Sammanfatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 3.

o

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1911, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och och bankoutskottets nr 1 utlåtande
nr 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverförande af visst belopp till den i 1.9 § af lagen
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
den 4 juli 1910 omförmälda fond.

I en till Riksdagen afbiten proposition, nr 31, hvilken blifvit öfverlämnad
till förberedande behandling af sammansatt stats- och bankoutskott,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1910, föreslagit
Riksdagen medgifva, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond
må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfvergångsbestämmelser
kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden
utgå af trafikmedel, för år 1912 af sådana medel öfverföras ett
belopp af 500,000 kronor.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet anförde departementschefen vid
ärendets föredragning följande:

»Enligt 20 § af lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen
samma dag med öfvergångsbestämmelser till lagen skall af statens järnvägars
trafikmedel årligen gäldas så stor del af utgående pensioner,
som den i 19 § uti lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning
ej är i stånd till att bestrida.

Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1910 har järnvägsstyrelsen
nu meddelat, att styrelsen låtit verkställa en öfvei"slagsberäkning
rörande hvad af trafikmedel skulle i detta hänseende utbetalas, förutom
för år 1911, jämväl för år 1912; och skulle enligt den sålunda verkställda
öfverslagsberäkningen, med användande af en räntefot af 3,8 %,
af trafikmedel såsom bidrag till pensionskostnaden utgå för år 1912
1,329,000 kronor.

6 Sammansatta stats- och bankoutsJcottets utlåtande Nr 6’.

Emellertid bär järnvägsstyrelsen i samma skrifvelse hemställt, att
härutöfver skulle för år 1912 af trafikmedel afsättas ett belopp af 500,000
kronor.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen i sin skrifvelse den
31 maj 1910, hvari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt,
att det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle
komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att låta den närvarande
tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle blifva
så stort, att Riksdagen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars
ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, hvilken efter den
ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid
statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,
de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd
af personalens pensionering enligt den vid bestämmandet af storleken
af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten vid normal
pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens bidrag,
och, å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande, som
med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas.
Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med
afseende på den förra delen af pensionskostnaden, fann Riksdagen den
senast angifna bristen vara af sådan natur, att någon tvekan ej torde
förefinnas rörande olämpligheten af att den kastas på framtiden utan
att densamma småningom borde afbetalas.

En sådan afbetalning kunde enligt Riksdagens mening äga rum på
olika sätt, och äfven i detta afseende ansåg Riksdagen, att en utredning
lämpligen borde verkställas af Eders Kungl. Maj:t och förslag i
ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen af den åsikten,
att början af bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna
påtagligen visade, att i annat fall bristen med hvarje år
hastigt ökades.

Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa,
hade befunnits, att för afamortering af den beräknade bristen lämpligen
borde för år 1911 af trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna
afsättas ett belopp af 500,000 kronor. Riksdagen beslöt
därför, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöfver hvad som
enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande af pensioneringskostnaden
utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras
ett belopp af 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Eders

Sammansatta stats- och banJcoutslcottets utlåtande Nr ,3. 7

Kung!. Maj: t måtte verkställa utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen
borde vidtagas för åvägabringande af jämnare fördelning af utgifterna
dels för betäckande af den del af pensioneringskostnaden, för hvilken
nyssnämnda fond enligt af Riksdagen angifna grunder borde anses svara,
dels eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrigt,
samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande
utredning kunde föranleda.

Genom nådigt bref den 4 juli 1910 har Eders Kungl. Maj:t därefter
förordnat, att till statskontoret skulle för år 1911 af trafikmedel öfverlämnas
ett belopp af 500,000 kronor att öfverföras till ifrågavarande fond.

Därjämte tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 16 december 1910 anbefallt statskontoret att med biträde
af högst två sakkunniga, dem statskontoret skulle äga tillkalla,
verkställa den i Riksdagens skrifvelse afsedda utredning samt att därefter,
sedan fullmäktige i riksgäldskontoret beredts tillfälle att yttra sig i ärendet,
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

På enahanda grund som i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse omförmälts
och i afvaktan på resultatet af den nu igångsatta utredningen
rörande sättet för amortering af bristen ifråga in. m. anser järnvägsstyrelsen
äfven för år 1912 böra, utöfver det belopp som enligt pensionslagen
skall utgå af trafikmedel, af samma medel afsättas ytterligare 500,000
kronor eller samma belopp, som, på sätt nämnts, afsatts för år 1911.

Mot hvad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra, och får jag
alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöfver
hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfvergångsbestämmelser
kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden
utgå af trafikmedel, för år 1912 af sådana medel öfverföras ett belopp
af 500,000 kronor.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning,
hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 31,
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1911.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER