Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 februari 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen
till civildepartementet.

(4:e Afd.)

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

l:o) Kungl. Maj:t har under sjätte hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Ändrade beRiksdagen
att godkänna sådan ändring i den år 1909 för regerings- on^åldersrättens
vaktmästare fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens tillägg åt
lön förklaras kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästa- Tftare?"
rens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år
med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna
aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för tillträde till
förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Under åberopande af hvad utskottet i punkt 1 af utlåtandet nr 2
angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel
anfört i fråga om ändrade bestämmelser om åldorstillägg åt högsta domstolens
vaktmästare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den
år 1909 för regeringsrättens vaktmästare fastställda

[1-]°)

*) Hänvisar till punkt i den kungl. propositionen.

Bihang till Itiksd. prof. 1011. 4 Sami. 1 Afd. 6 Eäft. (Nr G.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras
kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor
utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förböjning blifvit
stadgade.

Landsstaterna i länen.

indrade be- 2:o) Under punkt 2 af denna bufvudtitel bar Kungl. Maj:t förestämmelser
slagit Riksdagen att godkänna sådan ändring i den år 1908 för tjänste^Tllägffåt"
män och betjänte vid länsstyrelserna fastställda aflöningsstat, att lönen
vaktmästare för de därå uppförda vaktmästare förklaras kunna böjas ej blott efter
styrelserna. 5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100
[2.] kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning
bestämma enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förböjning blifvit stadgade.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den
år 1908 för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna
fastställda aflöningsstat, att lönen för de därå
uppförda vaktmästare förklaras kunna höjas ej blott
efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med
ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifven aflöningsförböjning bestämma enahanda
villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade.

Höjning i 3:o) Uti punkt 3 af denna hufvudtitel bar Kungl. Maj:t föreslagit
“ölid^af ti11 Riksdagen, att anslaget till landsstaterna i länen måtte, med anledning
dragning af af de i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den 13
boställen. januari 1911 omförmälda boställens indragning, höjas med 1,665 kronor.
[3-] Af statsrådsprotollet, sid. 3, inhämtas, att vissa länsmansboställen

med en beräknad afkomst af tillhopa 1,665 kronor under nästlidet år
indragits eller äro bestämda att under innevarande år indragas, ett för -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

hållande, som påkallar en förhöjning af anslaget till landsstaterna i
länen med ett mot den sammanlagda afkomsten svarande belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med anledning af de i statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 13
januari 1911 omförmälda boställens indragning, höja
anslaget till landsstaterna i länen med 1,665 kronor.

\ id bifall till hvad utskottet under denna punkt föreslagit, kommer
anslaget till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag)
att höjas från 3,066,970 kronor till 3,068,635 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Kungl. Maj:t har under punkt 4 i denna hufvudtitel föreslagit Höjning af
Riksdagen att i afvaktan å den proposition angående lönereglering för iö!*

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Maj:t må komma att aflåta neregiering
till Riksdagen, tills vidare förslagsvis beräkna en höjning af anslags- ^ttenbyg^!
titeln till väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reserva- nadsstytionsanslag
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersök- relsen*
ningar, hvardera å 45,000 kronor) med 60,000 kronor eller från 179,400 [^0

kronor till 239,400 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen

anmäla.

Postverket.

5:o) Under puukt 5 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare
föreslagit Riksdagen att förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget
till postverket, för år 1911 förslagsvis bestämdt till 21,690,000 kronor
att utgå direkt af postmedlen, skall ur riksstaten utgå.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen

anmäla.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Telegrafverket.

[6.] 6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte förklara, att

det i riksstaten upptagna anslaget till telegrafverket, för år 1911 förslagsvis
bestämdt till 13,020,000 kronor att utgå direkt af telegrafmedlen,
skall ur riksstaten utgå.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen anmäla.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen.

O inorgani- 7 :o) Under punkt 7 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare

löneregle-* föreslagit Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet
ring för öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag
Ttyrc/sen1." till aflöningsstat för medicinalstyrelsen att tillämpas från och med år
fn -i 1912, äfvensom de i statsrådsprotokollet angifna villkor och bestämJ
meker för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;
dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af
år 1912 tillträder befattning i medicinalstyrelsen, skall vara pliktig att
underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de
förutvarande innehafvare af befattningar i medicinalstyrelsen, hvilka
icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta sig den
nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnebafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; dels medgifva, att, därest tillförordnade medicinalrådet,
öfverläkaren vid Västerviks hospital Gustaf Richard Stenbeck utnämnes
till medicinalråd och byråchef å den nya staten, han må för åtnjutande
af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan på grund
af nådigt förordnande uppehållit medicinalrådsämbete, samt att extra
vaktmästare, som vid den nya statens ikraftträdande är anställd hos

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

5

medicinalstyrelsen och antages till vaktmästare å denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan
tjänstgjort såsom extra vaktmästare mot ersättning från särskilt
af Kungl. Maj:t och Riksdagen anvisadt anslag; dels och höja
det i riksstaten uppförda anslaget till medicinalstyrelsen från 95,550
kronor med 42,050 kronor eller sålunda till 137,600 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
under riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom
för Riksdagen

anmäla.

Statsmedicinska anstalten.

8:o) Under punkt 8 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Höjande af
slagit Riksdagen att medgifva, att arfvodet till assistenten vid stats- ®“ns arfvode
medicinska anstaltens medicinskt-bakteriologiska afdelning må från ro
och med år 1912 höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att ^ ^
förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant ändamål höja
anslaget till statsmedicinska anstalten från 54,200 kronor med 1,000
kronor till 55,200 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 69—71.

Utskottet, som finner den föreslagna arfvodesförhöjningen åt ifrågavarande
assistent skälig, hemställer,

*

att Riksdagen må medgifva, att arfvodet till
assistenten vid statsmedicinska anstaltens medicinsktbakteriologiska
afdelning må från och med år 1912
höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att
förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant
ändamål höja anslaget till statsmedicinska anstalten
från 54,200 kronor med 1,000 kronor till 55,200
kronor.

Förste provinsialläkare och provinsialläkare.

9:o) Under punkten 9 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t Omreglering
föreslagit Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet “vinåiåifäkLr0''
öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag ochprovinsialtill
aflöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, attliikarviisendet -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

tillämpas från. och med år 1912, äfvensom de uti statsrådsprotokollet
angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma stat
upptagna aflöningsförmåner; dels förklara, att enhvar, som med eller
efter ingången af år 1912 tillträder befattning såsom förste provinsialläkare
eller provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande innehafvare
af befattningar såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; dels ock upptaga
det under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater uppförda
anslaget till provinsialläkarna under förändrad rubrik till »förste
provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma från 399,300
kronor med 490,500 kronor till 889,800 kronor.

Ofvanberörda aflöningsstat samt villkor och bestämmelser återfinnas
i statsrådsprokollet å sid. 190—194 och den i ärendet förebragta utredning
å sid. 72—190.

I sammanhang med förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft ,

dels en till Riksdagen den 13 januari 1911 aflåten proposition,
nr 32, däri Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag begärt Riksdagens
yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till ändringar i gällande
taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild
sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag; samt förklarat sig vilja efter emottagande af Riksdagens
svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna
om utfärdande af ny författning i ämnet;

dels och en inom Första kammaren af herr J. Larsson väckt
motion, n:r 65, samt följande inom Andra kammaren väckta motioner:
af herr J. Ström i Transtrand in. fl., nr 42, af herr A. Fornander,
nr 90, af herr L. Lundström, nr 113, af herr F. A. Bäckström,
nr 196, samt af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra jämte 93 kammarledamöter,
nr 294.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen
i skrifvelse den 17 maj 1903, att Kung!. Maj:t måtte dels låta
utreda, i hvad mån den nuvarande läkardistriktsindelningen i riket vore
otidsenlig och olämplig, dels låta uppgöra förslag till omreglering af
denna distriktsindelning i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och
sjukvården å landsbygden, dels ock vidtaga de åtgärder, som af en
sådan utredning och af ett sådant förslag kunde föranledas. Sedan Kungl.
Maj:t i följd af denna Riksdagens skrifvelse tillsatt en kommitté med
uppdrag att verkställa den sålunda äskade utredningen samt därefter
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet, afgaf kommittén sitt
betänkande den 17 juli 1907. På detta betänkande är Kungl. Maj:ts
nu föreliggande förslag i hufvudsak grundadt. Då kommittén byggt
sitt förslag till läkarväsendets ordnande på de grunder, som för närvarande
äro. bestående, har också det kungliga förslaget blifvit till sina
liufvudprinciper fotadt på samma grunder, och är det nya, som innefattas
i såväl, kommitténs som Kungl. Maj:ts förslag, hufvudsakligen:
förste provinsialläkar- och provinsialläkartjänsternas fullständiga särskiljande
från hvarandra, utom i vissa mindre län, väsentlig ökning af
provinsialläkarnas antal samt förändrade lönestater för förste provinsialläkare
och provinsialläkare.

.Hvad då till en början vidkommer organisationen af förste provinsialläkartjänsterna
(statsrådsprotokollet sid. 83—100) har Kungl.
Maj:t. såsom nämnts i princip föreslagit dessa befattningars fullständiga
särskiljande från provinsialläkartjänsterna. Det arbete för den allmänna
hälsovården, som enligt förslaget skulle tillkomma förste provinsialläkarna,
har nämligen synts vara alltför omfattande och betungande
för att, utan ett deras åsidosättande, kunna förenas med provinsialläkaiens
jämväl maktpåliggande arbete i den enskilda sjukvårdens
tjänst. Emellertid har Kungl. Maj:t liksom ock kommitténs majoritet,
med hänsyn i främsta rummet till den afsevärda kostnad ett sådant
till fullo genomfördt särskiljande skulle medföra, ansett denna reform
lämpligen böra tills vidare begränsas till de län, där behofvet af själfständiga
förste provinsialläkarbefattningar visat sig mest påfallande.
Efter jämförelse mellan rikets samtliga län och med afseende fäst å förste
provinsialläkarnas ämbetsverksamhet, hafva länen uppdelats i två grupper,
den ena omfattande 16 större och ur läkarsynpunkt mera svårskötta
län och den andra 8 mindre och mera lättskötta. I de till förra gruppen
hörande län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs,

Utskottets

yttrande.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län har reformen ansetts ej längre kunna undanskjutas,
under det att den beträffande de 8 återstående länen ansetts
kunna tills vidare anstå.

I detta afseende hade inom kommittén två ledamöter reserverat
sio-, under yrkande att särskiljandet skulle utsträckas till samtliga förste
provinsialläkardistrikt, af hvilka dock vissa skulle bildas genom sammanförande
af två län till ett distrikt. _ ......

I hufvudsaklig anslutning till denna reservation har i sm torenämnda
motion herr Fornander hemställt, att Riksdagen ville besluta,
antingen att följande 19 förste provinsialläkardistrikt mrattas:
Stockholms distrikt, Östergötlands, Jönköpings, Växjö (omfattande Kronobergs
och Hallands län), Kalmar (till hvithet Gottlands lan lagges),
Kristianstads (till hvilket Blekinge län lägges), Malmöhus, Goteborgs
(och Bohus), Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro (till hvilket
Södermanlands län lägges), Västerås (omfattande Vastmanlands och
Upplands län), Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jamtlands,
Västerbottens och Norrbottens distrikt, samt att i samband härmed alla
biträdande provinsialläkaretjänster indragas, men att provinsialläkaren
i Visby skall vara skyldig att mot ett mindre arfvode biträda förste
provinsialläkaren i distriktet vid öfvervakandet af epidemivården inom

Gottlands län, . . e..

eller (i den händelse sammanslagning af tva lan till ett förste
provinsialläkaredistrikt ej skulle anses lämpligt) att, förutom de distrikt
med siälfständiga förste provinsialläkaretjänster, som åt Kung!. Maj:t
föreslagits, själfständiga förste provinsialläkaretjänster därjämte matte
inrättas i Södermanlands, Kronobergs och Jämtlands järn

Beträffande de af motionären till stöd för framställningen anförda
skäl, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Då utskottet, som är af den mening, att arbetet såväl för den
allmänna hälsovården som för den enskilda sjukvården är af alltför
stor betydelse för att få i något afseende åsidosättas, jamval delar den
af departementschefen uttalade uppfattning angående svårigheten att
utan ettdera arbetets tillbakasättande förena förste provinsialläkarens
och provinsialläkarens åligganden, anser sig utskottet följaktligen hora
i princip godkänna Kungl. Maj:ts förslag att särskilja dessa tjänster.

Det förslag, som innebäres i första alternativet af herr hoinanders
nu förevarande motion, afser att åstadkomma. likformighet i
förste provinsialläkarinstitutionen genom att göra samtliga förste pro -

Statsutskottets utlåtande Nr fl.

<)

vinsialläkartjänster själfständiga, men låta vissa tjänster omfatta två
län, hvarigenom de utgifter, som skulle betingas af reformens fullständiga
genomförande, på sätt kommittén tänkt sig detsamma, komme att
blifva afsevärdt reducerade. Utskottet bär ej ansett sig kunna biträda
detta förslag. Svårigheten för eu person att medhinna ett så kräfvande
arbete, som skötandet af förste provinsialläkartjänsten i två län
samt att i fråga om ett så stort verksamhetsområde förskaffa sig för
tjänstens skötande erforderlig lokal- och personalkännedom synes nämligen
göra den af motionären föreslagna anordningen omöjlig att i praktiken
på ett tillfredsställande sätt genomföra. Härtill kommer att angelägenheten
för vederbörande länsstyrelse att kunna stå i största möjliga
personliga förbindelse med förste provinsialläkaren ej kan med eu
dylik anordning vederbörligen tillgodoses. Vid sådant förhållande finner
sig utskottet icke heller kunna biträda förslaget, i hvad det afser
indragning af biträdande pro vinsialläkartjänster.

Hvad beträffar motionärens alternativa förslag att sjäfständiga förste
provinsialläkartjänster skulle inrättas, förutom i de af Kungl. Maj:t föreslagna
län, jämväl i Kronobergs, Södermanlands och Jämtlands län, vill
utskottet, som för sin del ansluter sig till den af kommittén och departementschefen
uttalade mening angående lämpligheten att låta anstå
med fullständigt genomförande af förenämnda särskiljande af de olika
tjänsterna, i detta sammanhang erinra om att framställda yrkanden i
enahanda syfte som det af motionären afsedda ej vunnit understöd hos
medicinalstyrelsen. Utskottet har icke blifvit öfvertygadt om, att förhållandena
i dessa län för närvarande oundgängligen påkalla inrättande
af sådana tjänster; utan finner utskottet hvad af departementschefen i
detta afseende föreslagits innebära det lämpligaste sättet för denna
frågas lösning.

Förenämnda reservanter i kommittén hafva äfven sökt göra gällande
lämpligheten af ett förbud för förste provinsialläkarna att utöfva
enskild praktik, eu uppfattning som emellertid ej delats vare sig af
medicinalstyrelsen, som framhållit, att ett dylikt förbud skulle kunna
leda till dessa läkares trakasserande för helt tillfälligt och jämväl lofvärdt
utöfvande af läkaryrket, eller af departementschefen, som ansett
det ifrågasatta förbudet så mycket mindre lämpligt, som förste provincialläkaren
just genom att utöfva enskild praktik i den omfattning,
hans hufvudsakliga tjänståligganden sådant medgifva, blefve bättre i
tillfälle att skaffa sig ingående kännedom om befolkningens lo fn ads förhållanden
och vanor, något som gifvetvis vore af stor betydelse för
Bihang till Tlikstl. prof. /till. i Samt. t Af ti. It Hilft■ -

10

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Provinsial läkarna.

honom i hans ämbetsutöfning såsom målsman för den allmänna hälsovården.
De skäl som sålunda anförts mot det ifrågasatta förbudet hafva
synts utskottet väl grundade.

I fråga om förste provinsialläkarinstitutionen är det egentligen endast
i ännu ett afseende, som olika meningar gjort sig gällande, nämligen
i fråga om skyldighet för förste provinsialläkaren att verkställa
de i lagen angående minderårigas och kvinnors användande till arbete
i industriellt yrke den 17 oktober 1900 föreskrifna årligen återkommande
besiktningarna å minderåriga vid arbetsplatserna. Kommittén
hade föreslagit skyldighet för förste provinsialläkarna att efter Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förordnande verkställa dylika besiktningar.
Detta kommitténs förslag har rönt motstånd hos medicinalstyrelsen och
jämväl gjorts till föremål för anmärkning af herr Fornander i hans
förenämnda motion. Man har nämligen velat göra gällande, att ifrågavarande
besiktningar till följd af de med desamma förenade långa resor
skulle blifva för förste provinsialläkaren alltför tidsödande äfvensom
att de, med hänsyn till det obetydliga utbyte beträffande ökad kunskap
och erfarenhet, som de gåfve, innebure ett ödslande med dyrbar och
på annat håll inom tjänsten erforderlig kraft. Departementschefen, som
anslutit sig till kommitténs förslag, har därvid framhållit den stora fördelen
af, att dessa besiktningar i så stor utsträckning som möjligt utfördes
af samme läkare, äfvensom anfört, att, då förordnande angående
ifrågavarande besiktningar meddelades af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
det ej behöfde befaras att sådant uppdrag lämnades en förste
provinsialläkare, hvars tid ej medgåfve arbetets utförande. Jämväl i
detta afseende finner utskottet skäl biträda departementschefens mening.

Hvad därefter vidkommer provinsialläkartjänsterna (sid. 100—167
i statsrådsprotokollet) innefattar det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget
den förändring, att antalet sådana tjänster skulle ökas med 50 eller
från 139 till 189, och skulle detta antal fördela sig på de särskilda
länen på följande sätt:

Statsutskottets utlåtande Nr (>.

11

1

Folkmängd

Areal i
kvadratmil.

Antal provinsialläkardistrikt.

L ä n.

den 31 de c.
1909.

För

närvarande.

Enligt

kommitténs

förslag.

Enligt

departements-

chefens

förslag.

!

Stockholms ................

220.152

78,4-1

5

8

8

Uppsala ..............................

127,561

53,13

4

3

b

Södermanlands.....................

175,861

68,oc

8

7

8

Östergötlands ......................

291,507

110,46

6

9

9

Jönköpings .........................

213,072

115,22

6

7

7

Kronobergs.........................

158,226

99,10

4

6

6

Kalmar..............................

228.066

115,48

9

10

10

G-ottlands ...........................

54,849

31,00

3

3-

3

Blekinge..............................

149,625

31,14

3

4

4

Kristianstads ......................

226,710

63,4 G

6

7

7

Malmöhus ...........................

(utom staden Malmö)

370,116

48,29

5

l

7

Hallands..............................

147,308

49.21

3

4

4

G-öteborgs och Bohus............

(utom Göteborgs stad)

211,257

50,4 7

6

7

7

Alf sborgs ...........................

286,429

127,29

8

n

12

Skaraborgs.........................

240,779

84.so

6

8

8

Värmlands........................

259,235

193,24

9

10

10

Örebro ............................

206,013

91,24

5

7

7

Västmanlands .....................

153,050

67,40

3

4

4

Kopparbergs........................

232,642

298,49

6

10

10

Gäfleborgs............

252,643

197.24

5

8

8

Vitsternorrlands ..................

248.533

255,32

7

10

10

Jämtlands ..........................

117,021

509,72

7

11

11

Västerbottens .....................

160,341

589.93

6

CO

t—»

13

Xorrbottens ........................

158.503

1,058,82

9

13

13 1

Summa

—

—

139

187

189

Beträffande sättet för distriktsindelningen, liar departementschefen
anfört, att då detsamma icke inverkar på antalet distrikt, frågan härom
ej lärer vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning.

Vidare har departementschefen anmärkt, att det af medicinalstyrelsen
uppgjorda förslaget till distriktsindelning jämte stationsorter,
hvilket i det stora hela öfverensstämmer med kommitténs, vid närmare

12

Statsutskottets utlåtande Nr C.

granskning torde befinnas böra undergå jämkning i vissa fall såväl
i fråga om distriktens sammansättning som beträffande stationernas
förläggning’.

Utskottet, som biträder hvad departementschefen sålunda anfört,
har livad distriktsindelningen angår i första hand sökt pröfva behofvet
inom de olika länen af det föreslagna antalet provinsialläkartjänstcr.

Hvad angår Stockholms län, har, såsom af ofvanstående tabell framgår,
Kungl. Magt i likhet med kommittén föreslagit, att antalet provinsialläkardistrikt,
för närvarande 5, skulle höjas till 8. Utskottet har
emellertid ej funnit hvad i ämnet anförts innebära tillräckligt vägande
skäl för eu sådan ökning. Då utskottet håller före, att vid bedömande
af behofvet af provinsialläkare, hänsyn äfven måste tagas till den större
eller mindre tillgången i vederbörande trakter på andra läkare, och
befolkningen, åtminstone i stora delar af Stockholms län, onekligen
måste anses vara i detta afseende ovanligt väl tillgodosedd, har det
sjmts utskottet, att eu ökning af antalet provinsialläkare till 7 borde
vara tillräcklig. Denna sin uppfattning har utskottet fått ytterligare
styrkt af det förhållande, att af de föreslagna 8 provinsialläkarna 2,
enligt medicinalstyrelsens af departementschefen i hufvudsak godkända
förslag, skulle placeras å samma ort, nämligen i Stockholm, under det att
behofvet af provinsialläkare för Stockholm och kringliggande trakt lärer
vara nöjaktigt tillgodosedt med dylik läkare.

Ej heller hvad angår Södermanlands län har utskottet kunnat biträda
Kungl. Maj:ts förslag, som afser bibehållande i länet af nuvarande antalet,
nämligen 8 provinsialläkardistrikt. Kommittén hade här föreslagit 7
distrikt, livilket jämväl biträdts af medicinalstyrelsen. Ehuruväl kommitténs
förslag innebär en minskning i nuvarande antalet läkardistrikt,
har dock utskottet, med hänsyn därtill att det i Södermanlands län i
jämförelse med öfriga län synes vara särdeles väl beställdt i afseende ä
tillgång på tjänstläkare, funnit sig böra biträda den mening i fråga om
det erforderliga antalet distrikt, som häfdats af kommittén och medicinalstyrelsen.

Jämväl beträffande Ålfsborgs län har utskottet funnit Kungl.
Maj:ts förslag, innebärande en så afsevärd höjning af distriktens antal
som från 8 till 12, ej motsvaras af förefintligt behof. Kommitténs förslag-,
som innefattar en ökning af antalet till 11, torde, vill det synas
utskottet, därest distriktsindelningen inom länet ordnas på fullt ändamålsenligt
sätt, helt säkert tillfredsställande tillgodose detta läns behof
af ordinarie läkarkrafter.

1 Gäfleborgs län skulle, enligt kommitténs, af medicinalstyrelsen
och departementschefen omfattade förslag, i stället för nuvarande 5

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

distrikt, inrättas 8. V id behandling'' af denna fråg-a har utskottet ej
kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid att patientantalet för provinsialläkaren
i det föreslagna Los distrikt, med ett invånarantal af
endast 2,839 personer och med en i jämförelse med kringliggande
distrikt liten areal, skulle komma att blifva synnerligen obetydligt.
Med föranledande häraf har utskottet, som ej ansett sig böra emot
kommitténs af medicinalstyrelsen biträdda förslag förorda distriktets indragning,
likväl velat uttala önskvärdheten af att, så vida Kungl. Maj:t
icke vid förnyad ompröfning skulle finna detta distrikt kunna indragas,
detsamma dock genom jämkning i gränserna tillfördes en större areal
med åtföljande ökadt invånarantal.

Hvad vidkommer Norrbottens län, för närvarande indeladt i 9
distrikt, innefattar Kungl. Majrts liksom ock kommitténs förslag 13
distrikt, af hvilka ett benämndt Gammelstadens distrikt skulle bildas
dels åt Neder-Luleå till Neder-Luleå nuvarande provinsialläkardistrikt
hörande socken och dels af Öfver-Luleå och Edefors i Öfver-Luleå
nuvarande distrikt ingående socknar, samt ett med station i Öjebyn
under benämning Ojebyns distrikt skulle bestå af Piteå landsförsamling
och Alfsby socken.

Nämnda förslag har emellertid, särskild! hvad angår sistberörda
två distrikt, mötts af invändningar; och har framhållits, att förslaget i
detta afseende ej innebär en tillfredsställande lösning af frågan om
läkarvården i dessa trakter. Så hafva i sina förenämnda motioner herrar
Larsson och Lundström sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att inom Norrbottens län upprätta 14 provinsialläkardistrikt
samt härför anvisa erforderliga medel; och framgår det af den
i motionerna, till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa, lämnade utredning,
att framställningen afser ett uppdelande af ofvannämnda Gammelstadens
distrikt i 2.

Vidare har herr Bäckström i sin förenämnda motion hemställt, att
Riksdagen för sin del ville besluta inrättande af ytterligare ett ordinanarie
provinsialläkardistrikt i Norrbottens län, omfattande Alfsby socken,
med läkarstation i Alfsby kyrkoby, och härför anvisa nödiga medel.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl tillåter sig
utskottet likaledes hänvisa till motionen.

Hvad då först beträffar herrar Larssons och Lundströms framställning,
har utskottet ej funnit hvad af motionärerna anförts innebära tillräckliga
skäl för den föreslagna höjningen af antalet läkardistrikt.
Neder-Luleå nuvarande provinsialläkardistrikt synes enligt utskottets
mening utan olägenhet kunna indragas. Distriktet inrättades år 1890

14

Statsutskottets utlåtande AV ti.

uteslutande för möjliggörandet af anställandet af en förste provinsialläkare
inom Norrbottens län, hvilken då jämte förste provinsialläkartjänsten
skulle hafva att bestrida provinsialläkartjänsten i Neder-Luleå
distrikt. Därest nu förslaget om inrättande för Norrbottens län åt själfständig
förste provinsialläkartjänst blir genomfördt, behöfves gifvetvis
icke en särskild provinsialläkare i denna trakt, därest icke sådant åt
annan orsak skulle befinnas erforderligt. Någon sådan orsak synes
emellertid icke föreligga.

Hvad angår förslaget om inrättande af ett särskildt provinsialläkardistrikt
för Älfsby socken med station i Älfsby, vill utskottet erinra,
att utskottet, i‘anslutning till hvad ofvan nämnts, ej ansett sig
böra upptaga till pröfning frågan om bestämmandet af gränserna för
de särskilda läkardistrikten, läkarstationerna m. m. Emellertid bär vid
granskning af kommitténs förslag i detta afseende utskottet kommit till
den öfvertygelse, att det enligt samma förslag är val sörjdt för läkarvården
i nu omhandlade distrikt; och vill utskottet, med hänsyn til!
den goda tillgång på läkare, som finnes i Boden, i detta sammanhang
betona, hvad utskottet beträffande Stockholms län anfört, nämligen att
vid bedömandet af de olika orternas behof att tillgodoses genom provinsialläkartjänster
afseende måste göras vid den större eller mindre
tillgången i dessa orter på andra läkare.

" Då utskottet sålunda ej ansett sig kunna biträda motionärernas
framställningar, utan finner det af Kung!. Maj:t föreslagna antalet provinsialläkardistrikt
väl afvägdt, anser sig utskottet böra förorda hvad
Kungl. Maj:t föreslagit.

Jämväl beträffande öfriga här ofvan ej särskildt omförmälda län
har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Om utskottet, såsom nämnts, icke anser distriktsindelningen inom
de särskilda länen vara af beskaffenhet att böra af utskottet pröfvas,
har utskottet likväl, med föranledande af hvad kommittén och departementschefen
i ämnet anfört, velat uttala angelägenheten af att samtidigt
med denna indelnings fastställande, i fråga om vissa socknar, flera eller
färre än de af kommittén omnämnda, som kunna hafva sådant läge, att
(dika delar af dem kunde hafva fördel af att få anlita läkare å skilda
provinsialläkarstationer, meddelas föreskrift om skyldighet för båda de
i hvarje fall ifrågakommande provinsialläkarna att enligt gällande taxa
tillhandagå dessa socknars invånare med enskild sjukvård.

Vidare har utskottet velat uttala sin anslutning till hvad af kommittén
och departementschefen anförts därom, att provinsialläkare skulle
på statens bekostnad i och för rådfrågningar besöka vissa mera aflägsna

Statsutskottets utlåtande Nr G.

15

platser i de norrländska länen; och är utskottet öfvertygadt, attKungl.
AIaj:t vid fastställande af distriktsindelningen icke lärer underlåta att
på nu angifvet sätt i största möjliga mån tillgodose sådana orters intressen,
liv il ka till följd åt särskildt långt afstånd till provinsialläkarstation
kunna komma att blifva i behof af den lättnad i förevarande
afseende, som sådana läkarmottagningar skulle innebära.

Slutligen har utskottet i_ detta sammanhang velat framhålla önskvärdheten
af, att vid indelningens fastställande såvidt möjligt tages
hänsyn till de svårigheter i fråga om erhållande af läkarhjälp, som
skärgårdsbefolkningen, till följd af de särskildt under vissa delar af året
rådande ogynnsamma kommunikationsförhållandena, har att bekämpa,

Genom den föreslagna ökningen af antalet provinsialläkartjänster
skulle gifvetvis det erforderliga antalet extra provinsialläkardistrikt
kunna i afsevärd . män nedbringas. Helt och hållet kan dock, enlio-t
hvad kommittén i sitt betänkande anfört, extra provinsialläkarinstitutionen
ej indragas, utan måste den bibehållas vid sidan af statens provinsialläkaidistinkt.
Emellertid har kommittén beträffande denna institution
föreslagit en del förändringar, hufvudsakligen gående ut dels på att
distnktsbildning framdeles ej skulle medgifvas på så kort tid i sänder,
som nu ar fallet, dels att ansökningsrätten vid nybildning af distrikt skulle
öfverflyttas från kommunerna på vederbörande landsting, samt dels att
extra provinsialläkarnas tillsättning och entledigande skulle för alla
distrikt uppdragas åt medicinalstyrelsen på sätt redan äger rum för
distrikt med statsbidrag m. in. Hvad kommittén i detta afseende föreslagit
har af departementschefen biträdts.

Mot kommitténs förslag, att i fråga om tillsättande och entledigande
jämställa samtliga, extra provinsialläkarna, vare sig distrikten erhålla
statsbidrag eller ej, hafva herr Ström in. fl. i förenämnda motion vänd!
sig, i det de föreslagit, att Riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl.
Maj:ts förslag rörande tillsättandet af extra provinsialläkartjänster i de
distrikt, som ensamma betala hela läkarlönen, att distrikten fortfarande
som hittills måtte få välja och tillsätta läkare.

. r, i11 stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande: )d

Kungl. Maj:ts proposition till innevarande Riksdag om statsverkets
tillstånd och behof förekommer i sjätte hufvudtiteln under punkt 9 förslag
till organisation af landsbygdens hälso- och sjukvård. I sammanhang
med den utredning, som Riksdagen år 1903 begärde, angående i
hvad män den nuvarande indelningen i provinsialläkaredistrikt i riket

Extra provinsialläkarna.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

vore otidsenlig och olämplig samt huruvida omreglering skulle kunna ske
för att bättre än hittills främja sjukvården, måste helt naturligt äfven
tagas hänsyn till de många extra provinsialläkaredistrikten på landsbygden.
Förslaget, i hvad det rörer extra provinsialläkare, innehåller dock
inga lättnader för de distrikt, som själfva betala hela läkarlönen, utan fa
dessa i stället ökade utgifter genom den föreslagna pensioneringsafgiiten,
på samma gång deras rättigheter skulle inskränkas genom landstingens
rätt att utse lokalstvrelse och medicinalstyrelsens rätt att tillsätta lekare
äfven i sådana distrikt, Att en del extra provinsialläkardistrikt sålunda
skulle o-enom regleringen få ökade kostnader men inskränkta rättigheter,
synes osa så mycket mera orättvist, som andra liknande distrikt däremot
skulle komma att besättas med provinsialläkare och således helt och
hållet befrias från alla utgifter till läkarens aflöning. De distrikt, som
fortfarande komme att kvarstå som extra, borde val ock i någon man
vara berättigade till lindring i sina kostnader, för att rättvisa skulle sa
långt möjligt vederfaras alla. Högst orättvis synes oss den bestämmelsen,
att de distrikt, som ensamma aflöna sin läkare, icke skulle själtva
få välja sin läkare på sätt hittills skett.

Beträffande extra provinsialläkares pensionering föreslås att, om
bidra o- till aflöningen erhålles från staten eller landsting, staten da Indraget
med 200 kronor årligen äfven till pensionering, men då distriktet
ensamt allönar sin läkare, skulle detta bidrag icke lör sådant distrikt
erhållas, utan distriktet i stället få betala hela afgiften, 400 kronor tor
år. Pensioneringen är för dessa distrikt såväl som for andra eu ytterst
viktig sak. och önskligt är, att den måtte vinna beaktande; men om
så sker svnes väl billighet och rättvisa fordra, att staten åtminstone
lämnar ’så'' mvcket bidrag som 200 kronor årligen till pensionskassan
för de distrikt, som i öfrigt icke på något sätt belasta statskassan med
kostnader för sin läkare.

Ostridigt är, att äfven staten direkt drager nytta al en extra provinsialläkares
tjänst, exempelvis genom de kortare resorna och dåra!
följande billigare resekostnader vid undersökningar rörande smittosamma
sjukdomar, obduktioner in. in., något som i regel brukar antörtros
åt läkaren på platsen, för att icke tala om den störa och allmänna
nytta en läkare genom sitt ständiga vistande inom en jamlorelsevis
mindre krets kan göra, i motsats till hvad eu flera mil aflägset boende
provinsialläkare skulle kunna uträtta vid ett fåtal besö . i "unna
därför icke biträda den mening, som uttalas i propositionen, att bland
denna extra provinsialläkareinstitutions svåra brister skulle vara lakarens
»beroende ställning i förhållande till kommunerna» (= distriktet), och

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

IT

som skulle hindra läkaren »att effektivt uppträda och beifra sanitära
missförhållanden». En på platsen varande läkare, som på allvar tager
sitt kall, kan mycket lättare vinna folkets förtroende och därigenom i
sanitärt hänseende uträtta vida mera än en aflägset boende provinsialläkare,
hvilken mera som främling- en eller annan gång besöker platsen.

Då vi alltså anse, att extra provinsialläkareinstitutionen bör stödjas
och icke motverkas, så länge den icke helt kan ersättas af ordinarie
provinsialläkare, och då för närvarande icke något ekonomiskt stöd från
statens sida synes kunna påräknas för eu del distrikt, våga vi hoppas,
att åtminstone beträffande tillsättningen af läkare icke uppställas sådana
villkor, som skulle kunna verka därhän, att distriktet nödgades indraga
sitt bidrag och därmed äfven befattningen.»

Vid den generella granskning, utskottet för att bättre kunna bedöma
regleringsförslaget i dess helhet, ansett sig böra företaga äfven
beträffande hvad departementschefen i fråga om extra provinsialläkarna
liksom ock i fråga om köpings- och municipalläkarna anfört, har utskottet
i hufvudsak funnit den af departementschefen uttalade mening
väl grundad, men har utskottet funnit hvad motionärerna anfört angående
tillsättningen af extra provinsialläkare i distrikt, som ej hafva statsbidrag,
väl värdt beaktande, och därför ej ansett sig kunna i detta afseende biträda
departementschefen i denna del. Då förslag i fråga om ny läkarinstruktion
likväl ej lör närvarande finnes för Riksdagen framlagdt och ej
heller angående ändrade grunder för extra provinsialläkares tillsättning, har
utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i anledning
af förevarande motion. Utskottet har emellertid inhämtat, att, vid framställning
till Kungl. Maj:t i fråga om bildande af extra provinsialläkardistrikt
utan statsbidrag, Kungl. Maj:t plägat beträffande tjänstens tillsättande
föreskrifva, att därvid skall så förfaras, att, sedan tjänsten af
distriktsstyrelsen kungjorts ledig samt inkomna ansökningshandlingar
blifvit insända till medicinalstyrelsen för inhämtande af denna myndighets
utlåtande om de sökandes kompetens, distriktsstvrelsen till extra
provinsialläkare utser en bland de kompetenta sökande; och vill utskottet
såsom sin mening uttala, att nämnda förfaringsätt synes såsom
tillgodoseende distriktets rättmätiga intressen vara att förorda.

Innan utskottet öfvergår till frågan om lönestater och anslagsbehof,
har utskottet ansett lämpligt att till behandling upptaga Kungl. Maj:ts
förenämnda framställning i fråga om ändringar i gällande provinsialläkartaxa.

I detta ärende innehåller åberopade statsrådsprotokollet följande:

Bihanu till Jlilcsd. prof. 1911. / Samt. 1 Af tf. (i Haft. ;;

Provinsial läkartaxa.

18

Statsutskottets utlåtande Nr <>.

»I sammanhang med Kungl. Maj:ts till 1890 års Riksdag aflåtna
proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda hälso- och
sjukvården i riket, innefattande, bland annat, förslag till ny lönereglering
för rikets provinsialläkare, meddelade Kungl. Maj:t Riksdagen, att, om
nämnda förslag blefve af Riksdagen bifallet, Kungl. Maj:t komme att framdeles
utfärda taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för
enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom
för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag, af den lydelse ett af särskilda kommitterade upprättadt,
propositionen vidfogadt förslag utvisade med vissa närmare angifna förändringar
däri.

Uti Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1890 i anledning åt ofvannämnda
proposition anförde Riksdagen, att Riksdagen funnit den förhöjning
i provinsialläkarnas dåvarande aflöningsbelopp, som den af Kungl.
Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra, vara af rättvisa
och billighet påkallad, under förutsättning att taxebestämmelser i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kommitterade föreslagna blefve
för provinsialläkarna gällande. Då frågan om införandet af dessa taxebestämmelser
emellertid synts Riksdagen stå i allra närmaste sammanhang
med ett godkännande af den nya lönestaten, ansåg Riksdagen sig
icke höra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan att på samma
gång verklig garanti erhölles icke allenast för att taxebestämmelser
af den beskaffenhet, som af Riksdagen godkändes, blefve af Kungl.
Maj it utfärdade utan och för att ändring i dessa bestämmelser icke. af
Kungl. Maj:t vidtoges utan Riksdagens hörande. Med denna uppfattning
och då de bestämmelser i ämnet, som, enligt Kungl. Majrt.s i propositionen
afgifna förklaring, skulle komma att blifva gällande, därest de
Riksdagens godkännande underställda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,
synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål för ändring,
ansåg Riksdagen sig böra vid antagandet af den nya lönestaten lästa
det villkor, att eu taxa utfärdades af den lydelse, Riksdagen efter granskning
af det framlagda taxeförslaget komme att närmare angifva, Sedan
Riksdagen därefter gjort en del erinringar mot berörda förslag, förklarade
Riksdagen, att Riksdagen med de sålunda angifna ändringarna
ansett kommitterades taxeförslag böra godkännas såsom villkor för den
nya lönestatens antagande, och formulerade Riksdagen uti ett särskildt
författningsförslag de taxebestämmelser, som enligt Riksdagens åsikt sålunda
borde fastställas.

Detta Riksdagens förslag till taxa blef sedermera af Kungl. Maj:t
godkändt, hvarefter Kungl. Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade (svensk

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

19

författningssamling, nr 59) den taxa, som ännu alltjämt är gällande.
Taxan äger tillämpning å förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra
provinsialläkare och biträdande provinsialläkare.

Allmänna svenska läkarföreningens styrelse har uti en till statsrådet
och chefen för civildepartementet ingifven skrift af den 17 april
1906 framhållit behofvet af ändringar i denna taxa.

Styrelsen anför därvid hufvudsakligen,

att redan länge inom vida kretsar af läkarkåren önskningar yppat
sig om vidtagande af åtgärder i syfte att bringa till stånd åtskilliga
ändringar i den gällande taxan;

att beträffande de motiv för nämnda taxa, som återfinnas i 1885
års provinsialläkarkommittés underdåniga betänkande af den 5 april
1887, läkarens verksamhet i den enskilda sjukvården aldrig torde kunna
betecknas enbart såsom tjänstförrättning, så att provinsialläkaren för
denna sjukvård delvis erhölle ersättning i sin lön, utan att denna verksamhet
fäst mera därutöfver alltid äfven vore en humanitär gärning,
och att läkaren faktiskt alltid måste, trots taxans befintlighet, underkasta
sig mer eller mindre betydliga afskrifnfngar för fattigpraktiken;

att provinsialläkarens lön borde i hufvudsak vara att betrakta såsom
ersättning för arbetet i den allmänna hälsovården och öfriga tjänsteåligganden
samt såsom ett nödvändigt villkor för beredande af en billig
och lätt tillgänglig läkarvård åt särskildt de mindre bemedlade;

att provinsialläkarens i lag stadgade taxa uteslutande vore orsaken
till det billiga läkararfvodet, hvilket kunde medföra ett underskattande
från de burgnas sida af provinsialläkarens arbete; samt

att, sedan taxan fastställts, icke blott lefnadskostnaderna i vårt land
sprungit upp för alla utan äfven läkarnas studiekurser liksom äfven
utgifterna för deras yrkesutöfning betydligt ökats, allt under det inkomsterna
nästan öfver hela linjen förbättrats för i allmän och enskild tjänst
anställda personer och välmågan i landet i icke ringa grad höjts, hvadan
det icke kunde anses som någon obillig fordran, att äfven provinsialläkarnas
ekonomiska ställning blefve i någon mån förbättrad.

Det är, yttrade styrelsen, hufvudsakligen dessa synpunkter,
som framkallat en liflig önskan hos landets läkarkår och dess representation
att få till stånd eu revision af nu gällande taxa, så att den måtte
bättre motsvara tidens kraf och läkarnas berättigade anspråk, än den år
1890 fastställda numera gör. Vid sammanträde med Allmänna svenska,
läkarföreningens fullmäktige den 21 och den 22 maj 1903 hade ock
dessa önskningar tagit sig uttryck i en af Östergötlands liins läkar -

20

Statsutskottets utlåtande Nr G.

förening afgifven motion, i anledning af hvilken fullmäktige beslöto
uppdraga åt en kommitté att, efter samråd med de till Allmänna svenska
läkarföreningen hörande lokalföreningarna, inkomma med yttrande och
förslag i ärendet. Kommitterade hemställde sedermera, att taxan måtte
erhålla lydelse i enlighet med ett af kommitterade framställdt förslag.

Lokalföreningarna, hvilkas yttranden öfver förslaget infordrades,
framställde visserligen mot detsamma en del anmärkningar, men då lokalföreningarna
ganska enstämmigt uttalat sig till förmån för ändringsförslaget
och då de af några föreningar gjorda anmärkningarna, ehuru förtjänta
afen viss uppmärksamhet, ansågos kunna lämnas å sido, hemställde
kommitterade om åtgärder från Allmänna svenska läkarföreningens sida
till förslagets förverkligande till båtnad för hela läkarkåren. Etter föredragning
af detta ärende vid Allmänna svenska läkarföreningens fullmäktiges
sammanträde i Malmö den 27 augusti 1905 beslöto också
fullmäktige att uppdraga åt föreningens styrelse att ingå med framställning
om ändringar af gällande provinsialläkartaxa i enlighet med kommitterades
förslag. 1 sin förutnämnda skrifvelse, som styrelsen med anledning
häraf aflät till chefen för civildepartementet, har föreningen särskilt
framhållit, att allmänhetens rätt icke på minsta sätt träddes för
nära genom de föreslagna arfvodesförhöjtdngarna, från hvilka de mindre
bemedlade uttryckligen fritagits, och hvilka förhöjningar endast komme
att medföra en högeligen måttlig stegring af kostnaden för en så privat
sak som enskild läkarvård för personer, hvilka ej kunde hafva minsta
kraf på statens mellankomst i detta afseende, hvarjämte styrelsen påpekat
det omotiverade uti, att för närvarande en dylik förmån uteslutande
tillkomme de burgnare på landsbygden, under det att i städerna
därtill ej någon som helst motsvarighet förefunnes.

Hvad angår innebörden i kommitterades förslag tillåter jag mig
till en början anmärka, att de såsom ledande princip fasthållit vid den
uppfattningen, att läkarvården för de mindre bemedlade ej borde fördyras,
och därför ansett sig, om man vill ernå bättre villkor för läkarna,
icke hafva annan utväg än att taga en taxa med stigande skala. Grunderna
för denna gradering angifves i § 1 mom. 2 sålunda, att, när i
taxan arfvode efter stigande skala stadgas, skall vid arfvodets bestämmande
hänsyn tagas till sjukdomsfallets natur, det arbete läkaren därpå
måst nedlägga samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet,
dock så att af personer med mindre ekonomisk bärkraft, såsom
torpare, stat- och annat tjänstfolk samt arbetare och andra med dessa
i ekonomiskt hänseende likställda, under alla förhållanden endast det
lägsta arfvodet må fordras.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

I enlighet härmed föreslås, att ersättning för rådfrågning (§ 2 mom.
1) skall utgå i stället för med 1 krona med 1—3 kronor; att arfvode
för sjukbesök på afstånd öfverstigande en half mil (§ 4 mom. 1) skall,
utöfver grundtaxan, 5 kronor, för hvarje Överskjutande börjad half mil
intill fyra mil utgå med 1 krona 50 öre—3 kronor i stället för såsom,
hittills 1 krona 50 öre, men för hvarje Överskjutande börjad mil däröfver
med samma belopp som för närvarande eller 1 krona 50 öre; att
ari vodet för sjukbesök, där ersättning beräknas efter tid (§ 6 mom. 1),
■skall för hvarje börjad timme intill tio timmar utgå med 2—3 kronor
i stället för nuvarande 2 kronor; att bestämmelsen därom att häri icke
skall inberäknas den tid, som åtgår för läkarens besök hos den sjuke,
skall bortfalla; att läkaren, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas
vid resa, där ersättning utgår efter tid (§ 7 mom. 2), skall, något
som hittills ej varit stadgadt, erhålla ett arfvode af 3 kronor för hvarje
sjukbesök, som göres utöfver det första; samt att med afseende å nu
gällande bestämmelse, att kommun för vissa fattiga och mindre bemedlade
medlemmar af kommunen gäldar läkarvården med endast hälften
åt arfvodesbeloppet (§ 11 inom. 1). skall iakttagas, att, då graderad
taxa stadgas, med arfvodesbeloppet alltid skall afses lägsta beloppet.

öfver denna framställning har medicinalstyrelsen den 27 februari
1907 afgifvit infordradt utlåtande och därvid till eu början omnämnt,
att till styrelsen jämväl inkommit ett utdrag ur protokoll, hållet vid Allmänna
svenska provinsialläkarföreningens årsmöte i Stockholm den 20
och den 21 augusti 1906, enligt h vilket utdrag mötet enhälligt uttalat
•såsom sin mening, att den kommun nu medgifna rätten till 50 % rabatt
a kostnaden för läkarvård för vissa fattiga och mindre bemedlade borde
utgå. nr taxan, enär densamma, på sätt under den vid mötet förda diskussionen
framhållits, måste anses obillig och olämplig.

Medicinalstyrelsen har vidare anfört, att läkartaxan den 31 oktober
1890, som, såvidt angår arVoden för enskild sjukvård, är utsedd att
gälla endast i sådana fall, där sjukvård meddelas inom vederbörandes
distrikt, utan tvifvel från början i vissa afseenden satts särdeles
lag, ett förhållande som ansetts ej oväsentligen motvägas af andra förmaner,
såsom lön, tjänstårsberäkning och, hvad provinsialläkare angår,
pension. Styrelsen framhåller vidare, att genom taxan, då något motsvarande
icke linnes i städerna, landsbygdens befolkning beredts eu särskild
fördel och att denna landsbygdens undantagsställning motiverats
ai den större svårighet, som i jämförelse med städerna i allmänhet på
landsbygden förefinnes att mot rimlig kostnad skaffa nöjaktig läkarvård.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Det lär också, säger styrelsen, icke kunna med log förnekas, att ofvannämnda
förmåner måste anses som ersättning åt ifrågavarande läkaretill
icke ringa del äfven för deras arbete med den enskilda sjukvården,
som i många fall utgör deras kufvudsakligaste tjänstgöring.

(Styrelsen anser likväl ändrade taxebestämmelser vara i vissa afseenden
väl behöfliga och af nutida förhållanden betingade. Detta gällei enligt
styrelsens mening i främsta rummet taxans § 2 mom. 1, enligt hvithet
moment läkaren för rådfrågning har att erhålla en krona i ersättning.
Styrelsen finner en kronas arfvode för en rådfrågning uppenbarligen
vara mycket för litet, såvida rådfrågningen i hvarje fall utan undantag
skall godtgöras med detta belopp.

1 likhet med Allmänna svenska läkar föreningens styrelse anser
medicinalstyrelsen, att denna låga arfvodessats kan föranleda ett under -skattande af läkarens uppgift vid en rådfrågning, och helt visst lunden
enligt styrelsens åsikt bidragit till eu uppfattning, som oaktadt
ifrågavarande bestämmelses ordalydelse ingalunda sällan synes förekomma,
den nämligen att provinsialläkaren vid eu rådfrågning egentligen
endast för eu krona utskrifver ett recept åt den rådfrågande.
Däruti ligger, menar styrelsen, eu fara för att den vida viktigare
delen af rådfrågningen eller undersökningen åt den sjuke samt meddelande
af råd och anvisningar för hans behandling och vard icke
blir tillräckligt beaktad eller uppskattad och därför understundom ansedd
icke vara yTärd någon godtgörelse alls, därest icke också recept meddelas.
En noggrann och omsorgsfull läkarundersökning krälver emellertid,
i synnerhet då mera omständliga undersökningsmetoder måste
anlitas, både tid och möda. För sådana tall kan, säger styrelsen, en
krona numera, äfven om hänsyn tages till ifrågavarande läkares lön
och ändra förmåner, ingalunda anses vara skäligt arfvode, allraminst da
den betalande är en burgen person. 1885 års provinsialläkarkommitté,
som utarbetat förslaget till nu gällande provinsialläkartaxa, hade icke
heller tänkt sig, att mera bemedlade i allmänhet skulle begagna sig åt
taxan vid läkares honorerande. Det framgår nämligen, anmärker styrelsen,
af kommitténs betänkande (sid. 1111), att kommittén ansett, att
»taxan skulle vara afsedd för den mindre bemedlade befolkningen pa
landsbygden och sannolikt mindre komma att användas åt de förmögnare,
Indika nog hädanefter som hittills konime att oberoende åt taxa
lämna läkaren hans honorarium». Denna kommitténs förmodan lärer
emellertid icke visat sig riktig. Många provinsialläkare uppgifva nämligen,
att de af så godt som alla få sina arfvoden tillmätta efter taxans
bestämmelser, där icke läkarens rätt på grund af den rådfrågandes fattigdom
måste helt och hållet eftergifvas.

Statsutskottets utlåtande, Nr G.

23

Medicinalstyrelsen kan därför icke finna annat än befogadt förslaget,
ntt bestämmelsen i läkartaxan om en kronas arfvode för rådfrågning
skulle ersättas med föreskritt om ett efter de betalningsskvldigas råd
och lägenhet graderadt belopp å 1—3 kronor och att personer med ringa
förmögenhetsvillkor sålunda allt fortfarande skulle få åtnjuta förmånen
.•af samma låga arfvodessats som hittills, medan läkaren skulle äga rätt
att åt burgnare och särskildt vid besvärliga och mera tidsödande rådfrågningar
begära ett till högst 3 kronor förhöjdt arfvode. Att ändamålet
med taxan härigenom skulle äfventyra^ och arfvodena helt och
hållet blifva beroende af läkarens godtycke, anser styrelsen icke vara
att befara, då läkarens verksamhet nödvändigtvis förutsätter förtroende
■emellan honom och hans klientel. Skulle det visa sig, att provinsialläkaren
uppträdde godtyckligt fordrande, skulle inom kort förtroendet till
honom minskas och följderna häraf blifva för honom själ! kännbara
nog. Men det syntes vara en billig begäran, att han af personer i burgnare
omständigheter utfår full godtgörelse för sitt arbete. Därigenom
blefve det också lättare för honom att, då så behöfdes, kunna i ökad
utsträckning lämna den obemedlade sin hjälp mot nedsatt eller ingen
/ersättning. Medicinalstyrelsen påpekar slutligen, att i gällande taxa för
''öfrig! för^ visst fäll, nämligen i fråga om arfvode för biträde vid förlossning
(§ 8), redan funnes eu efter enahanda grunder, som förut angifvits,
graderad taxa, utan att missnöje härmed försports.

Af enahanda skäl har medicinalstyrelsen ansett sig icke heller kunna
.ställa sig afvisande mot förslaget till''ändring i § 4, afseende en dylik
■ersättning af 1 krona 50 öre—3 kronor för tillägg till ersättning för
börjad halfmil vid sjukresa på afstånd, öfverstigande en half mil, i stället
för 1 krona 50 öre, liksom icke heller mot den föreslagna ändringen
i § 6, att arfvode skulle utgå med 2—3 kronor för hvarje börjad timme
i stället för 2 kronor. Därjämte finner styrelsen i sistnämnda fäll billigt,
att läkaren erhåller ersättning äfven för den tid, som åtgår till själfva
besöket hos den sjuke.

Hvad däremot vidkommer det föreslagna tillägget till § 7 mom. 2,
afseende ett med 3 kronor förhöjdt arfvode för hvarje sjukbesök, som,
da vid sjukresa med efter tid beräknad kostnad liera sjukbesök i ett
sammanhang företagas, göres utöfver det första, erinrar styrelsen därom
;att, då läkaren, jämlikt hvad nyss anförts, skulle äga att i dylika
tall till beräkningsgrund för kostnaden lägga bestämmelsen om 2—3
kronor för hvarje börjad timme äfvensom tillgodoräkna sig ersättning
för tiden för sitt besök hos den sjuke, tillräcklig anledning icke synes
förefinnas till ytterligare ersättning åt den betalningsskyldige.

24

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Beträffande slutligen nu gällande bestämmelse i § 11) läkar tax anatt,
när kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller
mindre bemedlade medlemmar af kommunen och af kommunalnämnds -ordföranden därom utfärdadt intyg företes inför läkaren, arfvodet för
all sådan läkarvård utgår med endast hälften af det i hvarje fall stado-ado
arfvodesbeloppet, finner medicinalstyrelsen mot samma bestämmelse
gjorda anmärkningar icke sakna fog. Paragrafen synes nämligen icke
vara tillräckligt tydligt affattad. Utan tvifvel afses icke, säger styrelsen,
endast kommunens ständiga underhållstagare, utan för hvarje fattig
eller mindre bemedlad medlem, för hvilken kommunen åtagit sig att
betala läkarvård och som företer intyg därom af kommunalnämndsordförande,
har kommunen rätt till sådan förmån. Uttrycket »mindre bemedlad»,
som är synnerligen sväfvande och obestämdt, finner styrelsen
kunna gifva anledning till missbruk och meddelar, att vid tillämpningen
af sagda bestämmelse den också tolkats mycket olika i olika delar af
riket. Det kan icke heller enligt styrelsens mening förnekas att bestämmelsen
innebär eu viss orättvisa mot läkaren, som förpliktas att utan
vederlag — ty, såsom redan 1885 års kommitté framhållit, någon skyldighet
att utan eller mot nedsatt betalning betjäna fattiga och medellösa
lär icke kunna åläggas provinsialläkare — till kommunens fattigvård
afstå eu del af sina inkomster, hvilken därtill icke låter sig på förhand

beräkna. _ _

Då 1885 års förenämnda kommitté afgaf sitt betänkande, ifrågasatte
kommittén skyldighet för läkardistrikten att tillhandahålla läkarna
boställen och såg äfven däri en anledning till nedsättning i den ersättning,
kommunerna hade att till provinsialläkarna betala för sina fattiga.
Då kommunerna numera äro fullt fria från skyldigheten att hålla prov insialläkarbostäder,
har enligt styrelsens uppfattning äfven denna grund
bortfallit för denna särskilda förmån för kommunerna, hvarför viktiga
skäl tala för, att föreskriften borde helt och hållet utgå ur taxan. I
stället kunde lämpligen stadgas, att kommun städse skulle få åtnjuta
fördelen af taxans lägsta belopp. Ingenting skulle emellertid hindra
kommunerna att träffa särskildt aftal med läkaren tör viss tid eller föi
särskildt fall om godtgörelse för sådan läkarvård, för hvilken de hade
att ansvara.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrkte medicinalstyrelsen
stvrelsens för Allmänna svenska läkarföreningen framställning allenast
med de ändringar, att bestämmelsen i § 7 mom. 2 om ersättning för
flera sjukbesök under samma resa skulle bibehållas oförändrad och att
stadgandet i § 11 rörande läkarvård, som af kommun betalas för vissa

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

fattiga och mindre bemedlade, skulle ändras därhän, att arfVodet, där
stigande belopja stadgas, städse skulle utgå med lägsta beloppet.

Därjämte skulle enligt medicinalstyrelsens förslag i det ifrågasatta
mom. 2 af § 1 orden »personer med mindre ekonomisk bärkraft» utbytas
mot orden »personer i ringa form ögenbets villkor».

Genom nådig remiss den 18 juni 1907 anbefalldes därefter Eders Utlåtanden af
Kung!. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen att, efter det förste i/kåre^Kuni
provinsialläkaren och provinsialläkarna i länet lämnats tillfälle att yttra Maj di befaiisig,
till Eders Ivungl. Maj:t inkomma med dessas yttranden och egna ”ande1 och
underdåniga utlåtanden öfver hvad Allmänna svenska läkarförenin genS medicinalstyrelse
och medicinalstyrelsen sålunda föreslagit. Den sålunda äskade st''Jrelsenutredningen
har under åren 1907 och 1908 inkommit.

Sedermera har medicinalstyrelsen den 30 maj 1910 afgifvit förnyadt
utlåtande i ärendet.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länen äfvensom de läkare,
hvilka yttrat sig i ärendet, hafva så godt som enstämmigt förordat de
af medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna i läkartaxan, allenast med
vissa jämkningar i en eller annan detalj. En afvikande ståndpunkt intages
emellertid af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län, som visserligen erkänner, att provinsialläkarna, likasom öfriga statstjänstemän,
äro i behof af förbättrade inkomster, motsvarande de stegrade
lefnadskostnaderna, och att denna förbättring måhända borde i viss mån
beredas dem genom förhöjning af de arfvoden, de ägde betinga sig för
enskild sjukvård eller annat biträde, som de lämna åt enskilda, men
tillika framhåller, att frågan om en dylik arfvodes förhöj ning icke bör
lösas enbart för sig utan först i förening med frågan om provinsialläkarnas
ämbetsverksamhet och aflöningsförhållanden i sin helhet.

Därjämte antyder Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ej
ansett skäl föreligga att ingå i någon detalj granskning, att stora betänkligheter
synas föreligga mot en gradering af arfvodesbeloppen
enligt § 1 mom. 2 af förslaget. En sådan gradering, lagd i läkarens
egen hand, blefve enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening
för honom ytterst svår att rättvist verkställa; den blefve med all
säkerhet högst ojämn alltefter läkarnas förmåga och begär att se sig
själfva ekonomiskt tillgodo samt därför olidlig. Jämförelsen med § 8 i
nu gällande taxa, som afser ett speciellt fall, hvilket icke så ofta inträffade,
anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke belysande.

Medicinalstyrelsen anför med anledning häraf, att uppfattningen om
olämpligheten af eu rörlig skalas införande i taxan förefaller inkonse jBihang

till Ml;sä. prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 6 Häft. 4

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

kvent, då Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande, å ena sidan, synes
medgifva, att de i provinsialläkartaxan ganska lågt tillmätta arfvodesbeloppen
böra förhöjas, men, å andra sidan, åter finner stora betänkligheter
mot att på föreslaget sätt införa en latitud för arfvodesbeloppen.
Men om arfvodena behöfva höjas, hur skulle detta, yttrar medicinalstyrelsen,
utan att väsentligen fördyra den af provinsialläkarna meddelade
läkarvården för fattiga och mindre bemedlade kunna åstadkommas
annorledes än medelst en gradering efter dels den betalningsskyldiges
råd och lägenhet, dels läkarens möda och med bibehållande
af de nuvarande låga beloppen såsom minimibelopp? Flera läkare hade
äfven framhållit, att de, bättre än någon annan, genom sin verksamhet
blifva i tillfälle att erhålla kännedom om sitt klientels ekonomi; och om
skalans maximum tilltoges så moderat, som i förslaget skett, torde
icke den befarade egennyttan från läkarnas sida kunna åstadkomma
nämnvärd olägenhet. Beträffande Eders Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes
förmenande, att föreskriften i taxans § 8 skulle afse fall, som
icke så jämförelsevis ofta inträffade, hvarför sagda föreskrift icke vore
för frågan belysande, säger sig medicinalstyrelsen härvid vara af en
motsatt uppfattning. Just de i § 8 afsedda fallen — förlossningsfall —
förekomma naturligtvis ofta, och de ställa alltid särskilt stora anspråk
på läkarens takt och omdöme. Och då, styrelsen veterlig!, något missnöje
med den läkaren i § 8 medgifna rätten att uti de i paragrafen
afhandlade fallen bereda sig ersättning enligt en graderad skala icke
försports, bör enligt styrelsens mening väl detta få anses visa, huru
föga grund förefinnes för den uttalade farhågan för att låta läkaren
äfven i andra fall inom en viss latitud bestämma arfvodet efter sjukdomsfallets
natur m. in. och den betalningsskyldig^ ekonomi. Styrelsen
kan således ej dela de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalade
betänkligheterna mot själfva den princip, som ligger i förslaget
att genom införandet af bestämmelser om vissa minimi- och maximiarfvoden
bereda läkaren möjlighet till att af burgnare personer erhålla
högre ersättning än den nu i taxan bestämda. Tvärtom anser styrelsen
denna princip god och ändamålsenlig samt vidhåller därför sin i detta
hänseende redan i sitt föregående yttrande uttalade ståndpunkt.

Beträffande förslagets särskilda delar hafva, såsom nämndt, en del
erinringar framställts.

Hvad sålunda angår den i § 1 inom. 2 förekommande bestämmelsen,
att af personer i ringa förmögenhetsvillkor, såsom torpare, stat- eller
annat tjänstfolk samt andra med dessa i ekonomiskt hänseende lik -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

ställda, under alla förhållanden endast lägsta arfvode må fordras, böra
orden »såsom torpare, stat- eller annat tjänstfolk samt arbetare och
andra med dessa i ekonomiskt hänseende likställda» enligt ett trettiotal
läkares samt länsstyrelsernas i Malmöhus, Södermanlands och Västernorrlands
läns mening ändras eller helt och hållet utgå. Nämnda
kategorier af personer vore nämligen icke alltid så kvalificerade i ekonomiskt
hänseende, att de framför andra, icke undantagna kategorier
af personer borde komma i åtnjutande af de medgifna lindringarna i
taxan. En och annan läkare riktar sig särskilt emot orden »torpare»
och »arbetare»; dessa personer vore ej alltid i behof af undantagsbestämmelser
härutinnan. Enligt några iäkares förmenande borde orden
»under alla förhållanden» ersättas med uttrycket »i regel». Flertalet af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka emellertid den formulering,
som medicinalstyrelsen i sitt förslag af den 27 februari 1907
gifvit åt momentet.

Medicinalstyrelsen hemställer för egen del, att orden »torpare» och
»arbetare» må uteslutas, men att det föreslagna momentet i öfrigt lämnas
utan ändring.

Enligt nuvarande lydelsen af § 2 mom. 2 må, därest vid sjukbesök
läkaren rådfrågas af någon, som tillhör samma hushåll som den sjuke,
arfvode ej beräknas.

Ett tjugutal läkare äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Gottlands och Ålfsborgs län hafva ansett revision af detta
moment behöflig. Med styrka har sålunda från vissa håll påpekats,
att skyldigheten för en läkare att vid sjukbesök meddela kostnadsfria
konsultationer åt enhvar, som tillhör samma hushåll som den sjuke,
kunde missbrukas och leda till oegentligheter. Man kunde nämligen
kanske finna det ekonomiskt fördelaktigare att skicka efter läkaren än
att besöka honom i hans bostad.

Medicinalstyrelsen säger sig icke hafva erfarit, att bestämmelsen i
fråga missbrukats, men då, såsom af flera läkare framhållits, sådant
kan inträffa vid sjukbesök på kortare afstånd från läkarens bostad, bör
det enligt styrelsens mening förekommas. Vid sjukbesök på något
längre afstånd torde däremot den ifrågavarande förmånen för den bctaluingsskyldige
böra bibehållas. I enlighet härmed borde därför momentet
ändras. Gränsen torde lämpligen kunna sättas vid resor Överskjutande
en half mil.

Det är framför allt de i § 7 mom. 2 förekommande bestämmelserna
om flera sjukbesök vid eu sjukresa, som varit föremål för
olika meningar. Det öfvervägande flertalet af läkarna och af Eders

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kung].. Maj:ts befallningshafvande har anslutit sig till medicinalstyrelsens
förslag, som lämnar momentet orubbadt. Ett ej ringa antal läkare
äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Östergötlands
och Skaraborgs län hafva förordat läkarfö ren ingens styrelses förslag,
enligt hvilket i förevarande fall skulle tillkomma ett arfvode al
3 kronor för hvarje sjukbesök, som göres utöfver det första. Flera
läkare hafva framhållit, att den nu gällande bestämmelsen — som föröfrigt,
där det icke vore fråga om på förhand kända sjukbesök, vore
svår att i praktiken tillämpa — kunde föranleda till att läkarens arbete
under dylika resor på ett ohemult sätt utnyttjades. Till förekommande
häraf borde stadgas, att arfvodet för hvarje under resan aflagdt besök
icke finge understiga 3 kronor. Andra åter hafva yrkat, att hvarje ny
resa alltid skulle betraktas såsom en resa för sig.

Medicinalstyrelsen finner för sin del uppenbart, att momentet allenast
kan afse sjukbesök, som vid resans företagande varit för läkaren
bekanta. Med denna uppfattning af stadgandet torde väl missbruk af
detsamma kunna utan svårighet förhindras. Emellertid torde det vara
billigt och i princip fullt riktigt, att ett minimibelopp af 3 kronor bestämmes
för hvarje här ifrågakommande sjukbesök. I öfverensstämmelse
därmed har styrelsen i vissa afseenden omarbetat detta mom. 2,
hvarvid äfven mom. 1 erhållit en något förändrad lydelse.

Medicinalstyrelsens förslag till ändrad lydelse af § 11 därhän, att
arfvode, som kommun betalar för vissa fattiga och mindre bemedlade,
skall, där stigande belopp stadgas, städse utgå med lägsta beloppet,
tillstyrkes af samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med
undantag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län,
som anser den i nu gällande taxa intagna föreskriften om billigare utgifter
för fattiga eller mindre bemedlade medlemmar af kommun icke
böra borttagas. Själfva graden af nedsättningen kan ju enligt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt vara tvist underkastad, men
om gagneligheten af själfva saken borde icke kunna vara mer än en
mening. Utom de mindre goda följder, som ett borttagande af denna
föreskrift på många håll kunde befaras medföra i afseende å tillfälle
till läkarvård åt mindre bemedlade, skulle, anmärker Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, ett dylikt borttagande äfven verka i motsatt riktning
till den sträfvan, som nu gör sig gällande för utjämning af fattigvårdstungan
kommuner emellan.

Medicinalstyrelsen framhåller emellertid, att, såsom styrelsen redan
förut betonat, något stöd för fordran på reduceradt arfvode för läkarvård
åt kommunens understödstagare numera ej finnes i till ifråga -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

29

varande läkare från kommun utgående vederlag i form af bidrag till
bostad eller dylikt. \id nådiga medgifvanden till tjänstårsberäkningsrätt
för extra provinsialläkare är det också, påpekar styrelsen, vanligt,
att det uttryckligen föreskrifves, att de till läkaren anslagna löneförmåner
skola till honom utgå oafkortade. Någon skyldighet att mot
lönen bestrida läkarvård åt kommuns understödstagare finnes lika litet
för dem som för provinsialläkarna. Medicinalstyrelsen anser alltså för
sin del, att bestämmelsen, att ifrågavarande läkarvård skall betalas med
half afgift, bör utgå ur taxan.

Jämväl i vissa andra afseenden har en del af de i ärendet hörda
läkarna påyrkat ändring i taxan. Dessa yrkanden hafva emellertid icke
vunnit understöd vare sig från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen eller från medicinalstyrelsen; och då icke heller jag funnit tillräckliga
skäl föreligga för de sålunda ifrågasatta ändringarna, har jag
ej ansett mig böra här upptaga desamma till närmare behandling.

I detta sammanhang ber jag få omnämna en af Riksdagens justitieombudsman
i underdånig skrifvelse den 12 juni 1909 gjord framställning,
som äger samband med föreliggande ärende.

Nu gällande taxa innehåller i § 1 det stadgandet, att de läkare,
på hvilka taxan är tillämplig, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning
enligt i taxan gifna bestämmelser, »där ej annorlunda öfverenskommes».
Motsvarande stadgande återfinnes äfven i läkarinstruktionen
den 31 oktober 1890.

Justitieombudsmannen framhåller, att helt visst icke någon befogad
anmärkning kan framställas mot det sakförhållande, att läkare, hvarom
här är fråga, äger efter öfverenskommelse utfå högre arfvode än taxan
bestämmer, men att de ordalag, hvari läkare tillerkännes dylik rätt,
synas vara alltför obestämda och följaktligen kunna gifva anledning till
eu tolkning, som står i strid mot lagstiftarens afsikt. Att dylik missuppfattning
också gjort sig gällande, säger sig justitieombudsmannen
under sin ämbetsutöfning varit i tillfälle att konstatera.

Enligt hans mening kan stadgandet i fråga icke anses äga annan
innebörd än att läkare, som i detsamma afses, må, i olikhet med andra
ämbetsmän, för förrättning eller åtgärd i tjänsten mottaga högre ersättning
än som är för hvarje fall fastställd, där denna af vederbörande
fullkomligt frivilligt bjudes honom. Sådant frivilligt erbjudande kan
emellertid enligt justitieombudsmannens mening icke anses vara för
handen i det fall, att läkaren utan att nämna det belopp, hvartill han
enligt taxan är berättigad, på vederbörandes fråga om arfvodet förklarar,

Framställning
från
justitieombudsmannen.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Departements

chefens

yttrande.

att hatt vanligen i liknande fall plägar bekomma ett uppgifvet högre
belopp, eller eljest, direkt eller indirekt, gör antydningar om sin önskan
att erhålla större ersättning än taxan tillerkänner honom.

Justitieombudsmannen åberopar vidare ett, med anledning af ett
under hans ämbetspröfning draget fall af angifven art, utaf medicinalstyrelsen
på hans hemställan afgifvet utlåtande i ärendet och säger, att,
af detta yttrande att döma, medicinalstyrelsen synes dela hans mening i
afseende å ifrågavarande stadgandes mindre klara affattning.

Justitieombudsmannen anser därför skäl föreligga för dess förtydligande
och finner sådant lämpligen kunna äga rum i samband med
den revision af läkartaxan, hvarom Allmänna svenska läkarföreningen
i syfte att tillförsäkra läkarna högre arfvode gjort underdånig framställning.
Han har därför inför Eders Kungl. Maj:t framlagt ofvanberörda
förhållande till den uppmärksamhet, Eders Kungl. Maj:t kunde finna
saken förtjäna.

Medicinalstyrelsen har, enligt nådig befallning, i sitt utlåtande den
30 maj 1910 yttrat sig jämväl i denna fråga. Styrelsen har därvid
erinrat om följande af 1885 års provinsialläkarkoinmitté i dess den 5
april 1887 afgifna underdåniga betänkande gjorda yttrande: »Liksom
det således naturligtvis står läkaren fritt att helt och hållet eller till
större eller mindre del efterskänka den ersättning, lian enligt taxan har
rätt att utkräfva, har härigenom lämnats honom rätt såväl att, där högre
ersättning, än taxan bestämmer, erbjudes honom för af honom meddelad
enskild sjukvård eller utfärdade intyg, mottaga denna ersättning som
äfven att träffa uppgörelse med enskilde, vare sig genom s. k. ackord
för viss tid eller för hvarje särskilt fall, om högre godtgörelse i nämnda
afseenden än den i taxan fastställda». Åt de anförda orden torde enligt
medicinalstyrelsens mening den slutsats kunna dragas, att lagstiftaren
haft en helt annan uppfattning än den, som justitieombudsmannen syntes
vilja tillägga honom. Emellertid håller medicinalstyrelsen före, att,
därest principen om en viss latitud för arfvodet stadfästes, ifrågavarande
ord »där ej annorlunda öfverenskommes» lämpligen kunna utbytas mot
orden »där ej högre arfvode erbjudes». Detta ord »erbjudes» — som
tydligen afser en fullt frivillig och på eget initiativ framkallad handling
— anser styrelsen förläna all erforderlig garanti mot de af justitieombudsmannen
i detta ämne hysta farhågorna.

Vid utfärdande af den nu gällande taxan med dess ytterst låga arfvoden
afsågs hufvudsakligen att göra läkarvården lättare tillgänglig för
de mindre bemedlade särskildt bland landsbygdens befolkning, under

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

det man antog, att de burgnare klasserna i allmänhet icke skulle begagna
sig af dessa taxebestämmelser. Detta senare antagande synes
emellertid, att döma af de i ärendet afgifna yttrandena, i hufvudsak
slagit fel. . laxan synes äfven i afseende å läkarvård, som lämnas till
personer i god ekonomisk ställning, hafva verkat som en maximitaxa.

Att sålunda och med hänsyn jämväl till de i öfrigt anförda skälen
behof föreligger af en revision af taxan, synes mig obestridligt. Och
detta sa mycket hellre som den reglering af provinsialläkarnas löner,
som förut denna dag föreslagits, skulle medföra en mycket måttlig förhöjning
i de nu utgående löneförmånerna. Sålunda skulle den verkliga
löneförbättringen för dem, som för närvarande åtnjuta extra lönetillägg,
ej uppgå till mer än 200 kronor om året, oafsedt att ålderstillägg skulle
utgå tidigare än nu är fallet.

Hvad angår ändringarna i taxan synas de i medicinalstyrelsens
senaste utlåtande föreslagna i allmänhet vara lämpligen afvägda. Härigenom
beröfvas de mindre bemedlade icke nuvarande fördel af billig
läkarvard, under det de, kvilka hafva råd att betala, få vidkännas en
måttlig ökning i arfvodet.

Beträffande emellertid läkarvård, som kommun betalar för vissa
fattiga eller mindre bemedlade (§ 11) och för hvilken arfvodet för närvarande
utgår med allenast hälften af eljest stadgade belopp, anser
jag icke lämpligt att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, helt borttaga
den sålunda medgifna nedsättningen. En afkortning till hälften af det
vanliga arfvodesbeloppet torde å andra sidan få anses väl mycket; rimliga
anspråk pa billighet synas vara tillfredsställda, om kommun tillförsäkras
att erlägga endast tre fjärdedelar af det i hvarje fall stadgade
lägsta arfvodesbeloppet.

Genom den af medicinalstyrelsen föreslagna lydelsen af § 1 moln.
1 synes den af justitieombudsmannen framhållna oklarheten rörande
stadgandets innebörd blifva undanröjd.

Det af medicinalstyrelsen utarbetade förslaget torde således med
den af mig angifna jämkning böra läggas till grund för blifvande författning
i ämnet.

Med hänsyn till det af Riksdagen gjorda uttalande lärer emellertid
höra inhämtas dess yttrande öfver författningen, som tillhör den ekonomiska
lagstiftningens område.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte genom nådig
proposition inhämta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu framlagda
förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst
anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

Allmän

bestämmelse.

Arfvode för
rådfrågning.

32 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag, med förklarande att Kungl. Maj:t
vill, efter emottagande af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfnineren
af samma förslag och förordna om utfärdande af ny författning
i ämnet.»

Det propositionen bilagda förslaget till ändringar i taxan är af följande
lydelse.

Förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst
anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på
enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda
enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ I 1.

Förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, _ provinsial-,
extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare, eller _ vikarie
för sådan läkare äger att för enskild sjukvård, som inom distriktet
lämnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran meddelas, erhålla
arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt här nedan gifna bestämmelser,
där ej högre arfvode erbjudes.

2. När i denna taxa lämnas fritt åt läkaren att mellan vissa
ängifna gränser själf bestämma arfvodets belopp, skall han härvid^ taga
hänsyn så väl till sjukdomsfallets natur samt det arbete, läkaren därpa mast
nedlägga, som ock till den b dalning sskyldiges förmåga att utgöra arfvodet,
dock må af personer i ringa för mögenhets vill kor, såsom stat- eller annat
tjänstfolk och andra med dessa i ekonomiskt hänseende likställda, under alla
förhållanden endast det lägsta beloppet fordras.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med
1—3 kronor. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör
arfvodet 50 öre.

Statsutskottet* utlåtande Nr ti. 33

-• Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning- utgår icke vid
sjukbesök, hvarom bär nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller
beräknas, därest vid sjukbesök pa afstånd från läkarens bostad Överskjutande
en half mil läkaren radfragas af någon, som tillhör samma
hushåll som den sjuke.

§ 4.

Öfvers tiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens Arfvode för
bostad eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, två t"ktbä8n8dkut1,Ä
kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half öfver tvä,
mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare kilometer1
krona 50 öre—3 kronor för hvarje öfverskjutande börjad half mil
intill fyra mil och därefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande
börjad mil af våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild!
arfvode för återfärden.

§ 6.

1. Begagnar läkaren, där lian ej med skjuts befordras, för resa Ersättning för
vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer eller för del af siukbesöä,
sådan resa, järnväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant af- eftertid1
stånd vägen eller någon del däraf tillryggaläggas på båt, till häst eller

till fots, skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden
åtgar, sålunda att arfvodet utgår med 2—3 kronor för hvarje börjad
timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje
börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må
understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas jämväl
om skjuts jämte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid
bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den
tid läkaren måst under färden afvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;
ägande dock den betalningsskyldige att, där lian vill undgå kostnaden
för väntetid under hemfärden, själf ombesörja läkarens fortskaffning
till hans hem. Däremot inberäknas icke den tid, som åtgår för
nattlogi, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på järnväg efter afgift för
plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för
enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,
därest läkaren måste själf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,

BiJtimu till llileml. pynt. lull. i Sami. I Af tf. U Höft. 5

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ersättning för
flera sjukbesök
under
en resetur.

Särskild!
arfvode för
barnförlossning.

Läkarvård,
som af kommun
för viss:
fattiga eller
mindre bemedlade
betalas.

34

honom ex-sättas stadgad eller, där taxa icke linnes, betingad lega. Har
läkaren haft utgift för transport åt reseeffekter eller, vid sjukbesök pa
afstånd öfverstigande fyra mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom
godtgöras.

§ 7-

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter
besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan
sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3
mom. 1, § 4 och § 6 mom. 1 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid
af vägen eller där den nya vägen börjar, antingen hämta läkaren samt
ombesörja hans hemfärd eller och utgifva reseersättning efter ofvan stadgade
grund.

2. Skall, då flera pa förhand aftalade sjukbesök i ett sammanhang
företagas, läkarens arfvode, enligt hvad i § G sägs, för något eller några
af besöken beräknas efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela
reseturen, dock så att för hvarje sjukbesök ett arfvode af minst 3 kronor
utqär; skolande arfvodet mellan de betalningsskyldiga fördelas efter den
tid, som åtgått för färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och
svare hvar för den hämtningsskyldighet eller reseersättning, som efter
ofvan stadgade grunder på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade
arfvode och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare
arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor.

§ 11-

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren
därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår arfvodet
för all sådan läkarvård med endast tre fjärdedelar af det här ofvan för
hvarje särskildt fall stadgade lägsta arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren löretagas, endast
så vida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

35

3. För likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs, äger
läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och reseersättning.
Motsvarande §§ i gällande taxa äro af följande lydelse:

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande
provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare äger att för enskild
sjukvård, som inom distriktet lämnas, äfvensom för intyg, som på enskild
begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning
enligt här nedan gifna bestämmelser, där ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med
1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet
SO öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller
beräknas, därest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till
samma hushåll som den sjuke.

§ 4.

Ofverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens
bostad eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, två
kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande eu half
mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare
1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil
och därefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil
af våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild! arfvode
för återfärden.

§ G.

1. Begagnar läkaren, där lian ej med skjuts befordras, för resa
vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af
sådan resa, järnväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant

Allmän

bestämmelse.

Arfvode för
rådfrågning.

Ersättning för
sjukbesök, beräknad
efter
tid.

Statsutskottets Utlåtande, Nr <i.

afstånd vägen eller någon del däraf tillrygga] äggas på båt, till häst eller
till fots, skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden
åtgår, sålunda att arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad
timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje
börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må
understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jämväl
om skjuts jämte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. V id
bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäkna^ äfven den
tid läkaren måst under färden afvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;
ägande dock den betalningsskvldige att, där han vill undgå kostnaden
för väntetid under hemfärden, själf ombesörja läkarens fortskaffning till
hans hem. Däremot inberäknas icke den tid, som åtgår för läkarens
besök hos den sjuka eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på järnväg efter afgift för
plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för
enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,
därest läkaren måste själf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,
honom ersättas stadgad eller, där taxa icke finnes, betinga lega. Har
läkaren haft utgift för transport af reseeffekter, eller, vid sjukbesök på
afstånd öfverstigande 4 mil, för nattlogis, skall sådan utgift honom godtgöras.

§ 7-

Ersättning för 1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter
flera sjukbesök ))es,,pet med afvikande från eller fortsättning'' af vägen besöka annan

under en rese- . . . . .. ° n i u

tnr. sjuk, skall lör hvarje sadant ytterligare sjukbesök arfvode, etter de i ^
3 mom. 1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad
efter väglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att vid
afvägen, eller där den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja
hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens
arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas
efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande
arfvodet mellan de betalningsskvldige fördelas efter den tid, som
åtgått för färden till och från hvarje särskild! sjukbesök och svare hvar
för den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade
grunder på honom belöper.

Statsutskottets Utlåtande Nr ti.

37

§ 8-

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade
arfvode och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare
arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens
mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som därtill
åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 11.

1* Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför
läkaren därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår
arfvodet för all sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade
arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast
så vida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

3. kör likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,
äger läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och
reseersättning.

I sin ofvannämnda motion har herr Ericsson in. fl. föreslagit, att Riksdagen
i anledning af Kungl. Majrts förevarande proposition måtte
göra det uttalande, att nu gällande provinsialläkartaxa bör bibehållas
oförändrad.

dill stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:

»I Kungl. Majrts till innevarande års riksdag afhimnade proposition
nr 32 finnes bilagdt förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode
åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda
enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag, »ifver
hvilket förslag Kungl. Maj:t med berörda proposition afser att inhämta
Riksdagens yttrande.

Vid jämförelse mellan den föreslagna taxan och den nu gällande
befinnos, att Kungl. Maj:t föreslagit en högst väsentlig höjning af det
arfvode, provinsialläkarne äga uppbära. Så t. ex. för rådfrågning’ i
läkarens bostad eller annorstädes, med eller utan recept, föreslås arf -

Särskildt
arfvode för
barnförlossning.

Läkarevård,
som af
kommun för
vissa fattiga
eller mindre
bemedlade
betalas.

Statsutskottets Utlåtande Nr G.

38

vodet till 1—3 kronor mot endast 1 krona i gällande taxa. \''id sjukbesök
på längre afstånd än en half mil från läkarens bostad föreslås
läkararfvodet utgå med 1 krona 50 öre—3 kronor för hvarje Överskjutande
börjad halfmil intill fyra mil, mot nu endast 1 krona 50 öre.
Och vid sådana resor, då arfvodet för besöket beräknas efter den tid,
som för färden åtgår, föreslås arfvodet skola utgå med 2 3 kronor

för hvarje börjad timme, intill tio timmar, mot endast 2 kronor nu.
För läkarvård åt vissa fattiga eller mindre bemedlade, för Indika kommun
åtagit sig betalningsskyldigheten, föreslås arfvodet skola utgå med
tre fjärdedelar af det lägsta arfvodesbeloppet i stället för nu hälften.

i annat sammanhang har Kungl. Maj:t förelagt Riksdagen förslag,
åsyftande att åstadkomma bättre läkarvård å landsbygden, men det
kan med skäl ifrågasättas, huruvida en höjning af arfvodestaxan för
provinsialläkarne, såsom här ställes i utsikt, är förenlig med detta syfte.
Många finnas, som redan med nuvarande taxa ej äga råd att vid sjukdomsfall
söka läkare, och skulle den höjas på sätt nu föreslagits, komme
säkerligen deras antal att afsevärdt ökas.

Stora betänkligheter synas därför förefinnas mot att höja de arfvoden,
som nuvarande taxa bestämmer. Och dessa betänkligheter ökas
ännu mera, då man af de föreslagna ändringarna finner, att arfvodena
skola utgå efter graderad skala, afpassad efter läkarens subjektiva
uppfattning af den hjälpsökandes ekonomiska ställning. Sant är visserligen,
att personer i burgen ställning kunna underkasta sig ökade kostnader
för erhållen läkarhjälp, men å andra sidan torde det vara uppenbart,
att vid denna skalas tillämpning ledes läkaren in på det rena
godtyckets område.

Dessa farhågor delas äfven af Konungens befallningshafvande i
Jämtlands län, som i sitt utlåtande härom yttrat, »att störa betänkligheter
svnas föreligga mot en gradering af arfvodesbeloppen enligt § 1
mom. 2 af förslaget, Fn sådan gradering, lagd i läkarens egen hand,
blefve enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening för
honom ytterst svår att rättvist verkställa, den blefve med all säkerhet
högst ojämn, allt efter läkarnas förmåga och begär att se sig själfva
ekonomiskt till godo samt därför olidlig».

Vi äro således af den mening, att en höjning af taxan på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit är mycket olämplig.

Bestämmelserna i nu gällande taxa äro i enlighet med det förslag
Riksdagen 1890 själf uppgjorde, och hvilket förslag Riksdagen var så
angelägen om skulle blifva gällande, att Riksdagen såsom villkor för

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

bitall till den då föreslagna höjningen i provinsialläkarnas aflöningsbelopp
satte, att Kungl. Maj:t skulle godkänna denna taxa.

Oss synes som om ingen anledning förefunnes att nu frångå
denna ståndpunkt, då eu ny reglering af provinsialläkarnas löneförmåner
föreligger till antagande. Förefinnes fog för höjning af provinsialläkarnas
existensvillkor, så bör sådan beredas dem genom höjning af
deras löneförmåner, men ej genom förhöjd taxa, och då nu förslag till
löneförhöjning föreligger ''till afgörande, bör ett bifall därtill kunna
vara tillfyllest.»

Hvad till en början vidkommer de i taxeförslaget förekommande
arfvodesförhöjningar biträder utskottet den af motionärerna uttalade
mening angående olämpligheten af desamma. Då nu föreligger ett
iörslag angående förbättrade aflöningsförmåner för provinsialläkarna,
vill det synas utskottet, att, därest Riksdagen fattar beslut om sådana
ökade förmåner, de nu föreslagna arfvodesförhöjningarna ej böra vara
af behofvet påkallade.

Därjämte har utskottet ej kunnat undgå att finna det föreslagna
sättet för arfvodenas utgående efter graderad skala af beskaffenhet att
i hvarje fall böra så litet som möjligt förekomma. Utskottet biträder
i detta afseende hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län
i öfver förslaget afgifvet yttrande anfört därom, att en sådan gradering
lagd i läkarens hand bleve för honom ytterst svår att rättvist verkställa
och att den med all säkerhet blefve ojämn allt efter läkarnas
förmåga och begär att se sig själfva ekonomiskt tillgodo. Utskottet
anser sig sålunda icke kunna förorda förslaget i detta afseende.

Däremot har utskottet funnit det, i anslutning till af Riksdagens
justitieombudsman gjord framställning, föreslagna utbytet i § 1 af orden
»där ej annorlunda öfvenskommes» mot »då ej högre arfvode erbjudes»
innebära eu förbättring, hvarför utskottet anser denna förändring kunna
förordas.

Det föreslagna nya momentet i § 1 har utskottet af skål, som
framgår af hvad ofvan nämnts, icke ansett erforderligt.

Hvad därefter beträffar den föreslagna ändringen af § 2 mom. 2,
afseende att vid sjukbesök på afstånd ej öfverstigande eu half mil den
föreskrifna skyldigheten för läkaren att kostnadsfritt meddela läkarvård
åt enhvar tillhörande samma hushåll som den sjuke, skulle bortfalla,
bär utskottet funnit densamma vore af beskaffenhet att böra af utskottet
förordas.

40

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

Lönestater och
anslagsbehof.

Den ifrågasatta ändringen i § 6 åsyftande, att då arfvode för sjuk
besök beräknas efter tid, däri jämväl skall inräknas den tid, som åtgår
för läkarens besök lios den sjuke, bar utskottet funnit öfverensstämmande
med rättvisa och billighet, hvadan den af utskottet förordas.

Den föreslagna förändringen af § 7 mom. 1 bär utskottet däremot
ej funnit innebära någon förbättring, och hvad vidkommer det föreslagna
tillägget till mom. 2 af samma §, afseende ett med 3 kronor förhöjdt
arfvode för hvarje sjukbesök, som göres utöfver det första, då vid
sjukresa med efter tid beräknad kostnad liera sjukbesök göras, finner
utskottet, då läkaren ändock äger att i dylika fall till beräkningsgrund
för kostnaden lägga bestämmelsen om 2 kronor för hvarje börjad timme
äfvensom, enligt utskottets förslag, tillgodoräkna sig ersättning för
tiden för sitt besök hos den sjuke, tillräcklig anledning till ytterligare
ersättning saknas.

Ej heller den föreslagna förändringen af § 8 har utskottet funnit
innebära någon förbättring.

Hvad beträffar den föreslagna förändringen i § 11 har utskottet
med hänsyn till de mindre goda följder i afseende å tillfällig läkarvård
åt mindre bemedlade, som den afsedda förhöjningen kunde befaras
medföra, icke ansett sig kunna förorda densamma.

Enligt föreliggande förslag (statsrådsprotokollet 175—191) skulle
aflöningen för sjelfständig förste provinsialläkare bestämmas till enahanda
belopp, som för landssekreterare och land skamrer are i en del
smärre län eller 7,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,100 kronor
tjänstgöringspenningar jämte ett ålderstillägg å 600 kronor etter 5 år.
Därtill skulle komma ortstillägg för förste provinsialläkaren i Stockholms
län med 600 kronor samt för hvardera af förste provinsialläkarna
i Västerbottens och i Norrbottens län med 300 kronor. Hvad angår
de 8 förste provinsialläkare, som fortfarande skulle sköta hvar sitt
provinsialläkardistrikt, skulle dessa åtnjuta, förutom sin provinsialläkarlön,
1,500 kronor i tjänstgöringspenningar såsom förste provinsialläkare.

För provinsialläkarna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utgå en
begynnelseaflöning af 4,000 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år. De så
kallade fixa tjänstgöringspenningarna skulle uppföras i staten under
titel ortstillägg och utgå med 1,000 kronor till provinsialläkaren i
Vittangi distrikt och med 500 kronor till ett hvart af 12 angifna

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

provinsialläkardistrikt inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.

De förbättringar i fråga om aflöningsförmåner, som förslaget innebär,
synas utskottet vara af rättvisa och billighet påkallade samt väl
af vägda, detta dock, hvad angår förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt
och provinsialläkare, under förutsättning att icke de förhöjningar
i arfvodestaxan, hvilka innehållas i förenämnda taxeförslag,
blifva gällande. Då frågan om bestämmelserna i läkartaxan emellertid
synes utskottet sta i det närmaste sammanhang med godkännandet af
den nya lönestaten. föreställer sig utskottet, att Riksdagen, som vid
fastställande år 1890 af lönestat för provinsialläkarna uppsatte som
villkor att dylik taxa af viss lydelse blefve af Kungl. Maj:t utfärdad,
jämväl nu bör vid antagandet af ny lönestat fästa det villkor, att förenämnda
taxa ändras endast i de afseenden och på det sätt, utskottet
förordat.

Hvad departementschefen anfört och förslagit i fråga om villkoren
för åtnjutande af förste provinsialläkare och provinsialläkare tillkommande
löneförmåner liksom ock beträffande biträdande provinsialläkare
(sid. 184—186 i statsrådsprotokollet) har ej gifvit utskottet anledning
till någon erinran.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle föranledas af en
omreglering af förste provinsial- och provinsialläkarväsendet i enlighet
med hvad utskottet förordat, framgår af följande öfversikt.

Den nya lönestaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
skulle sluta å................................................................................. kr. 877,800: —

Enligt nu gällande riksstat utgå:

Löner till provinsialläkare........................ kr. 260,625:

Tjänstgöringspenningar till förste provinsial-
och provinsialläkare............ » 121,375:

Fixa tjänstgöringspenningar för 18 distrikt
...................................................... » 16,000:

Hyresersättning åt provinsialläkare ...... » 104,250:

~ kr. 502,250: —
Kr. 375.550: —

Bihang till Riksd. prof. 1911. I Sund.

t A fil.

ij Haft.

a

42

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Under senaste år har emellertid anvisats extra lönetillägg
till 189 provinsialläkare med 390 kronor
till hvar, hvilka lönetillägg dock på grund af bestämmelserna
för deras åtnjutande ej alltid utgått.

Merkostnaden skulle sålunda minskas med högst » 54,210: —

Kr. 321,340: —

Från detta belopp bör emellertid ytterligare dragas de
minskade utgifterna till lönebidrag åt extra provinsialläkare
.................................................................................. kr. 42,050:

Återstoden kr. 279,290: —

skulle: sålunda motsvara de ökade kostnaderna för statsverket.

Vid denna beräkning hafva ålderstilläggen, som utgå från det å
sjätte hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg, ej tagits
i betraktande, ej heller de ökade utgifterna för vikariatsersättningar.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

A) att Riksdagen på grund af Ivungl. Maj:ts
förevarande framställningar och herr Ericssons med
lleres ofvanberörda motion må

l:o) förklara, att Riksdagen för sin del finner
gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda
läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade
på enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller
myndighets uppdrag, böra på det sätt ändras, som
här ofvan utskottet förordat, men i öfrigt oförändrad
bibehållas,

2:o) under förutsättning att Kungl. Maj:t i fråga
om nämnda taxa förfar i enlighet med denna Riksdagens
förklaring,

godkänna följande aflöningsstat för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, att tillämpas från och
med år 1912:

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

48

Tjänst-

lön.

görings-

Orts-

Summa.

pennin-

gar.

tillagg.

-

kr.

kr.

kr.

kr.

1

förste provinsialläkare......

5,000

2.100

600

7,700

1

)> »

5.000

2,100

300

7,400

1

» »

5.000

2.100

300

7.400

Efter 5 år

kun lönen höjas

5,000

med 600

1

» »

2, UK)

—

O

O

12

» »

60,000

25,200

—

85,200

'' i

n » ......

-

1,500

—

1,500

7

» »

10.500

10.500

Kronor

80.000

45,600

1,200

126,800

i 1

provinsialläkare.............

3,000

1,000

1,000

5,000

1

»

3,000

1,000

500

4,500

Efter 5 år

kan lönen höjas

11

33,000

11,000

5,500

49,500

med 500 kronor och efter
10 år med vttcrli^are 500

1

» .........

3,000

1,000

_

4,000 :

kronor.

1

i172

»

516,000

172,000

68 8,000

Kronor

558,000

186,000

7,000

751,000

äfvensom godkänna följande villkor och bestämmelser
för de i staten upptagna aflöningsförmåner:

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola
vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, soja kan varda
stadgad;

att med förste provincial- eller provinsialläkarbefattning
icke må förenas annan tjänst å rikets eller
Riksdagens stat;

att med sådan befattning icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj :ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår förste provin -

44

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

sialläkare, Kungl. Maj:t och, hvad angår provinsialläkare,
medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag*
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller
provinsialläkare, tinner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

att befattningshafvare, som åtnjuter semester eller
annan tjänstledighet, skall till vikarien afstå det arfvode
enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien
verkställda tj änstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant utgår, men att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen; kan
förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
och arfvode enligt taxa, hvarom nyss
är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada,
ådragen under tjänstutöfning, blifvit tillsvidare
oförmögen till tjänstgöring, aflöningen å stat må, såsom
undantag från hvad ofvan är stadgadt, kunna, efter
medicinalstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad
under högst sex månader; ankommande på pröfning
af Kungl. Maj:t till huru stor del aflöning kan
böra till den skadade utgå efter omförmälda tid af sex
månader;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tidT
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45

hafva i vederbörlig'' ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af medicinalstyrelsen pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida medicinalstyrelsen ej finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för
beredande af semester, provinsialläkare skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste provinsialläkartjänst,
bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande
belopp, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår;

att, beträffande förhöjning i lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem
år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjiinst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit.
semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit
uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af rätten
till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning;

4»;

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

att semester må, när sådant utan binder för tjänstens
behöriga uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen,
på därom gjord framställning, beviljas tjänstinnehafvare
under antingen en månad årligen eller två månader
hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare
att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för
vikarien;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts
bestämmande, omreglering af extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.

samt föreskrifva,

att enhvar, som med eller efter 1912 års ingång
tillträder befattning såsom förste provinsialläkare eller
provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta sig
förut angifna villkor och bestämmelser för den nya
aflöningsstatens åtnjutande; samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar
såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den ratt
till pension, som dittills tillkommit dem;

Skämts-kottets utlåtande Nr C.

47

3:o) upptaga det under anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater uppförda anslaget till
provinsialläkarna under förändrad rubrik »till förste
provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma
från 399,300 kronor med 478,500 kronor till
877,800 kronor;

B) att herr Fornanders förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas,

C) att herrar Larssons och Lundströms ifrågavarande
motioner icke må af Riksdagen bifallas,

D) att ej heller herr Bäckströms förevarande motion
må vinna Riksdagens bifall, samt

E) att herr Ströms med flere förevarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hyresersättning åt provinsialläkare.

10:o) Under punkt 10 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit Anslags utRiksdagen
förklara, att det i riksstaten till hyresersättning åt provin- sående ur
sialläkare upptagna förslagsanslag, högst 104,250 kronor, skall ur riks- nnT
staten utgå. L

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende, har departementschefen
åberopat, hvad han under punkt 9 i ämnet anfört.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må förklara, att det i riksstaten till
hyresersättning åt provinsialläkare upptagna förslagsanslag,
högst 104,250 kronor, skall ur riksstaten
utgå.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

ll:o) Utskottet, som icke har något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t Bidrag
under punkt 11 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer under åbe- till extra
ropande af hvad departementschefen under punkt 9 till statsrådsproto- läkare1"1
kollet, i ärendet anfört, aflöning.

att Riksdagen må medgifva [11-]

a) att det i riksstaten för bidrag till extra
provinsialläkares aflönande upptagna förslagsanslag å

Statsutskottets utlåtande Nr ti.

Höjniuj? of
anslaget till
hospitals
underhåll.

[12.]

Angående
förhöjda
arfyoden åt
sekreteraren
och predikanten
vid
Göteborgs
hospital
samt sekreteraren
Tid
Växjö
hospital.

[13.]

48

05,000 kronor minskas med 35,000 kronor och uppföres
såsom ett till siffran bestämdt anslag å 30,000 kronor;

b) att behållningar å anslag till nyinrättade provinsialläkarbefattningar,
innan tjänsterna första gången
blifvit tillsatta, må användas till bidrag till extra proAunsialläkares
aflönande i distrikt, Indika förut åtnjutit
statsunderstöd, samt

c) att, utan hinder af den för statens bidrag
till aflönande af extra provinsialläkare eljest gällande
grund att dylikt statsbidrag i intet fall må öfverstiga
1,500 kronor, därutöfver må utbetalas årliga tilläggsarfvoden
till extra provinsialläkare i Tärna, Stensele
och Sorsele distrikt med 1,300 kronor till enhvar af
dem samt till extra provinsialläkare i Arjepluogs distrikt
med 1,000 kronor, till de tre sistnämnda intill
dess den ifrågasatta förändringen af de extra provinsialläkardistrikten
till ordinarie trädt i kraft.

Hospitals underhåll.

12:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkt 12 af denna hufvudtitel
föreslagit, att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till hospitals underhåll
med 400,000 kronor, eller från 3,100,000 kronor till 3,500,000 kronor.

Beträffande de skäl, på hvilka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslaggrundats,
får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 196 199.

Utskottet, som funnit den förebragta utredningen utvisa beliofvet
af den föreslagna förhöjningen af ifrågavarande förslagsanslag, får alltså

hemställa, _ .

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till hospitals
underhåll med 400,000 kronor, eller från 3,100,000
kronor till 3,500,000 kronor.

13:o) Under punkt 13 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att det belopp af högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat
till arfvoden åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens och
asylernas lönestater, höjes med 700 kronor till högst 40,600 kronor,
på det att Kungl. Magt må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet till
sekreterarna vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till 800 kronor
om året samt för predikanten vid Göteborgs hospital till 1,000 kronox
om året, samt att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

Beträffande de till stöd för framställningen åberopade skäl, tillåter
sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 199—202.

Utskottet anser en förhöjning af ifrågavarande befattningshafvares
arfvoden af förhållandena påkallad och har ej heller något att erinra mot
de i sådant afseende föreslagna arfvodesbeloppen, utgörande för sekreteraren
vid Göteborgs hospital 800 kronor, i stället för nuvarande 600,
för sekreteraren vid Växjö hospital 800 kronor, i stället för nuvarande
500, samt för predikanten vid Göteborgs hospital 1,000 kronor i stället
för nuvarande 800.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva att det belopp af
högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat till arfvoden
åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens
och asylernas lönestater, höjes med 700 kronor
till högst 40,600 kronor, på det att Kungl. Maj:t
må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet till sekreterarna
vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till
800 kronor om året samt för predikanten vid Göteborgs
hospital till 1,000 kronor om året, samt att
hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll.

Järfsö sjukhus för spetälska.

14:o) Under punkten 14 af denna hufvud titel har Kungl. Maj:t Järfsö sjukföreslagit
Riksdagen att för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska spetniskVi
uppföra ett ordinarie anslag af 22,000 kronor. , ^

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 202—207.

Utskottet som ej har något att erinra mot det föreslagna beloppet
22,000 kronor, anser sig jämväl böra biträda Kung]. Maj:ts förslag om
anslagets öfverförande från extra till ordinarie stat.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för underhåll af Järfsö sjukhus
för spetälska uppföra ett ordinarie anslag af 22,000
kronor.

Bihang till Itiksrl. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afil. t> H/ift.

7

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6

Försäkringsinspektionen.

Upprätthål- 15:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och

\aäkrinfsfn.'' under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 208 blifvit i ären spektionens

det anfördt, hemställer utskottet,
verksam het.

att Riksdagen må till upprätthållande af försäk [15.

] ringsinspektionens verksamhet å ordinarie stat uppföra

ett reservationsanslag af 53,000 kronor, att utgå af
försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet, under förutsättning
tillika att de å dessa bidragsmedel uppkommande
öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter vederbörligt
tillstånd användas för det med anslaget afsedda
ändamål.

Sjukkasseväsendets befrämjande.

Anslag till 16:o) Under punkt 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
sjukkasse- föreslagit Riksdagen dels att till sjukkasseväsendets befrämjande å
i * ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å 1,300,000 kronor; samt
Libd dels ock medgifva, att från berörda anslag tillsvidare må utgå hvad
som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag Renlighet
med de grunder och villkor, som innefattas i Riksdagens skrifvelse
den 2 juni 1910, nr 157; samt att af samma anslag tillsvidare jämväl
må användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning för
Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af kostnaderna för sjukkassebyråns
inom kommerskollegium verksamhet.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
afgifva utlåtande, hvilket utskottet velat härigenom för Riksdagen

anmäla.

Bidrag till fiskares försäkring.

Anslag å 17:o) Uti punkt 17 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

tiiPflskares Riksdagen att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring
försäkring, å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag af 16,000 kronor.

[17.] Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 213och 214.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

51

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren af herrar C. L. Olausson, C. Wallentin och Herman
Andersson väckt motion (nr 132), däri föreslagits, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att de af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda
grunder för den särskilda, för fiskare afsedda försäkringen mot
skada till följd af olycksfall ändras därhän, att ersättning utgår jämväl
för skada till följd af olycksfall, som uppstår vid användning af fiskebåt
för fraktfart, samt att Riksdagen följaktligen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att sådan ändring vidtages i § 2 af kungl. kungörelsen
den 2 oktober 1908 angående en särskild för .fiskare afsedd
försäkring mot skada till följd af olycksfall, att samma paragraf erhåller
följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring

utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen
af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd
eller vid användning af fiskekåt, utan att fiske därvid bedrifves.
Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade uppsåtligen
själf ådragit sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man,
där denne icke haft ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för
skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt
fartyg.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Enligt § 2 i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908, angående en
särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,
utgår ersättning, i anledning af denna särskilda försäkring, för skada
till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket eller
som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid användning
af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för såvidt haten
icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

I kungörelsens § 3 stadgas vidare, att försäkring enligt kungörelsen
icke medgifves för kortare tid än ett år, och utgör den årliga premien
5 kronor 50 öre.

Ofvan angifna i § 2 förekommande undantag för rätt till ersättning
vid fraktfart har visat sig vara i hög grad hinderlig för anslutningen
till olycksfallsförsäkringen för fiskare.

Ett stort antal af särskildt västkustens fiskare använda å tider, då
fiske ej bedrifves, sina fiskebåtar i fraktfart längre eller kortare tid af
året, beroende på fisket. Under den tid fraktfarten pågår, är fiskaren
icke skyddad mot do ekonomiska följderna af olycksfall, äfven om han
erlagt den för helt år gällande försäkringspremien, 5 kronor 50 öre.

Motion ang.

ändring i
gällande grunder
för den
särskilda för
fiskare afsedda
försäkringen
mot skada till
följd af olycksfall.

52

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Utskottets

yttrande.

Vill han bereda sig rätt till ersättning för skada till följd af olyksfall
under fraktfarten, måste han förskaffa sig en tilläggs försäkring i riksförsäkringsanstalten,
men då härvid något afdrag å den stadgade
årspremien för fiskarförsäkringen icke äger rum, ställer sig en dylik
kombinerad försäkring jämförelsevis dyr. Om han t. ex. skulle vilja
trygga sig i anledning af tillämnad fraktfart under sex månader af
året, har han att betala hälften af riksförsäkringsanstaltens årspremie
för fraktfart, i regel 9 kronor för år. Med tillägg af fiskarförsäkringspremien,
5: 50, blir den sammanlagda premien 10 kronor eller 1 krona
högre än om han, utan att begagna sig af fiskarförsäkringen, erhållit
försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt 1901 års lag. Riksförsäkringsanstalten
beräknar nämligen premien för fraktfart, kombinerad med
fiske, jämväl till 9 kronor per år.

Ett dylikt resultat kan icke anses annat än olämpligt och obilligt.

Anledningen till att undantag i fråga om rätt till ersättning stadgats
beträffande fraktfart synes hafva varit den, att man ansett denna
risk vara farligare än den, som är förenad med utöfningen af fiskeyrket
eller användning af fiskebåtar för andra ändamål än fraktfart. Det
torde emellertid icke kunna sägas, att fraktfarten, sådan den af fiskarne
bedrifves, är förenad med någon särskilt större risk. I alla händelser
kan risken anses vara mindre än den vid utöfningen af fiskeyrket och
ungefär jämnställd med annan segling, hvartill fiskebåten användes.

Den anmärkta olägenheten vid ifrågavarande inskränkning skulle
kunna i viss mån afhjälpas genom ett medgifvande att teckna den vanliga
fiskarförsäkringen allenast för del af år med motsvarande reducering
af den stadgade årspremien. Emellertid torde af flera skäl denna
utväg icke vara att förorda.

Lämpligast synes vara att borttaga hela den inskränkande bestämmelsen,
så att rätt till ersättning medgifves äfven i anledning af olycksfall,
som inträffa under fraktfart eller i anledning af sådan verksamhet.
Användningen af fiskebåt till fraktfart skulle då likställas med användning
af fiskebåt för annat ändamål än fiskets utöfning.»

Mot hvad Kungl. Maj:t uti förevarande punkt föreslagit har utskottet
icke haft något att anmärka. Hvad angår förenänmda motion
vill utskottet till en början erinra, att nu gällande grunder för den särskilda
för fiskare afsedda försäkringen mot skada till följd af olycksfall
äro angifna i Riksdagens skrifvelse den 23 april 1908 och intagna
i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908. § 2 i denna kungörelse

är af följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda för -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

53

säkring utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från
ritöfningen af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif
ur sjönöd eller vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid
bedrifves, för såvidt båten icke användes vid fraktfart, som ej har samband
med fiskerinäringen. Ersättning utgår dock ej i något fall för
skada, som den skadade uppsåtligen själf ådragit sig, eller som uppsåtligen
förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning af eller
uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den försäkrade
vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg. Till följd af undantagsbestämmelsen
beträffande fiskebåtsanvändning för fraktfart är, såsom
af motionärerna framhållits, fiskare under den tid af året han använder
sin fiskebåt för fraktfart, ej skyddad mot de ekonomiska följderna af
olycksfall, äfven om han erlagt den för helt år gällande försäkringspremien.
För att åtnjuta skydd i sådant afseende nödgas han förskaffa
sig en tilläggsförsäkring, hvilken emellertid, enligt hvad motionärerna
visat, är oskäligt dyr. Utskottet, som håller före, att risken vid fraktfart
i hvarje fall ej torde vara större än vid fiske, delar den af motionärerna
uttalade mening angående olämpligheten af nu anmärkta förhållande
och finner sig följaktligen böra biträda motionärernas förslag
i fråga om ersättnings utgående vid fiskarförsäkringen jämväl för skada
till löljd af olycksfall, som uppkommer vid användning af fiskebåt för
fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen må,

a) till bestridande af statens bidrag till fiskares
försäkring å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag
af 16,000 kronor, samt

b) med bifall till herr Olaussons med flere förenämnda
motion, i skrifvelse .till Kungl. Maj:t anhålla,
att sådan ändring vidtages i § 2 af kungl. kungörelsen
den 2 oktober 1908 angående en särskild för
fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,
att samma paragraf erhåller hufvudsakligen följande
lydelse:

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring
utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter
från utöfningen af fiskeyrket eller som uppstår
vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid
användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves.
Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

skadade uppsåtligen själf ådragit sig eller som uppsåtligen
förorsakats af tredje man, där denne icke haft
ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för
skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk
båt eller utländskt fartyg.

Öfriga ordinarie anslag.

Angående 18:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag å sjätte hufvudtiteln har

ordinarie Kungl. Maj:t icke föreslagit annan ändring än att förslagsanslaget till
inslag10 skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för jämnande af hufvudtitelns
[18.] slutsumma måtte ökas med 82 kronor, eller från 425,779 kronor till
425,861 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga å sjätte hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, som här ofvan icke blifvit särskildt omförmälda,
må för år 1912 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat, dock att i anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., må få göras
den jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns
slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof hänförliga till sjätte hufvudtitel
gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

Provisorisk 19:o) Under punkt 19 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före^ingTör"
slagif Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
departe- i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
iucntet. civilärenden för den 13 januari 1911 tillstyrkta grunder och på de

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

55

däruti förordade villkor, bevilja på extra stat för år 1912 ett förslagsanslag
af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor må användas till
höjning af vikariatsersättning under semester.

Af statsrådsprotokollet, sid 215, inhämtas, att föredragande departementschefen
i fråga om det föreslagna aflöningstillägget anfört, att för
detsammas åtnjutande borde stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 13 januari 1911 föreslagit, och tillika för
utbetalningen af aflöningstilläggen meddelas de därvid ifrågasatta föreskrifter.

Dessa villkor och föreskrifter öfverensstämma fullkomligt med dem,
som af nästlidet års Riksdag bestämdes ifråga om enahanda lönetillägg.

Utskottet, som ej har något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t sålunda
föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må till provisorisk lönereglering för
befattning skaf vare i civildepartementet, i enlighet med
de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13
januari 1911 tillstyrkta grunder och på de däri förordade
villkor, på extra stat för år 1912 bevilja ett
förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst 325
kronor må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.

20:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt Extra före20
af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet, '' . dragande

° 7 1 inom depar tementet.

att Riksdagen må för aflönande af en extra före- [20.]

dragande inom civildepartementet på extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor, däraf 2,500
kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.

21:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hem- Ytterligare

ställer utskottet, en extra

föredra att

Riksdagen må, i likhet med hvad för åren ^Teparte-"1
1908—1911 ägt rum, såsom godtgörelse till ytterli- mentet.
gare en särskild föredragande inom civildepartementet [21.]
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

Förhöjning
af ärnanuensarft
od eu m. in.

[22.]

Ftgif vande
af »Polisunderrättelser ni.

in.»

[23.]

56 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

22:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1909—1911 ägt rum, till förhöjning af de inom civildepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli anställda
amanuensernas arfvoden m. m. på extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 15,900 kronor.

Öfverståthållareämbetet.

23:o) Under punkt 23 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa dels till fortsatt
utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden angående
automobiltrafik» ett belopp af 24,000 kronor, dels ock för arkivinredning
och anskaffande af möbler i den nya lokal, där redaktionen
af ifrågavarande tidningar kommer att inrymmas, ett anslag af 1,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel
redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Beträffande anslag till »Meddelande angående automobiltrafik» hafva
Riksdagens revisorer i sin berättelse om den år 1910 af dem verkställda
granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1909 anfört följande:

»Jämlikt bestämmelserna i § 37 af kungl. förordningen den 21
september 1906 om automobiltrafik skall hvarje beslut eller åtgärd af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 5 § 4 mom. eller 7 § af
nämnda förordning för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskilt
förordnas.

I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t föreskrifvit, att detta
kungörande skall verkställas i en särskild publikation, benämnd »Meddelanden
angående automobiltrafik». Denna publikation utgifves, under
inseende åt Stockholms polisstyrelse, af redaktionen för den i enhanda
ordning utgifna publikationen »Polisunderrättelser» och har dragit följande
kostnader nämligen

för år 1907 kr. 3,521: 03

» » 1908 » 1,902:05

» » 1909 » 1,821:99,

i hvilka summor äfven ingå hyresräkning för gemensam lokal m. m.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

57

Revisorerne, som tagit del af de under revisionsåret utkomna
numren af förstnämnda publikation, hvilka allenast innehålla uppgifter
angående tilldelade igenkänningsmärken, hafva icke kunnat finna de
gifna meddelandena vara af sådan betydelse för det allmänna, att desamma
behöfva i nuvarande form bibehållas.

I de med all säkerhet ganska sällsynta fall, då, med stöd af 7 §
af förenämnda förordning, förbud mot automobils fortsatta användande
meddelas, synes underrättelse härom lämpligare kunna bringas till polismyndigheternas
kännedom genom tidskriften »Polisunderrättelser».

Med stöd af hvad sålunda anförts hafva revisorerne, som visserligen
icke förbisett, att den stämpel å 10 kronor, som jämlikt kungl.
förordningen den 5 juni 1909 skall åsättas bevis om igenkänningsmärke
för automobil, är afsedd att täcka de utgifter, som äro förenade med
utgifvandet af först omförmälda publikation, dock ansett sig böra ifrågasätta
att åtgärder måtte vidtagas i ändamål att dessa utgifter må kunna
inbesparas.»

Med anledning af revisorernas sålunda gjorda framställning har
öfverståthållareämbetet i infordradt utlåtande hos Kungl. Maj:t anfört
följande:

»Till åtlydnad af Eders Kungl. Maj:ts i nådig remiss den 2 december
1910 gifna befallning att afgifva underdånigt utlåtande i anledning
af hvad Riksdagens revisorer anfört rörande ifrågasatt inbesparande af
utgifterna för publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»
får öfverståthållareämbetet med öfverlämnande af två af kommissarien
vid polisens i Stockholm centralafdelning enligt order afgifna rapporter
i underdånighet anföra följande.

Enligt 37 § nådiga förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik
skall hvarje beslut eller åtgärd af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
enligt 5 § 4 mom. eller 7 § samma förordning för
rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskildt förordnas.

Detta kungörande, som efter öfverståthållareämbetets mening fortfarande
är nödvändigt för att kunna kontrollera den alltjämt ökade
automobiltrafiken i riket, skall enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga föreskrift
ske i förenämnda publikation.

Kostnaderna för denna publikation utgjorde för 1909 kronor 1,821: 99
och för 1910 kronor 1,829: 93, däri ingå hela hyran jämte eldning,
städning och belysning af den gemensamma lokalen för publikationen
i fråga och tidskriften »Polisunderrättelser».

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Af A. 6 Häft.

8

58

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Den för igenkänningsmärken för automobiler och motorcyklar influtna
stämpelafgiften har emellertid icke allenast fullt uppvägt utan
äfven ej obetydligt öfverstigit statens berörda kostnader.

Att såsom Riksdagens revisorer föreslagit låta ifrågavarande kungörande
i stället verkställas genom »Polisunderrättelser» skulle på sätt
ofvanbemälde poliskommissarie framhållit endast vålla statsverket större
kostnader, då »Polisunderrättelser» litet emellan skulle behöfva tryckas
i 1,000 exemplar större upplaga.

Öfverståthållareämbetet tillåter sig därför i underdånighet hemställa,
att hvad Riksdagens revisorer uti ifrågavarande hänseende anfört icke
måtte till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 januari 1911.

Underdånigst

ROBERT DICKSON.

Erik Bodman.»

De i detta utlåtande omförmälda, af kommissarien vid polisens i
Stockholm centralafdelning afgifna rapporter äro af följande lydelse:

»Anmodad att afgifva yttrande i anledning af herrar Riksdagens
Revisorer ifrågasatt indragning af publikationen »Meddelanden angående
automobiltrafik», får jag vördsamt anföra följande.

Revisorerne säga enligt bifogade transsumt af revisionsberättelsen
bl. a., att publikationen ifråga utgifves under inseende af Stockholms
polisstyrelse, af redaktionen för publikationen »Polisunderrättelser» och
har dragit följande kostnader, nämligen för år 1907 kronor 3,521: 03,
för år 1908 kronor 1,902: 05 och för år 1909 kronor 1,821: 99; i hvilka
summor äfven ingå hyresersättning för gemensam lokal m. m.

I fråga om utgifvandet af publikationen är rätta förhållandet det,
att denna enligt order utgifves, under inseende af Stockholms polisstyrelse,
af undertecknad, kommissarie vid polisens centralafdelning,
ehuru lokalerna för publikationens utgifvande äro desamma, som för
publikationen »Polisunderrättelser».

Hyresersättningen för den gemensamma lokalen utbetalas oafkortad!
med 800 kronor af anslaget till »Meddelanden angående automobiltrafik».

Att kostnaderna för publikationen år 1907, det första året publikationen
utgafs, blef afsevärdt större än de följande åren, berodde på
nyanskaffning af erforderliga inventarier.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

59

Revisorernes uppgift att publikationen under revisionsåret (1909)
allenast innehållit uppgifter angående tilldelade igenkänningsmärken å
automobilerna är naturligtvis riktig, men dessas förmodan att det ganska
sällan skall inträffa att förbud mot automobils fortsatta användande
skall behöfva meddelas kan jag icke dela. Man må betänka huru ny
automobiltrafiken ännu är i landet, och att en stor del maskiner ännu
icke slitits mera. Blifver automobiltrafiken mera allmän, hvilket är
högst sannolikt, torde nog sådana förbud komma att utfärdas, kanske
icke så sällan.

Det är icke allenast för meddelandet af sådant förbud publikationen
är nödvändig utan äfven och icke minst för meddelandet till rikets
polismyndigheter hvem som är tilldelad ett visst igenkänningsmärke å
sin automobil. Erfarenheten har dagligen visat nödvändigheten af publicerandet
af automobils igenkänningsmärke till de olika polismyndigheterna,
t. ex. då fråga varit att få reda på automobilister, som, kommande
från annan ort, öfverträdt automobilförordningen eller eljest gjort
sig skyldiga till förseelse.

Alla meddelanden angående automobiltrafik kunna naturligtvis införas
i publikationen »Polisunderrättelser» i stället, som Revisorerne
föreslagit, men jag är förvissad om att denna publikation då kommer
att ställa sig minst så mycket dyrare som »Meddelanden angående
automobiltrafik» nu kostar, dels därför att i de flesta fall kommer det
att få tryckas en sida, ja ibland ett helt blad till å »Polisunderrättelser»,
hvilket naturligtvis drager kostnad och dels därför att en större
upplaga »Polisunderrättelser» måste tryckas än hvad hittills skett. »Polisunderrättelser»
utgår nämligen i endast närmare 1,500 ex. 3 gånger i
veckan, men »Meddelanden angående automobiltrafik» i närmare 2,500
ex. en gång i månaden, således i 1,000 ex. mera åt gången, beroende
på att Konungens befallningshafvande ansett nödigt rekvirera så många
flere ex. af den sistnämnda publikationen, hvilken utdelas, förutom till
de myndigheter som få »Polisunderrättelser», till fjärdings- och uppsynings-
samt besiktningsmän angående automobiler m. fl.

Anslaget till tidningen »Polisunderrättelser» utgick för år 1908
med kronor 21,000 och beräknades af öfverståthållareämbetet i sin
skrifvelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1907 för år 1909 till
22,220 kronor samt för »Meddelanden angående automobiltrafik» till
3,300 kronor, af hvilken sistnämnda summa endast 1,821: 99 behöfde
användas.

Skulle nu sistnämnda publikation indragas och tidningen »Polisunderrättelser»
tryckas i t. ex. 1,000 ex. mera än hvad nu skett, inses

60

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

lätt att kostnaderna för denna tidning måste afsevärdt höjas, ja fråga
kan blifva om dessa icke komma att öfverstiga det belopp, som inbesparas
genom den ifrågavarande publikationens indragning.

Tidningen »Polisunderrättelser» kommer då tillika att få vidkännas,
förutom fördyrad tryckningskostnad, byran 800 kronor för den gemensamma
lokalen, kostnad för ljus och ved c:a 86 kronor, renhållning och
uppassning c:a 144 kronor, inventariers inköp och underhåll samt oförutsedda
utgifter.

Enligt nådigt bref till öfverståthållareämbetet af den 17 juni 1908
angående utgifvandet af publikationerna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden
angående automobiltrafik» för 1909 ställdes till öfverståtbållareämbetets
förfogande ett belopp af 24,000 kronor, men erinrades om
att Riksdagen framhållit, att anslaget 3,300 kronor till utgifvande af
den sistnämnda publikationen, i betraktande af tidningens innehåll och
utstyrsel, ansågs väl högt och förväntades att hela anslaget icke komme
att disponeras.

Som förut nämnts har endast kronor 1,821: 99 behöft användas af
anslaget till tidningen ifråga.

På grund af hvad jag här anfört och då jämlikt kungl. förordningen
den 5 juni 1909 bevis om igenkänningsmärke för automobil
skall åsättas en stämpel af 10 kronor för att täcka kostnaderna för
dessa meddelandens utgifvande, får jag vördsamt hemställa om underdånigt
afstyrkande på den gjorda framställningen.

Stockholm den 3 januari 1911.

A. G. Kempe.»

»Såsom tillägg till mitt yttrande rörande ifrågasatt indragning af
publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik», får jag vördsamt
anföra följande:

Under 1909 blefvo 267 automobiler tilldelade igenkänningsmärken,
hvilket, om stämpel å 10 kronor skolat påläggas hvarje bevis om sådant
märke, inbringat staten 2,670 kronor, hvarförutom igenkänningsmärken
under året tilldelats 109 motorcyklar, som också kungjorts i
de nämnda Meddelandena, hvilka stämpelafgifter — 50 öre för hvarje
cykel — inbringat staten 54 kronor 50 öre eller tillhopa 2,724 kronor
50 öre.

Då kostnaden för publikationen endast belöpte sig till 1,821 kronor
99 öre skulle staten haft en vinst på 902 kronor 51 öre. Nu trädde
emellertid bestämmelsen om stämpelafgiften icke i kraft förr än från och
med den 1 augusti. Under augusti—december blefvo 120 automobiler

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

61

tilldelade igenkänningsmärken, hvilket inbringat staten i stämpelafgift
1,200 kronor. Lägges därtill stämpelafgiften 50 öre å hvarje igenkänningsmärke
å 109 motorcyklar under året och likaledes 50 öre å
hvarje igenkänningsmärke till 147 automobiler, som fingo märken före
den 1 augusti, så inbringade detta 128 kronor, hvadan stämpelafgiften
under året efter 1 augusti utgjorde 1,328 kronor.

Under år 1910 har i riket tilldelats igenkänningsmärken åt 459
automobiler, hvilket inbringat staten i stämpelafgift 4,590 kronor, samt
sådana märken åt 121 motorcyklar, hvilket inbringat i stämpelafgift 60
kronor 50 öre eller tillhopa 4,650 kronor 50 öre.

Utgifterna för ifrågavarande publikation hafva under året 1910 varit
1,829 kronor 93 öre; således en vinst för staten af 2,820 kronor
57 öre.

Under sistnämnda år har också anslaget till meromnämnda publikation
fått betala hela hyran 800 kronor till den med »Polisunderrättelser»
gemensamma redaktionslokalen samt eldning, städning och belysning
m. m. Skulle dessa utgifter proportionsvis fördelats å de båda
ifrågavarande publikationerna komme utgiften för »Meddelanden angående
automobiltrafik» icke att öfverstiga 1,000 kronor om året.

Stockholm den 11 januari 1911.

A. G. Kempe.J)

Då af hvad i detta ämne meddelats framgår att indragning på
sätt revisorerna ifrågasatt af publikationen »Meddelanden angående
automobiltrafik» och öfverflyttande af de i densamma hittills införda
upplysningar till tidskriften »Polisunderrättelser» icke skulle medföra besparing
utan snarare föranleda ökad kostnad, anser utskottet sig icke
kunna biträda revisorernas omförmälda framställning, helst, enligt hvad
upplyst blifvit, inflytande stämpelafgifter för bevis om igenkänningsmärken
för automobiler och motorcyklar, hvilka afgifter äro afsedda
att täcka kostnaderna för förstnämnda publikation, vida öfverstiga dessa
kostnader. Utskottet hemställer därför

a) att revisorernas ifrågavarande framställning icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits att då utskottet icke haft
något att erinra mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt 23 af sjätte
hufvudtitoln framställda förslag, får utskottet hemställa:

Utskottets

yttrande.

62

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

b) att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa
dels till fortsatt utgifvande af tidningarna DPolisunderrättelseri)
och »Meddelanden angående automobiltraflk»
ett belopp af 24,000 kronor, dels ock för
arkivinredning och anskaffande af möbler i den nya
lokal, där redaktionen af ifrågavarande tidningar kommer
att inrymmas, ett anslag af 1,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga
medel redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Landsstaterna i länen.

Polis Tusendel

på
landsbygden.

[24.]

24:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 ställa
till Kungl.Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000
kronor att, hufvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 21 februari
1908 angifna villkor för åtnjutande af bidrag från anslaget,
användas till aflöning och underhåll afl särskild
polisstyrka på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas,
under medgifvande tillika, dels att af detta anslag
ett belopp af 10,000 kronor må användas till åtgärder
i särskilda fall för gröfre brotts upptäckande
och förbrytares efterspanande och gripande, dels att
Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt belopp
till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas
att inom civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning
och förande af register öfver den polisstyrka,
som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas
till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd
vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet af frågor om samma
polisstyrkas användning i förekommande fall.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

63

25:o) Under punkt 25 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 794,800 kronor för beredande af tillfällig löneförbättring under
samma år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän.

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet
sid. 218—220 i ärendet innehåller, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa
ett förslagsanslag af 794,800 kronor för beredande
af tillfällig löneförbättring under samma år åt
118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän,
att utgå med följande belopp, nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län) en hvar 800 kronor, däraf 200
kronor skola anses utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg;

för en hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor,
däraf 200 kronor skola anses utgöra lön och 400 kronor
tjänstgöringspenningar;

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län) en hvar 900 kronor, däraf 200
kronor skola anses utgöra lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg;

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) en hvar
700 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar; och

för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag
med 75 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden
i tjänstgöringsdistriktet;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens
län samt i Arjepluogs, Juckasjärvi och Enontekis distrikt
af Norrbottens län) en hvar 1,000 kronor, däraf
600 kronor skola anses utgöra lön, 200 kronor ortstillägg
och 200 kronor förvaltningsbidrag;

för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens
och Norrbottens län samt länsmännen i Jämtlands län)
en hvar 1,300 kronor, däraf 600 kronor skola anses
utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar, 200
kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;
samt

Tillfällig:
löneförbättring
åt
kronofogdar,
häradsskrifvare

och länsmän.

[25.]

64

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

för en hvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor,
däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor
tjänstgöringspenningar och 200 kronor förvaltningsbidrag.

Arfvode åt 26:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

lappfogdar 26 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

in. in.

att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under
en följd af år ägt rum, för juridiskt biträde åt de
svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappförmän
äfvensom ordningsmän inom lappbyarna på extra
stat för år 1912 anvisa 20,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Undersökning
af
mindre
hamnar
m. m.

[27.]

27:o) I anledning af Kung!. Majtts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under
en följd af år ägt rum på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Anläggning
af vägar

m. m.

[28.]

28:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bidrag
för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 1,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 220—223 i statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft tva
inom Riksdagen väckta motioner, den ena (nr 24) i Första kammaren af
grefve J. W. Spens m. fl., den andra (nr 36) i Andra kammaren af herr
J. Widén, i hvilka sammanstämmande hemställts, att Riksdagen
ville besluta att till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller
omläggning af backiga eller eljes mindre goda vägar på extra stat för

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

G5

år 1912 anvisa, utöfver af Kungl. Maj:t begärdt belopp, ytterligare
500,000 kronor eller tillsammans 2,000,000 kronor.

Beträffande hvad af motionärerna anförts såsom skäl för deras
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna}

I skrifvelse den 31 oktober 1910 gjorde väg- och vattenbyggnads- utskottets
styrelsen framställning om att anslaget för ifrågavarande ändamål, yttrandehvilket
anslag under åren 1900—1907 uppförts med 1,000,000 kronor
och för åren 1908—1911 med 1,250,000 kronor, måtte för år 1912
utgå med 2,000,000 kronor. Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas
hade departementschefen funnit denna framställning förtjäna allt beaktande
och funnit den af styrelsen äskade förhöjningen jämväl i afseende
å beloppet fullt befogad, men dock med hänsyn till de stora kraf, som
i öfrigt ställdes på statens kassa, icke ansett sig för det närvarande
böra hemställa om förhöjning af anslaget med mera än 250,000 kronor,
eller till 1,500,000 kronor.

Den i detta ärende förebragta utredning synes utskottet emellertid
gifva vid handen, att en förhöjning af anslaget till 1,500,000 kronor
icke är tillräcklig, utan att det föreligger ett verkligt trängande behof
af en ytterligare förhöjning i anslaget.

Vid denna frågas bedömande synes böra tagas hänsyn till den,
jämväl af departementschefen vitsordade, synnerligen stora betydelse
för landets framåtskridande, som innebäres i vägväsendets utveckling.

Utskottet tilltror sig dock ej att förorda en så stor ökning i anslaget
som den af motionärerna föreslagna utan föreställer sig-, att den höjning
i anslaget, som nu bör ega rum, icke bör öfverstiga 500,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning samt grefve Spens’ med flere
och herr Widéns ofvannämnda motioner må till bidrag för
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
hackiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat för
år 1912 anvisa ett belopp af 1,750,000 kronor.

29:o) Uti punkt 29 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- m-o- och
slagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 stiilla till Kungi. Maj:ts hwnnby&grförfogande
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, ron”! m''
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder ett anslag af ''-I
500,000 kronor.

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft.

it

GG

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Villkor för
statsbidrag.

Inslag’ till
enklare
vägar i
Västerbottens
län.

[30.]

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet
sid. 223—225 i ärendet innehåller, hemställa,

a) att Riksdagen må på extra stat för år 1912
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande
af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder ett anslag
af 500,000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å statsbidrag
till väganläggningar och vägförbättringar samt till bro- och
hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder som af Riksdagen
för år 1912 kunde komma att beviljas, må gälla de allmänna
villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse
den 31 maj 1907.

De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodonjutande
af de under denna och nästföregående punkt omförmälda statsbidrag
samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas, förutom i Riksdagens berörda skrifvelse,
uti kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, (Svensk författningssamling
1907, nr 41).

Utskottet hemställer,

b) att Riksdagen må besluta, att, i afseende å de
af Riksdagen för år 1912 beviljade statsbidrag till väganläggningar
och vägförbättringar samt till bro- och
hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder,
skola gälla de allmänna villkor och bestämmelser,
hvilka finnas intagna i Riksdagens skrivelse den 31
maj 1907.

30:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1912 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver
civildepartementsärenden den 12 januari 1909 angifna grunder, användas
till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet
sid. 226—234 i ärendet innehåller, hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

67

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 30,000 kronor att ställas till
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län
förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
12 januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande
af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Medicinalstaten.

31:o) Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
uti punkt 31 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom för åren 1909 —1911
ägt rum, till arfvode för en kontrollant af hospitalens
ekonomiska förvaltning på extra stat för år 1912 bevilja
ett anslag af 5,800 kronor.

32:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

32 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

att, Riksdagen må i likhet med hvad för åren
1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912
anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor att enligt
därom af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser användas
till bekostande af behandling enligt den s. k.
ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen »lupus vulgarw>
behäftade personer från landsorten, under villkor att
genom bidrag från vederbörande landsting eller kommuner
eller annorledes bestrides det belopp, som
erfordras för patientens resa fram och åter mellan
hemorten och den anstalt, där behandlingen äger
rum, äfvensom för hans underhåll, så länge behandlingen
varar.

33:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

33 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till täckande af brist ä förut
anvisade anslag till Järfsö sjukhus för spetälska samt

Kontrollant
af hospitalens
ekonomiska
förvaltning.

[31.]

Behandling
af medellösa
lupuspatienter.

[32.]

Tlicknnde af
brist i anslag
till
Jiirfsö sjukhus
för
spetälska.

[33.]

68

Statsutskottets utlåtande Nr G -

(gratifikation
till
med. lic.
K. G. Lindgren.

[34.]

Anläggning
af hospital
vid Östersund.

[35.]

Husbyggnader
vid Uppsala
hospital
och asyl.

[36.]

till vissa reparationer och byggnadsarbeten vid sjukhuset
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 8,250
kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att af tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna
beloppet.

34:o) Under punkt 34 af denna bufvudtitel bar Kungl. Maj:t. föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 2,400
kronor att användas till gratifikation åt medicine licentiaten Karl George
Lindgren med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
redan under år 1911 utanordna beloppet.

Den utredning-, som ligger till grund för ifrågavarande förslag,
återfinnes i statsrådsprotokollet, sid 236—238.

Utskottet, som finner skäligt att viss ersättning af statsmedel beredes
Lindgren för den förlust han lidit genom det i statsrådsprotokollet
omförmälda olycksfall under tjänsteresa, och ej bar något att
erinra mot det föreslagna beloppet, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912
bevilja ett anslag af 2,400 kronor att användas till
gratifikation åt medicine licentiaten Karl George Lindgren,
med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

35:o) Med tillstyrkande af bifall till livad Kungl. Maj:t under punkt
35 af denna bufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för anläggning af ett
hospital i närheten af Östersund beviljade anslaget å
högst 2,359,000 kronor på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 750,000 kronor.

36:o) Kungl. Maj: t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppförande
vid Uppsala hospital och asyl af ett bostadshus af trä för öfverläkaren,
tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus bevilja
ett anslag af 135,800 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa
75,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 239
—248.

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 69

Beträftande det föreslagna nya bostadshuset för öfverläkare!! framgår
af denna utredning, att anledningen till förslaget att uppföra en ny
sådan byggnad närmast varit att söka i angelägenheten att förskaffa
familjebostad åt innehafvaren af den år 1907 inrättade hospitalsläkarebefattningen
därstädes, men att, då öfverläkarbostaden ansetts i åtskilliga
hänseenden mindre tillfredsställande, det befunnits lämpligast
att uppföra en ny byggnad för öfverläkaren och på sådant sätt bereda
plats för hospitalsläkaren i nuvarande öfverläkarebostaden. Utskottet
bär emellertid inhämtat, att förutom hvad i statsrådsprotokollet sålunda
anförts såsom skäl för ifrågavarande nybyggnad, jämväl åtskilliga andra
och mera tungt vägande skäl för en sådan anläggning förefinnas. Utrymmesförhållandena
vid hospitalet hafva nämligen i vissa afseenden
befunnits vara sådana, att en förändring till det bättre är oundgängligen
nödvändig. Sålunda har utrymmet ej tillåtit inrättande åt hospitalsläkaren
af egen expeditionslokal, utan har han för sina expeditionsgöromål
nödgats begagna sig af öfverläkarens expedition, något som
medför så mycket större svårigheter, som denna är för trång för att
på någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara ens öfverläkarens
eget behof. Vidare har gjort sig gällande behofvet att kunna anordna
ett konferensrum, där anstaltens sju läkare skulle efter förrättade
ronder o. d. kunna dagligen sammankomma för rådplägningar, men haren
sådan lokal till följd af brist på utrymme ej kunnat inredas. Därjämte
saxnas plats vid hospitalet för laboratorium, för museum, för
logerande af tillfälligt vikarierande eller eljest för studier vid anstalten
varande läkare m. in. Dessa missförhållanden skulle nu, om ock beträffande
laboraforiet och museet mera provisoriskt, blifva afhjälpta
genom det ökade utrymme, som den föreslagna nya öfverläkarbostaden
skulle medföra, hvarför utskottet ej har något att erinra mot uppförandet
af en sådan byggnad.

Utskottet är jämväl öfvertygadt om angelägenheten att vid hospitalet
uppföra de ifrågasatta betjänings- och verkstadshusen.

Beträffande öfverläkarbostaden har utskottet likväl, i likhet med
de sakkunniga och myndigheter, som yttrat sig i ärendet, funnit vägande
skäl tala för densammas uppförande af sten, i stället för, såsom
af Kungl. Maj:t föreslagits, af trä, Med hänsyn till eldfaran torde det
nämligen ej vara lämpligt att inom hospitalet uppföra en byggnad af
så pass stora dimensioner af trä; och den ökade kostnad, som byggnadens
uppförande af sten skulle medföra, lärer nog i afsevärd grad uppvägas
af minskning i kostnaden för underhållet.

Utskottets

yttrande.

70

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Då emellertid de beräknade kostnaderna för samtliga de föreslagna
byggnaderna, synas synnerligen rundligt tilltagna, bär utskottet ansett
sig hafva grundade skäl för den uppfattning, att det nu äskade anslaget,
därest vid dess användning iakttages nödig sparsamhet och omsorg,
skall visa sig tillräckligt för läkarbostadens uppförande af sten.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må för uppförande vid Uppsala
hospital och asyl af ett bostadshus för öfverläkaren,
tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus
bevilja ett anslag af 135,800 kronor samt däraf
på extra stat för år 1912 anvisa 75,000 kronor.

Om-och till- 37:o) Under punkt 37 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

1''tockholms föreslagit Riksdagen att i afvaktan på den proposition, som kan komma
^hospital?* att aflåtas angående anslag för om- och tillbyggnad åt Stockholms hospi[37.
] tal, för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp
af 200,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen anmäla.

Anordnande 38:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för anord afJäa«atgS''

nande af järnvägsspår samt anläggande af vagnvåg inom Säters hospi''hospitals
* tåls område på extra stat för årt 1912 bevilja ett anslag af 23,900
område kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsT38
1 vis re(^an under år 1911 utanordna beloppet.

i d Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen anmäla.

inlösning: 39:o) Under punkt 39 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vi nader

pUfétt dåre föreslagit Riksdagen att för inlösen åt byggnader å det af staten
för Växjö förvärfvade området af Växjö Östergård, tillhörande lägenheterna Fagra*räknin!r
holm, Karlslund och Sjöbol samt torpet Lybeck å extra stat för år
inköpt5 1912 bevilja ett anslag af 10,050 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
område. af tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna

1-39.] beloppet.

71

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 252—256 i statsrådsprotokollet.
r

Hvad i ärendet förekommmit synes utskottet ådagalägga, att ifrågavarande
byggnader lämpligen böra för hospitalets räkning förvärfvas
lör att användas till bostäder för hospitalets betjäning; och då utskottet
mot det beräknade priset för byggnaderna icke haft något att erinra,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för inlösen af byggnader å det
af staten förvärfvade området af Växjö Östergärd, tillhörande
lägenheterna Fagraholm, Karlslund och Sjöbol
samt torpet Lybeck, å extra stat för 1912 bevilja ett
anslag af 10,050 kronor, med rätt för Ivungl. Maj:t
att af tillgängliga medel förskottsvis redan under år
1911 utanordna beloppet.

40.0) I anledning af Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning Folksana och

under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 256 och 257 torier*
blifvit i ärendet anfördt, hemställer utskottet, [40.]

att Riksdagen må till upprätthållande af verksamheten
vid de genom medel ur Konung Oscar II:s
jubileumsfond inrättade s. k. jolksanatorierna på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 200,000 kronor
att användas i enlighet med af Kung!. Maj:t meddelade
bestämmelser.

41.0) I enlighet med Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning Anslag till

och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 257_259 uppförande

anförts, får utskottet hemställa, ’ eller inrät ’

tande af

tuberkulos Riksdagen

må, i likhet med hvad för åren anstalter!
1909—1911 ägt rum, [41 ]

a) till bidrag för uppförande eller inrättande af
tuberJculossjuJcvärdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor,
tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

b) besluta, att i afseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande af statsbidrag från berörda anslag

Anslag'' till
driftkostnader
vid
tuberkulossjnkvårdsaustalter.

[42.]

72 Statsutskottets utlåtande JSr 6.

skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse den 30 maj
1908, nr 195, bestämts beträffande anslag för år 1909;

samt .

c) medgifva, att, därest af Riksdagen till ifrågavarande
ändamål förut beviljade belopp icke blifva
till fullo tagna i anspråk de ar, hvarför de. anvisats,
återstoden må för ett annat ar för ändamalet disponeras,

d) medgifva, att jord, som står under kronans
omedelbara disposition‘eller tillhör någon af de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon af de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke
upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond,
stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter
af Kungl. Maj it i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkoi
i ofri ad, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,
upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda
för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter;

e) medgifva, att berörda bestämmelser må äga
tillämpning jämväl å redan skedd upplåtelse för ifrågavarande
ändamål, under villkor likväl att ersättning
icke redan blifvit till kronan inbetald.

42:o) Kungl. Magt har i 42 punkten af sjätte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för ar 1912 anvisa ett förs agsans ag
af 405,000 kronor; dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande af ifrågavarande statsanslag besluta:

att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröi\as
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser an en
på hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäkna^
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatoner för

73

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan
inskränkning i förhållande till invånarantalet; och

att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna Unnas lämpliga att
stadga.

I afseende å den i ärendet lämnade utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 260—263.

Då, på sätt af utredningen i ärendet framgår, behofvet af ifrågavarande
anslag får anses såsom en följd af Riksdagens beslut om beviljande
af anslag till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter
samt utskottet icke funnit anledning till anmärkning
emot vare sig grunderna för beräkningen af anslagets belopp
eller de för bidrag från anslaget föreslagna villkor, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må

a) till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvardsanstalter
på extra stat för år 1912 anvisa ett
förslagsanslag af 405,000 kronor;

b) i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag besluta:

Ro) att statsbidrag må utgå allenast till sådan
anstalt, som pröfvas vara på tillfredsställande sätt
anordnad och där afgiften för vårdplats i allmän sjuksal
för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1
krona för dag;

2:o) att statsbidraget må bestämmas till högst
50 öre för dag och patient, för hvilken afgiften ej är
högre än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning
att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,
häri dock ej inberäknadt antalet sjukplatser
å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för
hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande till
invånarantalet; och

Bihang till lliksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. (i Häft.

10

74

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3:o) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de
bestämmelser och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.

Stipendier
för utbildning
af
tuberkulosläkare.

[43. j

43:o) Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl.
Maj:t uti punkt 43 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af
2,700 kronor att användas till stipendier för läkare,
som genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård.

Sanatoriet & 44:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

Spenshults ocp un(jer åberopande af hvad till stadsrådsprotokollet sid. 264—266
kr[4:T],k blifvit i ärendet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva att för fullbordande af arbetena med
uppförande af ett för 110 manliga patienter afsedt
tuberkulossanatorium å Spenshults kronopark i Hallands
län samt en paviljong för 10 manliga patienter vid
Österåsens sanatorium för en kostnad, inberäknadt utgifter
för inventarieanskafihing, af 775,000 kronor,
må under åren 1911 och 1912, utöfver förut anvisade
medel, användas af allmänna besparingarna å fjärde
hufvudtiteln 234,37 5 kronor och å femte hufvudtiteln
78,000 kronor; samt

b) för ändamålet å extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af 62,625 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis redan under
år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Vattenfallsstyrelsen.

Skematisk 45:o) Under punkt 45 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreförteckuiug
SJ it Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 22,000
°ning ''öfver kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande af underS7terifn
sökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning
T45 1 och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
[ med den i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den 13

januari 1911 angifna planen.

Statsutskottets utlåtande Nr C.

75

Utskottet får, under hänvisning till hvad departementschefen till
nämnda statsrådsprotokoll, sid. 266—271, i detta ärende anfört, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af 22,000 kronor, att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för verkställande af undersökningar
och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 13 januari
1911 angifna planen.

Riksförsäkringsanstalten.

46:o) Under punkt 46 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Anslag för
slagit Riksdagen att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens ''1 Vant!tf"
verksamhet på extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 148,000 riks^örsäkkronor.
ringsanstal Då

utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i samhet,
detta afseende föreslagit, får utskottet, under åberopande af hvad stats- [46.]
rådsprotokollet sid. 272—274 i ärendet innehåller, hemställa,

att Riksdagen må för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1912
bevilja ett förslagsanslag af 148,000 kronor.

47:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t under punkt 47 af Ersättning
denua hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa, tiu post 7

sparbanken

för dess

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa
ett förslagsanslag af 15,500 kronor att användas rtngsanstal".
till ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med upp- to,ls förvaltbörd
och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.

76

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Anordnande
af inspektion
öfver
elektriska
anläggningar
för
belysning
eller arbetsöfyerföring.

[48.]

Medling i
arbetstvister.

[49.]

Understödjande
af den
offentliga
arbetsförmedlingen.

[50.]

Diverse anslag.

48:o) I anledning af Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning och
under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 274 och 275
blifvit i ärendet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anordnande af inspektion
öfver elektriska anläggningar för belysning, eller arbetsöfverföring
på extra stat för år 1912 anvisa

a) 20,000 kronor till arfvoden under samma år
åt fyra inspektörer med 5,000 kronor till enhvar af
dem, för år räknadt, och

b) 1,400 kronor till ersättning till ett skrif- och
ritbiträde åt bemälda inspektörer.

49:o) Under punkt 49 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, i afvaktan på proposition om anslag till bestridande
af kostnaden för den genom statens försorg anordnade medlingen i arbetstvister,
för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp
af 40,000 kronor.

En sådan kungl. proposition har numera till Riksdagen ankommit;
och hafva kamrarna remitterat densamma till det särskilda utskott, som
tillsatts för behandling af ej mindre Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till lag om kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetare m. m.
än äfven de ytterligare framställningar, som kunde komma att göras i
dessa ämnen eller andra i omedelbart samband därmed stående frågor;
hvilket utskottet skolat här

anteckna.

50:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i och för befrämjande
och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket i
enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder på extra stat
för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 40,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

77

Beträffande den utredning, som ligger till grund för ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 276
och 277.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för år 1912 på extra stat anvisa
ett förslagsanslag af 40,000 kronor i och för
befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen
i riket i enlighet med de af Riksdagen
tidigare godkända grunder.

51:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för understödjande
af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på extra stat för
år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 277—282 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1910 och 1911 ägt rum, för understödjande af nationalföreningens
mot emigrationen verksamhet på extra stat
för år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

52:o) Af statsrådsprotokollet inhämtas, att, enligt hvad statskontoret
anmält, nämnda ämbetsverk förskjutit följande belopp, hvilka borde
anmälas till ersättning af Riksdagen under sjätte hufvudtiteln, nämligen
:

enligt kungl. brefven den 6 november 1903, den
13 juni 1908, den 26 november 1909 samt den
21 januari, den 18 februari, den 11 mars och den
18 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén
för afgifvande af förslag rörande åtgärder mot

smittosamma könssjukdomars spridande................. kronor 16,887: 72

enligt kungl. brefven den 28 juni och den 23 augusti
1907, den 31 december 1909 samt den 18 februari
och den 10 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén
för afgifvande af betänkande och förslag beträf Transport

kronor 16,887: 72

Anslag till
nationalföreningen

mot emigrationen.

[51.]

Ersättning
för af statskontoret

gjorda
förskott.

[52.]

78

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Transport kronor

fande ny taxa för transporter af gods å statens
järnvägar samt rörande förändrade bestämmelser
ifråga om samtrafik mellan statens och enskilda

järnvägar m. m........................................................... »

enligt kungi. brefvet den 20 november 1909 utbetald
ersättning för mistade aflöningsförmåner till
en ledamot i kommittén för revision af byggnadsstadgan
för rikets städer............................................. »

enligt kungl. brefven den 13 december 1907, den
28 februari 1908, den 5 mars och den 23 december
1909 samt den 21 januari, den 22 april
och den 5 augusti 1910 utbetalda kostnader för
kommittén för afgifvande af förslag rörande allmän
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring ............ »

enligt kungl. brefven den 13 juni och den 6 november
1908, den 11 juni, den 22 oktober samt
den 3, den 10 och den 23 december 1909 äfvensom
den 30 september 1910 utbetalda kostnader
för kommittén för verkställande af utredning och
afgifvande af förslag rörande omorganisation af

medicinalstyrelsen in. m........................................... »

enligt kungl. brefven den 18 juni och den 29 oktober
1909 samt den 27 maj och den 10 juni
1910 utbetalda kostnader för kommittén för afgifvande
af yttrande och förslag rörande omorganisation
af fögderiförvaltningen m. m................ »

enligt kungl. brefven den 11 september, den 5 och
den 20 november samt den 31 december 1909 äfvensom
den 5 augusti och den 30 september 1910
utbetalda kostnader för kommittén för verkställande
af revision af hälsovårdsstadgan för riket m. m. »
enligt kungl. brefven den 30 januari och den 17
maj 1907, den 20 mars 1908, den 10 december

1909 samt den 18 mars och den 23 september

1910 utbetalda kostnader för utredning beträf fande

emigrationsfrågan och därmed sammanhängande
spörsmål........................................................»_

Transport kronor

16,887: 72

27,806: 29

4,000: -

72,817: 57

6,843: 48

16,397: 95

6,316: 96

31,091: 78
182,161: 75

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

79

Transport kronor

enligt kungl. brefven den 30 juli och den 12 november
1909 utbetalda kostnader till kommissionen

för uppgörande af förslag till lag angående sjukkassor
m. m..................................................................... )>

ligt kungl. brefven den 23 december 1909 och
den 14 maj 1910 utbetald ersättning för biträde
vid beredning till föredragning af förslag till lag
angående sjukkassor m. m......................................... »

enligt kungl. brefvet den 27 maj 1910 utbetald ersättning
för biträde vid beredning till föredragning
af förslag angående dels statsbidrag till
sjukkasseväsendets främjande, dels ock anordnande
af en tillsynsmyndighet öfver sjukkasse väsendet

i riket m. m.................................................... »

enligt kungl. brefven den 22 april och den 18 juni
1910 utbetalda kostnader till kommissionen för
verkställande af utredning och afgifvande af förslag
beträffande frågan om moderskapsförsäkring

under statens medverkan ......................................... »

enligt kungl. brefven den 5 november 1909 samt
den 4 februari och den 10 juni 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för uppgörande af

förslag till lag angående understödsföreningar ... »

enligt kungl. brefven den 4 och den 18 mars samt
den 15 juli 1910 utbetalda kostnader till sakkunniga
för biträde vid beredning af frågan huruvida
för reglerandet af lotterier den nu gällande

lagstiftningen bör underkastas revision m. m....... »

enligt kungl. brefvet den 10 december 1909 utbetald
ersättning till ett af kommissionen för utarbetande
af förslag till förvaltningsföreskrifter
rörande statens vattenfall m. m. anlitadt biträde »
enligt kungl. brefvet den 4 mars 1910 utbetalda
kostnader för sakkunniga för utredning af, bland
annat, kronans rätt till Hammarsforsen i Jämtlands

län .................................................................................. »

enligt kungl. brefvet den 8 oktober 1910 utbetalda
kostnader för utredning angående kronans rätt på

Transport kronor

182,161: 75

3,496: 36

3,423: 37

500: —

3,450: —

11,500: —

5,208: 05

1,000: —

1,356: 46
212,095: 99

BO

Statsutskottets utlåtande Nr C.

Transport

grund af vattenregale till Indalsälfven samt öfriga

alfvar och strömmar i de norra länen.....................

euligt kungl. brefvet den 27 maj 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för revision af förordningen
angående explosiva varor den 19 november
1897 m. fl. författningar ..............................

enligt kungl. brefven den 31 december 1909 och
den 28 januari 1910 utbetalda kostnader till kommissionen
för revision af förordningen af automo biltrafik

den 21 september 1906 m. m..................

enligt kungl. brefven den 21 januari och den 18
mars 1910 utbetalda kostnader till kommissionen
med uppdrag att biträda vid beredning af ärende
angående kontroll å biografföreställningar m. m.
enligt kungl. brefvet den 18 februari 1910 utbetalda
kostnader till kommissionen för utarbetande af
formulär till protokoll öfver stadsfullmäktigval och

landstingsmannaval ......................................................

enligt kungl. brefven den 10 juni och den 29 juli
1910 utbetalda kostnader för ersättning till biträden
vid röstsammanräkningar i anledning af

landstingsmannavalen år 1910 ...................................

enligt kungl. brefvet den 6 maj 1910 utbetalda kostnader
för tryckning m. m. af uppgifter rörande
de särskilda landskommunernas finanser år 1907
enligt kungl. brefven den 17 december 1909 och
den 6 maj 1910 utbetalda kostnader för verkställande
af en förberedande statistisk undersökning
beträffande vissa kommuners ekonomiska bärkraft

i angifvet afseende .........................................................

enligt kungl. brefvet den 2 juni 1905 utbetald af löningsfyllnad

till landsstatstjänsteman ..................

enligt kungl. brefven den 7 februari 1896 och den
6 mars 1903 utbetald ersättning till innehafvare

af exproprierad boställsjord..........................................

enligt kungl. brefvet den 13 november 1908 utbetald
ersättning för uppehållande under år 1909 af

kronor 212,095: 99

» 1,033: 33

)> 7,233: 22

» 660: —

» 609: 90

» 1,025: —

6,892: 43

» 3,377:47

1,650: —
24: 19

44: 91

Transport kronor 234,646: 44

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

81

Transport kronor 234,646: 44
en kronofogdetjänst och en häradsskrifvartjänst i

Västernorrlands län...................................................... » 6 800:_

enligt kungl. brefven den 29 oktober och den 31
december 1909 utbetalda kostnader för militär kommenderingar

till Malmön och Norrköping...... » \ 864: 43

enligt kungl. brefven den 31 december 1909 samt
den 1 juli och den 19 augusti 1910 utbetalda

kostnader i anledning af storstrejken år 1909...... » 293 350: 16

enligt kungl. brefven den 31 juli, den 26 novem ber

och den 3 december 1909 utbetalda kostnader
för särskilda polisåtgärder under storstrejken

oår 1909 ........................................................................... » 3,300:20

på grund af statskontorets beslut den 20 januari
1910 utbetald kostnad för nattvaktstjänst i ämbetsverkets
lokal under storstrejken år 1909 ...... » 210:_

enligt kungl. brefven den 12 september 1909 och
den 23 juni 1910 utbetalda kostnader för utarbetande
af en statistisk redogörelse för den stora

ar betskonflikten under år 1909 m. m...................... » 20 000:_

enligt kungl. brefvet den 4 april 1910 utbetald
ersättning till biträde vid utarbetande af vissa
delar af en redogörelse för den stora arbetskonflikten
under år 1909 och därmed sammanhängande

spörsmål........................................................................... » 1,730; 50

enligt kungl. brefvet den 20 november 1908 utbetalda
kostnader för biträde vid behandling af
fråga angående undersökning af sinnesbeskaffenheten
hos tilltalad, som af underrätt dömts till

döden eller straffarbete på lifstid............................ » 140:__

enligt kungl. brefven den 5 juni och den 8 oktober
1909 samt den 10 juni 1910 utbetalda kostnader
för vidtagande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande och utbredning i riket ...... » 42,145: 38

enligt kungl. brefvet den 29 oktober 1909 utbetalda
kostnader för en vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet under vårterminen 1909 hållen bakteriologisk
kolerakurs............................................................ » 259: 76

Transport kronor 604,446: 87
Bihang till Riksd. prat. 1911. 4 Sami. 1 A/d. 6 Haft.

11

82

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Transport

enligt kungl. brefven den 11 juni och den 12 november
1909 utbetalda kostnader för biträde vid
granskning af förslag till förordning angående

apoteksvaror m. m..........................................................

enligt kungl. brefvet den 4 juli 1910 utbetalda kostnader
för en af vissa medlemmar af Riksdagen
med flera personer företagen resa inom Norge...
enligt kungl. brefven den 20 november 1909 och
den 21 januari 1910 utbetalda kostnader för undersökning
rörande den ekonomiska innebörden
af de hufvudgrunder för pensioneringen af statens
järnvägars personal, som innefattas uti den
till 1909 års Riksdag aflåtna nådiga proposition
med förslag till lag angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar m. m..............

enligt kungl. brefvet den 3 december 1909 utbetalda
gratifikationer till kommissarierna vid uppröjning
under år 1909 af en del af riksgränsen mellan

Sverige och Norge in. m..........................................

enligt kungl. brefven den 4 december 1908 och den
26 februari 1909 utbetalda kostnader för vissa
undersökningar rörande de svenska flyttlapparnas

renbete i Tromsö och Nordlands amt m. m..........

enligt kungl. brefven 2 juli 1909 samt den 14 maj
och den 18 juni 1910 utbetalda kostnader för utförande
af biologiska, arkeologiska och etnografiska
undersökningar i fråga om vissa den nomadiserande
lappbefolkningen rörande förhållanden
enligt kungl. brefvet den 4 februari 1910 utbetalda
kostnader för verkställande af utredning rörande
de förhållanden, som i öfre Lappland framkalla

skarbildning ..................................................................

enligt kungl. brefvet den 10 juli 1909 utbetalda
kostnader för utredning rörande malmtillgången
inom Ruotevare malmfält ............................................

kronor 604,446: 87

537: 02

528: —

1,892: 78

8,420: 18

5,930: 44

6,400: -

720: —

12,000: —

Summa kronor 640,875:29

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

83

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jämnt
tal af kronor, hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter på extra stat för år 1912 anvisa
ett belopp af 640,876 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 640,876
kronor.

53:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt Extra löne53
af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet, tillägg.

’ ’ [53.J

att Riksdagen må, till beredande i enlighet med
de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari 1911 angifna grunder, af extra lönetillägg för
innevarande år åt en del tjänstemän och betjente i till
civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer å
extra stat för år 1912 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 70,000 kronor.

54:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 41) har herr
P. Zimdahl, med hvilken flera af kammarens ledamöter instämt, föreslagit,
att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad
mån de från de allmänna vägarne aflägset boende jordbrukarne inom
de nordligaste länen må kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd
i och för utfartsvägar och sådanas försättande i farbart skick samt till
Riksdagen framlägga förslag i ärendet.

Beträffande de af motionären till stöd för framställningen åberopade
skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandling under nästlidna års riksdag af en utaf herr Zim- utskottets
dahl i enahanda syfte väckt motion anförde statsutskottet, att ehuru yttrande.
utskottet funne det i motionen afsedda syfte val värdt beaktande, utskottet
likväl ansåge sig, med hänsyn till den i motionen berörda frågans
omfattning och de afsevärda kostnader, som vore förbundna

84

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

med densammas lösande på sätt motionären ifrågasatt, icke kunna på
endast den i motionen förebragta utredning förorda densamma.

De åtgärder, som enligt den i nu förevarande motion lämnade utredning
ifrågasatts för afhjälpande af i motionen omhandlade svårigheter,
hafva emellertid, särskildt med fästadt afseende å den vidsträckta omfattning,
motionären afsett att gifva dessa åtgärder, synts utskottet till
sina konsekvenser alltför betänkliga, för att utskottet skulle anse sig
kunna biträda motionen i fråga.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Zimdahls ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 februari 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLING.

Reservationer:

vid punkt 9, mom A, l:o) (angående taxa för arfvode åt provinsialläkare
m. fl.):

af herr A. G. L. Billing, som ansett, att Kungl. Maj:ts förslag till
ändring i taxans 11 § bort af utskottet förordas;

vid punkt 9, mom. A, 2:o) (angående aflöningsstat för förste provinsialläkare
och provinsialläkare):

af herrar O. Jonsson, H. Andersson, P. Olsson, J. A. Sjö, K. V.
Rydén, J. Ström, C. G. Thor och N. E. Lindberg, hviska ansett, att
utskottets yttrande och förslag beträffande förste provinsialläkarna bort
hafva följande lydelse:

»Den föreslagna aflöningen för själfständig förste provinsialläkare
synes utskottet väl rundligt tilltagen. Då dessa tjänstläkare maste
anses blifva i tillfälle att förskaffa sig ej obetydliga inkomster af
enskild praktik, anser utskottet aflöningsförmånerna lämpligen böra bestämmas
i enlighet med hvad kommittén i detta afseende föreslagit,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

85

nämligen till 6,000 kronor, däraf 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
hvartill skulle komma två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter 5
och 10 års tjänstgöring.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande af ortstillägg
åt förste provinsialläkaren i Stockholms län å 600 kronor och åt hvardera
af förste provinsialläkarna i Västerbottens och Norrbottens län å
300 kronor har utskottet emellertid intet att erinra.

De förbättringar i fråga om aflöningsförmåner, som Kungl. Maj:ts
förslag i öfrigt innebär, synas utskottet vara af rättvisa och billighet
påkallade, detta dock under förutsättning att icke de förhöjningar i
arfvodestaxan, hvilka innehållas i förenämnda taxeförslag, blifva gälllande
— — — — — — — — —--—--- - - - -

Den nya lönestaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
skulle sluta å ....................................................................................... kr. 860,200

— —----------------- » 502,250

kr. 357,950

— ------------------ » 54,210

kr. 303,740

— ---- )> 42,050

Återstoden kr. 261,690

skulle således motsvara de ökade kostnaderna för statsverket.

att tillämpas från och med år 1912:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Anmärkning.

1

förste

provinsialläkare ............

4,000

2,000

600

6,600

1

»

»

4,000

2,000

300

6,3001

Efter 5 år kan lönen höjas

1

1

»

»

4,000

2,000

300

6,300

med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500

))

»

4,000

2,000

—

6,0001

kronor.

12

»

))

48,000

24,000

—

72,000

Kronor

04,000

44,000

1,200

109,200

86

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

af grefve A. F. Wachtmeister, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen för inrättande i enlighet med Kungl.
Maj ds förslag af 8 provinsialläkardistrikt i Stockholms
län och likaledes 8 sådana distrikt i Södermanlands
län måtte öka den af utskottet föreslagna aflöningsstaten
med 8,000 kronor till 759,000 kronor;

af herrar J. T. Larsson, grefve C. O. Taube, K. Starbäck, K. V.
Rydén och N. E. Lindberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen i anledning af herrar Larssons,
Lundströms och Bäckströms motioner, må för inrättande
af ett provinsialläkardistrikt inom Norrbottens
län utöfver af Kungl. Maj:t föreslagna tretton distrikt
öka aflöningsstaten med 4,500 kronor till 755,500
kronor;

vid punkt 23 (angående anslag till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser))
och »Meddelanden angående automobiltrafik»
af friherre J. G. Beck-Friis;

vid punkt 28 (angående anslag till anläggning af vägar m. m.)
af herrar O. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube
och friherre H. C. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning i ärendet måtte af
Riksdagen bifallas.

Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, F.
Berg, A. Wiklund, C. Persson, F. TV. Thorsson och G. Odqvist icke deltagit
i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

BILAGOR.

88

Statsutskottets utlåtande Hr 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Trpt

1911

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

6,500

6,500

_

45,000

—

—

45,000

—

17,000

—

—

17,000

—

93,300

_

—

—

93,300

93,700

—

93,700

—

—

—

97,022

—

—

—

97,022

—

3,066,970

—

—

—

3,066,970

—

179,400

—

—

—

179,400

—

12,000

12,000

2,700

—

4,567

—

7,267

—

21,690,000

—

—

—

21,690,000

—

13,020,000

—

—

—

13,020,000

561,800

—

—

—

561,800

—

104,250

__

_

104,250

—

65,000

_

"

65,000

t 39,054,642

4,567

1-

39,059,209

—

Civil Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst....................

Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor .....................

Departementschefen ................................................ ...................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ..................

Regeringsrätten...........................................................................

Öfverståthållarämbetet..................................................................

Landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag).

Ökas med ..............................................................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservaundersökningar,
hvardera å 45,000 kronor). Nuvarande
Ökas med ..............................................................................

Vägar och kommunikationer ......................................................

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag
Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af postmedlen
Telegrafverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af teleMedicinalstyrelsen
med dithörande stater (däraf 12,000 kronor

Ökas med ............................................................................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst ......

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsanslag.
Minskas — under titel: Bidrag till extra provinsialläkares

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt yttrande.

**) Öfver Kungl. Maj:ts förslag att anslaget till postverket skall ur riksstaten utgå kommer utskottet framdeles att
***) Öfver Kungl. Maj:ts förslag att anslaget till telegrafverket skall ur riksstaten utgå kommer utskottet, framdeles att
****) Häri ingår ett af Kungl. Maj:t föreslaget belopp af 42,050 kr. — till höjning af anslaget till medicinalstyrelsen —

Statsutskottets utlåtande Nr G.

BO

TA,it. A.

riksstatens Sjätte hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.

Ersättningar.

Summa.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

6,500

_

__

_

6,500

_

45,000

—

—

—

45,000

—

17,000

—

—

—

17,000

—

93,300

—

—

93,300

—

93,700

—

—

—

93,700

—

Nuvarande belopp ................................

............ 3,066,970: -

97,022

—

—

—

97,022

—

tionsanslag till expenser för allmänna
belopp .....................................................

1.665: -

arbeten och till väg-179,400: —

3,068,635

—

—

3,068,635

—

............ *) 60.000: —

239,400

—

—,—

—

239,400

—

12.000

—

—

—

12,000

—

2,700

—

4,567

—

7,267

—

***) -—

—

—

—

—

grafmedlen ..............................................

reservationsanslag). Nuvarande belopp...

.........561 ’ 800: -

—

—

—

—

.........****) 521,550: —

1,083,450

—

—

—

1,083,350

—

Nuvarande belopp .................................

......65,000:-

~

aflönande — med......................................

............ 35,000: —

30,000

—

—

—

30,000

—i

Trpt

4,788,607

4,567

_

4,793,174

1

afgifva särskildt yttrande,
afgifva särskildt yttrande.

hvaröfver utskottet framdeles kominer att afgifva särskildt yttrande.

Bihang till Rilml. prat. 1911. 4 Sami. I A fil 6 Höft. 12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

90

1911 års riksstat anslår:

•>

Indelning och|

därmed järn-

Anvisning

förlig anvis- 1

i ning, på för-1 Summa.

kontant.

slag.

!

Ersättningar, j

Kronor.

ö. Kronor, j ö. Kronor.

ö.

39,054,642

_ 4,567— 39,059,209

_

3,500

-i--— 3,500

—

8,250

—--- 8,250

—

7,700

—--!— 7,700

—

185,000

--- 185,000

—

3,000

- ---j—i 3,000

15,774

---- 15,774

-1

7,000

—!--— 7,000

-1

3,100,000

—--- 3,100,000

-''

75,000

— ---— 75,000

—

16,600

—i---| 16,600

—

265,000

—|--—| 265,000

—

50,000

50,000

—

860,000

—--|— 860,000

—

425,779

---j— 425,779

—

12,000

—--—! 12,000

—

1 44,089,245

4,567— 44,093,812

—

Resestipendier åt civile läkare ..................................................

Ortopediska institutet ..................................................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag ........................

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård,

Svenska läkarsällskapet ...............................................................

Lasaretts underhåll......................................................................

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den inter Hospitals

underhåll, förslagsanslag. Nuvarande belopp.........

Ökas med ..........................................................................

Till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska ........................

Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslagsanslag.....................

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst............

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........................

Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser, förslagsTill
upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet,

Till sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ...............

Till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.........

Extra utgifter, reservationsanslag............................................. *)

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt utlåtande.

förslagsanslag.....................

nationella bälsovårdsbyrån

anslag ..................

reservationsanslag

förslagsanslag.......

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

91

Trpt

Paris, förslagsanslag

3,100,000: —
400,000: -

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
därmod jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

4,788,607

3,500

8,250

7,700

185.000

3.000
15,774

7.000

3,500,000

22.000

75.000
16,600

265.000

50.000

860.000

53.000
•;)1,300,000

16.000
425,779

12,000

ö. I Kronor. | ö.

4,567

Summa j 11,614,210

Kronor.

4,793,174

3,500

8,250

7,700

185,000

3.000
15,774

7.000

3.500.000

22,000—i

75.000 —I
16,600—1

265.000 —

50.000 —I

860.000 —

53.000 —!

1.300.000

16.000 —j
425,779 —

12.000 —!

4,567|-| 11,618,777! — |

92

Statsutskottets tillåtande Nr 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjätte liufvudtitel.

1

Kronor.

Ö. i

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i

civildepartementet, förslagsanslag................... ld,540: —

» aflönande af en extra föredragande inom civil- ''

departementet ........................••;••••••••.....,..........y 7,000:

i Grodtgörelse till ytterligare en särskild föredragande

inom civildepartementet.............................. 4,000: —

| Till förtöjning af de inom civildepartementet anställda

amanuensernas arlvoden m. m.......................... 15,900. —

40,440

i

Öfverstäthållarärnbetet:

Till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelan-den angående automobiltrafik» samt för arkiviuiedning m. m.
i dessa tidningars redaktionslokal.........................................

25,000

1

Landsstaterna i länen:

1

| Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka Pa

landet, förslagsanslag............................................»50,000: -

1 » beredande af tillfällig löneförbättring åt kronofogdar,

häradsskrifvare och länsmän, förslagsanslag f 94,800:

» ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lap-parna i Norge samt till lappfogdar och lappför-män äfvensom ordningsmän inom lappbyarna ... 20,500: —

1,165,300

I

1

_

Trpt

| 1,230,740

|_

Statsutskottets utlåtande Nr G.

93

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder
m. in............................................................... 10,000: —

» bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar ...................................................... 1,750,000: —

» understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning

af åar och farleder............................................ 500,000: —

» anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns

öfre lappmark................................................... 30,000: — i

Kronor. | ö. j

Trpt 1,230,740

2,290,000

Medicinalstaten:

Till arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska
förvaltning................................................ 5 g()0:__

» bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden
af medellösa, med sjukdomen »lupus
vulgaris» behäftade personer från landsorten,

förslagsanslag.................................................... 15,000: —

» täckande af brist å ett till Järfsö sjukhus för

spetälska anvisadt anslag m. m. ...■••............... 8,250: _

» gratifikation åt medicine licentiaten .Karl George

Lindgren ............................................................. 2,400: —i

» anläggning af ett hospital i närheten af Östersund 750,000: —j
» uppförande af bostadshus vid Uppsala hospital

och asyl............................................................ 75,000: —

» om- och tillbyggnad af Stockholms hospital ......*) 200,000: —!

» anordnande af järnvägsspår m. m. inom Säters

hospitals område ............................................... *) 23,900: —

» inlösen af byggnader å ett staten tillhörigt område
af Växjö östergård.......................... 10,050: —''

» upprätthållande af verksamheten vid de genom
medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond

inrättade s. k. folksanatorierna ........................ 200,000: —

» bidrag för uppförande eller inrättande af tuber kulossjukvårdsanstalter.

..................................... 400,000: —

» bidrag för driftkostnaderna vid tubcrkulossjuk vårdsanstalter,

förslagsanslag......................... 405,000: —

Trpt 2,095,400:

3,520,740''—

yttrande,

Åt Kung!. Maja föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva siirskildt

04

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kronor. ö.

Trpt 2,095,400:

Till stipendier för läkare, som genomgå utbildnings kurser

i tuberkulossjukvård.............................. 2,700:

» uppförande af ett tuberkulossanatorium å Spenskults
kronopark samt en paviljong vid Österåsens
sanatorium ................................ .............. 62,625:

Vattenfallsstyrelsen:

3,520,740 —

2,160,725

Till verkställande af undersökningar och arbeten för åstadkommande
af en skematisk förteckning och beskrifning öfver Sveriges
vattenfall..................................................................................

22,000

Eilcs försäkringsanstalt en:

Till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
förslagsanslag..................................... 148,000: —

» ersättning åt postsparbanken för dess bestyr.med
uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten,
förslagsanslag.................................... 15.500: —

163,500—:

Diverse anslag:

Till anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfverföring...
» bestridande af kostnaden för den genom statens
försorg anordnade medling i arbetstvister ......

» befrämjande och organiserande af den offentliga
arbetsförmedlingen i riket, förslagsanslag ......

» understödjande af nationalföreningens mot emigrationen
verksamhet ....................................•••

» betäckande af vissa utaf statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter...............................................

» beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt en
del tjänstemän och betjänte i till civildepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag
...............................................................

21,400: —

*) 40,000: —

40,000: —

10,000: —

j

640,876: —

70,000

822,276,—

Summa

6,689,241

*) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, bvaröfver ott af Riksdagen tillsatt särskildt utskott framdeles
kommer att afgifva särskildt yttrande.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1811.