Statsutskottets utlåtande Nr 88.

1

Nr 88.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1911 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående
anläggande af ett statens kraftverk vid Älfkarleby.

(4:e Afd.)

I en den 3 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 108) liar Kungl.
Magt under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att
dels för anläggande af ett statens kraftverk vid Älfkarleby bevilja ett
anslag af 9,210,000 kronor samt däraf för år 1912 anvisa ett belopp al
3,450,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,050,000 kronor; dels ock
för möjliggörande af berörda anläggning medgifva, att mellan Kungl.
Maj:t och kronan, å ena, samt Söderfors bruks aktiebolag och Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag, å andra sidan, må afslutas aftal i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett berörda statsrådsprotokoll bilagdt,
af bolagen undertecknadt aftal.

Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts, tillåter
sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Den nationalekonomiska betydelsen däraf, att de ofantliga naturrikedomar,
som ligga i våra vattenfall, tillgodogöras genom att tagas i
produktionens tjänst, synes utskottet uppenbar; och har denna betydelse
också vederbörligen blifvit beaktad af Riksdagen, som anvisat synnerligen
betydande belopp för tillgodogörande af statens vattenkraft vid
Trollhättan och Rorjus. Att jämväl den stora vattenkraft, hvaröfver
staten kan förfoga vid Älfkarleby, bör göras fruktbärande för landet,
Bihang titt Riksd. prof. 1911. d Samt. 1 Afd. 75 Höft. (Nr 88.) 1

Utskottets

yttrande.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

därom synes, enligt utskottets förmenande, ej böra råda något tvifvel.
Utskottet är jämväl af den öfvertygelse, att detta ändamål bäst främjas
genom att staten, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, för tillgodogörande
af kraften i vattenfallen vid Ålfkarleby därstädes anlägger en kraftstation,
hvarifrån staten må kunna för skäligt pris tillhandahålla elektrisk
kraft för industriens, näringarnas och kommunikationernas behof och på
sådant sätt blifva i stånd att mäktigt verka för dessas upphjälpande och
utveckling samtidigt som staten beredes en afsevärd inkomst.

Hvad Kungl. Maj: t i detta afseende föreslagit har synts utskottet
väl grundad!, men utskottet har likväl med hänsyn till de betydliga
belopp, som under senare åren bundits vid likartade företag, icke kunnat
undgå att finna förhandenvarande förhållanden i viss män ägnade att
ingifva tvekan i fråga om att redan nu, innan ännu fullständig erfarenhet
rörande dessas ekonomiska bärighet vunnits, besluta den af Kungl. Magt
föreslagna anläggningen och bevilja medel därtill.

Den tvekan, som kan hafva råd! i detta afseende hos utskottet, har
emellertid blifvit häfd dels af hvad departementschefen anfört i fråga
om det föreslagna Ålfkarlebyverkets rentabilitet, dels ock af det förhållande,
att Troll häfte kraftverk, hvilket torde erbjuda stor likhet med det
nu föreslagna, redan under det första året efter dess tillkomst gifvit eu
afsevärd nettoinkomst, enligt hvad som framgår af följande utskottet
från vattenfallsstyrelsen tillhandakonma

^Promemoria rörande inkomsterna vid Trollhätte kraftverk.

Under år 1910 utgjorde bruttoinkomsten, ehuru driften ej påbörjades
förrän den 25 mars och då gifvetvis endast i ringa omfattning, sammanlagdt
520,000 kronor. Dragés härifrån driftkostnaden, 180,000 kronor,
återstår ett netto af 340,000 kronor. Tillägges en tredjedel af
denna summa för första kvartalet, erhålles eu nettoinkomst för helt år
räknadt af 450,000 kronor. Denna årsinkomst, hvilken är synnerligen
lågt uppskattad, motsvarar dock nära 3 procent på det i kraftverk, ledningsnät
och inköp af vattenkraft vid Trollhättan vid årsskiftet nedlagda
kapitalet, 15,26 millioner kronor.

Bruttoinkomsten för första kvartalet 1911 utgjorde icke mindre än
omkring 230,000 kronor. Af denna siffra torde man kunna få en bekräftelse
på, att den i statsverkspropositionen beräknade bruttoinkomsten
för 1911, kronor 1,027,931:—, med all sannolikhet kommer att icke

Sfätjuf skof fets utlåtande Nr 88.

allenast uppnås utan äfven öfverskridas, ty äfven om några nya större
kunder icke skulle tillkomma, måste den normala ökningen i kraftförbrukningen
gifva betydligt större siffror för de senare kvartalen än för
det första.

Stockholm den 1 maj 1911.

F. Vilh. Hansen.''»

Det vid Trollhättan sålunda redan vunna resultatet torde innebära
anledning till förväntan, att jämväl den nu föreslagna anläggningen
skall visa sig ekonomiskt bärkraftig. Vidare får man, enligt utskottets
förmenande, ej förbise, att hvarje uppskof med utförandet af denna
anläggning medför en betydande förlust ej blott för staten, såsom
producent af elektrisk kraft, utan äfven för konsumenterna af sådan
kraft, hvilka genom anläggningens undanskjutande betagas möjligheten
att så snart som vore önskvärdt draga nytta af densamma.

Därjämte lärer den af departementschefen berörda, af anläggningen
beroende möjligheten att afsevärdt nedbringa landets stenkolsimport böra
tillmätas viss betydelse, när det gäller att bestämma, huruvida denna
anläggning lämpligen må uppskjutas eller icke.

Utskottet, som funnit nu antydda synpunkter vara af afgörande
betydelse, har på grund häraf ej funnit sig böra förorda anläggningens
undanskjutande, utan anser sig utskottet, som ej har något att erinra
mot vare sig gjorda kostnadsberäkningar m. m. eller det föreslagna avtalet
mellan kronan å ena samt Söderfors bruks aktiebolag och Kopparbergs
bergslags aktiebolag å andra sidan, alltså böra biträda Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag.

Utskottet hat likväl i detta sammanhang velat erinra om, att Riksdagen
i skrifvelse den 23 mars 1909 i anledning af Kungl. Maj:ts framställning''
om anslag till anläggning af ledningar för distribuering af
elektrisk energi från Trollhättan, jämte det Riksdagen förklarat sig bevilja
det äskade anslaget, gjort följande uttalande:

De i statsrådsprotokollet meddelade beräkningarna rörande den
väntade afsättningen af elektrisk energi från Trollhätte kraftverk och
däraf betingade inkomster synas Riksdagen gifva förhoppning antaga,
att kraftverket snart skall visa sig lämna en årlig afkastning tillräcklig
att ej blott förränta, utan äfven efter hand återbetala de kapital, som
utbetalts för förvärfvandet af vattenkraft och fastigheter för kraftverkets
behof äfvensom för själfva anläggningen af detsamma jämte distributionsledningar.
Med afseende härå synes det Riksdagen för bedömande af
företagets ekonomiska bärighet vara lämpligt, att de belopp, som sålunda

4

Statsutskottets utlåtande Kr 88.

nedlagts och ytterligare komma att nedläggas därå, betraktades såsom
lån till företaget att af detsamma förräntas och inom viss tid amorteras.
Det vore enligt Riksdagens mening önskvärdt, att en plan härför blefve
uppgjord. Riksdagen vill erinra, hurusom sedan flera år tillbaka liknande
grundsatser tillämpats med afseende å medel, som tillhandahållas telegrafstyrelsen
för anläggning af telefonledningar in. in., samt att resultatet
häraf torde anses tillfredsställande.

Ett liknande uttalande gjordes i Riksdagens skrifvelse den 1 juni
1910 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af
eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf.

Då den anläggning, hvartill medel nu äskas, lärer kunna i förevarande
afseende fullt jämställas med kraftstation sanläggningarna vid
Trollhättan och Porjus, har utskottet ansett det böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke äfven beträffande denna anläggning ett dylikt
uttalande vore väl grundadt.

Emellertid hvilar det förslag till förändrad uppställning af riks6taten,
som af särskild! tillkallade sakkunnige den 4 oktober 1910 afgifvits
och som af Kungl. Maj:t följts vid uppgörande af den riksstat,
som nu skall af Riksdagen fastställas, på den förutsättningen, att tillgodoseendet
af kapitalbehofvet för dylika statens anläggningar icke skall
ske genom beviljande af lån, utan genom direkta anslag.

Då utskottet ej funnit skäl till erinran möt hvad Kungl. Maj:t i
fråga om riksstatens uppställning i detta hänseende föreslagit, har utskottet,
som kommer att i annat sammanhang uttala sig angående anläggningarna
vid Trollhättan och Porjus, beträffande det nu äskade anslaget
icke ansett sig böra fasthålla vid den uppfattning angående
lämpligheten af att de beviljade medlen betraktas såsom lån, hvilken
uttalats i Riksdagens berörda skrivelser. Däremot anser utskottet att
i stället för den af Riksdagen tidigare påyrkade amorteringsplanen bör
af vattenfallsstyrelsen framläggas en beräkning för en längre tid framåt
öfver den afkastning, som det nu ifrågavarande kapitalet väntas lämna.
Utskottet har nämligen ej kunnat bortse från det förhållandet, att det
är af vikt för Riksdagen att äga kännedom om såväl de beräkningar,
hvilka af styrelsen för statens affärsdrifvande verk af här ifrågavarande
slag anses kunna läggas till grund för verkens ekonomiska drift, som
ock i hvilken utsträckning dessa beräkningar under årens lopp visa sig
tillförlitliga.

På grund af hvad ofvan anförts och med stöd af den i ärendet
förebragta omfattande utredning, hemställer utskottet,

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

a

att Riksdagen må

a) för anläggande af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby
bevilja ett anslag af 9,210,000 kronor samt
däraf för år 1912 anvisa ett belopp af 3,450,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,650,000
kronor; samt

b) för möjliggörande af berörda anläggning medgifva,
att mellan Jvimgl. Maj:t och kronan, å ena, samt
Söderfors bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag, å andra sidan, må afslutas aftal
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af bolagen
den 15 december 1910 undertecknade, vid statsrådsprotokollet
den 3 mars 1911 fogade aftal.

Stockholm den 12 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bihang till RUtsd. prat. 1911, 4 Sami. 1 Afd. 75 Haft.

o