Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

1

Nr 158.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre
GautsträsJc; gifven Stockholms slott den 31 mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk
genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens
län bidrag må, under villkor att Sorsele socknemän bidraga till
företaget med minst 3,000 kronor och förbinda sig att för framtiden
underhålla farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande
af det för tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag i
allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

rf»

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft. (Nr 158.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen statsrådet grefve Hamilton anförde:

Farled mel- Uti en till 1910 års Riksdag ailåten proposition väckte Eders Kungl.
vindeln^ocli förslag angående anordnande af farled mellan Storvindeln och

T Nedre Nedre Gautsträsk i Västerbottens län. Till följd af kamrarnas skiljaktiga
Gautsträsk. beslut förföll emellertid frågan för nämnda riksdag.

Sedan med anledning af hvad statsutskottet i ärendet anförde och
hvad som förekom vid frågans behandling i kamrarna förnyad utredning
ägt rum, tillåter jag mig nu ånyo underställa frågan Eders Kung].
Maj:ts pröfning.

Innan jag redogör för den nya utredningen, anser jag mig böra erinra
om hvad som tidigare förekommit angående förevarande farledsfråga.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158. o

Inom Sorsele socken af Västerbottens län, hvilken socken har en
längs de naturliga dalgångarna i sydost-nordvästlig riktning långsträckt
ytform med en areal af 7,835 kvadratkilometer och år 1908 hade en
folkmängd af 3,313 invånare, linnes för närvarande endast en enda ordnad
kommunikationsled utförd, nämligen den landsväg, som under 1880-talets första del anlades från Lycksele upp till Sorsele torkplats. Denna
landsvägs längd inom Sorsele socken utgör i rundt tal 55 kilometer.
Under 1890-talet har sedermera visserligen byggts våglinjen Holmfors—
Malå, men af denna faller endast 3,5 kilometer inom Sorsele socken.
Den del af socknen, som ligger ofvanför kyrkplatsen och hvilkens längd
från kyrkan upp till norska gränsen är fågelvägen omkring 130 kilometer,
är vid sina förbindelser med den öfriga delen af socknen och
länet särskild! sommartiden i hufvudsak hänvisad till de sjöar och öfriga
roddbara delar af vattendrag, som bildas af Vindelälfven och Juktån.

Vid Sorsele kyrka, som är belägen på en holme i Vindelälfven,
bildar denna älf ett lugnvatten, benämndt Nedre Gautsträsk, som börjar
omkring 10 kilometer ofvan kyrkan vid den fors, Bräskafors, genom
hvilken älfvens omkring 40 kilometer långa egentliga källsjö, Storvindeln,
har sitt utlopp. Detta lugnvatten afbrytes omkring 3 kilometer
nedanför kyrkan af Stensundsforsen.

Nedanför denna sistnämnda fors, hvars fallhöjd är omkring 6,4 meter,
vidtager ytterligare ett lugnvatten med omkring 16 kilometers längd.

Länge har varit på tal att antingen genom båda eller endera af de
sagda forsarnas rensning eller kanalisering bilda en sammanhängande
farled af respektive omkring 72 eller 55 kilometers längd. Sålunda anhöllo
Sorsele socknemän redan i september 1901 hos Kungl. Maj:t om
statsbidrag för upprensning eller kanalisering af Bräskaforsen, hvarigenom
ångbåtsled skulle kunna åvägabringas efter sjöarna Nedre Gautsträsk
och Storvindeln från Stensundsforsen förbi Sorsele kyrkstad upp
till Gillisnuoleforsen. Därjämte anhöllo socknemännen, att förordnande
måtte meddelas för vederbörande tjänsteman att på statens bekostnad
upprätta plan och kostnadsförslag för arbetet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 6 december 1901
meddelade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att förutom de vägundersökningar,
som på 1870-talet verkställts för utredning om lämpligaste
landsvägsförbindelse med Norge genom Västerbottens län, hvarvid
undersöktes äfven en sträckning efter Adndelälfvens dalgång fram
till riksgränsen, undersökningar därefter verkställts för vinterväg i samma
sträckning. Enligt därvid uppgjordt förslag skulle i vintervägen ingå

Lokala

förhållanden.

Frågans
tidigare behandling.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

lugnvattnen omedelbart ofvan och nedan Bräskaforsen. Att den nu föreslagna
vattenvägen skulle på ett synnerligen lämpligt sätt afhjälpa den
brist, som vidlådde endast en vinterväg utefter samma sträcka, ansåg
styrelsen vara tydligt. Behofvet af lättad samfärdsel för orterna väster
om Sorsele kyrka hade ock enligt styrelsens mening så till vida erkänts,
att det föranledt ny undersökning för bygdeväg mellan Sorsele och det
omkring 30 kilometer ofvanför Storvindeln belägna Öfre Gautsträsk.

Med anledning af Sorsele soeknemäns förenämnda ansökning beslöt
Kungl. Maj:t den 24 januari 1902 att för undersökning af och uppgörande
af arbetsplan för ordnande af den ifrågasatta farleden anvisa ett
statsbidrag af 1,200 kronor. I sammanhang härmed anbefallde Kungl.
Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om undersökningens
verkställande.

Sedermera har distriktschefen i öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren E. M. Öhman, åt hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdragit att verkställa nämnda undersökning, uppgjort plan
till den ifrågasatta farledens anordnande antingen enligt alternativ I genom
Bräskaforsens upprensning med däraf föranledd sänkning af Storvindeln,
så att utloppet genom forsen skulle utan slussanordning direkt
användas såsom farled vid olika vattenstånd, eller och enligt alternativ II
genom slussledsförbindelse vid sidan af Bräskaforsen utan att hittillsvarande
vattenhöjdsförhållanden i Storvindeln komme att ändras. Kostnaden
för farledens anordnande har af majoren Öhman beräknats enligt
alternativ I till 33,000 kronor och enligt alternativ II till 125,000 kronor.

I det till planen hörande betänkandet anför majoren Öhman, bland
annat, följande.

En afsevärd lättnad i kommunikationsliänseende för i första hand
de längs öfre delen af Vindelns vattendrag bosatta inbyggarna skulle
utan tvifvel vinnas, därest den 40 kilometer långa sjön Storvindeln förbundes
i direkt farled förbi Bräskaforsen med det nedanför belägna
Nedre Gautsträsket, invid hvars sydliga del Sorsele kyrkplats är belägen.
Genom en sådan anordning skulle åvägabringas en omkring
55 kilometer lång sammanhängande farled från den vid landsvägens
ändpunkt belägna kyrkplatsen upp till Gillisnuoleforsen, hvilken kommunikationsleds
betydelse för de ofvanliggande karga, från mera ordnade
förhållanden aflägset liggande trakterna majoren Öhman anser
vara påtaglig.

Storvindeln, som nedanför Gillisnuoleforsen har en ytvidd af 60
kvadratkilometer, har i allmänhet starkt lutande stränder samt inga
eller åtminstone mycket obetydliga ängsmarker, som kunna anses vara

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 15S.

o

berörda af en eventuell sänkning af sjöns vattenstånd. Enligt samstämmiga
uppgifter från med vattendjupsförhållandena kunniga personer
är minsta djupet under sommarlågvattenytorna i såväl Storvindelns
som Nedre Gautsträskets längsgående hufvudfarleder betydligt större än
3 meter.

Efter Bräskaforsens upprensning, på sätt alternativ I upptager, kommer
Storvindelns lågvattenyta, enligt hvad Öhman uppgifver, att sänkas
sommartiden högst 0,90 meter under hittillsvarande lågvattenstånd,
samtidigt som högre vattenytor äfven blifva allt efter olika höjder 0,50
å 0,90 meter lägre än de varit hitintills. Vintertiden torde lågvattenytan
komma att sänkas ända intill 1,80 meter lägre än den hittills förekommande.

Därest inga afgörande intressen förefinnas emot en upprensning af
Bräskaforsen och häraf följande sänkning af Storvindeln, synes, enligt
hvad Öhman framhåller, valet mellan de föreliggande förslagen till farled
gifvet vara till förmån för alternativ I. Ty oafsedt, den ojämförligt
mycket lägre kostnaden för sagda alternativ, tala för dettas utförande
den större utvecklingsmöjligheten af trafiken, som ligger däri, att farkosternas
dimensioner kunna afsevärdt ökas utan att vara bundna i
maximimått af en murad sluss och att passerandet af Bräskaforsen kan
ske snabhare utan eljest oundvikligt uppehåll för slussens manövrerande,
och vidare den omständigheten, att farleden icke tarfvar årliga
trafikutgifter i form af ersättning till slussvakt, hvilken väl icke helt
och hållet kan undvaras vid eventuell slussled. Slutligen talar till förmån
för detta alternativ, att upprensningen knappast kan kräfva andra
än på sin höjd högst obetydliga underhållskostnader, hvadan några
passageafgifter vid detta alternativ icke torde böra förekomma, något
som däremot säkerligen icke skulle kunna undvikas, därest farleden
bygges såsom slussledsförbindelse med, förutom den ofvannämnda trafikkostnaden,
det oundvikliga underhållsarbetet för slussledens olika anläggningar.

Hos Eders Kungl. Maj:t anhöllo sedermera kontraktsadjunkten Hjalmar
Alner och folkskolläraren Olof Selinus, jämlikt dem af Sorsele
socknemän å kommunalstämma den 8 mars 1908 meddeladt uppdrag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte anvisa medel till farledens utförande uteslutande
på statens bekostnad enligt alternativet I i förslaget.

Till stöd härför anförde sökandena, att kommunen på grund af
såväl dess egen som de enskilda socknemännens skuldbörda icke är i
stånd att ansvara ens för någon del af kostnaden för farleden i fråga.
Vidare framhöllo sökandena önskvärdheten af, att företaget måtte
kunna snarast möjligt påbörjas, så att arbetsförtjänst därigenom skulle

6

Utlåtande af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

..Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

beredas de till följd af den under år 1907 inträffade missväxten nödlidande
inom orten.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att yttra sig öfver soeknemännens ifrågavarande
framställning, anhöll styrelsen om yttrande i ärendet från Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte därvid arbetets
utförande i enlighet med alternativ I; och som Sorsele sockens ekonomiska
bärkraft är särdeles svag och 1907 års felslagna skörd än ytterligare
syntes komma att förminska kommunens bärighet, anhöll Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med vitsordande af företagets synnerliga
nytta'' och behöflighet för orten, att styrelsen måtte hemställa om
anslag till arbetets utförande uteslutande med statsmedel.

För egen del uttalade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånigt
utlåtande den 15 maj 1908 såsom sin åsikt, att det vore af
största vikt, att farleden snarast komme till utförande; och fann styrelsen
de af sökandena och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anförda skälen för företagets bekostande uteslutande af statsmedel synnerligen
behjärtansvärda.

Hvad beträffar valet mellan de båda alternativa förslagen till farledens
anordnande, förordade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i likhet
med majoren Öhman alternativet I. Från teknisk synpunkt ansåg styrelsen
hinder ej möta för ett dylikt anordnande af farleden. Den af
majoren Öhman beräknade kostnaden för företagets utförande enligt
samma alternativ fann styrelsen emellertid väl lågt beräknad; och ansåg
styrelsen för sin de], att kostnaden borde beräknas till 38,000 kronor.

Genom farledens utförande enligt alternativet I kommer, framhöll
styrelsen, en sänkning af Storvindelns yta att äga rum, af majoren
öhman beräknad till omkring 0,90 meter under sommarlågvattenstånd,
ett förhållande, som, i synnerhet då fråga är om sänkning af en så stor
sjö som Storvindeln, torde böra noga beaktas med hänsyn till ej mindre
de däraf berörda enskildas än äfven det allmännas intresse. Styrelsen
påpekade emellertid, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid
sitt ofvanberörda utlåtande fogat, bland annat, utdrag af protokoll, hållet
vid sammanträde den 20 mars 1908 med vederbörande kommuner,
trafikanter, strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare samt andra, hvilkas
rätt kunde af företaget beröras, samt att af berörda protokollsutdrag
inhämtas, att de vid sammanträdet närvarande förordat alternativet I
och förklarat sig ej hafva något att invända mot farledens inrättande.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158. 7

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte därför farledens utförande
enligt alternativet 1 och detta på statens bekostnad.

Med afseende å sättet för företagets utförande anförde styrelsen
slutligen, att styrelsen icke ansåg sökandena besitta nödiga förutsättningar
för att själfva kunna utföra ett företag af ifrågavarande slag än
mindre att så ordna och bedrifva arbetet, att säkerhet vunnes, för att
detsamma utan onödigt dröjsmål påbörjades och därefter skyndsamt bedrefves
samt för att den verkliga kostnaden ej komme att öfverstiga
den beräknade. Under dylika förhållanden skulle således, anförde styrelsen,
därest åt sökandena anförtroddes att med åtnjutande af anvisadt
anslag själfva utföra arbetet utan skyldighet att bidraga med någon del
af kostnaden och utan skyldighet att ens ansvara för kostnad öfverskjutande
den beräknade, följden lätt blifva den, att arbetets fullbordande
komme att äfventyras och att staten finge vidkännas ökade kostnader
därför. Ån mindre torde genom arbetets öfverlämnande till sökandena
någon möjlighet uppstå till besparing å det anvisade anslaget.

I fall då — vare sig på grund af vederbörandes oförmåga att
själfva bestrida kostnaden för allmänna arbetsföretags utförande till den
del, hvarför, jämlikt Riksdagens hithörande, af Eders Kungl. Maj:t godkända
föreskrifter, anslag icke finge af Eders Kungl. Maj:t beviljas,
eller af andra orsaker — hela kostnaden för företaget funnits böra af
statsmedel anvisas, hade Eders Kungl. Maj:t plägat uppdraga åt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om arbetets utförande på
entreprenad helt eller delvis.

Uti nu ifrågavarande fall borde emellertid enligt styrelsens mening
ett sådant förfarande icke ifrågakomma, enär därvid full säkerhet ej
kunde erhållas för att arbetsförtjänst i största möjliga mån bereddes de
nödlidande i orten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fann det därför
tjänligast, att styrelsen själf utförde arbetet med tillhjälp af vederbörande
distriktstjänstemän på sätt och inom tid, som styrelsen kunde
finna lämpligast.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 10 juni 1908 anförde
landtbruksstyrelsen, att den i majoren Öhmans förslag förutsatta sänkningen
af sjön Storvindeln gifvetvis måste i viss mån inverka på fiskbeståndet
i sjön. Mest skulle sänkningen skadligt inverka på beståndet
af vårlekande fiskar, såsom gädda och aborre. Emellertid var, anmärkte
styrelsen, det ej dessa fiskarter, hvilka hade största betydelsen
för fisket i Storvindeln, utan sik samt därnäst laxöring eller, såsom
denna fiskart äfven kallades, börsting eller börting, hvilka fiskarter enligt
för landtbruksstyrelsen tillgängliga uppgifter talrikast förekommei sjön.

Utlåtande af
landtbruksstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Då några närmare uppgifter rörande fiskets i Storvindeln nuvarande
omfattning eller angående djupet invid sjöns stränder ocli dessas
beskaffenhet icke förefunnes, ansåg styrelsen det icke vara möjligt att
noggrannare uppskatta den skada, fisket i sjön komme att lida genom
Bräskaforsens upprensande, på sätt blifvit föreslaget. Den omständigheten
att Storvindeln, såsom i handlingarna uppgåfves, i allmänhet hade
starkt lutande stränder ansåg landtbruksstyrelsen likväl häntyda därpå,
att berörda skada torde komma att blifva mindre, än om ett motsatt
förhållande ägt rum.

Såsom allmänt omdöme om sänkningens inflytande på fiskerinäringen
ansåg sig landtbruksstyrelsen kunna uttala, att fiskerinäring af större
betydenhet därigenom icke skulle komma att lida väsentligt förfång.

Vidkommande därefter den inverkan, som utförandet af företaget
skulle komma att utöfva på jordbruket, ansåg landtbruksstyrelsen, att
företaget icke kunde anses härutinnan utöfva något inflytande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt uttalade landtbrukstyrelsen
för sin del den åsikten, att ur de intressens synpunkt, som landtbruksstyrelsen
i förevarande ärende hade att bevaka, hinder mot bifall till
ifrågavarande ansökning icke mött.

Utlåtande af
vattenfallsstyrelsen.

I infordradt underdånigt utlåtande den 24 augusti 1909 förklarade
vattenfallsstyrelsen, som icke ansåg sig böra afgifva yttrande om farledens
behöflighet eller nytta för orten, att styrelsen af de två utaf
majoren Öhman upprättade alternativa förslagen till förbättrad farled
fann alternativ I, innefattande upprensning af farleden, på grund af de
billigare byggnadskostnaderna vara att föredraga. Genom utförande af
denna upprensning skulle visserligen, påpekade vattenfallsstyrelsen, det
lilla vattenfallet mellan ifrågavarande sjöar komma att försvinna, men
den minskning i uttagbar vattenkraft, som därigenom skulle föranledas,
ersattes genom ökad fallhöjd i vattenfallen närmast ofvanför Storvindeln.
Ett tillgodogörande af vattenfallet mellan nämnda sjöar skulle enligt
styrelsens mening dessutom knappast blifva ekonomiskt fördelaktigt och
skulle gifvetvis blifva det i ännu mindre grad, om det för tillgodoseende
af farledsintresset blefve nödvändigt att vidtaga anordningar för
farkosters slussande förbi ett eventuellt vattenverk därstädes.

Ej heller fann styrelsen de enligt alternativ I föreslagna anordningarna
medföra några afsevärda olägenheter eller kostnader för en
framtida reglering af Storvindeln för vattenkraftsändamål.

Mot förslaget att kostnaderna för upprensningen skulle i deras
helhet gäldas af allmänna medel, fann vattenfallsstyrelsen icke anledning

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

9

att göra annan erinran, än att ortsintressenterna principiellt borde deltaga
i kostnaderna om än till ringa del, på det att det måtte konstateras,
att verklig fördel för orten vunnes genom den föreslagna farleden, och
detta så mycket hellre, som frågan numera kommit i det läge, att det
icke gällde ett snabbt igångsättande af för orten beböfligt nödhjälpsarbete.

Eders Kungl. Maj:t anbefallde därefter genom nådig remiss den 9
september 1909 Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dels att, i anledning
af hvad vattenfallsstyrelsen anfört, afgifva underdånigt utlåtande,
huruvida och i hvad mån menigheter, bolag eller andra vederbörande,
hvilka antoges komma att af den ifrågasatta farleden hafva nytta, numera
ansåges kunna bidraga till kostnaden för företaget, dels ock att
från vederbörande infordra yttrande, huruvida de ville förbinda sig att,
därest farleden komme till stånd, framledes underhålla densamma.

Till underdånig åtlydnad häraf införskaffade Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande i berörda afseende från kronofogden i orten upplysningar,
hvilka innefattas uti ett af denne afgifvet, af åberopade yttranden
från Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag följaktig!
memorial, hvaraf framgick, att af ifrågarande företags utförande ansetts
vara hufvudsakligen intresserade, förutom nämnda två bolag, Umeå älfs
strömrensningsförening och Sorsele socken.

Både Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag vägrade
att på något sätt bidraga till företagets genomförande, hvaremot Sorsele
socken, enligt beslut å kommunalstämma den 28 november 1909,
åtog sig att bevilja 3,000 kronor till företaget äfvensom att ikläda sig
ansvar för det framtida underhållet, i händelse farleden, enligt alternativ
I, komme till stånd.

Sedermera hade Umeå älfs strömrensningsförening eller, såsom föreningen
riktigare bör benämnas, Umeå och Vindelns strömrensningsförlagsaktiebolag,
på framställning om dess uttalande, huruvida och med
hvilket belopp bolaget vore villigt att bidraga till ifrågavarande arbetes
utförande, genom bolagets styrelse gifvit undvikande svar, under förklarande
att frågan skulle hänskjutas till ordinarie bolagsstämma samt
att den åsyftade åtgärden enligt styrelsens mening ingalunda skulle befordra
flottningsföreningens intressen utan fastmer i afsevärd grad försvåra
flottningsarbetet i älfven.

Andra af farleden i fråga intresserade menigheter och bolag än de
nu nämnda funnes, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

Bihang till Rissel, prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 103 Höft. 2

Utlåtande af
KuDgl. Maj:ts
befallningshafvande
i
Västerbottens
län.

Departementschefens

yttrande till
statsrådsprotokollet

den 4 april
1910.

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.

meddelade, icke, och bidrag till kostnaderna för upprensning torde ej
heller vara att påräkna från andra vederbörande, så att det öfverhufvud
taget icke alls syntes vara att förvänta något bidrag från orten till
kostnaderna utom'' till den ringa del, Sorsele socken åtagit sig att bestrida
desamma.

Vid sådant förhållande hemställde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånigt utlåtande den 10 mars 1910, under åberopande
af sitt i ärendet tillförene gjorda uttalande, att, då Sorsele sockens
ekonomiska bärkraft vore synnerligen svag och den föreslagna farleden
vore af allmän nytta och till verklig fördel för orten, arbetet måtte utföras
uteslutande med statsmedel.

För egen del framhöll jag vid ärendets föredragning inför Eders
Kungl. Magt den 4 april 1910, att, såsom framginge af den lämnade
redogörelsen för myndigheternas utlåtanden, det torde vara ställt utom
allt tvifvel, att deri ifrågasatta farleden mellan Storvindeln och Nedre
Gautsträsk skulle blifva af synnerlig nytta för en betydande del af Sorsele
socken, som nu till största delen vore i saknad af samfärdselvägar.
Jag erinrade vidare, att det visserligen ifrågasatts, att en enklare väg
af den s. k. ödebygdstypen skulle anläggas från Öfre Gautsträsk eller
Ammarnäs till Storvindeln och vidare utefter Storvindelns norra strand
till den vid Sorsele kyrkplats mötande allmänna landsvägen inom Sorsele
socken, men att denna fråga tillsvidare undanskjutsa i afbidan på fullbordandet
af en annan väg af samma typ från södra ändan af StorUman
inom Stensele socken till Tärna gamla kyrkplats, så att närmare
erfarenhet kunde vinnas rörande lämpligheten af dylika vägar i dessa
trakter. I hvarje fall syntes en sådan enklare väg inom Sorsele socken
icke kunna ersätta den nytta, som skulle beredas befolkningen genom

År, för hvars
behof (eller, i
allmänhet,

1 under hvilket)

| skatten
utgått.

För jordbruksfastighet.

För annan

Kommunalskatt

Vägskatt

Kommu-nal-, yäg-och lands-tingsskatt

öre.

Till

präster-

skapet

1896—97

öre.

Kommunalskatt

till

kyrka

öre.

till

folkskola

öre.

å kom-munal-stämma
öro.

in natura

öre.

kontant

öre.

till

kyrka

öre.

till

folkskola

öre.

å kom-munal-stämma
öre.

''

1907 .........

18

57

73

50

100

312,2

j |

18

57

73

1908 .........

15

51

75

—

123,3

277,7

V 62,5 {

15

51

75

1909 ........

16

45

61

—

106,7

241,4

J i

16

45

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15 S.

11

nu ifrågavarande företag, som afsåge att öppna en för ångbåtsfart anpassad
farled af omkring 55 kilometers längd. Jag fann därför synnerligen
önskvärdt, att farleden snarast möjligt komme till stånd.

Ytterligare en omständighet, som talade för arbetets utförande, vore
angelägenheten att bereda ortsbefolkningen, för hvilken följderna af
1907 års felslagna skörd ännu torde vara kännbara, tillfälle till arbetsförtjänst,
hvaraf stort behof, på sätt Elders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
närmare utvecklat, särskildt förelåg.

Hvad angår de olika förslagen till farledens anordnande, framhöll
jag såsom min åsikt, att det af socknemännen omfattade och af vederbörande
myndigheter tillstyrkta, med alternativ I betecknade förslaget,
som afsåge upprensning af Bräskaforsen, obetingadt vore att föredraga.
Om nämligen farleden anordnades i öfverensstämmelse med detta förslag,
blefve såväl anläggnings- som underhållskostnaderna ojämförligt mycket
lägre, under det att farledens trafikförmåga blefve större, än om kanalled
anordnades. Någon nämnvärd olägenhet syntes ej heller komma att
uppstå genom den sänkning af vattenståndet i Storvindeln, som skulle
blifva eu följd af upprensningen.

Hvad beträffar farledsarbetets ifrågasatta utförande uteslutande på
statens bekostnad, ansåg jag, såsom ock af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framhållits, det icke vara tvifvel underkastadt, att socknemännen
vore urståndsätta att af egna medel bekosta hela den tredjedel
af arbetet, som i regel förutsattes för statsbidrags erhållande.

Till belysning af hvilken oerhörd skattetunga hvilade på Sorsele
fattiga kommun, meddelade jag följande uppgifter rörande kommunalskatt,
vägskatt och landstingsskatt i öre per kommunalfyrk i Sorsele åren
1907 —1909 samt angående utskylder till prästerskapet under ecklesiastikåret
1896—1897, det sista år, för hvilket beräkning härom fanns:

fastighet.

För

öfriga heskattningsföremål.

För samtliga
beskattnings-föremål.

Kommu-nal-, väg-och lands- 1
tingsskatt

Till

präster-

skapet

1896-97

Kommunalskatt

Kommu- |
nal-, väg- 1
och lands-tingsskatt

Till

präster-

skapet

1896-97

Landstings-

skatt

Yägskatt

till kyrka

till

folkskola

å kom-munal-stämma

Yägskatt

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

90

252,2

I (

12

38

52

30

146,2

j |

14,2

74

228,4

-

10

34

53

24.7

135,1

3,°

13,4

64

198,7

'' 1

16

45

61

21,3

156

1 1

12,7

12

Kungl. Maj:ts
proposition
till 1910 års
Riksdag.

Statsutskottets
utlåtande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Vidare framhöll jag, att socknemännen trots kommunens ekonomiska
läge hade, för att visa hvilken stor betydelse de tillmätte tillkomsten
af ifrågavarande farled, åtagit sig att med 3,000 kronor bidraga till
företaget.

Jag ansåg mig därför böra varmt förorda framställning till Riksdagen
i syfte, att, såsom vid några föregående tillfällen skett i fråga om
anslag från vägbyggnadsfonden, till upprensning af Bräskaforsen bidrag
måtte från anslaget till bro- och hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder kunna beviljas utan iakttagande af villkoret, att
statsbidraget ej finge öfverstiga två tredjedelar af kostnaden.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning skulle kostnaderna
för företaget uppgå till 38,000 kronor. Enligt vanliga regler
skulle staten härvid bidraga med två tredjedelar eller omkring 25,300
kronor. I förevarande fall skulle emellertid kommunen erlägga allenast
3,000 kronor och staten 35,000 kronor eller således icke fullt 10,000
kronor utöfver hvad staten i allmänhet åtog sig.

Jämlikt min i enlighet härmed gjorda hemställan beslöt Eders Kungl.
Magt föreslå Riksdagen medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk
genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens län
bidrag måtte, under villkor att Sorsele socknemän bidroge till företaget
med minst 3,000 kronor och förbunde sig att för framtiden underhålla
farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag till understödjande
af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande af det för tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande anslag i allmänhet stadgade
villkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp än två
tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

Uti det utlåtande, som af statsutskottet afgafs med anledning af den
till Riksdagen i ämnet aflåtna propositionen, yttrade utskottet, att utskottet,
som väl behjärtat behofvet af bättre kommunikationer för befolkningen
i dessa aflägsna trakter och funne hvad Eders Kungl. Maj:t
i syfte att tillgodose detta behof föreslagit värdt allt beaktande, dock
funnit vissa betänkligheter möta mot att i frågans dåvarande läge förorda
bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning. Då nämligen Storvindeln
vore den enda större vattensamlaren efter Vindelälfven och denna
floddal med sitt stora vattenområde i följd häraf vore utsatt för häftiga
vattenflöden, ansåg utskottet en reglering af vattenståndet i nämnda sjö
med nödvändighet komma att utöfva inverkan på hela flodområdet, och

13

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

ville det vid sådant förhållande synas utskottet af nöden, att en fullständigare
utredning i detta afseende föreginge beslut om den föreslagna
upprensningen af Bräskaforsen.

Härtill komme, att, enligt hvad för utskottet meddelats, invid Sorsele
kyrkplats tunnes en till större delen staten tillhörig, mycket stor
och för odling Lämplig mosse, hvars torrläggning, ifall Nedre Gautsträsks
vattennivå ej kunde sänkas, skulle omöjliggöras.

Då fullständig utredning i berörda afseenden saknades och utskottet
vid sådant förhållande icke kunnat bilda sig en bestämd, uppfattning,
huruvida de fördelar, som skulle vinnas genom företaget, motsvarade de
olägenheter, detsamma i andra afseenden skulle kunna medföra, och då
det vidare, i det läge frågan kommit, icke gällde ett snabbt igångsättande
af för orten behöfligt nödhjårsarbete, ansåg utskottet frågan böra
uppskjutas, på det att en närmare utredning kunde åvägabringas för att
vinna upplysning dels angående den inverkan, som Storvindelns ifrågasatta
sänkning kunde hafva på en reglering af Vindelns vattensystem,
dels ock angående möjligheten och fördelarna af förenämnda invid Sorsele
kyrkplats belägna mosses torrläggning.

Utskottet hemställde fördenskull, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning för det dåvarande icke måtte af Riksdagen bifallas.

Första Kammaren beslöt bifalla hvad utskottet hemställt, hvaremot
Andra kammaren med afslag å utskottets hemställan biföll Eders Kungl.
Maj:ts framställning i ämnet.

I skrifvelse den 8 juni 1910 meddelade därefter Riksdagen, att, då
Riksdagens kamrar beträffande frågan stannat i olika beslut, densamma
för 1910 års Riksdag förfallit.

Vid föredragning den 15 juli 1910 af Riksdagens berörda skrifvelse
anbefallde Eders Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
låta verkställa och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning dels
angående den inverkan, som Storvindelns ifrågasatta sänkning kunde hafva
på en blifvande reglering af Vindelns vattensystem samt på fisket i
Storvindeln och landtbruket omkring denna sjö, dels ock angående
möjligheten och fördelarna af den invid Sorsele kyrkplats belägna
mossens torrläggning samt det inflytande, den ifrågasatta upprensningen
af Bräskaforsen skulle äga på ett sådant torrläggningsföretag.

Till åtlydnad häraf har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
underdånig skrifvelse den 17 februari 1911, som inkommit till civildepartementet
den 13 innevarande mars, öfverlämnat af distriktschefen

Kungl. Maj:ts
beslut om
ytterligare
utredning.

Utredning
af distriktachefen

Wedberg.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

i öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren Erik Wedberg,
efter undersökning å platsen verkställd utredning i ämnet.

Majoren Wedberg har därvid till en början lämnat en redogörelse
för ifrågavarande vattendrag, dess hög- och lågvattenstånd samt den
vattenmängd, som vid olika tillfallen framrinner i detsamma.

Därefter framhåller majoren Wedberg, att den ifrågasatta upprensningen
af Bräskaforsen med däraf föranledd ökning af Storvindelns
magasineringsförmåga kommer att hafva en förmildrande inverkan på
flödenas häftighet och storlek och åstadkomma en om ock ganska ringa
utjämning af afrinningen från Storvindeln till fördel för strand-, flottnings-
och vattenfallsintressena i vattendraget. Genom densamma vinnes
dock ej en så pass utjämnad afrinning, att en mera effektiv reglering
af Vindelns vattensystem härigenom kan anses obehöflig. Det är tvärtom,
anser majoren Vedberg, mycket sannolikt, att en dylik reglering af
vattendraget i hvarje fall blir en nödvändig åtgärd inom en ej alltför
långt aflägsen framtid för såväl flottningens underlättande och vattenkraftens
tillgodogörande i Vindeln som ock för förminskande af flödenas
häftighet med däraf föranledda öfversvämningar icke blott längs Vindelns
vattendrag utan äfven i viss mån längs Umeälfven nedanför Vindelns
inflöde. Äfven för en dylik mera effektiv reglering af vattendraget
medelst anläggning af damm antingen vid Storvindeln eller nedanför
Nedre Gautsträsket kommer sjkifva upprensningen i och för sig sannolikt
icke att utgöra något hinder utan istället genom vattenmagasinets
förstoring blifva snarare till gagn än till skada, men torde för erhållande
af tillstånd till en dylik reglering intressenterna i företaget blifva ålagda
att därvid vidtaga sådana åtgärder och anstalter, som för farledens
bibehållande och trafikens uppehållande pröfvas nödiga.

På landtbruket omkring Storvindeln kommer, fortsätter majoren
Wedberg, upprensningen icke att utöfva något väsentligt inflytande, då
stränderna i allmänhet äro starkt lutande och steniga och hufvudsakligen
utgöras af skogsmark. Åker och ängsmark förekomma egentligen blott
vid de här och hvar kring sjön liggande byarna och gårdarna och vid
dessa äfven i ringa omfattning. Genom sjöns sänkning komma gifvetvis
de nu ej så sällan upprepade öfversvämningarna å vissa lågt
liggande åkrar vid llisnäs och Grannäs m. fl. ställen att minskas något
och möjlighet för ytterligare odling att uppstå, dock i helt ringa skala,
hvarför upprensningen kan anses inverka fördelaktigt på jordbruket å
lågt belägna ställen omkring sjön.

Majoren Wedberg anser det dock vara att befara, att i och med
vattenytans sänkning under hösten frostländigheten kommer att ökas i

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

trakten omkring Storvindeln, hufvudsakligen till följd däraf, att en stor
del af de många kallkällådror, som utmynna kring stränderna, i synnerhet
i de grunda vikarna, härigenom komma att afbörda sitt kalla vatten
ofvanför i stället för såsom nu i allmänhet under sjöns vattenyta.
Erfarenheten har enligt byamännens egen utsago nämligen visat, att
frost uppträder tidigare i dessa trakter under sådana höstar, då vattenståndet
i Storvindeln är lågt än då det är relativt högt.

För en tilltänkt upprensning af Stensundslorsen, omkring 3 kilometer
nedanför Sorsele kyrkoplats, till förminskande eller förhindrande
af öfversvämningar å Sorseleholmen och andra lågt belägna marker
omkring Nedre Gautsträsket vid högvattenstånd i sjön, skulle enligt
distriktschefens åsikt den nu ifrågasatta farleden sannolikt komma att
medföra ökade kostnader, då för bibehållande af farledsdjup och strömhastighet
i Bräskaforsen en ytterligare sänkning af densamma därvid
kommer att erfordras.

Hvad åter angår möjligheten och fördelarna af torrläggning af den
invid Sorsele kyrkoplats belägna Galgatmyren och den inverkan den
ifrågasatta upprensningen af Bräskaforsen kan utöfva på dennas torrläggning,
meddelar majoren Wedberg, att hela myrens areal, däri ej
inberäknadt Rankbäcken och å myren liggande tjärnar, uppgår till
818,5 hektar, hvaraf 510,5 hektar äro belägna å enskild mark, 98 hektar
å prästbordet och 210 hektar å kronans mark. Häraf kan hela arealen
å enskild och prästbordets mark och därjämte 88 hektar å kronans
mark torrläggas till mins 1,2 meters djup, räknadt i afseende på 1910
års högvattenyta, hvilken var ovanligt hög. Den återstående delen af
myren å kronans mark eller 122 hektar utgöres af dels till odling tjänligmyr,
som på grund af högvattnet ej kan torrläggas till 1,2 meters djup,
dels ock till odling sannolikt mindre tjänlig myr, hufvudsakligen myräng,
hvilken vanligen öfversvämmas om våren och hvilken äfven vid
en eventuell mindre sänkning af Nedre Gautsträsket ej kan torrläggas.
Såsom förut nämnts, kommer, säger majoren Wedberg, vattenståndet i
Nedre Gautsträsket icke att höjas utan snarare att sänkas något litet
genom upprensningen af Bräskaforsen på grund af ökad magasinering
i och jämnare afrinning från Storvindeln, hvarför farledsanordningen ej
torde få något direkt inflytande på myrens blifvande torrläggning.

, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vid sin skrifvelse jämväl fogat
af t. f. fiskeriintendenten i öfre norra distriktet J. Arvidsson afgifvet
utlåtande beträffande upprensningens inverkan på fisket.

Utlåtande af
fiskeriintendenten
i öfre
norra distriktet.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Som en allmän sammanfattning tiar fiskeriintendenten anfört, att
de viktigaste fiskena i själfva Storvindeln eller de af storsik och blajock
(en mindre sikart) ej i någon högre grad torde äfventyras af den ifrågasatta
utjämningen af Bräskaforsen, medan däremot de mera oviktiga af
asp (likaledes en sikart) och gädda sannolikt komma att åtminstone tillsvidare
ganska starkt påverkas. Huru förhållandena längre fram kunna
gestalta sig, anser fiskeriintendenten mycket bero på, huru starka växlingarna
blifva i vattenståndet under lektiderna. Slutligen meddelar
fiskeriintendenten, att fisket i den nuvarande Bräskaforsen, hvilket dock
ej är af större betydelse, kommer att ödeläggas och de forslekande fiskarna,
harr och laxöring, att förlora betydelsefulla lekplatser.

Yttrande från Ytterligare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfverlämnat en
Umeå flott- af XJmeå flottningsförening till majoren Wedberg ingifven skrift i ämnet,
mngsforemng. ^reningen }iar häruti sökt gorå gällande, att det lämpligaste medlet
att utjämna de särskildt för flottningen besvärande stora vattenvariationerna
i Vindelälfven vore att uppföra en damm vid Bräskaforsen.
Härigenom skulle öfverfiödsvattnet under våren kunna uppsamlas i Storvindelns
vidsträckta vattenbassäng. En upprensning af Bräskaforsen
skulle emellertid enligt flottningsföreningens mening hardt när omöjliggöra
den ifrågasatta dammbyggnaden.

väg- och För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att vid n

ad sb ty reifen s kommande först den viktiga frågan om farledsupprensningens inflytande
förnyade utiå- på afrinningen från Storvindeln och Nedre Gautsträsket är att märka,
tände. fiär förefinnas särskilda omständigheter, som måste beaktas vid be stämmandet

af afrinningen från Storvindeln och vid bedömandet af upprensningens
inverkan på densamma.

Redan under nuvarande, fullt naturliga förhållanden är nämligen,
meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, höjdskillnaden mellan de
båda nämnda sjöarna, så liten, att vid högre vattenstånd i vattendraget
vattenytan i Nedre Gautsträsket stiger öfver den naturliga bottentröskeln
i Bräskaforsen. I följd häraf är den genom samma fors från Storvindeln
afrinnande vattenmängden sålunda vid dessa tillfällen beroende
icke blott af vattenståndet i Storvindeln utan jämväl af bakvattnets,
det vill säga vattenytans i det nedanför varande Gautsträskets höjd, alldeles
på liknande sätt som exempelvis vattenafrinningen från Mälaren
genom Norrström beror af icke endast Mälarens höjd utan äfven af
vattenståndet i Saltsjön. Först vid lägre vattenstånd i sjöarna, då vattenytan
i Nedre Gautsträsket sjunkit till jämnhöjd med och under den natur -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

IT

liga bottentröskeln mellan sjöarna, blifver vattenståndet i Storvindeln
ensamt bestämmande för den från sjön öfver samma tröskel afrinnande
vattenmängden.

Räknadt till det jämförelseplan, som användts uti det af majoren

0 hman år 1906 upprättade farledsförslaget, ligger nämligen lägsta punkten
uti den för afrinningen från Storvindeln bestämmande eller, som är
detsamma, grundaste sektionen i Bräskaforsen ungefärligen på höjden
8,3 meter, under det att Nedre Gautsträskets vattenyta uppstigit ända
till enligt uppgift 10,66 meter vid 1876 års flöde, hvilket är det högsta
kända, och till 9,87 meter under 1910 års vårflod samt i allmänhet uppgår
till 9,75 meter vid vanligt högvatten.

Redan vid bestämmande af den under nuvarande naturliga förhållanden
från Storvindeln afrinnande vattenmängden måste därför, säger vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, beaktas, att densamma icke kan angifvas,
såsom eljest i allmänhet är vanligt, medelst en med stöd af ett fåtal
vid olika vattenstånd i sjön företagna vattenmängdsmätningar upprättad
enkel afrinningskurva, angifvande förhållandet mellan olika vattenstånd

1 sjön och därvid från sjön afrinnande vattenmängd per sekund, utan
måste densamma — i följd däraf att nedre vattenytan eller den i Nedre
Gautsträsket stiger öfver den naturliga tröskelns i Bräskaforsen höjd —
angifvas medelst en serie af kurvor, hvilka angifva vatten af bördningen
vid olika vattenhöjder i Storvindeln och vid olika förefintlig presshöjd
å vattnet eller, som är detsamma, olika höjdskillnad mellan de bägge
sjöarnas vattenytor. För ett någorlunda noggrann! bestämmande af
dessa olika kurvor erfordras ett så betydligt antal vid olika vattenstånd
i Storvindeln och olika höjdskillnad mellan sjöarna verkställda uppmätningar
af den mellan sjöarna framrinnande vattenmängden, att härför
skulle erfordras en tidrymd af flera flödesperioder i vattendraget och
sålunda flera år, hvarjämte en sådan omfattande undersökning tydligt -vis skulle draga kostnader, hvilka skulle blifva oproportionerligt stora
jämförda med kostnaden för hela företaget, 38,000 kronor.

Ehuruväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anser, att det
för ett fullt noggrannt angifvande af afrinningsförhållandena från'' det
ifrågavarande sjökomplexet efter den ifrågasatta farledsupprensningens
utförande visserligen är nödvändigt att verkställa dylika omfattande undersökningar,
kan det oaktadt lämnas en allmän utredning rörande farledens
inverkan på vattenförhållandena i vattendraget nedanför sjöarna, och
har såväl majoren Wedberg som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
trott sig efterkomma Eders Kungl. Maj:ts befallning på lämpligaste
Bihang till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

sätt genom att med hänsyn till kostnaden inskränka sig till en dylik
allmän utredning, då denna är för frågans bedömande fullt tillräcklig.

Om Bräskaforsen, anför sålunda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
upprensades så fullständigt, att Storvindeln vid alla tillfällen och således
äfven vid större flöden alltid komme i jämnhöjd med Nedre Gautsträsket,
så skulle, enligt den af distriktschefen Wedberg lämnade utredningen,
vattenståndsskillnaden i Storvindeln exempelvis år 1910 blifvit 3,22
meter i stället för 2,96 meter, under förutsättning att vattenstånden i
Nedre Gautsträsket icke förändrats genom rensningen. De naturliga
vattenståndsvariationerna är o nämligen större i Nedre Gautsträsket än i
Storvindeln. I stället för att under nuvarande förhållanden ofvan Vindelns
utlopp vid Sorsele år 1910 förefunnits ett vattenmagasin om 3,22
meters höjd i den mindre sjön Nedre Gautsträsket samt ett vattenmagasin
om endast 2,96 meters höjd i den vida större sjön Storvindeln, så
skulle under nyssnämnda antaganden, att Bräskaforsen varit så fullständigt
upprensad, som nyss nämnts, och att vattenstånden i Nedre Gautsträsket
blifvit oförändrade, erhållits ett enda magasin till ytan lika stort
som dessa båda nyssnämnda men med öfverallt 3,22 meters höjd. Magasinet
i dess helhet hade sålunda blifvit afsevärdt större än förut, mera
vatten hade insamlats i sjöarna under flödesperioden och mera vatten
hade i sin ordning under den därefter följande lågvattenperioden kunnat
afgifvas till vattendraget. Afrinningen från sjöarna hade sålunda blifvit
jämnare och bättre än förut.

Genom den nu ifrågasatta farledsupprensningen i Bräskaforsen skulle
emellertid, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, de bägge sjöarnas
vattenytor komma i fullkomlig jämnhöjd med hvarandra endast vid lågvattenstånd,
då vattenframrinningen genom den i forsen upprensade
rännan icke är så stor. Vid större vattenafrinning från Storvindeln är
emellertid den för farledens åstadkommande föreslagna upprensningen
icke tillräcklig för att borttaga hvarje fall mellan sjöarna, utan komme
en viss, ehuru genom upprensningen förminskad, fallhöjd att vid dessa
tillfällen alltid förefinnas i Bräskaforsen.

Därigenom att lågvattenytan i Storvindeln genom farledsupprensningen
skulle komma att sänkas till fullkomlig jämnhöjd med den i Nedre
Gautsträsket, men högvattenytan i Storvindeln alltid skulle komma att
stå högre än den i Nedre Gautsträsket, skulle sålunda Storvindelns vattenmagasin
komma att mera ökas, i det att det skulle erhålla en ännu
större höjd än den höjd af 3,22 meter, som skulle erhållits vid den fullständiga
upprensning af Bräskaforsen, hvilken skulle medfört att äfven
högvattenståndet i Storvindeln blifvit sänkt ned till jämnhöjd med hög -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

19

vattenståndet i Nedre Gautsträsket, och det skulle därför komma att insamlas
mera vatten i sjön Storvindeln än vid den fullständiga utrensningen
af Bräskaforsen, som skulle sänka både låg- och högvattenytorna
i Storvindeln till jämnhöjd med dem i Nedre Gautsträsket. Genom uppkomsten
sålunda af det större magasinet komme tydligtvis vattenafrinningsförhållandena
att mera utjämnas.

Genom det utjämnade vattentilloppet till Nedre Gautsträsket skulle
visserligen, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenståndsvariationerna
i denna sjö komma att något minskas, men ligger det i sakens
natur, att denna omständighet, som är en följd af förbättrade vattenafrinningsförhållanden
från Storvindeln, icke i sin ordning skulle kunna
inverka därhän, att afrinningsförhållandena från Nedre Gautsträsket skulle
blifva sämre än förut.

Riktigheten af majoren Wedbergs uttalande om den ifrågasatta
upprensningens utjämnande inverkan på vattenafrinningen från sjöarna
är därför enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt ställd utom
allt tvifvel.

Såsom en allmän sammanfattning af upprensningens inflytande på
vattenafrinningen från sjöarna Storvindeln och Nedre Gautsträsket har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen med stöd af det ofvan anförda uttalat,

att flödena i Vindelälfven nedanför sjöarna komma att, till fördel
för såväl odlingen af vissa för öfversvämningar utsatta, lågt belägna
stränder af älfven som äfven den allmänna flottningen i vattendraget,
blifva något mindre häftiga än förut,

att, till fördel för timmerflottningen, vattenmängden i älfven kommer
att under sensommaren ökas,

samt att, till fördel för vattenkraftens tillgodogörande, vattenmängdens
växlingar under året komma att blifva något mindre och vattentillgången
under vinterlågvattenperioden något rikligare.

Trots dessa obestridliga förbättringar i vattenafrinningsförhållandena
från de båda sjöarna, som skulle blifva en följd af den nu ifrågasatta
farledsupprensningen, vinnes dock, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
ej eu så af jämnad afri aning, att en mera effektiv reglering
af Yindelns vattensystem härigenom kan blifva obehöflig, utan
kommer förr eller senare en fullständig reglering af Storvindeln
att blifva erforderlig för ett rationellt tillgodogörande för vattenkraftsändamål
af vattentillgången i älfven, och anser styrelsen vid sådant
förhållande äfven böra tillses, hvilken inverkan farledsrensniugen skulle
komma att erhålla för en framtida fullständig reglering af Storvindeln.

Genom den ifrågasatta rensningen flyttas praktiskt taget den för
vattenstånden i Storvindeln bestämmande sektionen från Bräskaforsen

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

till utloppet från Nedre Gautsträsket vid Sorsele, hvilket utlopp nu
skulle lämnas oförändradt, och mellan sjöarna skulle uppstå endast den
mindre höjdskillnad, som erfordras för vattenmängdens framdrifvande
genom den upprensade Bräskaforsen. Genom en dammbyggnad öfver
utloppet från Nedre Gautsträsket skulle man efter rensningen kunna
reglera vattenståndet i båda sjöarna utan någon som helst uppdämning
af högvattenytan i Nedre Gautsträsket. En blifvande fullständig reglering
af sjöarna blifver sålunda enligt styrelsens åsikt genom farledsupprensningen
endast underlättad men på intet sätt försvårad, därest regleringsdammen
förlägges till utloppet från Nedre Gautsträsket.

Nu förefinnas emellertid enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening starka skäl, som tala för förläggandet af en blifvande regleringsdamm
till utloppet från Nedre Gautsträsket och icke i Bräskaforsen.

En regleringsdamm i Bräskaforsen skulle nämligen komma att behärska
endast sjön Storvindeln men däremot icke sjön Nedre Gautsträsket
och den däri utmynnande Laisälfven, hvars vattenområde är ungefär
lika stort som Vindelälfvens ofvanför Bräskaforsen eller med andra
ord, genom en regleringsdamm vid Bräskaforsen kan man endast
reglera Storvindeln, medan man däremot — vare sig regleringsdamm
funnes vid Storlaisan eller ej — genom en dammanläggning vid utloppet
från Nedre Gautsträsket därjämte skulle kunna reglera äfven denna
sistnämnda sjö och vattnet från Laisälfven, som tillför en ungefär lika
stor vattenmängd som Yindelälfven. Vidare skulle vid en damm i
Bräskaforsen icke erhållas fritt undanfall för vattnet genom dammen
under flödesperioderna, då vattenytan i Nedre Gautsträsket stiger oberoende
af Storvindeln genom vattenflödet från Laisälfven, utan komme
dammen alltid att vid dessa tillfällen besväras af bakvatten till ansenlig
höjd från Nedre Gautsträsket förorsakadt af Laisälfvens flöden — vare
sig att dessa senare inrinna i Nedre Gautsträsket utan reglering eller
under inflytande af en särskild regleringsdamm uppe vid sjön Storlaisan.
På grund af dessa förhållanden måste dammens öppningar göras mycket
stora och dammen sålunda blifva mycket utsträckt och kostbar på denna
plats. Vid en regleringsdamm öfver utloppet från Nedre Gautsträsket
skulle däremot alltid kunna erhållas fritt undanfall för vattnet till den
nedanför varande forsen, och trots det att denna damm då skulle genomsläppa
äfven det från Laisälfven kommande vattnet, och den vattenmängd,
som skulle passera genom dammen, således blefve ungefärligen
dubbelt så stor som den vattenmängd, som skulle passera en damm i
Bräskaforsen, komme ändock en damm vid utloppet från Nedre Gautsträsket
att blifva fördelaktigare än en damm i Bräskaforsen.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Farledsupprensningen omöjliggör eller försvårar sålunda icke utan
underlättar en framtida reglering af Storvindeln och Nedre Gautsträsket
för vattenkraftsändamål.

Redan har blifvit nämndt, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hurusom upprensningen af Bräskaforsen skulle blifva till afsevärd fördel
för timmerflottningen i älfven nedanför de ifrågavarande sjöarna, därigenom
att flödena i älfven skulle blifva något mindre häftiga samt vattentillgången
under den därefter kommande flottningsperioden skulle
komma att ökas. Därjämte får upprensningen emellertid betydelse för
flottningen mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsket, i det att flottning
af timmer mellan dessa sjöar skulle kunna obehindradt äga rum i den
upprensade farledsrännan vid alla och äfven de lägsta vattenstånd i
Storvindeln eller sålunda, ända till dess isläggningen å sjöarna afbryter
densamma. Under nuvarande naturliga förhållanden inträffar däremot
mot slutet af flödesperioden, att de ringbommar, i hvilka timret här
brukar framflottas, fastna på stengrund i forsen samt sönderrifvas till
stort men och hinder för flottningen.

Beträffande vidare farled supprensningens inflytande på lan dt bruket
omkring sjöarna och utmed älfvens lopp nedanför dessa är, framhåller
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, först att märka, att den mindre
sänkning af Storvindelns högvattenyta, som skulle föranledas af upprensningen,
tydligtvis måste vara till fördel för jordbruket omkring sjön,
i det att, såsom majoren Wedberg uppgifver, de nu ej så sällan upprepade
öfversvämningarna å vissa lågt belägna odlade marker skulle
minskas samt möjlighet för ytterligare odling beredas. Jämväl för lågländta
åkrar och andra marker utmed Vindelälfvens lopp nedanför Nedre
Gautsträsk skulle inflytandet af Bräskaforsens upprensning visa sig blifva
till fördel på den grund, att upprensningen skulle medföra en större
sänkning af Storvindelns lågvattenyta än af dess högsta vattenyta och
en därmed följande ökning af vattenuppsamlingsförmågan hos sjön Storvindeln
samt sålunda medföra, att afrinningen från sjöarna Storvindeln
och Nedre Gautsträsk blefve jämnare än förut och flödenas häftighet och
storlek till någon del minskad, hvilket skulle medföra en motsvarande
minskning af öfversvämningarna längs Vindelälfvens lopp nedanför Nedre
Gautsträsket samt äfven bidraga till eu minskning af öfversvämningarna
långs Umeälfvens lopp nedanför Vindelälfvens inlopp, i den mån som
öfversvämningarna längs denna senare älf, hvars flodvattenmängd är
flera gånger större än Vindelälfvens, bero af vattentillförseln från Vindelälfven.

22

Kung1. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 158.

Skulle, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såsom majoren
Wedberg befarar, i och med sjöns sänkning frostländigheten i trakten
kring sjön verkligen komma att ökas, därigenom att nu under vatten
utmynnande källådror i stränderna skulle komma att afbörda sitt kalla
vatten ofvanför sjöns vattenyta, kan det genom erforderliga mindre betydande
afdikningar fortfarande beredas utlopp under vattenytan för
dessa källådror och därigenom förhållandena återställas i afseende å frostländigheten
sådana de förut varit, därest de icke, hvilket är fullt så
sannolikt, skulle blifva förbättrade genom den ökade torrläggningen af''
sankmarkerna.

Blir däremot, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fråga
om sänkning af Nedre Gautsträsket för förbättrande af jordbruket kring
denna sjö, kommer farledens inrättande att medföra ökade kostnader för
en sådan sänkning, enär en motsvarande rensning i Bräskaforsen då
äfven måste företagas, på det att farledsdjup och strömhastighet må
bibehållas sådana de erfordras för farleden.

Hvarken värdet af den mark kring Storvindeln, som genom farledsupprensningen
skulle komma att torrläggas eller af den mark kring
Nedre Gautsträsket, för hvars torrläggning farledens inrättande skulle
komma att medföra ökade kostnader, lärer emellertid enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens åsikt vara af sådan storlek, att den kan tillmätas
någon afgörande betydelse vid bedömande af den föreliggande
farledsfrågan.

Umeå flottningsförening har, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
velat göra gällande, att befolkningen i dessa trakter i kommunikationshänseende
skulle blifva långt bättre betjänta af en landsväg från
Bräskaforsen (Forsnäs) genom de stora byarna utmed Nedre Gautsträskets
södra strand fram till Sorsele kyrkplats än af farleden.

Såsom bekant tala, påpekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tekniska
skäl för att den ifrågasatta inlandsbanan skall komma att framdragas
öfver Sorsele, och i den omfattande ekonomiska utredning, som
verkställts för denna järnväg, framhålles just den betydelse ångbåtsleder
i de stora sjökedjorna komma att få såsom bibanor till inlandsbanan,
hvars sträckning vidrör dessa stora sjökedjors östligaste vikar,
samt att det därför vore önskvärdt och i järnvägens intresse, att de
redan nu befintliga ångbåtslederna komme att förbättras, att nya sådana
och däribland just nu ifrågavarande led å Storvindeln kunde
komma till stånd samt att det endast genom ett kraftigt upphjälpande af
de stora vattenvägarna mellan inlandsbanan och Kölen torde vara möjligt
att vända den hittills på Norge inriktade handeln och samfärdseln

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 158. 23

i gränsmarkerna åt öster och såmedelst binda befolkningens intressen
vid Sverige.

Uti samma ekonomiska utredning framhålles vidare i fråga om olika
ifrågasatta sträckningar inom Sorsele socken, att företräde synes böra
gifvas sträckningen öfver Sorsele kyrkplats, enär banan eljest skulle
afvika från sjön Storvindeln, där man kunde vänta upprättandet af en
betydande ångbåtsled, i händelse densamma komme i omedelbar kontakt
med järnvägen.

Det är sålunda enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening
ställdt utom allt tvifvel, att det för såväl samfärdseln inom Storvindelns
dalgång som äfven för trafiken å den blifvande inlandsbanan vore af
betydelse att erhålla en ångbåtsled ända fram till Sorsele med direkt
anknytning till inlandsbanan. Skulle båtleden sluta vid Bräskaforsen och
därifrån fortsättas åt landsväg fram till Sorsele, komme däremot omlastningen
och landsvägstransporten att beröfva båtleden nästan all betydelse
utom för den rent lokala trafiken mellan platserna utmed Storvindelns
egna stränder.

Nu är det visserligen, anmärker väg- och vattenbjrggnadsstyrelsen,
sannt, att den ifrågavarande farleden, liksom alla andra -sådana i Norrland,
kan användas endast under omkring 4 å 5 månader om året, men
under vintern erhållas goda vägförbindelser öfver de frusna sjöarna, och
efter Bräskaforsens upprensning, hvarigenom lågvattenytorna i Storvindeln
och Nedre Gautsträslcet komme i nivå med hvarandra, komme
Bräskaforsen ej längre att utgöra något afbrott i vintervägen öfver sjöarna
ända ned till Sorsele kyrkplats och inlandsbanan.

Vägar utefter sjöarnas stränder kunna icke ersätta farleden i fråga
om tyngre trafik och blifva flerfaldigt dyrare att anlägga än farleden.
Enbart en landsväg från Bräskaforsen till Sorsele torde sålunda i anläggning
kosta dubbelt så mycket som den nu ifrågasatta farleden. Därest
denna väg byggdes endast med det enkla byggnadssätt, som är afsedt
att försöksvis komma till användning för enklare vägar i Västerbottens
lappmark, komme sommartiden olägenheterna af omlastningen och
landsvägstransporten endast att blifva ännu större, än hvad fallet vore
om vägen byggdes af normal landsvägstyp.

En upprensning af Bräskaforsen för åstadkommande af en farled
genom densamma kan, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen slutligen,
visserligen icke undgå att beröra andra af Vindelns vattendrag
beroende intressen, men då farledsupprensningen icke kan sägas medföra
någon afsevärd olägenhet utan fastmera skulle i flera afseenden
blifva till fördel för äfven dessa intressen, torde hinder för farledens ut -

24

Departements chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.

förande eller skäl till afstyrkande af statens erforderliga mellankomst
härför icke föreligga.

Genom den af majoren Wedberg samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
verkställda utredningen synes ådagalagdt, att den ifrågasatta
upprensningen af Bräskaforsen icke försvårar en reglering af vattenståndet
i Vindelälfven. Genom upprensningen komma tvärt om, utan
att ytterligare åtgärder vidtagas, de nuvarande stora vattenståndsvariationerna
i älfven att något minskas. Hvarken llottnings- eller vattenkraftsintresset
synes därför kräfva, att Bräskaforsen bibehålies.

Hvad särskildt beträffar Galigad- eller Galgatmyren invid Sorsele
kyrkplats, hvars torrläggning, enligt hvad som meddelats 1910 års statsutskott,
skulle omöjliggöras, i fall Nedre Gautsträsks vattenyta icke kan
sänkas, framgår af utredningen, att af hela myren eller 818,5 hektar
all enskild och ett ecklesiastikt boställe tillhörig mark, tillsammans innehållande
608,5 hektar, samt 88 hektar af Eders Kungl. Maj:t och kronan
tillhörig mark kunna torrläggas till minst 1,2 meters djup utan hinder
af högvattnet i Nedre Gautsträsk, räknadt efter 1910 års ovanliga högflod.
Af återstående Eders Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga 122
hektar utgöres en del af till odling tjänlig myr, som på grund af högvattnet
ej kan torrläggas till 1,2 meters djup. Återstoden består hufvudsakligen
af myräng, hvilken vanligen öfversvämmas om våren och
som trots en mindre sänkning af Nedre Gautsträsk icke kan torrläggas.
Under åberopande af de sålunda ådagalagda förhållandena har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att, äfven om jordförbättringsvärdet
sättes så högt som till 100 kronor per hektar, skulle således, enär en
del af myren icke är lämplig till odling, värdet af den förbättring af
ifrågavarande myr, som genom farledens tillkomst möjligen skulle omintetgöras
eller försvåras, åtskilligt understiga 12,000 kronor. . En blifvande
torrläggning af berörda myr anser jag följaktligen icke böra
utgöra något hinder för farledens anordnande.

Vidkommånde företagets inverkan på fisket, har genom den af fiskeriintendenten
gjorda undersökningen bekräftelse vunnits å .riktigheten af
det allmänna omdöme, som afgafs af landtbruksstyrelsen i dess utlåtande
den 10 juni 1908, eller att fiskerinäring af större betydenhet ej skulle
komma att lida väsentligt förfång. Icke heller från fiskets synpunkt
lärer fördenskull böra finnas något hinder mot Bräskaforsens upprensning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen framhållit ifrågavarande
farleds betydelse för inlandsbanan. Såsom inhämtas af den

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

25

karta, hvilken finnes bifogad propositionen n:r 69 till innevarande års
Riksdag angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till
Ångermanälfven, framgår den definitivt undersökta sträckningen för
återstående delen af norra inlandsbanan förbi Sorsele kyrkplats. Därest
denna sträckning, såsom är att förvänta, kommer till utförande, är det
uppenbarligen af stor betydelse, att båtar, som trafikera Storvindeln,
kunna genom den upprensade Bräskaforsen passera ända fram till nämnda
kyrkplats och att således direkt omlastning af gods mellan fartyg och
järnvägsvagn kan äga rum.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t förnyar
sin till föregående års Riksdag gjorda framställning om beredande
af medel för Bräskaforsens upprensning enligt det med alternativ I
betecknade förslaget.

I händelse hvad jag går att föreslå vinner Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens bifall, torde jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning frågan om fastställelse af plan för företaget samt om de närmare
bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande meddelas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk
genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens
län bidrag må, under villkor att Sorsele socknemän bidraga till
företaget med minst 3,000 kronor och förbinda sig att för framtiden
underhålla farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande af
det för tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag i allmänhet
stadgade villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre belopp
än två tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft.

4