhor g, ,,

Faludden, „

Agö, Gäflehorgs län.

Gisslan, Västernorrlands län.
Stendörren, Södermanlands län.

Långö, Säfsundet, „ „

Bokö, ,, ,,

Hamnföretag, som kommissionen förordat till utförande i andra hand:

32. Skeppsmalen, Västernorrlands län.

33. Mollösund, Bohus län.

34. Hörvik, Blekinge län.

35. Särdal, Hallands län.

36. Galtabäck, „ ,,

37. Rönnskär, Västerbottens län.

38. Rödkallen, Norrbottens län.

39. Gullholmen, Bohus län.

40. Stora Dyrd, ,, ,,

41. Skärhamn, ,, „

42. Ramsö, ,, ,,

43. Käringön, ,, „

44. Abbekås, Malmöhus län.

45. Drottningskär, Blekinge län.

46. Kårehamn, Kalmar län.

[58.]

324

Nionde hufvudtiteln.

47. Gr af varm, Bohus län.

48. Klädesholmen, „ „

49. Kalf sund, ,, „

50. Hjerta, Gottland.

51. Lör udden, Västernorrlands län.

52. Storjungfrun, Gäflehorgs län.

53. Gårdskär, Uppsala län.

54. Höganäs, Malmöhus län.

55. Arilds läge, „ „

56. Ekenäs, Kalmar län.

57. Ljugarn, Gottland.

58. Marviksgrunnan, Väster norrlands län.

59. Fluntinge, Gottland.

60. Brantevik, Kristianstads län.

61. Baskemölla, ,, „

62. Jättholmarna, Gamlehamn, Gäflehorgs län.

63. Hölick, Gäflehorgs län.

64. Åstholmen, Storhamn, Väster norrlands lön.

65. Våtnäs, Gäflehorgs län.

66. Hallarna å Hasslö, Blekinge län.

67. Båtfjorden, Hallands län.

68. Fläskö—Dyngö, Bohus län.

69. Gnisvärd, Gottland.

70. Lickershamn, ,,

71. Skanör, Malmöhus län.

72. Bäckviken, ,, ,,

73. Rönnskär, Gäflehorgs län.

74. Tupparne, ,, „

75. Valhytte, Gottland.

76. Grynge udde, „

77. Holma, Västernorrlands län.

78. Knif ven, Uppsala län.

79. Grankullaviken, Kalmar län.

Då kommissionen föreslagit de båda halländska hamnarna Träslöf
och Glommen att anläggas först af alla, hade kommissionen utgått ifrån,
att dessa platser mest af alla voro utsatta för obruten sjö från hafvet,
att, innan dessa af staten med två tredjedelar af anläggningskostnaderna
understödda hamnar förföllo, fisket vid dem gått mycket framåt och

Nionde hufvudtiteln.

325

talrika byggnader uppförts, att hamnarnas förfall i hög grad hindrade
fiskets utveckling och att alla försök, som under de senaste årtiondena
gjorts för att få medel till dessa båda hamnars ombyggande eller
reparation, strandat på grund af nu rådande bestämmelser för statsanslags
beviljande.

Vid upprättande af ordningsföljd mellan öfriga hamnar hade kommissionen
fäst sig, förutom vid det större behofvet af hamnanläggning
eller förbättring i allmänhet, vid platsernas betydelse för fisket och för
skeppning af andra än fiskeriprodukter samt vid den omständigheten,
huruvida snar hamnförbättring vore nödvändig till förekommande af
öfverhängande större stormskador på befintliga, statsunderstödda fiskehamnar
(exempelvis Kivik). I öfrigt har kommissionen motiverat hamnanläggningarnas
eller förbättringarnas relativa betydelse i sitt betänkande
rörande de särskilda hamnplatserna.

I fråga om kostnaden för det framtida underhållet af de hamnarbeten,
som af staten skulle utföras, har kommissionen, med framhållande
att det icke läte sig göra att för närvarande bedöma underhållskostnaden
för hvarje hamn särskildt, ansett, att underhållet kunde beräknas
uppgå till högst 2 procent af anläggningskostnaden, i hvilken
underhållskostnad då inginge ej blott erforderligt underhåll af vågbrytare
och bryggor utan äfven kostnaden för de smärre muddrings- och
upprensningsarbeten, som kunde komma ifråga, jämte kostnaden för
underhåll af för sådana arbeten inköpt arbetsmateriell, hvaremot däri
icke kunde inräknas kostnad för större muddringsarbeten, orsakade af
uppgrundning till följd af stormfloder eller dylika oförutsedda händelser,
eller kostnad för reparation af större skador, som eventuellt komme att
uppstå vid sådana ovanligt starka stormar som julstormarna åren 1902
och 1904.

I detta sammanhang uttalar kommissionen såsom sin uppfattning,
att de hamnumgälder, som fiskarena borde erlägga, skulle vara så stora,
att de räckte till för hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
samt att, om hamnarna byggdes så starka, som kommissionen föreslagit,
de för underhållet behöflig^ hamnumgälderna säkerligen ej blefve större,
än att de med relativ lätthet kunde bäras af fiskarena, då dessa ej bidroge
till byggnadskostnaderna. Kommissionen har därvid hänvisat till,
att normala underhållskostnaden af kommissionen beräknats till högst
2 procent af anläggningskostnaden, samt till en bilaga innehållande en
redogörelse för de hamntaxor, som för närvarande gälla för en del
fiskehamnar.

[58.]

326

Nionde hufvudtiteln.

[58.] I den underdåniga skrifvelse, hvarmed väg- och vattenbyggnads yug-

och styrelsen samt landtbruksstyrelsen till Eders Kungl. Maj:t, såsom jag
byggnads■ ofvan omtalat, öfverlämnat fiskehamnskommissionens betänkande, hafva
™mt ämbetsverken, under hänvisning till sina underdåniga framställningar om
styrelsen Jen kommissionens tillsättande, ånyo betonat angelägenheten af, att de miss1
fmoari ^rhållanden, under hvilka hafs- och kustfisket i vårt land haft och hade
att arbeta, snarast möjligt afhjälptes. Att detta icke blott vore af stor
vikt utan äfven en ren nödvändighet, så framt fiskerinäringen icke skulle gå
tillbaka i stället för att utvecklas, framginge än tydligare af den omfattande
utredning, som nu framlagts af fiskehamnskommissionen, hvilken
genom sina undersökningar haft tillfälle att erfara, huru saknaden af
goda hamnar hindrat fiskarena att bedrifva sin näring på ett tidsenligt
och inbringande sätt med ändamålsenligare båtar och redskap samt
hurusom den hjälp, som staten redan lämnar genom fonden för fiskerinäringens
befrämjande, endast kunnat tagas i anspråk, där goda naturliga
eller konstgjorda hamnar lämna skydd åt den tidsenliga, dyrbara
båtmateriell, som med denna hjälp kunnat anskaffas. Kommissionen hade
haft rika tillfällen att konstatera, att hafsfiskets utveckling och tillväxt
framför allt vore beroende af, att fiskarena kunde vara utrustade med
sådana båtar och redskap, som gjorde det möjligt för dem att bedrifva
fisket långt ut till sjöss på de från våra kuster aflägsna rikare fiskeplatserna,
där ett vinstgifvande fiske kan idkas. Öfverallt, där en skyddande
skärgård saknades, kunde fiskarena icke våga sig på att anskaffa
de stora dyrbara båtar och den moderna fiskeredskap, som måste användas
för fiske å sådana långt borta från hemlandskusten belägna fiskeplatser,
och kunde därför icke heller begagna sig af de möjligheter till
en rikligare vinst, som där stode till buds. Endast om på den öppna
kusten goda och trygga hamnar funnes, kunde det nu bedrifna, föga
lönande strandfisket med mindre båtar öfvergifvas och fiskarena förskaffa
sig en riklig inkomst genom storfiske, bedrifvet vid de aflägsna
fiskeplatserna ute till hafs med stora båtar, som de tider af året, då de
ej vore ute på fiske, kunde ligga trygga i säker hamn på hemorten.

Ett oeftergifligt vilkor för hafsfiskets och hela fiskerinäringens
utveckling genom ett allmänt användande af fullt tidsenliga fiskebåtar
och fångstredskap vore därför, att tillräckligt djupa, väl skyddade och
lämpligt belägna hamnar funnes till fiskarenas förfogande.

Då de starka och dyrbara fiskehamnar, som sålunda erfordrades
för fiskerinäringens utveckling, alldeles otvifvelaktigt icke kunde komma
till stånd på annat sätt, än att staten direkt ingrepe och bringade dem
till utförande, ville ämbetsverken för sin del på det allra kraftigaste

Nionde hufvudtiteln.

327

tillstyrka, att staten med det allra snaraste måtte gripa verket an i öfverensstämmelse
med hvad fiskehamnskommissionen i sin utredning i detta
afseende förordat.

Vid den närmare granskning ämbetsverken därpå underkasta kommissionens
förslag framhålles till en början, att, då de af kommissionen utarbetade
hamnplanerna vore att anse allenast såsom utkast, så måste
fullständigt detaljerade arbetsplaner upprättas för hvarje särskild! arbete,
när detta skulle bringas till utförande.

De för arbetena beräknade kostnaderna torde därför enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens beräkning säkerligen komma att ställa sig
högre, än af kommissionen endast ungefärligt angifvits. Tydligt vore
nämligen, att kommissionen icke kunnat ingå i så detaljerade undersökningar,
som måste ske, då fråga blefve om utarbetande af de definitiva
arbetsplanerna. Först vid verkställande af kostnadsberäkningarna med
ledning af definitiva, på i möjligaste mån detaljerade undersökningar
grundade arbetsplaner blefve det möjligt att med större säkerhet bedöma,
i hvad mån det af kommissionen nu öfverslagsvis beräknade
beloppet cirka 5,885,100 kronor för utförande af de arbeten, som skulle
erfordras för fiskehamnsväsendets i Sverige rationella ordnande, kunde
komma att erfordra höjning.

I fråga om underhållskostnaden för hamnarbetena ansåge ämbetsverken
ett belopp af 2 procent af den totala anläggningskostnaden vara
tillräckligt.

Beträffande vidare storleken af de hamnumgälder, som kunde påräknas,
framhålla ämbetsverken, att kommissionen härutinnan lämnat den
utredning, som omständigheterna medgifvit och påkallat.

Någon sifferberäkning eller bestämd uppskattning af de belopp,
hvartill hamnafgifter borde kunna påläggas å respektive platser i form
af båt- och fartygsafgifter samt afgifter för fisk af olika slag samt
Indika totalbelopp, som på grund häraf årligen skulle kunna ingå till
hamnfonden från respektive hamnar, hade kommissionen visserligen icke
framlagt utan allenast angifvit de allmänna grunder, efter Indika kommissionen
ansåge, att hamnumgälderna borde utgöras, och de hänsyn, som
vid deras bestämmande borde beaktas.

En detaljerad utredning, om huru stora hamnumgälder som vid
hvar och eu af de olika hamnarna må kunna påläggas fiskarena utan
att verka oskäligt betungande samt om Indika belopp som därigenom
kunna påräknas komma att inflyta till hamnfonden, skulle också erfordra
ingående undersökningar, som skulle taga ganska lång tid i anspråk.
Fisket vore också stadt i stark utveckling och, skulle nya hamnar

328

Nionde hufvudtiteln.

[58.] komma till stånd ock äldre hamnar fördjupas, komme detta att medföra
en ytterligare utveckling af fisket, som ej för närvarande kunde beräknas,
och äfven leda därtill, att hamnarna komme att besökas af större
fartyg, än hvad för närvarande vore fallet. De ganska svåråtkomliga
siffror, som i detta afseende under nuvarande förhållanden skulle kunna
för de särskilda hamnarna erhållas, blefve således helt visst missvisande
och i alla händelser otillförlitliga, då en stor del af hamnarna skulle
nyanläggas och någon beräkning af hamnumgälderna i dessa knappast
skulle kunna ske.

För sin del anse emellertid styrelserna i likhet med kommissionen
det kunna antagas, att hamnumgäldernas totala belopp skulle komma
att räcka till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet.

Ämbetsverken erinra vidare, att kommissionen förslagsvis antagit,
att samtliga de till en byggnadskostnad af cirka 5,085,100 kronor
beräknade hamnarbetena skulle kunna bringas till utförande under en
byggnadstid af 5 år. Enligt det härför i kostnadstablån framlagda
utkastet till arbetsplan skulle antalet nybyggnads- eller förbättringsarbeten,
som skulle sättas i gång eller samtidigt bedrifvas utgöra:

under lista byggnadsåret: 17 st. för en beräkn.kostn. af 1,271,200 kronor

11	2:dra	11	:32 „	11 11		„ „ 1,310,400 „
11	3: dj e	H	:27 „	11 11		„ „ 1,088,000 „
11	4:de	11	:24 „	11 11		„ „ 844,500 „
11	5: te	11	: 18 „	11 11		„ „ 571,000 ,, Summa 5,085,100 kronor
året,	Antalet för hvarje år nya snille uppgå	arbeten,	som skulle sättas i gång under
	under lista	arbetsåret til:	17 st.	på	olika hamnplatser,
	11	2: dra	11 V	22 „	11	11 11
	11	3:dje	D 11	15 „	11	11 11
	It	4:de	11 11	16 „	11	^ 11
	11	5:te	11 11	9 „	r	11 11

Efter en jämförelse med förhållandena, sådana de utvecklat sig
i Norge, framhålla ämbetsverken, att det icke syntes antagligt, att man
här i Sverige lämpligen skulle kunna genomföra samtliga de af kommissionen
förordade hamnarbetena på en så kort byggnadstid som 5
år. Kan man antaga — fortsätta ämbetsverken — att samtliga de
af kommissionen förordade hamnarbetena jämte anskaffandet af arbetsmateriell
och upprättande af arbetsplaner kunna komma att slutföras
på en tid af 15 år, bör man, med hänsyn bland annat därtill att

Nionde hufvudtiteln.

329

vissa af de i kommissionens ungefärliga beräkningar använda prisen
under nuvarande förhållanden äro låga, jämväl taga hänsyn till eu möjlig
stegring i arbetslöner och pris å materialier af i genomsnitt för byggnadsperioden
ända till 20 å 25 procent. Den af kommissionen nu beräknade
anläggningskostnaden 5,085,100 kronor skulle sålunda af denna
anledning kunna komma att ökas till cirka 6,356,400 kronor. Kan
man vidare förutsätta, att vid de definitiva arbetsplanernas utarbetande
arbetskvantiteternas kubikmassor dels visa sig vara af delvis annorlunda
•och mera svårarbetad beskaffenhet, dels få, i följd af detaljundersökningarna
och af behöfliga ändringar af de nu framlagda endast ungefärliga
utkasten och ungefärliga beräkningarna, väsentligen förhöjas,
så att af dessa båda orsaker arbetskostnaden måste ökas med måhända
25 procent utöfver hvad i dessa utkast och beräkningar nu upptagits,
så skulle det förenämnda beloppet af denna anledning kunna komma
afl ökas till cirka 7,945,500 kronor. Kommer så härtill kostnaden för
arbets materiell med 800,000 kronor och kostnaden för den anskaffade
materiellens underhåll under byggnadsperioden och delvisa nyanskaffning
med cirka 60,800 kronor för år, så skulle af denna anledning
totala anläggningskostnaden växa till i rundt tal 9,660,000 kronor.

Med ett dylikt belopp för totala anläggningskostnaden skulle
under sådana förutsättningar kostnaden för hamnarbetenas ordinära underhåll,
beräknad till 2 procent af anläggningskostnaden, vara att ställa
i utsikt med ett belopp af cirka 193,200 kronor årligen.

Kommissionen har för att visa fiskets utveckling meddelat statistiska
uppgifter om fisket i de kustlän, för hvilka en noggrannare och
tillförlitligare fiskeristatistik finnes. Sammanräknas fiskets totalvärde i
första hand för de sex län, för hvilka uppgifter finnas i de tabeller,
som varit tillgängliga i kommissionens betänkande, under de däri upptagna
4 sista åren eller 1904—1907 och tages medeltalet för år, så
får man 8,641,593 kronor. I landtbruksstyrelsens berättelse för år 1907
uppgifves afkastningen af fisket för rikets alla kustlän till 11,500,000
kronor.

För år 1908 lämnade fisket i 12 kustlän 12,687,000 kronor.
Emellertid är för några af dessa län fisket icke fullständigt upptaget
eller alldeles för lågt angifvet. Med hänsyn härtill och med en sannoiikhetsuppskattning
af fiskets värde i de tre felande länen visa sig
samtliga kustlänens fisken år 1908 hafva lämnat eu afkastning af 13 Va
å 14 miljoner kronor.

Kunna fiskarena utan att varda oskäligt betungade utgöra hamnumgälder
i form af afgifter för båtar och fiskefartyg samt in- och utförselafBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 42

[58.]

330

Nionde hufvudtiteln.

[58.] gifter för olika slags fisk till ett belopp af cirka 2 procent af bruttoinkomsten
af fisket, lågt beräknadt till endast cirka 10 miljoner årligen,
så funnes ock utsikt till att de till statens hamnfond ingående hamnumgälderna
skulle räcka till för hamnarnas normala underhåll. Kunna
fiskarena åter icke utgöra hamnumgälder till större belopp än cirka
1 procent af bruttoinkomsten af fisket, så skulle staten få vidkännas
för hamnarnas underhåll cirka 93,200 kronor årligen. Detta torde emellertid
sannolikt icke behöfva befaras, då hafs- och kustfiskets bruttovärde
säkerligen skulle komma att öfverstiga det för år 1908 uppskattade
beloppet af cirka 13,500,000 å 14,000,000 kronor, sedan tillkomsten
af goda och säkra fiskehamnar möjliggjort fiskets bedrifvande med
större fiskebåtar och modernaste fångstredskap vid de mera vinstgifvande
aflägsnare fiskeplatserna långt ute till hafs, hvarigenom fisket skulle
ernå en hittills omöjlig kraftig utveckling.

De ofvan gjorda antagandena och approximativa beräkningarna
kunna — tillägga ämbetsverken — såsom delvis beroende af sådana
faktorer, som icke äro eller kunna vara kända, endast gifva en antydan
om, hvartill kostnaderna möjligen kunna tendera att uppgå för såväl
anläggningen som framtida underhållet af de utaf kommissionen förordade
hamnarbetena.

Ämbetsverken hafva därefter öfvergått till vissa frågor rörande
utförandet af hamnbyggnadsarbetena, hamnarnas administration o. s. v.
Den af kommissionen föreslagna hamnbyggnadsafdelningen hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen borde — enligt ämbetsverkens uppfattning
— tills vidare uppföras allenast å extra stat; först sedan byggnadsperioden
afslutats och underhållsperioden skulle vidtaga, blefve det
möjligt definitift bestämma det erforderliga antalet befattningar vid
statens hamnväsen. Först då kunde dessa befattningar uppföras å
styrelsens ordinarie stat.

Enligt ämbetsverkens åsikt, skulle det erfordras en tid af 1 å 1 Vs
år för anskaffande af den för hamnarbetena nödiga arbetsmateriellen.
Under denna tid torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hinna verkställa
erforderliga noggranna detaljundersökningar samt utarbeta arbetsplaner
för så många af hamnarbetena, som lämpligen kunde till en
början sättas i gång. Styrelsen borde därefter för hvarje år till Kungl.
Maj:t ingifva budgetsförslag för hamnbyggnaderna för pröfning och
fastställelse äfvensom förslag angående erforderliga anslag.

Vid beviljandet af byggnadsmedel för de i budgetsförslag uppförda
fiskehamnsarbeten, som skulle under budgetsåret bringas till

Nionde hufvudtiteln.

331

utförande, syntes erforderliga stadganden böra göras beträffande afsöndring
af nödigt område i land för liamnen, för den i hamnen
bedrifna rörelsen samt för bostadslägenheter åt fiskarena. Det syntes
därför böra stadgas, att, innan något hamnarbete finge å platsen påbörjas,
förbindelse skulle till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas från
ägaren eller ägarna till marken å och vid hamnplatsen att utan ersättning
afstå till staten eller till ett af hamnintressenterna bildad! hamnbolag,
i händelse att hamnen skulle endast med statsanslag utföras af intressenterna,
den mark, som erfordrades till hamnanläggningen, att utan
ersättning tillåta, att å ägarens mark toges och framskaffades de materialier
af berg, sten, grus och sand m. m., som erfordrades såväl under
arbetet som därefter vid utförande af underhållsarbete å anläggningen,
att utan ersättning afstå särskild mark till platser för lossning, lastning
och upplag, för torkning af fiskeredskap samt för magasin och sjöbodar,
tillfartsvägar till hamnen m. in., äfvensom att anvisa och uthyra till
fiskarena tomter för bebyggande mot skälig afgift, som, i händelse godvillig
öfverenskommelse om afgiften ej kunde träffas, skulle af Kungl.
Maj:t bestämmas, efter det att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet
inkommit med utredning och yttrande i ärendet.

Då de af staten byggda fiskehamnarna skulle stå under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens administration och deras underhåll bandhafvas
af samma styrelse, torde de af kommissionen föreslagna lokala hamnstyrelserna
också böra tillsättas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Dessa hamnstyrelser borde årligen — lämpligen kvartalsvis — till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen redovisa de inflytande hamnumgälderna.
Då emellertid dessa hamnumgälder skulle ingå till eu staten tillhörig
hamnfond och fondens medel borde i likhet med statens öfriga fonder
göras räntebärande, så torde denna fond böra ställas under förvaltning
åt statskontoret, som då skulle i vederbörlig ordning på rekvisition
tillhandahålla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen de för hamnarnas
underhåll årligen i budgeten upptagna erforderliga medlen.

Då de hamnar, som med statsbidrag byggas eller byggts af intressenterna
själfva, skulle underhållas af intressenterna, men underhållet
öfvervakas och kontrolleras åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, torde
den af kommissionen föreslagna anordningen beträffande dessa hamnars
förvaltning vara både befogad och väl behöflig, hvarför mot förslaget
i denna del intet annat syntes vara att invända, än att reglementen för
hamnkassornas användning torde böra af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fastställas för alla de hamnar, som skulle underhållas af in -

[58.]

332

Nionde hnfvndtiteln -

[58.]

Sammanfattning
af
ämbetsverkens
förslag.

tressenterna själfva och för h vilka hamntaxor skulle fastställas, oberoende
af huruvida hamnanläggningarna vore mer eller mindre betydelsefulla.

Beträffande kommissionens förslag därom, att samtliga hamntaxor
borde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas, erinra
ämbetsverken, att, då de hamnumgälder, som skulle ingå till statens
hamnfond, skulle användas till bestridande af de af staten byggda fiskehamnarnas
underhåll genom statens försorg, hamntaxorna för samtliga
dylika hamnar borde fastställas af Kungl. Maj:t och Kungl. Majt:s
befallningshafvande beträffande dessa hamnar endast till Kungl. Magt
med eget yttrande för nådig pröfning och fastställelse öfverlämna
förslagen till hamntaxor, sedan dessa blifvit utarbetade på sätt Kungl.
Magt kunde finna erforderligt. Innan förnyad taxa fastställdes varesig
af Kungl. Magt eller af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, torde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra lämnas tillfälle att afgifva yttrande,
huruvida kostnaden för underhållets bestridande erfordrade ändring
af förut gällande taxa.

Såsom sammanfattning af det ofvan anförda hemställa ämbetsverken,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels att besluta:

att de fiskehamnsarbeten, som af fiskehamnskommissionen upptagits
i tabell I af den utaf kommissionen upprättade öfversiktstablån öfver
fiskehamnar å Sveriges klister från norska till ryska gränsen, skola af
staten byggas eller väsentligen förbättras enligt arbetsplaner, som böra
utarbetas med ledning af de utaf kommissionen framlagda ungefärliga
planerna för dessa arbeten,

att de fiskehamnsarbeten, som af fiskehamnskommissionen upptagits
i tabell II af samma öfver siktstablå, skola medelst anslag en gång
för alla i sin helhet, eller, i de särskilda undantagsfall fiskehamnskommissionen
föreslagit, endast till den af kommissionen i sådana fall föreslagna
delen, bekostas af staten, men utföras af hamnintressenterna
själfva,

att staten, mot uppbärande af hamnumgälder, som skola ingå till
en staten tillhörig under statskontorets förvaltning stående hamnfond
med de årliga belopp, som Kungl. Magt, efter pröfning af från Kung].
Maj:ts befallningshafvande i ofvannämnda kustlän ingifna förslag kan
finna skäligt fastställa, skall underhålla de fiskehamnsarbeten, som skola
utföras af staten, och därför bestrida den kostnad, som eventuellt kan
för underhållet erfordras utöfver sagda hamnumgälder,

att hamnintressenterna själfva mot uppbärande af hamnumgälder
enligt hamntaxor, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas,

Nionde hufvudtiteln.

333

skola underhålla de fiskehamnsarbeten, som af dem skola utföras med [58.}
statsanslag en gång för alla,

att de fiskehamnsarbeten, som af staten utföras, skola för statens
räkning utföras och underhållas genom en i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
särskildt härför inrättad afdelning för statens hamnväsen,
som jämväl skall öfvervaka och kontrollera utförandet och underhållet
af de fiskehamnsarbeten, som skola utföras af hamnintressenterna själfva,
att å afdelningen för statens hamnväsen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skola vara anställda en afdelningschef benämnd hamndirektör,
och en ingenjör, benämnd l:ste hamningenjör,

att aflöningen för dessa och för samtliga för hamnbyggnadsarbetena
anställda arbetsledare, posthafvande ingenjörer, hamnbyggmästare m. fl.
skola under byggnadsperioden påläggas byggnadsarbetena och utgå
från de årligen anslagna byggnadsmedlen och därför uppföras i de
förslag till hamnbyggnadsbudget, som årligen skola till Kung!. Maj:t
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas,

att det skall åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dels att för
hvarje arbetsår, räknadt från den 1 april till och med påföljande
31 mars, till Kungl. Maj:t ingifva förslag till budget för statens fiskehamnsbyggnader
för pröfning och fastställelse samt till nådig proposition
till Riksdagen för beviljande af de för följande budgetsåret till
hamnarbetena erforderliga b}rggnadsmedel, dels att genom afdelningen
för statens hamnväsen upprätta och till Kungl. Maj:t för nådig pröfning
och fastställelse inkomma med såväl arbetsplaner för de hamnarbeten,
som i budgetsförslaget upptagits, som ock förslag till afsöndring
af nödiga områden i land för hamnen, för den i hamnen blifvande
rörelsens bedrifvande samt för bostadslägenheter åt fiskarena, dels ock
att för de fiskehamnar, som skola byggas af staten, tillsätta lokala hamnstyrelser,
som skola till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret
redovisa de till statens hamnfond inflytande hamnumgälderna,
dels att på extra stat anvisa till anskaffande af den för hamnarbetenas
utförande och underhåll erforderliga arbetsmateriellen ett belopp
af 800,000 kronor samt till verkställande af nödiga detaljundersökningar
och utarbetande af definitiva arbetsplaner och till påbörjande af de utaf
fiskehamnskommissionen föreslagna hamnarbetena ett ytterligare belopp
af 700,000 kronor att genom statskontoret ställas till väg- och vattenbyggnadsst.
yrelsens förfogande.

Vid det underdåniga utlåtandet finnes fogad en reservation af Reservationer.
öfverdirektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen F. Wijnbladh,

334

Nionde hufvudtiteln.

[58.] byråchefen hos samma styrelse 0. Z. Ekdahl samt byrådirektören därstädes
P. H. Hedenblad. I reservationen framhålles, biand annat, att
någon beräkning eller uppskattning af de belopp, hvartill hamnafgifter
borde kunna påläggas å respektive platser i form af båt- och fartygsafgifter
samt afgifter för fisk af olika slag, eller af de totalbelopp, som
på grund däraf årligen skulle kunna ingå till hamnfonden från respektive
hamnar, icke af kommissionen framlagts, utan att kommissionen
endast angifvit de allmänna grunder, efter hvilka kommissionen ansett,
att hamnumgälderna borde utgöras; att reservanterna fördenskull icke
kunde biträda det i utlåtandet gjorda uttalandet därom, att det kunde
antagas, att hamnumgäldernas totala belopp skulle komma att räcka
till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet; samt att
reservanterna för sin de! ansåge, att det underdåniga utlåtandet bort
innehålla en hemställan, att Eders Kungl. Maj:t, innan nådig proposition
enligt styrelsernas förslag aflätes till Riksdagen, ville, på sätt Eders
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligast, vare sig genom landtbruksstyrelsen
eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i kustlänen eller annorledes,
låta verkställa utredning om det totalbelopp, hvartill de årliga hamnumgälder
kunde öfverslagsvis beräknas uppgå, hvilka, utan att verka
oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare, kunde af dessa utgöras
vid de hamnar, som af fiskehamnskommissionen förordats till utförande
och förbättring.

Departements- Redan sedan lång; tid tillbaka har statens uppmärksamhet varit

''‘heten.

riktad på den fråga, som utgjort föremål för fiskehamnskommissionens
undersökningar. De åtgärder, som från det allmännas sida hittills vidtagits
för frågans lösning, hafva emellertid, såsom framgår af ofvan
lämnade redogörelse, icke ledt till åsyftadt resultat.

Bland svårigheter, som alltjämt äro förenade med den svenska
fiskarbefolkningens mödosamma yrke, lärer bristen på lämpliga fiske''
hamnar eller andra hamnar vara en af de påtagligaste. Detta miss förhållande

har, såsom ock af chefen för jordbruksdepartementet år
1905 framhölls, på ett betänkligt sätt verkat hämmande på utvecklingen
af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring, från hvilken eljest
tvifvelsutan skulle kunna erhållas en väsentligt större inkomst än nu i
allmänhet vore fallet. Befintligheten af lämpliga och säkra hamnar utgör
nämligen en nödvändig förutsättning för bedrifvande af fiske å större
afstånd från landets kuster å ställen, där utbytet af fisk skulle blifva
betydligt rikligare än i närheten af kusten. Det ligger i öppen dag, att
de dyrbarare farkoster, som erfordras för dylikt fiske, icke i den utsträck -

Nionde hufvudtiteln.

335

ning önskligt vore anskaffas af fiskarbefolkningen, med mindre säkra
hamnar för dessa farkosters förläggande äro att tillgå. Staten har
under senare tider bland annat genom anordnande af kostsamma undersökningar
rörande fisktillgången i de vårt land omgifvande hafven och
därmed sammanhängande förhållanden äfvensom genom lån ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande sökt verka för ett i större skala bedrifvet
fiske. Intet tvifvel lärer dock råda därom, att de resultat, staten
med nämnda uppoffringar åsyftat att ernå, skola blifva i större eller
mindre grad ouppnådda, därest fiskarbefolkningen vid kusterna allt framgent
är i saknad af trygga hamnar. Sådana äro nämligen nödvändiga
för användande af de större fiskefartyg, som erfordras för fiske på
aflägsnare farvatten. Och den utaf kommissionen framlagda statistiken
bekräftar, att fiskets utveckling och tillväxt i hög grad äro beroende
af, att fiskarena äro och kunna vara så utrustade med båtar och
redskap, att de ej äro nödsakade att inskränka sin fångst till allenast
de närmast kusten belägna vattnen. Med hänsyn till af mig nu
antydda förhållanden hafva de myndigheter, som yttrat sig i frågan,
icke heller tvekat att beteckna ett tillfredsställande ordnande af fiskehamnarna
såsom ett lifsvillkor för nu ifrågavarande näringsgren.

Det berättigade i fiskarbefolkningens kraf på tillfredsställande
hamnar har jämväl från statsmakternas sida blifvit erkändt. Härom
vittna de betydliga anslag, som af allmänna medel redan anvisats till dylika
hamnanläggningar. Frånsedt de tillfällen, då på särskilda framställningar
Riksdagen beviljat medel till utvidgande eller förbättrande på
statens bekostnad af vissa hamnar af det slag hvarom nu är fråga, hafva
enligt uppgifter, som lämnats mig från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
endast under den senaste tioårsperioden 1901—1910 från det å extra
stat under sjätte hufvudtiteln uppförda anslaget till understödjande af
brobyggnader och, företrädesvis, mindre hamnbyggnader m. in. anvisats
medel till sammanlagdt belopp af i rundt tal 822,000 kronor att användas
dels till fullbordande af redan påbörjade hamnanläggningar och dels till
understödjande af icke mindre än tjuguåtta under samma period beslutade
nya sådana.

Då staten sålunda redan nu bidrager med afsevärda belopp till
anläggandet af mindre hamnar, synes detta mig innebära eu kraftig
maning att tillse, det de hamnbyggnader, som komma till utförande,
också för framtiden underhållas och icke lämnas att förfalla. Enligt
gällande bestämmelser åligger det visserligen hamnintressenterna, därest
statsbidraget icke öfverstiger 2/3 af kostnaden, att själfva underhålla
hamnen äfvensom att ställa behörig säkerhet för denna förpliktelses fullgörande.
Den sålunda lämnade säkerheten har emellertid i de allra

[58.j

336

Nionde hufvudtiteln.

[58.] flesta fall befunnits helt och hållet illusorisk och erfarenheten har vid
upprepade tillfällen visat, att hamnintressenterna varit alldeles urståndsätta
att uppbringa erforderliga medel till verkställande af underhållsarbeten
å hamnanläggningarna. Såsom belysande exempel på ett par
af de fall, då hamnanläggningar helt och hållet förfallit på grund af
bristande underhåll, torde det tillåtas mig här anföra utdrag ur fiskehamnskommissionens
speciella betänkande!! rörande hamnarna vid Träslöf
och Grlommen i Halland.

Kommissionen anför:

Träslöfs hamnarm började byggas 1877 och afsynades den 28 juli
1879. Kostnadsberäkningen gick ut på 17,400 kronor, hvaraf två tredjedelar
eller 11,600 lämnades i statsbidrag. Återstående tredjedelen åstadkoms
på så sätt, att ett aktiebolag, som åtminstone hufvudsakligen bestod
af fiskare, bildades. Hvarje aktie lydde å 22 kronor. Många
svårigheter uppstodo vid indrifvandet af de tecknade beloppen och af
nödiga medel för hamnens underhåll. Enligt ett bolagsstämmoprotokoll
den 1 juni 1880 hade bolaget då en skuld af 800 kronor och beslöts,
att »för hamnens iståndsättande» af hvarje delägare utkräfva 4 kronor
i månaden, tills behofvet blifvit fylldt, samt att lagsöka de tredskande.
Redan 1884 visade sig eu reparation, eller rättare eu ombyggnad af

— — — — alldeles nödvändig. Vid en svår storm i oktober nämnda
år bröt sjön in i hamnen och förstörde 5 där liggande öppna båtar.
Man hade då ej ännu skaffat sig däcksbåtar. En svår uppgrundning
af sand hade ock redan ägt rum. På ett offentligen utlyst möte den
13 oktober samma år förklarade sig Träslöfs läges fiskare, då 60 arbetsföre
män, ej kunna ikläda sig några utgifter till hamnens reparation eller
ombyggnad. Kostnaden härför var ock af dåvarande ingenjören H.
Holmberg beräknad till 27,647 kronor, likväl utan att hamnarmen kunde
försäkras blifva kraftig nog. Fiskarena voro fattiga, ingen af dem var
uppskattad till 500 kronors årsinkomst.

Sedan fiskarena i Träslöfs läge efter 1884 började förskaffa sig
däcksbåtar, tilltogo deras svårigheter och bekymmer för att kunna hålla
dessa båtar skyddade. De upptog© tanken att möjligen anskaffa tredjedelen
af den nyssnämnda förslagssumma^ oaktadt farhågor förefunnos,
att för densamma ej skulle kunna erhållas någon varaktig hamnarm.
Kommunens borgen behöfdes, efter hvad som antogs, för att erhålla
två tredjedelar af kostnaderna i statsbidrag.

Nionde hufvndtiteln.

337

Icke ens på detta sätt kunde en tredjedel af kostnaderna fyllas,
och saken förföll.

År 1891 slogs eu däcksbåt sönder innanför den ytterst bristfälliga
hamnarmen, och 1892 kunde blott 4 däcksbåtar där hafva ett nödtorftigt
skydd. Andra af dessa båtar voro förlagda innanför Svarteskär och
1895 uppstod, såsom en nödfallsåtgärd, tanke på, att där få hamn anlagd.
Planer, som framkommit på att Träslöfs fiskare skulle flytta till
Varberg eller till den utanför Varberg belägna Getterön, hade af flera
skäl måst uppgifvas.

Vid julstormen 1902 blef Träslöfs läges hamnarm utsatt för den
Bistå afgörande förstörelsen. Fiskarena, som endast i nödfall önskade
få hamn vid Svarteskär, läto nu på egen bekostnad den danska hamnbyggarfirman
Hoffman, Hansen & (ko, som fullbordade ombyggnaden
af Varbergs hamn, uppgöra förslag till hamn vid Träslöfs läge, hvilket
slutade på en kostnad af 84,095 kronor och som varit för fiskehamnkommissionen
tillgängligt.

Till Glommens hamn beviljades 1876 ett statsanslag af 33,300
kronor, och bildades ett hamnaktiebolag, som utgjorde den återstående
tredjedelen af kostnaderna samt stod för hamnens byggande och skulle
svara för dess underhåll. Hamnen afsynades den 17 augusti 1880.
Redan följande år visade det sig, hvilken stor roll hamnen kunde komma
att spela såsom nödhamn för den flotta, som låg på fiske å de utmärkta
fiskeplatserna utanför Morup. Elfva främmande däcksbåtar, de flesta
från Skåne, sökte då vid en svår storm och fann sin räddning i Glommens
hamn, under det att en tolfte båt, som ej nådde hamn, förgicks
med man och allt. Allt efter som hamnen förfallit och grundat upp,
har den emellertid förlorat sin betydelse som nödhamn.

År 1891 hade detta förfall framskridit så långt, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ingick till Kung! Maj:t med underdånig anhållan
om medel till undersökning för förbättring och fullständigande af
Glommens hamn. Den 13 januari 1892 förstördes lastbryggan inne
i hamnen och 3 däcksbåtar slogos sönder därstädes, hvarvid 12 fiskare
förlorade den hufvudsakligaste förutsättningen för sitt uppehälle. Den
västra eller norra vågbrytaren eller hamnarmen, redan förut mycket
skadad, rasade också vid detta tillfälle på en jämförelsevis lång sträcka.
År 1894 uppgjorde major Gagner på uppdrag af nämnda styrelse förBih.
till Riksd. Prof 191J. 1 Sami. 1 Afä “ 43

338

Nionde hufvudtiteln.

[58.] slag och kostnadsberäkning till Glommens hamns iståndsättande, ocli
ställde sig kostnaden då för detta arbete till 58,000 kronor.

Sedan västkustbanan blef anlagd, kom Glommens hamn icke att
äga samma betydelse för Morups sockens jordbruksintresse som förut.
De landtbrukare, som voro delägare i hamnaktiebolaget, lämnade därefter
fiskarena skäligen ensamma i dessas oaflåtliga sträfvan att hålla hamnen
i stånd. Fiskarena fingo ensamma, eller så godt som ensamma, åter
uppföra den nämnda lastbryggan, och de förstärkte den västra hamnarmen,
så godt de kunde. De hafva själfva hållit sig inseglingslyktor
eller liskefyrar till en årlig kostnad af omkring 100 kronor.

År 1895 voro äfven södra hamnarmen och pirhufvudet betydligt
ramponerade. Samma år var det starkt ifrågasatt, att hamnaktiebolaget
skulle i underdånighet söka ett, statsbidrag till två tredjedelar af det
ofvan nämnda beloppet 58,000 kronor samt därmed utföra hamnens
reparation eller rättare ombyggnad, men bolaget afslog detta mot de
närvarande fiskarenas röster.

Följande år väcktes af ortens landstingsman i landstinget förslag
om bidrag till hamnbyggnaden, men utan framgång. Detta förslagupprepades
och åtföljdes af förslag, att landstinget måtte åtaga sig
kostnaderna för hamnens underhåll, men landstinget ansåg sig böra
afslå båda dessa förslag.

Vintern 1899—1900 var södra hamnpiren till hälften nedrasad.
Lämnade åt sig själfva kunde fiskarena omöjligen ens sammanskjuta en
tiondel eller 10,000 kronor af den för hamnbyggnaden då behöfliga
summan. Deras anhållan hos socknens kommunalstämma om ett mindre
bidrag (1,000 å 2,000 kronor) för att fylla, hvad fiskarena ej själfva
mäktade åstadkomma till uppnående af nämnda tiondel, blef afslagen.

Enligt en på uppdrag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af
distriktsingenjören kapten A. Asplund 1901 uppgjord beräkning skulle
då återuppbyggandet af det här nämnda pirhufvudet och andra, mest
trängande hamnreparationor, kosta 18,900 kronor, men kunde, enligt
distriktsingenj ör Asplund, hamnen härigenom ej ens för tillfället blifva
på betryggande sätt ordnad. Dess ombyggande ansågs af honom
komma att belöpa sig till 108,000 kronor. I sin nöd hade fiskarena
anhållit om ett statsbidrag af 7,000 kronor för utförande af de allra
mest behöfliga hamnreparationerna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Nionde hnfyudtiteln.

339

förordade åter ett statsanslag (1,000 kronor) till uppgörande af nytt [58.]
hamnförslag.

Vid »jul storm en» den 25—2G december 1902 gick en däcksbåt
förlorad i Glommens hamn och några småbåtar ledo skada; dock stod
sig det, som var kvar af hamnarmarna, ganska bra. Den utdragning
af sand från hamnens inre landssida, som vid stormtillfällen brukat äga
rum, blef vid nämnda julstorm ej stor.

Då Riksdagen år 1898 för sin del antog de förändrade grunder,
som ännu gälla för åtnjutande af understöd till mindre hamnbyggnader
från ofvannämnda å sjätte hufvudtiteln uppförda anslag, utgick Riksdagen
därifrån, att det statsbidrag intill två tredjedelar af anläggningskostnaden,
som enligt då gällande bestämmelser kunde beviljas, i många
fall vore otillräckligt för att möjliggöra utförandet af dylika företag
äfvensom att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaden
borde ställas till vederbörandes förfogande, och beslöt Riksdagen i anslutning
härtill, att statsanslaget skulle kunna utgå med nio tiondelar af
den beräknade kostnaden, att likväl af detta statsanslag allenast sju
niondelar finge användas till arbetets utförande, hvaremot återstående
två niondelar skulle ingå till en under landstingets förvaltning ställd
hamnfond, samt att såsom villkor för erhållande af statsbidrag skulle
gälla, bland annat, att landstinget åtagit sig ansvara för hamnbyggnadens
underhåll.

Fiskehamnskommissionen har emellertid erinrat, hurusom det sålunda
uppställda villkoret om skyldighet för vederbörande landsting att ansvara
för hamnunderhållet faktiskt föranledt därtill, att statsbidrag till nio
tiondelar af anläggningskostnaden allenast i ett enda fall kommit att
utgå, nämligen till Stora Dyrd hamn i Bohuslän. Kommissionen har
vidare beträffande statens bidrag till anläggningskostnaden framhållit,
att till och med en tiondel af denna kostnad — under antagande att
nio tiondelar af kostnaden kunde erhållas för själfva byggandet — i
många fall utgjorde ett belopp, som hamnintressenterna själfva omöjligen
kunde anskaffa vare sig genom tillskott eller på lånevägen. Under
intryck häraf har kommissionen framställt förslaget därom, att i regel
staten själf skulle öfvertaga såväl anläggandet som underhållet af sådana
hamnar, som utgöra föremål för denna framställning.

Kommissionen föreslår sålunda, att staten måtte bekosta och låta
verkställa byggandet eller det väsentliga förbättrandet af 44 i kommissionens
betänkande uppräknade hamnar äfvensom att staten måtte till

340

Nionde hufvudtiteln.

[58.] vissa förbättringsarbeten å 35 andra namngifva hamnar anslå erforderligt
belopp en gång för alla. Sammanlagda kostnaden för ifrågavarande
arbeten hafva af kommissionen beräknats till 5,085,100 kronor.

Fiskehamnskommissionen bär i fråga om hamnarnas underhåll
hemställt, att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till eu
under statens förvaltning stående, för alla kustlänen gemensam hamnfond,
själf underhålla de hamnanläggningar, Indika komme att utföras genom
statens egen försorg. 1 fråga om kostnaden för detta underhåll har
kommissionen beräknat densamma till högst två procent af anläggningskostnaden,
hvari emellertid icke borde medtagas kostnad för större
muddringsarbeten, orsakade af uppgrundning till följd af stormfloder
eller dylika oförutsedda händelser, eller kostnad för reparation af större
skador, som kunde komma att uppstå vid ovanligt starka stormar. De
hamnumgälder, som skulle erläggas, borde enligt kommissionens meningvara
så stora, att de räckte till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
men likväl kunna med relativ lätthet bäras af fiskarena.
Kommissionen, som vidare angifvit vissa allmänna grunder, efter hvilka
umgälderna skulle utgå, har emellertid ej verkställt någon beräkning
öfver de belopp, hvartill berörda umgälder kunde antagas uppgå, och
jag tillåter mig att beträffande sistnämnda förhållande erinra om den
vid ämbetsverkens utlåtande fogade reservationen.

Med anledning häraf har jag numera låtit genom ledamoten i
kommissionen, byråchefen Trybom, verkställa vissa beräkningar rörande
beloppet af de hamnumgälder, som skulle antagas komma att inflyta.
Hvarje beräkning öfver hamnumgäldernas belopp måste med nödvändighet
blifva i hög grad approximativ. Det gäller dock för tillfället endast
att erhålla en utgångspunkt för bedömande af hamnarnas förmåga att
utan för stora svårigheter för intressenterna bidraga till hamnunderhållet.
Möjligen torde det framdeles befinnas lämpligt att vid fastställande af hamntaxor
följa andra grunder än de af Trybom försöksvis använda; detta behöfver
dock icke inverka på totalbeloppet af umgälderna. Till grund för
de af Trybom gjorda beräkningarna ligga dels den fiskestatistik, som för
vissa län finnes upprättad, och dels uppgifter, som af kommissionen
insamlats vid dess besök å respektive hamnplatser. Vid beräkningarna
har Trybom utgått därifrån, att hamnumgälder skulle erläggas för fiskevaror,
för båtar samt, vid hamnar, från hvilka skeppning af andra varor
än fisk äger rum i mer afsevärd utsträckning, jämväl för sådana varor.
Beträffande särskildt umgälderna för båtar och fisk hafva dessa i regel
bestämts sålunda, att desamma, med ledning af nu befintliga hamntaxor
upptagits:

Nionde hufvudtiteln.

341

för i hamnen hemmahörande båtar:

kuttrar och liknande fartyg ............................................... 25 kronor per år

andra däckade fartyg samt snörpevadsbåtar.................. 15 „ „ „

öppna båtar ............................................................................. 5 „ „ ,,

för fiskevaror:

i allmänhet för 100 kilogram................................................................. 10 öre

bohuslänsk vintersill för 100 kilogram................................................ 6 „

Med denna beräkningsgrund skulle umgälderna för fisk och båtar
komma att vid de 44 hamnar, som enligt kommissionens förslag skulle
byggas och underhållas af staten, uppgå till sammanlagdt för år

räknadt...................................................................................... kronor 22,583: —

Härtill komma utgifter:

för främmande båtar, som anlöpa hamnarna, minst „ 1,000: —

för skeppning från vissa hamnar af andra varor än

fisk minst...................................................................... „ 1,500: —

Summa kronor 25,083: —.

Då sammanlagda beloppet af anläggningskostnaden för nu ifrågavarande
44 hamnar beräknats till 4,650,300 kronor skulle således de
årliga hamnumgälderna uppgå till 0,5 4 procent af anläggningskostnaden.

Härvid är emellertid att märka, att förhållandena ställa sig väsentligt
olika beträffande de särskilda hamnarna tagna hvar för sig. Under
det att sålunda hamnumgälderna från vissa hamnar enligt de nu gjorda
beräkningarna skulle komma att utgöra helt obetydliga belopp jämförd t
med anläggningskostnaden, skulle åter andra hamnar bidraga med belopp
betydligt öfverstigande 1 eller till och med 2 procent af hamnens
anläggningskostnad. Så skulle t. ex. från Hönö-Klåfva hamn kunna
påräknas 5,296 kronor i årliga umgälder motsvarande något mer än 5
procent af den beräknade anläggningskostnaden.

Jämväl den antagliga underhållskostnaden ställer sig synnerligen
olika vid olika hamnar bland annat beroende på, i livad man hamnarna
äro utsatta för öppna hafvet eller icke. Det af kommissionen beräknade
beloppet af de sannolika underhållskostnaderna, eller högst 2 procent
al anläggningskostnaden, utgör således allenast ett medeltal. Verkliga
kostnaden för underhållet af sådana hamnar, som hafva någorlunda
skyddadt läge, lära med stor sannolikhet icke komma att årligen uppgå
ens till 1 procent af anläggningskostnaden. Det torde vidare vara
uppenbart, att underhållskostnaden under de första åren, sedan hamn
fullbordats, ställer sig väsentligt lägre än ofvan angifna procenttal.

Den omständighet, att hamnarna i så hög grad skilja sig från hvar -

342

Nionde hufvudtiteln.

andra såväl i afseende å förmågan att utgöra hamnumgälder som i fråga
om den antagliga underhållskostnaden, har föranledt kommissionen att
framställa förslaget om inrättande af en för samtliga hamnarna gemensam
hamnfond, genom hvilket förslag nyssnämnda olikheter skulle komma
att utjämnas. Samma tanke har äfven legat till grund lör de uttalanden,
som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorts i styrelsens förut omtalade
utlåtande den 1 mars 1905.

Genom de omständigheter, för livilka i det föregående redogjorts,
har jag funnit mig öfvertygad om det nödvändiga i, att staten långt
kraftigare än hittills skett bidrager till anläggandet af fiskehamnar och
andra mindre hamnar. Med hänsyn särskildt till den fiskeidkande kustbefolkningens
synnerligen svaga ekonomiska ställning samt det mödosamma
arbete fiskarena bedrifva för erhållande al sitt uppehälle, synes
billigheten fordra, att staten här träder hjälpande emellan. Så mycket
mer torde detta vara fallet, som hamnarna numera måste, om de öfverhufvud
skola tjäna sitt ändamål, byggas väsentligt rymligare och af
kraftigare konstruktion samt följaktligen blifva afsevärdt dyrbarare än
tillförene. De försök till frågans ordnande, som från statens sida hittills
vidtagits, hafva, såsom erfarenheten lärt, icke förmått medföra önskadt
resultat, och synes mig fördenskull annan utväg icke stå öppen, än den
af kommissionen föreslagna och af ämbetsverken tillstyrkta nämligen,
att staten själf låter bygga eller i väsentlig grad förbättra vissa betydelsefullare
sådana hamnar samt att staten en gång för alla lämnar bidrag
till vissa mindre viktiga hamnarbeten, hvilka därefter skulle utföras åt
intressenterna själfva.

Däremot har jag icke kunnat tillstyrka det sålunda framställda förslaget,
i hvad detsamma afser, att staten skulle öfvertaga själfva bestyret
med hamnbyggnadsarbetenas utförande. Genom bifall till denna del åt
förslaget skulle det icke kunna undvikas, att afsevärda och delvis oberäkneliga
kostnader tillskyndades statsverket såsom för inrättandQ åt särskild
myndighet för statens hamnbyggnader, för anskaffande och underhåll af
nödig arbetsmateriell o. s. v. De hamnanläggningsarbeten, hvarom nu är
fråga, synas därför böra af staten genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg öfverlåtas på entreprenad och statens verksamhet i
öfrigt i denna del inskränkas till ett kontrollerande af arbetets utförande.

Den största svårigheten möter emellertid vid afgörandet af frågan
om ordnandet af hamnarnas framtida underhåll. Ehuru jag beträffande
denna fråga känner mig lifligt öfvertygad om, att en tillfredsställande
lösning däraf icke står att vinna utan uppoffringar från statens sida,

Nionde hufvudtiteln.

343

liar jag likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i denna del biträda [58.]
kommissionens förslag, att staten skulle helt och hållet öfvertaga underhållsskyldigheten.
Jag ber härvid att särskildt få hänvisa till, hvad
Riksdagen i förberörda skrifvelse den 13 maj 1898 uttalat rörande betydelsen
af att underhållsskyldigheten vore bunden vid de närboende
eller vid kommunen i dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse,
hvadan Riksdagen icke funnit staten böra öfvertaga underhållet af anläggningarna.
Däremot ansåg Riksdagen lämpligt, om ansvaret för underhållet
hvilade å vederbörande landsting, mot det att särskilda medel för
bestridande af underhållskostnaderna ställdes till landstingets förfogande.

Hvad Riksdagen sålunda yttrat, synes mig fortfarande äga full giltighet, och
torde, enligt min uppfattning, frågan också kunna finna sin lösning på den
af Riksdagen sålunda antydda väg. Den obenägenhet, som hittills visats
från landstingens sida att öfvertaga nämnda ansvarsskyldighet, torde nämligen
vara lätt förklarlig, så länge de medel, som för ändamålet ställts till
landstingens förfogande, varit så relatift obetydliga, att landstingen
löpt fara att själfva nödgas vidkännas underhållskostnader till mer
afsevärda belopp. Det torde vidare vara påtagligt, att landstingen
svårligen kunnat förmås att ikläda sig någon obegränsad underhållsplikt,
hvilket för landstingen skulle inneburit skyldighet att öfvertaga de
oberäkneliga kostnader, som uppkomme, därest hamnbyggnad helt och
hållet eller till större del förstördes genom olyckshändelse såsom svårare
stormar eller dylikt. Om därför de medel, som ställas till landstingens förfogande,
så afvägas, att desamma i väsentligaste män täcka den underhållskostnad,
som under normala förhållanden sannolikt är att förvänta, samt
landstingens ansvarsförbindelser icke behöfva innebära skyldighet att verkställa
jämväl sådana större arbeten, som äro att likställa med ombyggnad,
torde med skäl kunna antagas, att landstingen skola befinnas villiga
ikläda sig ifrågavarande underhållsskyldighet.

I detta sammanhang ber jag att få erinra, att staten vid föregående
tillfällen anvisat medel till botande af sådana mer omfattande skador,
som förorsakats genom ovanligt starka stormar eller andra oförutsedda
händelser. Anledning torde emellertid föreligga att vid afgörandet af
nu föreliggande fråga icke fästa sig vid de förhållanden, som sålunda
skulle kunna uppkomma och som skulle föranleda eu mer eller mindre
omfattande ombyggnad af hamnen; detta så mycket hellre som risken
för skador af berörda slag komma att minskas i samma mån, som hamnarna
byggas starkare och underhållet på mer tillfredsställande sätt ordnas.

De belopp, som skulle ställas till landstingens förfogande för
hamnarnas underhåll, synas mig böra helt och hållet utgöras af stats -

344

Nionde hofrts dtiteln.

[58.] medel och utgå från ett för ändamålet beviljadt särskildt anslag. Från
detta särskilda anslag skulle årligen till hvart och ett af vederbörande
landsting anvisas medel till hamnunderhållet, hvilka medel borde ingå
till en under landstingets förvaltning ställd hamnfond.

Vid bestämmande af berörda särskilda anslags storlek torde man
kunna utgå från fiskehamnskommissionens beräkningar, enligt hvilka den
årliga underhållskostnaden i genomsnitt för alla de af kommissionen till
utförande på statens bekostnad föreslagna hamnarna skulle kunna under
normala förhållanden uppgå till 2 procent af anläggningskostnaden.
Härvid är dock att märka att berörda procenttal af kommissionen betecknats
såsom ett maximum äfvensom att underhållskostnaden för de
hamnar, som hafva någorlunda skyddadt läge, skulle väsentligen understiga
nämnda belopp. I betraktande häraf har det synts mig, som om
ett belopp motsvarande 1V2 procent af den beräknade anläggningskostnaden
för samtliga de utförda hamnarna kunde bestämmas såsom det bidrag,
staten skäligen borde årligen lämna till hamnunderhållet. Då emellertid,
på sätt ofvan framhållits, underhållskostnaden ställer sig synnerligen
olika beträffande olika hamnar, synes billigheten fordra, att vid anslagets
fördelande mellan de särskilda landstingen hänsyn tages jämväl till sistnämnda
omständighet. Saken torde kunna ordnas så, att, sedan totalbeloppet
af det årliga underhållsanslaget bestämts på af mig nu angifvet
sätt eller till 1 Va procent af sammanlagda anläggningskostnaden för de
utförda hamnarna, anslaget därefter af Eders Kungl. Maj:t på förslag af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och med hänsyn till sig företeende
omständigheter fördelas å vederbörande landsting. De grunder, efter
hvilka fördelningen skulle äga rum, borde, synes det mig, kunna lämpligen
bestämmas på förhand för t. ex. fem år i sänder. Vid ett anordnande
på sådant sätt af årsbidraget till underhåll af hamnbyggnader lärer den
risk, som för landstingen skulle uppkomma genom åtagande af underhållsskyldigheten,
blifva synnerligen ringa och detta så mycket hellre, som
underhållskostnaden under en följd af år efter hamns anläggande antagligen.
kommer att understiga statsbidragets belopp och hamnfondens tillgångar
följaktligen under tiden i motsvarande grad ökas.

Då vid bifall till bär ofvan framställda förslag staten skulle komma
att vidkännas den väsentligaste delen af underhållskostnaderna, torde
det icke vara annat än billigt, att samtliga från nu ifrågavarande hamnar
inflytande umgälder redovisas till statsverket. Dessa hamnumgälder böra
utgå enligt taxor, som på förslag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i vederbörande län af Eders Kungl. Magt fastställas. Under
förutsättning att hamnarnas underhåll anordnas på ofvan antydt sätt,

Nionde hufvudtiteln.

345

lärer bildandet af en för samtliga kustlandskapen gemensam hamnfond
icke vara erforderligt; de inflytande hamnumgälderna torde däremot
lämpligen böra upptagas bland statens »diverse inkomster».

Utöfver kostnaderna för hamnarnas anläggande och underhåll torde
en del utgifter uppstå för hamnarnas förvaltning, såsom för hamnstyrelser,
revisorer o. s. v. Samtliga dessa utgifter, hvilka sannolikt blifva skäligen
ringa, synas mig lämpligen böra stanna a hamnintressenterna.

Ofvergår jag härefter till de närmare förslag i ämnet, hvartill omständigheterna
synas mig gifva anledning, ber jag till en början få framhålla,
att jag i stort sedt icke har något att erinra emot den af kommissionen
framlagda planen för hamnbyggnadernas utförande ej heller
mot de af kommissionen verkställda kostnadsberäkningarna, hvilka i samråd
med vederbörande distriktschefer utarbetats af en utaf vårt lands
främsta fackmän på hamnbyggnadsområdet.

I dessa afseenden är emellertid att märka, att kostnadsberäkningarna
utförts under förutsättning, att hela det ifrågavarande hamnbyggnadsarbetet
skulle komma att slutföras på en jämförelsevis kort tid. På sätt
af ämbetsverken framhållits, lärer dock icke kunna dragas i tvifvelsmål,
att utförandet af samtliga de utaf kommissionen förordade hamnarbetena
i själfva verket skulle komma att omfatta en högst väsentligt mycket
längre tid. Vid sådant förhållande torde det svårligen låta sig göra att
redan nu kunna öfverblicka förhållandena, sådana de under hela byggnadstiden
skulle komma att gestalta sig, eller att med anspråk på någon
tillförlitlighet beräkna de kostnader, hvartill arbetenas utförande enligt
den framlagda planen i verkligheten skulle komma att uppgå. Redan
på grund häraf synes en klok omtanke mana till att icke för närvarande
fatta beslut om utförande af ett större antal hamnbyggnader, än som
kan med säkerhet fullbordas under en någorlunda kort tid. För en sådan
inskränkning talar jämväl hänsynen till de många andra kraf, som för
närvarande ställas på statens offervillighet.

Det torde vidare böra framhållas, att i den af kommissionen föreslagna
hamnanläggningskostnaden 4,650,300 kronor ingår 15 procent
förhöjning å de ursprungligen beräknade kostnaderna, hvilken förhöjning
enligt mig lämnade upplysningar lärer vara afsedd att täcka bland annatutgifter,
som för staten erfordras för kontroll under arbetenas utförande.
Ehuru vid bestämmande af slutsumman 4,650,300 kronor hänsyn jämväl
lärer tagits till kostnaderna för vissa förberedande arbeten såsom uppgörande
af detaljerade ritningar och arbetsplaner m. m., synes likväl

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 44

346

Nionde hulvudtiteln.

[58.] försiktigheten bjuda att för sådana kostnader öka slutsumman med 1
procent af anläggningskostnaden, till hvilket procenttal dylika förberedande
arbeten pläga kunna uppskattas.

Beträffande de hamnar, som nu skulle kunna komma i fråga att
utföras, synes mig anledning icke föreligga att frångå den ordningsföljd,
hvari hamnarna af kommissionen upptagits. Jag har tänkt mig, att
förslag borde göras till innevarande års Riksdag om beslutande af anslag
till utförande af de hamnanläggningar, som i ofvan (sid. 322) intagna
förteckning utmärkts med n:r 1—6, nämligen hamnarna vid Träslöf och
Glommen i Hallands län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och
Bohus län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län.

Kostnaden för dessa sex hamnbyggnader har af kommissionen beräknats
till följande belopp nämligen för:

Träslöf......................	.......................... kronor	315,000
Glommen................	......................... 11	292,000
Grundsund .............	......................... 11	224,000
Kivik ......................	......................... 11	67,000
Hönö-Klåfva ..........	......................... 11	99,000
Gislöf ......................	......................... 11	174,000
	Summa kronor	1,171,000

Med 1 procent förhöjning skulle sammanlagda kostnaden för nu
ifrågavarande sex hamnar således uppgå till i rundt tal 1,183,000 kronor,
hvilket belopp synes mig lämpligen höra fördelas på en tid af sex år
med början år 1912, hvadan för hvart och ett af byggnadsåren skulle
erfordras i afrundadt tal 198,000 kronor.

I fråga om dessa sex hamnar torde det i öfrigt tillåtas mig hänvisa
till hvad kommissionens speciella betänkanden om desamma innehålla
äfvensom till kommissionens tab. I.

Då sålunda sammanlagda anläggningskostnaden för ifrågavarande
sex hamnar uppgår till 1,183,000 kronor, skulle enligt den af mig förordade
beräkningsgrund statens årliga bidrag till dessa hamnars underhåll
utgöra 1 Vs procent af 1,183,000 kronor eller 17,745 kronor. Hamnumgälderna
från dessa sex hamnar hafva, oafsedt afgifter från i hamnarna
ej hemmahörande farkoster, beräknats uppgå till 10,424 kronor oin året;
statsverkets kostnader för underhållet af nämnda hamnar skulle således
i själfva verket ställa sig jämförelsevis ringa.

Såsom villkor för beviljande af anslag till nu ifrågavarande sex
hamnbyggnader torde böra uppställas fordran, dels, såsom hittills plägat

Nionde hnivndtiteln.

347

ske, om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för hamnen än
äfven af det område i land, som, med hänsyn till den rörelse, som
skall i hamnen bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock därom, att vederbörande landsting- åtagit sig att ansvara för
framtida underhållet af hamnbyggnaden under de af mig- ofvan angifna
förutsättningar.

Då bland de hamnar, till hvilkas anläggande anslag af mig sålunda
tillstyrkts, icke ingår någon hamn, som enligt kommissionens förslag
skulle erhålla understöd allenast med visst belopp eu gång för alla,
saknar jag för närvarande helt och hållet anledning att inlåta mig på
de förslag, som af kommissionen framställts i fråga om hamnar af sistnämnda
slag. För närvarande torde ej heller behöfva upptagas frågorna
om anvisande af det särskilda anslaget till hamnarnas underhåll eller
om de närmare bestämmelser, som erfordras beträffande bestämmandet
af hamnumgälderna eller om sättet för dessas uppbörd och redovisning.
Årsbidrag till underhållskostnaden för viss hamnbyggnad bör nämligen
icke utgå förr än hamnen fullbordats. Några hamnumgälder kunna
dessförinnan uppenbarligen icke komma i fråga. Emellertid torde, vid
bifall till mina i ärendet gjorda framställningar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhålla nådigt uppdrag att framdeles i dessa delar afgifva
underdåniga förslag.

Vid fastställande af de detaljerade arbetsplaner för ifrågavarande
sex hamnbyggnader, som före arbetenas utförande böra upprättas, torde
det ankomma på Eders Kungl. Maj:t att medgifva jämväl sådana mindre
väsentliga afvikelser från kommissionens förslag, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. Vidare torde Eders Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela
de närmare föreskrifter rörande hamnarnas administration m. fl.
därmed sammanhängande förhållanden, som blifva af behofvet påkallade.

Det torde slutligen böra framhållas, att de allmänna grunder, för
hvilka jag ofvan redogjort, äfvensom de särskilda föreskrifter, hvilka
kunna föranledas af mina i ärendet framställda förslag, tillsvidare torde
böra tillämpas allenast å de sex hamnanläggningar, hvilka af mig härofvan
förordats. I anslutning härtill har statsrådet och chefen för civildepartementet,
hvilken deltagit vid detta ärendes beredning, meddelat,
att han icke ansåge, hvad i ärendet förekommit böra föranleda
förslag till ändring af bestämmelserna i förberörda nådiga kungörelse
den 28 juni 1907, angående villkoren för erhållande af understöd från
de af Riksdagen anvisade anslag till bland annat mindre hamnbyggnader,

348

Nionde fanfvndtiteln.

[58.] hvilken kungörelse således borde fortfarande gälla i fråga om statsbidrag
till andra hamnbyggnader än de sex ofvan omtalade.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att till bestridande af kostnader för utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af fiskehamnskommissionen uppgjorda planer af hamnbyggnader
vid Träslöf och Glommen i Hallands län, Grundsund och HönöKlåfva
i Göteborgs och Bohus län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöf
i Malmöhus län bevilja ett anslag af 1,183,000 kronor samt däraf på
extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 198,000 kronor att enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Magt må finna godt meddela, för ifrågavarande
ändamål användas under villkor,

dels om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för
hamnarna än äfven af det område i land, som med hänsyn till den rörelse,
som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet
afsöndras,

dels ock att vederbörande landsting, under af mig ofvan angifna
förutsättningar, åtagit sig ansvaret för framtida underhåll af hamnanläggningen.

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.

[59.J I en till 1907 års Riksdag afbiten, den 21 december 1906 dag Hydrografiska

tecknad proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen besluta, att i
rdngar°a''f hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver jordSveriges
bruksärenden för samma dag angifna grunder en hydrografisk underfarskvatten.
söknjng. af Sveriges färskvatten skulle företagas under ledning af en
särskild, för ändamålet bildad hydrografisk byrå, och hemställde Kungl.
Maj:t jämväl, att Riksdagen måtte för ändamålet anvisa å extra stat för
år 1908 under nionde hufvudtiteln ett anslag af 40,800 kronor. Vidare
föreslog Kungl. Maj:t i särskild proposition af samma dag Riksdagen
att till utförande vid statens meteorologiska centralanstalt af de för
ifrågavarande undersökning behöfliga meteorologiska observationerna
under åttonde hufvudtiteln likaledes å extra stat för samma år anvisa
ett belopp af 10,800 kronor. Båda dessa förslag blefvo af Riksdagen
bifallna.

Nionde hufvudtiteln.

349

Sammanlagda årskostnaden för ifrågavarande undersökningar hade [59.]
enligt ett i förstnämnda proposition framlagdt förslag till stat beräknats
skola efter organisationens fullständiga genomförande uppgå till 61,700
kronor, däraf ett belopp af 13,700 kronor afsågs för de meteorologiska
observationerna. Då emellertid byråns verksamhet under första
året hufvudsakligen komme att bestå i organisation och planläggning
af de blifvande egentliga arbetena, syntes tillgång till hela denna sammanlagda
årskostnad icke under detta byråns första verksamhetsår vara
af behofvet påkallad.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 november 1907 i öfverensstämmelse
med de uti förstnämnda proposition angifna grunder beslutat om den
hydrografiska byråns trädande i verksamhet och om styrelse för densamma
äfvensom förordnat föreståndare för byrån, utfärdade Eders
Kungl. Maj:t den 18 januari 1908 nådig instruktion för den hydrografiska
undersökningen af Sveriges färskvatten (Sv. förf.-saml. n:r 18).

För år 1909 beviljade Riksdagen på framställning af Eders Kungl.

Maj:t för här ifrågavarande ändamål ett anslag, slutande på samma
belopp, 61,700 kronor, som det till årskostnad för omförmälda undersökningar
ursprungligen beräknade beloppet. Af detta anslag anvisades
49,400 kronor under nionde hufvudtiteln och 12,300 kronor under åttonde
hufvudtiteln. Då emellertid organisationsarbetet icke under år 1908
skulle hinna fullständigt genomföras, ingingo i det då beviljade beloppet,

61,700 kronor, vissa poster, afsedda till fortsatt inköp af instrument.
Däremot hade en motsvarande besparing gjorts uti några af de andra
anslagsposterna.

Äfven för år 1910 beviljade Riksdagen af Eders Kungl. Maj:t
för ifrågavarande undersökningar äskadt anslag, denna gång å sammanlagdt
66,700 kronor, af hvilket belopp de för uppehållande af verksamheten
vid den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart
lydande observationsstationer samt de för verkställande af hydrogeologiska
specialundersökningar beräknade kostnaderna, sammanlagdt 53,000
kronor, blifvit anvisade under nionde hufvudtiteln, medan kostnaderna
för de meteorologiska undersökningarna, 13,700 kronor, uppförts i åttonde
hufvudtitelns stat. Jämväl i beloppet 66,700 kronor ingingo vissa till
organisationskostnader hänförliga belopp.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade Riksdagen för
år 1911 till här omförmälda undersökningar samma belopp, 66,700 kronor.

Då emellertid i det för år 1910 anvisade beloppet en i hydrografiska
byråns stat upptagen utgiftspost å 5,000 kronor varit afsedd för an -

350 Nionde hnfrndtiteln.

skaffning och uppsättning af själfregistrerande peglar, hvilken post icke
behöfde upptagas i 1911 års stat, enär de egentliga organisationsarbetena,
till indika ifrågavarande post vore att räkna, med 1910 års utgång blifvit
genomförda, innebar det beviljade beloppet i verkligheten en förhöjning
1 det till hydrografiska byrån beräknade anslaget med nämnda summa,

5,000 kronor.

Nu har styrelsen för hydrografiska byrån med underdånig skrifvelse
den 5 november 1910 öfverlämnat af de olika afdelningarnas ledare uppgjorda
beräkningar öfver de för verksamhetens uppehållande under 1912 erforderliga
anslag samt därvid hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos
Riksdagen utverka beviljandet af ett belopp af 66,700 kronor till bestridande
af kostnaderna för den hydrografiska undersökningen af Sveriges
färskvatten under år 1912 enligt följande beräkning:

A. Den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande

observationsstationer:

Arfvode till föreståndaren ....................		kronor	7,000	—
» » en bvråingenjör................		»	4.500	—
» )> » )) ..................		»	4,500	—
» » » vaktmästare..................		»	800	—
Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren (högst 500 kronor), förslagsvis..............................................		7,000	—
Publikationer, förslagsvis.........................		»	5,000	—
Expenser, förslagsvis ............................. Resekostnader och handtlangning vid slagsvis................................................	mätningar, för-		2,500	—
»	8,000	—
Observatörers arfvoden, förslagsvis.....		»	8,000	—
Komplettering och underhåll af peglar förslagsvis ..........................................	och utrustning,	»	2,700	—
	Summa	kronor	50,000	—

Nionde hufvudtiteln.

351

[59.]

B. De meteorologiska observationerna:

Arfvodestillökning åt en amanuens vid meteorologiska

centralanstalten.............................................................. kronor 1,000: —

Observationsarfvoden, förslagsvis...................................... » 9,700: —

Instruments och apparaters underhåll, förslagsvis ...... )> 500: —

Inspektioner, förslagsvis ..................................................... » 500: —

Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas
granskning och beräkning, tabellering samt skrifning
m. m., förslagsvis............................................... » 2,000: —

Summa kronor 18,700: —

C. De hy dr ogeologiska specialundersökningarna:

Fältarbeten, förslagsvis......................................................... kronor 2,500: —

Publikationer, förslagsvis .........................................................» 500: —

Summa kronor 3,000: —

Förenämnda beräkning är uppgjord i anslutning till det af styrelsen
för hydrografiska byrån med underdånig skrifvelse den 5 november 1910
öfverlämnade förslaget till stat, hvilket genom nådigt beslut den 18
november 1910 blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställdt att gälla för år
1911. I detsamma har förhöjningen i det för år 1911 anvisade anslaget,

5,000 kronor, sålunda disponerats:

ökning af anslaget till extra biträden ............................. kronor 1,000: —

» » » » expenser.......................................... » 500: —

» )) » » resekostnader................................. » 1,000: —

» » » j> komplettering och underhåll af

peglar och utrustning ......... » 2,500: —

Summa kronor 5,000: —

Departements chefen.

352

Nionde hufvudtiteln.

[59.]

[60.]
Extra lärårkr
after vid
skogsinstitutet.

I de belopp, som i de sista årens stater funnits upptagna till de
meteorologiska observationerna och de hydrogeologiska specialundersökningarna,
har för fullföljande af verksamheten enligt nuvarande plan
ingen förändring ägt rum vid uppgörande af nu framlagda förslagsberäkning.

Då emellertid anslaget till de meteorologiska observationerna är af
beskaffenhet att böra, på sätt under föregående år ägt rum, i riksstaten
upptagas under åttonde hufvudtiteln samt statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet redan förut denna dag gjort erforderlig framställning
i sådant syfte, återstår således i nu förevarande sammanhang
endast att utverka beviljande af de medel, som erfordras för den hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer
samt för de hydrogeologiska undersökningarna.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för uppehållande under år 1912 af verksamheten vid den
hydrografiska hyrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 50,000
kronor; samt

att, för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska specialundersökningar
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 3,000
kronor;

eller tillhopa 53,000 kronor.

Skogsinstitutet.

För hvart och ett af åren 1902—1911 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.
Detta anslag utgår för innevarande år med 8,000 kronor.

Under hänvisning till hvad jag härofvan vid anmälan af anslagen
å hufvudtitelns ordinarie stat anfört rörande skogsinstitutet, och då beloppet,
8,000 kronor, fortfarande är för nu ifrågavarande ändamål erforderligt,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 8,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

353

Landtmäteristaten.

På extra stat för hvart och ett af åren 1910 och 1911 har Riksdagen
på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljat förslagsanslag å

30,000 kronor till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor. I underdånig skrivelse den 10 december
1910 har landtmäteristyrelsen aflämnat underdånig redogörelse för de
tjänsteresor, som af dessa landtmätare under år 1910 företagits på bekostnad
af allmänna medel, och har styrelsen därvid framhållit vissa
önskemål beträffande, bland annat, det framtida anordnandet af sådana
resor. Då emellertid, på sätt styrelsen meddelat, allmänheten under år
1910 allenast i ganska ringa utsträckning anlitat den utväg, som genom
ifrågavarande anslag beredts till lindring i kostnaderna för vissa mindre
omfattande landtmäteriförrättningar, torde erfarenheten ännu icke lämna
tillfälle med säkerhet bedöma, i hvad mån de af landtmäteristyrelsen
sålunda uttalade önskemålen äro betingade af något verkligt behof.

Anslag för nu ifrågavarande ändamål erfordras jämväl för nästkommande
år, och någon anledning till ändring i anslagets belopp synes
mig icke föreligga.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å 30,000 kronor. 1

1 eu till Riksdagen den 8 april 1910 aflåten proposition och under
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1911 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag
af 33,300 kronor att användas till landtmäteriundervisningens ordnande
och bedrifvande under läsåret 1910—1911 i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af landtmäteristyrelsen den 6 november 1909 framställdt,
i statsrådsprotokollet närmare angifvet förslag, med rätt för
Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under år 1910 af tillgängliga medel
förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp.

I den af landtmäteristyrelsen framställda planen för undervisningens
bedrifvande hade kostnaderna beräknats till 36,290 kronor vid fullständig
tillämpning af undervisuingsplanen.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

[61.]

IHstriktslandtmätares

tjänsteresor.

[62.]

LandtmäUri undervienin gen.

354

Nionde hufvudtiteln.

[62.] Under de två första åren kunde emellertid vissa inskränkningar

i undervisningen äga rum, hvarigenom kostnaderna för första året komme
att nedbringas med 3,000 kronor till 33,290 kronor och för andra året
med 2,000 kronor till 34,290 kronor.

Det i enlighet med denna kostnadsberäkning af Eders Kungl. Maj:t
begärda beloppet till undervisningens bedrifvande under första läsåret
blef af Riksdagen beviljadt.

Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober
1910, under hänvisning till den i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda
kostnadsberäkningen, hvilken legat till grund för Eders Kungl.
Maj:ts framställning och Riksdagens beslut i ämnet, hemställt om anvisande
af ett anslag å 34,300 kronor till landtmäteriundervisningens
bedrifvande under läsåret 1911 — 1912 i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda förslag.

Då jag ej har något att erinra mot berörda framställning, hemställer
jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1912 till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 34,300 kronor att användas till landtmäteriundervisningens
ordnande och bedrifvande under läsåret 1911—1912 i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af landtmäteristyrelsen den 6 november
1909 framställda, i statsrådsprotokollet för den 8 april 1910 närmare
angifna förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt
belopp.

f63.J 1 underdånig skrifvelse den 7 november 1908 har landtmäteri mvidgning

af styrelsen gjort framställning om vidtagande af åtgärder för beredande
landtmäteri- åt landtmäterikontoren i länen af lokaler, hvilka såväl i afseende å
leontor''jfni''vissa utrymme som i andra hänseenden kunde befinnas tillfredsställande med
hänsyn till värdet af de arkivalier, som där förvarades, och till arten
och omfattningen af det arbete, som där bedrefves och som genom
omorganisationen af förste landtmätartjänsterna samt uppläggandet af
jordregistret skulle framdeles blifva än mer kräfvande. Styrelsen har
i nämnda skrifvelse anfört hufvudsakligen följande.

Allt sedan slutet af 1600-talet hade rikets landtmätare haft sig
ålagdt att insända de af dem upprättade konceptkartor och handlingar
till landtmäterikontoren inom de särskilda länen, och sedan uti 1725
års landtmäteriinstruktion föreskrifvits, att vid hvarje landshöfdingresidens
skulle >inrymmas för Landtmätaren et tjenligit rum til Contoir.

Nionde hufvudtiteln.

355

med et stort Bord, Skåp ock hyllor uti», hade liknande bestämmelser
förefunnits uti alla senare landtmäteriinstruktioner.

På grund af landtmätarnas berörda åligganden och uti särskilda
författningar meddelade föreskrifter hade uti landtmäterikontoren i
länen samlats stora mängder af kartor och handlingar, som innehölle
viktiga upplysningar i hvarjehanda afseenden rörande jordförhållanden
i allmänhet och särskildt i fråga om äganderättsspörsmål. Tyvärr hade
värdet af dessa i många afseenden oskattbara dokument icke alltid rätt
uppfattats, och syntes man härutinnan kunna söka förklaringen till
att ifrågavarande kartor och handlingar icke beredts erforderlig vård.
Bristerna härutinnan hade bland annat bestått däri, att landtmäterikontorens
lokaler icke alltid varit fria från fukt och försedda med
lämplig inredning för akternas förvaring samt ej heller tillräckligt rymliga,
hvarjämte det framför annat måste beklagas, att lokalerna icke
erbjudit skydd mot eldfara. Eldsvådor, som berört landtmäterikontoren,
hade inträffat i Umeå 1720 och 1888, i Jönköping 1785 och 1790, i
Göteborg 1804, i Vänersborg 1834 och i Karlstad 1865. Vid dessa
hade värderika och delvis oersättliga samlingar af kartor och handlingar
gått förlorade. Af landtmäterikontorets i Umeå tillhörigheter
hade vid eldsvådan 1888 intet kunnat räddas, af hvad som i lokalen
då förvarades. Stora olägenheter framträdde ofta vid utredningar af
ägodelningsspörsmål och äganderättstvister inom Värmlands och Älfsborgs
län till följd af saknad af landtmäteriakter. Beträffande sättet
särskildt för kartornas handhafvande måste såsom ett synnerligen olyckligt
förhållande anmärkas, att på grund af bristande utrymme i landtmäterikontoren
det varit tillåtet att vika kartor. Härigenom hade
beträffande många kartor tillförlitligheten af de upplysningar, som af
dem kunde vinnas, i större eller mindre grad minskats. Genom utvecklande
och hopläggning upprepade gånger hade många kartor fördärfvats.

Landtmäteristyrelsen, som i regel icke fått tillfälle att yttra sig
i frågor rörande landtmäterikontorens lokaler, hade sedan flera år haft
sin uppmärksamhet riktad på berörda missförhållanden och varit betänkt
på vidtagande af åtgärder för åstadkommande af ändring däri.
Att styrelsen emellertid icke vidtagit andra sådana än för lagning af
de kartor, som varit mest i behof af reparation och som tillfälligtvis
framtagits ur sina akter, hade berott dels därpå, att styrelsen förvissat
sig om, att kartorna till de stora laga skiften, som under senare åren
verkställts i Norrland, i regel icke vekes utan förvarades rullade, dels
ock därpå, att frågan synts böra komma under pröfning först efter

[63.

Nionde hufvudtiteln.

356

[63.] den då ifrågasatta omorganisationen af förste landtmätartjänsterna.
Det förhölle sig nämligen så, att arbetet med att efterse, hvad af
kontorens söndriga kartor genom lagning kunde tillvaratagas för att
därefter kunna förvaras på ett ändamålsenligare sätt, vore ett göromål
af mycket tidsödande och grannlaga art. Men då förste landtmätarna
dittills icke varit skyldiga att ägna all sin arbetstid åt förste landtörn
ätartjänsten, hade styrelsen ansett tiden för granskning i berörda
afseende af kontorens kartförråd icke vara för handen, förr än den
ifrågasatta omorganisationen blifvit verklighet.

Frågan om inrättande af ett jordregister att uppläggas och föras
å länens landtmäterikontor hade äfven afhållit styrelsen från vidtagande
af åtgärder härutinnan. Styrelsen hade nämligen ansett, att,
därest jordregister komme att uppläggas, landtmäterikontorens lokaler
behöfde utvidgas och lagning af kartorna lämpligen kunde ske samtidigt
med arbetena för registrets uppläggande.

Det syntes styrelsen vara nödvändigt att bereda ej allenast jordregistret,
hvaraf något duplettexemplar ej komme att finnas, utan
äfven alla landtmäteriakter och många andra handlingar ett fullt säkert
och ändamålsenligt förvar. Då detta icke torde kunna ske utan tillgång
till brandfritt arkivrum, ansåge styrelsen, att samtliga läns landtmäterikontor
borde förses med sådant rum. Och anordnandet af dylikt
rum syntes styrelsen innefatta en angelägenhet af sådan vikt, att densamma
icke borde uppskjutas.

Det utrymme, en sådan arkivlokal borde äga, vore hufvudsakligen
beroende af länets storlek och folkmängd, jorddelningens ståndpunkt
samt landtmäteriakternas omfattning och kartornas storlek.

Frågan vore emellertid äfven beroende af sättet för kartornas
förvaring. Under förutsättning att ett af styrelsen framlagdt förslag
om förbud i allmänhet mot kartors vikning komme att vinna beaktande,
uppstode fråga, om kartorna borde förvaras rullade eller i
plan, och detta spörsmål sammanhängde i afsevärd mån med föreskrifterna
om konceptkartors upprättande. Det vore nämligen tydligt,
att, därest konceptkartorna upprättades i små blad, desamma skulle
kunna förvaras i plan, i hvilket fall de kräfde mindre utrymme. Detta
tillvägagångssätt ansåges allmänt såsom det enda tillfredsställande,
men i vårt land kunde en dylik anordning icke obetingadt anses fördelaktig.
Storleken af de områden, som ofta på en gång blefve föremål
för uppmätning af landtmätare, skulle kräfva en konceptkartas
uppdelning i ett stort antal blad. Härigenom komme öfverblicken att
försvåras och i afsevärd grad äfven det arbete, för hvars utförande

Nionde hufvudtiteln.

357

kartan upprättats. Styrelsen ansåge sig på grund häraf icke kunna

tillstyrka eller meddela föreskrift om konceptkartors upprättande i så
små delar, att de lämpade sig att förvaras plana, dock med undantag
beträffande vissa slag af kartor.

Om lagning af landtmäterikontorens kartor företoges i sammanhang
med arbetet för jordregistrets uppläggande, borde kartorna efter
verkställd lagning gifvetvis förvaras på sådant sätt, att de så vidt

möjligt icke på nytt toge skada, utan alltså förvarades plana eller

rullade. I båda fallen borde de förvaras liggande i skjutbara fack
eller i lådor. Handlingarna tillika med de kartor, som fortfarande

komme att förvaras bland dessa, borde inläggas uti skåp. På sådant
sätt syntes äfven jordregistret böra förvaras.

För ordnande af landtmäterikontoren tillhörande kartor och handlingar
på hufvudsakligen nu angifna sätt erfordrades afsevärda utrymmen
i arkiven. Att för dessa angifva en bestämd storlek läte sig icke
göra. Med ledning af gjorda beräkningar tilltrodde sig styrelsen emellertid
uttala den mening, att, under förutsättning att plats äfven skulle
finnas för framtida ökning, minst 50 kvadratmeters golfyta borde beräknas
för arkiv till landtmäterikontoren i de mindre länen och en
golfyta af inemot 100 kvadratmeter för de större landtmäterikontorens
arkiv. Förutom arkiv kräfdes ett större rum för allmänheten, hvarest
densamma kunde beredas tillfälle att taga del af kartor och handlingar.
Behofvet af utrymme i detta rum vore mycket beroende af
den storlek, kartorna både. I de norrländska länen, där kartor af två
och ända till tre meters bredd och fem ä sex meters längd förekomma,
kräfdes för detta ändamål ett mycket stort rum med en golfyta af
omkring 50 kvadratmeter, under det att i de södra länen ett rum,
som innehölle en area af 30 å 35 kvadratmeter, kunde vara tillräckligt.
Utom dessa rum fordrades ytterligare ett större rum för undersöknings-
och kontrollarbeten, kartritnings- och andra göromål, som
skulle utföras å länens landtmäterikontor. Berörda göromål vore af
sådan art, att de icke kunde verkställas i det rum, till hvilket allmänheten
borde hafva tillträde. Behofvet af utrymme uti ifrågavarande
rum ansåge styrelsen vara ganska stort. Rummet borde därför hafva
en golfyta af omkring 40 kvadratmeter. Uti detta rum afsåge styrelsen,
att arbetena med jordregistrets uppläggande skulle utföras. Under
den tid, detta arbete påginge, torde möjligen en del kart- och andra
arbeten kunna utföras i allmänhetens rum. Styrelsen trodde sig nämligen
hafva anledning förutsätta, att allmänhetens besök å landtmäterikontoren
icke skulle blifva alltför talrika, förr än jordregistret blifvit

358

Nionde hufvudtiteln.

[63.] upplagd! Förutom nu angifna rum kräfdes minst ännu ett sådant
till förste landtmätarens enskilda expeditionsrum. För detta rum borde
dock icke behöfva beräknas större golfyta än 20 å 25 kvadratmeter.
Ytterligare ett mindre rum för amanuens vore väl önskvärdt, men
syntes icke allestädes vara erforderligt, särskildt icke i de kontor, som
erhölle rymligt rum för allmänheten.

För anordnande af ändamålsenliga lokaler för länens landtmäterikontor,
hvilka lokaler borde innehålla, utom arkivrum, 3 å 4 rum,
kräfdes alltså en golfyta af omkring 150 kvadratmeter för de mindre
och omkring 250 kvadratmeter för de större länen. Uti denna golfyta
hade icke inberäknats någon plats för förstuga och tambur samt
icke heller för toalettrum.

Såsom önskemål i öfrigt tilläte sig styrelsen framhålla, att lokalen
finge särskild ingång med förstuga och tambur, att densamma
anordnades helt och hållet fristående från angränsande lokaler och att,
därest genomgång funnes till länsstyrelsens lokaler, hvilket torde innebära
fördel för såväl länsstyrelsens ämbets- och tjänstemän som för
förste landtmätaren, järndörr anbringades i densamma. Lokalerna
borde vidare förses med elektrisk belysning, där så vore möjligt, samt
värmeledning, åskledare och vattenpost med slang. Slutligen borde uppmärksamhet
ägnas åt att lokalerna finge rik tillgång på dagsljus.
Härför erfordrades, att fönstren gjordes höga, och detta i sin ordning
kräfde en ansenlig takhöjd. Sådan påkallades äfven af andra anledningar.

Landtmäteristyrelsen har vidare förmält, att densamma i rundskrifvelse
den 25 juni 1908 anmodat samtliga förste landtmätare dels
att till styrelsen inkomma med beskrifning af landtmäterikontorens
lokaler, dels att i sammanhang därmed uttala sig, huruvida utrymmet
medgåfve att i denna lokal ej mindre företaga arbetet för uppläggande
af jordregister än äfven på ändamålsenligt sätt förvara kontorets kartor
jämväl efter eventuellt förbud mot vikning af andra kartor än sådana
af ringa värde, dels ock att, därest behof af utvidgning af förenämnda
anledningar gjorde sig gällande, angifva det eller de sätt, hvarpå detta
behof lättast kunde tillgodoses, hvarvid det borde tagas i öfvervägande,
om några fördelar möjligen kunde stå att vinna till följd af dåmera
beslutad indragning af landträntmästarbefattningarna.

De till landtmäteristyrelsen i anledning af berörda rundskrifvelse
från samtliga förste landtmätare inkomna yttranden med upplysningar
och förslag rörande lokalernas anordning och utvidgning jämte

Nionde hufvudtiteln.

359

tillhörande planritningar äro bifogade styrelsens nu ifrågavarande
skrifvelse.

Sedan styrelsen därefter yttrat sig angående förhållandena vid
hvarje särskildt landtmäterikontor, har styrelsen hemställt, dels att i
vissa län de lokaler, som dittills användts af ränterierna, måtte tillsvidare
få användas för landtmäterikontorens räkning, dels att tillfällig
utvidgning af lokalerna måtte på närmare angifvet sätt beredas vissa
landtmäterikontor, dels att nya eller väsentligen förändrade lokaler
måtte åt vissa landtmäterikontor beredas och dels att utvidgning och
ändring enligt närmare angifna förslag måtte företagas beträffande vissa
landtmäterikontors lokaler.

Styrelsen har vidare erinrat, att några medel för anskaffande af
lokaler icke beräknats ingå i det anslag, som anvisats för jordregistrets
uppläggande.

Styrelsen har därjämte framhållit lämpligheten af att, då utvidgning
och ordnande af lokalerna för länens landtmäterikontor icke
längre torde kunna uppskjutas, de åtgärder, som komme att vidtagas,
gjordes så omfattande och grundliga, att de nya lokalerna under lång
tid framåt kunde blifva för sitt ändamål användbara.

De kostnadsberäkningar, som komme att uppgöras för lokalernas
iordningställande, borde enligt styrelsens mening äfven omfatta lämplig
inredning inom lokalerna, särskildt arkivrummen.

Denna landtmäteristyrelsens framställning remitterades till samtliga
länsstyrelser för yttrandes afgifvande.

Beträffande åtskilliga läns landtmäterikontor har erforderlig utredning
ännu icke afslutats. I afvaktan härpå har tillfällig tillökning
i förutvarande lokaler beredts vissa landtmäterikontor. Genom förhyrning
hafva tillfredsställande lokaler redan anskaffats för landtmäterikontoren
i Stockholms, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Västmanlands och Västerbottens län. Landtmäterikontoret i Blekinge
län har under år 1909 fått tillträda fullt ändamålsenlig lokal i landsstatshuset
i Karlskrona. Hvad öfriga läns landtmäterikontor angår, så
har i fråga om landtmäterikontoren i Malmöhus, Örebro och Norrbottens
län sådan utredning numera vunnits, att däraf framgår, att
för beredande af lämpliga lokaler erfordras arbeten, som visserligen
icke i och för sig äro af någon större omfattning, men som dock icke
kunna utföras medelst tillgängliga medel, utan kräfva särskildt anslag
för ändamålet. Jag anhåller därför nu att få redogöra för frågan om
lokaler åt landtmäterikontoren i sistnämnda tre län.

[63.]

860

Nionde hufvudtiteln.

[63.]

Malmöhus läns landtmäterikontor.

MoJmöhut larm Åt detta kontor är lokal upplåten i nordöstra delen af bottenvåningen

Untontorri~ i landshöfdingeresidenset i Malmö. Lokalen utgöres af tre rum jämte
tambur. De två större rummen vetta åt den trånga och jämförelsevis
mörka Kansligatan samt det tredje rummet åt residensets borggård.
Sammanlagda golfytan utgör, inberäknadt tambur, enligt förste landtmätarens
uppgift, 88 kvadratmeter, hvaraf de båda större rummen,
som användas till arkivlokal, upptaga 67 kvadratmeter och det tredje
rummet 16 kvadratmeter eller inalles 83 kvadratmeter. Utrymmet
uppges vara till den grad otillräckligt, att för förvaring af en del
större akter, rullade kartor och dylikt platsen under borden i arkivrummen
måst tagas i anspråk, samt att, då facken för en hel del
socknar vore fyllda och nya akter i mängd inkomme, omplaceringar
måst vidtagas, hvilka försvårat akternas begagnande och dock endast
varit en hjälp för tillfället. Slutligen hade en del akter måst placeras
i packlådor stående i arkivrummen. En utvidgning af lokalen vore
därför, enligt hvad förste landtmätaren anfört, erforderlig, om akterna
skulle kunna förvaras på ändamålsenligt sätt, och i synnerhet för
arbetet med jordregistret. I fråga om sättet för åstadkommande af
en sådan utvidgning har förste landtmätaren framhållit, att de dittills
af landtränteriet disponerade, invid landtmäterikontoret belägna
rummen lämpligen borde tilläggas landtmäterikontoret. Dessa rum
bestode af ett kassahvalf i hörnet mellan Kansligatan och Adelgatan,,
två rum åt sistnämnda gata samt ett trapprum. Hela golfytan vore
71,4 kvadratmeter, hvaraf trapprummet innehölle 4,4 kvadratmeter.
Då numera centraluppvärmning skulle införas i länsstyrelsens lokaler,
finge det antagas, att denna förmån äfven skulle komma landtmäterikontoret
till godo.

Landtmäteristyrelsen har i sin förberörda skrifvelse den 7 november
1908 betonat, att utrymmet i den nuvarande lokalen vore otillräckligt
och att några åtgärder till skydd mot eldfara icke vidtagits.
Genom tilläggande af ränteriets lokaler skulle landtmäterikontoret få
en golfyta af 150 kvadratmeter förutom tambur och toalett, hvilken
sistnämnda borde inredas i trapprummet. Styrelsen ansåge, att detta
utrymme framdeles komme att visa sig otillräckligt, men, ifall annan
fullt ändamålsenlig lokal icke kunde för närvarande erhållas, borde

Nionde hufvudtiteln.

361

enligt styrelsens mening åtgärderna baseras på förste landtmätarens
förslag.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet har i utlåtande
den 17 februari 1909 anmält, att genom landtränteriets indragning
vore det möjligt för länsstyrelsen att åtminstone tillsvidare undvara
dess lokaler, med förbehåll likväl att fortfarande äga tillgång till
kassahvalfvet, hvarest dock kunde beredas utrymme för förvaring äfven
af jordregistret och andra mera värderika arkivalier från landtmäterikontoret.
Enligt upprättadt kostnadsförslag skulle de erforderliga
arbetena, innefattande jämväl brandsäkerhetsanordningar i de bägge
nuvarande arkivrummen samt i ett af ränteriets förra rum, kräfva en
kostnad af 8,879 kronor. Då det med den ständigt stigande ökningen
af göromålen hos länsstyrelserna med ganska stor visshet kunde förutses,
att länsstyrelsen själf inom icke allt för lång tidrymd kunde komma i
behof af ifrågavarande lokaler, ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt
att nu nedlägga särskilda kostnader på brandsäkerhetsanordningar,
men då det jämväl för länsstyrelsen vore nyttigt att äga mera brandsäkra
lokaler för förvaring af handlingar, som icke kunde nedläggas i
länsstyrelsens arkiv, såge Eders Kungl Maj:ts befallningshafvande gärna,
att berörda anordningar komme till utförande.

Landtmäteristyrelsen har den 17 mars 1909 yttrat sig med anledning
af hvad sålunda anförts. Därvid har landtmäteristyrelsen icke
gjort någon invändning mot att länstyrelsen jämte landtmäterikontoret
begagnade omförmälda kassahvalf. För att tillträdet till kassahvalfvet
icke måtte behöfva ske genom landtmäterikontorets arkivrum samt af
andra anförda orsaker ansåge emellertid landtmäteristyrelsen fördelaktigast,
att alla tre rummen i nuvarande landtmäterikontoret inrättades
till brandfria arkivrum med en golfyta af 83 kvadratmeter och att af
de bägge från ränteriet tillkomna rummen det ena öfverlätes åt arbetena
med jordregistret och det andra blefve förste landtmätarens tjänsterum.
Till allmänhetens betjänande kunde tillsvidare det ena arkivrummet
användas. Kostnaderna för lokalens anordnande på nu föreslaget sätt
syntes kunna beräknas lika med det ingifna kostnadsförslaget eller till
i rundt tal 9,000 kronor. Därtill borde dock komma kostnad för
inledande af elektrisk belysning m. m. Då emellertid sammanlagda
golfytan icke komme att uppgå till mer än omkring 150 kvadratmeter
samt länsstyrelsen möjligen inom icke alltför lång tid skulle blifva i
behof af lokalerna, ställde sig landtmäteristyrelsen tveksam, huruvida
förslaget borde bringas till utförande. Huruvida genom påbyggnad
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 46

[63.]

362

Nionde hufvudtiteln.

[63.] eller andra anordningar vid residensbyggnaden annan lämplig lokal
för landtmäterikontoret kunde vinnas eller dylik lokal kunde beredas
i annat statens bus i Malmö,vore styrelsen icke i tillfälle att yttra sig
om. Därest emellertid utsikt icke funnes att på annat bättre sätt
skyndsamt bereda landtmäterikontoret lämplig lokal, syntes man icke
böra rygga tillbaka för ofvan angifna kostnad, som ju i allt fall blefve
till nytta för länsstyrelsen, efter det lokalen framdeles tilläfventyrs utrymts
af landtmäterikontoret.

Öfverintendentsämbetet bar i infordradt utlåtande af den 23 november
1909 förklarat sig anse att för bär ifrågavarande ändamål
någon vare sig på eller tillbyggnad af länsresidensets hus icke lämpligen
borde ifrågakomma samt att, så vidt ämbetet hade sig bekant, någon
lokal inom annan kronan tillhörig byggnad i Malmö icke funnes för
landtmäterikontoret tillgänglig. Öfverintendentsämbetet har vidare
såsom sin åsikt framhållit, att genom upplåtande och iordningställande
af den lokal, som därtill af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
föreslagits till landtmäterikontorets i Malmöhus län begagnande, kontoret
måste för en tid framåt betraktas såsom skäligen väl tillgodosedt.
Då härtill komme den omständighet, att mot den beräknade kostnaden,
cirka 9000 kronor — hvartill emellertid borde läggas ett belopp af
2,500 kronor för vidtagande af åtgärder för förlänande af fullständig
eldsäkerhet också åt kassahvalfvet och anordnande af elektrisk belysning
äfvensom för kontroll och oförutsedda utgifter, hvarigenom arbetskostnaden
borde antagas komma att bestiga sig till 11,500 kronor — icke
funnes skäl till anmärkning, samt då länsstyrelsen i en framtid, när
lokalen måste till denna öfverlåtas, gifvetvis komme att hafva fördel
af de verkställda arbetena, har ämbetet för sin del förordat här omhandlade
förslag till beredande af lokal för landtmäterikontoret i
Malmöhus län.

Örebro läns landtmäterikontor.

örtbro läns Detta kontors lokaler utgöras för närvarande af, förutom tambur,

fa"ionior.n'' tre ruin med en golfyta af 115,5 kvadratmeter, belägna i tredje våningen
af Örebro slott. Förste landmätaren har framhållit, att invid
denna lokal funnes ett oinredt rum, som lämpligen kunde tilläggas.
Dess golfyta är 75 kvadratmeter. Landtmäteristyrelsen har i sin
merberörda skrifvelse förordat en dylik anordning.

Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har i utlåtande
den 31 december 1908 vitsordat, att någon annan lokal, lämplig att

Nionde hulvu dtiteln.

363

tilläggas landtmäterikontoret, icke funnes än omförmälda oinredda
rum. För att icke försvåra tillträdet till en invid detta rum belägen
tornvind borde dock icke hela rummet afstås åt landtmäterikontoret,
utan rummet afdelas med en vägg, så att en korridor till tornvinden
uppstode. I detta fall skulle själfva rummets golfyta blifva 54,7 kvadratmeter.

Denna tillökning bär landtmäteristyrelsen för sin del funnit
otillräcklig.

Öfverintendentsämbetet har i utlåtande den 15 november 1910
anfört hufvudsakligen följande. Olika utvägar till beredande af ökadt
utrymme åt detta landtmäterikontor hade pröfvats, men ämbetet hade
funnit sig böra stanna vid förslaget att åt landtmäterikontoret upplåta
omförmälda oinredda rum på sätt länsstyrelsen hemställt. För att
bereda än ytterligare utrymme borde emellertid i det största af kontorets
nuvarande rum anordnas en balkong kring väggarna jämte
trappa samt det nya rummet i dess helhet afdelas på höjden medelst
en mellanbotten. I dessa bägge rum, som skulle utgöra arkivlokalen,
borde inläggas brandfria golf och tak af beton på järnbalkar. Därjämte
skulle toalett anordnas och värmeledning inrättas samt elektrisk
belysning införas m. m. Nödiga arkivskåp borde äfven anskaffas.
Enligt infordrade anbud och verkställda beräkningar komme kostnaderna
att ställa sig sålunda:

byggmästeriarbeten .....................................	... kronor	8,470: —
värmeledningsarbeten......................................	»	2,500: —
arkivinredning, förslagsvis.............................	>>	8,000: —
elektrisk belysning .........................................	»	1,000: —
arfvoden och oförutsedda utgifter..............	>	2,030: —
eller sammanlag	dt kronor	22,000: —

Öfver detta förslag till frågans lösning har ämbetet på anmodan
emottagit utlåtanden af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
bifogat yttrande af förste landtmätaren i länet äfvensom af landtmäteristyrelsen,
Indika samtliga gillat förslaget.

Norrbottens läns landtmäterikontor.

Detta kontors lokaler äro belägna å nedra botten i landsstatshuset
i Luleå och bestå af tambur, två rum samt arkiv. Det sistnämnda
har oregelbunden form, sträckande sig från gafveln inåt husets

[63.]

Norrbottens
läns landtmäterikontor.

364

Nionde hufvudtiteln.

[63.]

midt, och har blott ett fönster. Det är föi*3edt med hvälfdt tak och
golf af kalkstensplattor. Golfytan i lokalen i dess helhet är omkring
118 kvadratmeter. Bredvid denna lokal ligger landskontorets arkivrum
om 50 kvadratmeters golfyta med ingång genom en korridor från landtmäterikontorets
tambur samt därjämte med särskild trappuppgång till
landskontoret. Å andra sidan om vestibulen och stora trappan äro
förlagda vaktmästarbostad samt landskansliets arkivlokaler, hvilka senare
bestå af två stora rum och ett mindre. Det sistnämnda, i handlingarna
betecknadt med n:r 8 och innehållande en golfyta af 29 kvadratmeter,
har varit upplåtet till förvaring af Norrbottens regementes arkiv.

Förste landtmätaren i länet har med anledning af förut omförmälda
cirkulärskrifvelse från landtmäteristyrelsen anfört bland annat
följande. I de nuvarande till landtmäterikontoret hörande rummen
kunde arbetet med jordregistret icke försiggå, enär dessa rum behöfdes
för kontorets egentliga arbeten. På grund af att många kartor vore
synnerligen störa, kräfdes vid deras användning stort utrymme. Arkivrummet
vore också för litet för att kartorna skulle kunna där förvaras
på ändamålsenligt sätt. Den behöfiiga utvidgningen borde lämpligen
ske sålunda, att landskontorets nuvarande arkivrum upplätes för jordregisterarbetena
samt omförmälda trappuppgång till landskontoret borttoges
och arkivrummet tillökades med det därigenom vunna utrymmet.
I landskontorets nuvarande arkivrum kunde lämpligen förvaras eu del
akter, som tilläfventyrs ej skulle rymmas i arkivhvalfvet och som
hufvudsakligen hade sitt värde i kulturhistoriskt hänseende samt därför
utan olägenhet kunde afskiljas från hufvudarkivet och förvaras på
annat ställe i närheten. För beredande af än ytterligare utrymme i
arkivet kunde framdeles från de inregistrerade akterna afskiljas sådana
delar, som efter det förrättningarna afslutats hade ringa om ens något
värde. Centraluppvärmning funnes visserligen införd i landsstatshuset
men på sådant sätt, att den befunnits otillräcklig för arkiven. Landtmäterikontorets
rum uppvärmdes medelst kakelugnar och äfven i dess
arkiv funnes en kaminkakelugn insatt.

Landtmäteristyrelsen har i skrifvelsen den 7 november 1908 funnit
förste landtmätarens förslag tilltalande, men förklarat sig anse det icke
vara erforderligt att till jordregister arbetena anslå landskontorets hela
arkivlokal utan endast södra delen däraf. Den norra delen borde däremot
införlifvas med landtmäterikontorets arkiv, som då skulle erhålla
en golfyta af omkring 80 kvadratmeter, under det att landtmäterikontorets
lokaler i öfrigt, utom tambur och korridor, skulle innehålla
95 kvadratmeter. Ersättning åt landskontoret för den bortgångna

Nionde hufvudtiteln. 365

arkivlokalen syntes kunna beredas i landskansliets arkivlokal samt i
förutvarande ränteriet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i utlåtande den 22
februari 1909 motsatt sig, att till landtmäterikontoret afstodes mer
än södra hälften af landskontorets nuvarande arkivlokal, hvilken
hälft enligt landtmäteristyrelsens förslag erfordrades för jordregistersarbetena.
Den norra hälften däremot, som landtmäteristyrelsen velat
införlifva med landtmäterikontorets arkiv, vore jämte tillhörande trappuppgång
fortfarande behöflig för landskontorets arkiv. Räntmästarens
dittillsvarande rum behöfdes för landskontorets arbeten och kunde icke
afses till arkiv åt landskontoret i annan mån än medelst anbringande
af hyllor kring vägg ärna. Plats funnes där för 75 längdmeter hyllor,
men landskontorets nuvarande arkivlokal medgåfve 202 längdmeter,
och detta vore dock otillräckligt för landskontorets behof. Redan nu
hade eu del handlingar måst uppflyttas på vinden, där de upptoge 35
längdmeter hyllor. Vinden vore dock ytterst olämplig till förvar af
arkivalier, enär dessa där lätteligen toge skada af fukt. För öfrigt
vore det under eu stor del af året omöjligt att vid arkivforskningvistas
på vinden till följd af där rådande mörker och kyla. Felande
utrymme för landskontorets arkiv kunde däremot möjligen erhållas uti
det åt Norrbottens regementsarkiv upplåtna rummet n:r 8, ifall icke
detta rum snarare kunde användas för landtmäterikontorets räkning.
Emellertid ville, enligt ett af stadsingenjören i Luleå och eu magistratsperson
därstädes efter på anmodan verkställd besiktning afgifvet förslag,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i första rummet föreslå,
att lokalfrågan löstes sålunda, att i källarvåningen under landtmäterikontorets
nuvarande lokaler inrättades brandfria arkivrum för landtmäterikontoret.
Därest emellertid detta förslag icke gillades, borde
omförmälda rum n:r 8 öfverlåtas åt landtmäterikontoret, som där borde
kunna förvara de handlingar, som förste landtmätaren ansett kunna
afskiljas frän hufvudarkivet.

Landtmäteristyrelsen har den 4 maj 1909 yttrat sig med anledning
af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört.
Styrelsen har därvid funnit den föreslagna inredningen af arkivrum i
källaren vara af åtskilliga anledningar alldeles otillfredsställande för
landtmäterikontorets vidkommande. För landskontorets arkiv borde
förenämnda till regementsarkiv använda rum n:r 8 vara särdeles lämpligt,
helst lätt förbindelse funnes dit genom trappa från eu korridor i den
våning, där landskontorets öfriga lokaler vore belägna. Förslaget att

366

N ionde hufvudtiteln.

[63.] använda detta rum för landtmäterikontorets behof kunde styrelsen icke
biträda.

Öfverintendentsämbetet har i utlåtande den 2 december 1909
meddelat, att enligt verkställda beräkningar skulle landtmäteristyrelsens
förslag att med landtmäterikontoret införlifva landskontorets hela nuvarande
arkivlokal draga en kostnad af 9,000 kronor. Länsstyrelsens
hufvudförslag om inredning af arkivrum i källarvåningen beräknades
kosta 10,300 kronor och dess alternativa förslag om afstående till
landtmäterikontoret af endast södra hälften af landskontorets arkivlokal
jämte landskansliets förut till militärarkiv använda rum skulle
kosta 8,900 kronor.

I samtliga dessa beräkningar inginge kostnader för åstadkommande
af eldsäkerhet, anordnande af värmeledning, anskaffande af
arkivinrede in. m. Ämbetet liölle före, att förslaget att förlägga landtmäteriarkivet
i källarvåningen måste anses både mindre lämpligt och
äfven onödigt, då utrymme syntes på annat sätt kunna beredas. Vid
valet mellan landtmäteristyrelsens förslag och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
alternativa förslag ville det förefalla ämbetet, som
om hvad landtmäteristyrelsen föreslagit ägde företräde, enär genom
därmed förknippade anordningar landtmäteriarkivet, som tycktes behöfva
vara både samladt på ett ställe och lätt tillgängligt äfven för
allmänheten, vunne dessa syften och det vidare torde efter ämbetets
mening kunna anses, att länsstyrelsen kunde vinna en ingalunda
otillfredsställande godtgörelse för det mistade landskontorsarkivet uti
rummet n:r 8 i bottenvåningen. Öfverintendentsämbetet ville sålunda
för sin del förorda utförande af landtmäteristyrelsens förslag i enlighet
med den inom ämbetet härför upprättade kostnadsberäkning.

Riksarkivarien, hvilkens yttrande jämväl infordrats, har i utlåtande
den 28 december 1909 förklarat sig anse förslaget om inredande
af arkivlokal i källarvåningen böra lämnas å sido.

Under sådana förhållanden syntes för närvarande frågan närmast
gälla, hvem som skulle få disponera norra delen af landskontorets nuvarande
arkivlokal och hvem som skulle begagna sig af rummet n:r
8. Vid besvarandet af dessa frågor syntes man böra taga hänsyn till
förste landtmätarens förklaring, dels att en del af landtmäterikontorets
arkiv numera endast hade värde i kulturhistoriskt hänseende och följaktligen
kunde förvaras någonstädes i närheten af den egentliga arkivlokalen,
dels att vissa handlingar, sedan förrättningarna afslutats, hade
ringa om ens något värde. Om riktigheten af sistnämnda påstående
hade riksarkivarien visserligen icke haft tillfälle eller anledning att

Nionde hufvudtiteln.

367

bilda sig något omdöme. Förhölle det sig emellertid på angifvet sätt, [63.]
syntes det vara tydligt, att lika litet i ett landtmäterikontor som i
andra offentliga arkiv handlingar borde allt framgent bevaras, som
saknade allt värde. Att handlingar af mindre aktuellt värde förvarades
»i närheten af» den egentliga eller bästa arkivlokalen vore icke
någon alltför ovanlig företeelse, isynnerhet om »närheten», såsom här
vore fallet, rymdes under samma tak. Erinras borde därjämte, att den
möjligheten icke syntes vara utesluten, att i den del af landskontorets
arkivlokal, som skulle användas för jordregisterarbetet, kring väggarna
uppsätta arkivhyllor eller skåp. Behöfdes ytterligare utrymme, borde
rummet n:r 8 utan nämnvärd olägenhet kunna för landtmäterikontorets
räkning tagas i anspråk särskildt för sådana handlingar, som vore af
mindre aktuellt intresse. Att det härigenom beredda utrymmet skulle
blifva otillräckligt hade icke från något håll påståtts. Då nu landskontoret
från början varit innehafvare af den arkivlokal, af hvilken
det ville afträda södra hälften, syntes det riksarkivarien vara med
billighetens kraf öfverensstämmande, att det icke mot sitt bestridande
utträngdes från återstoden af densamma, allrahelst som landtmäterikontorets
utrymmesbehof syntes på annat sätt kunna tillgodoses. Riksarkivarien
ansåge sig därför för sin del böra förorda den lösning af
frågan, som innebures i länsstyrelsens alternativa förslag.

I sina i dessa ärenden afgifna utlåtanden har öfverintendentsämbetet
slutligen framhållit, att de föreslagna arbetena vore såväl af
större omfattning som ock af annat slag, än att de skäligen skulle
kunna hänföras till sådana reparations- och underhållsarbeten, för
hvilkas ombesörjande det till ämbetets förfogande ställda ordinarie
statsanslaget till byggnader och reparationer vore afsedt, och att
fördenskull extra anslagsmedel kräfdes till arbetenas utförande.

Efter att i dessa frågor hafva samrådt med cheferna för civil- Departement*-och finansdepartementen, har jag till den lämnade utredningen endast eAefen''
att lägga följande.

I gällande instruktion för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare
den 22 oktober 1909 stadgas i 36 §, att i hvarje läns residensstad
skall finnas ett landtmäterikontor, hvarest kartor och handlingar,
äfvensom jordregistret jämte tillhörande handlingar skola förvaras.

Enligt 37 § äger landtmäteristyrelsen att meddela närmare bestämmelser
angående kartors och handlingars förvaring, dock med iakttagande
att kartor skola förvaras rullade eller plana med undantag

ags

Nionde hmvudtiteln.

[63.] för sådana af mindre värde, hvilka det till besparing af utrymme må
vara tillåtet att vika.

Hvad beträffar nu ifrågavarande tre landtmäterikontor, synes mig
behofvet af utvidgade och i andra afseenden förbättrade lokaler för
dem vara tillfullo styrkt.

Förslaget i fråga om landtmäterikontoret i Malmöhus län, beträffande
hvilket förslag inga andra erinringar framställts, än att dels det
därigenom vunna utrymmet af landtmäteristyrelsen ansetts i framtiden
blifva väl knappt, och dels länsstyrelsen förmält sig antagligen framdeles
komma i behof af lokalerna för egen räkning, synes mig vara
det bästa, som under nuvarande förhållanden står till buds. Det torde
äfven få antagas, att nämnda af myndigheterna i utsikt ställda framtidsmöjligheter
icke alltför snart skola inträffa, och de kostnader, som
nu nedläggas, blifva ju, såsom såväl länsstyrelsen som öfverintendentsämbetet
framhållit, icke bortkastade. Någon kostnad för arkivinredning
är icke beräknad vid detta kontor.

Öfverintendentsämbetets förslag i fråga om landtmäterikontoret i
Örebro län bär gillats af de särskildt intresserade myndigheterna och
biträdes äfven af mig, enär det synes vara praktiskt och ur de olika
synpunkter, som här behöfva tillgodoses, tillfredsställande.

Angående lämpligaste sättet att bereda utvidgad lokal för Norrbottens
läns landtmäterikontor hafva olika meningar uttalats. Lika
med de flesta myndigheterna anser jag förslaget till inredning af arkivlokaler
i källarvåningen icke böra gillas. Landtmäteristyrelsen och
öfverintendentsämbetet föreslå, att landskontorets hela nuvarande arkivrum
tillägges landtmäterikontoret, under det att länsstyrelsen och riksarkivarien
anse det tillfyllest, att södra delen af detta rum öfverlåtes
till landtmäterikontoret, hvilket därjämte till förvaring af mindre värdefulla
arkivalier hänvisas till ett i annan del af landsstatshuset beläget
rum n:r 8, för närvarande tillhörande landskansliets arkivlokal. Vid
öfvervägande af hvad härutinnan förekommit synes mig landtmäteristyrelsens
förslag medföra afsevärda fördelar för landtmäterikontoret,
som därigenom skulle få ensamt disponera hela ena hälften af nedra
bottnen i landsstatshuset och blifva i tillfälle att bereda arkivet lämpligt
ordnad uppställning och förvaring samt att hafva det nära till
hands vid förekommande forskningar och arbeten. Då landskontoret
genom en trappa i samma våning, där landskontorets lokaler äro belägna,
har bekväm tillgång till rummet n:r 8, synas de olägenheter,
som för landskontoret skulle uppstå genom att nödgas till detta rum

Nionde liufvudtltelu.

369

öfverflytta en del arkivalier, icke vara synnerligen afsevärda. Vid [63.]
sådant förhållande, och då vid en anordning'' af dylikt slag landskontorets
behof af utrymme lärer blifva väl tillgodosedt, har jag icke
tvekat att ansluta mig till landtmäteristyrelsens af öfverintendentsämbetet
tillstyrkta förslag i detta afseende.

Mot de särskilda kostnadsberäkningarna har jag icke funnit anledning
till erinran.

På sätt öfverintendentsämbetet framhållit, lämnar det ordinarie
anslaget till byggnader och reparationer icke tillgång till bestridande
af de med dessa arbeten förbundna utgifter, utan torde särskildt anslag
därtill böra äskas af Riksdagen. Beloppen utgöra, enligt hvad ofvan
anförts, för landtmäterikontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro
län 22,000 kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt
42,500 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1911 anvisa till utvidgning m. fl. arbeten
vid landtmäterikontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län

22,000 kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt
42,500 kronor.

[64.]

Sedan genom nådigt bref den 29 april 1851 samt landtmäteri- Reparation och
instruktionen den 6 augusti 1864 förordnats, att inbindnings- med
flera kostnader, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvades nödiga landtmäteriför
en noggrann vård af de i länens landtmäterikontor befintliga kartor, kont(’rhandlingar
och böcker samt för anskaffande och underhåll af erforderliga
inventarier, ved m. m. till berörda landtmäterikontor, finge gäldas
af allmänna medel, utgingo kostnaderna härtill först från sjätte hufvudtitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. samt från
och med år 1901 från enahanda anslag under nionde hufvudtiteln.

Till reparation och renovation af kartor, tillhörande landtmäterikontoren
i länen, anvisade Kungl. Maj:t därjämte vid upprepade tillfällen,
tidigast år 1886 och senast år 1907, på särskilda framställningar
medel till sammanlagdt belopp af 11,000 kronor från besparingarna
under sjätte eller nionde hufvudtiteln. I samband med utfärdande den
23 oktober 1908 af instruktion för landtmäteristyrelsen och rikets
landtmätare förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref samma
dag, att kostnaderna för landtmäterikontorens i länen förseende med
nödiga inventarier, instrument m. m. skulle bestridas af nionde hufvudtitelns
expensanslag.

Bih. till Bd:sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl.

370

Nionde hufvudtiteln.

I skrifvelse den 7 november 1908 anförde landtmäteristyrelsen,
att lagning af kartor, till den del denna lagning vore att betrakta
såsom nödvändig för fortgående underhåll af desamma, innefattade en
åtgärd, som vore oskiljaktig från den förste landtmätarna i länen
åliggande vård af landtmäterikontorens kartor. Vid sådant förhållande
borde förste landtmätarna hafva tillgång till nödiga medel för bestridande
af de kostnader, som vore erforderliga för denna vård. Dessa
kostnader syntes böra gäldas af expensmedel. Att så vid flera tillfällen
dittills icke skett syntes hafva berott på, att underhåll genom successiv
lagning af kartorna ej ägt rum. Det hade därför befunnits
nödvändigt att vidtaga mer omfattande åtgärder än som egentligen
kunnat hänföras till den fortgående vården och underhållet af kartorna.
Landtmäteristyrelsen anhölle därför om meddelande af erforderliga
bestämmelser i ämnet.

Jämlikt nådig befallning att verkställa utredning angående det
årliga expensanslag, kostnader för lagning af kartor däri inberäknad,
som för hvart och ett af länens landtmäterikontor vore erforderligt,
öfver!ämnade landtmäteristyrelsen med utlåtande den 8 april 1909
sådan utredning jämte en inom styrelsen uppgjord beräkning, upptagande
dels årsbehofvet af expensmedel under normala förhållanden
och dels en uppgift å extra utgifter för vissa åtgärder, afseende äldre
kartors lagning i större utsträckning m. m.

Genom nådigt beslut Jen 28 januari 1910 förklarade Eders Kungl.
Maj:t, att från det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. finge för hvart och ett
af länens landtmäterikontor efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
bepröfvande årligen utgå medel intill vissa angifna maximibelopp,
växlande mellan 500 och 600 kronor, för gäldande af kostnader
för skrifmaterialier, telegram- och telefonafgifter, för mindre
lagningar samt inbindning af kartor och handlingar äfvensom i allmänhet
för vård och underhåll af de för kontorets räkning anskaffade
böcker, instrument och andra tillhörigheter. Därjämte förklarade
Eders Kungl. Maj:t sig vilja uppå förnyad framställning af landtmäteristyrelsen
och efter af nämnda styrelse i fråga om hvarje landtmäterikontor
verkställd utredning i fråga om behofvet af äldre kartors lagning
i större utsträckning m. m. fatta beslut om hvad i anledning
däraf borde vidtagas.

Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 24
oktober 1910 anfört följande. Styrelsen hade med anledning af inne -

Nionde hufvudtitein.

371

hållet af nyss omförmälda nådiga beslut den 28 januari 1910 anmodat
rikets förste landtmätare att söka utreda och till styrelsen inkomma
med uppgift dels på ungefärliga antalet kartor, som antingen tarfvade
lagning eller vore så bristfälliga, att de icke genom lagning kunde
blifva användbara, dels ock på kostnaderna särskildt för lagning och
särskildt för kopiering af kartor af sistberörda bristfälliga slag. Landtmäteristyrelsen
hade härvid erinrat, ej mindre att kostnadsberäkningarna
icke borde grunda sig på gällande taxa utan på det pris, hvartill
arbetet lägst kunde beräknas blifva utfördt, dock under förutsättning
att därvid skulle användas personel som besutte erforderlig vana,
så att arbetet kundejverkställas på ett tillfredsställande sätt utan att
taga förste landtmätarnas tid alltför mycket i anspråk, än äfven att,
då det för ett stort antal län kunde antagas, att det bestämda årliga
maximibeloppet af expensmedel kunde bereda afsevärd tillgång för
ifrågavarande ändamål och för ett eller annat län måhända helt och
hållet förslå till täckande af därför erforderliga utgifter, det till följd
häraf vore önskvärdt, att blifvande utredning tydligt komme att
utvisa dels det belopp, som för lagning af kartor in. in. årligen kunde
erhållas af expensmedlen, dels hvad därutöfver blefve erforderligt,
under förutsättning att arbetet komme till utförande under åren
1911—1915.

Sedan rikets förste landtmätare inkommit med utredning och
yttrande i ämnet, hade styrelsen med ledning däraf uppgjort en vid
utlåtandet fogad beräkning. Af densamma framginge, att vid Kalmar,
Gottlands och Värmlands läns landtmäterikontor det årliga expensanslaget
finge antagas förslå till ifrågavarande behof och vid Hallands
läns landtmäterikontor till lagningen af kartor, att vid öfriga landtmäterikontor
51,375 kartor tarfvade lagning och att kostnaderna härför
beräknats till 63,211 kronor, att renovation erfordrades dels af ett uppgift
antal af 729 kartor för en beräknad kostnad af 32,810 kronor,
och dels af icke uppgifvet antal kartor i vissa län för beräknade 10,300
kronor, att för renovation af kartor sålunda erfordrades tillhopa 43,110
kronor, att ifrågavarande kostnader alltså skulle uppgå till sammanlagdt
106,321 kronor, att af ofvanberörda årliga expensmedelsbelopp
inalles 630 kronor om året beräknats blifva tillgängliga såsom bidrag
till bestridande af dessa kostnader vid några af landtmäterikontoren
samt att, då arbetet antagits böra komma till utförande under åren
1911—1915, 3,150 kronor alltså skulle kunna bestridas af expensmedlen
och ett ytterligare belopp af 103,171 kronor erfordras för ifrågavarande
ändamål.

[64.]

Nionde hufvudtiteln.

[64.

372

Till grund för sina yttranden i ämnet hade förste landtmätarnä
utgått från ett timpris, varierande mellan 50 och 80 öre, beroende af
förhållandena i olika orter. Med afseende å sättet för beräknandet af
omfattningen utaf de erforderliga arbetena företedde deras utredningar
större skiljaktigheter. och beträffande vissa län syntes uppgifterna icke
kunna anses annat än approximativa, till följd hvaraf de för samma
län lämnade uppgifterna i kostnadsafseende gifvetvis vore osäkra. Men
äfven om den skedda beräkningen alltså icke för alla län kunde anses
fullt exakt, vore landtmäteristyrelsen emellertid öfvertygad om. att
resultatet för riket i dess helhet måste betraktas såsom tillförlitligt och
att alltså för ifrågavarande ändamål fordrades ett belopp af i rundt
tal 100,000 kronor.

Att behofvet uti ifrågavarande afseenden vore så omfattande, vore
en följd af de otillräckliga lokaler, som åt landtmäterikontoren varit
anvisade. Det begränsade utrymmet hade gjort det nödvändigt att
förvara kartorna vikta och inlagda''i ofta tätt packade konvolut tillsammans
med handlingarna. Särskild! de större kartorna hade härigenom
blifvit illa medfarna och många kartor hade genom att ofta
utvecklas och hopläggas helt och hållet fördärfvats. Att genom vikning
af kartor deras tillförlitlighet äfventyrades torde vara uppeenbart.

Enligt äldre instruktioner hade förste landtmätarna haft enahanda
skyldigheter som enligt nu gällande instruktion ålåge dem att ansvara
för vården af landtmäterikontorets kartor och handlingar. Häri borde
emellertid icke kunna inbegripas någon skyldighet för dem att själfva
verkställa lagning af kartor eller kopiering af sådana. Detta borde
vara tydligt redan på grund af beskaffenheten af arbetet, som hvad
lagning af kartor anginge närmast vore att likställa med bokbinderigöromål.
Vid sådant förhållande och då ifrågavarande arbeten icke
heller lämpligen borde uppdragas åt de fackligt utbildade biträden,
som för göromålens behöriga gång vore eller till äfventyra blefve anställda
å kontoren, borde nödiga medel anvisas för bestridande af de kostnader,
som vore erforderliga för arbetets utförande. Medel för ifrågavarande
ändamål hade äfven vid olika tillfällen af Kungl. Maj:t efter
framställning af landtmäteristyrelsen anvisats från allmänna besparingarna.

Man syntes under senare åren allt mer hafva kommit till insikt
om betydelsen af de upplysningar, som stode att vinna af de kartor
och handlingar, som förvarades i länens landtmäterikontor. Antalet
besökande i kontoren hade under senare åren väsentligt ökats, i syn -

Nionde imfvtldtiteln.

070

o (o

nerhet sedan genom 1908 års instruktion föreskrifvits, att kontoren
skulle dagligen hållas öppna för allmänheten. Sedan början afår 1909
påginge å kontoren arbetet med uppläggande af jordregister för rikets
landsbygd, hvilket arbete hufvudsakligen bestode i upptecknande enligt
gällande författning af uppgifter, som skulle hämtas från landtmäteriakterna.
Genom jordregistret skulle säkerligen allmänhetens uppmärksamhet
än ytterligare komma att fästas på vikten af de upplysningar,
som kunde inhämtas af landtmäteriakterna. På grund af berörda förhållanden
ko linne de kartor och handlingar, som förvarades i länslandtmäterikontoren,
att allt oftare blifva använda. Därest åtgärder
icke skyndsamt vidtoges för kartornas lagning och ändamålsenliga förvaring,
skulle därför, enligt landtmäteristyrelsens mening, många kartor
årligen blifva helt och hållet obrukbara.

Sedan landtmäteristyrelsen härefter erinrat om bestämmelserna i
gällande landtmäteriinstruktion rörande sättet för kartornas förvaring
samt om redan vidtagna åtgärder för beredande af utvidgade lokaler
åt länens landtmäterikontor, rörande hvilka ämnen jag torde få hänvisa
till den i nästföregående punkt därom lämnade redogörelse, har
styrelsen fortsatt sålunda.

Landtmäterikontorens förutvarande inskränkta utrymme torde i
allmänhet icke vidare komma att lägga hinder i vägen för kartornas
ändamålsenliga förvaring. I sammanhang med arkivens ordnande i nya
eller förbättrade lokaler borde gifvetvis de kartor, som däraf vore i
behof, lagas eller ock nya exemplar anskaffas i stället för dem, som
vore så bristfälliga, att de ej kunde lagas. Vid arbetet med jordregistrets
uppläggande måste flertalet akter genomgås. Gifvetvis vore
det lämpligt, att kartorna blefve iordningställda, i den mån de komrne
till användning vid sistberörda arbete, hvarvid enligt gällande föreskrift
registernummer för hvarje i jordregistret införd fastighet skulle åtecknas
kartor och förrättningshandlingar.

Det borde alltså vara tydligt, att samtliga nu berörda arbeten,
jordregistrets uppläggande, kartornas lagning m. in. samt arkivens
iordningsställande lämpligen borde utföras samtidigt och att olägenheter
skulle komma att uppstå, därest förhållandena icke kunde ordnas
på sådant sätt. Då arbetena med jordregistrets uppläggande fortgått
sedan början af år 1909, vore det tydligen angeläget, att medel för
kartmaterialets iordningställande så fort som möjligt gjordes tillgängliga.
Under antagande att jordregistret till hufvudsakliga delar komme att
blifva upplagdt före utgången af år 1915, men att en del arbeten

[64.]

374

Nionde hufvudtiteln.

[64.] emellertid komme att återstå för år 1916, syntes för kartornas lagning
m. m. erforderliga medel böra göras tillgängliga under åren 1911—
1916. Så vidt landtmäteristyrelsen nu vore i tillfälle bedöma förhållandena,
syntes det lämpligt, att för ändamålet få använda 30,000
kronor under åren 1911—1912, 20,000 kronor under hvardera af åren
1913 —1915 och 10,000 kronor under år 1916.

Då de omfattande lagnings- och renovationsarbeten, hvarom nu
vore fråga, vore föranledda af att någon lagning af kartor under årens
lopp i större omfattning icke skett och sålunda innefattade extra ordinära
åtgärder samt i betraktande af det erforderliga beloppets storlek,
antoge landtmäteristyrelsen, att nionde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier
och expenser, ved in. in. icke lämpligen kunde anlitas för
ändamålet. Vid sådant förhållande och då allmänna besparingarna
under nämnda liufvudtitel icke heller torde bereda tillgång för ändamålet,
komme ett särskildt anslag att blifva nödigt, och syntes detta
böra begäras såsom reservationsanslag, så att belopp, som ett år besparades,
måtte kunna för samma ändamål användas ett följande år.

Med anledning af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren i länen bevilja
ett reservationsanslag af 100,000 kronor och häraf på extra stat
för år 1912 anvisa 30,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
under år 1911 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som
kunde finnas erforderligt.

Departements chefen.

Den nu lämnade redogörelsen synes mig gifva vid handen, att ett
oafvisligt behof att i afsevärd omfattning företaga lagning och renovation
af kartor i länens landtmäterikontor nu föreligger. Det må
vara beklagligt, att vården af dessa i flera hänseenden mycket viktiga
arkivalier hittills varit så otillfredsställande, att ett dylikt behof uppkommit,
men detta sammanhänger med lokalernas förutvarande alltför
trånga och i öfriga afseenden olämpliga beskaffenhet samt med den
ringa tjänstgöringsskyldighet å kontoret, som före omorganisationen
åt förste landtmätartjänsterna, kunnat fordras af dessa tjänsters innehafvare.
Då nu dessa hinder antingen redan afiägsnats eller torde
komma att inom de närmaste åren undanröjas, bör äfven, enligt min
mening, det ifrågavarande lagnings- och renovationsarbetet upptagas
med större kraft. Att härtill anlita det årliga expensanslaget förslår,
såsom utredningen visat, icke långt. Ej heller torde det blifva möjligt
att därtill bereda tillgång från besparingarna å hufvudtiteln. Visser -

Nionde hufvudtiteln.

375

ligen hafva flera gånger medel från dem anvisats till hithörande
ändamål, men beloppet har hvarje gång varit endast 1,000 kronor,
under det att beliofvet varit mångfaldigt större. Lika med landtmäteristyrelsen
anser jag det särdeles lämpligt, att dessa arbeten företagas
just nu, då på grund af jordregistersarbetena arkivens kartförråd
genomgås och granskas. Jag anser därför nödiga anslagsmedel
böra under de närmaste åren anvisas å extra stat till detta ändamål.

Hvad det behöfliga anslagsbeloppet angår, kan jag emellertid ej
undgå att finna, att landtmäteristyrelsens beräkning, enligt hvilken
detsamma skulle uppgå till 100,000 kronor, icke torde kunna betraktas
annat än såsom approximativ I flera fall har antalet kartor, som tarfva
renovation, icke alls kunnat uppgifvas. I andra fall har antalet kartor,
som tarfva åtgärder, angifvits endast i hela eller halfva tusental,
hvithet synes utvisa, att undersökningen varit väl summarisk och att
sifiran därför måste upptagas med viss försiktighet. Då härtill kommer,
att, såsom landtmäteristyrelsen framhållit, förste landtmätarnas uppgifter
förete stora skiljaktigheter såväl i fråga om beräknadt timpris
som i fråga om sättet för beräkningen af arbetenas omfattning,
kan jag icke anse den lämnade utredningen med tillräcklig säkerhet
ådagalägga, att hela det begärda anslagsbeloppet, 100,000 kronor, är
för ändamålet erforderligt. Jag kan därför icke tillstyrka, att detsamma
nu begäres af Riksdagen. Däremot kan något tvifvel icke råda
därom, att ett belopp, vida öfverstigande det för år 1912 ifrågasatta
anslaget å 30,000 kronor, blir behöfligt, och finner jag därför ingen
betänklighet att tillstyrka, att sistnämnda belopp nu äskas af Riksdagen
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis disponera
en del redan under innevarande år.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till reparation och renovation af kartor i landtmäterikontor en i
länen bevilja å extra stat för år 1912 ett anslag af 30,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911 af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna hvad som må finnas erforderligt.

[64.]

376

Nionde hufvudtiteln.

[65—68 ]

Rikets

allmänna

kartverk.

Rikets allmänna kartverk.

Till rikets allmänna kartverk är för närvarande i riksstaten uppfördt
ett ordinarie anslag å 220,800 kronor, fördeladt i ett bestämdt
anslag å 07,900 kronor till aflöningar, ett förslagsanslag å 21,400 kronor
till ålderstillägg och ett reservationsanslag å 131,500 kronor till kartarbetena
in. m. I skrifvelse den 23 februari 1909 framlade chefen för
kartverket förslag till fullständig lönereglering för kartverkets civila
personal. Då jag den 14 januari 1910 för Eders Kungl. Maj:t anmälde
kartverkets anslagsbehof för innevarande år, meddelade jag, att frågan
om dylik lönereglering ännu icke vunnit tillräcklig utredning, hvadan
denna fråga, syntes böra lämnas å sido.

I underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bär nu kartverkschefen
framlagt förslag till stat för kartverket för år 1912, hvaröfver
kartverkskommissionen afgifvit yttrande den 15 i samma månad. I
denna skrifvelse tiar kartverkschefen af närmare angifna skäl lifligt förordat,
att frågan om lönereglering för kartverkets civila personal, hvilken
frågas snara lösning vore för personalens förmåga att under rådande
dyra tider försörja sig samt för en tillfredsställande rekrytering af kartverkets
arbetskrafter af yttersta vikt, måtte framläggas för instundande
Riksdag. De sålunda och i öfrigt anförda skälen för en lönereglering
uppskattar jag till fullo. Då emellertid frågan härom för närvarande
är öfverlämnad till löneregleringskommittén och det icke med säkerhet
kan förutsägas, när kommitténs arbete härmed hinner afslutas, ser jag mig
icke nu i tillfälle att framlägga något förslag i ämnet. På grund häraf
och då eljest icke någon anledning till ändring i ofvannämnda anslag
förekommit, har jag icke vid redogörelsen för de ordinarie anslagen under
denna hufvudtitel framlagt något förslag beträffande kartverket. Därest
emellertid löneregleringskommitténs förslag inkommer inom den närmaste
tiden samt öfrig behandling af frågan medhinnes så tidigt, att framställning
lämpligen kan aflåtas till instundande Riksdag, är det min afsila
att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om särskild proposition i
ämnet.

A extra stat för innevarande år äro af Riksdagen anvisade följande
kartverket berörande anslag nämligen, dels för anställande af ökad civil
personal, namngranskning m. m. 21,600 kronor, för höjning af arfvodena
åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden
1,000 kronor, för anställande af ökad personal m. m. vid kart -

Nionde hnfvudtiteln.

377

verkets geodetiska afdelning 25,950 kronor samt för anskaffande af instrument
och inventarier vid samma afdelning 2,700 kronor.

I nyssberörda skrifvelse den 12 november 1910 bar kartverksehefen
hemställt om äskande af anslag till samtliga dessa ändamål äfven
för år 1912. I fråga om anslagen för böjning af arfvodena åt de kvinnliga
ritarna och ritbiträdena samt för anställande af ökad personal m. in.
vid den geodetiska afdelningen har han icke ifrågasatt någon förändring.
1 det här ofvan först nämnda extra anslaget — för anställning af ökad
civil personal, namngranskning in. in. — har han ifrågasatt en höjning
af 500 kronor, beroende på att en af de topografer, hvilkas aflöning
utgår från detta anslag, bör beräknas med år 1912 blifva berättigad
att komma i åtnjutande af ålderstillägg. Till anskaffande af instrument
och inventarier vid geodetiska afdelningen har han hemställt om ett anslag
för år 1912 å 16,150 kronor.

Dessa kartverkschefens framställningar, hvilka blifvit af kartverkskommissionen
förordade, finner jag mig böra tillstyrka. De anslag,
i hvilka han icke ifrågasatt någon förändring, äro fortfarande i samma
mån som hittills erforderliga. I fråga om det föreslagna ålderstillägget
till en civil topograf tillåter jag mig erinra, att, då Kung!. Maj:t år
1905 af Riksdagen äskade medel för anställande af civila topografer,
uttryckligen framhölls att dessa topografer skulle i fråga om aflöningsförmåner
vara likställda med kartograferna, hvilkas arfvode vid samma
riksdag bestämdes till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor
efter resp. 5, 10 och 15 års val vitsordad tjänstgöring. Ifrågavarande
topografer äro emellertid anställda på extra stat, hvadan det å ordinarie
stat uppförda anslaget till ålderstillägg åt kartverkets personal i nu
föreliggande fall icke torde kunna anlitas. Då nuvarande beloppet af
extra anslaget till ökad civil personal vid kartverket fortfarande är för
de därmed afsedda ändamålen erforderligt, bör detta anslag alltså för
år 1912 ökas med nu omförmälda 500 kronor till 22,100 kronor.

Till anskaffande af instrument och inventarier vid den geodetiska
afdelningen beräknade kartverkskommissionen i utlåtande den 12 september
1907, hvithet finnes närmare omförmäldt i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden vid statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag,
ett anslagsbehof af 49,800 kronor, fördeladt på tre år med resp. 30,950
kronor, 2,700 kronor och 16,150 kronor. Då Riksdagen redan på extra
stat för åren 1910 och 1911 anvisat de för de bägge första anskaffningsåren
afsedda beloppen, återstår nu att bereda medel för anskaffande af
de inventarier, hvartill sista årets summa afsetts.

I sammanhang med dessa frågor tillåter jag mig, beträffande det
Bill. till Bikscl. Prof. 1911. 1 Scrnl. 1 Afd. 48

378

Nionde hufvudtiteln.

[65—68.] ekonomiska kartverkets fortsatta bedrifvande erinra om, att, sedan kartverkskommissionen
den 13 januari 1910 afgifvit utlåtande med anledning
af det af mig vid förra årets statsverksproposition omförmälda betänkande
i ämnet af särskildt tillkallade sakkunniga, Kungl. Maj:t den 15 april 1910
anbefallt utförande af vissa försöksarbeten för utrönande af, bland annat,
möjligheten och lämpligheten att bringa den ekonomiska kartan i öfverensstämmelse
med jordregistret. Dessa prof äro ännu ej afslutade och frågan
om eventuell förändring i sådan riktning af det ekonomiska kartverket
måste därför i afbidan därå skjutas å sido.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

[65.] dels att till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna

ökad civil kartverk, namngranskning m. m. på extra stat för år 1912 anvisa ett

personal in. m ’ / .

anslag åt 22,100 kronor,

[66.] dels att till höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kart Hojning

i ar/- ver]cei anställda kvinnliga ritare och ritbiträden på extra stat för år 1912
kvinnliga ritare anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
och ritbiträden. för ändamålet användas,

[67.] dels att till anställande af ökad personal m. rn. vid rikets allmänna

ökad personal hartverks geodetiska afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af delningen »f 2 0,9 50 kronor,

in. in.

[68.] dels ock att till anskaffande af instrument och inventarier vid samma

instrument och afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 16,150 kronor.

inventarier vid
geodetiska afdelningen.

Sveriges geologiska undersökning.

[69.] I enlighet med livad chefen för Sveriges geologiska undersökning

Anslag ull uti med underdånig skrifvelse den 14 november 1910 öfverlämnad föroTtryckning,
slagsberäkning hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med livad som
’ ägt rum under åren 1909 och 1910, Eders Ivungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till bestridande af kostnaderna under år 1912 för Sveriges
geologiska undersöknings fältarbeten och för utgifvande af de på nämnda
institutions undersökningar grundade kartor, afhandlingar och uppsatser
på extra stat för samma år bevilja ett anslag af 36,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

379

På förslag af Eders Ktingl. Maj:t beviljade 1308 års Riksdag anslag
till uppförande af ny byggnad för Sveriges geologiska undersökning.

Förslagsberäkningar till nämnda byggnadsföretag förelädes Eders
Kung!. Maj:t af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
vid föredragning af frågan om reglering för år 1909 af åttonde
hufvudtitelns stat.

Enligt nämnda beräkningar skulle själfva byggnadskostnaden komma
att uppgå till ett belopp af 549,500 kronor, fördeladt på fem byggnadsår
enligt följande tablå:

1	juli	1908—30	juni	1909 ..........	.......... kronor 69,300: —
1	n	1909—30	11	1910 ...........	.......... „ 166,900: —
1	V)	1910—30	11	1911............	.......... „ 133,600: —
1	V	1911—30	11	1912 ..........	..........., 129,200: —
1	11	1912—30	11	1913 ...........	.......... „ 50,500: —

Summa kronor 549,500

Dessutom beräknades för inköp af tomt och för ritningars uppgörande
tillhopa 31,110 kronor.

Sammanlagda kostnaden för byggnadsföretaget skulle således komma
att uppgå till 580,610 kronor.

Detta sistnämnda belopp beviljades af Riksdagen, som tillika, i
enlighet med Eders Kung!. Maj:ts förslag, däraf anvisade å extra stat
för år 1909 ett belopp af 100,000 kronor med rätt för Kung!. Maj:t att
af sistnämnda -belopp redan under år 1908 för byggnadsarbetets påbörjande
låta af tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor.

Med det sålunda anvisade beloppet afsågs att betacka, jämte förenämnda
belopp af 31,110 kronor, byggnadskostnaden för första arbetsåret
med den inskränkning, som betingades af anslagets utjämnande till
jämnt tusental.

På framställning af Eders Kung!. Maj:t hafva sedermera anvisats
för ifrågavarande byggnadsföretag på extra stat för år 1910 ett belopp
af 167,000 kronor samt för år 1911 ett belopp af 134,000 kronor, hvilka
belopp motsvarade i jämna tusental de beräknade kostnaderna för andra
och tredje byggnadsåren.

[70.]

Nybyggnad
för Sveriges
geologiska
undersökning.

380

Nionde hufvudtiteln.

[70.] Nu har öfverintendentsämbetet i underdånig skrifvelse den 27 sep tember

1910 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte för ett lämpligt
bedrifvande af omförmälda byggnadsföretag hos Riksdagen göra framställning
om beviljande å extra stat för år 1912 af ett belopp af 55,500
kronor.

Departements- Att ej högre belopp begärts, beror, efter hvad jag inhämtat, däraf,

chefen. byggnadsföretaget hittills ej fortskridit så långt, som från början varit

afsedt, hvartill anledningen varit, att vid tillämpning af de först uppgjorda
ritningarna byggnadskostnaderna skulle kommit att väsentligen
öfverskrida" de beräknade, hvadan ritningarna måst i vissa hänseenden
omarbetas för nedbringande af kostnaderna samt därefter nya entreprenadanbud
infordras och pröfvas. Däraf hade begynnelsen af byggnadsföretaget
blifvit fördröjdt.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

af det utaf 1908 års Riksdag beviljade anslaget å 580,610
kronor för verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning
å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 55,500 kronor.

Vägunderhållet på landet.

[71,] Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghåll ning/»v

ningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 därom att,
vagddmvgar. ^ vägdelning enligt samma lag äger rum första gången, halfva kostnaden
därför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund
af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, för tiden från och med
år 1895 till och med år 1910 årligen på extra stat till bestridande af
statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar anvisat såsom förslagsanslag
50,000 kronor.

Då anslaget emellertid under senare år icke fullt åtgått, blef
anslaget för år 1911 på framställning af Eders Kungl. Maj:t sänkt till

35,000 kronor.

Då anslag för ifrågavarande ändamål är behöfligt jämväl för år
1912, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1912 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 35,000 kronor.

Nionde hufyudtiteln.

381

För hvardera af åren 1907—1911 anvisade Riksdagen, på grund [72.]
af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, till understöd åt synner- U1^rs^ttll
ligt betungade väghållningsdistrikt på extra stat ett anslag af 150,000 Synnerligt be kronor.

tungade väg Då

ifrågavarande anslag fortfarande är för det därmed afsedda distrikt''
ändamål behöiligt och någon anledning till förändring i dess belopp
för närvarande icke synes mig föreligga, hemställer jag, att Eders Kung!.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, på
extra stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

Riksdagen har för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag [73.]
å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar ^ll^Zandl
hos nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven af tuberkeisjukför
året och tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1911 do™ar hos nöt •

O 1 ^ i KYGQjtUVGn

års stat har Riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett anslag af

120,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att åt nämnda belopp
under år 1910 utanordna 15,000 kronor. Dessutom har Riksdagen medgifvit,
att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke blifvit användt
af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge för år 1911 användas
för enahanda ändamål.

Landtbruksstyrelsen, som anser, att medel för samma ändamål fortfarande
böra utverkas, har nu i underdånig skrifvelse den 1 november
1910 gjort framställning angående anslagsbehofvet för år 1912. Styrelsen
bar därvid framlagt följande tabell rörande tuberkulinundersökningarna
för tiden från dessa undersökningars början den 15 oktober
1897 till den 1 september 1910:

382

Nionde hufvudtiteln.

	Sam-man-lagda an-talet under-sökta djur.	För första gången pröf-vade besättningar.	Antal besätt- ningar reak- tions- fria vid för-sta un-dersök-ningen.	Ompröfvade besättningar.
Å r	Antal.	Antal djur inom dessa.	% rea-gerande af djuren.	Antal.	Antal djur inom dessa.	°/0 rea-gerande af djuren.
15/to 1897—1898	68,374	1,651	48,677	31.7	570	130	6,970	9.3
1899	53,601	1,325	37,994	27.5	532	246	13.150	7.1
1900	68,615	1,528	43,988	31.4	574	479	22,113	5.s
1901	65,682	1,391	34,595	35.4	537	602	27,016	5.8
1902	56,613	997	23,259	30.o	445	665	29,451	4.8
1903	58,768	895	19,253	29.4	387	740	34,473	5.4
1904	61,801	914	19,049	27.0	417	812	36,197	4.7
1905	70,051	1,143	23,360	28.7	565	896	40,033	4.9
1906	67,642	936	18,576	29.7	470	962	42,567	3.5
1907	70,935	880	17,860	26.9	447	1,020	46,838	3.2
1908	80,228	1,068	19,761	22.6	583	1,173	53,194	3.1
1909	93,923	1,442	25,758	26.2	796	1,390	60,872	3.6
1910 V»	65,035	883	14,698	21.8	481	1,043	43,337	3.3
Summa	876,268	15,053	346,828	—	6,804	—	_	-

Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, hurusom af denna tabell
framginge, att undersökningarna med tuberkulin under år 1909, det
senaste af de arbetsår, från hvilka fullständiga uppgifter förelåge, omfattat
icke mindre än 93,923 djur och 2,832 besättningar. Dessa tal
öfverstege motsvarande för år 1908 med 13,695 samt 591 och vore de
högsta, som hittills förekommit.

Beträffande omfattningen af tuberkuloskampen och dennas resultat,
hvilka inhämtades af de tre sista kolumnerna i tabellen, så angåfve
siffrorna för år 1909 äfven här eu icke ringa ökning mot föregående
år af antalet besättningar och djur, som skyddades mot tuberkulos.
Den jämförelsevis obetydliga höjning af reaktionsprocenten bland
djuren, som 1909 års ompröfningsresultat utvisade mot samma resultat
år 1908, vore beroende delvis på några större återfall af reaktion inom
besättningar, som skyddades mot tuberkelsmitta. Sådana kunde i vissa
fall knappast undvikas och hade, såsom af en jämförelse af undersök -

Nionde hufvudtiteln.

383

ningsresultaten exempelvis för åren 1902 och 1903 framginge, äfven
vid föregående tillfällen ogynnsamt inverkat på den totala reaktionsprocenten
bland ompröfvade djur. Tabellens sista kolumn i sin helhet
gåfve dock vid handen, att ifrågavarande procent trots återfallen vore
i sjunkande.

Utöfver tabellens uppgifter har landtbruksstyrelsen vidare meddelat,
att af de under år 1909 med tuberkulin ompröfvade och mot tuberkulos
skyddade 1,390 besättningarna 833 om sammanlagdt 26,237 djur visat sig
vid ompröfningen fullkomligt reaktionsfria. Motsvarande siffror för år
1908 voro 737 och 25,020.''

Häraf framgår, att kampen mot tuberkulosen hos nötkreaturen
omfattas med oförminskadt intresse från landtmännens sida och föres med
goda resultat.

Vidkommande storleken af det belopp, som synes böra af Riksdagen
äskas för år 1912 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, har landtbruksstyrelsen åberopat
den utredning, som i sådant afseende lämnats af styrelsen i en underdånig
skrifvelse af samma dag angående det belopp, som kunde erfordras
för bestridande af enahanda kostnader under år 1911.

Den sålunda åberopade utredningen innehåller, att af de för år
1910 för här ifrågavarande ändamål anvisade medel den 17 oktober

1910 funnits odisponerade 23,131 kronor 15 öre, hvarjämte landtbruksstyrelsen
framhållit såsom antagligt, att icke någon del af de för år

1911 anslagna medlen komme att erfordras för tuberkuloskampens bedrifvande
under år 1910. Under antagande, att nyssnämnda odisponerade
belopp fullt blefve taget i anspråk under då återstående delen af år
1910, skulle ifrågavarande angelägenhet under år 1910 kraft ett belopp
af 98,316 kronor 85 öre eller i rundt tal 100,000 kronor. Uti underdånig
skrifvelse den 1 november 1909 angående proposition till Riksdagen
om anvisande för år 1911 af anslag till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, hade landtbruksstyrelsen
beräknat detta behof till 110,000 kronor, enär anledning syntes föreligga
till det antagandet, att tuberkuloskampen under år 1910 ej endast
komme att blifva lika liflig som under år 1909 utan äfven ytterligare
utveckla sig. Emellertid hade från årets början till den 1
september undersökts 1,926 besättningar mot 1,978 under motsvarande
tidsperiod år 1909. I stället för emotsedd ökning förelåge sålunda till
sagda dag en minskning af de undersökta besättningarnas antal; dock
vore det med tuberkulin pröfvade djurantalet något större än under

384

Nionde hufvudtiteln.

[73.] ifrågavarande tidsperiod 1909, i det att det med 2,994 djur öfverskrede
detta.

En af orsakerna till berörda förhållande har landtbruksstyrelsen
ansett med all sannolikhet vara att söka uti den ovanligt tidiga våren
år 1910, som hade till följd tidigare vallsläppning af kreaturen än eljest
och sålunda tidigare afbrott i undersökningarna med tuberkulin. Vidare
hade de undersökningar med tuberkulin, som antogos skola äga rum
under hösten 1909 och våren 1910 å mellersta Gottlands andelsmejeriförenings
till ett antal mellan 1,100 och 1,200 uppgående medlemmar
tillhörande ladugårdsbesättningar och för hvilka undersökningars möjliggörande
inom nämnda tidsrymd Eders Kungl. Maj:t på framställning
af landtbruksstyrelsen genom nådigt bref den 17 september 1909 lämnat
särskildt medgifvande i fråga om befogenhet för det biträde, som
i nådiga kungörelsen den 31 december 1907 angående ersättning till
veterinär, som på rekvisition af ladugårdsinnehafvare verkställt undersökning
med tuberkulin af ladugårdsbesättning, förmäles, icke på långt
när kommit till utförande i den utsträckning, som från början afsetts.

Efter allt att döma komrne dock, enligt landtbruksstyrelsens mening,
omfattningen af 1910 års tuberkuloskamp icke att stå efter föregående
årets. Sålunda hade under året till den 1 september med tuberkulin
ompröfvats 1,043 mot tuberkulos skyddade besättningar om sammanlagdt
43,337 djur mot under samma tidsperiod år 1909 980 besättningar
om 43,001 djur.

l)å till bedrifvande af kampen mot tuberkulosen bland nötkreaturen
under år 1911 beräknats tillgängligt hela det för sagda år anvisade
beloppet eller 120,000 kronor, syntes det landtbruksstyrelsen med all
sannolikhet vara att emotse en behållning, som det dock icke vore rådligt
beräkna högre än till 10,000 kronor. Beräknades nu medelbehofvet
för år 1912 i likhet med för år 1911, skulle alltså för år 1912 behöfva
anvisas endast 100,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt om anvisande på extra stat för år 1912 till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen af ett anslag af

100,000 kronor.

Departements- Då en fortsatt kamp mot tuberkulosen inom ladugårdarna måste

chefen. betraktas såsom ett viktigt led i det pågående arbetet att främja landets
husdjursskötsel, synes mig medel för ändamålet fortfarande böra af
Riksdagen äskas.

Medelbehofvet för år 1912 har af landtbruksstyrelsen angifvits till

Nionde hufvudtiteln. 385

samma belopp som för år 1911, hvilket af mig, vid underdånig före- [73.]
dragning den 14 januari 1910 af då föreliggande framställning i ämnet,
beräknades till 105,000 kronor. Utgående härifrån skulle sålunda för
innevarande och nästa år erfordras ett belopp af sammanlasrdt 210,000

"1 i- I O 7

kronor.

Enligt från statskontoret meddelad uppgift förefanns den 24 december
1910 å tidigare anslag till förevarande ändamål en behållning af
16,666 kronor 95 öre. Med afdrag af de ytterligare utgifter för år
1910, som kunna ifrågakomma, torde likväl med visshet kunna förutses,
att minst 5,000 kronor af denna behållning komma att tillföras det för
år 1911 anvisade anslaget, 120,000 kronor, som i sin helhet kommer
att för sistnämnda år finnas för ändamålet disponibelt. Till täckande
af de beräknade utgifterna för åren 1911 och 1912, tillhopa 210,000
kronor, skulle sålunda erfordras ett sammanlagdt belopp af endast 85,000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

dels på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 85,000 kronor, att användas till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,

_ dels ock medgifva, att hvad vid utgången afår 1911 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1912 användas för enahanda ändamål.

Allmänna arbeten al* beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Från och med år 1906 hafva, i stället för det förut i regel år- [74_75 1

ligen beviljade anslaget till »understödjande medelst anslag utan åter- Norrländska
betalningsskyldighet af sadana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd», Allmänna
af Riksdagen anvisats två särskilda anslag, det ena under benämning . frosf
»norrländska afdikningsanslaget» och det andra under namn af »allmänna anslaget
frostminskningsanslaget». Det förra af dessa anslag afser understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlauds, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget är uppodling af till
åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostlän Vighet. Det seBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 49

386

Nionde hufvudtiteln.

[74—75.] nare anslaget afser däremot understödjande medelst statsbidrag. utan
återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten.
Förstnämnda anslag utgick för år 1907 med ett belopp af

500.000 kronor, men bär för åren 1908—1911 beviljats med ett till

700.000 kronor förhöj dt belopp. Det senare anslagets belopp har alla
fem åren utgjort 200,000 kronor. För erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande båda anslag hafva af Riksdagen godkänts
vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser,
och äro kungörelser härom utfärdade den 22 juni 1906 och den
18 juni 1910. (Sv. förf.-saml. n:r 58 år 1906 och n:r 83 år 1910.)

Nu hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 26 november 1910 gjort framställning
om beredande af medel för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1912.

Såsom stöd för denna sin framställning hafva ämbetsverken anfört,
att intresset för utförande af sådana afdikningsföretag, som förenämnda
båda anslag afse, fortfarande vore lifligt, i all synnerhet beträffande
företag, som kunde komma i åtnjutande af bidrag från norrländska afdikningsanslaget,
å hvilket anspråken visade en stark stegring.

Denna stegring framginge med tydlighet af följande tablå för de
senaste fem åren öfver hos ämbetsverken inneliggande ansökningar om
bidrag från detta anslag:

den	1	oktober 1906	för	397 företag	å 2,093,700	kronor
55	1	„ 1907	55	474	55	2,675,100	55
55	1	,, 1908	55	575	55	3,010,000	55
5>	1	„ 1909	55	708	55	3,787,600	55
samt „	1	„ 1910	55	866	55	4,306,750	55

På sätt ämbetsverken i underdånig skrifvelse den 9 oktober 1909
angående statsanslag för ändamålet under år 1911 framhållit, vore anledningen
till denna afsevärda stegring att söka dels däri, att genom
1897 års riksdagsbeslut statsbidragen höjdes från en tredjedel till hälften
af den beräknade kostnaden, och dels i den af 1906 års Riksdag vidtagna
ändringen i villkoren för åtnjutande af bidrag från norrländska
afdikningsanslaget, att statsbidrag finge från detta anslag beviljas jämväl
till företag, hvilkas ändamål vore uppodling af till åker och äng
lämplig jord.

Att döma af den föregående stadiga tillväxten i antalet ansökningar
förefunnes icke anledning antaga, att någon minskning däri vore

Nionde hufvudtiteln.

387

att emotse, åtminstone icke om statsbidraget fortfarande komme att utgå [74—75.]
med hälften af den beräknade kostnaden. Med nu tillgängligt anslag
skulle det enligt gällande villkor för anslags åtnjutande kräfvas öfver sex
år, innan samtliga inneliggande ansökningar kunde beviljas; och man kunde
med fog antaga, att under ofvannämnda förutsättning balansen vid utgången
af dessa sex år snarare ökats än minskats. Högst betydliga belopp
skulle alltså erfordras för att fullt tillgodose ifrågavarande anslagsbebof.

Men hänsyn härtill äfvensom till den omständigheten, att talrika
andra statsändamål ägde anspråk på statsunderstöd, hade ämbetsverken
i skrifvelsen den 9 oktober 1909 förklarat sig icke då ifrågasätta någon
tillökning uti ifrågavarande anslag.

En bidragande orsak härtill hade ock varit, att ämbetsverken ej
ansåge ett forceradt arbete med myrutdikning vara lämpligt af det skäl,
att öfverdrifven höjning af arbets- och dagsverkspriserna i orterna däraf
skulle kunna föranledas.

Sistnämnda skäl kvarstode visserligen fortfarande, men ämbetsverken
hölle likväl före, att en mindre höjning i årsanslaget ej skulle
märkbart inverka på mvrutdikningsarbetet, synnerligast om samtidigt
bestämdes mindre gynnsamma villkor än de nuvarande.

Olägenheterna med årsanslagets otillräcklighet vore nämligen så
stora, att lämpligt syntes vara, att dels en sådan mindre höjning skedde
i anslaget till norrländska afdikningsanslaget, dels ock en ändring vidtoges
i villkoren rörande detta anslag därhän, att bidraget till hvarje
anslagssökande måtte åter sänkas från hälften till en tredjedel af den
beräknade kostnaden.

Visserligen skulle genom en sådan ändring fördelarna för hvarje
anslagssökande blifva mindre, men detta motvägdes dels däraf, att anslaget
kunde komma hvarje sökande långt tidigare till godo än nu vore
möjligt, då ansökningarna måste i brist på medel hvila i ämbetsverken
i åratal, innan de kunde tillgodoses, och dels däraf, att årsanslaget
kunde förslå till ett långt större antal sökande.

Anledning saknades att föreslå samma ändring rörande allmänna
frostminskningsanslaget, ty dels funnes här intet öfverflöd på sökande
och dels vore villkoren för tillgodonjutande af detta anslag icke på
långt när så gynnsamma som beträffande det norrländska afdikningsanslaget,
i det att det förra endast finge användas för minskande af
ortens fro stlän di ghet, sålunda i regel endast till afdikning af för odlingoduglig
mark, imder det att det senare finge utgå äfven om ändamålet

388

Nionde hufvudtiteln.

[74—75.] med dikningen vore beredande af odlingstillfällen, alltså i regel odlingsdnglig
jord. Under det anspråken på bidrag från norrländska afdikniugsanslaget
på senare år stegrats i hög grad, hade de rörande allmänna
frostminskningsanslaget snarare minskats, i det att från detta

anslag beviljats
år 1906 ...........................	69,550	kronor
„ 1907 ..........................	199,800	11
„ 1908 ..........................	176,750	11
„ 1909 ..........................	42,100	11
Under år 1910 hade tillstyrkts alla inneliggande ansökningar
å tillsammans .............................	175,150	11
eller i medeltal för dessa fem år	132,670	kronor,

663,350 kronor

Erfarenheten hade sålunda ådagalagt, att de för ifrågavarande
ändamål årligen anvisade 200,000 kronor icke till fullo tagits i anspråk
samt att anslaget skulle, med oförändrade villkor, utan afsevärd risk
kunna minskas till 150,000 kronor. Hvad sålunda kunde inbesparas å
allmänna frostminskningsanslaget, kunde lämpligen i stället användas till
förstärkande af norrländska afdikningsanslaget. Men som denna förstärkning
med hänsyn till massan af inneliggande ansökningar om bidrag
ur sistnämnda anslag måste anses allt för otillräcklig, borde detta anslag
ytterligare ökas med 50,000 kronor eller till 800,000 kronor.

I anslutning härtill hafva ämbetsverken hemställt, att Eders Kungl.
Magt måtte föreslå Biksdagen att dels på extra stat för år 1912 anvisa
under benämningen »norrländska afdikningsanslaget» ett anslag af

800,000 kronor samt under benämningen »allmänna frostminskningsanslaget»
ett anslag af 150,000 kronor, dels ock medgifva sådan ändring
i villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från förstnämnda
anslag, att statsbidraget till hvarje företag måtte bestämmas till
högst en tredjedel af den beräknade kostnaden.

I afseende å de för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från förevarande båda anslag nu gällande allmänna villkor och bestämmelser
i öfrigt hafva ämbetsverken icke funnit anledning föreslå någon
förändring.

Vid det gemensamma sammanträde med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen, då beslut i detta ärende fattades,
hafva ämbetsverken stannat i olika meningar, i det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett, att den underdåniga skrifvelsen bort utmynna

Nionde hufvudtiteln.

389

i en hemställan, dels att det norrländska afdikningsanslaget måtte höjas [74—75.]
till 800,000 kronor, dels att det allmänna frostminskningsanslaget måtte
minskas till 100,000 kronor, dels ock att den föreslagna förändringen
i villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från norrländska
afdikningsanslaget måtte omfatta båda ifrågavarande anslag.

Såsom skäl för sin mening, att någon höjning i det sammanlagda
belopp, som nu utgår till här föreliggande ändamål icke för närvarande
borde äga rum, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utöfver hvad
som härutinnan i föregående framställningar i ämnet anförts, åberopat
den omständigheten, att frågan om åstadkommande af tillfyllestgörande
bestämmelser till betryggande af underhållet utaf de med statsbidrag af
ifrågavarande art understödda arbeten ännu vore oafgjord.

Den ringa utsträckning, hvari allmänna frostminskningsanslaget
blifvit anlitadt, gjorde, att det, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening, med visshet kunde antagas, att öfverskott på detta anslag
kunde åtminstone för den närmaste framtiden påräknas, på grund hvaraf
en sänkning, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, i detta
anslags belopp borde kunna äga rum. I afsevärd mån skulle dock vissheten,
att ett tillräckligt öfverskott å sistnämnda anslag skulle komma
att uppstå, stärkas och olägenheterna med norrländska afdikningsanslagets
otillräcklighet kunna undanröjas, därest anslaget för hvarje företag
bestämdes att utgöra en tredjedel af den beräknade kostnaden.

Det syntes visserligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som om
utsikt funnes att äfven utan denna förändring i villkoren kunna med
ett minskadt allmänt frostminskningsanslag tillgodose krafvel! på detta
anslag, men väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåge det dock i princip
oriktigt, att gynna de sy^dligt belägna trakterna i vårt land framför
de norra.

Synnerligen kännbara äro säkerligen i många fall de olägenheter, departement».
som, på grund af den alltjämt ökade utsträckning, hvari det norrländska ciecnafdikningsanslaget
anlitas, vållas de anslagssökande, då dessa tillföljd
af anslagets otillräcklighet under åratal nödgas vänta på att deras framställningar
om statsbidrag till af dem planlagda eller kanske redan påbörjade
afdikningsföretag skola kunna upptagas till pröfning; vid anslagets
bibehållande vid sitt nuvarande belopp skulle det, såsom ämbetsverken
framhålla, kräfvas öfver sex år, innan samtliga nu inneliggande
ansökningar kunde slutbehandlas. Att härutinnan, i den mån det låter
sig göra, åstadkomma en förändring till det bättre synes mig vara i
hög grad af behofvet påkalladt.

390

Nionde hulvudtiteln.

I fråga om allmänna frostminskningsanslaget äger ett motsatt
förhållande rum, i det att icke endast samtliga framställningar om
bidrag från detsamma, allt efter som de inkomma, omedelbart kunna
behandlas, utan ock klufven på detta anslag icke äro större, än att ett
betydligt öfverskott å detsamma årligen uppstått — icke mindre än i
medeltal under de fem senast förflutna åren öfver 67,000 kronor —
synes mig en höjning af det förra anslaget på bekostnad af det
senare, såsom både väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen
föreslagit, fullt befogad.

Det belopp, hvarmed allmänna frostminskningsanslaget bör kunna
minskas, blir gifvetvis i väsentlig grad beroende på, huruvida den af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande äfven detta anslag föreslagna
förändringen i beräkningen af statsbidragets belopp i förhållande
till den beräknade afdikningskostnaden genomföres eller icke, i det att
anslaget i förra fallet antagligen komme att anlitas i ännu mindre utsträckning
än under de gångna åren.

Då emellertid detta, enligt min mening, skulle vara till kännbar
skada för södra och mellersta Sveriges jordbruk, anser jag mig redan
på grund häraf icke kunna tillstyrka det förslag, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i detta hänseende framställt. Jag kan ej heller finna, att
man — såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till stöd för likställandet
af de båda anslagen anför — genom att förändra villkoren enbart beträffande
norrländska afdikningsanslaget skulle särskild! gynna de sydliga
trakterna af landet framför de norra. Dessa senare äga ju under
alla förhållanden den störa fördelen att från det för dem afsedda anslaget
kunna erhålla statsbidrag äfven till uppodling af till åker eller
äng lämplig jord, en fördel, som synes mig så värdefull, att, om den
icke här förelegat, den nu föreslagna minskningen i statsbidraget endast
från detta anslag säkerligen icke skulle kunnat ifrågasättas.

Beträffande allmänna frostminskningsanslaget tillåter jag mig vidare
särskild! påpeka, att de företag, till hvilkas utförande statsbidrag från
detsamma begäras, i regel äro af vida större omfattning än de, till
Indika bidrag utgå från norrländska afdikningsanslaget. Om statsbidraget
till de förra nu nedsattes till en tredjedel af beräknade kostnaden, skulle
det för delägarna säkerligen blifva ännu svårare att få dessa företag utförda
än redan nu i allmänhet är fallet på grund, såväl af denna deras omfattning
som af föreskriften, att statsbidrag här lämnas till utdikning endast af
frostländig, icke odlingsduglig jord.

I detta sammanhang ber jag ock få erinra, att 1897 års Riksdags
förenämnda beslut att höja statsbidraget från dåvarande frostminsknings -

Nionde hufvudtiteln.

391

anslag grundade sig på vid Riksdagen väckta enskilda motioner, hvilka [74—75.]
dock af statsutskottet hade blifvit afstyrka. I en af dem framhölls
särskildt statens goda finansiella ställning vid ifrågavarande tidpunkt
såsom ett af skälen för den i motionen föreslagna höjningen i storleken
af statsbidraget.

Då jag sålunda ej kan tillstyrka, hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
här föreslagit, anser jag mig icke heller kunna biträda denna
styrelses mening, att allmänna frostminskningsanslaget utan olägenhet
kan sänkas med så stort belopp, som styrelsen föreslagit. Då medelbehofvet
under de fem senast förflutna åren i medeltal uppgått till
något öfver 132,000 kronor, synes mig sänkningen icke böra sträcka sig
längre än till hvad landtbruksstyrelsen ifrågasatt, eller med 50,000 kronor,
med hvilket belopp norrländska afdikningsanslaget sålunda, utan höjning
i sammanlagda anslagsbeloppet, skulle kunna ökas. Denna ökning i
sistnämda anslag synes mig emellertid icke vara tillfyllest för undanröjande
af de mest kännbara olägenheterna af detta anslags otillräcklighet,
utan anser jag, i likhet med såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som landtbruksstyrelsen, en höjning i anslagsbeloppet med
ytterligare 50,000 kronor vara af behofvet påkallad. Anslaget skulle
alltså komma att uppgå till 800,000 kronor. Äfven med den sålunda
föreslagna förhöjningen komme, vid samtidig sänkning af statsbidraget
från hälften till en tredjedel af beräknade kostnaden, omkring tre år
att kräfvas, för att samtliga de anslagssökande, som nu hemställt om
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget, skulle kunna få sina
framställningar beviljade.

Med hänsyn till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i
fråga om åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande
af underhållet utaf de med här ifrågavarande statsbidrag utförda
arbetena, kan jag icke finna, att den omständigheten, att denna fråga
ännu är oafgjord, skall behöfva ställa sig hindrande i vägen för den
jämförelsevis obetydliga men synnerligen välbehöfliga höjning i sammanlagda
anslagsbeloppet, som här blifvit ifrågasatt. Med anledning af
1906 års Riksdags uttalande i ämnet begärde dåvarande statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet statsrådets och chefen för justitiedepartementets
medverkan till utarbetande af förslag i berörda syfte;
och är frågan härom, enligt hvad jag inhämtat, af chefen för justitiedepartementet
öfverlämnad till den af Eders Kungl. Magt tillsatta dikningslagskommittén,
hvars betänkande torde inom den närmaste tiden
vara att emotse.

392

Nionde hufvudtiteln.

[74—75.]

[74.]

Norrländska
afdikning*-anslaget.

Allmänna
frost•

minskning sanslaget.

[76.]

Reglering af
flottleder.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikning sanslag et, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för
närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;

dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna frostminskning sanslag et, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål
är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af

150,000 kronor;

dels ock besluta sådan ändring i villkoren för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från norrländska afdikning sanslag et, att bidraget
för hvarje företag må bestämmas till högst en tredjedel af beräknade
kostnaden.

Reglering af flottleder.

Till bestridande af kostnaden för reglering af flottleder i de norrländska
länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län
har Riksdagen under en följd af år till och med år 1907 anvisat
extra anslag å 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som
lades å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.

Enligt 1906 års bokslut förefanns å ifrågavarande anslag en afsevärd
behållning. Af sådan anledning har något särskildt anslag för
ändamålet icke äskats för år 1909, hvaremot Riksdagen, på framställning
af Eders Kungl. Maj:t, medgaf, att under år 1909 inflytande
flottningsafgifter finge användas till bestridande af kostnader för reglering
af flottleder inom riket, äfvensom att de medel, som af ifrågavarande
anslag för föregående år funnos disponibla vid 1908 års slut,
finge under år 1909 användas till enahanda ändamål utan begränsning
till vissa län.

Nionde hufvudtiteln.

393

inkilande medgifvande har jämväl för åren 1910 och 1911 läm- [76.]
nats af Riksdagen.

I)å enligt bokslutet för år 1909 å ifrågavarande anslag vid samma
ars slut förefunnits en behållning af öfver 700,000 kronor och vid
sådant förhållande något särskildt anslag för år 1912 icke torde för
ändamålet erfordras, får jag i enlighet med af domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 29 september 1910 gjord framställning allenast
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
deh att under år 1912 inflytande fiottningsafgifter må användas
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder inom riket;

dels och att de medel, som af föregående års anslag till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen
äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län vid 1911 års
slut må finnas disponibla, må under år 1912 till enahanda ändamål
användas utan begränsning till vissa län.

Uppehållande af skogsvardsstyrelsenias verksamhet.

Till detta ändamål har Riksdagen för hvart och ett af åren 1905 [77.]

—1909 anvisat ett extra anslag af 60,000 kronor samt för åren 1910 ZZZZnaoch
1911, sedan genom Riksdagens beslut en ny skogsvårdsstyrelse verksamhet.
tillkommit, nämligen för Gottlands läns landstingsområde, ett extra
anslag af 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag har efter af domänstyrelsen
upprättadt förslag fördelats mellan skogsvårdsstyrelserna med
vissa belopp till eu hvar af dem, högst 4,000 kronor och lägst 1,000
kronor, med undantag för Gottlands skogsvårdsstyrelse, till hvilken utgått
ett belopp af 7,500 kronor.

Då de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem
af sedda ändamål och jämväl för ar 1912 äro väl behöfliga för skogsvardsstyrelserna,
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande
af skog svår dsstyrelsernas verksamhet, på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 67,500 kronor.

Bill. Ull Biksd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Åfd.

394

Nionde hulvudtiteln.

Skogsodlingens befrämjande.

[78.] För hvart och ett af åren 1897—1911 har Riksdagen beviljat

Skogsöda,,. angw på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag uti går för innevarande ar med 100,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 26 oktober 1910 har domänstyrelsen
hemställt, att framställning måtte göras hos Riksdagen om höjning åt
detta anslag för år 1912. Tillika har fråga väckts om förändring af
grunderna för fördelningen såväl af förevarande anslag som ock af inflytande
skogsvårdsafgifter. Då emellertid samtliga dessa frågor stå i
visst sammanhang med hvarandra och särskildt sistberörda fråga är af
den omfattande och grannlaga beskaffenhet, att en ändring i de nu
gällande grunderna icke synes böra utan synnerligen tungt vägande
skäl äga rum, finner jag mig för närvarande sakna anledning föreslå
ändring vare sig i beloppet af anslaget till skogsodlingens befrämjande
eller i villkoren för åtnjutande af bidrag från samma anslag, utan hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1912 bevilja ett extra
anslag af 100,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för
att i mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller
i landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hushållningssällskap,
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag
må till något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvarmed
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem
till ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter årets utgång
till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse
öfver användningen af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap
lämnade bidrag.

Jordformedlingsbyråer för egnahemslånerörelsen.

r?Q Eu viktig förutsättning för att egnahemsrörelsen skall vinna önsk jordformed-

vard tillslutning är, att tillgång inom olika landsdelar finnes på lägenimgsbijraerför
heter, passande för egn ahem sbild ning. På tva vägar hafva statsmakterna
hittills sökt att i någon mån undanröja den brist härpå, som
möjligen kali förefinnas, nämligen dels genom att bilda en särskild lånefond
(jordförmedlingsfonden), afsedd att underlätta inköp af större jord -

Nionde hufvudtiteln.

395

områden, h vilka lämpa sig att utstyckas till egnahemslägenheter, och [79.
dels genom att besluta särskilda åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade
och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från
vissa kronoegcndomar. I nära samband med sistnämnda åtgärder stå
de, som blifvit vidtagna för upplåtande dels under vissa förutsättningar
af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste
länen och dels af ny byggeslägen heter å vissa delar af Alträsks
och Svanå kronoparker m. m. i Norrbottens län.

Hvad sålunda blifvit utfördt kan emellertid icke tillfredsställa
den växande efterfrågan på lägenheter af här ifrågavarande slag, som
uppstått genom egnahemslånefondens bildande och genom den stora
utsträckning, hvari egnahemslån årligen utlämnas från denna fond.
Erfarenheten visar, att jämnsides med att staten på här angifvet sätt
söker bereda ökad tillgång på dylika lägenheter, äfven enskilda jordägare
i allt större omfattning från sina gårdar afsöndra sådana. Särskild!
i de landsdelar, där egnahemsrörelsen vunnit ett fastare rotfäste och
där ett lifligare intresse för befordrandet af dess utveckling förefinnes,
har benägenheten hos jordägarna att på detta sätt underlätta skapandet
af nya egna hem under de senaste åren märkbart vuxit.

Då det emellertid trots dessa bemödanden att på förevarande verksamhetsområde
bringa jämnvikt mellan tillgång och efterfrågan från
skilda håll klagas öfver, att mången, som åt sig och de sina önskar
skapa ett eget hem, icke inom eget land kan finna härför passande jord,
torde i de fall, där grundad anledning till sådan klagan föreligger,
orsakerna till densamma till väsentlig del vara att söka i att ordnad
samverkan saknas mellan de många, som hafva dylik jord till salu,
samt att kännedom om de salubjudna lägenheterna icke på något effektivt
sätt sprides utom den närmaste orten.

Att undanröja dessa missförhållanden synes mig vara eu uppgift,
vid värd statsmakternas ingripande.

Då jag under december månad 1909 var i tillfälle att med några
särskild! tillkallade sakkunniga öfverlägga angående den erfarenhet,
som vunnits i fråga om egnahemslånerörelsens bedrifvande och hvad
därmed står i samband, framhöllo också dessa i en till mig öfverlämnad
promemoria bland annat, hurusom en under offentlig kontroll stående
jordförmedling borde kunna undanröja en af de väsentligaste svårigheterna
för egnahemslånerörelsen, hvilken jordförmedling, enär staten
vid försäljning af lägenheter från kronojord kunde draga direkt fördel
af densamma, syntes dem böra kunna påräkna understöd af statsmedel.

På grund af här angifna omständigheter har jag låtit verk -

396

Nionde hufvudtiteln.

ställa eu utredning angående de åtgärder, som möjligen redan inom
hushållningssällskapen blifvit vidtagna i antydt syfte.

För detta ändamål har i cirkulärskrifvelse till samtliga rikets
hushållningssällskap framhållits vikten för egnahemsrörelsens främjande
såväl af att uppgifter insamlades rörande salubjudna egnahemslägenheter
inom vederbörande sällskaps verksamhetsområde, hvilka uppgifter
sedermera borde hållas tillgängliga för spekulanter å dylika lägenheter,
som ock af att köpare af egnahemslägenheter blefve i tillfälle att erhålla
ej endast kännedom om villkoren för erhållande af egnahemslån, utan
äfven sakkunnig hjälp vid ordnandet af inteckningar, sökandet af lagfart
in. m., som måste föregå utbekommandet af beviljadt dylikt lån.

Då båda dessa önskemål samtidigt syntes mig kunna nås, därest
inom hvarje hushållningssällskap funnes upprättad en j ordförmedlingsbyrå,
till hvilken eventuella säljare och köpare af egnahemslägenheter
kunde vända sig, de förra med uppgift å de lägenheter, som de önskade
sälja, och de senare för att erhålla kännedom om, hvar dylika lägenheter
funnes till salu, samt därest till föreståndare för dylik byrå blefve
utsedd person, som vore kompetent att lämna köpare af egnahemslägenhet
den hjälp, som kräfves för utbekommande af egnahemslån
m. in., begärdes närmare upplysningar, huruvida några åtgärder i
förenämnda hänseenden blifvit inom hushållningssällskapet vidtagna
samt hvari de i sådant fall bestode.

Från rikets samtliga hushållningssällskap hafva svar inkommit
på denna cirkulärskrifvelse.

Beträffande jordförmedlingen framgår af dessa svar, att genom
hushållningssällskapens försorg ordnad sådan förekommer endast inom
ett hushållningssällskap, Östergötlands läns, där sedan år 1907 säljare
af egnahemslägenheter och spekulanter å sådana genom annons hvar
fjortonde dag i länets tidningar uppmanas att anmäla sig hos hushållningssällskapets
egnahemskommitté. Inkomna utbud införas i en särskild
liggare, så ock inkomna anmälningar om köp. Med ledning
af uppgifterna i denna liggare utskrifvas med korta mellanrum offertlistor,
åt hvilka man söker att inom länet gifva största möjliga spridning.

Inom Kronobergs, södra Kalmar, Malmöhus, norra Ålfsborgs och
Hallands län hafva vederbörande läns afdelningar af nationalföreningen
mot emigrationen inrättat eller lära hafva för afsikt att inrätta jordförmedlingsbyråer,
till hvilka köpare och säljare af egnahemslägenheter
kunna hänvända sig för erhållande af upplysningar. Af de från hushållningssällskapen
inkomna meddelandena framgå emellertid, att dessa
byråer i regel arbeta fullt själfständigt utan någon förbindelse med vederbörande
läns hushållningssällskap. Beträffande verksamheten inom Krono -

Nionde hufvudtiteln.

397

bergs län har anmärkts, att byråns förbindelse med länets hushållningssällskap
inskränker sig till, att dess föreståndare är ledamot af sällskapets
egnahemsnämnd.

I Gäfleborgs län hafva under nästlidna sommar försök att åstadkomma
en jordförmedling blifvit gjorda af hushållningssällskapets egnahemsnämnd,
som genom annons i länets tidningar anmodat ägare af
jord att gorå anmälan, då sådan funnes till salu, och därvid lämna uppgift
angående areal, pris samt afstånd från järnvägsstation och industriell
anläggning. Något svar på denna anmodan hade emellertid icke inkommit.

Enligt hvad som meddelats från Stockholms län, söka ledamöterna
af hushållningssällskapets egnahemsnämnd såväl att vinna kännedom
om, hvarest egnahemslägenheter finnas till salu, som ock att skaffa
närmare uppgifter angående dessas areal m. m., hvilka uppgifter sedermera
ställas till eventuella spekulanters förfogande. Detsamma torde
ock ske inom flertalet af de öfriga hushållningssällskap, från hvilka
nu meddelas, att ingen ordnad jordförmedling därstädes äger rum.

Från några hushållningssällskap, såsom Jönköpings, Kristianstads,
Malmöhus, norra Ålfsborgs, Jämtlands och Västernorrlands län, har
uppgifvits, att inom vederbörande län bildats föreningar eller bolag,
hvilka för underlättande af egnahemsbildandet inom länet inköpt och
styckat egendomar samt uppgifvas ombesörja jordförmedling.

Särskilda åtgärder hafva inom så godt som alla hushållningssällskap
vidtagits för att kostnadsfritt lämna köpare af egnahemslägenhet
den sakkunniga hjälp, hvaraf han kan vara i behof vid sökandet
af egnahemslån, uppsättandet af köpekontraktet och andra handlingar,
ordnandet af inteckningar och lagfartsförhållanden m. in. Där särskild
egnahemsnämnd finnes, hvilket på få undantag när öfverallt är fallet,
lämnas denna hjälp i regel af nämndens sekreterare eller ombudsman, i andra
fall af hushållningssällskapets sekreterare. Äfven de inom flertalet
län tillsatta, ute i orterna boende egnahemsombuden hafva i allmänhet i
uppdrag att i här nämnda hänseenden lämna erforderliga upplysningar.

I Göteborgs och Bohus län, där hushållningssällskapets förvaltningsutskott
utan egnahemsnämnd såsom mellanhand sköter egnahemslånerörelsen,
är nämnda uppdrag lämnadt åt egnahemsombud, två i hvarje
härad, hvilka härför äga uppbära ersättning af lånesökanden, hvilken
ersättning uppgifves uppgå till omkring fem kronor för lån.

I södra Ålfsborgs län har egnahemsnämnden vidtalat ett antal
sakkunniga personer att biträda lånesökande med ordnandet af allt, som
står i samband med låneansökan. Kostnaden för sådant biträde är fastslagen
till i medeltal tolf kronor, däraf hushållningssällskapet betalar
ena hälften och lånesökanden den andra.

[79.}

398

Nionde hufvudtiteln.

Af de från hushållningssällskapen inkomna svaren har jag sålunda
fatt bekräftadt, att det hinder för egnahemsrörelsens utveckling, som
saknaden af en ordnad jordförmedling innebär, med endast få undantag
föreligger. Vidtagandet af åtgärder för att få detta hinder undanröjd!
synes mig därför vara af behofvet påkalladt, något som säkerligen
icke torde kunna ske på lämpligare sätt, än att hushållningssällskapen
hvart och ett inom sitt område beredas tillfälle att med bidrag af
statsmedel upprätta särskilda jordförmedlingsbyråer. Hvarje sådan byrå
bör anordnas och stå under närmaste ledning af den korporation inom
länet, som handhar hushållningssällskapets egnahem slånerörelse.

Till sådan jordförmedlingsbyrå torde böra från säljare af egnahemslägenheter
inlämnas uppgifter å lägenheter, som de hafva till salu, hvilka
uppgifter synas mig böra afgifvas enligt af Eders Kungl. Maj:t fastställdt
formulär, upptagande de närmare upplysningar angående lägenhetens pris,
areal, läge och beskaffenhet i allmänhet, hvarom det för eu köpare kan
vara af betydelse att äga fullständig kännedom. Särskild vikt torde därvid
böra läggas vid, att de sålunda lämnade uppgifterna äro i den mån och
på sätt det möjligen låter sig göra af trovärdiga personer i orten bestyrkta,
hvarigenom deras värde för eventuell spekulant gifvetvis i hög grad ökas.
Allt efter som de inkomma, böra de kostnadsfritt införas i en för ändamålet
upplagd, å byrån befintlig, för allmänheten tillgänglig liggare; och
åt dem bör, på sätt vederbörande kan finna lämpligt, sedermera gifvas
största möjliga spridning i främsta rummet bland personer, som å byrån
anmält sig till erhållande af egnahemslägenheter. Särskilda åtgärder torde
ock böra vidtagas för att byrån, i den utsträkning det låter sig göra,
erhåller meddelande angående försäljning af å byrån anmäld lägenhet.

Vidare har jag tänkt mig, att afskrift^- af de sålunda inkomna uppgifterna
skola å vissa närmare angifna tider öfversändas till en för deras
mottagande särskildt utsedd person, exempelvis statskonsulenten för det
mindre jordbruket, som genom sin verksamhet kommer i nära beröring
med den del af den jordbrukande befolkningen, för hvilken statens egnahemslånerörelse
i främsta rummet är afsedd, och som under sina resor
lätt kan å platsen taga del af de olika jordförmedlingsbyråernas arbete
samt därvid, bland annat, bidraga till att å en ort vunnen erfarenhet
vinner tillämpning vid å annan ort befintlig byrås verksamhet. Dessa
till honom öfversända uppgifter böra genom hans försorg omedelbart
sammanföras i lätt öfverskådliga sammandrag samt därefter tryckas för
att i största möjliga utsträckning spridas, i främsta rummet till hvarje
jordförmedlingsbyrå i riket, vid hvilken sålunda skulle kunna erhållas
uppgift icke endast å de i orten utan äfven i större delen af landet befintliga
salubjudna egnahemslägenheter, priset å dem, deras beskaffenhet

Nionde huivudtiteln.

399

m. m. Särskild föreskrift torde gifvetvis böra meddelas Eders Kung!. [79.}
Maj:ts befallningshafvande att till närmaste statsunderstödda jordförmedlingsbyrå
lämna uppgifter å de från kronoegendomar afsöndrade egnahemslägenheter,
som inom länet finnas till salu.

De sålunda samlade uppgifterna angående tillgången på eguahemslägenheter
i skilda delar af landet böra blifva af värde icke endast
lör de personer, hvilka de närmast äro afsedda att gagna, eller dem,
som önska förvärfva dylik lägenhet. Äfven vid pröfning af inkomna
framställningar om lån från jordförmedlings fonden eller om styckning
helt eller delvis af kronoegendom bör det kunna vara af betydelse
för den sålunda föreliggande frågans afgörande att äga kännedom om
tillgången på lägenheter, passande för egnahemsbildning, inom den ort,
där den till styckning afsedda egendomen är belägen.

För att den planmässigt ordnade jordförmedling, som sålunda skulle
åstadkommas, skall kunna blifva till största möjliga nytta, bör, såsom
jag redan antydt, med densamma förenas äfven sådan verksamhet, som
afser att lämna köpare af egnahemslägenhet det bistånd vid köpets
afsilande och hvad därmed kan stå i samband, hvaraf denne i de flesta,
fall är i stort behof. Såsom i det föregående omförmälts, lämnas redan
nu dylikt bistånd genom hushållningssällskapens försorg i jämförelsevis
stor utsträckning. Jag har sålunda grundad anledning antaga, att
sådant bistånd ingenstädes kommer att saknas, där ett hushållningssällskap
beslutar anordna jordförmedling på sätt jag bär angifvit.

Såsom villkor för beviljande af statsanslag för förevarande ändamål
synes emellertid böra uppställas, att den af hushållningssällskapet upprättade
jordförmedlingsbyrån skall förestås af eller hafva hos sig anställd
sakkunnig person, som kostnadsfritt skall lämna spekulant å egnahemslägenhet
de upplysningar, denne önskar i fråga om villkoren och sättet
för erhållande af egnahemslån, samt den hjälp, hvaraf han kan vara i
behof vid uppsättande af låneansökan samt andra därmed sammanhängande
handlingar såsom köpebref och dylikt, vid ordnande af intecknings-
och lagfartsförhållanden m. in. Statsanslaget torde höra utgå
såsom bidrag dels till aflönande af om förmälda sakkunniga person under
förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap för detta hans arbete
aflönar honom med minst samma belopp som statsanslaget, och dels till
täckande af halfva beloppet af sällskapets med jordförmedlingen förbundna
omkostnader med undantag af den från sällskapet utgående aflöningen
till förenämnda person. Med ledning af de upplysningar, jag inhämtat
hos Östergötlands läns hushållningssällskap, har jag beräknat statsbidraget
till den sakkunniga hjälpen till högst 500 kronor och till driftkostnaderna
i öfrigt, hvilka hufvudsakligen torde komma att utgöras af kostnaden för

400

Nionde liufvudtiteln.

[79.J annonsering, till högst 200 kronor eller sammaniagdt 700 kronor. Om
vidare kostnaderna för bearbetning, tryckning och spridning af de från
samtliga jordförmedlingsbyråer inkomna uppgifterna, Indika kostnader
gifvetvis böra helt och hållet bestridas af statsmedel, beräknas uppgå
till 1,800 kronor, skulle sålunda för här ifrågavarande, för egnahemsrörelsens
utveckling säkerligen i mycket hög grad betydelsefulla åtgärder
ett statsanslag å högst 20,000 kronor befinnas erforderligt.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, hurusom nästlidna
års Riksdag på framställning af Eders Kung!. Magt beviljade medel till
aflöning af hos hushållningssällskapen i mellersta och si »dra Sverige
anställda jordbrukskonsulenter för det mindre jordbruket. Då bland
dessa konsulenters åligganden ingår att biträda sällskapen vid den af
dem bedrifna egnahemslånerörelsen, bör det gifvetvis för konsulenterna
vara en fördel att vid detta sitt arbete äga tillgång till eu jordförmedlingsbyrå
sådan jag här antydt, på samma gång denna byrå alltid torde
komma att vid sin verksamhet, på sätt förhållandena medgifva, begagna
sig af dessa konsulenters medverkan och sakkunskap. Den nära beröring,
hvari do komma att stå till landtbefolkningen i länets skilda delar,
gör dem från flera synpunkter sedt särskildt lämpliga att taga verksam
del i byråns arbete.

Slutligen ber jag få nämna, att landtbruksstyrelsen, hvars yttrande
jag inhämtat, förklarat sig biträda det förslag, för hvilket jag här ofvan
redogjort.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Eders Kung]. Magt måtte föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till anordnande genom rikets hushållningssällskap
af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 20,000 kronor.

Kreditförhållandena för det mindre jordbruket.

j-gQj För närvarande pågå inom jordbruksdepartementet utredningar

Kreditför- angående ordnande af kreditförhållandena för det mindre jordbruket. Jag
hållandena för par för afsikt att, sedan dessa utredningar inom kort blifvit afslutade,
jordbruket. för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag i ämnet. För ändamålet torde
komma att kräfvas ett anslag för år 1912 af omkring 7,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i afvaktan på den nådiga proposition angående kreditförhållandena
för det mindre jordbruket, Eders Kungl. Maj:t kan komma att aflåta
till Riksdagen, på extra stat för år 1912 beräkna ett anslag af 7.000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

401

Lindring- af fraktkostnaderna för kalk.

På framställning af Kungl. Maj:t har Riksdagen å extra stat för [81.]
åren 1908 och 1909 beviljat, såsom förslagsanslag 200,000 kronor för tnifraktafylfter
lindring af fraktkostnaderna vid transport ä järnväg af kalk, kalkstens- för kalk.
mjöl och märgel för jordbrukets behof, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med vissa af dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 12
januari 1907 angifna grunder.

Då anslaget under år 1908 blef betydligt öfverskridet, höjdes anslagets
belopp, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för år 1910
till 250,000 kronor; och då samma förhållande syntes komma att äga rum
jämväl med sistnämnda anslagssumma, beviljade Riksdagen, likaledes
på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för år 1911, med bibehållande
af anslagets karaktär af förslagsanslag, för ifrågavarande ändamål ett
belopp af 300,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 11 november
1910 hemställt om beredande af medel för ändamålet jämväl under år
1912 samt därvid meddelat, att, enligt hvad landtbruksstyrelsen från
järnvägsstyrelsen inhämtat, statsbidrag till här ifrågavarande fraktkostnader
under nedan angifna tider utbetalats med efterföljande belopp,
nämligen

för oktober—december 1909 .......................................... 22,292,9 7 kronor

» januari—september 1910 ............................................ 361,825,42 »

Summa 384,118,39 kronor.

Med anledning häraf har landtbruksstyrelsen hemställt om anvisande
för år 1912 för här ifrågavarande ändamål af ett förslagsanslag
å 380,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har i infordradt utlåtande den 20 december 1910
förklarat sig icke hafva något att erinra mot att förslagsanslaget för
år 1912 upptages till det af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppet.

Den afsevärda ökning i ifrågavarande anslag, som under de sista Ocpananmuåren
visat sig af behofvet påkallad och äfven nu befinnes erforderlig, c}lf''te
synes mig bära tydligt vittnesbörd om, att det med dess beviljande
ursprungligen afsedda ändamålet blifvit uppnådt. För närvarande synes
mig någon ändring i de för statsbidragets utbekommande föreskrifna
villkoren icke erfordras.

Bih, till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä.

402

Nionde hufvudtiteln.

[81.] .Det belopp, hvarmed anslaget under år 1910 torde komma att

öfverskridas, hvilket belopp, enligt ofvan meddelade uppgifter ej kan
beräknas lägre än till omkring 130,000 kronor, synes mig göra eu
förhöjning jämväl för år 1912 i det för år 1911 anvisade anslaget,

300,000 kronor, erforderlig. Och anser jag, att denna förhöjning,
med bibehållande af anslagets karaktär af förslagsanslag, icke bör sättas
lägre än hvad ämbetsverken föreslagit, eller 80,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg af kalk,
kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behof på extra stat för år 1912
anvisa, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt
landtbruk och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen.

j-g2 j Under loppet af instundande riksdag har jag för afsikt att före Bejrämjande

lägga Eders Kung]. Maj:t förslag till höjning i det under denna hufvudSiandetffaf
titel på extra stat uppförda anslaget, 20,000 kronor, till befrämjande
alster af af afsättningen i utlandet af alster af svenskt landtbruk och dess
svenskt landt- binäringar äfvensom fiskerinäringen. Såvidt hittills kunnat beräknas,
binäringar kommer den erforderliga höjningen att uppgå till 2,000 kronor.
äfvensom Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

fiskerinäring eu. ^

Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition angående anslag att
användas till befrämjande af afsättningen i främmande länder af alster af
svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen, Eders
Kungl. Maj:t kan komma att till Riksdagen aflåta, på extra stat för
år 1912 beräkna ett anslag af 22,000 kronor.

Internationella Iandtbruksinstitutet i Kolli.

[83.]

Internationella
lan dt bruk sinstitutet

i Rom.

Riksdagen har, på Kungl. Maj:ts förslag, för hvart och ett af
åren 1907—1911 anvisat å extra stat ett belopp af 5,000 kronor för
bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande i internationella
Iandtbruksinstitutet i Rom.

Nionde hufvudtiteln.

403

Då anslag för detta ändamål är erforderligt äfven för år 1912,
hemställer jag i enlighet med en af landtbruksstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 1 november 1910 gjord framställning, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande uti internationella
landtbrulcsinstitlitet i Rom, på extra stat för år 1912 anvisa

5,000 kronor.

Svenska fattigvårdsförbmnlet.

Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet har Riksdagen på
extra stat för hvart och ett af åren 1909, 1910 och 1911 anvisat ett
anslag af 8,000 kronor.

Uti en till Eders Kungl. Magt ställd skrift har förbundet anhållit,
att förbundet för år 1912 måtte komma i åtnjutande af statsanslag med
ett till 15,000 kronor förhöjdt belopp.

Till följd af särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden
häröfver afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
rikets samtliga län samt af öfverståthållarämbetet, hvarefter förbundet
den 1 december 1910 inkommit med ytterligare en skrift i ärendet.

Härefter har statskontoret den 10 december 1910 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ärendet.

Uti sin förstnämnda skrift har förbundet anfört följande.

Sedan Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen beviljat svenska fattigvårdsförbundet
för hvart af åren 1909, 1910 och 1911 ett statsbidrag
å 8,000 kronor, ville förbundet i underdånighet hemställa, att förbundet
äfven för år 1912 måtte erhålla statsbidrag, hvithet förbundet dock,
under hänvisning till förbundets alltmer vidgade verksamhet och de
hinder för arbetets fortsatta utveckling, bristande tillgångar innebure,
nödgades hemställa måtte beviljas med höj dt belopp.

Till stöd för nämnda hemställan ville förbundet hänvisa till en
ifrågavarande skrift bifogad, af förbundets arbetsutskott utarbetad tryckt
redogörelse för förbundets verksamhet och ekonomiska ställning under
år 1909, hvarjämte förbundet ville lämna en framställning af förbundets
arbete under den tid, som förflutit, sedan sagda berättelse afgifvits.
Under år 1910 hade förbundet dels fortsatt sitt arbete efter samma
linjer som föregående år, dels upptagit nya verksamhetsgrenar.

[83.]

[84.]

Svenska
jatbigvårdsfö
bundet.

404

Nionde hufvudtiteln.

[84.]

Fattigvårdsförbundet både sålunda allt fortfarande ansett, att dess
kanske viktigaste uppgift bestode i spridande af kännedom om och
intresse för fattigvårdsfrågor, samtidigt med att förbundet verkade för
att fattigvårdens praktiska handhafvande måtte utvecklas på ett så tillfredsställande
sätt som möjligt. Detta mål hade förbundet sökt närma
sig genom anordnande af olika slag af kurser samt genom spridning
af litteratur. Då behofvet af utbildad personal för fattigvårdsarbetet
städse visat sig allt större, hade förbundet, som tillförene föranstaltat
om två kurser, hvardera å ett hälft år, för utbildande af fattigvårdsfunktionärer,
vidtagit förberedelser för en tredje sådan kurs, hvars program
komme att förete flera förändringar i jämförelse med de föregående.
Genom att efter hand allt större kraf kommit att ställas på
fattigvårdsföreståndarna, måste emellertid dessa halfårskurser göras allt
mer fullständiga, hvarför de kräfde ökade utgifter. Specialutbildning
hade i 8 fall genom förbundets bemedling beredts personer, hvilka för
sin fortsatta verksamhet inom fattigvården genom någon tids arbete vid
olika anstalter velat skaffa sig vidgad erfarenhet inom sina respektive
verksamhetsområden.

Förbundet hade under 1910 anordnat två kortare kurser i
fattigvård i Köping och Visby. Kursen i Köping hade ägt rum den
25—26 april 1910. Till densamma hade 20 fattigvårdsstyrelser anmält
sig såsom deltagare och dessutom ett stort antal fattigvårdstjänstemän och
öfriga för fattigvårdsarbetet intresserade personer till ett antal af sammanlagdt
250. Visbvkursen hade ägt rum den 16—18 juni 1910 och
hade äfvenledes vant föremål för lifligt intresse. Med dessa likartade
kurser vore afsedda att äga rum i Karlstad under november 1910 och
eventuellt jämväl i Sundsvall och i Karlskrona.

Med tanke på den viktiga insats, som folkhögskolornas elever i
en framtid komme att göra i förvaltningen af kommunernas angelägenheter,
hade förbundet ansett det vara af stor betydelse att söka intressera
dessa elever för fattigvårdens rätta ordnande. I detta syfte hade
förbundet börjat vidtaga åtgärder för att anordna kurser i fattigvård
vid folkhögskolorna i riket. Hittills hade sådana kurser hållits i folkhögskolorna
i Malung, Iväfvesta, Mora och Tierp, hvarest kyrkoherden
O. Bäckström behandlat fattigvårdsfrågan i föreläsningsserier om 4 timmar,
och hade dessa kurser omfattats med mycket stort intresse. Af ekonomiska
skäl hade emellertid förbundet tillsvidare ej kunnat fortsätta
denna verksamhet, men vore förbundet beredt att upptaga densamma,
närhelst medel därtill kunde erhållas.

Nionde huivudtiteln.

405

Den 17 oktober 1910 hade en af förbundet anordnad kurs i Stockholm
tagit sin början. Denna kurs vore afsedd att blifva mera omfattande
än de kurser, som hittills anordnats å landsbygden, och komme
att utsträckas öfver 6 veckor med 4 föreläsningar i veckan, besök å
olika anstalter för fattigvård och barnavård, diskussion rörande konkreta
fattigvård sfall etc. I dett a samband ville förbundet meddela, att förbundet
under november månad 1910 komme att i Malmö anordna ett
större fattigvårdsmöte för Skåne, till hvilket Malmö stad samt Malmöhus
och Kristianstads läns landsting beviljat bidrag.

Genom sin konsulentverksamhet hade förbundet på ort och ställe
kunnat lämna fångvårdsstyrelse!- råd och upplysningar rörande fattigvårdens
handhafvande i respektive kommuner, byggande af fattiggårdar
cller andra anstalter etc. Förbundets ordinarie konsulent, kyrkoherden
O. Bäckström, hade under augusti 1910 företagit en resa i Skaraborgs
län, hvarvid 22 kommuner besökts. Pastor John Vestin, Kramfors,
hade under februari 1910 besökt samtliga kommuner i Medelpad
och under sommaren och hösten alla kommunerna i Ångermanland,
hvar]ämte arbetsutskottets ordförande, G. H. von Koch, i början af sommaren
1910 företagit en konsulentresa till 29 af Södermanlands läns
kommuner och under augusti 1910 gjort en liknande resa inom Bohuslän,
hvarvid ett 30-tal kommuner besökts. Slutligen kunde nämnas, att
•en i fattigvårdsfrågor initierad person, folkskolläraren J. N. Vetterstrand
i Halmstad, på förbundets anmodan företagit en resa i Halland för studium
af fattigvårdsförhållandena i detta landskap, hvarvid han besökt
40 kommuner. Berättelser öfver dessa konsulentresor, upptagande redogörelser
rörande erfarenheterna från samtliga besökta kommuner, komme
att aflämnas till vederbörande länsstyrelser, hvilka därom framställt anhållan.

Förbundet hade vidare såsom en nyhet under 1910 infört konsulentmottagningar.
Genom direkta skrifvelser till ett visst läns samtliga
fångvårdsstyrelse!- och genom notiser i tidningarna hade vederbörande
erhållit underrättelse, att konsulenten på bestämd plats och tid kunde
anträffas för rådplägning och upplysningar rörande olika fattigvårdsfrågor.
Dylika mottagningar hade under år 1910 hållits i Stockholm,
Uppsala, Gäfle och Nyköping för respektive Stockholms, Uppsala,
Gäfleborgs och Södermanlands län. Genom länsstyrelsernas tillmötesgående
hade lämpliga lokaler afgiftsfritt tillhandahållits.

Förbundet hade äfven genom tryckta skrifter sökt väcka intresse
för fattigvårdsfrågor och sprida upplysning rörande fattigvårdsförvalt -

406

Nionde hufvudtiteln.

84.] ningens inånga särskilda grenar. Förbundets tidskrift, som intill år 191Ö
endast utkommit med 4 häften årligen, hade sedan sistnämnda års
början utgifvits med ett nummer hvarannan månad, då det visat sig
vara förenad! med svårigheter att uti en kvartalstidskrift kunna behandla
det rikliga material, som erbjudit sig. Samtidigt härmed hade tidskriftens
omfång något ökats, hvilket jämväl medfört stegrad kostnad.

Under år 1910 hade förbundet börjat utgifva en ny tidskrift,
Vårdarebladet, som vore afsedd att utkomma med 4 nummer årligen
och hvaraf intill oktober 1910 3 nummer distribuerats. Vårdarebladets
ändamål vore att utgöra ett föreningsband emellan de många frivilliga
krafter, hvilka ägnade sig åt vårdarkallet inom städernas öppna fattigvård,
hvar jämte tidskriften sökte att genom kortare uppsatser af sakkunniga
författare, publicerande af intressanta och lärorika fattigvårdsläll
o. s. v. underlätta vårdarnas arbete och göra detta så värdefullt som
möjligt. Vårdarebladet hade i oktober 1910 öfver 1,500 prenumeranter.

Fattigvårds förbundet hade vidare under år 1910 påbörjat utgifvande
af en skriftserie, »Svenska fattigvårdsförbundets skrifter». I
denna serie hade intill oktober 1910 utkommit tre häften. Under förberedelse
vore vidare utgifvande af studiearbeten rörande fattigvård och
barnavård i in- och utlandet. Då dessa specialarbeten säkerligen ej
komme att vinna någon betydligare spridning bland allmänheten, torde
de icke komma att ekonomiskt bära sig utan fordra tillskott från förbundets
kassa.

Förbundets upplysningsbyrå hade liksom under år 1909 besvarat
till densamma inkomna spörsmål rörande vidt skilda frågor, t. ex. angående
förändringar i den öppna eller slutna fattigvården, upprättande af
anstalter, anskaffande af inventarier, uppgörande af stadgar och reglementen,
matordningar, vård af olika slag af abnorma, tolkning af gällande
författningar o. s. v. 1 samband med denna verksamhet hade
förbundet anmodat särskilda sakkunniga personer att uppgöra normalförslag
till spisordningar för fattiggårdar, hvarjämte e. o. provinsialläkaren
G. Stéenhoff utarbetat förslag till hemapotek för fattigvårdsanstalter.
Slutligen kunde nämnas, att genom förbundets försorg formulär
till kontrakt mellan fångvårdsstyrelse, å ena, samt fattiggårdsföreståndare,
å andra sidan, blifvit tillgängliga. Under sin verksamhet hade
upplysningsbyrån helt naturligt stått i förbindelse med konsulenten och
den af förbundet anlitade arkitekten. För underlättande af upplysningsbyråns
arbete hade förbundet utvidgat sitt bibliotek och arkiv, som

Nionde hulvudtiteln. 407

äfven liölles tillgängligt för intresserade enskilda personer. Förbundets
expedition hade äfven omhänderhaft en ganska ansenlig platsförmedling,
hvilken i främsta rummet omfattat de elever, som genomgått förbundets
utbildningskurser för fattigvårdsfunktionärer, ehuru platser jämväl förmedlats
åt ett antal andra personer. Under de nio första månaderna
af år 1910 hade sålunda genom förbundets förmedling utbildade föreståndare,
föreståndarinnor och biträden anställts vid ett stort antal
fattigvårdsanstalter (ålderdomshem, fattiggårdar, barnhem). Det hade
medfört ett icke oväsentligt arbete för förbundet att finna i hvarje
särskild! fall de lämpligaste personerna för de olika platserna.

Den af förbundet anlitade arkitekten hade under 1910, jämte det
han utöfvat förut omtalad muntlig upplysningsverksamhet, uppgjort normalritningar
till församlingsgård eller ålderdomshem för 20—24 personer,
afsedda såväl för båda könen som för endast män eller endast
kvinnor. Arkitekten hade vidare under året granskat och ändrat eller
uppgjort nya ritningar till anstalter för de kommuner, som i detta syfte
vändt sig till förbundet.

Under senare delen afår 1910 hade förbundet varit sysselsatt med
utgifvande af den kalender, om hvars utarbetande redan den år 1900
hållna kongressen för fattigvård och folkförsäkring uttalat önskemål,
och till hvilken material insamlats under år 1909. Kalendern komme
att lämna eu framställning af nu gällande lagstiftning rörande fattigvård,
barnavård och lösdrifvares behandling, en skildring af hela den
nuvarande organisationen för handhafvande! af alla dessa samhällsuppgifter,
statistik m. in. Kalenderns hufvudsakliga syfte vore emellertid
att gifva den möjligast fullständiga förteckning öfver alla offentliga
och enskilda anstalter för fattigvård, barn- och ungdomsvård samt sjukoch
abnormvård. Sålunda meddelades uppgifter om dessa anstalters läge
och storlek, villkoren för intagning, kostnader etc., hvarigenom fattigvårdsmyndigheter
och enskilda utan svårigheter omedelbart kunde erhålla
kännedom om indika anstalter och hem, som förefunnes för ett
visst slag. af hjälpsökande, och afgöra hvilken af dessa anstalter bäst
lämpade sig i det individuella fallet. Kalendern, som beräknades utkomma
i slutet af år 1910, skulle bland annat upptaga redogörelser för fattiggårdar,
arbetsinrättningar, hem för mödrar, med späda, barn, hem för
änkor med barn, småbarnshem, barnhem, mjölkdroppar, krabbor, kindergarten,
arbetsstugor, skollofskolonier, anstalter för barnbespisning, sjömanshem,
asyler för husvilla, hem för frigifna, räddningshem för kvinnor,
skyddshem, tvångsarbetsanstalter, anstalter för blinda, döfstumma, lyfta

[84.]

408 Nionde huivudtiteln.

och vanföra, sinnessjuka och sinnesslöa, alkoholister, tuberkulösa, epileptici
m. m.

Under 1910 hade förbundet i större omfattning än förut sökt råtta
missförhållanden inom fattigvården. Vid förbundets ordinarie möte den
4 november 1909 hade förbundet uttalat sig för att »lämpliga åtgärder
vidtoges för undanröjande af här och hvar befintliga missförhållanden
på fattigvårdens område». Genom samarbete mellan förbundets expedition
och styrelsens länsrepresentanter samt mellan förbundet å ena
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen samt medicinalstyrelsen
å andra sidan hade missförhållanden, som dels på enskild
väg anmälts till förbundet, dels genom pressen kommit till detsammas
kännedom, i allmänhet blifvit tillfredsställande undanröjda. I de allra
liesta fall hade dessa missförhållanden kunnat afhjälpas genom direkt
hänvändelse till respektive fattigvårdsstyrelser. I flera fall hade dock
särskilda utredningar måst verkställas, hvilka medfört kostnader för förbundet.
Förbundets verksamhet på detta område hade haft förmånen af
de olika länsstyrelsernas intresse och välvilliga tillmötesgående.

Vidare kunde nämnas, att förbundets arbetsutskott till den internationella
fattigvårdskongressen i Köpenhamn den 9—13 augusti 1910
låtit på engelska språket utarbeta och till samtliga deltagare utdela eu
fullständig, illustrerad redogörelse för Sveriges fattigvård och barnavård.
Denna redogörelse hade tillvunnit sig kongressens lifliga intresse.

Förbundet hade under 1910 lätt två nya afdelningar, afdelningen
för räddningsarbete, »Skyddsvärnet», och afdelningen för fattigvårdsfunktionärer.
Den förut upprättade afdelningen, barnavårdsafdelningen, hade
under året i större skala fortsatt verksamheten från åren 1908 och 1909.

Förbundets arbetsutskott och kommitterade för det år 1908 afhållna
mötet rörande förkomnas och värnlösas vård hade inbjudit ombud
för skyddsföreningarna för frigifna m. fl. till en konferens i Stockholm
den 10 och den 11 mars 1910 för att söka åstadkomma centralisation
af skyddsverksamheten för frigifna fångar, villkorligt frigifna m. fl.
Denna konferens hade gifvit upphof till afdelningen »Skyddsvärnet»,
som konstituerats den 9 maj 1910 och som enligt sina stadgar hade till
uppgift att verka för främjande af det allmänna och enskilda räddningsarbetet
bland frigifna fångar, villkorligt dömda, lösdrifvare, alkoholister,
prostituerade och i liknande afseenden hjälpbehöfvande. Afdelningen
ämnade i en nära framtid upprätta en byrå för upplysning och platsförmedling
samt hade redan gått i författning om att genom sakkunnigperson,
registrator)! H. Salomon, verkställa förundersökningar beträffande

Nionde hufvudtiteln. 409

sådana för brott tilltalade personer, som knnde förväntas erhålla villkorlig
dom.

Afdelningen för fattigvårdsfunktionärer hade konstituerats vid fattigvårdskursen
i Köping den 25—26 april 1910 och omfattade ett 50-tal
funktionärer i Stockholm och ett 80-tal i landsorten. I samband härmed
kunde nämnas, att den på grundval af genom arbetsutskottet insamladt
material af filosofie doktorn Knut Beckman verkställda utredningen rörande
pensionering af fattiggårdsföreståndare och andra fattigvårdsfunktionärer
under året blifvit afslutad.

Som af ofvanstående framginge, hade förbundets verksamhet betydligt
utvidgats under 1910 och redan detta hade medfört ett behof
af ökade ekonomiska tillgångar. Förbundet hade, enligt hvad som utvisades
af den af förbundsstyrelsen fastställda staten för 1910 och af den
med ledning af erfarenheten under de nio första månaderna af året
gjorda beräkning af inkomster och utgifter under 1910, ytterst svårt,
ja omöjligt, att under nuvarande förhållanden tillfredsställa de kraf, som
ställdes å detsamma.

Förbundets inkomster från medlemsafgifter kunde icke väsentligt
ökas, enär förbundet redan vid sitt bildande och under de närmast därpå
följande åren vidtagit så elfektiva åtgärder för anslutning, att förbundet
snart nog kommit att omfatta flertalet af för dess syfte verkligen intresserade
myndigheter och enskilda personer.

Redan för att fortsätta verksamheten å hittills upptagna arbetsområden
ansåge förbundet sig nödsakadt att i underdånighet anhålla
om förhöjdt statsbidrag. För det alltjämt ökade arbetet å förbundets
byrå kunde förbundet ej i längden påräkna frivillig hjälp i så hög grad,
som för närvarande vore fallet. Af de på byrån arbetande kräfdes dessutom
på vissa platser så afsevärda insikter i fattigvård och allmänna
expeditionsgöromål, att förbundet ej i framtiden kunde påräkna att för
dessa platser få behålla fullt kompetenta personer mot allenast den ersättning,
som nu utginge. För täckandet af nödvändiga utgifter på
byråns konto kräfdes ytterligare ett belopp af minst 500 kronor.

På grund af de ökade kraf, som numera ställdes på fattigvårdsfunktionärernas
utbildning, måste, såsom ofvan framhållits, programmen
för de af förbundet anordnade halfårskurserna göras allt fullständigare,
flera föreläsare anlitas o. s. v., hvilket medförde ökade kostnader. Då det
vidare visat sig, att de elever, som begagnat sig af dessa kurser, i ekonomiskt
afseende vanligen vore synnerligen ogynnsamt ställda, och kostnaderna
för uppehållet i Stockholm under kursen för dem medförde betydande
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 52

410

Nionde hufvudtiteln.

ekonomiska uppoffringar, syntes det önskvärd!, att äfven den nuvarande
låga kursafgiften å 5 kronor borttoges. Då förbundet första gången
anhållit om statsbidrag, hade dylika halfårskurser ännu ej planerats. Den
senast anordnade halfårskursen hade för förbundet medfört en kostnad
af omkring 1,800 kronor. Såsom bidrag till täckande af utgifterna för
halfårskursen kräfdes utöfver hvad förut beräknats minst 1,000 kronor.

Bristen på tillgångar hindrade äfven upptagande af flera verksamhetsgrenar,
som förbundet ansåge skulle i hög grad främja en lycklig
utveckling af landets fattigvårds- och barnavårdsförhållanden.

Ett önskemål, som länge gjort sig gällande inom förbundet, vore
att upptaga konsulentverksamhet äfven i fråga om barnavård. Det torde
icke vara af behofvet pålcalladt att utförligare motivera detta önskemål.
Barnavårdens betydelse hade just i våra dagar blifvit allt mera uppmärksammad
och särskild! hade uppmärksamheten riktats på vikten af
en rationell vård af de späda barnen. Huru omfattande denna fråga i
själfva verket vore torde tydligt framgå däraf, att endast den legala
fattigvården under år 1908 omhänderhaft vården af ej mindre än 84,485
barn, utvisande en ökning med 2,134 från år 1907. Genom gällande
lagstiftning fördelades ansvaret för barnavården på flera olika myndigheter
och en stor del fall, ofta af ganska upprörande beskaffenhet, kunde
till följd af ofullständiga bestämmelser icke upptagas af någon därtill
befogad myndighet. Vidare vore många fall af den beskaffenhet, att
hjälp och tillsyn kräfdes, ehuru förhållandena icke vore sådana, att de
kunde motivera offentlig mjmdighets ingripande. Här vore ett stort fält
för det enskilda initiativet, och därest den verksamhet, som t. ex. förbundets
barnavårdsafdelning utöfvade, kunde anordnas å flera ställen,
skulle härigenom säkerligen mycket kunna uträttas till det uppväxande
släktets bästa. Den ifrågasatta konsulentverksamheten skulle hafva till
uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar i alla till barnavården
hörande frågor, tolkning af gällande lagbestämmelser, anordnande af
barnhem, krubbor, sjukvårdsanstalter för barn, uppgörande af bestämmelser
för ^ackordering och inspektion, lämnande af hygieniska råd
rörande barnavården till myndigheter och enskilda, äfvensom att ägna
uppmärksamhet åt frågor rörande vården af spädbarn samt fosterbarn,
biträda vid organiserandet af barnavårdsafdelningar i landsorten, upplysningsbyråer
för mödrar, småbarnshem etc. Då det för vinnande af
förbundets syfte till konsulentbefattning erfordrades en i alla afseenden
fullt utbildad och erfaren person, torde den ersättning, som från förbundets
sida skulle lämnas konsulenten, ej kunna sättas lägre än 3,000
kronor.

Nionde hufvudtiteln.

411

Förbundet ansåge det vidare önskvärd!, att dess kalender måtte
kunna utgifvas hvarje år. Enär i densamma efter hand skulle intagas
artiklar, som vore af betydelse för fattigvården och barnavården, och
arbetet att insamla och komplettera materialet till kalendern vore synnerligen
kräfvande, vore det nödvändigt att mot ersättning lämna detta
uppdrag åt särskild person. 1 samband härmed kunde erinras om de
kostnader, som utgifvandet af ofvan nämnda specialarbeten inom fattigvården
komme att medföra. För dessa grenar af förbundets förlagsverksamhet
beräknades 1,000 kronor vara erforderliga.

Då de ofvan nämnda af förbundet anordnade fattigvårdskurserna
vid folkhögskolorna visat sig hafva blifvit lifligt uppskattade, och det
utan tvifvel vore af stor betydelse, att dessa skolors elever bibringades
intresse för och insikter i fattigvårds frågan, syntes det vara af stor vikt,
att dessa kurser måtte kunna fortsättas. Vid de hittills hållna kurserna
hade förbundet bidragit med halfva kostnaden intill ett maximum af 50
kronor. Då kostnaden för kurserna i hvarje fall något öfverstigit 100
kronor, hade förbundets bidrag aldrig varit mindre än 50 kronor. För
anordnande af kurser vid 10 folkhögskolor under 1912 skulle sålunda
500 kronor vara erforderliga.

Under de senaste åren hade allt flera kommuner, med öfvergång
från äldre fattigvårdssystem, upprättat fattiggårdar för att kunna meddela
de verkligt behöfvande understödstagarna en mera tillfredsställande vård,
.hvarigenom jämväl vunnes att det vid fattiggårdarna förefintliga arbetstvånget
afhölle de arbetsskygga från sökande af fattigvård.

Emellertid hade det visat sig, att kommunerna mycket ofta uppsköte
eller helt afvisade tanken på uppförande af fattiggårdar af det
skäl, att tillräckligt material saknades för bedömande af, huru de olika
fattigvårdsystemen med eller utan fattiggård komme att ställa sig i
ekonomiskt afseende. Förbundet hade tänkt sig, att en grundlig och
allsidig ekonomisk utredning rörande förhållandena i ett antal sådana i
olika delar af landet belägna kommuner, som upprättat fattiggårdar,
skulle vara till stort gagn för främjande af en rationell fattigvård å
landsbygden. Såsom bidrag till denna utredning, till hvilken kompetent
persons arbete kunde påräknas, torde 500 kronor vara erforderliga.

Förbundet ansåge slutligen, att det skulle vara af stor betydelse,
om dess verksamhet att granska och uppgöra ritningar, lämna byggnadstekniska
råd o. s. v. kunde utvidgas. Snart sagdt öfver hela vårt land
vore intresset för närvarande vaket i fråga om anstaltvårdens förbättrande,
och antalet nya anstalter, som uppfördes, vore betydande. Men den

412

Nionde hufvudtiteln.

[84.] erfarenhet, som förbundet under sin konsultverksamhet gjort, visade
att dessa anstalter ofta uppfördes på ett sätt, som hvarken tillfredsställde
de ekonomiska eller de fattigvårdstekrxiska krafven. Detta vore knappast
ägnadt att väcka förvåning, då man visste, att ritningarna i regel uppgjordes
af personer, som saknade erfarenhet af huru tidsenliga anstalter
på andra håll ordnats. För att i nämnda afseenden tillhandagå fattigvårdsstyrelserna
hade förbundet låtit utarbeta normalritningar till 4 fattigvårdsanstalter,
uppgjorda i hufvudsak efter samma principer, men afsedda
för olika antal understödstagare. Förbundet ansåge sig emellertid vara
i behof af ett långt större antal normalritningar till olika slag af anstalter.
Afgiften för lån af ritningar hade varit 1 krona per blad, dock
minst 5 kronor. För granskning af ritningar hade kommunerna till förbundets
arkitekt erlagt mindre belopp, som i intet fall öfverstigit 15
kronor. För att emellertid göra denna byggnadstekniska konsulentverksamhet
allt mera anlitad, vore det lämpligt att sätta afgiften för lån
och granskning af ritningar så låg som möjligt. För uppgörande af
nya normalritningar och för förverkligande af senast framhållna önskemål
ansåge förbundet 500 kronor vara af nöden.

Med hänvisning till ofvanstående framställning ville sålunda förbundet
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder
för år 1912 bevilja förbundet ett anslag af statsmedel å sammanlagdt

15,000 kronor.

Vid förbundets ifrågavarande skrifvelse har härjämte fogats dels
följande af förbundets styrelse fastställda förslag till stat för år 1910:

Saldo..................

Årsafgifter........

Nya årsafgifter

Statsbidrag ......

Ränta..................

Inkomster:

. kronor
11
11
11
11

3,167: 66
7,440: —
300: —
8,000: —
165: —

Summa kronor 19,072: 6 6

Utgifter:

Handboken ............................................................................. kronor 1,000: —

Internationella kongressen.................................................. ,, 700: —

Bamavårdsafdelningen....................................................... „ 1,000: —

Ledaren af förbundets verksamhet.................................... „ 3,000: —

Transport kronor 5,700: —

Nionde hufvudtiteln.

413

Transport kronor

Byråföreståndarinnan.....................................

Hyra ...................................................................

Städning, springgosse, belysning'', värme

Telefon..............................................................

Porto ............................................

Trycksaker ................................

Papper, kuvert, skrifmaterial

Ofriga byråkostnader ..............

Bibliotek, arkiv, Argusklipp..

Konsulenten.................................

Kurser ........................................

Tidskriften ...............................

Ritningar ..................................

Vårdarebladet............................

Oförutsedda utgifter..................

Summa kronor

dels ock ofvan omförmälda, den 1 oktober 1910 verkställda beräkning
öfver förbundets inkomster och utgifter under år 1910, hvilken
beräkning har följande utseende:

5,700

900

800

540

125

300

250

200

100

620

3,000

860

4,500

750

100

327

19,072

Inkomster:

Statsanslag............................................ kronor 8,000: —

Medlemsafgifter .................................. „ 7,770: —

Räntor................................................... „ 165: 29 pronor 15^935; 29

Saldo från 1909 ................................................................... „ 3,167: 6 6

Summa kronor 19,102: 95.

Utgifter:

Byråkostnader:

Föreståndarinnans arfvode .............. kronor

■Hyra...........................;............. 11

Lyse, värme, städning, springgosse „

Telefoner................................................ „

Trycksaker, papper, porto.................. „

Diverse omkostnader......................... ,,

900	—
800	—
535	—
150	—
750	—
365	—

kronor

3,500: —

Transport kronor 3,500: —

[84.]

414

Nionde hufvudtiteln.

Transport kronor 3,500: —

Tidskriften:

Redaktionsarfvoden för (i häften ...	.. kronor	900:
F örfattarear (voden.............................		300:
Tryckningskostnader.........................	77	3,600:
Expedition ..........................................	77	300:
	kronor	5,100:

Afgår inkomster för försålda tidskrifter
och för annonser ......... kronor 1,100: — 4,000: —

Konsulentverksamheten:

Resor ..................................................... kronor 4,200: —

Ledaren af förbundets verksamhet ,, 3,000: —

Planritningars konto ...........................................................

Biblioteket ...........................................................................

Skriftserien ............................................................................

Kurser ....................................................................................

Statistisk utredning..............................................................

7,200

450

285

700

250

Handbok .. ...................................................

Sw. Poor Laws .............................................

Barnavårdsafdelningen (bidrag till jurist)

............... „ 1,000

„ 1,000

............... „ 500

Summa kronor 19,335

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs,
Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län hafva tillstyrkt bifall till förbundets förevarande framställning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har,
jämte det befallningshafvanden vitsordat, att förbundets verksamhet i
allmänhet vore af stort gagn, anfört följande.

Olika meningar syntes kunna råda om lämpligheten af att förbundet,
såsom i den underdåniga framställningen uppgifvits hafva skett, utan
anlitande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, ingrepe mot fångvårdsstyrelse!’
i sådana kommuner, där missförhållanden i fråga om
fattigvårdens handhafvande ansetts föreligga, och om, huruvida anordnandet
vid folkhögskolorna af särskilda kurser i fattigvård kunde anses
vara behöfligt eller lämpligt, huruvida gagnet af kortare fattigvårdskurser
i orterna motsvarade de därmed förbundna kostnaderna, huruvida
ej förbundets utgifter för utarbetande och tryckning af tidskrifter, hvilka
måhända ej studerades i på långt när samma omfattning som de spriddes,

Nionde hufvudtiteln.

415

skrifter i fattigvård, den i framställningen omnämnda kalendern och
redogörelser af samma slag som den i framställningen jämväl omförmälda,
på engelska språket affattade illustrerade redogörelsen för Sveriges fattigvård
och barnavård skulle kunna utan olägenhet minskas, samt huruvida
ej förbundets verksamhet artade sig till att blifva allt för omfattande
och vidt utgrenad och om ej verksamheten i stället kunde och borde
mera koncentreras. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som funne
uppenbart att fattigvårdsförbundet fortfarande borde understödjas med
statsbidrag åtminstone till samma belopp som det hittills utgående,
ansåge sig emellertid sakna skäl att afstyrka den underdåniga framställningen
om statsbidragets höjande till 15,000 kronor om året.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Jönköpings och Kronobergs
län hafva förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
förbundets förevarande underdåniga ansökning.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Värmlands län har, under
förmälan att befallningsliafvanden icke kunde yttra sig rörande det af
förbundet begärda beloppets storlek, hemställt att framställningen i fråga
måtte vinna nådigt afseende.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Örebro län har ansett
det önskvärdt att, innan förbundet med statsunderstöd sökte reglera fattigvårdssystemet
i viss, i förbundets underdåniga ansökning närmare angifven
riktning, den förändrade lagstiftning i fråga om fattigvårdsväsendet,
som för närvarande vore under utarbetande, varit känd, men har med
hänsyn till de syften, för hvilka förbundet sträfvade, förordat statsunderstöd,
utan att befallningsliafvanden emellertid ansett sig i tillfälle
att bestämdt yttra sig om det belopp, hvarmed detta understöd borde
utgå; dock kunde ifrågasättas, om icke aflöning åt stadigvarande tjänstemän
borde i möjligaste måtto undvikas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har
anfört följande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade icke någon personlig
erfarenhet af fattigvårdsförbundets verksamhet och kunde således icke
ur denna synpunkt yttra sig i ärendet. Visserligen hade förbundet under
våren år 1910 i Köping anordnat en kortare s. k. kurs i fattigvård,
men om densamma och hvad den uträttat hade Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke något bestämdt omdöme. Att döma af den
underdåniga framställningen syntes emellertid förbundet satt sig en mångfald
uppgifter före, af hvilka en del, om de rätt utfördes, syntes höra
vara till gagn. Sålunda torde vara förtjänt af uppmuntran förbundets

[84.]

410

Nionde hufvudtiteln.

upplysningsbyrå i Stockholm, dit vederbörande mot eu ringa afgift eller
kostnadsfritt kunde vända sig för erhållande af råd och anvisningar
rörande fattigvårdens rent praktiska handhafvande, anläggning af fattigvårdsanstalter
m. in. En del af förbundets publicistiska verksamhet,
nämligen den med enahanda syfte som upplysningsbyrån, torde ock förtjäna
samma omdöme. En annan del däremot syntes vara främmande
för förbundets uppgift. Hit kunde hänföras sådana skrifter som n:r 1
af Svenska Fattigvårdsförbundets skrifter: »Fattigvård och politisk rösträtt,
ett inlägg i diskussionen om inverkan af fattigvård å valrätt till
riksdagens andra kammare.»

En gren af förbundets verksamhet kunde Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande under inga förhållanden gilla, nämligen förbundets
s. k. konsulentresor i landets kommuner. Med dessa resor afsåges
visserligen, enligt hvad förbundet uppgifvit, att lämna fattigvård sstyrelser
råd och upplysningar rörande fattigvårdens handhafvande i respektive
kommuner samt byggande af fattiggårdar eller andra anstalter, men
dessa resor komme i själfva verket att blifva inspektionsresor och
konsulenterna kunde därvid lätt taga sig en befogenhet, som fattigvårdsordförandena
ej förstode eller, af fruktan för efterräkning, ej vågade att
afvisa. Därest en inspektion af ifrågavarande art vore behöflig eller
önskvärd, borde staten taga densamma i egna händer och låta den
utföras af ansvariga tjänstemän.

Ytterligare en annan gren af förbundets verksamhet, åsyftande skydd
för frigifna fångar, villkorligt dömda, alkoholister och prostituerade,
syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande visserligen vara förtjänstfull
och behjärtansvärd, men dock, strängt taget, falla utom förbundets
egentliga uppgift.

Förbundet hade i sin underdåniga framställning anfört, att utvidgningen
af förbundets verksamhetsfält och däraf uppkomna ökade utgifter
utan motsvarande inkomster nödgat detsamma att begära ökadt statsanslag.
Sådant ökadt understöd vore ock erforderligt för ett ytterligare
utvidgande af förbundets verksamhet. I sådant hänseende hade förbundet
särskildt framhållit såsom ett önskemål att upptaga konsulentverksamhet
äfven i fråga om barnavård. Det förefölle dock Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om förbundet redan sväfvat alltför
vidt ut från sin egentliga uppgift, och att, långt ifrån att nu ytterligare
utvidgning af programmet borde ifrågakomma, en koncentreringomkring
hufvuduppgiften vore önskvärd.

Vid sådant förhållande och då med detta begränsade arbetsfält
det nu utgående statsunderstödet, 8,000 kronor, torde vara tillfyllest, ville

Nionde hufvudtiteln.

417

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka, att den underdåniga
framställningen så tillvida måtte vinna nådigt bifall, att för år 1912
ett statsunderstöd af 8,000 kronor beviljades svenska fattigvårdsförbundet
med skyldighet för detsamma att afgifva en kortfattad redogörelse för
dess verksamhet under sistnämnda år, hvilken redogörelse jämväl borde
innehålla redovisning för statsunderstödets användning.

Öfverståthållarämbetet har anfört.

Ämbetet, som icke vore i tillfälle att bedöma den verksamhet,
förbundet i landsorten bedrefve genom konsulenter eller eljest, hade af
hvad ämbetet kunnat inhämta funnit, att förbundet utöfvade en upplysande
och vägledande verksamhet, som vore värd erkännande, att dess
från trycket utgifna skrifter syntes vara lärorika, samt att vid den i
Stockholm i november 1910 pågående vårdarkursen vore anställda goda
föreläsare, som valt lämpliga föreläsningsämnen. Den i Stockholm anordnade
barnavårdsafdelningen syntes äfven hafva en stor uppgift att
fylla, men dess verksamhet torde sammanfalla med allmän fattigvård
eller enskild välgörenhet och torde därför, om den skulle erhålla understöd
af det allmänna, böra understödjas icke af staten utan af den
kommun, inom hvilken barnavårdsafdelningen vore förlagd. I afseende
å de i kostnadsberäkningarna upptagna aflöningar åt ledare med flere
torde böra erinras, att i allmänhet ledamot af välgörenhetsföreningars
styrelse icke åtnjöte lön eller arfvode för sin verksamhet inom föreningen.

I anslutning till hvad ämbetet sålunda anfört, ville ämbetet i underdånighet
hemställa, att förbundet måtte för år 1912 erhålla ett anslag,
om hvars belopp ämbetet dock icke tilltrodde sig att afgifva yttrande.

Uti ofvan omförmälda, den 1 december 1910 inkomna skrift har
förbundet sökt bemöta de anmärkningar och erinringar, som i fråga
om förbundets verksamhet och planer för framtiden framställts af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands, Södermanlands och
Örebro län samt af öfverståthållareämbetet. Förbundet bär i sistnämnda
skrift anfört följande.

I det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands
län afgifna utlåtandet hade uttalats ogillande af de af förbundet anordnade
s. k. konsulentresorna. Det hade befarats, att dessa resor skulle
blifva inspektionsresor och att konsulenterna därvid lätt kunde taga sig
en befogenhet, som fattigvårdsordförandena ej förstode eller, af fruktan
för efterräkning, ej vågade att afvisa.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami, 1 Afd. 53

418

Nionde hufvudtiteln.

Den erfarenhet, som hittills gjorts af dessa konsulentresor, bekräftade
emellertid icke denna uppfattning. Någon anmärkning mot
desamma hade ej heller framställts af de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
inom hvilkas län konsulentresor anordnats. Tvärtom hade
gynnsamma omdömen om desamma uttalats, exempelvis angående resorna
i Västernorrlands och Södermanlands län. Från vederbörande fattigvårdsstyrelsers
sida hade ej heller något missförstånd angående konsulenternas
verkliga uppgift — att verka upplysande i fråga om fattigvårdens
lämpligaste handhafvande — förelegat, och som bevis på att
de vore eftersökta kunde nämnas, att framställning om besök af konsulenterna
ingått i större utsträckning, än som kunnat tillmötesgås, samt
att vid två nyligen hållna fattigvårdsmöten, i Karlstad och Malmö,
deltagarna enhälligt uttalat sin önskan att konsulentresorna borde
utsträckas till respektive Värmlands län och Skåne. Härtill kommer
hvad som förbundet i sin ofvan förut omförmälda skrifvelse meddelat,
att samtliga resor företagits under medverkan af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, i det att af dessa erhållits introduktionsskrifvelser
till de kommunala myndigheterna, hvarjämte reseberättelserna sedermera
insändts till nämnda myndigheter.

Beträffan de den likaledes från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västmanlands län framställda anmärkningen mot den af
föreningen utgifna skrift »fattigvård och politisk rösträtt», utgjorde
nämnda skrift ingalunda, såsom af titeln tilläfventyrs kunde förmodas,
någon agitationsskrift, utan vore en sakkunnig utredning, afsedd att
tjäna fattigvårdsstyrelserna till ledning vid fullgörandet af den uppgiftsskyldighet,
som ålagts dem i samband med de nya valrättsbestämmelserna.
Att den i detta afseende varit till nytta, framginge af
att den flitigt rekvirerats och åberopats i tidningspressen i artiklar
rörande åtnjuten fattigvårds inverkan på rösträtten.

Vidkommande slutligen den från samma håll framkastade anmärkningen
däremot att förbundet upptagit en ny verksamhetsgren åsyftande
skydd för frigifna fångar, villkorligt dömda, alkoholister, prostituerade
in. fl., hvilken gren skulle falla utanför förbundets verkliga uppgift,
tilläte sig förbundet framhålla, att fattigvården på det allra närmaste
berördes af den vård, som ägnades dessa nödställda. Det vore att förvänta,
att en väsentlig minskning af fattigvårdstungan skulle åstadkommas,
om dessa förolyckade gjordes till själfförsörjande individer,
och det hade därför varit helt naturligt, att förbundet upptagit en verk -

Nionde hufvudtiteln. 419

samhet af detta slag. Men för att undvika att förbundets centrala uppgift
skulle förryckas, hade det ifrågavarande arbetet anförtrotts åt en
särskild afdelning, kallad Skyddsvärnet, med egen bestyrelse, egen lokal
och sjelfständig verksamhet. Någon menlig inverkan på förbundets
hufvuduppgift, torde sålunda ej behöfva befaras genom upptagande af
nu berörda verksamhetsgren.

I det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län afgifna utlåtandet, hvari förbundets gagnande verksamhet i öfrigt
vitsordats, hade framkastats den tanken, att vissa af förbundets verksamhetsgrenar
utan olägenhet skulle kunna minskas. Så skulle vara förhållandet
beträffande fattigvårdskurserna, tidskriften, kalendern m. m.
Med anledning häraf ville förbundet anföra, att de omnämnda grenarna
af förbundets verksamhet antingen upptagits efter därom på offentliga
möten af sakkunniga fattigvårdsmän framställd begäran eller därför att
förbundets styrelse eller arbetsutskott efter noggrannt öfvervägande ansett
desamma gagnande för fattigvårdens utveckling. Frågan om anordnande
af fattigvårdskurser vid folkhögskolorna hade sålunda vid ett styrelsemöte
bragts på tal af, bland andra, förbundets representant för Uppsala
län, kyrkoherde O. Bäckström, och dess representant för Gottland, biskop
von Schéele, och de försök, som gjorts med dessa kurser, hade varit
synnerligen tillfredsställande, hvarom bland annat vittnade de skrifvelser,
som förbundet erhållit från de folkhögskolor, där kurser ordnats. Dessa
kurser hade emellertid numera på grund af bristande medel måst tillsvidare
uppskjutas. De offentliga fattigvårdskurser, som förbundet anordnat
i olika delar af landet, hade i regel kommit till stånd efter framställning
från fattigvårdsrepresentanter i olika län och bidrag till deras
bekostande hade beviljats af landsting och stadsfullmäktige. De alltigenom
goda erfarenheter, som vunnits af dessa kurser, hade manat
förbundet att fortgå på den inslagna vägen. Den af förbundet utgifna
tidskriften utginge till alla förbundets medlemmar, som erlagt årsafgift,
och vore dess upplaga nu uppe vid omkring 3,250 exemplar. Därom
att densamma verkat väckande och upplysande hade förbundet erhållit
många vittnesbörd, och skulle det säkerligen vara till men för förbundets
verksamhet, om någon inskränkning i tidskriftens omfång företoges.
Hvad den numera utkomna kalendern anginge, hade den tillkommit på
grund af en vid 1906 års stora fattigvårdskongress enhälligt uttalad
önskan att erhålla en uppslagsbok öfver vårt lands anstalter för fattiga,
sjuka och abnorma. Den kunde med fog antagas blifva af stort värde

[84.]

420

Nionde hufvudtiteln.

såsom uppslagsbok för myndigheter och andra, som hade att syssla med
fattigvård och välgörenhet in. m.

Hvad slutligen anginge den på engelska språket alfattade redogörelsen
. för Sveriges fattigvård och barnavård, hade densamma tillkommit
för att kunna framläggas vid den stora internationella fattigvårdskongressen
i Köpenhamn sommaren 1909. Det hade nämligen ansetts
vara af största vikt att vid detta tillfälle lämna de utländska representanterna
en korrekt uppfattning om de svenska förhållandena på detta
område, allrahelst som Irån andra länder lämnats liknande redogörelser.

Hvad slutligen beträffade den jämväl af Eders Kungl. Majits befallningshafvande
i Södermanlands län uttalade betänkligheten, att fattigvårdsförbundet
ingrepe ilråga om här och hvar förekommande missförhållanden
inom fattigvården, ville förbundet framhålla, att denna verksamhet
grundade sig på ett vid förbundets ordinäre möte den 4 november
1909 fattadt beslut, och att, då förbundet utgjorde en sammanslutning''
al, bland annat, cirka 500 fattigvårdsstyrelser, man torde kunna säga,
att beslutet vore uttryck för önskningar hos fattigvårdens handhafvare.
Detta vore också helt naturligt, då det här vore fråga om antingen i
pressen offentliggjorda anklagelser angående fattigvårdens handhafvande
eller direkt till förbundet gjorda anmälningar, och det gifvetvis vore
lika angeläget för fattigvårdsstyrelserna som för den stora allmänheten
att en sakkunnig och opartisk utredning komme att företagas, hvarigenom
anklagelsen antingen kunde tillbakavisas eller leda till lämplig åtgärd.
Något annat ingripande mot fattigvårdsstyrel serna än inhämtande af deras
upplysningar angående ett anmärkt missförhållande, kunde gifvetvis förbundet
icke företaga; men i de fall då missförhållandena visat sig vara
al den beskaffenhet, att de ansetts böra leda till åtgärder från myndigheternas
sida, hade förbundet till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämnat meddelande härom eller, när det gällt vanvård af sinnessjuka,
meddelat sig med öfverinspektören för sinnessjukvården. Förbundet
hade således i denna sin verksamhet vändt sig till vederbörande offentliga
myndigheter, i åtskilliga fall hade dock äfven ett missförhållande
kunnat rättas genom direkt förhandling mellan förbundet och vederbörande
kommun.

I det af öfverståthållarämbetet afgifna utlåtandet hade anmärkts,
att i allmänhet ledamot af välgörenhetsföreningars styrelser icke åtnjöte
lön eller arfvode för sin verksamhet inom föreningen och i det af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län afgifna utlåtandet hade

Nionde huivudtiteln. 421

ifrågasatts, huruvida icke aflöning åt stadigvarande tjänstemän borde i
möjligaste män undvikas.

Med anledning af dessa uttalanden ville förbundet meddela följande.
Något arfvode eller någon lön hade aldrig utbetalats till styrelsens eller
arbetsutskottets medlemmar såsom sådana. Däremot hade förbundet till
en del af de personer, som utöfvat konsulentverksamheten eller som haft
det dagliga arbetet å förbundets byrå om hand, utbetalat ersättning för
deras arbete. Hvad konsulentverksamheten anginge, hade ett årsbidrag
af 500 kronor utgått till den person, som utsetts att besvara förfrågningar
samt besöka fattigvårdsstyrelserna efter därom gjord rekvisition.
Vid de resor, som den ordinarie konsulenten och de öfriga af förbundet
i detta syfte utsedda personerna företoge, lämnades, förutom ersättningför
resor i 2:a klass å järnväg och ett dagtraktamente å 10 kronor, ett
arfvode af 10 kronor för dag. Hvad ledningen af fattigvårdsförbundets
verksamhet i öfrigt anginge, hade till ordföranden i arbetsutskottet anslagits
ett arfvode af 3,000 kronor, hvaraf likväl 600 kronor användts till aflönande
af skrifbiträde, och torde ofvannämnda belopp, om hänsyn toges
därtill, att den verksamhet, för hvilken det lämnades såsom ersättning,
kräfde en persons fulla arbetstid, icke böra anses högt, särskilt om det
jämfördes med de ersättningar, som lämnades till innehafvarna af likartade
befattningar inom t. ex. Svenska stadsförbundet, Nationalföreningen
mot emigrationen och andra dylika sammanslutningar, hvarest arfvodena
utginge med långt högre belopp. Allt det betydande arbete, som inom
förbundets byrå förekomme, exempelvis besvarandet af talrika rådfrågningar,
det vidlyftiga expeditionsarbetet och de göromål af olika slag,
som vore förbundna med en så omfattande verksamhet som den af
svenska fattigvårdsförbundet bedrifna, utfördes uteslutande af frivilliga
krafter med undantag af byråföreståndarinnans arbete, som intill hösten
1910 ersatts med allenast 900 kronor för år, hvilket belopp emellertid
från och med år 1911 måst höjas till 1,500 kronor om året, enär byråförestånadarinnans
göromål väsentligen ökats bland annat därigenom, att
hon måst tjänstgöra såsom biträde vid ledningen af förbundets öfver ett
hälft år utsträckta kurs för utbildande af fattigvårdsfunktionärer.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att de arfvoden, som inom
svenska fattigvårdsförbundet utbetalades i jämförelse med på andra
dylika håll lämnade ersättningar vore mycket obetydliga, hvarjämte en
hel del arbete förrättades gratis. Att det emellertid för en så omfattande
och kräfvande verksamhet som den af förbundet utöfvade skulle vara

422

Nionde hufvudtiteln.

[84.] omöjligt att uteslutande lita till frivilliga, oaflönade krafter, torde ligga
i öppen dag för alla dem, som ägde kännedom om huru omöjligt det
visat sig vara att inom andra föreningar med likartadt syfte kunna
påräkna verkligt duglig arbetskraft utan att lämna åtminstone någon
ekonomisk ersättning, hvarjämte svårigheter alltid yppat sig att inom
en förening med uteslutande frivilliga krafter i arbetet vidmakthålla
nödig konsekvens, ordning och planmässighet, enär en dylik föreningvid
utkräfvande af arbetsprestationer vore bunden af hänsyn, som i
annat fall icke behöft förekomma.

Slutligen kunde framhållas, att svenska fattigvårdsförbundet icke
vore någon välgörenhetsförening i den mening, att den utdelade medel
till understödsbehöfvande, utan utgjorde en sammanslutning mellan
kommuner, föreningar och enskilda personer för gemensamt arbete
för den offentliga och enskilda fattigvårdens tidsenliga utveckling.

Statskontoret har anfört följande.

För år 1909, det första år statsbidrag utgått till förbundet, beräknades
förbundets inkomst af medlemsafgifter till 6,000 kronor, alltså
till ett belopp, som något så när motsvarade statsbidraget, 8,000 kronor.
Då förbundet nu begärde, att statsbidraget måtte för år 1912 höjas till

15,000 kronor, upplyste förbundet samtidigt, att dess inkomster af medlemsafgifter,
som för år 1910 beräknats till 7,770 kronor, icke kunde
väsentligt ökas. Förbundet, som enligt hvad af den gjorda framställningen
framginge, i liera afseenden utvidgat och hade för afsikt att än
ytterligare utsträcka sin verksamhet, hade således tänkt sig, att den
ökade kostnad, som blefve en följd af en sådan utvidgning, skulle så
godt som i dess helhet bestridas af statsmedel.

Då alltså nu vore fråga om snarare ett anslag för uppehållande
af förbundets verksamhet än ett statsbidrag i vanlig mening, torde det
böra tagas under noggrann ompröfning, huruvida förbundets verksamhet
vore sådan, att bestridandet af dess utgifter borde till den väsentligaste
delen öfvertagas af statsverket.

Statskontoret ansåge nu, liksom då ämbetsverket den 21 december
1907 afgifvit utlåtande öfver förbundets första anhållan om statsbidrag,
att förbundets verksamhet till sin art vore sådan, att ett understödjande
däraf kunde anses befordra ett statsintresse; och detta intresse torde
vara af den vikt, att förbundet, under förutsättning att dess verksamhet
handhades på ett fullt tillfredsställande sätt, icke syntes böra förvägras
statsanslag i nu föreslagen ökad omfattning.

Nionde hufvudtiteln.

423

Rörande befogenheten af de erinring''ar, som från vissa länsstyrelsers [84. i
sida gjorts i afseende å förbundets verksamhet, vore statskontoret för
sin del ej i tillfälle att uttala något bestämdt omdöme. Måhända kunde
de anses böra föranleda därtill, att ytterligare kontroll öfver anslagets
användning borde anordnas till exempel genom att Kungl. Maj:t
utsåge en revisor med befogenhet att granska icke blott förbundets
räkenskaper, utan dess verksamhet i det hela. Beträffande de framställda
anmärkningarna i fråga om arfvoden åt förbundets funktionärer
ville statskontoret emellertid framhålla, att det utan tvifvel vore nödvändigt,
att ersättning bereddes åt vissa personer, som på ett mera
stadigvarande sätt ägnade sig åt arbete i förbundets tjänst, och att,
äfven om sådana arfvoden utginge, den samverkan mellan aflönade och
frivilliga, oaflönade krafter, som inom förbundet ägde rum, torde kräfva
väsentligt mindre förvaltningskostnad, än motsvarande arbete skulle
medföra, därest en statsinstitution ansåges böra för ändamålet inrättas.

Därest Eders Kungl. Maj:t funne förbundets verksamhet vara anordnad
på lämpligt sätt och i lämplig utsträckning, ville statskontoret
alltså i underdånighet tillstyrka, att det af förbundet för år 1912 begärda
statsanslaget måtte hos Riksdagen äskas.

Svenska fattigvårdsförbundet, som utgör en sammanslutning Departement*-mellan fångvårdsstyrelse^ välgörenhetsföreningar och enskilda personer,
har såsom sin hufvudsakligaste uppgift satt spridande af kännedom om
och intresse för fattigvårdsfrågor, samtidigt med att förbundet verkar
för, att fattigvårdens praktiska handhafvande måtte på tillfredsställande
sätt utvecklas. Ehuruväl den verksamhet, som förbundet sålunda , i
främsta rummet åsyftar, torde vara af sådant gagn för det allmänna,
att staten fortfarande, såsom hittills, bör ekonomiskt understödja densamma,
kan man dock, på grund af hvad i ärendet förekommit, ifrågasätta
huruvida icke förbundet genom en alltför stor utvidgning af sitt
verksamhetsområde kommer att så splittra sina krafter, att den för ett
framgångsrikt arbete erforderliga koncentrationen äfventyras.

Då emellertid, på sätt jag redan antydt, förbundets verksamhet,
därest den handhafves på tillfredsställande sätt, otvifvelaktigt bör kunna
medföra nytta för det allmänna och då förbundet för utöfvandet af denna
verksamhet i hittillsvarande utsträckning synes vara i behof af statsunderstöd
till något större belopp än för närvarande, har jag funnit mig böra
hos Eders Kungl. Maj:t föreslå äskandet af sådant förhöj dt understöd
för år 1912. Med hänsyn särskild! till hvad statskontoret i ärendet

424

Nionde hufvudtiteln.

i 84.] anfört, torde en anslagsökning af 7,000 kronor få anses val hög. Om
däremot anslaget i sin helhet bestämmes till 11,000 kronor, torde detta
belopp vara bättre afvägdt i förhållande till summan af de till förbundet
inflytande medlemsafgifterna.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.

Därest detta anslag beviljas, lärer Eders Kungl. Maj:t vilja meddela
särskilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid föreskrifva,
att förbundet skall till Eders Kungl. Maj:t afgifva berättelse
öfver sin verksamhet under år 1912, innefattande jämväl redogörelse
för förbundets utgifter och inkomster under det år anslaget afser.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[85.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk för «t

''statskontoret S^JU^ följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande åt
gjorda fsnJeott. Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:

till ersättning för kostnader för behandling af frågan
om vidtagande af åtgärder med anledning af

torparklassens tillbakagång.................................... kronor

,, ersättning för kostnader för utarbetande af förslag
till åtgärder för främjande af landets hästafvel.
......................................................................... ,,

„ godtgörande af kostnader för sakkunniga för afgifvande
af förslag i fråga om ordnande af

landtmäteriundervisningen m. m........................... ,,

,, godtgörande af kostnader för sakkunniga för
utredning angående fortsatt bearbetande af det

ekonomiska kartverket in. m................................. ,,

,, godtgörande af kostnader för en svensk-rysk
laxfiskekommission................................................... ,,

transport kronor

1,974: so

6,592: 9 s

4,671: 68

2,273: o i

370: oi
15,882: 58

Nionde hufvudtiteln.

425

transport kronor

till gäldande af den på förra regementsskrifvarbobostället
Grisbacka n:r 10 eller Hartvigsgård i
Västerbottens län belöpande andel i vissa kostnader
för laga skifte å Grisbacka by.................. ,,

„ ersättning för kostnader för afgifvande af förslag
till föreskrifter beträffande kontroll vid införsel
till riket af kött m. m................................ ,,

.,, godtgörande af kostnader för biträde inom jordt
bruksdepartementet vid beredande af vissa

ärenden..................................................................... ,,

,,, ersättning för kostnader för vissa kronobemmans

deltagande i vattenafledningsföretag..................... ,,

godtgörande af kostnader för fiskeritillsynen vid

regala laxfisket i Torne älf................................... „

r5 godtgörande af kostnader för kommittén för utbredning
angående de åtgärder, som kunna
böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård
af kronans och de under skogsstatens tillsyn

ställda skogarna i Norrland och Dalarna............ ,,

ii godtgörande af kostnader för kommittén för
utarbetande af förslag till förändrad lagstiftning

angående fattigvården............................................. ,,

ii godtgörande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
vid behandling af fråga om

revision af gällande jaktstadga............................. ,

ii godtgörande af kostnader för uppgörande af förslag
rörande de närmare gränserna för vissa

nationalparker...........................................................

„ ersättning för kostnader för undersökningar
rörande flottning af löst virke i gränsvattendragen
mellan Sverige och Finland..................... ,,

ii ersättning för förskjuten vägskatt för vissa

frälseräntor...............................................................

ii gäldande af vägskatt som för år 1908 påförts

kronans skogar.........................................................

ii gäldande af vägskatt för regala laxfisket i Torne älf „

,, gäldande af kommunalutskylder för vissa från
förra länsmansbostället Fintorp nr 1 och förra

transport kronor

Bill. till Rik sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

15,882: 5 8

594: 21

3,327: n

282: 2 5
5,323: —
2,045: —

16,697: 20

20,721: 02

2,421: oo

903: 75

5,627: Öl

2: 80

144,152: so
255: 24

218,236: 37
54

426

Nionde hufvudtiteln.

transport kronor 218,236: 3 7

militiebostäliet Hunnebo n:r 1 i Göteborgs och

Bohus län afsöndrade områden.............................. ,, 3: 8»

till godtgörande af arfvoden m. m. till nämnd för
bestämmande å kronans sida af arrendeafgift för

kronans jordägarandel i grufva............................. „ 384: 90

,, gäldande af byggnandsersättning åt torpare å
kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län ,, 6,500: —

„ gäldande af lifräntor m. m. åt skogsarbetare

m. fl.......................................................................... ,, 920: 0 3

„ ersättning för kostnader för tryckning in. m. af
förteckning öfver för statsverkets räkning utarrenderade
kronoegendomar.................................. „ 493: io

,, godtgörande af kostnader för inlösen af vissa
öfverloppshus å förra länsman sbostället Mada n:r

1 Östergården i Jönköpings län........................... „ 1,910: —

„ ersättande af kostnader för utarbetande af förslag
angående de områden, som borde afsättas
såsom statsgrufvefält, äfvensom angående gränserna
för dessa områden........................................ „ 2,067: 12

„ godtgörande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
vid utredning af vissa frågor
angående undersökning och tillgodogörande af

mineralfyndigheter å viss kronojord..................... „ 455: 60

„ innehafvaren af länsmansbostället Blackstad n:r
3 i Östergötlands län för mistad afkomst af
exproprierad mark................................................... „ 52: 85

eller tillhopa kronor 231,023: 80.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 231,024
kronor.

Nionde hufvudtiteln.

427

Ersättning för vissa af domänstyrelsen gjorda förskott.

I underdånig skrifvelse den 18 november 1910 bär domänstyrelsen [86.]

anfört bland annat följande. _ fZTaflolZ.

Till åtlydnad af föreskriften i punkt 2 mom. 2 af nådiga kun- styrelsen gjorda
görelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen f5rs,Mtaf
kronans jordbruksdomäner, att från de till bildande af nya eller
tillökning af äldre kronoparker inköpta egendomar skola afskiljas och
såsom jordbruksegendomar behandlas sådana för jordbruk lämpade områden,
som icke anses böra försäljas och som ej heller pröfvas vare
sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk för kronoparkernas
skötsel, hafva vid förnyad utarrendering från den 14 mars 1910 af
inägorna dels till hemmanen Vä mantal Kungsskogen och Vs mantal
Gräs i Lungsunds socken och dels till hemmanet 1 g mantal Sorkedalen
i Vase socken, tillhörande den på grund af Kungl. Maj:ts nådiga
bref den 8 december 1899 till kronopark inköpta egendomen Kungsskogen
med underlydande i Värmlands län och förut utarrenderade
under ett gemensamt arrende, dessa hemman frånskilts kronoparken
för att såsom jordbruksegendomar behandlas, hvarefter de på fem års
tid utarrenderats, de två förstnämnda till A. E. Colliander och det
sistnämnda till Karl Friberg enligt den 17 och den 19 februari 1910
utfärdade arrendekontrakt. Dessa kontrakt innehålla den gemensamma
bestämmelsen, att det husrötebelopp, som vid af- och tillträdessyn
kunde komma att tillerkännas tillträdaren efter afdrag af värdet å de
för hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer, skulle tillhandahållas
honom af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
hos den betalningsskyldiga genast skulle låta uttaga beloppet.

Enligt laga kraftvunnet syneprotokoll af den 18 och den 19 maj
1910 hafva ofvan omförmälda arrendatorer tillerkänts ersättningar för
husröta med följande belopp: arrendatorn af 1l-> mantal Kungsskogen
och V8 mantal Gräs A. E. Colliander 9,662 kronor 24 öre och arrendatorn
af Vs mantal Sorkedalen Karl Friberg 5,896 kronor 73 öre eller
tillsammans 15,558 kronor 97 öre, livarjämte afträdande arrendator^
ersättningsskyldighet enligt samma syneprotokoll bestämts till 10,037
kronor 29 öre eller det belopp, hvarmed husrötan under arrendetiden
ökats, och har domänstyrelsen den 26 sistlidna augusti anmodat Eders

428

Nionde hufvudtiteln.

[86.] Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, dels att utaf å statsverkets
giroräkning i riksbanken innestående medel utbetala till arrendatorerna
Colliander och Friberg dem sålunda tillkommande ersättningar, dels
ock att vidtaga åtgärder för utbekommande af afträdande arrendatorn
ådömdt husrötebelopp.

Vid utarrendering från den 14 mars 1910 utaf vissa delar af do
i Österåkers socken och Stockholms län belägna till Österåkers kronopark
hörande hemmanen Vi mantal Ytterby, jt mantal Harmorby, V4
mantal Knutsarby och \4 mantal Skeppsbol hafva desamma på grund
af ofvan åberopade nådiga kungörelse jämväl frånskilts kronoparken
för att såsom jordbruksegendomar behandlas, hvarefter hemmanen under
ett arrende den 9 mars 1910 utarrenderats på två år till Alfred Bernhard
Gerner; och har i arrendekontraktet intagits enahanda bestämmelse
angående sättet för husröteersättningens gäldande, som finnes
intagen i arrendekontrakten om Kungsskogen och Sorkedelen.

Vid den 19 maj och den 3 juni 1910 å sagda hemman förrättad
laga af- och tillträdessyn mellan Kungl. Maj:t och kronan, afträdare,
och Gerner, tillträdare, blefvo de därvid befintliga bristerna uppskattade
till ett belopp af 8,927 kronor 92 öre, under det att vid samtidigt
företagen laga af- och tillträdessyn mellan löftesmännen för
aflidna jägmästaren F. O. Bremberg, afträdare, och Kungl. Maj:t och
kronan, tillträdare, kronan tillerkändes af afträdaren ersättning för
ökad husröta med 1,149 kronor 80 öre, hvilket belopp vederbörande
jägmästare anmodats tillse komma statsverket till godo.

Förstnämnda belopp 3,927 kronor 92 öre, som enligt kontraktet
tillkom arrendatorn Gerner, har styrelsen den 24 sistlidna oktober anmodat
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet att till honom
utbetala af medel innestående å statsverkets giroräkning i riksbanken.

Förberörda båda belopp, kronor 15,558,9 7 och 3,927,92, som
kronan sålunda förpliktats utbetala till tillträdande arrendatorerna,
har styrelsen på grund af arrendekontraktens bestämmelser varit nödsakad
att förskjuta,

I de om ofvannämnda egendomar förut gällande arrendekontrakt
stadgades skyldighet för arrendatorerna att så underhålla egendomarna,
att vid tillträdet befintligt husrötebelopp ej öfverskredes samt att, om så
skedde, till kronan utgifva skillnaden. Då egendomarna numera förvaltas
såsom jordbruksdomäner, skola de enligt de för förvaltningen
af sådana egendomar gällande grunder underhållas i fidlgodt stånd och
erfordras för deras försättande i dylikt skick, utöfver det belopp som

Nionde hufvudtiteln.

429

afträdarna förpliktats utgifva för ökad husröta enligt synebesluten, [Sfi.]
ytterligare medel, hvilka icke finnas för ändamålet anvisade.

Styrelsen ansåge sig på grund häraf skyldig underställa frågan
om dessa ersättningars gäldande Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
och hemställde i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna,
huru ifrågavarande förskott, i den mån de icke varda utaf de afträdande
arrendatorerna ersatta, skola gäldas.

Statskontoret har därefter i underdånigt utlåtande den 13 december
1910 såsom sin uppfattning uttalat, att ifrågavarande, jämlikt 31
punkten i nådiga kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner den 4 juni 1908 af vederbörande
länsstyrelser för domänstyrelsens räkning förskjutna belopp
borde, till den del de icke skulle gäldas af de afträdande arrendatorerna,
ersättas på samma sätt som hittills ägt rum i fråga om sådana husröteersättningsbelopp
vid utarrenderade kronoegendomar, som statskontoret
vid föregående tillfällen förskjutit och sedermera, på grund af att
hinder mött för beloppens uttagande hos den betalningsskyldiga, hos
Kungl. Maj:t anmält till ersättande. Statskontoret hemställde alltså,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat för
år 1912 under anslagsrubriken »Ersättning för af domänstyrelsen gjorda
förskott» anvisa ett belopp af 8.299 kronor 80 öre, utgörande skillnaden
mellan de af vederbörande länsstyrelser utbetalda husröteersättningsbeloppen
å tillhopa 19,486 kronor 89 öre och de andelar däraf,
tillsammans 11,187 kronor 9 öre, vederbörande afträdande arrendatorer
ålagts gälda.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till betäckande af ofvanomförmälda af domänstyrelsen förskjutna
belopp 8,299 kronor 80 öre, å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag
å 8,300 kronor.

Extra lönetillägg.

Under åberopande af hvad statsrådet och chefen för finansdeparte- [87.]
mentet förut denna dag till statsrådsprotokollet öfver finansärenden Extra inneanfört
i fråga om beredande åt en del tjänstemän och betjänte af extra llllasolönetillägg
för innevarande år att uppföras i riksstaten för år 1912,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

430

Nionde hufvudtiteln.

[87.] att, till beredande i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag angifna grunder af extra lönetillägg för
år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet
lydande verk och stater, å extra stat för år 1912 anvisa såsom
förslagsanslag ett belopp af 5,000 kronor.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad departementschefen
sålunda hemställt.

Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall;
och skulle utdrag af detta protokoll öfverlämnas till
finansdepartementet till ledning vid författande af
Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.

Nionde hufvudtiteln.

431

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Ordinarie anslag.

Sid.

1. Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....................... 2

2. Landtbruksstyrelsen ............................................................................................ 5

3. 4. Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar ................ 43

5. Den lägre landtbruksundervisningen ................................................................ 107

6. Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.................... 168

7. Fiskerinäringens understöd ................................................................................ 181

8. Domänstyrelsen .................................................................................................... 183

9. Skogsväsendet....................................................................................................... 184

10. Landtmäteristaten ............................................................................................... 194

11. Sveriges geologiska undersökning .................................................................... 194

12. Bidrag till skjutsentreprenader........................................................................... 195

13. Bidrag till vägunderhållet på landet ............................................................... 196

14. Fattigvården i allmänhet ................................................................................... 197

15. Skrifmaterialier och expenser .................................................. 198

Extra anslag.

16. Provisorisk lönereglering för departementet.................................................... 200>

17. Aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementet 201

18. Arfvode åt extra föredragande inom jordbruksdepartementet m. m......... 201

19. Byggnadsarbeten vid landtbruksinstitutet vid Ultima och vid landtbruks och

mejeriinstitutet vid Alnarp ............................................................... 202

20. Undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp .... 202

21. Understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid landtmannaskolor ................ 203

22. Förhöjda understöd åt landtbruksskoloma i Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län.................................................................................... 203

23. Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid Rimforsa ................ 204

432

Nionde hufvudtiteln.

Sid.

24. Kringresande jordbrukskonsulenter..................................................... 207

25. Yeterinärbakteriologiska anstalten .................................................................... 209

26. Bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten ............................... 210

27. Prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ................................................ 211

28. Redskapsprofningsanstalter ............................................................................... 211

29. Kemiska stationer ................................................................................................ 216

30. Kemisk växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län .................................... 216

31. Frökon trollanstalter .......................................................................................... 216

32. Åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen.... 218

33. Statskonsulent i fröodling.................................................................................... 218

34. Sveriges utsädesförening .................................................................................... 223

35. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning ........................................ 225

36. Anställande af torfingenjörer och torfassistenter ............................................ 226

37. Torfskolan vid Markaryd.................................................................................... 226

38. Åtgärder för att främja tillgodogörandet af den i landets torfmossor

befintliga bränsletillgång ........................................................................... 227

39. Svenska mosskulturföreningen............................................................................ 228

40. Åtgärder för höjande af det mindre jordbruket ............................................ 230

41. Statskonsulent för det mindre jordbruket....................................................... 234

42. Åtgärder för främjande af en ordnad bokföring vid mindre jordbruk........ 235

43. Fortgående smörprofhingar m. in..................................................................... 245

44. Fjäderfäafvelns befrämjande................................................................................ 248

45. Afvelscentra för nötboskap .............................................................................. 250

46. Anslag till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län................ 251

47. Åtgärder för svinafvelns höjande .................................................................. 251

48. Extra personal vid Flyinge hingstdepå ............................................................ 266

49. Andre instruktör i husslöjd ................................................................................ 266

50. Underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska

hafsundersökningar in. m........................................................................ 267

51. Försäkring af fartyget Skagerak....................................................................... 269

52. Ett armeradt ångfartygs stationerande under vintermånaderna vid rikets

kuster till ordning och skydd vid fisket .............................................. 272

53. Hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven 276

54. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare ............................ 281

55. Södra Sveriges fiskeriförening............................................................................ 285

56. Underhålls- och driftkostnader för Eystrasalt ............ 288

57. Undersökningar angående fiskets utveckling inom mellersta Sveriges

Östersjöområde........................................................................................... 291

58. Anslag till byggande af vissa fiskehamnar .................................................... 292

Nionde hufvudtiteln.

433

Sid.

59. Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten ................................ 348

60. Extra lärarkrafter vid skogsinstitutet ........................................................... 352

61. Distriktslandtmätares tjänsteresor .................................................................... 353

62. Landtmäteriundervisningen ............... 353

63. Utvidgning af landtmäterikontoren i vissa län................................................ 354

64. Reparation och renovation af kartor i länens landtmäterikontor................ 369

65—68. Rikets allmänna kartverk........................................................................... 376

Ökad civil personal

Höjning i arfvoden åt kvinnliga ritare och ritbiträden
Ökad personal vid geodetiska utdelningen m. m.

Instrument och inventarier vid geodetiska afdelningen

69. Anslag till Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten m. m................. 378

70. Nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning ........................................ 379

71. Kostnad för vägdelningar............................................... 380

72. Särskild! understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt................ 381

73. Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen .... 381

74. 75. Norrländska afdikningsanslaget. Allmänna frostminskningsanslaget.... 385

76. Reglering af flottleder ........................................................................................ 392

77. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.................................................................... 398

78. Skogsodlingens befrämjande................................................................................ 394

79. Jordförmedlingsbyråer för egnahemslånerörelsen ............................................ 394

80. Kreditförhållandena för det mindre jordbruket ............................................... 400

81. Statsbidrag till fraktafgifter för kalk............................................................. 401

82. Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt landtbruk och

dess binäringar äfvensom fiskerinäringen................................................ 402

83. Internationella landtbruksinstitutet i Rom........................................................ 403

84. Svenska fattigvårdsförbundet ........................................................................... 408

85. Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ...................................... 424

86. Ersättning för vissa af domänstyrelsen gjorda förskott................................ 427

87. Extra lönetillägg .....................................:......................................................... 429

Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Tionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Sedan de till nionde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Swartz, att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af

tionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bill. till Eiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1

Tionde hufvudtiteln.

[i-J

Höjning af
statsbidraget
tiU pensionering
af änkor
och barn efter
befäl och
underbefäl
vid armén.

[2.]

Höjning af
anslaget för
bidrag tiU
flottans pen*
sionskassas
gratialfond.

[3.]

Femton åt färre
båtsmannen
S. A:son Fager.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutit aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nämligen:

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 1 vid detta prot. sid. 22)

att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,

nu ....................................................... kronor 119,332: —

med ....................................... „ 480: —

till ...................................................... kronor 119,812:—;

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. sid. 25)

att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,

nu......................................................... kronor 24,550: —

med..................................................... ,, 450: —

till ........................... kronor 25,000:—;

(se bil. 3 vid detta prot. sid. 28)

att medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a kompani nr
10 Samuel Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder räknadt;

Tionde hufvudtiteln.

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prot. sid. 30)

dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra
provinsialläkare och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna
följande hufvudgrunder:

a) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa
och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål
dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda
tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,
men som vid afgången från denna befattning icke komma i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.

b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt,
där läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som
icke fyllt 45 år.

Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare
i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
delägare i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift om 200 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,

erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.

[4-]

Pension (ring af
extra provinsiallakare
m. fi.

Tionde hufvudtiteln.

Delägarens ålder vid inträdet i kassan.	! Tilläggsafgif-\| tens belopp j ifall den er-jlägges på en j gång vid in-trädet.	Tilläggsafgiftens belopp för hvarje kvartal ifall den erlägges
under de första	J till 62 års ålder.
5 åren.	10 åren.
''	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. j
Fyllda 35 år ....................................	290	17	9	5 1
» 36 » ....................................	910	51	28	15 1
» 87 » ....................................	1,540	87	48	27
» 38 » ....................................	2,210	125	69	39 i
» 39 » ....................................	2,910	165	91	53
» 40 » ...................................	3,640	206	114	69
» 41 » ....................................	4,400	249	139	86 !
» 42 » ....................................	5,200	295	164	105
» 43 > ....................................	6,030	342	191	126
» 44 » ....................................	6,910	392	219	150
» 45 » ....................................	7,830	445	249	178
» 46 » ....................................	8,790	500	280	209
» 47 » ....................................	9,800	558	313	245
» 48 » ....................................	10,870	620	348	287
» 49 » ....................................	11,990	685	385	337
» 50 » ....................................	13,180	753	425	396
» 51 » ....................................	14,430	826	467	467
» 52 » ....................................	15,750	903	—	554
» 53 » ....................................	17,150	985	—	665
» 54 » ...................................	18,640	1,073	—	807
» 55 » ....................................	20,220	1,167	—	999 f
» 56 » ....................................	21,910	1,268	—	1,268 \|
» 57 » ....................................	23,720	—	—	1,674
» 58 » ....................................	25,670	—	—	2,353 i

Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att
hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,
b vilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift
samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.

d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200

Tionde hufvudtiteln.

kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,
hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöningen utgår från landstinget.

Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.

e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,
inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen
till kassan de afgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget
och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast
efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet
att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället
rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.

f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.

g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.

h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,
vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är
skyldig att afgå från tjänsten.

i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:

efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits och som icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt

delägare, hvars befattning indragits, innan lian uppnått sextiofem
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten
pension utgör fyra tusen kronor årligen.

Tionde liufvudtiteln.

[5.]

Böjning af pensionen
för lärarna
vid seminarierna
i
Haparanda och
Mnrjelc m. m.

k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;

dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsålder
vid den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet.
öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa
samt omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest lian vid nyssnämnda
tidpunkt redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår
från sin tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla
eu årlig pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;

dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag
af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 46)

att dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna i Haparanda
och Murjek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid seminarierna
inrättade föreståndarbefattningar äfvensom hvar och en af de vid
seminarierna befintliga lärartjänster, Indika skola uppehållas af examinerade
manliga eller kvinnliga folkskollärare — seminariet i Haparanda
dock beträffande föreståndarbefattningen först efter den nuvarande föreståndarens
afgång från tjänsten — erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning
efter det högsta lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller
lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande
föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar
af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreståndaren
för seminariet i Haparanda, Emil Lindbäck, må, under iakttagande
i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa
med det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande,
dels föreskrifva,

att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje seminarium
anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ordning
inbetalas till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren
uttaga lärarens afgifter genom afdrag å hans aflöning;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande
bestridt eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu

Tionde hufvudtiteln.

är fråga, må för åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap,
såsom ordinarie tjänstår;

att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är
föreskrifvet angående folkskollärare;

att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den
i reglementet för kassan föreskrift^ tid af seminariets föreståndare insändas
till direktionen; samt

att det skall åligga föreståndaren att beträffande ifrågavarande
tjänster och deras innehafvare lämna direktionen erforderliga uppgifter,
dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 800 kronor samt
det under samma hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa» med 200 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 53)

att dels medgifva att de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter
omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet
i nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestämmelser
:

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare
däri inberäknade;

att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare
förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i
sänder eller tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslöanstalt
än arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola,
kvinnlig föreståndare för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller
kvinnlig föreståndare för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola,
samt manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna
vid döfstumskola, dock att för denna sistnämnda delägargrupp lägsta
medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000 kronor;

[6.]

Pensionering af
lärarpersonalen
vid statsunderstödda

sinnesslöanstalter.

Tionde hufvudtiteln.

därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han
eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande med
afseende å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring
i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan äfven för den tid
utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd såsom
extra lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten; samt

att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla
hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt
och distriktsskolstyrelse,

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
för samma lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller
lärare, som, efter det nådig kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft,
till trädt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare, samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare
som vid den tid, då kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst,
för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans direktion
inom utgången af det år, hvarunder styrelse för tjänsten vunnit delaktighet
i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse
för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande dåra! att den i
§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att
nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall afgifvas
af vederbörande styrelses ordförande,

Tionde hufvudtitein.

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor;

(se bil. 6 vid detta prot. sid. 81).

att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk framlagda förslag — under
förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken,
blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, nu 115,965 kronor,
med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor;

Härefter yttrade föredragande departementschefen:

I underdånigt utlåtande, som statskontoret, på grund af nådig
remiss, afgifvit i ett af Eders Kungl. Maj:t på jordbruksdepartementets
föredragning den 26 februari 1909 afgjordt ärende angående beredande
af ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 åt eu person för skada till
följd af olycksfall i arbete för kronans räkning, har statskontoret gjort
framställning om uppförande i riksstaten af ett anslag till bestridande
af statsverket åsamkade utgifter för lifräntor och andra på grund af
nämnda lag utgående ersättningar. Enligt finansdepartementet tillhandakommet
protokollsutdrag har berörda framställning öfverlämnats till
detta departement.

Jag anhåller nu att få underställa frågan Eders Kungl. Maj:ts
pröfning.

TJti sitt ofvannämnda utlåtande har statskontoret framhållit, hurusom
det hittills använda sättet för bestridande af kostnader af ifrågavarande
slag medförde betydlig omgång, samt att olägenheterna häraf
ökades, i den mån antalet lifräntetagare, för det dåvarande uppgående
till närmare 50, mer och mer tillväxte. En väsentlig förenkling i förevarande
hänseende skulle kunna vinnas genom uppförande å riksstaten
af ett särskildt anslag för ändamålet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som nu på anmodan af statskontoret förskottsvis till vederbörande
utbetalade ifrågavarande lifräntor och sedermera vid hvarje års
slut erhölle ersättning för förskotten af statskontoret, som därefter i sin
ordning hos Eders Kungl. Maj:t anmälde till ersättande hvad som
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2

[7-]

Ombildning af
lärarnas vid
elementarläroverken
änkeoch
pupUUcassa.

[8.]

Anslag till bestridande
af
vissa utgifter
för ersättning
för skada till
följd af olycksfall
i arbete.

Tionde Siufvndtiteln.

Departements chefen.

sålunda af statskontoret förskjutits, skulle, om ett anslag för ändamålet
funnes å länsstaterna uppfördt, kunna direkt därå afföra de belopp,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut skulle uti ifrågavarande afseende
utgå.

Då dessa utgifter ålåge statsverket på grund af ett lagstadgande
och utginge enligt i lagen angifna grunder, syntes anslaget böra erhålla
naturen af förslagsanslag. Dess belopp syntes, i betraktande däraf, att
de ersättningar af ifrågavarande slag, statskontoret för år 1908 haft att
förskjuta, uppginge till omkring 4,000 kronor, böra tillsvidare bestämmas
till 5,000 kronor; och med hänsyn till utgiftens beskaffenhet syntes
anslaget böra uppföras under tionde hufvudtiteln.

Statskontoret hemställde alltså i underdånighet, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t .föreslå Riksdagen att å tionde hufvudtiteln bevilja ett förslagsanslag
å 5,000 kronor till bestridande af de utgifter för lifräntor,
sjukhjälp och begrafningshjälp, som drabbade statsverket jämlikt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, och som ej på grund af särskilda bestämmelser annorledes gäldades.

I hvad statskontoret sålunda anfört angående behofvet och lämpligheten
af ett särskildt anslag å ordinarie stat för bestridande af ifrågavarande
utgifter instämmer jag till fullo.

Då allt fortfarande liksom hittills staten torde komma att, särskildt
för arméns och flottans räkning men äfven för andra grenar af statsförvaltningen
såsom skogsväsendet m. m., på yrkesmässigt sätt utöfva
flere af de verksamheter, som afses i lagen angående ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, kunna ifrågavarande
utgifter med säkerhet antagas komma att, trots alla åtgärder för effektivare
skydd mot yrkesfara, utgå med tämligen stor regelbundenhet år
efter år. Ett särskildt anslag för ändamålet torde därför vara väl
motiveradt, helst det nu brukliga sättet för ersättningsfrågornas ordnande,
enligt hvad af det ofvan anförda framgår, är förenadt- med
omgång.

Att anslaget bör uppföras såsom förslagsanslag och under förevarande
hufvudtitel, torde utan vidare följa af arten af de utgifter, som
därmed skola gäldas.

Beträffande anslagets storlek ber jag att få erinra därom, att
Eders Kungl. Maj: t förut denna dag på hemställan af cheferna för
landtförsvars-, sjöförsvars- och jordbruksdepartementen beslutat framställningar
till Riksdagen om ersättande af samtliga statsverket hittills
träffade utgifter af ifrågavarande slag, som af statskontoret förskottsvis

Tionde hufvudtiteln;

bestridtö och som icke gäldas enligt särskilda grunder, med undantag
endast af ett mindre belopp, som efter därom af Eders Kungl. Maj:t
på jordbruksdepartementets föredragning gjord framställning ersatts af
1910 års Riksdag. Dessa utgifter, däri inbegripet nämnda belopp, uppgå
för de olika departementen till, i afrundade tal, respektive 10,610 kronor,
7,690 kronor och 1,360 kronor. Då, enligt hvad jag inhämtat i ämnet,
utgifterna, sammanlagdt omkring 19,660 kronor, afse tiden 1905—7n 1910
eller omkring sex år samt visat tendens att stiga, finner jag mig böra
biträda statskontorets förslag jämväl i hvad detsamma afser uppförande
tillsvidare af anslaget med belopp af 5,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att i riksstaten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 5,000 kronor till bestridande af de statsverket på grund af
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor m. in., som ej på grund af
särskilda bestämmelser annorledes gäldas.

Ökningen under denna stat utgöres således af

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén...	kronor	480: —
höjning af anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond .........................................	*?	450: —
bidrag till pensionering af extra provinsial-läkare .............................................................................		15.000: —
höjning af bidraget till folkskollärarnas pen-sionering ..........................................................................		800: —
höjning af bidraget till folkskollärarnas änke-och pupillkassa .............................................................		1,060: —
höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda-gogier, seminarier in. in...........................................		26,889: —
anslag till bestridande af de statsverket på grund af lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 ålig-gande utgifter för lifräntor m. m., som ej på grund äf särskilda bestämmelser annorledes gäldas........	5 J	5,000: —
	kronor	49,679: —

transport kronor 49,679

Tionde hufvudtitein.

[?•]

Höjning af
f. kamreraren
A. TF. G. Sundbergs
lön.

t10-]

Pension åt bevakningsbcfälhafvaren
G. H.
von Tett.

[11.]

Pension åt
generalkonsul
B. Bagges änka.

transport kronor 49,679: —

Vid bifall till de, enligt hvad ofvan nämnts,
framställda förslag komma således de ordinarie
anslagen till pensionsstaten, i nu gällande riksstat
upptagna till sammanlagdt........................................ ,, 2,598,049: —

att sluta å ett belopp af ................................. kronor 2,647,728: —.

Beträffande därefter

indragningsstaten,

erinrade departementschefen om Kungl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nämligen

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. 7 vid detta prot. sid. 111)

att bestämma att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset
å Nya varfvet August Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor,
äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten,
skall från och med år 1912 höjas till 4,350 kronor;

(se bil. 7 vid detta prot. sid. 114)

att bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund Gustaf
Henrik von Tell må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,000
kronor;

på utrikesdepartementets föredragning:

(se bil. 8 vid detta prot. sid. 117)

att generalkonsul Richard Bagges änka fru Lily Bagge, född
Schwartz, må från och med år 1911, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 800 kronor;

Tionde hufvudtiteln.

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se Ml. 9 vid detta prot. sid. 120)

att sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Ernst [12.]
Hugo Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten tipp- JPensim
bära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid o.

från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked Wickström.
från innehafvande beställning;

(se bil. 10 vid detta prot. sid. 123)

att förre fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson må under
sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra kronor
å allmänna indragningsstaten att utgå från 1911 års början;

[i3.]

Pension åt
förre fästning sbyggnadsarbetaren -

A. Johansson.

(se bil. 11 vid detta prot. sid. 125)

att förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson må under
sin återstående lifstid åtnjuta eu årlig pension af trehundra kronor å
allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911;

[!4.]o

Pension åt
förre fästningsbyggnadsarbetaren
G.
Gustafsson.

(se bil. 12 vid detta prot. sid. 127)

att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman må [15.]
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra Pension åt
kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911; ^orrfJ„affs''

arbetaren C. A.
Kärrman.

(se bil. 13 vid detta prot. sid. 129)

att sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl [16.]
Frithiof Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af Pension åt
900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden .(Tf stråle.
näst efter den. hvarunder han erhåller afsked från tjänsten;

(se bil. 14 vid detta prot. sid. 132)

att sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof [17.]
Trönnander må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af Pension dt
900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden oixrZnmcitr.
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från nu innehafvande
beställning;

Tionde hufvudtiteln.

(se bil. 15 vid detta prot. sid. 135)

[18.] att läraren i franska språket vid krigshögskolan m. m. Ferdinand

Pension åt paul Schalthess må från och med månaden näst efter den, hvarunder
krigshögskolan han afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan, under sin återTuirtess''
S^^en(^e lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära, utöfver honom
författningsenligt tillkommande pension å 1,200 kronor, en tilläggspension
af 800 kronor årligen;

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 16 vid detta prot. sid. 139)

[19.] att förre fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom

Pension åt må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

f°tionsIrb!tarm en årlig pension af 221 kronor att utgå från och med den 1 januari
J. F. Svensson- 1911;

Norrbom.

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 17 vid detta prot. sid. 142)

[20.] att enhvar af arbetarna Frans Vilhelm Karlsson, Johan Nilsson

Pension åt Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven Johan Kjellberg,
ZtatZs ]ärn- Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson må
vägsbyggnader från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller
1 j.''Nilsson’1’ entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående
m. fl. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp
af 300 kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till
det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af 900 kronor
eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra
att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt, minskas, så att
densamma jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda
medelinkomst;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 70)

[21.] att vaktmästarens vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan

Pension åt Johanssons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, må under sin
vaktmastaren^ återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,
sons anka. å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor,
att utgå från början af år 1910;

Tionde hufvudtiteln.

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 71)

att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn
Olof Per Ulrik Arborelius må frän och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från öfverlärarbefattningarna varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till belopp af 500 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 75)

att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag
å 3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 400 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst,
men därifrån erhållit afsked före år 1867;

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 77)

att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa och till
Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola
eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda
villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1911 uti
förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,
nämligen

att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter; att

det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 150 kronor årligen; samt att Kungl. Maj:t må äga att meddela de
närmare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;

[22.]
Pension åt
öfverläraren
vid tekniska
skolan i
Stockholm
O. P. V.
Arborelius.

[23.]

Understöd
åt äldre
behöfvande
folkskollärare.

[24.]

Understöd
åt äldre
behöfvande
småshollärare.

Tionde hufvudtiteln.

[25.] Q

Understöd åt
äldre behof•
vande från
småskollärares
ålderdoms -understöds -anstalt understödda
småskollärare.

[26-] #

Understöd åt
docenten vid
universitetet i
Lund 8. Linde.

[27-]

Pension åt
instruktören i
husslöjd A. TV.
No)''din.

[2SJ

Pension åt
skrivbiträdet
Elisabeth Vilhelmina
Nordendahl.

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 78)

att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å

4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, användas till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre
behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt
biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som
efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,
men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet
tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
må komma att utgöra högst 150 kronor;

(se bil. 6 vid detta prot. sid. 107)

att docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven
Linde må, sedan han uppnått 65 års ålder, från och med månaden näst
efter den, i hvilken entledigande från docenturen varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
understöd till belopp af 1,500 kronor årligen;

på jordbruksdepartementets föredragning:

(se bil. 18 vid detta prot. sid. 149)

att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin må äga att
vid uppnådda 67 års ålder från och med månaden näst efter den, då
han erhåller afsked från sin befattning, uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af tretusen kronor, dock med skyldighet
för Nordin att från tjänsten afgå i enlighet med bestämmelserna i
6 § b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å pensionsbeloppet,
som i 7 § af samma lag sägs;

(se bil. 18 vid detta prot. sid. 153)

att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina Nordendahl må från och med
månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde hos
domänstyrelsen kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af

1,000 kronor;

Tionde hufvudtiteln.

(se bil. 18 vid detta prot. sid. 154)

att amanuensen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från sin anställning
hos domänstyrelsen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,000 kronor.

Föredragande departementschefen anförde vidare:

Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är nu i gällande
riksstat upptaget till 2,614,079 kronor.

Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:

år 1904 .......................	..................... kronor 2,299,200
„ 1905 ...................	..................... „ 2,403,800
„ 1906 ....................	...................... „ 2,488,900
„ 1907 ......................	..................... „ 2,596,600
„ 1908 .....................	....................... 2,609,600
„ 1909 .................	.................. ,. 2,483,200

Anslaget torde därför böra minskas med ett belopp, som för
jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptages till 148,505 kronor,

eller från 2,614,079 kronor till............................... kronor 2,465,574: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten „ 2,647,728: —

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag blifva ................................................................... kronor 5.113,302: —

Beträffande

extra anslag

under denna hufvudtitel böra vid statsverkspropositionen» affattande
iakttagas Fiders Kungl. Maj:ts på nedannämnda departements föredragning
förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställningar,
nämligen

Bih. till Bitcsd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl.

t29''l

Pension åt
amanuensen
friherre J. G.
Ridderstolpe.

[30.]

Anslaget till
allmänna
indragningsstaten.

Tionde hufvudtiteln.

[B1-]

Anslag till
upprätthållande
af
arméns
pensionering.

[32.]

Förstärkning
af statsbidraget
till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén.

[83.]

Anslag till
tillfälliga
understöd åt
vissa

pensionerade
underofficerare
och
vederlikar vid
armén.

[34.]

Förstärkning
af 1911 års
anslag för
bidrag till
flottans
pensionskassas

gratialfond.

[35.]

Understöd åt
vissa äldre
behöfvande
folkskollärare
och folkskollärarinnor.

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 19 vid detta prot. sid. 160)

att å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 2,850,000
kronor, att användas såväl till upprätthållande af arméns'' pensionskassas
egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå de för året densamma tillkommande vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, som ock till
fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners
utgående;

(se bil. 1 vid detta prot. sid. 22)

att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén å extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 480 kronor;

(se bil. 19 vid detta prot. sid. 160)

att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde hufvudtiteln
för år 1912 uppföra ett förslagsanslag af 26,231 kronor;

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. sid. 25)

att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond å extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 450 kronor;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 76)

att dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare och
folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked med pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1912 tillerkännas under -

Tionde hufvudtitein.

stöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet
uppgår till 525 kronor,

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtitein
för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 79)

att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka på grund [30.]
af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå ^

eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade m foiLkoibestämmelser
om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma att
utgå, på extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel inrättning.
bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor;

på jordbruksdepartementets föredragning:

(se bil. 18 vid detta prot. sid. 157)

att på extra stat under tionde hufvudtitein för år 1912 uppföra
ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd
åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behöfvande omständigheter och
antingen erhållit afsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under år 1908 erhållit
afsked med afkortad pension från anslaget till pensionering af civila
tjänstinnehafvare, samt att i afseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans öfverstiga
500 kronor.

[37.]

1 illfälligt
understöd åt
vissa ''pensionerade
kromjägare.

Vidare anförde föredragande departementschefen:

På framställning af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvart- [38.]
dera af åren 1910 och 1911 till förbättring af pensioneringen från

É i • -i O/j i/C/iijti/ifrv

handelsflottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde ringen från
hufvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 31.000 kronor. Anslaget
afsåg att användas till höjning af pensionsbeloppet i fjärde klassen. pensionsomfattande
sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhafvare, styrmän eller anstalt.
maskinister, från 60 till 90 kronor.

Den till 1909 års Riksdag afiåtna propositionen i ärendet afsåg,
att anslaget å extra stat till nämnda pensionsanstalt skulle gifvas
sådan omfattning att det jämväl möjliggjorde borttagandet af den
inskränkning i pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal

Tionde hufvudtiteln.

innebure, så att alla, som uppfyllde de i reglementet gifna förutsättningarna,
komme i åtnjutande af pension utan föregående väntetid.
I denna del vann emellertid framställningen icke Riksdagens bifall
och anförde Riksdagen såsom skäl härför bland annat, att Riksdagen
icke ansåge det lämpligt att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom man
beträffande eu viss yrkesklass skulle kunna föregripa den pågående
utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring. I anledning häraf uppdrog Eders Kungl. Maj:t
åt den af Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kommittén
för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande
förevarande fråga, såvidt den afsåge ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den
18 juni 1910 af Riksdagens skrifvelse den 8 i samma månad, däri
Riksdagen anmälde sitt beslut att för år 1911 bevilja förut omförmälda
förslagsanslag å 31,000 kronor, Eders Kung], Maj:t bemyndigat direktionen
öfver handelsflottans pensionsanstalt dels att till en hvar, som
i enlighet med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt
ocb direktionens därå grundade beslut komme att för år
1911 eller någon del däraf uppbära pension inom fjärde klassen, för
motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter 30 kronor för år räknadt,
dels och att efter ingången af år 1911 hos statskontoret, i mån
af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera för utbetalande af
dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som statskontoret skulle
hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda af Riksdagen
anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.

Dä kommittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad jag nyss erinrat om, Eders
Kungl. Maj:t uppdragit att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under
öfvervägande frågan om förbättradt pensioneringssätt för sjömän, ännu
icke inkommit med underdånigt betänkande, anser jag mig icke böra
ifrågasätta, att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt af Riksdagen äskas högre belopp än 1910 års Riksdag
i sådant afseende beviljat.

Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt
å extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.

Tionde hufvudtiteln.

Summan af tionde hufvudtitelns extra anslag för år 1912 skulle
således blifva 2.968,798 kronor.

Hvad departementschefen sålunda rörande tionde
hufvudtiteln hemställt biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt, och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjämte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens vederbörande utskott.

Ur protokollet:
Axel Alexander son.

Tionde hulvudtiteln: bil. 1.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet & Stockholms slott den 25
november 1910.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

[1, 32.]

Ang.

dels höjning
af ordinarie
anslaget till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl vid
armén,
dels ock ett
därmed sammanhängande

extra ordinarie
anslag.

Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:

»1883 års Riksdag beviljade enligt skrifvelse den 13 juni 1883
ett årligt bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med
1 V8 procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af
fyllnadspension.

Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer äfven änkor och barn
efter sådana krigsmän, som öfverflyttats från armén till kustartilleriet
men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är
naturligtvis af ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt gällande

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

stater», har det plägat gifva anledning till äfven ett årligt extra ordinarie
anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie anslaget afser,
icke äro kända vid den tidpunkt då anslaget begäres, plägar nämligen
detta bestämmas enligt föregående års stater; och plägar därefter Riksdagen
ett följande år vidtaga nödig rättelse, hvilken, då staterna nästan
ständigt ökas, plägar bestå i ett särskildt extra ordinarie anslag såsom
tillägg till föregående års ordinarie.

Sålunda beviljade 1910 års Riksdag dels ett ordinarie anslag, som,
beräknadt enligt 1909 års stater, uppgick till 119,332 kronor, dels ock
å extra ordinarie stat 504 kronor till förstärkande af det ordinarie
anslag, som 1909 års Riksdag beviljat.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu i underdånig skrifvelse
den 2 november 1910 anmält, att med hänsyn till 1910 års stater
bör det ordinarie anslaget beräknas till 119,812 kronor 12 öre. På
sedvanligt sätt har direktionen därefter lagt detta belopp till grund
för det ordinarie anslag, som 1911 års Riksdag bör bevilja, och för det
extra ordinarie anslag, som af samma Riksdag bör äskas till fyllande
af det utaf föregående Riksdag beviljade ordinarie anslaget. Direktionen
har nämligen begärt, att det ordinarie anslaget för år 1912 höjes med
480 kronor till 119,812 kronor och att såsom extra ordinarie anslag
för samma år anvisas ett belopp af 480 kronor.

Uti afgifvet utlåtande har arméförvaltningens civila departement
icke haft något att anmärka mot de af direktionen föreslagna beräkningarna
rörande nu anmälda anslagsbehof.

Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen

dels att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinäre
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,

nu ..............................	............................ kronor	119,332: —
med ............................		480: —
till .............................	............................ kronor	119,812: —

dels ock att till förstärkande af det i 1911 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af
480 kronor.»

Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

Tionde hufvudtitelu: bil. 1.

Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag af
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Erilc von Horn.

Tionde hufvudtitein: bil. 2.

Utdrag ur protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube.
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve ITamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Härefter anförde departementschefen statsrådet von Krusenstierna:

»Till 1908 års Riksdag gjorde Eders Kung!. Maj:t framställningom
att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af statsmedel,
motsvarande 1 Va procent årligen på summan af de aflöningsförmåner,
som enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid
bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar
vid flottan samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvudtitel
för år 1909 uppföra under benämning »bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd.

[2, 34.]

Angående
förhöjning af
anslaget för
bidrag till
-flottans pensionskassas

gratialfond.

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande att
flottans pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och
pupillkassa finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 Va
procent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal

35,000 kronor, fann emellertid det nya. statsanslaget böra för det dåvarande
begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan.
inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt
anslag af statsverket å 16,650 kronor till ersättning för mistade inkomster
för pensionskassans gratialfond, finge åtnjuta ett statsbidrag
af sammanlagd t 35,000 kronor, eller till 18,350 kronor, och uppförde
Riksdagen i anslutning härtill under benämning »bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond» å riksstaten för år 1909 ett ordinarie
anslag af 18,350 kronor.

På framställning af Eders Kung!. Maj:t höjdes detta anslag i
riksstaten för år 1911 till ett belopp af 24,550 kronor.

Nu bär direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig
skrifvelse den 28 oktober 1910 med öfverlämnande af uppgift å beloppet
af de aflöningsförmåner för år 1911, som enligt gällande stadganden
kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension
för befäl och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans
pensionskassa, anhållit, att till nästkommande års Riksdag måtte göras
framställning om att kassans gratialfond finge år 1912 komma i åtnjutande
af det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 V2 procent
på berörda aflöningsförmåner, 2,777,396 kronor, till 41,660 kronor
94 öre.

Marinförvaltningen har i häröfver den 26 november 1910 afgifvet
utlåtande icke haft något att erinra mot bifall till direktionens
framställning.

Enligt direktionens beräkning skulle sålunda för ifrågavarande
ändamål, utöfver anslaget till ersättning för mistade inkomster för
flottans pensionskassas gratialfond å 16,650 kronor, erfordras ett belopp
af 25,010 kronor 94 öre; och torde därför det under benämning »Bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond» uppförda ordinarie anslag, nu
utgående med 24,550 kronor, böra för år 1912 höjas med i jämnadt
tal 450 kronor. Ett lika stort belopp synes mig emellertid böra å
extra stat för samma år anvisas till förstärkande af det i 1911 års
riksstat för ifrågavarande ändamål uppförda ordinarie anslag.

Jag får alltså tillstyrka, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen

Tionde hufvudtäteln: bil. 2.

dels att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond

nu ............................	........................ kronor	24,550: —
med ...........................	.......................... J?	450: —
till ..............................	.......................... kronor	25,000: —

dels ock att, till förstärkande af det i 1911 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 450 kronor.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

B. Sundin.

Tionde hufvudtiteln: bil. 3.

[3.]

Ang. pension
för f. båtsmannen
S.
A:son Fager.

Utdrag ur protokollet öfver sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
18 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Ha milton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

YON KRUSENSTIERNA.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet von Krusenstierna:

Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse
den 19 september 1910 gjort en framställning af följande innehåll:

»Uti skrifvelse den 30 augusti 1910 har förre båtsmannen vid Bohus
l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager anmält sig till erhållande
af pension.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager är född den 27
juni 1855 samt afskedats vid generalmönstring den 29 mars 1894 efter
en tjänstetid af 20 ’/i2 år, däraf 18 år 9 månader 2 dagar från 20 års
ålder räknadt och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig redligt
och väl skickat.

Då Fager icke tjänat i 20 år från 20 års ålder räknadt, kan
direktionen reglementsenligt icke tilldela honom pension. Enär han
dock tjänat kronan öfver 20 år, fastän af denna tjänstetid 1 år 2
månader 28 dagar intjänats före 20 års ålder, får direktionen i underdånighet
hemställa, att Fager må få tilldelas pension såsom hade han
tjänat uti 20 år från 20 års ålder räknadt.»

Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmans -

Tionde hufvudtitein: bil. 3.

kassan den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna tilldelas
pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår
och innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.

Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes att
de i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt Riksdagen att, med bifall till pensioneringsförslaget,
anvisa ett af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet
användas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. in., enligt
hvilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän,
pension för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.

Fager är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berättigad
till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig
tala för att han häraf må komma i åtnjutande; och tillåter jag mig i
detta sammanhang erinra därom att innevarande års Riksdag på framställning
af Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att förre båtsmannen vid
Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Forsberg Borg, som i likhet
med Fager icke tjänat uti tjugu år från tjugu års ålder räknadt, finge
tilldelas pension.

För den händelse Fager skulle erhålla pension, lärer med tillämpning
af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöjning
i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap,
Fager jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a kompani nr 10 Samuel
Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu
år från tjugu års ålder räknadt.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och
skulle protokollsutdrag i ärendet expedieras till finansdepartementet
för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
J. Joachimsson.

[4-]

Pensionering
af extra
provinsialläkare
m. fi.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:

Förut denna dag har jag inför Eders Kungl. Majt anmält underdånigt
betänkande, afgifvet af kommittén för verkställande af utredning
angående rikets indelning i läkardistrikt samt tjänstläkarnas
på landsbygden anställning och åligganden, och har jag i mitt i anslutning
till nämnda betänkande afgifna förslag utgått från att, såsom
kommittén jämväl hemställt, extra provinsialläkarna skulle bibehållas.
Jag omnämnde därvid vissa af kommittén föreslagna åtgärder till förbättrande
af extra provinsialläkarnas ställning, bland annat, anordnande
af en pensionering för dem.

Öfver kommitténs förslag i denna del hafva underdåniga utlåtanden
afgifvits, förutom af ortsmyndigheter och medicinalstyrelsen, af statskontoret
den 8 november 1910 samt af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning den 12 i samma månad.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Rörande behofvet af en dylik pensionering anför kommittén, att
det torde vara ett af erfarenlieten bekräftadt sakförhållande, att flertalet
landsbygdsläkare är ur stånd att utan stödet af pension sörja för
sin egen ålderdom. Af personer, som ägna sig åt studier, pläga sålunda,
säger kommittén, de flesta vara obemedlade ynglingar, och läkarkursen
är lång och kostsam. Läkaren kommer därför jämförelsevis sent till
praktisk verksamhet och är då vanligen belastad med studieskulder.
Yrkets beskaffenhet gör därtill förvärfstiden ovanligt kort. En gammal
eller med mindre god hälsa utrustad läkare kan icke på nöjaktigt sätt
betjäna allmänheten och blir därför lätt öfvergifven af sina patienter,
om han icke själf i tid kan och vet att draga sig tillbaka. Inkomsterna
måste därför under läkarens krafts dagar vara mycket goda, för att
att han skall hinna samla något för ålderdomen — bättre än de i
regeln kunna blifva för den läkare, som bär sin verksamhet förlagd
till landsbygden. Dessa i korthet antydda förhållanden göra enligt
kommitténs mening, att knappast någon lefnadsställning i samma mån
som landsbygdsläkarens kräfver pension.

Jämväl en annan omständighet påkallar, enligt hvad kommittén
anför, särskild uppmärksamhet, nämligen den att de till sin tjänst
sent befordrade provinsialläkarna komma att erhålla alldeles otillräckliga
pensioner. Kommittén erinrar, att enligt nya pensionslagen provinsialläkare.
som uppnått 62 lefnadsår, är pliktig att afgå, äfven om
han icke innehar så många, hädanefter 27, tjänstår, att de berättiga
honom till hel pension, ja, till och med om han icke alls är berättigad
till pension, hvilket blott den är, som vid 62 års ålder redan tjänstgjort
minst 10 år i någon statens tjänst. I motsats till hvad som
hittills varit fallet kommer pensionen att utgå med olika belopp allt
efter tjänstålderns längd, så att t. ex. den, som tjänstgjort blott 10 år,
i pension erhåller af hel pension. Och äfven beloppet af hel pension
kan växla. Skulle, såsom kommittén föreslår, provinsialläkarlönen
blifva 3,000 kronor utom tjänstgöringspenningar med två ålderstillägg
å 500 kronor, så blir hel pension för den, som undfått båda ålderstilläggen,
4,000 kronor, för den, som fått ett ålderstillägg, 3,500 kronor
samt för den, som icke erhållit något ålderstillägg, 3,000 kronor''; häraf
blir alltså, med vederbörlig afrundning, respektive 1,490, 1,300 och
1,120 kronor. Ju äldre en extra provinsialläkare blir, innan han befordras
till ordinarie, desto mindre blir således den pension, lian kan
vänta att erhålla af staten.

Ej mindre för de extra provinsialläkare, som eftersträfva befordran,
än för dem, som önska bibehålla sina tjänster hos landsting och kom -

Behofvet af
pensionering*

Tionde hufvudtitein: bil. 4.

Departements chefen.

Pensioneringens
anordnande.

muner, är det därför, framhåller kommittén, af den största betydelse,
att möjlighet beredes dem till erhållande af pension äfven på annan
väg. För de förra kräfves tillägg till den efter sen befordran otillräckliga
statspensionen och för de senare ett pensionsbelopp någorlunda
motsvarande en läkares anspråk.

I ärendet hörda myndigheter hafva icke haft något att erinra
mot hvad kommittén anfört i fråga om behöfligheten af en ordnad
pensionering för extra provinsialläkare.

För min del finner jag kommitténs mening härutinnan välgrundad.

För pensioneringens anordnande har kommittén tänkt sig, att en
pensionskassa för extra provinsialläkare skulle inrättas efter mönstret
af lasarettsläkarnas år 1903 bildade motsvarande kassa. Dennas ändamål
skulle alltså vara dels att bereda pension vid viss ålder åt
extra provinsialläkare och med dem jämförliga läkare, dels att förskaffa
tilläggspension åt dem bland delägarna, som öfvergått till provinsialläkarkåren
men vid afgången ur statens tjänst icke kommit i
åtnjutande af hel pension. Pliktig att i kassan ingå skulle hvarje extra
provinsialläkare vara, hvilkens aflöning, enligt hvad kommittén föreslår,
skulle utbetalas af landsting. Såsom fakultativa delägare skulle därjämte
stadsläkare och vissa andra läkare kunna i kassan upptagas.
Årsbidragen till kassan skulle, liksom beträffande lasarettsläkarnas pensionskassa
är bestämdt, utgå till lika delar dels från staten, dels från
läkarna själfva, dels äfven från orterna. För bidrag från staten anser
kommittén minst lika goda skäl finnas som lör motsvarande bidrag
till lasarettsläkarnas pensionering, måhända bättre, om man tager i
betraktande, att de extra provinsialläkarna hafva samma plikter i afseende
på allmän hälso- och sjukvård inom sina distrikt som statens
egna provinsialläkare inom sina. Staten har för öfrigt, påpekar kommittén,
åtagit sig bidrag till pensionering af medlemmarna i åtskilliga
andra, till egentlig statstjänst ej hörande tjänstekategorier, såsom folkskollärare,
sjuksköterskor m. fl.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som enligt
förslaget skulle handhafva förvaltningen af ifrågavarande pensionskassa,
har i sitt underdåniga yttrande anfört, att det synes i och för sig
mindre lämpligt att upprätta en särskild pensionskassa med ett jämförelsevis
så litet antal obligatoriska delägare, som här afses, hvarför
direktionen ifrågasatt, att pensioneringen skulle öfvertagas af lasaretts -

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

läkarnas pensionskassa, som tjänat till mönster för den föreslagna nya
kassan. Hittillsvarande delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa skulle
enligt direktionens uppfattning lika litet som de nya delägarna härigenom
tillskyndas någon rättsförlust, och någon olägenhet i öfrigt
anser direktionen ej för någondera delägargruppen däraf föranledas.
Tvärtom vunne man fördelen af minskade förvaltningskostnader. Lasarettsläkarnas
pensionskassa torde dessutom, enligt hvad direktionen
vidare anför, lämpligen böra utökas för att för framtiden kunna äga
bestånd såsom särskild pensionsanstalt. För närvarande har kassan
nämligen allenast 38 delägare och genom utvidgningen blefve antalet
icke uppbringadt till mer än högst 200.

Om ock vissa skäl synas kunna tala för att, på sätt direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning föreslagit, anordna den
ifrågasatta pensioneringen på sådant sätt att de extra provinsialläkarna
beredas delaktighet i lasarettsläkarnas pensionskassa, finnas dock andra
omständigheter, som bestämdt tala emot detta förslag. Kommittén
har nämligen, med afseende å den utveckling de båda kassorna, lasarettsläkarnas
pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa,
i framtiden kan väntas gå till mötes, framhållit, att, trots all likhet
dem emellan i liera andra afseenden. en olikhet dock synes förefinnas,
i det särskild anledning kan finnas att för extra provinsialläkarnas
pensionskassa vänta ett icke oväsentligt öfverskott, orsakadt af delägarnas
befordran till provinsialläkare, i hvilket fall de nämligen
antingen icke alls kunna göra anspråk på pension ur kassan eller ock
blott på afkortad pension, stundom ej fullt uppgående i värde till den
för delägaren afsätta reserven.

Kommittén har därför sökt att på lämpligt sätt öfverlåta åt
framtiden att bestämma, huru med det förmodade öfverskottet skall
förfaras, och har kommittén tänkt sig, att då kunde ifrågasättas att
höja pensionerna eller måhända grunda en änke- och pupillkassa eller
möjligen minska afgifterna. Kommittén anmärker emellertid, att kommittén
icke ännu kunnat hafva någon säker grund för att bilda sig
eu åsikt om betydelsen af ett sådant eventuellt öfverskott.

Den af kommittén sålunda anförda omständigheten lärer föranleda
därtill, att, om också extra provinsialläkarna vunne delaktighet i
lasarettsläkarnas pensionskassa, de förras tillgångar måste hållas skilda
från de senares för att icke extra provinsialläkarna skulle åsamkas rättsförlust.
Någon egentlig fördel af sammanslagningen synes sålunda icke
vara att förvänta. Ej heller torde förvaltningskostnaderna blifva nämnBih.
till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 5

Departements chefen.

Tionde hufvudtiteln bil. 4.

Delaktighet i
kassan.

värdt dyigare med två kassör, då ju i allt fall förutsatts, att de skulle
vara under samma förvaltning, nämligen af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Jag anser mig därför böra förorda kommitténs förslag att en
särskild pensionskassa upprättas.

Mot förslaget att staten skall lämna sin medverkan till pensioneringen
på samma sätt som skett i fråga om lasarettsläkarna synes
mig, med hänsyn till hvad kommittén anfört, icke med fog kunna
resas någon invändning.

Jag torde härefter få öfvergå till förslagets särskilda delar, därvid
först frågan angående regler för delaktighet i kassan framställer sig.

I sitt förslag till reglemente för pensionskassan har kommittén,
såsom redan antydts, föreslagit ovillkorlig skyldighet för hvar och en
som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordning
första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där läkarens
aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt 45
år, att vara delägare i kassan, så länge han kvarblifver i tjänst.

Delägare i kassan skulle därjämte vara hvarje annan extra provinsialläkare
äfvensom stads-, stadsdistrikts-, köpings- och municipalläkare,
som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller
sedermera, inom ett år efter det anställning af det slag här afses första
gången tillträdts, gör anmälan om inträde, därvid dock för dem, hvilkas
aflöning icke utgår från landsting, skriftlig förbindelse skulle till kassans
styrelse aflämnas af vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle
att årligen till kassan inbetala de afgifter, som eljest skolat åligga
landstinget och staten.

I anslutning härtill stadgas rätt för kommun (kommuner) eller
samhälle att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, skulle fortfara att
vara delägare i kassan för att i förekommande fall erhålla fyllnadspension.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
delägare i kassan, skulle denne, om han så önskar, äga kvarstå såsom
delägare för att erhålla af kortad pension.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anser för
sin del, att såsom delägare ej böra upptagas andra än de extra provinsialläkare,
hvilka helt eller delvis aflönas af landsting och till hvilkas

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

pensionering staten enligt kommitténs förslag skalle lämna bidrag.

Det synes nämligen direktionen oegentligt, att delaktighet i en af
staten upprättad pensionsanstalt stode öppen för andra tjänstinnehafvare
än dem, till hvilkas aflöning eller pensionering staten bidroge;
detta så mycket mer som för de ifrågasatta fakultativa delägarna
torde på annat sätt kunna fullt nöjaktigt sörjas, antingen så att
vederbörande kommun bidrager till deras pensionerande i enskild försäkringsanstalt
eller också — såsom i städerna ofta nog redan nu är
förhållandet — att pensionen utgår å kommunens egen stat.

Mot kommitténs förslag i afseende å de extra provinsialläkare, Departementssom
obligatoriskt skulle vara delägare i kassan, har jag lika litet som
de i ärendet hörda myndigheterna något att erinra.

Hvad åter angår de fakultativa delägarna kunna visserligen
principiella skäl tala för den af direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning
häfdade uppfattning. Då något bidrag från statens
sida till dessa delägares pensionering icke ifrågasatts och den ökade
kostnad för kassans förvaltning, som dessa delägares inträde tilläfventyrs
kunde medföra, gifvetvis blefve eu obetydlighet i förhållande till
den förmån, som därigenom skulle beredas dessa i allmänna hälsovårdens
tjänst verkande läkare, skulle jag i allt fall icke hafva tvekat att ansluta
mig till kommitténs förslag jämväl i denna del, om icke en annan
omständighet tillkommit. Uti underdånig skrifvelse af den 6 december
1910 har nämligen Svenska stadsläkarföreningen påkallat Eders Kung!.

Maj:ts uppmärksamhet rörande vissa förhållanden i de svenska stadsläkarnas
ställning och därvid, bland annat, berört frågan om deras
pensionering. Föreningen har därvid såsom sin mening uttalat, att
det i provinsialläkarkommitténs betänkande föreslagna sättet för åstadkommande
af pensionering för stadsläkare icke synes lämpligt, och
därför hemställt om förnyad utredning rörande, bland annat, dylik
pensionering.

Denna skrifvelse har remitterats till medicinalstyrelsen för att,
sedan styrelsen för Svenska stadsförbundet lämnats tillfälle att yttra
sig, afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

Vid sådant förhållande synes mindre lämpligt att, innan resultatet
af denna utredning föreligger, ordna pensionsfrågan; och torde
därför stadsläkarna nu ej böra upptagas bland de fakultativa delägarna
i pensionskassan. Då. köpings- och mnnicipalläkare synas närmast
vara att jämställa med stadsläkare, lärer med dem böra förfaras på
enahanda sätt.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Pensionsålder.
Pensionsbelopp.

Departements chefen.

Beträffande åter de extra provinsialläkare, livilka ej skulle vara
pliktiga att blifva delägare i kassan, synes böra medgifvas dem rätt till
inträde i kassan på de af kommittén föreslagna villkor.

Pensionsåldern hade kommittén, i öfverensstämmelse med hvad
för provinsialläkarna föreslagits, helst velat sätta till 62 år men funnit,
att afgifterna då skulle blifvit så dryga, att kommittén af denna anledning
nödgats att för det närvarande gå ända till 65 år, som äfven
är den ålder, vid hvilken lasarettsläkarna erhålla full pension. Eventuell
nedsättning af pensionsåldern torde enligt kommitténs mening i stället
böra bero på framtida erfarenhet.

Kommittén föreslår ett pensionsbelopp af 4,000 kronor, eller
samma belopp som för provinsialläkare och lasarettsläkare.

Af kortad pension till belopp under 4,000 kronor, motsvarande
den i kassan för delägaren afsätta reserven, skulle tillkomma: delägare,
hvars extra provinsialläkarbefattning indragits, innan han nått pensionsåldern,
efter uppnådda 65 lefnadsår; vid tjänstens frånträdande
och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i betalningsskyldighet
beträffande honom åliggande afgift, som ej kunnat jämlikt
stadgade föreskrifter afdragas å hans lön; delägare, som på grund
af sjukdom eller försvagad hälsa nödgats före 65 års ålder afgå
från tjänsten; sådan delägare, hvars befattning indragits, redan före
65 år, därest han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

Berättigad att uppbära tilläggspension skulle, enligt hvad kommittén
vidare föreslår, till provinsialläkare befordrad delägare blifva,
hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
vid tjänstens frånträdande icke komme i åtnjutande af hel pension å

4,000 kronor; och skulle tilläggspensionen uppgå till belopp motsvarande
den för delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst till
sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten pension utgjorde
4,000 kronor årligen.

Pension skulle utgå från den dag pensionsrätten inträdde till och
med den månad, under hvilken delägaren aflede.

Mot hvad kommittén sålunda föreslagit i fråga om pensionsålder
och pensionsbelopp har jag icke något att erinra.

Förslaget till reglemente för pensionskassan synes emellertid böra
fullständigas dels, på sätt statskontoret föreslagit, med uttrycklig föreskrift
om skyldighet för extra provinsialläkare att afgå vid uppnådd

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

ålder af 65 år, dels och med bestämmelser, motsvarande de i § 20 af
reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa upptagna, angående
förlust af pensionsrätt för delägare, som genom domstols beslut blifvitafsatt,
äfvensom för pensionstagare, som förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller, i stället för afsättning, dömts till straff jämlikt 2
kapitlet 17 § strafflagen.

Beträffande den kostnad, som, därest pensioneringen fotas på de
grunder, för hvilka jag nu redogjort, skulle erfordras för åstadkommande
af hvarje särskild pension, är denna beroende på de tre faktorerna
dödlighet, räntefot och genomsnittsålder vid tjänstetillträdet.

Kommitténs beräkningar, som utförts af lektorn E. Jäderin, äro,
i likhet med hvad som var fallet vid inrättandet af lasarettsläkarnas
pensionskassa, stödda på 1881—1890 års dödlighet för män i riket
samt på 3,5 procent räntefot.

Till ledning vid förslagets uppgörande har vidare legat till grund
en förteckning öfver samtliga extra provinsialläkare i riket hösten
1905, tillika innehållande uppgift om hvarje extra provinsialläkares
födelsedag samt om den dag, då han första gången utnämndes till
sådan befattning. Förteckningen upptager 163 extra provinsialläkare,
fördelade efter ålder på följande sätt:

Ålder vid ut-nämningen.	Antal.	Ålder vid ut-nämningen.	Antal.	Ålder vid ut-nämningen.	Antal.
26 år	1	35 år	11	44 år	0
27 „	4	36 „	15	45 „	2
28 „	4	37 „	15	46 „	1
29 „	5	38 „	7	47 ^	2
30 „	13	39 „	7	48 „	0
31 „	12	40 „	2	49 „	0
32 „	16	41 „	5	50 „	0
33 „	19	42 „	2	51 „	1
34 „	13	43 „	6

Medelåldern vid utnämningen var således 34,7 3 år, hvarför kommittén
i sina beräkningar, i likhet med hvad förhållandet var för
lasarettsläkarnas pensionskassa, utgått från en normal inträdesålder af
35 år.

Kostnaderna
för pension
neringcn.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Departements chefen.

Enligt dessa grunder blir årliga nettoafgiften för en 35-årig mans
pensionering med 4,000 kronor vid 65 års ålder 523 kronor 4 öre.
Denna nettokostnad har ökats med 14.7 procent dels som säkerhet
för afvikelser från dödlighet och räntefot, dels för täckande af förvaltningskostnaderna.
Kommittén har på denna väg funnit den årliga
bruttokostnaden vara 600 kronor. Denna afgift skall enligt kommitténs
förslag för extra provinsialläkare, hvars aflöning utgår från
landsting, erläggas till V3 af denne, 73 skall betalas af vederbörande
landsting och V# af staten. För öfriga delägare erlägger staten icke
något bidrag. För de före 35 års ålder utnämnda skulle rätteligen en
lägre afgift till kassan inbetalas, men då andra kassor, där deltagandet
är obligatoriskt, ej stadga någon sådan undantagsbestämmelse för
dem, som före genomsnittsåldern inträda i desamma, har kommittén
ansett sig böra äfven för yngre delägare uti nu föreslagna kassa
bibehålla normalafgiften.

Afgiften är, såsom nyss angifvits, beräknad för personer, som vid
utnämningen äro 35 år gamla. För en vid utnämningen öfver 35-årig
person blir kostnaden gifvetvis större och en tilläggsafgift (retroaktivafgift)
måste bestämmas, så afpassad att den fullt motsvarar pensionens
fördyrande.

I de fall, då tilläggs afgiften icke erlägges i ett belopp på eu gång,
kunde, anför kommittén, den lämpligen fördelas på 5 eller på 10 år
eller ock på hela den till pensionsåldern återstående tiden, således till
65 års ålder. Då emellertid kassan som eu af sina lmfvudsakliga uppgifter
äfven har att bereda tilläggspension åt delägare, som befordrats
till provinsialläkare, men som på grund af den nya pensionslagens
bestämmelser måste afgå från denna tjänst vid 62 års ålder och eventuellt
med afkortad pension, har kommittén funnit lämpligast, att
tilläggsafgiften under alla förhållanden är slutbetald, då delägaren fyllt
62 år, och därför grundat beräkningen på ett sådant förhållande.

Öfver beloppet af dessa tilläggsafgifter har kommittén upprättat
en särskild tabell, till hvilken jag i detta sammanhang torde få hänvisa.

Läkarnas egna afgifter skulle naturligtvis blifva obligatoriska,
men då en delägare befordrades till provinsialläkare och således hade
att utgöra pensionsafgift till staten, skulle hans årsafgifter kunna upphöra
och hans utsikt till större eller mindre tilläggspension från kassan
grundas på de för honom redan inbetalda beloppen.

Då de till grund för kostnadsfrågan lagda beräkningar verkställts
af kompetent person och därvid för öfrigt följts samma metod, som

Tionde hufvudtitein: bil. 4.

användts i fråga om lasarettsläkarnas pensionskassa, torde kommitténs
förslag i denna del böra vinna godkännande.

Vidkommande kassans förvaltning bär kommittén, såsom redan
anmärkts, tänkt sig, att denna skulle ske genom direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning, på sätt äger rum med afseende å
lasarettsläkarnas pensionskassa.

Mot detta förslag, som synes mig lämpligt, bar direktionen ej
framställt någon erinran. I fråga om förvaltningskostnaderna har
direktionen ej uttalat sig. Enligt hvad jag inhämtat lär detta berott
därpå, att direktionen inkommit med framställning om åtgärd för
fastställande af ny lönestat för inrättningens tjänstemän. I hvarje fall
torde merkostnaden för bestyret med den ifrågasatta nya pensionskassan,
hvilken kostnad gifvetvis bör gäldas af de för delägarnas i
kassan pensionering inflytande afgifter, icke blifva synnerligen afse värd.

Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle pensionsförhållandena
blifva tillfredsställande ordnade för nytillträdande extra provinsialläkare
samt sådana, hvilkas ålder ej alltför mycket öfverstiger 35 år. Men
redan för den, som exempelvis nått 40 år, innan han såsom extra
provinsialläkare kunnat vinna delägarrätt i kassan, blefve tilläggsafgiften
så stor, att läkaren väl i allmänhet, helst om han vore belastad
med studieskuld, nödgades välja den formen för tilläggets inbetalning,
som består i årliga afgifter under hela tjänstetiden. Utom den ordinarie
årsafgiften, 200 kronor, under tjänstgöring såsom extra och den
årliga pensionsafgiften, 160 kronor, under tjänstgöring såsom ordinarie
provinsialläkare måste han då betala ett tillägg af 276 kronor för år.

Enligt kommitténs förslag skulle, såsom jag i annat sammanhang
omnämnt, för dessa äldre nuvarande extra provinsialläkare i pensioneringsafseende
icke sörjas på annat sätt än genom vissa föreslagna
förmåner i afseende å tjänstårsberäkning för pension vid öfvergång till
provinsialläkartj änst.

Statskontoret framhåller emellertid i sitt utlåtande, att det väl
är troligt, att åtskilliga af dessa extra provinsialläkare komma att
befordras till provinsialläkare, då eu mängd nya sådana tjänster enligt
förslaget skola inrättas, och alltså, därest sådan befordran vinnes före
uppnådd ålder af 52 år, erhålla pension af staten, men att äfven för
de vid kassans bildande öfveråriga extra provinsialläkare, som alltjämt
kvarblifva i sådan tjänst, lämpligen bör beredas någon pension; och
anser statskontoret oeftergifligt, att staten här träder hjälpande emellan.
Såsom kommittén framhållit lärer det, påpekar statskontoret, icke

Kassam för•
vältning.

Pensionering af
öfveråriga
extra provinsialläkåre.

Tionde hufvudtiteln: bil 4.

Departements chefen.

Statsverkets

kostnad.

kunna åläggas landsting, kommun eller annan, som aflöna! dessa överåriga
extra provinsialläkare, att bidraga till deras pensionering, ock
utan sådant bidrag kan, säger statskontoret, pensionen naturligtvis
icke komma att motsvara livad som i sådant afseende beredes de
öfveråriga lasarettsläkarna eller 3,000 kronor. Enligt statskontorets
mening torde i alla händelser vara billigt, att staten åtager sig att
till extra provinsialläkare, som vid pensionskassans bildande är öfver
41 år och omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda
tidpunkt uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från
sin tjänst, utbetala en pension af 1,500 kronor årligen från afskedstagande!,
under förutsättning att han icke är berättigad till pension
från kassan. För dylik pension borde meddelas enahanda bestämmelser,
som i nådiga kungörelsen den 13 november 1903 stadgats i fråga om
rätt till pension för vissa lasarettsläkare, som icke voro delägare i
lasarettsläkarnas pensionskassa.

Såsom statskontoret anfört lärer billigheten kräfva, att någon pension
beredes de extra provinsialläkare, som vid den nya kassans bildande,
ehuru berättigade till inträde, redan nått sådan ålder att de med hänsyn
till de betungande afgifterna knappast torde förmå att söka delaktighet
i kassan. Statskontoret har därvid föreslagit åldersgränsen till 41
år. Emellertid synes man icke böra gå längre än att den, som redan
fyllt 45 år och sålunda, äfven om han efter kassans bildande första
gången antages till extra provinsialläkare, icke är skyldig att blifva
delägare i kassan, beredes förmånen af pension, om han ej erhåller
inträde i kassan. Denna åldei-sgräns öfverensstämmer också med hvad
som i motsvarande fall föreskrifvits för lasarettsläkare. Mot pensionsbeloppet,
1,500 kronor, som skulle utgå af statsmedel, och öfriga af
statskontoret föreslagna villkor har jag icke något att erinra. Det
torde emellertid vara att förvänta, att vederbörande landsting eller
kommuner, som bidragit till extra provinsialläkarens aflöning, i sin
mån också skola bidraga till hans pensionering, så att pensionen måtte
kunna utgå med något högre belopp.

Hvad beträffar den årliga, på statsverket belöpande kostnaden för
den nu ifrågasatta pensioneringen af extra provinsialläkare lärer densamma
för närvarande icke kunna bestämdt angifvas.

Till ledning för bedömandet ber jag emellertid, i anslutning till
kommitténs beräkningar (sid. 98), få erinra, att enligt det af mig framlagda
förslaget till reglering af provinsialläkardistrikt 110 extra pro -

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

vinsialläkardistrikt beräknats fortfarande skola blifva behöfliga. Af
dessa utgöras dock 35 af äldre distrikt, tillkomna på grund af nådiga
kungörelsen den 17 oktober 1840, där aflöningen icke utgår från landsting
ocb statsbidrag sålunda icke skulle förekomma. Vidare torde böra
frånräknas omkring 15 i förstnämnda summa ingående köpings- ocb
municipaldistrikt, för Indika statsbidrag ej keller skulle utgå. Sålunda
skulle återstå omkring 60 distrikt, för Indika bidrag från staten med
200 kronor för hvarje skulle behöfva utgå. Kostnaden skulle följaktligen
under dessa förutsättningar belöpa sig till 12,000 kronor om
året. Emellertid torde en del af omförmälda äldre distrikt efter hand
komma att ombildas till vanliga extra provinsialläkardistrikt, i hvilket
fall för pensionering äfven af dessa distrikts läkare framdeles skulle
erfordras statsbidrag1.

Förutom kostnaden för denna så att säga ordinarie pensionering
skulle staten, enligt hvad jag föreslagit, lämna pension med 1,500
kronor årligen till sådana extra provinsialläkare, som vid tiden för
pensionskassans bildande, d. v. s. den 1 januari 1912, äro öfver 45 år
och icke blifva delägare i kassan. Denna pension skulle utgå från fyllda
65 år. I detta afseende ber jag få nämna, att enligt en förteckning,
som bilagts en af Svenska provinsialläkarföreningen i ärendet ingifven
skrift, af extra provinsialläkarna, som år 1907 utgjorde ett antal af
165, 121 nämnda år hade en ålder af 41 år eller därutöfver. Dessa
121 skulle sålunda den 1 januari 1912 vara öfver 45 år. Af detta
antal torde emellertid det stora flertalet så småningom blifva befordrade
till provinsialläkare. Till en början lärer kunna antagas, att 50
vinna sådan befordran på grund däraf att så många nya ordinarie distrikt
skulle tillkomma. Därjämte torde ett ej ringa antal erhålla befordran
på grund af vanlig afgång bland de nuvarande ordinarie provinsialläkarna.
Af nu befintliga provinsialläkartjänster hafva sålunda
under de 15 åren 1891—1905 i medeltal 6 å 7 om året blifvit lediga.
Provinsialläkarföreningen uttalar i sin omförmälda skrift den förmodan,
att af de i förteckningen upptagna 165 extra provinsialläkare 23 kunna
antagas aldrig blifva provinsialläkare. Af dessa torde dock åtskilliga
finna med sin fördel förenligt att ingå såsom delägare i pensionskassan.
Och slutligen torde böra tagas hänsyn till att några af dessa öfveråriga
provinsialläkare komma att aflida före uppnådda 65 år. Antager man
sålunda, att staten kommer att få utbetala pension till omkring 15.
lärer man vara det verkliga förhållandet tämligen nära. Under de
närmaste åren torde endast en eller annan uppnå pensionsåldern.

Statsbidraget i sin helhet torde därför kunna tillsvidare beräknas
till 15,000 kronor om året.

Bill. Ull fiil-sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Departementschefens
hemställan.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för eu anstalt, afsedd att bereda pension åt extra provinsialläkare
och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna följande
hufvudgrunder:

b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där
läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke
fyllt 45 år.

Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom tre är efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare
i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, livilkens innehafvare
är delägare i kassan, äger denne, om lian så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 200 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,

erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

1		V;	Tilläggs afgif-i tens belopp J ifall den er-[ lägges på en	j Tilläggsafgiftens belopp för hvarje kvartal ifall den erlägges
Delägarens	ålder vid inträdet i kassan.	under de första	till 62 års ålder.
			trädet.	5 åren	10 åren
i Fyllda	35	år........................................	Kr. 290	Kr. 17	Kr. 9	Kr. 5 i
»	36	» ........................................	910	51	28	15 i
»	37	» ........................................	1,540	87	48	27 !
»	38	» ..................	2,210	125	69	39 i
»	39	» ........................................	2,910	165	91	58
»	40	» ........................................	3,640	206	114	69
»	41	» ........................................	4,400	249	139	86
»	42	» ........................................	5,200	295	164	105
»	43	» ........................................	6.030	342	191	126
»	44	» ........................................	6,910	392	219	150
	45	» ........................................	7,830	445	249	178 ;
»	46	» .......................................	8,790	500	280	209
»	47	» ........................................	9,800	558	313	245
! »	48	» ........................................	10,870	620	348	287
! »	49	» ........................................	11,990	685	385	337
»	50	» .......................................	13.180 14,430	753	425	396
»	51	» ........................................	826	467	467
1 »	52	»	15,750	903	—	554
i »	53	» ......................................	17.150	985	—	665
! »	54	» ........................................	18,640	1.073	—	807
»	55	» .......................................	20,220	1,167	—	999
»	56	»	21,910	1,268	—	1,268
»	57	» ........................................	23,720	—	—	1,674
»	58	» ........................................	25,670	—	—	2,353

Delägare/ hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att
hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,
hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift
samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.

d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,
hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöning utgår från landstinget.

Enahanda årliga afgift af 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.

e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,
inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle
årligen till kassan de utgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget
och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast
efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet
att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället
rätt att af läkarens aflöning godtgöra sig intill 100 kronor
årligen af afgifternas belopp.

f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.

g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.

h) Berättigad till hel pension å 4,000 kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,
vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är
skyldig att afgå från tjänsten.

i) Berättigad till afkortad pension till belopp under 4,000
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:

efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits och smal icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt

delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått sextiofem
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten
pension utgör 4,000 kronor årligen.

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungi. Maj:t.

Vidare hemställer jag. att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels medgifva, att extra provinsialläkare, livilkens lefnadsålder vid
den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,
öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa samt
omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda tidpunkt
redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från sin
tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla en årlig
pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag
af protokollet härom skulle meddelas finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel.

Ur protokollet:
Niklas Å. Lindhult.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

[5.]

Höjning af
pensionen för
lärarna vid
seminarierna i
Haparanda
och Murjeh
m. m.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

PIederstierna,

Swartz,

grefve H amilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:

»Sedan 1897 års Riksdag, med bifall till därom gjord nådig framställning,
för genomförande af pensionering af lärare och lärarinnor
vid finska småskoleseminariet i Haparanda och det då i Mattisudden,
numera i Murjek förlagda lapska småskoleseminariet enligt af direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning angifna grunder med
vissa belopp höjt anslaget till folkskollärares pensionering från och med
år 1898, förordnades genom särskilda nådiga bref den 1 juli 1897, att de
vid ifrågavarande seminarier då och framdeles anställda examinerade folkskollärare
eller -lärarinnor skulle erhålla delaktighet uti folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, hvarvid

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

det skulle ankomma på direktionen att pröfva, till hvilket belopp delaktighet
skulle beviljas för de särskilda tjänsterna. Delaktighetsbeloppen
för dessa tjänster äro nu, enligt direktionens beslut, respektive 1,350
kronor och 1,200 kronor samt beloppen af utgående pensioner respektive
1,013 kronor och 900 kronor. Föreståndarna vid dessa seminarier
hafva däremot icke delaktighet i folkskollärarnas pension sinrättning eller
någon annan pensionsanstalt.

Till Eders Kungl. Maj:t har nu föreståndaren för seminariet i
Haparanda, Emil Lindbäck, inkommit med en underdånig ansökning,
däri anförts följande.

Enligt nådig kungörelse den 28 juni 1907 hade Kungl. Maj:t
förordnat, att hvarje folkskoleseminarium ägde, under iakttagande i
tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning,
för hvar och en af de vid den med seminariet förenade
öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka skulle uppehållas af examinerade
manliga eller kvinnliga folkskollärare, erhålla delaktighet i
nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp, hvaraf den
lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning ägde att komma i åtnjutande, dock att pensionen för ifrågavarande
lärare finge bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten
åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Då de vid den med seminariet i Haparanda förenade öfningsskolan
befintliga lärartjänsterna uppehölles, den vid småskolan af manlig
och vid folkskolan af kvinnlig examinerad folkskollärare, hvilkas tjänstgöring
vore af enahanda art och beskaffenhet, som lärarnas vid de med
rikets folkskoleseminarier förenade öfningsskolorna, samt det med
hänsyn till seminariets uppgift vore nödvändigt att till såväl dessa
tjänster som till ämneslärare- och ämneslärarinnebefattning vid seminariet
erhålla för framstående undervisningsskicklighet och grundliga kunskaper
vitsordade sökande, vore det i hög grad önskligt, att med berörda
tjänster de bästa möjliga pensionsvillkor blefve förbundna.

Hvad Lindbäck själf beträffade hade visserligen 1898 års Riksdag
tillförsäkrat lionoin pension å allmänna indragningsstaten till samma
belopp som adjunkt vid folkskoleseminarierna. Häremot hade af honom
gjorda framställningar att varda beviljad delaktighet i änke- och pupillkassa
icke vunnit nådigt bifall. Det borde dock, syntes det, ej vara
mer än billigt och rätt att en person, som på en ingalunda oviktig
post tjänade staten, tillerkändes samma rätt, som i nämnda hänseende
i regel tillkomme andra statens tjänstemän.

På grund häraf hemställde Lindbäck

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

dels att samtliga vid Haparanda seminarium och dess öfningsskola
befintliga lärartjänster, som uppehölles af examinerad manlig eller
kvinnlig folkskollärare, måtte erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa i enlighet
med hvad som i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 funnes stadgadt,

dels ock att jämväl Lindbäck medgåfves delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund
af tjänstålder ägde komma i åtnjutande, och att sålunda § 21 och §
22 i det för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875
fastställda reglemente med den lydelse, de genom nyssnämnda nådiga
kungörelse den 28 juni 1907 erhållit, finge tillämplighet äfven i
afseende på honom.

I underdånig skrifvelse den 19 augusti 1908 har dåvarande föreståndaren
för seminariet i Murjek F. F. Brunius, hvilken dock icke
personligen tillförsäkrats någon pension å allmänna indragningsstaten,
gjort enahanda framställning i afseende å föreståndaren såsom sådan
samt lärare och lärarinnor vid Murjeks seminarium.

Genom nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pension
sinrättning anbefallts att yttra sig öfver ansökningarna; och har
direktionen den 31 oktober 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet
samt därvid anfört hufvudsakligen följande.

Enligt gällande lönestater för seminarierna i Haparanda och Murjek
åtnjöte där anställda föreståndare och ämneslärare aflöningsförmåner,
som i högsta lönegraden utgjorde: för hvardera föreståndaren 4,000
kronor samt för manliga och kvinnliga ämneslärare respektive 2,400
kronor och 1,800 kronor. Föreståndarna åtnjöte dessutom förmånen af
fri bostad.

Den vid folkskoleseminariernas öfningsskolor anställda lärarpersonal,
som afsåges i kungörelsen af den 28 juni 1907, hade fått sina löner
reglerade genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904; och utgjorde
enligt denna kungörelse aflöningen i högsta lönegraden för ämneslärare
och -lärarinnor respektive 2,600 kronor och 2,000 kronor.

Någon förhöjning af pensionerna hade dock icke företagits i sammanhang
med nämnda lönereglering, utan hade den vid folkskoleseminariernas
öfningsskolor anställda lärarpersonal, hvarom ofvan nämnts,
varit i afseende å pensionsrätt jämställd med folkskollärare.

Den pensionsförhöjning, som några år senare genom nådiga kungörelsen
den 28 juni 1907 kommit till stånd, hade föranledts däraf att
pensionerna, respektive 1,013 kronor och 900 kronor, ej kunde anses

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

•49

stå i lämpligt förhållande till förenämnda löner. Enligt förutnämnda
nådiga kungörelse vore ifrågavarande tjänster numera delaktiga i folkskollärarnas
pensionsrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
efter aflöningarnas högsta belopp, respektive 2,600 kronor och 2,000
kronor, och skulle pensionerna utgå med två tredjedelar af delaktighetsbeloppen,
således med respektive 1,734 kronor och 1,334 kronor.

Samma skäl, som föranledt höjning af pensionerna för nämnda
öfningsskolors lärarpersonal, syntes kunna åberopas med afseende å nu
förevarande ansökningar om pensionsförhöjning för ämneslärare och
-lärarinnor vid seminarierna i Haparanda och Murjek. Proportionen
mellan å ena sidan utgående pensioners belopp, respektive 1,013 kronor
och 900 kronor, och å andra sidan lönebeloppen i högsta lönegraden,
respektive, 2,400 kronor och 1,800 kronor, torde nämligen ej kunna
anses tillfredsställande. Direktionen kunde därför ej anse annat än
att det vore lämpligt att föreskrifterna i nyssnämnda nådiga kungörelse
vunne tillämpning jämväl med afseende å nu ifrågavarande
lärarpersonal och att således tjänsternas delaktighetsbelopp bestämdes
till ofvannämnda summor 2,400 kronor och 1,800 kronor och pensionerna
följaktligen till 1,600 kronor och 1,200 kronor.

Hvad anginge föreståndartjänsterna vore dessa ej förenade med
någon som helst pensionsrätt hos pensionsanstalterna. Beträffande den
nuvarande föreståndaren för seminariet i Haparanda hade detta förhållande
föranledt, att honom personligen tillförsäkrats rätt till pension å
allmänna indragningsstaten.

Då det emellertid måste anses mindre tillfredsställande att berörda
med statsmedel — likasom öfriga befattningar vid seminarierna i Haparanda
och Murjek — aflönade tjänster ej vore förenade med pensionsrätt,
hemställde direktionen att jämväl å dem nådiga kungörelsen den 28
juni 1907 måtte vinna tillämpning och att samma tjänster således måtte
upptagas till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter de med tjänsterna förenade
högsta lönebelopp, föreståndare''änsten vid seminariet i Haparanda dock
först efter det den nuvarande innehafvare^ filosofie kandidaten Emil
Lindbäck, afgått från befattningen.

Då den sålunda af direktionen förordade utvidgade eller nya delaktigheten
emellertid komme att ställa väsentligt ökade kraf på folkskollärarnas
pensionsinrättnings och folkskollärarnas änke- och pupillkassas
pensionsfonder, hemställde direktionen i samband härmed att —
i likhet med hvad som ägt rum då pensionerna höjdes för lärarperBih.
till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 7

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

sonalen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor — pensionsanstalterna
måtte beredas det ökade bidrag af statsmedel, som vid skeende sakkunnig
utredning kunde visa sig erforderligt.

Hvad härefter anginge Lindbäcks ansökning om delaktighet för
hans personliga del i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erinrade
direktionen, att Lindbäck vid ett föregående tillfälle gjort enahanda ansökning.
I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 19 april 1902
hade direktionen anfört, bland annat, följande: .Enligt reglementet för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomma delaktighet i nämnda
kassa endast ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken i afseende å
innehafvare^ egen pensionering delaktighet vunnits i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Afvikelse härifrån hade förut ej ifrågasatts och
skulle innefatta en högst betänklig rubbning af de hufvudgrunder, på
hvilka reglementena för pensionsinrättningen och änke- och pupillkassan
vore byggda samt måste följaktligen på det bestämdaste afstyrkas. På
grund häraf och då Lindbäcks tjänst ej vore delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning, hemställde direktionen att Eders Kungl. Maj:t täcktes
förklara berörda framställning icke kunna vinna nådigt afseende. Enligt
nådigt beslut den 27 juni 1902 hade Kungl. Maj:t funnit berörda ansökning
icke kunna bifallas.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit, hemställde direktionen,
att äfven den nu af Lindbäck gjorda ansökningen måtte lämnas
utan bifall.

Enligt nådigt beslut den 18 december 1908 anbefallde Eders Kungl.
Maj:t direktionen att genom lämplig person låta verkställa erforderlig
beräkning af de kostnader, som den ifrågasatta delaktigheten kunde
komma att tillskynda statsverket. Till åtlydnad häraf bär direktionen
låtit genom filosotie licentiaten Karl Englund verkställa erforderliga beräkningar
och har Englund häröfver afgifvit skriftligt yttrande, hvilket
direktionen med underdånig skrifvelse den 21 juli 1909 öfverlämnat till
Eders Kungl. Maj:t.

Enligt Englunds beräkningar, hvilka äro approximativa, skulle
den ifrågasatta utvidgade delaktigheten kräfva höjning af de nu utgående
statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning med 800
kronor och till folkskollärarnas änke- och pupillkassa med 200 kronor,
allt årligen. Englund har vid sina beräkningar utgått från, att föreståndare
änsten vid seminariet i Haparanda skulle blifva delaktig i pensionsanstalterna
först vid den nuvarande tjänstinnehafvarens afgång.

Härefter bär statskontoret på grund af nådig remiss den 28 januari

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

1910 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret i fråga
om den begärda delaktigheten anfört följande:

»Sedan aflöningen för de vid seminarierna i Haparanda och Murjek
med tillhörande öfningsskolor anställda lärare och lärarinnor numera
blifvit så förhöjd, att den pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
hvartill de efter nuvarande delaktighetsbelopp äro berättigade, icke
längre står i rimligt förhållande till aflöningen, anser statskontoret i
likhet med direktionen öfver nämnda pensionsinrättning skäligt, att delaktighetsbeloppen
för ifrågavarande lärarpersonal höjas på sätt och
under villkor, som genom 1907 års Riksdags beslut och nådig kungörelse
den 28 juni samma år medgifvits i fråga om vissa lärartjänsters
vid folkskoleseminariernas öfningsskolor delaktighet i samma pensionsinrättning.
Därmed följer ock en förbättrad familj epensionering genom
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Hvad därefter angår frågan om beredande af delaktighet i förenämnda
pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa för omförmälda
seminariers föreståndare, har statskontoret mot direktionens i sådant afseende
framlagda förslag icke annat, att erinra än att det enligt statskontorets
mening vore synnerligen önskvärdt, att nuvarande föreståndaren
för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck, hvilken för sin personliga
del enligt 1898 års Riksdags beslut fått sig tillförsäkrad pension
till högre belopp än det, hvartill delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
skulle föranleda, nu kunde vinna delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Härigenom skulle med hans egen medverkan
åt hans närmaste beredas pension, som annars staten svårligen
torde kunna undandraga sig att ensam bekosta. Den invändning, som
nu liksom tillförene, då liknande framställning gjorts, af direktionen
framställts mot hans delaktighet i kassan på den grund, att han icke
tillika blir delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning, saknar visserligen
ingalunda fog; men den praktiska fördelen torde i detta fall böra
få öfvervinna den formella betänkligheten, hvilken också numera måste
anses minskad, enär dels Lindbäcks föreståndare]änst ju är afsedd att
vinna delaktighet i pensionsinrättningen, dels ock på senare tid andra
än delägare i nämnda pensionsinrättning vunnit delaktighet i omförmälda
änke- och pupillkassa, till exempel delägare i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

För utvidgning, på sätt direktionens föreliggande förslag innebär,
af delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och
pupillkassa skulle enligt den på direktionens föranstaltande verkställda
sakkunniga utredningen erfordras ökade årliga anslag till pensionsinrätt -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

Departementschef
en.

ningen med 800 kronor och till kassan med 200 kronor. Därest såsom
statskontoret ifrågasatt delaktighet i kassan beredes jämväl föreståndaren
Lindbäck, erfordras beträffande anslaget till densamma ytterligare någon
ökning, hvars belopp statskontoret visserligen icke är i tillfälle att angifva,
men som dock kan antagas icke blifva synnerligen afsevärdt.»

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna håller äfven jag
före, att nu ifrågavarande lärarpersonal bör erhålla delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa
efter enahanda grunder som lärarpersonalen vid folkskoleseminariernas
öfningsslcolor. Den af seminarieföreståndaren Emil Lindbäck
för hans personliga del begärda delaktigheten i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa har afstyrkts af direktionen, hvaremot statskontoret
ansett denna delaktighet böra beviljas. På de af statskontoret anförda
skäl anser jag mig böra förorda Lindbäcks framställning äfven i denna
del. De beräkningar, som gjorts rörande erforderlig ökning i statsbidragen
till anstalterna, äro ju endast approximativa, och änke- och
pupillkassans ställning är, enligt hvad kassans årsrapporter utvisa, så god
att, äfven om delaktighet i kassan beviljas Lindbäck personligen, någon
ökning af statsbidraget på grund af den obetydligt ökade kostnaden
härför icke torde erfordras.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna i Haparanda
och Murj ek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid seminarierna
inrättade föreståndarbefattningar äfvensom hvar och eu af de vid
seminarierna befintliga lärartjänster, hvilka skola uppehållas af examinerade
manliga eller kvinnliga folkskollärare — seminariet i Haparanda
dock beträffande föreståndarbefattningen först efter den nuvarande föreståndarens
afgång från tjänsten — erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning
efter det högsta lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller
lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande
författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande
föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar
af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreståndaren
för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck må, under iakttagande i tilllämpliga
delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas änke -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

och pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa med det högsta
lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder enligt gällande författning
äger att komma i åtnjutande,
dels föreskrifva

att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje seminarium
anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ordning
inbetalas till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren att
uttaga lärarens afgift genom afdrag å hans aflöning;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande
bestridt eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu
är fråga, må för åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrattning
räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap, såsom
ordinarie tjänstår;

att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är
föreskrifvet angående folkskollärare;

att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den
i reglementet för kassan föreskrifna tid af seminariets föreståndare insändas
till direktionen; samt

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Lindström:

»Hos Kungl. Maj: t hafva rektorn Daniel Viotti m. fl. kommitterade, rg i
utsedda af det. tredje mötet för sinnesslövården inom Sverige år 1907, Pensionering
gjort underdånig ansökning om vidtagande af åtgärder för beredande af 0/ /ärar''.
pension åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna i peltlluZ™d
riket och därvid anfört följande. stödda smnes Enligt

den af inspektören för sinnesslövården i riket till Kungl. *ls i maj 1907 afgifna berättelse uppgingo de med statsmedel understödda
sinnesslöanstalterna i riket år 1905 till ett antal af 35, nämligen
27 uppfostringsanstalter och arbetshem samt 8 asyler för obildbara.

Vid samtliga dessa anstalter funnos den 31 december 1905 anställda

54 Tionde huivudtiteln: bil. 5.

38 föreståndare och föreståndarinnor, 62 kvinnliga lärare i s. k. skolämnen
samt 18 manliga och 10 kvinnliga lärare i handarbeten och
praktiska sysslor eller tillsammans 128 personer förutom timlärare och
till betjäning hänförlig personal. Elevantalet uppgick samma dag
till 1,066. . .... ...

Sinnesslöanstalterna utgjorde ett viktigt led i. de allmänna tolkbildnings-
och folkuppfostringsanstalterna och vore så mycket betydelsefullare,
som deras alumner utgjordes af i olika hänseenden vanlottade
barn, hvilka, därest ifrågavarande tillflykter icke funnes, i många fall
skulle försummas och vanvårdas eller åtminstone stå i fara att utsättas
för olämplig och för deras anlag och begåfning icke passande behandling.
Att det läge i det allmännas intresse och tillhörde dess. skyldigheter
att bereda lämplig undervisning och vård äfven åt de sinnesslöa,
vore numera allmänt erkändt, äfven om förhallandena .hittills icke medgifvit,
att dessa barns undervisning blifvit i lag påbjuden i likhet, med
undervisningen för de normala barnen samt för döfstumma och blinda.
Landstingen hade sålunda efter hand inrättat anstalter för respektive
län, och statsmakterna hade under eu lång följd af år lämnat bidrag
till de årliga omkostnaderna.

Tack vare det intresse och understöd, som det allmänna sålunda
a ornat sinnesslövården, hade densamma inom vårt land natt en betydande
utveckling. Intresset för verksamhet på detta område hade samtidigt
växt och lockat många värdefulla krafter in i arbetet för de sinnesslöa.
Enligt inhämtade uppgifter vore det ock numera i afseende på. löneförmåner
i allmänhet jämförelsevis val sörj dt för de lärare och lärarinnor,
som vunnit anställning vid sinnesslövården. Detta vore ock af nödvändigheten
påkalladt, enär arbetet vore synnerligen hardt och uppslitande.
Dessutom måste af helt naturliga skäl denna lärarpersonal
blifva betydligt mera bunden vid sitt arbete icke blott genom de dagliga
lektionerna utan fastmer genom det öfvervakande, som barnen kräfd.e
jämväl under den lediga tiden. Lärarpersonalens ferier blefve ock väsentligen
kortare än för lärare vid andra skolor, som besöktes af eleverna
endast under lektionerna.

Under tjänstetiden vore det i allmänhet ganska val sorjdt lor
ifrågavarande personal. Men deras ålderdom vore ännu icke med

undantag för enstaka fall — betryggad genom pensionering. Tiden synes
nu, sedan sinnesslövården blifvit i viss mån organiserad,. vara inne töi
upptagande af pensionsfrågan. Betydelsen af dess lyckliga lösning så
väl för lärarna själfva som för sinnesslövården i det hela läge i
öppen dag.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5. 55

Önskvärd! vore, om pensioner kunde beredas alla dem, som på
ett eller annat sätt ägnat sitt lits arbete åt sinnesslövården. Men då
statens mellankomst i detta afseende icke torde kunna begäras för andra
än dem, som staten under deras tjänstetid i eu eller annan form aflönat,
hade kommitteiade ansett, att statens medverkan till beredande af pensioner
borde ifrågasättas endast för personalen And de med statsmedel
understödda anstalterna. Af tjänstinnebåtvarna vid dessa anstalter borde
själffallet ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare samt ordinarie
manliga och kvinnliga lärare, som hufvudsakligen undervisade i s. k.
skolämnen, tillerkännas pensionsrätt. Men äfven de manliga och kvinnliga
lärarna i slöjd och handarbeten borde enligt kommitterades mening erhålla
pensionsrätt under förutsättning, att de vore ordinarie. Slöjd och
handarbeten vore nämligen för utvecklingen af de sinnesslöa af största
betydelse och stode utan gensägelse i främsta ledet bland sinnesslövårdens
hjälpmedel.

I fråga om det närmare ordnandet af pensioneringen tilläte sig
kommitterade framhålla, att frågan syntes vunna den lämpligaste lösningen,
om utrymme bereddes sinnesslöanstalternas lärarpersonal i någon
af de redan befintliga pensionsinrättningarna för lärare. Den inrättning,
som härvid läge närmast till hands, vore döfstumlärarnas pensionsanstalt.
Kungl. Magt och Riksdagen hade också redan beviljat inträde i nämnda
anstalt för lärarpersonalen vid en sinnesslöanstalt, nämligen skolhemmet
i Vänersborg för blinda döfstumma.

Om det framställda förslaget till lösning af sinnesslöanstalternas
pensionsfråga skulle kunna genomföras till gagn för alla nu anställda
lärare, torde dock en ändring i bestämmelserna för döfstumlärarnas penpensionsanstalt
blifva erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente
för nämnda anstalt erhölle delägarna i densamma pension efter olika
delaktighetsbelopp. Minimum vore 1,200 kronor, motsvarande en kontant
aflöning till samma belopp. För närvarande nådde flertalet lärare
och lärarinnor vid sinnesslöanstalterna icke upp till detta lönebelopp. En
enligt uppgifter från anstalterna verkställd beräkning utvisade, att de kontanta
lönerna för lärarinnor med minst femton tjänstår — vid hvilken tid
maximilönen torde vara uppnådd — varierade mellan 350 kronor och 1,000
kronor. Medellönen vore omkring 527 kronor. Till detta belopp måste emellertid
läggas värdet af naturaförmåner med undantag af bostad och bränsle.
Nämnda förmåner, som utgjordes af vivre, tvätt, lyse, läkarvård, medicin
m. m. hade kommitterade uppskattat till ett medelvärde af 500 kronor, ett
belopp,, som under nu rådande dyra tider icke torde vara för högt beräknadt.
Med tillägg af denna summa skulle hela löneförmånen för dem, som

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

tjänstgjort minst femton år, uppgå till lägst 850 kronor och högst 1,500
kronor eller i medeltal 1,027 kronor. En lärare eller lärarinna med denna
årslön skulle alltså icke kunna vinna inträde i döl stumlärarnas pensionsanstalt
med mindre vederbörande anstalt höjde det kontanta beloppet,
så att samtliga löneförmåner Unge ett värde af 1,200 kronor Da emellertid
af de 17 lärarinnor, som räknade minst femton tjenstår, 11 åtniöte
löner, som varierade mellan 850 krono!- och 1,000 krono!- och 4
erhölle 1,100 kronor, torde det i vissa fall kunna blifva mycket svart,
att icke säga omöjligt för lärarinnorna att omedelbart vinna de lonetiliskott
som skulle erfordras för att under de tio sista aren åt tjänstetiden
hafva lönen uppe i minst 1,200 kronor. Däremot torde någon namnvärd
svårighet icke möta för lönernas uppbringande till 1,000 krono!
Med hänsyn till nu anförda förhållanden hemställde kommitterade, att
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt måtte ändras darhan, att
lägsta delaktighetsbeloppet för lärare eller lärarinna vid sinnessloanstalt,
som vunne inträde i pensionsanstalten, bestämdes till 1,000 kronor. _

Med afseende på storleken af delaktighetsbeloppen syntes det i
allmänhet vara lämpligt, att lärare och lärarinnorna i skolämnen slöjd
och handarbeten vid sinnessloanstalt likställdes med lararmna vid dotstumsanstalt,
föreståndarinna för sinnessloanstalt och föreståndare or
arbetshem med döfstumlärare samt föreståndare for sinnessloanstalt med
föreståndare för döfstumanstalt. De nu gällande löneförmånerna vid
sinnesslöanstalterna lade i vissa fall icke hinder i vagen för ett stadgande
efter nu nämnda grunder. Men flerstädes understege lönerna de
belopp, som för en dylik anordning skulle erfordras. Pa hufvudsakligen
samma skäl, som förut anförts för eu sänkning af det lagsta delaktighetsbeloppet
för lärarinnor, kunde man ock ifrågasätta, huruvida det icke
kunde medgifvas, att sinnesslöanstalternas personal berättigades att vinna
inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt uteslutande efter beloppet åt
den maximilön, som vore eller kunde blifva bestämd for hvarje särskild
tjänst, dock med den inskränkning, att en viss maximigräns fastställdes
för delaktighetsbeloppen inom de olika grupperna. Denna gräns syntes
för lärare och lärarinnor af alla slag böra sattas till 1,600 kionor, för
föreståndarinna för anstalt och föreståndare för arbetshem till 2,000
kronor samt för föreståndare för anstalt till 4,000 kronor.

I fråga om kompetensfordringar hemställde kommitterade, att
samma undantag från bestämmelsen i § 12 mom. 1 af reglementet for
döfstumlärarnas pensionsanstalt, som redan medgifvits beträffande personalen
vid skolhemmet i Vänersborg, finge tillampas i afseende å samtliga
sinnesslö anstalters personal.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

Slutligen ville kommitterade framhålla önskvärdheten af, att pensionsåldern
måtte sättas till högst 55 lefnadsår och 30 tjänstår. Kommitterade
befarade visserligen, att de ekonomiska förhållandena reste
kanske o öfvers tigliga hinder i vägen för genomförandet af detta önskemål.
Men det torde med skäl kunna antagas, att flertalet lärarinnor
skulle i förtid nedbrytas af det uppslitande arbetet, så att de aldrig
hunne fram till hel pension, därest pensionsåldern bestämdes till 60
lefnadsår. Erfarenheten från andra pensionsanstalter syntes gifva stöd
för dylika farhågor.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde kommitterade,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att åt den
ordinarie lärarpersonalen (föreståndare och föreståndarinnor samt lärare
och lärarinnor) vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
i riket bereda inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt enligt de för
densamma gällande bestämmelser, sedan dessa blifvit jämkade i följande
afseenden:

1) delaktighetsbeloppet för lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt
skulle utgöra lägst 1,000 kronor;

2) för sinnesslöanstalternas lärarpersonal skulle pensionsdelaktighetsbeloppet
bestämmas efter den maximilön, som vore eller kunde
framdeles blifva bestämd för hvarje särskild tjänst, likväl med den begränsning,
att för de olika grupperna af tjänstinnehafvare fastställdes maximidelaktighetsbelopp
efter förut angifna grunder;

3) i fråga om kompetensfordran skulle gälla samma undantagsbestämmelse
som för personalen vid skolhemmet i Vänersborg.

Vid ansökningen voro fogade skriftliga uppgifter af sinnesslöanstalternas
föreståndare eller föreståndarinnor om den vid anstalterna
tjänstgörande lärarpersonalen, vederbörandes ålder, aflagda examina,
tiden för första anställning i sinnesslövården och för den vid uppgiftens
afrinnande innehafda anställning samt kontanta lönebelopp för år 1907.

Sedan ärendet remitterats till direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning, samt direktionen, på underdånig hemställan, enligt
nådigt beslut den 2 juni 1908 erhållit nådigt bemyndigande att låta på
allmän bekostnad verkställa utredning rörande de kostnader, som den
begärda delaktigheten kunde komma att tillskynda statsverket, har direktionen
med underdånigt utlåtande den 9 juni 1909 till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund efter direktionens
uppdrag afgifvet, på bilagda matematiska beräkningar grundadt
skriftligt yttrande i ämnet.

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Tionde hufvudtiteln; bil. 5.

I detta yttrande erinrar Englund till en början, att enligt de från
anstalterna insamlade uppgifterna delaktighet skulle beredas åt

Grupp.

2 föreståndare.................................................................. 1

3 „ för arbetshem........................................ 2

26 föreståndarinnor ...................................................... 3

19 lärare............................................................................. 4

77 lärarinnor .................................................................... 5

sammanlagdt 127 personer;

att i ansökningen hemställts, att för respektive tjänstekategorier måtte
gälla följande delaktighetsbelopp:

		högst	lägst
Grupp	1 ........	.. kronor 4,000	— kronor	3,200: —
11	2	„ 2,000	ii	l''600: —
11	3 .......	... „ 2,000	ii	1,600: —
11	4........	„ 1,600	ii	1,000: —
11	5 ........	„ 1,600	ii	1,000: —

samt att såsom önskvärdt framhållits att pensionsåldern sattes till 55 år,
dock att för erhållande af hel pension skulle fordras minst 30 tjänstår.

Härefter yttrar Englund följande.

De från anstalterna insamlade uppgifterna, upptagande bland annat
nu befintliga tjänstinnehafvares födelseår och antal fulla tjänstår den 1
januari 1907, gåfve vid handen, att medelpensionsåldern vid tillämpning
af det i § 8 af reglementet för döfstumlärarnas pensions anstalt gifna
stadgandet (60 lefnadsår, 30 tjänstår) kunde väntas blifva för manliga
lärare 62 år, för kvinnliga 60 år. Om, såsom anstalternas representanter
tänkt sig, för rätt till hel pension skulle erfordras blott 55 lefnadsår
jämte 30 tjänstår, blefve medelpensionsåldern för respektive grupper 60
och 57 år. Medelinträdesåldern hade befunnits vara: för män 30 år,
för kvinnor 25 år. På hvad sätt befordringen till högre tjänst i en
framtid kunde väntas försiggå, vore på grund af materialets knapphet
svårt att förutsäga. Englund hade emellertid, med stöd af de uppgifter,
som erhållits, trott sig kunna antaga, att medelåldern för befordran till
såväl föreståndare- som föreståndarinnetjänst i framtiden skulle blifva
35 år.

I det följande betecknades de bägge olika förutsättningarna angå -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

ende pensionsåldern med respektive alternativ 1 (60 lefnads-, 30 tjänstår)
och alternativ 2 (55 lefnads-, 30 tjänstår).

Till grund för beräkning af kostnaden för den egna pensioneringen
hade lagts allmänna svenska dödlighetstabellerna 1891—1900, skildt för
män och kvinnor, samt en räntefot af alternativt 3yä och 4 procent.

Hvad anginge familjepensioneringen, hade till en början användts
samma beräkningsgrund som fil. doktor Id. Tiselius begagnat i sin i
september 1906 verkställda utredning angående kostnaden för upptagande
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa af lärarna vid vissa
folkhögskolor, men då det emellertid kunnat vara af intresse att se, till
hvilket resultat man komme genom att tillämpa de antaganden, hvarpå
beräkningen af det för folkskollärarnas del nu utgående statsbidraget
till folkskollärarnas änke- och pupillkassa grundade sig, hade Englund
utfört en dylik alternativ beräkning. Räntefoten vid beräkningen angående
familjepensioneringen hade tagits alternativt lika med 3x/2 och 4
procent.

Beräkningarna hänförde sig till de för de olika tjänstekategorierna
förutsatta högsta delaktighetsbeloppen.

Pensioneringen tänktes träda i kraft den 1 januari 1911, och antoges
samtliga vid uppgifternas insamlande befintliga lärare då kvarstå
i tjänst, ett antagande som i någon mån, ehuru obetydligt, bidroge till
att öfverdrifva den beräknade pensioneringskostnaden.

Beräkningen ledde till, att sammanlagda beloppet pensionsutbetalningar
per år i jämnviktsläget blefve

And alternativ 1..................................... kronor 65,095: —

v n 2 ................................... n 82,626: —

Då afgifternas (skoldistriktens och tjänstinnehafvarnas, sammanlagdt
7y2 procent å delaktighetsbeloppen) för den egna pensioneringen
uppginge till 16,470 kronor för år, skulle alltså, sedan jämviktsläget
efter några decennier inträdt, staten ha att för den egna pensioneringens
bestridande bidraga med nära s/4 af kostnaden vid alternativ 1, vid
alternativ 2 med drygt 4/5. Under de närmaste åren vore något tillskott
af statsmedel icke erforderligt.

Nämnda beräkning vore utförd med hänsyn därtill, att det i § 2 af
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt omförmälda fyllnadsbidraget
af statsmedel syntes vara ämnadt att utgå endast i den mån
anstaltens löpande utgifter ovillkorligen påkallade detsamma. Oafsedt i
hvilken ordning statsbidraget utginge, syntes det Englund emellertid
vara lämpligt, att dess kapitalvärde vid tidpunkten för pensioneringens

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

ordnande, respektive »årliga värde» från denna tid beräknades. Först
därmed vunnes en rätt uppskattning af den förpliktelse staten genom
ifrågavarande pensionering påtoge sig.

Det för den egna pensioneringen erforderliga statsbidraget representerade
en i all framtid, i midten af hvarje kalenderår, räknadt från
år 1911, utgående ränta af

vid alternativ 1 och 3y2 procent räntefot

1 4

n n 1 ii ^ ii ii

2 o1/

11 11 u 11 u ''2 11 11

2 4

n n " ii ^ ii ii

kronor 23,363
„ 21,032

„ 36,064

„ 33,174

Det för familjepensioneringen erfordexdiga statsbidraget utgjorde
per år, räknadt från midten af år 1911,

vid alternativ 1 och 31/., procent räntefot

1 4

ii n x n ^ ii ii

2 3i,

ii ''i w ii ° /a ii ii

2 4

ii ii -1 ii ^ n ii

kronor 851
692
877
711

då man grundade beräkningen på samma antaganden om dödlighet
och giftermålsfrekvens som Tiselius i sin förut omnämnda utredning af
september 1906. Vid tillämpning af den andra beräkningsgrunden
komme man till de respektive värdena

vid alternativ 1 och 3y2 procent räntefot

1 4

ii ii ^ ii n ii

2 3v

11 11 11 ° / 2 11 11

2 4

ii >1 -1 ii ^ ii a

kronor 793
„ 626
„ 820
„ 645

Med hänsyn till den ovisshet, som ju måste råda angående här
ifrågavarande lärares dödlighet och öfriga på familjepensionernas värden
inverkande faktorer, syntes det tillrådligt, att det för familjepensioneringen
erforderliga bidraget af statsmedel till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
räknades efter den förstnämnda grunden, så att, om delaktighet medgåfves
enligt alternativ 1, detta bidrag sattes till 851 kronor om året, om
delaktighet medgåfves enligt alternativ 2, till 877 kronor om året.

Mot valet af 3ya procent räntefot kunde invändas, att det för närvarande
för folkskollärarnas del till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
utgående statsbidraget vore beräknadt efter 4 procent räntefot.
A andra sidan kunde Englund emellertid stödja sig på, att det af folk -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

högskollärarnas delaktighet i nämnda kassa betingade, nu utgående
tillskottet af statsmedel vore beräknadt efter 3V2 procent räntefot.

Direktionen har för sin del anfört i ämnet följande:

»I fråga om den omfattning, i hvilken förevarande lärarpersonal
skulle upptagas till delaktighet i pensionsanstalterna, har hemställts,
att delaktigheten skulle omfatta ej endast manliga och kvinnliga föreståndare
samt lärare, som hufvudsakligen undervisa i så kallade skolämnen,
utan jämväl manliga och kvinnliga lärare i handarbeten och
slöjd. Lärare af denna sistnämnda grupp hafva hittills ej — med
undantag dock för lärarinnor i slöjd vid skolhemmet i Vänersborg —
erhållit delaktighet i döfstumläramas pensionsanstalt. Då emellertid, på
sätt i ansökningen framhålles, slöjd och handarbeten äro för utvecklingen
af de sinnesslöa af största betydelse och stå i främsta rummet bland
sinnesslö vårdens hjälpmedel och då det torde vara lämpligt, att ifrågavarande
lärare pensioneras af samma anstalt som öfriga sinnesslölärare,
har direktionen ej anledning göra någon invändning mot den önskade
omfattningen af delaktigheten.

Hvad beträffar de närmare villkoren för delaktigheten har det
föreslagits, att minimibeloppet för delaktighet i döfstumläramas pensionsanstalt
— eljest utgörande 1,200 kronor — skulle i förevarande fall
bestämmas till 1,000 kronor. Det har vidare i afseende å delaktighetsbeloppens
storlek föreslagits, att lärare och lärarinna i skolämnen, slöjd
och handarbeten likställas med lärarinna vid döfstumskola, föreståndarinna
för sinnesslö anstalt och föreståndare för ar betshem likställas med lärare
vid döfstumskola samt föreståndare för sinnesslöanstalt med föreståndare
för döfstumskola, allt dock med den inskränkning, att likställigheten
skulle gälla med afseende å endast maximibeloppen för delaktighet i
hvarje särskildt fall. För öfrigt skulle delaktigheten få bestämmas efter
utgående maximilön i hvarje fall.

Mot bestämmande af minimum för delaktighet till 1,000 kronor
har direktionen, med hänsyn till hvad i ansökningen blifvit uppgifvet
om rådande aflöningsvillkor, ansett sig ej böra göra någon erinran. Då
det däremot torde få anses lämpligt att, i likhet med hvad som är fallet
i fråga om tjänster vid döfstumskolor och folkhögskolor, en högre tjänst
har ett högre minimum för delaktighet än en lägre befattning, kan hvad
i ansökningen i strid med denna grundsats blifvit föreslaget ej af direktionen
tillstyrkas.

Det har slutligen hemställts, att pensionsåldern måtte bestämmas
till högst 55 lefnadsår och 30 tjänstår, i likhet med hvad som är fallet
med afseende å folkskollärare. Till stöd för denna hemställan bär an -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

förts, att det kunde med skäl befaras, att flertalet lärarinnor på grund
af det uppslitande arbetets nedbrytande beskaffenhet aldrig skulle hinna
fram till hel pension, därest pensionsåldern bestämdes till den för döfstumlärare
gällande åldern af 60 lefnadsår och 30 tjänstår. Häremot
må emellertid erinras att, då för pensions beredande begäres delaktighet
i en redan befintlig pensionsanstalt, de för denna anstalt gällande bestämmelser
om lägsta pensionsålder böra tillämpas på den nya delägargruppen.
Skulle däremot pensionsåldern för den nytillträdande delägargruppen
sättas lägre än för förutvarande delägare, skulle detta blifva
ett prejudikat, hvars konsekvenser ej kunde beräknas. Detta torde ej
heller — äfven om man medgifver att arbetet är nedbrytande — vara
nödvändigt med hänsyn till möjligheten af afkortad förtidspension.

Slutligen må erinras att kostnaden för statsverket blir betydligt
större för pensionering vid 55 års ålder än vid 60 år, i hvilket afseende
direktionen får hänvisa till den verkställda matematiska utredningen.
Direktionen finner sig för den skull böra afstyrka framställningen i nu
förevarande del.

I fråga om hvad med fullt tjänstår skall förstås torde det vara
lämpligt att, i likhet med hvad som ägde rum då folkhögskolorna för
sin lärarpersonal fingo delaktighet i döfstum]ärarnas pensionsanstalt,
någon bestämmelse därom jämväl i förevarande fall meddelas. I saknad
af nödig utredning i denna fråga ser sig direktionen dock urståndsatt
att därutinnan framställa något förslag. Skulle emellertid bestämmelse
i detta hänseende ej anses böra meddelas, torde, med tillämpning af §
12 mom. 3 i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt och det
därstädes åsyftade stadgandet i lagen om döfstumundervisningen den 31
maj 1889, § 14, fullt tjänstår få anses motsvara en undervisningstid af
40 veckor eller, därest vederbörande styrelse finner skäl medgifva inskränkning
i undervisningstiden, minst 38 veckor.

Hvad angår kostnaden för ifrågavarande pensionering får direktionen
åberopa den verkställda utredningen, hvaraf framgår bland annat,
att under de närmaste åren något tillskott af statsmedel icke är erforderligt
för lärarpersonalens egen pensionering. För den närmaste tiden
skulle således inflytande afgifter därtill lämna tillräcklig tillgång. Den
verkställda beräkningen af erforderligt statsbidrag hänför sig till de för
de olika tjänstekategorierna ifrågasatta högsta delaktighetsbeloppen, en
omständighet, som torde föranleda därtill att beräkningen får anses något
hög. Detta förhållande torde dock uppvägas däraf, att den sannolika
ökningen under årens lopp af delaktiga tjänster ej kunnat beräknas.

Tionde hufvudtitein: bil. 5.

Under antagande att pensionsåldern bestämmes till 60 lefnadsår skulle,
sedan efter några decennier jämviktsläget inträdt, så att det för lärarpersonalens
egen pensionering årligen erforderliga statsbidraget blifvit
konstant, detta komma att utgöra 48,625 kronor.

I detta sammanhang får direktionen erinra, att motsvarande siffror
för döfstumlärare och folkhögskollärare uppgingo: för de förra till
30,850 kronor samt för de senare till 42,136 kronor, dessa siffror jämväl
hänförande sig till ifrågasatta högsta delaktighetsbeloppen.

För familjepensioneringen erfordras enligt den verkställda utredningen
ett årligt statsbidrag af 851 kronor, utgående med oförändradt
belopp från det delaktigheten inträdt och i all framtid.

Motsvarande siffror för döfstumlärare och folkhögskollärare utgjorde
respektive 2,517 kronor och 4,377 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit får direktionen — under
hänvisning till de föreskrifter, som meddelats i sammanhang med medgifven
delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskollärare
samt lärarpersonalen vid skolhemmet i Vänersborg för blinda
döfstumma — i underdånighet tillstyrka:

dels att de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna i riket
må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet
för döfstumlärarnas pensionsanstalt för vid nämnda anstalter befintliga,
nedan omförmälda tjänster, vinna delaktighet i pensionsanstalten enligt
följande särskilda villkor och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare — de i slöjd och
handarbeten däri inbegripna;

att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare
förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år
i sänder eller tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende föreståndare för sinnesslöanstalt betraktas
lika med föreståndare för döfstumskola, föreståndarinna för sinnesslöanstalt
och föreståndare för arbetshem med lärare vid döfstumskola samt
lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt med lärarinna vid döfstumskola,
dock att för denna sistnämnda delägaregrnpp minsta medgifna delaktighetsbeloppet
bestämmes till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel
pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren
åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid lian
eller kon tjänstgjort vid vederbörande anstalt innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft, dock med iakttagande
af den i § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
omförmälda inskränkning så tolkad, att hvad däri stadgas
om aflagd godkänd examen såsom villkor för rätt att räkna tjänstår
såsom extra icke skall i afseende å ifrågavarande personal äga till—
lämpning;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten;

samt att om sinnesslöanstalt och dess styrelse skall gälla hvad i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt
och distriktsskolsstyrelse;

dels att vid sinnesslöanstalterna i fråga anställd personal må äga
delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa sålunda, att en
hvar manlig föreståndare eller lärare, som efter det nådig kungörelse
i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet
jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet
att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga tjänstinnehafvare
samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då
kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande
styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten, under villkor att anmälan
om delaktighet sker hos kassans direktion inom utgången af det år,
hvarunder styrelsen för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,
äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande
till de belopp, efter Indika vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster
vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet
för nämnda änke- och pupillkassa äga motsvarande tillämpning,
dock med iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan skall
ske hos vederbörande styrelse, och att nämnda anmälan jämte den i
samma paragraf anbefallda uppgift skall af styrelsen insändas till direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24
sista stycket omtalade intyg skall afgifvas af vederbörande skolstyrelses
ordförande;

dels och att hvad i särskilda författningar är eller kan blifva före -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

skrifvet om sättet för uppbörd af pensionsafgifter till döfstumlärarnas
pensionsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt utbetalning-
af pensioner från nämnda kassor skall äga tillämpning jämväl
å nu ifrågavarande grupp af delägare.

Därest den ifrågasatta delaktigheten kommer till stånd, torde
behof yppas af ett mindre organisationsanslag, hvarifrån kostnader finge
bestridas för anskaffande af liggare och blankettryck m. m. Härför
synes ett belopp af 500 kronor vara tillräckligt.))

På grund af nådig remiss har statskontoret den 28 januari 1910 i
detta ärende afgifvet underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat
följande.

))I likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
anser statskontoret goda skäl föreligga för statens medverkan till beredande
af pension åt den ordinarie lärarpersonalen vid de med statsmedel
understödda sinnnesslöanstalterna; och då för motsvarande personal
vid en del andra abnormskolor redan finnes upprättad en pensionsanstalt
med understöd af staten, synes det äfven statskontoret lämpligt
att förevarande pensionsfråga ordnas genom inrymmande af delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt för nu ifrågavarande personal.

Mot förslaget att äfven lärare och lärarinnor i handarbeten och
slöjd skola, med hänsyn till den särskilda betydelse sådan verksamhet
äger vid utbildningsanstalter för sinnesslöa, och i likhet med hvad som
redan medgifvits beträffande skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg,
blifva delaktiga af den ifrågasatta pensionsförmånen, har statskontoret
icke något att erinra.

Beträffande sökandenas yrkande att den för delaktighet erforderliga
minimiaflöningen måtte bestämmas till ett belopp af 1,000 kronor,
vill statskontoret erinra, att för ifrågavarande personal, hvars aflöning
i de flesta fall till större delen utgöres af naturaförmåner, aflöningens
storlek gifvetvis är i hög grad beroende på uppskattningen af dessa
förmåners värde. För egen del ansluter sig statskontoret till direktionens
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i detta afseende framlagda
förslag, enligt hvilket beträffande lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt
minimiaflöningen för delaktighet skulle sänkas från det enligt
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt erforderliga lägsta beloppet
1,200 kronor till 1,000 kronor, men föreståndare för arbetshem
och föreståndarinna skulle likställas med lärare vid döfstumskola med
eu minimiaflöning för delaktighet af 1,600 kronor, samt föreståndare för
Bill. till Eilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 9

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

anstalt likställas med föreståndare för döfstumskola med en minimiaflöning''
för delaktighet af 3,200 kronor.

Hvad därefter angår sökandenas hemställan om pensionsålderns
bestämmande till 55 år, hvilket förslag att döma efter den förebragta
motiveringen förmodligen endast afser den kvinnliga lärarpersonalen,
kan det visserligen icke förnekas att, då pensionsåldern för i statens
tjänst anställda lärarinnor i läsämnen ansetts icke böra sättas högre än
55 år, ett stadgande om enahanda åldersgräns synes än mer på sin
plats, när det gäller den vid sinnesslöanstalterna anställda kvinnliga
lärarpersonalen; men med hänsyn till hvad direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning mot ifrågavarande förslag anfört, och då i
allt fall möjlighet till pension vid tidigare ålder än 60 år, ehuru med
afkortadt belopp, förefinnes, vill statskontoret icke ifrågasätta för personalens
vid sinnesslöanstalterna vidkommande någon afvikelse från hvad
som i berörda afseende finnes i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
stadgadt.

I fråga om hvad med fullt tjänstår skall förstås synes, vid det
förhållande att den fostran och vård, som i anstalter för sinnesslöa
ägnas lärjungarna, måste antagas till sin art vara sådan, att verksamheten
fortgår hela året om samt sökandena i allt fall icke påyrkat något
undantag för ifrågavarande lärarpersonals räkning från de enligt § 12
mom. 3 af nämnda reglemente gällande bestämmelser om tjänstår, anledning
saknas att härutinnan föreslå någon särskild föreskrift.

Beträffande pensionering af änkor och barn efter tjänstinnehafvare
vid sinnesslöanstalterna vill statskontoret till en början erinra, att sökandena
själfva, såvidt de remitterade handlingarna utvisa, icke gjort framställning
om någon familjepensionering; förslaget därom är framlagdt
af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Visserligen har
icke, såvidt statskontoret har sig bekant, den sinnesslöanstalt, arbetshemmet
för blinda döfstumma i Vänersborg, som redan vunnit delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, ansetts böra beredas tillträde till
någon af staten understödd inrättning för familjepensionering; men då
öfriga delägare i döfstumlärarnas pensionsansanstalt tillerkänts delaktighet
jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, synes det icke vara
något att erinra mot att äfven nu ifrågavarande lärarpersonal må i
sammanhang med erhållande af delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt
vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, helst den
däraf föranledda ökade kostnaden för staten är jämförelsevis obetydlig.

De för tjänstinnehafvarnas egen pensionering erforderliga kostnader
skola enligt reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt be -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

stridas genom afgifter dels af vederbörande skoldistrikt, som i förevarande
fall motsvaras af sinnesslöanstalt, och dels af vederbörande
tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten; alla utgifter
skola i första rummet bestridas af dessa afgifter; hvad som ej åtgår
samlas till en fond; först sedan fonden till fullo tagits i anspråk, skall
staten tillskjuta årligt fyllnadsbidrag. Enligt den i ärendet föreliggande
kostnadsberäkningen erfordras för nu ifrågavarande pensionering under
närmaste tiden intet statsbidrag; efter inträdt jämviktsläge beräknas
statsbidraget komma att årligen uppgå till 48,625 kronor.

Därest pensionering af änkor och barn efter lärarpersonalen vid
sinnesslöanstalterna ordnas på sätt direktionen föreslagit, torde anslaget
till bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa böra höjas med
ett belopp af 860 kronor, motsvarande i rundt tal det enligt samma
beräkning erforderliga årliga statsbidraget till familjepensioneringen.

Direktionen har gjort framställning om anvisande af 500 kronor
till bestridande af organisationskostnader; och torde hvad i sådant
afseende kan varda erforderligt kunna, på sätt som enligt nådigt beslut
den 28 juni 1907 ägt rum beträffande dylika kostnader vid folkhögskollärarnas
anslutning till döfstumlärarnas pensionsanstalt, anvisas att
utgå af de till anstalten inflytande afgifterna.»

Sedan åtskilliga år tillbaka har staten ansett sig böra lämna bidrag till Departement».
uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och arbetshem för sinnesslöa.

Under riksstatens åttonde hufvudtitel finnes nämligen allt sedan år 1885
uppfördt ett förslagsanslag till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, från
hvilket bidrag enligt vissa grunder utgå till af landsting, stadsfullmäktige
eller enskilda inrättade sådana anstalter och arbetshem för sinnesslöa.

Likaledes finnes under riksstatens sjätte hufvudtitel uppfördt ett anslag till
understöd åt anstalter för obildbara sinnesslöa. Samma skäl, som föranledt
staten att medverka till uppehållandet af alla dessa anstalter,
torde emellertid tala för, att den vid dem anställda lärarpersonalen i
likhet med lärarna vid döfstumskolor genom statens medverkan erhåller
en ordnad pensionering och därigenom en trygghet för att vid en tid,
då ålder och försvagade kroppskrafter lägga hinder i vägen för fortsatt
tjänst, icke stå ekonomiskt blottställda. Det förslag till frågans lösning,
som väckts af kommitterade vid det tredje mötet för sinnesslövården
och som i allt väsentligt vunnit myndigheternas gillande, nämligen att
ifrågavarande anstalter skulle erhålla delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, finner äfven jag klokt och tilltalande. Såsom redan

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

förut framhållits har sådan delaktighet år 1907 medgifvits lärarpersonalen
vid en med dessa anstalter närbesläktad anstalt, skolhemmet i
Vänersborg för blinda döfstumma. Därest delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt beredes dessa sinnesslöanstalter, synas de, såsom jämväl
myndigheterna ansett, böra under enahanda villkor, som bestämts för
döfstumskolorna, för sin lärarpersonal få delaktighet i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, ehuru detta icke uttryckligen i ansökningen begärts.

Lika med statskontoret anser jag obehöfligt att meddela särskild
föreskrift om hvad med fullt tjänstår skall förstås.

I fråga om villkoren och bestämmelserna för delaktighetens vinnande
ansluter jag mig på de grunder, direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning anfört, till hvad direktionen i detta hänseende föreslagit.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att de föreslagna bestämmelserna
väsentligen motsvara dem, som genom nådig kungörelse den
28 juni 1907 fastställts för folkhögskollärarnas delaktighet uti ifrågavarande
anstalter.

Angående sättet för uppbörd af pensionsafgifter från och utbetalning
af pensioner till den blifvande gruppen af delägare torde föreskrifter
framdeles kunna af Eders Kungl. Maj:t meddelas, därest förslaget
vinner Riksdagens bifall.

Pensioneringen af nu ifrågavarande lärarpersonal kräfver för närvarande
ingen annan kostnad än ett organisationsanslag af 500 kronor,
hvilket belopp Eders Kungl. Maj:t torde kunna, på sätt i ett motsvarande
fall förut skett, i händelse frågan löses på nu föreslagna sätt
låta utanordna af inflytande pensionsafgifter. Först efter en del år
erfordras tillskott] af statsmedel till döfstumlärarnas pensionsanstalt,
hvilket tillskott, då jämviktsläge inträdt, kommer att uppgå till 48,625
kronor. Däremot torde det blifva nödvändigt, att redan från och med
år 1912 statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa ökas
med ett till 860 kronor afjämnadt belopp.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag, som i ärendet
samrådt med statsrådet och chefen för civildepartementet, hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att de med
statsmedel understödda sinnesslöanstalterna i riket må, under iakttagande
i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för döfstumlärarnas
pensionsanstalt, för härefter omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga
tjänster vinna delaktighet i nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda
villkor och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga före -

Tionde hufvudtitein: bil. 5.

ståndare samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare
däri inberäknade;

att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslöanstalt
än arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola,
kvinnlig föreståndare för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller
kvinnlig föreståndare för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola,
samt manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna
vid döfstumskola, dock att för denna sistnämnda delägargrupp lägsta
medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000 kronor;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han
eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande, med
afseende å rätt till pension, tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring
i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, titan äfven för den tid
utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd såsom
extra lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie, med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten; samt

att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla
hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt
och distriktsskolstyrelse.

I afseende på pensioneringen af nu ifrågavarande lärarpersonals
änkor och barn hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

Tionde hufvudtitein: bil. 5.

och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare, samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare,
som vid den tid, då kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst,
för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans direktion
inom utgången af det år, hvarunder styrelse för tjänsten vunnit delaktighet
i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse.
för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf, att den
i § 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse, och att
nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning,
samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall afgifvas
af vederbörande styrelses ordförande,

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Lindström:

[21.] »Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1910 har nationalmusei

taMmästaren nän^d hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
c.j. johamsom bevilja en årlig pension å 300 kronor åt framlidne vaktmästaren vid
änka. nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johanssons änka Sara Kristina
Johansson, född Svensson.

Till stöd för ansökningen har nämnden anfört bland annat följande.
Carl Johan Johansson, som vore född 1830, hade 1868 antagits till e. o.
vaktmästare vid nationalmuseum, 1879 till eldare vid nationalmuseibyggnaden
och 1897 till vaktmästare med daglig tjänstgöring vid
nationalmusei konstafdelning samt den 13 november—31 december 1899
uppehållit öfvereldarbefattningen vid nationalmuseibyggnaden. Efter
en längre tids sjuklighet hade Johansson aflidit år 1908, vid sin bortgång
åtnjutande en årlig lön af 800 kronor jämte 100 kronor i ålderstillägg.
. Då nu hans änka, som vore född den 14 december 1848, enligt
ansökningen bilagda frejdbetyg, läkarintyg och intyg, utfärdadt i Stockholms
stärbhusnotariekontor, på grund af sjukdom och allmän svaghet

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

vore oförmögen att försörja sig själf, och bouppteckningen efter hennes
man visade eu behållning af blott 1,855 kronor, som skulle fördelas
mellan henne och fyra hennes mans systerbarn, ansåge nämnden det
vara önskligt och skäligt att den till åren komna, sjukliga och i så godt
som utblottadt tillstånd sig befinnande änkan efter en nationalmusei
vaktmästare, som i 40 år på väl vitsordadt sätt skött sina olika befattningar
vid nationalmuseum, komme i åtnjutande af pension.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 8 april 1910 afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat att, enligt
hvad statskontoret inhämtat, personalen vid nationalmuseum erhållit
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa först från och med år 1908,
att, då vaktmästaren C. J. Johansson vid nämnda tid redan öfverskridit
60 års ålder, han jämlikt § 5 i kassans reglemente den 21 december 1907
icke ägt bekomma delägarrätt i kassan, samt att Johanssons änka
alltså icke ägde rätt till pension från kassan. Statskontoret, som ansåge
skäl föreligga att söka utverka någon pension åt änkan Johansson
och mot hvad nationalmusei nämnd i sådant afseende föreslagit icke
hade annat att erinra än att anledning torde saknas att i detta fall
föreslå annat belopp än det, som i nådig framställning till 1910 års
Riksdag föreslagits för änkan efter vaktmästaren vid universitetsbiblioteket
i Lund, C. F. Lundberg, eller 200 kronor, hemställde sålunda, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att änkan Johansson finge under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor, att utgå från
och med år 1910, så länge hon förblefve i sitt nuvarande änkestånd.

Under åberopande af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att vaktmästarens vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan
Johanssons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, må under
sin återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor,
att utgå från början af år 1910.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde vidare:

»Med anledning af underdånig ansökning af professorn i landskapsmålning
vid konsthögskolan Olof Per Ulrik Arborelius meddelades honom
den 31 december 1909 nådigt afsked från hans professorsbefattning, med
rätt för honom att från och med den 1 januari 1910 uppbära pension

[22.]

Pension åt öfverlärare}!
vid
tekniska skolan
i Stockholm,

f. d. professorn
O. P. U. Ariarelius.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

till belopp af 2,500 kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.

Arborelius har fortfarande kvarstått i af honom innehafda lärarbefattningar
vid tekniska skolan i Stockholm. Han önskar emellertid
nu lämna dessa anställningar, och i en till styrelsen för nämnda skola
ingifven och af styrelsen med eget underdånigt yttrande den 7 november
1910 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad underdånig ansökning har
Arborelius anhållit att komma i åtnjutande af pension såsom öfverlärare.
Till stöd härför har af Arborelius åberopats följande. Sökanden, som
vore född den 4 november 1842, hade, efter ett föregående förordnande
under 11 månader — 1 oktober 1880—31 augusti 1881 — såsom öfverlärare
inom tekniska skolan i Stockholm i figur- och landskapsteckning,
sedermera tjänstgjort vid skolan såsom öfverlärare i dessa läroämnen
i snart 30 år, från den 1 september 1881. Enär tekniska skolans
lärare icke vore berättigade till pension, såge sig Arborelius nödsakad
att, då han redan öfverskridit den ålder, vid hvilken lärare vid andra
läroanstalter ansåges böra öfverlämna sin undervisning i yngre händer,
och då därtill komme, att hans syn försvagats, till ej ringa del
beroende på undervisningens vid skolan pågående vid stark belysning,
vanligen under en tid af oafbrutet 4 timmar, hos Eders Kungl. Maj:t
anhålla om utverkande af pension åt Arborelius vid afskedstagande! från
berörda befattning.

Vid ansökningen funnos fogade dels prästbetyg, utvisande att
Arborelius är född den 4 november 1842, dels ock ett af medicine doktorn
IT. Hellgren den 7 oktober 1910 utfärdadt intyg af innehåll i hufvudsak,
att Arborelius, som lede af grå starr på bägge ögonen och hvilkens syn
de senare åren försämrats, icke längre kunde sköta det ansträngande
kallet vid tekniska skolan.

Styrelsen för skolan har i sitt förenämnda yttrande, efter vitsordande
af Arborelius’ uppgifter angående hans tjänstgöring vid skolan, vidare
anfört följande:

I arfvode för sin tjänstgöring vid tekniska skolan uppbure Arborelius
för närvarande såsom öfverlärare:

inom tekniska afton- och söndagsskolan................................. 650 kronor

„ „ skolan för kvinnliga lärjungar........................ 400 ,,

„ högre konstindustriella skolan........................................... 1,000 „

eller tillsammans 2,050 kronor.

Styrelsen kunde med verklig tillfredsställelse vitsorda, att Arborelius
under sin snart trettioåriga tjänstgöring vid tekniska skolan med oför -

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

tröttadt intresse och utmärkt skicklighet städse fullgjort sina åligganden
och på ett lyckligt sätt förstått att för sina lärjungar göra ifrågavarande
viktiga läroämnen fruktbringande.

Tekniska skolans ordinarie öfverlärare, hvilka i enlighet med 35 §
i skolans stadgar af styrelsen antoges medelst förordnande, vore icke berättigade
till pension. Det syntes dock icke ens behöfva ifrågasättas,
att en förtjänt lärare, efter mångårigt, plikttroget och nitiskt arbete i
skolans tjänst, då han kände sina krafter aftaga och, ansåge sig höra
lämna sin plats i yngre och kraftigare händer, skulle utan vidare godtgörelse
behöfva frånträda sin lärarbefattning. Riksdagen hade också, på
Kungl. Maj:ts framställning, förut beviljat pension åt lärare vid skolan,
sålunda år 1881 åt öfverläraren J. Z. Blackstadius till belopp af 1,500
kronor, år 1901 åt öfverlärarna F. T. Liljeblad och H. Nerpin, hvardera
med 2,000 kronor, samt år 1904 åt öfverlärarinnan Amalia Brandt med
900 kronor. Åt föreståndaren majoren Alf Björkman hade jämväl år
1885 af Riksdagen beviljats pension till belopp af 4,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta pensionens belopp borde detsamma,
med hänsyn till innehållet af bestämmelserna i 3 och 4 §§ af gällande
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, kunna beräknas
till två tredjedelar af de till Arborelius nu utgående löneförmåner, 2,050
kronor, alltså till 1,366 kronor 67 öre eller i afrundadt tal 1,350 kronor.

På grund af det anförda tillstyrkte styrelsen på det varmaste bifall
till Arborelius ansökan och hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
åt honom utverka pension vid afskedstagande! till belopp, som styrelsen
tilläte sig föreslå till 1,350 kronor.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 30 november 1910
i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande, däri anförts följande:

Sökanden vore från och med den 1 januari 1910 i åtnjutande af
pension å 2,500 kronor årligen såsom f. d. professor i landskapsmålning
vid konsthögskolan under akademien för de fria konsterna. Vid sådant
förhållande syntes det statskontoret uppenbart, att pension för öfverlärartjänsten
icke kunde ifrågasättas till högre belopp än det, som enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
skulle hafva tillkommit sökanden, därest öfverlärartjänsten varit
förenad med pensionsrätt. Då genom nådigt bref den 31 december
1909 sökanden erhållit hel pension såsom professor, hade därvid, för
fyllande af erforderliga 25 tjänstår, tagits i beräkning dels den tid af 8
år 9 månader, hvarunder han varit tillförordnad och ordinarie professor
Bill. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 10

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

Departements chefen.

vid konstakademien, dels ock 16 år 3 månader af hans tjänstetid såsom
öfverlärare vid tekniska skolan. Af sökandens hela tjänstetid såsom
öfverlärare, som för närvarande uppginge till 30 år, komme vid afgång,
sedan pensionsfrågan blifvit af Riksdagen under år 1911 pröfvad, att
återstå 14 år, som alltså kunde räknas sökanden till godo för nu ifrågasatt
pension. Då sökandens aflöning i egenskap af öfverlärare vid
tekniska skolan uppginge till 2,050 kronor, skulle vid tillämpning af
pension slagens bestämmelser pensionsunderlaget för honom, såsom skolstyrelsen
i sin förevarande underdåniga skrifvelse anfört, utgöra 1,366
kronor 67 öre; den afkortade pensionen skulle uppgå till u/sr. häraf eller
efter föreslcrifven afrundning 550 kronor. Med hänsyn till stadgandena
i 16 § pensionslagen, sådant detta lagrum lydde enligt lagen den 17
juni 1908, skulle på grund af redan innehafvande pension afdrag å
detta belopp ske, dock endast i den mån, som erfordrades för att pensionernas
sammanlagda belopp icke skulle öfverstiga 3,000 kronor.

På grund häraf och under åberopande af hvad för öfrigt i ärendet
förekommit hemställde statskontoret, det täcktes Eders Kungl. Magt i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att Arborelius finge från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från öfverlärartjänsten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 500 kronor. I

I enlighet med hvad styrelsen för tekniska skolan anfört äro öfverlärare
vid skolan ej utan vidare berättigade till pension. De af styrelsen
till stöd för denna styrelsens mening anförda exemplen äro hämtade
från den tid, då ännu" lagen af den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension icke träd t i kraft. Men förhållandena
äro därefter desamma, beroende dels på sättet för anställningen: öfverlärarna
äro ej »ordinarie innehafvare» af tjänst, dels ock på aflöningsväsendet
vid skolan, i det att öfverlärarna ej åtnjuta »lön» såsom pensionslagen
för sin tillämpning krafvel-, utan deras löneförmåner hafva
rubricerats mera allmänt såsom »aflöning», eller ock såsom »arfvode».
Redan från den nya lönestatens tillkomst, år 1878, finner man sistnämnda
uttryck användt om öfverlärarnas löneförmåner, och då vid
senare tillfällen ändringar och tillägg skett i skolans lönestat förekommer
detsamma. Slutligen äro öfverlärarlönerna ej i alla fall uttryckligen
fastslagna genom beslut af såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen, utan
smärre jämkningar kunna göras af Kungl. Maj:t — åter ett afsteg från
villkoren för pensionslagens tillämpning.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

Arborelius är således ej berättigad till pension såsom innehafvare
af de tre öfverlärarbefattningar vid tekniska skolan, hvilka lian är för-ordnad
att uppehålla — denna tjänsteförening är medgifven i de af
Kungl. Maj:t den 10 juli 1891 fastställda stadgar för skolan. Men att
Arborelius är väl förtjänt af att komma i åtnjutande af sådan förmån
och att billigheten krafvel-, att man söker bereda honom densamma,
därom är jag ense med myndigheterna. Hvad själfva pensionsbeloppet
angår, synes det mig lämpligen kunna sättas till det af statskontoret
föreslagna, 500 kronor, att utgå å allmänna indragningsstaten. Därigenom
skulle Arborelius såsom f. d. professor vid konsthögskolan och
f. d. öfverlärare vid tekniska skolan komma att uppbära pensioner till
sammanlagdt belopp af 3,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva

att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn
Olof Per Ulrik Arborelius må från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från öfverlärarbefattningarna varder honom beviljad t,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
■årlig pension till belopp af 500 kronor.»

1 denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Ytterligare anförde departementschefen, statsrådet Lindström:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare, hvilka
icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, har
för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten
anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde
Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,
för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor,
för år 1910 till 4,400 kronor samt för år 1911 till 4,000 kronor.
Maximibeloppet för hvarje understödstagare, hvilket till år 1899 var
250 kronor, höjdes af i898 års Riksdag till 300 kronor och af 1900
års Riksdag till 350 kronor. .På grund af inom 1907 års Riksdag väckt
motion höjdes maximibeloppet till 400 kronor, hvilket belopp äfven
blifvit bestämdt för åren 1909, 1910 och 1911. I anledning af det för
år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl. Magt den 18 juni 1910
utfärda kungörelse. Under år 1910 hafva 9 understödstagare erhållit
understöd till ett sammanlagdt belopp af 3,600 kronor.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å

[23.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskollärare.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

[35.1

Understöd åt
vissa äldre,
behöfvande
folkskollärare
och folkskola
lärarinnor.

3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 400 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst
men därifrån erhållit afsked före år 1867.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet Lindström:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har 1910 års Riksdag dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare
och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked med
pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, finge för år 1911 tillerkännas
understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med
pensionsbeloppet uppginge till 525 kronor, dels och för ändamålet på
extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1911 anvisat ett belopp af
36,637 kronor.

Den 18 juni 1910 utfärdade Eders Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet,
hvari förordnades följande att lända till efterrättelse tillsvidare, så länge
anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades, nämligen:

att folkskollärare, som efter oförvitlig tjänstgöring före år 1907
erhållit afsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
finge, därest han önskade komma i åtnjutande af understöd från ifrågavarande
utaf Riksdagen beviljade anslag, till skolrådet i den församling,
där han senast varit anställd såsom lärare, före den 1 mars det år,
understödet åstundades, ingifva till Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning
om understöd af berörda anslag, åtföljd af vederbörliga intyg
rörande ålder, hemvist, frejd och lefnadsvillkor samt innehållande uppgift
om dagen för afskedstagande!, pensionsbrefvets nummer och datum
samt beloppet af pensionen;

att skolrådet hade att senast den 15 därpåföljande april till vederbörande
domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg,
huruvida sökanden oförvitligt skött sin tjänst under den tid, han tjänstgjort
inom församlingen; samt

att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle
jämte domkapitlets egna underdåniga utlåtanden till Kungl. Maj:t insändas
hvarje år före den 15 maj;

och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående folkskollärare
gälla äfven beträffande folkskollärarinnor.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Tionde hufvudtiteln: bil. 5. 77

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtiteln
för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde ytterligare:

»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extraordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa
angifna villkor och bestämmelser i öfrig!, har för åren 1902—1905 å
allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.
För hvartdera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för
samma ändamål 18,000 kronor. För samma ändamål beviljade Riksdagen
för hvartdera af åren 1909 och 1910 24,000 kronor samt för år
1911 21,600 kronor; och utgå från och med år 1909 understödens
maximibelopp med från 100 kronor till 150 kronor höjda belopp. I
anledning af det för år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl.
Magt den 18 juni 1910 utfärda kungörelse.

Under år 1910 har häraf tilldelats åt 137 understödstagare ett
sammanlagdt belopp af 20,550 kronor. Jag hemställer nu, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa och till
Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola
eller mindre folkskola samt biträdande och extraordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda
villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1911 uti
förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,
nämligen

Understöd åt
äldre behöfvande
småskollärare

m. fl.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

[25.]

Understöd, åt
äldre behöfvande,
från.
småskollärarea
ålderdomsunderstöds•anstalt
understödda
småskollärare.

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått en
lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 150 kronor årligen; samt

att Kung!. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, hvilka befinnas erforderliga.»

1 denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde härefter:

»På grund af enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år
1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor,
att enligt de grunder, Kung!. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, användas
till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig
tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men
erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsammans
med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
finge utgöra högst 150 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
beviljade Riksdagen för samma ändamål under åren 1910 och 1911
respektive 8,000 kronor och 4,000 kronor.

I anledning af det för år 1911 beviljade anslaget utfärdade Eders
Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 kungörelse.

Under år 1910 bär häraf utdelats 50 kronor till 60, 40 kronor till
3, 30 kronor till 1, 20 kronor till 1 och 10 kronor till 17 understödstagare
eller tillhopa 3,340 kronor.

Emedan en del nya ansökningar kunna vara att förvänta, torde
anslaget icke böra sättas under 4,000 kronor.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å

4,000 kronor, att enligt de grunder, Kung!. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, användas till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre
behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

biträdande och extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som,
efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från småskollärares in. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892
men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsammans
med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må
komma att utgöra högst 150 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Lindström:

»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan
denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september

1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt att, därest pension
skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet
för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende
å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade
de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för
erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet
vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens afgifter, dock
efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika
många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt att årligen, ifrån
det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med
den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen
därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest
pensionstagaren under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna
extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta
inträffat.

I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid
folkskolor in. in. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från
och med den 1 januari 1907 de extra pensionafgifter, Indika på grund
af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af
den föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,
och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år

1907 ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000
kronor.

Kungl. Magt, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda framställningar
om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning
för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare
och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor fore -

Extra pensionsafgifter

till folkskollärarnas

''pensionsinrättning.

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

slog samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,
hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade
eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen
i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år
1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

För samma ändamål beviljade Riksdagen för livartdera af åren
1909, 1910 och 1911 likaledes 20,000 kronor.

Då enahanda anslag erfordras jämväl för år 1912, får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka på grund
af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättuing nu utgå
eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade
bestämmelser om delaktigdietsbeloppen i nämnda inrättning komma att
utgå, på extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet i här ofvan antecknade ärenden
hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle utdrag af protokollet härom tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel.

Ur protokollet:
Ernst Törnell.

Tionde hufvudtifeln: bil. 6.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde: [7.J

»Sedan fråga om ombildning af lärarnas vid elementarläroverken Ombildning af
änke- och pupillkassa väckts genom eu underdånig skrifvelse af den
27 mars 1905 från svenska lärarsällskapets styrelse, samt 1905 års revi- verken änkesorer
i sin berättelse öfver granskningen af kassans förvaltning och och pupillkassa.
räkenskaper yttrat sig i samma riktning, beslöt Kungl. Maj:t den 27
april 1906 att bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla
högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda vid
frågans utredning. De sakkunnige afgåfvo sitt förslag den 8 april 1907. Sakkunniges
Sakkunnige utgingo från den uppfattningen, att jämte den gamla förslag^ af0dfn
änke- och pupillkassan måste upprättas en ny sådan kassa, som skulle apn
öfvertaga alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara
Bill. till Riksd. Frat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 11

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

för fullgörandet af alla dess förbindelser, och som skulle vara skild från
densamma med afseende å delägare- och delaktighetsbelopp, änke- och
barnpensioner, pensionsafgifter med flera omständigheter. Skyldighet
att vara delägare i den nya kassan skulle åligga en hvar, som den dag,
då reglementet för denna kassa trädde i kraft, eller därefter genom
befordran eller transport blefve rektor eller ordinarie ämneslärare eller
pensionsberättigad öfningslärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminariunx,
rektor, lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm
samt vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,
Borås och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska
läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet,
kamrerare eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman
eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig
att fortfarande kvarstå såsom delägare i kassan.

Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma
enhvar, som var delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare
i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked
med pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma
hvarje blifvande ordinarie lärarinna vid något af förutnämnda seminarier.

Delaktighetsbeloppet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa
skulle utgöra det pensionsbelopp, som vore bestämdt för befattningen i
dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor. Men då
teckningslärarna vid de allmänna läroverken komme att uppbära pension,
växlande vid de högre läroverken från 2,000 till 2,750 kronor
och de lägre från 900 till 2,360 kronor, beroende på det antal extratimmar,
som ålegat teckningsläraren under de tio sista åren af hans
tjänstgöring, föreslogs, att, allt efter antalet sådana extra tjänstgöringstimmar,
delaktighetsbeloppet för teckningslärare vid högre läroverk
skulle vara dels 2,750 kronor, dels 2,000 kronor och delaktighetsbeloppet
för teckningslärare vid realskola dels 2,000, dels 1,350 och dels 900
kronor. För öfningslärare, som innehade två eller flera kassan tillhörande
befattningar, skulle delaktighetsbeloppet utgöra summan af de
särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfverstigande

3,000 kronor.

Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, utgingo
sakkunnige från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas
i ungefär samma proportion, som lönerna blifvit höjda vid den år 1904
skedda eller därefter vidtagna löneregleringen, samt att de mest behöfvande
särskildt skulle tillgodoses. För detta ändamål skulle hvarje

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

änkepension bestå af två delar, en, som till samma belopp inginge i alla
pensioner, grundpensionen, och en, som utgjorde en viss procent af delaktighetsbeloppet,
tilläggspensionen. Grundpensionen skulle utgöra 100
kronor och tilläggspensionen 20 procent af delaktighetsbeloppet. Vidare
skulle den förhöjning af änkans pension, som enligt det gamla reglementet
äger rum med 30 procent för ett och 50 procent för två eller
flera minderåriga barn, ytterligare ökas med 10 procent för hvarje
minderårigt barn utöfver de två; och då enligt det gamla reglementet
ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva
tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderns hela
pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på
ett och två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns
pension med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents
förhöjning samt fem eller flera föräldralösa barn ytterligare 10
procents förhöjning för hvarje barn öfver fyra.

Slutligen skulle pensionsrätten utsträckas sålunda, att änkor och
barn efter delägare i gamla kassan, hvilka varit i tjänst efter ingången
af år 1905, men sedermera aflidit under tiden från början af år 1905
till slutet af år 1908, från början af år 1909 komme i åtnjutande af
den pension i den nya kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälda
delägare i densamma vunnit inträde, men med skyldighet för
vederbörande stärbhus att afstå från detsamma eventuellt tillkommande
rätt till tjänstår, för så vidt detta folie inom år 1909.

Pensionsafgifterna skulle höjas i ungefär samma proportion som
lönerna och de föreslagna änkepensionerna blifvit höjda. Den egentliga
pensionsafgiften skulle utgöra en årsafgift, som för i tjänst varande delägare
skulle uppgå till 3 procent och för pensionerad delägare till 2
procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.

För att skydda kassan för den förlust, som kunde förorsakas densamma
genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad
mellan makarna, skulle vidare delägare, som efter fyllda 65 år inginge
äktenskap, för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande, erlägga en
tilläggsafgift, beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden mellan
makarna.

Slutligen stadie kostnaderna för den förhöjning i pensionen, som
föreslagits för änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren
1905—1908, icke fördelas på samtliga delägare i den nya kassan, utan
till väsentlig del bestridas af de nuvarande delägarna i den gamla
kassan, hvilka öfverginge i den nya. Dessa skulle därför erlägga en
retroaktivafgift, hvilken skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra

Tionde hufvudtiteln; bil. 6.

Kungl. Maj:ts
grop. till 1908
års Riksdag.

skillnaden mellan den pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya
kassan, om lian vid ingången af år 1905 eller vid senare skedd utnämning
inträdt i densamma, och den, som för hvarje af nämnda år erlagts
till den gamla kassan. Dylik retroaktivafgift skulle äfven erläggas af
vederbörande änka och barn från början af år 1905 till mannens eller
faderns död.

Deri rätt till s. k. tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier
tillkommer ämneslärarna vid de allmänna läroverken, skulle upphäfvas,
under förutsättning att Riksdagen medgåfve aflösning af nämnda privilegium
och Kyrkomötet därtill lämnade sitt bifall.

Enligt sakkuniges beräkning, för hvilken lagts till grund en räntefot
af'' 4 skulle för genomförande af deras förslag erfordras, förutom nu
utgående bidrag af statsmedel, ett årligt belopp af 72,900 kronor. Denna
summa skulle fyllas genom
l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning
gjorts till 1907 års Riksdag, kronor 3,521: —

2: o) statsbidrag

dels för upptagande af nya delägare
och höj dt delaktighetsbelopp för
äldre delägare under perioden

1878—1897.......................................... » 7,951: —

dels såsom ersättning för den kapitalförlust,
kassan lidit därigenom att
den år 1908 i 24 år måst umbära

nyssnämnda belopp ........................... » 12,975: —

eller tillsammans kronor 20,926: —

3:o) det såsom aflösning af tjänstårsprivi legiet

beräknade statsbidraget......... » 25,633: —

samt

4:o) ytterligare statsbidrag för att pensionsafgiften
skulle kunna bestämmas
till 3 procent af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare
..................................................... » 22,810: —

Sedan sakkunniges förslag afgifvits, blef det under l:o) här ofvan
upptagna statsbidraget beviljadt af 1907 års Riksdag. På grund af beslut
vid samma Riksdag upprättades emellertid 63 nya adjunktsbefattningar
vid de allmänna läroverken. Då frågan förelädes 1908 års Riksdag,
utgick följaktligen det nämnda anslaget å 3,521 kronor, men i stället

Tionde hufvudtiteln: bii. 6.

upptogs ett anslag- å 9,883 kronor för täckande af kostnaderna för
mottagande i kassan af berörda nya adjunktsbefattningar.

För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning
äskades därför af 1908 års Riksdag:
l:o) för mottagande af nya delägare och böjning af

åtskilliga delägares delaktighetsbelopp undertiden
1878—1897 ................ kronor 20,926: —

2:o) såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet................. » 25,633: —

3:o) för att pensionsafgiften skulle kunna bestämmas
till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i

tjänst varande delägare.................................... >» 22,810: —

4:o) för mottagande af innehafvarna af de 1907 upprättade
63 nya adjunktsbefattningarna............... » 9,883: —

eller tillsammans kronor 79,252: —

Af förenämnda anslagsbehof ansåg sig statsutskottet endast kunna Statsutskottets
tillstyrka beviljandet af en summa af 7,951 kronor, som ingingo i det vttrandeunder
l:o) upptagna beloppet och utgjorde statsbidrag för upptagande
af nya delägare och höjdt delaktighetsbelopp för äldre delägare under
perioden 1878—1897, samt af det under 4:o) upptagna beloppet af
9,883 kronor och hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen höjde det såsom
bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier in. in. uppförda anslaget, nu 95,258
kronor, med 17,834 kronor till 113,092 kronor.

I en mot detta utskottets förslag afgifven reservation gjordes
gällande, att med afseende å det ojämna sätt, hvarpå förmånen af rätt
till tjänstår utfölle för olika delägare i kassan, jämväl Kungl. Maj:ts
förslag om beviljande af ett belopp af 25,633 kronor till aflösning af
tjänstårsprivilegiet bort utöfver de af utskottet förordade anslagsbelopp
af utskottet förordas till bifall.

Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra Kammaren utan Beslut af ims
omröstning statsutskottets förslag. Första Kammaren däremot antog å>s RlksdacJefter
omröstning reservanternas förslag. Vid gemensam omröstningbifölls
emellertid statsutskottets förslag med 166 röster mot 163.

Utlåtanden af

Med anledning- af den utgång frågan sålunda erhållit i Riksdagen,
infordrades utlåtande från kassans direktion och från öfverstyrelsen för direktion och
rikets allmänna läroverk. I frågan uttalade sig äfven 1908 års revisorer

allmänna
läroverk.

Nåd. prop.
till 1909 års
Riksdag.

86 Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

i sin berättelse öfver verkställd granskning af kassans förvaltning och
räkenskaper.

I dessa utlåtanden hemställdes, att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen
framlägga förnyadt förslag till kassans ombildning i enlighet med det
på sakkunniges utredning hvilande förslag, som förelagts 1908 års
Riksdag, och därvid anhålla om dels beviljande af ytterligare ett belopp
af 12,975 kronor såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan lidit
genom afsaknad af 7,951 kronor om året under 24 år, dels ock medgifvande
att tjänstårsprivilegiet måtte aflösas mot ett årligt statsbidrag
af 25,633 kronor.

Alternativt föreslogs af revisorerna, att tjänstårsrätten i dess nuvarande
form skulle aflösas på det sätt, att till kassan skulle få ingå
den del af aflöningen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den
aflidne tjänstinnehafvarens stärbhus, hvarjämte kassan för de icke
tjänstårsberättigade delägarna skulle erhålla en ökning i statsbidraget
af 4,627 kronor. Detta förslag, som biträddes af kassans direktion,
afstyrktes af öfverstyrelsen.

Slutligen hemställde revisorerna att, därest tjänstårsprivilegiet
icke skulle komma att aflösas, tjänståret skulle i hvarje fall beräknas
till ett hälft år från dödsdagen. Direktionen och öfverstyrelsen biträdde
detta förslag.

Efter inhämtande af ofvannämnda yttranden och förslag afgaf
Eders Kungl. Maj:t till 1909 års Riksdag förnyad proposition i ärendet.

Af de anslag, som 1908 års Riksdag icke beviljat, upptogs i denna
proposition endast aflösningen, 25,633 kronor, af tjänstårsprivilegiet.
Därjämte gjordes framställning om ett ytterligare bidrag å 2,873 kronor
för mottagande i kassan af innehafvarna af vissa nyinrättade platser
och för medgifvande af högre delaktighetsbelopp för vissa befattningar.

Ur dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 19 februari 1909 vill jag anföra följande
utförliga motivering för tjänstårsrättens aflösning.

»Bland de skäl, som anföras mot tjänstårsprivilegiet i dess nuvarande
form, torde i första rummet böra nämnas den stora ojämnhet och osäkerhet,
som vidlåder denna löneförmån. Se vi först på tjänstårsrättens
utsträckning, finna vi, att den tillkommer ämneslärare vid allmänna
läroverk men icke öfningslärare vid samma läroverk, ej heller lärare vid
seminarier och tekniska läroanstalter eller öfriga delägare i kassan. Men
icke ens alla ämneslärare vid de allmänna läroverken komma för sina

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

efterlefvande i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, som aflida,
medan de äro i tjänst.

»En pensionerad lärare har ingen tjänstårsrätt. Däremot kan det
inträffa att denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles
utom lärarkåren. Om en i tjänst varande ämneslärare vid allmänt
läroverk aflider såsom ungkarl eller barnlös änkeman, uppbär nämligen
hans stärbhus, vare sig det består af aflägsna släktingar, borgenärer
eller eljest lärarkåren ovidkommande personer, inkomsten af tjänståret.

»Taga vi åter i betraktande värdet af tjänstårsrätten för de särskilda
stärbhusen, så är tydligt att, då tjänståret räknas från dödsfallet till
den 1 därpå följande maj, och då stärbhuset äger uppbära inkomsten
af den ifrågavarande befattningen under denna tid med skyldighet för
stärbhuset att bekosta arfvodet åt den vikarie, som förordnas till tjänstens
uppehållande, nämnda värde blir beroende af tidpunkten för dödsfallet,
den lönegrad, i hvilken den aflidne tjänstinnehafvaren uppburit lön,
samt vikariearfvodets belopp. Lektorer såväl som adjunkter vid de
allmänna läroverken uppbära lön i fem lönegrader, så att aflöningen fölen
lektor växlar mellan 4,000 kronor och 6,000 kronor och för en adjunkt
mellan 3,000 kronor och 5,000 kronor. Arfvodet för en lektorsvikarie
varierar åter mellan 1,800 kronor, hvilket uppbäres af vikarie, som ej
fullgjort villkoren för kompetens till ordinarie lärarbefattning vid allmänt
läroverk, och 2,400 kronor, som i regel utgår, då ordinarie adjunkt är
förordnad till lektorsvikarie. För en adjunktsvikarie är arfvodet 1,800
kronor eller 2,000 kronor. Den behållna inkomsten af tjänståret, för
helt läs- eller kalenderår räknad t, växlar således vid en lektorsbefattning
mellan 1,600 kronor och 4,200 kronor och vid en adjunktsbefattning
mellan 1,000 kronor och 3,200 kronor. Härtill kommer den ojämnhet,
som vidlåder denna förmån i dess nuvarande form, beroende på tidpunkten
för dödsfallet. Då detta inträffar i maj månad, blir tjänstårets längd
11 månader, då det inträffar i mars, inskränkes tiden till en månad,
och sker det i april, förekommer ingen tjänstårsrätt. Den behållna
inkomsten af tjänståret växlar sålunda vid en lektorsbefattning mellan
alldeles ingenting och 11ili af 4,200 kronor eller 3,850 kronor, samt vid eu
adjunktsbefattning mellan intet och n/i2 af 3,200 kronor eller 2,933 kronor.

»Af det sagda framgår att tjänstårsförmånen tillkommer en skarpt
begränsad grupp af lärare, hvilka i öfrigt anses jämnställda med andra
lärargrupper, och att denna förmån är af betydande värde för somliga,
men för andra blir alldeles värdelös, samt att det är omöjligt att på
förhand beräkna, huruvida en viss lärares efterlefvande däraf komma att
skörda mer eller mindre, något eller intet. Härtill kommer den olägen -

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

heten, att de extraordinarie lärarnas befordran genom denna institution
i vissa fall fördröjes och att seminarierna, vid hvilka eu dylik förmån
ju icke förekommer, hafva svårigheter vid att förvärfva dugande lärare,
som helt naturligt hellre söka sig in vid de allmänna läroverken.

»Tydligt är att en anordning, som verkar så ojämnt och slumpvis
och som dessutom medför andra olämpor, med rätta kan räknas till de
föråldrade institutioner, som böra afskaffas. Men då tjänstårsrätten är
ett privilegium och trots ojämnheten i dess verkningar dock är af ganska
stort värde för åtskilliga, som innehafva denna rätt, kan dess afskaffande
icke rättvisligen ske annat än genom en aflösning, såsom redan ägt
rum med det ifrågavarande lärare tillkommande nådårsprivilegiet. Också
föreslå de sakkunnige tjänstår srättens utbytande mot ett fixt, årligt statsbidrag
till lärarnas änke- och pupillkassa.

»Enligt af de sakkunnige gjord beräkning skulle frånträdande! af
rätten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de
allmänna läroverken af 21,006 kronor. En ökning af statsbidraget till
kassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt vederlag för
tjänståret. Tv detta vederlag, som i sin helhet borde komma ämneslärarna
vid de allmänna läroverken till godo, skulle genom att utgå
såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma att
fördelas äfven på icke tjänstårsberättigade delägare, hvarför de förra
skulle gorå en uppoffring till de senares förmån. Rättvist anse därför
de sakkunnige det vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller
ett belopp, svarande mot det vederlag, som beräknats böra tillkomma
ämneslärare vid de allmänna läroverken för afstående af rätten
till tjänstår. Detta belopp skulle enligt ofvan angifna beräkning utgöra
4,627 kronor, och hela den ökning af statsbidraget till kassan, som
upphäfvandet af rätten till tjänstår skulle kräfva, skulle således uppgå
till 25,633 kronor.

»Mot en aflösning af tjänstårsrätten hafva under diskussion af denna
fråga i Riksdagens kamrar i hufvudsak följande anmärkningar blifvit
gjorda, nämligen att samma skäl icke kunna åberopas med afseende å
tjänståret, som på 1870-talet åberopades i fråga om nådåret; att en
aflösning af tjänståret icke skulle vara till egentligt gagn, vare sig för
dem, som innehade denna rätt, för den ifrågavarande änke- och pupillkassan
eller för statsverket; samt att lärarnas änke- och pupillkassa vid
jämförelse med andra änke- och pupillkassor för statens ämbetsmän och
särskildt med civilstatens änke- och pupillkassa visade sig synnerligen
gynnsamt ställd, hvarför det skulle vara ett farligt prejudikat att bevilja
densamma ytterligare statsbidrag.

Tionde hufvudtlteln: bil. 6.

»Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i ärendet erinrat,
yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att det
enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det
understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne lärarens
efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under
en annan form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd
pensionskassa, samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd,
som från statens sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare
till godo, utginge under en form. Vidare framhöll Riksdagen,
hurusom billigheten syntes fordra, att elementarlärares rätt till delaktighet
i berörda pensionskassa icke gjordes beroende däraf, huruvida
de ägde prästerlig tjänstårsberäkning, utan att jämväl de så kallade
öfningslärarna borde blifva i ifrågavarande hänseende likställda med de
öfriga lärarna.

»Det af Riksdagen åberopade skälet för nådårets afskaffande gäller
tydligen lika väl med afseende på tjänståret.

»Beträffande den af Riksdagen framhållna billigheten och önskvärdheten
af att de lärare, som icke äga prästerlig tjänstårsberäkning, med
hänsyn till pension för deras efterlefvande blifva likställda med dem,
som äga denna rätt, så kan en sådan likställighet utan tvifvel lämpligast
vinnas därigenom att tjänståret aflöses, då det väl är föga sannolikt,
att Riksdagen skulle vilja utsträcka tjänstårsrätten äfven till
dem, som nu icke komma i åtnjutande däraf.

»Till stöd för den uppfattningen, att tjänstår srättens aflösning icke
skulle vara till verkligt gagn för dem, som innehafva nämnda rätt, har
åberopats, att lärarna själfva icke velat afstå från tjänstårsrätten. Och
riktigt är, att 10 af rikets 77 lärarkollegier vid allmänna läroverk afstyrkt
aflösning på föreslaget sätt, i det att 4 kollegier velat bibehålla
tjänstårsrätten i dess nuvarande form, men 3 önskat en sådan ändring
däri, att alla tjänstårsberättigade stärbhus skulle åtnjuta den behållna
löneinkomsten under ett visst antal månader efter dödsfallet, under det
att de återstående 3 kollegierna väl ville gå in på eu aflösning, men
med det förbehåll, att den behållna lönen under en eller annan månad
skulle utgå till hvarje stärbhus.

»Skälen för afstyrkande! hafva i allmänhet varit, att tjänstårsrätten
ansetts medföra den fördel, att vid makens eller faderns död, då
eu mängd utgifter till begrafning, flyttning m. in. hopa sig, de efterlefvande
icke stå utan alla existensmedel, samt att den höjning af änkepensionen,
som skulle blifva en följd af lösesummans ingående till änkeoch
pupillkassan, icke kan uppväga denna fördel.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

»Oneklig! är, att många familjer haft stor fördel af tjänstårsrätten
och att många framdeles skulle skörda betydande gagn däraf, om den
bibehölles. Men, såsom det i det föregående blifvit visadt, kan denna
rätt i dess nuvarande form icke skänka någon trygghet, då det är alldeles
osäkert och oberäkneligt, huruvida en viss familj därigenom erhåller
något eller intet, mer eller mindre, ett förhållande, hvaraf denna
rätts värde i hög grad förringas.

»Vida bättre skulle det utan tvifvel blifva ställdt för de tjänstårsberättigade,
om berörda rätt ombildades så, att alla tjänstårsberättigade
stärbhus finge uppbära den behållna lönen under viss tid t. ex. fem och
en half månad efter dödsfallet, och skulle tjänstårsrätten komma att bibehållas,
torde en framställning i denna riktning böra göras. Men äfven
om en sådan framställning blefve bifallen, vore icke därmed all osäkerhet
och tillfällighet, som vidlåder tjänstårsrätten, undanröjd. Ty en stor
del af de tjänstårsberättigade aflida såsom pensionerade och hafva såsom
sådana förlorat sin tjänstårsrätt. Att märka är äfven att tjänstårsrätten
tillkommer och framdeles skulle tillkomma endast ämneslärarna
vid de allmänna läroverken, under det att seminarielärarna, lärare vid
tekniska läroanstalter och öfningslärarna måste umbära denna förmån,
ehuru dessa, särskild! öfningslärarna med deras små löner och små
änkepensioner, lika väl som de allmänna läroverkens ämneslärare äro i
behof af den hjälp, som tjänstårsrätten i regel medför vid familjefaderns
frånfälle. Och i samma mån ifrågavarande rätt göres jämnare och värdefullare,
dess skarpare framträder skillnaden mellan de angifna lärargruppernas
ekonomiska situation i berörda fall.

»Se vi åter på det vederlag, som erbjudes för afstående af tjänstårsrätten,
så består det tydligen i den ökning af änkepensionerna, som
kan blifva en följd däraf, att ett visst årligt belopp tillföres änke- och
pupillkassan. Sant är visserligen, att beloppet af pensionens ökning
icke blir fullt så stort som räntan å den medelinkomst, som skulle uppbäras
af de tjänstårsberättigade stärbhusen, då ökningen skulle tillgodokomma
de efterlefvande icke blott till dem, som aflida, medan de äro
i tjänst, utan ock till dem, som bortgå såsom pensionerade. Men de
förstnämnda kunna knappast sägas därigenom tillskyndas någon egentligorättvisa,
då ju deras efterlefvande erhålla lika stor pension som de
pensionerades, ehuru de senare erlagt flera årsafgifter till kassan än
de förra.

»Den större säkerhet, trygghet, jämnhet och likformighet, som vinnes
genom aflösning af tjänstår sprivilegiet på föreslaget sätt, har säkerligen

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

också varit anledningen till att det stora flertalet af de allmänna läroverkens
lärarkollegier lämnat förslaget om aflösningen utan anmärkning.

»Med afseende på betydelsen för änke- och pupillkassan af en aflösning
af tjänstårsrätten har blifvit anmärkt, att den skulle vara ganska
ringa, då kassan för närvarande slipper att utbetala pensioner till de
efterlefvande under tjänståret men, om aflösning sker, måste göra det.
Väl är det sant att, då genom tjänstårets bortfallande pensionstiden
skulle något förlängas, icke hela lösningssumman kan användas till
höjning af pensionerna, men då den behållna inkomsten af en ämneslärarbefattning
är vida större än motsvarande änkepension, måste kassan
i de allra flesta fall skörda en vinst, hvilket ju också möjliggör en
höjning af pensionsbeloppen.

»Hvad åter angår statsverkets ställning till aflösningsfrågan, har
det blifvit sagdt, att staten genom aflösningen skulle tillskyndas en
årlig utgift af öfver 25,000 kronor utan att det ordinarie anslaget till
lärarlöner skulle kunna nedsättas med ett enda öre, under det att den
mindre besparing, som möjligen upp3tode, komme att användas förandra
ändamål, men att tvifvelaktigt vore, huru stor nytta staten af
aflösningen skulle skörda. Tydligt är emellertid, att det belopp af 21,006
kronor, som beräknats i medeltal årligen utgå till tjänstårsberättigade
stärbhus, i stället skulle ingå såsom besparing till statsverket, endast
med den inskränkning, som skulle blifva en följd däraf, att åtskilliga
befattningar före tjänstårets slut besattes med ordinarie innehafvare och
dessa komme att uppbära ordinarie lön, vanligtvis i lägsta lönegraden,
i stället för vikariatsarfvode. Den tämligen ringa förlust, som sålunda
skulle uppstå, torde dock få anses uppvägas af den fördelen, att de
extraordinarie lärarnas antal minskas, något, för hvilket Riksdagen
visat synnerligt intresse vid flera tillfällen, och särskild^ då den år
1907 med anledning af enskild motion beviljade upprättandet af 63 nya
adjunktsbefattningar. Sant är visserligen, att den besparing, som genom
aflösningen skulle beredas statsverket, icke direkt medför en sänkning
af anslaget till lärarlöner, men den kommer dock statsverket fullt till
godo genom att tillföras reservationsanslaget till de allmänna läroverken.
Genom mottagande af denna besparing kan nämligen nämnda reservationsanslag
gälda andra detsamma åliggande utgifter, för hvilka det
eljest skulle knifvas extra anslag, eller ock, om inga sådana utgifter
äro för handen, kan reservationsanslaget, såsom flera gånger skett,
till statsverkets öfriga behof öfverlämna de besparingar, som icke för
tillfället äro för detsamma behöfliga. Erkännas måste emellertid,
att det belopp af 4,627 kronor, som beräknats böra tillkomma

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

änke- och pupillkassan, för att de icke tjänstårsberättigade delägarna
i densamma skulle blifva likställda med de tjänstårsberättigade, icke
medför något kontant vederlag, utan måste betraktas såsom en ren
statsutgift, men detta relativt obetydliga belopp torde väl få anses blifva
väl användt, då därigenom möjliggöres, att öfriga kassan tillhöriga
lärargruppers efterlefvande blifva fullt likställda med ämneslärarnas vid
de allmänna läroverken.

»Genom berörda anslag vinnes äfven att öfningslärarnas änkepensioner
kunna sättas till skäliga belopp, hvilket eljest näppeligen skulle
låta sig göra, då ju pensionsafgifterna eljest skulle blifva allt för höga
i förhållande till de små aflöningarna.

»Hvad slutligen angår jämförelsen mellan lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa och andra likartade kassor, framgår
af ett studium af de särskilda kassornas reglementen, att bestämmelserna
för dessa kassor i många mer eller mindre väsentliga afseenden ej obetydligt
växla. Någon sträng likformighet förefinnes icke och har ju
icke heller varit att vänta, då de, ehuru härstammande från samma
behof, bildats, utvecklats och ombildats under olika historiska förutsättningar,
på olika tider och på grund af olika förhållanden. En följd
häraf är, att en jämförelse med afseende på dessa kassors förmånlighet
måste kräfva en vidlyftig och dyrbar utredning och beräkning, för att
resultatet icke skall blifva missvisande. Emellertid torde icke kunna
bestridas, att lärarnas änke- och pupillkassa varit jämförelsevis gynnsamt
ställd, beroende på de säregna förhållanden, hvarunder den uppstod.

»Enligt den redogörelse, som af sakkunnige lämnas rörande kassans
uppkomst, erhöll kassan vid dess stiftande såsom grundfond dels fjärdedelen
af emeritikassornas behållning, dels ett årligt statsbidrag å

65,000 kronor, det sistnämnda under villkor, att den rätt till nådår,
som enligt prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter
lärare vid elementarläroverk och pedagogier, blefve i vederbörlig ordning
upphäfd. Den förlust, som de nådårsberättigade lärarnas efterlefvande
gjorde genom frånträdande af rätten till privilegienådåret, beräknades
till omkring 35,000 kronor. Afkomsten af den del af emeritikassorna,
som kom på elementarlärarnas pensionskassas lott, beräknades
åter till 13,700 kronor; och dessa medel kunde, med hänsyn till sättet
för emeritikassornas uppkomst, snarast anses tillkomma de nådårsberättigade
lärarna.

»Betraktades nu de 35,000 kronorna såsom aflösning af privilegienådåret,
skulle, om de fråndroges de beviljade 65,000 kronorna, återstoden
eller 30,000 kronor kunna anses utgöra dels ersättning för upp -

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

tagande i kassan af icke nådårsberättigade lärare, nämligen seminarie»
och öfningslärare, dels såsom vederlag för de extra nådåren och de
förmåner, som beviljats prästerskapets änke- och pupillkassa.

»Den grundfond kassan ägde, då den trädde i verket, hade således
förut, åtminstone till största delen, tillhört de ursprungliga delägarna i
kassan och efterträdarna å deras platser, och andra lärargrupper eller
innehafvare af nyinrättade platser kunde icke utan förfång för dem upptagas
i kassan med mindre än att ersättning för deras mottagande lämnades
kassan till belopp, svarande mot hvad af grundfonden folie på de
ursprungliga delägarna. Också har Riksdagen, då nya delägargrupper
eller innehafvare af nya platser, hörande till äldre delägargrupper, tillförts
kassan, beviljat därför erforderligt statsbidrag. Tydligt är, att en
kassa, som tillkommit under sådana omständigheter, skall vara fördelaktigare
ställd än eu kassa, hvilken, såsom civilstatens änke- och pupillkassa,
börjat sin verksamhet med ingen eller så godt som ingen grundfond.
Men hänsyn härtill har nog tagits vid bestämmandet af löneförmånerna
för de ämbetsmannaklasser, som tillhöra nämnda kassa, liksom
vid löneregleringen för lärarna hänsyn torde hafva tagits till de
förmåner dessa i öfrigt åtnjuta.

»Den föreslagna aflösningen af tjänståret synes vara ett direkt
fortgående på den väg, som inslogs, då lärarnas änke- och pupillkassa
inrättades, och något farligt prejudikat kan genom bifall till denna aflösning
ej gärna uppstå, då jämte ifrågavarande lärare endast präster
och universitetslärare torde vara i åtnjutande af tjänstårsrätt.

»Särskildt har blifvit framhållet att, då änkepensionen enligt det
framlagda förslaget skulle bestå af två delar, en grundpension, som till
samma belopp, 100 kronor, skulle ingå i alla pensioner, och en tilläggspension,
som utgjorde 20 % af delaktighetsbeloppet, så skulle denna
kassa komma att utdela högre pensioner än nästan alla andra dylika
kassor. Härvid är emellertid att märka, att förslaget om en grundpension
tillkommit för att verksamt höja de lägsta änkepensionerna, så
att de, från att i gamla kassan hafva utgjort 90 och 120 kronor, skulle
blifva 220 och 250 kronor, äfvensom att den högsta änkepensionen
skulle inskränkas till 900 kronor, ehuru den vid full tillämpning af de
antagna principerna för åtskilliga delägare eljest skulle blifvit högre.
I andra änke- och pupillkassor, såsom civilstatens, arméns och telegrafverkets,
är högsta änkepensionen vida större, och i telegrafverkets kassa
är grundpensionen 200 kronor och tilläggspensionen 20 % af pensionsunderlaget.
Också förklarade den talare, som framställde berörda an -

Tionde hufyudtiteln: bil. 6.

Statsutskottets

utlåtande.

märkning, att han icke ansåg de föreslagna pensionerna i och för sig
tagna för stora.

»I följd af den stora nedsättning, som utöfver aflösningssumman
för tjänståret gjordes af 1908 års Riksdag i det för ombildning af
lärarnas änke- och pupillkassa begärda anslaget, skulle, såsom i det föregående
blifvit påpekadt, en ombildning af kassan i full öfverensstämmelse
med de i nådiga propositionen till bemälda Riksdag angifna grunder
icke låta sig genomföra, äfven om aflösning af tjänstårsrätten på
föreslaget sätt nu bifölles.

»Innan definitivt beslut kan fattas angående sättet för kassans ombildning,
torde emellertid blifva erforderligt, att ny utredning verkställes
och nytt förslag uppgöres, och torde för detta ändamål böra tillkallas
särskilda sakkunnige.

»Att j ag», yttrade departementschefen, »innan en sådan utredning hunnit
utföras, ansett mig böra föreslå förnyad framställning angående tjänstårsrättens
aflösning, har berott därpå, att det är af synnerlig vikt för kassan och
dess delägare, att denna fråga så snart som möjligt afgöres, så att en definitiv
reglering af kassan kan äga rum. Och skulle de nådiga propositionerna
angående omreglering af prästerskapets aflöning och ny ecklesiastik
boställsordning vinna Riksdagens bifall, torde senare på året Kyrkomötet
inkallas, och kunde detta då jämväl behandla frågan om upphörande af
tjänstårsrätten för de allmänna läroverkens ämneslärare, därest denna
blifvit af Riksdagen bifallen. Också skulle de sakkunniges arbete förenklas
och påskyndas, om icke alternativa förslag behöfde uppgöras
under förutsättning af tjänstårsrättens bibehållande eller upphörande.

»Därest det af mig förordade förslaget skulle vinna Eders Kungl.
Maj:ts och Riksdagens bifall, torde kassans ombildning böra äga rum i
så nära anslutning till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen
i ämnet till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga
medel låter sig göra.»

Efter anförande af detta brottstycke ur det yttrande till statsrådsprotokollet,
som den 19 februari 1909 afgafs af dåvarande departementschefen
vid aflåtande af nådig proposition i ämnet, tillåter jag mig med
några ord omnämna frågans behandling i Riksdagen.

Statsutskottet ansåg sig endast kunna tillstyrka beviljandet af
summan 2,873 kronor för mottagande af nyinrättade lärartjänster samt
förhöjning af delaktighetsbeloppet för vissa lärare. Angående tjänstårsprivilegiets
aflösande yttrade utskottet, att denna fråga icke syntes
vara af mera brådskande natur, än att resultatet af den af vederbörande

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

departementschef i uttalande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
i utsikt ställda utredning angående sättet för änke- och pupillkassans
ombildning borde kunna afvaktas, innan rubbning skedde af
tj änstårsprivilegiet.

Riksdagen beslöt därefter i enlighet med statsutskottets nämnda
hemställan och uttalande.

Genom nådigt bref af den 8 oktober 1909 uppdrog Eders Kungl.
Maj:t åt öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att verkställa ny
utredning och uppgöra nytt förslag i afseende å sättet för lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassas ombildning, med iakttagande
därvid, att, förslag skulle uppgöras alternativt med bibehållande af tjänstårsprivilegiet
eller med dess upphörande, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t
bemyndigade öfverstyrelsen att, om så erfordrades, för biträde vid ofvannämnda
arbete anlita högst två sakkunniga personer.

Öfverstyrelsen afgaf sitt betänkande den 12 september 1910 och
anförde därvid i hufvudsak följande.

Ltlider den tid, som förflutit sedan kassans ställning sista gången
undersöktes, hade särskildt bland lärarna vid de allmänna läroverken
ovanligt stora förändringar ägt rum i fråga om innehafvare af ordinarie
tjänst och pensionerade lärare. Nämnda förhållande berodde dels därpå,
att ett stort antal ordinarie tjänster under denna tid upprättats i följd
af läroverkens fortsatta ombildning eller på grund af särskilda riksdagsbeslut
under åren 1906, 1907 och 1908, dels därpå att, på grund af
de nya bestämmelserna angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, ett mycket stort antal ordinarie lärare under åren 1907—1909
afgått med pension. Då det kunde förväntas, att denna starka omsättning
bland kassans delägare skulle i hög grad inverka på kassans ekonomiska
ställning, ansågs nödvändigt för erhållande af en fast utgångspunkt
för den kommande utredningen, att ny undersökning gjordes
angående kassans ställning och att denna undersökning skulle afse förhållandena
vid en så sen tidpunkt som möjligt, sålunda helst den 31
december 1909. I följd häraf infordrades från rektorsämbetena nya fullständiga
uppgifter angående delägarna i kassan, hvilka uppgifter bearbetades
och inregistrerades å de vid föregående undersökningar använda,
särskildt därför afsedda statistik-kort.

Vidare förutsattes, att kassans ombildning skulle äga rum i så nära
anslutning till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen i ämnet
till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga medel läte
sig gorå.

öfverstyrelsen hade sålunda utgått ifrån att delägarnas delaktighets -

Beslut af 1909
års Riksdag.

O frey styrelsens
för rikets allmänna
läroverk
utredning och
förslag.

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

belopp äfvensom änke- och barnpensionerna borde bibehållas vid de
belopp, som i nämnda nådiga proposition voro föreslagna. Hvad pensionernas
storlek beträffade skulle en sänkning i deras belopp, hvilka icke
från något håll, vare sig i de inkomna utlåtandena öfver ombildningsförslaget
eller vid frågans behandling i Riksdagen, ansetts vara för höga,
i hög grad förringa värdet af den föreslagna reformen.

Med afseende på skyldighet och rättighet att blifva delägare i
kassan hade öfverstyrelsen icke för afsikt att föreslå någon ändring i de
bestämmelser, som angifvits i 1907 års betänkande och reglementsförslag,
utom beträffande ett fall.

Enligt § 1 mom. 3 i nämnda förslag till reglemente ägde delägare,
som pensionerats före år 1905, då den nya löneregleringen för flertalet
af kassans delägare blef gällande, icke rätt till inträde i den nya kassan,
hvaremot delägare, som pensionerats efter ingången af år 1905, tillerkändes
denna rätt. Under den tid, som förflutit sedan berörda förslag
till reglemente för kassan framlades, hade emellertid förhållandena i
fråga om lärare, pensionerade efter år 1905, väsentligen ändrats. Under
det att nyssnämnda reglemente var beräknadt att träda i kraft redan
den 1 januari 1909, kunde föreliggande förslag tänkas genomfördt tidigast
från och med början af år 1912. I förra fallet gällde bestämmelsen
om rätt till inträde i kassan sålunda endast de lärare, som pensionerats
under 4-årsperioden 1905—1908, under det att nu samma bestämmelser
skulle afse alla de lärare, som pensionerats under de 7 åren 1905—1911,
hvilket skulle innebära en väsentlig ökning af antalet af ifrågavarande
delägare. Härtill komme att, sedan ofvannämnda förslag till reglemente
för kassan framlades, den nya pensionslagen trädt i kraft från och med
ingången af år 1908, hvilket haft till följd en betydligt ökad afgång
bland de ordinarie lärarna.

Då sålunda antalet af de efter ingången af år 1905 pensionerade
lärarna i så betydlig grad ökats, hade ett medgifvande åt dessa lärare
af rätt till inträde i den njm kassan ansetts medföra så stor risk för
kassan, att en sådan rätt icke utan vissa villkor ansetts böra beviljas.

öfverstyrelsen hade då tänkt sig, att ifrågavarande delägare skulle
vid inträde i den nya kassan erlägga en viss retroaktivafgift, beräknad
efter grunder, som i bil. 4 till reglementsförslaget närmare angifvas.
Sagda afgift skulle ej behöfva erläggas på en gång, utan kunna fördelas
på fyra inbetalninger kvartalsvis under loppet af ett år.

Af liknande skäl, som nu anförts, ansåge sig öfverstyrelsen icke
heller kunna bibehålla den bestämmelse i § 57 af 1907 års reglementsförslag,
som tillerkände pensionsberättigade anhöriga till i tjänst varande

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

delägare i kassan, hvilka aflidit sedan början af år 1905 och intill dess
den nya änke- och pupillkassan trädde i verket, rätt att komma i åtnjutande
af de förbättrade pensioner, som skulle hafva tillkommit dem,
om bemälda bortgångna delägare varit i tillfälle att inträda i den nya
kassan. Antalet af ifrågavarande pensionstagare måste nämligen nu
beräknas vara betydligt större än vid 1907 års förslag, då ju tiden från
1905 års ingång till den nya kassans trädande i verket enligt nu förevarande
förslag måste antagas uppgå till minst sju år mot i det förra
fallet fyra år. Én följd häraf vore, att de retroaktivafgifter, som enligt
det förra pensionsförslaget skulle erläggas af delägarna i den gamla
kassan vid öfvergång till den nya och som beräknades skola utgöra
ersättning för de höjda pensionerna åt ofvannämnda pensionstagare,
måste komma att betydligt höjas. Nämnda afgifter skulle nämligen enligt
nyssnämnda förslag utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, som
skulle ålegat delägare att betala till den nya kassan, därest han från
och med 1905 eller från tiden för sin därefter skedda utnämning vunnit
inträde i densamma, och den årsafgift han till den gamla betalt för
hvart och ett af åren 1905, 1906, 1907 och 1908. Denna bestämmelse
skulle nu utsträckas att gälla äfven för åren 1909, 1910 och 1911, enär
den nya kassan, som nämnts, kunde antagas träda i verksamhet tidigast
från och med ingången af år 1912. De retroaktivafgifter, som under
sådana förhållanden borde af delägarna erläggas, skulle i följd häraf
blifva så betungande, att det icke längre torde kunna ifrågasättas att
pålägga dylika afgifter.

Antagligt vore också, att sistnämnda omständigheter i väsentlig mån
skulle minska antalet af de delägare i den gamla kassan, som skulle
öfvergå i den nya, hvarigenom den nya kassans ställning komme att i
afsevärd män försvagas. I läroverkskollegiernas utlåtanden angående
1907 års betänkande hade också från flera håll uttalats starka betänkligheter
mot ifrågavarande afgifter, och öfverstyrelsen ansåge sig kunna tillstyrka
ofvannämnda utsträckning af pensionsrätten endast under förutsättning,
att staten trädde emellan och erforderligt statsbidrag beviljades i stället
för de föreslagna retroaktivafgifterna, hvilka öfverstyrelsen ansåg icke
borde ifrågasättas. Äfven i nådig proposition till 1909 års Riksdag
uttalades angående ifrågavarande utsträckning af pensionsrätten, att mot
densamma blifvit af flera af de hörda myndigheterna anförda ganska
tungt vägande skäl, hvartill komme, att ifrågavarande retroaktivafgifter
blefve större och tyngre för hvarje år, som ginge, innan den nya kassan
trädde i verket.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

Vid pensionsafgifternas bestämmande hade öfverstyrelsen utgått ifrån
att de afgifter, som voro upptagna i 1907 års förslag, om möjligt icke
borde öfverskridas, och att afgifterna för i tjänst varande delägare sålunda
skulle utgöra 3 procent af delaktighetsbeloppet. Äfven dessa afgifter
hade af vissa läroverkskollegier ansetts väl höga, och det förslag, som
uppgjorts för det fall, att vissa poster i det begärda statsbidraget icke
beviljades, och som upptog pensionsafgifter uppgående till 3,6 procent af
delaktighetsbeloppet, hade på många håll mötts af starkt motstånd. Ofverstyrelsen
uttalade som sin mening i fråga om berörda afgifter, att de
under inga förhållanden borde bestämmas högre än till 3 procent af
delaktighetsbeloppet.

Hvad beträffade den räntefot, som skulle ligga till grund för beräkningen,
ansågs lämpligt att bibehålla den vid samma värde, nämligen
4 procent, som användts vid föregående utredning, äfven om medelräntefoten
i änke- och pupillkassan under de senare åren varit något
högre (4,3 5 procent).

I enlighet med här ofvan angifna grunder och på grundval af
nu insamladt statistiskt material, gällande tidpunkten den 31 december
1909, hade sedermera af de tillkallade sakkunniga, byrådirektören i riksförsäkringsanstalten
Karl Dickman och lektorn E. Göransson, utförts
matematisk beräkning angående kassans ställning och ombildning, hvarför
redogörelse lämnades i en öfverstyrelsens utlåtande bifogad handling.

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

Af denna beräkning framgick det att, om det framställda förslaget
antoges, kassans ställning den 1 januari 1910 blefve följande.

Passiva.	Kronor	Kronor	Kronor
I. Pensionsfonden.
1. Änkor med eller utan barn ....................		2,221,000
2. Föräldralösa barn
a) minderåriga ............................................	16,000
fc) sjukpensioner .......................................	69,000	85,000	2,306,000
EL Delägarforden för nuvarande delägare:
1. Pensionerade delägare................................		635,000
2. Tjänstgörande delägare (excl. befordran)		4,704,000	5,339,000 j
III. Delägarfonden för blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af de vid 1910 års
början obesatta platserna (excl. befordran)		184,000
2. Öfriga blifvande delägare (incl. befordran)		4,062,000	4,246,000
IV. Ökning i pensionerna för flera syskon........			179,000
Y. Framdeles beviljade sjukpensioner samt oför-
utsedda behof....................................................			200,000
VI. Förvaltningskostnadernas värde....................			150,000
Summa kronor			12,420,000
Aktiva
(under förutsättning af delägarafgifter å 3 % af delaktig-
hetsbeloppet för i tjänst varande delägare).
I. Af gift er af nuvarande delägare:
1. Pensionerade................................................		90,000
2. Tjänstgörande ............................................	1,634,000
minskning på grund af att icke alla öfvergå
till den nya kassan ...............................	61,000	1,573,000	1,663,000
II. Af gifter af blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af nu obesatta platser		96,000
2. Öfriga blifvande delägare ........................		2,129,000	2,225,000
III. Det utgående statsbidragets värde................			2,883,000
IY. Kassans kapitalbehållning år 1910 ............			4,958,000
Y. Tjänstårets värde ............................................			686,000
Summa kronor		\| 12,415,000 !

100

Tionde hufyudtitein: bil. 6.

Såsom af ofvanstående tablå framginge, skulle kassans ombildning
alltså kunna genomföras med pensionsafgifter, utgörande 3 procent af
delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare, under förutsättning
att tjänstårsrätten aflöstes med ett belopp, hvars årliga värde skulle
utgöra 26,889 kronor. Utöfver detta belopp och nu utgående statsbidrag
samt sådant bidrag för upptagande i kassan af nya delägare och höjdt
delaktighetsbelopp för vissa delägare skulle för kassans ombildning icke
kräfvas något ytterligare bidrag af statsmedel.

Jämfördes kassans ofvan beräknade ställning vid 1910 års början
med dess under samma förutsättningar beräknade ställning vid 1906
års början, befunnes kassan under mellantiden hafva så förbättrats, att
ett af 1908 års Riksdag äskadt årligt bidrag å 35,785 kronor nu kunnat
för nämnda ombildning undvaras.

Sistnämnda bidrag hade varit afsedt att utgöra dels ersättning med
12,975 kronor årligen för liden kapitalförlust, därigenom att kassan under
24 år måst umbära ett årligt statsbidrag å kronor 7,951, dels ett årligt
bidrag å 22,810 kronor, för att pensionsafgiften icke skulle behöfva höjas
öfver 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.

Anledningarna till denna betydande förbättring i kassans ställning
torde vara många, men den viktigaste sammanhängde med den starka
omsättningen bland de ordinarie lärarna under denna period. Genom
upprättande af ett ovanligt stort antal ordinarie platser och genom en
särdeles stor afgång af pensionerade, hvarigenom ett betydande antal
tjänster under kort tid blifvit lediga, hade befordringsförhållandena så
förbättrats, att den medelålder, vid hvilken befordran första gången till
ordinarie adjunkt inträffat, sjunkit från 39 år under närmast föregående
period till 36 år under perioden V, 1906—31/i2 1909 och motsvarande
medelålder för lektorer från 36 till 35 år. Visserligen hade för vissa
grupper af öfningslärare en motsvarande nedgång i befordringsåldern
icke inträffat, men då dessa delägargrupper vore jämförelsevis fåtaliga,
vore befordringsåldern för dem af mindre inflytande ifråga om kassans
ekonomiska ställning. Med afseende på ofvannämnda sänkning i befordringsåldern,
hvilken för kassans ställning vore af väsentlig betydelse,
torde visserligen kunna invändas, att de särskilda förhållanden i fråga
om lärares befordran, som nu i några år varit rådande och säkerligen
ännu en tid skulle fortfara, icke för framtiden kunde väntas blifva konstanta,
och att därför möjligen en höjning af befordringsåldern ånyo
skulle kunna komma att inträda. I anledning häraf ville öfverstyrelsen
erinra, huruledes befordringsförhållandena vid de allmänna läroverken före
den allra sista tiden under en lång följd af år varit synnerligen ogynnsamma,

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

101

och att i följd häraf befordringsåldern under denna tid undergick en
abnorm stegring. Bland de under de sista åren befordrade hade därför
funnits en stor del äldre extraordinarie lärare, som nu under de gynnsammare
konjunkturerna erhållit ordinarie tjänster. Medelåldern för
befordran både därför icke minskats så mycket, som man eljest skulle
haft anledning vänta, och de medelåldrar, som nyss angifvits, torde
snarare kunna sägas vara öfver än under hvad som kunde anses normalt.
Det torde ock med skäl kunna förväntas, att Riksdagen äfven
framgent skulle tillgodose de allmänna läroverkens behof af ordinarie
lärare, i den mån sådana visade sig behöflig^, så att en så stor ökning
af de extraordinarie lärarnas antal, som tidigare förekommit, icke vidare
skulle behöfva inträffa. Under sådana omständigheter torde ock de förutsättningar
ifråga om befordringsåldern, på hvilka de gjorda beräkningarna
till väsentlig del hvilade, få anses för kassan innebära tillräcklig
trygghet.

Vidare finge öfverstyrelsen erinra därom, att 1908 års Riksdag
beviljat bland annat ett årligt bidrag till kassan af 7,951 kronor,
utgörande statsbidrag för upptagande i kassan af nya delägare och
höjdt delaktighetsbelopp för äldre delägare under perioden 1878—1897.
Nämnda årliga bidrag, som icke motsvarades af några nya, nu tillkomna
delägare, medförde sålunda en bestämd förbättring i kassans ställning.

Fördelaktigt för kassan hade också varit, att den räntefot, som
legat till grund för den senaste beräkningen af kassans ställning och
som utgjorde 4 procent, varit något lägre än medelvärdet af den räntefot,
enligt hvilken kassans medel under perioden 1906—1909 förräntats,
eller 4,3 5 procent.

En för kassan gynnsam omständighet hade äfven varit den, att
den faktiska dödligheten bland delägarna varit mindre än den, som
framginge af statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880
för män i hela riket och som legat till grund för beräkningen. Därjämte
hade dödligheten ibland änkorna varit något större än den beräknade,
hvilken utgjorde 0,7 af dödligheten för kvinnor i hela riket under
perioden 1881—1890 och sålunda äfven vant för kassan gynnsam.

Slutligen borde nämnas att för lärare, pensionerade efter ingången
af år 1905, visserligen medgifvits rätt till inträde i kassan men under
villkor af retroaktivafgifter, under det i 1907 års ombildningsförslag
inga särskilda retroaktivafgifter för pensionerade delägare ansågos
behöfva upptagas. För kassan vore detta en fördelaktigt medverkande
omständighet.

En nödvändig förutsättning för kassans ombildning i enlighet

102 Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

med nu förevarande förslag vore, att tjänstårsprivilegiet aflöstes mot
en höjning af statsbidraget till kassan med dels det till 22,320 kronor
beräknade värdet af tjänstarsförmånen för de därtill berättigade delägarna,
dels ett belopp af 4,569 kronor, som för de icke tjänstårsberättigade
delägarna beräknats motsvara hvad de förra sålunda afstått
till kassan.

Öfverstyrelsen hade äfven verkställt utredning och uppgjort förslag
i afseende å sättet för kassans ombildning under förutsättning af bibehållande
af tjänstårsprivilegiet. . Det framginge däraf, att i så fall, om
pensionerna skulle bibehållas vid samma storlek som i 1907 års förslag,
årsafgifterna måste sättas till 3,5 procent af delaktighetsbeloppet. Detta
skulle för rektorer och lektorer innebära en höjning af årsafgiften från
90 till 140 kronor eller med 55 procent och för adjunkter från 70 till
119 kronor eller med 70 procent, öfverstyrelsen funne dessa afgifter
alltför höga, i synnerhet i betraktande af att lärarna i och med den nuvarande
lönestatens genomförande blifvit pålagda afgifter för sin egen
pensionering, uppgående för adjunkter till belopp mellan 65 och 115
kronor samt för lektorer mellan 100 och 160 kronor.

Då öfverstyrelsen alltså icke funne sig kunna, därest tjänstårsrätten
skulle bibehållas, förorda kassans ombildning med bibehållande af
de i 1907 års förslag upptagna pensionsbeloppen, hade öfverstyrelsen sett
sig nödsakad att, under nämnda förutsättning, föreslå pensionernas sänkning.
Då. de år 1907 föreslagna pensionerna skulle utgå med 100 kronors
grundpension och en tilläggspension af 20 procent af delaktighetsbeloppet,
kunde, minskningen göras i form af afdrag å antingen grundpensionen
eller tilläggspensionen. I förra fallet skulle grundpensionen minskas till
50 kronor, i senare fallet tilläggspensionen till 18,6 procent af delaktighetsbeloppet.
Öfverstyrelsen funne sig böra förorda det förra sättet,
därest pensionernas nedsättning skulle visa sig oundgängligen nödvändig.

I händelse tjänstårsrätten icke skulle komma att aflösas, utan denna
föråldrade aflöningsform skulle komma att kvarstå, ansåge öfverstyrelsen
lämpligt och önskligt, att det förslag till tjänstårets beräkning, som framställts
af 1908 års revisorer af kassan, måtte tagas under ompröfning.
Enligt nämnda förslag skulle tjänståret i hvarje fall beräknas till ett
hälft år från dödsdagen i likhet med hvad som finnes stadgadt i nådiga
reglementet för universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn af den 21 februari 1849.

Äfven om härigenom icke alla invändningar mot tjänståret i en
sådan form skulle förfalla, fortsätter öfverstyrelsen, så skulle dock den
betydande fördel vinnas, att förmånen af tjänståret blefve bestämd och

Tionde hufvudtiteln: bil. 6. 103

beräknelig och lika för alla tjänstårsberättigade. Den osäkerhet och
ojämnhet, som vidlådde tjänstårsrätten under dess nuvarande form och
utgjorde den mest vägande invändningen mot densamma, skulle härigenom
till stor del försvinna och ifrågavarande förmån högst betydligt stiga i
värde för vederbörande lärare. För närvarande växlade den tid, under
hvilken tjänstårsrätt åtnjötes, från 11 månader, då tjänstårsberättigad
lärare aflede under maj månad, till ingenting alls, då dödsfallet inträffade
under april. Det kunde då synas riktigt, att den gemensamma tiden
bestämdes till 5 Va månader. Vederbörande stärbhus skulle då upphöra
att uppbära lönen midt under en månad, hvilket eljest aldrig plägade äga
rum i fråga om löntagare. Nämnda omständighet jämte analogien med
universitetslärarnas tjänstårsberäkning talade enligt öfverstyrelsens mening
för att tjänståret i hvarje fall torde böra beräknas till jämnt ett hälft år.

Kassans direktion och statskontoret hafva afgifvit infordrade yttranden
angående öfverstyrelsens förslag och därvid, frånsedt några mindre
väsentliga anmärkningar, biträdt detsamma i fråga om kassans ombildning
under förutsättning af tjänstårsprivilegiets aflösning. Skulle aflösning
ej komma till stånd, anser statskontoret, i olikhet med öfverstyrelsen,
att pensionerna icke böra sänkas, enär jämvikt kunde ernås genom en
af giftshöjning, som vid jämförelse med andra statstjänares motsvarande
afgifter ingalunda kunde anses synnerligen betungande. Öfverstyrelsens
förslag att, om tjänstårsrätten skulle bibehållas, denna borde på visst
angifvet sätt förändras, afstyrkes af statskontoret, som finner det synnerligen
motbjudande att vidtaga någon som helst ändring af ifrågavarande
privilegieförmån med risk att därigenom fördröja dess fullständiga borttagande.

Genom nådig skrifvelse den 21 oktober 1910 inhämtade Eders
Kungl. Maj:t Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet — under förutsättning
att till lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
årligen af statsmedel inbetalas ett belopp, motsvarande minst det
beräknade värdet vid tiden för denna kassas upprättande af den rätt
till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus
efter ämneslärare vid de allmänna läroverken — för sin del medgåfve,
att sagda tjänstårsrätt Ange upphöra.

Enligt hvad underdånig skrifvelse af Kyrkomötet den 2 november
1910 utvisar, biföll Kyrkomötet ifrågavarande framställning.

Afgifna utlätanden
öfver
öfverstyrelsens
förslag.

1910 ars
Kyrkomötes
beslut i fråga
om tjänstårsprivilegiets

aflösning.

104

Tionde hufvudtitein: bil. 6.

Departements chefens yttrande''.

Innan jag ingår på hufvudfrågan, vill jag yttra mig om tvenne
alternativa förslag, som i det föregående omnämnts. Det ena är revisorernas
förslag att, därest tjänstår sr ät ten icke skulle aflösas mot höjning
af statsbidraget med densammas beräknade värde, kassan skulle få åtnjuta
den behållna inkomsten af tjänståren, som eljest skulle tillkomma
aflidna delägares stärbhus. I likhet med öfverstyrelsen finner jag mig
icke kunna förorda detta förslag, genom hvilket tjänstårsrätten icke
skulle aflösas utan öfverflyttas från tjänstinnehafvarna till kassan. Ej
heller kan jag förorda öfverstyrelsens förslag att, om tjänstårsrättens
aflösning nu icke skulle komma till stånd, densamma skulle så regleras, att
tjänståret i hvarje fall skulle beräknas till ett hälft år från dödsdagen. Visserligen
är denna tjänstårsberäkning stadgad för universitetets i Uppsala
tjänstemän och minskar densamma väsentligen den osäkerhet och
ojämnhet, som vidlåder tjänstårsrätten i dess nuvarande form. Men i
likhet med statskontoret finner jag det motbjudande att vidtaga någon
som helst ändring af denna privilegieförmån med risk att därigenom
fördröja dess fullständiga borttagande.

Det framgår af den lämnade redogörelsen för frågans föregående
behandling, att föreliggande af öfverstyrelsen uppgjorda förslag till kassans
ombildning i allt väsentligt hvilar på samma grunder, som fingo sitt
uttryck i det år 1907 af sakkunnige utarbetade reglementsförslaget.
Öfver sistnämnda förslag hördes på sin tid öfverstyrelsen, vederbörande
domkapitel och Stockholms stads konsistorium, direktionerna öfver Stockholms
stads undervisningsverk och öfver gymnastiska centralinstitutet,
styrelserna för de tekniska elementarskolorna och Chalmers tekniska
läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier, kassans direktion
och statskontoret. För de viktigare af de anmärkningar, som därvid
framkommo, redogjorde dåvarande departementschef i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1907.
På då anförda skäl fann han sig böra förorda sakkunniges förslag
oförändradt. Och statsutskottet vid 1908 års Riksdag förklarade sig
icke hafva något att erinra mot pensionskassans ombildning, i den
mån den kunde verkställas med det af utskottet förordade anslagsbeloppet.

Vid sådant förhållande anser jag mig icke behöfva ingå på en
närmare redogörelse för och granskning af det nu föreliggande reglementsförslaget,
utan hänvisar till den ofvan lämnade sammanfattningen
af dess hufvudbestämmelser. Med afseende på de enda mera väsentliga
olikheterna mellan 1907 års reglementsförslag och det nu föreliggande,
nämligen i fråga om de delägare, som pensionerats efter år 1904, och undan -

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

105

tagsbestämmelserna för de pensionsberättigade anhöriga till i tjänst
varande delägare, hvilka aflidit efter år 1904 och intill dess den nya
kassan träder i verksamhet, finner jag mig böra biträda öfverstyrelsens
förslag. Jag anser alltså, att delägare, som pensionerats efter år 1904,
skola vara berättigade att ingå i den nya kassan endast mot erläggande
af vissa i reglementsförslaget angifna retroaktivafgifter, och att pensionsberättigade
anhöriga till delägare, som aflidit efter år 1904, skola komma i
åtnjutande af de nya pensionerna, endast om delägarna vunnit inträde
i den nya kassan. I följd af sist anförda bestämmelse bortfalla de
retroaktivafgifter, som enligt 1907 års reglementsförslag skulle erläggas
af alla delägare i den gamla kassan vid deras öfvergång till den nya
kassan. Vid reglementets fastställande torde vissa mindre ändringar
komma att vidtagas, hufvudsakligen på grund af anmärkningar, som
framställts af kassans direktion och statskontoret. Dessa äro dock, med
undantag af den af kassans direktion påyrkade ändringen af delaktighetsbeloppen
för kassans tjänstemän, icke af den art, att de böra underställas
Riksdagens pröfning; delaktiglietsbeloppen för kassans tjänstemän
böra bestämmas i sammanhang med löneregleringen för dem.

Under det sålunda kassans reform synes böra ske efter förut uppdragna
linjer, har den förnyade undersökningen af kassans ställning
ådagalagt, att denna numera måste anses vara så god, att reformen
kan genomföras utan annan ökning af statsbidraget än den, som betingas
af tjänstårsprivilegiets aflösning eller 20,889 kronor om året.
Förnämsta orsaken till att ställningen visat sig så mycket gynnsammare
är, såsom öfverstyrelsen anfört, den starka omsättningen af lärarpersonalen
efter år 1905 i följd af inrättande af eu stor mängd nya tjänster
och eu särdeles stor afgång af pensionerade lärare. Detta har nämligen
vållat en sänkning af medelåldern vid inträdet i kassan för den störa
hufvudmassan af delägarna: för adjunkter var medelåldern under tiden
1899—1905 39 år och under tiden 1906—1909 36 år, för lektorer var
den under den förra perioden 36 år och under den senare 35 år. Då
man nu vid beräkningen af ställningen den 31 december 1905 antog,
att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under perioden
1899 —1905, och vid beräkningen af ställningen den 31 december 1909
antog, att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under
perioden 1906 — 1909, så är det tydligt, att ställningen vid den senare
tidpunkten skulle visa sig betydligt bättre än vid den förra.

Den störa differensen mellan de båda beräkningarna visar emellertid
klart, huru vanskliga sådana äro. Den möjligheten är ju icke utesluten,
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Hand. 1 Afd. 14

106

Tionde hufvudtiteln: bil. G.

att de nu gjorda antagandena om de blifvande inträdesåldrarnas medelvärden
äro för optimistiska. I så fall skulle, om de antaganden som i
öfrigt ligga till grund för beräkningarna visa sig vara riktiga, kassans
ställning år för år försämras, därest reformen genomfördes på nu föreslaget
sätt. I likhet med öfverstyrelsen anser jag det dock sannolikare,
att medelåldern kommer att ännu något sjunka. I detta afseende torde
därför beräkningen af kassans ställning vara gjord med tillbörlig försiktighet.
Den säkerhetsmarginal, som sålunda och genom eljest iakttagen
försiktighet vunnits, torde emellertid vara nödvändig i betraktande
däraf, att det är ganska sannolikt, att andra faktorer, som äro
af största betydelse för kassans ekonomi, komma att förändra sig i för
kassan ogynnsam riktning. 1 män som medelåldern vid befordran till
ordinarie plats sjunker och lärarkårens ekonomi förbättras, kan man
nämligen vänta större äktenskapsfrekvens bland kassans delägare. Den
äktenskapsfrekvens man nu räknat med är den, som fanns vid slutet
af år 1905.

Om sålunda öfverstvrelsens beräkning af kassans ställning får
anses vara så tillförlitlig som öfverhufvud eu dylik beräkning kan vara,
är tjanstår,srättens aflösning mot ett årligt vederlag af statsmedel till
kassan af 26,889 kronor det enda villkoret för genomförandet af den
önskvärda ombildningen af kassan.

Med afseende å denna aflösning anhåller jag att få hänvisa till
den utförliga utredning, som dåvarande departementschefen gaf till
statsrådsprotokollet för den 19 februari 1909 och som förut återgifvits.
Jag ansluter mig i alla delar till densamma. Särskildt vill
jag framhålla, att det ur statsfinansiell synpunkt är fråga om en synnerligen
liten uppoffring. Denna består nämligen i hufvudsak endast i de
4,569 kronor, som beräknats böra tillkomma kassan för att de icke
tjänstårsberättigade delägarna i densamma skulle blifva likställda med
de tjänstårsberättigade. Det återstående beloppet, 22,320 kronor, utgör
nämligen hvad enligt beräkning i medeltal utgår till stärbhusen efter
tjänstårsberättigade lärare, hvilket belopp alltså skulle besparas, om
tjänstårsrätten upphäfves. En mindre ökning i statens utgifter skulle
dock, såsom i ofvan anförda statsrådsprotokoll utvecklas, uppkomma af
den anledning, att den bortgångnes efterträdare kommer att tidigare
utnämnas, när tjänstårsrätten upphört, än nu kan ske.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af öfverstyrelse]! för rikets

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

107

allmänna läroverk framlagda förslag — under förutsättning att den rätt till
tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus efter
ämneslärare vid de allmänna läroverken, blir i vederbörlig ordning upphäfd
— höja det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget,
nu 115,965 kronor, med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet Lindström:

»1 underdånig skrifvelse den 5 december 1910 har kanslern, för
rikets universitet, med anledning af därom af det större akademiska [26.]
konsistoriet i Lund gjord framställning, hemställt, att Eders Kungl.

Mai:t täcktes till 1911 års Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande universitetet i
å allmänna indragningsstaten af en årlig pension å 1,500 kronor till LunäS.Unäe.
docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde att,
sedan han uppnått sextiofem års ålder, utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken entledigande från förordnandet såsom
docent varder honom beviljadt.

Det större akademiska konsistoriets framställning var föranledd af
en skrifvelse från filosofiska fakultetens humanistiska sektion, hvilken,
jämte styrkt meritförteckning och frej dbetyg för Linde samt handlingar
till vitsordande af i meritförteckningen förekommande uppgifter, bifogats
kanslerns förutnämnda framställning. Sektionen har anfört bland annat
följande.

Docenten S. Linde vore född den 9 januari 1847 och hade blifvit
docent 1881. När han komme att fylla 65 år, hvilket inträffade. 1912,
blefve det alltså 36 år, sedan han förordnades till docent,, en tjänsteålder,
som vore högre än deri, som kräfdes för att en professor skulle
få åtnjuta hel pension. Linde hade flera gånger och under åtskilliga år
förestått professorsämbete, och han hade uppehållit examinationen i
grekiska under examensperioderna i december 1888, maj och december
1892 samt maj 1893, 1894 och 1897. Men Linde både bakom sig ej
blott många lefnads- och tjänstår utan äfven en vidsträckt verksamhet
som författare inom grekisk och latinsk språkvetenskap och klassisk
fornkunskap. Han hade också flera gånger af vederbörande myndigheter
blifvit förklarad kompetent till professur och ej mindre än tre
gånger uppförd å andra förslagsrummet, nämligen år 1891 till professuren
i romersk vältalighet och poesi, samt aren 1894 och 1901 till extraordinarie
professuren i klassiska språk. Om Linde ägnat sig åt en

108 Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

vetenskap, där konkurrensen varit mindre skarp, skulle han säkerligen
hafva vunnit befordran. Som hans Rf nu en gång gestaltat sig, vore
Linde i viss man martyr för sin kärlek till den klassiska filologien.
Och hans utsikter att vinna befordran vore nu ytterligare förmörkade,
därigenom att han nalkades den ålder, då man ej inträdde i, men trädde
ut ur professorsverksamhet. Under sådana förhållanden och då Linde
vore fullständigt medellös vore det i högsta grad önskvärdt, om åt
honom kunde beredas en pension, som kunde trygga hans ålders dagar
från nöd. Sektionen ville därför föreslå, att konsistoriet måtte ingå till
Kung!.. Maj:t med begäran, att hos Riksdagen måtte åt Linde utverkas
en årlig pension af 1,500 kronor att utgå från den dag, då lian uppnådde
65 lefnadsår och efter begäran blifvit entledigad från sitt förordnande
som docent.

Enligt hvad jag inhämtat, har den tid Linde förestått professorsämbete
utgjorts af åren 1891—1894 samt delar af åren 1889, 1890,
1895, 1897 och 1907, tillhopa omkring 5 år 3 månader.

I sin _ förut berörda skrifvelse anförde kanslern, bland annat, att
kanslern lifligt anslöte sig till den gjorda framställningen. Såsom skäl
härtill ville kanslern icke blott hänvisa till hvad humanistiska sektionen
anfört rörande Lindes framskridna ålder, hans vid flera tillfällen vitsordade
professorskompetens samt långvariga och vidsträckta verksamhet
såsom akademisk lärare, utan äfven åberopa, att uti ett föregående
likartad!; fall, nämligen i fråga om pension åt docenten vid Uppsala
universitet, professorn Hans Edfeldt, den härom gjorda framställningen
blifvit utan någon meningsskiljaktighet godkänd. Sedan nämligen det
större akademiska konsistoriet i Uppsala gjort framställning i ämnet,
hemställde dåvarande kanslern för rikets universitet E. G. Boström, det
Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja
en årlig pension å 2,000 kronor till Edfeldt att utgå från och med
månaden näst efter den, under hvilken entledigande från docenturen
blefve honom beviljadt, och hade detta kanslerns förslag blifvit
af statskontoret på anförda skäl förordad t till bifall. Efter det
Kungl. Maj:t, under åberopande af hvad kanslern och statskontoret anfört,
af Riksdagen äskat anslag för ändamålet till sagda belopp, hade
denna proposition blifvit af statsutskottet enhälligt tillstyrkt och af Riksdagens
båda kamrar utan debatt bifallen.

I nu förevarande fall kunde väl icke åberopas fullt likartade omständigheter
till stöd för förslaget om pensions beviljande åt en ålderstigen
och väl meriterad extraordinarie universitetslärare, som när
frågan gällde Edfeldt, då nämligen Edfeldt dels vid tiden för pensio -

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

109

nens äskande uppnått något högre ålder än den, Linde nu innehade,
dels ock hade mera betydande lärarmeriter. Men dessa förhållanden
syntes fullt uppvägas häraf, att, å ena sidan, det begärda beloppet af
den pension, som föresloges för Linde, utgjorde allenast 1,500 kronor,
och å andra sidan, att Linde vore, i motsats mot hvad fallet varit
med Edfeldt, fullständigt medellös.

Statskontoret har den 20 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt den gjorda framställningen.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i förevarande ärende,
anser jag det vara billigt, att Linde på grund af sin långa och
väl vitsordade tjänstgöring såsom lärare vid universitetet i Lund Departements.
beredes något understöd af allmänna medel då han efter fyllda 65 år chcfenlämnar
docenturen.

Enligt hvad handlingarna och i öfrigt af mig kända förhållanden samt
inhämtade upplysningar gifva vid handen, har Linde dels under tiden den 1
december 1886—den 30 november 1895 innehaft docentstipendium å 1,500
kronor, dels under åren 1903—1911 af de i staten för universitetet i Lund
till Kungl. Maj:ts disposition uppförda medel fått sig tilldeladt ett årligt
understöd, utgörande för åren 1903—1908 750 kronor och därefter

1,000 kronor, dels af de till aflöning åt vikarier för akademiska lärare
anslagna medel år 1908 uppburit 110 kronor 42 öre, dels ock af filosofiska
fakultetens besparade docentstipendiers fond under år 1910 uppburit
350 kronor. Med åtnjutande af nämnda understöd har varit förbunden
skyldighet för Linde att till studerande vid universitetet meddela
kostnadsfri handledning vid grekisk stilskrifning och eventuellt
åtaga sig annan inom ämnet fallande undervisning, som vederbörande
sektion kunde duna skäligt att ålägga honom.

Slutligen må nämnas, att Linde för de tider, då han innehaft förordnande
att uppehålla professorsämbete, uppburit tjänstgöringspenningar
med sammanlagdt 5,404 kronor 43 öre.

Hvad beträffar beloppet af det understöd, som bör beredas Linde,
instämmer jag med universitetskanslern och de akademiska myndigheterna
samt föreslår sålunda ett årligt belopp af 1,500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes äska Kiksdagens
medgifvande därtill

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
understöd till belopp af 1,500 kronor årligen.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet i här ofvan antecknade ärenden
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle utdrag af protokollet härom tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel.

Ur protokollet:
Christer d’Albedyhll.

Tionde hufvudtiteln; bil. 7.

111

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 30 december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen statsrådet Petersson anförde:

l:o.

»Under år 1907 blef centralfängelset å Nya Varfvet vid Göteborg [9.]
indraget. Kamrer arbefattningen vid fängelset innehades vid denna tid Ang. höjning
af kaptenen August Wilhelm Gotthard Sundberg, hvilkens kontanta kafmew_
aflöningsförmåner, utom skrifvararfvode, utgjorde: lön 1,800 kronor, arfvode 1,000 kronor och intjänade ålderstillägg 500 kronor, tillhopa ^ntatn3,
300 kronor per år. Därjämte innehade han tjänstebostad jämte löne- dragnings staten.

112

Tionde hufvudtiteln: bil. 7.

ved, hvilken förmån uppskattades till 1,050 kronor. Af lönen, arfvodet
och ålderstilläggen skulle, jämlikt kungi. bref den 5 juni 1874, en
fjärdedel eller sålunda 825 kronor vara tjänstgöringspenningar, som
under tjänstledighet icke fingo tillgodokomma löntagaren.

I)å nu fängelset skulle nedläggas, kunde Sundberg — hvilken,
född 1859, icke var pensionsberättigad — ej mot sin vilja förflyttas
till tjänst vid annat fängelse; det konstitutorial, han erhållit, lade därför
hinder i vägen. För öfrigt blef det upplyst, att Sundberg på grund af
svår döfhet icke längre var tjänstduglig och att det ej heller kunde
antagas, att förbättring af hans hörselförmåga skulle inträda. Kungl.
Maj:t ansåg honom därför berättigad att, utan vidare tjänstgöringsskyldighet,
behålla samtliga sina löneförmåner (utom skrifvararfvodet)
till sammanlagdt belopp af 4,350 kronor och föreslog vid 1907 års
riksdag, att Sundberg måtte få öfverflyttas till allmänna indragningsstaten
med rätt att därå från och med år 1908 under sin återstående
lifstid uppbära årlig lön till belopp af 4,350 kronor; dock med villkor
att, i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten anställdes
i statens eller kommunens tjänst, han skulle vara pliktig att i
allo frånträda lönen å indragningsstaten, därest den understege eller
vore lika med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten
öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot den senare svarande
afdrag.

Riksdagen biföll detta förslag, dock med den ändring, att Sundbergs
lön å indragningsstaten bestämdes till allenast 3,525 kronor,
eller det af Kung}. Maj:t föreslagna beloppet med afdrag för hvad däraf
motsvarade nämnda till tjänstgöringspenningar hänförliga del 825 kronor.
Riksdagen ansåg nämligen, att, då dessa tjänstgöringspenningar, för
den händelse Sundberg skulle kvarstå å fångvårdens stat och på grund
af sin döfhet erhölle ständig tjänstledighet, icke skulle komma honom
till godo utan uppbäras af vikarien, de icke borde ingå i lönen å
indragningsstaten.

Sundberg blef alltså uppförd å indragningsstaten med eu lön af
3,525 kronor.

Härmed åtnöjdes ej Sundberg, utan instämde kronan till Stockholms
rådhusrätt med yrkande, att, enär hans döfhet ej hindrade honom
att fullgöra sin tjänst och han i öfrigt hade god hälsa, samt han följaktligen
vore berättigad att fortfarande åtnjuta samtliga de löneförmåner, som
på grund af konstitutorialet tillkomme honom, kronan måtte förpliktas
att till honom utbetala hvad af det såsom tjänstgöringspenningar an -

Tionde hufvudtiteln: bil. 7.

113

sedda belopp af 825 kronor om året kunde, räknadt från 1908 års
början, vid blifvande slutlig dom vara till betalning förfallet, jämte ränta.

I dom den 30 juni 1908 yttrade rådhusrätten, att det icke mot
Sundbergs bestridande och den af honom förebragta bevisning kunde
anses styrkt, att han på grund af minskad hörselförmåga skulle vara
oförmögen att sköta befattning af ifrågavarande slag, samt att ej heller
i öfrigt visats laga skäl för att Sundberg icke vidare skulle vara berättigad
till de hans förutvarande befattning åtföljande tjänstgöringspenningar.
Sundbergs talan blef alltså bifallen, såvidt angick belopp,
hvilka vid tiden för stämningens delgifvande varit förfallna.

Målet fullföljdes å kronans sida, men såväl i hofrätten som i
högsta domstolen blef utgången densamma som vid rådhusrätten. Högsta
domstolens dom meddelades den 20 maj 1910.

Sedan statskontoret till Sundberg utbetalat hvad genom Kungl.
Maj:ts dom honom tillerkänts, ingaf Sundberg en underdånig skrift den
10 juni 1910, hvari han erinrade, att domen konstituerade rätt för honom
att jämväl för framtiden åtnjuta ifrågavarande löneförmåner, och anhöll,
att Kungl. Maj:t måtte anbefalla vederbörligt ämbetsverk att af den
Sundberg tillkommande tilläggsaflöning till honom utbetala såväl hvad,
utöfver redan guldet belopp, vid tiden för ansökningen vore förfallet
som ock, efter hand, hvad framdeles förfölle till betalning, till dess
Sundbergs lön å indragningsstaten kunde blifva böjd till 4,350 kronor.

I infordradt utlåtande öfver denna framställning har statskontoret
anfört, att genom Kungl. Maj:ts dom finge anses fastslaget, att statsverket
äfven utöfver den tid, för hvilken kronan genom domen ålagts
betalningsskyldighet, vore pliktigt att till Sundberg erlägga ifrågavarande
tilläggsaflöning. Fullgörandet af den statsverket sålunda åliggande
förpliktelse kunde tills vidare ske på det sätt, att statskontoret,
som under förskottstitel till Sundberg utbetalt det genom Kungl. Maj:ts
dom honom tillerkända belopp, i enahanda ordning läte Sundberg uppbära
hvad honom ytterligare tillkomme. För sakens slutliga ordnande
borde emellertid anslag för ändamålet uppföras i riksstaten. Jämte det
alltså statskontoret anhöll om bemyndigande att tills vidare förskottera
vederbörliga belopp, hemställde statskontoret tillika, att Kungl. Maj:t
måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att höja det för Sundberg
å allmänna indragningsstaten uppförda belopp, nu 3,525 kronor, med
825 kronor till 4,350 kronor.

Genom nådigt bref den 15 juli 1910 erhöll statskontoret det begärda
bemyndigandet, att gälla intill dess annorledes förordnades.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 15

114

Tionde hufvudtiteln: bil. 7.

[10,1

Avg. pension
för bevakningsbefalhafvaren

G. B. von Tell,

Med den utgång Sundbergs rättegång mot kronan erhöll, lärer
statsverket icke kunna undgå att jämväl för tid, som ej i domen afses, låta
Sundberg komma i åtnjutande af förhöjd aflöning; och, då förhöjningen
lämpligen lärer från och med år 1912 böra uppföras å indragningsstaten,
får jag hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

bestämma, att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset å
Nya Varfvet August Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor,
äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten,
skall från och med år 1912 höjas till 4,350 kronor.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna bifall;
och skulle utdrag af protokollet rörande detta ärende
tillställas finansdepartementet för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.

2:o.

»Med skrifvelse den 4 november 1910 har fångvårdsstyrelsen till
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat en af bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet
i Svanesund Gustaf Henrik von Tell gjord underdånig'' ansökning
om pension.

Von Tell är född den 12 april 1844 och inträdde i statens tjänst
1873, då han erhöll anställning såsom regementskommissarie vid Kalmar
regemente. Efter att hafva till 1884 tjänstgjort i denna egenskap och
såsom förrådsförvaltare vid nämnda regemente, öfvergick han, då förrådsförvaltartjänsten
indrogs, till fångvården. Där hade han först
anställning vid arbetsanstalten å Nya Varfvet såsom vaktkonstapel och,
från 1885, såsom bevakningsbefälhafvare, transporterades 1886 till enahanda
befattning vid den s. k. västra kronoarbetsstationen å Nya
Varfvet och har sedan 1888 innehaft förordnande å sin nuvarande
befattning såsom bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Svanesund
(å Orust).

Denne tjänsteman är ej uppförd å ordinarie stat, utan aflönas från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll; vid den omreglering af
fångvårdsinrättningarna, som beslöts sistlidna år, bibehölls detta förhållande,
emedan häktet antogs efter någon tid kunna nedläggas. En

Tionde hufvudtiteln: bil. 7. 115

följd af samma förhållande är emellertid, att bevakningsbefälhafvaren
saknar pensionsrätt.

Den lön, von Tell uppbär, utgör 800 kronor jämte två ålderstillägg,
bvartdera å 100 kronor, eller sålunda tillhopa 1,000 kronor
årligen. Dessutom äro med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar,
numera 700 kronor om året, och beklädnadsbidrag.

Allt ifrån den 1 september 1904 har von Tell till följd af sjukdom
varit ledig från sin befattning. Ett den 19 april 1910 utfärdadt
läkarbetyg innehåller, att von Tell lider af organiskt hjärtfel och i
öfrigt är kroppsligen så nedkommen, att han med största sannolikhet
för all framtid är oförmögen till tjänstgöring, och enligt ett senare
intyg af samme läkare, utfärdadt den 21 september 1910, är von Tell
i följd af hjärtfel och neurasteni oförmögen till tjänstgöring.

I den underdåniga ansökningen, å hvilken tecknats tillstyrkande
af tillsyningsmannen vid kronohäktet, anhåller von Tell att vid afskedstagandet
erhålla en lönen jämte intjänade ålderstillägg motsvarande
pension af 1,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen erinrar, att, därest von Tell varit uppförd å
ordinarie stat, han, som den 12 april 1911 uppnådde 67 lefnadsår och
mer än 37 år varit anställd i statens tjänst, skulle varit skyldig att
afgå från tjänsten med rätt till årlig pension å 1,000 kronor, hvilket
belopp skulle utgjort det för honom gällande pensionsunderlag. Nu
funne styrelsen, med hänsyn till von Tells hälsotillstånd, fortsatt ledighet,
med tjänstens bibehållande, ej kunna för någon längre tid beviljas
honom.

Med afseende härå och å den långa tid, von Tell varit anställd i
statens tjänst, hemställer fångvårdsstyrelsen om framställning till Riksdagen
angående pension åt von Tell till belopp af 1,000 kronor årligen.

Statskontoret, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet, anser
goda skäl föreligga för beredande åt von Tell af pension. Ej heller
har statskontoret något att erinra mot det af fångvårdsstyrelsen föreslagna
pensionsbeloppet. Statskontoret instämmer alltså i fångvårdsstyrelsens
hemställan.

För egen del finner jag framställningen om pension för von Tell
förtjänt af bifall. Pensionens föreslagna belopp är detsamma som tillkommer
uppsyningsman vid fångvården, sedan han intjänat båda ålderstilläggen;
med sådan tjänsteman är ock bevakningsbefälhafvaren vid
ifrågavarande kronohäkte i allmänhet likställd.

Upplysningsvis må nämnas, att eu föregående innehafvare af be -

116

Tionde hufvudtiteln: bil. 7.

vakningsbefälhafvartjänsten i Svanesund, G. F. Å. Fornander, efter uppnådd
67 års ålder af Riksdagen år 1882 beviljades en årlig pension af
800 kronor, hvilket belopp beräknades ungelär motsvara hvad honom
skulle tillkomma, därest fortsatt tjänstledighet på grund af sjukdom blefve
honom beviljad. Och äfven i andra fall har Riksdagen, på särskilda
framställningar af Kungl. Maj:t, beviljat pensioner åt befattningshafvare
med aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Jag tillstyrker sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund
Gustaf Henrik von Tell må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked från sin befattning, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af
ettusen kronor.»

Till departementschefens hemställan, i hvilken
statsrådets öfriga ledamöter instämde, lämnade Hans
Magt Konungen bifall; och skulle utdrag af protokollet
angående detta ärende tillställas finansdepartementet
för behörigt iakttagande vid uppgörande al
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ur protokollet:
Israel Myrberg.

Tionde hufvudtiteln: bil. 8.

117

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Herr ministern för utrikes ärendena anförde:

»I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne oktober har fru Lily
Bagge, född Schwartz, änka efter den 5 nästförutgångne september
aflidne generalkonsuln i Shanghai Richard Bagge, anhållit att varda
tillerkänd statspension.

I sin underdåniga ansökan har fru Bagge meddelat, att kapitalbehållningen
i dödsboet utgjorde 57,490 kronor. Hennes man, som
varit i konsulatväsendets tjänst sedan 1887, hyste den önskan, att deras
enda barn, en nu 7 år gammal son, skulle erhålla svensk uppfostran,
hvarför sökanden hade för afsikt att flytta till Stockholm och bosätta
sig härstädes. Räntan på ofvannämnda kapital, efter 5 procent upp -

[11.]
Pension åt
generalkonsul
Bagges änka.

118

Tionde hufvudtiteln: bil. 8.

gående till cirka 2,875 kronor för år, vore dock icke tillräcklig för
sökandens lifsuppehälle och för bekostande af hennes sons uppfostran.
Sökanden hade tillika fäst Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det
förhållande, att hennes aflidne mans hälsa fullständigt nedbröts till följd
af ansträngande arbete i sitt lands tjänst i Shanghais osunda klimat,
hvadan, då hans sista sjukdom träffade honom, han icke hade krafter
att motstå densamma.

I öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande har statskontoret
anfört följande:

I sammanhang med civilstatens änke- och pupillkassas ombildning
med ingången af år 1908 bereddes delaktighet i kassan för tjänster å
konsulsstaten. Enligt § 5 af det för nämnda kassa gällande reglemente
af den 21 december 1907 skulle dock, då tjänst, med hvilken delaktighet
i kassan förut icke följt, upptoges till sådan delaktighet, denna
ändring icke äga tillämpning å den, som vore innehafvare af tjänsten,
när ändringen trädde i kraft; men sådan tjänsteinnehafvare kunde, där
han icke fyllt 60 år, och hans hälsotillstånd, enligt intyg från legitimerad
läkare, ej gåfve anledning befara, att hans återstående lifstid skulle
blifva kortare än som i allmänhet kunde beräknas för person af hans
ålder, bereda sig delägarerätt under villkor, att han enligt § 16 betalade
icke allenast vanlig årsafgift och s. k. befordringsafgift utan äfven det
tillägg till sistnämnda afgift, som med hänsyn till hans hustrus och
barns ålder kunde efter försäkringstekniska grunder böra utgå.

Sökandens aflidne man, som redan innehade generalkonsulsbefattningen
i Shanghai, då densamma upptogs till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, hade alltså för att vinna delägarerätt i kassan att
underkasta sig ofvan angifna bestämmelser och afgifter. Enligt hvad
statskontoret inhämtat, hade han hos kassan gjort framställning i syfte
att vinna sådan rätt samt från kassan erhållit uppgift å beloppet af den
s. k. befordringsafgift och till äggs afg-i ft därtill, som borde af honom erläggas
för vinnande af delägarerätt; men han både icke fullföljt sin
afsikt, antagligen på grund däraf, att kostnaderna belöpte sig till så afsevärdt
belopp som något öfver 5,000 kronor. Han vore således vid
sitt frånfälle icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hvadan
hans änka och son icke kunde därifrån erhålla någon pension. Hade
sökandens man förvärfvat delaktighet i kassan, skulle pensionen för
sökanden hafva utgjort 1,200 kronor, hvarjämte till sonen skulle intill
fyllda 21 år hafva utgått ett årligt belopp af 600 kronor.

Innan konsulsstatens befattningar, på sätt ofvan nämnts, erhållit
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, plägade understöd från

Tionde hulvudtiteln: bil. 7.

119

den under utrikesdepartementet ställda konsulskassan beviljas änka
efter tjänsteman å konsulsstaten till belopp, motsvarande hvad som enligt
då gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa skulle
hafva tillkommit henne, därest tjänstemannen varit delägare i kassan.

Då efter den omreglering af utrikesrepresentationen, som ägde rum
efter upplösning af unionen mellan Sverige och Norge, utrikesdepartementet
icke längre disponerade några medel för dylikt ändamål, hade
1908 års Riksdag på framställning af Eders Kungl. Maj: t beviljat pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor åt hvardera
af änkorna efter konsulatrådet Fallenius och f. d. konsuln Titz.

Då det ville synas statskontoret, som om med hänsyn till hvad
sålunda förekommit pension till sistnämnda belopp borde jämväl i nu
förevarande fall beredas, hemställde statskontoret i underdånighet, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att
änkefru Bagge måtte från och med den 1 januari 1911 från allmänna
indragningsstaten få uppbära en årlig pension af 800 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition äska Riksdagens
medgifvande därtill, att generalkonsul Bagges änka fru Lily
Bagge, född Schwartz, må från och med år 1911, så länge hon i sitt
nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 800 kronor.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet öfverlämnas
till finansdepartementet för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

C. Bonde.

[12.]

Ang. pension
åt sergeanten
E. B. G. 0.
Wickström.

120

Tionde hufvudtiteln: bil. 9.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, föredrog härefter underdånig
framställning om beredande af pension åt sergeanten af första klassen
vid Kronobergs regemente E. H. G. 0. Wickström; och anförde därvid
departementschefen följande:

»Sergeanten Ernst Hugo Gustaf Octavus Wickström är född den
16 april 1873. Den 26 april 1890 antogs han till volontär vid Kronobergs
regemente, blef den 14 november 1898 konstituerad till sergeant
af andra klassen och befordrades den 31 december 1905 till nu innehafvande
beställning. Sedan inemot åtta år tillbaka lider han af svårartad
cerebral neurasteni och är på grund häraf oduglig till krigstjänst.

Tionde hufvudtiteln: bil. 9.

121

Regementschefen har uti skrifvelse den 3 maj 1910 gjort framställning
om beredande af pension åt Wickström samt anfört, att Wickström
på grund af sjukdom fått tjänstledighet från så godt som all
militär tjänstgöring de senaste åtta åren, samt att han vore oförmögen
att vidare sköta sin tjänst. Då Wickström dessutom genom sin sjukdoms
beskaffenhet ej syntes kunna blifva återställd till hälsan, ansåge
regementschefen det vara i hög grad önskvärdt för regementet, att
den sergeantslön, som Wickström nu uppbure, måtte blifva disponibel
att tilldelas person, som förrättade mot densamma svarande tjänst.

Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har äfven tillstyrkt bifall till
framställningen, enär af företedda läkarintyg framginge, att det. vore
föga sannolikt, att Wickström någonsin komme att blifva fullt tjänstduglig,
och enär vidare, enligt sjukvårdsstyrelsens på praktisk erfarenhet
grundade åsikt, Wickströms sjukdom vore af den beskaffenhet, att densamma
medförde oduglighet till krigstjänst för all framtid.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan
Wickström, då han nu räknar 37 lefnadsår och en tjänstetid af 19 år
efter 18:de åldersåret, jämlikt stadgandet i § 48 nådiga reglementet för
arméns pensionskassa den 26 februari 1904, icke beredas pension ur
arméns pensionskassa och sålunda än mindre fyllnadspension af statsmedel.
Hade han uppfyllt villkoren för sådan förmåns erhållande skulle
densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i
nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor från statsmedel.

Statskontoret har anfört, att, då af de företedda läkarintygen äfvensom
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande torde få anses styrkt,
att Wickström är på grund af sjukdom för all framtid till krigstjänst
oduglig, Wickström på grund däraf och med hänsyn till tjänstens kraf
synes böra beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. Vid sadant förhållande
har statskontoret tillstyrkt, att Wickström å allmänna indragningsstaten
beredes pension till belopp af 900 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit synes det mig särskildt
med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att genom utverkande af rätt till
pension åt Wickström gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten; och
anser jag, att ett mot full pension svarande belopp, eller 900 kronor,
bör tillerkännas honom vid afskedstagande^ J a g får alltså i underdånighet
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

att sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Ernst
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 16

122 Tionde hufvudtiteln: bil. 9.

Hugo Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten uppbära
en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
innehafvande beställning.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.

Tionde hufvudtiteln: Bil. 10.

128

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstiekna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, yttrade vidare: [lö. I

»Uti skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdej)artement Ang. pension
har förre fästningsbyggnadsarbetaren vid Karlsborgs fästning August *f‘

Johansson anhållit att komma i åtnjutande af pension af statsmedel. arbetaren a.

Johansson är född den 24 juli 1845, samt har från och med år Johanssm1875
under 28 år haft anställning vid kronans arbeten dels vid Karlsborgs
fästningsbyggnad och dels vid Göta ingenjörkårs verkstäder.

Han har senast arbetat vid Göta . ingenjörkårs smedsverkstad, men har
på grund af brist på arbete måst lämna denna anställning.

Fortifikationsbefälliafvaren & Karlsborgs fästning har upplyst, att
Johansson har del i en mindre stuga, där han och hans hustru bo, och
att Johansson dessutom äger en bristfällig smedja, men att arbetsförmågan
och arbetstillfällena numera äro ringa på grund af Johanssons
ålder, hvarjämte förtjänsten är obetydlig. Då Johansson visserligen

124

Tionde hufvudtiteln: bil. 10.

har vuxna barn, men dessa ej kunna lämna honom någon hjälp, anser
fortifikationsbefälhafvaren honom vara i så fattiga omständigheter, att
han är i stort behof af pension.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har framhållit, att vid
upprättandet af förutvarande förslag till pensioner för sådana arbetare
hade den principen vanligen tillämpats, att tjänsteåren icke borde understiga
30 år. Då Johansson emellertid under 28 år haft anställning vid
kronans arbeten och det varit på grund af brist på arbete, som han
lämnat sin tjänst, samt då han vore 65 år gammal och befunne sig i
fattiga omständigheter, har fortifikationsdepartementet ansett billigt, att
Johansson erhölle något understöd för sin återstående lefnad samt föreslagit
en årlig pension af 200 kronor.

Statskontoret har ansett skäl föreligga för utverkande af pension
åt Johansson och, under åberopande af 1910 års Riksdags beslut
angående beredande af pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren C.
Olofsson, hemställt om beviljande af en årlig pension af 300 kronor.

Utom det af statskontoret åberopade fallet beträffande fästningskjggnadsarbetaren
Olofsson, som uppnått 69 lefnadsår och 26 tjänsteår,
tillåter jag mig framhålla, att 1906 års Riksdag beviljat pensioner om
300 kronor åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader,
hvilka arbetare uppnått minst 55 lefnadsår och 24 tjänsteår. Då Johansson
har 65 lefnadsår och 28 tjänsteår samt han förlorat tjänsten på
grund af brist på arbete, får jag därför i underdånighet tillstyrka, det
Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att förre fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson må under
sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor å
allmänna indragningsstaten att utgå från 1911 års början.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.

Tionde hufvudtiteln: bil. 11.

125

Utdrag af protokollet öfver landt.för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

byggnadsarbetaren
O.
Gustafsson.

Departementschefen, statsrådet Malm, anförde vidare: [14-]

»Förre lastningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson har i skrifvelse Ang. pension
till arméförvaltningens fortifikationsdepartement anhållit om pension af åt tästmn9*-statsmedel.

Rörande nämnda arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren
å Karlsborgs fästning verkställt utredning, af hvilken framgår,

att Gustafsson, som är född den 8 augusti 1840, haft anställning
vid Karlsborgs fästningsbyggnad under tjuguåtta år och under åren
1874 —1876 arbetat vid statsbanan Sköfde—Karlsborg,

samt att Gustafsson, som städse väl utfört honom åliggande arbete,
numera på grund af sin ålder är föga arbetsför samt är medellös.

126

Tionde hulvudtiteln: bil. 11.

På förslag af för tifikationsbefalkafvaren å Karlsborgs fästning har
arméförvaltningens fortifikationsdepartement hemställt, att, Gustafsson under
sin återstående lifstid måtte beviljas en årlig pension af 300 kronor å
allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt yttrande tillstyrkt fortifikationsdepartementets
framställning.

Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson må under
sin. återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor å
allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.

Tionde hufvudtiteln: bil. 12.

127

Utdrag af protokollet öfver ianätför svar särenden, hållet inför
Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

faren C. A.
Kärrman.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Malm, anförde: p]_5 I

»I skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement har Ang. pension
förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman anhållit, att
honom måtte beredas pension af statsmedel. ijgnadmrie Kärrman

är född den 10 november 1841 och har under 27 år
vant anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad. Dessutom har han
under en tid af något öfver 3 år arbetat vid statens järnvägsbyggnader
i öfre Norrland.

Fortifikationsbefålitafvaren å Karlsborgs fästning har tillstyrkt en
årlig pension af 300 kronor och anfört, att Kärrman visserligen vore
ägare af en mindre stuga med täppa, men att han med skäl kunde
sägas vara i fattiga omständigheter, enär han hade en gammal orkeslös

128

Tionde hufvudtiteln: bil. 12.

hustru och ett minderårigt barnbarn att försörja. Härtill komme att
både Kärrmans arbetsförmåga och tillgången på arbete nu vore betydligt
reducerade på grund af hans ålder.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har hemställt, att, på
grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig
proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande af pension från
allmänna indragningsstaten åt Kärrman för hans återstående lifstid till
belopp af 300 kronor om året.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande den 25 juli 1910
tillstyrkt fortifikationsdepartementets framställning.

I likhet med myndigheterna anser jag pension böra beredas
Kärrman. Jag får därför i underdånighet tillstyrka, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman må
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor
å allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag''
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvud tit el.

Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.

Tionde hufvudtiteln: bil. 13.

129

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 november 1910.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

S\VARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Malm, föredrog ^g.]
härefter en framställning om pension från allmänna indragningsstaten åt Ang. pension
sergeanten C. F. Stråle och anförde följande: * j^“stråle

»Sergeanten Carl Frithiof Stråle är född den 15 juli 1867. Den
31 mars 1886 antogs han till volontär vid Yästgötadals regemente, blef
den 14 februari 1896 sergeant af andra klassen och konstituerades den
26 juli 1906 till sergeant af första klassen vid Hallands regemente. Allt
sedan år 1907 har han emellertid på grund af sjukdom varit hindrad
fullgöra den med sistnämnda befattning förenade tjänst.

Med förmälan att Stråle gjort framställning om pension från allmänna
indragningsstaten har chefen för Hallands regemente uti skrifvelse
Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 17

130

Tionde hufvudtiteln: bil. 13.

den 13 juli 1910 hemställt om bifall till berörda framställning samt
därvid åberopat ett af bataljonsläkaren, andre stadsläkaren i Uddevalla
Harald Hansson utfärdadt sjukbetyg, däri framhållits, att Stråle lede af
höggradig nervsvaghet jämte nervvärk i vänstra benet samt att dessa
sjukdomar komme att för all framtid kvarstå och utgöra ett bestämdt hinder
för all slags militär tjänstgöring. Med hänsyn till tjänstens kraf kunde det
därför icke vara önskvärdt, att Stråle kvarstode i tjänst intill uppnådd
pensionsålder.

Tjänstförr tittande chefen för Första arméfördelningen har tillstyrkt
framställningen.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har från regementsläkaren infordrat
ytterligare ett läkarintyg angående Stråle samt anfört, att då af detta
senare äfven framginge, att Stråle lede af höggradig nervsvaghet samt därjämte
af kronisk sjukdom i båda lungorna, funne sjukvårdsstyrelsen det alltså
vara styrkt, att Stråle för all framtid vore oduglig till all militärtjänst, och
ville på grund häraf, ehuru dessa sjukdomar icke funnes uppräknade
bland dem, som jämlikt nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 efter tre
års fortvaro berättigade till pension, tillstyrka bifall till framställningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har påpekat, att Stråle icke
nu kunde beredas vare sig pension ur arméns pensionskassa eller fyllnadspension
af statsmedel. Hade villkoren för sådan förmåns erhållande varit
uppfyllda, skulle densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf
180 kronor i nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor
af statsmedel. Kvarstode Stråle i tjänsten till den 31 mars 1911,
då han uppnått 25 tjänsteår efter 18:de lefnadsåret, vore han emellertid
berättigad att afgå med rätt att mot stadgade expektansafgifters erläggande
från och med den 1 april 1916 tillträda 180 kronor pension i
nionde klassen af arméns pensionskassa. För erhållande af fyllnadspension
borde Stråle kvarstå i tjänst till den 15 juli 1917.

Statskontoret har anfört, att, då genom de handlingarna bilagda
läkarintygen äfvensom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande
blifvit styrkt, att Stråle vore på grund af sjukdom för all framtid oförmögen
till krigstjänst, Stråle med hänsyn till tjänstens kraf syntes böra
beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. I anledning häraf har statskontoret
tillstyrkt bifall till denna framställning och hemställt om att en pension
af 900 kronor från allmänna indragningsstaten måtte beredas honom.

Anslutande mig till hvad statskontoret anfört får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

Tionde hufvudtiteln: bil. IB. 131

att sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl Frithiof
Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 900
kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhåller afsked från tjänsten.»

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Erik von Horn.

132

Tionde hufvudtiteln: bil. 14.

Utdrag af protokollet öfver lanåtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

[17-]

AnS. pension Departementschefen, statsrådet Malm, föredrog härefter en fram "o.

STrönnan. filning om pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten af
der. första klassen vid Hälsinge regemente O. Trönnander; och yttrade
departementschefen därvid följande:

»Sergeanten Olof Trönnander är född den 13 mars 1867 och kom
i tjänst i november 1888. Den 21 juli 1893 konstituerades han till
sergeant af andra klassen samt utnämndes den 1 april 1901 till sergeant
af första klassen.

Regementschefen har uti skrifvelse den 21 september 1910 gjort
framställning om beredande af pension åt Trönnander och åberopat ett

Tionde hufvudtiteln: bil. 14.

133

af regementsläkaren F. TJ. Melin utfärd ad t läkarintyg, hvaraf framgår,
att Trönnander lider af kronisk tuberkulos i vänstra lungan och på
grund däraf icke kunnat göra militärtjänst sedan år 1900, att ingen
utsikt finnes till att han kan blifva återställd samt att sjukdomen utgör
ett bestämdt hinder för honom att nu eller i framtiden förrätta militärtjänst.

Tjänst för rättande arméfördelningschefen har med hänsyn till regementets
tjänstbarhet tillstyrkt framställningen i fråga.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har på grund af ofvannämnde
regementsläkares utlåtande tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen,
trots att den sjukdom, hvaraf Trönnander enligt detsamma lider, icke
innefattas i kung!, cirkuläret af den 22 juni 1877.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan
Trönnander, då han nu räknar 43 lefnadsår, men en tjänstetid af endast
21 år 10 månader 18 dagar efter 18:de lefnadsåret, jämlikt stadgandet
i § 48 nådiga reglementet för arméns pensionskassa icke beredas pension
ur nämnda kassa och alltså ej heller fyllnadspension af statsmedel.
Hade Trönnander uppfyllt villkoren för dylik förmåns erhållande, skulle
densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i
nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor af statsmedel.

Statskontoret har anfört, att, då genom det handlingarna bilagda
läkarintyget blifvit styrkt, att Trönnander är på grund af sjukdom för
all framtid oförmögen till krigstjänst, Trönnander på grund häraf och
med hänsyn till tjänstens kraf synes böra beredas tillfälle att afgå ur
tjänsten. Statskontoret har därför tillstyrkt bifall till framställningen
och hemställt, det Trönnander måtte beredas en pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 900 kronor årligen.

Särskildt med hänsyn till tjänstens kraf synes det mig på grund
af hvad i ärendet förekommit nödvändigt att genom utverkande af rätt
till pension åt Trönnander gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten;
och anser jag, att full pension, eller 900 kronor, bör tillerkännas honom
vid afskedstagande!. Jag får därför i underdånighet hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof
Trönnander må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af
900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från nu innehafvande
beställning.))

134

Tionde hufvudtiteln: bil. 14.

Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Erik von Horn.

Tionde hufvudtitein: bil. 15.

135

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström, *

Nyländer,

YON KRUSENSTIERNA.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Malm, föredrog
härefter en underdånig ansökan om pension åt läraren i franska språket
vid krigshögskolan m. m. Ferdinand Paul Schulthess och anförde därvid:

»Jämlikt 1856—1858 års Riksdagsbeslut stadgades i punkt 32 i
nådigt bref den 16 mars 1858, att lärare vid högre artilleriläroverket
å Marieberg, hvilken i denna egenskap tjänstgjort i 20 år eller därutöfver,
finge efter afskedstagande under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, motsvarande hälften af den
aflöning, han vid afgången från läroverket i egenskap af lärare uppbure.

Sedermera har år 1866 högre artilleriläroverket å Marieberg om -

[18.]

Ang. pension
ät läraren vid
krigshögskolan
in. ro. F. P.
Schulthess.

136

Tionde hufvudtiteln: bil. 15.

bildats till krigshögskolan å Marieberg, och har slutligen år 1878
sistnämnda högskola uppdelats i en artilleri- och ingenjörhögskola samt
en krigshögskola.

Schulthess, som är född den 30 januari 1847, har alltsedan den
24 juli 1878 varit anställd såsom lärare i franska språket vid krigshögskolan
mot ett årligt arfvode af 2,400 kronor. Dessutom har han
under åren 1896—1908 bestridt lärarbefattningen i franska språket vid
artilleri- och ingenjörhögskolan mot ett årligt arfvode af 1,600 kronor.
Sistnämnda anställning har han dock på grund af läroämnets indragning
måst lämna. Numera lider Schulthess enligt företedt läkarintyg af
kronisk bronchitis och astlima, hvarigenom hans arbetsförmåga är betydligt
nedsatt. Då emellertid befattningen såsom lärare i franska
språket vid krigshögskolan icke medför delaktighet eller pensionsrätt i
arméns pensionskassa, kan någon pension från nämnda kassa eller fyllnadspension
från de till arméns pensionering anvisade statsmedel icke tillerkännas
Schulthess.

Gliefen för krigshögskolan har, med vitsordande af Schulthess’ nit
och plikttrohet i tjänsten, hemställt om en årlig pension åt honom af
2,400 kronor, utgörande ej fullt 2/s af de årsarfvoden Schulthess såsom
lärare uppburit. Nämnde chef har framhållit, att Schulthess lede af
försvagad hälsa och på grund däraf hade viss svårighet att fullgöra
sina åligganden såsom lärare, att lärararfvodet från krigshögskolan vore
Schulthess enda fasta inkomst efter långvarigt, plikttroget arbete i
statens tjänst, och att enligt bestämmelse i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension af den 11 oktober 1907 lärare vid universiteten
och andra högre läroanstalter vore berättigade till pension
vid sextiofem lefnads- och endast tjugufem tjänstår.

Armé förvaltning ens civila departement har med hänsyn till den långa
tid, Schulthess utöfvat lärarverksamhet vid ifrågavarande för officerares
utbildning inrättade högskolor, ansett ett årligt understöd böra tillerkännas
honom och har därför tillstyrkt en årlig pension af 2,000
kronor från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har till en början påpekat, att den åberopade bestämmelsen
i nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu måste anses vara
gällande, och att Schulthess i följd däraf torde vara berättigad till eu
årlig pension af 1,200 kronor å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn
till att Schulthess under mer än 12 år varit anställd såsom lärare vid
artilleri- och ingenjörhögskolan har statskontoret emellertid ansett skäl
föreligga att söka bereda honom en i någon mån förhöjd pension. Mot

Tionde hufvudtiteln: bil. 15.

137

det af arméförvaltningens civila departement väckta förslag om pension
å 2,000 kronor har statskontoret dock erinrat, att Schulthess därigenom
skulle för 12 å 13 års lärarverksamhet vid artilleri- och ingenjörhögskolan
få samma pension, som författningsenligt skulle tillkommit
honom först efter 20 års verksamhet därsammastädes. Med hänsyn dock
till att hans afgång från befattningen, innan han innehaft densamma den
stadgade tiden, berott på beslutad ändring i läroplanen, bär statskontoret
icke för sin del velat göra någon erinran mot berörda förslag. Statskontoret
har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att Schulthess måtte, utöfver honom författningsenligt tillkommande
pension å 1,200 kronor, erhålla en tilläggspension till belopp
af 800 kronor årligen å allmänna indragningsstaten.

Äfven jag anser nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu vara
tillämpligt på lärarna vid krigshögskolan samt vid artilleri- och ingenjörhögskolan;
och såsom stöd för denna min åsikt tillåter jag mig åberopa
Kungl. Maj:ts beslut angående kanslisekreteraren C. G. Pauli, som
tjänstgjort såsom språklärare dels vid krigshögskolan å Marieberg under
åren 1875—1878 dels vid artilleri- och ingenjörhögskolan under åren
1878—1896 och dels vid krigshögskolan under åren 1878—1900. Vid
afskedstagande! från anställningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan
erhöll Pauli genom nådigt beslut af den 13 juni 1896 halfva den af
samma anställning härflytande aflöningen i pension, och då han år 1900
erhöll afsked från lärarbefattningen vid krigshögskolan, tillerkände Kungl.
Maj:t honom genom beslut af den 20 juli 1900 en pension, motsvarande
hälften af hans aflöning vid krigshögskolan. I likhet med statskontoret
anser jag därför Schulthess författningsenligt berättigad att på grund af
sin anställning vid krigshögskolan komma i åtnjutande af en pension af
1,200 kronor årligen å allmänna indragningsstaten. Men dessutom torde,
på sätt statskontoret anfört, vara billigt, att Schulthess erhåller någon
tilläggspension på grund af sin mer än 12-åriga anställning vid artillerioch
ingenjörhögskolan, hvilken ju genom en organisationsåtgärd beröfvats
honom. Anslutande mig alltså till hvad statskontoret anfört i ämnet, får
jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att läraren i franska språket vid krigshögskolan m. m. Ferdinand
Paul Schulthess må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära, utöfver honom
författningsenligt tillkommande pension å 1,200 kronor, en tilläggspension
af 800 kronor årligen.»

Bill. till Biksd. Prof. 1911 1 Samt. 1 Afd.

138

Tionde hufvudtiteln: bil. 15.

Ex protocollo:
jErik von Horn.

Tionde hufvudtiteln: bil. 16.

139

Utdrag ur protokollet öfver s_joförsvar sär enden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
november 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: HEDERSTIERNA,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet von Krusenstierna:

»Hos marinförvaltningen har fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona
fästning gjort framställning om beredande af årligt understöd
af statsmedel åt förre fortifikationsarbetaren och båtsmannen Johan
Fredrik Svensson-Norrbom samt därvid, med öfverlämnande af prästbevis,
afskedspass och medellöshetsintyg för Svensson-Norrbom, anfört
följande:

Svensson-Norrbom antogs till arbetare vid befästningsarbetena i
Karlskrona den 20 juni 1874 och hade med endast ett par års afbrott
i början af 1880-talet, då nämnda arbeten lågo nere, varit anställd
därstädes till och med år 1903 under i medeltal åtta månader per år
eller hela den tid, han varit ledig från sin tjänstgöring såsom båtsman.

[19.]

Ang. pension
för f. fortifikationsarbetaren

J. F. SvenssonNorrbom.

140

Tionde hufvudtiteln: bil. 16.

Under sin anställning vid berörda arbeten både lian städse ådagalagt
plikttrohet och mycket godt uppförande. Vid nu snart uppnådda 63
lefnadsår vore han oförmögen att enbart genom arbete försörja sig,
och den pension om 79 kronor per år, som han efter afskedstagandet
från sin båtsmansanställning åtnjöte, vore tydligen icke tillräcklig för
att betrygga hans ålderdom. Fortifikationsbefälhafvaren hemställde
därför, att marinförvaltningen ville söka åt Svensson-Norrbom utverka
ett årligt understöd af statsmedel, att utgå från och med den 1 januari
1911, af den storlek, att sammanlagda beloppet af understödet och
den pension, han redan åtnjöte, skulle uppgå till 300 kronor.

Sedan marinförvaltningen infordrat styrkt afskrift af direktionens
öfver flottans pensionskassa för Svensson-Norrbom den 26 november
1907 utfärdade pensionsbref, utvisande att han, som vore född den
6 juli 1847 och tjänat i 44 år, i egenskap af afskedad båtsman
ägde att af statsverket genom nämnda kassa undfå pension, som från
och med ingången af år 1910 utgår med 79 kronor årligen, har
ämbetsverket med underdånig skrifvelse af den 27 maj 1910 öfverlämnat
samtliga handlingar i ärendet och därvid för egen del anfört,
att ämbetsverket med hänsyn till Svensson-Norrboms mångåriga och
väl vitsordade anställning vid statens fästningsarbeten äfvensom de
knappa omständigheter, hvari han nu vid framskriden ålder och nedsatt
arbetsförmåga befunne sig, ansåge fortifikationsbefälhafvarens framställning
behjärtansvärd. Ämbetsverket hade icke heller något att
erinra mot beloppet af det föreslagna understödet eller den tid, från
hvilken detsamma skulle utgå. Marinförvaltningen finge fördenskull i
underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes, i likhet med
hvad vid flera föregående tillfällen ägt rum beträffande äldre behöfvande
arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig proposition föreslå
Riksdagen medgifva, att Svensson-Norrbom måtte från och med den 1
januari 1911 under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 221 kronor.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 6 juni 1910 anfört,
att, då Svensson-Norrbom under 44 år varit anställd i statens tjänst,
däraf inemot 30 år såsom arbetare vid fästningsbyggnaderna i Karlskrona,
och nu på ålderdomen vore i behof af understöd utöfver den
obetydliga pension, han såsom båtsman uppbure från flottans pensionskassa,
billigheten syntes bjuda, att en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
bereddes honom, så att han måtte komma i åtnjutande
af ett sammanlagdt pensionsbelopp af 300 kronor eller enahanda belopp,
som i allmänhet beviljats uttjänta byggnadsarbetare i statens tjänst.

Tionde hufvudtiteln: bil. 16.

141

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,

att förre fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom
må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af tvåhundratjuguen kronor, att utgå från och med
den 1 januari 1911.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
protokollsutdrag i ärendet expedieras till finansdepartementet
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
J. Joachimsson.

142

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december

1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:
r „ i Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har järnvägs Pension

till styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medvissaarbetare
gifva pension åt eu del vid statens järnvägar anställda arbetare, nämligen
Vjärnvägs-S Frans Vilhelm Karlson, Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl
byggnader. Oskär Bäckman, Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan
Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson.

Liknande Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järn pemions-

vägsstyrelsens ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra
I906°ri907. af Kungl. Maj: t vid 1906, 1907, 1909 och 1910 års Riksdagar gjorda
1909 och 1910 framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf

års Riksdagar. fattade beglut.

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

143

Vid 1906 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition n:r 114)
Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge
under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder
de af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning
vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,
325, 300 och 250 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
Riksdagen (skrifvelse n:r 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit
något därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och
arbetare i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att
genom arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att
dessa personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning
af deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,
däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen
borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång
till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid
återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå,
innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna skäligt,
att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått
minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, arbetsgifvare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag
förstodes jämväl arbetsförman, utgifva en årlig lifränta af 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.
Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgifvare i
nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen
nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års Riksdag har Kung!. Maj:t (proposition n:r
140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare

144

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid
statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
få åtnjuta årlig pension, därvid Iiungl. Maj:t på grund af Riksdagens
beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300
kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande både Kungl. Maj:t
vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar
beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare ''eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen
varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan aflönings uppbärande i
öfrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen
(skrifvelse n:r 10).

Uti statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid
statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens
järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos
enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907
års Riksdag.

Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse
n:r 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen
icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara,
åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen
ansåge, att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58
år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen
dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då
den i viss mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade
fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår
och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen
intet att erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna.
Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de af
ifrågavarande förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve
bibehållna i statens järnvägars tjänst.

Slutligen har en af Eders Kungl. Maj:t till 1910 års Riksdag gjord
framställning (proposition n:r 134) om pension åt vissa förmän och

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

145

arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå med samma belopp
och efter enahanda grunder som de af 1907 års Riksdag tillämpade,
blifvit af Riksdagen bifallen (skrifvelse n:r 10).

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 2 november 1910
har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt
ruin. till styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd
åt åtskilliga arbetare, hvilka samtliga under längre tid med
goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka
flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada
fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen
anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna
under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill
kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller
lämnat tjänsten. Det bär för öfrigt befunnits omöjligt för befälet att
lämna detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, kanske för lång
tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har
således icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har
styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning
rörande de förmän och arbetare, som år 1910 tilldelades understöd,
ansett sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,
hvilka utförligt angifva tiden och platsen för anställningen,
och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de
kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I afseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang
meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande arbetare
kan beräknas hafva uppgått till 900 kronor för år.

Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen
enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder med mera,
hvilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen
bestämmande vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till
tillämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,
att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelse i
någon mån borde kunna äga rum från nyss nämnda grunder. En af
de sökande, arbetaren Johan Nilsson, som är född den 10 februari
1856 och sålunda uppnått endast 54 lefnadsår, skulle enligt ofvan
angifna grunder icke vara berättigad till erhållande af pension,
oaktadt han innehar icke mindre än 31 tjänstår. Af det vid hans
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 19

JOmvägs styrelsens
framställning.

146

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

Statskontorets

utlåtande.

ansökning fogade läkarintyg inhämtas emellertid, att Nilsson på grund
af organiskt hj ärtlidande och kronisk muskelreumatism är oförmögen
till allt tyngre arbete, och enligt meddelande från vederbörande
arbetschef är det icke antagligt, att Nilsson, som för närvarande har
anställning vid statsbanan Morjärv—Lappträsk, kan fortfara med
arbetet vid statens järnvägsbyggnader jämväl under år 1911. Vid
sådant förhållande och då Nilssons lefnadsålder högst obetydligt understiger
den för erhållande af pension fastslagna, under det han däremot
i afseende å antalet tjänstår icke blott fyller utan väsentligt öfverskrider
det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen
ansett honom förtjänt att komma i åtnjutande af pension.

Med tillämpning af förberörda grunder, med af styrelsen ofvan
angifven modifikation i visst fall, skulle pension komma att utgå till
i följande tabell upptagna arbetare. Uti tabellen har jämväl för hvar
och en angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått, äfvensom
huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden för
hans entledigande.

Namn.	Lefnads- år.	Tjänstår.	Anmärkningar.
Frans Yilhelm Karlson.....	58	25	Fortfarande i tjänst.
Johan Nilsson...........	54	31	d:o
Anders Petter Svensson......	58	27	Entledigad under 1910.
Karl Oskar Bäckman.......	59	36	Fortfarande i tjänst.
Sven Johan Kjellberg.......	59	27	d:o
Per Gustaf Andersson.......	59	26	d:o
Johan Gustaf Lindqvist......	61	37	d:o
Jöns Ingvarsson..........	55	32	d:o

På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till
belopp af 300 kronor måtte, under samma förbehåll som tidigare skett,
beviljas förenämnda arbetare.

Öfver järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning har statskontoret
den 13 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlå -

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

147

tande och däri till eu början framhållit, att, när en järnvägsbyggnadsarbetare
pensioneras till följd däraf att icke längre dylikt arbete i
statens tjänst kan honom beredas, det måste anses riktigt, å ena sidan,
att eljest vanliga villkor i fråga om lefnads- och tjänstålder för erhållande
af pension i någon mån eftergifvas, men, å andra sidan, att
förbehåll om upphörande af eller nedsättning i pension, därest pensionstagare
framdeles skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, fästes
vid pensioneringen, när vederbörandes arbetsförmåga icke anses uttömd,
samt således möjlighet föreligger, att han på nytt kan komma i statens
tjänst. Då sådan anledning till beviljande af pension däremot icke
föreligger, har statskontoret beträffande järnvägsbyggnadsarbetares
pensionering funnit samma förutsättningar böra fordras som i fråga
om andra arbetare i statens tjänst, eller att vederbörande under
lång tid varit anställd vid statens arbeten och därjämte antingen på
grund af ålder eller till följd af sjukdom eller i statens tjänst ådragen
kroppsskada blifvit för framtiden oförmögen till dylikt arbete. Under
sådana förutsättningar för pensioneringen har statskontoret ansett omförmälda
förbehåll vara obehöflig! beträffande järnvägsbyggnadsarbetare,
liksom det hittills icke kommit till användning vid pensionering af
andra arbetare.

Beträffande de i förevarande framställning till erhållande af pension
föreslagna järnvägsbyggnadsarbetare har statskontoret, enligt hvad i
utlåtandet meddelas, af de handlingar, som legat till grund för framställningen,
inhämtat, att de samtliga äro antingen oförmögna till
tyngre arbete eller i hvarje fall mindre arbetsföra samt därjämte medellösa
och för sin utkomst beroende af sin arbetsförtjänst.

Hvad sålunda förekommit har synts statskontoret innebära giltiga
skäl att söka bereda en hvar af nämnda arbetare understöd af statsmedel
för återstående lifstiden till föreslaget belopp af 300 kronor;
och har statskontoret förklarat sig icke hafva annat att erinra mot
järnvägsstyrelsens framställning, än att det föreslagna förbehållet om
upphörande af eller nedsättning i pensionen, därest pensionstagare framdeles
skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, i nu förevarande
fall torde få anses onödigt och därför kunna utan olägenhet uteslutas.

Lika med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser jag pension Departementsböra
beredas ifrågavarande arbetare till belopp af 300 kronor för yttrande.
dem hvar.

Hvad angår statskontorets förslag ifråga om det i liknande fall på
senare tider brukliga förbehållet om upphörande af eller nedsättning i

148

Tionde hufvudtiteln: bil. 17.

pensionen, därest pensionstagare framdeles skulle få anställning mot
aflöning af statsmedel, torde väl detta förbehåll i nu föreliggande fall
sakna större betydelse, men å andra sidan synes icke något vägande skäl
förefinnas för att afvika från hvad i förevarande hänseende förut plägat
stadgas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen medgifva, att en hvar af arbetarna Frans Vilhelm Karlson,
Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven
Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist och
Jöns Ingvarsson må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 300 kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
uppgående till det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp
af 900 kronor eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen
varar, upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande
i öfrigt minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår till
högre belopp än nämnda medelinkomst.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ur protokollet:
Henrik Carlson.

Tionde hufvudtitein: bil. 18.

149

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern LlNDMAN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

42:o.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare. [27.]

Uti en till landtbruksstyrelsen ställd skrift har instruktören i hus- Petition åt
slöjd å ordinarie stat Anders Wilhelm Nordin — med förmälan att han ‘

vore född den 24 augusti 1844 samt alltsedan år 1878, då han förstatv. Nordin.
gången antagits i statens tjänst, oafbrutet haft sådan anställning —
anfört, att han på grund af gällande bestämmelser icke vore berättigad
till pension, men att det syntes rättvist och billigt, att honom bereddes
sådan förmån, samt anhållit, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder
för att honom måtte tillerkännas rätt att efter uppnådda 67 års

150

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

ålder från och med månaden näst efter den, hvarunder på hans begäran
afsked från hans befattning blefve honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension af 3,000 kronor.

Med utlåtande den 2 december 1909 har landtbruksstyrelsen till
Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlämnat nämnda skrift, därvid
fogats för Nordin utfärdadt prästbetyg samt styrkta afskrifter af, bland
annat, kontrakt angående Nordins antagande till undervisare i husslöjd
den 13 december 1878.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 17 januari 1910
häröfver afgifvit utlåtande.

Landtbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Då instruktören i husslöjd, hvilkens aflöningsförmåner blifvit jämlikt
nådigt bref den 1 juni 1877 bestämda, icke tillerkänts förmånen af rätt
till pension å allmänna indragningsstaten, hade landtbruksstyrelsen uti
underdånig skrifvelse den 9 december 1892 hemställt om aflåtande till
Riksdagen af nådig proposition, att Riksdagen måtte medgifva den på
ordinarie stat uppförda instruktören i husslöjd sådan förmån.

Statskontoret, som till följd af härå erhållen remiss den 23 december
1892 afgifvit utlåtande i ärendet, hade däri hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att instruktören i husslöjd å ordinarie
stat måtte äga samma rätt att komma i åtnjutande af pension
å allmänna indragningsstaten, som vid 1876 års Riksdag beviljats undervisarna
i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren i ullkulturen.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 31 december 1892
hade dåvarande chefen för civildepartementet anfört, att samtliga förenämnda
undervisare, af hvilka de i boskapsskötsel, mejerihushållning och
husslöjd dåmera benämndes instruktörer, åtnjöte i aflöning, utom reseersättning,
hvardera 2,000 kronor, hvilken aflöning finge efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af
5 år, räknadt från och med året näst efter det, då han blifvit antagen,
ökas med 500 kronor och således utgå med 2,500 kronor, vidare efter
5 års sådan tjänstgöring höjas till 3,000 kronor och slutligen efter
ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring höjas till 3,500 kronor. Då
instruktören i husslöjd äfven i andra afseenden vore närmast likställd
med öfriga instruktörer samt undervisaren i fårskötseln och ullkulturen,
hade departementschefen ansett sig böra i hufvudsak biträda landtbruksstyrelsens
framställning.

I öfverensstämmelse härmed hade Kungl. Maj:t aflåtit nådig proposition
till 1893 års Riksdag, som dock ansett lämpligast, att före -

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

151

liggande fråga öfverlämnades till den af Knngl. Maj:t då tillsatta kommitté
för afgifvande af förslag till reglering af statens civila pensionsväsende.
Denna kommitté afgaf sedermera den 28 maj 1894 sitt betänkande.

Sedan Kungl. Maj:t på grundvalen af detta betänkande för Riksdagen
i nådig proposition den 24 februari 1899 framlagt förslag till
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af staten, men
Riksdagen afslagit det framlagda förslaget och med tillkännagifvande
häraf uti skrifvelse den 10 maj 1899 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning om ordnande af det civila pensionsväsendet på
annan af Riksdagen angifven grund samt för Riksdagen framlägga det
förnyade förslag till pensionering af civila ämbets- och tjänstemän, som
efter dylik utredning kunde finnas af förhållandena påkalladt, hade Kungl.
Maj:t den 9 juni 1899 uppdragit åt en ny kommitté att verkställa den
af Riksdagen sålunda begärda utredningen.

Denna kommitté hade den 7 november 1902 afgifvit sitt betänkande
i ämnet, hvilket innefattade, bland annat, förslag till pensionslag för
civila tjänstinnehafvare med därtill hörande motiv.

Vid betänkandet hade funnits fogad, bland annat, en med I betecknad
tabell, upptagande aflöningsförmåner samt af kommittén föreslagna
pensionsunderlag och pensionsafgifter för ordinarie innehafvare af de
vid 1902 års början befintliga civila tjänster, som i kommitténs lagförslag
afsåges och med hvilka enligt gällande bestämmelser pensionsrätt
vore förenad. Uti denna tabell hade under rubriken »landtbruksingenj örer
och instruktörer samt nskeriassistenter och statens entomologiska anstalt»
upptagits 4 instruktörer och undervisare, med hvilka tjänstemän måste
hafva afsetts instruktören i boskapsskötsel, instruktören i mejerihushållning,
undervisaren i fårskötsel och ullkultur samt instruktören i
husslöjd.

Hvad den senare befattningen anginge kunde, enligt landtbruksstyrelsens
mening, dess upptagande i denna tabell icke bero på annat
än ett misstag af kommittén, då, såsom af det föregående utvisades,
med denna befattning pensionsrätt aldrig blifvit förenad.

Sedermera hade ärendet framlagts inför 1907 års Riksdag, utan
att sagda misstag ändrats.

Då instruktören i husslöjd emellertid icke före den nya pensionslagens
trädande i kraft haft pensionsrätt samt bestämmelserna i denna
lag, såvidt landtbruksstjrrelsen kunde finna, följaktligen icke kunde anses
tillämpliga å ifrågavarande tjänsteman, kunde han, om denna uppfattning
vore riktig, ej heller anses berättigad till pension.

152

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

Departements

chefen.

Under sådana förhållanden ansåge landtbruksstyrelsen det kunna
ifrågasättas, huruvida icke lämpligen framställning om ändring härutinnan
borde göras och pensionsrätt tilldelas instruktören i husslöjd å ordinarie
stat.

Som emellertid det sätt att från statens sida befordra husslöjden,
som hittills tillämpats, föreslagits skola undergå förändring, på sätt inhämtades
af landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse i ämnet den
14 oktober 1907, funne styrelsen för närvarande skäl icke vara för
handen att fästa en sådan förmån vid nämnda befattning, utan borde,
därest sagda ärende icke kunde hinna slutbehandlas, innan den nuvarande
innehafvare!! af befattningen afginge, den nye innehafvare!! af befattningen
enligt styrelsens mening tillsättas endast på förordnande tillsvidare.

Landtbruksstyrelsen, som vitsordade, att Nordin med nit och
skicklighet utöfva,t sina befattningar i statens tjänst, hemställdo därför
om aflåtande af nådig proposition för beredande af pension åt Nordin.

I sitt underdåniga utlåtande har statskontoret tillstyrkt bifall till
landtbruksstyrelsens framställning.

Då, på, sätt landtbruksstyrelsen anfört, med Nordin i öfrigt likställda
tjänstinnehafvare äga rätt till pension, torde med billighet, öfverensstämma,
att jämväl Nordin nu beredes enahanda förmån.

Hvad den ifrågasatta, pensionens belopp beträffar, tillåter jag mig
erinra att, därest bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 vore å Nordin tillämpliga,
Nordin, som nu uppbär i årlig aflöning 3,500 kronor, tre ålderstillägg
däri inräknade, skulle jämlikt 18 § b) af samma lag vara berättigad att
för sig beräkna ett pensionsunderlag af 3,000 kronor eller samma belopp,
lian begärt få uppbära såsom årlig pension.

På grund af hvad nu anförts, får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin må äga att
vid uppnådda 67 års ålder från och med månaden näst efter den, då
han erhåller afsked från sin befattning, uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af tretusen kronor, dock med skyldighet
för Nordin att från tjänsten afgå i enlighet med bestämmelserna i 6 §
b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11
oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å pensionsbeloppet, som
i 7 § af samma lag sägs.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

153

43:o.

Ytterligare anförde departementschefen.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingifven
skrift har hos styrelsen anställda skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina
Nordendahl, under förmälan, att hon sedan år 1880 haft anställning
först hos kammarkollegium och sedan hos domänstyrelsen, anhållit att
få komma i åtnjutande af pension i likhet med skrifbiträdet hos
styrelsen A. K. M. Zetterstén.

Vid sin skrift har sökanden fogat dels frejdbetyg, utvisande att
hon är född den 19 januari 1847, dels ock ett af registratorn hos
kammarkollegium utfärdadt intyg, hvaraf framgår att hon sedan januari
månad år 1880 biträdt med renskrifning å kammarkollegii dåvarande
domänafdelning.

Med underdånigt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen
öfverlämnat ifrågavarande ansökning och därvid anfört följande.

När kammarkollegii domänafdelning från och med år 1883 öfverflyttades
till domänstyrelsen, hade äfven sökanden medföljt, och hade
hon sedan dess träget tjänstgjort hos styrelsen såsom renskrifverska.

Hennes aflöning hos styrelsen hade i början utgått efter 50 öre
för arbetstimme, från och med år 1904 med 80 kronor för månad
med 5 timmars daglig arbetstid, samt från 1909 års början med 120
kronor i månaden för 6 timmars dagligt arbete. Därjämte hade hon
uppburit flitpenningar i mån af tillgång, senast år 1909 med 50 kronor.

Sökanden hade under sin långa tjänstetid hos domänstyrelsen
städse ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och synnerlig
skicklighet samt på ett plikttroget sätt och till styrelsens störa belåtenhet
fullgjort henne lämnade uppdrag.

Någon annan anställning än den hos styrelsen hade sökanden icke.

Vid den ålder, sökanden nu uppnått, syntes ej kunna förväntas,
att hon allt fortfarande skulle förmå med samma kraft som hittills
uppfylla sina åligganden, hvarför det vore önskvärdt, att hon såsom
skrifbiträde så snart ske kunde ersattes af en yngre kraft. Då staten
under en lång följd af år tagit hennes arbetsförmåga i anspråk, borde
hennes önskan om pension af statsmedel befinnas väl befogad, och då
hon till följd af sin ålder icke kunde ifrågakomma att upptagas på
ordinarie stat och sålunda blifva pensionsberättigad, på sätt som för
kvinnliga biträden vore föreslaget, syntes föreliggande fråga böra blifva
föremål för Riksdagens behandling.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.

[28.]
Pension ät
skrifbiträdet
Elisabeth
Vilhelmina
Nordendahl.

154

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

Departementschefen.

[29.]

Pension ät
amanuensen
friherre J. G.
Kläder stolpe.

Beträffande pensionens storlek ville styrelsen erinra därom, att
enligt Eders Kungl. Maj:ts och. Riksdagens beslut år 1910 åt skrifbiträdet
hos styrelsen förbemälda Zetterstén i pension beviljats 1,000
kronor, och att lika förmån samma år tillerkänts skrifbiträdet hos
kammarkollegium änkan F. Schenholm.

Domänstyrelsen har därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Nordendahl måtte från och
med månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde
hos styrelsen kunde komma att upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära pension med 1,000 kronor för
år räknadt.

Statskontoret har den 10 oktober 1910 afgifvit infordradt utlåtande
i ämnet och därvid, under åberopa,nde af omförmälda beslut
angående pensioner åt två andra hos centrala ämbetsverk anställda
skrifbiträden, tillstyrkt bifall till domänstyrelsens hemställan.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina Nordendahl må från och
med månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde
hos domänstyrelsen kan komma att upphöra, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
af 1,000 kronor.

Statsrådets öfriga ledamöter förenade sig i denna hemställan.

44:o.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare.

I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har amanuensen hos
domänstyrelsen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe, under förmälan att
han i nära 30 år tjänstgjort vid statens ämbetsverk, anhållit att vid nu
fyllda 70 år, och då han vore i saknad af andra medel till uppehälle,
blifva ihågkommen med pension från och med den 1 januari 1912, om
möjligt till lika belopp som den aflöning, han nu åtnjöte eller 2,700
kronor årligen.

Vid sin skrift har sökanden fogat dels behörigt frejdbetyg hvaraf
framgår, att sökanden är född den 12 februari 1840, dels ett utdrag af
kammarkollegii protokoll den 6 maj 1881, utvisande att sökanden, som
den 26 januari 1860 aflagt examen till rikets kammar- och räkenskapsverk,
blifvit nyssnämnda dag antagen såsom extra ordinarie tjänsteman

155

Tionde hufvudtileln: bil. 18.

å kollega dåvarande domänafdelning, och dels ett domänstyrelsens
protokollsutdrag den 6 december 1901, hvaraf inhämtas, att sökanden,
som den 19 januari 1883 antagits till extra ordinarie tjänsteman hos
styrelsen och under tiden därefter haft förordnanden såsom amanuens
och såsom tjänsteman i första tjänstegraden, i sin tjänstgöring ådagalagt
skicklighet, synnerligt nit och ordentlighet samt städse iakttagit

ett hedrande uppförande. TT ,

Uti sin skrift har sökanden anfört bland annat följande. Under
de första åren af sin tjänstgöring hos domänstyrelsen hade sökanden
haft åtskilliga förordnanden, dels såsom amanuens och dels såsom notarie
å styrelsens jordbruksafdelning. Den 17 april 1885 hade sökanden erhållit
s. k. årsförordnande såsom amanuens därstädes, hvilket fortfarit
intill utgången af år 1891. Från och med år 1892 hade sökanden
innehaft förordnande som amanuens på domän styrelsens registratorsoch
aktuariekontor, och hade sökanden under denna sin tjänstgöring
siälfständigt skött göromålen såsom registrator och aktuarie å dåvarande
iordbruksafdelningen, numera domänbyrån och landtbruksbyrån, hvilka
de senaste två åren varit förlagda på Kungsholmen. Enligt utfardade
förordnanden hade sökanden såsom notarie eller registrator och aktuarie
skött förstagradstjänst under sammanlagdt 4 år 3 månader 9^ dagar,
men hade sökanden, förutom de förordnanden han förut haft a sådan
tjänst, i verkligheten skött dylik tjänst ända sedan den 1 januari 189 .
Förutom nu omförmälda tjänstgöring hade sökanden vid två tillfallen aren
1887 och 1888 varit förordnad att uppehålla domänintendentsbefattning

1 Kristianstads och Östergötlands län i sammanlagdt 2 månader 14 dagar.

Beträffande de af sökanden åtnjutna aflöningsförmåner har sökanden
anfört, att desamma åren 1881—1884 bestått endast i mindre gratifikationer,
att sökanden år 1885 i och med då erhållet s. k. årsförordnande
såsom amanuens bekommit 1,500 kronor, hvilken summa så småningom
ökats, så att sökanden, då han börjat tjänstgöra på registrators- och
aktuariekontoret, åtnjutit 2,100 kronor. Denna summa hade sedan efter
hand höjts till 2,500 kronor samt under de senaste fem aren utgjort

2 700 kronor. Enligt sökandens beräkning skulle han alltså ej hafva erhållit
mer än två tredjedelar och under de senare åren ej mer an hälften
af hvad han, nu på trettionde året af sin tjänstgöring, efter nya lonestaten
skulle hafva åtnjutit, om den tjänstgöring, som blifvit honom alagd
åtföljts af fullmakt på motsvarande tjänstebefattning, iiil följd darat
att tjänstgöringen allt sedan början af år 1892 tagit sökandens ti( i
anspråk så mycket, att sökanden ej kunnat därmed förena tjänstgöring
på annat håll, både sökanden ej käft tillfälle att bereda sig några vidare

156

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

extra _ inkomster. Den enda extra inkomst, sökanden käft, kade vant
dels i egenskap af domänstyrelsens kommissionär en månad om året
under aren 1902—1908, medan annan därtill eljest förordnad tjänsteman
käft . semester, samt dels under de två sista åren såsom kommissionär
a jordbruksbyråerna. Då emellertid sistnämnda kommissionär
vore föga anlitad, hade den årliga inkomsten af denna befattning varit
ringa ock under år 1909 utgjort endast 80 kronor.

Under kela sin tjänstgöringstid kade sökanden ej varit tjänstledig
mer an tva gånger, 1889 under V/2 månad ock 1909 under 12 da°-a?
Någon semester hade sökanden ej erhållit förr än från och med år
1904, och hade densamma beviljats för blott 14 å 15 dagar om året.
„ or sjukdom hade sökanden ej varit frånvarande från sitt arbete mer
an 2, högst 5 dagar något år, ock många år ingen dag alls

. bökanden har slutligen framhållit, att med anledning af den ringa
a orang, han åtnjutit i förening med den stränga tjänstgöring, som fordrats
åt honom, det vant alldeles omöjligt för honom att göra några besparmgar
eller att genom insättningar i någon kassa bereda sig understöd
för sm ålderdom, samt att han vore i saknad af hvarje egen tillgång.

Uti mfordradt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen
beträffande ifrågavarande ansökning anfört följande. Med
vitsordande af riktigheten af de af sökanden meddelade uppgifter ifråga
om tjänstgöringstider, tjänstledigheter och aflöningsbelopp ansåge sig
styrelsen böra särskilt framhålla, att sökanden under en lång följd af
ar pa ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt sjelfständigt skött
registrator- och aktuanegöromålen, i hvad de afsåge de två jordbruksbyraerna,
numera domän- och landtbruksbyråerna. På grund häraf och
med erinran om att det pensionsbelopp, hvartill en ordinarie registrator
hos styrelsen vore_ berättigad vid afskedstagandet, utgjorde 3,700 kronor
därest tre ålderstillägg å 500 kronor af honom intjänats, har domänstyrelsen
hemställt, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att sökanden måtte beredas pension att uppbäras från och med
manaden näst efter den, då afsked beviljats honom, till belopp af
begärda 2,700 kronor för år. ’ 11 9 * *

9, ™ fö}id af na(% rei''liss har statskontoret afgifvit utlåtande den

26 oktober 1910 och därvid anfört följande.

Med hänsyn till sökandens väl vitsordade arbete i statens tjänst
under en tid af inemot 30 ar och hans framskridna ålder ansåge statskontoret
giltiga skal föreligga att söka bereda honom någon pension
or a ernående hfstiden. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret
framkalla, att, nar det gällde utverkande af pension åt civil extra ordinarie

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

157

tjänsteman, högre pensionsbelopp icke torde i vanliga fall kunna ifrågasättas
än det, som med tillämpning af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 skulle hafva tillkommit
honom, därest med hans befattning varit förenad rätt till pension.
l)å sökandens aflöning under de senaste fem åren utgjort 2,700 kronor
för år, skulle med tillämpning af nämnda lags bestämmelser i 3 § b)
pensionsunderlaget hafva utgjort 1,800 kronor och pensionen efter 30
års tjänstetid 1,550 kronor. Emellertid ville det synas statskontoret,
som om det af domänstyrelsen vitsordade förhållande, att sökanden under
en låug följd af år på ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt
själfständigt skött registrator- och aktuariegöromålen för domän- och
landtbruksbyråerna inom nämnda styrelse, borde kunna billigtvis föranleda
därtill, att för sökanden beräknades samma pensionsunderlag
som för en hos domänstyrelsen anställd tjänsteman af första graden
utan ålderstillägg eller alltså 2,200 kronor, samt att pensionen med
hänsyn till tjänstårens antal bestämdes till ett afrundadt belopp af
förslagsvis 2,000 kronor. Statskontoret har därför tillstyrkt, att pensionen
måtte utgå med sistnämnda belopp.

Lika med i ärendet hörda myndigheter finner jag friherre Ridder- Dep*[^nts''
stolpe på grund af sin långa och samvetsgranna verksamhet i statens
tjänst hafva gjort sig förtjänt af att erhålla pension, och anser jag rimligt
och välförtjänt, att sökanden, som ju faktiskt under en följd af år skött
göromål, motsvarande dem till eu förstagradstjänst vanligen hörande,
tillerkännes ett pensionsbelopp, något högre än det, hvartill hans aflöning
såsom extra ordinarie tjänsteman bort i och för sig föranleda. Jag
ansluter mig därför till statskontorets förslag om pension å 2,000 kronor.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen medgifva,

att amanuensen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från sin anställning
hos domänstyrelsen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension af 2,000 kronor.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

45:o

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare. [87.]

På extra stat under tionde hufvudtiteln har Riksdagen för år Tillfällig^
1911 uppfört ett förslagsanslag af 5,700 kronor för utdelande af till- p^ionéfadl

kronojägare,

158

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

fälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej finge tilldelas annan än den, som styrkte sig vara i behöfvande
omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från allmänna
indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor, eller ock
under år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till
pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å understödets
storlek skulle iakttagas, att detsamma jämte den utgående
pensionen icke finge tillsammans öfverstiga 500 kronor.

Sedan Eders Kungl. Maj:t uti skrifvelse den 22 juli 1910 meddelat
domänstyrelsen detta till kännedom samt för vederbörandes underrättande,
har domänstyrelsen genom utfärdadt cirkulär, som tillställts en
hvar f. d. kronojägare, som uppbar pension understigande 500 kronor,
lämnat dem, som enligt nyssberörda villkor kunde vara berättigade
till erhållande af understöd, tillfälle att inom viss tid inkomma med till
Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningar om dylikt understöd, åtföljda af
bevis, som styrkte, att de sökande vore i behöfvande omständigheter.

Med utlåtande den 14 november 1910 har domänstyrelsen till
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat i anledning däraf inkomna sådana ansökningar
från 41 pensionerade kronojägare och 1 kronojägaränka. Efter
inhämtande af yttrande af statskontoret har Eders Kungl. Maj:t den 30
december 1910 tilldelat 37 af de sökande f. d. kronojägarna understöd
med tillhopa 3,795 kronor.

Äfven för år 1912 synes mig för enahanda ändamål ett förslagsanslag
böra uppföras på extra stat under tionde hufvudtiteln. Rörande
anslagets storlek torde det ej vara sannolikt, att det kommer att
öfverstiga sistberörda belopp. Åtskilliga af understödstagarna äro
mycket ålderstigna och de till understöd berättigades antal torde
komma att sjunka med hvarje år. Ett förslagsanslag å 4,000 kronor
bör under alla förhållanden vara tillfyllest. Någon ändring i villkoren
för rätt att komma i åtnjutande af understöd af förevarande slag
ifrågasätter jag ej.

Under åberopande häraf får jag i underdånighet hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1912 uppföra
ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd
åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behöfvande omständigheter
och antingen erhållit afsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor, eller ock under år 1908
erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till pensionering af

Tionde hufvudtiteln: bil. 18.

159

civila tj änstinneh afvare, samt att i afseende å understödets storlek
iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
öfverstiga 500 kronor.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda uti de under punkterna
42—45 härofvan upptagna ärenden hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla, med föreskrift tillika
att utdrag af protokollet skulle tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörandet af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ur protokollet:
Ernst Öberg.

160

Tionde huJvudtiteln: bil. 19.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 december 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Krusenstierna.

[31 och] Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:

33 j »Den 25 november 1910 föredrog jag i underdånighet frågan om

Ang. ett under tionde hufvudtiteln upptaget extra anslag till förstärkning af
Tei!''1 m^u9. statsbidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och underrätthåiiande
befäl med vederlikar vid armén.

af arméns
pensionering,
dels ock till
understöd åt
vissa pensionerade,
underofficerare
och
vederlikar vid

Jag anhåller nu att få anmäla öfriga på landtforsvarsdepartementets
föredragning beroende extra anslag under samma hufvudtitel, nämligen:
anslaget till upprätthållande af arméns pensionering samt
anslaget till tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och
vederlikar vid armén.

armén.

Tionde hufvudtiteln: bil. 19.

161

Anslaget till arméns pensionering.

I likhet med föregående år beviljade Riksdagen å extra stat för
år 1911 ett förslagsanslag å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående. Liksom föregående år tillförbands pensionskassan
att till gengäld under anslagsåret afstå de densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu uti underdånig skrifvelse
den 2 november 1910 anhållit, att lika stort anslag måtte beviljas
å extra stat för år 1912.

Häremot har armé förvaltning ens civila departement icke haft något
att erinra.

Anslaget till understöd åt vissa pensionerade underofficerare och vederlikar.

Uti den till 1907 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen föreslog
Kungl. Maj:t Riksdagen att å extra stat under tionde hufvudtiteln
för år 1908 uppföra ett förslagsanslag af 34,360 kronor för utdelande
af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar
vid armén under villkor:

att understöd ej måtte tilldelas annan än den, som styrkt sig
vara i behöfvande omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med
pension från arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga
cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten,

samt att i afseende å understödets belopp iakttoges, att för den,
hvilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor,
understödet icke måtte tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen
öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke måtte
utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension
och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.

Berörda framställning blef af Riksdagen bifallen.

Då det för hvarje år erforderliga anslagsbelÖppet för nu ifrågavarande
ändamål är beroende på antalet understödsbehöfvande underofficerare
och storleken af deras pensioner, anbefalldes direktionen öfver
arméns pensionskassa i nådigt bref den 18 oktober 1907 att årligen
till Kungl. Maj:t aflämna uppgift angående det anslagsbel opp, som för
nästpåföljande år kunde beräknas för ifrågavarande ändamål erforderligt
Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 21

162

Tionde hufvudtiteln: bil, 19.

med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understödstagare,
som under året aflidit eller eljest såsom behöriga sökande
afgått.

På grundvalen af dylika uppgifter, som därefter årligen infordrats,
har Eders Kungl. Maj:t sedermera äskat och Riksdagen för åren 1909,
1910 och 1911 å extra stat beviljat ett förslagsauslag å respektive
34,360, 30,620 och 28,131 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har nu direktionen
öfver arméns pensionskassa meddelat, att af de personer, som år 1909
vid beräknande af anslagsbehofvet för år 1911 upptagits såsom eventuella
sökande af understöd från detta anslag, 19 aflidit. Högsta möjliga
understödsbelopp, verkliga eller beräknade, hade för dessa uppgått
till sammanlagdt 1,900 kronor. Och då icke några berättigade sökande
tillkommit, ansåge direktionen, att ifrågavarande anslag för år 1912
borde uppföras med allenast 26,231 kronor.

År 1907 blef förslagsanslaget till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering samt till fyllnadspensioner höj dt till sitt nuvarande
belopp. Hvarje år har det emellertid afsevärdt öfverskridits.
Enligt hvad jag inhämtat har anslaget öfverskridits med följande belopp,
nämligen :

under år 1907 med 166,776 kronor 44 öre,

„ „ 1908 „ 202,251 „ 49 „

„ „ 1909 „ 336,214 „ 56 „

Då anslaget är af förslagsanslags natur, är öfverskridandet visserligen
redan på förhand beräknadt såsom en möjlighet, men detta förhållande
kan numera antagas blifva konstant. Enligt hvad byråchefen
hos arméns pensionskassa upplyst, kan man nämligen redan nu beräkna,
att anslaget kommer att öfverskridas

under år 1910 med 440,000 kronor samt
„ „ 1911 „ 505,000 „

Jag anser därför, att ifrågavarande anslag bör höjas. Med hänsyn
till det belopp, som för nämnda ändamål beräknats ytterligare erforderligt
för år 1911, torde höjningen böra ske med 500,000 kronor.

Då det i öfrigt icke torde finnas något att erinra mot hvad direktionen
öfver arméns pensionskassa föreslagit, får jag i underdånighet

Tionde hufvudtiteln: bil. 19.

163

hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att under
riksstatens tionde hufvudtitel å extra anslag för år 1912 anvisa

dels ett förslagsauslag af 2,850,000 kronor, att användas såväl till
upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå de
för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsafgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet med
fastställda grunder för sådana pensioners utgående,

dels ock ett förslagsanslag af 26,231 kronor för utdelande af tillfälliga
understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de af Kungl. Maj:t med 1907 års Riksdag bestämda
grunder.»

Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.

Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.

Riksdags- och revisionskostnader.
Räntor å statsskulden.

Utdrag af •protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Swartz, anförde vidare:

I enlighet med de af Eders Kungl. Maj:t godkända grunder för
förändrad uppställning af riksstaten tillåter jag mig nu anmäla frågan
om anvisande af anslag å riksstaten till riksdags- och revisionskostnader
m. m. äfvensom till betalning af räntor å statsskulden m. m.

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl.

2 Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.

I sin vid statsrådsprotokollet den 30 december 1910 angående
riksstatens uppställning fogade skrifvelse den 8 december 1910 med
förslagsberäkningar rörande riksgäldskontorets inkomster och utgifter
för år 1912 m. m. hafva fullmäktige i riksgäldskontoret meddelat, att
1912 års förslagsanslag till riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
in. m. beräknats till ett belopp af 1,392,000 kronor samt att
räntorna å statsskulden för samma år beräknas komma att uppgå till
21,044,700 kronor.

Med afseende å de nya lånebehof, som för år 1912 göra sig gällande
och i fråga om hvilka jag har för afsikt att senare i dag göra
vederbörliga underdåniga framställningar, torde utöfver hvad af fullmäktige
i riksgäldskontoret angifvits såsom erforderligt för betalning af
räntorna å statsskulden böra för ändamålet beräknas ytterligare 1,000,000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

dels för bestridande af riksdags- och revisionskostnader m. m. för
år 1912 anvisa ett förslagsanslag å 1,392,000 kronor,

dels ock för betalning af räntor å statsskulden m. m. för samma
år anvisa likaledes ett förslagsanslag å 22,044,700 kronor.

Hvad departementschefen sålunda hemställt biträddes
af statsrådets öfriga ledamöter och blef af
Hans Maj:t Konungen gilladt och godkändt och behagade
Hans Maj:t Konungen på statsrådets tillstyrkande
härjämte förordna, att nu anmälda, för statsregleringen
erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens vederbörande utskott.

Ur protokollet:
Axel Alexanderson.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Utgifter för kapitalökning.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Sedan frågorna om statsverkets verkliga utgifter blifvit på föredragning
af vederbörande departementschefer pröfvade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Swartz, att få anmäla de frågor, som berörde
regleringen af statens

utgifter för kapitalökning.

Hvad först angick

statens affärsYerksamliet,

erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t på civildepartementets
föredragning (se bil. 1 vid detta protokoll) förut denna dag beslutit
aflåtande till Riksdagen af följande framställningar, nämligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

]

[1.]

Inköp af
inventarier.
Uppförande
af posthus i
Västervik -

[2.]

Inköp och
bebyggande af
fastigheter.
Inköp af stationsinventarier.

Telegrafverkets
kassaförlag.

Fortsatt utveckling
af
statens telefonväsende.

(lånemedel)

2 Utgifter för kapitalökning

Postverket.

dels att för inköp af inventarier för postverkets behof för år 1912
anvisa ett anslag af 125,000 kronor;

dels att för inköp af två tomter i Västervik och för uppförande därå
af ett post- och telegrafhus anvisa ett anslag för år 1912 å 173,400
kronor;

dels ock att medgifva, att för sistnämnda ändamål må, utöfver berörda
anslag, användas ett belopp af 26,625 kronor, som tidigare reserverats
för anskaffande af lokaler för postverkets behof; (se bil. 1 vid
detta protokoll sid. 2.)

Telegrafverket.

dels att medgifva,

att för stationsbyggnaden i Lund må användas ett belopp af 50,000
kronor utöfver förut anvisade 300,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll
sid. 7.)

att den tomt, å hvilken telegrafverkets telefonstationsbyggnad i Or sa
är uppförd, md för telegrafverkets räkning inköpas för en köpeskilling af

2.000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 7.) samt

att å telegrafverket tillhörig tomt i Bords må uppföras en telegrafstationsbyggnad,
inrymmande jämväl lokaler för postkontoret i staden, fölen
kostnad, ej öfverstigande 400,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll
sid. 7.)

dels att för år 1912 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag af 873,000 kronor samt för inköp
af stationsinventarier ett anslag af 100,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att af dessa belopp redan under år 1911 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna 200,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 7 och 16.)

dels att medgifva att, därest telegrafverkets öfverskottsmedel skulle
för åren 1910 och 1911 uppgå till högre belopp än för år 1910

1.200.000 kronor och för år 1911 1,130,000 kronor, öfverskjutande belopp
må innehållas för att öka det nu till 900,000 kronor bestämda
kassaförlaget för telegrafverket'', (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 16.)

dels ock att för enahanda ändamål för år 1912 anvisa ett anslag af

150.000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 16.)

att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende för år 1912 anvisa
ett anslag å 4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet; (se
bil. 1 vid detta protokoll sid. 22.)

Utgifter för kapitalökning.

Statens järnvägar.

att till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens redan
trafikerade järnvägar för år 1912 anvisa ett belopp af 2,662,219 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis redan under år 1911 af
tillgängliga medel utanordna 550,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll
sid. 31.)

att för fullbordandet af arbetet med uppförande af en byggnad för
vissa kontor inom järnvägsstyrelsen vid Tomteboda för år 1912 anvisa ett
belopp af 500,000; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 57.)

att för fullbordande af arbetet med uppförande af ny bro öfver
Stångån vid Linköping för år 1912 bevilja ett anslag af 175,000 kronor;
(se bil. 1 vid detta protokoll sid. 57.)

att för fullföljande af vissa åtgärder för underlättande af arméns
strategiska uppmarsch för år 1912 bevilja ett anslag af 100,000 kronor;
(se bil. 1 vid detta protokoll sid 58.)

att till betäckande af vissa af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter
anvisa ett anslag för år 1912 af 51,681 kronor; (se bil. 1 vid
detta protokoll sid. 58.)

att för nya inventarier och ökadt förlag vid statens järnvägar anvisa
ett anslag för år 1912 af 2,000,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll
sid. 59.)

att för år 1912 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade järnvägar bevilja ett anslag af 3,250,000 kronor; (se
bil. 1 vid detta protokoll sid. 59.)

[4.]

Nya byggnacler
och
anläggningar
vid statens
järnvägar.

[5.]

Uppförande
af en byggnad
för vissa
kontor inom
järnvägsstyrelsen.

[6.]

Ny bro öfver
Stångån vid
Linköping.

[7-]

Anslag till
åtgärder för
underlättande
af arméns
strategiska
uppmarsch.

[8.]

Ersättning
för af statskontoret

gjorda förskott.

[9-]

Anslag till
nya inventarier
in. m.

[10.]

Ny rullande
materiel för
statens järnvägar.

(lånemedel)

Utgifter för kapitalökning.

[11-]

Utläggning af
ytterligare
ett järnvägsspår
mellan
Rönninge och
Järna stationer
m. m.
(lånemedel)

[12.]

Ang• anslag
till vissa
statsbanebyggnaäer.

(lånemedel)

[13.]

Ang. anslag
till statsbanan
Järna—
Norrköping.
(lånemedel)

[14.]

Statsbana
Ströms vattudal—
Ångermanälfven.

(lånemedel)

[15.]

Fortsättning
af norra
stambanan
från

Veittijärvi.

(lånemedel)

[16.]

Komplettering
sarb et en
å linjen
Kiruna—
Svartön.
(lånemedel)

att för fortsättande af arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Rönninge och Järna stationer m. m. för år 1912 anvisa
ett anslag af 1,500,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 64.)

att för år 1912 anvisa

dels till fullbordande af statsbanan frän Bastuträsk till Skellefteå och
vidare till Kallhohnsfjärden ett anslag af 1,028,000 kronor,

dels ock till fullbordande af statsbanan från Östersund till Ströms
vattudal (Ulriksfors) jämte bispår ett anslag af 1,400,000 kronor; (se
bil. 1 vid detta protokoll sid. 64.)

dels att medgifva, att å statsbanan från Järna öfver Vagnhärad och
Nyköping förbi Lunda till Norrköping må anläggas stationer vid Västerljungs
kyrka, Braken, Enstaberga och Löfsjön, en håll-, last-och mötesplats
vid Långgrufvan samt hållplatser vid Torskär och Hammaren
äfvensom vid Åby anordnas eu för ifrågavarande järnväg och östra
stambanan gemensam station;

dels ock att till fortsättning af statsbanan Järna—Norrköping för år
1912 anvisa ett anslag af 4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att däraf redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 66.)

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
rörande anläggande af statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors)
och Angermanälfven (Volgsjön), för ändamålet beräkna ett anslag för år
1912 af 900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor;
(se bil. 1 vid detta protokoll sid. 91.)

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
rörande fortsättning af Norra stambanan från Veittijärvi, för ändamålet
beräkna ett anslag för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 200,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 92.)

att för utförande af nödiga komplettering sarbeten å järnvägslinjen
Kiruna—Svartön för år 1912 bevilja ett anslag af 1,070,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp redan under år 1911 af
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor; (se bil. 1 vid
detta protokoll sid. 92.)

Utgifter för kapitalökning.

att för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och [17.]
Alingsås och utförande af därmed sammanhängande arbeten bevilja ett utläggning af
anslag af 5,100,000 kronor samt däraf för år 1912 anvisa ett belopp af m“ gX

650,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af torg och
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 250,000 kronor; (se bil. 1 vid ^“medei)
detta protokoll sid. 93.)

att såsom tilläggsanslag för redan utförda anläggningar vid Trälleborgs
ångfärjestation för år 1912 anvisa ett belopp af 204,400 kronor;
(se bil. 1 vid detta protokoll sid. 98.)

[18.]

Tilläggsanslag
för anläggningarna

vid Trätteborgs
ångfärjestation.

(lånemedel)

att för inköp af mark, som erfordras i och för ordnande af Stockholms [19.]
bangårdsförhållanden samt för utvidgning af andra järnvägsstationer, för Anslag till
år 1912 anvisa ett anslag af 2,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna

500,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 103.)

Statens vattenfallsverk.

att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny farled mellan [20.]

Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget a 22,800,000 kronor lör ar Anslag för
1912 anvisa ett belopp af 5,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna mellan

500,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 105.) oJhZtboig.

(lånemedel)

att för år 1912 anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor att enligt [21.]

de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning Ledningar för
af ledningar, af sedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk
vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten, med rätt för energi från
Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 500,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 110.)

att till ökande af Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital för år [22.]
1912 anvisa ett anslag af 150,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll Anslag till

n \ ökadt rörelse Sld.

Ilo.) kapital

Utgifter för kapitalökning.

[23.] _ att . utaf det af Riksdagen för uppförande af en elektrisk kraftstation

Anslag för vid Porjusfallen i Stora Lide älf och i sammanhang därmed anläggning
TrlflTaHon af jäfnvä9 mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärvid
Porjus- der i och för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen
(lånemedel) beyiljade anslaget å 21,500,000 kronor för år 1912 anvisa ett belopp
af 4,000,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 117.)

[24.] ^ att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att afAnsiag
till låtas angående anläggande af ett statens kraftverk vid Älfkarleby, för
afluTafl ändamålet beräkna _ ett anslag för år 1912 af 3,450,000 kronor, med
verk vid Älf- rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel för (iånemedei)

skottsvis utanordna 1,650,000 kronor, (se bil. 1 vid detta protokoll
sid. 118).

Beträffande de sålunda för år 1912 ifrågasatta anslagen för fortsatt utveckling
af statens telefonväsende, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade järnvägar, för fortsättande af arbetet med
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna
stationer med mera, till fullbordande af statsbanorna från Bastuträsk till
Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden samt från Östersund till Ströms
vattudal (Ulriksfors) jämte bispår, till fortsättning af statsbanan Järna—
Norrköping, till anläggande af statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors)
och Angermanälfven (Volgsjön), till fortsättning af norra stambanan
från Veittijärvi, för kompletteringsarbeten å järnvägslinjen Kiruna
—Svartön, för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg
och Alingsås, för redan utförda anläggningar vid Trälleborgs ångfärjestation,
för inköp af mark i och för ordnande af Stockholms bangårdsförhållanden
samt för utvidgning af andra järnvägsstationer, för anläggning
af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, för anläggning
af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens
kraftverk vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten, för
uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf
och därmed. sammanhängande arbeten samt till anläggande af ett statens
kraftverk vid Ålfkarleby hemställde föredragande departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att hvart och ett af dessa anslag finge utgå af lånemedel.

Aid bifall härtill skulle alltså af sammanlagda beloppet —
41,912,700 kronor — af samtliga för nu ifrågavarande statsreglerings -

Utgifter för kapitalökning. 7

period erforderliga anslag till utgifter för statens affärsverksamhet ett
belopp af 34,852,400 kronor bestridas af lånemedel.

Vidkommande därefter

statens utlåningsfonder

erinrade departementschefen till eu början om Kung! Majrts på jordbruksdepartementets
föredragning (se bil. 2 vid detta protokoll) förut
fattade beslut att föreslå Riksdagen

Nya odling slånefonden.

att i afbidan på nådig proposition i ämnet såsom kapitalökning
under år 1912 tillsvidare beräkna för nya odlkmslånefonden 524,000
kronor.

Rederilånefonden.

Härefter anförde departementschefen:

Under åberopande af hvad jag vid underdånig föredragning den 30
december 1910 af frågan om nya grunder för riksstatens uppställning
anfört angående öfverförande af statens fordran hos aktiebolaget svenska
ostasiatiska kompaniet till lånefonden för rederinäringens understödjande
och med erinran därom, att Eders Kungl. Maj:t förut denna dag godkänt
af mig gjorda beräkningar angående inkomsterna å riksstaten för
år 1912, enligt hvilka beräkningar under inkomsttiteln: »i anspråk tagna
kapitaltillgångar» skulle uppföras med ett belopp af 2,000,000 kronor,
statens omförmälda fordran vid 1911 års utgång hos nämnda bolag
jämte hvad af bolagets lån från staten under år 1911 influtit såsom
kapitalafbetalning, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att till ökning af lånefondens för rederinäringens understödjande
kapital för år 1912 anvisa ett anslag af 2,000,000 kronor.

[25.]

Nya odlingslånefonden.

(lånemedel)

[26.]

Ökning af
lånefonden
för rederinäringens

understödjande.

[27—30.]

Egnahemslåne-,
fiskerilåne-,
norrländska
nyodlings-
och
jordförmedlings
fonderna.

(lånemedel)

[3i.J

Ökning af
fonden för
befrämjande
af handtverk
och därmed
jämförlig
mindre
industri.
(lånemedel)

8 Utgifter för kapitalökning.

Egnahemslåne-, fiskerilåne-, norrländska nyodlings- och j or dförmedling s fonderna.

Vidare tillåter jag mig att erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t
på jordbruksdepartementets föredragning (bil. 2) förut denna dag beslutat
framställning till Riksdagen

att, i afbidan på de nådiga propositioner angående den för en hvar af
nedannämnda fonder under år 1912 erforderliga kapitalökning, Eders
Kung]. Maj:t må komma att framlägga för Riksdagen, såsom kapitalökning
under år 1912 tillsvidare beräkna:

för egna!)emslånefonden .................................................. kronor 5,000,000: —

» fiskerilånefonden ......................................................... » 116,000: —

» norrländska nyodlingsfonden ................................ » 210,000: —

» jordförmedlingsfonden................................................ » 800,000: —

Handtverkslånefonden.

På därom af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning har Riksdagen
enligt skrifvelse den 3 juni 1910

dels beslutit,

att en särskild fond å 200,000 kronor skulle inrättas för befrämjande
af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, från hvilken
fond, efter pröfning af Kungl. Maj:t, i mån af tillgång lån finge tilldelas
Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig att i egenskap
af låneförmedlare utlämna låneunderstöd till handtverkare och mindre
industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare
arbetsredskap,

att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån finge ingå till
fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål,

att riksgäldskontoret skulle bemyndigas att för ändamålet under år
1911 i mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst

50,000 kronor, samt

att för lån, som af Kungl. Maj:t sålunda beviljades skulle gälla
vissa allmänna villkor och bestämmelser, om hvilkas innehåll det torde
tillåtas mig att hänvisa till Riksdagens berörda skrifvelse,

dels medgifvit, att Kimgl. Maj:t ägde meddela de ytterligare föreskrifter,
som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erforderliga; dels

ock för år 1911 å riksstatens sjunde hufvudtitel beviljat ett
extra anslag å 2,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att tilldelas låneförmedlaren såsom bidrag till betäckande af de för

Utgifter för kapitalökning. 9

honom genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra
direkta utgifter.

Den 16 december 1910 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat nådig
kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från
fonden för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre
industri.

I underdånig skrifvelse den 23 december 1910 har styrelsen för
Sveriges handtverksorganisation framhållit, att man på grund af det
lifliga intresse, som tillkomsten af ifrågavarande lånefond uppväckt inom
liandtverkskretsar, helt visst torde böra räkna med en likartad stegring
i ansökta lånebelopp under andra året, som ägt rum i Danmark eller
med 50 %.

I anledning af hvad sålunda anförts, vågade styrelsen i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder, på
det att Riksdagen måtte bemyndiga riksgäldskontoret att för ofvannämnnda
ändamål under år 1912 i man af behof tillhandahålla ett belopp af högst

75,000 kronor.

Enligt de af Eders Kungl. Maj it genom beslut den 30 december
1910 godkända grunder för förändrad uppställning af riksstaten skall
nödig kapitalökning för fonden anvisas såsom anslag på riksstaten.

Vidare skall behållningen af fondens afkastning tillföras statsverket
och till sitt beräknade belopp uppföras såsom tillgång i riksstaten.

Härmed sammanhänger ock, att de medel, som erfordras för täckande
af fondens löpande utgifter, eller med andra ord för ersättningen till
låneförmedlaren i enlighet med hvad jag tidigare i dag i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet angående inkomstberäkningarna närmare förmält
icke skola utgå af anslag, anvisade på riksstaten, utan af fondens afkastning.
Med afseende härå har jag för afsikt att längre fram hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i särskild proposition föreslå
Riksdagen att såsom bidrag till betäckande af de för låneförmedlaren
genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra direkta
utgifter för år 1912 bevilja ett anslag å 2,000 kronor, att utgå
direkt af fondens afkastning.

På grund af hvad sålunda anförts och då jag icke har något att
erinra mot hvad styrelsen för Sveriges handtverksorganisation föreslagit
i fråga om storleken af det belopp, som år 1912 skulle tillföras fonden
och som torde böra utgå af lånemedel, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Bih. till Eiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

Utgifter för kapitalökning.

dels att till ökning af fondens för befrämjande af handtverk och
därmed jämförlig mindre industri kapital för år ’1912 anvisa ett anslag
af 75,000 kronor, att utgå af lånemedel,

dels ock besluta, att af inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån skall från och med samma år det belopp, som må återstå,
sedan kostnaderna för fondens förvaltning blifvit från räntorna bestridda,
tillföras statsverket.

Slutligen vill jag erinra om nedannämnda, af Eders Kungl. Maj:t
på civildepartementets föredragning förut denna dag beslutade framställningar
till Riksdagen, nämligen:

Fond för bibanor i vissa delar af riket,

[32.] att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflå Afsättning

uu tas angående inrättande af en lånefond för åstadkommande af bibanor
vissa nom vissa delar af rikets för ändamålet beräkna ett anslag för år 1912
delar af riket. af 1,000,000 kronor; (se bil. 1 vid detta protokoll sid. 119.)

(lånemedel)

Järnv äg slånefonden.

[33.] att för afsättning till järnvägslånefonden i riksstaten för år 1912

Anslag un upptaga ett belopp af 1,500,000 kronor, (se bil. 1 vid detta protokoll
Ä U8).

(lånemedel)

Beträffande ofvanberörda anslag för ökning af nya odlingslåne-,
egnahemslåne-, fiskerilåne-, norrländska nyodlings- och jordförmedlingsfondernas
kapital, till inrättande af en lånefond för åstadkommande af
bibanor inom vissa delar af riket samt för afsättning till järnvägslånefonden
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,

att hvart och ett af dessa anslag må utgå af lånemedel.

Al hvad jag nu anfört torde framgå, att, under förutsättning af
statsmakternas bifall till hvad därutinnan föreslagits, af utgifterna, tillsammans
11,225,000 kronor, å 1912 års riksstat för statens utlåningsfonder
ett belopp af 9,225,000 kronor kommer att täckas af lånemedel.

Utgifter för kapitalökning.

I riksstaten för hvart och ett af åren 1896—1911 har utom hufvudtitlarna
afsätta ett belopp af 1,400,000 kronor, som tillgodoförts den
enligt nådigt bref den 15 november 1895 under statskontorets förvaltning
ställda

arbetarförsäkringsfonden.

Under åberopande af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30
december 1910 angående denna fonds ställning i budgeten tillåter
jag mig nu göra framställning om uppförande af erforderliga anslag i
riksstaten till kapitalökning för fonden. Till en början torde till fonden
böra för år 1912 afsättas samma kapitalbelopp, som hittills årligen afsätta,
eller 1,400,000 kronor. I de af Eders Kung! Maj:t förut denna
dag godkända inkomstberäkningar för år 1912 har afkastningen från
fonden under samma år upptagits till 1,300,000 kronor. Motsvarande
belopp borde sålunda uppföras bland utgifterna för kapitalökning. Dock
bör beloppet minskas med summan af de anslag, som under sjätte
hufvudtiteln upptagits för ändamål, som hittills tillgodosetts af arbetarförsäkringsfondens
intressemedel. Dessa anslag — för statens bidrag
till fiskares försäkring, för upprätthållande af riltsförsäkringsan staltens
verksamhet samt till ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med
uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten — uppgå till
sammanlagdt 179,500 kronor. Till fondens kapitalökning torde sålunda
böra anvisas skillnaden mellan 1,300,000 kronor och 179,500 kronor
eller 1,120,500 kronor samt därutöfver 1,400,000 kronor eller sammanlagdt
2,520,500 kronor, ett belopp, som synes böra afrundas till

2,525,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till ökning af arbetarförsäkringsfondens kapital för år 1912
anvisa ett anslag af 2,525,000 kronor. I

I afseende å de medel, som för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
böra utgå

för afbetalning å statsskulden,

hafva fullmäktige i riksgäldskontoret i skrifvelse den 8 december 1910
meddelat mig, att utbetalningarna under år 1912 för amortering å statsskulden
i enlighet med gällande bestämmelser beräknats till sammanlagdt

5,820,000 kronor.

[34.]

Afsättning
till arbetarfförsäkring
sfonden.

[35.]

Afbetalning
å statsskulden.

Utgifter för kapitalökning.

Med afseende å de af Eders Kung!. Maj:t godkända nya grunderna
för riksstatens uppställning hemställer jag slutligen, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1912 anvisa ett anslag å 5,820,000 kronor att tillhandahållas
riksgäldskontoret för afbetalning å statsskulden.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
behagade Hans Maj:t Konungen på statsrådets tillstyrkande
härjämte förordna, att nu anmälda för statsregleringen
erforderliga handlingar skulle tillställas Riksdagens
vederbörande utskott.

Ur protokollet:
Axel Alexanderson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Bil. 1.

Utgifter för kapitalökning.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde
vidare:

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet den 30
sistlidne december anfört i fråga om sättet för uppförande i riksstaten af
utgifter för kapitalökning, anhåller jag i underdånighet få anmäla de
anslag, som i sådant hänseende erfordras för de till civildepartementet
hörande affärsdrifvande verk och produktiva fonder.

Bill. till Rikscl. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[1.]

Inköp af
inventarier.

Uppförande
af posthus
i Västervik.

Postverket.

I enlighet med hvad jag förut denna dag anfört vid föredragning
af frågan om fastställande af postverkets stat för driftkostnader år 1912
torde för nämnda år erfordras ett anslag å 125,000 kronor för inköp af
inventarier.

För nybyggnader uppfördes i postverkets stat för år 1910 ett anslag
af 160,000 kronor, men i staten för år 1911 finnes icke uppfördt något
anslag för nämnda ändamål.

Generalpoststyrelsen bär emellertid ansett sig böra nu hemställa,
att i staten för år 1912 måtte uppföras ett anslag till inköp af två
tomter i Västervik och uppförande därå af ett posthus.

Med afseende härå anför generalpoststyrelsen följande:

För närvarande förefinnes stort behof af posthus i Västervik. Den
lägenhet, som för postkontoret därstädes förhyres, är alldeles för
trång. Den består af tre rum, ett förrum, en mindre förstuga, ett
arkivrum och ett kassahvalf jämte vindskontor m. in. De tre rummens
golfyta uppgår till 87,5 kvadratmeter och hyran utgör 1,000 kronor för
år. Expeditionsrummet, som håller allenast 7 meter i fyrkant, är otillräckligt
och lämnar icke plats för nödiga skåp och fack. Särskilt
kännbar är bristen på tillräckligt utrymme för paketexpeditionen, och
antalet postbehandlade paket har på senare åren högst afsevärdt stegrats.
Fn annan olägenhet, som vidlåder den nuvarande lokalen, är, att postmästarens
rum icke står i direkt förbindelse med expeditionsrummet.
Enligt nu gällande hyreskontrakt utgår hyrestiden den 1 oktober 1914,
och, så vidt nu kan beräknas, förefinnes icke möjlighet att få hyra annan
lämplig lokal. Husen i Västervik äro i allmänhet små och uppförda af
trä samt gamla och bristfälliga. Endast ett fåtal stenhus finnas uppförda.
Under sådana förhållanden har generalpoststyrelsen ansett sig
böra vidtaga åtgärder för anskaffande af posthus i Västervik.

Beträffande rörelsens storlek och utveckling vid postkontoret i
Västervik meddelar generalpoststyrelsen följande uppgifter från år 1909
samt för 10 år därförinnan.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

	År 1899.	År 1909.
Totaluppbörd.................................................................................	55,135 kr.	78,662 kr.
Inbetalade postanvisningsbelopp ......................................................	407,659 »	940,198 »
Antalet afgångna postiörsändelser af alla slag....................................	670,307 st.	1,385,225 st.
däraf paket............................................................................	2,633 »	6,911 »

Generalpoststyrelsen har infordrat anbud å två tomter, hvilka sammanslagna
enligt styrelsens mening skulle blifva ett för uppförande af
posthus synnerligen lämpligt område. De äro centralt belägna i hörnet
af två utaf stadens större gator, Bredgatan och Båtsmansgatan, ej långt
från järnvägsstationen. Den ena tomten, n:r 14, som äges af staden
Västervik, innehåller 910,5 kvadratmeter. Stadsfullmäktige hafva erbjudit
generalpoststyrelsen att köpa tomten till ett pris af 5 kronor 75 öre för
kvadratmeter, hvadan priset för denna tomt utgör 5,235 kronor 37 öre.
Den andra tomten, n:r 11, tillhör Västerviks församling och har ett ytinnehåll
af 676 kvadratmeter. Församlingen har å kyrkostämma den 17
oktober 1910 beslutat hembjuda denna tomt åt generalpoststyrelsen till
ett pris af 7 kronor för kvadratmeter eller för tillhopa 4,732 kronor.
Båda tomterna, som sammanlagdt hafva en areal af 1,586,5 kvadratmeter,
skulle således kunna för postverkets räkning inköpas för 9,967
kronor 37 öre, hvilket motsvarar en kostnad af omkring 6 kronor 28
öre för kvadratmeter eller 55 öre för kvadratfot. Enligt hvad kyrkostämman
meddelat, skall jämlikt nådigt bref den 17 oktober 1890 angående
ändring i den år 1879 fastställda stadsplanen för Västervik
tomten n:r 11 utläggas till öppen plats, men lärer underdånig framställning
hafva af stadsfullmäktige i Västervik gjorts i syfte att få bebygga
denna tomt. Allenast en af de ifrågavarande tomterna skulle blifva för
postverkets behof otillräcklig, enär inkörsport måste anordnas från gatan
till gården och det återstående utrymmet af tomten blir för litet för de
postlokaler, som böra vara anordnade å nedre botten. Äfvenså måste
plats för framtida eventuella utvidgningar förefinnas, till följd hvaraf
båda de omnämnda tomterna erfordras.

För uppgörande af förslagsritningar och kostnadsberäkningar för
det ifrågasatta posthuset har generalpoststyrelsen vändt sig till en i
dylika byggnadsfrågor förfaren arkitekt, som meddelat, att kostnaderna
skulle komma att belöpa sig till högst 200,000 kronor, däri inberäknade
kostnaderna för inköp af de båda tomterna samt för värmeledning,
vatten-, afiopps- och s. k. sanitära ledningar. Byggnaden skulle komma

4 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[1-] att uppföras i två våningar och inrymma förutom postlokaler jämväl
utrymmen för telegraf- och telefonstation. Telegrafstyrelsen har nämligen,
på förfrågan af generalpoststyrelsen, meddelat, att telegrafstyrelsen
är villig att i det tilltänkta posthuset förhyra lämpliga lokaler för
berörda ändamål, räknadt från och med den 1 oktober 1914, då kontraktet
rörande de nuvarande telegraflokalerna utgår. Denna tidpunkt
för telegrafverkets eventuella inflyttning stämmer väl öfverens med postverkets
intressen, ty, såsom förut nämnts, utgår jämväl kontraktet angående
den nuvarande postkontorslokalen nyssnämnda dag, vid hvilken
tidpunkt följaktligen den ifrågasatta byggnaden borde vara till inflyttning
för båda verken färdig.

Beträffande sättet för beredande af tillgång för de för ofvannämnda
tomtköp erforderliga medel erinrar generalpoststyrelsen, att de köpeskillingsbelopp,
som inflöto vid försäljning af vissa postverket tillhöriga
fastigheter i Jönköping, jämlikt nådigt bref till generalpoststyrelsen den
5 juni 1909 reserverats för att af Eders Kung!. Maj:t, efter inhämtande af
Riksdagens medgifvande, användas till anskaffande af lokaler i landsorten
för postverkets behof. Vid sedermera verkställd försäljning inflöto
tillhopa 26,625 kronor, hvaraf hittills icke någon del tagits i anspråk.
Dessa reserverade medel anser generalpoststyrelsen lämpligen
böra användas för täckande delvis af kostnaderna för nu ifrågasatta
byggnadsföretag.

Generalpoststyrelsen hemställer därför, under förutsättning af nådigt
bifall till förenämnda anhållan om bebyggande af tomten n:r 11, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att, för bestridande af kostnaderna
för inköp af nyssnämnda två tomter, n:r 11 och 14, i Västervik
samt för uppförande därå af ett posthus, afsedt jämväl för tillgodoseende
af telegrafverkets behof af lokaler för telegraf och telefon, måtte
få användas dels ofvannämnda reserverade medel, 26,625 kronor, dels
ock ett belopp af 173,375 kronor, som för sådant ändamål borde under
anslaget till nybyggnader uppföras i staten för år 1912.

Departements- Det har, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, ofta visat sig
yttrinde. synnerligen svårt att för rimlig hyra erhålla fullt lämpliga postkontorslokaler.
För att en lägenhet skall ur såväl postverkets som allmänhetens
synpunkt erbjuda tillfredsställande utrymmen åt ett postkontor
höra åtskilliga fordringar beträffande ej mindre dess belägenhet än äfven
i fråga om lägenhetens inredning och rumsanordningen vara uppfyllda.
Hvad då först angår postkontorets läge bör detta gifvetvis vara centralt
och, där järnvägsstation finnes, om möjligt ej långt från denna. Så

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 5

belägna och i öfrigt lämpliga lokaler stå emellertid ingalunda alltid till
buds att få hyra för postverkets räkning, då de vanligen äro genom
fleråriga kontrakt disponerade för andra ändamål. Skulle likväl någon
lägenhet af'' nu antydd beskaffenhet vara för postverket tillgänglig, blir
i många fall hyran oskäligt hög, i all'' synnerhet som i regel en del
mer eller mindre dyrbara ändringsarbeten måste utföras.

Beträffande själfva inredningen af postkontorslokalen, hvilken bör
vara belägen å nedre botten med bekväm och lättillgänglig ingång från
gata för allmänheten, måste rummen vara på särskilt sätt anordnade.
Expeditionsrummet bör vara särdeles rymligt, enär detsamma skall innehålla
plats dels för allmänheten, dels för vederbörande posttjänstemän,
dels för en rummet afdelande disk, dels ock för åtskilliga skrymmande
möbler, såsom expeditionsbord, blankettskåp, sorteringsfack, utrymmen
för paket o. s. v. Postmästarens rum bör vara beläget intill expeditionsrummet,
så att han i förekommande fall kan utan tidsutdräkt lämna
tjänstepersonalen erforderliga upplysningar äfvensom öfvervaka arbetet
i expeditionsrummet. Andra nödiga utrymmen äro arkivrum, kassahvalf,
i förekommande fall tjänsterum för kontrollör, förste postexpeditör och
brefbärarexpeditionen, toalettrum m. m. Naturligen är det i de flesta
fall svårt att i privata hus erhålla lägenheter, som äro anordnade på
sådant sätt att de utan vidare kunna apteras till postkontor. _ Visserligen
kunna understundom förändringar i rumsanordningarna vidtagas, men
husägarna äro ej alltid villiga härtill, och dylika arbeten ställa sig i
allmänhet rätt kostsamma.

Särskildt å orter, hvarest poströrelsen kan väntas komma att väsentligt
ökas, bör postverket hafva tillfälle att kunna vid behof utvidga
postlokalerna, men i de allra flesta fall saknas dylika utvidgningsmöjligheter,
då postverket förhyr lägenhet i ett privathus.

De nu antydda olägenheterna skulle emellertid kunna undvikas,
därest på statsverkets bekostnad uppfördes posthus å sådana orter, där
tillgången å lämpliga postkontorslägenheter visat sig särskildt ringa.
En sådan anordning skulle uppenbarligen vara till såväl postverkets
som allmänhetens fördel, då härigenom kunde för all framtid erhållas
välbelägna och rymliga lokaler samt tillfälle till eventuell utvidgning.

På sätt af generalpoststyrelsens skrifvelse framgår, är den till postkontor
förhyrda lägenheten i Västervik alldeles för trång och uppfyller
ingalunda de fordringar, hvilka böra ställas på en sådan lokal.

Att döma af de jämförande siffror, generalpoststyrelsen lämnat beträffande
åren 1899 och 1909, torde också med den stegring, rörelsen

[1-1

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

vid ifrågavarande postkontor visar, behofvet af ökadt utrymme vid postkontoret
komma att efter hand göra sig allt starkare gällande.

Enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, föreligger nu ett gynnsamt
tillfälle att förvärfva två för uppförande af postkontor'' synnerligen
välbelägna tomter.

Beträffande de till inköp föreslagna tomterna skulle priset för den
staden tillhöriga tomten n:r 14 belöpa sig till 5 kronor 75 öre för kvadratmeter,
medan för församlingens tomt n:r 11, innehållande en areal
af 676 kvadratmeter, begärts ett pris af 7 kronor för kvadratmeter.
För att kunna bedöma huruvida dessa pris kunna anses skäliga, har
jag införskaffat upplysning om de pris, som betalts för närbelägna
tomter, och därvid inhämtat, att tomten n:r 10 år 1903 sålts för 5
kronor 67 öre för kvadratmeter och tomten n:r 15 år 1906 för 5 kronor
75 öre kvadratmetern, samt att tomten n:r 9 år 1910 utbjudits till salu
för 5 kronor 67 öre kvadratmetern. Priset för församlingens tomt kan
således anses väl högt, men å andra sidan har framhållits, att denna
såsom hörntomt är bättre belägen och därför bör betinga högre pris.
I hvarje fall torde med hänsyn till tomtens jämförelsevis ringa storlek
prisskillnaden ej vara af större betydelse, och anser jag därför, att anbuden
böra antagas.

Hvad generalpoststyrelsens förslag till bebyggande af ifrågavarande
tomter beträffar har jag i ärendets nuvarande skick, då ritningar ej
föreligga, ingen anmärkning att framställa.

Emellertid tillstyrker jag generalpoststyrelsens hemställan om anvisande
af högst 200,000 kronor till inköp af ifrågavarande tomter i
Västervik och uppförande därå af ett posthus, afsedt att inrymma jämväl
lokaler för telegrafverkets behof, under förutsättning att beslut om
ändring i stadsplanen fastställes och vederbörligt tillstånd erhålles till
försäljning af den församlingen tillhöriga tomten n:r 11.

Af berörda belopp torde 173,375 kronor eller i afrundadt tal 173,400
kronor böra anvisas å riksstaten, medan för återstående belopp, 26,625
kronor, torde böra tagas i anspråk förenämnda reserverade medel.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels

för inköp af inventarier för postverkets behof för år 1912 anvisa
ett anslag af 125,000 kronor;

dels för inköp af två tomter i Västervik och för uppförande därå
af ett post- och telegrafhus anvisa ett anslag för år 1912 å 173,400
kronor;

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

dels och medgifva, att för sistnämnda ändamål må, utöfver berörda [1.]
anslag, användas ett belopp af 26,625 kronor, som tidigare reserverats
för anskaffande af lokaler för postverkets behof.

Telegrafverket.

Såsom anslag under rubriken fastigheter uppfördes i utgiftsstaterna [2.]
för år 1911 tillsammans 500,000 kronor. Dessa medel voro afsedda att inköp och
användas på följande sätt: listig*16

heter.

till stationsbyggnaden i Gäfle ......................................	kronor	50,000: —,
»	» » Östersund.................................	»	150,000: —,
	» »Västerås...................................		150,000: —,
»	likviderande af den från riksbanken inköpta
	fastigheten i Västerås.......................................	»	33,500: —,
»	inköp af byggnadstomt i Örebro .........................		3,200: —,
»	påbörjande af stationsbyggnaden i Örebro .........	»	50,000: —,
»	påbörjande af stationsbyggnaden i Lund...........		63,300: —,
	Summa kronor 500,000: —.

Vid underdånig anmälan den 14 januari 1910 af telegrafstyrelsens
förslag till utgiftsstater för år 1911 erinrade jag, att i den vid 1907
års Riksdag framlagda byggnadsplanen för telegrafverket förutsatts, att
summan af de under rubriken fastigheter upptagna beloppen skulle begränsas
till 500,000 kronor om året. Om nu också omständigheterna
kunde föranleda, att sistnämnda belopp ett kommande år måste öfverskridas,
syntes det dock angeläget att med hänsyn till det statsfinansiella
läget för år 1911 hålla sig inom den afsedda ramen. Då telegrafstyrelsen
i då förevarande statförslag beträffande byggnaden i Stockholm
utgått från att ursprungliga byggnadsplanen, som funnes intagen i det
vid propositionen, n:r 122, till 1908 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet,
skulle fullföljas i den delen, att köpeskillingen för den från telegrafverkets
pensionsinrättning inköpta fastigheten i kvarteret hEolus,

520,000 kronor, skulle gäldas under år 1912, men, efter hvad jag i
telegrafstyrelsen inhämtat, hinder ej mötte för att uppskjuta denna likvid
något år, ansåg jag det för byggnadsföretaget i Stockholm i 1911 års
statförslag upptagna beloppet, 100,000 kronor, kunna utgå och hvad som
utöfver redan anvisade medel därför ytterligare erfordrades kunna fördelas
på åren 1912 och 1913.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

I sin underdåniga skrifvelse den 19 november 1910 med förslagtill
telegrafverkets stater för år 1912 anför nu telegrafstyrelsen, att
styrelsen, med anledning af hvad jag sålunda yttrat, låtit sig angeläget
vara att äfven för år 1912 söka hålla anslagsbehofvet för fastigheter
nere vid 500,000 kronor. För detta ändamål har telegrafstyrelsen förskaffat
sig medgifvande af direktionen öfver telegrafverkets pensionsanstalter
att tills vidare uppskjuta likviden för fastigheten i kvarteret
FEolus. Härigenom och under förutsättning att af telegrafstyrelsen
gjord särskild underdånig framställning angående användande af viss
del af 1909 års vinstmedel till påbörjande af. stationsbyggnad å den af
telegrafstyrelsen år 1909 för ändamålet inköpta tomt i Borås vinner bifall,
skulle det, säger telegrafstyrelsen, såvidt nu kan beräknas, blifva
möjligt att för tiden efter år 1912 begränsa anslagen för fastigheter
till de i den ursprungliga planen angifna 500,000 kronor. För år 1912
däremot anser styrelsen emellertid omöjligt att stanna vid denna summa,
emedan efter uppgörandet af den för 1907 års Riksdag framlagda byggnadsplan
tillkommit inköpet från riksbanken af fastighet i Kristianstad,
hvilket inköp skall likvideras under år 1912. I statförslaget har därför
föreslagits anslagets ökning för år 1912 med motsvarande belopp,

173.000 kronor.

Riksdagen medgaf år 1909, att å telegrafverket tillhörig tomt i
Gäfle finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl
lokaler för postkontoret i denna stad, för en kostnad, icke öfverstigande

400.000 kronor. Enligt Riksdagens beslut har under hvartdera af åren
1905 och 1906 för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof i
Gäfle reserverats ett belopp af 100,000 kronor eller tillsammans 200,000
kronor. Af denna summa återstod, sedan 60,092 kronor erlagts i köpeskilling
för de i Gäfle inköpta tomterna, ett belopp af 139,908 kronor,
som var disponibelt för byggnadsarbetets påbörjande. Sedan i staterna
för åren 1910 och 1911 under rubriken fastigheter upptagits respektive

150.000 och 50,000 kronor till detta byggnadsarbetes fortsättande, har
återstoden, 60,000 kronor, upptagits i 1912 års statförslag under rribriken
inköp och bebyggande af fastigheter.

Å telegrafverket tillhörig tomt i Västerås har 1909 års Riksdag
medgifvit uppförandet af en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl
lokaler för riksbanken och postkontoret i staden, för en kostnad, icke
öfverstigande 407,000 kronor. Under rubriken fastigheter har i staterna
för år 1910 till detta byggnadsarbetes påbörjande upptagits ett belopp

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

af 150,000 kronor och i staterna för år 1911 likaledes 150,000 kronor
till samma arbetes fortsättande. Återstoden, 107,000 kronor, tiar uppförts
i förslaget till 1912 års stater.

År 1910 medgaf Riksdagen, att å tomt i Örebro, som kunde komma
att inköpas, finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, tillika inrymmande
lokaler för postkontoret i staden, för eu kostnad, icke öfverstigande

450.000 kronor. Sedan behöfliga medel till inköp af lämplig tomt i
nämnda stad blifvit af 1907 och 1910 årens Riksdagar anvisade, har
telegrafstyrelsen, jämlikt nådigt bemyndigande den 4 juli 1910, inköpt
fastigheten, kvarteret n:r IV Söder i Örebro. I staten för år 1911 upptogs
under rubriken fastigheter ett belopp af 50,000 kronor för påbörjande
af stationsbyggnaden i Örebro, och har till samma arbetes fortsättande
ett belopp af 131,000 kronor nu upptagits i 1912 års statförslag.

Sedan Riksdagen år 1909 medgifvit, att å telegrafverket tillhörig
tomt i Landskrona finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande
jämväl lokaler för postkontoret i denna stad, för en kostnad, icke öfverstigande
260,000 kronor, samt i staterna för år 1910 under rubriken
fastigheter upptagits ett belopp af 100,000 kronor till detta byggnadsarbetes
påbörjande, har till samma arbetes fortsättande ett belopp af

100.000 kronor upptagits i 1912 års statförslag.

Riksdagen medgaf år 1910, att å telegrafverket tillhörig tomt i
Lund finge uppföras eu telegrafstationsbyggnad, tillika inrymmande lokaler
för postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 300,000
kronor. I staten för år 1911 har under rubriken fastigheter upptagits
ett belopp af 63,300 kronor till detta byggnadsarbetes påbörjande, och
har till samma arbetes fortsättande ett belopp af 100,000 kronor upptagits
i 1912 års statförslag.

Vid uppgörande af definitiva ritningar för ifrågavarande byggnad
har det visat sig, att generalpoststyrelsen ej kunnat erhålla för postkontoret
tillräckligt utrymme i byggnaden, sådan den enligt de första
förslagsritningarna var afsedd att uppföras. Särskild! är lokalen för
brefbärarexpeditionen enligt generalpoststyrelsens åsikt för knappt tilltagen.
En utvidgning genom tillbyggnad inne på gården, hvilken utvidgning
från början var afsedd att utföras först vid ett, såsom då
antogs, längre fram uppstående behof, måste därför redan från början
företagas. Stationsbyggnaden blir då betydligt större ån hvad från
början beräknats och redan i följd däraf dyrare. Härtill kommer, att

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Höft. 2

[2.]

Stationsbyggnad
i
Örebro.

Stationsbyggnad
i
Landskrona.

Stationsbyggnad
i
Lund.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[2.] tillbyggnaden, äfven för kubikmeter räknadt, blir betydligt kostsammare
än den ursprungliga, emedan tillbyggnaden, som blott uppföres i en
våning, erfordrar utom grund äfven ett relativt dyrbart terrasstak.
Arkitekten Aron Johansson, som uppgjort ritningarna till byggnaden,
har uppgå [‘vit den genom tillbyggnaden tillkomna massan till omkring 1,500
kubikmeter och beräknat den ökade byggnadskostnaden till 50,000 kronor.

På grund häraf hemställer telegrafstyrelsen, att den för stationsbyggnaden
i Lund beräknade kostnadssumman måtte ökas med 50,000
kronor.

Inköp af tomt
till telefonstationsbyggnad
i Orsa.

Enligt nådigt bemyndigande den 4 juni 1907 inköpte telegrafstyrelsen
genom kontrakt den 30 juni och den 30 augusti 1907 af Österdalarnas
telefonaktiebolag bolagets telefonanläggningar i Dalarna in. m.
I köpet ingick äfven öfvertagande af de bolagets fastigheter, i hvilka
telefonstationer voro inrymda, däribland för en köpesumma af 3,000
kronor en gård i Orsa, bestående af manbyggnad med 2 rum och kök
på nedre botten och 3 rum en trappa upp, erforderliga uthusbyggnader
jämte hvälfd källare. Vattenledning fanns inledd i byggnaden. Den
mark, hvarå dessa byggnader äro belägna, är enligt på telegrafverket
transporteradt arrendekontrakt af Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
upplåten på 20 år till den 1 januari 1917 mot eu årlig afgift
af 40 kronor. Området utgöres enligt arrendekontraktet af de jordområden
eller ägofigurer, hörande till hemmanet n:r 4 iitt. 1) inom kyrkbyn
al Orsa socken, b vilka å storskifteskartan äro betecknade med n:r
1064 och 1067, ett område af 16 ar, beläget i hörnet af allmänna landsvägen
och det f urudals bruk tillhöriga undantag för järn vägsmark.

Bolaget bar nu erbjudit sig att försälja ifrågavarande område till
telegrafverket för ett pris af 2,000 kronor. Då det synes telegrafstyrelsen
lämpligt, att den förvärfvade fastigheten, som är välbelägen, bibehålies
för inrymmande af telefonstationen i Orsa, där telefonnätet vid
1909 års slut omfattade 155 apparater, bar styrelsen ansett det vara
skäl att förvärfva äganderätten äfven till tomtområdet, och då det fordrade
priset ej synes telegrafstyrelsen oskäligt, bär för inköp af tomt
till telegrafverkets telefonstationsbyggnad i Orsa ett belopp af 2,000
kronor upptagits i 1912 års statförslag.

inköp af . ^ 1908 års Riksdag bär medgifvit, att den riksbanken tillhöriga fasKriatianstad.
tigbeten i Kristianstad finge af riksbanken öfverlåtas till telegrafverket
och att för fastighetens förvärfvande af telegrafverket finge utgå en
köpesumma af 173,000 kronor. Med anledning häraf bar telegrafsty -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

relsen inköpt ifrågavarande fastighet för ofvannämnda köpeskilling med [2.]
tillträde den 1 oktober 1909. I enlighet med det förberedande aftal
rörande denna öfverlåtelse, som telegrafstyrelsen omnämnde i sitt underdåniga
förslag till stater för år 1909, bestämdes i köpekontraktet, att
köpesumman skulle få innestå under 3 år etter köpets afskalande mot
en årlig ränta af 4 procent. Köpeskillingen skall till följd häraf betalas
den 1 oktober 1912.

Inköpet af fastighet i Kristianstad var, säger telegrafstyrelsen, ej
förutsedt i den för 1907 års Riksdag framlagda byggnadsplan, och
har telegrafstyrelsen ej heller kunnat inrymma ofvannämnda köpesumma
inom den summa af 500,000 kronor, som enligt nämnda byggnadsplan
borde utgå för hvarje år. Den betydligt högre kostnad, som vissa af
telegrafverkets husbyggnader visat sig medföra utöfver den i den ursprungliga,
år 1906 uppgjorda byggnadsplanen beräknade, har gjort att
i alla fall, såsom förut omförmälts, särskilda åtgärder måst vidtagas för
att telegrafstyrelsen för de öfriga husbyggnaderna skulle kunna hålla
sig inom den afsedda ramen. För att om möjligt ej heller inköpet af
ifrågavarande fastighet i Kristianstad skulle medföra öfverskridande af
den årliga byggnadssumman af 500,000 kronor, har, meddelar telegrafstyrelsen,
förfrågan gjorts hos riksbanksfullmäktige, huruvida köpeskillingen
för fastigheten" kunde få innestå, till dess telegrafverkets nu pågående
stora byggnadsföretag medgåfve denna summas upptagande inom
det belopp, som afsetts i den ursprungliga byggnadsplanen, hvilket
kunde beräknas inträffa i 1917 års stater. Denna framställning hafva
riksbanksfullmäktige emellertid funnit sig icke äga att tillmötesgå. Telegrafstyrelsen
har därför upptagit köpesumman, 173,000 kronor, under
rubriken inköp och bebyggande af fastigheter i 1912 års statförslag.

Emellertid har telegrafstyrelsen, såsom ''nämnts, i särskild under- stationsbyggdånig
skrifvelse den 19 "november 1910 gjort framställning om uppfö- nad 1 Borä-3''
rande af en stationsbyggnad i Borås.

Rörande denna fråga tillåter jag mig till en början erinra, att 1908
års Riksdag i enlighet med Eders Kungl. Majds därom gjorda förslag
medgifvit, att för telegrafverkets behof finge, efter Eders Kungl.

Majds pröfning och godkännande, inköpas för byggnadstomt lämplig
fastighet i Borås. Efter nådigt bemyndigande förvärfvade telegrafstyrelsen
för en summa af 75,000 kronor fastigheten, hus och tomter n:r
137, 138 Vr, 139 k» och 144 i nämnda stad. Fastigheten, som är belägen
vid Södra Kyrko-, Västerlång- och Holmsgatorna, innefattar eu
areal af 1,043,1 kvadratmeter och tillträddes den 1 januari 1909.

12 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Telegrafstyrelsen, som med styrelsen för Borås enskilda bank
träffat aftal den 17 och den 28 september 1906 angående förhyrande af
lokaler för telegrafstationen i Borås till den 1 april 1917, både, enligt
hvad telegrafstyrelsen meddelar, på grund däraf ursprungligen tänkt
sig, att ny telcgrafstationsbyggnad därstädes skulle uppföras först å sådan
tid, att den blefve färdig till inflyttning under år 1916.

Emellertid meddelade generalpoststyrelsen i skrifvelse till telegrafstyrelsen
af den 5 april 1910, att den af postverket förhyrda postlokalen i
Borås icke erbjöde tillräckligt utrymme för den ständigt växande posttrafiken
därstädes. Generalpoststyrelsen hade därför sökt anskaffa annan större
och lämplig lokal för postkontoret men härutinnan misslyckats. Förslag
till ändring och tillökning af lokalen hade uppgjorts, men detta förslag hade
varit af den beskaffenhet, att själfva expeditionslokalen blefve oändamålsenlig
och otillräcklig för de sju år, under hvilka den skulle behöfva användas,
innan postverket skulle kunna få taga i besittning ny lokal i det
hus, som telegrafstyrelsen ämnade uppföra å den för ändamålet inköpta
tomten. Då därtill komme, att postverket, som för lokalen erlade en
årlig hyra af 1,900 kronor, skulle för den i någon mån utvidgade och
förändrade lokalen, som dock ej skulle komma att fylla behofvet under
de närmaste sju åren, nödgas erlägga en till 5,000 kronor höjd hyra,
hade generalpoststyrelsen ansett sig nödsakad hos telegrafstyrelsen
göra förfrågan, huruvida telegrafstyrelsen skulle kunna snarast möjligt
vidtaga sådana åtgärder, att postverket redan den 1 oktober 1912 kunde
få inflytta i ny lokal i det hus, som telegrafstyrelsen ämnade uppföra
å den för ändamålet inköpta tomten i Borås.

Sedan telegrafstyrelsen af styrelsen för Borås enskilda bank utverkat
medgifvande, att kontraktet beträffande de för telegrafstationen i
Borås hos banken förhyrda lokaler finge upphöra att gälla den 1 april
1914, hemställde telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 22 april
1910 om bemyndigande att omedelbart låta uppföra n}^ telegrafstationslokal
i Borås, inrymmande jämväl lokaler för postkontoret därstädes.

Telegrafstyrelsen hade vid sin berörda skrifvelse fogat eu promemoria
från generalpostdirektören Juhlin, hvilken handling ytterligare
bestyrkte behofvet för postverket att snarast möjligt erhålla nya och
tidsenliga lokaler för postkontoret i Borås.

På uppdrag af telegrafstyrelsen hade arkitekten F. O. Lindström
uppgjort förslagsritningar och kostnadsberäkningar till den ifrågasatta
byggnaden. Enligt förslagsskizzerna skulle stationsbyggnaden uppföras
i tre våningar, af hvilka bottenvåningen delvis skulle vara entresolerad.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Bottenvåningen skulle innehålla lokaler för postkontoret, nämligen
expeditionslokal med rum för allmänheten, rum för ankommande och
afgående post, brefbärarexpedition, rum för paketpost, tidningsexpedition,
postmästare och kontrollör samt packrum. I entresolen skulle
finnas arkiv- och frukostrum för postkontoret samt två bostadslägenheter.

Våningen en trappa upp skulle innehålla lokaler för telegrafstationen,
nämligen rum för allmänheten, telegrafapparatrum, rum för stationsföreståndaren,
för dennes kontorsbiträden, för telegrambärare, blankettförråd
samt kapprum och toaletter äfvensom öfverkopplingsrum
jämte rum för maskiner och ackumulatorer för telefonstationen.

Våningen två trappor upp skulle inrymma telefonsalen, kapprum,
toalett och frukostrum för telefonpersonalen samt nattvaktsrum, hvarjemte
ett utrymme skulle vara disponibelt för uthyrning.

Källarvåningen skulle vara afsedd att inrymma förrådslokaler, rum
för reparatörer, rum för värmeledningen samt mat- och vedkällare för
bostadslägenheterna.

Kitningarna, hvaraf generalpoststyrelsen haft del, voro, i hvad
desamma afsåge postlokalerna, af nämnda styrelse i hufvudsak godkända.
Enligt gjorda beräkningar skulle byggnaden komma att betinga
en kostnad af omkring 400,000 kronor.

Rörande sättet för anskaffande af medel till byggnadsarbetets påbörjande
anförde telegrafstyrelsen i sin berörda underdåniga skrifvelse
följande. Vid uppgörande af förslag till utgiftsstater för telegrafverket
att tillämpas under år 1909 hade telegrafstyrelsen, såsom af dess underdåniga
skrifvelse i ämnet den 6 december 1907 framginge, beräknat
telegrafverkets inkomster under år 1909 till 11,500,000 kronor och utgifterna
för samma år till 11,130,000 kronor, i följd hvaraf telegrafstyrelsen
antagit sig kunna såsom öfverskott till statskontoret inleverera

370,000 kronor. Genom vissa af Kung!. Maj:t sedermera vidtagna ändringar
i telegrafstyrelsens berörda statförslag hade utgiftsbeloppet
minskats till 11,115,740 kronor, å hvilket belopp jämväl de af Riksdagen
slutligen fastställda ut giftsstaterna för år 1909 slutade. Det beräknade
öfverskottet både härigenom kommit att ökas till 384,260 kronor.

Sedermera hade telegrafstyrelsen funnit sig kunna till statskontoret
inleverera ytterligare omkring 850,000 kronor, hvilket belopp ock upptagits
i 1910 års statsverksproposition. Sammanlagda levereringen
skulle alltså blifvit omkring 1,235,000 kronor.

Efter verkställdt bokslut för år 1909 hade det emellertid visat sig,
att utöfver sistnämnda belopp uppkommit ett öfverskott af 233,000 kro -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[2.] nor. Detta belopp hade telegrafstyrelsen, i betraktande däraf att den
dittills för år 1909 verkställda amorteringen understigit 1908 års amortering
med 595,000 kronor, ärnat använda till amortering å telegrafverkets
lån hos riksgäldskontoret, men syntes detta belopp i stället
lämpligen kunna disponeras för påbörjande af stationsbyggnaden i
Borås.

Genom nådigt beslut den 14 maj 1910 fann emellertid Eders Kungl.
Maj:t telegrafstyrelsens omförmälda framställning icke till någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Anledningen till beslutet var, att den då församlade Riksdagens
arbeten framskridit så långt, att proposition ansågs icke böra aflåtas
till samma Riksdag.

Uti underdånig skrifvelse den 19 november 1910 har nu telegrafstyrelsen
förnyat sin framställning om uppförande af ifrågavarande
stationsbyggnad i Borås samt därvid anfört, att, då till följd af Eders
Kungl. Maj:ts berörda beslut arbetet med stationsbyggnaden i Borås
icke kunde blifva under år 1910 påbörjadt och således någon lokal för
postkontoret därstädes icke skulle kunna blifva färdig i den nya byggnaden
till den 1 oktober 1912, då hyrestiden för postkontorets nuvarande
lokaler utgår, generalpoststyrelsen träffat uppgörelse om förlängning
af sitt hyreskontrakt till den 1 oktober 1913, hvarjämte telegrafstyrelsen
förskaffat sig medgifvande att uppsäga sitt hyreskontrakt
till upphörande den 1 april 1915.

Med hänsyn till den för telegrafstyrelsen kända anledningen till
Eders Kungl. Maj:ts beslut har styrelsen ansett sig oförhindrad att tills
vidare behålla och i 1909 års bokslut för telegrafverket afsätta de

233,000 kronor af 1909 års öfverskottsmedel, som af styrelsen afsetts
för nämnda byggnadsarbetes påbörjande. Och då behofvet af nya lokaler
för postkontoret i Borås allt jämt kvarstår, har styrelsen nu förnyat
sin förberörda underdåniga framställning med anhållan om aflåtande
af nådig proposition i ämnet till 1911 års Riksdag. För att
medhinna uppförandet af den ifrågasatta stationsbyggnaden så tidigt,
att postlokalerna kunna disponeras, då generalpoststyrelsens nuvarande
hyreskontrakt utgår, är det, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar,
nödigt, att arbetet på byggnadens uppförande må kunna taga sin början
så tidigt som möjligt under år 1911.

Departements■ Mot telegrafstyrelsens förslag att i staten för år 1912 upptaga sär chefensytt-

skilja belopp till fortsättandet af stationsbyggnaderna i Galle, Västerås,.
Örebro, Landskrona och Lund har jag icke något att erinra.

Utgifter för kapital ökning: bil. 1.

Hvad särskild! stationsbyggnaden i Lund beträffar, hvilken äfven
är afsedd att inrymma lokaler för postkontoret i staden, synes vara
nödvändigt att för tillgodoseende af postverkets behof af utrymme redan
nu företaga den i telegrafstyrelsens förslag upptagna utvidgningen af
samma byggnad, och tillstyrker jag på den grund, att kostnadssumman
för ifrågavarande byggnad må beräknas till ett belopp, som med 50,000
kronor öfverstiger den ursprungliga kostnadssumman.

Ej heller har jag något att erinra mot telegrafstyrelsens förslag,
att för ett belopp af 2,000 kronor förvärfvas den af telegrafstyrelsen nu
förhyrda mark, hvarå telefonstationen i Orsa är belägen.

Telegrafstyrelsen har vidare hemställt, att i 1912 års stat måtte
under förevarande rubrik upptagas ett belopp af 173,000 kronor för
likviderande af köpesumman för den af styrelsen jämlikt år 1908 lämnadt
nådigt bemyndigande af riksbanken inköpta fastighet i Kristianstad.
Då enligt bestämmelse i köpekontraktet rörande ifrågavarande
fastighet nämnda köpeskilling skall betalas under år 1912, tillstyrker
jag telegrafstyrelsens hemställan.

Hvad slutligen angår frågan om ny stationsbyggnad i Borås har
behofvet däraf redan blifvit af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
pröfvadt genom tidigare lämnadt bemyndigande att i Borås inköpa för
ändamålet lämplig tomt.

Då den i ärendet förebragta utredning gifver vid handen, att särskild!
för postkontoret, som jämväl skulle inrymmas i ifrågavarande byggnad,
behofvet af nya lokaler är trängande, synes mig lämpligt att, såsom
telegrafstyrelsen föreslagit, åtgärder vidtagas på det att den nya stationsbyggnadens
uppförande må kunna påbörjas snarast möjligt.

Enligt förslaget skulle de för postkontoret afsedda lokalerna blifva
färdiga till inflyttning den 1 oktober 1913, medan inredningen af de
lokaler, som skulle inrymma telegraf- och telefonstationen, ej skulle
blifva fullbordad tidigare, än att dessa lokaler kunna tagas i anspråk
ior sitt ändamål först den 1 april 1915.

Mot telegrafstyrelsens förslag till Boråstomtens bebyggande har
jag i ärendets nuvarande skick, då ritningar ej föreligga, icke något att
anmärka. Kostnaden skulle stiga till högst 400,000 kronor. Häraf hafva
till själfva byggnadsarbetet beräknats 337,852 kronor, motsvarande,
då byggnaden, enligt hvad jag inhämtat, skulle innehålla 15,124 kubikmeter,
23 kronor för kubikmeter. Återstoden skulle erfordras för grundläggningsarbetet
och oförutsedda utgifter.

Förslaget att för byggnadsarbetets påbörjande använda det belopp
af 233,000 kronor, som i telegrafverkets bokslut för år 1909 afsatts

[2.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

j''2.j och ej till statskontoret inlevererats, bär jag emellertid, efter samråd
med chefen för finansdepartementet, ansett mig icke kunna biträda.
Det måste nämligen nr bokföringssynpunkt anses lämpligare, att ifrågavarande
belopp öfverföres såsom inkomst till 1910 års hufvudbok, hvarigenom
samma års öfverskott kommer att ökas, och att i stället till
stationsbyggnaden i Borås anvisas särskilt anslag å riksstaten. Beloppet
af detta anslag synes kunna bestämmas till 200,000 kronor, som
emellertid torde böra utanordnas redan år 1911. I fråga om berörda
bokföringsåtgärd lärer föreskrift böra meddelas telegrafstyrelsen.

Under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle
för inköp och bebyggande af fastigheter för telegrafverkets behof för år
1912 erfordras ett anslag af 873,000 kronor att användas på följande sätt:

till

))

stationsbyggnaden i Galle...................................................

» » Västerås ..........................................

b b Örebro................................................

» b Landskrona.......................................

)) 3) Lund...................................................

inköp af tomt till telegrafverkets telefonstationsbyggnad
i Orsa...........................................................................

likviderande af den från riksbanken inköpta fastigheten
i Kristianstad .........................................................

stationsbyggnad i Borås......................................................

kronor

60,000

107.000

131.000

100.000
100,000

2,000

173.000

200.000

Summa kronor 873,000

inköp af På sätt jag förut i sammanhang med frågan om telegrafverkets

stations- driftkostnader för år 1912 anfört, torde i och för inköp af stationsinmTen
arie1’ ventarier böra anvisas ett anslag för år 1912 af 100,000 kronor.

Telegraf- I sin förevarande underdåniga skrifvelse har telegrafstyrelsen järn verkets

väl upptagit frågan om det för telegrafverket erforderliga kassaförlag.

Genom nådigt bref den 6 juni 1902 angående fastställande af telegrafverkets
utgiftsstater för år 1903 m. m. har Kungl. Maj:t, jämte förordnande
att det vid verkstälidt bokslut befintliga öfverskott af telegrafverkets
medel skulle till statskontoret inlevereras, förklarat, att Kungl.
Maj:t ville framdeles, efter det telegrafstyrelsen till Kungl. Maj:t afgifvit
utlåtande i ämnet, fatta beslut om det belopp, som af öfverskottsmedlen
finge såsom kassaförlag för verket bibehållas. Med anledning
häraf aflat telegrafstyrelsen den 7 november 1902 underdånigt utlåtande
i ämnet och meddelade därvid, att telegrafverkets behof af kassaförlag
omfattade dels ett rent penningbehof för verkets skötsel, dels ock ett

Utgifter för kapitalökning: bil. i.

behof af medel för anskaffande af förlag af materialier för linjers och
stationers byggnad och underhåll. Styrelsen beräknade da behofvet åt
kassaförlag sålunda:

kassa å stationerna ..........

» » linjedistrikten ....

impregnering af stolpar
förlag å distriktsförråden

............... kronor 500,000: —

60,000: —
80,000: —

....................... 260,000: —

eller tillhopa kronor 900,000: —

Telegrafstyrelsen hemställde på grund häraf, att af telegrafverkets
öfverskottsmedel från och med år 1903 — för hvilket År utgiftsstaterna
redan voro af Riksdagen fastställda — skulle få, allt efter som dessa
medel enligt blifvande bokslut blefve tillgängliga, såsom kassaförlag för
verket bibehållas ett belopp af 900,000 kronor.

I det till 1903 års Riksdag afgifna förslag till utgiftsstater för
telegrafverket under år 1904 upptog Kungl. Maj:t under titel »afsättning
till kassaförlag» ett belopp af 100,000 kronor, och föreslog Kungl.
Maj:t tillika Riksdagen medgifva, att, därest telegrafverkets öfverskottsmedel
skulle för åren 1903 och 1904 uppgå till högre belopp än beräknade
respektive 133,500 och 115,000 kronor, sålunda öfver skjutande
belopp skulle, i händelse af behof, få innehållas för bildande af kassaförlag
för telegrafverket till ett belopp af högst 900,000 kronor.

Denna framställning blef af Riksdagen bifallen och erhöll telegrafstyrelsen
genom nådigt bref den 10 juni 1903 det dåra! föranledda
bemyndigandet.

Med åberopande af detta bemyndigande har telegrafstyrelsen till
kassaförlag afsatt:

det vid 1902 års slut befintliga öfverskottet å telegrafverkets
rörelse............................................................ kronor 300,443: 48

af rörelsevinsten för år 1903 " 201,741:80

af » » » 1904 ................... » 397,814: 72

Summa kronor 900,000: —;

och är detta belopp, såsom af styrelsens underdåniga årsberättelser framgår,
allt fortfarande utbalanseradt såsom en verkets skuld.

Telegrafstyrelsen anför nu, att med den stora omfattning, telegrafverkets
rörelse tagit, det är i ögonen fallande, att detta belopp icke kan
vara tillräckligt såsom kassaförlag. Redan nu hafva, enligt hvad styrelsen
uppgifver, väsentliga olägenheter uppstått till följd af brist på
tillräckligt stort kassaförlag och än svårare skulle det inom de närmaste
Bill. till Riksd. Prof, 1911. 1 Samt. 1 Afä. I Haft. 3

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

åren blifva, om ej detta ökas högst afsevärdt. Genom att uppskjuta
inlevereringen af sin årsvinst till statskontoret ända fram i maj eller
juni månader året efter det vinsten uppkommit, genom att likaledes
uppskjuta fullgörandet af enligt stat beräknad amortering å sina lån från
riksgäldskontoret, genom att betinga sig lång tid för likviderande af
sina skulder till verkets leverantörer samt ändtligen genom att beviljade
anslag och lån för telegraf- och telefonanläggningar samt stationsbyggnader
icke kunnat eller ej varit afsedda att omedelbarligen tagas i bruk
lör sitt ändamål utan nedlagts i rörelsen, har telegrafstyrelsen hittills
kunnat afvara en ökning af kassaförlaget. Styrelsen har ock, anföres
vidare, förut haft mindre anledning göra underdånig framställning om
sådan ökning, alldenstund styrelsen kunnat beräkna, att vissa under form
af reservationer anvisade anslag icke skulle komma att fullt tagas i anspråk
för afsedt ändamål förr än efter ganska lång tid samt en ökning
af kassaförlaget gifvetvis skulle kommit att minska den amortering, styrelsen
eljest kunde göra å sina riksgäldslån, och således föranleda ökning
af styrelsens ränteutgifter. Då nu de för stationsbyggen reserverade
medlen hastigt blifva tågna i bruk samt det lärer vara att förmoda,
att, såsom följd af det af tillkallade sakkunniga afgifna förslaget till
ändrad uppställning af riksstaten in. in., det nuvarande sättet för telegrafverkets
finansiering medelst lån inom kort kommer att upphöra,
anser styrelsen tiden vara inne att hos Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
söka utverka förhöjning af telegrafverkets kassaförlag. Förutom
det att således bortfallandet af de af telegrafstyrelsen hittills disponerade,
ior afsedda ändamål ej i bruk tagna medlen gör en sådan förhöning
oundgängligen nödvändig, för att telegrafstyrelsen skall kunna hålla
tillräckliga förråd af materialier för stationers och linjers byggande och
underhåll, framhåller telegrafstyrelsen såsom ytterligare skäl för kassaförlagets
ökning, dels att styrelsen genom att kunna disponera öfver
erforderligt kassaförlag bättre kan passa ett gynnsamt tillfälle för inköp
af materiel, dels att afsevärda belopp torde kunna inbesparas genom att
styrelsen erhåller kassarabatt vid prompt likvid till leverantörer, dels ock
att det måste för statsverket vara af vikt att kunna påräkna någorlunda
regelbunden inleverering af telegrafverkets vinstmedel.

I fråga om kassaförlagets storlek meddelar styrelsen, att vid 1909
års utgång i verkets rörelse var bundet:

i förråden............................................................................... kronor 2,996,461: —

samt vid verkets samtliga kassor................................. » 843,315: —

eller tillhopa kronor 3,839,776: ——

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Transport kronor

Där utöfver hade förskottsvis utbetalts för stations ocli

nätbyggnader ......................................................... ”

samt utestodo diverse obetalda fordringar.................. »

och obetalda telegram- och telefonafgifter 11

Summa kronor

3,839,776:

866,951: —
112,861:
1,016,550: —

5,836,138: —

Mot dessa rörelsens tillgångar svarade följande dess skulder:

för ej fullgjord amortering
» » » leverering ...

för följande i rörelsen tills
för särskilda ändamål afse
för stationsbyggnader af sedda

anslag ....................................

för telegraflinjebyggnader af sedda

anslag ........................

för telefonanläggningar och
stationsbyggen afsedda,
lyftade lån ...........................

för diverse obetalda skulder,
samt kassa förlaget

Summa kronor 5,836,138: —

Det i förråden bundna kapitalet har från slutet af år 1908 till slutet
af år 1909 nedbringats med omkring 470,000 kronor men kan och
bör enligt styrelsens åsikt icke ytterligare minskas i någon afsevärd
grad. Som föreskrift gifvits telegrafverkets stations föreståndare att omedelbarligen
till telegrafverkets hufvudkassa inleverera hvarje till 100
kronor uppgående belopp, som icke erfordras för förestående utgifter,
och effektiv kontroll utöfvas öfver att denna föreskrift efterlefves, äro
stationernas kassor icke större än som erfordras. Till linjedirektörer
och deras underlydande samt till telegrafinspektörer utlämnas icke större
förskott för aflöningar och dylikt än som är nödigt. Iiufvudkassan slutligen
måste städse för löpande och oförutsedda utgifter kunna disponera
öfver minst 150,000 kronor. Vid årsskiftet 1909—1910 uppgingo dock
dessa medel, på grund af att styrelsen de sista dagarna i december 1909
lyftat återstoden af samma års lån, till omkring 489,000 kronor d. v. s.

339,000 kronor mera än det minsta behöfliga beloppet. Om sistnämnda

vidare använda men
Ida. medel, nämligen:

kronor 811,625: —

» 174,997: —

kronor 930.000:
» 1,234''630:

1,296,101:

kronor 2,282,723
)» 488,785

» 900,000

Utgifter för kapital ökning: bil. i.

2.] belopp, 389,000 kronor, fråndrages det bär ofvan såsom bundet vid kassorna
angifva beloppet, 843,315 kronor, återstår

omkring............................................................................ kronor 504,000: —

som järn te det i förråden bundna beloppet omkring » 2,996,000: —

eller tillhopa kronor 3,500,000: —

enligt telegrafstyrelsens mening skulle motsvara telegrafverkets oundgängliga
behof af kassaförlag.

Att en ökning af kassaförlaget med 2,600,000 kronor är snarare
lör liten än för stor, visas, enligt hvad telegrafstyrelsen framhåller, af
följande tablå öfver rörelsens ställning den 31 december 1909, sådan
den skulle — i jämna tusental kronor — tett sig, om telegrafstyrelsen
då halt ett kassaförlag af 8,500,000 kronor men i stället icke haft att
disponera öfver ofvannämnda för särskilda ändamål afsedda medel, 2,282,723
kronor, och ej heller behof! utlägga något afsevärdt belopp i förskott:

Tillgiingnr:

i förråden bundet
kapital kronor 2,996,000: —
vid kassorna
bundet kapital.
.............. ■■ 504,000: —

diverse fordringar
............... » 112,000:

obetalda telegram-
och
telefonaf gifter

......... » 1,016,000: -

Summa kronor 4,628,000: —

Det visar sig således, säger styrelsen, att, äfven om kassaförlaget
vid senaste årsskiftet utgjort 3,500,000 kronor, skulle telegrafstyrelsen
icke kunnat fullgjort ens en fjärdedel af sin leverering till statskontoret
före årets slut. I afseende å förenämnda tablå anmärker styrelsen vidare,
att posten »diverse fordringar» till största delen torde hafva utgjorts
af sådana fordringar, som vid årsskiftet icke varit till beloppet kända
eller eljest ej till betalning förfallna; att posten »obetalda telegram- och
telefonafgifter» motsvarar ungefär hvad som, trots den numera särdeles
snabba inkasseringen, alltid kommer att minst utestå; samt att af posten
»diverse skulder» ungefär så stort belopp, som ofvan upptagits, icke

diverse skulder kronor 228,000: —
ej fullgjord leverering.
........ :.» 900,000: —

kassaförlaget... » 3,500,000:-

Summa kronor 4,628,000: —

Utgifter för kapital ökning: bil. 1.

kunnat, äfven om medel varit tillgängliga, betalas före årsskiftet, emedan [2.]
de leveranser, som de afse, först måst profvas och godkännas.

Beträffande slutligen sättet för åstadkommande af den af styrelsen
såsom oundgänglig ansedda ökningen af kassaförlaget med 2,600,000
kronor har styrelsen, med hänsyn därtill att, såsom förut visats, behofvet
af sådan ökning är trängande och därför måste fyllas under de närmaste
åren, föreslagit, att af 1910 års öfverskott å telegrafverkets medel,
enligt hvad nu kan antagas uppgående till omkring 1,800,000 kronor,
måtte få afsättas till kassaförlag hvad som öfverstiger 1,200,000 kronor
och af 1911 års öfverskott hvad som öfverstiger det beräknade 1,130,000
kronor, samt att af 1912 års öfverskott måtte få för samma ändamål, i
den män så erfordras, afsättas hvad som öfverstiger det för detta år
beräknade öfverskottet.

Med hänsyn till. den af telegrafstyrelsen framlagda utredning synes Departement»-uppenbart, att det kassaförlag af 900,000 kronor, som för närvarande lhe^sdfu''
disponeras för telegrafverkets räkning, kommer att för framtiden blifva
otillräckligt. Hur stor ökning däraf i själfva verket blir erforderlig,
därom finner jag mig för närvarande icke kunna afgifva något slutligt
omdöme, utan torde frågan härom böra blifva föremål för närmare utredning.
Därvid är emellertid att iakttaga, att telegrafstyrelsen under
eu stor del af året kan i rörelsen använda föregående års öfverskottsmedel,
innan de inlevereras till statskontoret, och när denna leverans
ägt rum, hafva betydande inkomster redan under året influtit. Att en
afse värd ökning af kassaförlaget blir nödig, synes emellertid tydligt.

.Mot telegrafstyrelsens förslag att för förstärkande af kassaförlagsfonden
af telegrafverkets öfverskott för åren 1910 och 1911 innehålla hvad
som öfverskjuter de beräknade beloppen har jag därför icke något
att anmärka. Jag erinrar härvid, att 1910 års öfverskott kommer att
ökas med de 233,000 kronor, hvilka, på sätt förut nämnts, varit i
1909 års bokslut för särskildt ändamål afsätta. Hvad åter angår framställningen
att på liknande sätt förfara med öfverskottet för år 1912,
lärer sådant icke stå i öfverensstämmelse med de nya principerna beträffande
riksstatens uppställande, utan torde för ändamålet böra för år
1912 anvisas ett särskildt anslag, hvars belopp synes kunna bestämmas
till 150,000 kronor.

Åberopande hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hem- Departement*-sfålla, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att för stationsbyggnaden i Lund må användas ett belopp af 50,000
kronor utöfver förut anvisade 300,000 kronor;

22 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[2.] att den tomt, å hvilken telegrafverkets telefonstationsbyggnad i Oren

är uppförd, må för telegrafverkets räkning inköpas för en köpeskilling
af 2,000 kronor; samt

att å telegrafverket tillhörig tomt i Borås må uppföras eu telegrafstationsbyggnad,
inrymmande jämväl lokaler för postkontoret i staden,
för en kostnad, ej öfverstigande 400,000 kronor ;

dels för år 1.912 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag af 873,000 kronor samt för inköp
af stationsinventarier ett anslag af 100,000 kronor, med rätt för Kung!.
Magt att af dessa belopp redan under år 1911 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna 200,000 kronor;

dels medgifva att, därest telegrafverkets öfverskottsmedel skulle för
åren 1910 och 1911 uppgå till högre belopp än för år 1910 1,200,000
kronor och för år 1911 1,130,000 kronor, Överskjutande belopp må
innehållas för att öka det nu till 900,000 kronor bestämda kassaförlaget
för telegrafverket:

dels ock för enahanda ändamål för år 1912 anvisa ett anslag af

150,000 kronor.

[3.] I underdånig skrifvelse den 19 november 1910 bär telegrafstyrelsen

Fortsatt ut. gjort framställning om beredande af lånemedel för fortsatt utveckling
statensTtefe. af statens telefonväsende under år 1911.

fouTäsondc. Innan jag närmare redogör för innehållet i berörda skrifvelse, ber
jag få erinra, att Eders Kung]. Magt genom nådigt bref den 10 juni
1910 bemyndigat telegrafstyrelsen att i riksgäldskontoret lyfta det utaf
Riksdagen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende för år 1910
anvisade lånebelopp af 3,500,000 kronor att under de af Riksdagen fastställda
villkor af telegrafstyrelsen förräntas och återgäldas. I sammanhang
härmed har Eders Kung!. Maj:t godkänt till utförande samtliga de
telefon anläggningar, som af telegrafstyrelsen anmälts till utförande förde
sålunda anvisade medlen. I

I sin förevarande skrifvelse har telegrafstyrelsen till en början anmält,
att större delen af förberörd» anläggningar under år 1910 fullbordats
och att återstoden är afsedd att under den närmaste tiden komma
till utförande.

Vidare anför telegrafstyrelsen, att den samtalstrafik, som de interurbana
telefonledningarna äro afsedda att förmedla, allt efter som nya ledningar
öppnats, befunnit sig i ständig tillväxt. Styrelsen meddelar i

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

detta sammanhang en öfversikt af de senaste tio årens utveckling i fråga
om antalet telefonsamtal mot särskild afgift, utvisande följande siffror.

	A r.	Telefonsamtal mot särskild afgift.	- Samtalsafgifter kronor.	Ökning under året i samtal. J samtal safgiftcr kronor.
1901.....		......I 4,873,840 perioder	'' 1.495,044 ,	785,289	209,121
1903......		......: 5,735,016	1,767,090	862,176	272,046
1903......		......\| 6,470,298	3.019,787 \|	735,282	252,697
1904......		7,516,899	3.388,899 j	1,046,601	369,112
1905......		......j 9,123,780	2,898,519	1,605,881	509,620
1906.....		......1 10,793,880	3,460,950	1,671,100	562,431
1907. ...		12,911,168	4,099,414	2,1 L7.288	638,464
1908.....		14,730,878	; 4,525,004	1,819,710	425,590
1909......		...... 16,751,450 »	5.061,764	2,020,572	536,760
1910......		...... emir. 18,750,000	9,535,000	2,000,000	475,000

Åt dessa siffror äro de för år 1910 approximativt beräknade med
ledning af förhållandena under de nio första månaderna af året.

Styrelsen anmärker vidare, att, såsom framgår af de i förenämnda
tabell angifna siffrorna för åren 1909 och 1910, ökningen af antalet
sam talsperioder visar en stegring i jämförelse med motsvarande siffra
för år 1908. Denna stegring gör sig äfven gällande, ehuru icke i så
hög grad, i fråga om ökningen af samtalsafgifterna. Att dessa icke
visa stegring i samma proportion som samtalsperioderna har, säger styrelsen,
sin grund dels däruti att genom de senaste årens nybyggnader
den värsta trängseln å de interurbana ledningarna afhjälpts, hvarigenom
antalet ilsamtal kunnat nedbringas, dels ock däri att antalet nattsamtal,
hvilka endast draga half taxa, de senaste åren varit i stigande.

Om emellertid rikstelefonnätets utveckling skall kunna så vidt möjligt
motsvara de kraf, som ett ökadt begagnande ställer på detsamma,
måste enligt styrelsens åsikt fortfarande genom anläggande af en del
nya förbindelser möjlighet beredas att framföra den växande trafiken och
tillfredsställa de ökade anspråken på snabb expedition.

På grund åt nyss anförda förhållanden lxar telegrafstyrelsen dock
sökt i möjligaste mån begränsa lånesumman för de nya interurbanledrfingar,
som föreslås till utförande under år 1911, och därför endast
föreslagit sådana ledningar, som visat sig vara oundgängligen nödvändiga.

Utgifter för kapitalökning: bil. t.

[o.] Det lånebelopp, som afses för interurbana ledningar och som under år
1909 uppgick till 750,000 kronor och under år 1910 till 050,000 kronor,
bär dock icke kunnat upptagas till lägre belopp än 950,000 kronor.
Af denna summa skulle 779,200 kronor användas till nya ledningar,
126,950 kronor till kablar och parstolplinjer för det interurbana telefonnätet
samt 43,850 kronor reserveras för oförutsedda ledningar, som visa
sig oundgängligen behöfliga under året.

Beträffande de lokala telefonnäten har på samma sätt, som ägt ruin
under de närmast föregående åren, äfven under år 1910 utvecklingen
af statens telefonväsende skett genom anordnande åt telefonnät å sådana
orter, där dylika förut icke funnits, genom anläggning af nya förbindelseledningar
samt genom utvidgning af statens förutvarande lokalnät.

Utvecklingens gång under år 1910 och närmast förflutna år framgår
af följande uppgifter.

Å r.	Antal telefon-apparater vid årets slut.	Under året in-flutna inträdes-och abonne-ra angsafgifter	Ökning i antalet telefonapparater under aret.	Ökning under j året i inträdes- 5 och abonne- j mangsafgifter.
1901 .......	56,185	2.907,740	4.187	204,111
1902................................	61,400	3,112,776	5,215	205,036
1903...............................	67,740	3,356,510	6,340	243,734
1904................................	74.512	3,735,245	. 6,772	378,735
1905 ..........................	81,994	4,132,288	-1 Cc tö	397,043
190G.................................	90,811	4,547,447	8,817	415.159
'' 1907............................	102,094	5,177,171	11,283	629.724
1908................................	109,939	5,695,571	7,845	518,400
1909...............................	118,949	5,980,588	9.010	285,017
1910.................................	omkr. 128,000	6,330,000	9,000	350,000

Styrelsen anför vidare.

I likhet med hvad alltjämt under de senare åren varit fallet, hafva
äfven under år 1910 många framställningar om rikstelefonnätets utsträckande
medelst anläggning af nya växelstationer jämte förbindelseledningar
inkommit till telegrafstyrelsen. För att tillmötesgå utvecklingens
behof har telegrafstyrelsen intill utgången af år 1902 haft till
sitt förfogande — förutom de för längre interurbanledningar anvisade
anslagsmedel — icke blott de af Riksdagen anvisade lånemedlen utan
äfven de betydliga öfverskotten af telefonverksamheten. Sedan genom

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

nådiga brefvet den 6 juni 1902 förordnats, att det vid verkställdt bokslut
befintliga öfverskott af telegrafverkets medel skulle till statskontoret
inlevereras, är telegrafstyrelsen numera hänvisad till lånemedel för anordnande
af telefonförbindelser till de i förutvarande nät nytillkommande
abonnenter med det däraf påkallade utbytet af luftledniugar inom de
större lokalnäten mot jord- eller luftkablar och för tillmötesgående åt
anspråken på inrättande af nya växelstationer och dessas förbindelse
med de äldre näten samt nya förbindelseledningar till förutvarande växelstationer,
betingade af abonnentökningen vid dessa stationer.

Till hvilket belopp de för telefonväsendets utveckling disponibla
anslags-, låne- och öfverskottsmedel för de senaste tio åren uppgått
framgår af följande tablå.

1,	Anslagsmedel.	Lånemedel för	Öfverskotts- medel.	Summa.
interurbana ledningar.	lokala nät
1901 ............	1,100,000		1,000,000	1,114,755	3,214,755
1902 ............	1,094,000	—	1,500,000	1,693,773	4,287,733
1903 ..........	—	700,000	1,500,000	—	2,200,000
1904 ............	—	1,020,000	1,775,000	—	2,795,000
1905 ............	—	1,039,400	2,000,000	—	3,039,400
1906 ............	—	1,800,000	1,700,000	—	3,500,000
1907 ............	—	2,500,000	2,500,000	—	5,000,000
1908 ............	—	2,500,000	2,500,000	—	5,000,000
1909 ............	—	750,000	3,250,000	■—-	4,000,000
1910 ............	—	650,000	2,850,000	—	3,500,000

Vid uppgörande af arbetsplanen för år 1911 har telegrafstyrelsen,
enligt hvad i dess skrifvelse anföres, oaktadt arbetena begränsats till
det allra nödvändigaste, icke kunnat upptaga de för planens genomförande
beträffande de lokala telefonnäten erforderliga lånemedel till
lägre belopp än 3,050,000 kronor.

I nämnda summa ingår jämväl, i likhet med hvad som skett vid
beräknande af lånemedlen för år 1910, ott belopp af 30,300 kronor,
afsedt att användas för sådana arbeten, som icke redan nu kunnat
förutses, men som under år 1911 anses komma att visa sig erforderliga
och icke utan olägenhet kunna uppskjutas till ett efterföljande år. Erfarenheten
har nämligen, säger styrelsen, gifvit vid handen, att på grund
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 1 Raft. 4

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

af opåräknadt stor abonnentökning vid vissa stationer nya växelbord
där behöfva insättas eller nya förbindelseledningar till närbelägna stationer
anordnas, om anmälda nya abonnentledningar skola kunna inkopplas
och telefontrafiken på ett tillfredsställande sätt uppehållas. För
anordnandet af nya växelstationer, hvilka nu icke kunnat förutses, har
upptagits ett belopp af 200,000 kronor. Under årets lopp inkomma
nämligen från allmänheten framställningar om anordnande af nya växelstationer,
hvilkas anläggande i händelse af brist på tillgängliga medel
icke skulle kunna komma till utförande förrän under ett följande år.
På grund af de olägenheter, som genom sådant uppskof med ifrågavarande
anläggningars utförande kunna uppstå för de personer, som
önska erhålla rikstelefonförbindelser, har telegrafstyrelsen ansett sig böra,
på sätt redan nämnts, af de för lokala telefonanläggningar föreslagna
lånemedlen äfven för år 1911 reservera ett särskildt belopp till oförutsedda
arbeten af förenämnda slag.

De interurbana telefonanläggningar och utvidgningar inom lokala
telefonnät, hvilka under år 1911 synts telegrafstyrelsen böra ifrågakomma,
såvida ej förändrade förhållanden göra det lämpligt, att i stället
för en eller annan af dem andra arbeten företagas, äro: I.

I. Interurbana telefonledningar.

Stockholm—Linköping...................................................... kronor

)> —Karlskrona ...................................................

''» —Falun ............................................................ »

» —Södertälje (två ledn.)................................. »

—Uppsala ( » )................................. »

Norrköping-—Hälsingborg................................................ »

Örebro—Sundsvall ............................................................ »

Ange—Sollefteå.................................................................. »

» —Östersund............................................................... »

Malmö—V ärnamo—Jönköping....................................... )>

)> —Landskrona ......................................................... »

» -Eslöf..................................................................... »

Halmstad—Värnamo—Nässjö ....................................... ))

» —Båstad............................................................... »

Gnesta—Nyköping ............................................................ »

Hälsingborg—Ängelholm ............................................... ))

» —Höganäs...................................................... »

53,400

143,000

57,500

4.300
3,100

89.000
127,900

44.000

26.000

68.700
3,000

1.300

50.700
9,800
7,150
6,600
7,700

Transport kronor 703,150

Utgifter för kapital ökning: bil. 1.

Landskrona—Hälsingborg

Transport kronor

................... »

................... y>

Karlstad—Uddeholm

Kristianstad—Hässleholm ...............................................

Ludvika—Vansbro ............................................................

Surahammar—Kolbäck......................................................

Umeå—Nordmaling............................................................

NyI k )da—Fågelsång (reglar) ..........................................

Hydsgård—Ystad parstol p linje’....................................

Kilafors—Karlslund (parstolplinje) ..............................

Laxå bangård (jordkabel för telegrafledning, parstolplinje
för telefonledning).................................

Norsholms bangård (interurbankabel) ........................

Jenny—Västervik (stolplinje)..........................................

Häfte—Nynäs (stolplinje) ...............................................

Lugn vik—Ulriksfors (stolplinje)....................................

Berge—Stafrevilcen (stolplinje) ....................................

Linköpings bangård (vattenkabel och stolplinje) ...

Göteborg—Almedal (interurbankabel) ........................

Örebro S.—Örebro N. (interurbankablar)..................

Stockholm—Järfva (interurbankabel) ..........................

Karlstad (interurbankabel) ............................................

Sandviken—Storvik (ombyggnad).................................

Rättvik—Mora ( » ).................................

))

703,150

3,300

22,500

2.400
32,000

1,150

14,700

3.400
8,900

850

3.400
9,500
1,900

300

10,000

1,300

6,100

27,500

12,700

18,800

4,600

11,300

4.400

Orresta—Tillberga—''V ästerås (stagning)	.................. »	2,000	—
	Summa kronor	906,150	—
Oförutsedda interurbanledningar .............	................... »	43,850	—
	Summa kronor	950,000	—
11. Utvidgning af lokala telefonnät.
Anläggning af nya växelstationer .... Anläggning af förbindelseledningar.	................... kronor	200,000	—
M almö—T omelilla...........................................	................... »	8,900	—
)> —Veberöd ...........................................	................... )>	2,900	—
)> —Löddeköpinge..................................	................... »	2,000	—
	Transport kronor	13,800	—

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Transport kronor

Hudiksvall—Gnarp—Årskogen .................................... »

Östa va 11—Vallen.................................................................. )>

Vindeln— Hällnäs—Asträsk............................................. »

Göteborg—Alingsås ......................................................... »

Kungsbacka—Onsala......................................................... ))

Trälleborg—Svedala ......................................................... »

Simrishamn—Tomelilla ................................................... »

Lund—Orion a..................................................................... »

Eslöf—Stehag..................................................................... ''»

Ängelholm—Grefvie ......................................................... »

Höganäs—Mölle (två ledn.)............................................. )>

Kristianstad—Tollarp ...................................................... »

» —Degeberga ................................................ »

» —Vanås ......................................................... )>

Växjö—Braås ..................................................................... »

Lysekil—Grafvarne............................................................ »

Mellerud —Bäckefors ......................................................... »

Högsjö—Vingåker ............................................................ »

Dala Husby—Långshyttan ............................................. :•:>

Tierp—Grissla.................................................................... x>

Södertälje—Järna—Hölö ................................................ »

Ingarö—Pilhamn ............................................................... ))

Stockholm—Drottningholm (två ledn.) ..................... :»

» —Huddinge ( » )> ) ..................... »

» —Hässelby Villastad .................................... »

» —Jakobsberg................................................... »

» —Lidingö (sex ledn.).................................... »

» —Näsby........................................................... ))

» —i !ol el »ro.........................................................

» —Saltsjö Dufnäs (två ledn.) ..................... »

» —Saltsjö Järla ( » )) ) ..................... »

)) —Skärsättra...................................................... ))

)> —Sundbyberg (tre ledn.) ........................... .»

» —Bromsten...................................................... »

» —Södertörns Villastad (två ledn.)............ »

:« —Väsby.................. »

)■> —Tumba (två ledn.) .................................... »

Transport kronor

13,800: —
6,000: —
2,400: —
4,000: —
3,300: —
700: —
1,900: —
3,400: —
100: —
700: -1,400: —
1,600: —
1,500: —
1,900: —
2,300: —
6,500: —
3,900: —
2,800: —
900: —
1,000: —
600: —
2,050: —
1,050: —
1,100: —
1,250: —
950: —
1,050:

100: —
650: —
1,200: —
650: —
450: —
300: —
650: —
450: —
1,250: —
1,800: —
2,400: —

78,050: —

Utgifter för kapital ökning: bil. 1.

Stockholm—Spånga .............................	Transport kronor ))	78,050 650	—
» —Rydbo................................	........................... »	1,750	—
» —NiLrt lina.............................	........................... )>	3,650	—
» —Pilhamn.............................	........................... »	1,800	—
» -—-Norra Yärmdö.................	........................... »	2,450	—
» —Nynäshamn.......................	........................... 3)	3,900	—
» - Resaro................................	........................... ))	2,750	—
u —Norra Ljusterö ..............	........................... Il	6,450	—
>> —-Spånga (reglar)..............	........................... ))	900	—
Skura—Hemmestavik (reglar) ...........	........................... 3)	1,200	—
B ålsta—Säbyholm...................................	........................... 3)	900	—
Knutby—Bladåker ................................ Tumba—Huddinge ................................	........................... ))	600	—
........................... )>	650	—
Saltsjöbaden—Saltsjö Dufnäs ...........	........................... 3)	450	—
Öster hanninge—Y ästerhanninge........	............................ 3>	400	—
Sundsvall—Fr anstå-—Erikslund ........	........................... 33	8,500	''-
F rännla—Johannisberg..........................	............................ )>	600	—
Hammarstrand—Ragu lida....................	............................ 3)	500	—
	Summa kronor	116,150	—

Anläggning af kabelvägar samt utvidgning af
näten i:

Malmö................................................	.................................... kronor	100,000
Kristianstad ....................................	))	49,400
Halmstad ..........................................	.................................... 3)	24,800
Hälsingborg ....................................	.................................... ).)	19,000
Karlskrona ......................................	.................................... »	13,600
Göteborg .........................................	.................................... 3)	188,000
Borås..................................................	.................................... »	13,000
Eskilstuna.........................................	.................................... ))	18,300
Linköping.........................................	.................................... 3)	13,350
Norrköping...................................... Örebro...............................................	................................... 33 .................................... »	103,300 14,300
Stockholm.........................................	.................................... 33	458,150
Uppsala ............................................	.................................... »	17,100
Galle..................................................	.................................... ))	137,050
	Transport kronor	1,169,350

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

F alun ..........		Transport kronor 1,169,350 .................... » 13,500 .................... » 15,600 .................... » 98,900	—
Ludvika
Västerås.......
Sundsvall.....		.................... )> 35,600	_
Östersund.....		.................... » 14,500	_
Härnösand ..		................... )■ 11,000	—
Öfriga orter	i riket .....................................	................. » 180,100	—
Anordnande af nya abonnentledning	Summa kronor 1,538,550 tv vid förut befintliga nät.
Inom I linjedistriktet...............................	................... kronor 220,000	—
II	» ...............	................... » 170,000	—
» III	>• ...............................	................... » 105,000	—
» IV	» .............................	................... » 470,000	—
» V	» .....................	................... » 100,000	—
» VI	» ..............................	................... » 70,000	—
» VII	» ...................	................... » 30,000	—
		Summa kronor 1,165,000	—

Oförutsedda arbeten

kronor 30,300: —

Sammanfattning.

I. Interurbana telefonledningar................................. kronor 906,150: —

Oförutsedda » ............................... > 43,850: —

II. Utvidgning af lokala telefonnätet:

Anläggning af nya växelstationer ..................... » 200,000: —-

:» » förbindelseledningar .................. » 116,150: —

» » kabelvägar m. m......................... » 1,538,550: —

Nya abonnenter......................................................... » 1,165,000: —

Oförutsedda arbeten ................................................ » 30,300: —

Summa kronor 4,000,000: —

På grund af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört bär styrelsen i
nnderdånigbet hemställt, att Eders Kung!. Maj:t måtte bereda''telegrafstyrelsen
utväg att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhålla
ytterligare lån till ett belopp af 4,000,000 kronor för år 1911 att,

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

o i

Öl

i mån af behof och efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning, ställas till sty- [3.]
relsens förfogande med skyldighet för telegrafverket att därå erlägga
ränta och göra afbetalningar, på sätt Eders Kungl. Maj:t kan finna godt
bestämma.

Mot telegrafstyrelsens förslag om beredande af medel till belopp af Departements4,
000,000 kronor redan under år 1911 för fortsatt utveckling af statens yttrande
telefonväsende har jag icke något att erinra. Emellertid torde, i enlighet
med de grunder chefen för finansdepartementet förordat i afseende
å riksstatens uppställning, för ändamålet erforderliga medel böra anvisas
å riksstaten.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj :t måtte föreslå Riksdagen
att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende för år 1912 anvisa
ett anslag å 4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

Statens järnvägar.

Uti underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 har järnvägs- [4.]
styrelsen gjort framställning om aflåtande af nådig proposition till sya byg-g--Riksdagen angående anslag för år 1912 till nya byggnader och anlägg- n!J^o0cl1
ningar vid statens redan trafikerade järnvägar. ningar Tid

Det belopp, järnvägsstyrelsen föreslår att Eders Kun yl. Makt måtte ...statens
i sådant hänseende äska af Riksdagen, utgör 2,791,500 kronor, hvartill
komma åtskilliga anslagskraf, hvilka jag skall tillåta mig särskildt
anmäla.

Styrelsen lämnar i sin skrifvelse en närmare redogörelse för de
särskilda ändamål, till hvilka styrelsen tänkt sig att nu ifrågavarande
anslag skulle användas; och innehåller denna redogörelse följande:

Husbyggnader.

Vid Värtan.

Uppförande af boställshus jämte uthus och

källare....................................................................................... kronor 42,000: —

För fyllande af det synnerligen trängande behofvet
af bostäder för en del af stationspersonalen,

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

för hvilken sådana ej finnas att förhyra i stationens
närhet, hemställde järnvägsstyrelsen i senast ingifna
skrifvelse rörande anslag för nya byggnader
och anläggningar om medel för uppförande
vid Värtan af ett nytt boställshus, innehållande 9
rum och 7 kök. Det erforderliga anslaget beviljades
emellertid icke af 1910 års Riksdag.

Behofvet af ifrågavarande byggnad har sedan
dess icke minskats, men har styrelsen funnit byggnadskostnaden
kunna nedbringas med 3,000 kronor
genom att boställshuset förlägges något högre än
det å samma område förut uppförda huset, hvarvid
sprängningen för grund och källare blir mindre
omfattande.

Vid Järfva.

Uppförande af boställshus med uthus och

källare....................................................................................... kronor

Bostad i statens hus finnes icke för stationsföreståndaren
på platsen. För närvarande bebor
denne en af statens järnvägar för 1,100 kronor
årligen förhyrd villa i stationens närhet. Ovissheten
huruvida denna bostad för någon längre tid framåt
kan stå till buds äfvensom hänsynen till det rätt
höga hyresbeloppet bär föranledt nybyggnadsförslaget.
Då inom statens järnvägars område byggnadsplats
ej finnes, har i förslaget förutsatts, att
därtill utan lösen kan från kronoegendomen NederJärfva
erhållas ett område midt för stationshuset.

Vid Gärdsjö.

Uppförande af boställshus med uthus och

källare....................................................................................... »

Efter öppnandet af den nya järnvägen från
Torfved har trafiken på stationen afsevärdt ökats,
till följd hvaraf äfven ökadt antal st.ationskarlar
måst där anställas. Då emellertid kringliggande

15,000

24,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

ort är glest bebyggd och de byggnader, som uppförts
invid stationen, äro afsedda för ägarnas behof,
finnas inga bostäder att förhyra i stationens närhet,
hvarför uppförandet genom statens järnvägars
försorg af ett boställshus visat sig oundgängligen
nödvändigt. Byggnaden är afsedd att inrymma 8
rum och 4 kök.

Vid Anneberg.

Uppförande af boställshus jämte uthus och
källare...................................................................................... kronor 16,000: —

Behofvet af lämpliga bostäder för en del åt
stationspersonalen synes ej kunna fyllas med mindre
än att det boställshus, för hvilket styrelsen år 1909
hemställde om erforderliga medel, blir uppfördt.

Styrelsen har därför ansett sig böra i underdånighet
åter framlägga ifrågavarande förslag i oförändrad
form, då annan plats med bättre grundförhållanden
än den förut afsedda ej står till buds inom statens
järnvägars område.

Byggnaden är afsedd att inrymma fyra lägenheter
om 1 rum och kök, hvaraf dock tills vidare
endast tre lägenheter inredas.

Vid Örnsköldsvik.

Uppförande af boställshus med uthus .............. » 21,000: -

Byggnaden afser att bereda stationstjänstemän
af lägre grad erforderliga bostäder i stationens närhet,
där det visat sig omöjligt att förhyra sådana.

Två stationskarlar bo sålunda ända till 2 1/-i kilometer
från stationen. I byggnaden skulle inrymmas
lägenheter om 1 rum och kök för fyra af de sju
stationskarlar, som icke hafva bostad i statens järnvägars
hus.

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft- 5

[4-]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4-J

Vid Katrineholm.

Uppförande af nytt stationshus.............................. kronor 45,000

De allmänna lokalerna och särskilt expeditionsrummen
i det nuvarande, år 1862 uppförda stationshuset
äro små och otidsenliga och kunna icke
genom förändring eller tillbyggnad göras ändamålsenliga.
Den trafik, som i dessa lokaler skall ombesörjas,
har under åren 1896—1908 utvecklat sig
så att antalet försålda personbiljetter ökats med
59 procent och antalet kolli lokalt resgods med 64
procent.

För dag utgör antalet resgods omkring 89 st.
och för därmed samt med transiterande res- och
ilgods sysselsatta tjänstemän utgör tillgängliga golfytan
23,7 kvadratmeter. Den å expeditionerna samtidigt
tjänstgörande personalen, 9 personer, har till
sitt förfogande 93,2 kvadratmeter golfyta eller för
tjänsteman 10,4 kvadratmeter. Till jämförelse meddelar
styrelsen, att i de nybyggda stationshusen
vid Gnesta, Krylbo och Alfvesta utgör golfytan för
tjänsteman i motsvarande expeditioner, i Gnesta
23,1, i Krylbo 28,3 och i Alfvesta 21,8 kvadratmeter.
Vid Gnesta expedieras för dag 57 kolli
resgods på en golfyta af 56 kvadratmeter mot för
Katrineholm ofvan augifna 89 kolli på 23,7 kvadratmeters
golfyta, och dock har Katrineholm att dessutom
expediera betydande mängder transiterande
resgods.

Byggnaden är afsedd att uppföras med ungefär
samma anordning som det nyligen uppförda stationshuset
vid Gnesta dock med något större utrymmen
för tjänstelokalerna. Kostnaden beräknas till 65,000
kronor, hvaraf dock 20,000 kronor, eller det uppskattade
ursprungliga värdet af det nu föråldrade
stationshuset, böra utgå af trafikmedel.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Vid Norrvidinge.

Uppförande af nytt stationshus.............................. kronor 24.400: —

Vid stationen erfordras lägenheter för två ordinarie
stationskarlar, för Indika närbelägna bostäder
icke finnas att förhyra. Denna bostadsfråga anses
bäst kunna lösas på samma sätt, som tidigare skett
vid Södervidinge, nämligen så att det nuvarande
utanför ena ändan af stationens spårsystem belägna
stationshuset inredes till boställshus, sedan en ny
ändamålsenligare och lämpligare belägen stationsbyggnad
uppförts.

. Vid Gällivare.

[4.]

Uppförande af lokomotiv stat! on sby ggn a d ......... » 50,000: —

Byggnaden är afsedd att innehålla expedition
för lokomotivmästare, förråd, dag- och öfverliggningsrum
för lokomotivpersonal samt tvättrum och
rum för torkning af pälsar.

Lokomotivmästaren har för närvarande sin
expedition i ett boställshus på tämligen stort afstånd
från lokomotivstallarna, hvilket förhållande
är olämpligt i flera afseenden. Dels förspilles tid
af såväl stallpersonalen som af lokomotivpersonalen,
då de skola uppsöka lokomotivmästaren, dels kan
denne icke utöfva behöflig tillsyn öfver arbetarna i
lokomotivstallar, kolgård och pumphus.

Förrådet inrymmes nu i otillräckliga och otillfredsställande
lokaler i ett vattentorn. Vid förestående
ökning af malmtrafiken mellan Kiruna och
Luleå kan arbetet med utlämnande af materialier ej
nöjaktigt bedrifvas, därest icke lämpliga lokaler
härför erhållas.

De nuvarande öfverliggnings- och dagrummen
för lokomotivpersonalen, hvilka äro mycket dåliga,
blifva otillräckliga, då denna personal ökas till följd
af större malmtrafik å ifrågavarande linje.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4-]

Vid Österås.

Uppförande af banmästarstuga .............................. kronor

Byggnaden erfordras för beredande af bostad
åt innehafvaren af en ny banmästarbefattning å linjen
Långsele—Selsjön. En uppdelning af linjen Långsele—Skorped
i trenne banmästarafdelningar i stället
för förutvarande tvenne bär befunnits nödvändig, och
erfordras till följd häraf ytterligare en banmästarstuga
å denna linje.

Spåranortlningar.

I Göteborg.

Utsträckning af hamnbanan.................................. »

I samband med stadens nya kaj anläggningar
har spårsystemet längs hamnen utsträckts, och har
kostnaden härför i sin helhet förskotterats af staden
i afvaktan på öfverenskommelse med statens
järnvägar rörande spåranläggningar vid denna hamn
samt fördelning af kostnaderna för dessas utförande
och underhåll m. m. Med här upptaget belopp afses
att täcka statens järnvägar åliggande andel i
spåranläggningskostnaden i enlighet med uttalad
fördelningsgrund.

Vid Herrljung a.

Utvidgning af spårsystemet jämte jordförvärv »
Vid stationen, där tvenne enskilda järnvägar
med liflig trafik ansluta, lämnar det statens järnvägar
tillhöriga, för vagnuppställning och växling disponibla
spårutrymmet plats för endast ett 60-tal godsvagnar.
Med hänsyn därtill att samma spårutrymme

11,300

55,000

40,200

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

måste användas för båda de angifna ändamålen är
detta för knappt för ett nöjaktigt ordnande af rörelsen
på stationen. Förslaget afser anskaffande
af beliöfligt jordområde samt utläggande af nya
spår.

Vid Töreboda.

Utvidgning af spårsystemet...................................

Tillräcklig mötesspårlängd saknas för de godståg,
som å stationen hafva möten med eller passeras
af andra tåg, hvarför uppdelning af dessa tåg ofta
måste ske, hvilket medför tågförseningar och däraf
följande rubbningar i trafiken.

Vid Bollnäs.

Utvidgning af spårsystemet jämte jordförvärv..

För uppställning af vid stationen under natten
kvarstående tåg måste för närvarande, mot ersättning,
användas Dala—Flälsinglands järnvägs hufvudspår.
Äfven för uppställning af godsvagnar erfordras
ökadt spårutrymme. I förslaget ingående
jordförvärf afser mark jämväl för ökadt utrymme
för kolupplag.

Vid Långsele.

Utvidgning af spårsystemet jämte jordförvärf...

På grund af skarpare lutningsförhållanden å
banan norr om Långsele måste de söderifrån kommande
godstågen i allmänhet afsätta ett antal vagnar
å stationen, och är numera stationens spårsystem
otillräckligt härför. Anläggningen afser äfven
anordningar för underlättande af den omfattande
vagnväxlingen å stationen för de tre linjer, som
här sammanträffa.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.J

Vid Boden.

Utvidgning af spårsystemet .................................... kronor

Nuvarande spårsystemet har visat sig vara
otillräckligt för erforderlig uppställning af vagnar,
som skola fördelas åt de fyra linjer, hvilka kär
sammanträffa. Detta missförhållande blir än mera
kännbart, när banan Morjärv—Lappträsk öppnas för
allmän trafik och efter hand som rörelsen till och
från de stora grufsamhällena i Norrbotten växer.

Boden måste alltid hafva stor betydelse såsom uppställningsplats
för vagnfördelningen. Förslaget afser
utläggning af spår för utställning af omkring
100 vagnar.

öfriga anläggningar.

Vid Stockholms norra.

Anordnande af vattenledning ................................. »

Med anläggningen afses att nedbringa de nuvarande
höga årliga kostnaderna för vattenanskaffning
för lokomotivstallarnas och bangårdarnas behof.
Genom befintlig pumpanordning kan för närvarande
endast en del af för lokomotivstationen
vid Stockholms norra station erforderligt vatten erhållas
från Klara sjö, under det att återstoden samt
allt vatten, som för rengöringsändamål in. m. åtgår
å Stockholms central och norra stationer, tages
från Stockholms stads vattenledning. Förslaget afser
en utvidgning af nuvarande pumpstationen genom
anläggandet af ett elektriskt drifved automatiskt
pumpverk samt utläggande af rörledningar
därifrån till vattentagningsställen å förenämnda bangårdar.
Genom anläggningen beräknas uppkomma
en väsentlig årlig minskning i vattenkostnaden.

31,500:

42,000:

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Vid Läxa.

Anordningar för beredande af ökad vattentillgång.
....................................................................................... kronor

Det för stationens behof erforderliga vattnet
har hittills tagits från en bäck å Laxå bruks
område. Vattnet däri har särskildt för hushållsbruk
varit mindre lämpligt och har efter tillkomsten
af en sulfitfabrik vid bruket äfven blifvit odugligt
såsom matarvatten för lokomotiven. Genom
verkställd borrning och profpumpning har inom
själfva bangården påvisats, att riklig tillgång finnes
å klart och mjukt grundvatten, och afser förslaget
att genom en pumpanordning tillgodogöra denna
tillgång.

Vid Hallsberg.

Anordnande af vattenreningsverk ........................ »

Vattnet i den brunn, hvarur lokomotivens behof
hufvudsakligen fylles, är mycket hårdt och pannstensbildande
samt på grund däraf olämpligt till
matarvatten för lokomotiven utan föregående rening.
Förslaget afser en anläggning för att med
tillhjälp af kemikalier göra det uppfordrade vattnet
mjukt och lämpligt för sitt ändamål.

Vid Uppsala.

Uppförande af gatuport............................................ »

Vid Uppsala station utföras nu alla växlingsrörelser
öfver den starkt trafikerade Vaksalagatan,
hvilket vållar såväl den trafikerande allmänheten å
stadens gator som statens järnvägar afsevärda olägenheter.
Att i denna gata anordna en gatuport
för rimliga kostnader är dock icke möjligt i anseende
till, bland annat, de enskilda fastigheter, som
måsto inlösas. Enligt den för bangårdens ombygg -

12,000

15,000

61,800:

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

4.] nåd uppgjorda planen hafva därför alla växlingsrörelser
förlagts söderut från bangården, och för
utvidgningen af spårsystemet har tagits i anspråk
hufvudsakligen staten redan tillhörig mark. Alla
växlingar skulle emellertid komma att ske öfver
Strandbodgatan, hvarigenom för trafiken å denna gata,
därest gatan fortfarande skulle korsa järnvägen i
plan, samma olägenheter skulle uppstå som dem
man sträfvar att undvika vid Vaksalagatan, olägenheter
så mycket mera kännbara, om Uppsala stad
fullföljer planen att invid och i närheten af Strandbodgatan
upplåta områden för industriella anläggningar.
Det blir därför nödvändigt att sänka gatan
och föra densamma under järnvägen genom
gatuport. Kostnaden för själfva gatuporten uppgår
till 76,000 kronor och kostnaden för gatans sänkning
utanför statens järnvägars områden till omkring

30,000 kronor. Sistnämnda belopp skulle betalas af
Uppsala stad, och skulle Uppsala—Gäfle järnväg
bidraga med 14,200 kronor. Statens järnvägars
andel i kostnaderna skulle sålunda blifva 61,800
kronor.

Vid Nattavara.

Mekanisk kolgifningsanordning...................................... kronor

För närvarande intaga tåglokomotiven å linjen
Luleå—Malmberget kol förutom i Nattavara äfven
i Gällivare eller i Malmberget. Genom inrättande
af mekanisk kolgifning i Nattavara blir möjligt att
under vanliga förhållanden inskränka koltagningen
till endast Nattavara, hvarigenom minskning i antalet
för kolutlämning erforderligt manskap kan
göras och tiden för koltagning förkortas.

Vid Riksgränsen.

Anordnande af vatten- och afloppsledning ............. »

För beredande af erforderlig tillgång på vatten
med högt tryck för eldsläckning å stationen samt

15,500

160,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

för tillgodoseende af den därstädes placerade personalens
behof af rent och friskt vatten för hushållsändamål
föreslås en ledning- att anläggas från
fjällbäcken Kaderjokk. Enär emellertid vattenmängden
i denna bäck är mycket varierande under
olika årstider, erfordras dels en dammanläggning i
bäcken vid intaget för rörledningen, dels en regleringsdamm
vid sjön Katteratt, från hvilken bäcken
erhåller sitt vatten.

Vatten för hushållsbehof till de talrika järn vägsfamiljerna
erhålles nu från sjön Vassijaure, hvars läge
i bottnen af dalen är sådant att dess vatten förorenas
af aflopp från samtliga anläggningar vid
stationen, hvithet efter hand torde medföra, att detta
vatten blir alldeles oanvändbart för sagda ändamål.
Vid sjön är en pumpstation belägen, från hvilken
vattnet pressas upp till 68 meters höjd till ett vattentorn
å bangården med endast en cistern om 80
kubikmeters rymd. I händelse af eldsvåda är vattentillgången
otillräcklig och vattentrycket för lågt att
gifva nämnvärd effekt. Brinner vattentornet, så finnes
intet vatten för vare sig eldsläckning eller husbehof.
Den föreslagna anläggningen skulle gifva
riklig tillgång på vatten med högt tryck och af god
beskaffenhet, hvarjämte driftkostnaden nedbragtes
till en obetydlighet.

Den ifrågasatta rörledningens längd uppgår till
omkring 3 kilometer, och ingår i förslaget äfven
anordnandet af vatten- och afloppsledningar inom
stationsområdet.

Anordnandet af bantelef''anledningar....................... kronor 24,300: -

Nämnda ledningar afse telefonförbindelse mellan
stationer och banvaktstugor. Erfarenheten från i
bruk varande bantelefonledningar bar visat, att genom
bortfallandet af den af banvakterna verkställda
banpostföringen afsevärd arbetskraft kan inbesparas
till förmån för andra arbeten å banan. Genom
Bill. till Rilcsd. Prat. 1911. 1 Sarnl. 1 Afd. 1 Haft.

[4-]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] bantelefonen underlättas därjämte utväxling af meddelanden
från och till befälhafvare å tåg, som till
följd af maskinskada eller dylikt måst stanna å
linjen. I den mån bantelefonledningar hinna anordnas
å längre sammanhängande linjer, där genomgående
tåg framgå, komma tågvisartelegrafapparater
att indragas och underhållskostnaden för nämnda
apparater att bortfalla.

Förslaget af ser att anordna bantelefoner med
ledningar å linjerna

Göteborg—F alköping—Ranten,

Krylbo—Storvik och
Bollnäs—Ramsjö.

Större nybyggnader.

Kolbås med spår och transportanordningar vid
ångfärjestationen i Trälleborg............................................ kronor

De svenska ångfärjorna på Trälleborg—Sassnitzlinjen
konsumera för närvarande årligen omkring

15,000 ton stenkol, hvilken kvantitet snart på grund
af den alltjämt stegrade trafiken kommer att väsentligt
ökas. Dessa stenkol importeras öfver Malmö
och transporteras på järnväg öfver Trälleborg. Då
det på grund af den alltjämt stegrade trafiken på
södra stambanan redan nu möter svårighet att för
statsbanans räkning kunna i Malmö mottaga erforderliga
stenkolskvantiteter och då transporten Malmö
—Trälleborg af stenkol för ångfärjorna medför
kostnader, anser järnvägsstyrelsen önskvärd!, att
vid Trälleborgs ångfärjestation vidtagas anordningar
för mottagandet och uppläggandet af stenkol
för ångfärjetrafiken.

Anordnande af gnisttelegrafförbindelse mellan
Trälleborg och Sassnitz samt med ångfärjorna ............ d

Förslaget afser upprättande af eu kuststation
vid Trälleborg och en fartygsstation på hvardera

85,000

170,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

af de båda svenska ångfärjorna »Konung Gustaf V»
och »Drottning Victoria». Ifrågavarande gnisttelegrafförbindelse
erfordras för erhållande af en omedelbar
telegrafförbindelse för järn vägstjänsten mellan
landningsstationerna Sassnitz och Trälleborg. I
brist på dylik förbindelse blifva underrättelser rörande
denna tjänst för närvarande sända såsom
portobelagda telegram och på omvägar förmedlade
af statstelegrafförvaltningarna. Sålunda befordras
för närvarande t. ex. telegrammen från Trälleborgs
hamn via statstelegrafstationen i Trälleborg,
Malmö, Berlin och statstelegrafstationen i Sassnitz
till Sassnitz hamn. Denna omständliga och oviga
telegrambefordring är mycket ofördelaktig. Någon
säkerhet finnes därvid ej heller för att brådskande,
för ångfärjedriftens punktlighet och trygghet viktiga
meddelanden skola inträffa i rätt tid. Det har
ej heller lyckats att för ändamålet få som lån disponera
någon ledning i befintliga sjökablar mellan
Malmö och Arkona. Den föreslagna gnisttelegrafförbindelsen
skulle, utom fördelarna för ångfärjetrafiken,
medföra en afsevärd bekvämlighet för den resande
allmänheten och äfven komma att underlätta
anordnandet af en för den allmänna sjöfartens behof
ifrågasatt gnisttelegrafförbindelse med fyrskeppet
»Falsterboref». — Från preussisk sida har kungl.
järnvägsdirektionen i Stettin väckt förslag om anordnande
af nämnda omedelbara gnisttelegrafförbindelse.
För de på Preussen ankommande anordningar
härför hafva redan medel anvisats. Nämnda
direktion har äfven — under förutsättning att från
svensk sida komme att biträdas förslaget att på
enhetligt sätt utföra de gnisttelegrafiska anordningarna
med stöd af art. 1 och 3 i det mellan
de båda regeringarna afslutna statsfördraget af
den 15 november 1907 — trädt i underhandlingar
med järnvägsstyrelsen angående system m. m. för
télegrafförbindelsen i fråga. Dessa underhandlingar
äfvensom underhandlingar med »Gesellschaft fur
drahtlose Telegraphie» i Berlin hafva ännu icke

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] hunnit föras till slut, hvarför det icke är uteslutet, att
det kan lyckas nedbringa anläggningskostnaden under
den begärda anslagssumman.

Anläggningar af sidospår från Sällinge station till
Sverkerstaån vid Rockhammars bruk jämte anordnande
af timmeruppf''or äring sverk vid sistnämnda plats ......... kronor 125,000

Genom utslag den 20 februari 1908 i fråga om
inrättande af allmän flottled i Sverkerstaån från sjön
Lilla Korslången till Rockhammars bruk inom Ramsbergs
och Fällingsbro socknar har Eders Kungl.Maj:ts
befallningshafvande i Örebro län förordnat bland
annat, att Sverkerstaån från och med sjön Lilla
Korslången till Rockhammars bruk med däremellan
liggande sjöar Unge till allmän flottled upplåtas
under villkor, bland andra, att järnvägsspår anlägges
från Rockhammar till Sällinge station å statsbanan
Örebro—Krylbo.

Vid afgifvande af nytt utslag den 30 april 1910
angående uteslutande från den sålunda beslutade
regleringen af Sverkerstaån af den öfre delen mellan
sjöarna Korslången och Glien och i stället förordnande
om flottled i den uti sistnämnda sjö utfallande
Sandån lämnade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
samma föreskrift om förutsättning af ofvansagda
järnvägsspårs utläggande.

Enligt från domänstyrelsen lämnade uppgifter
komme flottleden, som blefve omkring 50 kilometer
lång, att beröra, jämte andra områden, betydande
sådana af Klotens och Grönbo kronoparker. De
sålunda åtkomliga skogsarealerna hafva uppskattats
till omkring 27,800 hektar, däraf omkring 20,000
hektar tillhöra staten. Årliga virlcesmängden i flottleden
har beräknats till omkring 21,400 kubikmeter.

Vid förberedande underhandlingar mellan järnvägsstyrelsen
och domänstyrelsen om järnvägsspår
har från båda sidor den uppfattningen gjorts gällande,
att detsammas anläggande och trafikerande

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

vore ett statens intresse. Under det att för domänstyrelsen
det vore af största vikt att genom dess
försorg och mestadels med statens, under samma
styrelses förvaltning ställda medel utförd flottled
blefve utan dröjsmål satt i lämpligaste förbindelse
med den till flottledens tillämnade slutpunkt närbelägna
statsbanan vid Sällinge —■ utan hvilken
flottled och spårförbindelse tillfredsställande afkastning
af de berörda stora kronoskogarna icke lärer
vara möjlig — har järnvägsstyrelsen funnit det
vara af icke mindre vikt att genom domänstyrelsens
förslag utsikter öppnades för statens järnvägar
ej allenast till rätt afsevärd tillförsel af fraktgods
till den för lokal trafik föga utnyttjade bandelen
Frövi—Krylbo utan jämväl — och väsentligast —
till påräknelig och bekväm åtkomst från de vidsträckta
statsskogarna utmed flottleden af betydliga
delar af de stora virkesmängder, som årligen erfordras
för statsbanornas eget behof vid underhåll
och nybyggnader å statsbanlinjerna inom Mälarområdet.
Svårigheten att få från enskilda skogsägare
därstädes inköpa för platsbehofven erforderliga
mängder af sliprar, bjälkar och ved har nämligen
år efter år blifvit allt större och till sist ledt
därhän, att behofvet endast kunnat fyllas genom
utstämplingar å kronoparker, mestadels i Härjedalen
och Hälsingland. Endast ett fåtal och jämförelsevis
mindre kronoparker i sydligare delar af landet
äro nämligen så belägna i förhållande till statsbanorna,
att tillförsel dit från dessa parker af virke
i några afsevärda mängder kan för närvarande med
fördel ske. Det synes alltså vara ett för statsbanorna
nästan oafvisligt behof att få för egen del i
möjligaste mån utnyttja virkestillgångarna å de vidsträckta
kronoparker, som genom ifrågasatta förbindelsespår
blifva åtkomliga.

Plan jämte kostnadsförslag för spårets anläggning
har upprättats, och har Rockhammars trämassefabrik,
Carl af Gei jer stam & C: o, utfäst sig

46 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] att kostnadsfritt upplåta alla för anläggningen erforderliga
mark- och vattenområden.

Spåret skulle utgå från norra ändan af Sällinge
station och efter kräkning mot väster fortgå i hufvudsakligen
sådan riktning fram till Sverkerstaån,
där det efter kräkning mot norr skulle sluta utmed
eu utvidgning af ån, hvarest en lastplats med timmeruppfordringsverk
skulle anläggas. I närheten
af denna lastplats skulle ett särskild!, sidospår utläggas
för Rockhammars bruks behof. Spårets
längd skulle blifva 3 kilometer oberäknad! lastspåren.

De beräknade anläggningskostnaderna fördela
sig i afrundade tal under följande hufvudrubriker
sålunda:

Terrassering............................................. kr. 44,100: —-

Konstarbeten ......................................... » 8,700: —

Spåröfverbyggnad ................................ » 40,900: —

Uppfordringsverk för flottadt virke » 6,500: —

Diverse arbeten .................................... » 8,900: —

Allmänna omkostnader........................ » 15,900: —

Summa kr. 125,000

Beträffande den afkastning, som kan påräknas
å det för anläggningen erforderliga kapitalet, gifva
trafikberäkningarna vid handen, att inkomsterna
kunna förväntas täcka samtliga kostnader för linjens
frankering samt dessutom gifva skälig ränta å
anläggningskostnaden.

Anläggning af järnvägsspåret och timmeruppfordringsverket
bör ske redan under sommaren 1911,
hvarför ock erforderliga medel böra förskottsvis
utgå under samma år.

Uppförande af kontorsbyggnad vid centralverk -

staden i Örebro .................................................................... kronor

och af ett virkesskjul därsammastädes........................ »

80,000

20,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

I planen för centralverkstaden ingick uppförande
af särskild kontorsbyggnad, men ansågs, att kontorslokalerna
kunde tillsvidare inrymmas i samma byggnad
som lokomotivverkstaden intill dess de lokaler,
som härvid komme att upptagas för kontor och
ritsalar m. m., erfordrades för lokomotivverkstadens
ändamål. Arbetena vid centralverkstaden hafva numera
fått den omfattningen att en utvidgning af
lokomotivverkstadens afdelning för verktygsmaskiner
och af det därtill hörande utlämningsförrådet är
behöflig, på samma gång behof föreligger af ökadt
utrymme för kontorslokalerna. De erforderliga utrymmena
kunna lämpligast vinnas genom uppförande
af föreslagna kontorsbyggnaden, hvarefter det för
nuvarande kontorslokalerna upptagna utrymmet i
lokomotivverkstaden blir disponibelt för utvidgningen
af maskinverkstaden och dess förråd.

För centralverkstaden har äfven framträdt behofvet
af ett virkesskjul, sedan numera vagnreparationer
i stor utsträckning utföras vid denna verkstad.
Hittills har en del af vagnverkstaden afskilts
för virkesupplag, men utrymmet är nu behöfligt till
reparationsplatser för vagnar.

Rang er- och uppställning sbangård vid Halmstad kronor 250,000

Halmstads bangård, som är gemensam för Halmstad—Nässjö
och statens järnvägar och äges af
den förstnämnda järnvägen, har sedan många år
varit alldeles för trång för den stora trafik, som
däröfver framgår. I anledning häraf har frågan
om en fullständig omgestaltning af Halmstads bangård
länge stått på dagordningen och varit föremål
för öfverläggningar och underhandlingar mellan representanter
såväl för statens järnvägar som för
Halmstad- Nässjö järnväg och Halmstads stad.

Enighet vid dessa förhandlingar har emellertid icke
kunnat uppnås, bland annat, på den grund att eu
definitiv plan för Halmstads hamn, af hvilken plan

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] bangårdsfrågans lösning är i viss mån beroende,
ännu icke blifvit fastställd. Meningsskiljaktigketerna
hafva emellertid endast rört sig om läget för personbangården,
hvaremot man rörande uppställnings-
och rangerbangårdens läge varit fullt enig.
Den slutliga lösningen af denna bangårdsfråga torde
af ofvannämnda skäl låta vänta på sig ännu åtskilliga
år, men den ständigt ökade trafiken kräfver,
att ett ökadt spårutrymme snarast åstadkommes.
Eu del af den föreslagna uppställnings- och rangerbangården
skulle därför redan nu anläggas söder
om den nuvarande bangården och utmed västkustbanans
spår, och skulle sagda bangård blifva i sin
helhet statens järnvägars tillhörighet. Kostnaden
för detta arbete är beräknadt till 250,000 kronor.

Uppförande af vagnsstallar vid Frösunda uppställningsbangard.
.........................................................................

De i snälltågen gående personvagnarna måste
under den tid, tågsätten stå öfver på slutstationerna,
uppställas å bangårdarna under bar himmel och
utan något skydd mot väder och vind. De dyrbara
vagnarna blifva därför under vintern utsatta för den
skadliga inverkan af snö och is samt under sommaren
omväxlande för blåst med sand, damm och regn samt
brännande solsken. Detta förhållande medför såväl
stora olägenheter som kostnader. Erfarenheten har
gifvit vid handen, att stillastående personvagnar,
uppställda under bar himmel, lida större skadlig
inverkan af väder och vind under stillaståendet än
under den tid vagnarna gå i tågen.

Under den tid tågsätten stå öfver måste å vagnarna
utföras en mängd olika slags arbeten. Dessa
bestå dels i in- och utvändig rengöring af vagnarna,
dels af mindre underhållsarbeten å vagnarnas löpverk
och inredning och dels i noggrann undersökning af
vagnarnas korg och deras underreden med axlar,
hjul, bromsar, fjädrar in. m. samt af alla rörledningar
för luftbroms, värme och belysning, hvilken i trafik -

kronor 300,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 49

säkerhetens intresse måste företagas. Utförandet
af dessa arbeten är under nuvarande förhållanden,
då desamma måste verkställas under bar himmel,
förenadt med stora svårigheter. Vintertiden ankomma
vagnarna ofta betäckta med snö och is, som nästan
omöjliggör en fullständig rengöring och gör den
nödvändiga inspektionen mycket svår och kostsam.

Vidare måste vintertid, då värmeledningarna hafva
benägenhet att frysa, svåra upptiningsarbeten af
rörledningarna företagas, vid hvilka arbeten alltid
förefinnes stor risk för antändning af vagnarna.
Arbetsförhållandena för den med tillsynen sysselsatta
personalen blifva naturligen äfven mycket ofördelaktiga,
då densamma i ur och skur och i obekväma
ställningar skall utföra sitt arbete.

Genom att hafva tillgång till vagnsstall, i hvilket
tågsätten inställas vid ankomsten till slutstationen,
skulle skydd mot väderlekens skadliga inverkan å
vagnarna kunna beredas och vagnarna därigenom
kunna hållas i godt stånd längre tid än nu är möjligt,
hvarigenom underhållskostnaderna för vagnarna
skulle minskas.

Vidare skulle arbetena å vagnarna mycket underlättas
och en bättre tillsyn kunna lämnas till fördel
för trafiksäkerheten och tågens orubbade gång.

Uppvärmningen af kupéerna i de öfverliggande tågsätten,
hvilken nu måste ske medelst särskilda ångpannor,
skulle likaledes underlättas och alla de ofvannämnda
upptiningsarbetena göras obehöfliga. Äfven
skulle i vagnsstallarna kunna företagas smärre reparationsarbeten,
utan att vagnarna behöfde tagas ur
tågsätten för att sändas till verkstad, hvilket nu
måste ske, äfven när endast mindre felaktigheter
behöfva afhjälpas. Anordnandet af vagnsstall skulle
således underlätta utnyttjandet af vagnparken. Slutligen
skulle genom sådana stallar ett välbehöfligt
skydd beredas för den med tillsynen af vagnarna
sysselsatta personalen.

De vagnsstallar, för hvilka anslag nu begäres,
äro afsedda att uppföras på den nya bangården vid

t Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

[4-]

50 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] Frösunda. Genom anordnandet af de föreslagna
stallarna på denna plats vinnes fördelen att vagnarna
i de snälltåg, hvilka utgå från Stockholm till
Trälleborg, Malmö, Göteborg, Kristiania, Östersund
och Luleå, en gång under sin omloppstid till och
från Stockholm kunna erhålla en mera fullständig
rengöring och tillsyn än hvad under nuvarande
förhållanden är möjligt. I vagnsstallarna
skulle äfven anordnas dagrum och tvättrum m. m.
för den för tillsynen och arbetena å vagnarna anställda
personalen, hvilken för närvarande i Stockholm
uppgår till ett antal af öfver 100 personer.

Ehuru de föreslagna stallarna icke lämna utrymme
till mer än omkring 60 boggivagnar och
således endast vagnarna i de större fjärrgående snälltågen
i dem kunna uppställas, komma de dock att
upptaga ett stort omfång.

Anläggningskostnaden för desamma blir därför
ganska hög, men torde denna kostnad, på grund
af de många fördelar tillgången på vagnsstallar
kommer att medföra, väl komma att betala sig. Det
torde böra upplysas, att värdet af de vägnar, som
samtidigt skulle vara dagligen uppställda i de föreslagna
stallarna, uppgår till ett belopp af öfver 2
millioner kronor.

Diverse arbeten ............................................................

I förestående anslagssumma är inberäknad sammanlagda
kostnaden för sådana mindre nybyggnader,
hvilka hvar för sig beräknas betinga en kostnad
understigande 10,000 kronor och hvilka därför ej
intagits bland de särskildt omnämnda arbetena.

Till stöd för anslagskrafvet i öfrigt har styrelsen,
i likhet med hvad som under de senare åren
skett, framhållit, hurusom i betraktande af statsbanenätets
och trafikens utveckling det måste anses
vara af nöden att för diverse arbeten hafva erforderliga
medel tillgängliga äfven för tillgodoseende
af sådana behof, som icke kunna längre tid i förväg
förutses men dock måste utan uppskof fyllas.

kronor 500,000

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Växel- och signalsäkerhetsanläggningar.................. kronor 450,000: —

Den ökning af tåghastigheten, mot hvilken utvecklingen
går, kräfver med nödvändighet betryggande
säkerhetsanordningar. Växel- och signalsäkerhetsanläggningar
hafva också i allt större utsträckning
kommit till utförande särskildt å stationer,
som passeras af tåg med stor hastighet.

Men äfven å de större stationerna med deras
mångfald af olika tågvägar och omfattande växlingsrörelser
gör sig behofvet af förreglingsanordningar
så kännbart, att arbetet därmed å ett flertal stationer
ej anses längre böra uppskjutas. Härtill kommer,
att erfarenheten visat att äfven vid stationer,
där trafikförhållandena annars ej för närvarande
skulle kräfva sådan, införandet af växelförregling
kan medföra en afsevärd minskning af personal.

Detta gäller i synnerhet stationer vid linjer, där för
expedierandet af tågen, särskildt vid möten, kräfves
större personal än arbetet i öfrigt vid dessa stationer
betingar. I planen ingå växel- och signalsäkerhetsanläggningar
vid ett antal dylika stationer.

Slutligen har styrelsen, enär det är af vikt att
eu del af de sålunda föreslagna arbetena redan under
1911 helt eller delvis komma till utförande,
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte redan under
nämnda år ställa till styrelsens förfogande ett
belopp af 550,000 kronor för följande arbeten, nämligen
:

för gnisttelegrafförbindelse mellan Trälleborg och

Sassnitz ................................................................... kronor 170,000: —

)) utvidgning af spårsystemet å Göteborgs hamn bana

.......................................................................... » 55,000: —

» spår mellan Sällinge och Rockhammar ............... )) 125,000: —

» påbörjande af en del af öfriga förutnämnda arbeten
.......................................................................... )) 200,000: —

Summa kronor 550,000: —

[4-3

Departements chefen.

52 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Järnvägsstyrelsen har, såsom nämndt, begärt anslag för uppförande af
boställslius jämte uthus vid Värtan med 42,000 kronor, vid Järfva med

15.000 kronor, vid Gårdsjö med 24,000 kronor, vid Anneberg med

16.000 kronor och vid Örnsköldsvik med 21,000 kronor samt för uppförande
af banmästarstuga vid österås med 11,300 kronor.

För boställshusen vid Värtan och vid Anneberg begärdes anslag
äfven i statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag, men förslaget
vann ej Riksdagens bifall. Af den i Riksdagens andra kammare förda
diskussionen framgår, att anledningen till afslaget var, att man fann de
beräknade byggnadskostnaderna för höga.

1 det af järnvägsstyrelsen nu framlagda förslaget har kostnaden för
boställshuset vid Värtan nedbringats från 45,000 kronor till 42,000 kronor,
därigenom att byggnaden förlagts till en plats, där sprängning för
grund och källare skulle blifva mindre omfattande. Kostnaden för boställshuset
vid Anneberg har åter upptagits till oförändradt belopp,

16,000 kronor.

Enligt mig lämnade upplysningar hafva numera anbud infordrats
å uppförande af dessa båda boställshus. Å bostadshuset vid Värtan,
som enligt samma plan som förelåg, då ärendet senast pröfvades, skulle
uppföras af trä och inrymma 9 rum och 7 kök, hafva fyra anbud afgifvits.
Det lägsta stannar å 38,100 kronor, det högsta å 43,250 kronor.
Härtill skulle emellertid komma kostnaderna för planering af
tomten samt uppförande af ett mindre uthus, som beräknats till 4,000
kronor. Kostnaden skulle sålunda belöpa sig till minst 42,100 kronor.

I afseende å boställshuset vid Anneberg, inrymmande 4 rum och
lika många kök, har anbud infordrats å byggnad såväl af tegel som af
trä. Två anbud hafva afgifvits. För tegelhus slutar det lägre anbudet
å 14,425 kronor, det högre å 15,575 kronor Härtill kommer kostnaden
för grundläggnings- och planeringsarbeten, 3,075 kronor. Slutkostnaden
skulle sålunda blifva 17,500 kronor respektive 18,650 kronor. För trähus
utgör det lägre anbudet 13,325 kronor, det högre 16,185 kronor,
— anmärkningsvärd! nog högre än något af anbuden för tegelhus —
hvartill bör läggas kostnaden för grundläggning och planering, 2,675
kronor, eller sålunda sammanlagdt 16,000 kronor respektive 18,860
kronor.

Under förutsättning att de arbetsbeskrifningar, som legat till grund
för anbuden, skulle följas torde följaktligen ifrågavarande boställshus
icke kunna uppföras för lägre kostnad än järnvägsstyrelsen beräknat.
Emellertid låter det sig icke förnekas, att dessa kostnader, motsvarande
för eldstad 2,631 kronor vid Värtan och 2,000 kronor vid Anneberg,

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

äro anmärkningsvärdt höga, Jämväl öfriga här ofvan af mig särskilt
omnämnda boställshus synas ställa sig nog så dyrbara. Så skulle byggnaden
vid Gårdsjö i Västergötland draga en kostnad af 2,000 kronor
för eldstad och boställshuset vid Örnsköldsvik 2,625 kronor för eldstad.
Såsom den vid ärendets senaste föredragning framlagda utredningen torde
utvisa, synas dessa höga byggnadskostnader hufvudsakligen vara att tillskrifva
bostadslägenheternas storlek. En bidragande orsak torde dock
vara att söka däri, att byggnadssättet i och för sig måhända är väl
dyrbart, att byggnaderna tillfredsställa alltför stora anspråk i afseende
å förstklassighet. Det synes mig därför och med hänsyn jämväl till
uttalandena inom Riksdagen angeläget, att en ingående utredning verkställes,
huruvida icke — utan att ändamålsenligheten äfventyras eller
underhållskostnaderna alltför mycket ökas — ifrågavarande kostnader
skulle genom ett billigare byggnadssätt kunna nedbringas. Att biträda
vid utredningen synas böra tillkallas en arkitekt och en byggmästare,
som äro förtrogna med enskild byggnadsverksamhet. Härom skall jag
emellertid tillåta mig göra särskild framställning. Eu dylik utredning
lärer kunna blifva till nytta äfven inom andra grenar af statsförvaltningen,
där liknande byggnadsverksamhet förekommer.

Därest, såsom jag hemställer, nu afsedda anslag icke äskas af
Riksdagen, skulle det af järnvägsstyrelsen begärda beloppet minskas
med 129,300 kronor.

1 afseende å öfriga af järnvägsstyrelsen framställda förslag har jag
icke något att erinra. Emellertid tillåter jag mig att beträffande vissa
af ifrågavarande företag lämna några kompletterande upplysningar.

Hvad angår den föreslagna utviclningen af hamnbanan i Göteborg har
det för hela anläggningens utförande erforderliga beloppet beräknats
till 110,000 kronor, som afsetts att tillsvidare förskotteras af Göteborgs
stad. Statens järnvägars bidrag till anläggningen har förslagsvis ansetts
böra uppföras till hälften af beräknade kostnadsbeloppet, ehuru
summans fastställande ej kan ske, förrän förhandlingarna angående ny
öfverenskommelse rörande''hamnspårens utläggning och trafikering hunnit
slutföras med staden.

För utvidgning af sparsystemet vid Herrljunga jämte erforderligt
jordförvärf har upptagits ett belopp af 40,200 kronor.

Det befintliga spårsystemet vid stationen äges till en del af statens
järnvägar och till en del af Borås järnvägsaktiebolag. Den nu före -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[4.] slagna utvidgningen ansluter till statens järnvägars spår, och då bolaget
på förfrågan förklarat sig icke vara villigt deltaga i kostnaderna för
detta arbete, emedan bolagets trafik ej påfordrar någon utvidgning af
spårsjstemet, bar ansetts lämpligt, att staten bekostar anläggningen,
som då i sin helhet blir statens järnvägars tillhörighet.

Genom anordnande af vattenledning vid Stockholms norra station,
hvarför kostnaden upptagits till 42,000 kronor, beräknas de årliga utgifterna
för vattenförbrukningen å stationen, däri inräknade såväl kostnaderna
för pumparnas drift och underhåll som afgifter till Stockholms
stads vattenledningsverk för vatten till dryck, tvätt m. m., blifva minskade
från 18,200 kronor till 11,900 kronor eller med omkring 6,800
kronor om året. Genom anläggningen skulle således uppkomma en ej
oväsentlig besparing för statsverket.

För anordnande af vatten- och ajloppsledning vid Riksgränsen begäres
ett belopp af 160,000 kronor. Den besparing i driftkostnader,
som skulle uppkomma genom slopande af pumpstationen vid Vassijaure i
enlighet med järnvägsstyrelsens förslag, beräknas, enligt hvad meddelats
mig, uppgå till omkring 2,300 kronor om året. Det är emellertid ej denna
i förhållande till kostnaderna obetydliga besparing, som föranledt förslagets
framläggande. Därmed har nämligen åsyftats dels att få ymnig
tillgång på vatten med stor presshöjd för eldsläckning, dels att få rent
och hälsosamt vatten, dels att eventuellt få drifkraft för belysningsmotorn
vid bangården.

Den nu föreslagna vattenledningen har sålunda en hel del andra
uppgifter utöfver de nuvarande att fylla, hvarjämte den, såsom vattenledning
betraktad, blir särdeles effektiv.

Värdet af de byggnader och anläggningar, lokomotiv och vagnar
samt materialupplag, som i händelse af eldsolycka vid denna station
äro utsatta för förstöring eller att afsevärdt skadas, uppgår till omkring

1,500,000 kronor.

Det nuvarande vattentornet, som är af trä och beläget vid den trätunnel,
som leder från bangården till lokomotivstallet, är utsatt för den
största risken att brinna och därmed vore tillgången på tryckvatten
för eldens släckning slut.

I kostnaderna ingå omkring 40,000 kronor för servisledningar till
de olika boställshusen, hvilka anordningar ansetts nödvändiga i anseende
till förhållandena däruppe.

Dricksvatten för personalen hämtas för närvarande ur brunnar,
hvilka äro olämpligt belägna och särskildt vintertiden, således större

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

delen af året, svårtillgängliga. Tidtals lämna de för öfrigt endast otillräcklig
mängd vatten, som dessutom är grusblandadt.

Vattenhämtningen är vid oväder hardt när omöjlig. Det torde
därför få anses synnerligen behöfligt, att dessa svårigheter för personalen
afhjälpas genom i byggnaderna indragna vattenledningar. Vatten
till andra hushållsbehof såsom tvättning och dylikt kan nu endast fås
vid stationens vattentorn, till hvilket är lång och besvärlig väg från alla
boningshusen. Den vid stationen boende personalen jämte dess familjer
samt den tågpersonal, som uppehåller sig vid stationen längre
eller kortare tid, uppgår till minst 200 personer.

Om också kostnaderna för ifrågavarande ledningar kunna synas
anmärkningsvärdt höga, har jag, då man i järnvägsstyrelsen på förfrågan
förklarat sig ej anse det möjligt att på billigare sätt ordna saken,
funnit mig på grund af nu anförda förhållanden böra gifva mitt förord
åt förslaget.

Till anläggande af en ranger- och utställning sbangård vid den för
Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag och statens järnvägar gemensamma
stationen i Halmstad har järnvägsstyrelsen, såsom nämn dt, gjort framställning
om ett anslag å 250,000 kronor.

För bedömande af behofvet af den sålunda ifrågasatta anläggningen
bär jag från järnvägsstyrelsen inhämtat närmare upplysningar; och tiar
i sådant hänseende meddelats mig följande uppgifter rörande godstrafiken
vid stationen under åren 1904 och 1907.

Anlända godsvagnar:

å statens järnvägar ................

» Halmstad—Nässjö järnväg

1904.

36,432: —
20,633: —

1907.

45,532: —
30,372: —

Afsända godsvagnar:

å statens järnvägar ........... 37,167: — 46,084: —

» Halmstad—-Nässjö järnväg ............................. 20,560: — 29,140: —

Godstrafiken har sålunda under åren 1904—1907 ökats för statens
järnvägar med 18,017 och för Halmstad—Nässjö järnväg med 18,319
vagnar.

I vanliga fall stå 250 vagnar uppställda å stationen och vid tillfällen,
då största trafik är rådande, 450 vagnar, af hvilka ungefär 270
tillhöra statens järnvägar och 180 Halmstad—Nässjö järnväg.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

För uppställning af statens järnvägars godsvagnar finnes nu endast
1,100 meter statens järnvägar tillhöriga spår, hvilket, enligt hvad
uppgifves, är alldeles otillräckligt, i all synnerhet då hänsyn tages till
trafikens hastiga tillväxt. De Halmstad—Nässjö järnväg tillhöriga spåren
äro fullständigt upptagna af vagnar för sagda järnväg.

På grund häraf måste statens järnvägar för att tillgodose sin trafiks
behof utlägga behöfliga uppställningsspår, hvarför kostnaden, inberäknadt
markförvärf, är beräknad till 250,000 kronor. Någon öfverenskommelse
angående utvidgning af Halmstads station är ej träffad
med Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag, hvadan spåranläggningen
tillsvidare skulle komma att användas uteslutande för statens järnvägars
behof.

Slutligen ber jag, hvad angår de ifrågasatta vagnsstallarna vid Frösunda
uppställningsbangård, få erinra, att dessa äro afsedda för den
dyrbara vagnmateriel, som användes i snäll- och persontågen, hvilka
utgå från Stockholms centralstation. Som bekant har hittills endast
stallar för lokomotiv varit brukliga, då däremot samtliga vagnar fått
stå ute utan skydd. I den mån personvagnarna blifvit försedda med
allt flera maskinella anordningar, har emellertid behofvet af täckta
skyddsplatser för vagnarna i hög grad gjort sig gällande. Under det
att förr kostnaden för en personvagn endast var en bråkdel af kostnaden
för ett lokomotiv, är förhållandet nu ett annat. Anskaffningskostnaden
för en modern boggivagn, sådan som t. ex. sofvagnarna mellan
Stockholm och Berlin, uppgår till omkring 64,000 kronor eller ungefär
samma pris som för ett modernt godstågslokomotiv. Dessa vagnar äro
försedda med anordningar för vattenledning, värmeledning, gasledning,
apparater och ledningar för luftbroms m. in., och den stora hastighet,
hvarmed snälltågen i regel numera framföras, kräfver en särskildt noggrann
tillsyn af vagnarnas olika delar. En sådan ur trafiksäkerhetssynpunkt
nödvändig tillsyn kan endast med stora svårigheter och med stor
kostnad utöfvas, då vagnarna stå ute utan skydd mot väder och vind.

På alla större bangårdar utomlands uppföras, enligt hvad jag inhämtat,
numera också sådana vagnsstallar, så t. ex. i Berlin med flera platser.
Inom järnvägsstyrelsen har man också länge insett behofvet af dylika
vagnsstallar på utgångsstationerna för de större snälltågen i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Inom järnvägsstyrelsen har man på grund
af de sväfvande bangårdsfrågorna dock hittills icke ansett sig kunna
föreslå uppförandet af sådana stallar. Då nu beträffande Stockholm läget
för en driftbangård blifvit definitivt bestämd, har tiden emellertid an -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

setts vara inne att här i Stockholm föreslå uppförandet af dylika vagns- [4. J

stallar. Huru mycket det årliga underhållet nedbringas vid användande
af vagnsstallar lärer svårligen i direkta siffror kunna angifvas. Beloppet
säges dock vara afsevärdt, hvarjämte är att märka, att en hel
del underhållsarbeten helt enkelt måste åsidosättas särskild! vintertid,
därest vagnsstallar ej finnas.

Åberopande hvad sålunda förekommit och då för utjämnande af
anslagssumman till statens järnvägar nu förevarande belopp torde böra
bestämmas till 2,662,219 kronor, får jag i underdånighet hemställa, att
Eders Kungi. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens redan
trafikerade järnvägar för år 1912 anvisa ett belopp af 2,662,219 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis redan under år
1911 af tillgängliga medel utanordna 550,000 kronor.

För uppförande af en byggnad för vissa kontor inom järnvägs- [5.]
styrelsen vid Tomteboda beviljade 1910 års Riksdag ett anslag af 800,000 Uppförande
kronor; och anvisades däraf på extra stat för år 1911 300,000 kronor. (Uörvtssä
Jämlikt järnvägsstyrelsens hemställan tillstyrker jag nu i under- kontor inom
dårlighet, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen styrelsen

att för fullbordandet af arbetet med uppförande af en byggnad för
vissa kontor inom järnvägsstyrelsen vid Tomteboda för år 1912 anvisa ett
belopp af 500,000 kronor.

För uppförande af ny dubbelspårig bro öfver Stångån vid Lin- [6.]
köping, för hvilken kostnaden beräknats till 550,000 kronor, däraf Ny in-o
hälften eller 275,000 kronor, motsvarande kostnaden för utbytet af den ståm-liiriti
nuvarande enkelspåriga bron, ansetts böra utgå af underhållsmedel, har, Linköping,
jämlikt Riksdagens beslut år 1909, för 1910 anvisats 100,000 kronor.

För fortsättande af arbetet äskades af 1910 års Riksdag ett anslag
för år 1911 af 100,000 kronor. Denna framställning vann emellertid
ej Riksdagens bifall. Af en vid statsutskottets i ämnet afgifna utlåtande
fogad reservation framgår, att anledningen härtill varit den, att öfverenskommelse
med Linköpings stad om förvärfvande af viss för anläggningen
erforderlig mark då ännu icke kunnat träffas, hvarför arbetet å
bron ej påbörjats.

Nu har järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 27 oktober
1910 anmält, att för arbetets fullbordande under år 1912 erfordras
återstående belopp, 175,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[6.] Enligt hvad jag inhämtat, har arbetet å bron under år 1910 på börjats

och bedrifvits så, att grund!äggningsarbetena delvis äro färdig.*».
Den föreliggande arbetsplanen afser också, att arbetet i sin helhet skall
vara afslutadt. under sommaren 1912.

Visserligen har frågan om inlösen af en del staden Linköping
tillhörig mark ännu ej kunnat afgöras, men frågan om expropriation
häraf är beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Detta inverkar dock
ej på broarbetets gång, enär stadens myndigheter medgifva dettas utförande
utan binder af att markfrågan ej blifvit löst. Marken erfordras
nämligen för statens järnvägars spåranordningar å båda sidor om
bron, och dessa behöfva icke vara färdiga förrän bron i sin helhet
utförts.

På grund af hvad sålunda förekommit synes det begärda anslaget
nu böra beviljas; och hemställer jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för fullbordande af arbetet med uppförande af ny bro öfver
Stångån vid Linköping för år 1912 bevilja ett anslag af 1 75,000 kronor.

[7.] För fullföljande af de till en kostnad af 300,000 kronor beräknade

Angläs till åtgärder för underlättande af arméns strategiska uppmarsch beviljade
åunderiät-6r ^09 :lls Riksdag ett begynnelseanslag af 100,000 kronor,
tände af ar- Sedan numera dessa arbeten igångsatts, erfordras för deras forttcgfska^pp"-
s^ande enlig* uppgjord plan att för år 1912 får disponeras ett vtterntarsch.
ligare belopp.

I enlighet med hvad järnvägsstyrelsen i sådant hänseende hemställt
tillstyrker jag, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för fullföljande af vissa åtgärder för underlättande af arméns
strategiska uppmarsch för år 1912 bevilja ett anslag af 100,000 kronor.

[8.J Uti skrifvelse den 1 maj 1900 bär Riksdagen anmält, att Riksdagen,

för aftgtatf me(^ bifall Vill af Kungl Maj:t i nådig proposition därom framställdt. förkontoret8"
slag, medgifvit, bland annat, att inköp af sådana egendomar, som af
fordan;, Kungl. Maj: t pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga för genom0
förande af nya bangårdsanordningar i Stockholm, finge af Kungl. Maj:t,
efter förslag af järnvägsstyrelsen beslutas för ett sammanlagdt belopp
af intill 5,000,000 kronor, samt att köpeskillingarna för dessa egendomar
finge af statskontoret förskjutas af under händer varande medel mot
ersättning, hvarom Riksdagen framdeles, på anmälan af Kungl. Maj:t,
ville besluta.

Med anledning af därom utaf järnvägsstyrelsen gjorda underdåniga
framställningar har Kungl. Maj:t därefter genom särskilda nådiga bref

Iutgifter för kaiutulökniny: bil. I.

flen 4 oktober 1901, flen 20 december 1901, den 24 januari 1902 och [8.]
den 24 juli 1903 dels bemyndigat järnvägsstyrelsen ar,t gå i författning
om förvärfvande för statens räkning af följande fastigheter inom Klara
församling i Stockholm, nämligen n:r 19, 20 och 21 i kvarteret Rundelen,
n:r 4 och 15 i kvarteret Gösen, n:r 2, 34 och 35 i kvarteret
Lagerbärsträdet, n:r 1 i kvarteret Gäddan, n:r 1 och 2 i kvarteret
Ugglehufvudet samt n:r 4 och 11 i kvarteret Braxen, dels ock anbefallt
statskontoret att till järnvägsstyrelsen på rekvisition, i mån af behof,
utbetala de för köpeskillingarnas gäldande och för bestridande af de
med inköp af fastigheterna i (ifrigt förenade kostnaderna erforderliga
belopp.

Uti underdånig skrifvelse den 2 december 1910 har nu statskontoret
till ersättande anmält ett jämlikt förenämnda nådiga bref förskottsvis
utgifvet belopp al tillhopa 51,680 kronor 94 öre, utgörande utbetalda
kostnader för inköp af förenämnda fastigheter.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jämnt
tal af kronor hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till betäckande af omförmälda af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter anvisa ett anslag för år 1912 af 51,681 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 30 november 1910 med förslag [9.1
till beräkning åt den behållna inkomst af statens järnvägar, som må Anslag till
upptagas i riksstaten för år 1912, har järnvägsstyrelsen förutsatt, att, tårtor1®»! m.
innan driftö t verskottet inbetalades till statskontoret, därifrån skulle utdraga»
afsättning till nya inventarier och ökadt förlag med sammanlagdt
2,000,000 kronor.

Emellertid lärer med de nya principerna för riksstatens uppställning
anslag för ifrågavarande ändamål böra upptagas å riksstaten; och hemställer
jag därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för nya inventarier och ökadt förlag vid statens järnvägar anvisa
ett anslag för år 1912 af 2,000,000 kronor.

1 underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 bär järnvägsstyrelsen [10.]
anmält behofvet af ny rullande materiel vid statens redan trafikerade Ny rullande
järnvägar. ‘ materiel för

Styrelsen har därvid anfört: järnvägar.

»Af lokomotiv böra anskaffas ett mindre antal af den typ litt. E, som
är afsedd för de med lätt öfverbyggnad utrustade banorna i Norrland.

A dessa banor måste ännu i stor utsträckning användas gamla och
svaga lokomotiv, med Indika eu ekonomiskt ordnad trafik icke är möjlig.

(it)

Utgifter för kapitalökning: bil. I.

Ifrågavarande lokomotivtyp, hvilken anskaffades första gången år 1907,
har visat sig synnerligen ändamålsenlig och ekonomisk.

Af personvagnar erfordras dels boggivagnar, dels 2-axliga länkaxelvagnar.
Af boggivagnarna skulle ett mindre antal utgöras af kombinerade
I-, II- och III-klass vagnar och de öfriga af III-klass vagnar.

Af länkaxelvagnarna skulle hela antalet utgöras af III-klass vagnar.

Tillgången på 2-axliga III-klass vagnar är vid hvarje än så ringa
trafikökning knapp och måste därför nästan regelbundet, i brist på
andra vagnar, i snälltåg och fjärrgående persontåg användas III-klass
vagnar af den typ, som är afsedd att utgöra förstärkning vid tillfälliga
trafikstegringar såsom vid helger, marknader och fältmanövrar samt
alldeles särskild!'', under sommartiden med dess möten, lastresor och
dylikt. Användning af dylika vagnar i regelbunden snälltågstrafik är
emellertid olämplig, enär vagnarnas inredning icke är afpassad för
sådan tjänst. Genom anskaffning af andra för ändamålet lämpligare
vagnar kunna de ofvannämnda s. k. sommarvagnarna frigöras och
därigenom äfven den anordningen icke behöfva tillgripas att för personbefordran
använda täckta godsvagnar, försedda med inredning för
trupptransporter.

Vidare erfordras ett antal 2-axliga kombinerade III-klass och resgodsvagnar
med konduktörskupé och kaminuppvärmning. Vagnarna skulle
vara af den typ, som infördes vid statens järnvägar år 1906 för användning
i personförande godståg, hvilken typ visat sig mycket ändamålsenlig.

Slutligen erfordras ett mindre antal resgodsvagnar.

Beträffande godsvagnar har behofvet af för transport af kreatur
särskildt afsedda vagnar gjort sig gällande och kommer med all sannolikhet
att ytterligare ökas, sedan i flera städer offentliga slakthus inrättats,
till hvilka stora transporter af nötkreatur väntas komma att äga
rum. För transport af kreatur användas nu samma täckta vagnar som
för styckegodstrafiken. Denna anordning medför stora olägenheter, i
det att vagnarna, trots noggrann rengöring, efter hvarje djurtransport
blifva illaluktande och därigenom olämpliga för transport af ömtåliga
varor. Dessutom kunna mot vagnarna, då de användas för transport
af djur, göras berättigade anmärkningar i afseende på luftväxling och
belysning, och skulle därför de nya vagnarna göras lämpligare i dessa
afseenden.

Vidare föreligger behof af öppna godsvagnar, och torde därför ett
antal dylika vagnar behöfva anskaffas.

Slutligen erfordras för de malmtransporter, som under år 1912
skola utföras från Kiruna, en ökning af malmvagnsparken med 150
malmvagnar.»

Utgifter för kapitalökning: bil. 1-

(it

Med anledning af hvad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen i [10;]
underdånighet hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till 1911 års
Riksdag aflåta nådig proposition om extra anslag för år 1912 dels af

2,500,000 kronor för inköp af rullande materiel för statens järnvägars
redan trafikerade banor och dels af 750,000 kronor för rullande materiel
för malmtrafik. Anslagen skulle disponeras sålunda:

Materiel för vanlig trafik.

10 lokomotiv

72 person- och resgodsvagnar för aproximativt 2,500,000 kr.

225 godsvagnar

Materiel för malmtrafik.

150 malmvagnar för approximativt........................... 750,000 kr.

Summa 3,250,000 kr.

Den af Eders Kungi. Maj:t till 1910 års Riksdag gjorda fram- Departementt
ställning om beviljande af ett anslag å 3,325,000 kronor till anskaffande ehefenaf
ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar blef efter
gemensam omröstning af Riksdagen bifallen. Då emellertid inom Riksdagen
framkommit påståenden därom att statens järnvägars lokomotiv
ej på ekonomiskt bästa sätt utnyttjas och att den nuvarande lokomotivparken
skulle vara tillräcklig för behofvet, tillåter jag mig — utan att
ingå i sådana tekniska detaljer, där jag gifvetvis icke kan vara sakkunnig
- - något beröra denna fråga.

Antalet lokomotiv vid statens järnvägar, som år 1900 uppgick till
580, steg år 1905 till 742 och utgör för närvarande 868. Nyanskaffningen
har sålunda fortgått i jämförelsevis stor utsträckning, och det
torde därför vara i någon mån förklarligt, om den uppfattningen gjort
sig gällande, att ytterligare anskaffning af lokomotiv borde få tillsvidare
anstå. Jag har emellertid från skilda håll förskaffat mig upplysningar
i detta ämne och kan jag, sedan jag öfvervägt saken, ej dela
denna uppfattning.

Det arbete ett lokomotiv uträttar uttryckes i antalet tillryggalagda
lokomotivkilometer. Detta återigen bestämmes af trafikens omfattning
och beskaffenhet samt lokomotivens dragförmåga.

Om en järnvägs lokomotiv hafva stor dragförmåga och sålunda
kunna framföra tunga tåg, erfordras ett mindre antal lokomotiv -

Utgifter för kapitalökning; bil. 1.

10.] kilometer för att framföra eu viss trafik, än om lokomotiven äro svagare
och sålunda icke kunna framföra så stora tåg.

Därest vid en viss järnväg trafikens omfattning samt lokomotivens
antal och beskaffenhet för t. ex. ett år äro gifna, är därmed också
medeltalet lokomotivkilometer för lokomotiv och år bestämdt. Detta
medeltal kan icke höjas, så länge förutsättningarna kvarstå oförändrade.

Okas trafiken, under det lokomotivparken bibehålies oförändrad,
måste ofvannämnda medeltal stiga, och man drager däraf vanligen den
slutsatsen, att lokomotivparken bättre utnyttjas. Ofta är sådant händelsen,
men icke alltid. Tagas lokomotiven så starkt i anspråk, att
tillfälle icke beredes till erforderligt underhåll, blir följden däraf, om
sagda förhållande får fortfara för länge, att det ena lokomotivet efter
det andra blir otjänstbart och icke utan oproportionerligt höga kostnader
kan återställas i tjänstbart skick. Snart nog inträffar under
sådana förhållanden, att trafiken icke kan ombesörjas på tillfredsställande
sätt; trafikstoekning inträder. Ett intensivt utnyttjande af lokomotivparkon
bör sålunda icke drifvas så långt, att förenämnda eventualitet
inträffar.

\ id bedömandet åt det sätt, hvarpå lokomotivparken utnyttjas,
måste framför allt tagas hänsyn till trafikens växlingar såväl under ett
års olika månader som ock från år till år. Järnvägen måste vara
beredd att kunna ombesörja trafikrörelsens maxima. Härigenom försväras
dragkraftens fullständiga utnyttjande. Går trafikrörelsen ned,
såsom under tryckta konjukturer är fallet, så går det i medeltal per
lokomotiv uträttade arbetet tillbaka, enär en minskning i lokomotivantalet
icke kan komma i fråga. Om man tager hänsyn till dessa omständigheter
och trafikens vid statens järnvägar mycket växlande beskaffenhet,
torde det kunna sägas, att lokomotivparken på ett tillfredsställande
sätt utnyttjas — ett omdöme som jag fått bekräftadt äfven
från sakkunniga utom järnvägsstyrelsen.

Med hänsyn till nu rådande förhållanden lärer lokomotivtillgången
få anses god, och för ombesörjafadet af förefintlig trafik skulle därför
ingen nyanskaffning af lokomotiv vara erforderlig. Det skulle emellertid,
synes mig, af flera skäl vara oriktigt, om lokomotivanskaffningen för
statens järnvägar inställdes under nedgångstider.

Sedan år 1877 har tillverkningen af alla för statens järnvägar
erforderliga lokomotiv ägt rum vid svenska verkstäder, likväl med ett
undantag, nämligen år 1899, då 20 lokomotiv beställdes och levererades
från Amerikas förenta stater. Det har också för statsmakterna varit
ett önskemål att förbehålla lokomotivbeställningarna för svenska verk -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 63

städer. Detta kan dock icke ske med mindre beställningarna fördelas
så jämt som möjligt på de olika åren och därigenom anpassas efter
verkstädernas begränsade leveransförmåga. Beställningarna böra enligt
min mening helst göras mera omfattande under lågkonjunkturer för att
räcka industrien och den däri använda arbetskraften en hjälpande hand.
Under sådana tider äro verkstäderna icke heller så starkt upptagna af
beställningar från enskilda järnvägar. Det är för öfrigt endast genom
ett sådant förfaringssätt, som statens järnvägar kunna försäkra sig om
tillräcklig dragkraft vid inträdande högkonjunkturer. Skulle beställningarna
uppskjutas, tills sådana konjunkturer börja inträda, blefve följden
den, att de svenska verkstäderna icke inom erforderlig tid kunna
leverera det erforderliga antalet lokomotiv, och det kunde gå så långt,
att beställning måste göras i utlandet, såsom fallet var år 1899.

Af det sagda följer, att enligt min mening det är med klok omtanke
förenligt att icke under lågkonjunkturer minska, utan snarare
öka lokomotivbeställningarna. Så bär också skett under den gångna
depressionsperioden. Den naturliga följden häraf har gifvetvis varit
den, att lokomotivtillgången nu är god och att det i medeltal för lokomotiv
och år uträttade arbetet, uttryckt i lokomotivkilometer, är något
lägre än som kommer att vara händelsen, då den väntade trafikökningen
kommer att göra sig gällande.

Här må för jämförelses skull anföras antalet tillryggalagda vagnaxelkilometer
för januari—september under åren 1908, 1909 och 1910.
Dessa utgjorde:

år 1908 jan.—sept
» 1909 » — »

1910 » — »

Hvarje lokomotiv har i medeltal tillryggalagt

under år 1908 ..................... 40,082 lokomotivkilometer

» » 1909 .................. 37,754 »

* " 1910 ................... 37,894 » (beräknadt)

Som emellertid trafikökningen synes endast komma att långsamt
inträda, har järnvägsstyrelsen ansett sig kunna minska nyanskaffningen
af lokomotiv för år 1912 och därför inskränkt sitt anslagskraf till 10
lokomotiv för en beräknad kostnad af 670,000 kronor mot 15 lokomotiv
till eu kostnad af 1.080,000 kronor för år 1911.

632,788,138

599,628,344

664,935,724

[10.

Utgifter för kapitalökning: bil. i.

[10.]

[11.]

Utläggning
af ytterli.
gare ett
järnvägsspår
mellan
Runninge
och .Tärna
stationer
nt. in.

[12.]

Anslag till
vissa statshanebyggnader.

Bastuträsk—
Skellefteå—
Kallholmsfjärden.

i)4

De nu afsedda lokomotiven skulle för öfrigt, såsom järnvägsstyrelsen
i sill skrifvelse påpekat, tjäna ett alldeles särskilt ändamål och torde
därför äfven i och för sig vara behöflig»-. Jag har sålunda icke något
att erinra mot järnvägsstyrelsens framställning beträffande anskaffande
af lokomotiv, liksom jag ej heller funnit något att invända mot framställningen
i öfrigt. Jag erinrar i detta sammanhang, att det belopp,
järnvägsstyrelsen nu begär för anskaffande af rullande materiel, är det
lägsta som förekommit sedan år 1899.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Magt- måtte föreslå Riksdagen

att för år 1912 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade järnvägar bevilja ett anslag af 3,250,000 kronor.

Vid 1910 ars Riksdag beslutades under vissa villkor dels utläggning
af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer
å västra stambanan, dels banans framdragande i ändrad sträckning
från Rönninge på fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal norr
om slussen därstädes och vidare genom staden Södertälje, dels ock af
ifrågavarande arbeten föranledda stationsanordningars utförande, allt
för en beräknad kostnad af 6,200,000 kronor; och anvisades för år
1911 ett belopp af 500,000 kronor.

För fullföljande af den plan för arbetenas utförande under åren
1911—1914, som framlades för 1910 års Riksdag, erfordras för år 1912
anvisande af ett belopp utaf 1,500,000 kronor.

På grund häraf och i enlighet med järnvägsstyrelsens hemställan
tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för fortsättande af arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Rönninge och Järna stationer m. in. för år 1912 anvisa
ett anslag af 1,500,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1910 har järnvägsstyrelsen
anmält de anslagsbelopp, som enligt styrelsens åsikt böra för år 1912
äskas af Riksdagen för, bland annat, fullbordande af statsbanorna Bastuträsk—Skellefteå—K
all holme f järden samt Östersund—Ströms vattndal
(Ulriksfors).

Hvad då till en början beträffar statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—
Kallholms fjär den tillåter jag mig först erinra, hurusom 1907 års Riksdag
med anledning af eu utaf Kungl. Maj:t till Riksdagen gjord framställning,
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse af

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning af statsbana från Bastuträsks [12.]
station å norra stambanan till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden
för en beräknad kostnad af 5,328,000 kronor äfvensom’till påbörjande
af denna bana för år 1908 anvisat ett belopp af 800,000 kronor
att utgå från riksgäldskontoret.

Därefter har Riksdagen till fortsättning af samma bana anvisat
för år 1909 1,500,000 kronor, för år 1910 1,000,000 kronor och för
år 1911 likaledes 1,000,000 kronor att jämväl utgå från riksnäldskontoret.

Enligt det af järnvägsstyrelsen upprättade förslag till plan för bedrifvande
af arbetena å ifrågavarande bana under år 1911 skola under
detta år utföras hufvudsakligen följande arbeten, nämligen:

komplettering af terrasseringsarbetena, fullbordande af bron öfver
Skellefte älf samt fortsättande af husbyggnadsarbetena å bangårdarna
emellan Skellefte älf och Kallholmen, fortsättning af arbetena med uppförande
utaf bevakningsbostäderna och fullbordande af rälsläggningen
till Kallholmen, fullbordande af ballastningsarbetena å linjen Krångfors—

Skellefte älf samt påbörjande af dylika arbeten å linjen Skellefte älf—
Kallholmen.

Järnvägsstyrelsen har nu i sin förevarande skrifvelse af den 31
oktober 1910 hemställt, att till fullbordande af statsbanan Bastuträsk—•
Skellefteå—Kallholmsfjärden måtte af Riksdagen för år 1912 äskas
återstoden af det för banan beräknade beloppet — 5,328,000 kronor
— eller 1,028,000 kronor.

Hvad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag ansett mig böra
biträda.

Hvad härefter angår statsbanan Östersund—Ströms vattudal (Ulriks- Östersund—
fors) tillåter jag mig erinra, hurusom 1907 års Riksdag med bifall till ®mdai
Kung!. Maj:ts förslag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri va ua"
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning af en statsbana
från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från
Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000 kronor
samt häraf för år 1908 anvisat 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontoret.

Därefter har Riksdagen till fortsättning af samma bana anvisat
för år 1909 3,000,000 kronor, för år 1910 likaledes 3,000,000 kronor
och för år 1911 1,500,000 kronor att jämväl utgå från riksgäldskontoret.

Den af järnvägsstyrelsen uppgjorda planen för arbetenas bedrif Bih.

till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 9

[12.]

[13.]

Anslag till
statsbanan
Jama—
Norrköping.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

vande å ifrågavarande järnväg under år 1911 upptager, i stort sedt,
följande arbeten, nämligen:

fullbordande af broarbetena å sträckan Raftsjön—Ulriksfors, rälsläggning
och. underballastning af sträckan Sikåsån—Ulriksfors, fortsättning
af arbetena dels med förändring af bangården i Östersund, dels
ock å öfriga redan påbörjade, bangårdsanläggningar samt påbörjande af
terrasserings- och trummurningsarbetena för bispåren till Hammerdal
och Strömsund.

Uti sin ifrågavarande skrifvelse af den 31 oktober 1910 har järnvägsstyrelsen
hemställt, att till fullbordande af statsbanan Östersund—
Ströms vattudal jämte bispår måtte för år 1912 äskas ett belopp af

l, 400,000 kronor, utgörande återstoden af den för banan beräknade
kostnaden, 10,900,000 kronor.

Mot hvad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag intet att
erinra.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kung!.. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att för år 1912 anvisa

dels till fullbordande af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå
och vidare till Ivallholmsfjärden ett anslag af 1,028,000 kronor,

dels ock till fullbordande af statsbanan från Östersund till Ströms
vattudal (Ulriksfors) jämte bispår ett anslag af 1,400,000 kronor.

Riksdagen har år 1907, med bifall till Kung!. Maj:ts framställning,
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

m. m. iakttoges, beslutit anläggning af en statsbana från Järna station
å västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till
Norrköping för en beräknad kostnad af 13,300,000 kronor med rullande
materiel samt till påbörjande af anläggningen för år 1908 anvisat ett
belopp af 2,000,000 kronor.

Därefter har Riksdagen anvisat till fortsättning af samma bana för
år 1909 1,300,000 kronor, för år 1910 2,000,000 kronor samt, på sätt
Riksdagen i skrifvelse den 9 juni 1910 anmält, för år 1911 1,000,000
kronor.

Innan jag öfvergår att redogöra för den af järnvägsstyrelsen uti
underdånig skrifvelse den 31 oktober 1910 gjorda framställning angående
anslagsbehofvet för denna järnvägsanläggning för år 1912, tilllåter
jag mig att något beröra frågan huruvida den vid beslutet om banans
anläggning beräknade kostnaden förslår till järnvägens fullbordande.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 67

Då järnvägsstyrelsen den 28 april 1899 inkom med utredning angående
ifrågasatt ny statsbana från västra stambanan till Norrköping,
beräknade styrelsen kostnaden för sträckningen Järna—Vagnhärad—
Lunda—Norrköping till 12,238,080 kronor eller 101,815 kronor för
kilometer.

Uti det utlåtande i ämnet, som järnvägsstyrelsen afgaf den 24
november 1906, förklarade styrelsen, att den vid granskning af det
1899 uppgjorda kostnadsförslaget funnit en ökning af åtskilliga af de
däri upptagna posterna vara af nöden. Denna ökning, hvilken uppginge
till 1,351,000 kronor, hade föranledts hufvudsakligen dels af ökadt
behof af lokomotiv och vagnar, hvithet i förening med de stegrade
arbets- och materialprisen orsakat en höjning af anslagsbehofvet för
rullande materiel från det i 1899 års kostnadsförslag upptagna belopp,
7,500 kronor för kilometer, till enligt de år 1906 verkställda beräkningar
erforderliga 10,000 kronor för kilometer eller med sammanlagdt 292,000
kronor, dels af de, sedan förslaget uppgjordes, jämväl i öfrig! stegrade
arbets- och materialprisen, hvilka åstadkommit en ökning i kostnaderna,
utom för rullande materiel, särskild! för stängsel, rälsläggning, ballastning
och banbevakningsbostäder med sammanlagdt omkring 500,000
kronor, dels däraf att lokomotivaxeltrycket ansetts böra beräknas
till 18 ton i stället för såsom i kostnadsförslaget 14 ton, hvilket
medfört en höjning af kostnaden för broöfverbyggnaderna med omkring

9,000 kronor, dels ock slutligen däraf att efter förslagets upprättande
på grund af nådigt bref till järnvägsstyrelsen den 16 februari 1903
tillkommit åtskilliga föreskrifter om tjänstledighet med bibehållen aflöning
och reseersättningar åt schaktmästare och materialvakter vid
statens järnvägsbyggnader äfvensom i fråga om beredande af bättre
bostäder och anskaffande af böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna
anställda arbetare, hvilket allt medfört en höjning i de
beräknade kostnaderna för arbetets ledning och förvaltning med 550,000
kronor. Sammanlagda beräknade kostnaden för järnvägen skulle alltså,
inklusive kostnaden för expropriation af mark och för anskaffande af
rullande materiel, komma att uppgå till 13,589,080 kronor eller 116,386
för kilometer.

Då styrelsen emellertid föreställde sig, att, om Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutade, att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens
bekostnad, därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor
under senare åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket
icke drabbades af några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och
dylikt, ansågs ofvannämnda kostnadssumma kunna reduceras med ett

[13.]

Tidigare

kostnads beräkningar.

Utgifter för kapitalökning: bil 1.

[13.] belopp af 325,580 kronor, motsvarande den beräknade kostnaden för
förvärf af för järnvägen erforderlig mark med mera, och skulle således
statsverkets utgift för banan blifva 13,263,500 kronor, bvilket belopp
afrundades till 13,300,000 kronor.

I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag gjordes ock framställning
i ämnet till 1907 års Riksdag; och blef denna, såsom nämndt, af Riksdagen
bifallen.

anader°St'' Emellertid visade sig redan på ett jämförelsevis tidigt stadium, att
de för banan beräknade kostnaderna, 13,300,000 kronor, icke skulle
förslå till dess fullbordande, något som jag också, på sätt Eders Kungl.
Maj:t behagade erinra sig, omnämnde i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 14 januari 1910, hvaraf utdrag fanns bifogadt statsverkspropositionen
till samma års Riksdag. Jag framhöll därvid tillika, att,
sedan undersökningsarbetena för banan i sin helhet afslutats och kostnadsberäkningarna
i det närmaste fullbordats, det visat sig, att det
ytterligare erforderliga beloppet torde blifva ganska afsevärdt, ehuru
det för det dåvarande icke kunde till siffran angifvas, och meddelade
jag i sammanhang därmed i hufvuddrag de skäl, som, enligt hvad järnvägsstyrelsen
då meddelat mig, skulle föranleda kostnadsökningen.

De af mig då anförda skälen voro följande.

De priser på arbete och vissa materialier, som läge till grund för
det med Aktiebolaget skånska cementgjuteriet afslutade entreprenadkontraktet,
vore i allmänhet högre än de, som järnvägsstyrelsen förut ansett
sig böra upptaga i kostnadsberäkningarna för banan. Vid de nya
beräkningarna för banan i sin helhet hade antagits samma priser,
som enligt nämnda entreprenadkontrakt gällde för delen Järna—Enstaberga,
hvarigenom de beräknade kostnaderna för hela banan ökats.

Vid uppgörande af mera detaljerade planer för stationsanordningarna
å åtskilliga platser, särskildt Järna och Norrköping, hade det visat sig,
att de förut upptagna kostnaderna vore otillräckliga, till stor del beroende
på den alltjämt fortgående ökningen af tågens längd och lokomotivens
tyngd. Därjämte hade järnvägsstyrelsen tänkt sig, att vid Åby
borde anordnas en för den nya banan och för den nuvarande stambanan
gemensam station i stället för endast en mindre sådan i närheten
af Åby ensamt för den nya banan.

Vidare hade järnvägsstyrelsen ansett lämpligt, att redan vid banbyggnadens
fullbordande anordningar funnes vidtagna för öfverföring
af trafik i Nyköping mellan den nya banan och Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnväg, hvilket förut icke vant afsedt.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Därtill komme, att det syntes lämpligt att redan vid banans byg- [13.]
gande anordna stationer å vissa platser, där man tänkt sig, att sådana
skulle först framdeles anläggas.

Slutligen hade de verkställda noggrannare borrningarna och geologiska
undersökningarna gifvit vid handen, att större kostnader än man
förut tänkt sig vore att förutse för grundförstärkningar under bankar,
tryckbankar för dylika med mera.

Den fullständiga utredning rörande kostnadsökningen, som jag sålunda
ställt i utsikt, föreligger nu i eu af järnvägsstyrelsen till Eders
Kungl. Maj:t afbiten underdånig skrifvelse af den 15 oktober 1910.

En af anledningarna till kostnadsökningarna var, såsom nämnts, Nya stationsförslaget
om anordnande af flera stationer än från början afsetts. anläggningar.

I det af järnvägsstyrelsen med underdånig skrifvelse den 1 mars
1909 för nådig pröfning öfverlämnade förslag till definitiv plan för bandelen
Järna—Enstaberga funnos sålunda upptagna tre stationer vid
Västerljungs kyrka, vid Braken och vid Enstaberga samt en håll-, lastoch
mötesplats vid Långgrufvan, hvilka icke ingingo i den ursprungliga
planen.

Beträffande behofvet af de sålunda föreslagna nya anläggningarna
anförde styrelsen, att å den nära 19 kilometer iånga bansträckan mellan
Vagnhärad och Tystberga i det ursprungliga förslaget icke förefunnits
någon station eller hållplats utan endast en mötesplats midt i skogstrakten
Silleskog, hvilkens anordnande betingades af militära fordringar. Styrelsen
hade emellertid ansett erforderligt att i det nya förslaget upptaga
icke blott eu mindre station, med tillräckligt spårutrymme för
militära tåg men i öfrigt med till en början enkla anordningar, i Västerljungs
socken i trakten af kyrkan, hvarifrån vägar leda dels mot Tureholm
och Trosa öster om Hållsviken samt till trakten väster om Hållsviken,
dels till Torsåker väster om sjön Sillen samt till orter öster om
samma sjö, utan äfven en liknande station vid Braken i Lästringe socken
invid landsvägen söder om kyrkan, och skulle genom dessa anordningar
mötesplatsen å Silleskog kunna bortfalla.

Afståndet mellan stationen i Tystberga, hvilken skulle anordnas
på samma plats som enligt det ursprungliga förslaget, och den i samma
förslag upptagna stationen vid Uddeby var så stort, att en plats för
tågmöten måste af militära skäl anordnas någonstädes däremellan, och
ansåg järnvägsstyrelsen, att detta borde ske vid Långgrufvan.

Styrelsen höll emellertid före, att allmänhetens behof af kommunikationer
kräfde, att denna mötesplats redan från början anordnades som

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[13.] håll- och lastplats, och att den i det ursprungliga förslaget angifna
stationen vid Uddeby i stället förlädes till Skälkulla, som i afseende å
vägförbindelser hade företräde framför Uddeby.

På den omkring 16 kilometer långa sträckningen mellan Nyköping
och Lunda hade i det äldre förslaget icke beräknats anläggning af
någon station eller hållplats utan endast en mötesplats, belägen vid
Stora Annerbäck, men då behofvet af en mindre station för Bergshammars
och Tima socknar samt delar af Tunabergs socken med Näfvekvarns
bruk allt mera framträdt, hade styrelsen funnit sig böra föreslå
anläggandet af en mindre station, med tills vidare enkla anordningar,
å berörda sträckning vid Enstaberga omkring 1 kilometer norr om
Stora Annerbäck invid landsvägen mellan Tuna kyrka och Larslunds
station å Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg.

Anläggning af stationerna vid Västerljung, Lästringe och Enstaberga
samt håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan, hvilka icke
ingått i det äldre förslaget, komme, såsom styrelsen framhöll, att medföra
kostnader, som icke varit beräknade i berörda förslag. Från dessa
kostnader borde dock afräknas hvad enligt det ursprungliga förslaget
vore afsedt att utföras men i det senare förslaget icke vidare
upptagits.

Ehuruväl de föreslagna anordningarna i afseende å förberörda stationer
samt håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan skulle medföra
utgifter, hvartill icke tagits hänsyn i det ursprungliga förslaget, ansåg
dock styrelsen af de utaf styrelsen framhållna skål, att anläggningarna
borde komma till utförande.

Den 23 april 1909 fastställde Eders Kungl. Maj:t det sålunda
underställda förslaget till definitiv plan, dock med den ändring att ur
planen skulle utgå berörda af styrelsen föreslagna stationer samt håll-,
last- och mötesplats, men med iakttagande att så stora markområden
skulle upplåtas till banan, som erfordrades för framtida anordnande af
nämnda stationer äfvensom håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan.

Med föranledande häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen
att i sammanhang med äskande af anslag för ifrågavarande
järnvägsanläggning för år 1911 inkomma med utredning och förslag
rörande de stationer och den håll-, last- och mötesplats, som ur planen
utgått, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af styrelsen framlagda
förslaget, på det Eders Kungl. Maj: t skulle blifva i tillfälle att i berörda
afseende göra framställning hos Riksdagen. Redan då syntes nämligen,
såsom jag redan ant.ydt, af de undersökningar, som företagits, framgå,
att den vid beslutet om banans anläggning beräknade kostnaden,

Utgifter för kapitalökning; bil. 1.

13,300,000 kronor, icke skulle förslå till järnvägens fullbordande, äfven
om kostnaderna för de föreslagna nya stationerna samt den nya håll-,
last- och mötesplatsen icke medtoges i beräkningen.

Järnvägsstyrelsen meddelade emellertid, att den sålunda anbefallda
utredningen jämte förslag måste föregås af nya utredningar vidkommande
banans framdragande från Enstaberga till Norrköping äfvensom
af upprättande af nytt kostnadsförslag för hela banan mellan Järna och
Norrköping.

På grund häraf kunde fullständig utredning uti ifrågavarande hänseende
icke föreläggas 1910 års Riksdag.

Uti den förutnämnda underdåniga skrifvelsen den 15 oktober 1910,
hvari järnvägsstyrelsen anmält, att omförmälda nya undersökningar
verkställts och nytt kostnadsförslag för hela banan upprättats, har styrelsen
ifråga om de å linjen Järna—Enstaberga föreslagna, i det ursprungliga
förslaget ej upptagna stationerna vid Västerljungs kyrka, Braken och
Enstaberga samt den nya håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan
åberopat hvad styrelsen i förenämnda underdåniga skrifvelse den 1
mars 1909 anfört och hemställt.

Med den underdåniga skrifvelsen den 15 oktober 1910 har vidare
öfverlämnats förslag till definitiv plan för ifrågavarande järnvägssträckning
mellan Enstaberga och Åby, hvari äfven förekomma stationsanordningar
utöfver de förut ifrågasatta.

Vidkommande detta förslag har järnvägsstyrelsen meddelat, att
nämnda handel Enstaberga—Åby definitivt utstakats i enlighet med
af styrelsen i underdånig skrifvelse den 19 januari 1909 föreslagen och
af Eders Kungl. Magt i nådigt bref den 29 januari 1909 godkänd
sträckning öfver Lunda norr om Löfsjön. I stället för att, såsom i det
till grund för Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1907 års Riksdag
liggande förslaget förutsatts, dragas från Lunda kyrka öfver
Bålsjön till Gårdstenstorp och öfver Fjällmossen samt därefter förbi
Svartkärr söder om Löfsjön i västlig hufvudriktning genom Krokeks
socken till Orrekulla samt därifrån till Getå har således enligt det nu
föreliggande förslaget banan i denna del utstakats från Lunda öfver
Bastroten i riktning mot Löfbråten och norr om Löfsjön öfver Stafsjö
järnväg samt vidare mellan Viksjön och Hampsjön. Banan fortsätter
därefter norr om Hyttan och Eketorp samt vidare väster om Kulla och
Uttersbergs herrgård till Getå, där den sammanfaller med linjen enligt
det ursprungliga förslaget ända till den punkt i närheten af Stenkullen,
hvarifrån banan, i stället för att enligt det ursprungliga förslaget ledas

[13.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[13.] öfver Björnsnäs fram till Norrköping, i enlighet med styrelsens hemställan
i underdånig skrifvelse den 29 juli 1910, till hvilken jag strax
skall återkomma, är stakad direkt fram mot den plats i närheten af
Aby nuvarande station å östra stambanan, där enligt sistberörda hemställan
anläggandet af en gemensam station för båda banorna föreslagits.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, hurusom Eders
Kungl. Maj:ts berörda beslut angående banans sträckning norr om Löfsjön
föranleddes af denna sträcknings företräde i afseende å såväl minskad
väglängd som lägre anläggningskostnad.

Beträffande stationer å bandelen Enstaberga—Aby meddelar järnvägsstyrelsen
vidare, att liksom i det ursprungliga förslaget ifrågasatts
en station vid Lunda kyrka på ett afstånd af 72,8 kilometer från Järna
äfvensom en station inom Krokeks socken, dock nu föreslagen å Uttersbergs
ägor, 96,7 kilometer från Järna, i stället för vid Orrekulla, 97
kilometer från Järna. Mellan nämnda båda stationer har till följd af
linjens ändrade sträckning norr om Löfsjön föreslagits en station å
Ålberga ägor i Kila socken, 82 kilometer från Järna, i stället för den
i det ursprungliga förslaget upptagna stationen vid Bålsjön, 80 kilometer
från Järna, samt såsom ersättning för den i sistnämnda förslag
afsedda mötesplatsen vid södra ändan af Löfsjön, 90 kilometer från
Järna, en mindre station vid Löfsjöns norra ända, 90,7 kilometer från
Järna.

Hvad den sålunda föreslagna stationen vid Löfsjön beträffar, hafva
de senast verkställda utredningarna enligt styrelsens mening påvisat
behofvet af densamma; och att en stationsanhiggning därstädes är lifligt
emotsedd framgår ock, påpekar styrelsen, af följande hemställan från
Stafsjö aktiebolag.

Uti en den 16 september 1909 dagtecknad, till styrelsen ingifven
skrift har nämligen Gr. F. A. Enhörning, å bolagets vägnar, anhållit,
att å statsbanan Järna—Norrköping måtte förläggas en station på Stafsjö
ägor å plats, stående i förbindelse med den smalspåriga järnvägen
från Sandvikens lastageplats till Öfre Vira. Till stöd för denna hemställan
har anförts hufvudsakligen följande: då det icke blifvit bestämdt
om någon stations förläggande utefter statsbanan Järna—Norrköping
å Stafsjö bruks ägor, skulle de närmaste stationerna å banan för Stafsjö
bruk med underlydande blifva stationen vid Peterslund (på Ålberga
ägor) och stationen på Uttersbergs ägor i Krokeks socken. Följden
häraf skulle blifva ej blott att Stafsjö bruk med underlydande icke
af banan erhölle påräknad fördel utan äfven att järnvägen gånge miste

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

om en afsevärd gods- och persontrafik. Å Stafsjö bruk med tillhörande
Vira, Vreta, Mörtbols och Krokeks egendomar, hvilka innehålla en
areal af omkring 25,000 tunnland och å hvilka finnas 3 sågar med
sammanlagdt 7 ramar, mekanisk verkstad, gjuteri, masugnar och
stång]ärnssmedjor samt 2 kvarnar, drefves nämligen rätt betydlig trävarurörelse
och industri, och den från egendomarna härflytande godsoch
persontrafik, som hittills hufvudsakligen gått öfver Aby, Graf versfors,
Simonstorps och Strångsjö stationer samt till Viråbanan, komme
gifvetvis att för framtiden så göra, om icke genom en statsbanestations
förläggande på Stafsjö ägor bekvämare trafikmöjlighet uppstode. Enligt
hvad ansökningen bilagda utdrag ur nämnda egendomars räkenskaper
utvisa hade under åren 1900—1909 fraktats: från Virå bruk till Simonstorps
och Strångsjö stationer 20,242 läster träkol, från Mörtbols gård till
Strångsjö och Virå stationer 132,902 kubikfot virke, 1,056 läster kol
och nära 700 famnar trämasse- och annan ved samt från Stafsjö bruk
till Simonstorps och Grafversfors stationer 15,690 läster träkol och 7,586
kubikfamnar trämasseved, hvarförutom till och från sistnämnda bruk
forslats omkring 8,117 ton järn, stenkol och diverse förnödenheter.

Vidare har till järnvägsstyrelsen inkommit en af 444 personer inom
Västra Kila, Björkviks och Krokeks socknar undertecknad skrift, innefattande
instämmande uti bolagets ofvanberörda hemställan.

I anledning af den sålunda gjorda hemställan erinrar järnvägsstyrelsen
därom att, hvad stationsanordningar i ifrågavarande trakt
angår, det ursprungliga förslaget med statsbanans dragande söder om
Löfsjön upptog endast eu militär mötesplats vid Svartkärr å den 17
kilometer långa bansträckan mellan de då föreslagna stationerna vid
Bålsjön och Orrekulla. Sedan vid renstakningen linjen erhållit en förändrad
sträckning genom dess framdragande norr om Löfsjön och
vidare öfver Stafsjö järnväg förbi Viksjön och Hampsjön samt väster
om Kulla och Uttersbergs herrgård, å hvilken linje föreslagits en mötesplats
vid Löfbråten och en station på Uttersbergs ägor, hade man vid
de sommaren 1910 verkställda undersökningarna utstakat linjen, för
beredande af kortare förbindelse mellan statsbanan och Stafsjö järnväg,
sålunda att nyssberörda mötesplats blifvit förlagd något västligare än
förut beräknats eller strax öster om korsningen mellan de båda banorna.
Styrelsen påpekar ock, att i det af Kungl. Maj:t den 30 november 1899
fastställda förslaget för järnvägsanläggning från Sandvikens lastageplats
till Öfre Virå (sedermera benämnd Stafsjö järnväg) upptagits kostnad
för öfver- eller undergång af den ifrågavarande statsbanan.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 1 Raft.

[13-]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Då den ifrågasatta stationsanläggningen enligt styrelsens mening
otvifvelaktigt skulle blifva till nytta såväl för Stafsjö bruk med underlydande
som ock för de anläggningar, som efter statsbanans fullbordande
kunna förväntas uppstå i trakten kring Löfsjön, samt då i allt fall, på
grund af det stora afståndet mellan de å ifrågavarande bansträcka föreslagna
stationerna på Ålberga och Uttersbergs ägor, en plats för tågmöten
måste af militära skäl anordnas någonstädes däremellan, anser
styrelsen, att en mindre station bör anordnas å statsbanan Järna—Norrköping
vid Löfsjön å Stafsjö bruks ägor strax öster om korsningen
mellan statsbanan och Stafsjö järnväg, under villkor dock att Stafsjö
aktiebolag eller annan vederbörande förbinder sig att bestrida dels
kostnaderna för anläggning af ett angifvet spår samt för den enskilda
järnvägens egen trafik uteslutande afsedda anordningar, dels ock ej
mindre hälften af kostnaderna för å stationen erforderliga stationshus
med bostad för stationsmästare och en stationskarl, ekonomihus och godsmagasin
äfvensom ett enkelt omlastningsskjul än äfven en fjärdedel
af kostnaderna för ett betjäningshus med uthus.

I skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 25 augusti 1910 har aktiebolaget
Stafsjö järnväg förbundit sig bekosta nyssberörda spår samt
hälften af kostnaden för det omlastningsskjul, som föreslagits, och genom
skrifvelse samma dag har Stafsjö aktiebalag förklarat sig villigt att, på
sätt förut omförmälts, deltaga i kostnaderna för de öfriga ifrågasatta
byggnaderna å stationen.

Förutom nu nämnda nya stationsanläggningar har styrelsen ansett
nödigt, att hållplatser anordnas invid Bråviken vid Torskär, 99,8 kilometer
från Järna, och vid Hammaren, 103,9 kilometer från nämnda
station, för underlättande af den särskild! sommartiden lifliga lokala
trafiken mellan Norrköping och stränderna af Bråviken.

Hvad beträffar kostnaderna för de af järnvägsstyrelsen sålunda
föreslagna nya stationerna och håll-, last- och mötesplatserna, för hvilka
motsvarande kostnader icke finnas i det ursprungliga förslaget upptagna,
har styrelsen beräknat desamma sålunda:

för stationen vid Västerljungs kyrka........................... 96,117: 75 kronor

:» )> t. Braken.................................................. 105,934: 75 »

" » » Enstaberga .......................................... 73,637: 75 ))

» håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan... 58,498: — »

Transport 334,188: 25 kronor

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Transport 334,188: 25 kronor [13.]
för stationen vid Löfsjön (oberäknad! vattenstation

och kolbås), ............................................................... 97,704: — »

i hvilken summa dock icke ingå de kostnader,
som styrelsen, enligt hvad ofvan anförts, anser
böra bekostas af Stafsjö aktiebolag eller
annan vederbörande,

» hållplatsen vid Torskår ............................................. 4,300: — ))

» » Hammaren.......................... 4,300: — ))

Summa 440,492: 25 kronor,

fördelade på olika hufvudposter sålunda:

terrassering .......................................................................... 109,538: — kronor

vattengenomlopp ........................................................... 6,798: — »

öfverbyggnad, husbyggnader samt växel- och signalsäkerhetsanordningar
m. m.................................... 322,156: 25 »

samt telegrafledning.......................................................... 2,000: — » ,

hvartill kommer 10 % för administrationen, och skulle alltså totalkostnaden
blifva omkring 484,500 kronor.

Emellertid framhåller styrelsen, att, för den händelse stationerna
vid Västerljungs kyrka, vid Braken och vid Enstaberga icke komma
till stånd, mötesplatser för militära ändamål måste anläggas vid Silleskog
och Enstaberga, för hvilka sammanlagda beräknade kostnaden
utgör 41,000 kronor; att, om håll-, last- och mötesplats icke anordnas
vid Långgrufvan, därstädes måste anläggas en militärmötesplats för en
beräknad kostnad af omkring 38,000 kronor, samt att, om station icke
anordnas vid Löfsjön, äfvenledes militära kraf nödvändiggöra anläggning
därstädes af en mötesplats, hvilken anläggning beräknas draga en kostnad
af 51,000 kronor, eller sammanlagdt således omkring 130,000
kronor för sådana anordningar, som blefve nödvändiga, om förut omtalade
nya stations-, håll-, last- och mötesplatser icke komme till utförande.

Såsom jag förut omnämnt, skulle en kostnadsökning föranledas Gemensam
jämväl af vissa stationsanordningar vid Åby, hvarom järnvägsstyrelsen stat^
gjort slutlig hemställan i underdånig skrifvelse den 29 juli 1910.

Enligt den plan, som låg till grund för Riksdagens beslut om
byggande af statsbanan Järna—Norrköping, skulle denna bana vid Brå -

■Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

vikens inre ände framdragas på sådant sätt, att den från Norrvikens
trädgårdar skulle framgå i västlig riktning längs landsvägen till närheten
af Stenkullen och därifrån i en stor båge mot söder öfver de sänka
och för järnvägsbyggnad osäkra åkrarna vid Björnsnäs, hvarefter den
från vägkorsningen väster om Björnviken skulle löpa jämsides med östra
stambanan till Norrköping; å nu ifrågavarande sträcka var afsedt,
att en mindre station skulle förläggas strax nordväst om Björnsnäs
herrgård.

Emellertid föreslog järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den
19 januari 1909, bland annat, förändring i ofvan angifna plan i så
måtto, att banan från Stenkullen skulle fortsätta längs landsvägen
längre fram emot Åby för att först där afvika mot söder och därefter
från vägkorsningen väster om Björnviken gå jämsides med östra stambanan
till Norrköping. På så sätt skulle undvikas, att banan komme
att framgå öfver de lösa och för en bananläggning osäkra markerna
vid Björnsnäs, något som järnvägsstyrelsen ansett synnerligen tillrådligt.
o Därjämte skulle enligt detta förslag omkring 500 meter sydost
om Aby nuvarande station kunna anordnas en för östra stambanan
och statsbanan Järna—Norrköping gemensam station, hvarvid Åby nuvarande
station skulle borttagas och östra stambanan omläggas mellan
vägporten norr om Åby och nyssnämnda ställe väster om Björnviken.

Beträffande fördelarna med den sålunda föreslagna förändringen i
planen för bananläggningen åberopade styrelsen i nyssnämnda skrifvelse,
dels att kostnaden för drift och underhåll af den gemensamma stationen
komme att ställa sig lägre än för två skilda stationer, dels att såväl
för trafikanterna som för tågrörelserna anordningarna kunde göras vida
bättre vid den ifrågasatta gemensamma stationen än vid Åby nuvarande
station, där de lokala förhållandena vore sådana att en med säkerhet
inom en nära framtid erforderlig ombyggnad och utvidgning af stationen
skulle kräfva mycket afsevärda kostnader, dels slutligen att man mellan
den nya stationen vid Åby och Norrköping skulle få dubbelspårig bana,
hvilket vore till stor fördel för den redan nu lifliga tågtrafiken å nämnda
handel. Förutom hvad nu anförts framhöll styrelsen ytterligare, att
förslaget med den gemensamma stationen medgåfve, att gods från
stationer norr om Åby på östra stambanan kunde sändas direkt till
stationer öster om Åby på statsbanan Järna—Norrköping eller till
hamnplats på norra sidan af Bråviken, eventuellt framdeles genom spår
förbunden med banan, utan att godset behöfde sändas den 16 kilometer
långa omvägen öfver Norrköping.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Beträffande kostnaderna för genomförande af det nya förslaget
anförde styrelsen vidare, att de af nndersökningsförrättaren beräknats
komma att med 255,000 kronor öfverstiga dem, som för motsvarande
del af statsbanan Järna—Norrköping beräknats i det till grund för
Riksdagens beslut om banans byggande liggande förslaget, hvartill
komme ersättning för mark, som behöfde inlösas för omläggningen af
östra stambanan.

Styrelsen hemställde därefter, att Eders Kungl. Maj:t ville bestämma,
bland annat, att statsbanan Järna—Norrköping i trakten af
Åby skulle framdragas enligt den förändrade plan, som här förut angifvits,
med en för östra stambanan och nyssnämnda statsbana gemensam
station vid Åby.

I nådigt bref den 29 januari 1909 anbefalldes sedermera järnvägsstyrelsen
att vid upprättande af definitiv plan för banan göra detta i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad styrelsen sålunda föreslagit.

Till åtlydnad häraf har styrelsen nu låtit upprätta definitiv plan
för, bland annat, sträckningen från och med den gemensamma stationen
vid Åby till Norrköping, och har styrelsen, med ingifvande af plan och
profilritning öfver denna del af banan, uti underdånig skrifvelse den
29 juli 1910 anfört följande.

Enligt det förslag, som utgjort beräkningsgrund för det af undersökningsförrättaren
angifna förut omtalade beloppet 255,000 kronor —
oberäknadt jordlösen för omläggning af östra stambanan — hvarmed
banans anläggningskostnader skulle öfverstiga de ursprungligen beräknade,
om förslaget med gemensam station komme till utförande,
hade nndersökningsförrättaren tänkt sig, att den gemensamma stationen
skulle anordnas på så sätt, att stationshuset förlädes i stationens norra
ända samt att statsbanan Järna—Norrköping inleddes till stationen på
stationshusets östra och östra stambanan på dess västra sida, hvarvid
båda banorna skulle löpa tillsammans i södra ändan af stationen, som
på så sätt skulle få en kilformig plananordning. Denna anordning
motiverades af önskvärdheten af minsta möjliga rubbning i östra stambanans
liufvudspårs nuvarande läge, enär terrasseringsarbetena afsevärdt
ökades ju längre åt sidan detta spår måste flyttas. Vid utarbetande af
definitiva planer för den gemensamma stationen har man emellertid,
enligt hvad styrelsen meddelar, funnit, att vissa svårigheter skulle uppstå
med nyss angifna anordning af stationen med hänsyn till godsöfverföring
dels mellan den ena banan och det invid den andra banan förlagda
godsmagasinet, dels mellan båda banorna, hvarjämte stationsplanet blefve
för kort för att anses tillfredsställande med hänsyn till möjligheten af

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

framtida utvidgning’ af stationen. I det nu föreliggande förslaget till
stationsanordning, hvilket styrelsen för sin del anser böra komma till
utförande, bar man därför tänkt sig stationshuset förlagdt väster om
båda banorna, hvilkas hufvudspår sammanförts redan i stationens
norra ända, hvarigenom stationen i sin helhet blir i alla afseenden bekvämare,
men hvilket å andra sidan medför större kostnader än som
förut beräknats.

Beträffande kostnaderna uttalar styrelsen emellertid såsom sin åsikt,
att de icke rimligtvis böra i sin helhet gäldas med för statsbanan
Järna—Norrköping afsedda medel. Det synes styrelsen ställdt utom
allt tvifvel, att under en närmare framtid den nuvarande stationen vid
Åby skulle komma att kräfva om- och tillbyggnad, hvilket med hänsyn
till de ogynnsamma lokala förhållandena, såsom ofvan antydts, skulle
kräfva afsevärda kostnader, hvarför det också måste anses lämpligt,
att stationen nu flyttas till den för den gemensamma stationen afsedda
platsen samt att färdiga banan bidrager till kostnaderna för denna
senare station med så stort belopp, som motsvarar värdet af den nuvarande
stationen. Därjämte torde färdiga banan böra bekosta omläggningen
af östra stambanans hufvudspår. Hvarken stationens flyttning
eller den däraf föranledda omläggningen af hufvudspåret äro åtgärder,
som kunna sägas öka de befintliga statsbanornas bokförda värde,
utan böra enligt styrelsens förmenande betraktas som förändringar af
byggnader och anläggningar och gäldas af färdiga banan med för sådana
ändamål afsedda medel.

För utrönande af hvilka kostnader, som sålunda skulle komma att
drabba färdiga banan, samt det belopp, hvarmed anläggningskostnaderna
för statsbanan Järna—Norrköping skulle komma att ökas utöfver dem,
som beräknats i det till grund för Riksdagens beslut om banans
byggande liggande kostnadsförslaget, om en för båda banorna gemensam
station anordnas vid Åby, har nu kostnadsberäkning gjorts, omfattande
dels omläggning af östra stambanan från en punkt C å förenämnda
ritning —- belägen omkring 600 meter norr om nuvarande
stationshusets midt i gamla linjen räknadt och omkring 1,115 meter
norr om nya stationshusets midt i nya linjen räknadt — till en punkt
B, belägen omkring 1,948 meter söder om nya stationshusets midt
i nya linjen räknadt, dels anläggning af statsbanans Järna—Norrköping
hufvudspår från en punkt A — belägen omkring 855 meter öster om nya
stationshusets midt i nya linjen räknadt — till punkten B på ett afstånd
af 2,803 meter från punkten A, dels slutligen anordnande af en gemen -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

gam station vid Åby, och har sammanlagda kostnaden för dessa arbeten
beräknats komma att uppgå till 904,000 kronor.

Arbetena med östra stambanans omläggning mellan punkterna C
och B hafva beräknats till 321,000 kronor, hvaruti ingå 61,000 kronor
för inköp af dels för omläggningen erforderlig mark, dels två boningshus,
hvilka efter banans omläggning skulle komma att ligga så nära
densamma, att det syntes böra förutsättas, att de måste af statsverket
förvärfvas.

Värdet af Åby nuvarande station uppger järnvägsstyrelsen vara

85.000 kronor, hvarvid dock styrelsen påpekar, att härutöfver finnas
anvisade 28,000 kronor för ombyggnad af det bristfälliga stationshuset,
en ombyggnad som dock ännu ej kommit till stånd, bland annat, i afvaktan
på nu ifrågasatt flyttning af stationen.

Färdiga banans bidrag till de nu ifrågasatta anordningarna för
erhållande af gemensam station vid Åby skulle således blifva 321,000 +
+ 85,000 kronor eller tillsammans 406,000 kronor, hvartill dock enligt
styrelsens förmenande bör komma nyssnämnda belopp af 28,000 kronor,
för den händelse detsamma med Eders Kungl. Maj:ts medgifvande får
användas vid uppförande af stationshuset å den gemensamma stationen.

Det nyss angifna beloppet, 406,000 kronor, beräknas emellertid
komma att minskas med värdet af i nuvarande spår och öfriga anläggningar
befintliga materialier, uppskattade till ett värde af omkring 25,000
kronor, hvartill kommer värdet af den mark, som genom stationens
flyttning och banans omläggning frigöres, ett värde som dock för närvarande
svårligen kan närmare bestämmas.

Återstoden af kostnaderna, sedan nyssnämnda belopp af 434,000
kronor afdragits från ofvan angifna totalsumma, 904,000 kronor, eller

470.000 kronor, skulle enligt styrelsens förmenande gäldas af statsbanan
Järna—Norrköping. Den kostnad, som skulle påkomma denna statsbana,
äfven om förslaget med gemensam station icke komme till utförande,
skulle vara 301,000 kronor, hvaraf 201,000 kronor för hufvudspåret
mellan punkterna A och B samt 100,000 kronor för ofvan omtalade
mindre station, som icke bör komma till utförande, om den
gemensamma stationen bygges.

Resterande belopp, 169,000 kronor, utgör således den ökning i
anläggningskostnaderna för statsbanan Järna—Norrköping, som skulle
förorsakas af anordnande af en gemensam station vid Åby.

Chefen för generalstaben har den 15 september 1910 förklarat sig
icke hafva något att erinra mot järnvägsstyrelsens berörda förslag.

[13.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[13.]

Hytt kostnadsförslag
för
hela banan.

Jag tillåter mig nu redogöra för det nya kostnadsförslag beträffande
banan i dess helhet, som järnvägsstyrelsen uppgjort.

Vid upprättandet af detta kostnadsförslag, enligt hviiket kostnaderna
för hela banan uppgå till 16,612,000 kronor, har styrelsen utgått från
den förutsättning att banbyggnaden i sin helhet skall utföras på generalentreprenad,
eventuellt med undantag af sträckningen mellan Åby och
Norrköping, där banan kommer att löpa jämsides med nuvarande stambanan,
och där arbetena äro i viss mån beroende af trafiken å sistnämnda
bana och därför torde böra utföras genom styrelsens försorg.
Där så kunnat ske, har styrelsen räknat med å-priser upptagna i den
prislista, som är bifogad det af styrelsen den 11 september 1909 jämlikt
nådigt bemyndigande med Aktiebolaget skånska cementgjuteriet afslutade
entreprenadkontrakt om utförande på generalentreprenad af
bandelen Järna—Enstaberga. Emellertid äro dessa å-priser åtskilligt
högre än de å-priser, som ingå i de till grund för Riksdagens beslut
om banans anläggning liggande underdåniga förslag af den 28 april
1899 med däri uti underdånig skrifvelse af den 24 november 1906
gjorda tillägg.

För att kunna anställa en jämförelse mellan kostnaderna för de
särskilda arbetena enligt de nu utförda beräkningarna samt motsvarande
kostnader enligt 1899 och 1906 års beräkningar har styrelsen låtit
uppgöra följande öfversikt af samma kostnader, angifvande skillnaden
mellan de olika kostnadsbeloppen:

	Enligt 1899 och 1906 års beräkningar. Kostnad.	Enligt 1910 års beräk-ningar. Kostnad.	+ Ökning och — minskning enligt 1910 års beräkningar i jämförelse med o1899 och 1906 års beräkningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
A) Terrassering..............................................	5,519,000	_	6,331,662		+ 812,662	_
B) Vattengenomlopp .......................................	530,000		816,149	50	+ 286,149 + 394,268	50
C) Vägomläggningar .......................................	297,000	—	691,268
D) öfverbyggnad för hufvudspår.......................	2,441,000	—	2,785,056	75	-1- 344,056	75
E) Bangårdar.................................................	1,482,000 173,000		2,501,995 280,000 63,285	25	+ 1,019.995	25
F) Stängsel ...................................................			+ 107,000
G) Telegraf och signaler ..................................	51,000	—	—	+ 12,285	—
H) Banbevakningsbostäder...............; ...............	500,000	—	575,000	—	+ 75,000	—
K) Administration m. m..................................	1.137.500 1.169.500	_	1,403,583 1,164,000	50	+ 266,083 - 5,500	50
L) Rullande materiel.......................................	_
Summa kronor	13,300,000	—	16,612,000	—	-1- 3,312,000	—

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Af denna öfversikt framgår, att enligt det nu upprättade kostnadsförslaget
ökning af den förut beräknade kostnaden uppstått under alla
rubriker utom för rullande materiel. Styrelsen lämnar följande redogörelse
beträffande orsakerna härtill.

101,750: — kronor

A. Terrassering.

Utöfver de kostnader, som i denna grupp funnits upptagna i 1899
—1906 års kostnadsberäkningar, hafva vid beräkningarnas utförande
år 1910 följande belopp tillagts nämligen:

för utgräfning ur banvallen af tjälskjutande jord ...
för terrasseringsarbeten å förut omtalade, förut icke
beräknade stationer, håll-, last- och mötesplatser,
med afdrag för sådana arbeten å förut beräknade
mötesplatser, som numera icke anses böra

komma till utförande,.............................................

under bankar af svag mark medelst
rustbädd och dylikt å bandelen Järna

för

förstärkning

98.538:

pålning

-Enstaberga

å bandelen Enstaberga—Norrköping

för profbelastningar såsom mark........

för stödmurar vid Bråviken.................

440.000

182.000
60,000
44,000

eller tillsammans 926,288: — kronor

'' #

Beträffande nyssnämnda markförstärkningar hafva dessa beräknats
erforderliga på platser, där jordmånen befunnits vara af liknande
geologiska beskaffenhet som i de trakter, statsbanan genom Bohuslän
genomlöper.

Vid linjens renstakning hafva betydande afvikelse!'' gjorts från den
först undersökta och till grund för 1899 1906 års kostnadsberäkningar
liggande sträckningen. Därvid har visserligen uppstått en beräknad
ökning af bergmassan med 36,000 kubikmeter och af jordmassan i skärningar
med 240,000 kubikmeter, men kvantiteterna för sidoschakt och
dikning hafva i stället kunnat minskas med icke mindre än 1,100,000
kubikmeter, till stor del beroende på att, såsom förut nämnts, i de nya
kostnadsberäkningarna förutsatts vissa förstärkningsarbeten för undvikande
af allt för stora sjunkningar vid bankfyllnad å svag mark. Härigenom
skulle, med användande af 1899 1906 års å-priser, de beräknade kostnaderna
för terrasseringsarbetena hafva minskats med 871,000 kronor och
kostnadsökningen begränsats till skillnaden mellan 926,288 kronor och

871,000 kronor eller 55,000 kronor. Kostnadsökningen utgör emellertid,

Bill. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 11

[13.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

såsom ofvanberörda öfversiktstablå visar, 812,662 kronor och orsakas
densamma således till öfvervägande del af de höga å-priser för terrasseringsarbeten,
som dels redan ligga till grund för entreprenaden å bandelen
Järna—Enstaberga, dels vid de nu verkställda kostnadsberäkningarna
måst tänkas blifva gällande vid utförande på entreprenad af bandelen
Enstaberga—Norrköping. Beräknade efter den af entreprenören upprättade
värderingslistan äro genomsnittsprisen för kubikmeter å bandelen
Järna—Enstaberga för jord i skärningar, sidoschakt och bergsprängning
respektive 2.05, 1.41 och 5.io kronor, under det att vid de
kostnadsberäkningar, som på senaste tid verkställts för statsbanebyggnader,
motsvarande priser icke ansetts böra sättas högre än respektive
1.60, 1.25 och 4.50 kronor, hvilka priser vid nu pågående statsbanebyggnader
i Norrland hittills visat sig fullt tillräckliga. Styrelsen anmärker dock,
att uti förstnämnda efter entreprenörens värderingslista angifna genomsnittspris
ingå administrationskostnader med ungefär 10 procent, hvilket
icke är fallet beträffande de sistnämnda å-prisen, hvadan för erhållande
af en riktig jämförelse mellan de olika å-prisen äfven till de senare bör
tilläggas 10 procent för administrationskostnader, i hvilket fall dessa
å-priser blifva respektive 1.76, 1.37 och 4.95 kronor.

B. Vattengenomlopp.

Orsaken till den afsevärda kostnadsförhöjningen under denna rubrik,
som upptagits till 286,149 kronor 50 öre, är till stor del att söka därutinnan,
att, på sätt de nya undersökningarna med däraf föranledda
omläggningar af linjen ådagalagt, ett större antal trummor, än förut
beräknats, befunnits erforderliga. Därjämte har kostnad nu ansetts
höra beräknas för förstärkt grundläggning genom bäddning eller pålning
och betonggj ritning å svag undergrund, för hvilka arbeten kostnad
förut icke varit upptagen i tillräcklig omfattning. Slutligen hafva nu
beräknats högre å-priser än i 1899/1906 års beräkningar nämligen
desamma, som lagts till grund för kostnadsberäkningarna för inlandsbanan.

C. Va g omläggning ar.

Under denna rubrik uppgår kostnadsökningen till 394,268 kronor.

I 1899/1906 års kostnadsberäkningar ingå 8 vägportar och 14
vägbroar för en beräknad kostnad af 222,000 kronor, då däremot i
1910 års förslag ingå 20 vägportar och 6 vägbroar med en beräknad
kostnad af 332,000 kronor, således eu ökning af 110,000 kronor.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Den Övriga kostnadsökningen kar uppkommit dels genom ökade
kvantiteter, dels genom stegrade å-priser, föranledda af entreprenaden.

Så kar vägöfvergångarnas antal ökats från 106 till 308, landsvägsomläggningarna
från 7,670 till 13,220 meter samt by- ock ägovägsomläggningarna
från 5,530 till 12,700 meter.

I 1899 1906 års förslag äro vägöfvergångarna i medeltal upptagna.
till 200 kronor för styck, landsvägsomläggningarna till 5 kronor
ock ägovägsomläggningarna till 2 kronor för längdmeter, då däremot
i den till entreprenadkontraktet angående bandelen Järna—Enstaberga
körande prislistan, kvilken lagts till grund för beräkningen af delen
Enstaberga—Norrköping, samma arbeten äro upptagna till respektive
500, 10 ock 6 kronor ock i den till nämnda kontrakt äfvenledes körande
värderingslistan till respektive omkring 300, 6 ock 3 kronor.

D. Öfverbyggnad för hufvudspår.

Kostnadsökningen för öfverbyggnaden, som belöper sig till 344,056
kronor 75 öre, är till hufvudsaklig del beroende af den högre arbetskostnad,
som i enlighet med förenämnda entreprenadkontrakts priser
nu ansetts böra upptagas. Så till exempel kafva kostnaderna för spårläggningen
ock ballastningen ökats med respektive omkring 120,000 ock

100,000 kronor. Vidare ingår i det nya kostnadsförslaget ett belopp
af 100,000 kronor för eventuellt behöflig utläggning af provisoriskt
spår under byggnadstiden till förekommande af den skada, som skulle
öfvergå de nya skenorna, om dessa genast utlades å bankar på särskild!
svag grund, där sjunkningar kunna befaras.

E. Bangårdar.

Af den afsevärda kostnadsökningen, 1,019,995 kronor 25 öre, under
denna rubrik hafva i rundt tal 263,000 kronor föranledts af tillkomsten
utaf de föreslagna nya stationerna samt håll-, last- ock mötesplatserna,
kvarjämte spårsystemen å öfriga bangårdar — för hvilka vid det ursprungliga
förslagets upprättande planer i detalj ej funnits färdiga —
nu beräknats vidlyftigare än förut för att bättre lämpa sig för framtida
utvidgningar. Likaledes hafva vattenstationer ock andra anordningar
samt växelförreglingar ansetts böra upptagas med afsevärdt större belopp
än förut ägt rum på grund af de allt högre fordringar, som ställas
på sådana anordningar vid banor med den lifliga trafik, som är att för
vänta på statsbanan i fråga.

Såsom förut angifvits, skulle kostnadsökningen för de föreslagna
nya stationerna samt håll-, last- och mötesplatserna i ett för allt belöpa

[13.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

sig till omkring 350,000 kronor. Under denna rubrik uppgifves emellertid
ökningen i kostnad till omkring 263,000 kronor. Förklaringen
till denna skenbara olikhet i uppgifter ligger däri, att enligt den äldre
littereringstabell, som legat till grund för 1899/1906 års förslag och
som för jämförelsens skull användts jämväl vid uppställandet af 1910
års kostnadsförslag, under rubriken bangårdar icke ingått arbeten för
terrassering och vattengenomlopp.

F. Stängsel.

Den för denna post angifna kostnadsförhöjningen, 107,000 kronor,
har uteslutande föranledts af de till följd af entreprenaden ökade å-prisen.
Så till exempel beräknades priset för stängsel för längdmeter
bana i 1899/1906 års förslag till 1,50 kronor, hvilket hittills visat sig
tillräckligt, medan åter entreprenadpriset nu är 2,40 kronor.

G. Telegraf och signaler.

Orsaken till den under denna rubrik uppkomna kostnadsökningen,
12,285 kronor, är att finna i stegrade material- och arbetskostnader.

TI. B anb ev åkning sb ost åder.

Under det att i det ursprungliga förslaget allenast 5 banvakter
för mil förutsatts, har styrelsen nu beräknat antalet banvakter till 6
för mil, hvilket numera ansetts erforderligt för en statsbana af den
betydelse för järnvägstrafiken, som ifrågavarande bana kommer att få.
Berörda förhållande har till största delen förorsakat den under förutvarande
rubrik uppkomna kostnadsökningen, 75,000 kronor.

K. Administration m. in.

Kostnaden för administration, utredningsinventarier, undersökningar
med flera icke specificerade kostnader samt för oförutsedda utgifter har
beräknats till 10 procent af öfriga kostnader utom för rullande materiel,
och då dessa kostnader stigit, har kostnaden under denna rubrik måst
höjas i proportion härtill eller med 266,083 kronor 50 öre.

Att en administrationskostnad af endast 10 procent nu beräknats,
medan förut i allmänhet ett högre procenttal därför upptagits, beror
därpå, att entreprenörens å-priser, i hvilka ingå jämväl ersättning för
entreprenörens administrationskostnader, i nu förevarande kostnadsförslag,
på sätt här förut anmärkts, användts beträffande vissa arbeten
och kostnader under rubrikerna: terrasseringsarbeten, vägomläggningar,
öfverbyggnad, bangårdar och stängsel.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

L. Rullande materiel.

Kostnaden för rullande materiel har beräknats efter 10,000 kronor
för bankilometer, och då banlinjen genom de senast utförda undersökningarna
kommer att blifva något kortare än i ursprungliga förslaget
förutsatts, har en kostnadsminskning under denna rubrik af 5,500 kronor
därigenom uppkommit.

Såsom sammanfattning af hvad järnvägsstyrelsen sålunda anfört,
framhåller styrelsen följande hufvudsakliga skäl för de högre kostnader,
som de nu verkställda beräkningarna utvisa utöfver 1899—1906 års
beräkningar nämligen:

den genom geologiska undersökningar nu konstaterade ringa bärigheten
hos marken å vissa delar af linjen;

tillkomsten af nya stationer, som vid de fortsatta undersökningarna
befunnits önskvärda, äfvensom ökning af spårsystem och andra anordningar
vid förut beräknade stationer, hvilken Ökning visat sig vara
erforderlig, sedan numera i sammanhang med de definitiva undersökningarna
detaljerade stationsplanritningar blifvit upprättade, samt
slutligen

de högre å-priser, som nu med nödvändighet ansetts böra beräknas
med ledning af de priser, som framgått af det beträffande bandelen
Järna—Enstaberga gällande entreprenadkontraktet.

Såsom af den framställda kostnadsöfversikten framgår, har det nu
uppgjorda kostnadsförslaget att uppvisa en kostnadsökning i förhållande
till 1899/1906 års förslag af 3,312,000 kronor. I denna summa
ingår den i styrelsens förenämnda underdåniga skrifvelse af den 29
juli 1910 uppgifna kostnad af 169,000 kronor, med hvilket belopp anläggningskostnaderna
för ifrågavarande statsbana beräknas komma att
ökas genom det i sistnämnda skrifvelse föreslagna anordnandet af en
för samma statsbana samt östra stambanan gemensam station i Åby.
Däremot äro icke, anmärker styrelsen, i det nya kostnadsförslaget medtagna
några kostnader för vissa ifrågasatta anordningar för trafikutbyte
i Nyköping mellan statsbanan Järna—Norrköping och Oxelösund—Flen—
Västmanlands järnväg, hvilka kostnader eventuellt kunna komma att
drabba statsverket.

Dylika anordningar torde nämligen, framhåller styrelsen, komma att,
för så vidt Eders Kungl. Maj:t finner skäligt besluta, att förbindelse
mellan de båda banorna skall åstadkommas, för statsbanan medföra
kostnader, som icke förut beräknats. Hvad berörda trafikutbyte beträffar,
skulle detsamma enligt det ursprungliga förslaget åstadkommas

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[13.]

genom ett särskild! öfvergångsspår mellan de båda järnvägarnas stationer
i Nyköping, för hvilket spår dock icke någon kostnad upptagits
i förslaget. De senast verkställda tekniska utredningarna äfvensom
inledda underhandlingar med Nyköpings stad och den enskilda järnvägen
hafva emellertid ådagalagt, att de förut ifrågasatta stationsanordningarna
i Nyköping icke kunna anses tillfredsställande, hvarför i styrelsens
underdåniga förslag till definitiv plan för bandelen Järna—
Enstaberga en förflyttning västerut af korsningen mellan banorna förutsatts
samt ett annat läge för statsbanans bangård upptagits väster om
Nyköpingsån, hvilket medgifver bekvämare möjlighet till trafikutbyte
med den enskilda järnvägen dock först efter den senares omläggning
på en sträcka af ett par kilometer närmast nordväst om nuvarande
stationen i Nyköping samt genom utläggning af förbindelsespår mellan
banorna.

Den nu angifna förflyttningen västerut af korsningen mellan de
båda banorna samt af denna korsning föranledd omläggning af den
enskilda järnvägen har, enligt hvad styrelsen framhåller, beräknats
ådraga statsbanan en förhöjning i anläggningskostnaden med omkring

138,000 kronor.

Visserligen har styrelsen ännu icke kunnat träffa någon öfverenskommelse
med Nyköpings stad eller Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg
rörande vare sig planen för ifrågavarande spåranordningar för
trafikutbyte i Nyköping mellan den nya statsbanan och den enskilda
järnvägen eller fördelningen af kostnaderna för byggande och trafikerande
af dessa spåranordningar, men styrelsen har beräknat, dels att
en spårförbindelse för godstrafik mellan statsbanans blifvande station
och hamnspåret i Nyköping, hvilket äges af staden och ansluter till
den enskilda järnvägens station därstädes, skulle få en längd af 1,475
meter och draga eu kostnad af omkring 112,000 kronor, inberäknadt kostnaden
för en 360 meter lång omläggning af den enskilda järnvägen för beredande
af rum för förbindelsespåret mellan denna järnväg och en gata
i Nyköping, och dels att den omläggning afl Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnväg invid statsbanans station i Nyköping på en sträcka
af 1,020 meter mellan samma bana och den enskilda järnvägens station,
hvilken erfordras för möjliggörande af ett bekvämt utbyte af
person-, ilgods- och posttrafik, skulle, inberäknadt kostnaden för anordnande
af ett rundspår och eu plattform, medföra utgifter till ett
belopp af omkring 117,000 kronor.

Oafsedt kostnaden för de omförmälda anordningarna väster
om staden i anledning af korsningen mellan de båda banorna skulle

Utgifter för kapitalökning: bil. i.

alltså, säger styrelsen, därest frågan om förbindelses åstadkommande [13.]
mellan banorna i Nyköping kommer att lösas på ofvan angifna sätt,
kostnaderna i ett för allt belöpa sig till omkring 229,000 kronor, Indika
kostnader eventuellt kunna drabba statsbanan ensam, för den händelse
Nyköpings stad och den enskilda järnvägen befinnas icke vara villiga
att underkasta sig några uppoffringar för ifrågavarande ändamål.

Uti nu angifna kostnadsbelopp för spåranordningarna i Nyköping
äro emellertid icke inberäknade några kostnader för jordlösen och.
skadeersättningar med mera för dessa anordningar, och torde dessa
kostnader enligt styrelsens förmenande böra tillkomma staden eller
andra vederbörande att gälda.

Därest förbindelse mellan de båda banorna i Nyköping skall åstadkommas,
på sätt styrelsen tänkt sig, komma alltså kostnaderna för
ifrågavarande statsbana enligt de nu uppgjorda beräkningarna att uppgå
till 16,841,000 kronor, i hvilket belopp dock, såsom nyss nämnts,
icke ingår kostnad för lösen af den för anordningarna i Nyköping erforderliga
mark med mera.

Jag återgår nu till den af järnvägsstyrelsen i dess underdåniga Ansiagskraf
skrifvelse den 31 oktober 1910 gjorda framställning beträffande an- for 1912''
slagsbehofvet för år 1912 för nu ifrågavarande statsbana.

Järnvägsstyrelsen har därvid till en början meddelat, att det för
år 1911 för anläggningen i fråga beviljade anslaget vore afsedt att i
hufvudsak användas till likvidering af arbeten, som aktiebolaget skånska
cementgjuteriet i Stockholm åtagit sig att utföra på entreprenad.

Hvad beträffar det för arbetenas bedrifvande under år 1912 erforderliga
belopp, hemställer järnvägsstyrelsen, att ett anslag å 4,000,000
kronor måtte för sådant ändamål äskas af Riksdagen, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att under år 1911 låta utaf detta belopp förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.

Det sålunda begärda anslaget, 4,000,000 kronor, skulle användas
på följande sätt:

beträffande delen Järna—Enstaberga till likvidering af arbeten,
tillhörande förenämnda generalentreprenad, till inköp af materiel för
telegrafledning samt påbörjande af ombyggnaden af Järna bangård, till
öfriga bangårdsanläggningar, till husbyggnader å linjen och anläggning
af i entreprenaden icke ingående vägkorsningar samt

vidkommande delen Enstaberga—Norrköping till påbörjande af
terrasserings-, bro- och trummurningsarbeten äfvensom af vägkorsningar
och vägomläggningar.

[13-]

Departements chefen.

88 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Hvad först angår de föreslagna nya stationerna vid Väs t erljungs
kyrka, Braken, Enstaberga och Löfsjön, håll-, last- och mötesplatsen
vid Långgrufvan samt hållplatserna vid Torskar och Hammaren, synes
järnvägsstyrelsen hafva anfört öfvertygande skäl för lämpligheten af
dessa anordningar, livilkas utförande emellertid skulle kräfva en ökad
kostnad af omkring 350,000 kronor.

Likaledes anser jag förslaget att vid Åby anordna eu gemensam
station för östra stambanan och statsbanan Järna—Norrköping, hvithet
förslags genomförande skulle för sistnämnda bana kräfva en merkostnad
af 169,000 kronor, vara af beskaffenhet att böra bestämdt förordas.

Då emellertid nu afsedda anordningar icke varit upptagna i den
ursprungliga planen och den beräknade kostnaden för järnvägen i allt
fall kommer att väsentligt öfverskridas, synes böra utverkas Riksdagens
medgifvande till nu ifrågavarande anläggningars utförande.

Den nu verkställda reviderade kostnadsberäkningen för hela banan
gifver vid handen, att järnvägen kommer att draga en kostnad, som
med 3,312,000 kronor öfverstiger det belopp, som vid beslutet om
dess anläggning beräknats. Häri ingå dock ej kostnaderna för eventuella
anordningar i Nyköping i och för trafikutbyte mellan statsbanan
och enskild järnväg. För närvarande är jag emellertid ej beredd att
bilda mig ett omdöme, huruvida och i så fall hvilka anordningar för
sådant ändamål böra komma till stånd.

Järnvägen i dess helhet skulle således komma att kosta minst

16,612,000 kronor eller, då banans längd uppgår till 116,4 kilometer,
142,765 kronor för kilometer, ett i och för sig synnerligen högt belopp.
Den hittills dyraste banan har vant Gällivare — Riksgränsbanan,
som dragit en anläggningskostnad af 128,958 kronor för kilometer.

Till kostnadsökningen hafva, såsom af järnvägsstyrelsens skrifvelse
framgår, åtskilliga orsaker samverkat. Sålunda hafva de geologiska
undersökningarna gifvit vid handen, att betydande förstärkningsarbeten,
som förut ej beräknats, måste vidtagas. I åtskilliga afseenden, särskild!
i fråga om vägo mläggningar och bangårdar, har järnvägsstyrelsen
också ansett vidlyftigare och dyrbarare anordningar böra utföras
än som förutsattes i 1899/1906 års förslag. Det synes mig dock icke
böra ifrågasättas att vid en bana, som förenar hufvudstaden med
en så betydande plats som Norrköping och där trafiken följaktligen
kan beräknas redan från början blifva mycket liflig, göra någon inskränkning
i dessa af järnvägsstyrelsen såsom nödvändiga ansedda
anordningar. En omständighet, som i väsentlig mån bidragit till
kostnadsökningen, har varit de höga å-priser för terrassering och en

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

del andra arbeten, som legat till grund för entreprenaden å bandelen
Järna—Enstaberga och med hvilka pris räknats äfven för återstående
delen af banan. Dessa pris öfverstiga de kostnader motsvarande arbeten
visat sig betinga vid de genom järnvägsstyrelsens egen försorg samtidigt
utförda statsbanebyggnaderna i Norrland. Nu har järnvägsstyrelsen
i sin skrifvelse den 15 oktober 1910 hemställt om bemyndigande
att genom allmän kungörelse utbjuda anläggningen jämväl af delen Enstaberga—Aby
till utförande på generalentreprenad. Denna framställning
torde visserligen böra bifallas, men å andra sidan synes ett eventuellt
anbud icke böra antagas, om man med ledning af numera vunnen erfarenhet
skulle med någorlunda visshet kunna förutse, att arbetet skall
kunna billigare utföras genom statens egen försorg. Ändamålet med
försöket med generalentreprenad har ju nämligen varit att om möjligt
nedbringa byggnadskostnaderna. Skulle försöket gifva eu motsatt erfarenhet,
är naturligtvis ingen anledning att fortsätta därmed.

Mot det af järnvägsstyrelsen för år 1912 äskade beloppet har jag
icke något att erinra.

Innan jag lämnar förevarande ämne, torde jag få beröra ännu en
fråga, som har sammanhang därmed. I den skrifvelse af den 9 juni
1910, hvari Riksdagen anmälde sitt beslut rörande anslag för år 1911
till järnvägsanläggningen Järna—Norrköping, anmärkte Riksdagen, att
för denna anläggning till rullande materiel under hvartdera af åren
1908 och 1909 lyftats ett anslag af 400,000 kronor. Då sålunda betydliga
belopp för nämnda ändamål disponerats, redan innan byggandet
af banan påbörjats, hade Riksdagen, ehuruväl ifrågavarande inköp af
rullande materiel varit i beräkningen för banans anläggningskostnad
angifna, dock fäst sin uppmärksamhet därvid.

Jämlikt nådigt beslut den 4 juli 1910 anbefalldes järnvägsstyrelsen
att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af hvad Riksdagen
sålunda anfört.

Uti sitt på grund häraf den 8 oktober 1910 afgifna yttrande har
järnvägsstyrelsen till en början meddelat, huru vid anskaffandet af
rullande materiel till statens nya banbyggnader i allmänhet brukar förfaras.

Behof af rullande materiel till en under byggnad varande järnväg
inträder, säger järnvägsstyrelsen, redan innan byggnadsarbetet fortskridit
så långt, att järnvägen kan öppnas för allmän trafik. Under själfva
byggnadstiden erfordras nämligen eu mängd transporter af byggnadsmateriel
såsom grus, sten, räler, sliprar in. m. såväl å den under byggBih.
till llikåä. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Käft. 12

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[13.] nåd varande linjen som för denna linje å den redan färdiga banan.
Det är därför, anföres vidare, nödvändigt, att den rullande materielen
beställes i så god tid, att, när berörda transporter behöfva utföras, såväl
lokomotiv som vagnar finnas tillgängliga. En del af de anslagsmedel,
som äro afsedda för anskaffande af rullande materiel till en järnvägsanläggning,
behöfver således tagas i anspråk, innan järnvägsarbetet
påbörjats, och öfriga delar af anslaget därefter i den mån arbetet fortskrider
och transportbebofvet ökas.

Då på grund af arten af transportarbetet och öfriga förhållanden
under en järnvägs byggnad den då använda materielen blir utsatt för
stor slitning och dessutom icke kan ägnas så god tillsyn som vid den
färdiga banan, skulle det emellertid enligt järnvägsstyrelsens mening*
vara oekonomiskt och i öfrigt mindre lämpligt att å den under byggnad
varande linjen använda den för byggnadsanslaget anskaffade nya rullande
materielen. Den materiel, som erfordras under själfva bananläggningen,
utlånas därför från den färdiga banan, under det att den för
byggnadsanslaget anskaffade nya materielen, hvilken naturligen utföres
enligt modernaste konstruktioner och således är mindre passande för
framdragande af gruståg och öfriga transporter för banbyggnadens
räkning, tages i bruk å det redan trafikerade statsbanenätet. Genom
denna anordning vinnes, att å banbyggnaden för ändamålet lämplig
rullande materiel kan komma till användning'', och erhåller den trafikerade
banan samtidigt ersättning för den till byggnaden utlånade materielen.

Beträffande nu särskildt järnvägsanläggningen Järna—Norrköping
erinrar järnvägsstyrelsen, hurusom för anläggning af denna till

13,300,000 kronor, inklusive rullande materiel, beräknade järnväg af

1907 års Riksdag beviljades ett anslag för år 1908 af 2,000,000 kronor,
af hvilka 400,000 kronor voro afsedda för rullande materiel. Vid

1908 och 1909 års Riksdagar beviljades sedermera att utgå under åren

1909 och 1910 respektive 1,300,000 kronor och 2,000,000 kronor, af
hvilka respektive 400,000 och 364,000 kronor voro afsedda för rullande
materiel, beräknad till 10,000 kronor för kilometer eller tillsammans
till 1,164,000 kronor.

Då anläggningen af järnvägen ifråga beslöts och medel för densamma
beviljades, hade afsikten varit, att arbetet å densamma skulle
påbörjas redan under år 1908. I öfverensstämmelse med de principer
för anskaffning af rullande materiel till nya järnvägsanläggningar, hvarför
järnvägsstyrelsen redogjort, ansåg styrelsen sig genast böra gå i för -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

fattning om anskaffande af den rullande materiel, som enligt planen för [13.]
anläggningen under olika år skulle utgå.

På grund af det af Riksdagen uttalade önskemålet, att järnvägsanläggningen
i fråga borde utföras på entreprenad, kunde emellertid
— då en mängd utredningar, uppmätningar m. in. måste ske, innan
ett entreprenadanbud kunde infordras och. kontrakt med entreprenör
uppgöras — byggandet af järnvägen icke taga sin början förrän hösten
1909. Järnvägsstyrelsen ansåg emellertid, att, då medel funnos tillgängliga
för rullande materiel, det försenade påbörjandet af byggandet
så mycket mindre borde föranleda en omkastning af planen för anslagsmedlens
användande, som det väl kunde tänkas, att blifvande entreprenör
eller entreprenörer i möjligaste mån ville påskynda banans byggande
och förty inom en ganska näraliggande tid anhålla att få behöfligt
antal lokomotiv och vagnar ställdt till sitt förfogande.

Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen sålunda upplyst och anfört
bär jag icke funnit järnvägsstyrelsens ifrågavarande åtgöranden vara
af beskaffenhet att föranleda någon erinran.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
dels medgifva, att å statsbanan från Järna öfver Vagnhärad och
Nyköping förbi Lunda till Norrköping må anläggas stationer vid Västerljungs
kyrka, Braken, Enstaberga och Löfsjön, en håll-, last- och
mötesplats vid Långgrufvan samt hållplatser vid Torskär och Hammaren
äfvensom vid Aby anordnas en för ifrågavarande järnväg och östra
stambanan gemensam station,

dels ock till fortsättning af statsbanan Järna—Norrköping för år
1912 anvisa ett anslag af 4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Magt
att däraf redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor.

Under den närmaste tiden hoppas jag blifva i tillfälle underställa [14.]
Eders Kungl. Maj:t förslag om fortsättande af inlandsbanan från Ströms Statsbana
vattudal (Ulriksfors) till Angermanälfven (Volgsjön). vattudal—

För närvarande hemställer jag allenast, att Eders Kungl. Maj:t imgerman.
måtte föreslå Riksdagen al Ten''

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
rörande anläggande af statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors)
och Angermanälfven (Volgsjön), för ändamålet beräkna ett anslag
för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000
kronor.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[15.]

Fortsättning''
af
norra stambanan
från
Veittijärvi.

[16.]

Kompletteringsarbeten

å linjen
Kiruna—
Svartön.

Jag hyser vidare förhoppning att under Riksdagens lopp kunna
förelägga Eders Kungl. Maj:t frågan om fortsättning af norra stambanan
från Feittijärvi; och hemställer jag därför, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
rörande fortsättning af norra stambanan från Veittijärvi, för ändamålet
beräkna ett anslag för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 200,000 kronor.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 4
april 1910, som fanns bifogadt propositionen angående uppförande af
en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen, framhöll jag, att, intill dess
den elektriska driften å linjen Kiruna—Riksgränsen kommit till stånd,
den malmkvantitet, som öfverstiger 3,000,000 ton — eller nämnda handels
nuvarande transportförmåga — måste fraktas öfver Luleå i stället
för öfver Narvik. Jag anmärkte tillika, att, enligt hvad som uppgifvits,
för utförandet af malmtransporterna öfver Svartön därvarande malmlastningsviadukt
måste tillbyggas och erforderliga anordningar vidtagas
för att möjliggöra den väsentligt ökade vagnväs lingens utförande på
ett tillfredsställande sätt, hvarjämte erfordrades lämpligt anordnade
platser för uppläggning af den malmkvantitet — intill omkring 250,000
ton — som nedfraktas under den tid af året, då sjöfarten vid Svartön
är stängd. Jag meddelade vidare, att denna fråga inom järnvägsstyrelsen
redan varit föremål för noggranna utredningar, af hvilka framgått,
att anordningar för åstadkommande af snabbare och mindre dyrbara
växlingar och ett säkrare handhafvande af rörelsen skulle kräfva ett
kapitalutlägg af 1,000,000 kronor. För framförandet å linjen Kiruna—
Svartön af det ökade antal tåg, som den förutsatta ökningen i malmtransporter
å denna linje skulle komma att betinga, skulle emellertid,
enligt hvad i mitt yttrande angafs, ytterligare kräfvas utvidgning af
spårsystemen å en del mötesstationer, hvarjemte hållplatsstugor med
boställslägenheter måste uppföras vid två mötesplatser. Kostnaderna
för dessa spår och byggnader hade af järnvägsstyrelsen beräknats uppgå
till 70,000 kronor. Omkastningen af malmtrafiken skulle sålunda betinga
anläggningar för ett sammanlagdt belopp af 1,070,000 kronor.
För att dessa anläggningar skulle blifva tillgängliga år 1913, då malmtrafiken
från Kiruna öfver Svartön kunde beräknas taga sin början, borde,
enligt hvad jag anmärkte, hos 1911 års Riksdag medel för deras utförande
begäras att till eu del förskottsvis vara tillgängliga redan under
samma år.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 93

Järnvägsstyrelsen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 oktober
1910 för ifrågavarande kompletteringsarbeten å linjen Kiruna—
Svartön gjort framställning om anslag till belopp af 1,070,000 kronor.

Styrelsen påpekar, att anläggningarna vid Svartön, beräknade till
en kostnad af 1,000,000 kronor, visserligen äro nödvändiga för skötandet
af malmtrafik äfven från Kiruna, men att de tillika äro synnerligen
behöfliga jämväl för det rationella ordnandet af vagnrörelsen
inom Svartön för nuvarande trafik. Det föreliggande förslaget afser
nämligen sådan omläggning af tågvägarna till öfre delen af Svartöns
bangård, att malmtågsätten skola utan sönderdelning kunna uppföras dit.
Kostnaderna för vagnväxlingen inom Svartön skulle därigenom afsevärdt
nedbringas. Välbehöfliga spårgrupper för uppställning och rangering
skulle äfven genom förslaget vinnas.

Dessa anläggningar måste påbörjas år 1911 för att vara tillgängliga
år 1913, då den ökade malmtrafiken från Kiruna till Svartön krafveldesamma.

Styrelsen har därför anhållit att af berörda anslagssumma få i förskott
under 1911 lyfta ett belopp af 200,000 kronor.

Mot hvad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag icke något
att erinra; och får jag alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för utförande af nödiga kompletteringsarbeten å järnvägslinjen
Kiruna—Svartön för år 1912 bevilja ett anslag af 1,070,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har vidare i sin underdåniga skrifvelse den 27
oktober 1910 begärt anslag till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Göteborg och Alingsås.

Styrelsen har härom anfört följande:

»Till stöd för de framställningar om anslag för utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår å vissa bandelar, livilka under de senare åren
gjorts, har styrelsen haft anledning i underdånighet framhålla, hurusom
inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång blifvit på en enkelspårig
bana mest kännbara vid slutet af en lång tågväg och ofta nog
nödvändiggöra tillämpandet där af nya tillfälliga tidtabeller för återstående
färd, hvilken åtgärd, särskildt om den ifrågavarande bandelen
är lifligt trafikerad, i allmänhet kan väntas medföra ytterligare förseningar
för möten med tåg, hvilkas regelbundna gång likaledes måst i följd
af nödtvungna tidtabellsförändringar i större eller mindre mån rubbas.

[16.]

[17.]

Utläggning’
af dubbelspår
mellan
Göteborg
och

Alingsås.

5)4

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[17.] Särskild! bar härvid erinrats om det förhållandet, att, i samma män
fjärrtrafiken blir lifligare, dylika trafikrubbningar också måste blifva talrikare
och mera hindersamma och att behofvet af en dubbelbananordning
såsom det mest effektiva medlet att tillgodose det alltmer växande krafvet
på regelbundenhet och säkerhet vid järnvägsdriften följaktligen
blir alltmer trängande.

Emellertid är det, såsom tillförene äfvenledes påvisats, ej endast
fjärrtrafiken, som nödvändiggör en dylik anordning, utan ock i lika
hög grad den rent lokala trafikens ökade behof af förbättrade tågförbindelser.
Möjligheten af ett bättre tillgodoseende af denna trafik är
nämligen med bibehållande af enkelspår mycket begränsad och inskränkes
äfven väsentligt i samma mån fjärrtrafiken ökas.

Hvad sålunda yttrats i fråga om behofvet af dubbelspår å de banlinjer
närmast Stockholm och Malmö, där sådana anläggningar redan
kommit till utförande, äger äfven tillämplighet på den del af västra
stambanan, som är närmast Göteborg.

Trafikförhållandena å denna statsbandel hafva nämligen utvecklat
sig så, att denna handels anordnande såsom dubbelspårig bana redan
länge varit ett önskemål. Byggnadsverksamheten vid flera platser utefter
linjen Göteborg—Alingsås är sedan några år mycket liflig och
ökas alltjämt. Redan nu är det förenad t med stora svårigheter att
kunna nöjaktigt tillgodose den lifliga trafiken å ifrågavarande bansträcka,
och med nuvarande hastiga stegring, särskildt af den i samband
med nyssnämnda byggnadsverksamhet ökade lokaltrafiken, skulle densamma
inom kort icke låta sig ordna på ett tillfredsställande sätt, med
mindre ytterligare ett spår kommer till stånd på hela sträckan Göteborg—Alingsås.

Detta arbete låter sig emellertid icke utföras på kort tid, dels emedan
det är af svår beskaffenhet och dels emedan trafiken icke får i
ringaste mån afbrytas. Vid den tidpunkt — början af år 1915 — då
det kan beräknas vara fullbordadt, torde rörelsen hafva högst väsentligt
stegrats. Styrelsen är därför betänkt på att föreslå införandet
af elektrisk drift på denna bansträcka, för hvilken emellertid dubbelspår
är en viktig förutsättning.

På den 2 kilometer långa linjen Göteborg—Olskroken, där sedan
gammalt tvenne spår finnas utlagda, har dubbelspårstrafik nyligen anordnats.
Den enkelspåriga linjen Olskroken—Alingsås är omkring 43
kilometer lång. Nu gällande tidtabell upptager för viss del af denna
linje dagligen sammanträngda mellan omkring 5 förmiddagen och 12
eftermiddagen ända till 54 tåg. Tågantalet, som år 1898 å samma

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

linje utgjorde endast 26, har sålunda afsevärdt ökats och öfverstiger
numera det, som förekom till exempel å bandelen Järfva—Uppsala vid
den tid, då beslut fattades om dubbelbananordning därstädes.

Följande sammanställningar af siffror för åren 1898, 1903 och 1908
visa utvecklingen af trafikförhållandena å linjen Göteborg—Alingsås
under denna tid.

Antalet afgångna och anlända resande har utgjort:

	År 1898.	År 1903.	År 1908.
Vid Göteborg.......................................	429,650	581,027	946,789
» Olskroken.............................................................	10,976	13,346	40,245
» Partille ................................................................	97,684	155,640	246,824
»■ Jonsered................................................................	83,489	102,164	124,632
» Lerum ................................................................	92,505	103,557	135,127
» Flöda ......................................................:	54,423	62.753	77.686
» Norsesund ..................	28,382	40,456	83,331
» Alingsås ...............................................................	112,818	150,364	220,691
Summa	909,927	1.212,307	1,875,325

Ökningen under samma tid af trafikinkomsterna för afsänd trafik
från ifrågavarande handel framgår af följande siffror:

		År 1898.	År 1903.	År 1908.
	•	Kr.	Kr.	Kr.
Vid	Göteborg..............................................................	1,885,214	2,081,281	2,447,728
»	Olskroken ...........................................................	13,550	17,874	135,550
»	Partille ...............................................................	16,295	24,997	33,708
»	Jonsered...............................................................	43,699	43,191	45,712
»	Lerum..................................................................	38,200	44,056	53,056
»	Flöda...........................	83,701	37,108	42,083
»	Norsesund ............................................................	13,730	15,144	30,562
))	Alingsås ..............................................................	117,864	123,305	165.408
	Summa	2,112,253	2,386,956	2,953,807

Beträffande den hastiga stegringen af trafikinkomsterna för Olskroken
är att märka, att stationen år 1904 öppnades äfven för godstrafik.

[17.]

Utgifter för kapital ökning: bil. 1.

Godstonldlometer per bankilometer å linjen Göteborg—Alingsås
utgjorde åren 1898, 1903 och 1908 respektive 317,251, 364,472 och
409,196.

Kostnaden för ifrågaställda dubbelbananläggning enligt uppgjordt
kostnadsförslag med tillhörande ritningar har under vanliga förutsättningar
för dylika arbeten beräknats till sammanlagdt 5,100,000 kronor,
fördelade i afrundade tal på följande hufvudposter:

Jordområdets anskaffning ................................................... kr. 220,000: —-

Terrassering................................................................................	»	2,015,000: —
Konstarbeten (tillbyggnad af broar och vägportar samt
förlängning af atloppstrummor m. m.).....................	»	685,000	—
Öfverbyggnad..............................................................................	»	1,280,000	—
Husbyggnader och plattformer m. m. å stationer.........	:>>	335,000	—
Diverse arbeten ........................................................................	»	130,000	—
Allmänna omkostnader............................................................	:»	435,000	—
Summa kronor	5,100,000	—

I denna summa ingår utvidgningar af stationer med ett belopp af
omkring 1,250,000 kronor; och skulle enligt denna beräkning kostnaden
för kilometerbana med undantag för stationsutvidgningar belöpa sig
till omkring 88,400 kronor. För tidigare utförda dubbelspåranordningar
har kostnaden för kilometer i svårare terräng, såsom till exempel å
linjen Huddinge—Tumba, uppgått till 96,700 kronor, under det att samma
kostnad vid gynnsamma terrängförhållanden, såsom å linjerna Eslöf—
Hässleholm och Järfva—Uppsala, utgjort endast 28,750 respektive
33,100 kronor. Den i jämförelse härmed stora prisskillnaden i föreliggande
fall beror förutom på den mycket brutna terräng, i hvilken nu
ifrågavarande del af västra stambanan framgår, hufvudsakligast på det
mycket stora belopp, som måste afses för icke allenast det nya spårets
anordnande med bättre läge i plan än nuvarande linje utan äfven i
samband därmed det förutvarande spårets omläggning på eu sammanlagd
sträcka af omkring 13 kilometer för vinnande af en nödvändig
förbättring i banans mycket ogynnsamma krökningsförhållanden. A bandelen
nu förekommande synnerligen skarpa kurvor af afsevärd längd
hafva nämligen föranledt, att minskad hastighet för tågen å vissa sträckor
måst föreskrifvas, hvilket förhållande gifvetvis inverkar hindrande
på trafiken, särskildt då det gällt framförande på rätt tid af de mera
snabbgående tågen.

Bland förutsättningarna för hittills utförda dubbelspåranläggningar
har uppställts, bland annat, fordran på en minsta krökningsradie af 600

Utgifter för kapitalökning: bil. 1,

meter. De jordschaktnings- och bergsprängningsarbeten, som erfordras [17.]
för uppfyllande af samma fordran äfven å nu föreslagna dubbelbana
blifva emellertid mycket kostsamma särskilt på den grund, att såväl
erfarenheterna från den nuvarande linjens anläggning och därstädes
senare utförda terrasseringsarbeten som ock utförda geologiska undersökningar
gifva vid handen, att bottnen i de sjöar, längs hvilka banan
framgår, i allmänhet icke erbjuder tillräcklig bärighet för bankutfyliningar
af större höjd. Detta förhållande har medfört nödvändigheten
att i större utsträckning än annars skulle varit behöflig! förlägga den
nya dubbelbanan på sådant afstånd från sjöarna, att terrängen visserligen
kunnat erbjuda ett fastare underlag för banbyggnaden men också
är mera bruten.

Förutom nu berörda arbeten till förbättrande af banans krökningsförhållanden
ingår i förslaget en förändrad sträckning af linjen på en
längd af omkring 4 kilometer för undvikande i den nya dubbelbanan
af de på järnvägens trafikförmåga synnerligen menligt inverkande 2,250,
respektive 2,280 meter långa stigningarna med 10 %o å ömse sidor af
den s. k. Krösekullen mellan Flöda och Norsesund. Högsta punkten
å den föreslagna nya linjen har sålunda kunnat läggas icke mindre än
13,5 meter lägre än motsvarande punkt å nuvarande bansträckning. Jämförande
beräkningar öfver anläggnings- och driftkostnaderna för denna
nya dubbelbandel och för ett nytt spår vid sidan af det nuvarande
öfver Krösekullen med endast de afvikelse!-, som betingas af minsta
krökningsradiens ökning till 600 meter, visa visserligen, att kostnaden
för banans fullständiga omläggning på ifrågavarande sträcka blir högre,
än om linjen bibehölles och ändrades till dubbelbana å nuvarande plats,
men också att kostnadsökningen väl uppväges af besparingen i driftkostnad
på den nya sträckningen.

Vid förslagets uppgörande har hänsyn jämväl tagits till införande
af elektrisk drift. Den större höjd, som erfordras för de elektriska
ledningarnas framdragande i tunnlar och under vägbroar, har i någon
mån bidragit till höjande af byggnadskostnaden.»

Dubbelbanarbetets utförande har styrelsen tänkt sig fördeladt på
fyra år under förutsättning att erforderliga anslag ställas till förfogande
enligt följ ande plan:

för år 1912 ............................................................................ kr. 650,000: —

» » 1913 ................................................................................ » 1,100,000: —

» •> 1914 j> 1,600,000: —

» )> 1915 det belopp, som för arbetets fullbordande kan erfordras.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Saft. 13

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Med det för år 1912 ifrågaställda anslaget, 650,000 kronor, afses
utläggande af ett andra spår å linjen Olskroken—Partille samt påbörjande
å linjen Partille—Lerum af där förekommande omfattande
brobyggnads- och sprängningsarbeten. Då det är af vikt, att en del
af dessa arbeten snarast påbörjas, har styrelsen hemställt att få i förskott
under år 1911 för sådant ändamål lyfta ett belopp af 250,000
kronor.

Departements- Behofvet af utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Götechcfcn.
borg och Alingsås har redan blifvit af Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen
pröfvadt, i det Riksdagen år 1908, i enlighet med Eders Kung!.
Maj:ts framställning, för inköp af områden, som kunde erfordras för
blifvande dubbelbananordningar å linjen Falköping—Ranten—Olskroken
samt en annan linje, anvisatett belopp af 200,000 kronor, hvaraf hälften
afsetts för den förra sträckan.

Den af järnvägsstyrelsen nu förebragta utredningen bestyrker ytterligare,
att anordnande af dubbelspårig bana å linjen Göteborg—Alingsås
icke lämpligen kan längre undanskjutas.

Kostnaderna för dubbelspåret ställa sig emellertid mycket höga; de
skulle på denna omkring 45 kilometer långa sträcka belöpa sig till
ej mindre än 5,100,000 kronor, hvartill kommer det belopp, som af
redan anvisade medel användts till markinköp. Härvid är dock att
märka, att 1,250,000 kronor beräknats för stationsutvidgningar, som
äfven eljest skulle varit behöfliga, Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen
anfört har jag dock ej ansett mig kunna föreslå någon nedsättning
i beloppet.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj :t måtte föreslå Riksdagen att

för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och
Alingsås och utförande af därmed sammanhängande arbeten bevilja ett
anslag af 5,100,000 kronor samt däraf för år 1912 anvisa ett belopp
af 650,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år
1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 250,000 kronor.

[18.] I sammanhang med beslut om anordnande af en ångfärjeförbindelse

Tilläggs- mellan Trälleborg och Sassnitz beviljade Riksdagen år 1908 till anläg•tnlä^nS
gande af ångfärjelägen i Trälleborgs hamn med tillhörande broklaffar
garnf Vid och spår förbindelser, rangerings- och uppställningsbangård samt stationspaviljong
ett belopp af 900,000 kronor, att utgå från riksgäldskonstation.
törel.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Enligt de uppgjorda förslagen skulle kostnaderna fördela sig på
följande sätt:

för ångfärjelägena............................ kronor 592,000: —

» färjebroklaffarna ....................... )> 170,000: —

s> bangårdsanordningarna ............ » 180,000: —

Summa kronor 892,000: —,

hvilket belopp afrundades till 900,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen bär nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 oktober
1910 anmält, att ifrågavarande anslag öfverskridits med 250,000
kronor.

Hvad till en början angår färjelägena, anför styrelsen, att vid uppgörandet
af kostnadsförslaget till desamma saknades erforderlig erfarenhet
för bedömandet af det manöverutrymme i hamnen, som erfordrades
för ångfärjorna. Redan innan ännu byggnaden af dessa var afslutad
framhölls, enligt hvad styrelsen meddelar, såväl från de svenska
som de tyska blifvande ångfärjebefälhafvarnas sida, att utrymmet i
Trälleborgs hamn var så begränsadt, att extra åtgärder borde vidtagas
för att betrygga en säker manövrering i hamnen med färjorna, och
gjordes ytterligare sådana framställningar af samma befälhafvare efter
det ångfärjetrafiken blifvit öppnad. Efter öfverläggningar mellan järnvägsstyrelsen
och den preussiska järn vägsförvaltningen beslöts därför
dels en förlängning af midtelpiren mellan de båda färjelägena, dels
utläggandet af en stenfylld timmerkista i hamnbassängen, den förra
åtgärden afsedd att hindra i ena färjeläget stil åliggande färjas påsegling
af inkommande färja, den senare afsedd att förekomma, att vid
viss vindriktning och större vindstyrka manövrerande färja drefve emot
den från hamnens norra kaj utskjutande hamnbryggan af trä. Kostnaden
för dessa arbeten hafva, meddelar styrelsen, uppgått till:

förlängning af midtelpiren .............. kronor 27,300: —

kistan i hamnbassängen.................... 43,300: ■—

Summa kronor 70,600: —

Till skydd för den af lösare kalkberg bestående botten i inre delen
af färjeläget har vidare förstärkning måst anordnas medelst betongjutning,
kvarjämte på grund af samma kalkbergs otäthet arbetsplanen för
utförandet af södra lägets vingmur ej kunnat följas, hvilket betingat
ökade kostnader för vattenlänsning samt för bortmuddring af en större

[18.]

JOO

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[18.J jordmassa, som eljest kunnat utschaktas torr; sålunda eu dyrare arbetsmetod
än clen förutsatta. De af dessa förhållanden föranledda ökade
kostnader hafva uppgått till:

förstärkning af bottnen i ångfärjelägena ... kronor 10,000
muddring och vattenlänsning ....................... » 20,600

Summa kronor 30,600

Landningsbroarna till färjelägena beräknades, såsom nämndt, i det
ursprungliga förslaget till 170,000 kronor och voro, enligt hvad styrelsen
uppgifver, afsedda att utföras med en längd af 35 meter och för
ett hjultryck af 7 ton. Styrelsen meddelar nu, att vid utarbetande af
dessa broars detaljkonstruktion, livilket skett i samråd med den preussiska
järnvägsförvaltningen, det befunnits nödvändigt att öka brolängden
till 50 meter för att minska brons utslagsvinkel i förhållande
till bangårdsplanet vid växlande vattenstånd och därigenom underlätta
den rullande materielens insättande på och uttagande från ångfärja samt
att öka det beräknade hjultrycket till 8,5 ton för att möjliggöra öfverförandet
af järnvägs fordon med sådant hjultryck, hvilket den närmare
utredningen visat vara önskvärd!. Ångfärjornas spårdäck äro enligt
styrelsens uppgift beräknade för samma hjultryck. På grund häraf och
i anledning af att jämväl den elektriska kraftöfverföringen för broklaffamas
manövrering dragit högre kostnad än som först antagits har
den beräknade kostnaden för de två landningsbroarna öfverskridits med
67,200 kronor.

Vid uppgörandet af den ursprungliga planen för ångfärjeanläggningen
antogs, anför styrelsen vidare, bland annat, att trafikskötseln vid
ångfärjestationen skulle ombesörjas af trafikbefälet å den befintliga stationen
i Trälleborg, hvilken station tillhör Lund—Trälleborgs järnväg.
I öfverenstämmelse härmed förutsattes, att å ångfärjestationen icke skulle
uppföras andra byggnader än en mindre stationspaviljong. Man fann
dock snart, enligt hvad styrelsen meddelar, att det skulle vara olämpligt,
att trafikskötseln å den station, till hvilken statsbanans viktigaste
förbindelse med utlandet anknyter sig, skulle ombesörjas af enskild
järnvägs personal. Ej heller skulle det varit möjligt att på ett fullt
tillfredsställande sätt ordna persontrafiken för ångfärjerouten med anlitande
af den i förhållande till färjelägena olämpligt belägna Lund—
Trälleborgs banans personstation. I följd häraf måste ett fullständigt,
om också mindre stationshus äfvensom byggnader för vagntillsyningspersonal
och ett mindre förråd uppföras. Eu mindre utvidgning af

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

101

spårsystemet utöfver det projekterade visade sig jämväl erforderlig.
De ökade kostnaderna i anledning af dessa arbeten hafva uppgått till:

för stationshuset ................................. kronor 23,000: ■—

» förråd m. m................................ » 6,700: —

» utvidgning af spårsystemet ...... » 6,300: —

Summa kronor 36,000

[18.1

Slutligen har af järnvägsmedel förskotterats ett belopp af omkring
45,600 kronor för muddring i hamnen invid färjelägena, hvilket belopp
det enligt järnvägsstyrelsens uppfattning på grund af gällande kontrakt
åligger staden Trälleborg att gälda. Kompromiss för afgörandet af
denna fråga är påkallad, men har järnvägsstyrelsen ansett sig böra inlägga
äfven denna kostnad i anslagsbeloppet och därför upptagit eventuell
muddringskostnad till 45,600 kronor.

Summan af de ökade kostnaderna skulle sålunda blifva

för färjelägena.................................... kronor 101,200

:» färjebroklaffarna ....................... :» 67.200

)> stationsanordningar .................. » 36,000

» eventuell muddringskostnad ... >> 45,600

Summa kronor 250,000

Det är utan tvifvel att beklaga, att ifrågavarande kostnader öfver- Departementsskridits
med, oafsedt muddringskostnaden, hvarom tvist föreligger, så rl"‘fenstort
belopp som närmare 23 procent. Men å andra sidan måste erkännas,
att kostnaderna för ett arbete af förevarande beskaffenhet, där
endast ringa erfarenhet från andra liknande företag förelegat, varit
svåra att beräkna. De särskilda åtgärder, som vidtagits utöfver de i
förslaget beräknade, synas också varit af omständigheterna påkallade
och hafva delvis föranledts af framställningar från preussiska järnvägsförvaltningen.

Hvad angår det af järnvägsstyrelsen upptagna beloppet för muddringskostnad,
45,600 kronor, finner jag mig gifvetvis förhindrad att
uttala någon uppfattning beträffande frågan, huruvida staten rätteligen
bör vidkännas denna kostnad, då denna fråga i enlighet med det
mellan staten och staden Trälleborg träffade aftal utgör föremål för
pröfning af skiljemän. Emellertid synes olämpligt att, innan skiljemännen
meddelat sitt beslut, af Riksdagen äska medel för ändamålet,
utan torde det belopp, som nu begäres af Riksdagen, böra begränsas till
204,400 kronor.

102

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Om nu också kostnaderna för ångfärjeledens anordnande varit
större än som antagits, kan man å andra sidan med tillfredsställelse
konstatera, att utbytet visat sig öfverstiga det beräknade. Skillnaden
mellan inkomsterna och driftkostnaderna kalkylerades nämligen i det
för Riksdagen framlagda förslaget till ett årligt belopp af allenast 55,000
kronor. Rör tiden mellan den 7 juli 1909, då leden öppnades för trafik,
och den 31 december samma år, sålunda under ej fullt ett hälft år,
har emellertid driftöfverskottet stigit till 93,174 kronor. Trafiken å
ångfärjeleden är också fortfarande stadd i stark tillväxt. I sådant hänseende
ber jag få hänvisa till några jämförande siffror för juli, augusti
och september månader åren 1909 och 1910.

	Persontrafik (antalet resande).
	År 1909.	År 1910.
	7,365	12,189
Augusti...................................................................	9,027	12,185
September ...............................................................	6,464	6,610
Samma	22.856	30,984

	Godstrafik.
	År 1909.	År 1910.
	Styckegods. Ton.	Vagnslast- gods. Ton.	Styckegods. Ton.	Vagnslast- gods. Ton.
Juli......................................................	212	1,507	545	3,901
Augusti................................................	552	2,393	649	4.593
September.............................................	528	6,442	736	6,256
Summa	1,292	10,342	1,930	14,750

Vid den i Wiesbaden under tiden den 29 november—2 december
1910 hållna tidtabell skonferensen hafva för öfrigt utverkats vissa ändringar
i afseende å ordnandet af trafiken öfver Hamburg, hvilka säkerligen
komma att öfva en mycket gynnsam inverkan på utbytet af ångfärjeleden
Trälleborg—Sassnitz. Dessa ändringar — inläggande af nya tåg
— betyda en förkortning af restiden från Stralsund till Hamburg af

103

Utgifter för kapitalökning: bil, 1.

icke mindre än 4 timmar 28 minuter, medan i motsatt riktning skulle [18.]
åstadkommas en tidsbesparing af 1 timme 48 minuter. Den snabbaste
förbindelsen mellan såväl Sverige som Norge, å ena sidan, och Hamburg,
å den andra, kommer sålunda från den 1 nästkommande maj att
gå öfver Sassnitz—Trälleborg. Man torde följaktligen kunna med allt
skäl vara nöjd med de hittills vunna resultaten.

Jag tillåter mig nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att såsom tilläggsanslag för redan utförda anläggningar vid Trälleborgs
ånfärjestation för år 1912 anvisa ett belopp af 204,400 kronor.

Med underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 har järnvägssty- [19*]
relsen öfverlämnat förslag till ordnande af Stockholms bangårds fråga,

Genom beslut den 30 sistlidna december har Eders Kungl. Maj:t där- Värf.
efter, i enlighet med min hemställan, remitterat ärendet till öfverståtliållarämbetet
för inhämtande af Stockholms stadsfullmäktiges yttrande;
och torde jag få hänvisa till mitt anförande till statsrådsprotokollet
nyssnämnda dag, hvilket redan blifvit offentliggjordt.

1 det nådiga bref den 12 juli 1907, hvarigenom järnvägsstyrelsen,
efter det 1901 års bangårdskommitté afgifvit sitt betänkande, erhöll
uppdrag att låta verkställa förnyade undersökningar i frågan, anbefalldes
styrelsen tillika att inkomma med förslag till de arbeten och åtgärder,
som kunde vidtagas oberoende af det sätt, hvarpå bangårdsfrågan
slutligen kunde komma att lösas.

Järnvägsstyrelsen har därför i sin underdåniga skrifvelse den 27
oktober 1910 hemställt, att medel redan vid 1911 års Riksdag äskas
till bestridande af kostnaderna för inköp af sådana markområden, hvilka
under alla omständigheter blifva behöfliga för ett slutligt ordnande af
denna bangårdsfråga. Styrelsen erinrar därvid, att, på sätt styrelsen i
samband med sin framställning om medels anvisande för utläggning af
ytterligare ett dubbelspår mellan Järfva och Tomteboda redan framhållit,
af alla framkomna förslag till lösning af Stockholms bangårdsfråga
endast två torde kunna tänkas komma till utförande, nämligen
antingen 1901 års bangårdskommittés förslag eller något af de förslag,
som afse bibehållandet af västra stambanans ingångslinje i ungefär den
nuvarande sträckningen med centralstationen vid nuvarande plats eller
vid Norra Bantorget, af hvilka sistnämnda det nu framlagda 1910 års
förslag utgör det senast framkomna. De markområden, som äro behöfliga,
vare sig det ena eller det andra af dessa förslag förverkligas, böra
därför enligt styrelsens förmenande inlösas, så fort sig göra låter, och

104

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

innan desamma genom bebyggande blifvit ytterligare fördyrade. Styrelsen
har ansett det vara så mycket mera angeläget, att dessa åtgärder
vidtagas snarast möjligt, som åtskilliga jordägare just stå i begrepp att
upplåta dessa sina områden för byggnadsändamål. Vissa af dessa jordägare
hafva dock, enligt hvad styrelsen meddelar, förbundit sig att till
den 1 juni 1911 reservera för statens järnvägars räkning de för bangårdarnas
utvidgning erforderliga områdena. De för ofvannämnda ändamål
behöfliga markområden, som sålunda böra inlösas, äro enskilda
personer och bolag tillhöriga områden, belägna dels mellan centralstationen
och Karlberg, dels och söder om Årstaviken. Dessa områden
torde, enligt hvad styrelsen uppgifver, kunna värderas till i rundt tal

2,500,000 kronor, hvilken summa således borde ställas till järnvägsstyrelsens
förfogande.

I sin skrifvelse med förslag till nya byggnader och anläggningar
för år 1911 hemställde järnvägsstyrelsen om beviljande af anslag- till
belopp af 350,000 kronor för inköp af mark vid en del stationer.

Till stöd för denna framställning anförde styrelsen, att erfarenheten
visat, att, då beslut om bangårdsutvidgningar redan förelegat, den för
deras realiserande eventuellt erforderliga marken i allmänhet ej kunnat
erhållas annat än till afsevärdt högt pris. För att förekomma ett dylikt
uppdrifvande af jordprisen, borde därför medel anvisas för markanskaffning
vid en del stationer, för kvilkas utvidgning inom de närmaste
åren planer äro uppgjorda.

Vid anmälan häraf anmärkte jag, att, då fråga vore om bangårdsutvidgningar,
järnvägsstyrelsen, såsom väl också skedde, i första hand
borde söka utverka, att den erforderliga marken tillhandahölles utan
ersättning af vederbörande kommun eller enskilda, då ju ortsbefolkningen
i regel komme i åtnjutande af betydande fördelar genom eu
bang-årdsutvidg-ning''. Om emellertid marken icke kunde erhållas utan.
ersättning och den planerade utvidgningen i allt fall måste komma till
stånd, framhöll jag, att det vore största sannolikhet för att billigaste
pris skulle ernås, om uppgörelse kunde ske under hand, innan ännu
spekulationen trädt emellan för värdenas uppdrifvande.

Det af järnvägsstyrelsen äskade beloppet blef också, i enlighet med
Eders Kungl. Maj:ts förslag, af Riksdagen beviljadt.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 oktober 1910 liar nu järnvägsstyrelsen
anhållit, att för inköp af mark vid en del stationer, för
hvilkas utvidgning'' inom närmaste åren planer äro uppgjorda, till styrelsens
förfogande för år 1912 måtte ställas ett belopp af 500,000
kronor.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

105

Af ifrågavarande belopp, sammanlagdt 3,000,000 kronor, har järnvägsstyrelsen
anhållit, att 500,000 kronor måtte utanordnas redan år

1911.

Lika med järnvägsstyrelsen finner jag angeläget, att medel anvisas
för att finnas tillgängliga till förvärf af sådana markområden, som torde
blifva behöfliga för ordnande af Stockholms bangårds fråga, huru den
nu än kan komma att lösas. Därjämte torde medel böra vara erforderliga
för inköp af mark vid en del andra stationer, som inom de
närmaste åren kräfva utvidgning.

Hvad angår det belopp, som i sådant hänseende torde för år 1912
vara behöfligt, lärer detsamma enligt upplysningar, som jag numera
inhämtat, kunna begränsas till 2,000,000 kronor, hvaraf 500,000 kronor
borde finnas disponibla redan under år 1911.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

för inköp af mark, som erfordras i och för ordnande af Stockholms
bangårdsförhållanden samt för utvidgning af andra järnvägsstationer,
för år 1912 anvisa ett anslag af 2,000,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 500,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

Trollliätte kanals ombyggnad.

I sitt betänkande angående riksstatens uppställning hafva kommitterade
såsom sin mening framhållit, att hela den administration, som
faller under vattenfallsstyrelsen, borde bilda ett affärsdrifvande verk, förslagsvis
under namn af »statens vattenverk)). Emellertid kan, påpeka
kommitterade, denna administration ingalunda betraktas som en enda sammanhängande
affär utan sönderfaller i flera fristående affärer, som det
är högst angeläget att hålla skilda från hvarandra. Så t. ex. är det
nödvändigt att skilja Trollhätte kanalverk från statens öfriga anläggningar
vid Trollhättan, så att det blir fullt klart hvilket kapital kanalverket
disponerar, hvilka omkostnader som hänföra sig till kanalen och
bvilka inkomster som därifrån erhållas. Alldeles detsamma gäller om
Trollhätte kraftverk. Vid Trollhättan äger, anföra kommitterade vidare,
Bih. Ull Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 14

[19.]

Departementschefen.

[20.]

Anslag för
anläggning
af ny farled
mellan
Vänersborg
och Göteborg.

106

Utgifter för kapitalölming: bil. 1.

staten dessutom en mängd fastigheter, som hufvudsakligen komma att
användas till upplåtelse åt industriella företag samt till bostäder. Man
måste alltså urskilja en särskild »Trollhätte fastighetsförvaltning)).

I sitt underdåniga utlåtande den 15 december 1910 öfver kommitterades
betänkande har vattenfallsstyrelsen redan afgifvit förslag till
fördelning på särskilda affärer af hela den affärsverksamhet, enligt styrelsens
mening lämpligen benämnd »statens vattenfallsverk», som står
under styrelsens förvaltning. Enligt detta förslag skulle fördelningen
ske på följande sätt.

Statens vatten fallsverk.

1 a) Trollhätte kanalverk;

b) Trollhätte kanals ombyggnad (under anläggning);

2) Trollhätte kraftverk;

3) Trollhätte fastighetsförvaltning;

4) Diverse statens vattenfall och fastigheter inom Ålfsborgs samt
Göteborgs och Bohus län;

5) Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift å statens
järnvägar;

6) Diverse statens vattenfall och fastigheter;

7) Porjus kraftverk (under anläggning).

Vid anmälan af de särskilda anslagsäskandena har jag i det följande
också anslutit mig till denna uppdelning.

Till en början möter anslagsbehofvet för år 1912 för Trollhätte
kanals ombyggnad. Jag erinrar, att 1909 års Riksdag med anledning
af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning för anläggning af
en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljat ett belopp af

22,800,000 kronor samt bemyndigat riksgäldskontoret att af dessa medel
tillhandahålla Eders Kungl. Maj:t under år 1909 1,000,000 kronor och
under år 1910 3,000,000 kronor. Sedermera har 1910 års Riksdag af
det till farleden beviljade anslaget anvisat ett belopp af 2,000,000
kronor att utgå under år 1911.

Uti skrifvelse den 11 oktober 1910 har vattenfallsstyrelsen nu
meddelat, att, sedan arbetsplanen för 1910 års arbeten af Eders Kungl.
Maj:t fastställts, dessa arbeten omedelbart igångsatts och därefter bedrifvits
med en arbetsstyrka, som så småningom vuxit och för närvarande
uppgår till omkring 900 man, däraf omkring 850 man äro anställda
direkt i vattenfallsstyrelsens tjänst samt omkring 50 man hos entreprenörer.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 107

Vidare meddelar vattenfallsstyrelsen, att, då det varit af vikt att [20.]
så vidt möjligt söka hindra spekulationen från att drifva i höjden priset
på de markområden, som måste tagas i anspråk för kanalombyggnaden,
frågan om markförvärf varit föremål för synnerlig uppmärksamhet.
Expropriationsstämningar hafva uttagits på åtskilliga markägare efter
Karls graf samt i och invid Trollhättan och före 1910 års slut komma
ytterligare expropriationsmål att anhängiggöras. Förvärf af mark genom
godvillig öfverenskommelse har skett dels vid Karls graf, dels med
Holmens tegelbruk samt dels vid Lilla Edet, och underhandlingar i
syfte att få till stånd godvillig öfverenskommelse äro på åtskilliga håll
inledda. Lösen för byggnaderna å de tomter i Trollhättan, som erfordras
för kanalen, har under året erlagts i öfverensstämmelse med värdering
enligt 1909 års Riksdags särskilda beslut och därvid i afsevärd
grad öfverstigit i gällande arrendevillkor angifna lösenbelopp.

Vattenfallsstyrelsen har därjämte i sin skrifvelse lämnat redogörelse
för de arbeten, som under år 1910 verkställts å farleden, samt afgifvit
förslag till arbetsplan för år 1911, hvilken arbetsplan af Eders Kungl.

Maj:t den 28 oktober 1910 fastställts.

Vidkommande dels storleken af det anslag, som enligt vattenfallsstyrelsens
åsikt bör af Riksdagen äskas för farledsanläggningen för år
1912, dels ock de arbeten, som under nämnda år böra komma till utförande,
har styrelsen till en början erinrat, hurusom styrelsen i underdånig
skrifvelse den 17 december 1909 påpekat, att, då det vore afsedt
att den nya farleden mellan Vänersborg och Göteborg skulle blifva
fullbordad under loppet af 1915 och alltså byggnadstiden beräknats till
sex år, vid en fördelning af de till anläggning af farleden anslagna
medel å nämnda tid i medeltal ett belopp af 3,800,000 kronor för år
måste vara erforderligt. Då emellertid enligt vattenfallsstyrelsens
förslag anslaget för år 1911, eller 2,000,000 kronor, satts betydligt
under det belopp, 3,800,000 kronor, som, enligt hvad styrelsen erinrat,
i genomsnitt bör utgå för hvart och ett af de sex byggnadsåren,
erfordras, påpekar styrelsen, högre anslag för något eller några
af de senare åren under byggnadsperioden. För att man skall kunna
bedöma behofvet af anslag icke endast för år 1912 utan äfven för
de följande byggnadsåren har därför uppgjorts en vid styrelsens
skrifvelse fogad tablå öfver de arbeten och däraf föranledda utgifter,
som beräknats falla å de olika byggnadsåren, och har därrid visat
sig, att anslagsbehofvet för år 1912 utgör icke mindre än 5,000,000
kronor. Orsakerna till, att anslagsbehofvet just nämnda år är särskildt
stort, äro, enligt hvad styrelsen meddelar, dels att förvärf af all för

108 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[20.] farledsanläggningen erforderlig mark bör under sagda år afslutas, på
det att densamma måtte kunna erhållas till skäligt pris, dels ock att
alla störa bergsprängningsarbeten då ännu med all kraft pågå, samtidigt
som man i större utsträckning måste gripa sig an med betongjutningeo.
Det torde ock vara uppenbart, anser styrelsen, att de
mellersta åren af byggnadstiden skola vara de, som kräfva de största
anslagen, enär arbetena då måste kraftigt bedrifvas utmed hela farledsanläggningen,
därest ombyggnaden skall vara verkställd vid förutsatt
tidpunkt eller senast vid början af 1916 års seglationstid.

De arbeten, som äro afsedda att utföras för det sålunda ifrågasatta
anslaget å 5,000,000 kronor, uppgifver vattenfallsstyrelsen vara
följande.

Under år 1912 fortsättas de arbeten, som voro i gång vid 1911
års slut, men dessutom måste betongjutningen och murningsarbetena
vid slussen vid Brinkebergskulle och slussarna vid Trollhättan påbörjas
samt arbetet vid Lilla Edet bedrifvas i större utsträckning.

På de olika af delningarna af farledsanläggningen fördela sig,
enligt hvad vattenfallsstyrelsen meddelar, 1912 års arbeten på följande
sätt:

Afdelning i, omfattande sträckan mellan Vänersborg samt Göta älf
vid Bommen.

Vågbrytare vid Vänersborg fortsättes.

Strandskoningar och ledbryggor i den färdigmuddrade delen af
Karls graf fullbordas.

Bergsprängning i nedre delen af Karls graf fortsättes.

Bergsprängningen för den nya slussen vid Brinkebergskulle fullbordas
och murningen påbörjas.

Muddringen mellan nya slussen och älfven fullbordas.

Brobyggnaden vid Gropbron fullbordas.

Ny landsvägsbro vid Vänersborg påbörjas.

Afdelning II eller sträckan från Bommen till Föreningsgatan i
Trollhättan.

Muddring utföres i älfven mellan Brinkebergskulle och Stallbackakanalen.

Bergsprängningen i den för _ året torrlagda delen af Stallbackakanalen
göres i det närmaste färdig.

Undervattensprängningen nedom Stallbackakanalen fortsättes.

Borttagning af berg inom fångdammar vid Trollhättans järnvägsbro
afslutas i hufvudsak.

Ombyggnad af Bergslagsbanans svängbro fortsättes.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 109

Afdelning III, som omfattar sträckan från Föreningsgatan till och
med öfverstå slussen.

Bergsprängning i bergskanalen fortsattes.

För första slussen fullbordas bergsprängningen och murverket
påbörjas.

Afdelning IV, omfattande sträckan från Höljan till och med slusstrappan
eller Åkersström.

Muddring och bergsprängning i höljan påbörjas.

Bergsprängningen i slusstrappan afslutas i hufvudsak.

Murverket för nedersta slussen fullbordas och påbörjas för öfre
portnischerna till den första slussen i slusstrappan.

Afdelning VI eller leden förbi Ström.

Arbetena för slussen fortsättas och utvidgning af kanalen vid
Ström påbörjas.

Afdelning VII, omfattande sträckan från Ström till Röda berget.

Bergsprängning under vatten mellan Lilla Edet och Röda berget
fortsättes.

Afdelning VIII eller sträckan mellan Röda berget och Göteborg.

Muddringen mellan Kungälf och Bohusbanans bro i Göteborg fortsättes
och utprickning af den då färdiga delen af farleden utföres.

Vattenfallsstyrelsen har ytterligare meddelat, att af de utaf Riksdagen
för farleden hittills anvisade beloppen å tillhopa 6,000,000 kronor
vid utgången af september månad 1910 åtgått i rundt tal 2,000,000
kronor och att till samma års slut torde komma att utgifvas ytterligare

700,000 kronor. För 1911 års arbeten skulle sålunda återstå 3,300,000
kronor, och detta belopp anser styrelsen vara tillräckligt för bedrifvande
af de planlagda byggnadsarbetena för året. Emellertid är det,
framhåller vattenfallsstyrelsen, önskvärd!, att styrelsen, för att icke
försitta gynnsamma tillfällen att förvärfva erforderlig mark, måtte få
för markförvärf disponera mera penningar än hvad för sådant ändamål
är afsedt att användas af ofvan nämnda belopp å 3,300,000 kronor,
och anser styrelsen det med hänsyn härtill lämpligt, att styrelsen vid
eventuellt behof finge under år 1911 lyfta ett belopp af intill 500,000
kronor af det anslag, som kan komma att beviljas för år 1912.

På grund af hvad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen i underdånighet
hemställt om anvisande af ett belopp af 5,000,000 kronor för
1912 års arbeten å farleden, med rätt för Eders Kung!. Maj:t att af
nämnda belopp redan under år 1911 förskottsvis utanordna intill 500,000
kronor.

[20.]

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[20.] I enlighet med den af vattenfallsstyrelsen sålunda gjorda framställ ningen

får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny farled mellan
Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000 kronor för år
1912 anvisa ett belopp af 5,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor.

Trollhätte kraftverk.

[21.] För anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi

ledningar från statens kraftstationer vid Trollhättan, samt därmed sammanhänbuering^af
gande arbeten har Riksdagen beviljat år 1907 1,500,000 kronor, år
elektrisk 1908 1,000,000 kronor, år 1909 1,500,000 kronor samt år 1910
Trollhättan''! 1,000,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter, Kungl.

Maj:t meddelade. Samtliga dessa anslag hafva anvisats till utgående
från riksgäldskontor.

Vattenfallsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 18 oktober
1910 gjort framställning om ytterligare anslag till distributionsledningar
m. m.

Styrelsen har därvid anfört, att lifaktigheten å det industriella området
med nu uppåtgående konjunkturer synes vara i stigande, hvarför
det icke är uteslutet, att under år 1911 kan komma att erfordras ett
högre belopp för distributionsanläggningar än 1910 års Riksdag därtill
anvisat, i synnerhet som ett par af de energileveranser, om hvilka
underhandlingar nu pågå, skulle medföra betydande kostnader för kraftledningar
och öfriga distributionsanläggningar. Då det, fortsätter styrelsen,
gifvetvis är till fördel både för kraftverket och konsumenterna
att energileveranserna kunna påbörjas så snart som möjligt efter det
kontrakt om desamma afslutats, så att de icke fördröjas däraf, att
medel icke finnas tillgängliga för utförande af erforderliga ledningsbyggnader,
samt det finnes all anledning antaga, att afsättningen
af elektrisk energi från kraftverket i Trollhättan skall normalt fortgå
under år 1912, bör enligt styrelsens åsikt till ytterligare distributionsanläggningar
m. m. för år 1912 anvisas ett belopp af 1,500,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under år 1911 i händelse
af behof disponera ett belopp af 500,000 kronor.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 111

Mot den af vattenfallsstyrelsen gjorda framställningen har jag icke [21.]
något att erinra, och anser jag alltså, att förslag bör i enlighet därmed Departementsaflåtas
till Riksdagen. chefen.

Innan jag lämnar förevarande ämne, tillåter jag mig emellertid till
behandling upptaga en fråga, som därmed står i sammanhang.

Då jag den 14 januari 1910 för Eders Kung!. Maj:t anmälde
vattenfallsstyrelsens framställning om anslag för år 1911 till ledningar,
afsedda att distribuera elektrisk energi från Trollhätte kraftverk, omnämnde
jag, att Riksdagen i sin skrifvelse den 23 mars 1909 angående
anslag för ifrågavarande ändamål anfört, att det för bedömande af företagets
ekonomiska bärighet vore lämpligt, att de belopp, som sålunda
nedlagts och ytterligare komme att nedläggas därå, betraktades såsom
lån till företaget att af detsamma förräntas och inom viss tid amorteras,
hvarför det enligt Riksdagens mening vore önskvärdt, att en
plan härför blefve uppgjord. Jag meddelade vidare, att vattenfallsstyrelsen
uti afgifvet yttrande framhållit, att styrelsen, för att vinna
fastare hållpunkter för en beräkning rörande kraftverkets ekonomiska
bärighet, ansåge det vara lämpligt att dröja med uppgörande af en
amorteringsplan, till dess kraftverket någon tid varit i gång samt flera
kontrakt om energileverans hunnit blifva afslutade. Jag erinrade därjämte
om den genom särskilda sakkunniga pågående utredningen angående
förändrad uppställning af riksstaten, en utredning, som möjligen
kunde bringa saken i förändradt läge.

Sedermera har Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1910, hvarigenom
Riksdagen meddelade sitt beslut om anvisande af anslag till uppförande
af en elektrisk kraftstation vid Rorjusfallen i Stora Lule älf m. in.,
uttalat såsum sin uppfattning, att det för bedömande af företagets
bärighet vore lämpligt, att de belopp, som å detsamma blifvit nedlagda,
betraktades såsom lån till företaget att af detsamma, så snart förhållandena
sådant tilläte, förräntas och amorteras, samt att det enligt Riksdagens
mening vore önskvärdt, att en plan härför redan nu blefve
uppgjord.

Uti skrifvelse den 24 november 1910 har vattenfallsstyrelsen med
anledning häraf framhållit, att i det betänkande med förslag rörande
riksstatens uppställning jämte därmed sammanhängande ämnen, hvilket
afgifvits af särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,
dessa såsom sin uppfattning uttalat, att för ett statens affärsdrifvande
verk någon amortering af i verket nedlagdt kapital aldrig bör förekomma.
I samband härmed hafva de sakkunniga föreslagit ett annat
sätt för beräkning i riksstaten af den afkastning statens affärsdrifvande

112 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

verk kunna komma att lämna än det Riksdagen i sina förenämnda
skrivelser tänkt sig.

Det af de sakkunniga sålunda afgifna förslaget är, säger vattenfallsstyrelsen,
enligt styrelsens uppfattning i hufvudsakliga delar synnerligen
beaktansvärdt. I det förändrade läge, hvari frågan sålunda
kommit, har styrelsen förutsatt, att något förslag till amorteringsplaner
för kraftverken i Trollhättan och Porjus icke behöfver föreläggas 1911
års Riksdag.

Såsom vattenfallsstyrelsen påpekat, skall enligt det af de sakkunniga
afgifna förslaget, hvilket i hufvudsak iakttagits vid uppgörande
af den Riksdagen underställda riksstaten för år 1912, någon amortering
icke förekomma af kapital, som lämnats statens affärsdrifvande verk.
Det synes mig också, på sätt chefen för finansdepartementet redan
framhållit, tydligt, att genom den föreslagna reformen — jämte det den
blir till stor fördel för lättare öfverskådande och rättare bedömande af
rikets budget — bättre skall vinnas det af Riksdagen uttalade önskemålet
att få en inblick i ett företags ekonomiska bärighet. Reformen
förutsätter nämligen att årligen upprättas en fullständig tablå, som utvisar
hela det i verket nedlagda kapitalet samt dess totala afkastning.
En sammanställning af dessa siffror måste gifvetvis lämna en rätt bild
af företagets ekonomiska bärkraft.

Vattenfallsstyrelsen har i själfva verket också redan lämnat vissa
uppgifter, som gifva god ledning för bedömande af den ränta Trollhätte
kraftverk under år 1911 kan antagas komma att lämna å det i
verket nedlagda kapitalet. Styrelsen har sålunda uppgjort följande
beräkning öfver Trollhätte kraftverks inkomster för år 1911:

Energiinkomster.

Trollhätte distrikte t:

a) 25-periodig ström

Vargöns aktiebolag................

Stall backa-området .................

0 kriga ........................................

b) 50-periodig ström........

kronor 105,000: —

» 206,683: —

» 6,415: — 318,098: —

...................... kronor 124,691: —

Transport 442,789

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

113

Skaradistriktet:

Sköfdestationens område.........

Skarastationens område ..........

Håkantorpsstationens område

Göteborgs distriktet:

Göteborgsstationens område ...
Nolstationens område (V2 år)...

Alingsåsstationens område.........

Lilla Edet-stationens område...

Inkomst af Önan uppskattningsvis
Hyror för bostäder förslagsvis........

Till de sålunda enligt redan afslutade aftal beräknade
inkomsterna af kraftverket för år 1911 torde emellertid,
lågt räknadt, kunna för väntad ökning till följd afklifvande
aftal och ökad förbrukning hos redan anslutna abonnenter

läggas ett belopp af ............................................................ kronor 50,000: —

hvadan alltså kraftverkets inkomster under år 1911
kunna väntas uppgå till ett sammanlagdt belopp
af minst ........................................................ kronor 1,027,931: —

Enligt den af Eders Kung!. Maj:t fastställda staten för 1911 skulle
driftkostnaderna under året uppgå

å aflöningsstaten till.......................................................... kronor 127,410: —

å omkostnadsstaten till ...................................................... » 309,500: —

eller sammanlagdt kronor 436,910: —

Kraftverket skulle följaktligen för år 1911 enligt beräkning lämna
ett öfverskott utöfver driftkostnaderna af 591,021 kronor.

Bill. till Eilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft.

Transport 442,789:

[21.]

kronor

21,578

34,685

18,900

75,161

kronor 356,945
» 4,668

28,147

54,219

443,979:

Summa kronor 961,931: —

kronor 10,000
)) 6,000

Summa kronor. 977,931

114

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Det kapital, som vid 1910 års utgång nedlagts i kraftstationsanläggningen,
torde enligt approximativ uppskattning komma att uppgå
till följande belopp, nämligen:

köpeskilling för vissa från Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag inköpta fastigheter med vattenrätt
.................................................................... kronor 2,060,000: —

kraftverket ..................................................................... > 9,300,000: —

distributionsanläggningar m. in.................................. » 3,900,000: •—•

Summa kronor 15,260,000: —

Det ofvan beräknade öfverskottet å 1911 års rörelse, 591,021 kronor,
motsvarar följaktligen omkring 3,87 % ränta å det vid årskiftet i kraftAmrksanläggningen
nedlagda kapitalet, bestämdt på sätt ofvan nämnts.

Uppföres bland utgifterna jämväl det bidrag å 44,000 kronor till
kostnaderna för vattenfallsstyrelsen, hvilket enligt Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens beslut skall utgå af kraftverkets vinstmedel, nedgår
öfverskottet till 547,021 kronor, motsvarande omkring 3,58 % ränta å
statsverkets beräknade kapitalutlägg för kraftverksanläggningen vid
1910 års slut.

I den ofvan beräknade kostnaden för kraftverket vid 1911 års
ingång, 9,300,000 kronor, inbegripas jämväl utgifter för vissa arbeten,
som tillhöra kraftverkets andra utbyggnadsstadium, men som lämpligast
kommit till utförande i samband med arbetet för första utbyggnaden.
Enligt styrelsens uppfattning kan det dock med skäl ifrågasättas, att
vid en uppskattning af den afkastning, krafverket kan lämna, hänsyn
endast bör tagas till kostnader, som nedlagts för sådana anläggningar,
som tillhöra första utbyggnadsstadiet och som tagits i bruk för anläggningens
drift, medan beräknad ränta å utlagda kostnader för de
anläggningar, som tillhöra senare utbyggnadsstadium, bör tilläggas
byggnadskostnaden, till dess motsvarande anläggningar blifva färdiga
att tagas i anspråk. Då emellertid, å ena sidan, underhållskostnaderna,
såsom ofvan framhållits, sannolikt komma att understiga därför upptaget
belopp samt, å andra sidan, det finnes all anledning antaga, att
inkomsterna skola under året afsevärdt öfverskrida hvad styrelsen här
ofvan beräknat, anser sig styrelsen vara berättigad gifva uttryck åt
sin förväntan, att kraftverkets öfverskott redan under år 1911 skall
visa sig tillräckligt till att lämna ränta å statsverkets till 15,260,000
kronor beräknade kapitalutlägg för anläggningen samt därutöfver lämna
tillgång till afskrifning å anläggningens olika delar, för hvilket sist -

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

115

nämnda ändamål enligt gjorda beräkningar på nuvarande utbyggnadsstadium
skäligen skulle erfordras omkring 122,000 kronor.

Det är, säger styrelsen, gifvet, att under kraftverkets första verksamhetsår
driftkostnaderna skola vara proportionsvis betydligt högre
än när kraftafsättningen fortskridit så långt, att kraftverket går med
full belastning. Enligt styrelsens bestämda uppfattning kan det därför
knappast vara föremål för tvifvel, att icke kraftverket inom kort skall
vara i stånd att efter afdrag för driftkostnaderna och skälig afskrifning
å anläggningen lämna en behållning, som förslår icke blott till verkets
successiva förnyande och underhåll i fullgodt skick utan äfven till en
afkastning å det i anläggningen nedlagda kapitalet, som vida öfverstiger
hvad statsverket själft får utgifva i ränta för ifrågavarande,
genom upplåning anskaffade medel.

Utöfver den af vattenfallsstyrelsen lämnade redogörelsen tillåter jag
mig nämna, att för erhållande af det utaf vattenfallsstyrelsen beräknade
ekonomiska resultatet för Trollhätte kraftverk lagts till grund en afsättning
af 18,400 kilowatt vid 1911 års början med sådan stegring
under året, att vid dess slut afsättningen skulle utgöra 19,700 kilowatt.
Enligt den plan, som fastställts för kraftstationen, skall densamma
fullt utbyggd omfatta 8 maskinenheter, hvardera vid normal
drift utvecklande 7,000 kilowatt, eller tillhopa 56,000 kilowatt. Det
synes följaktligen vara uppenbart, att, då den energi, som kraftstationen
kan lämna, någorlunda fullständigt tages i anspråk, kraftverket kommer
att gifva god afkastning icke blott på de penningar, som direkt nedlagts
å detsamma och tillhörande anläggningar, utan äfven å det kapital,
som vattenkraften kan anses representera, samt å de under byggnadstiden
och de första driftåren uppkomna ränteförlusterna.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1912 anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor att enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning
af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk
vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten, med rätt
för Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911 af tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 500,000 kronor.

[210

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[22.]

Anslag: till
ökadt rörelsekapital.

116

IrolJMtte fastighetsförvaltning.

Såsom jag förut omnämnt, skulle såsom en särskild under stavens
vattenfallsverk hörande affär bokföras »Trollhäfte fastighetsförvaltning».

Vattenfallsstyrelsen har tänkt sig, att till Trollhätte fastighetsförvaltning
skulle hänföras endast det vid Trollhättans samhälle belägna
sammanhängande fastighetskomplexet och att de öfriga till Trollhätte
kanal- och vattenverk nu hörande fastigheterna Fredrikslund och Källshagen,
Sjöboda, Fridhem samt de år 1908 inköpta fastigheterna vid
Vargön, inlands pappfabrik och Lilla Edets pappersbruk skulle sammanföras
till gruppen »Diverse statens vattenfall och fastigheter inom
Ålfsborgs samt Göteborgs och Bohus län».

Emellertid kommer, påpekar vattenfallsstyrelsen, det af Trollhätte
fastighetsförvaltning disponerade kapitalet att bestå icke endast af fastigheter
utan äfven af vissa fonderade medel. Genom nådigt bref den 28
juni 1907 har Eders Ivungl. Maj:t nämligen, bland annat, föreslcrifvit, dels
att tillsammans med den fond, som enligt nådigt bref den 16 juni 1905
skall bildas af köpeskillingarna för försålda tomter med inflytande räntor
och hvilken fond skulle benämnas fonden A, skola bokföras alla de
öfriga inkomster, som inflyta från de af Nya Trollhätte kanalbolag inköpta
fastigheterna vid Trollhättan, dels att de inkomster, som genom
försäljning eller annorledes inflyta från vissa andra under styrelsens
förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan, skola redovisas såsom
en särskild fond under benämning fonden B. Vidare har Eders Kungl.
Maj:t i samma nådiga bref medgifvit, att af dessa fonder må bestridas
de utgifter, som erfordras för motsvarande fastigheters ordnande, tillgodogörande
och underhåll, att af fonden A må utgå ersättningar för
byggnader, då sådana skola från tomtinnehafvare lösas, samt att från
sistnämnda fond må utlämnas byggnadslån enligt vissa föreskrifter.

Då nu nettoafkastningen af fastighetsförvaltningen ej längre skulle
få tillföras fonderna utan måste inlevereras till statsverket och då fondernas
disponibla kapital således endast skulle bestå af afbetalningarna
å köpeskillingarna och byggnadslånen, lär detsamma, enligt hvad vattenfallsstyrelsen
påpekar, under de närmaste åren visa sig otillräckligt för
de ofvan angifna ändamålen. Vattenfallsstyrelsen har därför fäst uppmärksamhet
därpå, att det under de närmaste åren lär blifva erforderligt,
att anslag anvisas å riksstaten till förstärkning af Trollhätte

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

117

fastighetsförvaltnings rörelsekapital. Detta kapital kan dock seder- [22.]
mera, sedan afbetalningar å köpeskillingar och byggnadslån influtit i
rikligare män, återbetalas till statsverket.

Beträffande det i sådant afseende för år 1912 erforderliga beloppet
har vattenfallsstyrelsen i särskild skrifvelse uppgifva detta till 150,000
kronor, däraf 50,000 kronor skulle användas till gäldande af ett lån,
som enligt Eders Kung!. Maj :ts bemyndigande upptagits i och för
ifrågavarande områdens ordnande. Kontanta medel till tillräckligt belopp
hade nämligen icke funnits tillgängliga i fonderna A och B.

Med anledning af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till ökande af Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital
för år 1912 anvisa ett anslag af 150,000 kronor.

Porjus kraftverk.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning [23.]
har 1910 års Riksdag för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Anslag för
Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af ujjf
järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgär- station rid
der i och för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen
beviljat ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående
från riksgäldskontoret anvisat för år 1910 4,915,000 kronor samt för
år 1911 2,650,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 5 december 1910 har vattenfallsstyrelsen
nu meddelat, att de kompletterande undersökningar, som erfordrats
för upprättande af arbetsritningar för kraftverksanläggningen,
numera afslutats samt att transportväsendet till Porjus organiserats och
bostadsförhållandena därstädes ordnats.

Styrelsen anför vidare, att allting sålunda är ordnadt för att under
år 1911 börja de arbeten, som först måste utföras, nämligen bergsprängning
för intag, tilloppstunnel, fördelningsbassäng, kraftstation
och afloppstunnel, hvarjämte beredningen af grund samt murnings- och
fyllningsarbetena för norra delen af dammen måste påbörjas.

Arbetsplanen för år 1912 bör enligt styrelsens mening lämpligen
omfatta fortsättning af de under år 1911 påbörjade arbetena, hvarjämte
ställverksbyggnaden samt kraftledningsbyggnaderna då måste tagas i
arbete. För lämpligt bedrifvande af dessa arbeten anser vattenfallsstyrelsen
ett belopp af 4,000,000 kronor vara erforderligt.

118

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

[23.] Med stöd af hvad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen i under dånighet

hemställt om anvisande af ett belopp af 4,000,000 kronor för
fortsättande under år 1912 af de arbeten med kraftverksanläggningen
vid Porjus, hvilka skola utföras genom vattenfallsstyrelsens försorg.

I enlighet med den af vattenfallsstyrelsen sålunda gjorda framställning
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att utaf det af Riksdagen för uppförande af en elektrisk kraftstation
vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning
af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder
i och för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen
beviljade anslaget å 21,500,000 kronor för år 1912 anvisa ett belopp
af 4,000,000 kronor.

Älfkarleby kraftverk.

[24.] I underdånig skrifvelse den 24 november 1910 har vattenfallssty Aaslag’

till relsen framlagt förslag om anläggande af ett statens kraftverk vid
ariett krafl> Älfkarleby samt för ändamålet anhållit om anvisande af ett belopp af
..verk vid 9,210,000 kronor, däraf kronor 3,450,000 för år 1912, med rätt för
Aifkarleby. g<-[ers Kungl. Maj:t att under år 1911 däraf utanordna 1,650,000 kronor.

Inom en snar framtid hoppas jag kunna förelägga detta ärende
Eders Kungl. Maj:ts pröfning, och hemställer jag för närvarande allenast,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflåtas
angående anläggande af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby, för
ändamålet beräkna ett anslag för år 1912 af 3,450,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 1,650,000 kronor.

Järnvägslånefonden.

[25.] Jag tillåter mig vidare erinra, att 1910 års Riksdag till låneun Anslngr

till derstöd för enskilda järnvägar beviljat och ställt till Eders Kungl.
kille fonden ^aj:ts förfogande ett extra anslag af 7,500,000 kronor att utgå under
fem år från och med år 1912 med 1,500,000 kronor årligen; och får
jag därför hemställa, att Eders Kungl. Ma.j:t måtte föreslå Riksdagen
att för afsättning till järnvägslånefonden i riksstaten för år 1912
upptaga ett belopp af 1,500,000 kronor.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

119

Fond för bibanor i vissa delar af riket.

Inom närmaste tiden torde jag blifva i tillfälle att underställa
Eders Kung]. Maj:t fråga om åtgärder från statens sida för att underlätta
åstadkommande af bibanor inom västra delarna af Värmlands,
Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland.
Förslaget torde komma att innefatta anordnande af en särskild lånefond
för ifrågavarande ändamål.

För närvarande tillåter jag mig allenast hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma att aflatas
angående inrättande af en lånefond för åstadkommande af bibanor
inom vissa delar af riket, för ändamålet beräkna ett anslag för år 1912
af 1,000,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt och hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla samt förordnade, att aftryck af detta protokoll
skulle öfverlämnas till finansdepartementet för
att tjäna till ledning vid författandet af Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

[26.]

Afsättning
till fond
för bibanor
i vissa delar
af riket.

Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.

STOCKHOLM, Tv. L. BECKMANS BOKTRYCKERI, 1911.

Utgifter för kapitalökning: bil. 1,

121

INNEHÅL L.

Postverket. Sid

[1.] Inköp af inventarier.................................................................................... 2

Uppförande af posthus i Västervik................................................................. 2

Departementschefens yttrande ...................................................................... 4

Telegrafverket.

[2.] Inköp och bebyggande af fastigheter............................................................... 7

Inköp af stationsinventarier......................................................................... 43

Telegrafverkets kassaförlag ........................................................................... 43

Departementschefens hemställan ........................................................................ 21

[3.] Fortsatt utveckling af statens telefonväsende ................................................ 22

Departementschefens yttrande ......................................................................... 34

Statens järnvägar.

[4.] Nya byggnader och anläggningar vid Statens järnvägar................ 31

Husbyggnader ................................................................................................ 34

Spåranordningar ............................................................................................ 33

Öfriga anläggningar ....................................................................................... 38

Större nybyggnader ..................... 42

Departementschefens yttrande ........................................................................... 52

[5.] Uppförande af en byggnad för vissa kontor inom järnvägsstyrelsen .............. 57

[6.] Ny bro öfver Stångån vid Linköping.............................................................. 57

[7.] Anslag till åtgärder för underlättande af arméns strategiska uppmarsch......... 58

[8.] Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ............................................ 58

[9.] Anslag till nya inventarier m. m................................................................... 59

[10.] Ny rullande materiel för statens järnvägar ................................................... 59

Departementschefens yttrande .................. 61

[11.] Utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer
m. m............................................................................................... 84

[12.] Anslag till vissa statsbanebyggnader ............................................................ 64

Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden ........................................................ 64

Östersund—Ströms vattudal.............................................................................. 65

[13.] Anslag till statsbanan Jama—Norrköping.................................................... 66

Departementschefens yttrande ........................................................................... 88

[14.] Statsbana Ströms vattudal—Ångermanälfven ................................................ 91

[15.] Fortsättning af norra stambanan från Veittijärvi.......................................... 92

[16.] Kompletteringsarbeten å linjen Kiruna—Svartön .................................... 92

122 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.

Sid.

[17 ] Utläggning af dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås................................. 93

Departementschefens yttrande ....................................................................... 93

[18.] Tilläggsanslag för anläggningarna vid Trällehorgs ångfärjestation............... 98

Departementschefens yttrande ........................................................................... 101

[19.] Anslag till markförvärf............................................................................... 103

Departementschefens yttrande ........................................................................... 105

Statens vattenfallsverk.

Trollhätte kanals ombyggnad.

[•20.] Anslag för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och Göteborg.............. 105

Trollhätte kraftverk.

[21.] Ledningar för distribuering af elektrisk energi från Trollhättan..................... 110

Departementschefens yttrande ........................................................................... 111

Trollhätte fastighetsförvaltning.

[22.] Anslag till ökadt rörelsekapital..................................................................... 116

3?orjus kraftverk.

[23.] Anslag för uppförande af kraftstation vid Porjusfallen ................................. 117

Älfkarleby kraftverk.

[24.] Anslag till uppförande af ett kraftverk vid Älfkarleby ................................ 113

J ärnvägslåne fonden.

[25.] Anslag till järn vägslånefonden .................................................................... 118

Fond för bilbanor i vissa delar af riket.

[26.] Afsättning till fond för bibanor i vissa delar af riket.................................... 119

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.

Utgifter för kapitalökning: bil. 2.

Bil. 2.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:

Enligt Eders Kung! Maj:ts nådiga beslut den 30 december 1910
skola i riksstaten för år 1912 bland statsverkets inkomster upptagas
jämväl inkomsterna af bland andra, följande produktiva fonder, nämligen
:

Nya odlingslånefonden,

Egnahemslånefonden,

Fiskerilånefonden,

Norrländska nyodlingsfonden,

Jordförmedlingsfonden.

Beträffande särskildt egnahemslånefonden tillåter jag mig erinra, att
under nionde hufvudtiteln plägat på senare tid å extra stat anvisas vissa

Kapitalökning
åt
nya odlingslånefonden

rrv. m.

2 Utgifter för kapitalökning: bil. 2.

belopp såsom förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare. Dessa bidrag
torde för framtiden, böra i budgetshänseende betraktas såsom driftkostnader
för nu ifrågavarande fond och afräknas å fondens afkastning.
Enligt af mig verkställd beräkning skulle för år 1912 sålunda erfordras
såsom sådana driftkostnader för egnahemslånefonden ett belopp af

110,000 kronor.

Då jag emellertid har för afsikt att inom den närmaste tiden hos
Eders Kungl. Maj:t göra framställning om äskande hos Riksdagen af
den för en hvar af nämnda fonder under år 1912 erforderliga kapitalökning
och jag därvid äfven lärer få tillfälle närmare ingå på frågan
om driftkostnader för egnahemslånefonden, hemställer j ag för närvarande
allenast, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att i afbidan på de nådiga propositioner i dessa afseenden, Eders
Kungl. Maj:t må komma att framlägga för Riksdagen, såsom kapitalökning
under år 1912 tillsvidare beräkna:

för Nya odlingslånefonden ........................................... kronor 524,000: —

» Egnahemslånefonden............................................... » 5,000,000: —

» Fiskerilånefonden....................................................... » 116,000: —

» Norrländska nyodlingsfonden ................................. » 210,000: —

» Jordförmedlingsfonden................................................ » 800,000: —

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall med föreskrift tillika, att utdrag af protokollet
i denna del skulle tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörandet af förslag till riksstat
för år 1912.

Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1911.

Statsverkspropositionen justering.

Utdrag af protokollet öfver ett finansärende, hållet inför Tians
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Swartz, föredrog för justering ett
i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förut fattade, af statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut uppsatt förslag till Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet därmed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.

Bill. till Biksd. Prot■ 1911. 1 Samt. 1 Afd.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.