Statsutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till Riksdagens kansli den 21 april 1911 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Iiungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående läroverksadjunkten A. Hessléns uppflyttning i
högre lönegrad. (2:a Afd.)
Uti en den 10 mars 1911 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 130, har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att adjunkten
vid högre allmänna läroverket i Uppsala August Hesslén må från
och med 1912 års ingång åtnjuta aflöning i tredje lönegraden.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
i ämnet anfört följande:
»I en af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk med eget underdånigt
utlåtande den 6 december 1910 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad
ansökning har adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala August
Hesslén anhållit, att han måtte förklaras berättigad att från och med år
1910 åtnjuta aflöning i tredje lönegraden.
Af ansökningen bilagda handlingar inhämtas, bland annat, att Hesslén
är född den 20 september 1854; att han aflagt folkskollärarexamen
den 19 december 1892 och—efter förutgången teologisk-filosofisk examen
jämte dimissionsexamen — prästexamen den 24 maj 1893 samt därefter
blifvit till präst ordinerad; att han enligt nådig resolution den 6 oktober 1899
förklarats behörig att, ehuru han i teologisk-filosofisk examen icke undfått
de i § 55 mom. 2 af då gällande läroverksstadga föreskrifna vitsord och
ej genomgått profårskurs, söka och innehafva adjunkts- och kollegabefattningar
vid allmänna läroverk och folkskollärarseminaricr, i hvilka kristen
11
Utäng till Hilcsd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 41 Häft. (Nr 46.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
dom inginge såsom läroämne; att han bland annat omkring 17Y2 år med
full tjänstgöring undervisat vid Fjellstedtska skolan i Uppsala; att han
den 17 januari 1906 erhöll fullmakt att vara adjunkt vid folkskoleseminariet
i Linköping, och att han därstädes tjänstgjort under läsåret 1906—
1907; att han den 31 maj 1907 i nåder utnämnts och förordnats att från
och med den 1 juli 1907 vara adjunkt vid högre allmänna läroverket i
Uppsala, där han sedan dess tjänstgjort; samt att hans lärarverksamhet
städse blifvit af vederbörande synnerligen väl vitsordad.
Till stöd för ansökningen har Hesslén, med åberopande af aflagda
examina och föregående tjänstgöring, anfört följande. På grund af nådiga
resolutionen den 30 april 1875, hvarigenom medgifvits, att de vid Fjellstedtska
skolan anställda lärare finge från och med den 1 september 1875
tills vidare tillgodonjuta sådan åönetursberäkning, som i nådiga kungörelsen
den 29 maj 1874 omförmäldes, under de i nämnda kungörelse stadgade
villkor och med iakttagande af vissa i t resolutionen meddelade föreskrifter,
hade Hesslén ansett sig hafva rättighet till lönetursberäkning
såsom lärare i Fjellstedtska skolan, hvarför han kvarstannat där med full
adjunktstjänstgöring till och med vårterminen 1906. Denna uppfattning
hade delats åt skolans rektor och andra, då man nämligen tagit för alldeles
gifvet, att de af Hesslén aflagda akademiska examina bort anses,
såväl hvad tid och studier för deras afläggande som ock deras bildningsvärde
angmge, vara fullt likställda med en filosofie kandidatexamen. Då
Hesslén såsom seminarieadjunkt år 1906 hos Kungl. Maj:t anhållit att
blifva uppflyttad i högre lönegrad, hade vederbörande domkapitel i sitt
utlåtande däröfver funnit denna anhållan rättvis och billig samt tillstyrkt
den på det lifligaste. Statskontoret hade emellertid afstyrkt ansökningen,
»emedan sökanden ej aflagt filosofie kandidatexamen».
Sedan Hesslén nu i snart 30 år med de bästa vitsord verkat som
lärare i af staten understödda och kontrollerade skolor samt i statens egna
läroanstalter, ansåge han sig böra få påräkna drägligare existensvillkor
än dem, som lägsta lönegraden förlänade.
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i sitt förenämnda utlåtande
anfört följande.
Öfverstyrelsen ville till en början erinra därom, att öfverstyrelsen i
två den 10 januari 1907 afgifna underdåniga utlåtanden öfver adjunkten
J. Ahlgrens och adjunkten A. W. Lindgrens ansökningar om uppflyttning
i högre lönegrad, på anförda grunder, afstyrkt framställningar af ungefär
enahanda art som den förevarande, samt att nämnda ansökningar jämlikt
Statsutskottets utlåtande Nr 46. "
nådiga beslut den 15 respektive den 22 mars 1907 icke vunnit nådigt
blfalEmellertid både Riksdagen, under hänvisning jämväl till 1909 års
riksdagsbeslut angående adjunkten J. Ekegrens lönetursrätt, jämlikt dess
skrifvelse den 30 maj. 1910, punkt 14, i anledning af mom Riksdagen
väckta motioner för sin del förklarat Ahlgren berättigad att från och med
1911 års ingång åtnjuta aflöning i fjärde lönegraden.
På grund häraf hade öfverstyrelsen ansett sig höra taga i öfvervägande,
huruvida icke en dylik förmån äfven borde i någon mån bercdäs
Hesslen.
I statsutskottets utlåtande nr 8, punkt 13, vid 1910 års Riksdag
angående Ahlgrens uppflyttning i lönegrad hade framhållits bland annat,
att" A hl o-ren vid afgång från tjänsten endast skulle komma att hafva uppnått
tredje lönegraden, samt att, då hans långvariga — omkring 23-åriga
_ tjänsto-öring såsom extra ordinarie varit synnerligen förtjänstfull, billigheten
fordrade, att han i löneturshänseende finge tillgodoräkna sig åtminstone
någon del af nämnda tjänstgöring. .
Öfverstyrelsen funne samma skäl i det hela sedt kunna anföras i
fråga om Hesslén. Visserligen hade hans tjänstår med full tjänstgöring
före utnämningen till ordinarie lärare uppgått endast till 17 /2, och denna
tjänstgöring hade uteslutande varit förlagd till enskild läroanstalt, men å
andra sidan innehade han genom aflagd teologisk examen samt folkskollärarexamen
en ganska afsevärd kompetens, och i hvarje fall funne öfverstyrelsen
ej med billighet öfverensstämmande, att en. till 56 års ålder
kommen och så pass meriterad lärare uppbure en aflöning, som för närvarande
och intill den 1 januari 1912 belöpte sig till endast 3,000 kronor
årligen. . '' -
öfverstyrelsen funne sig därför böra tillstyrka, att sökanden unge
tillgodoräkna sig någon del af nämnda tjänstgöring före utnämningen till
ordinarie lärare, hvilken del torde kunna beräknas på följande sätt.
Före utgången af år 1904 hade fullt kompetent lärare vid enskildt
läroverk, jämlikt nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 angående rättighet
för lärare vid enskilda läroverk till viss lönetursrätt, ägt att från och
med året näst efter det full kompetens vunnits, under vissa villkor räkna
sig till godo tjänstgöringstid vid sådant läroverk för uppflyttning i högre
löneo-rad, dock att nämnda tid icke finge öfverskrida tio år.
°Med ledning af denna bestämmelse ansåge öfverstyrelsen det kunna
ifrågasättas, att° Hesslén måtte för nästa uppflyttning i högre lönegrad
få räkna sm till godo tiden från och med år 1900 till och med utgången
4 Statsutskottets utlåtande Nr 46.
af år 1904, då all lönetursrätt af ifrågavarande art genom Riksdagens
beslut upphörde, eller tillsammans 5 år.
För frågans fullständiga utredning hade öfverstyrelsen från samtliga
rektorsämbeten vid rikets allmänna läroverk inhämtat upplysningar, ägnade
att klargöra, huruvida andra lärare vid nämnda läroverk befunne sig i
en belägenhet, som för dem kunde föranleda sådana åtgärder, som öfverstyrelsen
ansåge böra vidtagas för Hesslén.
Af de från rektorsämbetena inkomna handlingarna, som bifogats
utlåtandet, framginge, att — förutom förenämnde Lindgren — ingen
lärare torde hafva att åberopa tillräckliga skäl för vidtagande af dylika
åtgärder, öfverstyrelsen ansåge nämligen, att efter numera tilländalupen
öfvergångstid mellan den gamla och den nya organisationen det i regeln
icke borde ifrågasättas, att någon lärare finge tillgodoräkna sig tjänstgöring
såsom extra ordinarie lärare förrän året näst efter det dispens till
ordinarie tjänst meddelats, samt endast i fråga om tid före utgången af
år 1904, äfvensom att endast tjänstgöring vid läroanstalter med lönetursrätt
därvid i regeln borde komma i betraktande.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde öfverstyrelsen, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att Hesslén, som,
under förutsättning af bifall till de af öfverstyrelsen föreslagna grunder
för sökandens lönetursberäkning, vid utgången af år 1911 komme att inalles
hafva intjänat mer än 101/2 år, måtte förklaras berättigad att från
och med 1912 års ingång åtnjuta aflöning i tredje lönegraden.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 23 januari 1911 i
detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande, däruti statskontoret förklarat
sig för sin del icke hafva något att erinra däremot, att framställning
gjordes till Riksdagen i det af läroverksöfverstyrelsen föreslagna hänseende.
• öfverstyrelsen har såsom jämte Hesslén förtjänt att utom författningsyttrande!nS
ordning uppflyttas i högre lönegrad omförmält adjunkten vid Göteborgs
östra realskola A. W. Lindgren, från hvilken ock en underdånig
ansökning i dylikt syfte ingifvits. Det är därför af intresse att erinra,
hurusom vid innevarande års Riksdag motion väckts om rätt för Lindgren
att från och med 1911 års ingång åtnjuta aflöning i femte lönegraden.
I afgifvet utlåtande angående regleringen af utgifterna'' under riksstatens
åttonde hufvudtitel har statsutskottet under punkt 26:o) beträffande nämnda
motion yttrat bland annat:
Statsutskottets utlåtande Nr d6.
5
»Med hänsyn till hvad i ärendet är upplyst angående Lindgrens
långvariga, väl vitsordade tjänstgöring såsom lärare vid allmänt läroverk,
finner utskottet med billighet öfverensstämmande, att Lindgren berättigas
att i löneturshänseende få tillgodoräkna sig någon del af sin tjänstetid
såsom extra ordinarie lärare; och torde skäliga anspråk i sådant hänseende
blifva tillgodosedda, därest den del af denna tid, som infaller efter
det Lindgren förklarats behörig att utan hinder däraf att han ej fullgjort
stadgade kompetensvillkor söka och erhålla kollegabefattningar vid lägre
allmänna läroverk, eller tiden från och med höstterminen 1895, varder
honom tillgodoräknad.»
Med iakttagande häraf skulle Lindgren enligt utskottets beräkning
vid 1911 års början haft att tillgodoräkna sig 1572 tjänstår, hvilket skulle
berättiga honom till uppflyttning i fjärde lönegraden. Den nya löneturen
borde dock enligt utskottets mening ej räknas från och med år 1911,
utan från och med år 1912. Utskottet hemställde alltså, att Riksdagen
måtte för sin del förklara Lindgren berättigad att från och med 1912
års ingång åtnjuta aflöning i fjärde lönegraden.
Denna hemställan har bifallits af Riksdagens båda kamrar.
Den rätt till lönetur för tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare vid
allmänt eller enskildt läroverk, hvilken bestod före den nya läroverksorganisationens
trädande i kraft, med ingången af år 1905, men då upphörde,
var af Riksdagen fastställd och af Riksdagen knuten vid fullgörande
af vissa prestanda i afseende bland annat å aflagda examina och
genomgåendet af profår. Från dessa af Riksdagen uppställda förutsättningar
för berörda extra lönetursrätt har Kungl. Maj:t ansett sig ej äga att
utan Riksdagens medgifvande dispensera. Vid Kungl. Maj:ts behandling
af ärenden rörande ifrågavarande lönetursrätt torde äfven hafva medverkat
denna rätts egenskap att innebära ett undantag från den allmänna regeln
att lönetur endast räknas för tjänstgöring i ordinarie tjänst.
Det har nu inom Riksdagen gjorts gällande att det vore med billighet
öfverensstämmande, att vederbörande finge räkna sig i löneturshänseende
tillgodo den tid, som infallit efter det han förklarats behörig att, ehuru
stadgade kompetensvillkor ej uppfyllts, söka och erhålla lärarbefattningar
vid allmänna läroverk.
Med skäl bör denna grundsats, under öfvergångsperioden mellan den
gamla och den nya ordningen, kunna uppställas såsom allmängiltig, och
man bör därför, då nu fråga är om adjunkten Hessléns lönetursrätt, tillse
i hvad mån den kan komma honom tillgodo.
Hesslén blef af Kungl. Maj:t under år 1899 förklarad kompetent till
6
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Utskottets
yttrande.
adjunkts- och kollegabefattningar vid allmänna läroverk och folkskollärarseminarier.
Han tjänstgjorde under den följande tiden — till och med vårterminen
1906 — såsom lärare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. Denna
läroanstalt åtnjöt under nämnda tid till utgången af år 1904, då den extra
lönetursrätten upphörde, förmånen att dess lärare fingo vid öfvergång till
allmänt läroverk räkna sig till godo viss tids tjänstgöring vid skolan i
enlighet med den af öfverstyrelsen åberopade kungörelsen af den 29 maj
1874. De år, som sålunda, enligt hvad nu anförts, kunna komma i fråga
att tillgodoföras Hesslén för uppflyttning i högre lönegrad, äro åren
1900—1904. Ett villkor härför var likväl enligt nämnda kungörelse att
vederbörande haft en tjänstgöring, väsentligen lika med adjunkts, kollegas
eller lektors tjänstgöring vid allmänt läroverk. Enligt hvad jag af årsredogörelserna
från denna skola, hvilken inrättats såsom ett å latinlinjen
fullständigt läroverk, inhämtat har Hesslén under hvartdera af omförmälda
fem år meddelat undervisning 25 timmar i veckan och får därmed anses hafva
fullgjort nämnda villkor. De fem åren böra således tillgodoföras Hesslén.
Förutom sagda år har Hesslén att räkna tiden för sin ordinarie anställning
dels vid folkskoleseminarium och dels vid allmänt läroverk, och
jag finner därför, lika med öfverstyrelsen, att han bör få åtnjuta aflöning
i tredje lönegraden från och med år 1912.
Vid hvad jag nu beträffande Hesslén anfört kunde visserligen den
erinran göras, att Hessléns extra tjänstgöring ej i likhet med Ahlgrens
och Lindgrens fullgjorts vid staten tillhörig undervisningsanstalt. Det
synes mig dock uppenbart, att detta förhållande i nu förevarande hänseende
saknar betydelse.
På grund af hvad i statsrådsprotokollet till stöd för framställningen
anföres anser sig utskottet böra tillstyrka, att den föreslagna lönetursrätten
varder Hesslén beviljad, därvid utskottet emellertid vill uttala sin fulla
anslutning till hvad öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk anfört
därom, att efter numera tilländalupen öfvergångstid mellan den gamla och
den nya organisationen det i regeln icke borde ifrågasättas, att någon
lärare finge tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare
förrän året näst efter det dispens till ordinarie tjänst meddelats samt
endast i fråga om tid före utgången af år 1904 äfvensom att endast tjänstgöring
vid läroanstalter med lönetursrätt därvid i regeln borde komma i
betraktande.
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
7
Under uttalande häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att adjunkten vid högre
allmänna läroverket i Uppsala August Hesslén må från
och med 1912 års ingång åtnjuta aflöning i tredje lönegraden.
Stockholm den 21 april 1911.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.