Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
om- och tillbyggnad^ af Stockholms hospital m. in.; gifven
Stockholms slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels att för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital bevilja ett
anslag af 835,000 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa
200,000 kronor

dels ock för sin del besluta, att en statens anstalt för sinnessjuka
och obildbara sinnesslöa skall uppföras å biskopsbostället Sundby nr 1
om 2 mantal i Strängnäs socken och Åkers härad af Södermanlands
län.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 91 Haft. (Nr 144).

1

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 144

Chefen för
c.ivildepcn''tem
(intet.

Utdrag ur protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Plans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde:
Såsom jag vid anmälan af frågan om reglerandet åt utgifterna under
riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1912 framhöll, har medicinalstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 21 december 1910 gjort framställning
om beviljande af ett anslag å 835,700 kronor för om- och tillbyggnad
af Stockholms hospital samt häraf begärt anvisande för år
1912 af 200,000 kronor. Sedan ifrågavarande ärende numera kommit
i det skick, att det kan företagas till afgörande, anhåller jag att få
underställa detsamma Eders Kung!. Maj:ts pröfning.

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Innan jag närmare ingår på den föreliggande byggnadsfrågan, tilllåter
jag mig att något redogöra för sakens förhistoria äfvensom att
för Eders Kungl. Maj:t framlägga plan för sinnessjukvårdens ordnande
inom Stockholm och angränsande län.

Enligt den plan för utvecklingen af sinnessjukvården inom landet,
som medicinalstyrelsen framlagt uti sin den 8 december 1902 afgifna
underdåniga berättelse angående den af styrelsen på nådig befallning
verkställda undersökning af antalet sinnessjuka och sinnesslöa i riket,
skulle för tillgodoseendet af behofvet af vårdplatser för sinnessjuka från
Stockholm och angränsande län en ny anstalt för 800 sinnessjuka uppföras
i närheten af Stockholm. Medicinalstyrelsen hade härvid utgått
ifrån, att det nuvarande vid Konradsberg å Kungsholmen belägna Stockholms
hospital, som för närvarande har plats för omkring 250 patienter,
skulle upphöra att tjäna som vårdanstalt för sinnessjuka och i stället
apteras till vårdanstalt för samtliga de obildbara sinnesslöa, som hittills
varit intagna på rikets hospital och asyler. Enligt styrelsens förmenande
var nämligen hospitalet af flera skäl olämpligt för sitt nuvarande ändamål.
I sådant afseende framhölls, att själfva byggnaden var i hög
grad otidsenlig, i det de lokala förhållandena genom upprepade tillbyggnader
alldeles förlorat den öfverskådlighet och enhet i planen, som är
ett af villkoren för sjukvårdens tillgodoseende och administrationens
obehindrade gång, att genom Stockholms stads utveckling hospitalsområdets
belägenhet så småningom blifvit för anstaltens ändamål allt
mera ogynnsam och att det syntes icke dröja länge, förrän området på
så godt som alla sidor blefve omgifvet af boningshus, fabriker, kaserner
och dylikt. Den lugna och fridfulla belägenhet, som en anstalt för
sinnessjuka borde hafva, ansågs följaktligen komma att snart helt och
hållet försvinna. Slutligen påpekades, att hospitalet, hvilket äfven
tjänade till undervisningsanstalt för flertalet af Sveriges blifvande läkare,
på grund af sin otidsenlighet vore föga ägnadt att gifva de unga
läkarämnena ett riktigt och gynnsamt intryck af sinnessjukvårdens
ståndpunkt och hjälpmedel.

För fullföljande af den uppgjorda planen anbefalldes medicinalstyrelsen
genom nådigt bref den 13 juli 1906 att till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till de åtgärder, som borde vidtagas för utseende
af lämplig plats för den tillämnade nya sinnessjukvårdsanstalten i närheten
af Stockholm.

Plan för
sinnessjukvårdens

ordnande
inom Stockholm
och
närgränsande
län.

Medicinalstyrelsens
plan
af år 1902.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Fråga om ändring
i 1902
års plan.

Bibehållande
af Stockholms
hospital såsom
psykiatrisk
klinik.

Emellertid inträdde efter nämnda nådiga brefs aflåtande sådana förändrade
förhållanden, att en väsentlig ändring syntes kunna ifrågasättas
uti den af medicinalstyrelsen framlagda planen till anskaffande af de för
Stockholms stad och angränsande län behöfliga anstaltsplatser för sinnessjuka.
Framställningar gjordes nämligen dels om bibehållande af Stockholms
hospital såsom psykiatrisk klinik för undervisningen vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet dels ock om uppförande af en ny
psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Gifvet var,
att, därest ifrågavarande framställningar ansågos böra bifallas, en betydlig
reduktion af antalet vårdplatser å det ifrågasatta nya hospitalet
kunde ifrågasättas.

Hvad frågan om Stockholms hospitals bibehållande såsom psykiatrisk
klinik angår, framfördes denna först af hospitalets öfverläkare,
professorn i psykiatri vid karolinska institutet B. Gadelius uti en den
12 maj 1906 till institutets lärarkollegium aflåten skrifvelse angående
ordnandet af undervisningen i psykiatri vid institutet. Under erinran
att Stockholms hospital för närvarande är säte för den kliniska undervisningen
i psykiatri vid institutet och att öfverläkaren därstädes
med sin tjänst som anstaltens föreståndare förenar professorsbefattningen
i psykiatri vid samma institut med föreläsningsskyldighet i berörda
ämne, framhöll professor Gadelius, hurusom synnerligen stora
svårigheter skulle möta för ett lämpligt ordnande af nämnda undervisning,
därest Stockholms hospital blefve indraget. Det ifrågasatta nya
hospitalet komme nämligen, anmärkte Gadelius, helt visst att förläggas
så långt ifrån staden, att någon möjlighet till samhörighet eller samverkan
med karolinska institutet svårligen komme att finnas, och det
vore föga troligt, att Stockholms stad skulle vara villig att upplåta sin
nya sinnessjukanstalt för klinisk undervisning. De af medicinalstyrelsen
anförda skälen för hospitalets indragning ansåg Gadelius icke heller
böra tillmätas någon afgörande betydelse, därest anstalten finge till
hufvudsaklig uppgift att vara en klinik, vid hvilken sysselsättningen
af de sjuka utomhus trädde i bakgrunden för vården inomhus. Det
nuvarande området kunde därför enligt Gadelius’ mening anses tillräckligt
isoleradt från grannskapet till staden, äfven om denna utbredde
sig på sätt medicinalstyrelsen antagit. Stju-elsens uttalanden om anstaltsbyggnadens
otidsenliga beskaffenhet fann Gadelius också numera sakna
fog, sedan vissa förändringar i det inre vidtagits, såsom anordnande
af öfvervakningsafdelningar i de gamla cellafdelningarnas ställe, målning
af sjuklokalerna samt deras rikligare utrustning med möbler och

Kung!.. Maj.is Nät!. Proposition Nr 144. o

prydnadsföremål in. m. Gadelius påpekade också, att generaldirektören
K. Lim oth i en. till medicinalstyrelsen år 1905 afgifven inspektionsberättelse
förklarat, att hospitalet, från att vara i fråga om lokalernas
anordning ganska efterblifvet, förvandlats till en i väsentliga delar tidsenlig
vårdanstalt för sinnessjuka. Såväl på grund af nu angifna förhållanden
som med hänsyn till önskvärdheten af att i sammanhang
med eu ny anstalt i Stockholms närhet tillförsäkra kliniken å Stockholms
hospital större evakuationsmöjligheter till fromma för eu lifligare
omsättning bland de sjuka än för närvarande vore förhållandet, ^höll
professor . Gadelius före, att hospitalet borde bibehållas såsom psykiatrisk
klinik med rättighet att dels till närgränsande statsanstalter evakuera
för den kliniska undervisningen obehöfliga fall dels ock utan eljest
föreskrift^ formaliteter intaga sinnessjuka.

Med anledning af professor Gadelius’ ifrågavarande förslag anhöll
karolinska institutets lärarkollegium, som delade den af professor Gadelius
uttalade uppfattningen i fråga om Stockholms hospitals bibehållande
såsom psykiatrisk klinik, uti skrifvelse till kanslern för rikets
universitet den 17 maj 1906, att kanslern måtte ingå till Kung!. Maj:t
med underdånig framställning i ämnet.

. Frågan om uppförande af en ny psykiatrisk klinik vid akademiska Fråga om
sjukhuset i . Uppsala väcktes af medicinska fakulteten vid universitetet l|PPförande.af
därstädes uti en den 1 maj 1906 till det större akademiska konsistoriet klinik i"
aflaten skrifvelse. Under erinran att befattningen som professor i uPPsalapsykiatri
vid universitetet vore förenad med öfverläkartjänsten vid Uppsala
hospital och asyl, framhöll fakulteten därvid, att innehafvaren af
nämnda befattningar hade i egenskap af öfverläkare dels att öfvervaka
och leda sjukvården vid Uppsala hospital och Uppsala läns upptagningsanstalt
med sammanlagdt 464 patienter, dels att utöfva högsta uppsikten
öfver sjukvården jämväl å asylen med dess 800 patienter och
dels att. administrativt leda hela denna kolossala sjukvårdsanstalt, den
stol sta i liket, med en sjukvårdspersonal af öfver 160 man och med
en sammanlagd befolkning på hela anstalten af i det närmaste 1,500 personer.
Särskilt i betraktande af de kraf, som nyare behandlingsmetoder
ställa på vederbörande läkare, ansåg fakulteten det utan öfverdrift kunna
sägas,° att redan det arbete, som blott och bart denna stora anstalts skötsel
palade dess ledare, vore en nästan för stor börda för en person.

Såsom professor skulle emellertid samme man jämväl meddela undervisning
i psykiatri och hade dessutom skyldighet att följa utvecklingen
af denna omfattande vetenskap och att såsom representant för sitt ämne

6

Kung!, ilIuj:ts Nåd. Proposition hr 144.

vid universitetet leda andras vetenskapliga arbeten och fullgöra egna.
Om också undervisningen under sådana omständigheter kunde nödtorftligen
uppehållas, läge det dock, påpekade fakulteten, uppenbarligen
utom möjlighetens område för professorn att fullgöra de öfriga viktiga
honom såsom sådan åliggande plikterna. Detta vore .så .mycket beklagligare
som en utvidgning och förstärkning af undervisningen i psykiatri
vore af behofvet påkallad af flera skäl, såsom införandet af
förhör efter afsittning af den obligatoriska tjänstgöringen, det ifrågasatta
införandet af internatstjänstgöring, den snabba utvecklingen af den
offentliga sinnessjukvården, krafvet på ökad kompetens i psykiatri för
fängelseläkare, angelägenheten af att äfven jurister erhölle någon insikt
i rättspsykiatri och så vidare. På grund af nu angifna omständigheter
ansåg fakulteten en ändring i de nuvarande förhållandena oundgängligen
nödvändig.

En tillfredsställande lösning af frågan fann fakulteten kunna vinnas
genom uppförande för klinikens räkning åt en ny från hospitalet
och asylen fullständigt skild anstalt med relativt litet .patientantal.
Då enligt medicinalstyrelsens plan till den offentliga sinnessjukvårdens
ordnande ännu återstod anskaffandet åt ett afsevärdt antal
sjukplatser, ansåg fakulteten inga mera tungt vägande invändningar
kunna göras mot förslaget, att kliniken finge i en särskild för densamma
uppförd byggnad disponera ett hundratal eller något flera af
dessa platser, förutsatt att byggnadskostnaden därför icke blefve afsevärdt
dyrare per plats än för den senast beslutade nya anstalten vid
Västervik. Den otvifvelaktigt högre administrationskostnad, som en så
liten anstalt som kliniken komme att draga, uppvägdes enligt fakultetens
mening fullständigt af fördelarna för undervisningen och vetenskapen.
Af flera skäl ville fakulteten emellertid icke upptaga detta förslag såsom
eu sin omedelbara angelägenhet utan föreslog, att medicinalstyielsen
såsom ett led i sitt byggnadsprogram skulle upptaga uppförandet af
kliniken, hvilken äfven skulle administreras af styrelsen, i likhet med
hvad som gäller för öfriga statens sinnessjukvårdsanstalter. Öfverläkaren
vid kliniken skulle dock samtidigt vara professor i psykiatri.
Kliniken borde hafva rätt att mottaga sinnessjuka utan eljest föreskrift^
formaliteter äfvensom att utskrifva ett visst antal för undervisningen
obehöfliga patienter till närgränsande hospital och asyler.

Enligt skrifvelsen bifogad förslagsritning och kostnadsberäkning
skulle den nya kliniken, som lämpligen ansågs kunna förläggas till
ett omedelbart väster om akademiska sjukhuset beläget, kronoparken
Åsen tillhörigt område, hafva plats för högst 134 patienter och draga
en kostnad af sammanlagdt 475,000 kronor.

Kungl Maj:ts Nåd, Proposition Nr 144, 7

Större akademiska konsistoriet, som fann sig böra förorda den af
fakulteten gjorda framställningen, öfverlämnade densamma med skrifvelse
den 26 maj 1906 till kanslern för rikets universitet.

Med öfVerlämnande af förenämnda båda framställningar från karo- Framställning
linska. institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten vid universi- af kanslern
tetet i Uppsala anhöll härefter kanslern för rikets universitet i under- universitet
dånig. skrifvelse den 27 juni 1906, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla
medicinalstyrelsen att vid uppgörande af vederbörande förslag rörande
nya sinnessjukvårdsanstalter träda i underhandling med dels medicinska
fakulteten dels ock karolinska institutets lärarkollegium för inhämtande
af deras mening med afseende å tillgodoseendet af den psykiatriska
undervisningens intressen. Hvad särskild! angick frågan om bibehållandet
af Stockholms hospital såsom psykiatrisk klinik, ansåg sig
kanslern böra erinra därom, att, sedan nobelstiftelsen numera förvärfvat
ett större, hospitalets mark närbeläget jordområde, afsedt att användas
för det medicinska nobelinstitutets behof och alltså likaledes för främjande
af den medicinska vetenskapen, den af medicinalstyrelsen uttalade
farhågan att hospitalet kunde inom den närmaste framtiden blifva
på alla sidor omgifvet af boningshus, fabriker m. m. måste anses
hafva jämväl af denna anledning väsentligt förlorat i betydelse.

Sedan medicinalstyrelsen anbefallts att inkomma med yttrande öfver Medioinal.
universitetskanslerns ifrågavarande framställning, afgaf stvrelsen den styrelsens
13 augusti 1906 underdånigt utlåtande i ärendet samt anförde därvid,
bland annat, att ett bifall till framställningarna från medicinska fakulteten
i Uppsala och karolinska institutets lärarkollegium skulle innebära
en betydande ändring i styrelsens plan dels därutinnan, att Stockholms
hospital vid Konradsberg med 250 sängar fortfarande skulle
bibehållas hufvudsakligen för sitt nuvarande ändamål, dels ock därigenom
att byggnader för 134 af de sinnessjuka, som skolat få plats i det föreslagna
hospitalet, skulle förläggas till Uppsala. Häraf borde följa, att
i ^ stället^ för en ny anstalt för 800 sängar i närheten af Stockholm en
sådan på endast 416 sängar där skulle erfordras, hvarjämte annan åtgärd
blefve af nöden för anskaffande af plats för de idioter, hvilkas
vård man dittills tänkt sig förlagd till Konradsberg. Då det således
vore uppenbart, att förevarande båda framställningar på det närmaste
berörde sättet för förverkligandet utaf planen till anskaffande af de
för Stockholms stad och angränsande län behöfliga anstaltsplatser för
sinnessjuka, ansåg styrelsen det vara nödvändigt, att de nya förslagen

8

En kommission
tillsattes
för frågans
behandling.

Ko mm is si o
nens yttrande.

Kmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

pröfvades i sammanhang med den återstående delen af den dittills
följda planen för rikets förseende med nödiga sinnessjukvårdsanstalter.

Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, anbefalldes
styrelsen genom nådigt bref den 7 september 1906 att tillsätta
en kommission, bestående af generaldirektören Linroth såsom
ordförande samt såsom ledamöter den hos styrelsen såsom biträde
å dess afdelning för hospitalsärenden anställda arkitekt och tre andra
sakkunniga personer, med åliggande för kommissionen, bland annat,
att för anordnande af nödig vårdanstalt för 800 sinnessjuka från
Stockholm och närliggande län, med eller utan bibehållande af Stockholms
hospital för sitt nuvarande ändamål, föreslå med hänsyn, såväl
till belägenheten i förhållande till redan befintliga anstalter för sinnessjuka
som ock till områdets naturliga beskaffenhet, terrängförhållanden,
vattentillgång, närheten till något kommunikationscentrum m. in. lämplig
byggnadsplats, låta utföra kartskisser, utvisande det föreslagna områdets
belägenhet och det ungefärliga läget af de för anstaltens behof
nödiga nybyggnader, verkställa utredning af förhållandena beträffande
vattentillgång och aflopp, uppgöra beräkning af kostnaderna för förvärfvandet
af för anstaltens behof lämpadt jordområde äfvensom för
öfrigt meddela möjligen erforderlig utredning af andra i samband med
ofvannämnda frågor stående förhållanden; och skulle kommissionen
jämväl taga under ompröfning såväl Uppsala universitets medicinska
fakultets som karolinska institutets lärarkollegii framställning och därvid
sätta sig i förbindelse och rådgöra med dessa korporationer, äfvensom,
för den händelse kommissionen skulle finna hospitalet vid Konradsberg
böra bibehållas för sitt nuvarande ändamål, yttra sig rörande
de åtgärder, som kunde varda erforderliga för ersättande af den anstalt
för. 250 sinnesslöa, hvilken ingått i den dittills följda planen för ordnandet
af sinnessjukvården i riket.

Sedan medicinalstyrelsen på grund häraf förordnat öfverläkaren
vid Vadstena hospital och asyl Th. Björck, öfverinspektören för sinnessjukvården
G. Schuldheis samt t. f. medicinalrådet G. R. Stenbeck att
jämte de af Kungl. Maj:t utsedda personerna vara ledamöter i kommissionen,
har styrelsen med särskilda underdåniga skrivelser öfverlämnat
dels den 3 augusti 1908 ett af nämnda kommission den 19 maj samma
år till styrelsen afgifvet yttrande angående Stockholms hospitals bibehållande
å sin nuvarande plats med hufvudsaklig uppgift att vara
psykiatrisk klinik, dels den 12 augusti 1908 ett af kommissionen lika -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

ledes den 19 maj samma år afgifvet yttrande rörande uppförande af
en ny psykiatrisk klinik i Uppsala och dels den 23 april 1909 ett af
kommissionen den 1 mars samma år till styrelsen afgifvet, af kartskisser
och andra handlingar åtföljdt yttrande angående plats för en
ny anstalt för sinnessjuka från Stockholm och närgränsande län m. in.

Uti sitt yttrande angående Stockholms hospitals bibehållande har
kommissionen, som ansett denna fråga kunna och äfven lämpligen böra
utredas före frågan om utseende af plats för det ifrågasatta nya hospitalet,
anfört, att kommissionen, efter att hafva träd t i förbindelse och
rådgjort med karolinska institutets lärarkollegium genom dess för ändamålet
utsedda ombud, professor Gadelius, funnit sig böra biträda den af
honom i hans ofvannämnda framställning till lärarkollegiet uttalade
mening. Skälen härtill voro i hufvudsak följande.

Enligt hvad kommissionen funnit, synes någon lämplig plats för
det ifrågasatta nya hospitalet i Stockholmstrakten knappast kunna erhållas
så nära staden, att detsamma skulle kunna användas till psykiatrisk
klinik. Stockholms stads nya sinnessjukhus vid Långbro är beläget omkring
5 kilometer utanför Hornstull och skulle således icke heller lämpligen
kunna användas för nämnda ändamål, äfven om Stockholms stad
skulle finnas villig därtill. Olägenheterna af Stockholms hospitals nuvarande
belägenhet äro, påpekar kommissionen, måhända icke fullt så
betydelselösa, som professor Gadelius velat ådagalägga, men erkännas
måste å andra sidan, att berörda olägenheter utan tvifvel blefve väsentligen
mindre kännbara, om anstalten, såsom professor Gadelius föreslagit,
hufvudsakligen komme att tjäna som klinik, d. v. s. såsom eu i
regel kortvarig vistelseort för akuta sinnessjuka, Indika behandlas med
sängläge och i allmänhet endast i ringa mån kunna vistas eller sysselsättas
utomhus. Dessutom erkänner kommissionen, att någon möjlighet
icke synes förefinnas att förvärfva ett område med lika central belägenhet
och med bättre eller ens lika goda gränser i förhållande till
omgifhingen. ,

Hvad beträffar de lokala förhållandena inom den nuvarande sjukhusbyggnaden
med tillhörande annexlokaler, äro dessa, fortsätter kommissionen,
visserligen utan tvifvel väsentligen bättre än för endast några
få år sedan. Men efter att på ort och ställe hafva tagit kännedom om
hithörande förhållanden och därvid rådgjort med professor Gadelius,
har kommissionen dock funnit, att icke obetydliga nybyggnads- och
omändringsarbeten äro af nöden för anstaltens försättande "i ett sådant
skick, att den kan motsvara de anspråk, man är berättigad att
Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 91 Iläft. 2

A) Angående
bibehållande
af Stockholms
hospital.

B) Angående
uppförande
af en ny
psykiatrisk
klinik vid
Uppsala.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lii.

ställa på en tidsenlig psykiatrisk klinik i hufvudstaden med dess i mera
än en betydelse centrala ställning.

Efter att därefter hafva redogjort för de nybyggnads- och omändringsarbeten,
hvilka enligt kommissionens mening erfordras för
hospitalets försättande i godt skick och för hvilka jag längre fram
får tillfälle att närmare redogöra, förklarade kommissionen sig förorda,
att hospitalet bibehålies å sin nuvarande plats, med hufvudsaklig
uppgift att vara psykiatrisk klinik, med rätt att mottaga sinnessjuka
utan eljest föreskrifna formaliteter och med rätt att till andra statens
anstalter öfverflytta ett visst antal patienter årligen.

Hvad antalet vårdplatser angår, skulle detta, enligt kommissionens
beräkningar, efter de föreslagna om- och tillbyggnadsarbetenas
genomförande komma att uppgå till 302, nämligen 40 af första klass
och 262 af allmän klass. Då hospitalet för närvarande har 250 vårdplatser,
innebär följaktligen förslaget en ökning med 52 platser.

Då medicinalstyrelsen uti sin underdåniga skrifvelse den 3 augusti
1908 förklarade sig öfvertygad af de utaf kommissionen anförda skälen
för Stockholms hospitals bibehållande hufvudsakligen för sitt nuvarande
ändamål samt förordade det af kommissionen framlagda förslaget, fann
Eders Kungl. Magt vid ärendets föredragning den 4 september 1908,
utan att då taga bestämd ståndpunkt i frågan om framtida användningen
af hospitalet, godt anbefalla medicinalstyrelsen att med biträde af
professor Gadelius uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t afgifva af eskissritningar
och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till förändring och utvidgning
af nämnda hospital i enlighet med det af kommissionen upprättade
förslaget.

Uti sitt yttrande angående uppförande af en ny psykiatrisk klinik
vid Uppsala har kommissionen, som funnit jämväl denna fråga lämpligen
höra utredas före spörsmålet om utseende af plats för den nya
anstalten för mälarprovinserna, anfört, att kommissionen, efter att hafva
rådgjort med medicinska fakulteten genom dess utsedda ombud professorn
i psykiatri Frey Svenson samt besökt den föreslagna platsen
för den nya kliniken och akademiska sjukhuset, funnit sig böra ansluta
sig till det af fakulteten framförda förslaget. Kommissionen, som ansett
sig böra i främsta rummet taga hänsyn till sinnessjukvårdens intressen,
fann från denna synpunkt det vara oafvisligen nödvändigt att
befria öfverläkaren vid Uppsala hospital och asyl från uppdraget att
tillika vara professor vid universitetet. — Jag vill på denna punkt erinra,
hurusom den nuvarande inneliafvaren af dessa två förenade befatt -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

ningar, nyssbemälda Svenson, enligt den för honom den 11 mars 1904
utfärdade fullmakten är skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så finner
lämpligt, frånträda professorsbefattningen och därmed förenade aflöningsförmåner.

Beträffande frågan om den psykiatriska undervisningens ordnande
och tillgodoseendet af den psykiatriska vetenskapens intressen under
nyss omförmälda förutsättning, så berör, påpekar kommissionen, denna
fråga visserligen icke direkt sinnessjukvården, men står likväl i det
nära sammanhang med densamma, att kommissionen ansett sig böra
på det noggrannaste öfverväga äfven denna fråga.

Kommissionen har därvid till en början tagit under öfvervägande,
huruvida icke med hänsyn till det ringa antalet klinikanter en indragning
af den psykiatriska kliniken och professuren i psykiatri vid universitetet
kunde äga rum. Af åtskilliga närmare angifna skäl ansåg
sig emellertid kommissionen icke kunna ifrågasätta eu dylik åtgärd.
Vid sådant förhållande fann kommissionen ligga närmast till hands att
taga under ompröfning, huruvida icke vid Uppsala hospital och asyl skulle
kunna anordnas en afdelning för klinisk forskning och undervisning med eu
i viss mån själfständig chef, som tillika skulle vara professor i psykiatri.
En närmare granskning af de olika utvägar, som härvid kunde
tänkas stå till buds, gaf emellertid enligt kommissionens mening vid
handen, att en dylik anordning körnare att blifva i åtskilliga hänseenden
synnerligen olämplig. Den enda tillfredsställande lösningen ansåg
kommissionen därför vara att uppföra en ny, af Uppsala hospital och
asyl alldeles oberoende psykiatrisk klinik.

Beträffande platsen för den nya kliniken har kommissionen icke
något att erinra mot den af medicinska fakulteten föreslagna å kronoparken
Asen invid allmänna sjukhuset, särskild! om anstalten finge något
mindre omfång än fakulteten ifrågasatt. Enligt kommissionens uppfattning
borde platsantalet bestämmas till högst 90, hvithet för klinikens
behof vore fullt tillräckligt. Kostnadssumman, hvilken i hvarje fall
komme att ställa sig väsentligt högre än den af fakulteten beräknade,
kunde därigenom jämväl nedbringas. Enligt en inom kommissionen
uppgjord förslagsskiss skulle anstalten, med ett platsantal af högst 90
sängar, draga en totalkostnad af omkring 550,000 kronor.

I likhet med fakulteten anser kommissionen, att uppförandet och
administrationen af den nya kliniken borde tillkomma medicinalstyrelsen
och icke universitetet. Vid sådant förhållande och då styrelsen stod
i begrepp att föreslå uppförandet i närheten af Stockholm af en ny
sinnessjukvårdsanstalt med 800 platser, kunde, påpekade kommissio -

12

0) Angående
den nya anstalten
för
sinnessjuka
från Stockholm
och
angränsande
län m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

nen, förslaget om den nya klinikens uppförande reduceras till en fråga
om förläggningsorten för ett antal platser, hvilka i alla händelser under
den närmaste tiden skulle anskaffas. Om dessa förlädes till en ny
klinik vid Uppsala, skulle visserligen den nya anstalten i Stockholm blifva
något mindre än dittills förutsatts, men detta innebure icke någon olägenhet
utan snarare en fördel.

Medicinalstyrelsen har uti sin underdåniga skrifvelse den 12 augusti
1908 förordat det af kommissionen framlagda förslaget samt hemställt
om åtgärders vidtagande för dess genomförande.

Då af den förebragta utredningen framgick, att uppförandet af
den ifrågasatta nya kliniken närmast betingades af hänsyn till önskvärdheten
af den psykiatriska undervisningens rationella ordnande,
samt frågan följaktligen vore att betrakta mera såsom eu universitetet
berörande angelägenhet än en sjukvårdsfråga, har förevarande ärende,
sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län äfvensom domänstyrelsen
däri afgifvit infordrade utlåtanden, öfverlämnats till ecklesiastikdepartementet
för vidtagande af de vidare åtgärder, som på nämnda
departement kunna ankomma.

Uti sitt till medicinalstyrelsen afgifna yttrande angående plats för
en ny anstalt för sinnessjuka från Stockholm och angränsande län har
kommissionen, så vidt nu är i fråga, till en början framhållit, att, d:i
kommissionen uti sina ofvannämnda båda utlåtanden den 19 maj
1908 föreslagit dels bibehållande af Stockholms hospital och företagande
af vissa förändringar och utvidgningar vid anstalten, hvarigenom platsantalet
skulle ökas med 52, dels ock uppförande af en psykiatrisk klinik i
Uppsala för högst 90 sinnessjuka, antalet platser å den ifrågasatta nya
anstalten, hvilken ursprungligen beräknats till 800, enligt kommissionens
uppfattning kunde minskas med 52 + 90 = 142.

Med hänsyn till förslaget om Stockholms hospitals bibehållande
hufvudsakligen för sitt nuvarande ändamål upptager kommissionen härefter
till behandling frågan angående de åtgärder, som borde vidtagas
för ersättande af den anstalt för 250 sinnesslöa vid Konradsberg, hvilken
ingått i den dittills följda planen för ordnandet af sinnessjukvården
i riket. Härvid erinrar kommissionen till en början om den förändring
i afseende å vården om de sinnesslöa, som inträdt, sedan medicinalstyrelsen
år 1902 framställde nyssnämnda plan, i det genom nådiga
kungörelsen den 31 december 1904 möjlighet beredts för landsting,
stadskommuner och enskilda att med afsevärdt ekonomiskt understöd
från statens sida bereda anstaltsvård åt de sinnesslöa, hvarom här

13

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

är fråga eller de obildbara. I följd däraf hafva, framhåller kommissionen,
under de senaste åren några dels förut befintliga dels ock nyupprättade
asyler för sinnesslöa erhållit rätt till statsbidrag, hvarjämte åtskilliga
sådana anstalter, hvilka kunde påräkna statsunderstöd, planlagts.
Det skulle under sådana omständigheter enligt kommissionens
mening möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke under afvaktan på
vidare utveckling af denna, som det ville synas, lofvande början till
en enskild, men af staten understödd omvårdnad om de obildbara
sinnesslöa ett statens direkta ingripande med afseende å de sinnesslöa
kunde tills vidare anstå.

Emellertid är, fortsätter kommissionen, missförhållandet mellan
antalet tillgängliga och behöfliga anstaltsplatser ännu synnerligen
stort. Det förra uppgick vid 1907 års slut till 259, det senare uppskattades
af medicinalstyrelsen år 1902 till 2,369; och, enligt hvad
kommissionen inhämtat, är det ganska sannolikt, att landstingen — af
hvilka man i främsta rummet skulle kunna vänta åtgärder för asylvårdens
främjande — icke inom afsevärd framtid kunna eller vilja ålägga sig
de stora ekonomiska uppoffringar, som erfordras för att fullständigt
tillgodose här ifrågavarande, till synes så otacksamma ändamål. Härtill
kommer, att bland dessa obildbara sinnesslöa finnes en afsevärd mängd,
för hvilkas vård erfordras särskilda kostsamma anordningar, hvilka
skulle blifva alltför betungande för de förut afhandlade, af landsting,
stadskommuner eller enskilda upprättade, med statsbidrag understödda
asylerna. Flertalet obildbara sinnesslöa äro, framhåller kommissionen,
visserligen mer eller mindre hjälplösa och, frånsedt deras behof af
skötsel och tillsyn, för omgifningen föga eller intet besvärande. Men
ett ingalunda ringa antal äro behäftade med ytterst störande ovanor,
impulsiva utbrott till svår våldsamhet, obehärskade stundom perversa
sexuella drifter, benägenhet för mordbrandsanläggningar och andra för
omgifningen'' vådliga tendenser. Å de mindre statsunderstödda asylerna
af den typ, som dittills förekommit och med hvilka man af många skäl
äfven för framtiden får räkna, med deras otillräckliga säkerhetsåtgärder,
deras enkla lokala anordningar, som icke tillåta ett fullständigt
afskiljande af könen, och med deras stundom uteslutande kvinnliga personal
är det enligt kommissionens mening helt enkelt omöjligt att vårda
sådana sinnesslöa. Den enda utvägen vore att aflägsna dem från anstalten,
och under nuvarande förhållanden kunde de offentliga anstalterna
för sinnessjuka endast undantagsvis mottaga dem. För dessa
sinnesslöa, som icke annorstädes kunna erhålla en efter deras tillstånd af -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

passad och för det allmänna betryggande vård, erfordras enligt kommissionens
åsikt utan tvifvel en lång tid framåt statens direkta ingripande.

Kommissionen anser därför, att fortfarande fullgiltiga skäl föreligga
för fullföljande af medicinalstyrelsens ursprungliga plan att i samband med
den offentliga sinnessjukvårdens ordnande upprätta en särskild statsanslag
för sinnesslöa. Kommissionen säger sig också sakna skäl att frångå
den beläggningssiffra, medicinalstyrelsen föreslagit för en sådan anstalt.
Någon utredning om beliofvet af utrymme för den kategori af sinnesslöa,
som här afses, föreligger visserligen icke, men någon sådan torde
icke heller enligt kommissionens mening för närvarande kunna åstadkommas.
Siffran 250 är med all sannolikhet för låg, men inga hållpunkter
finnas för valet af en högre, och i fall af behof torde, påpekar
kommissionen, medicinalstyrelsen icke underlåta att i sinom tid föreslå
utvidgningar af den nu ifrågasatta asylen eller uppförande af en ny.
Skulle mot förmodan nyssnämnda siffra visa sig för hög, kunde naturligtvis
de asylen tillhörande lokalerna utan nämnvärd olägenhet användas
för från sjukvårdssynpunkt likvärdiga sinnessjuka.

Beträffande läget af asylen anser kommissionen helt naturligt,
att den förlägges till den ifrågasatta anstalten för sinnessjuka från Stockholm
och närgränsande län. Till fullföljande i alla delar af medicinalstyrelsens
ursprungliga plan anser kommissionen alltså antalet platser
för sinnessjuka å denna anstalt böra minskas med ytterligare 250, alltså
till 800 — 392 (52 4- 90 + 250) eller till i rundt tal 400.

Den nya anstalten skulle sålunda komma att omfatta 400 platser
för sinnessjuka och 250 platser för sinnesslöa eller sammanlagdt 650
vårdplatser. Med hänsyn till den stora sannolikheten af snart behöfliga
utvidgningar borde dock, framhåller kommissionen, alla ekonomilokaler
beräknas för en beläggningssiffra af minst 800. Vid anstaltens planläggning
borde jämväl sannolikheten af utvidgning tagas i beräkning.

Hvad platsen för den nya anstalten angår, en fråga till hvilken
jag längre fram återkommer, föreslog kommissionen, att anstalten skall
förläggas å biskopsbostället Sundby invid Strängnäs.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 23 april 1909 har medicinalstyrelsen
förordat det af kommissionen framlagda förslaget.

Departc- Enligt den af medicinalstyrelsen år 1902 uppgjorda planen för

mettrmdenS sinnessjukvårdens ordnande inom riket skulle i skilda delar af landet
11 uppföras fyra nya anstalter, nämligen en för Dalarna och angränsande

15

Kungi. Maj:is Nåd. Proposition Nr 144.

landskap, en för Småland jämte därintill i söder gränsande län, eu för
de fyra nordligaste länen samt en för Stockholm och angränsande län.
Sedan under åren 1905, 1906 och 1910 beslut fattats om uppförande
af nya hospitalsanläggningar vid Säter, Västervik och Östersund, återstår
nu för den uppgjorda planens fullständiga genomförande endast frågan
om beredande åt erforderligt antal vårdplatser åt sinnessjuka från Stockholm
och närgränsande län. Såsom förut nämnts, hade medicinalstyrelsen
i detta hänseende föreslagit, att det nuvarande Stockholms hospital
skulle upphöra att tjäna såsom sinnessjukvårdsanstalt och i stället
aptera^ till vårdanstalt för obildbara sinnesslöa samt att såsom ersättning
för det sålunda indragna hospitalet en ny anstalt, afsedd för 800
sinnessjuka, skulle uppföras i närheten af Stockholm. Emellertid hafva
framställningar blifvit gjorda dels om bibehållande af Stockholms hospital
hufvudsakligen såsom psykiatrisk klinik dels ock om uppförande af
en dylik klinik i Uppsala, Ett bifall till dessa framställnin gar kan
gifvetvis medföra af se värda modifikationer uti den af medicinalstyrelsen
»PPgjorda planen, och man har därför tydligen, innan några vidare
åtgärder vidtagas för genomförandet af nämnda plan, att först för sig
klargöra, huruvida de sålunda väckta förslagen böra vinna beaktande
eller icke.

Förslaget om Stockholms hospitals bibehållande hufvudsakligen
såsom psykiatrisk klinik har motiverats därmed, att synnerligen stora
svårigheter skulle genom hospitalets indragning uppstå för ordnandet
af den psykiatriska undervisningen vid karolinska institutet.
Att denna undervisning måste till väsentlig del ske i samband med
de studerandes tjänstgöring å sinnessjukvårdsanstalt, därom lära meningarna
ej vara delade. Med hänsyn härtill måste man gifvetvis sörja
för att tillfälle till sådan klinisk tjänstgöring städse finnes vid det
lärosäte, där ant stora flertalet åt landets läkare erhålla sin teoretiska
utbildning. För att den psykiatriska undervisningen må blifva så fruktbringande
som möjligt, är det jämväl af största betydelse, att de kliniska
studierna beclrifvas å en anstalt med relativt stor omsättning i
patientmaterialet och med nödiga resurser för en fullt tidsenlig behandling
af de sjuka.

Af den förebragta utredningen synes framgå, att det icke lämpligen
låter sig göra att, äfven om Stockholms stads bifall till en sådan
anordning skulle kunna utverkas, förlägga den för undervisningen vid
karolinska institutet nödiga kliniska tjänstgöringen till stadens nya
sinnessjukvårdsanstalt vid Långbro med hänsyn till denna anstalts af -

16

Chefen för
eeklesiastikdepartementet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

lägsna läge från staden. Den föreslagna nya statsanstalten vid Strängnäs
kan naturligen icke alls för ifrågavarande ändamål användas. Man
har då tydligen endast att välja mellan att bibehålla Stockholms hospital
för sitt nuvarande ändamål, dock med hufvudsaklig karaktär af att
vara en psykiatrisk klinik, eller att i Stockholms omedelbara närhet
uppföra en särskild anstalt för tillgodoseende af den psykiatriska undervisningens
kraf i förevarande hänseende. Då emellertid den senare
utvägen säkerligen skulle vara förenad med afsevärdt högre kostnader,
torde densamma redan af detta skäl få anses utesluten. Vid sådant
förhållande och då do skäl, som ursprungligen föranledt medicinalstyrelsen
att föreslå hospitalets indragning, till följd af sedermera inträdda
ändrade förhållanden icke synas böra tillmätas någon afgörande betydelse,
särskilt om anstaltens hufvuduppgift ändras på föreslaget sätt,
finner jag mig, efter att hafva i ärendet samrådt med statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet, böra tillstyrka, att Stockholms
hospital bibehålies såsom sinnessjukvård sanstalt med hufvudsaklig uppgift
att vara en för den psykiatriska undervisningen vid karolinska institutet
afsedd klinik.

Såsom förut nämnts, erfordras emellertid en hel del genomgripande
förändringar för hospitalets försättande i sådant skick, att det kan på
ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål. En del af dessa förändringar
äro betingade af anstaltens nya uppgift, andra åter äro sådana, som
under alla omständigheter måste under den närmaste tiden vidtagas.
Till frågan om dessa om- och tillbyggnadsarbeten återkommer jag
längre fram, men jag anser mig böra redan i detta sammanhang uttala,
att jag finner dessa arbeten vara af behofvet påkallade, äfvensom
att jag icke har något att erinra mot, att platsantalet å anstalten utökas
på sätt kommissionen föreslagit och medicinalstjcrelsen förordat.

Hvad härefter angår frågan om uppförande af en ny psykiatrisk
klinik i Uppsala, har, såsom nämnts, detta ärende öfverlämnats till.
ecklesiastikdepartementet, och torde därför chefen för nämnda departement
komma att yttra sig rörande denna fråga.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström anförde
härpå följande:

Vid öfvervägande af nyssnämnda fråga framställer sig först och
främst det spörsmålet, huruvida öfverhufvud en psykiatrisk klinik fortfarande
bör upprätthållas i Uppsala. Detta anser jag böra så besvaras,
att likasom en professur i psykiatri fortfarande bör finnas därstädes,
bör ock kliniken i ämnet äga bestånd. De skäl för den psykiatriska

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

17

undervisningens vidmakthållande vid Uppsala universitet, som af fakulteten
åberopats och med styrka framhållits jämväl af kommissionen,
synas mig nämligen icke kunna underkännas.

Enligt min mening bör alltså nämnda klinik, trots den till synes
för närvarande ringa frekvensen af klinikanter därstädes, ingalunda
nedläggas. Tvärtom bör densamma beredas tillfälle att på bästa sätt
fylla sin uppgift och att motsvara de ökade kraf, som i sinom tid synas
komma att ställas på en dylik anstalt.

I dessa afseenden lärer den nuvarande anordningen — under hvilken
kliniken så att säga sammanfaller med den stora och omfattande,
under öfverläkaren ställda sinnessjukvårdsanstalten invid Uppsala — ej
vara tillfredsställande. Den tanken har föresväfvat mig, att man möjligen
genom att gifva öfverläkaren eu assistent skulle kunna bereda
öfverläkaren lindring i de honom såsom sådan åliggande göromål och
därigenom förskaffa honom tillfälle att ägna mera tid och kraft åt sin
undervisning och vetenskapliga verksamhet såsom professor. Jag har
härutinnan rådfört mig med befattningarnas nuvarande innehafvare,
men har denne kommit till det resultat, att det önskade syftemålet ej
skulle i tillfredsställande måtto uppnås genom en dylik anordning. Såsom
en interimistisk åtgärd, i afbidan på bättre förhållanden, kan densamma
dock förtjäna att tagas i betraktande.

Man har alltså att fasthålla vid den väg, på hvilken man redan
slagit in, i det man, genom att tillförsäkra sig möjlighet att skilja
öfverläkar- och professorsbefattningarna från hvarandra, förberedt den
framtida utbrytningen af kliniken från hospitalet och asylen.

I ärendet hafva åtskilliga sätt varit på tal, hvilka på ett mer eller
mindre fullständigt sätt skulle genomföra denna utbrytning.

Därvid har först och främst öfvervägts, huruvida ej någon eller
några af de till hospitalet och asylen hörande nuvarande byggnader
skulle kunna så att säga afsöndras från hospitalet och asylen och
göras till klinik. Kommissionen har emellertid ansett en sådan utväg
att tillgodose behofvet af en särskild klinik ej vara antaglig, och jagfinner
därför tanken härpå böra förfalla.

Ett annat af kommissionen ifrågasatt projekt — att ersätta ett par
otidsenliga byggnader med en ny för klinikändamål särskild! uppförd
byggnad — har synts ej kunna alldeles afvisas. Från ekonomisk synpunkt
har dock anmärkts, att man ej för de nedlagda kostnaderna
vunne skäligt vederlag genom ett tillskott af nya sjukplatser. Mot
denna utväg lärer för öfrigt kunna göras samma invändningar, som
kommissionen anfört gentemot ett annat förslag — uppförandet på hosBiJmng
Ull Iliksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 91 Höft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

pitalsområdet af en ny klinikbyggnad, hvars administration skulle hvila
på öfverläkaren, medan professorn svarade för sjukvården — nämligen
att det skulle möjligen medföra behofvet af utvidgningar eller omändringar
i ekonomilokaler och göra den ekonomiska administrationen
än mera omfattande och för öfverläkaren betungande, att ett särskildt
bostadshus för professorn måste uppföras, att slitningar lätt kunde
komma att uppstå mellan denne och öfverläkaren samt att, då klinikchefen
gifvetvis med hänsyn till undervisningens intresse måste i första
hand bestämma om intagning af sjuka och om öfverflyttning till öfverläkarens
afdelningar af aflupna eller eljest för undervisningen obehöfliga
fall, öfverläkaren blefve i sjukvårdshänseende beroende af professorn.
Om jag ock ej kan alldeles undertrycka den tanken, att åtminstone
vissa af de anförda svårigheterna skulle genom kloka och försiktiga
förhållningsregler kunna väsentligen undvikas, vågar jag dock
ej mot kommissionens uttryckta åsikt förorda anordningar, som kunna
antagas menligt inverka äfven från den synpunkten, som för mig måste
vara den viktigaste, undervisningens och det vetenskapliga arbetets.

Då af flen verkställda utredningen sålunda framgår, att från såväl
undervisningens som den vetenskapliga forskningens synpunkt kräfves,
att en fristående för kliniskt bruk afsedd psykiatrisk institution kommer
till stånd i Uppsala, finner jag mig böra tillstyrka uppförandet därstädes
af en dylik institution. Med hänsyn till hvad kommissionen föreslagit
och medicinalstyrelsen förordat, anser jag, att denna bör beräknas
för 90 vårdplatser.

Hvad angår platsen för den tilltänkta nya klinikbyggnaden, vill jag
i förbigående erinra om, att, enligt hvad jag inhämtat, utrymme finnes
för byggnadens förläggande på ett till hospitalets nuvarande inhägnade
mark gränsande, till hospitalets disposition stående område. Att uppföra
kliniken på nämnda område — hvilket näppeligen bör användas
för något för hospitalet verkligt främmande ändamål — skulle medföra,
att man ej alldeles för sig afskurit möjligheten af gemensam administration
för hospitalet och asylen, å ena, samt kliniken, å andra
sidan.

Förlägger man åter kliniken till den plats, som af fakulteten och
kommissionen ifrågasatts, synes det ej heller uteslutet, att kliniken
kunde komma att i administrativt hänseende införlifvas med akademiska
sjukhuset, som sålunda skulle blifva utvidgadt med eu psykiatrisk klinik.
Genom muntliga förfrågningar har jag fått anledning att antaga,
det äfven ett annat i akademiska sjukhusets närhet beläget område
kunde komma i fråga för kliniken, därvid samma eller än större möj -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144. 19

lighet till gemensam administration för de båda anstalterna skulle
yppa sig.

Ehuru platsfrågan i detta sammanhang lärer vara af mindre betydelse,
har jag trott mig ej böra alldeles förbigå densamma; och att
jag särskild! velat taga möjligheten till gemensam administration i sikte
beror på, att, enligt uppgift af professor Svenson, sådan skulle innebära
en minskning i årskostnaderna af omkring 11,000 kronor.

Eu annan sak vill jag ock här med ett par ord omförmäla. Preliminära
underhandlingar hafva nämligen förts, enligt hvilka kliniken
skulle ersätta Uppsala läns landstings upptagningsanstalt. Denna anordning
skulle medföra väsentliga ekonomiska fördelar både för landstinget
och för staten. Desslikes skulle den tillförsäkra kliniken en ''för
undervisningen önsklig jämn tillströmning af nya sjukdomsfall.

Af hvad jag nu anfört framgår, akt en förnyad utredning erfordras
rörande den ifrågasatta klinikens plats och ställning. Sedan
denna utredning ägt rum, torde frågan få ånyo anmälas inför Eders
Kungl. Maj:t.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton fortsatte
härefter:

Mot hvad statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört,
finner jag ur synpunkten af ett lämpligt anordnande af sinnessjukvården
inom förevarande del af riket icke något att erinra.

Förslagen om Stockholms hospitals bibehållande och uppförande af
en psykiatrisk klinik i Uppsala kan, såsom förut nämnts, föranleda en icke
oväsentlig rubbning i 1902 års plan för sinnessjukvårdens ordnande
inom mälarprovinserna. Kommissionen har för sin del föreslagit och
medicinalstyrelsen jämväl förordat, att ''den ursprungligen för 800 sinnessjuka
planerade nya anstalten utbygges för endast 400 sinnessjuka
och att i sammanhang med densamma uppföres en särskild asyl för de
250 obildbara sinnesslöa, som enligt 1902 års plan varit afsedda att
förläggas till Stockholms hospital. Detta förslag att ordna saken föranleder
icke i och för sig någon anmärkning från min sida. Då å
Stockholms hospital skulle efter de verkställda om- och tillbyggnadsarbetena
kunna beredas rum för 307 sinnessjuka — genom skedda förändringar
i byggnaderna har det nuvarande platsantalet ökats från
250 till 255 — och å kliniken i Uppsala för 90, skulle sammanlagda
antalet dylika vårdsplatser för Stockholm och angränsande län uppgå
till 797 mot ursprungligen beräknade 800. Hvad den föreslagna asylen
för obildbara sinnesslöa angår, ansluter jag mig i allo till den af kom -

Ghefen för
civildepartementet.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

missionen uttalade uppfattningen, att fullgiltiga skäl föreligga för fullföljande
af 1902 års plan att i samband med en nyanläggning för den
offentliga sinnessjukvården upprätta en dylik statsanstalt.

Skillnaden mellan 1902 års plan och den sålunda angifna framgår
af följande sammanställning:

1902 års plan.

Den nu framlagda
planen.

Nya platser för
vård af

Nya platser för
vård af

sinnes-

sjuka.

obildbara

sinnesslöa.

sinnes-

sjuka.

obildbara

sinnesslöa.

Stockholms hospital...................................................

_

250

307

—

Den föreslagna nya anstalten.......................................

800

—

400

250

sykiatriska kliniken i XJppsala....................................

—

—

90

—

Summa

800

250

797

250

1,050

1,047

Då några kostnadsberäkningar för den nya anstalten för sinnessjuka
och obildbara sinnesslöa ännu icke blifvit uppgjorda, är det
naturligtvis icke möjligt att för närvarande uppgifva, huru en jämförelse
mellan 1902 års plan och den nu angifna ur ekonomisk synpunkt
ställer sig. Om man emellertid med ledning af kostnaderna för de
senast beslutade liospitalsanläggningarna beräknar kostnaden per vårdplats
till 4,000 kronor, skulle statsverket för genomförande af den nu förordade
planen få vidkännas en sammanlagd utgift af omkring 3,985,000
kronor, nämligen för den nya anstalten med 650 platser 2,600,000 kronor,
för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital omkring 835,000 kronor
enligt medicinalstyrelsens förslag och för kliniken i Uppsala 550,000
kronor enligt den af kommissionen gjorda approximativa beräkningen.
Uppförandet af en anstalt för 800 patienter enligt 1902 års förslag
skulle draga en kostnad af 3,200,000 kronor. Härvid är emellertid att
märka, att denna senare summa måste ökas med kostnaderna för vissa
omändringsarbeten vid Stockholms hospital, hvilka under alla omständigheter
måste företagas, vare sig detta bibehålies såsom hospital eller
apteras till vårdanstalt för obildbara sinnesslöa. Tager man så vidare

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

i betraktande, att härtill skulle komma kostnaderna för anordnande af
psykiatriska kliniker i Uppsala och vid karolinska institutet, så torde
man utan tvekan kunna påstå, att ett fullföljande af 1902 års plan
skulle för statsverket medföra minst lika stora om icke större kostnader
än den nu förordade planen.

Emellertid tillåter jag mig framhålla, att det synes mig kunna
ifrågasättas, huruvida icke den nya anstalten vid Strängnäs redan från
början bör anordnas för ett större antal patienter än nyss angifvits.
Behofvet af vårdplatser har nämligen visat sig större, än vid uppgörandet
af 1902 års plan förutsatts. Sålunda utgjorde den 1 mars
1911 antalet inträdessökande, exspektanter, vid statens anstalter för
sinnessjuka 3,175. Äfven sedan Säters och Västerviks hospital med
sammanlagdt 1,600 platser blifvit till fullo belagda, skulle i allt fall
återstå 1,575 sinnessjuka, för hvilka- plats icke skulle kunna beredas.
Då sålunda behof tydligen föreligger af ett väsentligt större antal nya
vårdplatser, än som i den skisserade planen angifvits, och en större
hospitalsanläggning för öfrig! blifver relativt billigare än en mindre, synes
mig, såsom nämndt, böra tagas i allvarligt öfvervägande, om ej den nya
anstalten redan från början bör uppföras för ett väsentligt större antal
platser än 650.

Under förutsättning att den af mig till sina hufvuddrag angifna
planen vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall, anhåller jag nu att få underställa
Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan angående om- och tillbyggnad
af Stockholms hospital och i sammanhang därmed jämväl frågan
om platsen för den i planen ingående nya anstalten för sinnessjuka
och obildbara sinnesslöa.

Såsom förut nämnts, har den af medicinalstyrelsen tillsatta kommissionen
ansett, att åtskilliga nybyggnads- och omändringsarbeten erfordras
för anstaltens försättande i sådant skick, att den kan motsvara
fordringarna på en tidsenlig psykiatrisk klinik i hufvudstaden. Kommissionen
anför sålunda i sitt den 19 maj 1908 afgifna yttrande, att
trots nyligen genomförda förbättringar flera otidsenliga lokala förhållanden
dock kvarstå samt att särskild! uppvärmningssystemet och tvättinrättningen
äro i sådant skick, att genomgripande förändringar redan
länge varit af behofvet påkallade och uppskjutits endast med hänsyn
till den på senare år sväfvande frågan om anstaltens bibehållande.

Uppvärmningen sker för närvarande genom olika system å olika
delar af anstalten, hvilket, bland annat, har till följd, att eldning sker

Om- och
tillbyggnad
af Stockholms

hospital.

Kommissionens
yttrande.

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

på flera olika platser och till väsentlig del utan samband med den
centrala ångpanneanläggningen, som sålunda snart sagdt uteslutande
fyller kökets och elektricitetsverkets behof. En del värmeledningsapparater
är af föråldrad och oändamålsenlig konstruktion samt tarfvar
dessutom i följd af mångårig slitning oupphörliga reparationer; i andra
delar af värmesystemet är tillgången å ånga otillräcklig, så att vissa
ogynnsamt belägna lokaler under den kallare årstiden ej kunna hållas
behörigen uppvärmda. Hela uppvärmningssystemet är alltså för mycket
inveckladt och olikformigt, besvärligt och dyrt att sköta samt delvis
opålitligt och otillräckligt. Det kan därför, säger kommissionen, betraktas
såsom "en nödvändighet, att det nuvarande uppvärmningssystemet ersättes
med ett nytt likformigt och centraliseradt, med produktionen af
ånga på endast ett ställe, i samband med tillgodoseendet af kökets,
tvättens och elektricitetsverkets behof. Den för närvarande största ångpanneanläggningen
är emellertid så belägen, att någon utvidgning åt
densamma icke kan ifrågasättas, på grund hvaraf ingen annan utväg
finnes än att uppföra ett nytt ängpannehus. Detta bör enligt kommissionens
mening lämpligen förläggas bakom hufvudbyggnadens midtelparti
ungefär å den plats, som nu upptages af en del gamla föga värdefulla
uthusbyggnader af trä.

Elektricitetsverket anser kommissionen kunna kvarblifva i de nuvarande
lokalerna, om en eller två kraftigare ångmaskiner anskaffas.

Tvättinrättningen är, enligt hvad kommissionen vidare anför, belägen
vid stranden af Mälaren och således på afsevärdt afstånd från själfva
anstalten, något som redan medför vissa olägenheter. Själfva byggnaden
är dessutom af ålder bofällig, utrymmet är alldeles otillräckligt,
de olika lokalerna i flera afseenden synnerligen obekväma och otidsenliga.
Behofvet af eu ny tvättinrättning har också länge varit obestridt,
och uppförandet af en sådan kan icke heller uppskjutas. Den nya
tvätten bör enligt kommissionens åsikt lämpligen förläggas invid det
nya ångpannehuset.

Utrymmet i själfva köket är för närvarande någorlunda tillräckligt,
men tillhörande annexlokaler, såsom diskrum, renseri, förråd, serveringsrum
etc., äro små och olämpligt belägna. Då i kommissionens förslag
förutsättes en icke ringa tillökning af hospitalets sjukplatser och därmed
följande ökning af personalen, lär, enligt hvad kommissionen framhållit,
behofvet. af bättre utrymme och lämpligare anordningar i köksafdelningen
säkerligen i och med förslagets genomförande komma att
blifva trängande, och då detta behof icke kan tillgodoses på det nuvarande
kökets plats, anser kommissionen det vara allt skäl att redan

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

nu föreslå uppförande af en ny köksa/delning i samband med den nya
ångpanne- och tvättanläggningen. I detta nya ekonomihus borde också
förläggas bostäder för den till ifrågavarande anläggningar hörande
personalen.

Förflyttningen af den nuvarande ångpanneanläggningen och det
nuvarande köket med tillhörande bostadslägenheter är, framhåller kommissionen,
angeläget äfven af det skälet, att här skulle kunna beredas
ett högst behöfligt ökadt utrymme för sjukvårdsbetjäningen, eventuellt
äfven. för en samlingssal, som hittills saknats på detta hospital, samt
för vissa verkstäder, hvilka för närvarande äro olämpligt belägna och
väl små.

Sjukvårdsbetjäningen utgöres för närvarande af 42 personer, men
om. anstalten blifver ombildad till klinik på sätt här ifrågasättes, skulle
enligt verkställd beräkning ytterligare tillsammans omkring 30 skötare
och sköterskor behöfva anställas.

Redan för den nuvarande personalen har det emellertid, enligt hvad
kommissionen uppgifver, varit svårt att bereda ett tillräckligt antal
bostäder af tillfredsställande beskaffenhet. Ett flertal skötare och sköterskor
har haft och har ännu bostad i sjukhusbyggnadens nedersta
källar- eller jordvåning. De här belägna betjäningsrummen äro emellertid
nästan alla endera allt för små eller illa belysta eller mer eller
mindre kalla och fuktiga. En annan del af betjäningen har inrymts
bär och hvar på sjuka!delningarna, något som numera anses mindre
lämpligt och som dessutom inkräktat på ett ursprungligen för de sjuka
beräknadt utrymme. Slutligen har på sista tiden några betjäningsrum
af i allmänhet tillfredsställande beskaffenhet mredts å vindsvåningen.
Men äfven om hela det här disponibla utrymmet användes för samma
ändamål,^ återstår dock ett behof af betjäningsrum, som knappast kan
fyllas på lämpligare sätt än genom att taga i anspråk förutnämnda
ekonomilokaler.

i Enligt professor G-adelius plan borde a kliniken tjänstgöra högst 6
läkaiassistenter med bostad a anstalten (^interner»). Äfven för dessa
måste utrymme beredas, om ej annorstädes så i sistnämnda lokaler.

. Blifver anstalten, fortsätter kommissionen, hufvudsakligen afsedd för
kliniska ändamål, kommer, såsom förut nämnts, gifvetvis flertalet af de
sjuka att behandlas å öfvervakningsafdelningar under permanent tillsyn,
eventuellt under sängliggande. I följd häraf torde det blifva nödvändigt
att vidtaga en del lokala förändringar å de olika afdelningarna. Dessa
förändringar, lära dock icke blifva särdeles omfattande eller dyrbara
utan kunna inskränkas till borttagande af eu del gamla vägg ar för bere -

24

Kungl, Maj.is Nåd. Proposition Nr 144.

dande af större vaksalar ock i samband därmed upptagande eller igensättande
af dörrar m. m. _

Vidare erfordras enligt kommissionens uppfattning en del liknande
mindre förändringar i anstaltens motparti. För närvarande inrymmas
härstädes, utom förutnämnda ekonomilokaler och en kyrksal, dels i
bottenvåningen rum för portvakt, kontor, två rum för uppsyningsman
och två rum för förestånderska, dels en trappa upp expeditions- och
mottagningsrum för läkare samt apotek och bostad för amanuensen och
dels två trappor upp boställsvåning för öfverläkaren. Däremot saknas
en för en klinik likväl oumbärlig föreläsningssal äfvensom utrymme för
laborationer. Vidare saknas utrymme för bostadslägenheter åt lämplig
beskaffenhet åt biträdande läkare och uppsyningsmannen. Utrymmet i
kontoret är jämväl för litet.

För närvarande är vid hospitalet anställd en biträdande läkare,
hvilken har familjebostad i eu från sjukhusbyggnaden tämligen aflägset
belägen äldre byggnad af trä,'' hvilken, oaktadt nyligen genomgången
relativt dyrbar reparation, likväl är så förfallen, att den endast med
rätt stora förnyade kostnader torde kunna underhållas någon längre tid.
Annan familjebostad måste därför snart nog i alla händelser beredas
denne tjänsteman och naturligtvis vore det, säger kommissionen, en
fördel för sjukvården att kunna förlägga denna _ bostad till sjukhusbyggnaden,
då särskild nybyggnad i dess närhet icke synes för ändamålet
böra ifrågakomma.

Enligt här gifna förutsättningar skulle hädanefter omsättningen åt
sjuka å Stockholms hospital blifva betydligt större än hittills, och i
följd häraf blefve det nödvändigt att anställa ännu en biträdande läkare,
för hvilken väl ej torde behöfva beredas familjebostad, men som dock
bör hafva en boställslägenhet om två å tre rum, helst äfven den inom
sjukhusbyggnaden.

Slutligen bör, som förut antydts, om möjligt familjebostad oeredas
för uppsyningsmannen, i likhet med hvad som nu skett vid ett flertal
andra hospital.

Det sålunda behöfliga ökade utrymmet inom sjukhusbyggnadens
motparti kan, säger kommissionen, vinnas, om för ändamålet tages i anspråk
dels öfverläkarens boställsvåning dels ock fyra nu till första klass afdelninqarna
hörande rum, nämligen matsalarna i bottenvåningen och sällskapsrummen
en trappa upp.

I öfverläkarens våning kan anordnas dels en våning ojn lyra rum
och kök för en biträdande läkare, samt en våning om två eller, om
man så vill, tre rum och kök för uppsyningsmannen dels ock i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

25

vestibulen en föreläsningssal. Tvenne närbelägna mindre rum böra reserveras
till väntrum och undersökningsrum för professorns behof.

En trappa upp sättes sällskapsrummet i förbindelse med närgränsande
expeditionsrum och blifva sålunda användbara till laboratorier
eller annorledes för klinikens behof, I bottenvåningen erhåller en biträdande
läkare uppsyningsmannens nuvarande två rum jämte närgränsande
första klassens matsal. A andra sidan läggas motsvarande rum
till förestånderskan, som i stället får afstå ett rum till kontoret.

Ifrågavarande förändring förutsätter emellertid uppförande af en
ny öfverläkarbostad, en utväg, som kommissionen icke tvekar att förorda
i betraktande af angelägenheten att inom sjukhuskomplexet vinna nödigt
utrymme för sådana lokaler, som inom ett välordnadt sjukhus med här
ifrågavarande uppgift icke kunna undvaras och som knappast kunna
utan olägenheter förläggas på väsentligen annat sätt, än som förut
angifvits.

En vacker och lämplig plats för öfverläkarbostaden finnes strax
till vänster om infartsvägen från portvaktsstugan till stora sjukhusbyggnaden;
en annan plats finnes å den mot Mälaren afsmalnande delen
af området.

Förutnämnda förslag till omändring af sjukhusbyggnadens midtparti
förutsätter äfven, att fyra till nuvarande första klass afdelningarna
hörande rum tagas i bruk för annat ändamål. Detta har kunnat föreslås,
emedan kommissionen i alla händelser ansett sig böra i detta sammanhang
föreslå uppförande af nya första klass afdehiingar.

De nuvarande första klass afdelningarna äro nämligen försitt ändamål
på flera sätt olämpliga. Till en början är, säger kommissionen,
att anmärka, att hela trafiken mellan administrationslokalerna i midtpartiet
och de olika sjukafdelningarna går genom första klassens korridorer,
något som naturligen icke är vidare ägnadt att förskaffa de här
vårdade sjuka lugn och ro. Vidare vetta fönstren i dessa patienters
rum direkt mot de af plank inhägnade promenadgårdar, där sjuka af
allmän klass uppehålla sig. Det är klart, att detta stundom och på
vissa mera känsliga sjuka måste verka oroande eller nedstämmande.
En allvarsam olägenhet är också, att de till första klass afdelningarna
hörande promenadgårdarna till läge och beskaffenhet äro sådana, att de
faktiskt icke kunnat användas för det afsedda ändamålet. De första
klass patienter, som icke kunna tillåtas att fritt röra sig på området,
äro därför hänvisade till promenadgårdarna för allmänna klassens
patienter, om de öfver hufvud skola komma ut i fria luften.

Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Samt. 1 Apel. 91 Höft.

4

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Å andra sidan kunna ifrågavarande lokaler blifva till synnerligen
god nytta för vissa slag af sjuka tillhörande allmän klass och för tillökning
af platsantalet, så att här ifrågasatta åtgärd kan anses i viss
mån motiverad redan från denna synpunkt.

För en psykiatrisk klinik kan det väl icke anses oundgängligen
nödvändigt att disponera afdelningar för första klass patienter, men det
kan dock af hänsyn till de sinnessjuka själfva knappast sättas i fråga
att indraga sådana afdelningar å en i hufvudstaden belägen och med
afseende å sakkunnig ledning å priori särdeles val kvalificerad sinnessjukanstalt.

Beskaffenheten af anstaltens område och det begränsade utrymmet
därstädes tillåta näppeligen uppförande af en så stor första klass
paviljong, att där kan inrymmas både mans- och kvinnoafdelning.
Det blir därför, säger kommissionen, nödvändigt att uppföra en paviljong
för hvardera könet, hvilket visserligen medför något högre kostnad
men jämväl en afsevärd fördel från sjukvård ssynpunkt. Manspaviljongen
kan med fördel förläggas rakt framför den stora sjukhusbyggnadens
gafvelparti närmast Mariebergsvägen något tiotal meter
till höger om infartsvägen. Kvinnopaviljongen kan utan olägenhet
förläggas på en symmetriskt motsvarande plats framför den stora sjukhusbyggnadens
gafvel närmast Drottningholmsvägen. Fn annan möjlighet
är att förlägga sistnämnda paviljong bakom hufvudkomplexen å
eu plats, som för närvarande upptages af en äldre stallbyggnad och
ett växthus.

Såväl med hänsyn till det rådande behofvet af ökadt antal platser
för första klass patienter som af sjukvårdstekniska och ekonomiska skäl
finner kommissionen lämpligast att afse hvardera paviljongen för minst
20 platser.

Planläggningen af dessa paviljonger anser kommissionen lämpligen
kunna ske efter mönster af den beslutade första klass paviljongen
vid Göteborgs hospital. Afgiften för första klass patienterna bör enligt
kommissionens mening, i likhet med hvad som bestämts vid Göteborgs
hospital, sättas en krona högre än hittills varit fallet vid öfriga hospital,
hvarigenom statsverket äfven erhåller lämplig ränta på byggnadskapitalet
för dessa afdelningar.

Slutligen har kommissionen ansett sig böra föreslå uppförande af
tvenne boställslius för gifta skötare jämte hos dem inackorderade patienter,
i enlighet med af Eders Kung]. Maj: t fastställd normalritning. Någon
särskild motivering anser kommissionen icke vara af nöden för en
sådan åtgärd, som nu enligt Eders Kung!. Maj:ts och Riksdagens beslut

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 144. 27

är genomförd eller skall genomföras å ett flertal andra hospital. Dessa
boställshus förläggas lämpligen bakom sjukhusbyggnaden i vinkeln
mellan Drottningholmsvägen och nedfartsvägen till Essingen.

För anstaltens försättande i godt skick erfordras, enligt hvad
kommissionen sålunda anfört:

1) nytt ångpannehus med kök och tvättinrättning samt tillhörande
boställslägenheter,

2) två första klass paviljonger, hvardera för minst 20 patienter,

3) två boställshus, inrymmande tillsammans bostad för 4 gifta
skötare samt 12 patienter af allmän klass,

4) ett nytt boställshus för öfverläkaren,

5) anläggning af en i erforderliga delar ny central värmeledningför
hela anstalten,

6) vissa mindre förändringar af förutvarande och genom nybyggnaderna
disponibla lokaler inom administrations- och sjukvårdsafdelningarna
i den nuvarande hufvudbyggnaden.

Enligt detta förslag skulle, framhåller slutligen kommissionen, de
nuvarande första klass afdelningarna tagas i bruk för 10 patienter af
allmän klass på hvardera könssidan, hvadan alltså patientantalet inom
nuvarande sjuklokaler skulle blifva oförändradt eller 250; ytterligare
12 platser för patienter af allmän klass tillkomma i skötarbostäderna
samt minst 40 platser tillhörande första klass i nybyggnader. Patientantalet
blefve alltså 40 af första klass och 262 af allmän klass, summa
302, i stället för det nuvarande 250, således en ökning med 52 platser.

Såsom förut nämnts, anbefallde Eders Kungl. Maj:t den 4 sepseptember
1908 medicinalstyrelsen att uppgöra och till Eders Kungl.
Maj:t afgifva af eskissritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag
till förändring och utvidgning af Stockholms hospital i enlighet med
det af kommissionen upprättade förslaget. Till fullgörande af detta
uppdrag har medicinalstyrelsen med underdånig skrifvelse den 21 december
1910 öfverlämnat af hofintendenten A. Kumlien utförda ritningar
med kostnadsberäkning; och har styrelsen, med förmälan att
hospitalets öfverläkare professor Gadelius jämlikt nådig föreskrift biträdt
vid förslagets utarbetande, angående ritningarna och förslaget anfört
hufvudsakligen följande.

Kommissionens ofvannämnda förslag omfattade till en början uppförande
af ett nytt ekonomi- och ångpannehus, innehållande lägenheter
för ångpannor, kök och tvättafdelning. Under ärendets utredning har
emellertid medicinalstyrelsen kommit till den uppfattningen, att den nu -

Medicinal styrelsens förslag.

1) Ritningar
m. ra.

28

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

varande lokalen för ångpannor torde efter en del ändringsarbeten kunna
bibehållas, och den nya byggnaden skulle sålunda behöfva inrymma
endast kök och tvättinrättning, det vill säga, en ny ekonomibyggnad skulle
komma i ångpannehusets ställe, hvarigenom kostnaderna i viss mån
kunde nedbringas. Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra upprepa,
hvad af kommissionen framhållits, nämligen att det nuvarande i
anstaltens midtannex inrymda köket vid hospitalets nu föreslagna utvidgning
skulle blifva allt för otillräckligt och att de till köksafdelningen
hörande lokalerna för förråd, rensning, diskning och dylikt redan
länge visat sig i hög grad olämpliga, trånga och otidsenliga, hvadan
behofvet af en ny köksafdelning är synnerligen trängande.

Den hittillsvarande kökslokalen kan, säger styrelsen, efter kökets
förflyttning till annan plats lämpligen anordnas till en gemensam samlingssal
för anstaltens patienter. Betydelsen af en dylik sal är allmänt
erkänd, och saknaden af en sådan vid Stockholms hospital har hittills
varit kännbar, alldenstund ingen lämplig lokal där funnits för högtidsdagars
gemensamma firande, för dans eller andra lämpliga förströelser.

Om möjligt ännu mera påfallande är enligt styrelsens mening
behofvet af en ny tvättinrättning, då den nu i bruk varande, vid Mälarstranden
belägna tvätt anstalten i många år varit utdömd såsom ytterst
bristfällig och för hospitalets behof alldeles otillräcklig.

Ritningarna till den nu föreslagna ekonomibyggnaden äro uppgjorda
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den plan, som tillämpats
för Östersunds hospital. Byggnaden är afsedd att förläggas bakom
hospitalets hufvudbyggnad, parallell med denna och i omedelbar närhet
till det midtelannex, som innesluter anstaltens elektricitetsverk och
ångpannor. Köks- och tvättafdelningarna äro inrymda i hvar sin byggnad,
upptagande två våningar jämte vindar, och äro dessa byggnader
förenade till ett sammanhängande komplex medels ett envånings
motparti. Detta midtparti är afsedt att utgöra af- och inlämningshall,
till hvilken en spårväg skall leda och från hvilken till anstaltens olika
delar lifsförnödenheter från köket liksom kläder och persedlar från tvättafdelningen
ut- och intransporteras. Förutom spårvägshall innehåller
således midtpartiet å ena sidan kökets utlämningsrum och diskrum, å
andra sidan tvättens in- och utlämningsrum.

Den ena af de båda sidobyggnaderna, som förenas medels detta
midtparti, är, som nämndt, afsedd att inrymma anstaltens kök, den
andra dess tvätt. Den förra, den nordöstra sidobyggnaden, _ skall alltså
innehålla stora köket, stek-kök och diverse rum för skafferi och rensning
af matvaror m. m.; i våningen en trappa upp inrymmas matsalar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

29

för ekonomibetjäning, bostadsrum för kökspersonalen m. m. Den andra
sid obyggnaden innehåller å nedre botten tvätt- och torklokaler och i
våningen en trappa upp stryk- och mangelrum samt bostadsrum för
tvättbetjäningen m. m. A vindarna blifver ytterligare utrymme för torkning,
förråder samt bostäder åt ekonomibetjäning.

Kommissionens förslag innebar vidare, enligt hvad medicinalstyrelsen
erinrar, att två paviljonger för sjuka af första betalningsklassen
skulle uppföras. Vid utarbetande af program för dessa paviljonger
har emellertid professor Gadelius framhållit fördelarna af att förlägga
oroliga sjuka i två tillbyggnader till afdelningama för lika kvalificerade
sjuka af allmän klass, en för hvartdera könet, under det att stillsamma
sjuka af båda könen tillhörande första betalningsklassen kunna, med
sådan anordning för de oroliga, förläggas i en gemensam paviljong.
Af de å Stockholms hospital intagna männen äro nämligen fall af
dementia paralytica särdeles vanliga. Dessa sjuka äro synnerligen svårskötta,
oroliga och bullersamma, och det vore att befara, att deras
omedelbara grannskap skulle störa andra lugna sjuka inom paviljongen.
Samma betänkligheter gälla förslaget att förlägga de oroliga kvinnorna
i samma paviljong som de lugna, äfven om hänsyn tages därtill, att de
paralytiska kvinnorna äro sällsyntare. Medicinalstyrelsen, som delar
denna professor Gadelius’ uppfattning, har på denna grund låtit utföra
ritningar dels till en gemensam första klass sjukpaviljong för båda könen
dels ock till tvä tillbyggnader till nuvarande afdelningama för oroliga sjuka
af allmän klass, afsedda för lika beskaffade sjuka af första klass. Förutom
de af professor Gadelius anförda skälen till en sådan anordningbör
äfven framhållas, att vården af de oroliga sjuka af forsta klass i
dessa föreslagna tillbyggnader blir bekvämare och billigare, genom att
anstaltens samtliga oroliga sjuka komme att förläggas i hvarandras
grannskap.

Den gemensamma paviljongen är beräknad att kunna mottaga 12
sjuka af hvartdera könet eller tillsammans 24 sjuka. Lämpligaste platsen
för denna byggnad anser styrelsen vara det parti af anstaltens
sydvästra jordområde, som är beläget utmed den så kallade Rålambsvägen,
hvilken som en lummig allé drager genom anstaltsområdet.
Paviljongen, hvilken är afsedd att uppföras i två våningar, kommer
att få en långsträckt form, och dess läge blir parallellt med nämnda
allé, med fasaden mot det närbelägna Marieberg. Byggnaden delas vertikalt
i två symmetriska hälfter, af hvilka den ena är afsedd för
män, den andra för kvinnor. Sjukafdelningarna innehålla för de sjuka
afsedda bostadsrum samt korridorer, tjänstgörande äfven som dagrum.

30

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 144.

Genom en utvidgning å midten komma dessa korridorer att få karaktären
af sällskapsrum, som, prydda med blommor och bemtrefligt möblerade,
otvifvelaktigt komma att göra ett angenämt intryck. Dessutom
innehålla sjukafdelningarna mottagningsrum, arbetsrum samt öfvervakningssalar
för tillfälligt sängliggande sjuka, badrum m. m. Kommunikationen
mellan de olika våningarna förmedlas genom en större trappa
i byggnadens midt samt två mindre reservtrappor, förlagda till gaflarnas
utbyggnader. I vindsvåningen äro rum anordnade för betjäningen,
hvilken med hänsyn därtill, att paviljongen skall tagas i bruk
för endast .lugna sjuka, torde kunna utgöras af uteslutande sköterskor
(ej skötare).

De båda tillbyggnaderna för oroliga sjuka tillhörande första klass
äro afsedda att vara fullt symmetriska och att uppföras i en vånings
höjd i, såsom förut framhållits, omedelbart samband med de förutvarande
envåningssjukhusflyglarna för oroliga sinnessjuka af allmän klass
och skola medels korridorer förbindas med dem. Hvarje sådan afdelning
upptager en öfvervakningssal för 4 sjuka, en mindre sådan sal
för 3 sjuka, ett badrum, ett snyggningsrum, tre enkelrum, belägna
inom en mindre korridor, samt dessutom en större korridor med rumsliknande
utvidgning, afsedd att tjänstgöra som dagrum. Till afdelningen
höra vidare rum för betjäning, tekök m. m.

Att de nya paviljongerna för första klassens sjuka äro i hög grad
af behofvet påkallade har framhållits af den ofvannämnda kommissionen
i dess utlåtande den 19 maj 1908. De hittillsvarande afdelningarna äro,
påpekar medicinalstyrelsen, genomgångsafdelningar, och de sjuka hafva
i rätt afsevärd grad störts af den trafik till andra afdelningar, hvilken
därstädes ej kunnat undvikas. Dessutom hafva å dessa gamla afdelningar
endast lugna sjuka kunnat mottagas, och särskilda afdelningar för
oroliga sjuka tillhörande första klass hafva hittills ej funnits, hvadan
man nödgats förlägga sådana sjuka i afdelningar afsedda för sjuka af
allmän klass. Att, när detta måst ske, missnöje försports såväl från de
sjuka som från deras anhöriga faller af sig själft. Genom de föreslagna
tillbyggnaderna för oroliga sjuka tillhörande första klass blifver
vården af dessa sjuka alltigenom skild från allmänna klassen och de
för denna afsedda afdelningarna.

Två kolonivillor äro vidare af medicinalstyrelsen föreslagna som
ett led i nu ifrågavarande hospitals utvidgning. Dessa äro afsedda
för gifta skötare, hvilka hos sig hafva till vård sinnessjuka af lättskött
art (familjevård). Villorna uppföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 24 juli 1903

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144. 31

godkända normalritningen; hvarje villa innehåller lägenheter för två
familjer med hvardera 3 sjuka i inackordering, alltså sammanlagdt
lägenheter för 4 familjer och 12 sjuka.

Som typ för det föreslagna nya bostadshuset för öfverläkaren anser
styrelsen den, som godkänts för Östersunds hospital, vara lämplig och
tillräcklig. Bästa platsen för sådan nybyggnad finner styrelsen våra en
i närheten af hospitalets inkörsport till vänster vid uppfartsvägen belägen,
vackert bevuxen kulle. Detta område skulle på grund af sitt grannskap
till hufvudbyggnaden och sitt i öfrigt gynnsamma läge erbjuda flera
fördelar än andra mera aflägsna platser i anstaltens park.

Kommissionens förslag innebär vidare anläggning af en ny centralvärmeledning
för hela anstalten. Kommissionen framhåller i sitt utlåtande,
huru besvärligt, opålitligt och otillräckligt det nuvarande uppvärmningssystemet
är, och medicinalstyrelsen anser sig böra ytterligare bekräfta,
hvad kommissionen i detta afseende anfört. Sjuklokalerna kunna ej
tillräckligt uppvärmas och värmeledningen är så ''bristfällig, att förbättringar
i detta afseende äro i alla händelser nödvändiga för sjukvårdens
rätta handhafvande. Som exempel på rådande olägenheter nämnes,
att oupphörliga klagomål från de sjukas sida försports öfver det olidliga
buller, som åstadkommes i värmeledningen och som beror på
konstruktionsförhållanden, hvilka varit omöjliga att afbjälpa. Ensamt
denna olägenhet, hvilken i manga år varit eu plåga för känsliga patienter,
. torde få anses som behjärtansvärdt skäl för ett utbyte af den
bristfälliga värmeledningen mot ett nytt, mera lämpligt system.

Enligt det af ingenjören H. Theorell uppgjorda förslaget till nytt
uppvärmningssystem skulle de nuvarande och tillkommande sjukhuslägenheterna
uppvärmas medels pumpvarmvattensystem. Detta system
har kommit till användning vid en hel del nyare anläggningar af liknande
art som den ifrågavarande, och tillfredsställelsen med detsamma
är allmän. All värme öfverföres från en centralplats till de olika byggnaderna
genom cirkulerande varmt vatten, som i värmecentralen värmes
medels ånga och medels pumpar, placerade invid ångpannorna, bringas
i, cirkulation. Genom reglering af pumpningens hastighet och ångtdloppet
kan uppvärmningen af samtliga byggnader regleras från centralen.
Från denna framföras nämligen i kulvertar hufvudrörledningar
till högra och vänstra halfvan i hufvudbyggnaden, till högra och vänstra
envåningsflyglarna med tillbyggnader samt till nya ekonomihuset
och första klassens paviljong. Öfverläkarbostadshuset förses med ett
af öfriga byggnader oberoende varmvattensystem.

32

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Alla de nu föreslagna nybyggnaderna äro afsedda att belysas på
samma sätt. som de nuvarande, det vill säga medels elektricitet fi an egen
kraftstation. I detta ärende bär ingenjören Carl A. Rossander afgilvit
utredning den 7 december 1910, därvid han anfört, bland annat, att
den nuvarande kraftstationen är absolut otillräcklig för den ifrågasatta
utvidgningen af hospitalet, hvadan den måste utvidgas, genom att de
två nu befintliga remdrifna maskinaggregaten utrangeras och ersättas
med två nya direktkopplade maskinaggregat å cirka 40 kilowatt hvardera
med tillhörande instrumentering etc.

Angående nybyggnadernas förseende med nödiga ledningar för
vatten och aflopp har kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren Carl
J. Insulander lämnat utredning.

Af de nu i bruk varande köks- och tvättapparaterna äro de, som
fortfarande äro i användbart skick, beräknade att öfverflyttas till nya
ekonomihuset. Emellertid äro de nu använda apparaterna, isynnerhet
de som tillhöra tvättafdelningen, mycket förslitna, så att nya maskiner
i mycket stor utsträckning måst beräknas för såväl tvätt som kök.

Nödiga ändringsarbeten i nuvarande ångpannehuset med tillhörande
skorsten äro medtagna i kostnadsberäkningen för egentliga byggnadsarbetena.
Hvad däremot beträffar af kommissionen föreslagna förändringar
af förutvarande och först efter nybyggnaden disponibla lokaler
inom administrations- och sjuk v år ds af delningarna i den nuvarande hufvudbvggnaden,
äro dessa, säger styrelsen, af relativt ringa omfattning
och “torde ej medföra några större kostnader. Styrelsen har på den
grund ej nu uppgjort någon beräkning angående dessa, och det synes
styrelsen, att de höra bestridas af förslagsanslaget till hospitals under
håll med tillämpning af föreskrifterna i § 11 punkt 13 åt gällande nådiga
stadga angående sinnessjuka, desto mer som omnämnda ändringsarbeten
icke kunna utföras i samband med nu föreslagna nybyggnadsarbeten.

Genom de nu föreslagna ändrings- och utvidgningsarbetena kommer,
framhåller styrelsen, det nuvarande platsantalet, hvithet numera
uppgår till 255 (20 för första klass och 235 för allmän klass), att ökas på
följande sätt. De nuvarande afdelningarna för första klassens sjxika
apteras för sjuka af allmän klass, hvarigenom platsantalet för sistnämnda
klass ökas med 20; därtill komma 12 platser i familjevåraen.
De föreslagna nybyggnaderna för sjuka af första klass bereda plats för
sammanlagdt 40 sjuka, däraf 24 i gemensamma paviljonger och 8 i
hvardera tillbyggnaden för oroliga. Dessa senare paviljonger äro visserligen
försedda “med lägenheter för ett något högre antal sjuka (10),

Kung}.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 144, '' 33

men det är nödvändigt att räkna med ett antal reservplatser, så att
en förskjutning af platserna för lugna och oroliga kan ske allt efter
beläggningens art. Hospitalet kan alltså efter utvidgningen bereda
plats för 307 1 stället för 255 sinnessjuka, således 52 flera än för närvarande.

Kostnaderna för de föreslagna om- och tillbyggnadsarbetena hafva
beräknats sålunda:

b Byggnadsarbeten enligt af hojintendenten A. Kumlien uppgjord''t

kostnadsförslag:

Ekonomibyggnad:

Grundläggningsarbeten

Stenhuggeriarbeten........

Betongarbeten...............

Asfaltarbeten.................

Murningsarbeten ..........

Timmerarbeten .............

Snickeriarbeten ...............

Järnarbeten ...................

Plåtarbeten........................

Målningsarbeten............

Diverse ..........................

kr. 26,565: —

» 12,168: —

» 26,773: 90
» 522:60

» 50,459: —

» 5,540:20

» 12,700: 50
» 8,818:40

» 7,815: —

» 10,301: 20
_»_ 13,336: 20 k

175,000: —

Gemensam paviljong för första klass:

Grundläggningsarbeten ...................

Stenhuggeriarbeten ............................

Betongarbeten..........................................

Asfaltarbeten........................................

Murningsarbeten .................................

Timmerarbeten ..................................

Snickeriarbeten......................................

Järnarbeten ..........................................

Plåtarbeten..............................................

Målningsarbeten ..................................

Diverse ...................................................

Tillbyggnad af 2 reservtrappor........

Bihang till Biksä. prof: 1911. 1 Sami.

....... kr. 25,577:40

...... )) 11,625: —

........ )) 30,790: 30

....... J) 685: 95

........ » 49,533:80

...... )) 9,647:40

....... » 24,961:50

....... » 4,490:40

....... » 9,397: —

....... » 12,405: 30

....... » 18,885: 95

.......-JL 8,000: — kr. 206,000: —

Transport kr. 381,000: —

1 Afd. 91 Höft.

2) Kostnadsberäkningar.

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Transport kr. 381,000: —

Tillbyggnad af södra flygeln:

Grundläggningsarbeten ................

................ kr.

9,475: 20

Stenliuggeriarbeten........................

................. 33

3,038: —

Betongarbeten..................................

............... 3>

7,946: 60

Asfaltarbeten.....................................

................. 3)

469: 30

Murningsarbeten ............................

................ 33

11,116: 90

Timmerarbeten ..............................

................. 3)

1,768: 60

Snickeriarbeten ............................

................. 33

5,461: 50

Järnarbeten ...................................

................. 33

1,835: 60

Plåtarbeten......................................

................. 3>

2,586: 50

Målnin gsarbeten..............................

................ 3)

2,292: 50

Diverse .............................................

................ 3)

4,009: 30 kr

Tillbyggnad af norra flygeln .................................... ^ 50,000.

En Icolonivilla:

Grundläggningsarbeten.................

Stenliuggeriarbeten .......................

Murningsarbeten ............................

Timmerarbeten ...........................

Snickeriarbeten...............................

Järnarbeten ..............................

Plåtarbeten ....................................

Eldstäder.........................................

Målningsarbeten ........................

Diverse ............................................

Ytterligare en Icolonivilla

kr. 1,102: —

3) 1,432: —

3) 1,828: 60

)> 7,893:20
» 1,862: 25
)> 232: —

» 1,388: 50
» 1,400: —

» 1,693:50

33 5,867: 95 kr. 24,700: —
....................... 33 24,700: —

Bostadshus för öfverläkaren:

Grundläggningsarbeten ....................

Stenliuggeriarbeten..............................

Betongarbeten.......................................

Asfaltarbeten........................................

Murningsarbeten ...............................

Timmerarbeten ...................................

Snickeriarbeten ................................

kr. 4,389: —

» 3,048: 60

3) 1,628: —

33 798:45

33 11,380: 30

3) 7,286: 20

33 5,424: 30

Transport kr. 33,954: 85 kr. 530,400: —-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr låi.

35

Transport kr.

33,954: 85

Järnarbeten ..................

................................ ))

909: 40

Plåtarbeten......................

.............................. »

1,683: 50

Eldstäder.......................

............. •»

550- —

Målningsarbeten...............

............................. »

3,454: 30

Diverse .............................

................................ »

4,047: 95

Om- och påbyggnad af gamla ångpannehuset.....................

Ny ångskorsten.......................................................................

Kulvert från ångpannehuset till nya ekonomibyggnaden ...

Kulvert från södra tillbyggnaden till stora paviljongen för
första klass .....................................................................................

Håltagning, efterlagning o. d. vid värmeledningens indragande
i de äldre byggnaderna .....................................................

44,600
6,500
5,000
7,200: —

5,000: —

9,000: -

II. Ny värmeledning för samtliga byggnader enligt
af ingenjören Ii. Theorell uppgjordt kostnadsförslag........... » 117,500: —

III. Utvidgning af elektriska kraftstationen jämte ledningar
till nybyggnaderna enligt af ingenjören Carl A.

Rossander uppgjordt kostnadsförslag .................................... » 40,000: —

IV. Vatten- och afloppsledningar i nybyggnaderna

enliqt af kaptenen Carl J. Insulander uppå jor dt kostnadsförslag.
............................................................................................. » 25,500: —

V. Köks- och tv ätt apparater........................................... » 45,000: —

Summa kr. 835,700: —

Kostnadsberäkningen är, framhåller medicinalstyrelsen, uppgjord
med användande af högre enhetspriser, än hvad fallet varit vid de under
senare åren uppgjorda kostnadsberäkningarna för nya hospitalsanläggningar.
Som kändt torde vara, äro, säger styrelsen, ock arbetsprisen
i Stockholm icke oväsentligt högre än annorstädes inom landet, hvartill
ock kommer, att kommunikationerna till byggnadsplatsen icke äro de
bästa. Visserligen har Stockholms hospital en brygga vid Mälarens
strand, hvarigenom en del byggnadsmaterial såmedels kan fraktas till

38

Kanyl, Majds Nåd. Proposition Nr 144.

hospitalet, men från Mälarens strand till platsen för de föreslagna
nybyggnaderna måste transport ske medels hjuldon, och all den material,
som fraktas å järnväg, måste transporteras den långa vägen från järnvägsstationen
till hospitalet, förhållanden, som måste tagas i betraktande
vid kostnadsberäkningen.

För att emellertid bereda statsverket någon ersättning för de relativt
höga kostnaderna för nybyggnaderna iör första klassens sjuka
anser styrelsen, att dagafgiften för sjuka, som i framtiden komma
att erhålla vård å de nya första klass afdelningarna, bör sättas högre
än den nu för första klass vid Stockholms hospital gällande eller 2
kronor 25 öre. Om denna afgift bestämmes till samma belopp, som
enligt nådigt bref den 3 december 1909 är fastställdt för den nu färdigbyggda
paviljongen för första klass sjuka vid Göteborgs hospital
eller till 3 kronor 25 öre per sjuk, kommer statsverket att å dessa
platser erhålla eu ökad årsinkomst i patientafgifter af 14,600 kronor
(40 x 365 x 1), hvilket belopp med en ränteberäkning af 4 % representerar
afkastningen å ett kapital af 365,000 kronor eller mera än
sammanlagda egentliga byggnadskostnaden för samtliga de 3 nybyggnaderna
för första klass patienter.

Öfver det uppgjorda förslaget har, meddelar medicinalstyrelsen, direktionen
öfver Stockholms hospital afgifvit infordradt yttrande af den
14 december 1910 och därvid framhållit, att ifrågavarande om- och
tillbyggnad vore synnerligen behöflig. Direktionen har dock gjort
några smärre anmärkningar mot ritningarna — saknad af garderober
till sköterskerummen i paviljongen för första klass patienter äfvensom
i de båda tillbyggnaderna, '' onödig tjocklek på väggarna mellan mottagningsrummen
och teköken i första klass paviljongen, högre höjd pa
(stryk- och mangelrummen eu trappa upp i ekonomibyggnaden samt
lägre höjd på öfriga i samma våning belägna rum — hvilka anmärkningar
emellertid enligt styrelsens uppfattning äro af den art, att de
högst obetydligt torde influera på kostnadsberäkningen, och synas, därest
de pröfvas hafva fog för sig, lätteligen kunna tagas hänsyn till vid
arbetets utförande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer medicinalstyrelsen
om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen med begäran
om anslag å extra stat till om- och tillbyggnad af Stockholms hospital
å 835,700 kronor, häraf för år 1912 erfordras 200,000 kronor.

utlåtande åt Till följd af nådig remiss har öfverintendentsämbetet den 10 januari
dentsämbetöt 1911 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att
ämbetet vid företagen granskning af ritningar och kostnadsförslag icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

37

för sin del funnit anledning’ till någon anmärkning. Ej heller har
ämbetet något att invända mot de smärre erinringar mot de föreliggande
ritningarna, som hospitalsdirektionen framställt och hvilkas iakttagande
enligt ämbetets åsikt icke torde behöfva öka den angifna arbetskostnaden.

Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, afse de föreslagna
nybyggnads- och omändringsarbetena hufvudsakligen l:o) uppförande
af en ny ekonomibyggnad, 2:o) uppförande af en särskild sjukpaviljong
äfvensom två tillbyggnader för patienter af första betalningslclassen,
3:o) uppförande af två s. k. kolonivillor, 4:o) uppförande af
bostadshus för öfverläkaren, 5:o) anläggning af ny centralvärmeledning
för hela anstalten samt 6:o) utvidgning af den elektriska kraftstationen.

Hvad först angår den föreslagna nya ekonomibyggnaden, inrymmande
kök och tvättinrättning, är denna, såsom den verkställda utredningen
gifver vid handen, betingad dels af anstaltens utvidgning dels
ock af det bristfälliga och otidsenliga skick, hvari såväl en del af de
nuvarande ekonomilokalerna som den vid Mälarstranden belägna tvättinrättningen
befinna sig. Vid sådant förhållande och då genom ifrågavarande
byggnads uppförande tillfälle beredes att till fromma för patienternas
trefnad anskaffa en för anstalten gemensam samlingssal, en
anordning som ur sjukvårdssynpunkt gifvetvis har sin stora betydelse,
har jag icke något att erinra mot förslaget i denna del. Ej heller har
jag funnit anledning framställa någon anmärkning mot de för byggnaden
uppgjorda ritningarna. De önskemål beträffande rummens höjd
i våningen en trappa upp, hvilka hospitalsdirektionen framställt, torde
vid arbetets utförande vinna nödigt beaktande.

Den för byggnaden beräknade kostnaden, 175,000 kronor, kan ju
synas hög. Till jämförelse ber jag få nämna, att ekonomibyggnaden
vid den nästlidet år beslutade, för 560 patienter afsedda hospitalsanläggningen
vid Östersund, för hvilken anläggning byggnadskostnaderna
som bekant ställde sig afsevärdt höga, beräknats draga en kostnad af
endast 161,000 kronor. Emellertid torde, såsom medicinalstyrelsen påpekat,
orsakerna till såväl denna som öfriga i förslaget ingående höga
kostnadssummor vara att söka dels i de i Stockholm rådande höga arbetsprisen
dels ock i byggnadsplatsens ur kommunikationssynpunkt
mindre gynnsamma läge. Enligt en på min anmodan gjord uträkning
skulle den nu ifrågavarande ekonomibyggnaden komma att innehålla
en kubikmassa af 9,894 kubikmeter, hvadan kostnaden per kubikmeter
uppgår till 17 kronor 70 öre, och detta torde för Stockholmsförhållanden
icke kunna anses öfverdrifvet högt. Öfverintendenten Möller, som

Departements

chefens

yttrande.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

på min begäran underkastat kostnadsberäkningarna förnyad granskning,
liar också förklarat, att någon nedsättning i dessa icke kan göras.

De föreslagna nybyggnaderna för tillgodoseendet af vården af
patienter tillhörande första betalningsklassen betingas å ena sidan af
hänsyn till de nuvarande första klass afdelningarnas ur flera synpunkter
synnerligen olämpliga belägenhet och å andra sidan af önskvärdheten
att kunna disponera dessa lokaler för andra sjukvårdsändamål.
Ehuru det, såsom kommissionen framhållit, icke kan med hänsyn till
anstaltens uppgift att hufvudsakligen vara en för den psykiatriska undervisningen
afsedd klinik anses oundgängligen nödvändigt att därstädes
hafva särskilda afdelningar för patienter af första betalningsklassen,
anser jag mig dock, under åberopande af de utaf kommissionen och
medicinalstyrelsen anförda skälen, böra tillstyrka den föreslagna anordningen.
Eu indragning af de nuvarande första klass afdelningarna å
hospitalet skulle för öfrigt innebära eu icke oväsentlig minskning af
tillgången å vårdplatser för ifrågavarande kategori patienter. Antalet
dylika platser utgör för närvarande 166, däraf 20 å Stockholms hospital.
Emellertid föreligger, enligt hvad jag inhämtat, alltjämt behof af
ökadt antal dylika vårdplatser. Visserligen har för tillgodoseendet af
detta behof under de senare åren vid Göteborgs hospital tillkommit en
för 50 patienter afsedd första klass paviljong, men tydligt är, att ändamålet
med denna anordning skulle väsentligt förfelas, därest motsvarande
aldelningar vid Stockholms hospital indragas. En omständighet,
som härvid jämväl bör tagas i betraktande, är, att i planen för de under
de senare åren beslutade stora hospitalsanläggningarna vid Säter, Västervik
och Östersund icke ingå några särskilda anordningar för första
klassens patienter. Ej heller torde så komma att blifva förhållandet med
den tillämnade nya anstalten vid Strängnäs.

Den af medicinalstyrelsen föreslagna anordningen med en särskild
paviljong, afsedd för 24—28 stillsamma patienter af båda könen, samt för
oroliga patienter två tillbyggnader, rymmande hvardera minst 8 patienter,
till afdelningarna för dylika sjuka af allmän klass synes mig vara såväl
ur sjukvårdssynpunkt som med hänsyn till däraf följande lägre kostnad
för patienternas övervakning väl motiverad.

De uppgjorda ritningarna hafva icke gifvit anledning till någon
anmärkning från min sida.

Kostnaden för ifrågavarande byggnader har i förslaget beräknats
för den gemensamma paviljongen till 206,000 kronor och för hvardera
tillbyggnaden till 50,000 kronor eller sammanlagdt 306,000 kronor. I
dessa belopp ingå ej kostnaderna för uppvärmning och ventilation, vatten -

39

Kungl. Ma:j:ts Nåd. Proposition Nr 144.

och afloppsledningar samt elektrisk belysning. Då den gemensamma
paviljongen är afsedd för högst 28 patienter, uppgår kostnaden således
per vårdplats till 7,357 kronor, en siffra som ju kan synas hög. Vid
den år 1907 beslutade, för 50 patienter afsedda första klass paviljongen
vid Göteborgs hospital beräknades kostnaden för själfva byggnadsarbetena
till 304,000 kronor, sålunda 6,080 kronor för plats. Emellertid
förklarar öfverintendenten, att någon nedprutning icke kan göras utan
att minska byggnadsmassan, något som ej torde kunna ske annat än
genom minskning i patientrummens storlek. En sådan åtgärd synes
dock ej böra ifrågasättas.

I afseende å kostnaden för tillbyggnaderna synes intet vara att
anmärka.

Såsom förut nämnts, utgår afgiften för första klassens patienter vid
Stockholms hospital med 2 kronor 25 öre om dagen. Afgiften för
patienter tillhörande andra och tredje betalningsklasserna utgör respektive
1 krona och 60 öre. Ehuru förstnämnda patienter sålunda redan
nu erlägga en afgift, som i någon mån kan anses motivera en högre
kostnad för de för dem afsedda byggnaderna, finner jag densamma
dock icke tillräcklig för att i förevarande fall kunna tillbörligen motsvara
de utgifter statsverket får vidkännas för dessa patienter. Jag
anser mig därför höra ansluta mig till medicinalstyrelsens förslag att
höja dagafgiften för första klassens patienter å ifrågavarande hospital
till enahanda belopp, som genom nådiga brefvet den 3 december 1909
blifvit bestämd för patienter af denna klass vid Göteborgs hospital,
eller till 3 kronor 25 öre om dagen.

Hvad härefter angår förslaget om uppförande af två kolonivillor
för gifta skötare, finner jag mig böra tillstyrka detsamma. Behofvet
af att bereda den gifta sjukskötarpersonalen förmånen af familjebostad
har redan blifvit af statsmakterna erkändt och behjärtadt. Anordningar
af ifrågavarande slag hafva sålunda redan vidtagits vid Kristinehamns
och Göteborgs hospital samt vid Piteå, Uppsala, Lunds och Vänersborgs
hospital och asyler, hvarjemte innevarande års Kiksdag bifallit en af
Eders Kungl. Maj:t gjord framställning om uppförande af ytterligare
tre bostadshus vid Uppsala hospital och asyl.

Med hänsyn till Stockholms hospitals relativt mindre omfång har
det synts lämpligt att här anordna familjevård i samband med uppförande
af ifrågavarande familjebostäder. Medicinalstyrelsen har därför
föreslagit, att de båda bostadshusen skulle uppföras, icke efter
den något modifierade typ, som kommit till utförande vid vissa af de
större anstalterna, utan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af

40

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 144.

Kung]. Maj:t den 24 juli 1903 för dylika byggnader godkända normalritning.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle hvarje villa komma att
draga en kostnad af 24,700 kronor eller 5,650 kronor mera än den
vid normalritningens upprättande beräknade. För jämförelses skull
tillåter jag mig omnämna, att kostnaden för de senast uppförda bostadshusen
af denna typ, nämligen de vid 1908 års Riksdag vid Göteborgs
hospital beslutade, beräknades till 26,200 kronor, därvid dock är att
märka, att i denna summa ingick jämväl kostnad för byggnadens förseende
med vatten- och afloppsledningar.

Hvad det i förslaget upptagna nya bostadshuset för öfverläkaren
beträffar, framgår af den i ärendet verkställda utredningen, att detsamma
är af behofvet påkalladt dels med hänsyn till nödvändigheten
af att inom sjukhuskomplexet erhålla utrymme för de nya lokaler, som
betingas af anstaltens uppgift att vara hufvudsakligen en psykiatrisk
klinik dels ock med hänsyn till önskvärdheten af att kunna bereda bostadslägenheter
af lämplig beskaffenhet åt biträdande läkare och anstaltens
uppsyningsman. De lokala förhållandena äro nämligen sådana,
att nämnda kraf icke kunna tillgodoses, så framt icke en särskild öfverläkarbostad
uppföres. Jag anser mig därför böra biträda förslaget
jämväl i denna del.

Såsom medicinalstyrelsen framhåller, skulle ifrågavarande byggnad
uppföras enligt samma typ, som fastställts för öfverläkarbostaden vid
Östersunds hospital. Denna typ, öfverensstämmer ock i allt väsentligt
med den, som följts vid dylika byggnader vid Säters och Västerviks
hospital och jämväl godkänts för den vid årets riksdag beslutade öfverläkarbostaden
vid Uppsala hospital och asyl. Vid sådant förhållande
och då anledning icke föreligger att i förevarande fall frångå den för
dylika byggnader sålunda redan fastslagna typen, finner jag mig böra
förorda, att de uppgjorda ritningarna följas vid arbetets utförande.

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna skulle öfverläkarbostaden,
hvilken är afsedd att uppföras i sten, draga en kostnad af
44,600 kronor. Denna summa representerar emellertid endast själfva
byggnadskostnad^, enär däri icke inberäknats utgifter för anordnande
af värmeledning, elektrisk belysning samt vatten- och afloppsledningar.
Motsvarande kostnader för öfverläkarbostäderna vid Säters, Västerviks,
Östersunds och Uppsala hospital hafva upptagits till respektive 36,800
kronor, 38,000 kronor, 40,600 kronor och 44,500 kronor. Då utgifterna
för ledningar för värme, belysning och vatten i förevarande fall
torde, med ledning af det för öfverläkarbostaden vid Uppsala hospital
och asyl uppgjorda förslaget, hvithet nära ansluter sig till det nu före -

, Kungl. Maj. ts Nåd., Proposition Nr låå. 41

liggande, kunna beräknas till omkring 4,500 kronor, skulle kostnaden
för huset, komplett färdigt med ledningar och dylikt, uppgå till 49,100
kronor. Såsom jag uti mitt till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne
januari afgifna yttrande rörande öfverläkarb o staden i Uppsala framhöll,
måste man gifvetvis ställa sig tveksam inför ett så högt belopp, när
det gäller bostad allenast för en familj; och ansåg jag mig böra för
kostnadernas nedbringande tillstyrka byggnadens uppförande af trä i
stället för af sten. Enligt den verkställda utredningen kunde nämligen
därigenom göras en besparing af 9,200 kronor. Då emellertid Riksdagen
icke funnit sig böra biträda detta förslag utan ansett, att byggnaden
borde med hänsyn till eldfara och minskade underhållskostnader
uppföras af sten, finner jag mig nu icke böra föreslå en sådan utväg
för kostnadernas nedbringande.

Förslaget om anordnande af ny centralvärmeledning för hela anstalten,
finner jag mig ock böra tillstyrka. Genom den i ärendet förebragta
utredningen synes mig nämligen till fullo ådagalagdt, att det nuvarande
värmesystemet är i åtskilliga hänseenden synnerligen bristfälligt och
att förbättringar härutinnan måste vidtagas, oafsedt förslaget om hospitalets
om- och tillbyggnad.

Hvad slutligen angår förslagen om utvidgning af hospitalets elektriska
kraftstation samt anskaffande af nya köks- och tvättapparater äfvensom
de ifrågasatta ändringsarbetena i ångpannehuset med skorsten, har
jag icke något att erinra däremot, då dessa väsentligen betingas af de
föreslagna om- och tillbyggnadsarbetena.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att de af kommissionen
föreslagna förändringarna af förutvarande och först efter nybyggnaden
disponibla lokaler inom administrations- och sjukvårdsafdelningarna i den
nuvarande hufvudbyggnaden böra bestridas af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Af Riksdagen torde nu böra äskas ett anslag af i rundt tal 835,000
kronor, däraf 200,000 kronor för år 1912.

I sammanhang med nyss afhandlade ärende anhåller jag att jämväl
få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om förläggningen af
den planerade nya anstalten för sinnessjuka från Stockholm och närgränsande
län äfvensom för vissa obildbara sinnesslöa.

Den för ändamålet tillsatta kommissionen har, såsom nämndt, den
1 mars 1909 till medicinalstyrelsen afgifvit yttrande rörande förlägg -ningsfrågan.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 91 Käft. 6

Plats för ny
liospitalsanläggning

för Stockholm
och
angränsande
län.

Kommissionens
yttrande.

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144,

Med hänsyn till den med all sannolikhet synnerligen stora kostnad,
som inköp af enskild egendom i närheten af Stockholm skulle förorsaka
statsverket, har kommissionen, i likhet med hvad som alltid skett i
liknande fall, förskaffat sig kännedom om i närheten af Stockholm befintliga
kronoegendomar. I skrifvelse den 22 mars 1907 har domänintendenten
Oscar Tamm gifvit anvisning på följande inom Stockholms
län i närheten af städer belägna kronoegendomar:

1) Mörby, Danderyds socken, omkring 5 kilometer från Stockholm,

2) Rinkeby, samma socken, omkring 8 kilometer från Stockholm,

3) Venngarn, omkring 5 kilometer från Sigtuna,

4) Ed, omkring 2 kilometer från Östhammar,

5) Antnna, omkring 2,5 kilometer från Rotebro.

De tre sistnämnda egendomarna har kommissionens ledamöter icke
ansett sig böra närmare undersöka, då de dels ligga alltför nära den
stora anstalten i Uppsala dels ock äro alltför ogynnsamt belägna i kommunikationsliänseende
samt dessutom, beträffande nr 4 och 5, arealen af
inägorna är otillräcklig.

Mörby och Rinkeby hafva besökts af kommissionens ledamöter Schuldheis
och Stenbeck, som därvid inhämtat följande.

Mörby kan utan tvekan betecknas såsom för ändamålet alldeles
oanvändbart. Området genomskäres af en järnväg med talrika tåg och
en starkt trafikerad landsväg. Järnvägen tillhöriga verkstäder ligga
ungefär midt på området, som för öfrigt är bebyggd! med åtskilliga
här och hvar spridda villor. De närmaste omgifningarna utgöras af
tätt bebyggda villasamhällen. Terrängen är mycket olämplig.

Rinkeby ansågs i flera afseenden ganska lämpligt. En oundgänglig
förutsättning vore dock, att ett område, som å bifogad, af förste landtmätaren
Thure Essen år 1903 upprättad karta hade påskriften »Rinkeby
öfriga hemman» och märkts med tecknet x, kunde förvärfvas af staten.
Af kommissionens yttrande bilagdt utlåtande från chefen för Stockholms
stads vattenledningsverk kaptenen O. Nordenstrahl framgår dessutom,
att det synes ovisst, om dricks- och hushållsvatten kan erhållas,
att detta i alla händelser icke kan ske utan afsevärda kostnader samt
att liknande svårigheter möta för beredande af aflopp för spillvattnet
från en blifvande anstalt. Hufvudsakligen af nämnda skäl har kommissionen
icke ansett sig böra vidare reflektera å denna egendom.

Vidare har kommissionen erhållit anvisning å kronoegendomen
Lindhof i Botkyrka socken, hvilken egendom kommissionen funnit skäl
att genom besök å platsen underkasta en mera noggrann undersökning.
Beträffande denna egendom anför kommissionen följande.

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Förra häradshöfdingbostället 1fd mantal Lindhof nr 1—4 med
underlydande är beläget nära Tumba järnvägsstation å östra stambanan.
Afståndet från stationen till egendomens hufvudgärd är 5—6 kilometer,
men kan genom anläggning af en ny mera direkt väg förkortas till
omkring hälften.

Egendomens areal är omkring 450 hektar (911 tunnland), hvaraf
skogsmarken, som står under skogsstatens vård, utgör ungefär hälften.
Återstoden 496 tunnland 20,7 kappland, hvaraf 287 tunnland 9,2 kappland
tomter och åker, 79 tunnland 28,6 kappland äng- och odlingsmark, 118
tunnland 18,9 kappland afrösningsjord samt 10 tunnland 28 kappland
impedimenter, är utarrenderad från den 14 mars 1902 till den 14 mars
1922 mot en årlig summa af 3,200 kronor till byggmästaren Johan
Andersson, som äger optionsrätt vid arrendets förnyande.

Egendomen når med sin södra gräns till de små sjöarna Utterkalfven
och Kvarnsjön samt den här framlöpande stambanan och sträcker
sig härifrån omkring 4,5 kilometer mot norr till näset mellan Bornsjön
och sjön Aspen. Bredden är i genomsnitt omkring 1 kilometer. Området
begränsas i väster af Stockholms stad tillhöriga egendomar, i öster
af sjön Aspen samt söder därom af enskilda egendomar, från hvilka
dock intet störande inflytande synes vara att befara.

Terrängen är omväxlande med skogsklädda höjder hufvudsakligen
i väster och söder samt öppen men något kuperad odlad mark hufvudsakligen
å den nordöstra delen mellan sjön Aspen i öster och landsvägen
mellan Stockholm och Södertälje i väster. Här i närheten af
hufvudgården är äfven den lämpligaste platsen för en blifvande anstalts
hufvudkomplex. Längre söderut finnas dock äfven härför användbara
platser, hvilka i alla händelser särdeles väl lämpa sig för anläggning
af kolonivillor och familjebostäder.

Af förutnämnda yttrande af kapten Nordenstrahl framgår, att grundvatten
i tillräcklig mängd med’ all sannolikhet kan erhållas ur den
genom områdets västra och södra delar framstrykande grusåsen samt
att i annat fall möjlighet finnes att erhålla vatten från Stockholms
stads närbelägna vattenledningsverk. Denna senare utväg skulle dock
antagligen ganska afsevärdt öka anstaltens driftkostnader.

Den närmast påtänkta platsen för anstaltens hufvudkomplex har,
såsom kapten Nordenstrahl framhållit, sitt naturliga aflopp till sjön
Aspen, men, såsom i berörda utlåtande likaledes påpekas, är vattnet
icke särdeles godt i denna sjö, som för öfrigt är tämligen liten och
därtill synes hafva benägenhet att småningom uppgrundas. Kommissionen
har därför tänkt sig äfven en annan utväg, nämligen att efter

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

spillvattnets rening på biologisk väg leda detsamma söderut i ett förefintligt
större öppet dike samt därifrån i en likaledes förefintlig kanal
österut till Tullinges jön.

Enligt en till kommissionen inkommen redogörelse öfver af domänintendenten
Oscar Tamm den 31 oktober 1906 förrättad besiktning å
egendomen finnas vid hufvndgården flera boningshus samt en mängd
för ett större landtbruk erforderliga ekonomibyggnader, de allra flesta

1 fullgodt skick och den 12 mars 1908 brandförsäkrade för tillsammans
114,030 kronor. Boningshusen torde dock knappast kunna användas
annat än för den underordnade personalen, i följd hvaraf nybyggnader
för läkar- och sysslomansbostäder icke anses kunna undvikas.

Arrendatorn, förenämnde byggmästaren Johan Andersson, har
erbjudit sig att på vissa villkor afstå från arrendet den 14 mars 1910
mot en summa af 40,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för transport till Lindhof af
nödig byggnadsmaterial under anläggningen samt förbrukningsartiklar
för anstaltens framtida drift, anser kommissionen dessa komma att ställa
sig ganska höga.

Ifrågavarande förhållande har, fortsätter kommissionen, föranledt
densamma att i trots af de många och obestridliga fördelar Lindhof
erbjuder för den ifrågasatta anstalten ytterligare eftersöka någon egendom,
som kunde vara för ändamålet lika lämplig men därjämte erbjuder
fördelen af bekvämare och billigare transportförhållanden.

Genom godsägaren Knut Almqvist har kommissionen under 1906
erhållit kännedom om, att förra hofstallängarna Gorsingeholm nr 1 och

2 invid Strängnäs skulle af staten å offentlig auktion utbjudas till försäljning
och att denna egendom antoges kunna passa för en hospitalsaniäggning.
Med anledning häraf besöktes platsen den 25 oktober
1906 af kommissionens ledamot Stenbeck, som dock af åtskilliga skäl
icke fann egendomen kunna ifrågakomma för en hospitalsanläggning.
Den har sedermera blifvit försåld till enskild person och måste äfven
af detta skäl nu lämnas ur räkningen.

Slutligen har kommissionens uppmärksamhet blifvit fästad å den
likaledes invid Strängnäs belägna egendomen Sundby, och har denna
af kommissionen underkastats en noggrannare undersökning genom
besök å platsen. Beträffande ifrågavarande egendom anför kommissionen
följande.

Det biskopen i Strängnäs på lön anslagna bostället Sundby
nr 1 om två mantal i Strängnäs socken är beläget å Tosterön midt
emot staden Strängnäs, från hvilken ön skiljes genom ett sund,

45

Kvmgl. Matris Nåd, Proposition Nr 144.

som å smalaste stället torde vara 350 meter bredt. Förbindelsen
mellan staden och ön uppehälles, enligt hvad det uppgifves, året om
af en landsvägsfärja å nämnda ställe. Från färjstället å Tosterön går
en allmän landsväg norrut öfver Mälaröarna till Västmanland. Denna
landsväg afskär i nordväst en liten del af Sundby ägor från de öfriga.
Dessutom går ungefär midt genom området från nordost till sydväst
en utfartsväg för de nordost om Sundby belägna hemmanen Åsby
och Norrby. Denna väg kan emellertid till fördel för nämnda hemman,
hvilka därigenom finge kortare väg till förenämnda färjställe och allmän
landsväg, omläggas något mera åt nordväst, hvarigenom den sydöstra
delen af Sundby, som synes lämpligast för den egentliga hospitalsanläggningen,
blefve fri från genom farts vägar. En liten öster om
Sundbv belägen hemmansdel Tynäs synes icke hafva indelad utfartsväg
genom Sundby.

Utom af nämnda hemman begränsas Sundby i sydväst af Mälaren
och i nordväst af ecklesiastika bostället Bresshammar.

Enligt kommissionens yttrande i afskrift bilagd landtmäteriförteckning
af år 1811 innefattade Sundby då tillsammans 414 tunnland 13
kappland, hvaraf 75 tunnland 16 kappland åker, 76 tunnland 18 Va
kappland äng, 119 tunnland 1 kappland hagmark, 88 tunnland 4 kappland
skogs- och utmark samt i öfrigt tomter, trädgård, torp och impediment.
Enligt en nyare uppgift utgör arealen 205,7 hektar, hvaraf
88,6 hektar åker.

Längst i sydost utmed sjöstranden ligger en platå med en höjd
öfver sjön af 3—5 meter; närmast innanför denna ligger en något
sidländt äng. Längre mot nordväst utefter sjön är terrängen starkt
bruten med skarpa ehuru icke särdeles höga branter, men blir närmare
färjstället mot den punkt, där bostället och ekonomibyggnaderna ligga,
åter lägre och jämnare. Det inre af området utgöres här af en jämn
mot söder sluttande platå af omkring 20—30 meters höjd öfver sjön.
Här ligger den största delen af den odlade jorden, här och hvar afbruten
af skogsdungar och hagar samt i nordost begränsad af skog.

Öfverallt är utsikten öfver Strängnäs och de omgifvande Mälarstränderna
särdeles idyllisk och efter omständigheterna vidsträckt.
Vegetationen utgöres mot Mälaren hufvudsakligen af ek med rik underskog
af hassel, hagtorn in. m. Såväl platsen som utsikten därifrån är
med andra ord verkligt naturskön.

Ehuru med den uppgift, den ifrågasatta anstalten kommer att få,
ett mera spridt byggnadssätt än det hittills brukliga torde blifva lämpligt,
saknas dock icke utmärkta byggnadsplatser äfven för större bygg -

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

nadskomplexer, om sådana skulle ifrågakomma. Eu sådan plats finnes
å förenämnda strandplatå i sydost, en annan ännu rymligare å den
högre platån mera i nordväst och längre från stranden. Då sinnesslöafdelningen
bör ligga afskild från sirmessjukafdelningarna, torde båda
dessa platser kunna komma till användning. Dessutom finnas mellan
skogsdungarna och möjligen i dem synnerligen vackra och i öfrigt
lämpliga platser för kolonivillor och boställshus.

Åbyggnaderna syntes vara i ganska godt skick och tillräckliga för
egendomens behof. Utom den af arrendator. bebodda byggnaden,
hvilken torde kunna användas för ekonomipersonal, eventuellt trädgårdsmästare,
finnas å gården inga boningshus af värde för en blifvande
anstalt för sinnessjuka.

Eu jämförelse mellan Lindhof och Sundby ger, säger kommissionen,
vid handen, att båda erbjuda tillräckligt utrymme för den anstalt,
hvarom här är fråga. Båda hafva en afskild och vacker belägenhet och
å båda egendomarna finnas lämpliga byggnadsplatser med goda grundförhållanden.
Vattentillgången och afloppsförhållandena å Sundby lämna
intet öfrigt att önska. Å Lindhof torde frågan om vatten utan alltför
stor svårighet kunna lösas, hvaremot anordningarna för aflopp torde
blifva dyrbara och icke fullt tillfredsställande. I många väsentliga
afseenden äro alltså båda dessa egendomar ungefär jämnställda.

En omständighet, som bestämdt talar till förmån för Sundby, är
dock, att, enligt hvad af kommissionens ledamot Kumlien uppgjord
utredning utvisar, såväl anläggnings- som driftkostnaderna komme att
ställa sig väsentligen billigare vid Sundby, där såväl byggnadsmaterial
som sedermera stenkol och andra förbrukningsartiklar kunna direkt aflastas
vid själfva anstalten, under det att man vid Lindhof måste forsla
alla för anstaltens uppförande och framtida drift behöfliga materialier
på landsväg från någon lastageplats vid Mälaren — om sådan öfverhufvud
kan blifva för ändamålet upplåten — eller ock från Tumba station.

Skillnaden mellan anläggningskostnaderna vid Sundby och Lindhof
har beräknats uppgå till minst 155,000 kronor till den förra egendomens
favör, hvartill sedermera för all framtid kommer en årlig besparing
för transporter.

Att Sundby ligger afsevärdt längre från Stockholm, kan enligt
kommissionens menig icke vara af någon betydelse, då här iörutsättes,
att för Stockholms behof anstalten vid Konradsberg skall bibehållas
som upptagningsanstalt och då dessutom numera kommunikationerna
med Stockholm året om äro lätta och bekväma samt, särdeles då sjöfarten
är öppen, synnerligen lifliga.

47

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

Mot Lindhof kan i samma hänseende anmärkas, att det ligger väl
nära staden. Med dennas numera synnerligen starka tendens att sträcka
sina förgreningar långt ut åt landsbygden kan man väl hafva anledning
befara uppkomsten af villasamhällen och industriella anläggningar
i närheten.

__ En olägenhet vid Sundby är, att förbindelsen mellan anstalten och
Strängnäs stad maste ske endera med förutnämnda färja eller öfver
Mälarens is. Några verkliga olägenheter anser kommissionen dock
häraf endast undantagsvis kunna uppkomma, och från en annan sida
sedt bör naturligtvis detta anstaltens isolerade läge innebära högst väsentliga
fördelar både för anstalten och för staden.

Slutligen föreligger som bekant ett förslag att anlägga en järnväg
från Enköping till Strängnäs, hvilken på Tosterön skulle skära en liten
del af Sundby område och därelter pa en fast bro öfver Mälaren öfvergå
till fastlandet. Om vid Sundby en anhalt anlades, hvilket väl icke
torde möta några svårigheter, skulle åtminstone för patienternas del
sjötrafiken kunna inskränkas till ett minimum.

Vid öfvervägande af resultatet af den sålunda åstadkomna utredningen
har. kommissionen kommit till den slutsatsen, att egendomen
Sundby invid Strängnäs bättre än något af de andra ställena, som
ingått i utredningen, lämpar sig såsom plats för en hospitalsanläggning.

Rörande möjligheten för egendomens förvärfvande för hospitalsväsendets
räkning anför kommissionen följande.

Såsom förut nämnts, är bostället Sundby nr 1 om 2 mantal i
Strängnäs socken på lön anslaget åt biskopen i Strängnäs stift. Det
är taxeradt till 60,000 kronor, och torde från vederbörande biskops
eller konsistorii sida hinder icke komma att resas mot egendomens
öfverlåtande till statsverket mot lämplig lösesumma. Genom nådigt bref
den 28 maj 1897 medgafs, att egendomen finge enligt de i nådiga
brefven den 12 november 1858 och den 11 juli 1862 stadgade grunder
utarrenderas pa 20 ars tid från den 1 maj 1899. I enlighet härmed
är Sundby på arrende till 1919 upplåtet åt landtbrukaren Karl C. Sternberg
mot 2,000 kronor första året och 2,400 kronor under hvardera
af de följande åren.

På af kommissionen gifven anledning uppgaf bemälde Sternberg
den 22 maj 1908 de villkor, hvarpå han vore villig afträda arrendet
tidigare än 1919. Öfver dessa villkor begärde kommissionen genom
Edere KungL Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län yttrande,
som den 13 juli 1908 afgafs af domänintendenten E. Lindblad. Denne
betecknade arrendator^ fordringar såsom alltför höga. Så hade arren -

48

Medicinal styrelsens utlåtande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

datorn begärt 14,240 kronor såsom ersättning för dränering, planering
och öfrig jordförbättring. Domänintendenten anser, att endast 500
kronor för hvarje återstående arrendeår vore skäligt. För s. k. öfverloppshus
hade arrendatorn begärt ersättning efter värdering. Sådan
har ntförts af domänintendenten, som uppskattat husens värde till
5,900 kronor.

Efter att i anledning af domänintendentens yttrande hafva ånyo
hört arrendatorn bekom kommissionen från honom en den 28 oktober
1908 dagtecknad skrifvelse, hvari han i hufvudsak godkände de villkor,
som af domänintendenten föreslagits, och begärde i allt en summa
af 12,150 kronor samt förklarade sig villig att, efter ett års föregående
uppsägning, hvilket af enligt arrendekontraktet återstående åren som
helst frånträda arrendet.

Med hänsyn till de af Sundbys läge betingade billigare. anläggningskostnaderna
finner kommissionen det äfven från ekonomisk synpunkt
lämpligt, om denna plats valdes. Äfven om lösesumman skulle
blifva något högre än taxeringsvärdet, skulle nämligen anläggningen
i dess helhet blifva för staten afsevärdt billigare där än vid Lindhof
eller på annan plats, där transporten för byggnadsmaterialierna ej
kunde ske sjöledes och under så fördelaktiga betingelser i öfrigt, som
platsen invid Strängnäs erbjuder.

Kommissionen förordar således, att ett hospital med till en början
650 platser, 400 för sinnessjuka och 250 för obildbara sinnesslöa,
anlägges å biskopsbostället Sundby invid Strängnäs och att fördenskull
åtgärder till en början vidtagas för egendomens förvärfvande för
ändamålet.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 23 april 1909
har medicinalstyrelsen för sin del förordat den af kommissionen föreslagna
platsen för anstalten samt, under förutsättning att detta förslag
vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall, anhållit, dels att åtgärder matte vidtagas
för biskopsbostället Sundbys förvärfvande för ändamålet dels ock
att styrelsen måtte erhålla i uppdrag att med biträde, där så ertordras,
uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t afgifva fullständigt, af ritningar
och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till en å nämnda plats förlagd
anstalt af förut angifna omfattning för vård af sinnessjuka och sinnesslöa.

Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt kammarkollegium att, efter vederbörandes
hörande, afgifva utlåtande i ärendet, har kammarkollegium

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

med underdånig- skrifvelse den 8 juli 1909 öfverlämnat yttranden af
boställshafvaren, biskopen U. L. Ullman, domkapitlet i Strängnäs och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län.

Uti sitt förevarande yttrande har biskop Ullman, under erinran att Biskop v. l.
lian, enligt den för honom utfärdade fullmakten, äger att under sin m™ånde yU~
tjänstetid såsom biskop uppbära inkomsten af Sundby boställe, förklarat
sig icke hafva något att invända mot, att detsamma blefve statsegendom
på de villkor och mot den ersättning, som i lagstadgad ordningkunna
blifva vederbörligen bestämda. Biskop Ullman har härvid endast
hemställt, att de — mestadels alldeles obemedlade — personer, som
på grund af enskild tillåtelse af honom och hans företrädare under
årens lopp uppfört åt sig boningslägenheter m. m. på Sundby mark
dock utan någon som helst afgift för byggnadstomterna till biskopen,
måtte, därest sådant kunde ske, tillåtas att jämväl under de nya förhållandena
få bo kvar under sin lifstid eller tills de frivilligt flyttade
bort från den plats, där de nu bodde.

Domkapitlet i Strängnäs har uti sitt yttrande förklarat sig icke Domkapitlets
hafva något att erinra mot boställets försäljning för ifrågavarande ända- i yttrande15
mål mot den ersättning, som kunde blifva i vederbörlig ordning bestämd.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, som
förklarat sig till fullo dela medicinalstyrelsens uppfattning om lämpligheten
af den föreslagna platsen, har hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
förordna, att bostället skall för det afsedda ändamålet af boställshafvaren
afstås, att de ersättningsbelopp, som i anledning däraf tillkomma
vederbörande rättsägare, skola bestämmas i den ordning, som stadgas
i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, samt att det belopp, som bestämmes som lösen
för bostället, skall erläggas till domkapitlet i Strängnäs med åläggande
för uomkapitlet att, efter vederbörandes hörande, underställa Eders
Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande frågan om dispositionen af lösenbeloppet
och dess afkastning-.

Uti sitt underdåniga utlåtande har kammarkollegium meddelat, att
ifrågavarande boställe, som i senast fastställda jordebok för Strängnäs
socken och Åkers härad upptages bland kronoegendomar under allmän
disposition såsom Sundby nr 1 om 2 mantal, i äldre jordeböcker och
Bihang till RiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 91 Häft. 7

Läns styrelsens yttrande.

Kammarkollega

utlåtande.

50

Departements

chefens

yttrande.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

andra kronans handlingar redovisas såsom »biskopssäte till Strängnäs
sedan urminnes tider»; att enligt nådiga brefvet den 2 november 1877
angående lönereglering för biskopen i Strängnäs stift biskopen ägde
innehafva såsom boställe ej mindre hus med trädgård och park i Strängnäs
stad än äfven dels nu ifrågavarande två mantal Sundby nr 1
dels ock två vretar vid Långberget samt ängen Biskopskroken, hvilken sistnämnda
lägenhet skulle i författningsenlig ordning utarrenderas; att
genom nådigt bref den 28 maj 1897 medgifvits, att omförmälda boställe
Sundby nr 1 finge utarrenderas på tjugu års tid från den 1 maj
1899 enligt de i nådiga brefven den 12 november 1858 och den 11
juli 1882 angående utarrendering af prästerskapet anslagen jord stadgade
grunder; att enligt nådigt bref den 27 juli 1900 medgifvits expropriation
från biskopsbostället af visst område för färj in rätt ni ngen
vid Strängnäs, hvilken afsöndring införts i jordafsöndringsförteckteckningen
under benämning Färjstaden nr 1; samt att enligt nådigt
bref den 7 september 1906 från bostället för en tid af femtio år från
och med den 1 maj 1906 för visst ändamål upplåtits två jordområden
om tillhopa 6,6 ar.

Beträffande själfva saken har kammarkollegium förklarat sig biträda,
hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet hemställt.

Såsom af utredningen framgår, har valet af plats för den nya hospitalsanläggningen
stått mellan det å Tosterön midt emot staden Strängnäs
belägna biskopsbostället Sundby nr 1 om 2 mantal i Strängnäs
socken och förra häradshöfdingbostället 13 A mantal Lindhof nr 1—4
i Botkyrka socken. Båda dessa platser lämpa sig nämligen synnerligen
väl för en anläggning af ifrågavarande slag. Med hänsyn till de af
Lindhofs läge betingade väsentligt högre anläggningskostnaderna, af hofintendenten
Kumlien beräknade till minst 155,000 kronor, har emellertid
kommissionen ansett sig böra gifva ett bestämdt företräde åt Sundby,
och medicinalstyrelsen har för sin del biträdt kommissionens förslag.
Vid sådant förhållande och då, såsom kommissionen jämväl framhållit,
på grund af Lindhofs mindre tillfredsställande transportförhållanden
driftkostnaderna för en där förlagd anstalt skulle blifva högre än för
en anstalt vid Sundby, finner jag mig, efter att i ärendet hafva samrådt
med statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, böra tillstyrka,
att det nya hospitalet förlägges till den af kommissionen föreslagna
platsen.

Då Sundby boställe för närvarande är anslaget på lön åt biskopen
i Strängnäs stift och utarrenderadt till den 1 maj 1919, måste bostället

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 144.

51

för hospitalsväsendets räkning af statsverket inlösas ock ersättning gifvas
åt arrendatorn för arrendets afträdande före arrendetidens slut.
I enlighet med hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
kammarkollegium hemställt, torde såväl lösesummans storlek som det
till arrendatorn utgående ersättningsbeloppet böra bestämmas i den
ordning, som stadgas i förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866. Då bostället är taxerings
värderadt till 60,000 kronor och arrendatorn förklarat sig åtnöjas
med ett belopp af 12,150 kronor, torde kostnaden för boställets förvärfvande
för ifrågavarande ändamål komma att uppgå till omkring

75.000 kronor.

Då egendomen icke kan komma att tagas i anspråk förr än tidigast
år 1913, anser jag mig visserligen icke nu böra hemställa om utverkande
af anslag för dess förvärfvande, men då det är af vikt att få
frågan om den nya anstaltens förläggning snarast afgjord, synes Riksdagens
medgifvande böra inhämtas för anstaltens uppförande å ifrågavarande
boställe. Därest för ändamålet någon utgift skulle blifva nödvändig,
innan frågan om anslag för själfva anläggningen kan underställas
Riksdagens pröfning, lära erforderliga medel kunna utanordnas
under förskottstitel.

På grund af hvad jag sålunda anfört samt under åberopande af
den i ärendet förebragta utredningen får jag alltså hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att för om- och tillbyggnad af Stockholms hospital bevilja ett
anslag af 835,000 kronor samt häraf på extra stat för år 1912 anvisa

200.000 kronor

dels ock för sin del besluta, att en statens anstalt för sinnessjuka
och obildbara sinnesslöa skall uppföras å biskopsbostället Sundby nr 1
om 2 mantal i Strängnäs socken och Åkers härad'' af Södermanlands län.

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Magt Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, bifalla samt förordnade, att
proposition i ärendet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Departementschefens
hemställan.

Ur protokollet:
Carl Stålhammar.