Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13, angående
väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga
om hushållningssällskapens verksamhet och organisation.

Herr Gripenstedt har i en inom Andra kammaren afgifven motion, nr
266, däri fjorton ledamöter af samma kammare instämt, hemställt, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes meddela de föreskrifter i afseende på hushållningssällskapens verksamhet
och organisation, till hvilka i motionen angifna synpunkter må
föranleda, samt i de delar, hvartill Riksdagen medverkan kräfves, för densamma
framlägga erforderliga förslag.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»En väsentlig del af landtbruksförvaltningen handhafves af hushållningssällskapen.
De belopp, som på sådant sätt årligen disponeras, äro
ganska afsevärda. Enligt landtbruksstyrelsens berättelse för år 1908 utgjorde
sällskapens inkomster, förutom ledamotsafgifter, räntor, hyror,
arrenden och diverse poster, dels brännvinsförsäljningsafgifter kronor
1,516,276: 05 och dels bidrag af staten till skolor, premiering och andra
ändamål kronor 707,512: 05, hvarutöfver landstingen bidrogo med kronor
275,880: 51. Sammanlagdt balanserade inkomsterna för året med kronor
2,932,557: 59. När de belopp, med hvilka sällskapen röra sig, äro så
betydliga, kan det gifvetvis vara af intresse att ägna någon uppmärksamhet
åt det sätt, hvarpå medlen användas, äfven om ingen anmärkning
mot detsamma vore af behofvet påkallad.

De svenska hushållningssällskapen intaga en säregen ställning. Asikterna
synas vara delade därom, huruvida de utgöra statens organer i egentBihang
till lliked. prof. 1,911. .9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 12 Höft. (Nr 13). 1

Motionen.

Moti veringen.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

lig mening eller ej. De flesta anse, att de höra hemma till den lokala
själfförvaltningen. Men icke förty tagas de alltmera i anspråk för uppdrag
från jordbruksdepartementet, landtbruksstyrelsen och landtbruksakademien,
och utanför deras egentliga sysselsättning har exempelvis den
maktpåliggande egnahemsrörelsen till stor del blifvit dem anförtrodd. Ytterligare
kommer detta värf att utvidgas, ifall Kungl. Maj:ts proposition
om jordförmedlingsbyråer blir af Riksdagen antagen. I betraktande af
den sålunda rådande tendensen att oupphörligt utsträcka hushållningssällskapens
verksamhetsområde, vore det af vikt att få gränserna för detsamma
klarställda, ty knappast kan det vara till båtnad för sällskapen att
verksamheten blir alltför extensiv.

Att våra hushållningssällskap allt från deras uppkomst varit en kraftig
häfstång till det svenska jordbrukets och dess binäringars förkofran, torde
allmänt erkännas, och utan tvifvel hafva de i sådant hänseende allt framgent
en stor uppgift att fylla. Men därvid gäller det för dem liksom för
andra organisationer att anpassa sig efter tidens fordringar och att begagna
sig af de nya krafter, som stå till buds, särskild! exempelvis kvinnorna,
småbruksrörelsen och föreningsväsendet.

De 26 hushållningssällskapens stadgar erbjuda en mångskiftande profkarta
af olika bestämmelser. Enligt somliga stadgar är tillträde till sällskapet
öppet endast för män, enligt andra kunna till ledamöter väljas för
sällskapets ändamål intresserade »personer», hvilket uttryck ju lämnar
kvinnornas inval öppet. Emellertid har, såvidt jag känner, ingen kvinna
ännu blifvit utsedd till ledamot i något hushållningssällskap mera än en
enda helt nyligen i Södermanlands län. För att undanröja bestämdt
hinder, där sådant förefinnes, och för att på andra håll underlätta brytandet
af gammal sedvänja, borde efter mitt förmenande i alla sällskapens
stadgar uttryckligen införas den bestämmelsen att kvinnor såväl som män
kunna inväljas såsom ledamöter.

Ett sådant allmänt erkännande af kvinnornas valbarhet borde svårligen
möta någon som helst gensaga. I kommunala värf hafva kvinnorna
redan användts med framgång och i många grenar af landthushållningen
äro de speciellt skickade att verka samt hafva sin särskilda uppgift att
fylla.

Jämte kvinnorna skulle äfven, enligt min åsikt, den störa skaran af
mindre jordbrukare tillföra hushållningssällskapen många friska krafter,
om de dugligaste bland desamma blott ställdes på sin rätta plats, och
många mera omedelbara väckelser skulle nog åstadkommas i de djupa
lederna, om dessa kände sig hemmastadda i sina hushållningssällskaper.
Det kan ej bestridas, att från sällskapens sida ägnats ganska mycken upp -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. B

i

märksamhet åt småbruket, men en väsentlig skillnad är att af andra få
mottaga, hvad man själf bort vara med om att besluta, och äfven i andra
frågor än de, som enbart röra dem själfva, vore det rättvist och helt säkert
för bägge parterna fördelaktigast, att de mindre jordbrukarna Unge
inom hushållningssällskapen göra sitt behöriga inflytande gällande.

Huru ofta hör man icke småfolket på landet tala om dessa sällskap
såsom fullkomligt främmande inrättningar. Äfven många mindre jordbrukare,
som äro eller kunde vara medlemmar af sällskapen, finna det
lönlöst att där intaga sin plats. »Ungt vin passar ej för gamla flaskor»,
var det svar, jag nyligen fick från en småbrukare på min fråga, om han
ej intresserade sig för sitt läns hushållningssällskap.

Ett faktum är också att, ehuru i sällskapen inväljas ej blott de större
jordbrukarna utan äfven åtskilliga andra, dock massan af de små stå utanför.
Och förvaltningsutskotten, där all makt och inflytande är samladt,
rekrytera sig i regeln inom en trängre krets och hafva på sina ställen
alltjämt ett nästan byråkratiskt utseende. Dels försvårar valsättet och
häfdvunnen praxis tillträde till utskotten för de mindre jordbrukarna och
dels ligga ekonomiska hinder i vägen. En sistlidet år i Kristianstads läns
hushållningssällskap väckt motion om arfvode till mindre jordbrukare för
tjänstgöring i förvaltningsutskottet blef afslagen, och sannolikt är, att äfven
annorstädes liknande framställningar från enskilda motionärer skulle röna
samma öde. Emellertid synes det som om lämpligt vore att inom utskottet
förbehålla ett visst antal platser åt representanter för det mindre
jordbruket samt att åt utskottsledamöterna utanordna arfvode eller åtminstone
resekostnadsersättning.

Här ofvan har i samband med småbruksrörelsen erinrats om föreningsväsendet,
hvilket ju också är den förras naturliga komplement. Åtskilligt
har både i form af organisations- och andra anslag gjorts från
det allmännas sida till fromma för de föreningar, som sortera under hushållningssällskapen,
såsom kontrollföreningar, tjurföreningar, an delsmejerier,
inköpsföreningar m. m. Konsulenter inom de flesta grenar hafva gått
tillhanda med råd och dåd. Senast har staten antagit en småbrukskonsulent.
I förbigående sagdt skulle det måhända kunna ifrågasättas, om icke
en särskild föreningskonsulentbefattning borde inrättas. Men ehuru sålunda
staten direkt eller indirekt lämnat föreningarna bistånd, hafva dessa
hvar för sig fått reda sig på egen hand. Månne icke tiden kan vara inne
att söka föra alla dessa föreningar hvar inom sitt hushållningssällskaps
område närmare tillsammans inom samma ram.

Det har yppats en tendens hos sällskapen att öfvergå till medelbar
representation. Man har funnit, att ledamöternas antal blifvit för stort

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

för att en allmän församling med beslut af tillfälliga majoriteter vidare
skulle med fördel kunna användas. Huruvida icke intresset för hushållningssällskapen
ytterligare i 0 vida kretsar minskats genom fullmäktiginstitutionen
må vara osagdt. A andra sidan hafva nog äfven goda skäl anförts
för densamma. Emellertid kan det ju mycket bero på, genom hvilka
valkorporationer de fullmäktige utses. Såsom bekant skall för hvarje hushållningssällskap
underlaget bildas af lokala gillen, nämnder eller dylikt.
Det var en tid, då dessa primära organisationer voro verkligt lifaktiga,
men deras betydelse tyckes mångenstädes vara på återgång, hvilket måhända
i främsta rummet beror därpå, att de penningmedel, som anvisats
dem, varit otillräckliga. Då nu dessa så att säga officiella rötter för sällskapen
visa tecken till att tvina, vore det måhända välbetänkt att låta de
särskilda föreningarna, åtminstone jämsides med gillena, nämnderna etc.,
utse sällskapets fullmäktige. På detta sätt skulle en närmare växelverkan
åstadkommas mellan sällskapet å ena samt föreningarna å andra sidan,
och sällskapet blifva en mera allsidig representation för de olika grenarna
af landthushållningen.

Det vore otänkbart att på frivillighetens väg åvägabringa någon enhetlig
ändring uti de skilda hushållningssällskapens stadgar. Därtill erfordras
statens mellankomst. Nu har Kungl. Maj:t den 28 oktober 1910
utfärdat nådigt bref till landtbruksstyrelsen angående allmänna grunder
för hushållningssällskapens i riket organisation, att tjäna till ledning vid
uppgörande och granskning af förslag till nya stadgar för dylika sällskap
eller till förändringar i nu gällande. Dessa grunder, i hvilka för resten
icke de synpunkter äro beaktade, som jag särskildt påpekat, komma icke
heller att tillämpas i andra fall, än då hushållningssällskap själfmant vill
ändra sina stadgar och till Kungl. Maj:t för fastställelse inlämna förslag
till nya sådana.

Om Riksdagen ansåge önskvärdt och nyttigt, att hushållningssällskapens
organisation och verksamhet i ofvan angifna hänseende eller eljest
modifierades, skulle detta dock lätt låta sig gorå. För närvarande erfordras
nämligen för åtnjutande af brännvinsförsäljningsmedlens anslag endast
att vederbörande hushållningssällskap har af Kungl. Maj:t fastställda stadgar,
hvilket för dem alla är fallet. Men intet hindrar emellertid statsmakterna
att göra sådan ändring i detta villkor, att för anslagets åtnjutande
stadgarna skola vara af Kungl. Maj:t fastställda i enlighet med de
nya grunder, som må anses vare de riktiga.

En kommitté är för närvarande sysselsatt med att utreda, på hvad
sätt staten, landstingen, hushållningssällskapen och kommunerna må kunna
frigöras från beroende af rusdryckshandteringens vinstmedel. Huru kom -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 5

mittén ämnar slutföra sin uppgift, är ännu ej bekant, men om dess förslag
i hithörande del kommer att gå ut på en aflösning af brännvinsmedlen
mot ett fast anslag åt hushållningssällskapen, vore tidpunkten särskildt
ägnad att samtidigt åstadkomma den önskade ändringen i mera utprägladt
folklig riktning af deras stadgar.»

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till hvilket motionen remitterades,
har till en början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom cirkulär
den 7 september 1813 fastställt vissa allmänna grunder för inrättande
af hushållningssällskap i rikets län att lända till efterrättelse vid
uppgörande af stadgar för dessa sällskap, äfvensom att dessa grunder för
hushållningssällskapens organisation sedermera ändrats dels genom en
Kungl. Maj:ts skrifvelse till landtbruksakademien den 16 maj 1848, dels
ock slutligen genom nådigt bref den 28 oktober 1910.

Genom detta sistnämnda nådiga bref, som tillkommit på grund af
en utaf hushållningssällskapens ombudsmöte år 1909 gjord framställning,
hafva fastställts nya grunder för hushållningssällskapens organisation, att
tjäna till ledning vid uppgörande och granskning af förslag till nya
stadgar för dylika sällskap eller till förändringar i förut gällande stadgar.

Enligt dessa nya grunder är hushållningssällskaps ändamål »jordbrukets
och därtill hörande binäringars äfvensom fiskets främjande». Beträffande
inval af ledamöter är bestämdt, att »ledamöter i hushållningssällskap
väljas af sällskapen till obestämdt antal». I fråga om sättet för tillkomst
af förvaltningsutskottet stadgas, att »åt en särskild afdelning, bestående af
ordföranden och vice ordföranden jämte minst fem därtill för ett eller
flera år utsedda ledamöter, uppdrages att, under namn af förvaltningsutskott,
besörja sällskapets ekonomiska angelägenheter, bereda alla inkommande
ärenden, innan de till afgörande af sällskapet företagas, afgifva af
myndigheter från förvaltningsutskottet begärda utlåtanden samt verkställa
alla af sällskapet fattade beslut». Angående slutligen det mera detaljerade
innehållet i hushållningssällskaps stadgar är föreskrifvet, att »i öfrigt och
med iakttagande af ofvan nämnda grunder äger hushållningssällskap att
efter särskilda i hvarje ort sig företeende förhållanden själf uppgöra de
speciella föreskrifterna för sin verksamhet och att till Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning och stadfästelse i underdånighet öfverlämna i sådant afseende
upprättade stadgar äfvensom förslag till ändring i redan befintliga
sådana».

Andra kammarens utskott har sammanfattat motionärens önskemål
till att omfatta:

Andra

kammarens

utskotts

yttrande.

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

att hushållningssällskapens verksamhetsområde borde närmare angifvas
och begränsas;

att kvinnor skulle kunna inväljas i sällskapen med lika rätt som män;

att de mindre jordbrukare borde på olika sätt intresseras för hushållningssällskapen
och beredas inflytande däri, särskildt genom inval i
förvaltningsutskotten;

att detta sistnämnda borde underlättas genom arfvode för deltagande
i förvaltningsutskottens sammanträden;

att föreningsväsendet på jordbruksområdet borde inordnas under hushållningssällskapen
och beredas representationsrätt i förvaltningsutskotten,
samt

att för vinnande af en reorganisation af hushållningssällskapen i öfverensstämmelse
med dessa önskningsmål, hvilket motionären ansåg icke
torde kunna åstadkommas på frivillighetens väg, Riksdagen borde besluta,
att hushållningssällskapen, för att få åtnj uta statsanslag eller del af brännvinsmedlen,
skulle antaga af Kungl. Maj:t godkända stadgar i enlighet
med de nya föreskrifter, som i berörda hänseende kunde anses erforderliga.

I själfva saken har Andra kammarens utskott uttalat sig sålunda:

»Vid en närmare granskning af olika hushållningssällskaps stadgar,
af hvilka de äldsta äro från början på 1870-talet, de flesta dock partiellt
förändrade efter år 1900, ha dessa befunnits vara i vissa afseenden ganska
likartade, men beträffade några af de i herr Gripenstedts motion berörda
förhållandena alls icke normerande.

I fråga om verksamhetens omfattning äro stadgarne allmännast formulerade
i öfverensstämmelse med innehållet i de allmänna stadgandena
af 1848 angående hushållningssällskapens inrättning och styrelse. Därtill
gjorda utvidgningar upptaga skogshushållning, handaslöjd, fiske, andra
näringar samt »företag och inrättningar», hvilka kunna bidraga till höjande
af modernäringen och yrkesutvecklingen. I några stadgar är hushållningssällskapets
verksamhetsområde begränsadt till sådana näringar, hvilka »i
främsta rummet» hafva någon gemenskap med landthushållningen. Exempel
finnas dock på stadgar, hvari sällskapets uppgift angifvits, utom befrämjandet
af jordbruket, omfatta »hvad i öfrigt kan anses bidraga till ökadt
ekonomiskt välstånd inom länet».

Att vinna ledamotskap i hushållningssällskapen synes i allmänhet vara
lika för kvinnor som för män, då vanligen i stadgarne om inval, som kan
ske på förslag af förutvarande medlem, genom förvaltningsutskottet eller
afdelning, beteckningen »ledamöter» användts, i afsikt att kunna inrymma
båda könen. I några sällskaps stadgar är likväl beträffande ledamotskapet

Första kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

undantag gjordt för kvinnor genom särskildt stadgande, att till ledamöter
väljas »välfrejdade män».

Bestämmelser om arfvode till ledamöter i förvaltningsutskottet förekomma
icke i de allmänna grundreglerna för hushållningssällskapen och
saknas äfven i de flesta sällskaps stadgar. Men utskottet"har sig bekant,
att det likväl i vissa län praktiseras att betala reseersättningar till förvaltningsutskotten.
Särskildt stadgande af ett sällskap, att ledamot af förvaltningsutskott
eller beredningskommitté »icke äger att för sina uppdrags
fullgörande uppbära arfvode eller reseersättning» utgör ett undantag.

Hvad angår de mindre jordbrukarne, äro inga särskilda bestämmelser
för dem intagna i något sällskaps stadgar, om ej dit får räknas, att i något
sällskap för dem, som innehafva under 50 hektar jord, afgiften satts
till hälften mot den för andra medlemmar gällande.

Några, andra föreningsformer än sällskapens underafdelningar, landtbruksföreningar
och gillen, bestående af ledamöter i sällskapen, äro icke
på något sätt berörda i förefintliga sällskaps stadgar, utom i hvad det
angår konsulentverksamheten och understödjandet af afvelsföreningar samt
särskilda sammanslutningar för odling, skogs-, mejeri- och trädgårdsskötsel
in. m.

Vid en fullföljd granskning af hushållningssällskapens stadgar har
det mest särskiljande befunnits vara den rent tekniska organisationen,
representationen vid sällskapens möten, val af förvaltningsutskott, framläggande
af ärenden till behandling o. s. v. Rösträtten är i alla sällskap
lika för hvarje medlem. Men inom åtskilliga sällskap, som äga en större
medlemsstock, har det af praktiska skäl nödvändiggjorts att tillskapa ombudsrepresentation,
hvilken då blifvit olika ordnad i skilda orter. Därmed
och genom afdelningarna har tillskapats ett slags »själfskrifvenhet» för
representation i sällskapet och ledamotskap i förvaltningsutskotten, som i
några stadgar ytterligare komplicerats genom bestämmelser om såväl representantskap
genom pastorats-, kontrakts- eller gillesordförande som ock
af särskilda ombud för medlemsgrupper af viss storlek inom resp. afdelningar.
I ett sällskap väljas ett antal ledamöter i förvaltningsutskottet
genom elektorer, såsom fordom landstingsmannavalen förrättades, hvarvid
elektorerna utses af gillena, och därefter väljas öfriga ledamöter direkt å
sällskapets sammanträde. Ett annat exempel på valform är, att hvarje
medlem i hushållningssällskapet äger att insända förslag å personer, hvilka
uppföras å en tryckt lista, som sedan användes såsom valsedel vid det
allmänna mötet. Inom ett par sällskap stadgas, att förvaltningsutskottets
ledamöter föreslå vissa personer till inval, inom hvilket förslag valet sker,
således en »själfkomplettering» af förvaltningsutskottet. I de allra flesta

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

sällskap sker valet af förvaltningsutskott genom direkt röstning vid sällskapens
sammanträden och med enkel majoritet.

Afgifterna i sällskapen äro mycket varierande, dels blott inträdesafgift
och afgift en gång för alla (5 å 25 kronor) eller ständig årsafgift
och årsafgift för viss tid (1 å 5 kr.). Där årsafgift upptages, är vanligen
bestämdt, att afgiftens erläggande utgör villkor för deltagande i sammanträden
och val, samt att underlåtenhet att betala afgift för två år medför
förlust af medlemskapet.

Hvad sålunda i korthet anförts ur nu gällande stadgar för hushållningssällskapen
gifver, enligt utskottets mening, stöd åt motionen. En utredning
af den väckta frågan i hela dess vidd och i af motionären angifvet
syfte synes sålunda vara af behofvet pakallad. Det är nämligen uppenbart,
att hushållningssällskapen icke med sin nuvarande organisation och
sina i vissa afseenden tunga och byråkratiska arbetsformer kunna i allo
motsvara alltmera utvidgade anspråk eller tillräckligt smidigt anpassa 6ig
efter den nu hastigt fortskridande utvecklingen på jordbruksområdet med
hänsyn särskildt till småbruksverksamheten, egnahemsrörelsen m. m..

Härmed vill utskottet icke ha sagt, att hushållningssällskapen ej i åtskilliga
afseenden skulle ha utfört ett värdefullt arbete inom sitt verksamhetsområde.
Tvärtom kan man säga, att, fastän de icke, såsom önskligt
varit, erhållit direkta impulser från dem, som allmännare bort söka sitt
stöd där, de små jordbrukarne, sällskapen likväl icke underlåtit att sträcka
sig ut till småbruksområdet samt tagit flera betydelsefulla och praktiska
initiativ till det mindre jordbrukets upphjälpande.

Med hänsyn till hushållningssällskapens fortsatta verksamhet är det
likväl för utskottet klart, att hvad man kallat en »demokratiseringaf
sällskapen, nu bör på lämpligt sätt åstadkommas. Om alla särskilda intressen
inom landtbruket och dess binäringar kunde blifva behörigt representerade
i hushållningssällskapen och dess förvaltningsutskott, så skulle
den erforderliga utvecklingen följa som en konsekvens häraf och medansvarigheten
för ett verkligt nyttiggörande af sällskapens ekonomiska uppoffringar
i näringarnas tjänst pa alla sätt ökas. Men fastän detta borde
vara °ett för alla goda krafter i hushållningssällskapen eftersträfvansvärdt
mål, är utskottet lika litet som motionären öfvertygadt om, att detsamma
kan ernås utan statsmaktens reglerande inflytande.

Hvad som i sådant afseende kan leda till en reorganisation, af hushållningssällskapen,
är fastställandet af nya och i här berörda detaljer
bättre normerande grundstadganden för sällskapen. Dessa grundstadgar
borde — med bibehållande af hushållningssällskapen som frivilliga institutioner
och utan att träda sällskapens enskilda rätt öfver vissa tillgångar,

9

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

fonder, fastigheter m. m. för nära — noga uppdraga gränserna för sällskapens
verksamhetsfält, klart fastslå sällskapens karaktär af opolitiska
yrkessammanslutningar, påbjuda lika bestämmelser för medlemskap och
val af förvaltningsutskott i hushållningssällskapen samt i öfrigt innehålla
hvad som kan vara ägnadt att väcka intresse och förtroende för sällskapen
och dess verksamhet.

Den härför påkallade utredningen i ärendet skulle sålunda, enligt
utskottets mening, afse dels den ställning, som hushållningssällskapen böra
intaga inom landtbruksförvaltningen, gränserna för deras själfbestämningsrätt
och hvad som bör utgöra föremål för sällskapens verksamhet inom
det sålunda bestämda området, och dels lämpligaste sättet för sällskapens
organisation, så att landtbrukets och dess binäringars alla berättigade
intressen kunna på ett tillfredsställande sätt blifva representerade inom
hushållningssällskapen och dessas förvaltningsutskott.

Efter hvad sålunda anförts, finner sig utskottet böra hemställa, att
Andra kammaren i anledning af förevarande motion för sin del måtte besluta,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes gå i författning om en utredning rörande hushållningssällskapens
verksamhet och organisation i här ofvan angifvet syfte samt på
grund häraf vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen anses böra föranleda.»

Emot detta uttalande reserverade sig dock fyra utskottsledamöter, af
hvilka tre på anförda skäl hemställde, att motionen icke måtte till någon
åtgärd föranleda, och den fjärde reservanten ansåg, att skrifvelse i motionens
syfte borde komma till stånd endast i fråga om bestämmelser angående
medlemsafgifterna.

Andra kammaren biföll efter någon diskussion sitt utskotts förslag Andra
med 64 röster mot 51, som ville afslå såväl utskottets hemställan som den
i ämnet väckta motionen, och beslutet har därefter delgifvits Första kammaren,
hvilken hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Det må vara sant, att, såsom Andra kammarens utskott erinrat, de Första
olika hushållningssällskapens stadgar ännu innefatta en mängd växlande ^utskott™
uttryck, beträffande hvad som må anses vara hushållningssällskapets ända- yttrande.
mål, men någon större praktisk olägenhet däraf har icke försports eller
af motionären påvisats, och dessutom har redan från hushållningssällskapens
sida genom deras ombudsmöte vidtagits åtgärder för att förebygga
de olägenheter, som af alltför vidt sväfvande bestämmelser härutinnan
skulle kunna uppstå, i det att sällskapens ombudsmöte år 1909 ingick till
Kungl. Maj:t med det förslag, som ledde till utfärdandet af ofvan omför Biliang

till Riksd. prot. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 12 Haft. 2

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

mälda nådiga bref af den 28 oktober 1910, däri hushållningssällskaps
ändamål begränsades till att omfatta »jordbrukets och därtill hörande binäringars
äfvensom fiskets främjande». Att noggrannare uppdraga gränserna
för sällskapens verksamhetsfält torde ej vara tillrådligt. Utsträckningen
af sällskapens verksamhetsområde i så måtto, att de alltmera tagas
i! anspråk för uppdrag från jordbruksdepartementet, landtbruksakademien
eller landtbruksstyrelsen, under hvilken de ju närmast sortera, äfvensom
för den maktpåliggande egnahemslånerörelsen m. in., synes för öfrigt ej
vara af den art, att sällskapen därigenom fjärmas från sin uppgift att
verka för främjandet af landthushållningen.

Beträffande möjligheten att invälja kvinnor såsom ledamöter i hushållningssällskap
förefinnes sådan möjlighet enligt gällande stadgar för
närvarande redan i aderton sällskap och endast inom åtta sällskap kvarstår
ännu begränsningen vid inval till män. Ett sällskap, som förut haft denna
begränsning i sina stadgar, har år 1904 i sammanhang med andra stadgeändringar
borttagit denna inskränkning. I grundstadgarna finnes icke
denna inskränkning, och det är all anledning förmoda, att den ganska
snart kommer att försvinna från de sällskaps stadgar, där den ännu finnes
kvar. Ett stöd för denna uppfattning hämtar utskottet i den omständigheten,
att, tvärt emot hvad motionären förmodat, redan i flera hushållningssällskap
kvinnor blifvit till ledamöter invalda. Någon fördel af att
söka genom maktspråk framkalla en stadgeändring inom de få hushållningssällskap,
som ännu inskränka valbarheten till män, synes i allt fall
icke vara att påräkna, enär ändringen icke kan vinna tillämpning med
mindre än att majoriteten finner lämpligt att till ledamöter invälja
äfven kvinnor.

Motionären har velat — för att de mindre jordbrukarna skulle »känna
sig hemmastadda i sina hushållningssällskaper» och deras krafter där bättre
tillgodogöras —, att, genom bestämmelser i sällskapens stadgar, ett visst
antal platser inom förvaltningsutskottet skulle törbehållas åt representanter
för det mindre jordbruket samt utskottsledamöterna beredas arfvode
eller åtminstone resekostnadsersättning. Förbehåll af ett visst antal platser
inom förvaltningsutskott torde för de mindre jordbrukarna ingalunda
vara af behofvet påkalladt. Såvidt utskottet har sig bekant, tages äfven
de mindre jordbrukarnas duglighet och intresse för de ärenden, som af hushållningssällskapen
handläggas, redan för närvarande i anspråk, i all den
mån ske kan, såväl inom förvaltningsutskotten som särskildt inom de
under dessa arbetande, i orterna spridda filialerna, nämnderna eller gillena,
hvilka inom mindre områden söka befrämja sällskapens ändamål. På de
trakter, där det för att åt förvaltningsutskottet gifva den bästa samman -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

sättningen befinnes vara af verkligt behof påkalladt, att arfvode eller resekostnadsersättning
beredes ledamöter inom utskottet, torde nog den erforderliga
godtgörelsen kunna utan tvångsföreskrifter komma till stånd, därest
sällskapets ekonomi sådant medgifver. Några hushållningssällskap hafva
redan föreskrifter om resekostnadsersättning åt förvaltningsutskotts medlemmar
i stadgarna intagna. Men på åtskilliga orter torde sådant bidrag
vara obehöfligt, på andra åter, där afstånden äro stora, skulle det måhända
blifva alltför betungande för hushållningssällskaps kassa, om godtgörelse
för inställelse till förvaltningsutskottets sammanträden skulle beredas
samtliga dess medlemmar. En mera aflägset boende mindre jordbrukare
skulle dessutom säkerligen i många fall, äfven om ersättning gåfves,
icke kunna infinna sig vid förvaltningsutskottets sammanträden, enär han
icke kunde så ofta och så länge, som därför erfordrades, vara borta från
hemmet. En generell föreskrift om godtgörelse åt utskottsledainöter skulle
således vara inom vissa sällskap obehöflig, inom andra alltför dyrbar och
inom andra åter overksam för ernående af det mål, som motionären
därmed åsyftat. Utskottet hyser tillika den uppfattning, att sällskapen
redan nu i allmänhet till fullo inse och uppskatta värdet af det intresse
och de krafter, som genom de mindre jordbrukarnes medverkan tillföras
sällskapen, samt att sällskapen, hvars verksamhet i allt större omfattning
dragés just åt befrämjande af det mindre jordbruket, alldeles frivilligt
skola på bästa sätt begagna dessa goda och friska krafter i sträfvan att
föra särskildt det mindre jordbruket framåt.

Motionären uppger, att de föreningar, som sortera under hushållningssällskapen,
såsom kontrollföreningar, tjurföreningar, andelsmejerier, inköpsföreningar
m. m., visserligen lämnas bistånd af staten, men i öfrigt få reda
sig på egen hand, och motionären ställer i fråga, om »icke tiden kunde
vara inne att söka föra alla dessa föreningar hvar inom sitt hushållningssällskaps
område närmare tillsammans inom samma ram». Hvad motionären
härvid åsyftat att vinna förefaller någon ovisst. Enligt, utskottets
förmenande bilda de under förvaltningsutskottets ledning arbetande konsulenter,
som väl i allmänhet tillhandagått vid föreningarnas startande
och sedermera följa föreningarnas verksamhet med vaket intresse, den
sammanhållande ramen för föreningarna i fråga, och dessa föreningar sakna
således ingalunda beröring med förvaltningsutskottet, som har att tillse,
i hvad mån de olika föreningarna äro i behof af hjälp. Skulle åter
motionärens tal om växelverkan mellan föreningarna och hushållningssällskapen
allenast åsyfta tanken, att, vid medelbar representation genom
fullmäktige, sådana borde utses af de särskilda föreningarna, hvarigenom
enligt motionärens förmenande sällskapet skulle blifva en mera allsidig

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

representation för de olika grenarna af landthushållningen, vill utskottet
häremot erinra, dels att flertalet sällskap ännu icke hafva infort fullmäktige-institutionen,
dels ock att det torde blifva ganska vanskligt att på
förhand afgöra, huru fördelningen af representantskapet rättvisligen borde
ske, därest föreningarna skola särskildt representeras, enär förhållandena
på olika orter äro så väsentligt olika i fråga om föreningsväsendets utgreningar
och kunna inom korta perioder högst afsevärdt växla.

Då vid ärendets behandling jämväl berörts frågan om medlemsafgifterna,
får utskottet uttala, att desamma, enligt de för de olika hushållningssällskapen
gällande stadgar, icke i allmänhet äro till beloppet alltför
betungande. De årliga medlemsafgifterna växla inom de olika sällskapen
mellan lägst 50 öre, högst 2 kronor. Inom elfva sällskap förefinnes en
obligatorisk inträdesafgift, som i fyra sällskap är bestämd till 10 kronor,
i lika många fall till 5 kronor, i ett fall till 3 kronor, i ett fall till 1
krona 50 öre samt i ett fall till 1 krona. I åtskilliga sällskap kan medlem,
om han så önskar, fritaga sig från de årliga afgifterna genom att
betala en afgift en gång för alla. Denna afgift utgör i ett fall 30 kronor,
i två fall 25 kronor, i tre fall 20 kronor, i två fall 10 kronor och i två
fall 5 kronor, men kan ju undvikas af den, som föredrar att betala årsafgift.
Äfven den, som måhända anser dessa afgiftsbelopp vara i vissa
fall för höga, torde kunna medgifva, att de höga beloppen tillhöra undantagen,
hvilkas undanröjande icke erfordra Riksdagens initiativ.

Utskottet kan således icke finna, att hvad motionären och Andra kammarens
utskott anfört gifvit stöd åt motionen eller ådagalagt, att Kungl.
Maj:t och Riksdagen borde ingripa, i syfte att närmare reglera hushållningssällskapens
organisation och verksamhet. Det har erkänts, att hushållningssällskapen
»allt från deras uppkomst varit en kraftig häfstång till
det svenska jordbrukets och dess binäringars förkofran», samt att sällskapen
»icke underlåtit att sträcka sig ut till småbruksområdet samt tagit
flera betydelsefulla och praktiska initiativ till det mindre jordbrukets upphjälpande.
» Under sådana förhållanden, hvilka enligt utskottets förmenande
ernåtts just på grund däraf, att intresset att främja hushållningssällskapens
ändamål icke stäfjats eller begränsats af detalj föreskrifter eller
strängt uppdragna skrankor, borde väl sällskapen kunna tilltros att äga
både vilja och förmåga att äfven framgent lämpa sin verksamhet efter
tidens kraf och på olika orter rådande olika förhållanden. Skulle å något
håll härutinnan något brista, hvarom hittills klagomål icke försports, torde
det lämpligast böra tillkomma dem, som närmast däraf beröras, att på
sin ort inom respektive hushållningssällskap söka vinna den rättelse eller
ändring, som må anses behöflig. Men intill dess sig visat, att nödig rät -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 13. 13

telse icke på den vägen står att erhålla, torde åtgärder genom Riksdagens
försorg i syfte att framkalla detalj föreskrifter för hushållningssällskapens
verksamhet och organisation böra undvikas samt den hittills intagna ståndpunkten
böra upprätthållas, enligt hvilken hvarje hushållningssällskap i
största möjliga mån medgifvits frihet att efter särskilda i hvarje ort sig
företeende förhållanden själf uppgöra de speciella föreskrifterna för sin
verksamhet och underställa i sådant afseende upprättade stadgar Kun°d
Maj:ts pröfning. & o

På grund häraf hemställer utskottet,

att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 16 maj 1911.

På utskottets vägnar:

H. BJÖRKLUND.

Herr Pers har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet deltagit
i handläggningen af detta ärende.