Statsutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande
af 1912 års stater.

(1 :a Afd.)

Uti eu den 31 sistlidne mars till Riksdagen afbiten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 197) bär
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att i likhet med föregående år må från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för underlättande
af manskapsrekryteringen till fyllande af nästkommande års
stater.

Departementschefens yttrande i detta ärende till ofvanberörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:

»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt
sedan år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär
med en anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet
har uppförts i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget
till aflöning och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som
alltså för ett år uppgår till 50/s kronor för hvarje i staterna uppfördt
nummer, utbetalas dock icke till truppförbanden för flera nummer, än
som verkligen under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas
bidraget och ingår till fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Detta ordinarie rekryteringsbidrag visade sig emellertid småningom
otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre än
3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 69 Raft. (Nr 79—80.) 1

9

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

vid armén enligt 1908 års stater och det visade sig allt svårare, att på
ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.
På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontärs- och
underbefälsrekryteringen m. m. tillsatta s. k. volontärkommissionen och
sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,
medgaf Ivungl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907,
att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén
Unge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beräknas
efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskapsnumerären
— distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer
däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad
volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20
kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att
träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller
från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och
8 a) i nådiga brefvet den 27 oktober 1905, angående bestämmelser i
fråga om volontärs antagande och afskedande, dels och likaledes 20
kronor för hvarje då anställd volontär, med hvilken under samma år
utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för
dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.
I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle
af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas
till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga
öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl, att så
stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskapet,
samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden åt
det extra rekryteringsbidraget skulle, i den män det lämpligen kunde
ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och
rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen
anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget
sammanlagdt erhölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek skulle bestämmas
i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge
öfverstiga 90 kronor.

Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,
trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden för rekryteringen,
uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,
att för fyllande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra
rekryteringsbidrag jämväl finge utgå under år 1908, aflät Eders Kungl.
Maj:t, på min hemställan, proposition till 190S års Riksdag om medgif -

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

3

vande, att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas från fjärde
hufvudtitelns allmänna besparingar. (Prop. nr 178.)

Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder af
helt annan art än den här ifrågavarande vore af nöden för vinnande
af eu tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid
särskildt frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning
syntes vara att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908,
att Riksdagen, med hänsyn till hvad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett
sig kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Eders Kungl.
Maj:ts berörda framställning, och att Riksdagen alltså medgifvit, att,
därest för underlättande af manskapsrekryteringen särskildt rekryteringsbidrag
skulle behöfva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp
finge utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I anledning häraf föreskref Eders Kungl. Maj:t den 22 juli 1908,
att tillfälligt extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 1908 i enlighet
med de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den
6 september 1907.

För nedbringande af vakansernas antal medgaf Eders Kungl. Maj:t vidare,
på därom gjord framställning, förlängning till den 1 april 1909 af
den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909
års stater, samt förklarade, att extra rekryteringsbidrag enligt enahanda
grunder skulle utgå jämväl till dem, som under den sålunda utsträckta
tiden anställdes för att omedelbart inträda i pågående volontärrekrytskolor
eller ingå i de år 1909 börjande beväringsrekrytskolorna.

Den 1 februari 1909 hade antalet manskapsvakanser nedgått till
2,203, hvadan ställningen då var något förbättrad. Enligt hvad jag
till statsrådsprotokollet öfver landt-försvarsärenden den 19 mars 1909
anförde, ansåg jag emellertid, att den sålunda förbättrade ställningen
vore att tillskrifva dels det extra rekryteringsbidraget samt de ökade
löneförmåner, som det fast anställda manskapet och underbefälet från
och med år 1908 fått tillträda, dels ock tryckta konjunkturer å
den allmänna arbetsmarknaden. Jag instämde jämväl i den uttalade
åsikten, att andra åtgärder borde vidtagas för en effektiv förbättring
af manskapsrekryteringen, och erinrade om att denna fråga
vore föremål för utredning. Men i likhet med samtliga arméfördelnings-
och likställda chefer höll jag för sannolikt, att det jämväl för
fyllande af manskapsnumerären enligt 1910 års stater skulle visa sig
nödvändigt att hafva tillgång till ett extra rekryteringsbidrag.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

I enlighet härmed aflat också Eders Kungl. Maj:t, på min hemställan,
proposition till 1909 års Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt
belopp skulle få utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
(Prop. nr 111.)

Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen
i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då ansett
sig kunna vägra sitt bifall till Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning.
Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del
af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre
svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore
ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den
mån och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med
större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.

Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings-
och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års
Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna
yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmelserna
för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i höggrad
försvåra rekryteringen äfven vid de truppförband, där befintliga
vakanser under föregående rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att
detta resultat till stor del berodde just på befintligheten af det tillfälliga
bidraget.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909
måste jag för egen del ansluta mig till den sålunda uttalade åsikten. Efter
den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid armén
ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas på
tillfredsställande sätt, hvarförutom jag ansåg rekryteringsfrågan icke
kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande
spörsmål blifvit afgjorda, såsom t. ex. frågorna om beredande af civilanställning
åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värnpliktstjänstgöring
i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda
o. s. v. Därtill kom, att, äfven om manskapsnumerären vid en del
truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna
siffror, kvaliteten af det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt
öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle
minskas, förmenade jag det vara högeligen att befara, att, äfven om
numerären möjligen kunde hållas uppe, denna kvalitet blefve ytterligare
försämrad, något som skulle vara synnerligen skadligt, alldenstund
nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas till underbefäl och
således skulle närmast handhafva de värnpliktigas militära utbildning

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

o

och uppfostran. Jag ansåg det därför icke tillrådligt att för det dåvarande
ändra grunderna för rekryteringsbidragets utdelning.

Med gillande af livad jag sålunda anfört medgaf Eders Kungl. Maj:t i
beslut sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryteringen
till fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå
i enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämnda nådiga
bref den 6 september 1907.

Den 1 februari 1910 hade antalet manskapsvakanser nedgått till
1,521 nummer. För att ytterligare nedbringa vakansernas antal medgaf
Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref den 4 februari 1910
förlängning till den 1 april 1910 af den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen
till fyllande af 1910 års stater vid Dalregementet,
Värmlands regemente, Gfottlands infanteriregemente och samtliga infanteriregementen
inom sjätte arméfördelningen.

Emedan rekryteringen, äfven om dessa medgifvanden icke kunde
förväntas medföra någon afsevärd verkan på det sammanlagda antalet
vakanser, befann sig i ett gynnsammare läge än under närmast föregående
år, infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings- och
likställda chefer om behöfligheten af extra rekryteringsbidrag till fyllande
af 1911 års stater. Enstämmigt uttalades härvid önskvärdheten af
dylikt rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utginge, befarades, att tillgången
på rekryter blefve otillräcklig och att kvaliteten på de sökande
blefve sämre. Vidare framhölls angelägenheten af att bidraget komme
samtliga truppförband till godo, enär det skulle inverka synnerligen
menligt, om det ena regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större
förmåner än det andra.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 4 april
1910 anförde jag, bland annat, att de infordrade vakanssiffrorna gåfvo vid
handen, att extra rekryteringsbidrag icke kunde undvaras vid infanteriet.
De gynnsamma siffrorna för specialvapnen voro i viss mån resultat af rekryteringsbidraget.
Det var därför icke troligt, att rekryteringen kunde
hålla sig vid samma numerär rekryteringsbidraget förutan. Om infanteriet
skulle erhålla extra rekryteringsbidrag men icke specialvapnen,
komme rekryteringssvårigheter säkerligen att uppstå för specialvapnen
särskild! inom sjätte arméfördelningen. I alla händelser komme eu
dylik olikhet att inverka ofördelaktigt på rekryternas kvalitet. Det
extra rekryteringsbidraget borde därför bibehållas vid samtliga truppslag,
åtminstone intill dess andra åtgärder vidtagits för att förbättra
rekryteringen, såsom lättnad i värnpliktsafseende för volontärer, bättre

6

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

undervisning under volontärernas anställningstid samt civilanställning
åt uttjänta volontärer.

I enlighet härmed aflät också Kungl. Maj:t på min hemställan
proposition till 1910 års Riksdag om medgifvande att i likhet med föregående
år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar måtte utbetalas
ett extra rekryteringsbidrag för underlättande af manskapsrekryteringen
till fyllande af 1911 års stater. (Prop. nr 158.).

Under hänvisning till föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen
i skrifvelse den 1 juni 1910, att Riksdagen icke heller da ansett
sig5 kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.

I anledning häraf föreskref Eders Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 att
för underlättande af manskapsrekryteringen till .fyllande af 1911 års
stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder,
som funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.

För ytterligare nedbringande af vakansernas antal har Eders Kungl.
Maj:t genom särskilda nådiga bref den 22 juli och den 28 oktober
1910 samt den 20 januari och den 3 februari 1911 till den 1 april 1911
förlängt tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1911 års stater
vid Upplands infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente, Gott.lands
infanteriregemente, Västernorrlands regemente och samtliga truppförband
inom första arméfördelningen. I samma syfte har Kungl. Maj:t
genom särskilda nådiga bref den 22 juli, den 23 september, den 4
och 11 november samt den 2, 9 och 23 december 1910 äfvensom den
20 och 27 januari 1911 medgifvit, att till fyllande af 1911 års stater
äfven ynglingar, som först under år 1911 uppnådde 18 års ålder, finge
anställas vid Svea och Göta lifgarden, Lifregementets grenadjärer, Västgöta
regemente, Upplands infanteriregemente, Kronobergs regemente,
Dalregementet, Kalmar regemente, Södra Skånska infanteriregementet,
Vaxholms grenadjärregemente och Gottlands infanteriregemente samt
Skånska husarregementets detachement i Uppsala.

Enligt till landtförsvarsdepartemontets kommandoexpedition inkomna
rapporter utgjorde antalet vakanser den 1 februari 1911 sammanlagdt
1,908 nummer. Fördelade på de olika vapnen finnas af ofvan nämnda
1,908 vakanta nummer

vid infanteriet...............

» kavalleriet..............

■i artilleriet.................

» ingenjörtrupperna
» trängen ..............

1,635

82

152

34 och

5.

Statsutskottets utlåtande Nr 79. 7

Af de infordrade uppgifterna angående antalet vakanta volontärnummer
under de senaste åren framgår, att antalet vakanser, som
efter den nya härordningens införande varit i jämnt stigande till
och med år 1908,. afsevärdt minskats under åren 1909 och 1910.
Anledningen till minskningen torde till stor del vara att tillskrifva
det extra rekryteringsbidraget. År 1911 visar emellertid återigen en
högst betydlig ökning i antalet vakanser. Redan detta synes gifva
vid handen, att det extra rekryteringsbidraget icke kan undvaras.
Fördelas vakanserna år 1911 på de olika vapenslagen, befinnes visserligen,
att det. ojämförligt största antalet kommer på infanteriet, men
af skål, som jag förut anfört till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
. den 4 april 1910, finner jag ej tillrådligt, att extra
rekryteringsbidrag tilldelas endast infanteriet, men icke specialvapnen;
och för öfrigt tillåter jag mig påpeka, att specialrapnens vakanssiffror
i allmänhet äro ogynnsammare i år än föregående år.

Men det är emellertid icke blott vakansernas antal utan äfven
rekryteringens kvalitet, hvartill hänsyn måste tagas. Denna lämnar
alltjämt åtskilligt öfrigt att önska.

Såsom ^ förut påpekats, torde rekryteringen påverkas icke blott
af rekryteringsbidraget utan öfver hufvud taget af alla de förmåner,
som kunna bjudas . volontärerna, t. ex. civilanställning åt uttjänta
volontärer, lättnad i värnplikten in. m. Frågan om civilan ställning
äi emellertid ännu icke slutförd; dock torde inom en ej alltför aflägsen
framtid förslag i ämnet kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t
till pröfning. Beträffande lättnader i värnpliktens fullgörande för vissa
värnpliktiga bär proposition därom af Eders Kungl. Maj:t aflåtits till
innevarande års Riksdag (Prop. nr 2), men då en sådan förmån, hvarom
nämnda proposition handlar, ännu icke blifvit pröfvad till sina verkningar,
måste man för närvarande bortse jämväl från denna förmån och tillsvidare
uteslutande lita till de ekonomiska förmånerna.

Jag anser därför, att proposition bör aflåtas till Riksdagen angående
. anvisande af extra rekryteringsbidrag för år 1912 i samma
omfattning, som under föregående år ägt rum.»

Vidare anmäkte departementschefen att fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar lämnade tillgång till att för år 1912 utdela ifrågavarande
extra rekryteringsbidrag.

På grund af hvad i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig
böra^ tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i denna proposition föreslagit och får
alltså hemställa,

8

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

att Riksdagen må medgifva, att i likhet med föregående
år må från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för
underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande
af nästkommande års stater.

Stockholm den 9 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLING.