Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

I

Nr 159.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
ändrad lydelse af § 7 i nådiga aflöning sreglementet för
tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907;
gifven Stockholms slott den 31 mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att § 7 l:o) i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar den 15 november 1907 må från den dag Kungl.
Maj:t förordnar erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion
gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt
stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande
vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och
bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af
förflyttningen från en ort till eu annan.

Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom
vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin
förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode,
dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afcl. 101 Höft. (Nr 159.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

Angående
lindring af
§ 7 i aflöningsreglenientet
för
tjänstemän
■vid statens
järnvägar.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstiernå,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:

Enligt § 7 i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar af den 15 november 1907 gäller för åtnjutande af de med
befattning vid statens järnvägar förenade aflöningsförmåner, bland annat,
den bestämmelsen, att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast
de i gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade
eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda
honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid
förflyttningen enligt stat tillkommande arfvode; med rätt för den, som
i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas till annan

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

befattning med ringare aflöningsförmåner, att erhålla, förutom vid förflyttningen
innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning
skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik
arfvodesförhöjning.

För bedömandet af hvilken aflöning, som enligt aflöningsreglementet
skall tillkomma den som, på sätt nyss är nämndt, förflyttas till annan
befattning, torde böra uppmärksammas följande stadganden i aflöningsreglementet.

Uti § 2 heter det sålunda:

Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och öfverdirektör
utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där bostad in natura
icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och bränsle, allt enligt
i paragrafen intagen stat med däri i förekommande fall angifna högsta
och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad och bränsle
icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven, utgår samma
ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten bestämda begränsning.
Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Vidare stadgas i samma paragraf, att tjänsteman vid distrikten och
centralverkstaden åtnjuter arfvode enligt stat med däri angifna lägsta och
högsta belopp för år räknadt.

Enligt § 9 mom. 3 äga tjänstemän vid distrikten, hvilka ej åtnjuta
fri bostad, uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30,
35 eller 40 procent af arfvodet allt efter den ort, där vederbörande är
placerad, i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas;
dock med iakttagande däraf, att beloppet al nämnda ersättning ej må
öfverstiga vissa, allt efter vederbörandes tjänstegrad, i paragrafen angifna
belopp.

På grund af affattningen af dessa bestämmelser har tjänsteman,
som förflyttas från en högre befattning till en lägre, ansetts berättigad
att behålla endast den del af sin vid förflyttningen innehafda aflöning, som
är betecknad såsom arfvode, under det att däremot ersättning för bostad
och bränsle för honom beräknas efter den befattning, till hvilken han
förflyttas.

Häraf blir i regeln följden, att den sålunda förflyttade kommer att
lida en väsentlig aflöningsminskning.

Ett exempel torde tydligare klargöra förhållandet. En trafikinspektör
i Kiruna, som ej åtnjutit bostad in natura, förflyttas till kontorsskrifvare
på samma plats. I egenskap af trafikinspektör har han uppburit
4,800 kronor samt 1,500 kronor såsom ersättning för bostad och
bränsle, enär denna enligt gällande bestämmelser i Kiruna utgår med

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

40 procent af arfvodet dock för trafikinspektör högst 1,500 kronor.
Dessutom har han åtnjutit kallortstillägg, hvartill hänsyn i detta sammanhang
ej behöfver tagas. Såsom kontorsskrifvare får han visserligen
behålla arfvodet, 4,800 kronor, men, då ersättningen för bostad och
bränsle till kontorsskrifvare utgår med högst 850 kronor, nedsättes
nämnda ersättning till sist angifna belopp. Vederbörande skulle sålunda
lida en minskning i inkomster af 650 kronor. Samma hade blifvit förhållandet,
om förflyttningen skett till kontorsskrifvare vid järnvägsstyrelsen.

Att en dylik tolkning af bestämmelserna i fråga, sådana de nu äro
affattade, måste anses riktig, har i ett af regeringsrätten nyligen afgjordt
besvärsmål blifvit fastslaget.

Uti det underdåniga utlåtande beträffande nyssnämnda besvärsmål,
som den 1 december 1910 afgifvits af järnvägsstyrelsen, har emellertid
styrelsen föreslagit ändring af § 7 i aflöningsreglementet i syfte att
undanröja nämnda påföljd.

Styrelsen anför, att det med skäl synes kunna ifrågasättas, huruvida
man vid affattandet af sagda bestämmelser, i hvad de afse aflöningsförhållandena
vid förflyttning, verkligen haft klart för sig möjligheten
af att en så väsentlig aflöningsminskning för den förflyttade skulle
kunna inträda, som den, hvilken kan blifva en följd af den i §§ 2 och
9 i aflöningsreglementet stadgade begränsning af beloppet af ersättningen
för bostad och bränsle alltefter den befattning vederbörande
innehar. I detta afseende framhåller styrelsen, att föreskriften rörande
förflyttning i § 124 i nu gällande instruktion härleder sig från ett liknande
stadgande i § 48 i nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897, däri uttrycket
»utan minskning i det honom enligt stat tillkommande arfvode»
ordagrannt återfinnes. Stadgandet i 1897 års instruktion tillkom i samband
med den förändring i sättet för den ordinarie personalens vid
statens järnvägar anställning, som genomfördes vid nämnda års lönereglering
och som bestod däri, att personalen anställdes medelst konstitutorial
i stället för på förordnande med viss tids uppsägning.

Med de aflöningsbestämmelser, som gällde på grund af 1897 års
aflöningsreglemente, skulle, säger järnvägsstyrelsen, en förflyttning från
en högre till en lägre befattning vid distrikten — och dylika förflyttningar
torde man väl i främsta rummet hafva afsett vid ifrågavarande
stadgandes tillkomst — icke hafva för den förflyttade medfört minskning
i det enligt § 9 i samma aflöningsreglemente utgående hyresbidraget,
enär detta för alla befattningshafvare vid distrikten utgjorde 20 procent

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159. 5

åt arfvodet utan någon begränsning. Däremot skulle vid en förflyttning
från en högre befattning vid distrikt till en lägre befattning i styrelsen
den förflyttade hafva lidit ännu större minskning i sina aflöningsförmåner
än den, som skulle inträda enligt nu gällande bestämmelser,
alldenstund något hyresbidrag icke tillkom befattningshafvare i styrelsen
enligt 1897 års aflöningsreglemente.

Bet. anförda synes styrelsen gifva vid handen, att stadgandet affart
ats på sådant sätt, att äfven med hänsyn till de aflöningsbestämmelser,
som gällde vid stadgandets tillkomst, detsamma skulle kunna föranleda
till ojämnheter, som tydligen icke varit förutsedda, ty enligt styrelsens
åsikt kan meningen icke hafva varit, att, om exempelvis en trafikinspektör
förflyttades till befattning såsom kontorsskrifvare i styrelsen, han skulle
mista sitt hyresbidrag, medan däremot, om förflyttningen skedde till
befattning såsom kontorsskrifvare vid distrikt, ingen minskning i aflöningen
d. v. s. arfvode och hyresbidrag komme att äga rum. Då
man, såsom antydts, i främsta rummet syntes hafva haft i sikte förflyttningar
vid distrikten såsom de allmännast förekommande och någon
minskning i hyresbidraget därvid icke skulle inträda enligt 1897 års
aflöningsreglemente,. anser styrelsen, att man bör kunna utgå från det
antagandet, att det icke var afsedt, att någon dylik aflöningsminskning
i allmänhet skulle inträda vid förflyttningar af nu omhandlade slag, och
då i den motivering till § 7 i 1907 års aflöningsreglemente, som förekommer
i kommitténs betänkande, ingen antydan förekommer därom,
att en förändring i berörda hänseende varit afsedd, finner styrelsen det
vidare kunna antagas, att man vid stadgandets öfverflyttning med oförändrad
lydelse från 1897 års instruktion icke förutsett den minskning i
aflöningen, som kunde komma att blifva en följd af omförmälda bestämmelserna
i §§ 2 och 9 i 1907 års aflöningsreglemente rörande begränsningen
af ersättningen för bostad och bränsle alltefter den befattning
vederbörande innehar.

Enär en förflyttning från högre till lägre befattning kan, anför styrelsen
vidare, blifva af förhållandena påkallad jämväl i sådana fall, att
vederbörande tjänsteman icke i någon mån själf medverkat därvid t. ex.
vid befattnings indragning eller förändring eller vid icke själfförvållad
kroppsskada, som medför oförmögenhet för tjänstemannen att sköta
innehafvande befattning utan att likväl utgöra hinder för att han på ett
tillfredsställande sätt kan bestrida en annan lägre befattning, samt i
dylika fall svårigheter skulle kunna uppstå för att vidtaga en för tjänsten *
lämplig förflyttning, därest densamma för vederbörande skulle medföra
en afsevärd minskning i aflöningsförmåner, skulle det enligt styrelsens

6

Departements chefen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 159.

mening vara önskvärdt, att en ändring af ifrågavarande stadgandens
formulering ägde rum i syfte att undanröja nyssnämnda olägenhet.

I detta sammanhang framhåller styrelsen, att i de nyligen för såväl
telegrafverket som postverket fastställda aflöningsreglementena förekomma
bestämmelser rörande förflyttning, motsvarande de här förut behandlade.
Beträffande aflöningen i dylika fall lyder föreskriften i det förra reglementet
(§ 6) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
enligt detta reglemente tillkommande aflöning» och i det senare
reglementet (§ 2) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
tillkommande fasta aflöning'')''). Då vid telegrafverket viss
personal äger uppbära hyresbidrag, men det i allt fall ankommer på
telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma, huruvida och till
hvilket belopp nämnda bidrag skall utgå, samt, hvad angår postverket,
någon motsvarande aflöningstitel icke förekommer, kommer vid dessa
verk en förflyttning icke att för vederbörande medföra en aflöningsminskmng,
motsvarande den, som i liknande fall kan inträda för statsbanepersonalen
på grund af den olika formulering, som bestämmelserna
rörande förflyttning erhållit i järnvägens aflöningsreglemente. Då anledning
icke förefinnes att låta strängare bestämmelser i omförmälda afseende
gälla för statens järnvägars personal än för personalen vid telegraf-
och postverken, har styrelsen gjort framställning om erforderlig
ändring i § 7 mom. Do), första stycket i aflöningsreglementet den 15
november 1907.

Af den lämnade framställningen angående tillkomsten af nu ifrågavarande
stadgande i § 7 af statens järnvägars aflöningsreglemente torde
framgå, att det icke kan anses hafva varit förutsatt, att tillämpningen
af stadgandet skulle medföra en sådan minskning i aflöning för en person,
hvilken förflyttas från en befattning till annan, som på grund af
paragrafens nuvarande formulering kan blifva en följd.

Det med stadgandet afsedda syftet synes mig till och med i viss
mån motverkas genom paragrafens nuvarande affattning. Ändamålet är
nämligen, bland annat, att bereda vederbörande myndighet tillfälle att,
om inneliafvaren af en befattning af eu eller annan anledning befinnes
mindre lämpad för befattningen, kunna förflytta honom till en annan
tjänst inom verket. Därest emellertid en dylik förflyttning skulle komma
att medföra en afsevärd minskning i inkomster för den förflyttade, lärer
väl den myndighet, som äger en sådan förflyttningsrätt, i många fall
af billighetshänsyn tveka att vidtaga en dylik åtgärd, huru önskvärd
densamma än må kunna vara.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.

7

Då härtill kommer, att motsvarande bestämmelser i andra aflöningsreglementen
icke gifva anledning till omförmälda påföljd för den förflyttade,
anser jag mig böra tillstyrka det af järnvägsstyrelsen väckta
förslaget till omformulering af nyssberörda stadgande i statens järnvägars
aflöningsreglemente.

Jag tillåter mig alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, att § 7 l:o) i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar den 15 november 1907 må från den dag Kungl.
Maj:t förordnar erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion
gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt
stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande
vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och
bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af
förflyttningen från en ort till en annan.

Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom
vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin
förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode,
dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.