Statsutskottets utlåtande Nr 60.
1
Nr 60.
Ankom till Eiksdagens kansli den 5 maj 1911 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anläggning af statsbana f rån Ströms vattudal till Angermanälfven
samt i dithörande ämnen väckta motioner.
(4:e Afd.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition (nr 09) af den 10 februari 1911 har Kungl.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att, under förbehåll
att de i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse
af mark in. m. iakttagas, dels besluta anläggning af en statsbana från
Ströms vattudal (Ulriksfors) till Ångermanälfven (Volgsjön) för en beräknad
kostnad af 9,050,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare
förordna om de orter, järnvägen bör genomgå, dels ock för banans påbörjande
bevilja ett anslag för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 200,000 kronor.
Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts tillåter
sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft följande
under innevarande riksdag väckta motioner nämligen inom Första
kammaren nr 36 af herr A. Pers samt nr 93 och 99 af herr E. Hägglund
och inom Andra kammaren nr 116 af herr S. L. Olsson samt nr
193 och 332 af J. Bromée m. fl.
I sina berörda motioner hafva herrar A. Pers och S. L. Olsson
sammanstämmande hemställt, att Riksdagen måtte besluta att anslå
Bihang, till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. (Nr 60) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
500,000 kronor till påbörjande af en statsbana norrut ifrån Sveg till
Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom Jämtland.
Herr E. Hägglund bär föreslagit i motionen nr 93, att Riksdagen,
med afslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 69, måtte besluta anläggning
af en statsbana från Brunflo till Sveg för en enligt den ofvannämnda
kungl. propositionen till 11,700,000 kronor beräknad kostnad,
med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter järnvägen
bör genomgå, allt med de förbehåll i tillämpliga delar, som i den
kungl. propositionen föreslås i fråga om linjen Ströms vattudal—Angermanälfven,
samt för banbyggaadens påbörjande bevilja ett anslag för
år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor; samt
i motionen nr 99, att Riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maj:t
aflåta underdånig skrifvelse af innehåll, att Kungl. Maj:t snarast möjligt
måtte inleda vederbörliga underhandlingar angående förvärfvandet för
statsverkets räkning ej blott af järnvägen Sveg—Orsa, bandelen Orsa
—Mora och järnvägen Mora—Vänern utan äfven af Göteborg—Bergslagernas
järnväg, samt att Kungl. Maj:t så snart ske kan måtte till
Riksdagen aflåta det förslag, till hvilket nämnda underhandlingar kunna
komma att gifva anledning.
Vidare hafva herr Bromée in. fl. föreslagit dels i motionen nr 193,
att Riksdagen ville besluta byggande af järnväg från Sveg till Brunflo
vid tvärbanan i enlighet med utredning och plan, som af järnvägsstyr
relsen blifvit upprättade för Inlandsbanan i denna del, samt för byggnadens
påbörjande för år 1912 anvisa ett anslag af 500,000 kronor,
samt dels i motionen nr 332, att Riksdagen ville till påbörjande af
byggnaden af järnväg dels från Sveg till Brunflo och dels från Ström
till Volgsjön för år 1912 anvisa ett anslag af 1,000,000 kronor, däraf
500.000 till hvardera bandelen, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel för innevarande år och för sagda ändamål använda
300.000 kronor.
I afseende å de af motionärerna till stöd för sina framställningar
anförda skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet, som begärt Konungens befallning till järnvägsstyrelsen
att afgifva yttrande öfver samtliga i förenämnda motioner gjorda framställningar,
med undantag af den, som innefattas i herr Hägglunds
motion nr 99, har med föranledande häraf mottagit nedan intagna skrifvelse!’
i ämnet jämte därvid fogade bilagor.
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Till Riksdagens statsutskott.
Sedan Ni anhållit, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla kungl. järnvägsstyrelsen
att afgifva yttrande öfver vid 1911 års riksdag väckta,
till utskottet remitterade motionerna nr 36 i Första kammaren och nr
116 i Andra kammaren om anslag till påbörjande af en statsbana norrut
från Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom
Jämtland, nr 93 i Första kammaren angående anläggning af en statsbana
från Brunflo till Sveg i stället för linjen från Ströms vattudal
norrut, nr 193 i Andra kammaren om byggande af statsbana från Sveg
till Brunflo samt nr 332 i Andra kammaren i anledning af Kungl Maj:ts
proposition angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till
Ångermanälfven, bär Kungl. Maj: t genom beslut den 13 mars 1911 anbefallt
järnvägsstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med det sålunda
äskade yttrandet.
Uti underdånig skrifvelse den 27 mars 1911 har järnvägsstyrelsen
afgifvit yttrande i ämnet.
Vid underdånig föredragning häraf denna dag har Kungl. Maj:t
förordnat, att järnvägsstyrelsens berörda, härhos bilagda skrifvelse med
tillhörande bilagor skulle öfverlämnas till Eder.
Stockholm den 31 mars 1911.
CARL HEDERSTIERNA.
Genom nådigt beslut den 13 innevarande månad har Eders Kung].
Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med af Riksdagens statsutskott begärdt yttrande öfver vid innevarande
års riksdag väckta, till utskottet remitterade motionerna nr 36 i Första
kammaren och nr 116 i Andra kammaren om anslag till påbörjande af
en stambana norrut från Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt
på tvärbanan genom Jämtland, nr 193 i Andra kammaren ombyggande
af statsbana från Sveg till Brunflo, nr 332 i samma kammare i anledning
af Eders Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana
från Ströms vattudal till Ångermanälfven samt nr 93 i Första kammaren
angående anläggning af statsbana från Brunflo till Sveg i stället
för linjen från Ströms vattudal norrut.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Till åtlydnad af den gifna befallningen får styrelsen i underdånighet
anföra följande.
Motionerna nr 36 i Första kammaren och nr 116 i Andra kammaren.
I dessa motioner, som såväl beträffande motivering som yrkande
äro lika lydande, hemställa motionärerna, att Riksdagen måtte besluta
att anslå 500,000 kronor till påbörjande af en statsbana norrut från
Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom
Jämtland.
I motionerna anföres, bland annat, att det ej kan betviflas, att de
trakter, hvilkas kommunikationsbehof bansträckningen norrut från Ulriksfors
till Dalasjö skulle tillgodose, äro i stort behof af en järnväg, samt
att motionärernas afsikt alldeles icke är att bidraga till, att befolkningens
hopp om en järnväg därstädes skulle gäckas. I detta uttalande
anser sig styrelsen kunna instämma så till vida, som styrelsen finner
behofvet af en järnväg från Ulriksfors norrut till Ångermanälfven vara
synnerligen trängande, men å andra sidan synes det styrelsen vara
skäl befara, att, om byggandet af denna järnväg icke nu beslutas, densammas
anläggning kommer att uppskjutas till en oviss framtid.
Motionärerna framhålla vidare som sin åsikt, att det afbrott i inlandsbanan,
som kommer att förefinnas å sträckan mellan Sveg och Brunflo,
är synnerligen olägligt, om det skall tänkas räcka några år framåt,
sedan banan från Östersund till Ulriksfors och vidare till Dalasjö blifvit
öppnad för allmän trafik. Styrelsen anser sig härvid böra i underdånighet
erinra om, att enligt den plan för statens järnvägsbyggnader,
som styrelsen framlagt i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne januari,
bandelen Sveg—Brunflo skulle kunna öppnas för allmän trafik år
1918 eller endast 2 år efter det att banan till Ångermanälfven (Volgsjön)
enligt samma plan blifvit fullbordad.
Motionärerna framhålla därjämte, att bland de olägenheter, som enligt
hvad nyss nämnts efter deras förmenande skulle uppstå, om banan
mellan Sveg och Brunflo blefve fullbordad först några år efter det inlandsbanan
blifvit framdragen till Dalasjö, särskildt vore att märka, att
en del trävaror från Jämtland vid export skulle söka sig väg till Trondhjem
i stället för, såsom motionärerna anse önskligt och möjligt, till
hamn vid Sveriges västkust. Med anledning häraf tillåter sig styrelsen
hänvisa till såsom bil. A här bifogade, af doktor E. Stridsberg vid statens
järnvägars statistiska kontor den 18 dennes lämnade utredning
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
5
jämte tablå öfver fraktkostnad för vissa angifna varor från Sveg,
Östersund och kloting till Hommelvik i Norge eller svensk västkusthamn.
Af denna utredning framgår otvetydigt, att det förefinnes synnerligen
små utsikter för, att trävaror eller pappersmassa från delar af
Jämtland, norr om Sveg, skola kunna i mera nämnvärda kvantiteter
exporteras öfver hamn vid svenska västkusten. Exportorterna för dylika
varor torde i alla händelser hufvudsakligen komma att blifva Trondhjem
eller Hommelvik i Norge eller ock Sundsvall, i den mån ej dylika
varor framdeles kunna komma att utskeppas öfver annan svensk Östersjöhamn,
norr om Sundsvall, som eventuellt genom tvärbana framdeles
kan blifva satt i genare förbindelse med inlandsbanan, exempelvis vid
Hoting i Västernorrlands län. Styrelsen finner -således, att detta af
motionärerna åberopade skäl för byggandet af bandelen Sveg—Brunflo
före en bana från Ulriksfors till Volgsjön ej bör tillmätas nämnvärd
betydelse.
Att en bana mellan Sveg och Brunflo så, som motionärerna framhålla,
kommer att blifva till nytta för förädlingsindustrien i mellersta
Sverige, framför allt Bergslagen, genom den lättnad den kommer att
bereda, bland annat, med hänsyn till träkolstransporter till nämnda trakter,
torde vara obestridligt, men, då banan enligt den af styrelsen upprättade
planen för statens järnvägsbyggnader skulle blifva färdigbyggd
endast ett eller högst två år senare än hvad motionärerna torde hafva
tänkt sig, anser styrelsen för sin del ej heller detta förhållande böra
tillmätas nämnvärd betydelse.
Motionärerna anföra vidare, att byggandet af bandelen Sveg—Brunflo
skulle göra det lämpligt, att staten inlöste Mora—Vänerns och
Orsa—Svegs järnvägar, hvithet, hvad särskildt Ålfdalens och Särna
socknar beträffar, skulle medföra, att dessa socknar blefve i tillfälle att
bidraga till en nu ifrågasatt järnbana från Ålfdalen till Särna, därigenom
att de finge lösta de kapital, som för närvarande äro bundna i Mora—
Vänerns järnväg, hvarjämte beträffande Orsa socken motionärerna framhålla,
att densamma nedlagt så mycket penningar i järnvägsföretag och
i synnerhet i banan Orsa—Sveg, att socknen väl behöfde komma ifrån
bekymren med driften af sistnämnda bana.
Beträffande det nu nämnda är att märka, att just Orsa socken förut
visat sig ytterst angelägen om att bringa banan Orsa—Sveg till
verklighet, samt att socknen genom tecknande af stora bidrag till järnvägen
kunnat bestämma dess sträckning så, att den fram dragits genom
socknens besparingsskogar på sätt, som kan sägas egentligen vara till
fördel endast för socknen, under det att andra till banans anläggnings
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
kostnader bidragande socknar helt säkert haft större intresse utaf att få
sin järnvägsfråga löst på annat sätt. Styrelsen finner därför ej skäl
tala för att nu inlösa banan Orsa—Sveg endast därför, att den i enskild
hand visat sig vara en dålig affär.
Vidkommande åter den ofvan berörda omständigheten, att statsverket
genom inlösen af Mora—Vänerns järnväg skulle sätta de i denna
järnväg ekonomiskt intresserade socknarna i tillfälle att använda sitt
därifrån lösta kapital på byggandet af tvärbanor, anser sig styrelsen
böra fästa uppmärksamheten på, att inlösen nu af denna bana i och för
sig skulle kunna för statsverket innebära en betydande uppoffring samtidigt
som det ju blifvit ifrågasatt, att statsverket skulle ikläda sig ytterligare
uppoffringar genom lämnande af särskildt kraftigt understöd för
ifrågasatta tvärbanor i dessa trakter.
Styrelsen får slutligen vidkommande motionerna i fråga såsom sin
åsikt framhålla, att tillräckliga skäl i desamma icke blifvit anförda för,
att Riksdagen redan innevarande år skulle anvisa medel att utgå under
år 1912 för byggande af bandelen Sveg—Brunflo, i stället för att, såsom
styrelsen tänkt sig, sådana medel skulle anvisas först af nästkommande
års Riksdag att utgå under år 1913.
Motionen nr 193 i Andra kammaren.
I denna motion har herr J. Bromée i Billsta med flera hemställt,
att Riksdagen ville besluta byggande af järnväg från Sveg till Brunflo
vid tvärbanan genom Jämtland i enlighet med utredning och plan,
som af styrelsen blifvit upprättad för inlandsbanan i denna del, samt
för byggnadens påbörjande för år 1912 anvisa ett anslag af 500,000
kronor.
Såsom motivering för denna sin hemställan hafva motionärerna anfört
liknande skäl, som angifvits i de af styrelsen här ofvan afhandlade
motionerna, och får styrelsen således i underdånighet hänvisa till, hvad
styrelsen därvid anfört beträffande det enligt styrelsens förmenande
mindre lämpliga uti, att medel för byggande af banan Sveg—Brunflo
anvisas af innevarande års Riksdag att utgå redan under år 1912.
Motionen nr 332 i Andra kammaren.
I denna motion framhålla motionärerna bland annat nödvändigheten
af, att bandelen Sveg—Brunflo snarast möjligt kommer till stånd med
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
7
hänsyn till dels ortens behof, dels Orsa—Svegs järnvägs bärighet, dels
ock _ pch detta ej minst — det allmänna såväl från ekonomisk som
från militär synpunkt. Beträffande dessa skäl för omedelbart påbörjande
af denna bana tillåter sig styrelsen i underdånighet åter hänvisa till,
hvad styrelsen i det ofvanstående redan anfört, och finner sig härvid
endast höra tillägga, att det från militär synpunkt sedt torde vara minst
lika riktigt, att banan mellan Östersund och Gellivare blifver i sin helhet
fullbordad inom en ej alltför aflägsen framtid, som att Orsa—
Sveg-banan blifver förbunden med tvärbanan genom Jämtland.
Motionärerna anse icke det skäl vara grundadt, som chefen för
civildepartementet, bland annat, åberopat mot igångsättande redan nu
af arbetena å bandelen Sveg—Brunflo, nämligen att det skulle vålla
olägenheter och kostnader att från nu pågående banbyggnad mellan
Östersund och Ulriksfors öfverflytta befäl, arbetare och arbetsmateriel
till Brunflo eller Sveg. Härtill vill styrelsen för sin del genmäla, att
det ju icke bör bortses från den olägenhet, som ovillkorligen ligger uti
den af chefen för civildepartementet omnämnda förflyttningen, men vill
styrelsen å. andra sidan påpeka, att detta ju icke framhållits såsom något
hufvudsakligt skäl, utan endast som en bidragande orsak till förslaget
om byggandet af bandelen Ulriksfors—Volgsjön i första hand framför
bandelen Sveg—Brunflo.
Emellertid framhålla motionärerna, att de icke vilja bestrida, att
behof förefinnes af en järnväg mellan Ströms vattudal och Ångennanälfven,
samt att de ej finna något hinder möta att nu anslå medel till
påbörjande redan under nästkommande ar af såväl denna järnväg som
en bana från Sveg till Brunflo, och hemställa de i följd häraf, attBiksdagen
ville till påbörjande af byggandet af järnväg dels från Sveg till
Brunflo och dels från Ströms vattudal till Volgsjön för år 1912 anvisa
ett anslag af 1,000,000 kronor, däraf 500,000 kronor till hvardera
banan, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel för
innevarande år för sagda ändamål använda 300,000 kronor.
Styrelsen finner för sin del något absolut hinder icke förefinnas
för att bedrifva banbyggnaderna i dessa trakter i den omfattning, som
motionärerna föreslå, dock under förutsättning, att afknappning ej i följd
däraf göres å de anslag för år 1912, hvarom styrelsen gjort underdånig
framställning dels för fortsättande af inlandsbanan norrut från
Ulriksfors, dels för framdragande af norra stambanan till gränsen mot
Finland och anläggande af järnväg i Tornedalen, dels för en bana från
Alfsby till Piteå. Visserligen skulle det icke medföra allt för stora
olägenheter, om under första byggnadsåret, 1912, anslaget för hvardera
8
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
banan, vore endast 500,000 kronor, nien för ett ekonomiskt bedrifvande
af banbyggnaderna skulle redan nästföljande året erfordras, större anslag
än hvad styrelsen förutsatt i sin med underdånig skrifvelse den
19&sistlidne januari afgifna plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader
under tiden 1912—1918, och vill styrelsen i detta sammanhang
ånyo framhålla önskvärdheten af, att så små afvikelser som möjligt
göras från denna plan, enligt hvilken styrelsen tänkt sig arbetena
anordnade på sådant sätt, att i det närmaste lika stora belopp skulle
användas för statens järnvägsbyggnader under hvart och ett åt de år,
planen afser. Ur denna synpunkt anser styrelsen, att det skulle medföra
vissa olägenheter beträffande arbetenas organisation, om byggandet
af järnvägen Sveg—1 Irunflo skulle pabörjas redan under nästkommande
år i stället för, såsom styrelsen förutsatt, först under år 1913.
Motionen nr 93 i Första kammaren.
I denna motion har motionären anfört, att han efter genomläsning
af Eders KungL Maj:ts nådiga proposition nr 69 till innevarande års
Riksdag angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till
Ångermanälfven fått den uppfattningen, att ifrågavarande förslag i sig
innebär allvarliga olägenheter med afseende på en för landsintressena i
deras helhet liksom ock för statens finanser i möjligaste mån god lösning
af frågan om den s. k. inlandsbanans fortsättande och utveckling.
Under det att vidkommande banan mellan Östersund och Ströms vattudal
särskilda skäl kunde åberopas för denna banas byggande, oberoende
af inlandsbanefrågans lösning i öfrigt, finner motionären sådana skäl
icke kunna åberopas jämväl för den nu föreslagna banbyggnaden från
Ströms vattudal till Ångermanälfven, utan anser han, att .man nu står
inför ett afgörande i den egentliga inlandsbanefrågan, till grund för
hvilken måste läggas mera en bred uppfattning om allmänna landsintressen
än specifika önskemål ur bygdesynpunkt. Häruti anser sig styrelsen
kunna instämma i det afseende, att enligt styrelsens förmenande
det är af synnerlig vikt, att, innan nu pågående arbeten å banan Östersund—Ulriksfors
afslutats, statsmakterna fatta beslut i denna fråga för
att principiellt afgöra, huruvida öfver hufvud taget en inlandsbana genom
Norrland skall komma till stånd äfvensom efter hvilka grunder med
hänsyn till byggnadssätt och trafikering, detta bör ske, hvilket ej hindrar,
att styrelsen, såsom förut framhållits, anser, att äfven ur bygdesynpunkt
starka skäl tala för byggnadsarbetenas omedelbara fortsättande
från Ströms vattudal till Ångermanälfven.
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
9
Motionären, framhåller vidare, att enligt hans förmenande landsintresset
krafvel’, att inlandsbaneföretaget i dess helhet ordnas på sådant
sätt, att trafiken samt export- och importhandeln för de landsdelar, som
beröras af inlandsbanan, måtte kunna ombesörjas öfver svensk hamn
eller, med andra ord, att under de tider af året, då östersjöhamnarna
äro stängda af is, exporten och importen skola kunna försiggå öfver
hamn å Sveriges västkust, och anser motionären, att möjligheten härför
redan är ådagalagd, eftersom, enligt hans uppgift, en hel del exportör
importrörelse på och från jämtlandstr aktern a och öfriga delar af
Norrland vissa tider af året medelst de nu för handen varande järnvägarna
dirigeras öfver Göteborg. Vidkommande detta påstående får styrelsen
i underdånighet erinra om, hvad styrelsen i denna sak ofvan anfört
beträffande motionen nr 36 i Första kammaren och nr 116 i Andra
kammaren, därvid styrelsen med ledning af verkställda utredningar påvisat,
att synnerligen små utsikter förefinnas, för att trävaror, pappersmassa
eller andra större godsslag från delar af Jämtland norr om Sveg
skola kunna i mera nämnvärda kvantiteter exporteras öfver hamn vid
svenska västkusten, alldenstund fraktkostnaderna till sådan hamn blifva
så afsevärdt mycket större än exempelvis till Hommelvik eller Trondhjem
i Norge. I alla händelser kan styrelsen, såsom i det föregående
antydts, icke finna, att sådan export öfver norsk hamn skulle'' blifva afsevärdt
större, för den händelse banan Sveg—Brunflo fullbordades ett
eller par år efter banan till Ångermanälfven, mot hvad den skulle
blifva, om förhållandet vore omvändt, nämligen att banan Sveg—Brunflo
vore öppnad för trafik ett eller annat år före järnvägen till Ångermanälfven.
Motionären söker påvisa, att bland de sätt, på hvilka utfart från
den jämtländska tvärbanan söderut till exporthamn kunde tänkas åstadkommen,
egentligen endast ett sätt numera borde kunna ifrågasättas,
nämligen att staten dels bygger en järnväg från Brunflo station å
nämnda tvärbana till Sveg i Härjedalen dels inköper järnvägarna Orsa
—Sveg, Orsa—Mora, Mora—Vänern samt Göteborg—Bergslagernas järnväg,
hvarvid eventuellt en ny bana skulle anläggas mellan Orsa och
Mora, för den händelse svårigheter uppstå för förvärfvandet af den
redan befintliga banan mellan dessa platser. Styrelsen har visserligen
verkställt vissa approximativa beräkningar och utredningar för uppskattning
af de kostnader, statsverket skulle få vidkännas för inlösen
och komplettering af banorna Orsa—Sveg, Orsa—Mora och Mora—Vänern
äfvensom beträffande sannolika trafikeringskostnaderna å dessa
Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afä. 54 Höft. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
banor, men är styrelsen icke beredd att nu framlägga resultatet af utredningarna
vidkommande nyss nämnda banor och ännu mindre beträffande
Göteborg—Bergslagernas järnväg. Då motionären ej heller gör
någon hemställan vidkommande ofvan berörda inköp af vissa banor, så
tillåter sig styrelsen i underdånighet endast bifoga utdrag (bil. B) ur de
för dessa banor gällande koncessionsvillkoren med afseende på, hvad i
desamma finnes stadgadt vidkommande eventuellt förvärf för statsverket
af banorna i fråga.
Såsom bevis för att en bana mellan Sveg och Brunflo är af större
vikt än en sådan mellan Ströms vattudal och Ångermanälfven, framhåller
motionären, bland annat, att förstnämnda bana skulle beröra Tans
kalkbrott, hvarifrån kalk lätteligen skulle kunna med järnvägen försändas
och tillgodogöras för jordbruket i Västernorrlands, Jämtlands och
delar af Gäfleborgs län. Häremot får styrelsen åberopa, hvad styrelsen
i sin underdåniga skrifvelse den 20 sistlidne december beträffande anläggning
af järnväg mellan Ströms vattudal och Ångermanälfven anfört
rörande kalktillgången längs denna järnväg, hvaraf Eders Kungl. Maj:t
torde finna, att de trakter, en sådan järnväg skulle genomlöpa, genom
sin kalkrikedom äro alldeles särskild! lämpade för odling, äfvensom att
därstädes finnes kalk i öfverflöd för utförsel till andra landsdelar, hvadan
befintligheten af Tans kalkbrott invid linjen Brunflo — Sveg icke
kan utgöra ett skäl till förmån för förslaget om denna handels utförande
tidigare än den föreslagna linjen mellan Ströms vattudal och
Ångermanälfven.
I detta sammanhang vill styrelsen, såsom bevis för att det rent
lokala behofvet af sistnämnda järnväg ej heller kan vara mindre än behofvet
af förstnämnda järnväg utan snarare tvärtom, anföra, att afståndet
från Vilhelmina kyrkoby, som kan anses utgöra hufvudorten i do
trakter vid Ångermanälfven, till hvilken banan nu skulle framdragas,
utgör till närmaste station å statsbanan genom öfre Norrland, nämligen
Anundsjö, omkring 18,5 mil, efter landsvägen räknadt, äfvensom att afståndet
längs landsvägen till Ulriksfors eller norra ändan af den nu
under byggnad varande delen af inlandsbanan utgör 22 mil, under det
att afståndet från Åsarne, som ligger ungefär midt på bansträckningen
Sveg—Brunflo, är endast 7 mil till Brunflo samt 2 mil till Svenstavik
vid Storsjöns södra ända, till hvilken sistnämnda plats ångbåts förbindelse
finnes under den del af året, då Storsjön är isfri. Från Hede
och Vemdalen i Härjedalen, hvilka byar kunna sägas vara de mest betydande
i närheten af bansträckningen Sveg—Brunflo, är afståndet till
Sveg 8 mil, ett i och för sig rätt betydande afstånd men dock vida
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
It
mindre än ofvan angifna afstånd från Vilhelmina till Anundsjö eller Ulriksfors.
Hvad det betyder för ett samhälle att uteslutande vara hänvisadt
till landsvägstransporter af 18 å 20 mils längd, torde hafva
åskådliggjorts, bland annat, genom den nöd, som vid ett par tillfällen
under senare år förefunnits inom Vilhelmina socken.
Styrelsen har anfört ofvanstående för att påvisa, att, enligt styrelsens
förmenande, det lokala behofvet af järnväg från Ströms vattudal
till Angermanälfven är minst lika trängande som behofvet af en bana
mellan Sveg och Brunflo.
Motionären finner vidare, att det skulle vara klokare att med samlad
kraft bedrifva arbetet antingen norrut från Ströms vattudal eller
ock å linjen Brunflo—Sveg, i stället för att, såsom styrelsen förutsatt
och Eders Kungl. Maj:t ställt i utsikt, bedrifva arbetena med mindre
anslag samt ungefär samtidigt på båda dessa banor. Härtill vill styrelsen
genmäla, att det ju visserligen finnes en undre gräns för det anslag
per år, med hvilket en banbyggnad kan drifvas ekonomiskt, men
anser styrelsen, att de anslag, som styrelsen förutsatt i sin ofvan omnämnda
plan för statens järnvägsbyggnader för de båda nu ifrågavarande
banorna, ehuru visserligen icke stora, dock äro sådana, att''banornas
byggande bör kunna drifvas ekonomiskt. Såsom af planen framgår,
utgöra nämligen för hvardera banan de årliga byggnadsanslagen i
medeltal ungefär 2,000,000 kronor med undantag för första byggnadsåret,
då mindre anslag kräfves för de förberedande arbetena. Skulle
man nu, enligt motionärens önskan, endast bygga bandelen Brunflo—
Sveg och därvid använda ungefär samma årliga belopp, som styrelsen
i planen förutsatt för båda banorna, så skulle banan Brunflo—Sveg
kunna fullbordas under år 1916 och således endast 2 år tidigare än
hvad fallet skulle blifva, om banans påbörjande, på sätt styrelsen föreslagit,
uppskjutes till år 1913. Styrelsen finner således ej heller detta
utgöra något viktigt skäl för att nu afbryta byggandet af inlandsbanan
norrut och i stället upptaga arbeten å linjen Brunflo—Sveg samt efter
dennas fullbordande åter vända sig mot norr och åter igångsätta de
därstädes afbrutna banbyggnadsarbetena.
Motionären finner det egendomligt, att chefen för civildepartementet
som skäl mot att nu besluta byggandet af linjen Brunflo—Sveg anfört,
att förslag till sistnämnda bana icke föreligger i samma utarbetade
skick som vidkommande banan Ströms vattudal—Angermanälfven. Med
anledning häraf får styrelsen anföra, att styrelsen ju ej kan vara beredd
på att när som helst framlägga detaljerad plan och detaljerad! kostnadsförslag
för hvilken del som helst af inlandsbanan, i all synnerhet sedan
12
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
de tekniska förutsättningarna för denna banas byggande numera ansetts
böra förändras, mot hvad som förut ifrågasatts, utan har styrelsen särskilt
utarbetat det detaljerade förslaget för banan mellan Ströms vattudal
till Ångermanälfven, efter det styrelsen genom nådigt bref den 21
oktober 1910 blifvit därtill af Eders Kungl. Maj:t anbefalld.
Motionären påpekar, hurusom föredragande departementschefen i sitt
anförande till statsrådsprotokollet vidkommande Eders Kungl. Maj:ts
nådiga proposition om anläggning af banan Ströms vattudal—Ångermanälfven
förbehållit Eders Kungl. Maj:t rätt »att närmare förordna om
de orter, järnvägen borde genomgå», och finner detta tyda på, att ej
heller förslaget för sistnämnda bana skulle vara fullständigt genomarbetadt.
Nämnda uttryck har förut i allmänhet brukat förekomma i
nådiga propositioner beträffande byggande af statsbanor, ehuru detta på
senare tider icke alltid varit fallet, och har detsamma tillkommit af det
skäl, att det ju, trots föregående noggranna utredningar, stundom
visat sig behöfligt vidtaga vissa mindre ändringar i järnvägslinjens
sträckning, hvarvid det icke vore lämpligt, om Eders Kungl. Maj:t
skulle vara i detalj bunden vid den linje, som förelegat vid frågans behandling
inom Riksdagen.
Af hvad ofvan anförts, synes det styrelsen vara ådagalagdt, att icke
heller i nu omhandlade motion förebragts tillräckligt talande skäl, för
att Riksdagen, med afslag på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition
nr 69, skulle besluta att nu bygga linjen Brunflo—Sveg i stället för
banan från Ströms vattudal till Ångermanälfven.
Underdånigst
Hj. Fogelmarck.
Stockholm den 27 mars 1911.
F. W. H. Pegelow.
Bil. A. till järnvägsstyrelsens utlåtande.
Till öfveringenjören.
Då det såsom skäl för att särskildt forcera byggandet af sträckan
Brunflo—Sveg af Inlandsbanan bl. a. anförts, att nämnda linje skulle
möjliggöra att öfver svensk västkusthamn dirigera en beaktansvärd del
af den godstrafik, som eljest skulle ledas öfver Hommelvik, har Ni begärt
en undersökning rörande vederhäftigheten af detta påstående.
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
13
Då den till innevarande Riksdag afgifna kungl. propositionen rörande
inlandsbanans norra del under alla förhållanden förutsätter, att
linjen Brunflo—Sveg skall färdigbyggas före inlandsbanesträckningarna
norr om Angermanälften, behöfver således utredning göras endast för
trafik destinerad från eller till trakter söder om nämnda älf, och att det
anförda påståendet för dylik trafik icke håller streck, framgår omedelbart
ur d:r Key-Åbergs ekonomiska undersökningar.
A sidan 439 af nämnda undersökningar uppvisas, att redan i Sveg
frakten för sådan trafik, som i mera nämnvärda kvantiteter kan förutsättas
ifrågakomma (trafik efter relativt billiga tariffer), ställer sig afsevärdt
billigare vid transport öfver Hommelvik än öfver svensk västknstliamn,
och detta vare sig den sistnämnda transporten sker enbart järnvägsledes
eller i kombinerad järnvägs- och sjötransport. — För en ton
sågad vara blir sålunda exempelvis frakten till Hommelvik endast kronor
7: 10, medan frakt till svensk västkusthamn skulle utgå med följande
ansenligt högre belopp, nämligen
a) till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrhult ........................ kronor 11,6
b) » » )) )> :» —Kristinehamn—Troll
hätte
hanal ................................................................................. » 9 g
c) » Uddevalla öfver Inlandbanan............................................. » 9.3
Härvid har förutsatts — till förmån för trafikutsikterna för svensk
västkusthamn — att Orsa—Sveg ingått som en länk i inlandsbanan;
men icke att Orsa—Mora och Mora—Vänerns järnvägar af staten inköpts.
Men äfven under dessa sistnämnda förutsättningar blir dock, såsom af
närslutna trafiktablå framgår, utfrakten till svensk västkusthamn dyrare
än till Hommelvik. För trävaror kommer den att i detta fall utgå med
lägst kronor 8,2 till Göteborg.
För orter mellan Sveg och Östersund blir naturligtvis Hommelviks
öfverlägsenhet öfver västkusthamn i konkurrensen om trafiken än vida
större, då frakten till Hommelvik naturligtvis blir mindre för orter belägna
närmare Östersund, medan frakten till västkusthamn gifvetvis i
samma mån ökas. Först från orter belägna lika långt norr om Östersund,
som Sveg är beläget söder om samma stad, blir naturligtvis
frakten till Hommelvik densamma som från Sveg, medan frakten från
dessa orter till västkusthamn naturligtvis är ojämförligt större än de motsvarande
redan i och för sig höga frakterna från Sveg.
Sålunda är exempelvis frakten för en ton sågade varor från Hoting
till Hommelvik fortfarande endast c:a 7 kronor, medan motsvarande frakt
till västkusthamn skulle utgöra:
14
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
a) till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrhult ........................ kronor 14,8
p\ )) )) » y> )) —Kristinehamn—Troll
hätte
kanal ................................................................................. *
c) » Uddevalla öfver Inlandsbanan .......................................... » fd,o
Räknar man med ett statsinköp af Orsa—Mora—Vänerns järnvägar,
kommer motsvarande frakt till Göteborg öfver Kristinehamn—Trollhätte
kanal att uppgå till kronor 12: 50.
Hnr orimligt det anförda påståendet måste vara, att Göteborg ens
i kombinerad järnvägs- och sjötransport skulle kunna beröfva Hommelvik
öfver hufvud taget något alls af dess trafik vare sig efter dyrare
eller billigare tariffer — på orter norr om Sveg, inses för öfrigt
genast däraf, att redan för hvarje ort, belägen mer än 3 mil norr om Sveg
utefter Inlandsbanan — ända upp, om man så vill, till Gellivare räknad
t — järnvägsafståndet blir längre till Kristinehamn än till Hommelvik
och, äfven om man förutsätter ett statsinköp af Orsa Mora och
Mora—Vänerns järnvägar, sjöfrakten gifvetvis kommer att vida öfverstiga
den banafgift å 50 öre pr ton, som tillkommer vid transport till
Hommelvik.
Icke ens med de mest extrema särskilda taxebestämmelser kan under
sådana omständigheter Göteborg göras konkurrenskraftigt i täflan med
Hommelvik om den ifrågavarande trafiken.
Till närmare belysande af det ofvan anförda närlägges en i samråd
med bokhållaren vid kontrollkontoret A. Olsson uppgjord trafiktabla.
Stockholm den 18 mars 1911.
ERIK STRIDSBERG.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
o
Hugo Åkesson.
Stämpel.
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
15
Tablå
öfver fraktkostnad för vissa angifna varor från Horting, Östersund
och Sveg till Hommelvik och resp. svensk västkusthamn.
-------- |
Afstånd |
Fraktkostnad |
xr ton. |
|
. |
Trämas s |
i Trämass |
i Plank och |
|
Km. |
Kr. |
Kr. |
j Kr. |
|
Från Hoting |
1 |
|||
till Hommelvik .. |
412 |
9.8 |
8.7 |
6.9 |
» Göteborg öfver Östersund—Krylbo ...................... |
1,008 |
17.0 |
15.9 |
13.4 |
” » » Orsa—Mora—Herrbult, samtrafik |
966 |
18.5 |
17.4 |
14.8 |
” “ ” » » , lokalt (en bana) |
966 |
16.5 |
15.4 |
13.o |
| ” " ” » » — Kristinehamn -Trollhätte |
||||
kanal, samtrafik.............................. |
*) 705 |
16.2 |
15.x |
14.o |
» till Göteborg, öfver Orsa—Mora—Kristineham Troll- |
||||
hätte kanal, lokalt (en bana)........................... |
*) 705 |
14.7 |
13.6 |
12.5 |
» Uddevalla öfver Inlandsbanan.............................. |
962 |
16.5 |
15.4 |
13.o |
Från Östersund |
||||
till Hommelvik ..... |
245 |
7.3 |
6.4 |
5.o |
» Göteborg öfver Krylbo....... |
841 |
15.0 |
13.9 |
11.6 |
* » » Orsa—Mora—Herrbult, samtrafik...... |
799 |
16.3 |
15.2 |
12.8 |
* ” ” »a » , lokalt (en bana) |
799 |
14.3 |
13.2 |
11.0 |
• ” » » » —Kristinehamn—Trollhätte |
||||
kanal, samtrafik.... |
'') 538 |
14.o |
12.9 |
11.8 |
» Göteborg öfver Orsa—Mora—Kristinehamn—Trollhätte |
||||
kanal, lokalt (en bana)........................... |
‘) 538 |
12.5 |
11.4 |
10.3 |
» Uddevalla öfver Inlandsbanan................................. |
795 |
14.3 |
13.2 |
11.0 |
Från Sveg |
||||
till Hommelvik .................................... |
424 |
10.0 |
8.9 |
7.i |
» Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrbult (samtrafik)...... |
620 |
14.o |
12.9 |
11.6 |
J) Järnvägsafst&nd till Kristinehamn.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Fraktkostnad per ton |
||||
Afstånd |
||||
Trämassa torr |
Trämassa våt |
Plank och |
||
Km. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrbult, lokalt (en bana) |
620 |
12.o |
10.9 |
9.8 |
„ » ). Kristinehamn—Trollhätte kanal, sam- |
'') 359 |
11.7 |
10.6 |
9.6 |
» Göteborg öfver Kristinehamn—Trollhätte kanal, lokalt |
*) 359 |
10.2 |
9.i |
1 8.2 1 |
Uddevalla öfver Inlandsbanan .................................... |
573 |
11.4 |
| 10.3 |
1 9.3 1 |
i) Järnvägsafstånd till Kristinehamn.
Bil. B till järnvägsstyrelsens utlåtande.
I koncessionerna för Bergslagernas järnvägar, Mora—Vänerns järnväg,
bandelen Mora—Orsa och järnvägen Orsa—Sveg intagna
bestämmelser rörande rätt för svenska statsverket
att inlösa ifrågavarande järnvägar och handel.
Bergslagernas järnvägar.
(Öppnades i sin helhet år 1879.)
I koncessionen af den 26 september 1871 stadgas (punkt 11).
att svenska statsverket, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
skall äga inlösa ifrågavarande järn vägssys tern i dess helhet med
allt tillbehör, dock ej förr än tjugo år förflutit från det samtliga jarnvägssektionerna
blifvit för allmän trafik öppnade; att för sadant fall
och under förutsättning, att banorna med tillbehör befinnas vara val
underhållna och i fullt försvarligt skick, skall i löseskilling erlaggas ett
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
17
belopp, som efter fem procent gifver en ränta, motsvarande, om lösningsanspråket
väckes tidigare än 40 år, efter det banorna för trafik
öppnats, två gånger, men, om lösningsanspråket väckes senare, en och
en half gång beloppet °f den nettoinkomst, banorna, enligt hvad deras
ägare kunna tillförlitligen ådagalägga, årligen i medeltal under de nästförutgående
tio åren lämnat; att, om ägarna ej vilja eller kunna tillförlitligen
styrka beloppet af den nettoinkomst, hvarefter löseskillingen bör
beräknas, densamma skall bestämmas på det sätt, att, sedan egendomen
blifvit värderad af fem gode män, utaf hvilka Kungl. Maj:t utser två
och järnbanornas ägare två samt de fyra sålunda valde tillkalla den
femte, det af dessa gode män fastställda värde, om lösningsanspråket är
väckt inom fyratio år, efter det järnbanorna för trafik öppnats, fördubblas,
men, om lösningsanspråket är senare väckt, förhöjes med femtio procent,
samt att ehvad löseskillingen bestämmes på ena eller andra sättet, af
järnbanornas ägare bildad reservfond skall utan särskildt vederlag åtfölja
banorna.
Mora—Yänerns järnväg.
A. delen Mora—Pcrsberg.
(Öppnades för trafik delvis 1889, i sin helhet 1892.)
I koncessionen af den 22 april 1887 bestämmes (punkt 10):
att svenska statsverket är berättigadt inlösa ifrågavarande järnväg
med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,
a) som, om sådant sker inom tio år efter det järnvägen i sin helhet
eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, skall motsvara hvad
järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper,
kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter
afdrag af den netto-inkomst, banan under tiden lämnat; och
b) som, om inlösen sker efter tio år från det förevarande bana blifvit
i sin helhet eller till någon del upplåten för trafik, skall, allt efter
det sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen
beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga
räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast före det
år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning af
trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar till
delegarne i järnvägen jämte rånte- och kapitalafbetalningar å upptagna
lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af säkra for
Bihang
till liiksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
dringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller ock bestämmes af
fem gode män, utaf hvilka Vi vilje utse två och koncessionshafvarne
välja två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den femte; skolande
lösesumman för järnvägen af svenska statsverket erläggas vid tillträdet
af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet af hela järnvägsbyggnaden
med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag
de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reserv- och förnyelsefonden,
utan annat undantag än af de för trafikens behof i förråd befintliga
förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och
skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt; och skall egendomen
till statsverket afträdas skuldfri, eller ock behörigt afdrag å löseskillingen
vid afträdandet göras för beloppet af den i järnvägen intecknade skuld;
hvar emellertid koncessionshafvarne åligger att årligen, efter det behörig
revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper egt rum, insända till
Vårt civildepartement, för att der förvaras, fullständig uppgift å beloppet
af de utdelningar till järnvägsägarne, af de kapital och räntebetalningar
å upptagna lån samt af de öfverföringar af medel till reserveller
förnyelsefonden, som för det år revisionen omfattar, blifvit af
öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.
11. delen Persberg—Kristinehamn.
(Öppnades för trafik 1875 och 1876.)
I koncessionen af den 9 maj 1873 finnas inga bestämmelser rörande
inköpsrätt för svenska statsverket.
Bandelen Mora—Orsa.
(Öppnades år 1892.)
I koncessionen af den 12 juni 1891 stadgas (punkt 11):
att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrågavarande järnväg
med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,
a) som, om sådant sker inom 10 år, efter det järnvägen i sin helhet
eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad
järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, som
Vi godkänne, kostat med tillägg af ränta efter fem för hundra om året
efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
19
b) som, om inlösen sker efter 10 är från det banan blifvit i sin
helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter
det sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen
beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt af Oss
godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast
före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt, uppkomna
nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda
utdelningar till delegarne i järnvägen jämte ränte- och kapitalafbetalningar
å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande
af säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond, eller
och bestämmas af fem gode män, utaf hvilka Vi vilje utse två och koncessionshafvarne
utse två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den
femte; skolande lösesumman för järnvägen af svenska statsverket erläggas
vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet
af hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa
tillhörigheter af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll
varande reserv- och förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för
trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom
obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt,
och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt
afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i järnvägen
intecknade skuld; hvaremellertid det åligger koncessionshafvarne
att årligen, efter det behörig revision af järnvägens förvaltning och
räkenskaper egt rum, insända till Vårt civildepartement för att där
förvaras, fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till järnvägens
delägare, de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverförmgar
af medel till reserv- eller förnyelsefonden, som för det år, revisionen
omfattar, blifvit af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.
Järnvägen flisa—Sveg.
(En del öppnades 1908 och återstoden 1909.)
I koncessionen af den 11 oktober 1895 stadgas (punkt 11):
att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrågavarande järnväg
med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,
a) som, om yrkande om järnvägens afträdande till staten framställes
inom tio år efter det järnvägen i sin helhet eller till någon del blifvit
öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad järnvägen med tillhörigheter
20
Statsutslcottets utlåtande Nr 60.
Utskottets
yttrande.
och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Vi godkänne, kostat koncessionshafvarne
med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter
afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat, och
b) som, om dylikt yrkande göres efter tio år från det banan blifvit
i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall antingen
beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt
af Oss godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit
närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt,
uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma
tio år gjorda utdelningar till delegarne i järnvägen jämte rånte- och
kapitalafbetalningar å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel
eller öfverförande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond,
eller och därest vare sig från statens eller från koncessionshafvarnes
sida sådant fordras, bestämmas af fem gode män, utaf livilka Vi
vilje utse två och koncessionshafvarne utse två, hvarefter de fyra sålunda
valde tillkalla den femte;
skolande lösesumman, som skall anses utgöra inlösningsvärdet af
hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af
hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reservoch
förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof
i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade
syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt inom ett år,
efter det lösningsanspråket framställdes och i hvarje fall inom sex månader
efter det staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket erläggas
tillika med fem procents ränta därå, för år räknadt, från tillträdesdagen;
och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt
afdrag å löseskillingen göras för beloppet af den i järnvägen intecknade
skuld, hvaremellertid det åligger koncessionshafvarne att årligen, efter
det behörig revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper egt rum,
insända till Vårt civildepartement, för att där förvaras, fullständig uppgift
å beloppet af de utdelningar till järnvägens delägare, de kapitaloch
räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverföringar af medel till
reserv- eller förnyelsefonden, som för det år revisionen omfattar, blifvit
af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.
Beträffande Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet,
som gärna vill lämna sitt erkännande åt Kungl. Maj:ts åtgärd att låta genom
järnvägsstyrelsen utarbeta en plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader
under åren 1912—1922, emellertid ansett det kunna
ifrågasättas, huruvida ej de i planen beräknade årliga byggnadskostnad^-^
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
21
lämpligen borde i viss mån nedsättas, och tiden för vederbörande arbetens
fullbordande i stället något framskjutas. Vidare har utskottet ej kunnat
undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det förhållande, att, om man
undantager statsbanan Järna—Norrköping, samtliga i planen upptagna
anläggningar äro sådana, om hvilka man ej kan hafva grundad anledning
förvänta, att de inom rimlig tid skola lämna tillgång till amortering
och förräntande af å dem nedlagdt kapital. Vid sådant förhållande
måste utskottet hysa allvarliga betänkligheter inför de stora kraf, som
sålunda ställas på statskassan. Under de senaste åren hafva, enligt
Riksdagens beslut, synnerligen betydande belopp bundits vid dyrbara
anläggningar, nämligen kraftstationsanläggningarna vid Trollhättan och
Porjus samt den nya farleden mellan Vänersborg och Göteborg, hvilka
företag emellertid beräknats komma att lämna staten afsevärda inkomster.
Beträffande de två sistnämnda af dessa anläggningar har man
dock, då desamma icke hunnit bringas till fullbordan, gifvetvis ännu icke
kunnat ernå visshet, huruvida de därvid knutna förväntningar komma
att förverkligas, och vidkommande kraftstationsanläggningen vid Trollhättan
föreligger ej heller full visshet i hvad mån de därvid fästade
högt spända förhoppningar komma att blifva verklighet.
Jämväl detta förhållande är i viss mån ägnadt att ingifva betänkligheter
beträffande nu ifrågasatta anläggningar.
Ehuru utskottet sålunda af anförda skäl måste ställa sig tveksamt
inför de nya kraf på statskassan, som förenämnda plan innebär, vill
utskottet likväl ej förneka, att de i planen upptagna arbeten i allmänhet
torde vara af beskaffenhet att böra komma till utförande.
Hvad då särskilt inlandsbanan beträffar, vill utskottet i detta samhanliang
erinra, hurusom Riksdagen år 1904 beslöt att för verkställande
af fullständiga undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats
å Boliusländska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig
punkt å Gällivarebanan, bevilja ett anslag å 280,000 kronor. Detta
belopp ökades sedermera med 230,000 kronor, så att till dessa undersökningar
åtgått tillhopa 510,000 kronor.
År 1907 beslöt Riksdagen att af den sålunda undersökta sträckan
bygga delen från Östersund till Ströms vattudal för en kostnad af
10,900,000 kronor, hvilken anläggning beräknas blifva färdig under år
1912. Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition afser fortsättande af
denna handel norrut till Ångermanälfven för en kostnad, hvilken, sedan
den ursprungligen uppgjorda planen omarbetats efter en enklare typ,
nedbragts till 9,050,000 kronor, under det att kostnaden enligt den ursprungliga
planen uppgick till 13,139,000 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
De af Riksdagen, såsom ofvan erinrats, beviljade särdeles afsevärda
anslag1 för inlandsbaneundersökningar gifva, vill det synas utskottet,
vid handen, att Riksdagen uppskattat det stora värde för landet, som
en dylik bana skulle innebära, och har utskottet, hvad vidkommer den
nu till utförande föreslagna delen Ulriksfors—Volgsjön, ej kunnat undgå
att tillmäta densamma och dess fortsättning vidare norrut så stor betydelse
ur såväl kulturell som försvarssynpunkt, att utskottet, oaktadt
förenämnda betänkligheter, anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.
I fråga om den militära betydelsen af en nordligare inlandsbana
vill utskottet erinra om huru generalstabschefen uti en till Kungl. Maj:t den
27 februari 1904 afgifvet utlåtande förklarat, att en dylik bana för försvaret
af öfre Norrland både en betydelse, som näppeligen kunde öfverskattas,
i livilket afseende därjämte erinrades om den ökade betydelse
Norrbotten under de senaste årtiondena vunnit, en betydelse, som förvisso
ytterligare körnare att stegras och hvarur äfven de för öfre Norrlands
försvar erforderliga åtgärderna med nödvändighet kommc att härflyta.
Som den viktigaste af dessa åtgärder syntes generalstabschefen
utan allt tvifvel byggandet af en för anfall från kusten fullt tryggad
förstklassig järnväg betecknas; och syntes det vara en angelägenhet af
den allra största vikt, att en dylik järnväg komme till stånd så snart
sådant vore möjligt.
Jämväl ur andra synpunkter synes angelägenheten att ej undanskjuta
banans utförande utskottet synnerligen beaktansvärd och biträder
utskottet till fullo hvad i propositionen anförts i fråga om önskvärdheten
af att byggandet af denna handel, som afser att bereda tidsenliga
kommunikationer åt en mycket viktig del af det inre Norrland, må kunna
sättas i gång och fortsättas i den mån arbetena på den söder därom
belägna bandelen Östersund—Ströms vattudal fullbordas. Med den synnerligen
stora betydelse den nu föreslagna banan har för den ekonomiska
utvecklingen af de trakter, den kommer att genomlöpa, måste det
gifvetvis vara af stor vikt att den kommer till stånd så snart som möjligt,
på det resultaten däraf också må snart skönjas.
Ehuruväl banans ekonomiska bärighet ej ingifver så stora förhoppningar,
vill utskottet emellertid i detta sammanhang erinra, att järnvägsstyrelsen
ställt i utsikt, att bruttoinkomsterna från banan i fråga några
är efter banans öppnande skola täcka driftkostnaderna, och har intet
förekommit, som jäfvar denna järnvägsstyrelsens uppfattning.
I sammanhang härmed har utskottet velat uttala sin anslutning till
departementschefens uppfattning att, därest det stora järnvägsföretaget
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
23
skall förverkligas, man måste bygga banan efter en enklare typ än nuvarande
statsbanors och trafikera densamma på billigast möjliga sätt.
Då utskottet sålunda är öfvertygadt om ifrågavarande banas synnerligen
störa betydelse äfvensom om angelägenheten att densammas
utförande ej undanskjutes och då utskottet ej funnit anledning till erinran
mot plan eller kostnadsberäkningar för företaget, anser sig utskottet
hafva fullgiltiga skäl tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Härmed vill emellertid utskottet icke hafva uttalat något omdöme
om, huruvida byggandet af den ifrågavarande inlandsbanan" bör fortsättas
längre än till Ångermanälfven och än mindre om sträckningen af en
eventuell fortsättning, helst som i fråga härom ytterligare undersökning
torde vara önskvärd särskildt med hänsyn till spörsmålet om anslutning
till Luleå—Riksgränsbanan vid Näsberg.
Hvad därefter vidkommer den af motionärerna föreslagna anläggningen
af en statsbana från Brunflo till Sveg, finner utskottet, vid "det
förhållandet, att undersökningarna och kostnadsberäkningarna för denna
handel ännu icke blifvit slutförda, något anslag icke böra nu beslutas
till berörda .handel, som emellertid enligt förenämnda plan för utförande
af statens järnvägsbyggnader, mot hvilken utskottet i denna del icke
har något att. erinra, skulle påbörjas år 1913. Utskottet har sålunda
icke kunnat tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i anledning af denna
framställning.
Med afseende å hvad i motionerna vidare anförts i fråga om
angelägenheten för staten att förvärfva äganderätt till vissa enskilda
järnvägar, som skulle förmedla förbindelsen med den föreslagna bansträckan,
har utskottet velat uttala dels, hvad vidkommer herr Hägglunds
förslag om underhandlingars vidtagande för förvärf af Göteborg—
Bergslagernas järnväg, att utskottet ej kunnat finna ifrågavarande järnvägsanläggning
böra förutsätta ett sådant förvärf, och dels hvad angår
banorna Orsa Sveg, Orsa—Mora och Mora—Vänern, att utskottet är
öfvertygadt därom, att, därest förhållandena skulle visa sig med nödvändighet
påkalla ett förvärf af dessa banor, Kungl. Maj:t icke skall
underlåta att därom göra framställning hos Riksdagen.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts
förevarande framställning må, under förbehåll att uti
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 10 februari
24
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
1911 angifva villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark
m. in. iakttagas, dels besluta anläggning af en statsbana
från Ströms vattudal (Ulriksfors) till Ångermanälfven
(Volgsjön) för en beräknad kostnad af 9,050,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna
om de orter, järnvägen bör genomgå, dels ock för
banans påbörjande bevilja ett anslag för år 1912 af
900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
200,000 kronor;
b) att herr Pers motion nr 36, herr Hägglunds
motion nr 93, herr Olssons motion nr 116 och herr
Bromces m. fl. motioner nr 193 och 332 må anses
besvarade genom hvad utskottet härofvan yttrat och
föreslagit; samt
c) att herr Hägglunds motion nr 99 icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1911.
På statsutskottets vägnar:
G. B1LLING.
Reservationer:
af herrar grefve A. F. Wachtmeister, P. Olsson, J. A. Sjö, E. A. Nilson
och O. G. Erikson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:
»Beträffande Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet,
som gärna vill lämna sitt erkännande åt Kungl. Maj:ts åtgärd
att låta genom järnvägsstyrelsen utarbeta en plan för bedrifvande af
statens järnvägsbyggnader under åren 1912—1922, emellertid ansett
det kunna ifrågasättas, huruvida ej de i planen beräknade årliga byggnadskostnaderna
lämpligen borde i viss mån nedsättas, om tiden lör
vederbörande arbetens fullbordande i stället något framskötes. Vidaie
har utskottet ej kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
25
förhållande, att, om man undantager statsbanan Jama—Norrköping,
samtliga i planen upptagna anläggningar äro sådana, om hvilka man
ej kan hafva grundad anledning förvänta, att de inom rimlig tid skola
lämna tillgång till amortering och förräntande af å dem nedlagdt
kapital. Vid sådant förhållande måste utskottet hysa allvarliga betänkligheter
inför de stora kraf, som sålunda ställas på statskassan. I nder
de senaste åren hafva, enligt Riksdagens beslut, synnerligen betydande
belopp bundits vid dyrbara anläggningar, nämligen kraftstationsanläggningarna
vid Trollhättan och Porjus samt den nya farleden mellan
Vänersborg och Göteborg, hvilka företag emellertid beräknats komma
att lämna staten afsevärda inkomster. Beträffande de två sistnämnda
af dessa anläggningar har man dock, då desamma icke hunnit bringas
till fullbordan, gifvetvis ännu icke kunnat ernå visshet, huruvida de därvid
knutna förväntningar komma att förverkligas, och vidkommande kraftstationsanläggningen
vid Trollhättan föreligger ej heller fullvisshet i hvad mån
de därvid fästade högt spända förhoppningar komma att blifva verklighet.
Detta förhållande är tydligen ej af beskaffenhet att håfva de af utskottet
hysta betänkligheter beträffande nu ifrågasatta anläggningar. Ehuru utskottet
sålunda af anförda skäl måste ställa sig tveksamt inför de nya kraf på
statskassan, som förenämnda plan innefattar, vill utskottet likväl ej förneka,
att de i planen upptagna arbeten i allmänhet torde vara åt beskaffenhet
att böra komma till utförande. Men att under förhandenvarande
omständigheter fatta beslut om utförande åt den i Kungl. Maj:ts
förevarande proposition föreslagna anläggningen, hvilken synes i atseende
å ekonomisk bärighet vara eu af de allra svagaste, vill ej synas
utskottet tillrådligt; detta så mycket mindre som ett bifall till förslaget
i fråga jämväl lärer innefatta ett gillande och fastslående åt eu nordligare
inlandsbana i hela dess af Kungl. Maj:t ifrågasatta sträckning genom
trakter, som äro i väsentlig grad i saknad af utvecklingsmöjligheter.
Då äfven enligt järnvägsstyrelsens, som det vill synas utskottet, skäligen
optimistiska beräkningar, driftkostnaderna för banan i fråga skulle komma
att, åtminstone under de närmaste åren efter banans öppnande för trafik,
högst väsentligt öfverstiga bruttoinkomsterna, skulle densammas anläggning
ej blott innebära bindande utan förhoppning om förräntande åt ett
kapital, uppgående för hela inlandsbanan norr om Ulriksfors till icke
mindre än omkring 35,550,000 kronor, däraf likväl 1,920,000 kronor
för arbetsspårot Gällivare—Porjus redan beviljats, utan äfven medföra
en ej obetydlig direkt minskning i inkomsterna af statens järnvägar.
Om utskottet sålunda icke ansett sig kunna biträda Kungl. Maj:ts nu
föreliggande förslag, har utskottet emellertid icke velat underkänna den
Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
betydelse ur kulturell och försvarssynpunkt, som en inlandsbana norrut
från Ulriksfors onekligen skulle innefatta, men har utskottet ansett det
kunna ifrågasättas, huruvida ej eu sådan bana, därest densamma finge
eu östligare sträckning genom trakter, som äro mera bebodda och i besittning
af större möjligheter till utveckling, skulle kunna i afseende å
dess ekonomiska bärighet i så måtto förändras, att dess anläggande må
kunna anses mera tillrådligt. En inlandsbana med en dylik sträckning
skulle därjämte, vill det synas utskottet, afsevärdt minska behofvet af den
utaf järnvägsstyrelsen såsom nödvändig förutsatta förbindelsebanan mellan
norra stambanan och inlandsbanan.
I sammanhang härmed har utskottet velat uttala sin anslutning till
departementschefens uppfattning att, därest det stora järnvägsföretaget
skall förverkligas, man måste bygga banan efter en enklare typ än nuvarande
statsbanors och trafikera densamma på billigast möjliga sätt.
Hvad därefter vidkommer den af motionärerna föreslagna anläggningen
af en statsbana från Brunflo till Sveg synes utskottet goda skäl
tala för, att en sådan anläggning bör komma till stånd. Såsom utgögörande
en förbindelseled mellan den inom kort fullbordade statsbanan
Östersund—Ulriksfors och mellersta Sveriges inre järnvägsnät lärer densamma
nämligen blifva af afsevärd betydelse.
Då emellertid vederbörlig utredning i fråga om denna handels utförande
för närvarande ej föreligger från statens järnvägars sida, bär
utskottet, som vid sådant förhållande icke kunnat bilda sig eu bestämd
mening i ämnet, icke heller ansett sig böra tillstyrka någon Riksdagens
åtgärd i anledning af hvad motionärerna beträffande denna bana föreslagit.
Emellertid har utskottet med afseende å hvad i motionerna anförts
i fråga om angelägenheten för staten att förvärfva vissa enskilda järnvägar,
som skulle förmedla förbindelsen med den föreslagna bansträckan,
velat uttala, dels hvad vidkommer herr Hägglunds förslag om underhandlingars
vidtagande för förvärf af Göteborg—Bergslagernas järnväg,
att utskottet ej kunnat finna ifrågavarande järnvägsanläggning böra förutsätta
ett sådant förvärf, och dels hvad angår banorna Orsa—Sveg, Orsa—
Mora och Mora—Vänern, att utskottet är öfvertygadt därom att, därest
förhållandena skulle visa sig med nödvändighet påkalla förvärf af dessa
banor, Kungl. Maj:t icke skall underlåta att därom göra framställning
hos Riksdagen.
Utskottet hemställer alltså,
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
27
a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas,
b) att herr Pers motion nr 36, herr Hägglunds
motion nr 93, herr Olssons motion nr 116 samt herr
Bromées in. fl. motioner nr 193 och 332 icke må af
Riksdagen bifallas, samt
c) att ej heller herr Hägglunds motion nr 99 må
vinna Riksdagens bifall.);
af herrar J. T. Larsson, F. W. Thorsson och A. C. LJndblad mot vissa
delar af motiveringen.
Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, P. Sörensson,
friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, F. Berg, K.
Sta,fläck och K. V. Ryden icke deltagit i förestående ärendes handläggning
i utskottet och att herr A. Ekman icke öfvervarit ärendets slutbehandling
därstädes.