Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsbidrag
till Trollhättans kommun såsom ersättning för
mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfvertag
ande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet;
gifven Stockholms slott den 24 februari 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att till Trollhättans kommun må, såsom ersättning för mistning af
beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags
egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912 och tillsvidare,
intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens skattskyldighet
till kommun för statens egendom eller rörelse kunna varda
fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år,
lämnas ett årligt statsbidrag af 11,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks
medel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 62 Höft. (Nr 100.) 1

Trollhättans
Jcommwns
första framställning.

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj-.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari

1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Lindström,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde:

Till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreligga två särskilda underdåniga
framställningar från Trollhättans kommun om statsbidrag såsom ersättning
för minskade skatteintäkter genom kronans öfvertagande af Trollhätte kanalbolags
fastigheter och rörelse inom kommunen.

I den ena af dessa framställningar — hvilken inkom till civildepartementet
den 7 januari 1908 och därefter, sedan vederbörande ämbetsmyndigheter
blifvit hörda, den 8 mars 1910 öfverlämnats till finansdepartementets
föredragning på grund af ärendets sammanhang med frågan om
ordnandet af kommunalskatteväsendet och statens skatteplikt till kommun
— har hemställts, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

antingen i nådig proposition föreslå Riksdagen att för de af staten
inköpta eller staten eljes tillhöriga fastigheter inom Trollhättans kommun

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

äfvensom för därinom af staten drifven industriell verksamhet eller rörelse,
af hvad slag som helst, skatt under år 1908 och framgent skulle till kommunen
utgöras efter samma grund och till samma belopp, som fallet skulle
vara, därest samma fastigheter och rörelse ägdes eller drefves af enskilda,

eller, därest dylikt beslut ej vid 1908 års riksdag kunde komma till
stånd, vidtaga anstalter, att kommunen måtte från och med år 1908 och
tillsvidare af statsmedel tillgodokomma ett årligt anslag till samma belopp
som för de af staten inom kommunen innehafda fastigheter eller därstädes
af staten utöfvad rörelse utgjorts under det sista år fastigheterna och rörelsen
i fråga befunnits i enskild ägo.

Tillika hemställde kommunen, huruvida icke kommunen kunde beredas
godtgörelse efter sist angifna beräkningssätt för minskade skatteintäkter
jämväl under de år, som förflutit efter år 1904, då staten förvärfvade
ifrågavarande egendom och rörelse.

Uti ansökningen har framhållits, dels å ena sidan, att genom kronans
förvärf af Trollhätte kanalverk och därmed förenad egendom kommunen
sett sina inkomster af kommunalutskylder nedsatta med omkring en sjättedel,
dels ock å andra sidan, att kommunen måste bereda sig på att för
arbeten, hvarom beslut redan fattats, eller för i princip fastslagna eller
projekterade oundgängliga anordningar, afseende samhällets omdaning till
stad, utgifva sammanlagdt mer än "2,000,000 kronor. Såsom första grund
för sitt frånvändande till Eders Kungl. Maj:t hade kommunen därför ansett
sig kunna hänvisa till sin ringa ekonomiska bärkraft och däraf föranledda
bristande förmåga att bära de ökade bördorna. För bifall till ansökningen
talade också billighetsskäl af samma art som de, hvilka gjort sig gällande
vid besluten om skyldighet för staten tillhöriga jordbruksfastigheter
och kronoparker att vara underkastade kommunal beskattning och för kronans
allmänningsskogar att bidraga till väghållningsdistriktens utgifter.
Såsom ett särskilt stöd för ansökningen har tillika åberopats, att kommunalskattekommittén
i sitt den 18 maj 1900 afgifna betänkande föreslagit
skattskyldighet för staten till kommun för ej blott jordbruksfastighet
utan ock verkstäder, stations- och boningshus, tillhöriga statens järnvägar
eller andra statens kommunikationsanstalter, hvaribland uppräknas kanal,
annan farled eller farväg samt flottled.

Staten hade visserligen, framhåller kommunen vidare, påtagit sig att
med 100,000 kronor bidraga till täckande af kostnaden för den af kommunen
beslutade dränering af det planlagda området och dess förseende
med vattenledning, men detta dräneringsarbete vore af direkt nytta för
staten både för de kronan tillhöriga delar af planlagda området, som
komme att i kronans ägo behållas, och för de tomter, som komine att

4

Styrelsen
för Trollhätte
kanal
och vattenverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

försäljas. Med hänsyn härtill kunde det icke sägas, att genom omförmälda
anslag minskats giltigheten af kommunens önskan om hjälp i bärandet af
dess allmänna bördor.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk bär uti infordradt
underdånigt utlåtande vitsordat, hurusom genom statens öfvertagande från
och med 1905 års ingång af nya Trollhätte kanalbolags fastigheter och
rörelse samt genom statens förvärf af annan fast egendom vid Trollhättan
kommunens skatteinkomster lidit en högst väsentlig minskning, och till
belysning häraf anfört, att trots det jämförelsevis afsevärda antal skattdragande,
som på sista tiden inflyttat till kommunen, fyrktalet år 1907 understeg
det, som förefanns år 1904, med 23,115, hvilket haft till följd, att utdebiteringen
för kommunalskatt, som för år 1904 utgjorde 39 öre per
fyrk, stigit för år 1907 till 63 öre per fyrk. Enligt styrelsens mening
vore det också uppenbart, att kommunalskatten under de närmaste åren
skulle komma att undergå en högst betydande stegring och ställa irollhättan
bland landets mest betungade samhällen i detta afseende, sa framt
staten fortfarande som hittills icke deltoge i de kommunala utgifterna.
Styrelsen delade den i ansökningen häfdade uppfattningen, att det genom
1906 års riksdagsbeslut kommunen tillerkända kontanta bidrag af 100,000
kronor till anläggning af vatten- och afloppsledningar endast vore att anse
såsom en tillfällig hjälp och för öfrigt kunde motiveras af den förbättring
och värdeökning, som tillskyndats statens många tomter genom tillgång
på godt vatten och hygieniskt ordnadt aflopp; och den redan af kanalbolaget
utlofvade och af staten honorerade gåfvan af mark till gator och
allmänna platser Ange enligt styrelsens mening ej heller betraktas såsom
något större bidrag från statens sida till kommunens utgifter.

Oaktadt de sålunda af staten lämnade bidragen icke kunde anses
tillräckliga att bringa kommunen ur det finansiellt betänkliga läge, hvari
den åtminstone för det dåvarande befunne sig, och oaktadt staten i betraktande
af den dominerande ställning, den i afseende å Trollhättans
kommun intoge, måste hafva en alldeles särskild anledning att ställa sig
gynnsam mot de kommunala krafven, hade emellertid styrelsen, vid det
förhållande att frågan om statens skatteplikt till kommunerna vore af så
vidt gående natur, förmält sig icke våga tillstyrka något beslut med anledning
af den föreliggande ansökningen, hvilket skulle kunna tolkas såsom
ett prejudikat för andra liknande fall. Styrelsen förmenade därföre,
att staten — intill dess lagstiftningen tilläfventyrs blifvit förändrad i riktning
af en statens erkända skatteplikt till kommun — för Trollhättans
kommuns vidkommande icke borde ingripa i annan form än att den i sär -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

5

skilda fall på därom gjord framställning lämnade bidrag till vissa för kommunen
i dess helhet, nyttiga företag eller nödiga utgifter i likhet med
hvad som redan ägt rum vid beviljande af det omförmälda bidraget af
100,000 kronor till vatten- och afloppsledningar.

Kammarkollegium och statskontoret hafva uti gemensamt underdånigt
utlåtande anfört följande.

Till grund för den gjorda ansökningen hade åberopats dels en statens
plikt att i allmänhet ej undandraga kommun, hvarinom staten ägde
fastighet eller utöfvade rörelse, det ekonomiska stödet af utskylder till
kommunen för sådan egendom eller rörelse, dels ock den särskilda ställning,
staten i berörda hänseende kunde anses intaga gent emot Trollhättans
kommun. Hvad den förra af dessa grunder anginge, tilläte sig
ämbetsverken erinra, att frågan om statens kommunala skattskyldighet i
dess allmängiltighet för närvarande vore på nådig pröfning beroende såväl i
följd af det utaf kommunalskattekommittén framlagda förslag till lag
angående kommunal taxering och skattskyldighet som ock med anledning
af en af 1908 års riksdag aflåten skrifvelse hvari anhållits, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utreda, under hvilka förutsättningar och i hvad mån
kommun, inom hvilken staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning,
må kunna tillerkännas bidrag från staten för bestridande af vissa
kommunala utgifter, samt för riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde gifva anledning.

Ämbetsverken delade visserligen den af styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk omfattade mening, att nu föreliggande ansökning
icke borde föranleda till något beslut, som skulle kunna anses föregidpa
den begärda utredningen om statens ställning till kommunerna i skattehänseende,
men då i anledning af denna senare frågas stora omfattning
och betydelse torde kunna förutses, att lånar tid komme att förflyta, innan
densamma kunde antagas vinna slutlig lösning, hade ämbetsverken ansett
sig böra taga under särskildt öfvervägande den i ansökningen framkastade
tanken, huruvida icke den säregna ställning, staten såsom fastighets- och
driftsägare intoge inom just Trollhättans kommun, borde påkalla ett interim
sförfogande beträffande statens skattebidrag till denna kommun; och
ansåge, på grund af hvad i ärendet förekommit, ämbetsverken sig icke
kunna bestrida, att i det nu ifrågavarande fallet förelåge starka billighetsskä.
1 för att staten icke borde undandraga sig att bereda kommunen någon
skälig ersättning för den opåräknade minskning i beskattningsföremål,
som blifvit en följd af statens öfvertagande af kanalbolagets verksamhet.

Kammarkollegium

och statskontoret.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

Kanal- och vatten verksstyrelsen, som syntes lifligt behjärta kommunens behof
af sådant bidrag, hade i berörda afseende föreslagit, att staten skulle
ingripa endast i vissa särskilda fall, där kommunen gjorde framställning
om statens mellankomst för befordrande af något för kommunen i dess
helhet viktigt företag. Det förefölle emellertid ämbetsverken, som om en,
låt vara mera tillfällig, anordning, hvarigenom kommunen tillförsäkrades,
åtminstone till en tid, årligt skattebidrag af staten för sina kommunala
ändamål i allmänhet, skulle innebära en större fördel för kommunen dels
därigenom att denna då kunde bättre på förhand beräkna sina inkomster
och därefter ordna sina utgifter, dels ock så till vida, att den kommunala
skattebördan därigenom skulle jämnare fördelas på olika år till båtnad för
de skattdragande.

Af de alternativa förslag som i ansökningen framställts till beredande
af ersättning åt kommunen för förlusten af berörda, skattebidrag,
ansåge ämbetsverken af redan anförda skäl företräde böra gifvas åt det,
som innebure beviljande tillsvidare af ett årligt anslag. I afseende å beräkningssättet
för detta anslag kunde olika grunder tänkas; och ämbetsverken
tilläte sig i detta afseende erinra om till vägagåendet, då fastigheter
öfverflytfats från en kommun till en annan. Härvid hade nämligen stundom
föreskrifvits, att ersättning till den kommun, från hvilken öfverflyttningen
skett, skulle under visst antal år — 5, 10, 20 — utgifvas af den
kommun, till hvilken fastigheterna öfvertlyttats, samt att ersättningen skulle
motsvara antingen det belopp, som från de öfverftyttade egendomarna utgått
i kommunalutskylder året näst före förändringen, eller ock ett medeltal
af hvad som i kommunalutskylder utgjorts från egendomarna under ett
visst antal år, exempelvis 5 eller 3, närmast före öfverflytimligen. I nu
förevarande fall, som med de nyss berörda erbjöde vissa jämförelsepunkter,
torde liknande beräkningssätt kunna komma till användning och ersättningen
för mistad kommunalskatt lämpligen böra hänföras till beloppet af
den kommunalskatt, som för år 1904 erlades ej mindre för de af staten
förvärfvade egendomar inom kommunen, från hvilka sedermera ingen kommunalskatt
utgått, än äfven för den nya Trollhätte kanalbolag inom Trollhätte
kommun drifna, numera af staten utöfvade rörelse. Ämbetsverken
tillstyrkte alltså, att ett sålunda begränsadt bidrag blefve Trollhätte kommun
beviljadt att utgå från och med år 1905 af kanal- och vattenverkets
medel.

Såsom redan anmärkts, kunde tänkas, att en allmän lagstiftning i
afseende å statens kommunala skattskyldighet korame till stånd i en framtid,
och ämbetsverken ville därför beträffande den tidsperiod, hvarunder
bidraget skulle medgifvas utgå, hemställa, att denna måtte begränsas så -

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 100.

lunda, att medgifvandet lämnades endast tillsvidare och intilldess genom
allmän lagstiftning annan grund för statens skattebidrag till Trollhare
kommun för dess därinom belägna fasta egendom och drifna rörelse blifva
fastställd och vunnit tillämpning, dock i hvarje fall icke för längre tid
än tio år, räknadt från och med år 1905.

Enligt styrkt uppgift utgjorde år 1904 Trollhättans kommuns hela
fyrktal 204,506. Häraf belöpte för Trollhätte kanalbolags fastigheter 1,800
ocn för dess rörelse 35,569 eller tillsammans 37,169 fyrkar. Efter den
inom kommunen för nämnda ar fastställda debitering af 39 öre per fyrk utgjorde
kanalbolagets skattebidrag 14,49o kr. 91 öre, hvilket sistnämnda belopp
alltså, enligt ämbetsverkens tillstyrkan, borde tillerkännas kommunen,
såsom statens skatte Di drag att tillsvidare årligen utmi.

o ö

Uti Trollhättans kommuns senare af mig förut omnämnda framställ- Trollhättans
mng, hvilken ingifvits till Vattenfallsstyrelsen den 20 juni 1910 och där-kommuns seefter
med dess underdåniga utlåtande inkommit till civildepartementet den ställning.
26 och öfveilämnats till finansdepartementet den 28 januari innevarande
år, har kommunen anhållit, det täcktes Eders Kung]. Maj:t föreslå Riksdagen
att på samma sätt och villkor och i samma förhållande till anläggningskostnaden,
som tidigare skett, bidraga med statsmedel till utförande
af dränering och vattenledning inom Trollhättans planlagda område
dels med 73,228 kronor för ifrågavarande ledningars utförande,

dels med i ,299 kronor 47 öre för redan utförda 114 stycken servisledningar,

dels ock med 6,250 kronor såsom andel i ett förslagsanslag för närmast
planerade 100 stycken liknande ledningar;

äfvensom att i samma förhållande som i fråga om vattenledniimsanläggningen
lämna statsbidrag till täckande af kostnaden för gatuarbeten
inom Trollhättans planlagda område, hvilken kostnad för de närmaste åren
beräknats till 212,973 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt yttrande till en början erinrat, att Vatten/allsdet
af staten enligt 1906 års Riksdags beslut lämnade bidraget tillbelopp stVrelsmaf
100,000 kronor för vattenledningsanläggningen i sin tid beräknats efter
en fjärdedel ar den uppskattade kostnaden. Då kommunen nu begärde birag
till gatuarbetena i samma proportion, innefattade kommunens framställning
i denna del alltså ett belopp af 53,243 kr. 25 öre, hvadan sammanlagda
beloppet af de i nu förevarande framställning sökta statsbidragen
för olika kommunala arbeten uppginge till 140,020 kr. 72 öre. Det nyssberörda
förut lämnade statsbidraget, hvilket till största delen redan till

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

kommunen utbetalats, hade afsett allenast anläggningen af huvudledningar
för vatten och aflopp, under det att den nu inkomna framställningen atsåo-e
icke blott fortsatta arbeten af samma slag utan äfven servisledningar
samt sådana gatuarbeten, som omfattade gatornas profilering och beläggning.

Vattenfallsstyrelsen har vidare erinrat, hurusom lrollhättans kommun
enligt det gåfvobref af den 31 december 1906, hvarigenom kronan
efter beslut af 1906 års Riksdag till kommunen med äganderätt ötverlämnat
vissa jordområden om tillhopa 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter till gator oc i
allmänna platser, tillförbundits och åtagit sig, bland annat, att allteftersom
tomter af kronan komme att från det härför afsedda området försäljas eller
utarrenderas anlägga och därefter i godt stånd underhålla farbar väg med
viss bredd och maximilutning till hvarje sådan försåld eller utarrenderad
tomt, så framt ej gata till densamma redan utlagts och underholles l farbar
skick. Genom öfverlåtandet af erforderlig mark för gator hade staten
såsom tomtägare i Trollhättan fullgjort den i lagen angående stadsplan
och tomtindelning den 31 augusti 1907 stadgade skyldighet foi tomt
ägare att bidraga till kostnaden för anskaffande af gatumark enligt gal
lande regleringsplan utmed staten tillhöriga tomter, och detta så mycket
mera som det för ändamålet öfverlåtna området omfattade sa godt som
samtliga gator och allmänna platser inom kommunen äfven utanför sadana
tomter, som icke tillhörde kronan. Vid sådant förhållande borde någon
laglig skyldighet för staten att härutöfver lämna bidrag till gatuarbeten

inom kommunen icke förefinnas.

Vid den underdåniga framställningen hade icke fogats nagra handlingar,
såsom utdrag af kommunräkenskaperna eller uppgjorda planer och
kostnadsförslag, hvilka styrkte de i framställningen uppgifva beloppen eller
eljes visade, huru de beräknats, hvadan styrelsen saknade möjlighet att

ingå i pröfning af desamma. ,

. Fråman om statens skattskyldighet till kommun vore för närvarande,
erinrar Vattenfallsstyrelsen vidare, föremål för utredning inom finansdepartementet.
Om staten nu återigen lämnade ett större kontant bidrag till
arbeten inom kommunen, samt frågan om statens kommunala skattskyldighet
därefter i sin tid ordnades, kunde riskeras, att de af staten lamnade
bidragen betydligt öfverstege den skatteplikt staten enligt blifvande bestämmelser
bort vidkännas. Redan det förut lämnade bidraget af 100,000
kronor motsvarade säkerligen åtskilliga års kommunalutskylder. för att
härom vinna någon upplysning, hade Vattenfallsstyrelsen latit genom haradsskrifvaren
i orten verkställa utredning om de skattebelopp, som boi t komma
å statens egendom och rörelse vid Trollhättan, därest skattskyldighet a egat
kronan i likhet med enskilda. Denna utredning — hvilken utgått från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

9

två alternativa förutsättningar, den ena att kanal- och vattenverket icke
vore belastadt med gäld, och den andra att såsom ränta å rörelsekapital
skulle anses de räntebelopp, som ingått till riksgäldskontoret för därifrån
förskjuten köpeskilling vid kronans förvärf af egendomen — hade gifvit
vid handen, att kommunalutskylderna skulle hafva för åren 1905—1910 utgjort,
enligt första alternativet, sammanlagdt 96,433 kr. 57 öre och enligt
andra alternativt 56,290 kronor.

Vattenfallsstyrelsen hemställde slutligen, att framställningen icke för
närvarande, innan frågan om statens skatteplikt till kommun ordnats, måtte
föranleda till någon K. Maj:ts åtgärd.

Såsom ämbetsverken i sina utlåtanden erinrat, har staten redan i Departeganska
afsevärd mån histräckt Trollhättans kommun. På nådig proposition mentschefen.
beslöt nämligen Riksdagen år 1906 dels att till kommunen såsom bidrag
till anläggning af aflopps- och vattenledningar vid Trollhättan utbetala ett
belopp af 100,000 kronor från den fond, som bildats af köpeskillingar för
af kronan försålda tomter därstädes, dels ock att till kommunen med nyttjanderätt
utan afgift och under vissa villkor upplåta två mindre områden
för vattenverket. Statsbidraget, som utgjorde ungefärligen en fjärdedel af
de i kostnadsförslaget då beräknade sammanlagda afgifterna för anläggningen,
skulle till kommunen utbetalas, i den mån arbetena med anläggningen
fortskrede och med tillämpning i öfrigt af bestämmelserna i nådiga
kungörelsen den 29 mars 1899 för utbetalande af bidrag till vägars anläggning
och förbättring in. m. I enlighet härmed bär, såsom vattenfallsstyrelsen
påpekat, största delen af beloppet redan till kommunen utbetalats.

Därjämte bar, på sätt vid behandlingen af förevarande ärende framhållits,
staten utan någon egentlig ersättning till kommunen med äganderätt
upplåtit 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter mark till gator och allmänna
platser inom kommunens planlagda område. Denna gåfva torde emellertid
icke böra tillmätas någon större betydelse vid pröfning af kommunens förevarande
framställningar. Den utgör nämligen till större delen ett fullgörande
af Trollhätte kanalbolags redan förut till kommunen gjorda utfästelse,
hvilken kronan vid inköpet af egendomen åtagit sig. Härtill kommer, att
i den mån gåfvan omfattat mera än det, hvartill kronan vid inköpet förbundit
sig, den icke heller lärer kunna anses såsom en hjälp utöfver hvad
kanalbolaget antagligen skulle hafva lämnat, därest egendomen fortfarande
varit i dess ägo.

Det förut omförmälda statsbidraget till belopp af 100,000 kronor har
däremot varit att anse såsom en godtgörelse åt kommunen för mistade beskattningsföremål
genom kronans öfvertagande af kanalbolagets fastigheter

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 62 Häft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

och rörelse. Väl är det sannt, att statens för försäljning afsedda tomtområden
stigit i värde genom utförandet af de vattenledningsarbeten, för
hvilka statsbidraget varit afsedt, men det får dock icke förbises, att ifrågavarande
egendom, därest den varit i enskild ägo, icke kunnat kännas
pliktig att i annan mån draga utgifter för vattenledningsanläggningen än
genom de å egendomen belöpande utskylder. I sådant afseende torde nog,
såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, dessa 100,000 kronor kunna anses
uppväga åtskilliga års skatteintäkter för ifrågavarande egendom och rörelse.

Men äfven om staten genom den sålunda lämnade godtgörelsen kan
anses hafva beredt Trollhättans kommun tillräcklig ersättning för hittills
häfda olägenheter genom mistning af beskattningsföremål, måste dock i
anledning af nu föreliggande framställningar komma under öfvervägande,
huruvida och i hvad mån ytterligare understöd bör anses skäligen påkalladt.
I sådant hänseende finner jag anledning att något beröra frågan om statens
kommunala skattskyldighet i allmänhet, hvilken fråga redan länge stått på
dagordningen och bragts under Eders Kungl. Maj:ts pröfning särskildt genom
Riksdagens skrifvelse den 8 april 1908, däri hemställts om utredning i
ämnet.

Till en början erinrar jag då därom, att skattskyldighet alltid förefunnits
till kommunen för staten tillhöriga boställen och utarrenderade jordbruksdomäner,
men då kommunalutskylderna skola erläggas af brukaren och
icke af ägaren, har skattskyldigheten för dessa egendomar väl aldrig ansetts
såsom en statens skattskyldighet i egentlig mening. Emellertid har statens
kommunala skattskyldighet sedermera blifvit utsträckt. Med anledning af
enskilda motioner, i hvilka framhållits det afbräck i kommunernas hushållning,
som vållades genom bildande af kronoparker i vissa fall, anhöll Riksdagen
i skrifvelse den 22 april 1892 om lagstiftning i syfte att ej mindre
de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten inköpt af enskilda personer
och förvandlat til! kronoparker, än äfven de jordbruksdomäner eller
delar af sådana, af hvilka kronoparker bildats, måtte underkastas kommunal
beskattning i likhet med hvad som gällde annan staten tillhörig jordbruksfastighet.
Denna Riksdagens skrifvelse ledde till resultat vid 1898
års Riksdag, som på Kungl. Maj:ts proposition beslöt den ändring i kommunalförfattningarna,
att kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt
af kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän
eller del af sådan skulle påföras kommunalutskylder. Den statens kommunala
skattskyldighet, som härigenom infördes och som icke afsåg statens
äldre skogsdomäner eller dess vid afvittring bildade kronoparker eller
kronoöfverloppsmarker, har uppenbarligen tillkommit allenast för att skydda
kommunerna för mistning af beskattningsföremål genom statens förvärf

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

af egendom eller genom ändrad disposition af skattskyldig egendom. Vid
samma års Riksdag och äfven sedermera har uti enskilda motioner ifrågasatts
en än mera omfattande kommunal skattskyldighet från statens sida,
i det att man velat i beskattningsafseende jämnställa staten med enskilda
personer och bolag, som inom kommunen äga egendom eller drifva rörelse.
Dessa motioner hafva icke vunnit godkännande af Riksdagen, som på anförda
skäl alltid uttalat sig emot införande af en sådan allmän skatteplikt
för staten. Emellertid har Riksdagen i dess ofvan åberopade skrifvelse
den 8 april 1908 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder kunna och böra vidtagas,
för att kommunerna på grund af principen om statens frihet från
kommunalskatt icke skola i särskilda afseenden oskäligen betungas. Riksdagen
har därvid såsom sin mening uttalat, att lämpliga bestämmelser
skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner, inom hvilka staten ägde
annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet eller drefve ekonomisk
verksamhet — däruti dock i regel icke inberäknadt järnväg, post och
telegraf eller annan därmed jämförlig kommunikationsinrättning — kunde
tillförsäkras efter förekommande fall lämpade bidrag för bestridande af
vissa kommunala utgifter.

Denna Riksdagens skrifvelse synes mig syfta åt eu något vidsträcktare
bidragsskyldighet från statens sida än enbart utgifvande af ersättning
för genom statens åtgöranden förorsakad mistning af beskattningsföremål,
som kommun förut innehaft. Riksdagen liar emellertid tillika framhållit,
att bidragen icke borde få öfverstiga, hvad som kunde anses billigt eller
nödigt, samt att, såvidt möjligt, de särskilda ekonomiska fördelar för kommun,
som i olika fall vunnes af statens verksamhet inom densamma, borde
tagas i beräkning.

Den utredning, som kräfves för att kunna för alla förekommande
fall normera en sådan bidragsskyldighet från statens sida till kommuner,
sammanhänger uppenbarligen med den utredning, som igångsatts och pågår
inom departementet för kommunalskattefrånans lösning i hela dess
vidd. Till de personer, som nu närmast fått detta arbete sig anförtrodt,
har därför Riksdagens omförmälda skrifvelse öfverlämnats, och det skulle
alltså icke vara välbetänkt att lösrycka frågan om statens skattskyldighet
till kommunen från detta sitt sammanhang samt framlägga särskilt
förslag härom.

Utan afvaktan på de bestämmelser, kommunalskattereformen kan
komma att medföra i berörda hänseende, synes mig emellertid staten
kunna och böra i särskilda fall lämna tillfälliga bidrag till kommuner,
hvilkas ekonomiska förhållanden i alsevärd mån berörts genom statens
öfvertagande af fast egendom eller industriell verksamhet. 1 nu före -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

liggande fall delar jag dock karnmarkollegii och statskontorets mening
därutinnan, att det för kommunen bör vara till större gagn att blifva
tillförsäkrad ett årligt skattebidrag af staten än att behöfva för vissa uppgifva
ändamål begära hjälp. Det blir dessutom alltid vanskligt att i
hvarje fall afväga beloppet af statsbidraget, hvadan det i alla händelser
synes mig vara för staten förmånligare att lämna årliga bidrag efter viss
bestämd grund än att gång efter annan pröfva framställningar om bidrag
för uppgifna olika ändamål.

För att den kommunala skattereformen icke skulle i fråga om statens
skattskyldighet till kommun föregripas genom det beslut, som angående
bidraget till Trollhättans kommun komme att fattas, hafva ämbetsverken
föreslagit, att statens bidrag skulle bestämmas till ett visst belopp,
14,495 kr. 91 öre, utgörande samma skattebelopp, som Trollhätte kanalbolag
under år 1904, sista året af dess verksamhet, haft att erlägga till
kommunen. Ämbetsverken hafva vid detta förslags afgifvande tillämpat
enahanda förfaringssätt, som plägat begagnas för bestämmande af ersättning
åt kommuner för mistade beskattningsföremål vid öfverflyttning af
beskattningsföremålen till annan kommun.

Detta synes mig vara en rätt lämplig synpunkt på frågan. Det är
nämligen icke nu möjligt att afväga den skattskyldighet, som staten kan
böra vidkännas till kommunen, och försiktigheten bjuder nog att icke i
förevarande fall låta statens understöd till kommunen utgå under form af
en skattskyldighet, som kanske sedermera beflnnes icke öfverensstämma
med de bestämmelser, som härom kunna varda införda. Ämbetsverken
hafva emellertid vid förslagets afgifvande medräknat de 1,800 fyrkar, som
belöpt på Trollhätte kanalbolags jordbruksfastigheter. Därvid torde ämbetsverken
hafva förbisett, att kommunen allt fortfarande åtnjuter skatt för
de af kronan förvärfvade jordbruksfastigheterna l/2 mtl Lilla Håjum nr 1,
1 mtl Störa Håjum nr 2, 1/s mtl Olidan nr 1, 1/8 mtl Olidan nr 2, XU mtl
Hjulkvarn nr 1 samt J/24 mtl Stafvered nr 1 med taxeringsvärden till ett
sammanlagdt belopp af 215,000 kronor, motsvarande 1,290 eller i rundt
tal 1,300 fyrkar. Dessa fastigheter äro nämligen utarrenderade, och vederbörande
arrendatorer lära jämlikt 59 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet vara pliktiga att härför erlägga kommunalutskylder.

Vidare anser jag riktigare, att statsbidraget beräknas efter ett medeltal
åt kanalbolagets skattebelopp under exempelvis de fem sista åren än,
såsom ämbetsverken föreslagit, efter det sista året af bolagets verksamhet.

I förevarande fall är beräkningsgrunden i berörda afseende väl icke af
någon synnerligen stor betydelse, enär kanalbolagets skattskyldighet under

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

13

de fem åren varit ganska jämn, både hvad fyrktalet och kommunens utdebitering
per fyrk beträffar, men framställningar i enahanda syfte som de
nu föreliggande hafva redan inkommit från andra kommuner och än flera
kunna förväntas, och den möjligheten är då icke utesluten, att fall kunna
inträffa, där en beräkning af allenast sista årets skattskyldighet kan på
grund af förhållandena blifva olämplig och orättvis.

Om man frånräknar de fyrkar, å hvilka kommunen, såsom jag förut
nämnt, fortfarande åtnjuter skatt, har Trollhätte kanalbolags skattskyldighet
till kommunen under de sista fem åren af dess verksamhet ställt sig
sålunda:

år

1900 . .

. . 34,127

fyrkar ä

28

öre —

9,555:

56

»

1901 . .

. . 33,613

» »

30

3- —

10,083:

90

»

1902 . .

. . 29,982

» »

32

» —

9,594:

24

2>

1903 . .

. . 31,812

33

» —

10,497:

96

1904 . .

. . 35,869

» »

39

» —

13,988:

91

Medeltalet af Trollhätte kanalbolags utskylder till kommunen under
de sista fem åren af bolagets verksamhet har alltså för de beskattningsföremål,
som numera frångått kommunen, utgjort 10,744 kronor 11 öre.
Om denna medelsiffra lägges till grund vid bestämmandet af det årliga
bidrag, staten skäligen bör lämna kommunen, torde detta bidrag
lämpligen kunna sättas i jämnadt belopp till 11,000 kronor.

Det statsanslag till belopp af 100,000 kronor, som kommunen redan
erhållit, öfvérstiger alltså afsevärdt hvad kommunen efter nu angifna beräkningsgrund
skäligen haft att för de gångna åren påräkna. Då emellertid
nämnda anslagsbelopp användts för ändamål, som varit ägnadt att gifva
statens för försäljning afsedda tomter högre saluvärden, anser jag öfverskottet
icke nu böra tagas i beräkning, utan må, enligt min mening, det
årliga statsbidraget af 11,000 kronor kunna utgå från och med år 1912
tills vidare och intill dess genom allmän lagstiftning statens skattskyldighet
till kommun må hafva blifvit fastställd och vunnit tillämpning. Enär
kommunalskattefrågan bör kunna förväntas hafva vunnit sin lösning inom
de närmaste fem åren, synes lämpligt att tiden för statsbidragets utgående
begränsas till fem år samt att frågan alltså efter nämnda tid ånyo
göres beroende af Riksdagens pröfning, därest emellertid statens skattskyldighet
till kommun icke därförinnan skulle vara ordnad.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

att till Trollhättans kommun må, såsom ersättning för mistning af
beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags
egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912 och tillsvidare,
intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens skattskyldighet
till kommun för statens egendom eller rörelse kunna varda
fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år,
lämnas ett årligt statsbidrag af 11,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks
medel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:s Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas
nådig proposition af den lydelse, bil. till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet
F. Trotzig.

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

119603