Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
1
Nr 196.
Kungl. Maj;ts nådiga proposition till Riksdagen angående
reglering af löneförhållandena vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
m. m.; gifven Stockholms slott den 7 april
1911.
Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till aflöningsstat
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän,
att tillämpas från och med år 1912, äfvensom de i protokollet
angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma
stat upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara,
att en hvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder ordinarie
befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser samt
att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvilka
icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja öfvergå till
den nya aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda ''bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem,
dels höja det i riksstatens anslag till väg- och vattenbyggnadsstaten
ingående aflöningsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 132 Käft. (Nr 196.) 1
2
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
därunder lydande distriktstjänstemän från 86,400 kronor med 47,600
kronor eller sålunda till 134,000 kronor,
dels till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under år 1911, utöfver det af Riksdagen för samma år
för ändamålet beviljade anslaget å 15,400 kronor, å extra stat för år
1912 anvisa 5,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1911
af tillgängliga medel utanordna beloppet,
och dels för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel på extra stat för år 1912 anvisa 6,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Ildns
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 april 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
S\VARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:
Löneregleringskommittén har den 4 februari 1911 afgifvit betänkande
angående reglering af löneförhållandena med mera inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt för de under styrelsen ställda distriktstj
änstemännen.
I anledning af betänkandet hafva underdåniga utlåtanden infordrats
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äfvensom beträffande en vid betänkandet
fogad reservation från landtbruksstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen.
Sedan dessa utlåtanden nu inkommit, anhåller jag att få underställa
saken Kungl. Maj:ts bedömande.
4
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
Nuvarande
förhållanden.
I. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning.
Enligt gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
§ 1, omfattar styrelsens ämbetsbefattning handläggning af tekniska och
administrativa ärenden, som angå
anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar,
hamnar och andra dylika företag,
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller
andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,
arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning
eller minskning af frostländighet samt
enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
De sålunda omförmälda arbetena äro enligt § 2 dels
a) sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,
antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten
i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten
äro af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras
verkställande och arbetena blifvit i afseende å såväl utförandet som vidmakthållandet
för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll,
dels ock
b) sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom styrelsens
omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda
under styrelsens öfverinseende och förvaltning.
Gemensamt med iandtbruksstyrelsen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att afgifva utlåtande till Kungl. Maj:t i frågor, somröra statsunderstöd
i form af lån, anslag eller andra förmåner för afdikningseller
odlingsföretag eller arbeten, som afse minskande af frostländighet.
De väg och vattenbyggnadsstyrelsen tillhörande ärendena behandlas
å tre särskilda afdelningar, nämligen
den s. k. tekniska afdelningen (till hvilken höra alla tekniska ärenden
utom järnvägsärenden),
j ärnvägs afdelningen samt
administrativa afdelningen.
Då jag i det följande använder uttrycket tekniska afdelningen,
afses därmed alltid den afdelning^ som handlägger de tekniska ärenden,
hvilka icke tillhöra järnvägsafdelningen.
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 196.
5
Beträffande omfattningen af de ärenden, som nu tillhöra väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, har kommittén icke föreslagit någon förändring.
I detta afseende har dock kommitténs ledamot, herr Olof Björklund uttalat
en skiljaktig mening.
Han har framhållit, att det i afseende å de uti § 2 a) i styrelsens
instruktion omförmälda allmänna arbeten — sådana som utföras af enskilda
personer, bolag eller menigheter — åligger styrelsen enligt § 3 i
samma instruktion hufvudsakligast att granska och, där sådant finnes
behöfligt, låta omarbeta ritningar och förslag, att hafva tillsyn öfver
arbetenas utförande i enlighet med de af Kungl. Maj:t fastställda planer
och gifna föreskrifter samt att öfvervaka det redan utförda anläggningar
varda ändamålsenligt och i enlighet med gifna föreskrifter underhållna.
Med arbeten af den beskaffenhet, som omförmälas under moment b)
— sådana som utföras af staten — har enligt § 4 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
omedelbar befattning i afseende å så väl utförandet af fastställda
planer samt förvaltande och redovisande af därtill anslagna medel
som ock öfvervakandet af anläggningarnas underhåll och ändamålsenliga
begagnande, intill dess desamma ställas under vård och öfverinseende
af annan statens myndighet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet är sålunda, påpekar
herr Björklund, af tvenne väsentligen olika slag, i hufvudsak afseende
dels kontroll å arbeten, som utföras af enskilda företagare, dels ock själfständigt
utförande af arbeten för statens räkning.
Vid utöfning af verksamhet utaf antydda slag kommer väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen enligt herr Björklunds åsikt tämligen nära de
arbetsområden, som anvisats åt två senare än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inrättade allmänna verk, nämligen landtbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
Landtbruksstyrelsen åligger enligt instruktion af den 2 oktober
1908, bland annat, att gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till Kungl. Maj:t afgifva utlåtanden i frågor, som röra statsunderstöd
för vattenaflednings- eller afdiknings- och odlingsföretag eller arbeten,
som afse minskande af frostländighet, äfvensom att, likaledes gemensamt
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bestämma tiden, inom hvilken
företag, till hvars utförande lån från odlingslånefonden bevilj ats, skall
vara fullbordadt. Landtbruksstyrelsen skall ock hafva tillsyn öfver dylikt
odlingsarbetes utförande i enlighet med fastställd plan och gifna
föreskrifter. Landtbruksstyrelsen tillkommer ock att meddela slutgiltigt
godkännande af själfva odlingsarbetet.
Herr Björklunds
reservation.
G
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
Vattenfallsstyrelsen liar enligt instruktion af den 31 december 1908
till uppgift, bland annat, att förvalta såväl den egendom, som förut
hört under styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, däribland
vattenfallen i Göta älf, som äfven andra staten tillhöriga mera betydande
vattenfall och för deras tillgodogörande nödig mark, att handlägga ärenden
angående vattenfallens disposition och sättet för deras bebyggande
samt angående inköp af vattenfall, att besluta om uthyrning af kraft
från statens kraftverk och om de anläggningar, som därför erfordras,
samt att planlägga och utföra sjöregleringar eller andra åtgärder, som
äro af beskaffenhet att befrämja tillgodogörandet af vattenkraften inom
landet.
I likhet med kommitténs flertal finner herr Björklund uppenbart,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fortfarande bör hafva till uppgift
att handlägga de i styrelsens instruktion angifna, till utförande af enskilda
personer, bolag eller menigheter afsedda arbeten, som angå anläggning
eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar
och andra dylika företag, sjöars och vattendrags tillgodogörande för
sjöfart, flottning eller andra industriella behof och i samband därmed
nödiga anläggningar samt enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
Hvad däremot beträffar sådana ärenden, som angå arbeten för beredande
af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning eller minskning
af frostländighet, äro dessa dels af beskaffenhet att enligt nu gällande
bestämmelser böra handläggas gemensamt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen, dels ock i öfrigt af sådan art, att, då
de i stort sedt åsyfta åtgärder till jordbrukets främjande, det enligt reservantens
mening torde kunna ifrågasättas, huruvida de ej böra behandlas
af sistnämnda ämbetsverk.
Beträffande därefter sådana i § 2 mom. b) af instruktionen för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda arbeten, som utföras af staten
och på dess bekostnad genom denna styrelses omedelbara försorg, anser
herr Björklund likaledes kunna ifrågasättas, huruvida ej jämväl i detta
moment afsedda ärenden angående arbeten för beredande af större odlingsföretag,
skydd mot öfversvämning eller minskning af frostländighet
lämpligen kunde öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, samt huruvida ej i
samma moment afsedda ärenden, som angå dels anläggning och förbättring
af kanaler, slussar och andra dylika företag dels ock sjöars och
vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella
behof och i samband därmed nödiga anläggningar — hvilka ärenden
enligt herr Björklunds mening närmast hafva samhörighet med de ären
-
Kung!. May.ts Nåd Proposition Nr 196. 7
den, som handläggas af vattenfallsstyrelsen — skulle kunna dit öfverflyttas.
Om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsverksamhet begränsades
på sätt nu antydts, skulle den, anmärker herr Björklund, komma
att omfatta hufvudsakligen dels kontroll af arbeten, som utföras af enskilda,
dels ock frågor om anläggning på statens bekostnad och genom
styrelsens omedelbara försorg af vägar, broar, färjor, hamnar och andra
dylika företag.
Skulle hvad sålunda antydts befinnas förtjäna beaktande, lärer,
anför slutligen herr Björklund, emellertid däraf föranledas ytterligare
utredning i ärendet såväl med hänsyn till behofvet af personal som i
åtskilliga andra afseenden samt i följd däraf den nu föreliggande löneregleringsfrågan
böra uppskjutas. För att personalen icke skulle blifva lidande
genom ett sådant uppskof, kunde dock, anmärker reservanten, under berörda
förutsättning löneförbättning åt densamma under tiden beredas genom en
provisorisk lönereglering i enlighet med de principer, som vid 1910 års Riksdag
gjorts gällande beträffande statsdepartementen med flera ämbetsverk.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är af den meningen, att styrelsens
lönereglering nu bör definitivt genomföras utan afvaktan på den
af herr Björklund föreslagna ytterligare utredningen.
Från detta beslut, som fattats af öfverdirektören Wijnbladh samt byråcheferna
Stafsing och Ekdahl, var byrådirektören Lindencrona skiljaktig.
Han ansåg sig i förevarande sammanhang icke böra närmare yttra sig
om lämpligheten af öfverflyttning af ärenden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till landtbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Det torde,
säger herr Lindencrona, med fog kunna ifrågasättas andra och lämpligare
utvägar att nå det eftersträfvansvärda mål, hvartill herr Björklund
synes hafva syftat — enhetlighet vid handläggningen af vissa grupper
af ärenden — exempelvis genom öfverflyttande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
af den byråchef inom landtbruksstyrelsen, som handlägger
ärenden angående odling och frost, samt beträffande ärenden, som beröra
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens verksamhetsområden,
genom en fullständig sammanslagning af de båda ämbetsverken.
Men då en blifvande definitiv stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såväl i fråga om antalet tjänster som i afseende på de särskilda
lönebeloppen synes herr Lindencrona böra rättas efter de göromål, som
åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och detta i väsentlig mån
torde vara beroende på förut omförmälda förhållanden, är herr Lindencrona
fullständigt ense med reservanten Björklund om att ytterligare utredning
I ärendet
afgifna utlåtandenVäg-
och
vattenbyggnadsstyrelsen.
8
..Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 196.
erfordras i berörda hänseenden, innan staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
definitivt fastställes.
Ett ytterligare skäl att ännu ej definitivt lösa denna löneregleringsfråga
anser herr Lindencrona vara, att man ännu icke vet, i hvad mån
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och särskildt dess distriktstjänstemäns
arbetsbörda kommer att ökas genom de af trafiksäkerhetskommittén
ifrågasatta anordningar.
Man kan äfven med skäl ifrågasätta, säger herr Lindencrona, huruvida
icke det vore lämpligast att lösa trågan om distriktstjänstemännens
lönereglering i sammanhang med en granskning af den för dessa tjänstemän
gällande taxan på förrättningar inom distrikten af den 28 september
1888, en princip, som vid flera föregående tillfällen och senast
under innevarande år tillämpats beträffande provinsialläkarna.
På grund häraf anser herr Lindencrona, att frågan om väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens definitiva lönereglering bör uppskjutas och
göras beroende på närmare utredning och att i afbidan därpå löneförbättring
åt styrelsens tjänstemän bör beredas genom en provisorisk
lönereglering.
Då emellertid det antal tjänstemän, som kommittén föreslagit, och
de löneförmåner, som beredts dessa, under alla förhållanden torde utgöra
ett minimum för ämbetsverket, bör enligt herr Lindencronas mening
den provisoriska löneregleringen ske i enlighet med kommitténs förslag,
dock så att de nya tjänster, som föreslagits till inrättande, tillsvidare
besättas med extra tjänstemän med motsvarande arfvoden.
Med anledning af herr Lindencronas skiljaktiga mening erinrade herr
Ekdahl, att utredning i syfte att ernå enhetlighet vid handläggning af
vissa grupper af ärenden icke torde i vidsträcktare man, än hvad som
redan förekommer i styrelsens underdåniga yttrande öfver löneregleringskommitténs
förslag, erfordras för att ådagalägga obehöfligheten af ytterligare
uppskof med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens definitiva lönereglering.
Herr Stafsing anförde, att, då herr Lindencrona såsom skäl för
ytterligare uppskof med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lönereglering
åberopade, att man ej visste, i hvad mån väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och särskildt dess distrikstjänstemäns arbetsbörda komme att
ökas genom de af trafiksäkerhetskommittén ifrågasatta anordningar,
hade denna fråga redan inom löneregleringskommittcn tagits under ompröfning
och icke utgjort hinder för tillstyrkande af omedelbar lönereglering
för ämbetsverket i dess helhet. 1 anledning häraf syntes ej
heller detta, lika litet som öfriga af herr Lindencrona anförda skäl,
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
kunna tillmätas minsta betydelse för uppskof med ämbetsverkets lönereglering,
som för det stora flertalet af verkets personal vore synnerligen
behjärtansvärd.
Enligt herr Stafsings mening skulle ett ytterligare uppskof med
löneregleringen icke kunna för vare sig det allmänna eller tjänstemännen
medföra minsta nytta utan allenast skada, som hardt skulle drabba
äfven de mindre lönetagarna, skrifbiträdena, vaktmästarna m. fl.
Hvad angår herr Björklunds förslag rörande omgruppering af vissa
ärenden, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen motsatt sig, att några
ärenden öfverflyttas från styrelsen till landtbruksstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen.
Däremot håller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen före, att den
omgång, som är förenad därmed att frågor angående afdiknings-,
odlings- och frostminskningsföretag skola handläggas gemensamt af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, lämpligast undanröjes
därigenom, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blifver den
myndighet, som ensam bereder dylika ärenden. I sammanhang härmed
skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt landtbruksingenjörerna,
hvilkas verksamhet hufvudsakligen är af teknisk art, ställas
under den tekniska myndighetens, d. v. s. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ledning, och skulle deras närmaste förman, den tekniska byråchefen
i landtbruksstyrelsen, då äfven öfverflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom kulturteknisk och agronomisk ledamot.
Landtbruksstyrelsen har ansett lämpligt, att ärenden angående afdiknings-,
odlings- och frostminskningsföretag endast handläggas af
landtbruksstyrelsen samt att till denna styrelse jämväl öfverflyttas den
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu åliggande befattningen med kontrakten
rörande arbetenas utförande m. m. Den besiktning af ifrågavarande
företag, som nu verkställes af de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lydande distriktstjänstemännen, bör enligt landtbruksstyrelsens
åsikt samtidigt öfvertagas af landtbruksingenjörerna.
Till följd af den ökning af landtbruksstyrelsens göromål, som förändringen
skulle medföra, och då det synes styrelsen behöflig! att bereda
byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden i styrelsen lättnad i hans
arbetsbörda, anser styrelsen, att en ny tjänsteman med benämningen
byrådirektör bör anställas i landtbruksstyrelsen. De inspektioner, som
genom förändringen skulle tillkomma, håller landtbruksstyrelsen före
kunna medhinnas, därest arfvode beviljas för ytterligare en landtbruksBihang
till JRiksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 2
Landtbruks
styrelsen.
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Vattenfalls
styrelsen.
Departements
chefen.
stipendiat. Landtbruksstyrelsen har slutligen erinrat, att det icke lärer
tillhöra landtbruksstyrelsen att utreda, hvilka förändringar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens närvarande eller föreslagna stat böra ske med
anledning af det af landtbruksstyrelsen förordade öfverflyttandet af
vissa ärenden till landtbruksstyrelsen, eller att söka angifva den lindring
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbete, som därigenom skulle uppkomma.
Vattenfallsstyrelsen har, efter att hafva redogjort för de ärenden,
som tillkomma styrelsens ämbetsbefattning, framhållit såsom sin åsikt,
att de af herr Björklund ifrågasatta ändringarna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde icke synas vara af den omfattning, att de
böra förhindra en definitiv reglering af löneförhållandena för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen redan vid innevarande års Riksdag.
Hvad af herr Björklund samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
landtbruksstyrelsen anförts synes mig gifva vid handen, att förenkling
och besparing af arbetskrafter skulle åstadkommas, därest de ärenden,
hvilka nu handläggas gemensamt af de båda ämbetsverken, bereddes
uteslutande af det ena af dem.
Fråga härom har redan förut väckts, i det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen genom en ämbetsskrifvelse från
jordbruksdepartementet anmodats taga under ompröfning, huruvida och
i hvad mån de nuvarande bestämmelserna i fråga om handläggningen
af med statsbidrag understödda odlings- och frostminskningsföretag
m. fl. ärenden kunna genom öfverflyttande af grupper af ärenden från
det ena ämbetsverket till det andra eller annorledes förenklas samt snabbheten
i ärendenas afgörande befordras, utan att pröfningens säkerhet
äfventyras. Med anledning häraf har utredning igångsatts af ämbetsverken,
men något förslag har ännu icke af dem afgifvits.
Vidare hafva, enligt hvad jag inhämtat, departementalkommitterade
upptagit saken till pröfning, och det lärer vara kommitterades afsikt att
i sitt blifvande betänkande framlägga förslag angående förenklad! sätt
för ifrågavarande ärendens behandling.
Hvad särskildt angår landtbruksstyrelsens hemställan, att landtbruksingenjörerna
skola förrätta en del besiktningar, som nu verkställas
af de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen,
är denna fråga i viss mån sammanhängande med frågan om
landtbruksingenjörernas utbildning. Sedan i enlighet med de grunder,
som meddelades i propositionen nr 186 till 1910 års Riksdag angående
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
11
anslag för landtmäteriundervisningens ordnande, kurserna för landtmäteriexamen
blifvit så förlängda, att man enligt landtbruksstyrelsens mening
icke vidare kan fordra, att landtbruksingenjörerna skola genomgå desamma,
lär styrelsen vara betänkt på att föreslå vissa förändringar i
landtbruksingenj örernas utbildning, därvid särskild vikt antagligen kommer
att läggas på deras utbildning inom väg- och vattenbyggnadsfacket.
Förslag i ämnet är dock ännu icke af landtbruksstyrelsen afgifvet.
Innan de sålunda pågående utredningarna blifvit afslutade, torde
man icke kunna med säkerhet bedöma, huru saken lämpligast skall ordnas,
och chefen för jordbruksdepartementet, med hvilken jag samrådt i
denna del af ärendet, är af samma mening. Jag är därför icke beredd
att nu framlägga något förslag i frågan. Det synes mig dock icke
nödvändigt att, i afbidan på utredningarnas afslutande, längre än som
redan skett uppskjuta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lönereglering,
hvars snara genomförande oafvisligen är af nöden, om styrelsen skall
kunna på ett rätt sätt fullgöra sin ämbetsverksamhet. Den omgruppering
af ärenden och förflyttning af tjänstemän från det ena verket till det
andra, som möjligen framdeles kan visa sig fördelaktig, förhindras
ingalunda genom löneregleringen. Jag förutsätter nämligen att, såsom
redan är fallet beträffande landtbruksstyrelsens tjänstemän, bland aflöningsvillkoren
för befattningshafvare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och därunder lydande distriktstjänstemän komma att inflyta
föreskrifter om, att tjänstemännen äro underkastade sådan författning.
I fall de ordinarie tjänstemännens antal ej bestämmes högre än kommittén
föreslagit, lärer det icke heller kunna inträffa, att till följd af
förenkling i vissa ärendens handläggning några ordinarie tjänstemän blifva
öfverflödiga. Fn sådan möjlighet är så mycket säkrare utesluten, som
de ärenden, de båda styrelserna hafva att handlägga, äro stadda i stark
tillökning.
Herr Björklund har vidare ifrågasatt, att de ärenden, som angå dels
anläggning och förbättring af kanaler, slussar och andra dylika företag
dels ock sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning
eller andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar
skola öfverflyttas till vattenfallsstyrelsen.
Med anledning däraf tillåter jag mig erinra, att frågan om arbetsfördelningen
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen
berördes i det utlåtande angående inrättande af en vattenfallsstyrelse,
hvilket den 27 november 1907 afgafs af särskilda, inom
jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga. Efter att hafva framhål
-
12
Kungl. Maj.is Nåd, Proposition Nr 196.
lit, att förvaltningen af Trollhätte kanal icke borde skiljas från förvaltningen
af statens kraftstationer därstädes, uttalade kommitterade såsom
sin mening, att alla staten tillhöriga kanaler borde ställas under vattenfallsstyrelsens
förvaltning. Såsom skäl härför anförde kommitterade,
att frågor om kanal- och vattenkrafts anläggningar ofta vore beroende
af hvarandra, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som väl närmast
utöfvade en kontrollerande verksamhet, redan nu tyngdes af en arbetsbörda,
som år från år ökades, samt att det därför kunde ifrågasättas,
huruvida icke styrelsen borde befrias från befattningen med kanaler.
Vid ärendets föredragning i statsrådet förklarade emellertid föredragande
departementschefen, att han visserligen funne det helt naturligt,
att allt, som ingått i Trollhättestyrelsens uppdrag, öfvertoges af den
nya styrelsen, således äfven förvaltningen af Trollhätte kanal. Men någon
särskild anledning att till den nya styrelsen öfverflytta förvaltningen
äfven af öfriga staten då tillhöriga kanaler syntes honom, åtminstone
för det dåvarande, icke föreligga. Väddö och Albrektsunds kanaler —
de enda, som utom Trollhätte kanal ägdes af staten — stode icke i
förbindelse med något flodsystem och berörde således ej något vattenfall.
Dessa kanaler syntes åtminstone tills vidare böra förvaltas af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Skulle staten framdeles komma att förvärfva
kanaler, hvilka liksom Trollhätte kanal nära sammanhänga med
vattenfall, borde det däremot vara ändamålsenligt att hänföra dylika
kanaler till den nya styrelsen. Att redan från början meddela en allmän
bestämmelse därom ansåg departementschefen ej vara lämpligt,
utan borde sådant bero på pröfning för hvarje särskild!; fall.
I enlighet härmed blef äfven i Kungl. Maj:ts proposition till 1908
års Riksdag angående inrättandet af en vattenfallsstyrelse m. m. styrelsens
förvaltningsområde angifvet, och bifölls propositionen i denna
del af Riksdagen.
Då tillsynen öfver de två mindre betydande hafskanaler, som förutom
Trollhätte kanal nu tillhöra staten, under nuvarande förhållanden
billigast och lämpligast torde utöfvas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
genom dess distriktstjänstemän, anser jag mig icke böra ifrågasätta
någon ändring i det beslut, som fattades år 1908. Därest åter staten
genom inköp eller nyanläggning blifver ägare af ytterligare någon kanal,
lärer i samband med beslut om kanalens förvärfvande eller anläggning
böra afgöras, under hvilken myndighets förvaltning den skall ställas.
Hvad angår de öfriga ärenden, som herr Björklund anser böra
öfverflyttas till vattenfallsstyrelsen, synes det mig vara önskvärd!, att
statens verksamhet såsom öfvervakande och kontrollerande skiljes från
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
13
dess affärsdrift. Beträffande de ärenden, om hvilka nn är fråga, torde
de, som höra till förstnämnda grupp, böra bandläggas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
men de, som falla inom den andra, omhändertagas af
vattenfallsstyrelsen. Då så nu i regel äger rum, lärer någon ändrad
fördelning af ärendena mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
vattenfallsstyrelsen åtminstone för närvarande icke böra vidtagas.
Enär jag, i enlighet med hvad jag sålunda framhållit, anser, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lönereglering nu bör upptagas till
pröfning, tillåter jag mig till en början redogöra för de tjänstemän,
som anses behöfvas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid distrikten.
Ordinarie tjänstemän inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
För ärendenas handläggning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finnas för närvarande, förutom chefen, följande ordinarie tjänstemän:
en byråchef och föredragande för tekniska ärenden utom sådana
som röra enskilda järnvägar,
en byråchef och föredragande för ärenden rörande enskilda järnvägar,
en byrådirektör och föredragande för administrativa och ekonomiska
ärenden,
en byråingenjör (å tekniska afdelningen),
en notarie (å järnvägsafdelningen),
en registrator, tillika aktuarie, samt
en revisor och bokhållare.
Därjämte äro hos styrelsen anställda, i mån af behof och anvisade
tillgångar, extra ordinarie tjänstemän samt rit- och skrifbiträden.
I detta sammanhang må äfven erinras, hurusom af det anslag å
5,000 kronor om året, som Riksdagen från och med år 1905 anvisat å
extra stat för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel, en maskininspektör aflönas.
Uti en den 1 maj 1909 och den 6 september 1910 dagtecknad
promemoria har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen läst uppmärksamheten
å den stora ökning styrelsens arbetsmängd undergått de senare åren.
Till belysande häraf meddelas följande af kommittén lämnade uppgifter
angående till styrelsen inkomna ärenden samt af styrelsen afgifna
utlåtanden och andra därifrån aflåtna skrivelser.
Nuvarande
förhållanden.
Beliofvet af
ökade arbetskrafter.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Inkomna ärenden.
Å r. |
Tekniska |
Järnvägs- ärenden. |
. Admi-nistrativa |
Summa. |
1882 ...................................................... |
_ |
863 |
||
1890 ...................................................... |
540 |
248 |
558 |
1,346 |
1900 ...................................................... |
1,152 |
694 |
757 |
2,603 |
1905 ...................................................... |
1,461 |
1,416 |
949 |
3,826 |
1906 ...................................................... |
1,573 |
1,594 |
908 |
4,075 |
1907 ...................................................... |
1,622 |
1,663 |
1,000 |
4,285 |
1908 ...................................................... |
1,684 |
1,476 |
1,362 |
4,522 |
1909 ...................................................... |
1,922 |
1,255 |
1,303 |
4,480 |
•*) Eu del af de under rubriken »tekniska ärenden» upptagna ärendena hafva äfven behandlats å den
administrativa afdelningen, men icke inräknats bland »administrativa ärenden».
Afgifna utlåtanden och andra aflåtna skrifvelser.
Å r. |
Tekniska afdelningen. |
Järnvägs- afdelningen. |
Admi- nistrativa afdelningen. |
Summa. |
1882 ...................................................... |
__ |
883 |
||
1890 ...................................................... |
— |
— |
— |
1,361 |
1900 ...................................................... |
— |
— |
— |
2,643 |
1905 ...................................................... |
1,564 |
1,295 |
1,166 |
4,025 |
1906 ...................................................... |
1,369 |
1,490 |
1,082 |
3,941 |
1907 ...................................................... |
1,352 |
1,545 |
1,152 |
4,049 |
1908 ...................................................... |
1,546 |
1,337 |
1,644 |
4,527 |
1909 ...................................................... |
1,815 |
1,102 |
1,733 |
4,650 |
Sammanställas ofvanstående uppgifter beträffande hela antalet inkomna
ärenden samt hela antalet afgifna utlåtanden och andra aflåtna
skrifvelser för å ena sidan år 1900 — det första år då antalet ordinarie
befattningshafvare i styrelsen var detsamma som för närvarande — och
å andra sidan år 1909, befinnes att ökningen af antalet inkomna ärenden
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
15
uppgått- till 72 procent och ökningen af antalet afgifna utlåtanden och
andra aflåtna skrivelser till 76 procent.
Med hänsyn till betydelsen af de allmänna arbeten, hvilka falla inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, lärer det få antagas,
att styrelsens verksamhet för framtiden ej kommer att minskas, utan
snarare att ökas.
I promemorian har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit
olägenheten däraf att på grund af otillräckligheten af de medel, som
anslagits till aflöning åt extra biträden, omsättningen af dessa varit
synnerligen stark. Sålunda hade antalet biträdande ingenjörer å den
tekniska afdelningen utgjort:
år |
1904......................... |
....................... 8 |
» |
1905........................ |
....................... 8 |
» |
1906......................... |
....................... 8 |
» |
1907......................... |
....................... 8 |
» |
1908......................... |
....................... 10 |
I verkligheten hade emellertid dessa 8 till 10 biträdande ingenjörer
motsvarat »såsom biträden anställda under hela året»:
år 1904................................................ 4
» 1905................................................ 4
» 1906................................................ 4
» 1907................................................ 4
» 1908................................................ 4
Motsvarande förhållanden å järnvägs afdelningen hade, enligt hvad i
promemorian meddelades, varit följande.
Såsom biträdande ingenjörer hade varit anställda:
år 1904............................................... 4
» 1905.............................................. 7
» 1906............................................... 5
» 1907................................................ 4
» 1908............................................... 5
16 jKungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 196.
Dessa hade motsvarat »såsom biträden anställda under hela året»:
år 1904
» 1905
» 1906
» 1907.
» 1908
Enligt hvad vidare meddelades i promemorian, hade äfven täta ombyten
af byråingenjör måst ske, ehuru dennes tjänstebefattning vore
ordinarie. Detta hade haft sin grund i de otillräckliga löneförmånerna
för tjänsten. Under åren 1904—1908 hade densamma innehafts af 3
ordinarie byråingenjörer och upprätthållits på förordnande af icke mindre
än 9 olika ingenjörer (däri ej inräknadt förordnanden i anledning af
semester eller tjänstledighet). Det hade således varit 12 olika personer,
som byråchefen å tekniska afdelningen på 5 år haft till närmaste biträde
i tjänsten.
Att det ständiga och täta ombytet af byråingenjör och af biträdande
ingenjörer med nödvändighet måst och allt framgent måste medföra
synnerligen svåra olägenheter, ansåg styrelsen uppenbart.
Under så beskaffade förhållanden hade det varit och vore fortfarande
förenadt med de allra största svårigheter såväl att besätta byråingenjörstjänsten
med kompetent person som ock att erhålla dugliga tekniska
biträden, som stannade tillräckligt lång tid för att blifva till verklig
nytta i arbetet.
Uppenbart vore vidare, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
åsikt, att, då byråingenjören allt som oftast måst på grund af afgång
ersättas med ny sådan och de tekniska biträdena stannat i styrelsens
tjänst i genomsnitt endast ett hälft år, de båda byråcheferna finge ägna
alldeles för mycken tid och möda till att gång på gång upplära och
sätta in i arbetet ingenjörer, som icke hunne blifva till verkligt biträde,
innan de afginge till bättre aflönade anställningar utanför ämbetsverket.
Bristen på erforderligt antal tjänstemän å styrelsens stat hade äfven
gjort sig kännbar genom svårigheter att under de byråcheferna tillkommande
årliga semesterledigheterna. behörigen uppehålla deras tjänster.
De ständiga och täta ombytena af byråingenjör hade sålunda vållat,
att byråchefens å tekniska afdelningen tjänst under hans semester flera
gånger på senare åren måst upprätthållas antingen genom att därtill
förordna en längesedan från ordinarie tjänst pensionerad major i vägoch
vattenbyggnadskåren eller genom att till tjänstgöring i styrelsen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
IT
inkalla en af de under styrelsen lydande distriktscheferna, till väsentliga
olägenheter såväl för styrelsen som för distrikten.
Vid längre tids tjänstledighet för byråchef på grund af hälsoskäl
hade det jämväl visat sig under nuvarande personalförhållanden vara
förenadt med de allra största svårigheter att uppehålla byråchefs tjänst
på ett för ämbetsverket tjänligt sätt.
Att styrelsen icke förfogat öfver tillräckliga medel att anställa ett
mot arbetsmängden svarande tillräckligt antal biträdande ingenjörer och
att de tillgängliga medlen endast medgifvit efter nutida förhållanden
alldeles för låga arfvoden åt dessa ingenjörer, hade också starkt inverkat
på möjligheten att utan eftergift i fordringarna på nöjaktiga och grundliga
utredningar åstadkomma den snabba handläggning af ärendena, som
det allmännas intresse måste fordra.
Efter uppräknande af de olika slag af göromål, som enligt instruktionen
ålåge byråcheferna, anfördes i promemorian, hurusom de båda
byråcheferna uppenbarligen icke kunde på ett för staten och allmänheten
tillfredsställande sätt fullgöra alla dessa omfattande åligganden
med mindre de, hvar å sin afdelning, hade till biträde erforderligt antal
väl kvalificerade tjänstemän utan allt för täta ombyten. Härutinnan
bruste emellertid den nuvarande organisationen i högst betänklig grad.
Det otillräckliga antalet tjänstemän å afdelningarna och omöjligheten
att för någon längre tid få behålla dem som funnes, beroende på
de allt för ringa aflöningsförmånerna, hade äfven vållat, att nödvändigheten
för byråcheferna att ansvara för uppsättning och expediering
af styrelsens skrifvelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning,
verkat i hög grad betungande och varit mycket hinderlig för deras mera
maktpåliggande ämbetsverksamhet.
Då byråchefernas tid alldeles för mycket måst tagas i anspråk af
dessa göromål, från hvilka de borde i möjligaste mån vara befriade,
hade byråcheferna i allt för hög grad saknat tid och arbetsro att kunna
så snabbt som önskvärdt varit afgifva sådana utlåtanden i förekommande
stora frågor, som kräfde en tidsödande utredning och en mångsidig
fackmässig belysning. Det hade därför, uteslutande på grund af
bristen på erforderligt antal kompetenta, fast anställda biträden i tjänsten,
icke kunnat undvikas, att de största och viktigaste frågor, som kräfde
en mera tidsödande och djupgående utredning, mången gång fått vänta
i åratal, innan vederbörande byråchef blifvit i stånd att bereda sig ledighet
att helt ägna sig åt sådana frågors utredning.
Af enahanda anledning hade det jämväl visat sig vara omöjligt
för byråcheferna att kunna bereda sig tid och ledighet till att föreBihang
till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 182 Höft. 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 196.
taga inspektionsresor för kontroll å allmänna arbeten och enskilda järnvägar.
Att allt detta vore missförhållanden, som vid den förestående löneregleringen
borde undanröjas, läge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i öppen dag. Också hade styrelsen uteslutande i afvaktan på denna
reglering icke funnit sig förut böra göra underdånig framställning om
inrättande af behöfliga nya befattningar å styrelsens stat.
I vår brådskande tid hade — säges det i promemorian — krafvel
å ett snabbt afgörande af föreliggande ärenden blifvit allt starkare.
Skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna motsvara detta tidens
berättigade kraf och det blifva möjligt att för framtiden undgå dessa
svåra olägenheter, af Indika arbetet inom ämbetsverket under nuvarande
förhållanden lede, måste nödvändigt styrelsens arbetskrafter i erforderlig
omfattning ökas och denna ökning ske genom det erforderliga antalet
tjänstemäns anställande på ordinarie stat med efter nutida förhållanden
tillräckliga löneförmåner.
För afhjälpande af det sålunda påpekade missförhållandet mellan
styrelsens arbetsmängd och dess arbetskrafter måste enligt styrelsens
bestämda åsikt å dess tekniska afdelning och å järnvägsafdelningen finnas
anställd följande personal:
ä tekniska afdelning en:
en byråchef och föredragande,
en förste byråingenjör,
en andre byråingenjör,
en förste biträdande ingenjör,
en andre biträdande ingenjör,
en tredje biträdande ingenjör,
en notarie,
ett ritbiträde och renskrifverska samt
en renskrifverska; och
ä järnvägsafdelningen:
en byråchef och föredragande,
en förste byråingenjör,
en andre byråingenjör,
en maskininspektör,
en förste biträdande ingenjör,
en andre biträdande ingenjör,
en tredje biträdande ingenjör,
en notarie,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
19
ett ritbiträde och renskrifverska samt
eu renskrifverska.
Beträffande den administrativa afdelning en föreslogs i promemorian
icke någon ökning af den ordinarie personalen å afdelningen.
I promemorian (sid. 71—78 i kommitténs betänkande) angafs vidare,
livilka särskilda tjänsteåligganden de olika tjänstemännen skulle hafva.
Enligt den s. k. trafiksäkerhetskommitténs underdåniga framställning
den 26 september 1907 skulle, om och när nämnda kommittés förslag
till förordning angående kontroll öfver enskild järnväg för allmän
trafik vunne Kungl. Maj:ts fastställelse, tillkomma å järnvägs afdelningen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare eu maskininspektör
och en broinspektor.
Lönereglering skommittén har förklarat, att genom hvad från väg- och Kommittén.
vattenbyggnadsstyrelsens sida anförts samt hvad kommittén eljest och
jämväl vid besök inom. ämbetsverket inhämtat kommittén erhållit den bestämda
uppfattningen, att, om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra hvad som åligger densamma,
det är oundgängligen nödvändigt, att antalet ordinarie tjänstemän å den
tekniska afdelningen och å järnvägsafdelningen varder ökadt.
Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka uppförande
å stat af så stort antal ordinarie tjänstemän, som af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatts, men vid beräknande af anslagsbelopp
till extra ordinarie tjänstemän m. m. har hänsyn tagits därtill att, utöfver
den af kommittén föreslagna ordinarie personalen, ytterligare arbetskrafter
måste finnas till styrelsens förfogande.
Hvad nu först angår den s. k. tekniska afdelningen inom styrelsen,
har kommittén ansett, att å denna afdelning — hvilken utan tvifvel är
den, hvarpå det mesta arbetet hvilar — böra finnas följande ordinarie
tjänstemän utom byråchefen, nämligen en förste byråingenjör, två byråingenjörer
och en notarie.
Å järnvägsafdelningen böra, enligt kommitténs mening, utom byråchefen
finnas följande ordinarie tjänstemän, nämligen en förste byråingenjör
och en byråingenjör.
De bägge förste byråingenjörerna skulle, en hvar å sin afdelning,
hafva den närmaste uppsikten öfver arbetet å afdelningen och biträda
vederbörande byråchef särskild! med mera maktpåliggande ärenden. I
sådant hänseende skulle förste byråingenjören å den tekniska afdelningen
träda i stället för den nuvarande ordinarie byråingenjören och förste
byråingenjören å järnvägsafdelningen i stället för den nuvarande notarien.
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
De af kommittén föreslagna byråingenjörerna skulle hufvudsakligen
hafva till åliggande att verkställa den tekniska granskningen af inkommande
ärenden.
Då kommittén föreslagit inrättande af en notariebefattning å den
tekniska afdelningen, har detta, säger kommittén, skett därför, att kommittén
för sin del ansett det vara synnerligen önskvärd!, att å denna
afdelning må finnas tillgång till en ordinarie tjänsteman med administrativ
bildning, särskild! för verkställande af utredningar, utarbetande af
promemorior och uppsättande af skrivelser af mera juridiskt-administrativ
art.
Till den administrativa afdelningen inom styrelsen höra, såsom
nämndt är, förutom föredraganden, två ordinarie tjänstemän, nämligen
registratorn, tillika aktuarie, samt en revisor och bokhållare. Något behof
att öka antalet ordinarie tjänstemän å denna afdelning anser kommittén
ej föreligga.
Jämte de ofvan nämnda ordinarie tjänstemännen å styrelsens olika
afdelningar anser kommittén böra å stjrrelsens stat uppföras ett antal
ordinarie kvinnliga biträden.
Hos styrelsen finnas för närvarande, anmärker kommittén, anställda
fem kvinnliga biträden, till hvilka ersättning utgår af det å den ordinarie
staten uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde eller af å extra stat beviljade
medel till förstärkning af arbetskrafterna hos styrelsen.
Samtliga dessa kvinnliga biträden hafva till åliggande att utföra
det för styrelsen erforderliga renskrifningsarbetet, men därjämte hafva
vissa af dem en del andra göromål. Ett biträde handhafver och vårdar
det till den tekniska afdelningen hörande ritningsarkivet, för erforderliga
förteckningar däröfver samt utför förekommande kopieringar af ritningar,
kartor in. m. Motsvarande göromål å järnvägsafdelningen bestridas
äfven af ett kvinnligt biträde. Ett af de kvinnliga biträdena har att
utföra en del bokhålleri- och expeditionsgöromål å den administrativa
afdelningen.
Inom kommittén har, upplyser kommittén, fråga väckts, huruvida
ej af de kvinnliga biträdena de, hvilka utföra mera kvalificerad! arbete
än enbart renskrifningsgöromål, borde ställas i en högre grad än öfriga
biträden.
I detta hänseende har emellertid erinrats, att kommittén erhållit
särskild! uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslag i fråga
om uppförande i stat af vissa, fast anställda biträden hos en mängd
ämbetsverk och myndigheter, hvilkas löneförhållanden reglerats vid se
-
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
21
Hare årens riksdagar, och att i berörda ärende, förutom åtskilliga andra
spörsmål, äfven framställts yrkanden om en bättre ställning för de biträden,
som utföra mera kvalificerad! arbete.
Då kommittén ännu icke varit i tillfälle att bestämma sin ståndpunkt
till det sist omförmälda principiella spörsmålet, har det synts
kommittén lämpligast att, oafsedt huruvida framdeles må befinnas, att
ett eller flera af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda
kvinnliga biträdena böra erhålla en bättre ställning, för närvarande likställa
samtliga de kvinnliga biträden, som enligt kommitténs mening
böra uppföras å styrelsens stat.
Antalet dylika biträden har kommittén ansett böra bestämmas till
fem. Att sätta antalet lägre torde, säger kommittén, vara olämpligt
och ekonomiskt ofördelaktigt, enär därigenom, såsom ock inträffat, skulle
föranledas, att i många fall öfverkvalificerad arbetskraft måste tagas i
anspråk för exempelvis skötsel af ritnings arkiv, kopiering af ritningar
o. d. Genom att sätta antalet kvinnliga biträden å stat till fem skulle
ock, enligt kommitténs öfvertygelse, kunna af kvinnligt biträde medhinnas
en del göromål å registratorskontoret, hvilka för närvarande utföras
af en amanuens.
Vidkommande för styrelsen erforderligt vaktmästarbiträde har kommittén
erinrat, att enligt gällande stat finnas två ordinarie vaktmästare
hos styrelsen. Styrelsen har emellertid erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande
att från och med oktober månad 1908 intill utgången af år
1911 hafva en extra vaktmästare anställd mot en aflöning, beräknad
efter tre kronor för dag. De därför erforderliga medlen utgå af sjätte
hufvudtitelns allmänna besparingar.
De nya lokaler uti förutvarande riksdagshuset å Riddarholmen, till
hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under loppet af år 1911 kommer
att förflyttas, äro belägna uti två olika våningar, hvarjämtenti
källarvåningen plats lärer vara beredd för en del af styrelsens arkiv.
Då för bestridande af erforderligt vaktmästarbiträde inom styrelsens
nuvarande provisoriska lokaler, hvilka äro fördelade på två våningar,
tre personer ansetts behöfliga, lärer, framhåller kommittén, någon minskning
i nämnda antal icke kunna ske efter styrelsens inflyttning i de
nya lokalerna. Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig böra
föreslå upptagande i stat af tre vaktmästare, af hvilka en lämpligen
ansetts böra erhålla förste vaktmästares ställning.
Byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Ekdahl, hvilken af Herr EMaUs
Kungl. Maj:t förordnats att under den tid nämnda ämbetsverk utgjorde reservahonföremål
för kommitténs behandling vara ledamot af kommittén, var från
22
Kungl Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
Väg- och vattenbyggnadsstyrélsen.
kommitténs beslut skiljaktig samt ansåg, att å ordinarie stat böra uppföras
för såväl tekniska avdelningen som järnvägsafdelningen en förste
och en andre byråingenjör samt tre biträdande ingenjörer, af hvilka
senare en af de för järnvägsafdelningen behöfliga biträdande ingenjörerna
erfordrades uteslutande som biträde åt maskininspektören.
Beträffande de af herr Ekdahl till stöd för hans reservation anförda
skäl tillåter jag mig hänvisa till kommitténs betänkande sid. 1G1—163.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att styrelsens
otvifvelaktigt mera ingående erfarenhet om behofvet af arbetskrafter i
styrelsen helt motsäger kommitténs uppfattning, samt att styrelsen icke
utan stor olägenhet för ärendenas behöriga gång skulle kunna undvara
de af styrelsen i dess promemoria till löneregleringskommittén upptagna
tjänstemännen.
Styrelsen framhåller därför ännu en gång, med hänvisande till den
särskilda utredning, som af styrelsen förut framlagts i förberörda promemoria,
hurusom styrelsens olika åligganden alltjämt utvecklas genom
exempelvis den fortgående ökningen af storleken af fonderna för understödjande
af allmänna arbeten samt genom hänsynen till trafiksäkerheten
å enskilda järnvägarna, hvilken föranledt i flera afseende!! på senare
tiden skärpta bestämmelser angående styrelsens öfvervakande skyldighet
beträffande de enskilda järnvägarnas rullande materiel samt kostnadsberäkningarna
och den tekniska och ekonomiska ledningen af med statsmedel
understödda nyanläggningar.
Det lärer sålunda, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vara
uppenbart, att för styrelsens ämbetsverksamhet för framtiden kommer
att erfordras en allt större tillgång på ordinarie och under tjänstemannaansvar
arbetande tjänstemän, och det är i känslan af det stora ansvar,
hvilket påhvilar styrelsen, som styrelsen framställt och ser sig nödsakad
fortfarande vidhålla sina fordringar på ordinarie befattningshafvande till
det af styrelsen angifna antal.
Enligt styrelsens i detalj motiverade förslag skulle därför för byråchefernas
förfogande erfordras å såväl tekniska- som å järnvägsafdelningen
å ordinarie stat
1 förste byråingenjör
1 andre »
3 biträdande ingenjörer
1 notarie
Summa 6 personer jämte tillfälliga biträden efter förefallande behof.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Kommittén liar emellertid ifrågasatt sådan ändring, att dessa skulle
ersättas med
o
I. A tekniska af delning en:
1 förste byråingenjör å ordinarie stat
2 byråingenjörer » ;» »
1 notarie » » )>
_2 tekniska biträden, tillfälligt anställda
Summa 6.
o
II. A järnväg saf delning en:
1 förste byråingenjör å ordinarie stat
1 byråingenjör » » »
_2 tekniska biträden, tillfälligt anställda
Summa 4 personer, hvartill skulle komma biträde af en amanuens.
o
A den tekniska af delningen skulle sålunda, påpekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
enligt kommitténs förslag visserligen anställas i ordinarie
tjänst 1 byråingenjör mera än styrelsens förslag afser, men denne
ingenjör, som enligt kommitténs förslag skulle hafva löneförmåner motsvarande
endast lista gradens tjänst, är icke ekvivalent med den af
styrelsen föreslagna andre byråingenjör med lön af 5,700 kronor, utan
endast med eu af de 3 af styrelsen föreslagna biträdande ingenjörerna
med lön af 4,000 kronor, och samtidigt skulle de föreslagna 3 ordinarie
biträdande ingenjörerna bortfalla och ersättas med 2 icke ordinarie
tekniska biträden. Styrelsen framhåller i anledning häraf, att styrelsen
ansei sig icke hvarken al den af kommittén föreslagna byråingenjören
med ^den endast för en biträdande ingenjör afpassade lönen eller af de
tillfälligt anställda ingenjörerna kunna påräkna den skicklighet och vana
samt ansvarighet, som skulle finnas hos den af styrelsen föreslagna
2:dra byråingenjören och hos såsom ordinarie tjänstemän anställda biträdande
ingenjörer, samt vidare att på tekniska afdelningen redan hittills
vissa tider erfordrats ända till 10 biträdande ingenjörer förutom
byråingenjören och byråchefen, hvadan genomförande af kommittén w
förslag skulle. enligt styrelsens mening medföra orsaker till fördröjda
arbeten och mindre tillförlitliga resultat.
Beträffande järnvägsafdelningen innebär, anmärker väg- och vattenbyggmidsstyrelsen,
kommittéförslaget en ännu större minskning i den af
24
Kungl. May.is Nåd. Proposition Nr 196.
styrelsen föreslagna personalen, nämligen analogt med livad ofvan framhållits
en minskning med 1 andre byråingenjör och 2 biträdande ingenjörer
samt 1 notarie, livilka skulle ersättas med tillfälligt anställda 2
tekniska biträden och 1 amanuens.
Under senare åren hafva å denna afdelning tjänstgjort såsom biträdande
till byråchefen
dels 1 teknisk notarie, motsvarande byråingenjör
dels 2 å 3 icke ordinarie biträdande ingenjörer samt.
1 notarie med 2 å 3 timmars daglig tjänstgöring i styrelsen
och i öfrigt hemarbete.
Summa 4 å 5 personer.
Såsom af styrelsen förut påvisats, hafva, säger styrelsen, emellertid
å denna afdelning tjänsteåliggandena afsevärdt ökats på grund af nya,
skärpta bestämmelser angående bland annat kostnadsförslagen3 utförligare
granskning och ökad kontroll öfver järnvägsanläggningarnas utförande
och underhåll, kontrollen öfver utförande och underhall åt rullande
materiel, samt broinspektion, statslånekontroll med flera \ eiksamhetsfält.
Till afdelningen liör också maskinspektören, men då hans arbete
består i kontrollering af rullande materiel å landets olika järnvägar och
afgifvande af rapporter till styrelsen, medför hans verksamhet ej biträde
vid utan ökning af styrelsens eget arbete. Under denna omständighet
lärer, fortsätter styrelsen, vara påtagligt, att en försvagning af de tekniska
krafterna å afdelningen icke kan ske utan olägenhet.
Beträffande behofvet af en ordinarie notarie jämväl, å järnvägsafdelningen
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit,, att under
loppet af flera år å järnvägs afdelningen tjänstgjort en juridiskt bildad
person med tjänstgöringsskyldighet dels dagligen 2 a 3 timmar a
tjänsterummet dels med hemarbete för utredningar och skrivelser.
Att fortfarande behof föreligger för att å ordinarie stat jämväl å
j ärn vägs afdelningen uppföres en tjänsteman med juridisk-administrativ
utbildning torde, säger väg- och vatten byggnadsstyrelsen, belysas däraf
att å järnvägsafdelningen hvilar styrelsens uppsikt icke blott öfver de
under utförande varande anläggningarna utan äfven öfver i byggnadshänseende
redan fullbordade företags underhåll och vård samt ekonomiska
och administrativa skötsel. I sådant afseende framhåller styrelsen
exempelvis, att järnvägsafdelningen ofta har att handlägga
bland annat
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 196.
25
1) frågor om uppdelning eller sammanslagning af vissa järnvägsenheter
med tillhörande tekniska, ekonomiska och administrativa detaljer,
2) om villkoren för anslutning af nya järnvägar till äldre sådana,
hvilka ärenden vid handläggning hos järnvägsstyrelsen i regel skötas
af styrelsens administrativa ledamot vid sammanträden med vederbörande
intressenter,
3) frågor om inteckning, lagfart och afsöndring af mark m. m. vid
enskilda järnvägar,
4) frågor om omläggning af statsbidrag från lån till anslag eller
ren afskrifning,
5) frågor om försummelse af åliggande skyldigheter beträffande järnvägars
skötsel och förvaltning.
Den af kommittén ifrågasatta minskningen af den enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens uppgift erforderliga personalen på järnvägsafdelningen
anser styrelsen icke kunna ske utan en minskning i styrelsens
möjligheter att granska kostnadsförslag^! och att tillgodose trafiksäkerheten
å de enskilda järnvägarna samt att kontrollera järnvägarnas
anläggning, underhåll och skötsel.
Beträffande behofvet af renskrifverskor har styrelsen anfört, att
redan under nuvarande förhållanden erfordras 5 och tidtals 6 sådana,
hvarför det icke lärer finnas utväg för att framdeles allenast 5 renskrifverskor
skulle medhinna de erforderliga arbetena, utan måste styrelsen
äfven i detta afseende vidhålla sitt förslag om anställande af 6
skrifbiträden.
I likhet med kommittén anser jag det vara af behofvet påkalladt,
att ökning äger rum af antalet ordinarie tjänstemän å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tekniska afdelning och å järnvägs af delningen. För
närvarande finnes å hvardera af dessa afdelningar förutom byråchefen
endast en ordinarie tjänsteman. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
ansett, att å den tekniska afdelningen böra anställas 6 biträdande ordinarie
tjänstemän och å järnvägsafdelningen likaledes 6 sådana tjänstemän
föratom en maskininspektör.
Kommittén har åter hemställt, att antalet biträdande ordinarie tj änstemän
måtte ökas å tekniska afdelningen till 4 och å järnvägsafdelningen
till 2. Försiktigheten synes mig bjuda att icke nu gå längre än kommittén
föreslagit, utan, såsom äfven kommittén förutsatt, låta eu del
arbete utföras af extra personal. Härtill föranlåtes jag så mycket mer,
som, på sätt jag förut antydt, genom förändrad beredning af vissa
ärenden, som nu handläggas gemensamt af väg- och vattenbyggnads
Biliang
till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 4
Departementschefen.
Nuvarande
förhållanden.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
styrelsen samt landtbruksstyrelsen, besparing af arbetskrafter möjligen
kan vinnas.
Aflöningsförmåner för den ordinarie personalen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
.
Den ordinarie staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och distriktstjänstemännen
har för närvarande följande utseende:
Krono |
r. |
|||
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa. |
||
1 chef................................................ |
G,000 |
2,000 |
8,000 |
|
Tekniska af delningen. |
||||
1 tredje gradens tjänsteman (byråchef) ... |
4,400 |
2,000 |
6,400 |
\Efter 5 ftr kan lönen höjas |
1 d:o d:o d:o (d:o) |
4,400 |
2,000 |
6,400 |
Jj med 600 kronor. |
1 byråingenjör .................................... |
2,300 |
1,200 |
3,500 |
|
Administrativa afdelningen. |
||||
Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 andra gradens tjänsteman (byrådirektör) 1 första gradens tjänsteman (registrator, |
3,000 |
1,500 |
4,500 |
med 500 kronor och efter kronor. |
tillika aktuarie)................................. |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
|
1 d:o (revisor och bokhållare) ............... |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
|
1 d:o (notarie) ................................... |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
|
Till vikariåtsersättning, arfvoden åt extra |
||||
trädo .... |
— |
— |
17,000 |
|
1 vaktmästare ................... |
500 |
300 |
i 800 \ jämte bostad, |
(Efter 5 år kan lönen höjas I med 100 kronor. |
1 d:o ................. |
500 |
300 |
800 |
i |
1 distriktschef .................................. |
3,000 |
3,000 |
||
5 distriktschéfer ................................. |
15,000 |
15,000 |
||
1 extra distriktsingenjör, arfvode............ |
— |
— |
1,500 |
|
7 extra distriktsingenjörer, d:o ............ |
— |
— |
10,500 |
|
Summa |
- |
— |
80,400 |
27
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 196.
Uti förenämnda promemoria har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen
anfört, att redan 1874 års löneregleringskommitté med styrka framhållit, ;
att de ärenden, som handläggas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
äro af synnerlig vikt för det allmänna, samt uttalat, att icke nog
kunde framhållas nödvändigheten däraf, att styrelsens maktpåliggande
verksamhet utöfvas af personer med tillräcklig sakkunskap.
1 afseende å öfverdirektörsbefattningen hade nämnda löneregleringskommitté
framhållit, att för befattningens utöfvande erfordrades administrativ
förmåga samt grundliga teoretiska och praktiska insikter i
ingenjörsyrket, och att en person med dessa egenskaper med all säkerhet
kunde i enskild ingenjörsverksamhet förvärfva sig, i förhållande till
statens tjänare, jämförelsevis stora inkomster. Äfven om staten med
hänsyn till de fördelar i öfrigt, som den tillförsäkrade sina tjänare utöfver
de bestämda årliga lönerna, icke behöfde erbjuda en aflöning till
motsvarande belopp, måste dock, enligt bemälda kommittés åsikt, staten
i fråga om befattningar, som hos innehafvaren kräfde egenskaper användbara
och eftersökta af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna
bestämdes till sådana belopp, att personer med framstående
duglighet kunde finna med sin fördel förenligt att för dem
afstå de med den enskilda verksamheten förenade större, om än mera
tillfälliga fördelarna.
Hvad angår tjänstemännen på styrelsens tekniska afdelningar,
hade samma kommitté framhållit, att med hänsyn till den tekniska
duglighet, som dessa befattningar förutsatte hos innehafvarna, det jämväl
i fråga om dem och deras utsikter till förvärf på enskild väg gällde
hvad af kommittén i detta afseende anförts angående öfver direktören.
Vid behandling af nämnda kommittés förslag i och för proposition
till 1880 års Riksdag hade, erinrade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vederbörande departementschef framhållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ålåge att i flera för särskilda orter och landet i dess helhet
synnerligen viktiga frågor afgifva utlåtanden, därvid styrelsen icke kunde
stanna vid att endast uttala ett gillande eller förkastande af framställda
förslag, utan ofta måste på grund af egen erfarenhet och sakkännedom
åstadkomina den för frågans lösning erforderliga utredning.
Departementschefen hade vidare framhållit, att för nöjaktig behandling
af sådana frågor som ansökning om tillstånd till och fastställande af
plan för anläggning af järnvägar, kanaler och större hamnar samt sänkning
af större sjöar och andra betydligare vattenregleringsföretag erfordrades
icke allenast öfverlägsna kunskaper i ingenjörsvetenskapen,
Öfver dir ektören
och byråcheferna.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
promemoria.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
utan därjämte framstående insikter uti samt öppen blick för landets
administrativa och ekonomiska förhållanden.
Att de af 1874 års löneregleringskommitté år 1879 och af vederbörande
departementschef år 1880 framställda och häfdade åsikterna
voro riktiga, kunde — sades det i ofvanberörda promemoria — icke bestridas.
Och voro de riktiga och efterföljansvärda redan på den tid då
de sålunda framställdes, så vore det ovedersägligen numera alldeles
oundgängligt att taga nödig hänsyn till de särskilda förhållanden, som
gjorde sagda åsikter i ännu högre grad giltiga i nuvarande tid.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbörda, det allmännas anspråk
på en sakkunnig pröfning af landets tekniska frågor kunde uppenbarligen
icke hafva lämnats oberörd af den väldiga utveckling i afseende
å näringar och kommunikationer, som ägt rum i Sverige sedan den tid
— åren 1879—1880 — då man redan ansåg sig böra framhålla den stora
vikten af att staten satte aflöningsförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tekniska tjänstemän i rätt förhållande till de anspråk,
som måste ställas på innehafvarna af dessa maktpåliggande befattningar.
Att denna näringarnas och kommunikationernas storartade utveckling
under de senaste trettio åren helt naturligt varit åtföljd af en betydande
höjning af lefnadsstandarden för landets teknici, vore en för alla
känd sak.
Äfven staten hade rönt inverkan däraf och varit nödsakad att vid
besättandet under senare tider af statstjänster, hvilkas innehafvare måste
äga tekniska fackkunskaper och erfarenhet på teknikens vidsträckta område,
för sådana statstjänster bestämma löneförmånerna efter helt andra
grunder och annan standard än den, som kunde tillämpas för vanliga
högre eller lägre statstjänster inom den civila statsförvaltningen, för
hvilka erfordras endast juridisk utbildning men icke tekniska specialoch
fackkunskaper.
För att kunna försäkra sig om fackmän af framstående skicklighet
och kompetens såsom chefer för järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hade staten måst bestämma dessa chefers löneförmåner till 20,000 kronor
för hvardera, förutom därefter afpassade pensionsförmåner.
För chefsposten inom statens kasernbyggnadsnämnd, hvilken post
icke vore af permanent natur, ehuru befattningen antagligen komme att
erfordras under en följd af år, hade aflöningen måst bestämmas till
25,000 kronor för att möjliggöra förvärfvandet af chef med framstående
teknisk kompetens.
För chefsposten i telegrafstyrelsen, hvilken befattning — anmärktes
vidare uti promemorian i fråga — ansetts erfordra endast framstående
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
administrativ kompetens men icke teknisk fackkunskap, vore aflöningen
bestämd till 15,000 kronor och däremot afpassade pensionsförmåner fastställda.
Såsom exempel på huru den tekniska fackkunskapen numera
aflönades i enskild tjänst på industriens och kommunikationsväsendets
områden anfördes i promemorian, att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags
verkställande direktör och trafikchef, hvilken chefspost
för närvarande innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren,
åtnjöte en aflöning af 20,000 kronor, att enahanda befattning vid Lidingö
järnvägsaktiebolag, hvilken likaledes för närvarande innehades af
en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, vore aflönad med 16,000
kronor, att verkställande direktören och trafikchefen vid Nora—Karlskoga
järnvägsaktiebolag, hvilken befattning jämväl innehades af en kapten i
väg- och. vattenbyggnadskåren, hade en begynnelseaflöning af 12,000
kronor, fri bostad och bränsle samt tre ålderstillägg, hvardera å 1,000
kronor, efter resp. fem, tio och femton år, äfvensom efter afgång 7,000
kronor i pension, att trafikchefs- och verkställande direktörsplatsen vid
Västergötland—Göteborgs järnväg, hvilken post äfven innehades af en
kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, vore aflönad med 15,000 kronor,
samt att den tekniskt utbildade chefsingenjören vid sydsvenska
kraftaktiebolagets kraftverk vore aflönad med 20,000 kronor om året.
I alla de sålunda anförda fallen (med undantag för chefsposten i telegrafstyrelsen)
erfordrade, sades i promemorian, befattningarna framstående
teknisk sakkunskap, men för hvardera likvisst begränsad till hufvudsakligen
endast ett speciellt tekniskt fackområde.
På chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och på de båda
tekniska byråcheferna i samma styrelse måste däremot med hänsyn till
den stora omfattningen och vidt skilda beskaffenheten af de olika tekniska
områden, från hvilka maktpåliggande ärenden komme under deras
handläggning, ställas de allra största anspråk på en vidtomfattande teknisk
sakkunskap beträffande alla de skilda frågor, som rörde anläggning
af järnvägar, vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar, sjöars och
vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella
behof, sänkning och reglering af sjöar och vattendrag m. m.
Under sådant förhållande kunde — framhölls det i promemorian —
vid bestämmande af skäliga löneförmåner för chefen och de tekniska
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen absolut icke användas
den löneskala, som numera gällde för statskontorets eller de andra statens
ämbetsverks tjänstemän, för hvilka icke kräfdes de af enskilda arbetsgivare
väl betalda tekniska fackkunskaperna. Skulle så ske, kunde
30
Kommittén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
det utan ringaste tvifvel förutses, att staten vid inträffande ledigheter
icke skulle kunna besätta befattningarna med personer af framstående
teknisk kompetens.
Med chefsbefattningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore i
öfrigt förenade oaflönade uppdrag dels såsom chef för väg- och vattenbyggnadskåren
och dels som ordförande i styrelsen lör hydrografiska
byrån. Chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen både ock samma
ekonomiska ansvar som föredraganden för administrativa ärenden hos
styrelsen.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts måste det, enligt den i promemorian
framhållna uppfattning, vara fullt motiveradt, att öfverdirektören
och chefen för väg- och vattenbyggnadstyrelsen finge i aflöning
åtnjuta minst 15,000 kronor, däraf lön 10,000, tjänstgöringspenningar
4.000 och ortstillägg 1,000 kronor, samt de båda tekniska byråcheferna
12.000 kronor, däraf lön 8,000, tjänstgöringspenningar 3,400 och ortstilllägg
600 kronor.
Beträffande statens aflöningar för närmast under chefsposten varande
tjänstebefattningar, livilka kräfde framstående teknisk sakkunskap
och erfarenhet, kunde — sades vidare i promorian anföras, att
chefens i järnvägsstyrelsen närmaste man öfverdirektören och souschefen
åtnjöte eu aflöning af 12,000 kronor, att den under järnvägsstyrelsens
chef lydande öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader åtnjöte en
aflöning af 12,000 kronor, att för den under vattenfallsdirektören lydande
öfveringenjören vid statens kraftverk vid Trollhättan löneförmånerna
i proposition till Riksdagen föreslagits till 11,500 kronor jämte en
half procent tantiem å det belopp, hvarmed nettovinsten af kraftverkets
rörelse öfverstege 200,000 kronor per år, samt att den i Stockholm
stationerade distriktschefen i första distriktet vid statsbanorna, hvilken
befattning närmast vore att jämföra med de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lydande distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
åtnjöte 10,000 kronor i löneförmåner (8,000 kronor i lön och
2.000 kronor som ersättning för bostad och bränsle).
Hl Kommittén har i fråga om aflöningen till väg-och vattenbyggnadsstyrelsens
chef erinrat, hurusom uti det af 1874 års löneregleringskommitté
år 1879 afgifna betänkandet angående styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader chefens aflöning af kommitténs flertal föreslogs
till 7,500 kronor. I fråga om nämnda aflöningsbelopp voro två af
kommitténs medlemmar skiljaktiga, i det att, å ena sidan, ordföranden,
generaldirektören Beijer yrkade, att chefen skulle tillerkännas en aflöning
af 9,000 kronor, och, å andra sidan, kommittéledamoten Liss Olof Larsson
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
ansåg, att chefen borde erhålla samma aflöning, som bestämts för chefer
i en del .andra ämbetsverk eller 7,000 kronor. Uti den kungl. propositionen
vid 1880 års Riksdag föreslogs chefens aflöning till 9,000 kronor.
Frågan om styrelsens uppförande å ordinarie stat blef emellertid
undanskjuten vid 1880 års Riksdag.
Uti det af generaldirektören Beijer upprättade förslag dels till förening
af styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver
statens järnvägsbyggnader dels ock till stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i dess sålunda utvidgade skick, hvilket förslag låg till grund
för den kungl. propositionen i ämnet vid 1882 års Riksdag, föreslogs,
anför kommittén, chefens aflöning till 10,000 kronor, särskild! med hänsyn
därtill att genom den ifrågasatta föreningen hans ansvar och åligganden
komme att betydligt ökas till såväl omfång som vikt.
Detta aflöningsbelopp var äfven upptaget uti det af Kungl. Maj:t
vid nyssnämnda Riksdag framlagda förslaget till stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I förbigående har kommittén anmärkt, att aflöningen till generaldirektör
i normalgrad vid nämnda tidpunkt utgjorde 9,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg frågan om ordnandet af tillsynen öfver statens
järnvägsbyggnader då böra lämnas öppen, uttalade, enligt hvad
kommittén påpekar, att med hänsyn till den inskränkning i göromålen,
som under antydda förutsättning skulle komma att äga rum, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens chef icke borde tilldelas så högt aflöningsbelopp
som 10,000 kronor, utan att aflöningen för nämnda chef lämpligen
kunde bestämmas till 8,000 kronor, helst cheferna för åtskilliga andra
centrala ämbetsverk icke åtnjöte högre aflöning än 7,000 å 7,500 kronor.
I enlighet härmed är ock chefens för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
aflöning i gällande stat upptagen med ett belopp af 8^000 kronor.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida har nu, erinrar kommittén,
yrkats, att aflöningen till chefen för detta ämbetsverk måtte sättas
till 15,000 kronor, eller sålunda samma aflöningsbelopp som tillerkänts
generaldirektören i telegrafstyrelsen och äfven åtnjutes af generalpostdirektören
såsom chef både för postverket och postsparbanken.
Vid öfvervägande af frågan om aflöningsförmånerna till chefen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har kommittén emellertid icke ansett
sig kunna för denne föreslå högre aflöning än den högsta, som vid nyare
löneregleringar blitvit tillerkänd chefer med öfver direktörs benämning:
eller 10,000 kronor.
Aflöningen till de bägge byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
. utgör enligt gällande stat den för tjänstemän i tredje lönegraden
vid ännu ej nyreglerade centrala verk bestämda.
32
Herr Ekdakls
reservation.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagits, att aflöningen
för styrelsens tekniska byråchefer matte sättas till 12,000 kronor eller
sålunda till samma belopp, som fastställts för öfverdirektören och souschefen
i järnvägsstyrelsen.
Kommittén har emellertid icke tilltrott sig att för dessa byråchefer
tillstyrka en större förhöjning i aflöning än som blir en följd däraf, att
de vid regleringen likställas med tjänstemän i tredje normalgraden inom
nyreglerade verk.
Från kommitténs beslut var herr Ekdahl skiljaktig samt framhöll,
att det är af största vikt att löneförmånerna för öfverdirektören och de
tvenne tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blifva
så afpassade, att staten kan påräkna såväl att förvärfva som ock att behålla
å dessa tjänstebefattningar dugande krafter, och att i båda dessa^
afseenden förhållandena blifva synnerligen otilllredställande, därest de al
kommittén föreslagna lönerna vinna fastställelse.
Statens och det allmännas anspråk på en sakkunnig pröfning af
landets tekniska frågor inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde
krafvel-, säger herr Ekdahl, med nödvändighet, att öfverdirektörens
och de tekniska byråchefernas tekniska sakkunskap skall
vara af den grundlighet och omfattning, att den kan behärska hela det
vidsträckta väg- och vattenbyggnadsfacket och garantera en omsorgsfull
och vederhäftig pröfning och utredning af de i hela landets ekonomiska
utveckling ingripande frågor om land- och vattenkommunikationers anläggning
och underhåll, om vattenkraftens rationella tillgodogörande och
därmed sammanhängande frågor, om sjöars och vattendrags reglering
och ändamålsenligaste utnyttjande för sjöfart, flottning och industriella
behof.
Det måste därför enligt herr Ekdahls åsikt vara af den största vikt
och betydelse för såväl staten och det allmänna som för de enskilda
ekonomiska och industriella intressena, att öfverdirektörs- och de tekniska
byråchefsplatserna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må kunna besättas
med personer, "som äro de inom väg- och vattenbyggnadsfacket mest
praktiskt erfarna och utbildade ingenjörer af sådan kompetens, att de
icke må vara underlägsna de mest framstående ingenjörer, som inom
ifrågavarande fack hafva sin verksamhet såsom förslagsställare eller ledare
och utförare af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.
Men skall staten kunna besätta dessa platser med personer med
sådan framstående kompetens, så bör också, anser herr Ekdahl, aflöningsförmånernas
belopp icke utgöra ett hinder härför, utan verkligen möjliggöra
detta.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Vare sig man nödgas söka de kompetenta personerna för dessa
platser bland cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvartill utsikt
förefinnes på grund af dessa tjänstemäns omfattande verksamhet just på
områdena för styrelsens arbete, eller man kan finna dem bland icke förut
i statstjänst anställda utöfvare af väg- och vattenbyggnadsfacket, så hafva
såväl distriktscheferna som andra framstående väg- och vattenbyggnadsingenjörer
en verksamhet af sådan beskaffenhet, att den bereder dem så
stora inkomster, att det enligt herr Ekdahls åsikt torde blifva utsiktslöst
för staten att kunna besätta öfverdirektörs- och tekniska byråchefsplatserna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med personer af tillräcklig
teknisk kompetens och mogen praktisk erfarenhet inom yrket, därest löneförmånerna
inskränkas till respektive 10,000 och 8,100 kronor. Distriktscheferna
hafva enligt de från dem infordrade uppgifterna inkomster, som
uppgå till mellan 12,000 och 28,000 kronor, och af taxeringskalendrarna
kan inhämtas, att andra mera framstående väg- och vattenbyggnadsingenjörer
hafva inkomster, som uppgå till enahanda eller ännu större
belopp per år. Öfver direktören och de tekniska byråcheferna i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen äro tvungna att vara bosatta å den dyraste
platsen i riket — hufvudstaden eller dess omedelbara omnejd — medan
distriktscheferna kunna hvar och eu inom 4 å 5 län fritt söka sig den
billigaste orten till bostadsplats.
Med de af kommittén föreslagna löneförmånerna blefve, fortsätter
herr Ekdahl, både öfverdirektören och de två tekniska byråcheferna i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fortfarande vida sämre ställda än både
do dem underlydande distriktscheferna och andra jämförliga väg- och
vattenbyggnadsingenjörer, som vore kompetenta att fylla platserna på
ett för staten och det allmänna erforderligt sätt. Det skulle då icke
innebära någon lockelse för en distriktschef eller för en annan framstående
väg- och vattenbyggnadsingenjör att antaga anbudet att blifva
öfverdirektör eller teknisk byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
då hans ekonomiska ställning blefve så väsentligt försämrad genom en
dylik förflyttning. Lockelsen härtill ökas gifvetvis icke särskildt därigenom,
att icke ens de ifrågavarande tekniska byråcheferna hafva samma
möjligheter som distriktscheferna att genom enskilda ingenjörsuppdrag
förvärfva sig de för bestridande af de alltjämt växande lefnadskostnaderna
i hufvudstaden erforderliga inkomsterna utöfver den med statstjänsten
förenade lönen. De båda tekniska byråchefernas i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen kräfvande dagliga arbete å tjänsterummet och i
hemmet med utarbetande af tjänsteutlåtanden och utredningar gör det
svårt för dem att dessutom ägna sig åt enskilda ingenjörsuppdrag.
Bihang till Riksd. prof, 1911. 1 Sami. 1 Afä. 192 Käft. 5
34
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 196.
Sådana kräfva resor och. undersökningar på främmande ort, och detta
kommer altför mycket i kollision med statstjänstens åligganden för att
sådana kunna i någon mera inbringande mån af byråcheferna emottagas
och utföras, utan att statstjänsten blefve lidande.
Herr Ekdahl är därför af den mening, att aflöningsförmånerna för
de ifrågavarande befattningarna icke böra sättas för lågt i förhållande
till hvad dugande väg- och vattenbyggnadsingenjörer förtjäna, på det
att framstående förmågor icke må afskräcka^ från dessa statstjänster
eller drifvas öfver till den privata verksamheten.
Då herr Ekdahl förutsätter, att det är meningen, att kommittén
skolat taga skälig hänsyn till de faktiska nutida förhållandena inom vägoch
vattenbyggnadsverksamheten och icke endast schablonmässigt söka
inpressa ett tekniskt ämbetsverk inom ramen för den för statskontoret
och med detta jämnställda ämbetsverk af uteslutande eller hufvudsakligen
administrativ natur fastställda s. k. normalstaten, anser han det bort
med nödvändighet tagas hänsyn till, att den tekniska sakkunskapen och
utbildningen måste ersättas efter grunder, som icke hämtats från med
den tekniska verksamheten ojämförbara arbetsfält. Annars löper staten
fara att i stället för de mera framstående få de svagaste tekniska
krafterna — till skada för staten och för allmänheten, som då icke
kunna få någon tekniskt erfaren och praktisk behandling af allmänna
ärenden, som röra industriella och kommunikationsfrågor.
Herr Ekdahl säger sig därför hafva inom kommittén gjort gällande,
att man borde frigöra sig från principen att i aflöningshänseende jämföra
öfverdirektören och de två tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med innehafvare af motsvarande tjänstegrader vid de
öfriga centrala verken och i stället taga skälig hänsyn till de aflöningsförmåner,
som erbjudas de ledande männen vid exempelvis de större
enskilda järnvägarna, beträffande Indika löneförmåner han hänvisat till
de af väg- och. vattenbyggnadsstyrelsen i sin förberörda promemoria till
kommittén lämnade uppgifter. Äfven om det icke kan vara behöflig^,
att staten betalar öfverdirektören och de tekniska byråcheferna i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen lika höga löner som dem, Indika den privata
verksamheten kan bereda innehafvare af sådana kvalifikationer, som
de för dessa platser erforderliga, så borde lönerna för ifrågavarande befattningar
åtminstone så afpassas, att skillnaden icke blifver alltför
betydande och därigenom medför risken att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
mister dugande krafter, därför att de på grund af anbud om
afsevärdt högre betalning öfvergå till enskilda befattningar, eller går
miste om sådana krafter, därför att de på grund af innehafvande af
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
35
väsentligen större inkomster vid enskilda företag icke kunna vilja emottaga
kallelse till sagda befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Staten har ju också, fortsätter herr Ekdahl, just för att kunna förvärfva
kompetenta personer för de statstjänster, som erfordra mera framstående
kompetens inom väg- och vattenbyggnadsfacket, hvars ställning
på arbetsmarknaden är synnerligen god, måst använda en helt annan
måttstock vid tillmätandet af löneförmånerna, än när det gäller statstjänster,
som icke erfordra teknisk sakkunskap och mogen erfarenhet
inom nämnda fack. På dessa grunder säger sig herr Ekdahl hafva inom
kommittén förklarat sig anse det vara både följdriktigt och befogadt
att vid bestämmandet af löneförmånerna för öfverdirektören och de båda
.tekniska byråcheferna gå väsentligen utöfver de för de icke tekniska
ämbetsverken stadgade s. 1c. normallönerna.
Herr Ekdahl meddelar, att han därför inom kommittén påyrkat, att
kommittéen borde för öfverdirektören och de tekniska byråcheferna i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen föreslå de uti styrelsens promemoria angifna
löneförmånerna, respektive 15,000 och 12,000 kronor, samt därvid framhållit,
att detta kunde ske på sådant sätt, att därvid fastades samma villkor,
som gälla beträffande de löneförmåner, som utgå till vattenfallsdirektören
samt till chefen och souschefen för statens järnvägar, eller att öfverdirektören
och de tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under de ändrade benämningarna »väg- och vattenbyggnadsdirektören»
och »öfveringenjören för allmänna tekniska afdelningen i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen» samt »öfveringenjören för järnvägsafdelningen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen», förordnades för perioder af 5
å 6 år mot åtnjutande af arfvoden af respektive 15,000 och 12,000 kronor
med villkor, bland annat,
att de skulle vara berättigade att från och med månaden näst efter
den, under hvilken de uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära de årliga pensioner, som enligt
»normalplanen» skulle utgå,
att de, i händelse de före uppnådda 65 lefnadsår antingen på grund
af sjukdom eller därigenom, att de efter utgången af den tid, för hvilken
de förordnats, icke erhålla förnyadt förordnande, eller ock eljest
utan egen begäran nödgas afgå från sina befattningar utan att på grund
af tjänstefel hafva förverkat desamma, skola vara berättigade att uppbära
samma årliga pensioner för tiden intill dess de uppnått 65 års
ålder,
att de, i händelse de före utgången af den tid, erhållet förordnande
afser, befinnas af sjukdom oförmögna till vidare nöjaktig tjänstgöring,
36
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
skola vara skyldiga att afgå mot åtnjutande af pension enligt dessa nu
angifva bestämmelser.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utöfver de utredningar i ärendet,
som styrelsen varit i tillfälle att framlägga för kommittén, till en
början anfört, att den af herr Ekdahl till kommittén afgifna reservationen
utgör uttryck för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening i frågan
och att styrelsen sålunda vill såsom sitt eget åberopa detta anförande.
Beträffande de af kommittén föreslagna lönernas storlek har vägoch
vattenbyggnadstyrelsen fäst uppmärksamheten därå, att kommittén
enligt styrelsens mening icke med önsklig förståelse tagit någon som
helst hänsyn därtill, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen'' är ett tekniskt
ämbetsverk, där på de flesta platser erfordras, förutom skicklighet och
vana i de inom statens ämbetsverk vanligen förekommande administrativa
tjänstegöromålen, framstående praktisk erfarenhet, skicklighet och
specialkunskap på det tekniska området, i hvad det afser väg- och
vattenbyggnadskonst, och att i anledning däraf styrelsen och dess
tjänstemän i motsvarande utsträckning måste utväljas bland en klass
af personer, som i dagliga lifvet hafva en helt annan och i regel
mera inkomstbringande verksamhet än den, som öfverhufvudtaget kan
förvärfvas af flertalet bland de i statens icke tekniska centrala ämbetsverk
anställda personer med enbart vanlig tjänstemannautbildning. Om
hänsyn tages till den enhetlighet och likformighet, som lärer böra vara
gällande för organisation af likartade statens befattningshafvare, torde
de fordringar, styrelsen uppställt i sitt till kommittén lämnade förslag
på lönestaten, blifva mera öfverensstämmande med järnvägsstyrelsens
och vattenfallsstyrelsens stater och ej heller rimligtvis kunna afvisas
genom anförande af endast så litet vägande skål, som att »lönereglerings -kommittén icke ansett sig kunna» eller »icke tilltrott sig» att tillstyrka
högre lönebelopp än de af densamma föreslagna s. k. normallönerna för
tjänstemän inom icke tekniska centrala ämbetsverk.
Det af kommittén afgifna löneregleringsförslaget resulterar i att
gifva väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska ledamöter och tjänstemän
en allenastående ekonomiskt ofördelaktig särställning i förhållande
till statens öfriga tjänstemän med ungefär motsvarande tekniska utbildning,
till exempel vid järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden.
I synnerhet skulle, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, styrelsens
chef och de båda tekniska byråcheferna jämförelsevis hårdt drabbas
af ett sådant förhållande. Under det att öfriga tjänstemän, särkildt de
/
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
37
under styrelsen stående distriktstjänstemännen, äro i tillfälle att bereda
sig extra inkomster utom tjänsten till ganska afsevärda belopp, är utsikten
härtill för nämnda byråchefer mycket liten redan för närvarande
och lärer efter den utsträckta tjänstgöringstiden blifva än mindre. Vid
tjänsteresor med tjänsteförrättning utom styrelsen äga vidare, påpekar
styrelsen, öfver direktör en och chefen samt de båda tekniska byråcheferna
uppbära ett dagtraktamente af endast respektive 13 och 11
kronor per dag, under det motsvarande ersättning utgår till distriktsclief
med 16 kronor och till distriktsingenjörerna med 13 kronor, således
äfven i detta afseende ett mindre nöjaktigt förhållande för chefen och
de båda tekniska byråcheferna, som äro distriktstjänstemännens förmän
i tjänsten. Beträffande särskildt öfverdirektören och chefen gäller om
honom, att han i ännu högre grad än de tekniska byråcheferna lärer
få anses utesluten från möjligheten att beredas extra inkomster genom
förrättningar utom tjänsten.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund af dessa omständigheter
och med hänsyn till den likformighet och enhetlighet, som vid
löneregleringar synas styrelsen böra göras gällande för likartade och
likställda befattningshafvare, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
att vid lönereglering för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillämpas de
lönebelopp väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i sitt till löneregleringskommittén
afgifna förslag.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppskattar jag till Departementsfullo
den stora betydelsen för det allmänna, att öfverdirektörs- och byrå- chefen''
chefsämbetena i styrelsen kunna besättas med personer, som äro fullt
vuxna sina maktpåliggande uppdrag. Den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda jämförelsen med vissa affärs drifvande verks chefer, hvilka
förutom administrativ förmåga måste besitta särskild initiativkraft och
vissa andra speciella egenskaper, anser jag dock icke riktig. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet är hufvudsakligen af kontrollerande
och administrativ art och synes mig i det stora hela jämförbar med
andra administrativa verks ämbetsförvaltning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare såsom skäl för att
gifva styrelsens chef och byråchefer högre löneförmåner än motsvarande
befattningshafvare i andra administrativa ämbetsverk framhållit, att den
tekniska fackkunskapen numera synnerligen väl aflönas i enskild tjänst,
samt anfört åtskilliga exempel härpå. Att framstående förmågor, som
ägna sig åt privat verksamhet, kunna förskaffa sig väsentligt högre inkomster,
än hvad staten erbjuder sina tjänstemän äre mellertid intet för--
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Byrådirek
tören.
Väg- och vattenbyggnadastyreisens
promemoria.
hållande, som är särskildt utmärkande för ingenjörskåren. Liknande
exempel kunna framvisas inom andra verksamhetsområden.
Hvad särskildt angår herr Ekdahls jämförelse med distriktschefernas
inkomster, vill jag framhålla, att äfven om löneförmånerna till chefen
och byråcheferna bestämmas något högre än kommittén föreslagit, andra
omständigheter än aflöningen dock fortfarande skulle komma q,tt vara
afgörande, huruvida en distriktschef vill öfvertaga eu öfverdirektörs- eller
byråchefsbefattning. Då med de löner, som hittills utgått till styrelsens
chef och byråchefer, det varit möjligt att besätta ämbeten i styrelsen
med distriktschefer, lärer, därest de icke obetydliga löneförbättringar,
som normalstaten innebär, komma till stånd, denna utväg allt fortfarande
komma att stå öppen.
Med anledning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift, att
öfverdirektör äger vid tjänsteresa uppbära dagtraktamente med 13 kronor
och byråchef med 11 kronor om dagen, under det att motsvarande ersättning
utgår till distriktschef med 16 kronor och till distriktsingenjör
med 13 kronor, tillåter jag mig påpeka, att omförmälda ersättning till
öfverdirektör och byråchefer åtnjutes enligt resereglementet och att vid
resor, som skola godtgöras på grund af bestämmelserna i detta reglemente,
distriktschef uppbär dagtraktamente af 11 kronor och distriktsingenjör
af 8 kronor. Den af styrelsen omnämnda ersättningen af 16 kronor om
dagen till distriktschef och 13 kronor till distriktsingenjör utgör godtgörelse
för förrättning, då denna godtgörelse består af dagarfvode. Något
sådant särskildt dagarfvode för förrättning finnes icke bestämdt för
tjänstemännen i styrelsen. Detta lärer bero på, att de af kronan åtnjuta
väsentligt högre kontanta aflöningsförmåner än distriktstjänstemännen.
Jag hlaner mig alltså icke kunna förorda, att chefen och byråcheferna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i aflöningshänseende gifvas
någon särställning inom administrationen, utan anser, att löneförmånerna
för dem böra bestämmas enligt kommitténs förslag. Aflöningen till
styrelsens chef synes mig fördenskull böra fastställas till det högsta
belopp, som vid nyare löneregleringar blifvit tillerkänd chef med öfverdirektörs
benämning, eller 10,000 kronor, och byråcheferna lära i aflöningshänseende
böra likställas med tjänstemän i tredje normalgraden
inom nyreglerade verk och alltså uppbära en begynnelseaflöning af
8,100 kronor och en slutaflöning af 8,700 kronor.
Hvad angår den å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda
byrådirektören, hvilken är föredragande för ekonomiska och administrativa
ärenden inom styrelsen, har styrelsen i sin promemoria erinrat, att
39
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
lian allt sedan ämbetsverkets inrättande varit i aflöningshänseende sämre
lottad än de öfråga föredragandena.
Ökningen i styrelsens verksamhet hade icke lämnat den ifrågavarande
föredraganden oberörd.
Till handlägg ning af honom hade, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
under år 1893 hört 604 mål, men under år 1908 1,362 mål,
oberäknad! styrelsens anordningar å kassan, Indika år 1893 utgjort 278
och år 1908 602 stycken.
Af de ärenden, som under de två senaste tiotalen af år tillkommit,
medförde åt styrelsen lämnade uppdrag att utföra sådana allmänna arbeten,
hvilka bekostades helt och hållet af statsmedel, särskild möda och
ansvar för ifrågavarande föredragande. Sådana arbeten hade varit väganläggningar
i öfre Norrland, upprensning af Kalmarsund, utvidgning
och fördjupning af Väddö kanal, farleder å västkusten in. in.
Det ansågs därför af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med fullt
fog kunna ifrågasättas, att denne föredragande borde i afseende å aflöningsförmåner
fullt likställas med byråchefer inom de centrala ämbetsverken
och sålunda komma i åtnjutande af 8,100 kronors aflöning med
600 kronors förhöjning efter fem år.
Uti en senare till kommittén ingifven, den 9 januari 1911 dag-tecknad
skrifvelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat såsom sin
åsikt, att den arbetsbörda och särskilda den föredragningsskyldigliet, som
hvilade på ifrågavarande ledamot, vore synnerligen vidlyftiga, och att
desamma tvifvelsutan kunde fullt jämställas med den arbetsbörda och
den föredragningsskyldighet, som ålåge de flesta öfriga administrativa
och ekonomiska ledamöter inom statsförvaltningen. Den tjänst inom
statsförvaltningen, med hvilken ifrågavarande befattning hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen syntes närmast jämförlig, vore tjänsten såsom
byråchef för kansli- och ekonomiska ärenden i landtbruksstyrelsen.
. Med erinran, bland annat, att denne ledamot i landtbruksstyrelsen,
hvilken före den senaste vid 1908 års Riksdag beslutade löneregleringen
hade andra gradens aflöning med benämning ledamot och sekreterare,
numera såsom byråchef åtnjöte tredje gradens aflöning, framhåller vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att de af sistnämnda ledamot år 1906 föredragna
ärendena uppgått till blott 140, under det att å byrådirektörens
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föredragning år 1909 kommit 1,650
ärenden, samt att enligt styrelsens mening den betydligt större arbetsbörda,
som, hvad föredragning angår, ålåge föredraganden af administrativa
och ekonomiska ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Särskild skrifvelse
från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
40
Kommittén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196. 1
fullt motsvarade de öfriga åliggauden, som jämlikt instruktionen för
landtbruksstyrelsen tillhörde byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden
därstädes.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar sig därför vidhålla det
i promemorian framställda förslaget, att befattningen såsom föredragande
för administrativa och ekonomiska ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte uppflyttas i tredje normalgraden och innehafvaren
erhålla benämningen byråchef.
Kommittén har framhållit, att föredraganden å administrativa afdelningen
upptogs uti den år 1882 fastställda staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom andra gradens tjänsteman, kamrerare. I afseende
å ifrågavarande tjänstemans ställning har sedermera icke vidtagits
annan ändring, än att i den år 1899 utfärdade instruktionen för styrelsen
benämningen kamrerare utbyttes mot byrådirektör, samtidigt därmed
att styrelsen å stat erhöll en särskild ledamot och föredragande för ärenden
rörande enskilda järnvägar, hvilken i aflöningshänseende då likställdes
med föredraganden för administrativa ärenden och jämväl erhöll
benämningen byrådirektör.
Nu har, anmärker kommittén, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida framställts förslag, att befattningen såsom föredragande för administrativa
ärenden måtte uppflyttas till tjänst af tredje normalgraden med
den för sådan tjänst bestämda aflöning.
Beträffande detta förslag har kommittén framhållit, att den omständigheten,
att nu ifrågavarande tjänsteman är ledamot och föredragande
i styrelsen, icke i och för sig behöfver föranleda till befattningens upphöjande
till tredje graden.
I sådant hänseende torde exempelvis, anför kommittén, böra beaktas,
att i riksförsäkringsanstalten sekreteraren och ombudsmannen är ledamot
af anstalten och att den honom vid 1908 års Riksdag tillerkända aflöningen
närmast motsvarar den, som åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden
inom statskontoret in. fl. nyreglerade centrala ämbetsverk.
I den nya kontrollstyrelsen är, påpekar kommittén, ämbetsverkets
sekreterare ledamot af styrelsen. I fråga om sekreteraren likasom de
öfriga ledamöterna i kontrollstyrelsen föreslog Kungl. Maj:t vid 1909
års Riksdag, att dessa befattningshafvare skulle i aflöningshänseende sättas
i en mellangrad mellan andra och tredje normalgraderna. Detta vann
emellertid icke Riksdagens bifall, utan bestämdes aflöningen till likhet
med andra normalgradens.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
41
I försäkringsmspektionen är en af ledamöterna tillika sekreterare.
Beträffande denne befattningskafvare hade, då fråga var om nyreglering
af nämnda ämbetsverk, från verkets sida ifrågasatts uppflyttning af
tjänsten från andra till tredje graden. Enligt den år 1910 fastställda
staten för försäkringsmspektionen är emellertid, erinrar kommittén, hans
aflöning bestämd till samma belopp som för öfriga tjänstemän i andra
normalgraden.
Såsom stöd för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om uppflyttning
i tredje graden af föredraganden för administrativa ärenden hos
styrelsen har i styrelsens skrifvelse den 9 januari 1911 äfven åberopats
jämförelse med byråchefen och föredraganden för kansli- och ekonomiska
ärenden i landtbruksstyrelsen.
Kommittén, som säger sig nogsamt äga kännedom om hvad i olika
hänseenden åligger nyssnämnda byråchef hos landtbruksstyrelsen, har
icke kunnat ansluta sig till den uppfattning af de ifrågavarande båda
tjänsterna, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom den gjorda
jämförelsen velat göra gällande.
I sådant hänseende har kommittén erinrat, hurusom, enligt 20 § af
instruktionen för landtbruksstyrelsen af den 2 oktober 1908, byråchefen
för kansli- och ekonomiska ärenden i sistnämnda styrelse, förutom skyldighet
att föredraga nyssberörda ärenden samt närvara vid föredragning
af vissa andra ärenden, åligger, bland annat, att ansvara för uppsättningen
af samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner
i samtliga de mål och ärenden, hvilka föredragits hos styrelsen
— alltså äfven de som föredragits af styrelsens tekniska ledamöter —
att uppbära och handhafva till styrelsen inkommande medel, utbetala
desamma till vederbörande och i laga ordning redovisa för dem. Äfvenledes
skall han hafva uppsikt öfver samt ansvara för registrators- och
aktuariegöromålens behöriga skötande.
Det torde äfven böra bemärkas, fortsätter kommittén, att å landtbruksstyrelsens
stat icke finnes upptagen någon biträdande ordinarie
tjänsteman, vare sig af andra eller första graden.
Vid nu antydda förhållanden och då någon ändring icke ifrågasatts
i afseende å tjänsteåliggandena för byrådirektören inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
har kommittén icke kunnat biträda styrelsens förslag
uti ifrågavarande hänseende. Kommittén har alltså ansett byrådirektören
böra i aflöningshänseende hänföras till andra normalgraden.
Från kommitténs beslut var herr Ekdahl skiljaktig samt ansåg, att Reservation,
innehafvaren af befattningen såsom föredragande för ekonomiska och
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 132 Raft. 6
42
Departements
chefen.
Furste byråingenjörerna.
Kommittén.
Departements
chefen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
administrativa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde
med benämning af byråchef hänföras till tredje normala lönegraden för
tjänstemän vid de centrala ämbetsverken.
Herr Ekdahls motivering för reservationen, som delvis sammanfaller
med hvad uti ifrågavarande afseende yttrats i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
promemoria och i styrelsens skrifvelse af den 9 januari 1911,
återfinnes i kommitténs betänkande sid. 159 och 160, och tillåter jag
mig hänvisa härtill.
Då omfattningen och arten af den föredragningsskyldighet, som i
allmänhet åligger byrådirektören, icke synes mig betinga, att i stället
för byrådirektörstjänsten inrättas en byråchefsbefattning, anser jag mig
icke kunna tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan
om en sådan förändring.
Hvad de båda af kommittén föreslagna förste byråingenjörerna
angår, har kommittén, med hänsyn till vikten att för ifrågavarade befattningar
kunna påräkna verkligt dugande personer och att kunna undvika
alltför täta ombyten å dessa platser, ansett sig böra sätta förste byråingenjörs
aflöning lika med tjänstemäns i andra normalgraden, vid hvilket
förhållande väl äfven ifrågavarande befattningar ansetts böra tillsättas af
Kungl. Maj:t.
Då det måhända, säger kommittén, skulle kunna blifva föremål för
särskild uppmärksamhet, att kommittén för förste byråingenjör hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit enahanda aflöningsförmåner, som
af kommittén tillstyrkts för en af styrelsens ledamöter, nämligen byrådirektören,
torde böra till jämförelse framhållas, att uti den vid 1910
års Riksdag antagna staten för försäkringsinspektionen aflöningen till en
förste aktuarie satts till samma belopp som för den ledamot af inspektionen,
hvilken tillika är sekreterare.
Mot den af kommittén föreslagna aflöningen till förste byråingenjörerna
har jag icke något att erinra.
Med anledning af kommitténs påpekande, att förste byråingenjörerna
skulle komma att i aflöningshänseende likställas med byrådirektören,
hvilken har föredragningsskyldighet, vill jag framhålla, att det synes mig
böra tagas i öfvervägande, om icke i en blifvande instruktion för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen bör föreskrifvas, att förste byråingenjörerna
skola vara pliktiga att, jämte utöfvande af sina befattningar såsom biträdande
ingenjörer, bereda och föredraga sådana ärenden af mindre om
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
43
fattning och betydelse, som styrelsen kan finna lämpligt öfverlämna till
deras handläggning. För att bereda byråcheferna tillfälle att odeladt
ägna sin arbetstid åt mera kräfvande uppgifter har på senare tid en
sådan föredragningsskyldighet upprepade gånger under vissa delar af
året enligt Kung!. M.apts bemyndigande ålagts byråingenjören å tekniska
afdelningen och notarien å järnvägsafdelningen mot särskild ersättning
af 100 kronor i månaden, ''bill följd af den väsentligt högre aflöning,
som skulle åtnjutas af förste byråingenjörerna i jämförelse med de löneförmåner,
som tillkomma den nuvarande byråingenjören och notarien,
lära förste byråi ngen] orna kunna förpliktas till eu sådan föredragning
utan särskild ersättning.
En liknande anordning med föredragningsskyldighet för tjänstemän,
som icke äro ledamöter af styrelsen, förekommer inom generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen och har, såvidt jag har mig bekant, fungerat till
belåtenhet.
De af kommittén föreslagna byråingenjörs- och notariebefattningarna
äfvensom registrator^- samt revisors- och bokhållareänsterna torde, såsom
kommittén hemställt, böra tillhöra första lönegraden.
Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat skulle enligt kommitténs
förslag äfven uppföras fem kvinnliga biträden.
Vidkommande spörsmålet angående ifrågavarande biträdens ställning
i aflöningshänseende har kommittén erinrat, hurusom vid 1910 års Riksdag,
i anledning af framställningar från Kungl. Maj:t, beslut fattats om
uppförande å ordinarie stat af skrifbiträden, ett hos fångvårdsstyrelsen
och två hos generaltullstyrelsen.
I den af Riksdagen antagna aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen
finnes upptaget »1 skrifbiträde» med lön 600, tjänstgöringspenningar 450
och ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, jämte två ålderstillägg, hvartdera
å 200 kronor, efter 5 och 10 år.
I aflöningsstaten för generaltullstyrelsen finnas upptagna två kvinnliga
skrifbiträden med samma aflöningsförmåner som skrifbiträdet i fångvårdsstyrelsen.
Bland aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen finnes intagen den
bestämmelsen, att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är
anställdt hos fångvårdsstyrelsen och antages till biträde å denna stat, äger
att för åtnjutande af löneförhöjning (genom ålderstillägg) räkna sig till
godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen.
Motsvarande bestämmelse finnes intagen bland aflöningsvillkoren för
generaltullstyrelsen.
Byråi ngen] ifver,
notarie,
registrator
samt revisor
och bokhållare.
Kvinnliga
biträden.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Dopartements
chefen.
Vaktmästare.
Hvad nu de fem kvinnliga biträdena hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angår, har, säger kommittén, redan antydts, att samtliga dessa
biträden åtminstone för den närmaste tiden borde, enligt kommitténs
mening, vara likställda med hvarandra; och lära vid sådant förhållande
aflöningsförmånerna för dem icke böra bestämmas annorlunda än för de
ofvan omförmälda biträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.
Mot hvad kommittén sålunda hemställt, har jag icke något att erinra.
Vidkommande slutligen vaktmästarna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har, såsom redan är nämndt, en af dem synts kommittén böra
erhålla förste vaktmästares ställning. I fråga om såväl förste vaktmästaren
som de öfriga vaktmästarna hos styrelsen anser jag, i likhet med kommittén,
böra gälla samma bestämmelser i aflöningshänseende, som vid
1910 års Riksdag antagits för motsvarande befattningshafvare i fångvårdsstyrelsen.
Utsträckt arbetstid.
Såsom förutsättning för tillämpning af den blifvande aflöningsstaten
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör enligt kommitténs mening uppställas,
att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag.
Då någon anledning icke föreligger att, hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angår, afvika från de bestämmelser i fråga om tjänstgöringstiden
på tjänsterummet, som i allmänhet meddelats för nyreglerade
ämbetsverk, finner jag mig böra tillstyrka, att i sammanhang med den
nya statens fastställande meddelas föreskrift, hvarigenom ofvannämnda
förutsättning uppfylles.
Anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän m. m.
Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat finnes uppfördt ett anslag
å 17,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän,
rit- och skrifbiträde. För hvart och ett af åren 1909—1911 har
45
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Riksdagen därjämte å extra stat beviljat anslag af 15,400 kronor till förstärkning
af arbetskrafterna bos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Af berörda å såväl ordinarie som extra stat anvisade medel har utgått
ersättning till ingen]örsbiträden, styrelsens juridiska biträde, amanuenser,
rit- och skrifbiträden samt tillfälligt vaktmästarbiträde.
Kommittén erinrar, att kommittén hemställt om ökning af antalet Kommittén.
ordinarie befattningshafvare i styrelsen men därvid dock förutsatt, att
därjämte ytterligare arbetskrafter skulle finnas till styrelsens förfogande.
Hvad då i sådant hänseende beträffar de inom styrelsen erforderliga
ingenjörsbiträdena, har kommittén beräknat deras antal till i regeln fyra,
nämligen två å tekniska och två å järnvägsafdelningen.
Ingenjörsbiträde hos styrelsen med samma dagliga tjänstgöringstid
som den ordinarie personalen åtnjuter för närvarande ersättning beräknad
efter 250 till 300 kronor för månad.
Då lämpliga ingenjörsbiträden med en till i regeln sex timmar utsträckt
daglig tjänstgöringstid icke torde kunna erhållas mot lägre godtgörelse
än det sistnämnda beloppet, har kommittén till ersättning åt ingenj
örsbiträden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat ett belopp
af 1.4,400 kronor. Vid bestämmandet af nyssberörda belopp har kommittén
emellertid förutsatt, att, därest någon semesterledighet må anses höra
beredas ingenjörsbiträde, särskild kostnad utöfver nämnda belopp icke
därigenom förorsakas statsverket.
Å järnvägsafdelningen inom styrelsen förekomma en del göromål
motsvarande dem, hvilka kommittén ansett böra å tekniska afdelningen
utföras af en ordinarie tjänsteman med benämning notarie. Då dessa göromål
å järnvägsafdelningen icke äro af den omfattning, att de gifva full
sysselsättning åt en ordinarie tjänsteman, har kommittén ansett tillfyllest
att å denna afdelning anställes en amanuens.
För närvarande finnes hos styrelsen ett »juridiskt biträde)). Detta
biträde har hufvudsakligen till uppgift att granska kontrakt beträffande
utförande af sådana allmänna arbeten, som åtnjuta bidrag eller låneunderstöd
af statsmedel, samt att i möjligen förekommande fall föra styrelsens
talan i rättegångar. Ifrågavarande åligganden synas kommittén lämpligen
kunna uppdragas åt en amanuens å administrativa afdelningen, hvilken
jämväl torde kunna medhinna en del andra göromål.
Att, såsom för närvarande äger rum, hafva en särskild amanuens
anställd å registratorskontoret anser kommittén icke vara erforderligt.
Därest å nämnda kontor arbetet jämväl efter införandet af utsträckt arbetstid
icke skidle kunna till fullo medhinnas af registratorn, lärer enligt kom
-
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
mittens mening erforderligt biträde kunna lämnas af de ordinarie kvinnliga
biträdena eller genom användande af tillfällig arbetskraft.
Vidkommande arfvoden till amanuenser hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har kommittén vid beräknandet af det anslag, hvarifrån dessa
arfvoden skola utgå, ställt beräkningen uti ifrågavarande afseende efter de
grunder, som vid regleringarna år 1908 följdes beträffande kammarkollegium
och kammarrätten, eller till i medeltal 1,800 kronor för hvarje
amanuens.
Vid reglerandet af löneförhållandena vid sistnämnda två ämbetsverk
blef för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom och semester
samt da amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst under innehafvarens
semester och tjänstledighet beräknadt omkring 450 kronor för
hvarje amanuens. Enahanda grund har kommittén ansett böra tillämpas
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I de nämnda hänseendena har kommittén alltså för två amanuensbefattningar
vid detta ämbetsverk beräknat ett belopp af 4,500 kronor.
Till gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vaktmästare samt
till bestridande af kostnader för sådant rit- och renskrifningsarbete, som
tilläfventyrs icke kan medhinnas af de föreslagna ordinarie kvinnliga biträdena,
har kommittén beräknat ett belopp af 2,100 kronor.
Enligt § 24 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äger öfverdirektören för besiktning af pågående arbeten och anläggningar
att, när han så aktar nödigt, företaga ämbetsresor till orterna,
Byråchefen för tekniska ärenden åligger, enligt 25 § i instruktionen, att,
då han därtill förordnas, företaga inspektionsresor för kontroll å allmänna
arbeten. Jämväl byråchefen för järnvägsärenden tillkommer, enligt § 26,
att, då han därtill förordnas, företaga resor för inspektion af färdiga eller
under arbete varande enskilda järnvägar.
Till godtgörelse af de vikarier, som under dylika tjänsteresor kunna
varda förordnade i styrelsen, har kommittén beräknat ett belopp af 400
kronor.
kör semesterledigheter måste, påpekar kommittén, finnas tillgång
till vikariatsersättningar, i allmänhet motsvarande vederbörande befattningshafvare
tillkommande tjänstgöringspenningar, men för vikarie för
semesterledigt kvinnligt biträde ett skäligt ansedt belopp af 75 kronor
per månad. Med afseende jämväl å eventuellt behof af medel utöfver
tjänstgöringspenningar till aflönande af vikarie för ordinarie kvinnligt
biträde under sjukdom samt för anslagets afrundande har kommittén
beräknat det till vikariatsersättningar uti ifrågavarande hänseenden afsedda
beloppet till 3,100 kronor.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Med afseende å hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt, att
till arfvoden åt ingenjörsbi träden och amanuenser, gratifikationer åt
extra tjänstemän och extra vaktmästare, godtgörelse åt tillfälliga ritoch
skrifbiträden samt vikariatsersättningar må i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat uppföras ett anslag af 24,500 kronor.
Vidare har kommittén meddelat, att, enligt hvad kommittén inhämtat,
den nuvarande innehafvaren af registrators- och aktuarie tjänsten
är förordnad till kommissionär hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I anledning däraf har kommittén åberopat hvad kommittén uti
sina betänkanden angående kammarkollegium och statskontoret framhållit,
nämligen att det syntes kommittén i allmänhet icke vara lämpligt,
att till kommissionär hos statsdepartement eller ämbetsverk förordnades
eu dess ordinarie tjänsteman, enär då lätteligen kunde hända,
att denne föranleddes låta de med kommissionärskapet förenade bestyr
inkräkta å den för hans ordinarie befattning förbehållna arbetstiden.
Enligt kommitténs uppfattning borde dylikt uppdrag anförtros åt
amanuens eller med sådan likställd extra tjänsteman, där icke särskilda
förhållanden kunde anses böra föranleda till annat förfaringssätt.
I öfverensstämmelse härmed har kommittén ansett böra komma
under behörigt öfvervägande, huruvida ej det i förevarande hänseende
registrator]! hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade förordnande
må vid lämplig tidpunkt böra upphöra.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har påpekat, att i fråga om extra
biträden å den administrativa afdelningen genom kommitténs förslag
den till afdelningens chefs förfogande stående arbetskraften, trots afdelningens
ökade ämbetsbörda, kommer att afsevärdt minskas emot hvad
den nu är.
Kommittén har nämligen, anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
ansett, att de tre amanuenser, som förut varit anställda å administrativa
afdelningen — nämligen styrelsens juridiska biträde, som hufvudsakligen
sysselsatts med kontraktsgranskning, samt en amanuens, tjänstgörande
hos såväl byrådirektören som registratorn, och en hos revisorn borde
kunna ersättas af en enda.
Äfven under förutsättning att den af kommittén föreslagna enda
amanuensen skulle åläggas 3 timmars daglig tjänstgöringtid i stället
för 2 timmar dagligen såsom under nuvarande förhållanden, skulle, säger
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, genom kommitténs förslag den administrativa
afdelningens chef till buds stående extra arbetskraften på
afdelningen likvisst komma att minskas med 50 procent.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Departements
chefen.
Styrelse!! är af den uppfattningen, att en dylik minskning i arbetskraft
på administrativa afdelningen icke kan vidtagas, utan att det
kommer att inverka menligt på arbetets gång.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar, att styrelsen vid affattande!
af sin promemoria till kommittén ej föreslagit någon ny ordinarie
tjänsteman på administrativa afdelningen, hvartill fog kunnat förefinnas,
men att styrelsen därvid utgått ifrån den under sådant förhållande
ovillkorliga förutsättningen, att afdelningens chef skulle fortfarande
hafva det antal biträden, som hittills visat sig erforderligt, eller
3 amanuenser, då juridiska biträdet räknats såsom sådan.
Anslaget till amanuenser bör därför enligt styrelsens åsikt ökas med
kostnaden för de två af kommittén strukna amanuensbefattningarna
eller med 4,500 kronor.
Kommittén har vid beräknande af anslagets belopp utgått från att
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skola finnas två amanuenser. Af
dessa skulle den ena tjänstgöra å järnvägsafdelningen och ersätta den
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna notarien. I stället för
de tre amanuenser, som nu äro anställda å administrativa afdelningen,
skulle alltså framdeles blott finnas en, utan att de ordinarie arbetskrafterna
å afdelningen ökas.
Visserligen delar jag kommitténs uppfattning, att något amanuensbiträde
åt registratorn icke erfordras efter löneregleringens genomförande.
Om registratorn, efter införande af förlängd tjänstgöringstid
och sedan kommissionärsbefattningen öfverlämnats till eu amanuens
eller annan extra tjänsteman, icke skalle medhinna de honom åliggande
göromålen, torde erforderligt biträde kunna lämnas honom af någon
bland de kvinnliga tjänstemännen.
Däremot synas de öfriga två amanuensbefattningarna å administrativa
afdelningen böra bibehållas. Enligt hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelats, måste en amanuens under större delen af
året uteslutande ägna sig åt granskningen af kontrakten angående statsbidrag
till allmänna arbeten, därest icke, till olägenhet för allmänheten,
dröjsmål skall uppstå med bidragens utbetalande. Om därför icke ytterligare
en amanuens finnes å afdelningen, skulle byrådirektören ej
kunna i regel påräkna någon hjälp vid uppsättande af förslag till skrivelser
och ärendenas utredning in. m. Revisorn och bokhållaren skulle
icke heller, såsom nu är fallet, kunna erhålla något biträde, då hans
göromål särskild! hopa sig. Jag anser därför, att anslaget bör så ökas,
att två amanuenser kunna anställas på administrativa afdelningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
49
Kommittén har beräknat det behöfliga anslaget för hvarje amanuens till
2,250 kronor, men synes, för att erhålla en jämn summa, höjningen
kunna inskränkas till 2,000 kronor och anslaget i dess helhet alltså
bestämmas till 26,500 kronor.
Yissa önskemål beträffande instruktionen.
•
Slutligen har kommittén uttalat sin mening beträffande vissa bestämmelser
i en blifvande ny instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Sålunda har kommittén meddelat, att det synes kommittén lämpligt,
att åt öfverdirektören, hvilken jämlikt § 24 i instruktionen för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen är Kungl. Maj:t i första rummet ansvarig
för uppfyllandet af styrelsens åligganden och har att tillse, det tjänstemännen
med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter, uppdrages
jämväl den direkta handläggningen af vissa slag af ärenden eller
grupper af ärenden.
Vidare hemställer kommittén, att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
blifvande instruktion måtte meddelas föreskrift därom, att
under öfverdirektörens tjänsteresor eller då han åtnjuter semester eller
eljest under kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad
att förrätta sitt ämbete, äldste tjänstgörande byråchefen skall,
därest icke annorlunda af Kungl. Maj:t förordnas, inträda i utöfningen
af öfverdirektörens åligganden.
Därjämte har kommittén gjort framställning rörande nedsättning af
anmärkningsarfvode, då det influtna beloppet öfverstiger 500 kronor,
samt om fastställande af vaktmästarnas åligganden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnar kommitténs ifrågavarande
förslag utan erinran.
Till dessa frågor, hvilka icke inverka vid lönestatens uppgörande,
torde jag få återkomma vid anmälan af förslag till den nya instruktion
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken lärer böra utfärdas i
sammanhang med statens fastställande. Jag antager, att de af kommittén
framställda önskemålen skola kunna förverkligas.
Bihang till Riksd. prot. 1911. ,1 Sami. 1 Afd. 132 Höft.
Departements chefen -
7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.
Kommittén har i sitt betänkande berört spörsmålet om anslag till
inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.
I fråga om tillkomsten af detta anslag får jag erinra, hurusom
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid 1904 års Riksdag föreslog,
att för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel
måtte å extra stat för år 1905 anvisas 5,000 kronor till arfvode åt en
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställd maskininspektör.
Uti skrifvelse den 9 mars 1904 (nr 14) meddelade Riksdagen, att
hvad i detta ärende blifvit upplyst synts otvetydigt gifva vid handen,
att den kontroll, som från statens sida utöfvades i syfte att skydda
trafiksäkerheten på de enskilda järnvägarna, icke kunde anses vara tillfredsställande.
Hvad särskild! anginge underhållet af dessa järnvägars
rullande materiel, hade behofvet af en mera effektiv kontroll för berörda
ändamål med styrka framhållits af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som järnvägsstyrelsen, hvilka båda ämbetsverk emellertid varit af
olika mening i fråga om kontrollens anordnande,, i det att hvardera
verket ansett sig Amra bäst ägnadt för utöfvandet af densamma.
Enligt Riksdagens mening vore det af verkligt behof påkalladt, att
fullt bestämda och tydliga föreskrifter meddelades ej blott rörande
kontrollen öfver den rullande materielen vid enskilda, för allmän trafik
upplåtna järnvägar, utan äfven med afseende å kontrollen öfver själfva
banan samt trafikens skötande på de enskilda järnvägarna. Statens:
kontrollerande verksamhet på dessa områden vore för det dåvarande fördelad
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen,
men gränserna mellan dessa myndigheters befogenhet vore ingalunda
klart uppdragna och sättet för kontrollens utöfvande vore ej heller tillräckligt
noga bestämdt.
Under dåvarande förhållanden kunde det icke synas Riksdagen
lämpligt att för framtiden fastslå, hvarest någon viss gren af denna
kontrollverksamhet borde vara förlagd, och Riksdagen hade därför icke
ansett sig böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut om
anställande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af viss tjänsteman för
inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.
Då det emellertid finge anses ådagalagdt, att ett anslag å det begärda
beloppet vore erforderligt, för att den myndighet, som redan hade
sig ålagdt att utöfva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på ett mera
tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, hade Riksdagen, för
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
51
möjliggörande af en verksam kontroll å enskilda järnvägars rullande
materiel, på extra stat för år 1905 anvisat 5,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Enahanda belopp, har sedermera för samma ändamål beviljats på
extra stat för hvart och ett af åren 1906—1911.
Den 31 december 1904 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående
kontroll öfver enskilda järnvägars rullande materiel (svensk författningssamling
nr 68).
Enligt nämnda kungörelse äger förrättningsman att för vissa förrättningar,
som omförmälas i kungörelsen, uppbära ersättning af järnvägs
ägare.
De ofvanberörda af Riksdagen beviljade anslagsbeloppen hafva användts
till beredande af ett årligt arfvode å 5,000 kronor åt en under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tydande maskininspektör.
Uti det betänkande och förslag till bestämmelser för tillgodoseende
af trafiksäkerheten å enskilda järnvägar in. in., som den 26 september
1907 afgafs af den utaf Kungl. Maj:t för ändamålet tillsatta kommitté,
har föreslagits, att kontrollen öfver enskilda järnvägars rullande materiel
skulle i sin helhet förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt
att besiktning af materiel skulle verkställas af två maskininspektörer,
anställda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då emellertid spörsmålet angående ordnandet af denna inspektion
ännu icke blifvit slutligen behandladt, har kommittén, i sakens så beskaffade
skick, icke ansett sig böra ifrågasätta annan ändring af nuvarande
förhållanden, än att det anslag, som ■— i afvaktan på frågans
definitiva lösning —- må komma att såsom hittills för ändamålet i fråga
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, må utgå med
något förhöj dt belopp.
Aflöningsförmånerna för den nuvarande maskininspektören utgöras,
framhåller kommittén, dels af arfvode å 5,000 kronor och dels ersättning
för förrättningar enligt taxa. Därjämte lärer maskininspektören
fått åtnjuta extra lönetillägg med tillämpning af grunderna för sådant
lönetillägg åt eu del statstjänstemän.
Angående beloppet af maskininspektörens nettoinkomst af arbete
har kommittén fått mottaga uppgifter omfattande åren 1908—1910.
Enligt hvad som framgår af nämnda uppgifter, har maskininspektören,
utöfver sitt arfvode af statsmedel, uppburit för ritningsgranskning
och tillverkningskontroll
år 1908
» 1909
» 1910
1,100 »
2,030 »
200 kronor
52
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 196.
Reservation
af herr
Ekdahl.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Departements
chefen.
Då de åligganden, som tillhöra maskininspektören, äro både ansvarsfulla
och synnerligen ansträngande, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida icke för beredande åt honom af ett till 6,000 kronor förhöjdt
fast arfvode anslaget i fråga må höjas till nämnda belopp.
Från kommitténs beslut har herr Ekdahl varit skiljaktig samt framhållit,
hurusom befattningen såsom maskininspektör under nu rådande
förhållanden är af mer än rimligt ansträngande natur. Då maskininspektören
äger att utöfva kontroll å underhållet af all i bruk å de enskilda
järnvägarna varande rullande materiel och att verkställa besiktning af
alla nya lokomotiv och vagnar för de enskilda smalspåriga järnvägarna,
innan de få tagas i bruk, förutom granskning af ritningar och specifikationer
till rullande materiel, vidare att sköta därmed förenade expeditionsgöromål,
så torde, då de enskilda järnvägarnas sammanlagda längd
och sammanlagda antal lokomotiv och vagnar öfverträffar statens järnvägars,
enligt reservantens mening vara uppenbart, att den arbetsbörda,
som för närvarande påhvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskininspektör,
är rent af onatuidig och fullkomligt utslitande. 1 afvaktan på
den ökning af antalet maskininspektörer, som af trafiksäkerhetskommittén
ansetts erforderlig, är det, anför reservanten, af synnerlig vikt att förbättra
de nuvarande förhållandena genom att maskininspektörsbefattningen
uppföres på ordinarie stat samt genom att ett ingen]örsbiträde
å järnvägsafdelningen uppföres å ordinarie stat såsom medhjälpare åt
maskininspektören.
Herr Ekdahl har därför yrkat, att maskininspektören måtte uppföras
å ordinarie stat med löneförmåner, som, med hänsyn till tjänstebefattningens
stora vikt samt dess synnerligen ansträngande och kräfvande
natur, skäligen borde bestämmas till 5,000 kronor i lön, 2,500
kronor i tjänstgöringspenningar och tvenne ålderstillägg af 500 kronor
efter 5 och 10 år.
Väg- och vatten byggnadsstyrelsen har hemställt, att å ordinarie stat
måtte anställas en maskininspektör med de löneförmåner af 7,500 kronor
m. m., som i herr Ekdahls reservation närmare angifvits.
I enlighet med kommittén anser jag, att en ordinarie maskininspektörsbefattning
icke nu bör inrättas, men att inspektörens arfvode bör
höjas från 5,000 till 6,000 kronor. För detta ändamål torde framställning
böra göras hos Riksdagen om anvisande å extra stat för år 1912
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
53
af ett anslag å 6,000 kronor för anordnande af inspektion å enskilda
järnvägars rullande materiel.
Erforderligt biträde åt maskininspektören lärer kunna lämnas af
någon af de ingenjörer, som komma att anställas å järnvägsafdelningen.
Förstärkning af styrelsens arbetskrafter under år 1911.
Såsom kommittén erinrat, bar Riksdagen för hvart. och ett af åren
1909—1911 å extra stat beviljat anslag af 15,400 kronor till förstärkning
af arbetskrafterna bos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Uti skrifvelse den 22 oktober 1910 anmälde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att till följd af anslagets otillräcklighet balansen å ogranskade
arbetsplaner under år 1910 högst betydligt ökats, då styrelsen i första
hand nödgats expediera löpande ärenden af sådan natur, att deras handläggning
ej lämpligen kunnat uppskjutas.
Till belysande af ökningen i antalet ogranskade planer åberopade
styrelsen följande
Tablå
öfver de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkomna arbetsplaner,
som kontrollräknats och granskats och öfver hvilka granskningspromemorior
upprättats af ingenjörsbiträdena å afdelningen för tekniska ärenden,
utom sådana, som röra enskilda järnvägar.
År. |
Ogranskade |
Inkomna |
Granskade |
Ogranskade |
Balans- siffrans ökning. |
1906.................................... |
_ |
_ |
_ |
447 |
137 |
1907.................................... |
447 |
455 |
318 |
584 |
141 |
1908.................................... |
584 |
487 |
346 |
725 |
55 |
1909.................................... |
725 |
514 |
459 |
780 |
298 |
1910.................................... (t. o. m. den 31 aug.) |
780 |
444 |
146 |
1,078 |
Siffrorna för år 1910 afse, erinrade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
endast tiden till och med den 31 augusti, och förefanns enligt sty
-
Nuvarande,
förhållanden.
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
relsens mening ingen utsikt att med nu till buds stående arbetskrafter
kunna nedbringa dessa siffror, som genom under de återstående månaderna
af året inkommande planer tvärtom säkerligen komme att betydligt
ökas.
Under senare tiden både ock, fortsatte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
upprepade klagomål inkommit till styrelsen såväl direkt från
enskilda som från åtskilliga af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfver
den långa tid, som åtgått innan styrelsen kunnat föreslå arbetsföretag till
erhållande af lån eller anslag ur respektive fonder, äfvensom öfver att
ärenden, hufvudsakligen af granskningsnatur, som borde kräfva en jämförelsevis
snar behandling, först efter stor tidsutdräkt kunde blifva
handlagda.
Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen, att
Kungl. Maj:t täcktes af tillgängliga medel anvisa ett anslag af 5,000
kronor till höjande af det af Riksdagen för år 1911 beviljade anslaget
15,400 kronor till stärkande af styrelsens arbetskrafter.
Vid föredragning den 23 december 1910 af denna skrifvelse beslöt
Kungl. Maj:t att till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och Arattenbyggnads,
styre!sen under tiden från och med den 1 januari till och med
den 30 juni 1911 ställa till styrelsens förfogande ett belopp af 2,500
kronor utöfver det af Riksdagen för år 1911 för samma ändamål beviljade
anslaget å 15,400 kronor, och anbefalldes statskontoret att förskjuta
beloppet.
Anslag å enahanda belopp är tydligen erforderligt jämväl för senare
delen af år 1911. Med anledning häraf och för att bereda statskontoret
ersättning för det utbetalade förskottet torde för ändamålet i fråga hos
Riksdagen å extra stat för år 1912 böra begäras ett anslag å 5,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna beloppet.
II. De under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställda
distriktstj änstemännen.
Aflöningsförmåner.
Enligt § 11 i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 9 november
1906, äro för närmaste uppsikten öfver och bestyret med sådana arbeten
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
och anläggningar i landsorten, som tillhöra styrelsens ämbetsbefattning,
till biträde åt styrelsen anställda en distriktchef inom hvart och ett af
de distrikt, nti hvilka riket i sådant afseende indelas, och åtta distriktsingenjörer.
Distriktsingenjörerna äro anställda en i hvart och ett af
södra, västra, östra och mellersta distrikten samt två i hvartdera af
nedre norra och öfre norra distrikten.
Aflöningen till distriktschef utgör enligt gällande stat 3,000 kronor
såsom lön. Distriktsingenjör, eller såsom denne tjänsteman benämnes
i staten extra distriktsingenj ör, åtnjuter arfvode af 1,500
kronor.
Utöfver förenämnda å stat uppförda aflöningar till distrikts chefer
och distriktsingenjörer äger ifrågavarande personal åtnjuta ersättning
för förrättningar enligt den af Kungl. Maj:t den 28 september 1888
utfärdade taxan på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjänstemännen
i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, med sedermera den 27 maj
1909 gjorda ändringar i nämnda taxa.
I fråga om distriktstjänstemännens inkomster af arbete i och utom
tjänsten tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse, som finnes intagen
å sid. 91 — 99 i kommitténs betänkande.
I nådiga kungörelsen den 2 juni 1882 angående villkoren för åtnjutande
af de från 1883 års början fastställda löneförmånerna för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte underlydande distriktschefer
stadgades uti pensionshänseende, att ämbets- eller" tjänsteman skulle, då
han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå, Kungl. Maj:t eller styrelsen, där det tillkomme denna att utfärda
afskedet, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge
den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma.
Lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension innehåller emellertid uti 3 §, att såsom underlag för bestämmande
af pensions belopp skall, där ej särskild! pensionsunderlag blifvit
i lönestaten fastställdt, tjäna för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar
eller ortstillägg icke äro förenade, två tredjedelar af
lönen, dock att pensionsunderlag icke må för någon tjänst beräknas till
högre belopp än sextusen kronor.
Såsom öfvergångsbestämmelse är i 18 § af lagen föreskrifvet, att
i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke äro förenade
och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande i kraft
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1 april 1900,
hvad uti ifrågavarande lag angående beräkning af pensionsunderlag
föreskrifves icke vinna tillämpning, förrän ny lönestat må varda för tjänsten
fastställd, utan därförinnan gälla, bland annat, att pensionsunderlaget
skall, där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, utgöra kela
lönen.
Enligt 5 § af pensionslagen, sådan denna paragraf lyder jämlikt lag
den 11 juni 1909, inträder rätt att komma i åtnjutande af hel pension för
manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnads- och trettiofem
tjänstår; härifrån äro dock stadgade undantag för vissa befattningshafvare,
bland livilka dock icke äro upptagna distriktschefer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten.
Skyldighet för tjänstinnehafvare att afgå från tjänsten inträder,
jämlikt 6 § af pensionslagen, i regeln vid uppnående af den i 5 § stadgade
lefnads ålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger afskeda
från tjänsten, den myndighet obetaget att låta anstå med afskedet,
därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall
längre än till fyllda sjuttio år.
Framställning Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställd, den 1 maj 1909
från distrikts- dagtecknad framställning, som i afskrift öfverlämnats till kommittén från
chefe> na. ^emälda styrelse, hafva cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
framhållit behofvet af höjning utaf distriktschefernas och distriktsingenjörernas
afiöningar.
Distriktscheferna hafva till en början förklarat sig anse obestridligt,
att distriktchefslönen, 3,000 kronor, som icke undergått någon förändring
sedan år 1882, numera vore för låg i förhållande till distriktschefs
arbetsmängd, som på senare tiden i väsentlig grad ökats.
Särskildt hade detta skett därigenom att styrelsen, delvis i följd af
nytillkomna författningar, numera till yttrande af distriktschef hänsköte
frågor, som förut behandlats enbart inom styrelsen.
Sådana frågor anginge, bland annat, koncession för enskilda järnvägar,
ändringar i fastställda planer för järnvägar, anläggning af nya
och ändring eller indragning af gamla stationer, anslutning af nya järnvägar,
klagomål från allmänheten angående järnvägar och olyckshändelser
vid sådana, besiktningsbevis för rullande materiel, vägars och
broars lämplighet för automobiltrafik, värdering af kronan tillhöriga
vattenfall, flottningsförhållanden in. m.
Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
57
Därförutom plägade Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länen anlita
distriktscheferna för yttranden och utredning i frågor, som af brist på
teknisk sakkunskap ej kunnat handläggas enbart af landsstatstjänstemännen.
Visserligen ålåge det icke distriktstjänstemännen att utan
ersättning verkställa dylika utredningar, men de hade i alla händelser
icke velat undandraga sig uppdragen, som ofta kraft drygt arbete
och till och med direkta utlägg för resor, biträdens aflöning m. m. Omförmälda
uppdrag hade hufvudsakligen afsett vägfrågor, flottningsmål,
vattenregleringar och stenfiskefrågor.
Enligt gällande instruktion hade distriktschef att upprätta förteckning
öfver de kartor, förslag och andra handlingar angående allmänna
arbeten, som vid distriktschefsexpeditionen mottagits och förvaras, äfvensom
ansvara för deras vård. Dessa göromål hade jämväl ökats i
mån som hela tjänsten blifvit allt mera kräfvande. Antalet ritningar
och handlingar, som skulle tagas i förvar å distriktsexpeditionerna,
växte nämligen oupphörligt och därförutom hade enligt förordningen om
offentliga arkiv tillkommit skyldigheten att hålla arkivet tillgängligt för
allmänheten.
Det ålåge distriktschefen att företaga inspektionsresor inom distriktet,
och därför åtnjöte han dels reseersättning enligt resereglementet och
dels dagarfvode för förrättningsdag. Förutom att antalet inspektioner
under de senare åren tilltagit, icke minst genom den distriktscheferna
numera påhvilande skyldigheten att profbelasta och kontrollundersöka
broar å enskilda järnvägar, hade tillkommit nya resor i tjänsten af samma
art och på liknande sätt ersatta som inspektionsresorna.
Distriktschef vore numera skyldig att själf eller genom distriktsingenjör
närvara vid afsyning genom kommerskollegii inspektörer
af korsningar mellan elektriska ledningar och kommunikationsleder.
Kontrollen öfver enskilda järnvägar under byggnad, hvilken kontroll
i regel utöfvades af distriktschefen, hade på senare åren utvidgats,
så att i stället för ett eller högst två årliga besök å arbetsplatsen numera
skulle verkställas minst två årliga inspektioner eller med andra
ord så många som kontrollanten funne behöfliga.
Slutligen beordrades distriktschefen numera att vid inträffande järnvägsolyckor
verkställa undersökning å platsen och afgifva utredning angående
anledningen till olyckan.
Kostnaderna för ofvannämnda resor betäcktes i allmänhet af de
ersättningar, som därför reglementsenligt utginge, »men» — säges det i
förevarande framställning — »något nämnvärdt öfverskott utöfver hvad
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 182 Höft. 8
58
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
resan direkt krafvel'' uppstår numera ej; i livilket afseende det förtjänar
anföras, att gällande resereglemente, oaktadt dagtraktamentet ökats, i
hufvudsak innebär en minskning i ersättningarnas belopp jämfördt med
det äldre reglementet. Alla de inarbeten med uppsättande af utlåtanden,
förande af brokontrollböcker m. m., som sammanhänga med de
omförmälda resorna, äfvensom den tidsförlust, som af resorna vållas,
skola sålunda i hufvudsak anses ersatta af distriktschefens fasta lön,
hvilket innebär, att denna rättvisligen bör höjas i mån som arbetsbördan
af dessa förrättningar ökats».
Distriktschef åliggande arbete i tjänsten, hvarför hans lön utgör
ersättning, hade alltså i mycket hög grad ökats sedan år 1882., då den
nuvarande lönen fastställdes. Därtill komme den under de senare årtiondena
inträdda stegringen i alla lefnadskostnader, hvilken för distriktseheferna
särskildt gjorde sig kännbar genom ökade utgifter för ingenjörsbiträde
och lokalhyra.
Från det allmännas synpunkt måste det — framhålles vidare —
vara önskligt, att distriktscheferna, genom livilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
funktioner i landsorten utöfvades, åtnjöte en aflöning:,
som något så när svarade mot deras kräfvande åligganden; och därutinnan
erbjöde sig osökt jämförelse med de aflöningar, som numera betaltes
till tekniska chefer inom såväl statens motsvarande verk som enskilda
kommunikationsförvaltningar.
Det hemställdes fördenskull till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att den måtte föreslå förhöjning af distrikschefernas lön till G,000 kronor;
och under åberopande af stegringen i lefnadskostnaderna hemställdes,
att pensionen måtte bestämmas till 4,500 kronor.
I framställningen anfördes därefter, att hvad däld sagts rörande
distriktscheferna gällde i stort sedt äfven om distriktsingenjörerna.
Sedan år 1882 hade till distriktsingenjör utgått ett arfvode af 1,500
kronor för år å extra stat. Att jämväl detta arfvode kräfde ökning,
ansågo distriktscheferna vara uppenbart. Samma kompetens fordrades
af distriktsingenjören som af distrikschefen, och den förre intoge i likhet
me.d den senare en ställning, som fordrade, att dess innehafvare i
ekonomiskt afseende säkerställdes genom lönens upptagande på ordinarie
stat.
Distriktsingenjörstjänsten hade efter år 1882 så godt som helt och
hållet ändrat karaktär, i det att tjänstegöromälen, från att förut hafva
varit af mindre omfattning och periodiskt återkommande, numera kräfde
en väsentligt ökad tid, särskildt under sommarmånaderna, hvarigenom
tillfälle till enskild verksamhet i afsevärd mån försvårats.
59
Kung!''. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
På grund af livad sålunda anförts hemställdes, att distriktsingenjörerna
måtte erhålla en lön på stat af 3,500 kronor med rätt till pension
å samma belopp, äfvensom att distriktsingenjörerna i öfre och nedre
norra distrikten måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500 kronor.
Till följd af de många och långvariga inspektionsresorna vore nämligen
för dem möjligheterna till enskild verksamhet än färre än i de öfriga
distrikten.
I en särskild till kommittén afgifven promemoria från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har förklarats, att styrelsen funne de af distriktscheferna
i deras ofvanberörda framställning anförda motiv väl grundade
och fördenskull ansett sig kunna och böra i allo instämma i deras förslag.
Af redogörelsen beträffande distriktschefernas inkomster anser kommittén
framgå, att dessa i allmänhet uppgå till belopp, som betydligt
öfverstiga hvad flertalet andra statens tjänstemän i jämförlig eller högre
ställning åtnjuta i sin befattning eller kunna förskaffa sig på grund af
sin tjänsteställning. Kommittén har vid sådant förhållande funnit sig
sakna anledning att föreslå någon förhöjning af den till distriktschef å
stat utgående lönen.
Vidkommande däremot distriktschefernas pensionsförhållanden torde,
säger kommittén, böra uppmärksammas, att, äfven om man blott vill
bibehålla såväl löne- som pensionsbeloppen för dem oförändrade, det på
grund af stadgandet i 3 § i pensionslagen är nödvändigt, att i den nya
lönestaten fastställes särskild! pensionsunderlag. Eljest varder pensionen
allenast två tredjedelar af lönen eller tvåtusen kronor.
Om än kommittén icke kunnat tillstyrka en förhöjning af nu utgående
lön till distriktschef, har kommittén i allt fall ansett det böra
tagas under öfvervägande, huruvida ej beloppet af det pensionsunderlag,
som kan komma att fastställas för distriktschef, bör sättas högre än det
nu bestämda pensionsbeloppet 3,000 kronor.
Vid en jämförelse med de pensionsunderlag, som på grund af de
under senare år verkställda löneregleringar skola gälla, exempelvis, för
distriktslandtmätare, eller 3,200 kronor, för fiskeriintendenter, statskonsulenter
i boskapsskötsel, mejerihushållning och svinskötsel samt jägmästare,
eller 3,500 kronor, äfvensom för landtbruksingenjörer, eller
4,000 kronor, liar kommittén ansett sig böra för distriktschef i väg- och
vattenbyggnadsdistrikt föreslå ett pensionsunderlag af 4,000 kronor.
Såsom förut är antydt, inträder enligt numera gällande civila pen -
Kommittén
60 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
sionslag skyldighet för distriktschef att afgå från tjänsten vid uppnående
af 67 lefnadsår.
Med hänsyn till beskaffenheten af distriktschefernas arbete anser
emellertid kommittén böra komma under pröfning, huruvida ej berörda
skyldighet bör inträda åtminstone vid 65 års ålder, på sätt redan nu
gäller i fråga om en del tjänstemän, hvilkas tjänstgöring torde kunna
anses i viss mån jämförlig med distriktschefernas, nämligen geologer vid
Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer och distriktslandtmätare
samt tjänstemän vid den lokala skogsförvaltningen.
Vidkommande distriktsingenjörerna har, anmärker kommittén, hemställts,
att de måtte erhålla eu lön på stat af 3,500 kronor med rätt
till pension å samma belopp, äfvensom att distriktsingenjörerna i ''öfre
och nedre norra distrikten måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500
kronor.
För bedömande af spörsmålet, huruvida distriktsingenjörsbefattningarna
må böra uppföras såsom ordinarie tjänster, bör gifvetvis arten af
de ifrågavarande befattningshafvare åliggande göromål undersökas.
Uti § 33 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
säges, att distriktsingenjör, som skall bo inom distriktet och icke må
lämna detsamma utan efter uppdrag eller särskild tillåtelse af styrelsen,
har till närmaste förman distriktschefen, till hvars biträde i tjänsten han
är anställd, med skyldighet att på eget ansvar verkställa de inspektioner
eller andra förrättningar, hvartill han förordnas, äfvensom att, därest
han därtill erhåller förordnande, vid förfall för distriktschefen förvalta
dennes ämbete. Distriktsingenjör äger ock att med distriktschefens tillåtelse
åtaga sig enskilda uppdrag i yrket, såvidt tjänsten det medgifver.
Distriktsingenjörernas verksamhet, hvilken ursprungligen blott var
af biträdande natur, lärer enligt kommitténs mening få anses alltmer
hafva fått karaktären af en sjelfständig verksamhet. De erhålla sålunda
i många fall uppdrag direkt från styrelsen och deras ansvarighet för af
dem utförda inspektioner eller andra förrättningar är fullt motsvarande
den som åligger distriktschef.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett billigt, att distriktsingenjörsbefattningarna
förändras till ordinarie tjänster.
Af enahanda skäl, som af kommittén anförts beträffande distriktschefernas
aflöning å stat, finner emellertid kommittén beloppet af den
till distriktsingenjör nu utgående aflöningen icke böra höjas utan blott
förändras till lön.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
61
Likasom lönen för distriktsingenjör enligt kommitténs förslag skulle
komma att sättas till hälften af distriktschefs, har det synts kommittén
lämpligt, att förhållandet mellan de för nämnda bägge slag af befattningar
bestämda pensionsunderlagen blefve detsamma, och att alltså pensionsunderlaget
för distriktsingenjör blefve 2,000 kronor.
För den händelse pensionsrätt skulle komma att beredas distriktsingenjörer,
förutsätter kommittén, att i fråga om skyldighet att vid viss
lefnadsålder afgå från tjänsten enahanda bestämmelse skall gälla för
distriktsingenjör som för distriktschef.
Herr Ekdahl har yrkat, att distriktsingenjörslönen vid dessa tjänsters
uppförande å ordinarie stat borde sättas till minst 2,500 kronor
och pensionsbeloppet till minst 3,000 kronor.
Skall det icke, anför herr Ekdahl, liksom tidigare jämväl framdeles
blifva tvunget att af hänsyn till distriktsingenjörs ekonomiska ställning
och hans långvariga och plikttrogna arbete i statens tjänst förskaffa
honom distriktschefstjänst genom transport till annat distrikt, ehuru han
redan hunnit så nära pensionsåldern, att han skulle hafva att tjänstgöra
som distriktschef endast det fåtal år, som erfordras för att erhålla den
högre distriktschefspensionen, så borde pensionen för distriktsingenjör
icke sättas till ett så ringa belopp som 2,000 kronor. Sättes däremot
pensionen för distriktsingenjören till det mera skäliga beloppet af 3,000
kronor, så kunna enligt reservantens mening dylika förflyttningar undvikas
och vid inträffande ledigheter till chef i ledigblifvet distrikt befordras
den distriktsingenjör, som är i detsamma anställd och således
redan besitter den ingående kännedom om distriktets särskilda förhållanden,
som det enligt gällande instruktion åligger distriktschef att förskaffa
sig, hvilken naturliga succession i regel torde vara bäst för ämbetsverket
och det allmänna.
Vidare skulle, säger herr Ekdahl, för staten följa fördelen att i dylika
fall få utbetala endast de lägre distriktsingenjörspensionerna i stället
för de högre distriktschefspensionerna samt för ämbetsverket att på de
mera maktpåliggande distriktschefsposterna erhålla yngre och mera arbetsdugliga
krafter, hvilket jämväl vore för det allmänna bäst.
Att bibehålla distriktsingenjörslönen till 1,500 kronor kan herr Ekdahl
ej heller finna vara skäligt dels med hänsyn till distriktsingenj örernas
ansvarsfulla arbete i statens tjänst dels ock med hänsyn till att af
denna lön skulle utgå både pensionsafgift, som de för närvarande icke
hafva att erlägga, och, då de äro i saknad af hyresbidrag, hyra för den
Reservation
af herr Ekdahl.
62
Kmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19-6.
tjänstelokal, som de måste upplåta åt staten för tjänstens skötande? och
för förvaring af tjänsten tillhörande arkiv.
Dcpartc- 1 likhet med kommittén kan jag icke tillstyrka, att lönen för di
mentschcfen.
s^rj^gehef höjes utöfver det nuvarande beloppet å 3,000 kronor. Kommitténs
förslag att öka pensionsunderlaget för distriktschef till 4,000
kronor anser jag mig böra biträda.
Likaledes får jag tillstyrka kommitténs hemställan, att distriktsingenj
örsbefattningarna uppföras på ordinarie stat, samt att lönen bestämmes
till 1,500 kronor och pensionsunderlaget till 2,000 kronor.
Hvad angår frågan om skyldighet för distriktstjänstemän att afgå
från tjänsten, vid 65 års ålder, så förutsätter detta ändring i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Frågan synes mig fördenskull
icke böra i detta sammanhang upptagas till behandling.
Sådant tillägg till aflöningsvillkoren lärer dock böra göras, att de
nuvarande distriktschefer, hvilka öfvergå på den nya staten, samt de
distriktstjänstemän, hvilka utnämna» till sina befattningar, innan den
ifrågasatta ändringen i pensionslagen kan komma till stånd, blifva pliktiga
att underkasta sig de förändrade bestämmelser, som kunna varda
meddelade i afseende å de för rätt till hel pension stadgade lefnads- och
tjänstår och den därpå grundade skyldighet att från tjänsten afgå.
Taxa för tjänsteförrättningar.
Kommittén. Kommittén har vidare ansett sig böra uttala, att vid framläggandet
af dess förslag till aflöningsförmåner för distriktstjänstemännen förutsatts,
att de ersättningar, hvilka enligt gällande taxa på arfvode för förrättningar,
som verkställas af tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
tillkomma distriktstjänstemännen för tjänsteförrättningar, icke
varda förhöjda utöfver hvad nu är bestämdt.
I detta sammanhang har kommittén fäst uppmärksamheten på en
särskild bestämmelse i nämnda taxa.
I § 12 af taxan, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga
kungörelsen den 27 maj 1909, säges,. att förrättningsman ej må till sitt
biträde använda, utom officer vid väg- och vattenbyggnadskåren, annan
ingenjör än sådan, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts.
Anlitar distriktschef vid utarbete biträde och är förrättningen af
den omfattning, att utarbetet ej* lämpligen kan af förrättningsmannen
utan sådant biträde fullgöras, äger distriktschefen åtnjuta ersättning för
biträdets resa enligt vissa angifna grunder.
63
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 196.
I öirigt äger diöfcriktsebef lör biträde, som kan anlitar, ej åtnjuta
särskild godtgörelse i annat fall än att arbetet -är af sådan omfattning,
som nyss nämnts, och att godtgörelsen därför skall utgå efter dagarfvode;
och utgör ersättningen i sådant fall för biträde, jämte rese- och
traktamentspenningarna, för hvarje dag,
om biträdet är distriktsingenjör .eller officer i väg- .och
vattenbyggnadskåren 13 kronor, men eljest högst 9 kronor.
År distriktsingenjören för ordnad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande att hålla förrättning af visst
angifvet slag och använder han därvid biträde af officer i väg- och
vattenbyggnadskåren eller annan ingenjör, gäller om ersättning därför
hvad nyss nämnts.
Af de anförda bestämmelserna framgår, säger kommittén, att dagarfvode
lör biträde utgår med väsentligt högre belopp, om biträdet är
distriktsingenjör eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren, ,än om
biträdet är annan ingenjör.
Kommittén säger sig ingalunda vilja bestrida lämpligheten af ;att
dagarfvodet må kunna i någon mån afpassas efter biträdets större
eller mindre kompetens. Det vill dock förefalla kommittén mindre
belogadt, att — frånsedt biträde, som är distriktsingenjör — skillnad
göres mellan, å ena sidan, ingenjörer, som äro officerare i väg- och
vattenbyggnadskåren, och, å andra sidan, andra ingenjörer, som af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen godkänts såsom biträden.''
Utan att inlåta sig på det generella spörsmålet om en särställning
för officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller öfver hufvud taget
om bibehållandet af nämnda kår, anser kommittén emellertid ändring
''höra företagas rörande nyss afhandlade stadgande angående ersättning
för biträden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär i anledning häraf förklarat, väg- och vat
att i allmänhet såsom dylika biträden, som skola åtnjuta det lägre ;arf- ^byggnads
vodet, ingå andra ingenjörer kunnat erhållas än aspiranter från den styrelsen''
uppsättning af cirka ett hundratal sådana, som inrikta sin utbildning
på att vinna inträde i väg- och vattenbyggnadskåren. Det torde då,
säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vara rimligt, att dessa -erhålla
lägre arfvode än de, som efter förut förvärfvad mera omfattande ingenjörspräktik
erhållit sin officersfullmakt. Dylika biträden tjänstgöra å
väg- och vattenbyggnadsdistrikten för vinnande af erforderlig kompetens
och. kunna svårligen erhållas utom aspiranternas krets, enär öfriga ingenjörer
kunna ifrågasätta tillämpning af den vida högre taxa, som
1)4 Kung!, Maj.ls Nåd. Proposition Nr 190.
svenska teknologföreningen fastställt för väg- och vattenbyggnadsfacket
med dagarfvoden åt biträden af 20 å 30 kronor.
Då nu fråga icke föreligger om revision af taxan, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att ej heller den af löneregleringskommittén
vidrörda ändringen af dagtraktamentet 9 kronor för biträde,
som ej är officer i väg- och vattenbyggnadskåren, måtte bifallas.
Departe- Med anledning af hvad kommittén anfört, finner jag mig böra ut
mentschefen.
t;|p^ att? därest ändringar i arfvodestaxan för distriktstjänstemännen
framdeles vidtagas, dessa böra så afväges, att i det stora hela någon
väsentlig förhöjning icke äger rum å de ersättningar, som enligt taxan
tillkomma distriktstjänstemännen.
Vidare synes mig omförmälda taxebestämmelse, enligt hvilken ingenjörsbiträde,
som är officer i väg- och vattenbyggnadskåren, alltid skall
''erhålla högre dagarfvode än annan ingenjör, under vissa förhållanden
mindre lämplig. Vid blifvande omarbetning af taxan torde erforderlig
ändring böra ske.
Väg- och vattenbyggnadskåren.
Reservation En fråga rörande väg- och vattenbyggnadskåren beröres äfven uti
af herr en af herr Carl Persson vid kommitténs betänkande fogad reservation.
Herr Persson har framhållit, att de nuvarande innehafvarna af öfverdirektörs-,
byråchefs-, byråingenjörs- och notariebefattningarna i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen äro resp. öfverste, öfverstelöjtnanter, löjtnant
och kapten vid väg- och vattenbyggnadskåren. Samtliga distriktschefer
och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten äro likaledes
officerare vid samma kår.
Anledningen till detta förhållande är, säger herr Persson, delvis att
söka i de bestämmelser, som äro meddelade angående den genom Kungl.
Maj:ts beslut den 22 december 1851 inrättade väg- och vattenbyggnadskåren.
Enligt samma dag utfärdadt reglemente (Sv. Förf. S. nr 54) är
kårens uppgift »att tillhandagå styrelsen för allmänna wäg- och wattenbyggnader
i den befattning med allmänna arbeten, som enligt gällande
Instruktion Styrelsen tillkommer. Corpsens Officerare kunna ock under
krig, i händelse af behof, kommenderas till ingeniörstjänstgöring vid
Arméen».
Kåren bestod enligt berörda reglemente af »en Ofwerste och Chef,
som derjemte tills vidare är Chef i Styrelsen för allmänna väg- och
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
wattenbyggnader; en Öfwerste-Löjtnant, som i nämnda Styrelse bestrider
Bureau-Chefs-befattningen; fem Majorer, hvvilka i de särskilda wäg-och
wattenbyggnads-distrikten tjenstgöra såsom Distrikts-Chefer; samt ett
tills ^vidare obestämdt, efter behofwet lämpadt, antal Officerare af
Ivapitens- och Löjtnants-graderne».
I enlighet med senare utfärdade bestämmelser består kåren för
närvarande af 1 öfverste och chef (tillika öfverdirektör och chef för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen), 3 öfverstelöjtnanter (af hvilka 2 äro
byråchefer i nyssnämnda styrelse), 13 majorer (af hvilka 6 äro chefer i
väg- och vattenbyggnadsdistrikten), 43 kaptener och 73 löjtnanter.
iJå det enligt herr Perssons förmenande icke kan vara lämpligt, att
personer, som befordrats till ordinarie tjänstemän i ett civilt ämbetsverk
— väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är ju faktiskt ett sådant —
tillåtas kvarstå och vinna befordran vid väg- och vattenbyggnadskåren,
har herr Persson ansett sig böra påyrka, att officerare vid kåren, då de
befordras till ordinarie statstjänst, skola vara skyldiga att afgå från sina
beställningar vid kåren.
Enär enligt förberörda reglemente vissa officersbeställningar vid
väg- och vattenbyggnadskåren skola vara förenade med vissa beställningar
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller därunder lydande distriktsförvaltningar,
lärer, påpekar herr Persson, i händelse af bifall till
hans berörda yrkande, reglementet för väg- och vattenbyggnadskåren
böra i förevarande hänseende revideras.
Uti sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på anförda skäl funnit betänklighet icke möta mot
att ett civilt ämbetsverk, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i sin tjänst
använder officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, som alldeles icke
äro af någon militär tjänst eller ställning hindrade i sådan civilanställning.
Därjämte har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att
officerare i väg- och vattenbyggnadskåren äro anställda äfven i andra
civila verk såsom järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
Med anledning af herr Perssons ifrågavarande framställning tillåter
jag mig erinra, att civila väg- och vattenbyggnadsklubben uti en till
Kungl. Maj:t den 6 december 1910 ingifven skrift hemställt, att Kungl.
Maj:t ville taga under pröfning, huruvida icke skäl förefinnas för indragning
äf väg- och vattenbyggnad skåren. Nämnda skrift har remitterats
till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren för afgifvande af
Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 132 Käft. 9
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Departe
mentschefen.
66 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
utlåtande, men har något yttrande ännu icke inkommit till Kungl.
Maj:t.
Då fråga om väg- och vattenbyggnadskårens upphäfvande alltså
föreligger, anser jag, att herr Perssons framställning först i sammanhang
med detta ärende bör upptagas till pröfning.
Afiöningsvillkor.
För åtnjutande af de aflöningsförmåner, som komma att upptagas
i blifvande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder
lydande di strikts tjänstemän har kommittén föreslagit villkor och bestämmelser
af hufvudsakligen samma innehåll som de, Indika under de
senare åren fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar.
Därjämte har kommittén beaktat bestämmelsen i den för vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen nu gällande instruktionen, § 35, att tjänsteman
i eller under styrelsen icke får åtaga sig byggnadsarbetens utförande
på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs tjänst.
Hvad angår distriktstjänstemännen har kommittén af skäl, som
återfinnas i betänkandet sid. 132 och 133, ansett bestämmelsen om förbud
att förena annan tjänst eller uppdrag med befattningen såsom
tjänsteman vid vattenbyggnadsdistrikt ej böra göras så restriktiv som
motsvarande bestämmelser för befattningshafvare i styrelsen.
Mot de af kommittén ifrågasatta aflöningsvillkoren har jag icke
något att anmärka.
67
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.
Stat, kostnadsberäkning m. m.
Den stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder lydande
distriktstjänstemän, jag, med hänvisning till hvad jag förut anfört,
anhåller att få framlägga, är så lydande:
Kronor. |
|||||
Tjänst- |
|||||
Lön. |
gorings- |
Orts- |
Summa. |
||
pennin- gar. |
tillägg. |
||||
Öfverdirektören och chofen........ |
6,200 |
2,800 |
1,000 |
10,000 |
|
1 byråchef och ledamot............ |
6,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
{ Efter 5 år kan lönen höjas |
1 » » )) |
5,000 3,600 |
2.500 1,800 |
600 400 |
8,100 5.800 |
j med 600 kronor. |
1 byrådirektör och ledamot...... |
] Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 förste byråingenjör............... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 med 500 kronor och efter |
1 n n .............. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
) kronor. |
1 byråingenjör........................ |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
|
2 byråingenjörer..................... |
4,400 |
3,000 |
600 |
8,000 |
Efter 5 år kan lönen hojas |
1 notarie .............................. |
2,200 |
1.500 |
300 |
4,000 |
med ytterligare 500 kronor |
1 registrator, tillika aktuarie ... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
och efter 15 år med än yt-terligare 500 kronor. |
1 revisor och bokhållare ......... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
|
1 kvinnligt biträde.................. |
600 |
450 |
150 |
1,200 |
Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 200 kronor och efter |
4 kvinnliga biträden .............. |
2,400 |
1,800 |
600 |
4,800 |
| 10 år med ytterligare 200 kronor. |
1 förste vaktmästare................ |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
( Efter 5 år kan lönen höjas |
1 vaktmästare ... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
» Efter 5 år kan lönen höjas |
700 |
[ med 100 kronor och efter |
||||
1 » ........................ |
350 |
150 |
1,200 |
j 10 år med ytterligare 100 |
|
Till arfvoden åt ingenjörsbiträ-den och amanuenser, gratifika-tioner åt extra tjänstemän och |
kronor. |
||||
biträden samt vikariatsersätt-ningar............................ |
— |
— |
— |
;26,500 |
|
1 distriktsehef......................... |
3,000 |
_ |
_ |
3,000 |
|
5 distriktschefer..................... |
15,000 |
— |
— |
15,000 |
|
1 distriktsingenjör.................. |
1,500 |
— |
— |
1,500 |
|
7 distriktsingenjörer........... |
10.500 |
— |
— |
10.500 |
|
Summa |
— | _ |
— |
134,000 |
Anm. i. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Amu. 2. Pensionsunderlaget för distriktsehef skall utgöra 4,000 kronor och för distriktsingenjör
2,000 kronor.
Stat förslaget.
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19f>.
Kostnads
beräkning.
Aflönings
viiikor.
Gällande ordinarie aflöningsstat för väg- och vattenbyggnads styrelsen
(jämte därunder lydande distriktstjänstemän) slutar å en summa af
86,400 kronor.
Därjämte är å extra stat för år 1911 anvisadt ett belopp af 15,400
kronor till förstärkuing af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
De ifrågavarande båda anslagen uppgå sålunda sammanlagdt till
101,800 kronor.
Mitt förslag till stat upptager en slutsumma af 134,000 kronor.
Då det anslagsbehof, hvarför, enligt hvad nyss är nämndt, medel anvisats
å extra stat, skulle genom den nya aflöningsstaten få anses vara
fylldt, innebär alltså mitt förslag en anslagsförhöjning af 32,200 kronor.
Härvid har dock icke hänsyn tagits till ålderstillägg, hvilka, såsom
hittills, skulle, utgå af sjätte liufvudtitelns gemensamma förslagsanslag till
ålderstillägg. I detta hänseende torde emellertid vara att märka, att vid
bifall till mitt förslag ökade utgifter från sistnämnda anslag komma att
föranledas.
Emellertid torde höra i motsatt riktning framhållas, att till vissa
befattningshafvare i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått
extra lönetillägg, som för år 1910 uppgått till ett sammanlagdt belopp
af 2,688 kronor 31 öre, äfvensom att styrelsen erhållit bemyndigande
af Kungl. Maj:t att till utgången af år 1911 hafva en extra vaktmästare
anställd mot en efter tre kronor om dagen beräknad, från sjätte hufvudtitelns
allmänna besparingar utgående aflöning.
I enlighet med hvad jag beträffande aflöningsvillkoren anfört skulle
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner fastställas följande
villkor och bestämmelser:
A) beträffande ordinarie befattningshafvare i styrelsen:
att innehafvare af ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest
i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
69
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Ivungl. Majds förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj ds oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att befattningshafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke får
åtaga sig byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning
i entreprenörs tjänst;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och
behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
70
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresor
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest åt däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår;
att emellertid, därest ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till följd af tjänsteresa eller för handläggning af särskilda ärenden är
under allenast några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning!
tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning
sköta de till ledamotsbefattningen hörande löpande göromål;
att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger ruin, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
om förmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen:
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är
anställdt hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och antages till biträde
å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till
godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
styrelsen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 106. 71
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af öfverdirektören, byråcheferna, byrådirektören
och förste byråingenjörerna en hvar under en och en half
månad samt af byråmgenjörerna, notarien, registratorn, revisorn och bokhållaren
samt de kvinnliga biträdena en hvar under eu månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af öfverdirektören bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens
slut;
att i fråga.om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
B) beträffande de ordinarie tjänstemännen i väg- och vatfcenbyggnadsdistrikten:
att distriktschef och distriktsingenjör skola vara underkastade såväl
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämväl utom sitt distrikt, eller
jämkning i åligganden, som ock den reglering af tjänstgöringsområde,
som kunna varda föreskrift^;
att med ordinarie befattning som distriktschef eller distriktsingenjör
icke må förenas annan tjänstebefattning eller uppdrag, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, efter pröfning, finner inverka hinderligt för
tjänstgöringen såsom distriktschef eller distriktsingenjör; åliggande det
distriktschef eller distriktsingenjör, innan han åtager sig annan tjänstebefattning
eller uppdrag, att göra anmälan i ämnet hos väg- och vattenby
ggnadsstyrels en;
att distriktschef eller distriktsingenjör icke får åtaga sig byggnadsarbetens
utförande på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs
tjänst;
att distriktschef eller distriktsingenjör, som åtnjuter tjänstledighet,
skall till vikarien afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af
vikarien verkställda tjänstegöromål;
72
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 196.
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Biksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver arfvode
enligt taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen, som
erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder han
afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid afgång'' från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall lönen utgår till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därelter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; dock att tjänstinnehatvare
skall vara pliktig underkasta sig de förändrade bestämmelser, som
kunna varda meddelade i afseende å de för rätt till hel pension stadgade
lefnads- och tjänstår och den därpå grundade skyldighet att från tjänsten
afgå; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Majrts bestämmande, omreglering af extra
inkomster, som kunna åtfölja distriktschefs- eller distriktsingenjörsbefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
öfvercjångs- 1 anslutning till under senare år i sådant hänseende gifna bestäm
fårhånanden.
melser, höra de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till
den nya aflöningsstaten, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
bibehållas vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförm ån er äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Jag liar emellertid icke ansett erforderligt att uppgöra någon särskild
öfvergångsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder
lydande distriktstjänstemän, då fullt tillräckliga medel å den af
mig föreslagna ordinarie staten skulle finnas tillgängliga för den eller
dem af de nuvarande ordinarie befattningshafvarna, som må komma att
kvarstå å den äldre staten.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels godkänna ifrågavarande förslag till allöningsstat för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän, att
tillämpas från och med år 1912, äfvensom de af mig angifna villkor
och bestämmelser för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara,
att en hvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder ordinarie
befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser samt
att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, b vilka
icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja öfvergå till den nya
aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie
stat tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem,
dels höja det i riksstatens anslag till väg- och vattenbyggnadsstaten
ingående aflöningsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte
därunder lydande distriktstjänstemän från 86,400 kronor med 47,600
kronor eller sålunda till 134,000 kronor,
dels till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under år 1911, utöfver det af Riksdagen för samma år
för ändamålet beviljade anslaget å 15,400 kronor, å extra stat för år
1912 anvisa 5,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1911
af tillgängliga medel utanordna beloppet,
och dels för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel på extra stat för år 1912 anvisa 6,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft.
Departe
mentschefens
hemställan.
10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna sitt bifall och förordnande, att till Riksdagen
skulle aflåtas proposition i ärendet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1931.