Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 176.
1
N:o 176.
Kungl. Maj.ls nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter Ulrika
Dorotea Tillman och Hedvig Sofia Tillman; gifven
Stockholms slott den 7 april 1911.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att kronans rätt till danaarf efter Ulrika Dorotea Tillman
och Hedvig Sofia Tillman må efterskänkas till förmån för Eksjö landsförsamling.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Swarts.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Smil. 1 Åfd. 120 Höft. (N:o 176-178.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 april 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Peteksson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:
Aflidne fänriken Kristoffer Thilmans eller Tillmans i Eksjö döttrar
Ulrika Dorotea, född 1782, och Hedvig Sofia, född 1794, hafva efterlämnat
vissa arfsmedel, som, enligt den 4 juni 1909 dagtecknad redovisningsräkning,
uppgingo till 8,274 kronor 7 öre.
I en till Kungl. Maj:t den 7 juni 1909 ingifven skrift har Eksjö
landsförsamling genom å kommunalstämma utsedda personer i underdånighet
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder hos Riksdagen hemställa,
att ifrågavarande danaarfsmedel måtte få tillfalla nämnda församling.
Till stöd härför har anförts följande. Arfsmedlen, som den
14 december 1818 utgjorde 90 riksdaler G skillingar 8 runstycken, här
-
3
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 176.
ledde sitt första ringa ursprung från andelar i två inom Eksjö landsförsamling
belägna hemman samt hade förvaltats och gjorts räntebärande
nästan uteslutande genom personer inom sagda församling,
utan att dessa personer haft nämnvärd ersättning därför. Vid upprepade
tillfällen hade från församlingens sida gjorts efterforskningar
efter möjligen befintliga arfvingar, utan att arfsmedelsfonden härför
debiterats någon ersättning förr än vid den sista utredningen, som
gjordes under år 1909, och hvaraf framgick, att inga arfvingar till förmögenheten
funnes. På grund af betungande utgifter för skola och
fattigvård och i följd af skuldsättning för nyligen uppförd kyrka hade
kommunens ekonomiska ställning blifvit ganska svag. Därtill komme,
att inom församlingen förelåge ett synnerligen trängande behof, som t
genom erhållande af de Tillmanska arfsmedlen skulle kunna tillgodoses,
nämligen uppbyggande af ett nytt folkskolehus i den del af församlingen,
som nu vore i saknad af skola. Med den nuvarande höga beskattningen
funnes emellertid ringa utsikt för församlingen att kunna
med egna medel förverkliga sin länge närda önskan att pa nämnda
sätt förbättra sitt folkskoleväsen.
Öfver berörda underdåniga ansökning hafva kronofogden i norra
och södra Vedbo härads fögderi och Kungl. Maj ds befallningshafvande
i Jönköpings län afgifvit infordrade underdåniga yttranden. Kronofogden
har därvid vitsordat, att Eksjö landsförsamling vore synnerligen
betungad af höga utgifter för kyrka, skolor och fattigvård och
att någon utsikt till snar förbättring härutinnan icke förefunnes, då
inom församlingen saknades naturliga förutsättningar för åvägabringande
af industri eller andra produktiva företag, genom hvilka dess ekonomiska
bärkraft kunde höjas, samt att församlingen till följd häraf uteslutande
vore hänvisad att med sina begränsade tillgångar och ytterligare skuldsättning
möta de stegrade anspråk, framtiden ställde på densamma.
Med stöd häraf och då genom efterskänkande af ifrågavarande danaarf
åt församlingen densamma utan tvifvel skulle beredas afsevärd lättnad
i sitt ekonomiska betryck, ansåge sig kronofogden böra till nådigt
bifall förorda framställningen. Kungl. Maj:ts befallningshafvande härpå
de af kronofogden anförda skäl likaledes hemställt om bifall till
ansökningen.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss yttrat
sig i ärendet, har med anledning däraf, att några handlingar rörande
systrarna Tillmans frånfälle icke förefunnes, framhållit, att det i betraktande
af tiden för deras födelse finge tagas för gifvet, att systrarna
vore aflidna, hvadan och då icke några arfvingar efter dem funnes,
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.
kvarlåtenskapen i fråga utgjorde danaarf. Beträffande ansökningen tillstyrkte
ämbetet, att ifrågavarande danaarfsmedel, hvilka, efter afdrag af
till ämbetet utanordnad aktoratsprovision, utgjorde 7,446 kronor 67 öre
måtte efterskänkas till förmån för Eksjö landsförsamling, samt att nådig
proposition i sådant syfte måtte aflåtas till Riksdagen.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer jag
i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel må efterskänkas till
förmån för Eksjö landsförsamling.
Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla
samt förordnade, att proposition i ämnet skulle till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.