Statsutskottets utlutande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes
till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen
samt en i ämnet väckt motion.

(3:e Afd.)

1 en till Riksdagen aflåten till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition, nr 168, af den 31 mars 1911 har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet
var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i
samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen
tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut varit ledamot i hofrätten,
utan äfven den tid intill fem år, hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande:

»Då jag i statsrådet den 13 sistlidna januari inför Eders Kungl.
Majjf föredrog ärendet om reglering af löneförhållandena in. m. vid
necpj justitierevisionen, i hvilket ärende då fattades nådigt beslut om
proposition till Riksdagen i enlighet med hvad af mig blifvit hemställdt,
hade jag äfven att behandla frågan om antalet ordinarie revisionssekreterare
i förhållande till antalet konstituerade.

Löneregleringskommittén hade uti sitt i ärendet afgifna betänkande
såsom en omständighet, hvilken talade för att ett större antal
Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 64 Höft. (Nr 73.) 1

o

Statsutskottets utlåtande AV 73.

revisionssekreterarämbeten borde tillsättas allenast med konstitutorial,
framhållit, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser, hvilkas
innehafvare i allmänhet icke lämpligen borde kvarstanna i tjänsten
längre än en begränsad följd af år; vore de ordinarie revisionssekreterarna
allt för många, kunde svårighet möta att i rätt tid bereda
dem öfvergång till andra tjänster, för hvilka de kunde vara skickade.
Till minskande af dessa betänkligheter ifrågasatte jag eu anordning,
som jag emellertid fann lämplig äfven ur andra synpunkter.

Jag erinrade, att de allra flesta revisionssekreterarna, då de mottoge
förordnande i nedre revisionen, vore ledamöter i hofrätterna.
Sådan revisionssekreterare kvarstode, om han vore hofrättsråd eller
under tjänstgöringen i nedre revisionen blefve det. vid hofrättsrådstjänsten
såsom sin ordinarie befattning, så länge han ännu endast inneliade
förordnande eller konstitutorial i nedre revisionen; han kunde
under denna tid när som helst återinträda i hofrätten efter den tjänstålder.
han där innehade, och med oförändrad rätt till åtnjutande af
ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att han erliölle fullmakt
å revisionssekreterartjänst, lämnade han definitivt hofrätten. Att
han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten, torde
hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall ägde han ej räkna sig den
tid. han varit ordinarie revisionssekreterare, till godo i fråga om rätt
till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrade
honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda hänseenden
hade framför yngre, få räkna tjänstålder från dagen för sin första
fullmakt som ledamot i hofrätten, funnes icke.

Häri förklarade jag mig anse ändring böra ske. Het borde sä
anordnas, att i fall, då omständigheterna gjorde det önskligt, äfven en
ordinarie revisionssekreterare kunde, när vakans i hofrätten uppstode,
återtaga sitt hofrättsrådsämbete utan att afbrottet i hans tjänstgöring
i hofrätten räknades honom till last i nyss berörda hänseenden. Min
mening vore naturligtvis icke, att sådan återgång till hofrätterna
skulle blifva regel. Tvärtom komme nog, framdeles som hittills, i de
flesta fall andra vägar att stå den afgående revisionssekreteraren öppna.
Att honom bereddes äfven den möjligheten att åter ägna sig åt bo
rättstjänsten, skulle enligt min åsikt visa sig ur flera synpunktei ^pidelaktigt.
Särskildt ville jag härmed framhålla, att det för hofrätten
kunde vara en förmån att återfå en ledamot med den \ idgade erfarenhet,
en längre tids tjänstgöring såsom revisionssekreterare skänkte.

Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar
i gällande bestämmelser erinrade jag, att jag ej i det sammanhang

Statsutskottets utlutande Nr 73.

hvari frågan sålunda af mig blifvit väckt, både att därutinnan framlägga
förslag; ändringarna borde nämligen vidtagas i föreskrifter, som
gällde för kofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna
beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skulle jag anhålla att få återkomma
till densamma.

Efter nådig remiss hafva rikets hofrätter numera afgifvit underdåniga
utlåtanden i ämnet.

Innan jag redogör för dessa yttrandens innehåll, torde jag emellertid
få erinra, att, då statsutskottet i sitt utlåtande i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts förslag om ny lönereglering för nedre justitierevisionen
förklarat sig anse, att med hänsyn till en blifvande rättegångsreform
antalet ordinarie revisionssekreterare, som af Eders Kungl. Maj:t
föreslagits till femton, icke borde sättas så högt utan till tolf, utskottet
tillika uttalat sig om ifrågavarande af mig i utsikt ställda anordning,
i det utskottet yttrat, att, då lämpligheten af en sådan anordning,
hvarmed gifvetvis skulle beredas möjlighet till en hastigare omsättning
af de ordinarie revisionssekreterare, syntes, såsom menligt inverkande
på befordringsmöjligheterna inom vederbörande hofrätt, kunna ifrågasättas,
utskottet ansett sig vid bestämmandet af de ordinarie revisionssekreterares
antal icke böra taga i beräkning en dylik anordning.

Då löneregleringsfrågan den 25 februari behandlades af Riksdagen,
uttalades väl i andra kammaren sympatier för att tillfälle bereddes
ordinarie revisionssekreterare att återgå till hofrätterna, men i statsutskottets
af mig återgifna yttrande föreslogs ej någon ändring. För
egen del gaf jag uttryck åt den förhoppning, att denna fråga icke
skulle vara bragt ur världen genom hvad statsutskottet däld yttrat.
Om, såsom jag sade mig hafva anledning antaga, hofrätterna icke skulle
komma att ställa sig afvisande till tanken, vore det min afsikt att
upptaga frågan till förnyadt öfvervägande.

Min förmodan om hofrätternas ställning till den af mig ifrågasatta
anordningen har visat sig grundad. Göta hofrätt har, utan särskild
motivering, förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget,
och äfven de båda andra hofrätterna hafva funnit detsamma böra godkännas,
dock med viss modifikation.

Sålunda har hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit anordningen,
såsom erbjudande beaktansvärda fördelar såväl för hofrätterna
som för vederbörande tjänsteman, böra åvägabringas, men, då de ändrade
bestämmelserna syntes komma att medföra ökad osäkerhet i
befordringsutsikterna inom hofrätterna, isynnerhet om återgång till
hofrätt icke inskränktes till sällsynta fall, föreslagit, att till för -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

minskande af olägenheterna i detta hänseende — hvilka olägenheter
blefve desto mera kännbara ju ringare antalet ledamöter i hofrätten
vore — viss tid skulle fastställas, inom hvilken återgång till hofrätt
borde äga rum, därest vederbörande skulle blifva delaktig af omförmälda
förmåner.

I samma riktning har jämväl Svea hofrätt uttalat sig. Efter att
hafva framhållit de fördelar, den tilltänkta anordningen komme att
medföra såväl därutinnan, att den i sin mån vore ägnad att betrygga
den bästa möjliga rekrytering af nedre revisionen — och en sådan
rekrytering vore för rättsskipningen i högsta instans af synnerlig vikt
— som ock för hofrätten, som därigenom någon gång komme att få
återbörda en ledamot med framstående erfarenhet, öfvergår hofrätten
till frågan om förändringens inverkan på befordringsutsikterna inom
hofrätterna. Det måste — yttrar hofrätten — i allmänhet betecknas
såsom önskvärdt, att befordringsutsikterna vid ett ämbetsverk kunde
åtminstone någorlunda tillförlitligt bedömas af dem, som ägnade detsamma
sitt arbete. Uppenbart vore emellertid, att den förändrade anordning,
hvarom fråga vore, skulle därest den i någon större utsträckning
komme att vinna tillämpning, på ett fullkomligt oberäkneligt
sätt verka förryckande på befordringsmöjligheterna inom hofrätterna.
Detta innebure efter hofrättens tanke en fara, ty otvifvelaktigt skulle
de ovissa befordringsförhållandena verka hämmande på tillströmningen
af arbetskraft, och detta skulle åter innebära ökad svårighet att på
tillfredsställande sätt rekrytera såväl hofrätterna som medelbart äfven
nedre revisionen. Det blefve därför nödvändigt att i nämnda hänseende
åvägabringa någon stadga och säkerhet genom att till viss
tid begränsa den rätt till återinträde i hofrätten, som skulle tillkomma
ordinarie revisionssekreterare. Blefve antalet ordinarie revisionssekreterare
bestämdt till femton och i följd däraf tjänstgöringen
i nedre revisionen före fast anställning inskränkt till ett par år, syntes
nämnda tid kunna sättas till fem år från utnämningen till ordinarie
revisionssekreterare, men, därest antalet stannade vid tolf, syntes den
böra begränsas till tre år från sagda tidpunkt. Äfven med sålunda
föreslagen begränsning syntes det intresse, man med nämnda anordning
ville främja, blifva tillgodosedt, utan att rubbningen i hofrättens befordringsförliållanden
blefve alltför betungande. Genom dylik tidsbegränsning
skulle äfven vinnas, att, då revisionssekreterare återtoge
hofrättstjänstgöringen, afbrottet i hans verksamhet inom hofrätten
aldrig varat så länge, att han icke kunde antagas komma att med
oförminskad kraft och intresse åter ägna sig åt hofrättsarbetet. Slut -

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

ligen framhåller hofrätten, att den ifrågasatta anordningen icke kunde
anses antaglig under annan förutsättning än den, soin legat till grund
för mitt yttrande i frågan inför Eders Kungl. Maj:t, eller att densamma
afsåge revisionssekreterares öfverflyttning till liofrättsrådsämbetet allenast
i den hofrätt, han vid utnämningen till revisionssekreterare tillhörde.

Äfven statskontoret har afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,
men har därvid inskränkt sig till att undersöka, Indika förändringar
i gällande författningar kunde kräfvas för förslagets genomförande.

Med de yttranden, hvilka nu föreligga från hofrätterna, torde
det vara all anledning att fullfölja tanken att för revisionssekreterare,
som innehaft hofrättsrådsämbete, möjliggöra återgång till ledamotskap
i hofrätten. Att väsentliga fördelar genom en dylik anordning skulle
vinnas, därom synas meningarna ej vara delade; och om, på sätt Svea
hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrågasatt och äfven
jag finner lämpligt, de förmåner, som skulle tillförsäkras den till hofrätten
återvändande revisionssekreteraren göras beleende af att återgången
sker inom viss tid efter utnämningen till ordinarie revisionssekreterare,
torde betänkligheterna i fråga om anordningens menliga
inverkan på befordringsutsikterna i hofrätterna blifva i det väsentliga
undanröjda, I hvarje särskilt fall bör naturligtvis för öfrigt vid behandling
af revisionssekreterares ansökning om utnämning ånyo till
ledamot i den hofrätt, han förut tillhört, hänsyn tagas till befordringsförhållandena
i hofrätten vid den ifrågavarande tiden. Med sagda
modifikation och med nödig varsamhet i tillämpningen böra sålunda
enligt min mening de olägenheter, förändringen kunde i berörda hänseende
medföra, blifva förebyggda.

Den åtgärd, som närmast bör vidtagas för förändringens genomförande,
är, att hos Riksdagen göres framställning om erforderlig bestämmelse
angående rätt för revisionssekreterare, som återgår till
hofrätt, att i viss utsträckning räkna sig revisionssekreterartjänstgöringen
till godo för tillträde till ålderstillägg i hofrätten.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu
inom Andra kammaren af herr B. Petrén väckt motion (nr 357), däri
hemställts, att det i förevarande proposition äskade medgifvandet måtte
så utsträckas, att, därest revisionssekreterare utnämnes till ledamot i
samma hofrätt, i hvilken han vid utnämningen till ämbetet var fiskal,
lian må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen, få tillgodo -

6 Statsutskottets utlåtande Nr 73.

räkna tåg (len tid intill fem år, hvarunder lian innehaft revisionssekreterarämbetet.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:^

,jI propositionen nr 168 har föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva,
att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet
var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i
samma hofrätt, han må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen,
tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut varit ledamot i hofrätten,
utan äfven den tid intill fem år, hvarunder han innehaft revisions sekreterarämbetet.

_ .

Syftet med den föreliggande propositionen är att bereda ordinarie

revisionssekreterare tillfälle att i förekommande fall kunna utan alltför
stor minskning i inkomster återgå såsom hofrättsråd till den hofrätt,
hvilken han tidigare tillhört. _ 0 ...

I propositionen förutsättes såsom visst, att de, som från tjänstgöring
i hofrätt emottaga förordnande i nedre justitierevisionen, hunnit
befordras till hofrättsråd, innan de komma i tur att utnämnas till ordinarie
revisionssekreterare.

Om ock så hitintills med få undantag varit fallet, torde det dock
vara anledning förmoda, att, sedan antalet ordinarie revisionssekreterare,
från och med nästa års början höjts från 8 till 15 samt, i händelse åt
bifall till propositionen, återgång till hofrätt från revisionssekreterarämbete
tillika kan emellanåt vara att emotse, det — särskildt beträffande
de mindre hofrätterna — framdeles understundom kommer att inträffa,
att personer, innan de ännu hunnit befordras till hofrättsråd, blifva i
tur att utnämnas till ordinarie revisionssekreterare. Så torde exempelvis
med all sannolikhet blifva fallet med flera af dem, som efter föregående
tjänstgöring i hofrätten öfver Skåne och Blekinge för närvarande uppehålla
revisionssekreterartjänst.

Då det emellertid saknas giltig anledning att från den i propositionen
åsyftade förmånen afskära dem, som vid utnämningen till revisionssekretarämbete
icke ännu hunnit blifva hofrättsråd, torde det åt Riksdagen
äskade medgifvandet lämpligen böra utsträckas att omfatta jämväl
dem, som vid utnämningen till nämnda ämbete voro fiskaler i någon
af rikets hofrätter.»

Då utskottet förutsätter, att den af Kung!. Maj:t nu föreslagna
anordningen varder så tillämpad, att de olägenheter, förändringen kunde
medföra i fråga om befordringsmöjligheterna i rikets hofrätter, blifva
förebyggda, samt den begränsning med afseende å förmånens åtnjutande,

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

7

som upptagits i Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, synes utskottet
innebära eu viss trygghet i berörda afseende, har utskottet icke velat
motsätta sig hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit. Och,
då det torde saknas giltig anledning att vid bifall härtill från denna
förmån afskära dem, som vid utnämningen till revisionssekreterarämbete
icke ännu hunnit blifva hofrättsråd, har utskottet funnit sig böra biträda
jämväl hvad motionären föreslagit i syfte af förmånens utsträckning till
dem, som vid utnämning till revisionssekreterarämbete innehaft fiskalabefattning
i hofrätt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
ofvannämnda proposition och herr PetrénS förberörda
motion,, medgifva

a) att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen
till ämbetet var ledamot i någon af rikets
hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i samma hofrätt,
han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen
tillgodoräkna sig ej blott den tid, han
förut varit ledamot i hofrätten, utan äfven den tid
intill fem år, hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet,
samt

b) att, därest revisionssekreterare utnämnes till
ledamot i samma hofrätt, i hvilken han vid utnämningen
till revisionssekreterarämbetet var fiskal, lian
må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen,
tillgodoräkna sig den tid intill fem år, hvarunder han
innehaft revisionssekreterarämbetet.

Stockholm den 9 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILL ING.