Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
1
Nr 106,
Kung!. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående beredande
af pension eller understöd åt obotligt sinnessjuka lärare
och lärarinnor vid folk- och småskolor: gifven Stockholms
slott den 10 februari 1911.
■ ,-Fnder1 åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklemedSfrenden
fÖ1'' deima dag ViH KungL Maj’:t häriSenom föreslå Riksdagen
Ö C
dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola
ma, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande
f* P®?81<jn ^er understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras
berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning efter
g f e?8a UttpbärarPen!T tiU bel0pP’ hvartiU sammanlagda°antalet
letnads och tjenstår enligt § lo i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrattning
kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i $ 9
af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämford
med nadiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående förhöjning af
understodsbeloppen från sagda anstalt finnes medgifvet; allt under förutsättning
att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart
befattning-Vld ^ ^ ^ vederbörande lärare utsetts till sin innehafvande
"o >
dels och att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare
1.arar,1I?na1’ S01111 1 vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter
erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbö
MVr
f6? it entledlgaS /rån sin befattning, därest han eller hon
ämne trädf i^,^ ''1''”3'' Vld Sadan skola efter det författning i förevarande
Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 66 Raft. (Nr 106.)
1
2
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl..
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
P. E. Lindström.
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
3
I
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
februari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Föredragande departementschefen, statsrådet Lindström yttrade härefter:
I
skrifvelse den 13 maj 1909, nr 151, har Riksdagen anfört följande. Ang. bere»Uti
inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om sådanpen*|^ “iier
förändring af gällande författningar, att vid folk- eller småskola anställd understöd åt
ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot erhållande af sinnessjuk
pension entledigas från sin lärarbefattning. foikskorifaare
»Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å skollärare,
hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor, framgår, att under åren
från och med 1901 till och med 1906 å hospital intagits sammanlagdt 65
lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda statistiska
uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och småskolor
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
samt utrida lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något misstag,.
om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och lärarinnor den
öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor, dels emedan
denna grupp inom hela den svenska lärarkåren är den ojämförligt största,
dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, särskildt
bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande. Utöfver
de å hospital vistande lärare och lärarinnor torde därjämte med säkerhet
finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinnor, som åtnjuta privat
vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig statistik därför icke kunnat
uppgöras.
»Man har sålunda skäl att antaga, att det finnes ett relativt ej obetydligt
antal sinnessjuka folk- och sm åskollärare och lärarinnor i vårt land,
och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det vara af
behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna angifna
riktning.
»Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt må
genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till en lärare, som drabbats af
obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas.
Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid distriktets
små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan öfverenskommelse
med den sjuke själ!'' icke kunna ske. Och huruvida den sjukes
förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse, är minst sagdt
tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant sätt såväl den
sjukes som församlingens intressen behörigen kunna tillgodoses.
»Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotlig sinnessjukdom,
kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis störa olägenheter, dels
för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom att platsen för
oberäknelig framtid måste uppehållas af vikarie, dels ock för vederbörande
skoldistrikt, som ofta kan hafva att, kämpa med stora svårigheter för att
erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för skoldistrikt af att lärare
drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri, att skoldistriktet ej erhåller
statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten för sådan lärare.
»Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten
af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga samt
i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärarnas
ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga obotligt
sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må erhålla ett
visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej skulle uppgå
till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af afkortad pension
hungl. Råd. Proposition Kr 106. 5
dlT ,ai3ytadt nnderyö(I- Angående storleken af detta sålunda föreslagna
understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna yttra si o-.
» a grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla^ det täcktes
Elders Kung . Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida och
pa r år ^ sadana. ändringar må kunna vidtagas i gällande författningar,
att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fast anställning i folkskolan
äfvensom 1 småskolan må kunna entledigas från sin befattning mot
erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»
Sedan direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anbefallts
att 1 detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, inkom direktionen till
förde ,mderdiim«‘ 7“™^ d«> 28 juni 1909 och au
•
i n''‘fln V1<j kc|3kskola anställd ordinarie lärares rätt till pension
vid mtrafiadt fall af obotlig sinnessjukdom torde de tillämnade nya bestämmelserna
om desamma anses böra komma till stånd, kunna meddelas
form af sadant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens reglemente, att den
dar,1 “j^ldelade Kiresknft om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för
rått till pension förklaras i förevarande fall ej äga tillämpning och att
pension far utan dylik inskränkning beräknas med ledning af sammanlagda
antalet lefnads- och tjänstår. ö
»Genom en sådan bestämmelse skulle man undvika, att någon orättvisa
skulle framträda vid jämförelse mellan efter denna grund pensionerade
sjukaS8JUka °C1 andra’ efter nU Sä33ande grunder pensionerade obotligt
»Såsom framgår af de särskilda motiv till sagda paragraf, hvilka innehallas
i vederbörande kommitterades år 1864 afgifna underdåniga betänkande,
har berörda villkor om minst 10 ordinarie tjänstår tillkommit för
att förebygga pensionsinrättningens förvandling till eu understödsanstalt
för sjukliga extraordinarie lärare eller utan tjänst varande lärarkandidater,
hvilka möjligen kunde befordras till ordinarie lärare inom den församling
de turnera blott för att därigenom deras framtida underhåll skulle öfvernyttas
tran församlingens fattigvård till pensionsinrättningen.
»Därest nu denna bestämmelse skall i förevarande fall sättas ur tillrnpmng,
. torde det vara nödvändigt att genom andra föreskrifter, såvidt
möjligt, förebygga pensionsrätter missbrukande. Härutinnan torde lämpligen
ej kunna stadgas annat än att det läkarutlåtande, hvarigenom veder
.
Sf! 1Sre.fS1“s obo‘li8t si™«sjuk, bör städja sig pi viss närmare
an^ifven tids iakttagelser äfvensom att, därest i särskilda fall omständig
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
laterna skulle gifva vid handen, att en lärare befordrats till ordinarie
endast för att beredas pension såsom obotligt sinnessjuk, pensionsrätt ma
kunna förvägras honom.
»Hvad angår rätt till understöd i förevarande fall från smaskollarares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt torde, med iakttagande för öfiigt i till—
lämpliga delar af hvad ofvan nämnts, sådant tillägg kunna göras till § 9
i anstaltens reglemente, att obotligt sinnessjuk lärare förklaras berättigad
att erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder däråt att han
ej tjänstgjort under där angifna minimitid.
'' »Med hvad ofvan anförts har direktionen endast velat angitva de
tunder, enligt Indika den ifrågasatta förändrade ordningen för pensionering
i förevarande fall skulle kunna genomföras. För närmare yttrandes
afgifvande och för den fullständiga utredning af frågan, hvarom Riksdagen
odört framställning, torde det vara nödvändigt att beräkning verkstalles
rörande den ytterligare kostnad, den utsträckta pensioneringsskyldighe en
kan antagas tillskynda pensionsanstalterna; och får direktionen, då sådan
utredning ej lärer kunna åvägabringas utan särskild utgift, hemställa om
nådigt bemyndigande att låta genom lämplig person på statsverkets bekostnad
verkställa utredningen i fråga med tillämpning af ofvan antydda
»Tunder eller de grunder, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt fastställa.»
Enligt nådigt beslut den 23 juli 1909 uppdrogs åt direktionen att
genom lämplig person låta verkställa ifrågavarande utredning med tillämp
ning af de utaf direktionen antydda grunder.
Med underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bär direktionen nu
öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund till direktionen afgitvet
yttrande i ämnet. Englund har därvid anfört följande.
Efter uppdrag af direktionen hade Englund verkställt beräkning åt
den utgiftsökning för vederbörande pensionsanstalter, som skulle föranledas
däraf att rätt till förtidig pension vid obotlig sinnessjukdom blefve beredd
åt folkskollärare och småskollärare, på sätt som åsyftades i Riksdagens
skrifvelse den 13 maj 1909. Uppgiften hade preciserats genom den åt
direktionen gifna anvisningen, att den ifrågasatta förtidspensioneringen
lämpligen borde kunna åstadkommas, i fråga om folkskollärarna, genom
sådant tillägg till § 15 i pcnsionsinrättningens reglemente, att den dan
meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för ratt
till pension förklarades i förevarande fall ej äga tillämpning och att pen
sionens belopp finge utan dylik inskränkning beräknas med ledning åt
sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår; hvad angmge småskollärarna
m. fl., borde sådant tillägg kunna göras till § 9 i reglementet tor smaskol
-
7
''Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
lärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att obotligt sinnessjuk lärare
förklai ades berättigad erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder
där af, att han ej tjänstgjort där angifna minimitid.
De statistiska uppgifter, som genom direktionens försorg för ändamålet
införskaffats från skoldistrikten, hade gifvit vid handen att, fördel!
händelse de. af direktionen anvisade tilläggsföreskrifterna ägt giltighet
under den tid som gått, sa skulle, hvad beträffade folkskollärarna, endast
i två fall föi tidspensionering af ifrågavarande slag hafva ägt rum under tidrymden
1890—1909. Såvidt detta gynnsamma förhållande kunde antagas
blifva bestående, hade alltså den tilltänkta utsträckningen i pensionsrätten
praktiskt taget ingen betydelse för folkskollärarnas pensionsinrättniims
ekonomi. °
Däremot visade det sig, att ett rätt betydande antal fall af obotlig
sinnessjukdom före uppnådda 15 tjänstår inträffat bland lärare (särskild^
kvinnliga sådana), som vore berättigade till understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Förhållandena belvstes af följande sammanställning:
-
Antal inträffade
fall Medelålder Ant®1 fal1
Tidrymd af obotlig vid fallets Per är ocil
sinnes- inträffande 1,000 lärare
sjukdom * medeltal
1890 1894 .......................... 9 27,2 år 0,227
1895 1899.............................. 6 28,8 » 0,143
1900 1904.............................. 11 30,0 > 0,232
1905—1909............................ 927,7 »q;170
1890 1909.............................. 35 28,5 år 0,192
Medelåldern vid fallets inträffande äfvensom antalet fall per år och
1,000 lärare företedde så stor konstans man med hänsyn till materialets
ringa omfattning. kunde begära, och någon tendens till förändring i ena
eller andra riktningen kunde icke påvisas. Fördenskull antoge Englund,
att de för hela tidrymden 1890—1909 uträknade medeltalen komme att
gälla äfven för framtiden. Antalet lärare, för hvilka afgifter betalades till
understödsanstalten, vore för närvarande omkring 11,200, och tänkte sig
Englund, att detta antal snart nog växte till 12,000 för att sedermera
icke vidare ökas.
lill eu början hade Englund tillämpat allmänna svenska dödlighetstabellen
för kvinnkön 1891—1900. Till männens särskilda dödlighet hade
Englund, ej ansett sig behöfva taga hänsyn af det skäl, att i endast 3 af
de 35 fallen den af obotlig sinnessjukdom drabbade varit manlig lärare.
8
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Som understödet enligt reglementets § 9 skulle utgöra 205 kronor, befunnes
utbetalningarna per år belöpa sig
» |
20 » |
» 8,815 |
> » |
43 |
» |
30 » |
» 12,710 |
> » |
62 |
» |
40 » |
» 15,990 |
•> » |
78 |
50 » |
» 18,245 : |
» » |
89 |
|
60 » |
» 19,065 |
>> » |
93 |
|
> |
70 » |
» 19,065 |
t> » |
93 |
Anstaltens afgift utöfver hvad som skulle utgå i följd af nu gällande
stadganden komme alltså i början att blifva helt obetydlig, men efterhand
kontinuerligt stiva för att efter 60 a 70 år förbli vid cirka 19,000 kronor
O O
om året.
Detta vore dock att anse som en öfverdrifvet hög maximiberäkning,
emedan man med säkerhet kunde antaga, att dödligheten bland lärare,
drabbade af obotlig sinnessjukdom, högst betydligt öfverstege den allmänna.
Härpå tydde också det förhållandet, att af de 35 lärare, som förut anförda
statistik omfattade, 7 anmälts hafva dött före år 1910, under det endast
2 å 3 dödsfall varit att vänta efter allmänna dödlighetstabellen. Ett något
så när tillförlitligt mått på dessa lärares dödlighet stode naturligen icke
att få ur uppgifterna. Emellertid hade Englund utfört en beräkning, analog
med förestående, under det antagande att de obotligt sinnessjuka lärarna
doge som om de vid insjuknandet varit 55 år gamla, hvilket bland
annat innebure, att deras dödsintensitet tiden närmast efter insjuknandet
tänktes vara dubbelt så stor som den mot deras verkliga ålder svarande
normala. Under detta förändrade antagande befunnes utbetalningarna
per år belöpa sig
efter |
—ö 10 |
år |
till |
4,305 |
kronor |
åt |
21 |
understödstagare, |
» |
20 |
7,585 |
» |
7> |
37 |
|||
» |
30 |
> |
» |
9,225 |
» |
45 |
||
» |
40 |
9,635 |
» |
47 |
» |
|||
» |
50 |
» |
» |
9,635 |
» |
» |
47 |
» |
Ökningen försigginge här alltså till en början nära nog lika hastigt
som efter det första antagandet, men maximum uppnåddes redan efter
40 å 50 år och uppginge till endast ungefär hälften af maximum vid antagandet
af normal dödlighet.
Af det föregående torde vara klart, att något så när pålitliga förutberäkningar
här icke kunde åstadkommas, men Englund hölle för mycket
sannolikt, att det senare räkneresultatet komme verkligheten betydligt närmare
än det förra.
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 22 december 1910
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat, bland
annat, följande.
»Af hvad i Riksdagens förevarande skrifvelse anförts samt för öfrigt
i ärendet förekommit vill det synas statskontoret, som om skäl skulle föreligga
för beredande af tillfälle att från befattning entlediga obotligt sinnessjuk
lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola med rätt för den
sålunda entledigade att för sin återstående lifstid åtnjuta pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, äfven om den för sådan förmåns erhållande
eljest föreskrifna minimitjänstetid icke uppnåtts.
»Den tekniska utredningen i ärendet gifver vid handen, att med tilllämpning
af de i direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
underdåniga skrifvelse den 28 juni 1909 angifna grunder genomförandet
af den sålunda utsträckta pensioneringen icke skulle hafva någon nämnvärd
betydelse för denna pensionsinrättnings ekonomi, hvaremot den föreslagna
utsträckningen af rätten till understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt skulle för samma anstalt medföra en ökad
kostnad, som sannolikt i början skulle utgöra omkring 4,000 kronor årligen
och så småningom stiga till inemot 10,000 kronor för år. Då understöden
från anstalten tills vidare bestridas med inflytande årsafgifter från kommuner
och delägare, hvilka afgifter numera samlas och göras räntebärande
i en under statskontorets förvaltning stående fond under namn af ''småskollärares
med fleres ålderdomsunderstödsfond’, samt denna fond vid 1909
års slut utvisade en behållning af öfver 700,000 kronor, som under år
1910 icke torde i nämnvärd mån minskas, lärer något anslag för ifrågavarande
ändamål för närvarande icke vara erforderligt.
»På sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i dess
förenämnda underdåniga utlåtande anfört torde för ändamålets vinnande
erfordras tillägg dels till § 15 af nämnda inrättnings reglemente, dels
ock till § 9 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
hvarjemte enligt statskontorets mening uti tillägg jämväl till § 31
i nådiga stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i
riket och till § 31 i nådiga stadgan den 8 november 1901 angående folkundervisningen
i Stockholm bör meddelas föreskrift om rätt att entlediga
obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna.
»Med hänsyn till hvad nämnda direktion anfört rörande behofvet af
föreskrift till förekommande af den ifrågasatta pensions- eller understödsförmånens
missbrukande, anser statskontoret för sin del lämpligt, att i de
Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
erforderliga tilläggen till gällande reglementen icke medgifves en ovillkorlig
rätt till pension eller understöd åt hvarje obotligt sinnessjuk lärare eller
lärarinna, utan i stället att sådan rätt göres i hvarje särskildt fall beroende
på pröfning af pensionsinrättningens, respektive understödsanstaltens direktion
samt att entledigande af obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna må
ske endast under förutsättning att pension eller understöd beviljats.
»De ändringar i gällande pensioneringsgrunder, hvilka torde böra
föreläggas Riksdagen, skulle alltså innebära, att obotligt sinnessjuk lärare
eller lärarinna vid folk- eller småskola må, efter pröfning af omständigheterna
i det särskilda fallet, äfven om eljest föreskrifna antalet tjänstår
icke uppnåtts, förklaras berättigad att efter entledigande från befattningen
uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads- och
tjänstår kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i § 9 af gällande
reglemente för understödsanstalten linnes medgifvet, samt att obotligt
sinnessjuk lärare eller lärarinna vid sådan skola må entledigas under förutsättning,
att han eller hon förklarats berättigad till pension eller understöd.»
Departe- Såsom Riksdagen i sin skrifvelse erinrat innehåller § 31 af gällande
mentschefen. folkskolestadga föreskrift därom, att då en lärare vid skoldistrikts skola,
innan han är berättigad till pension eller ålderdomsunderstöd, af obotlig
sjukdom blir urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten hörande
göromål, det må bero af distriktet, om han frånträder sin befattning, att
bevilja honom det understöd, hvaraf han kan anses förtjänt.
Bestämmelserna om obotligt sjuk folk- eller småskollärares rätt till
pension eller understöd återfinnas uti de för folkskollärarnas pensionsinrättning
och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande
reglementen.
Enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning den
30 november 1866, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga kungörelsen
den 24 november 1876, äger folkskollärare, som ej upphunnit det för hel
pension bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom
blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, erhålla hel pension,
därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra åttiofem. Brista ett
eller flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet på det sätt, att
för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen. Rätt till
hel eller afkortad pension enligt denna paragraf tillkommer dock ingen,
som icke räknar minst 10 ordinarie tjänstår.
Jämlikt § 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdoms -
It
Kittel. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
understödsanstalt den 22 juni 1892 jämförd med nådiga kungörelsen den
13 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt
äger lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig
sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, därest han tjänstgjort
minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af 205
kronor.
Hvad nu sagts om lärare gäller äfven lärarinna.
Det är tydligt, att med gällande bestämmelser om pension eller understöd
för obotligt sjuk folk- eller småskollärare § 31 af folkskolestadgan
skall blifva utan egentlig praktisk betydelse i fråga om sinnessjuk lärare,
och att således ett skoldistrikt, där sådant sjukdomsfall inträffar, skall
nödgas att, till stort men för sitt undervisningsväsen, kanske under många
år i sin tjänst behålla en lärare eller lärarinna, som drabbats af obotlig sinnessjukdom.
Såsom Riksdagen framhållit, bör möjlighet finnas för skoldistrikt
att entlediga en sådan lärare, hvilken då billigtvis bör beredas pension
eller understöd äfven om föreskrifna 10, respektive 15 tjänstår ej uppnåtts.
Sådan tvångsåtgärd lärer väl ej mot vederbörandes bestridande kunna
vidtagas mot lärare, som vid ikraftträdandet af författning i ämnet vunnit
fast anställning.
Emot de af direktionen och statskontoret föreslagna grunder för beräknande
af pension eller understöd i förevarande fall har jag icke något
att erinra.
Det har i ärendet framhållits, att rätten till erhållande af pension för
obotligt sinnessjuk lärare icke bör vara ovillkorlig, då det ju läte tänka
sig, att skoldistrikt, för att vältra en befarad fattigvårdstunga öfver från
sig på vederbörande pensions- eller understödsanstalt, skulle till ordinarie
lärare antaga sinnessjuk person. För att förebygga detta har man föreslagit,
att pensionsinrättningens eller ålderdomsunderstödsanstaltens styrelse
skulle tillerkännas rätt att efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskild!
fall bevilja eller afslå pension eller understöd åt obotligt sinnessjuk
lärare, som icke räknar föreskrifna tjänstår.
För min egen del vill jag tro, att det befarade missbruket sällan eller
aldrig skulle förekomma, äfven om inga i''estriktiva bestämmelser gåfves.
Då saken emellertid bragts på tal, torde försiktigheten bjuda, att bestämmelser
i berörda syfte meddelas. Det synes mig då böra föreskrifvas, dels
att vid ansökning om pension eller understöd för obotligt sinnessjuk lärare,
som icke tjänstgjort 10, respektive 15 år, skall fogas intyg af läkare
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
angående den sannolika tiden för uppenbart framträdande af den sinnessjukdom,
som befunnits obotlig, äfvensom de andra intyg, som kunna
styrka nämnda tidpunkt, dels ock att, därest af handlingarna framgår,
att läraren antagits i ordinarie tjänst oaktadt han vid tiden för valet lidit
af sinnessjukdom, hvars framträdande varit uppenbart, ansökningen icke må
bifallas. För utfärdande af förstberörda föreskrift erfordras tydligen icke
Riksdagens samtycke.
Såsom statskontoret framhållit bör, vid bifall till de föreslagna ändringarna
i vederbörande reglementen, till § 31 af folkskolestadgan äfvensom
§ 31 af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm göras det tilllägg,
att obotligt sinnessjuk lärare, som i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till pension eller understöd, kan entledigas från sin befattning.
Det faller af sig själft, att hvad. nu föreslagits om lärare äfven bör
gälla lärarinna.
Enligt hvad i ärendet upplysts, föranleder den föreslagna utsträckningen
af rätt till pension eller understöd icke för närvarande någon
kostnad för staten.
På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola
må, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande
af pension eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras
berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning,
efter omständigheterna uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda
antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd till det
belopp, som i § 9 af reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående
förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt linnés medgifvet;
allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits
obotlig, icke uppenbart framträdt. vid den tid, då vederbörande lärare
utsetts till sin innehafvande befattning;
dels ock att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare
eller lärarinna, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter
erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbörandes
begifvande entledigas från sin befattning, därest han eller hon
erhållit fast anställning vid sådan skola efter det författning i förevarande
ämne trädt i kraft.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande
departementschefen sålunda hemställt; och skulle proposition
i ämnet aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Christer d’Albedyhll.