Statsutskottets utlåtande Nr 97.
1
Nr 97.
Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungi. Majds proposition angående
ändrad lydelse af § 7 i aflöning sreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar den 15 november 1907.
(4:e Afd.).
I en till Riksdagen den 31 mars innevarande år aflåten, till utskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 159) har
Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att
§7 l:o) i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den
15 november 1907 må från den dag Kungl. Maj:t förordnar erhålla
följande ändrade lydelse:
»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion
gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt
stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande
vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och
bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af
förflyttningen från en ort till en annan.
Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom
vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin
förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode,
dylik arfvodesförhöjning.
Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
Bihang till Biksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 81 Höft. (Nr 97.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»
Departementschefen har i ärendet till ofvannämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Enligt § 7 i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar af den 15 november 1907 gäller för åtnjutande af de med
befattning vid statens järnvägar förenade aflöningsförmåner, bland annat,
den bestämmelsen, att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast
de i gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade
eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda
honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid
förflyttningen enligt stat tillkommande arfvode; med rätt för den, som
i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas till annan
befattning med ringare aflöningsförmåner, att erhålla, förutom vid förflyttningen
innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning
skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik
arf vodesförhöj ning.
För bedömandet af hvilken aflöning, som enligt aflöningsreglementet
skall tillkomma den som, på sätt nyss är nämndt, förflyttas till annan
befattning, torde böra uppmärksammas följande stadgande!! i aflöningsreglementet.
Uti § 2 heter det sålunda:
Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och öfverdirektör
utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där bostad in natura
icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och bränsle, allt enligt
i paragrafen intagen stat med däri i förekommande fall angifna högsta
och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad och bränsle
icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven, utgår samma
ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten bestämda begränsning.
Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
Vidare stadgas i samma paragraf, att tjänsteman vid distrikten och
centralverkstaden åtnjuter arfvode enligt stat med däri angifna lägsta och
högsta belopp för år räknadt.
Enligt § 9 mom. 3 äga tjänstemän vid distrikten, hvilka ej åtnjuta
fri bostad, uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30,
35 eller 40 procent af arfvodet allt efter den ort, där vederbörande är
placerad, i enlighet med de grunder, som af Ivungl. Maj:t bestämmas;
dock med iakttagande dåra!'', att beloppet af nämnda ersättning ej må
öfverstiga vissa, allt efter vederbörandes tjänstegrad, i paragrafen angifna
belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
3
På grund af affattningen af dessa bestämmelser har tjänsteman,
som förflyttas från en högre befattning till en lägre, ansetts berättigad
att behålla endast den del af sin vid förflyttningen innehafda aflöning, som
är betecknad såsom arfvode, under det att däremot ersättning för bostad
och bränsle för honom beräknas efter den befattning, till hvilken han
förflyttas.
Häraf blir i regeln följden, att den sålunda förflyttade kommer att
lida en väsentlig aflöningsminskning.
Ett exempel torde tydligare klargöra förhållandet. En trafikinspektör
i Kiruna, som ej åtnjutit bostad in natura, förflyttas till kontorsskrifvare
på samma plats. I egenskap af trafikinspektör har han uppburit
4,800 kronor samt 1,500 kronor såsom ersättning för bostad och
bränsle, enär denna enligt gällande bestämmelser i Kiruna utgår med
40 procent af arfvodet dock för trafikinspektör högst 1,500 kronor.
Dessutom har han åtnjutit kallortstillägg, hvartill hänsyn i detta sammanhang
ej behöfver tagas. Såsom kontorsskrifvare får han visserligen
behålla arfvodet, 4,800 kronor, men, då ersättningen för bostad och
bränsle till kontorsskrifvare utgår med högst 850 kronor, nedsättes
nämnda ersättning till sist angifna belopp. Vederbörande skulle sålunda
lida en minskning i inkomster af 650 kronor. Samma hade blifvit förhållandet,
om förflyttningen skett till kontorsskrifvare vid järnvägsstyrelsen.
Att en dylik tolkning af bestämmelserna i fråga, sådana de nu äro
affattade, måste anses riktig, har i ett af regeringsrätten nyligen afgjordt
besvärsmål blifvit fastslaget.
Uti det underdåniga utlåtande beträffande nyssnämnda besvärsmål,
som den 1 december 1910 afgifvits af järnvägsstyrelsen, har emellertid
styrelsen föreslagit ändring af § 7 i aflöningsreglementet i syfte att
undanröja nämnda påföljd.
Styrelsen anför, att det med skäl synes kunna ifrågasättas, huruvida
man vid affattandet af sagda bestämmelser, i hvad de afse aflöningsförhållandena
vid förflyttning, verkligen haft klart för sig möjligheten
af att en så väsentlig aflöningsminskning för den förflyttade skulle
kunna inträda, som den, hvilken kan blifva en följd af den i §§ 2 och
9 i aflöningsreglementet stadgade begränsning af beloppet af ersättningen
för bostad och bränsle alltefter den befattning vederbörande
innehar. I detta afseende framhåller styrelsen, att föreskriften rörande
förflyttning i § 124 i nu gällande instruktion härleder sig från ett liknande
stadgande i § 48 i nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897, däri ut
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
trycket »utan minskning i det honom enligt stat tillkommande arfvode»
ordagrannt återfinnes. Stadgandet i 1897 års instruktion tillkom i samband
med den förändring i sättet för den ordinarie personalens vid
statens järnvägar anställning, som genomfördes vid nämnda års lönereglering
och som bestod däri, att personalen anställdes medelst konstitutorial
i stället för på förordnande med viss tids uppsägning.
Med de aflöningsbestämmelser, som gällde på grund af 1897 års
aflöningsreglemente, skulle, säger järnvägsstyrelsen, en förflyttning från
en högre till en lägre befattning vid distrikten — och dylika förflyttningar
torde man väl i främsta rummet hafva afsett vid ifrågavarande
stadgandes tillkomst — icke hafva för den förflyttade medfört minskning
i det enligt § 9 i samma aflöningsreglemente utgående hyresbidraget,
enär detta för alla befattningshafvare vid distrikten utgjorde 20 procent
af arfvodet utan någon begränsning. Däremot skulle vid en förflyttning
från en högre befattning vid distrikt till en lägre befattning i styrelsen
den förflyttade hafva lidit ännu större minskning i sina aflöningsförmåner
än den, som skulle inträda enligt nu gällande bestämmelser,
al l deri stund något hyresbidrag icke tillkom befattningshafvare i styrelsen
enligt 1897 års aflöningsreglemente.
Det anförda synes styrelsen gifva vid handen, att stadgandet affattats
på sådant sätt, att äfven med hänsyn till de aflöningsbestämmelser,
som gällde vid stadgandets tillkomst, detsamma skulle kunna föranleda
till ojämnheter, som tydligen icke varit förutsedda, ty enligt styrelsens
åsikt kan meningen icke hafva varit, att, om exempelvis en trafikinspektör
förflyttades till befattning såsom kontorsskrifvare i styrelsen, lian skulle
mista sitt hyresbidrag, medan däremot, om förflyttningen skedde till
befattning såsom kontorsskrifvare vid distrikt, ingen minskning i aflöningen
d. v. s. arfvode och hyresbidrag komme att äga ruin. Då
man, såsom antydts, i främsta rummet syntes hafva haft i sikte ^förflyttningar
vid distrikten såsom de allmännast förekommande och någon
minskning i hyresbidraget därvid icke skulle inträda enligt 1891 års
aflöningsreglemente, anser styrelsen, att man bör kunna utgå från det
antagandet, att det icke var afsedt, att någon dylik aflöningsminskning
i allmänhet skulle inträda vid förflyttningar af nu omhandlade slag, och
då i den motivering till § 7 i 1907 års aflöningsreglemente, som förekommer
i kommitténs betänkande, ingen antydan förekommer därom,
att en förändring i berörda hänseende varit afsedd, nnner styrelsen det
vidare kunna antagas, att man vid stadgandets öfverflyttning med oförändrad
hädelse från 1897 års instruktion icke lörutsett den minskning i
aflöningen, som kunde komma att blifva en följd af omförmälda be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
5
stämmelserna i §§ 2 och 9 i 1907 års aflöningsreglemente rörande begränsningen
af ersättningen för bostad och bränsle alltefter den befattning
vederbörande innehar.
Enär en förflyttning från högre till lägre befattning kan, anför styrelsen
vidare, blifva af förhållandena påkallad jämväl i sådana fall, att
vederbörande tjänsteman icke i någon mån själ? medverkat därvid t. ex.
vid befattnings indragning eller förändring eller vid icke själfförvållad
kroppsskada, som medför oförmögenhet för tjänstemannen att sköta
innehafvande befattning utan att likväl utgöra hinder för att han på ett
tillfredsställande sätt kan bestrida en annan lägre befattning, samt i
dylika fall svårigheter skulle kunna uppstå för att vidtaga en för tjänsten
lämplig förflyttning, därest densamma för vederbörande skulle medföra
en afsevärd minskning i aflöningsförmåner, skulle det enligt styrelsens
mening vara önskvärdt, att en ändring af ifrågavarande stadgandens
formulering ägde rum i syfte att undanröja nyssnämnda olägenhet.
I detta sammanhang framhåller styrelsen, att i de nyligen för såväl
telegrafverket som postverket fastställda aflöningsreglementena förekomma
bestämmelser rörande förflyttning, motsvarande de här förut behandlade.
Beträffande aflöningen i dylika fall lyder föreskriften i det förra reglementet
(§ 6) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
enligt detta reglemente tillkommande aflöning» och i det senare
reglementet (§ 2) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
tillkommande fasta aflöning'')''). Bå vid telegrafverket viss
personal äger uppbära hyresbidrag, men det i allt fall ankommer på
telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma, huruvida och till
hvilket belopp nämnda bidrag skall utgå, samt, hvad angår postverket,
någon motsvarande aflöningstitel icke förekommer, kommer vid dessa
verk en förflyttning icke att för vederbörande medföra en aflöningsminskning,
motsvarande den, som i liknande fäll kan inträda för statsbanepersonalen
på grund af den olika formulering, som bestämmelserna
rörande förflyttning erhållit i järnvägens aflöningsreglemente. Då anledning
icke förefinnes att låta strängare bestämmelser i omförmälda afseende
gälla för statens järnvägars personal än för personalen vid telegraf-
och postverken, har styrelsen gjort framställning om erforderlig
ändring i § 7 mom. l:o), första stycket i aflöningsreglementet den 15
november 1907.
Af den lämnade framställningen angående tillkomsten af nu ifrågavarande
stadgande i § 7 af statens järnvägars aflöningsreglemente torde
framgå, att det icke kan anses hafva varit förutsatt, att tillämpningen
af stadgandet skulle medföra en sådan minskning i aflöning för en per
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
sou, hvilken förflyttas från en befattning till annan, som på grund af
paragrafens nuvarande formulering kan blifva en följd.
Det med stadgandet afsedda syftet synes mig till och med i viss
mån motverkas genom paragrafens nuvarande affattning. Ändamålet är
nämligen, bland annat, att bereda vederbörande myndighet tillfälle att,
om innehafvaren af en befattning af en eller annan anledning befinnes
mindre lämpad för befattningen, kunna förflytta honom till en annan
tjänst inom verket. Därest emellertid en dylik förflyttning skulle komma
att medföra en afsevärd minskning i inkomster för den förflyttade, lärer
väl den myndighet, som äger en sådan förflyttningsrätt, i många fall
af billighetshänsyn tveka att vidtaga en dylik åtgärd, huru önskvärd
densamma än må kunna vara.
Då härtill kommer, att motsvarande bestämmelser i andra aflöningsreglementen
icke gifva anledning till omförmälda påföljd för den förflyttade,
anser jag mig böra tillstyrka det af järnvägsstyrelsen väckta
förslaget till omformulering af nyssberörda stadgande i statens järnvägars
aflöningsreglemente.
Jag tillåter mig alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att § 7 l:o) i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar den 15 november 1907 må från den dag Kungl.
Maj:t förordnar erhålla följande ändrade lydelse:
»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion
gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt
stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande
vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och
bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af
förflyttningen från en ort till en annan.
Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom
vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin
förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förböjning i arfvode,
dylik arfvodesförhöjning.
Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
7
Enligt bestämmelserna i § 7 i gällande aflöningsreglemente för
tjänstemän vid statens järnvägar är en hvar, som i behörig ordning
blifvit alagd förflyttning från en högre befattning vid statens järnvägar
till en lägre, befattning därstädes, tillförsäkrad förmånen af att icke lida
minskning i det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande
arfvode. Däremot har han icke rätt att komma i åtnjutande af annan
ersättning för bostad och bränsle än som motsvarar den befattning, till
hvilken han förflyttas.
Kungl. Majrts föreliggande förslag afser, att jämväl ersättningen för
bostad och bränsle skulle beräknas efter den förut innehafda befattningen,
dock med den jämkning, som kunde föranledas åt de olika beräkningsgrunder,
som kunna vara gällande iör de särskilda placeringsorterna.
Då emellertid en förflyttning från högre till lägre befattning torde
kunna användas äfven såsom en form af bestraffning och i sådant fall
kan anses såsom själfförvållad, synes icke någon anledning föreligga att
för dylika fall, utöfver hvad redan enligt gällande bestämmelser medgifves,
tillförsäkra vederbörande en ytterligare förmån.
För de. fall åter, då förflyttningen föranledes af befattnings indragning
eller icke själfförvållad kroppsskada, synes däremot kunna ifrågasättas,
huruvida ej ändring i aflöningsreglementet bör vidtagas i syfte,
att den vederbörande vid förflyttningen tillkommande rätt till ersättningför.
bostad och bränsle icke må undergå annan förändring än den, som
betingas af förflyttningen från en ort till en annan.
Som emellertid den af Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen af nu
ifrågavarande, stadgande skulle komma att omfatta jämväl sådana fall,
a hvilka enligt utskottets härofvan uttalade mening stadgandet icke bör
äga tillämpning, har utskottet icke kunnat biträda Kungl. Majrts förslag.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Majrts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 maj 1911.
På statsutskottets vänar:
G. BUDING.
Utskottets
yttrande.