Första kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 mars 1911 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning
af väckt motion angående skrifvelse till Konungen
med begäran om åtgärder för lindring i nu rådande
uniformitetstvång i organisation och undervisning spion
vid de allmänna läroverken.

Till utskottets behandling har hänvisats en inom Första kammaren
af herr Hernlund väckt motion nr 76, däri hemställes, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
vidtaga åtgärder för beredande af lämplig lindring i nu rådande uniformitetstvång
i organisation och undervisningsplan vid de allmänna läroverken.
»

Motionären har till stöd för denna hemställan anfört följande:

»Den nya organisation af de allmänna läroverken, som fastställts
genom Kungl. Majits nådiga stadga för dessa läroverk den 18 februari
1905, och numera blifvit fullständigt genomförd, äger onekligen i många
afseenden ett afgjordt företräde framför den närmast föregående — icke
blott genom sin lyckligt anordnade afsilning för vissa lärjungar med
det sjätte skolåret utan ock genom sin reda och öfverskådlighet samt
därmed sammanhängande anvisningar i afseende på undervisningens mål
och medel, som successivt tillkommit. Man torde ock kunna hoppas,
att denna nya organisation skall vinna ökadt erkännande, ju mer lärarekåren
hinner arbeta sig in i densamma.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 3 Haft. (Nr 3.)

Motionen.

Motiveringen.

1

2

Första kammaren$ andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Emellertid brister den nya organisationen liksom de flesta af dess
föregångare i vårt land däri, att den icke velat lämna något utrymme
för några undantag från den fastslagna regeln. Icke ens det läroverk,
som förut åtnjöt en viss själfständigket, om än begränsad — Statens
profskola, nya elementarskolan i Stockholm — har fått existera annat
än som en absolut kopia af 1905 års organisationsbild, fastän flera försök
gjorts att värna åtminstone några mindre rester af dess forna frihet.
Vid sådant förhållande är det naturligtvis mindre att undra öfver
att det af medlemmar af minoriteten i senaste läroverkskommitté framställda
förslaget att i stiftstäderna jämte hufvudstaden eller åtminstone
på några få orter, där förhållandena syntes därför möjligast gynnsamma,
bereda tillfälle till ett flerårigare studium af de klassiska språken än
den allmänna organisationen medgaf, icke lyckades vinna gehör. -Det
hade dock varit önskligt, att ett sådant tillmötesgående visats den
klassiska bildningens målsmän och öfriga vänner, liksom ock, att det i
nära sammanhang härmed framställda yrkandet om läroverkets uppdelning
i en 6-klassig realskola och ett 3-årigt gymnasium, hvilket yrkande synnerligen
väl motiverades i några utförliga reservationer till förenämnda läroverkskommittés
förslag, fått försöksvis på något eller några håll tillämpas.

Perma ensidighet hos den nya läroverksorganisationen, att den icke
vill medgifva minsta afvikelse från den i läroverksstadgan uppdragna
ordningen, synes mig vara ett väsentligt fel hos densamma. All sund
utveckling förutsätter täflan, och visst är, att den uppryckning, som
under 1850-talet småningom inträdde vid de förutvarande apologist- och
lärdomsskolorna samt gymnasierna, icke saknade sitt sammanhang med
den rastlösa sträfvän, som under de båda föregående årtiondena utvecklades
från målsmännens för den år 1828 inrättade nya elementarskolan
sida, i syfte att göra denna skolas system till regel för de svenska
elementarläroverken. Visserligen ledde denna sträfvan i vissa afseenden
— såsom i fråga om »ämnesläsning» för lärjungarna i stället för »klassläsning»
— icke till afsedt resultat, men i Kungl. Maj:ts cirkulär den
6 juli 1849, som gaf uppslaget till elementarläroverkens omorganisation
på 1850-talet, medgafs dock tillämpning af det »nya» skolsystemet, om
eforus eller vederbörande lärare det önskade och hinder för sakens
ändamålsenliga verkställighet icke förefunnes. En liknande liberalitet
i våra dagar skulle tvifvelsutan lända undervisningen till godo och behöfde
icke på något sätt inverka störande på den nya organisationens
lugna utveckling.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlutande Nr it.

3

En lindring i nu rådande uniformitetstvång vid de allmänna läroverken
torde för öfrigt vara nödvändig, om det skall, blifva möjligt att
tillmötesgå de allt emellanåt framträdande anspråken på nya ämnens
upptagande å undervisningsplanen. Ett uttryck härför har äfvTen nyligen
gifvits af läroverkskollegiet vid statens profskola, nya elementarskolan
i Stockholm, som, i afgifvet yttrande öfver framställdt förslag att införa
ryska språkets studium vid Sveriges allmänna läroverk, förklarat sig
villigt att göra ett prof med detta språks införande på gymnasiets läroplan,
under villkor att åt nya elementarskolan samtidigt lämnades frihet
att omdana läroplanen för gymnasiets tre öfverstå ringar i principiell
öfverensstämmelse med ett redan år 1887 från läroverket utgånget förslag,
att undervisningen skulle meddelas på ett flertal olika bildningslinier
med vissa obligatoriska ämnen på hvardera och i öfrigt utsträckt
valfrihet, i hvilket fall ryska språket då lätt skulle kunna finna plats å
den speciellt språkliga limon. — Naturligtvis skulle dessa bildningslinier
vara så anordnade, att det kunskapsresultat, de lämna, i studentexamen
icke står tillbaka i värde i jämförelse med den allmänna organisationens
kunskapsprodukt, utan är därmed fullt ekvivalent.»

Nya elementarskolan inrättades på begäran af 1825 års undervisningskommitté
med hänsyn till lämpligheten att anställa försök till utrönande
af erfarenhetens vittnesbörd i afseende, bland annat, å ett större inrymmande
af de modärna bildniugsäranena. Den fortgick och utvecklade
sig utan något särskild! reglemente intill år 1856, då för skolan utfärdades
en stadga, hvilken sedermera för omkring fem år sedan ersattes med
ett nytt reglemente för skolan.

Motionärens påstående, att 1905 års före nämnda reglemente tillkomna
allmänna läroverksstadga icke lämnat något utrymme för undantag
och att icke ens statens profskola, nya elementarskolan i Stockholm,
fått existera annat än som eu »absolut kopia» af 1905 års organisationsbild,
synes icke öfverensstämma med det sakförhållandet, att enligt det
för nya elementarskolan nu gällande särskilda reglemente af den 2 december
1905 denua skola, utöfver det i allmänna läroverksstadgan angifna ändamål,
fortfarande har »till särskild uppgift att vara ett läroverk, där ifrågasatta
förändringar med afseende å undervisningen vid de allmänna läroverken
samt organisationen af desamma företrädesvis må kunna på försök
tillämpas.» För att befrämja sådana försöks anställande är det tillika i
samma reglemente föreskrifvet, bland annat, att »det åligger såväl skolans

Utskottets

yttrande.

4

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 3.

rektor som enhvar af dess lärare att, så långt deras tid medgifver, med
uppmärksamhet följa den pedagogiska utvecklingen inom och utom landet.»
Skolans rektor och lärare äga att gemensamt eller hvar för sig hos
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk göra framställning om anordnande
af sådana försök, och öfverstyrelsen bestämmer, efter läroverkskollegiets
hörande, om anställande af försöken samt äger att med
afseende på ifrågavarande läroanstalt i de af Kungl. Maj:t för de allmänna
läroverken fastställda undervisningsplanerna vidtaga de jämkningar,
som nämnda försök kräfva, dock att, i de fall då dylikt försök föranleder
särskilda kostnader eller ärendets beskaffenhet eljest sådant påfordrar,
ärendet skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Därjämte är
i reglementet föreskrifvet, att vid afgifvande af förslag till återbesättande
af ordinarie läraretjänst vid skolan särskild! afseende skall fästas å sökandens
fallenhet och förmåga att bidraga till förverkligandet af skolans
nyss omförmälda särskilda uppgift.

Af den här ofvan återgifna bestämmelsen, att ifrågasatta förändringar
med afseende på undervisningen eller organisationen »företrädesvis»
må kunna på försök tillämpas vid nya elementarskolan, får väl också
dragas den slutsats, att sådana försök anses kunna ske äfven vid andra
allmänna läroverk i riket, när så finnes behöflig! eller lämpligt. Att
den uppfattningen delas af öfverstyrelsen synes framgå af ett här nedan
återgifvet uttalande från samma styrelse, när frågan behandlades om ny
stadga för nya elementarskolan.

Sedan direktionen öfver nya elementarskolan redan år 1902 anhållit
om vidtagande af åtgärder för att skolan måtte erhålla ny tidsenlig
stadga, samt skoldirektionen till Kungl. Maj:t afgifvit härutinnan infordradt
förslag, yttrade sig, efter det nya allmänna läroverksstadgan den 18
februari 1905 utfärdats, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i
underdånig skrifvelse den 11 maj 1905 öfver direktionens förslag, redogjorde
för då befintliga olikheter mellan nya elementarskolan och öfriga
allmänna läroverk och upptog till skärskådande frågan, om det tilläfventyrs
vore lämpligt att åt nya elementarskolan gifva en organisation, som
i väsentligare mån afveke från den i den nya läroverksstadgan föreskrift^.
Då motionären söker ett af sina stöd för den begärda lindringen i uniformitetstvånget
i det af honom beklagade förhållandet, att ett af medlemmar
af minoriteten i senaste läroverkskommitté fraraställdt förslag icke
fått försöksvis på något eller några håll tillämpas samt öfverstyrelsen just
vid sin behandling af spörsmålet, huruvida lämpligt vore, att nya elementar -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

o

skolan till sin organisation väsentligt afveke från regeln, äfven något
gått in på frågan om lämpligheten af försök med just det af motionären
åsyftade minoritetsförslaget, tillåter sig utskottet här nedan ur öfverstyrelsens
uttalande återgifva följande:

»Denna fråga» (om lämpligheten af en mera afvikande organisation
af nya elementarskolan) »ligger så mycket närmare till hands som skolans
direktion och kollegium, sedan de i sina utlåtanden öfver läroverkskommitténs
betänkande af år 1902 anslutit sig till reservanten Höjers organisationsförslag,
vid afgifvandet af här föreliggande stadgeförslag synas
vidhålla sin önskan att vid skolan göra ett försök med nämnda organisation.
»

»Ehuru öfverstyrelsen principiellt ingenting har emot att olika läroverkstyper
försökas, där så kan ske, finner dock öfverstyrelsen väl svaga
skäl föreligga för att vid nya elementarskolan införa just den af reservanten
Höjer föreslagna organisationen. Af de mer än sjuttio myndigheter,
som utläto sig öfver kommitténs och reservanternas organisationsförslag,
var det endast två, som tillstyrkte reservanten Höjers förslag,
nämligen direktionen öfver och kollegiet vid nya elementarskolan. Vidare
sjmes det öfverstyrelsen, att äfven om ett sådant försök utfölle tillfredsställande,
den af nämnda reservant föreslagna organisationen icke kunde
i oförändradt skick vinna efterföljd vid de andra läroverken, eftersom
densamma med nödvändighet förutsätter ett upprättande af ett antal
s. k. A-läroverk och utsikterna till sådana läroverks upprättande numera
torde vara så godt som inga.»

»Öfverstyrelsen är under närvarande förhållanden benägen att omfatta
den meningen, att största nyttan skulle vinnas af statens profskola,
om dess normalorganisation bragtes i så nära öfverensstämmelse som
möjligt med de öfriga allmänna läroverkens, ty därigenom skulle resultaten
af de vid nya elementarskolan anställda försök erbjuda bättre tillfälle
till jämförelse med läroverken i allmänhet och sålunda för dessas
utveckling blifva af större betydelse.»

»Härmed vill emellertid öfverstyrelsen icke hafva sagt, att icke
försök med andra organisationstyper skulle vid nya elementarskolan
kunna göras, när tiden blir därför mera mogen och sådant mera allmänt
ifrågasättes.»

»Af det sagda följer å andra sidan, att öfverstyrelsen är fullt ense
med direktionen öfver och kollegiet vid nya elementarskolan i det principuttalandet,
att skolans nya stadga endast bör blifva ett supplement till

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

stadgan för rikets allmänna läroverk, upptagande blott de punkter, i
Indika afvikande bestämmelser böra för nya elementarskolan gälla.»

Beträffande därefter nya elementarskolans egenskap af profskola
yttrar öfverstyrelsen i samma utlåtande:

»Det är öfverstyrelsens mening, att ganska goda skäl kunna anföras
såväl för som emot nya elementarskolans bibehållande såsom profskola,
men att de grunder, som kunna andragas till dess bibehållande i
nämnda egenskap, äro mera vägande än de andra och därtill stärkas af
vissa yttre omständigheter af stor betydelse.»

»Så är det uppenbart, att blotta tillvaron af en profskola bör utgöra
eu hälsosam påminnelse därom, att undervisningsväsendet icke får
stelna i formerna eller eljest hejdas i sin utveckling, och påtagligen är
det förenadt med stor fördel och lättnad att till förfogande hafva ett
läroverk, som är särskildt inrättadt för anställande af pedagogiska försök,
så snart sådana erfordras. Och hvad beträffar den ofta uttalade
farhågan, att undervisningen vid skolan skulle lida af det ständiga experimenterandet,
synes den omständigheten icke verka afskräckande på allmänheten,
som, enligt hvad erfarenheten visar, med förkärlek sänder
sina barn till läroanstalter af dylikt slag inom olika undervisningsområden.
Slutligen torde den omständigheten, att skolans byggnadsfråga år
1896 löstes under den af Stockholms stad uttryckligt gjorda förutsättningen,
att nya elementarskolan fortfarande blefve en profskola, utgöra
en allvarsam svårighet för skolans likställande med de öfriga läroverken.»

»Tilläggas bör, att vid nya elementarskolan äfven på sista tiden
anställts pedagogiska försök, t. ex. med latiuets och delvis franskans
uppskjutande, hvilka haft betydelse för läroverkens reformering.»

»Om öfverstyrelsen sålunda finner sig böra förorda nya elementarskolans
bibehållande som profskola, anser den emellertid icke, att pedagogiska
försök för statsverkets räkning böra inskränkas till denna enda
skola. Sedan nya elementarskolan upprättades, ha de öfriga allmänna
läroverken så småningom nått eu hög grad af utveckling, så att många
af dem torde synnerligen väl lämpa sig för anställande af pedagogiska
försök. Särskildt ha efter profårsinstitutionens införande de läroverk,
dit denna förlagts, blifvit verkliga medelpunkter för det pedagogiska lifvet
i vårt land, från hvilka de unga lärarna till olika delar af riket
medföra nya pedagogiska idéer och väckelser. Under sådana förhållanden
anser öfverstyrelsen, att nya elementarskolan bör bibehållas som
profskola så tillvida, att ifrågavarande försök väl må förträdesvis men

7

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ingalunda uteslutande där anställas, samt att öfverstyrelsen må ha fria
händer att anställa pedagogiska försök vid hvilket läroverk i riket som
helst, hvars lärare äro därtill lämpliga och villiga.»

Af det anförda torde framgå att, äfven om nya elementarskolans
ställning nu mera är något förändrad mot förut, densamma dock fortfarande
är afsedd att vara en verklig profskola, och att öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk anser skolan böra bibehållas som profskola,
äfvensom att samma öfverstyrelse, hvilken, enligt den för henne utfärdade
instruktion, har öfverinseende öfver rikets allmänna läroverk
med skyldighet att enligt gällande föreskrifter antingen omedelbart vidtaga
eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga
för att läroanstalterna skola motsvara sitt ändamål, anser sig
böra hafva fria händer att anställa pedagogiska försök vid hvilket läroverk
i riket som helst, när sådana försök kunna blifva af större betydelse
för läroverkens utveckling, men att öfverstyrelsen icke velat tillerkänna
det af motionären omförmälda minoritetsförslaget en sådan betydelse.

En gensaga emot motionärens påstående, att lindring i nu rådande
uniformitetstvång vid de allmänna läroverken vore nödvändig, »om det
skulle blifva möjligt att tillmötesgå de allt emellanåt framträdande anspråken
på nya ämnens upptagande å undervisningsplanen», synes också
ligga i den lösning, som öfverstyrelsen med bibehållande af nu gällande
läroverksstadgas bestämmelser förordat i en jämväl af motionären berörd
fråga om framställdt förslag att försöksvis införa ryska språkets studium
vid rikets allmänna läroverk.

Enligt hvad utskottet inhämtat har nämligen öfverstyrelsen i ett
den 28 sistlidne februari till ICungl. Maj:t afgifvet utlåtande, under hänvisning
till 5 § af ofvan omförmälda reglemente för statens profskola,
nya elementarskolan i Stockholm, enligt hvilken, såsom ofvan nämnts,
då pedagogiskt försök föranleder särskilda kostnader eller ärendets beskaffenhet
eljest sådant påfordrar, ärendet skall underställas Kungl. Maj:ts
pröfning, hemställt, att Kungl. Maj:t, täcktes bemyndiga öfverstyrelsen
att efter läroverkskollegiets hörande jämlikt nämnda paragraf af det för
skolan gällande reglemente vid nya elementarskolan i Stockholm, föranstalta
om anställande af försök med en nyspråklig linje, bland annat
omfattande ryska språket, och öfverstyrelsen har därvid tillika förklarat
sin afsikt vara, att om försöket med en nyspråklig linje med ryska sloge

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

väl ut, föreslå linjens införande vid så många andra högre allmänna
läroverk, som kunde anses af bekofvet påkalladt.

Då häraf synes framgå, att det af motionären öfverklagade uniformitetstvång
i organisation och undervisningsplan icke utesluter möjligheten
af anställande af sådana pedagogiska försök, som öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk anser kunna lända till ledning och efterföljd
vid läroverken, eller vidtagande af sådana afvikelser, som kunna anses
af bekofvet påkallade, får utskottet hemställa,

att herr Hernlunds ifrågavarande motion icke
måtte till någon Första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1911.

På utskottets vägnar:

H. BIÖEKLITND.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1911.