Statsutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 april 1911 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning af Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning om
anslag till sjukkasseväsendet. (4:e Afd.)

I den till innevarande års Riksdag’ aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln
uti punkten 16 föreslagit Riksdagen dels att till sjukkasseväsendets
befrämjande å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å 1,300,000
kronor; dels ock medgifva, att från berörda anslag tillsvidare må utgå
hvad som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag
i enlighet med de grunder och villkor, som innefattas i Riksdagens
skrifvelse den 2 juni 1910, nr 157; samt att af samma anslag tillsvidare
jämväl må användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning
för Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af kostnaderna
för sjukkassebyråns inom kommerskollegium verksamhet.

1 detta ärende innehåller det vid statsverkspropositionen fogade
protokollet öfver civilärenden den 13 januari 1911 följande:

»I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har 1910 års Riksdag
beslutat att i riksstaten för år 1911 uppföra ett belopp af 1,000,000
kronor att afsättas till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande.

Därjämte bar Riksdagen, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af Eders Kungl. Maj:t framlagdt förslag för sin del beslutat
lag om sjukkassor, medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t finge för år 1911
af förenämnda afsätta medel använda hvad som erfordras för att bereda
registrerade sjukkassor statsbidrag i enlighet med vissa närmare angifna
grunder och villkor.

Slutligen har Riksdagen, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
dels beslutit, att kommerskollegium tillsvidare skulle vara tillsynsmyn Bilianij

till Itikml. prof. 1011. t Samt. 1 Afd. H9 ljuft. (Nr -it.)

2

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

dighet öfver sjukkasseväsendet i riket, samt att för ändamålet skulle,
i anslutning till kollega afdelning för arbetsstatistik, upprättas en särskild
byrå, benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse-
och olycksfallsstatistiken skulle förläggas, dels ock medgifvit, att
af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp finge under åren 1910 och 1911
användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning det propositionen
i ämnet bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 29 april 1910 utvisade, för bestridande af kostnaderna
för den föreslagna sjukkassebyråns inom kommerskollegium organisation
och verksamhet.

Lag om sjukkassor har sedermera utfärdats den 4 juli 1910, hvarjämte
Eders Kungl. Maj:t samma dag i öfverensstämmelse med de af
Riksdagen antagna grunder och föreskrifna villkor utfärdat kungörelse
angående statsbidrag åt sjukkassor.

Kommerskollegium har nu i underdånig skrifvelse den 5 december
1910 gjort framställning beträffande de anslag, som för år 1912 af
statsmedel erfordras till sjukkasseväsendets främjande.

Härvid meddelar kollegium, att kollegium vid uppskattningen af det
för ändamålet behöfliga anslagets storlek utgått från, att bidrag af
statsmedel under år 1912 fortfarande skulle utgå i enlighet med de
genom kungörelsen den 4 juli 1910 fastställda grunder samt att
kollegium förutsatt, att kostnaderna för uppehållande af den inom
kollegium inrättade sjukkassebyråns verksamhet fortfarande skulle utgå
af samma medel som nyssnämnda bidrag.

Kollegium erinrar vidare, att de af chefen för civildepartementet för
ändamålet tillkallade sakkunniga, hvilkas förslag blifvit i allt väsentligt
af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt, i sin den 15 september
1909 dagtecknade promemoria angående bidrag af statsmedel till
sjukkasseverksamhetens främjande stannat i den förmodan, att det
belopp, som för ifrågavarande ändamål kräfdes för år 1912, icke skulle
komma att afsevärdt öfverskrida 1,300,000 kronor. De sakkunniga
synas visserligen icke, anmärker kollegium, vid denna beräkning hafva
tagit särskild hänsyn till kostnaderna för sjukkassebyråns verksamhet.
Men äfven om, såsom kollegium finner sig böra för sin del tillstyrka,
sistnämnda utgifter fortfarande, liksom för år 1911 blifvit bestämdt,
skola utgå af samma anslag som bidragen till sjukkassorna, anser kollegium
ändock det af de sakkunniga för år 1912 beräknade anslagsbeloppet
för ändamålet tillräckligt. Med den erfarenhet i hithörande
ämnen, som kollegium hittills varit i tillfälle att förvärfva, finner näm -

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

3

ligen kollegium öfvervägande sannolikhet tala för, att registreringen af
sjukkassorna enligt den nya sjukkasselagen kommer att försiggå åtskilligt
långsammare än hvad de sakkunniga vid sina beräkningar
förutsatt.

Hvad beträffar kostnaderna för sjukkassebyråns verksamhet tillåter
jag mig erinra, att i det för Riksdagen framlagda förslaget staten
för sjukkassebyrån under år 1911 beräknades skola sluta å ett belopp''
af 42,400 kronor, hvartill emellertid vidare skulle komma kostnader
för inspektionsresor samt för den föreslagna sjukkassenämndens
sammanträden äfvensom nödiga medel i mån af behof till bestridande
af tryckningskostnader och dylikt samt till aflönande af möjligen erforderlig
ytterligare arbetshjälp. Kostnaderna skulle, såsom nämndt,
utgå af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta medel, dock att utgifterna för
inspektionsresor samt för sjukkassenämndens sammanträden skulle utgå
af det under sjätte hufvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar.

I öfverensstämmelse härmed bär Eders Kungl. Maj:t också den
23 december 1910 meddelat bestämmelser i ämnet.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 5 december 1910 anför nu
kommerskollegium, att det i fråga om kostnaderna för sjukkassebyråns
verksamhet icke är möjligt att på förhand, innan ännu den nya byråns
egentliga verksamhet tagit början, närmare angifva dessa kostnader
än som förut skett; och lärer i enlighet härmed hos Riksdagen böra
begäras bemyndigande att använda erforderliga medel för upprätthållande
af sjukkassebyråns verksamhet.

Emellertid har kommerskollegium i särskild underdånig skrifvelse
den 28 november 1910, som till sin hufvudsakliga del kommer till behandling
af chefen för finansdepartementet, gjort framställning om beredande
från och med år 1912 af förbättrade löneförmåner och fastare
anställning åt vissa hos kollegium anställda kvinnliga biträden, däribland
de sex, som hafva sin verksamhet förlagd till sjukkassebyrån. Kollegii
förslag innebär, att å sjukkassebyrån skulle anställas en kvinnlig bokhållare
med en aflöning af 1,960 kronor samt fem kvinnliga bokhållare,
enhvar med aflöning till belopp af 1,325 kronor, lör beredande af
tillfällig arfvodesförhöjning redan under år 1911 har kommerskollegium
därjämte hemställt om fyllnad i anslaget till sjukkassebj^rån för nämnda
år med 800 kronor.

Efter att hafva erhållit kännedom om det förslag, som chefen för
finansdepartementet har för afsikt att framlägga för Eders Kungl.

4

Statsutskottets utlåtande Nr Aå.

Maj:t beträffande den del af kommerskollegii kvinnliga personal, för
hvars aflöning medel anvisas under sjunde hufvudtiteln, anser jag mig
endast på det sätt böra förorda kommerskollegii framställning i nu
förevarande del, att till förböjning af de sex å sjukkassebyrån anställda
kvinnliga skrif- och räknebiträdenas aflöning för år 1912 af de medel,
som för uppehållande af byråns verksamhet kunna komma att beviljas,
anvisas ett belopp af 800 kronor.

Såsom redan nämnts skola jämlikt Riksdagens beslut för år 1911
kostnaderna såväl för beredande af statsbidrag åt sjukkassor som för
den nyinrättade sjukkassebyrån inom kollegium äfvensom de dit förlagda
arbetena med olycksfalls- och sjukkassestatistiken utgå af de till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp. Afsättning under denna utgiftstitel
ägde för första gången rum i 1891 års statsreglering. I afvaktan på
förslagen till lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete
samt angående sjukkassor både nämligen 1890 års Riksdag, på Kung],
Maj:ts därom gjorda framställning, beslutat att för angifna ändamål
afsätta ett belopp af 100,000 kronor. Afsättning af medel för samma
ändamål har sedermera ägt rum för hvart och ett af åren 1892—95
med 100,000 kronor, för hvart och ett af åren 1899—1904 med
250,000 kronor, för år 1905 med 350,000 kronor samt för hvart och
ett af åren 1906—1910 med 500,000 kronor. Däremot skedde ingen
dylik afsättning för åren 1896—98, enär då å dessa medel fanns ett
betydande öfverskott,

Afsättningarna hafva alltjämt gjorts under samma titel, oaktadt en
obligatorisk försäkring mot olycksfall i arbete, som bekant, aldrig kommit
till stånd i vårt land. Medlen hafva därför uteslutande tagits i
anspråk för förvaltningsbidrag åt sjukkassor i enlighet med de bestämmelser,
som härom tid efter annan utfärdats, äfvensom till utarbetande
och offentliggörande af årsredogörelser för sjukkasse väsendet i riket.
Först från och med år 1905 hafva medlen kommit att användas för ett
arbetarolycksfallsförsäkringen närstående ändamål. På Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning medgaf nämligen 1904 års Riksdag, att
dessa medel jämväl finge i mån af behof användas till utarbetande och
offentliggörande genom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, dit
redan samma år arbetena med sjukkassestatistiken blifvit förlagda, af
statistiska årsredogörelser för olycksfall i arbete.

I sitt utlåtande den 18 januari 1910 öfver de sakkunnigas förut
åberopade promemoria angående bidrag af statsmedel till sjukkasseverksamhetens
främjande uttalade sig statskontoret med afseende på

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

5

sättet för upptagande i statsregleringen af förevarande utgiftstitel för
en sådan förändring härutinnan, att densamma i form af ett vanligt
förslagsanslag inordnades bland de ordinarie anslagen under sjätte hitfvudtiteln.

På i hufvudsak samma grunder, som af statskontoret anförts, säger
sig äfven kommerskollegium i sin underdåniga skrifvelse den 5 december
1910 hålla före, att nödiga förutsättningar föreligga för uppförande
å ordinarie stat under sjätte hufvudtiteln af ett förslagsanslag
till statsbidrag åt sjukkassor. Däremot är kollegium i motsats till statskontoret
af den mening, att berörda anslag bör vara afsedt icke blott
för statsbidrag åt sjukkassor utan äfven för bestridande af de med
sjukkassebyråns verksamhet äfvensom sjukkasse- och olycksfallsstatistikens
utarbetande förenade kostnader. Äfven dessa utgifter betingas
nämligen, anmärker kollegium, till allra största delen af den nya lagstiftningen
angående sjukkassor och hvad därmed äger sammanhang
och torde utgöra en nödvändig förutsättning för sagda lagstiftnings
genomförande.

Då utgifterna för statsbidrag åt sjukkassor utgå enligt af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder oberoende af det belopp,
som i riksstaten är uppfördt för ändamålet, och dessa utgifter
dessutom äro af stadigvarande natur, synas nödiga förutsättningar föreligga
för att å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag för ifrågavarande
ändamål. Lika med kommerskollegium anser jag också, att
från detta anslag lämpligen böra utgå kostnaderna för upprätthållande
af sjukkassebyråns verksamhet, däri jämväl ingår sjukkasse- och olycksfallsstatistikens
utarbetande. Hos Riksdagen synes sålunda böra begäras
bemyndigande att tillsvidare använda anslaget på nu nämndt sätt.
Anslagets storlek lärer, i öfverensstämmelse med hvad kommerskollegium
hemställt, böra beräknas till 1,300,000 kronor.»

Då det förslagsanslag, hvarom nu är fråga, redan från början
representerar ett stort belopp och lärer komma att för hvarje år afsevärdt
ökas, därest den med sjukkasselagstiftningen afsedda utvecklingen
af sjukkasse verksamheten kommer till stånd, synes det vara af vikt att
från början tillse, att personer, hvilkas ekonomiska ställning är sådan,
att de utan bistånd från statens sida böra kunna bära omsorgen om
sin försäkring icke, eller åtminstone icke i mera utsträckt omfattning,
komma i åtnjutande af statsbidragets fördelar. På grund af den ringa
erfarenhet, som ännu föreligger i fråga om den af Riksdagen nästlidet
år beslutade sjukkasselagen och dess verkningar, har utskottet emellertid

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

sakuat anledning att nu yttra sig öfver huruvida Riksdagens beslut i detta
ämne må innefatta tillfyllestgörande garantier i ofvannämnda afseende.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

a) till sjukkasseväsendets befrämjande å ordinarie
stat under sjätte hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 1,300,000 kronor; samt

b) medgifva,

l:o) att från berörda anslag tillsvidare må utgå
hvad som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor
statsbidrag i enlighet med de grunder och villkor,
som innefattas i Riksdagens skrifvelse den 2 juni
1910, nr 157; samt

2:6) att af samma anslag tillsvidare jämväl må
användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning
för Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande
af kostnaderna för sjukkassebyråns inom kommerskollegium
verksamhet.

Stockholm den 6 april 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservation

af herr K. St arbäck:

»Såväl under de förberedande åtgärderna för sjukkasseväsendets
ordnande som under frågans behandling inom Riksdagens både utskott
och kamrar har det från alla dem som kommit att sätta sig in i hvad
saken gäller, framhållits att målet äfven för denna del af den sociala
försäkringen vore införandet af en obligatorisk försäkringsform. Den

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

7

sakernas gestaltning, som genom 1910 års riksdagsbeslut, blef gällande
är fördenskull att anse såsom en öfvergångsform. Under sådana omständigheter
är det af stor vikt att tillse, att sådana bestämmelser, som
måste anses lägga hinder i vägen för sjukkasseförsäkringens utveckling
i obligatorisk riktning revideras, och om det kan befaras att ett uppskof
härmed alltmera ökar dessa hinder, synes det mig, som om det
borde ligga alla vänner af den obligatoriska försäkringen om hjärtat,
att denna revision utan uppskof vidtages. Redan under debatten vid
föregående års riksdag tillät jag mig påpeka att statsbidrag komrne att
utgå till sådana personer, som själfva borde besörja sin försäkring.
Det enda villkor som fästats vid statsbidrags ernående och afser att
härifrån utesluta sådana ekonomiskt väl situerade personer, innefattas i
följande bestämmelse, »att i fråga om statsbidragets beräkning skall
gälla, att statsbidraget, till den del detsamma utgår i förhållande till

antalet medlemmar icke beräknas för medlem, hvilken tillförsäkrats--

— — — — — kontant sjukhjälp till belopp öfverstigande 4 kr. per
dag — — — — — —.»

Det är nu frågan huruvida denna bestämmelse är tillfyllestgörande.
Enligt min mening är detta säkerligen icke fallet. Utan tvifvel finnes
det åtskilliga kassor, i hvilka ett afsevärdt antal sådana medlemmar äro
delägare, som befinna sig i den ekonomiska ställningen att för deras
sjukförsäkring ej något statsbidrag borde utgå. År detta redan nu förhållandet,
så talar all sannolikhet för att detta medlemsantal med åren
ökas, ja det finnes intet som hindrar att kassor bildas, afsedda endast
för sådana mera burgna personer. Följden häraf är tydlig. Statsbidraget,
kommer att år efter år ökas till förmån för andra än dem, för
hvilka det uteslutande borde vara afsedt. Det är fara värdt, att denna
af orsaker, som borde undanrödjas, beroende ökning snart nog kan
komma att uppgå till högst betydande belopp, så mycket olämpligare,
som just på det sociala försäkringsområdet framtiden kommer att ställa
särdeles stora kraf på statskassan. Och det är dessutom att märka,
att ju längre de nu gällande bestämmelserna få tillfälle att verka, och
sålunda allt flera personer af den burgnare klassen komma att ställa
sig i åtnjutande af ifrågavarande statsbidrag, desto svårare lärer det
ock blifva att en gång vidtaga en ändring, äfven om detta samtidigt
visar sig allt nödvändigare.

Jag kan icke underlåta att här påpeka att i den danska lagen om
»anerkendte Sygekasser» — och det danska sjukkasseväsendet har ju
delvis åberopats såsom mönster för vårt och arbetar på frivillighetens
grund — finnes i paragraf 6 följande bestämmelse: »Medlemmer av

8

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

anerkendte Sygekasser kunue kun fölgende vmre: ubemidlede Arbejdere,
Husmaänd, Haandvserkere og Naeringsdrivende, lavt lönnede Bestillingsmrend
og andre med de nasvnte i ökonomisk Henseende lige
stillede Msend og Kvinder.» Att detta är ett helt annat sätt att lösa
det föreliggande spörsmålet än hvad som innebäres i den ofvan citerade
svenska bestämmelsen är påtagligt. Hvilken form de bestämmelser böra
få, som skola innebära tillfredsställande garantier för statsbidragets rätta
användning, är naturligen för mig omöjligt att här söka angifva. Men
då jag är öfvertygad om att det är stor fara i dröjsmål med den utredning,
som skall medföra tillrättaläggandet af dessa bestämmelser,
borde enligt min mening utskottets motivering haft följande lydelse:

»Då det förslagsanslag, hvarom nu är fråga, redan från början
representerar ett stort belopp och lärer komma att för hvarje år afsevärdt
ökas, därest den med sjukkasselagstiftningen afsedda utvecklingen
af sjukkasseverksamheten kommer till stånd, synes det vara af vikt att
från början tillse, att statsbidrag från detta anslag icke må tillfalla personer,
hvilkas ekonomiska ställning är sådan, att de utan bistånd från
statens sida, böra bära omsorgen om sin försäkring. Med afseende
härå böra vid statsbidragets åtnjutande fästas villkor, som utesluta sådana
försäkringstagare. I saknad af utredning om inkomst- och förmögenhetsförhållandena
hos medlemmarna inom de statsunderstödda
sjukkassorna och utan erfarenhet af den från och med i år gällande
sjukkasselagens verkningar har idskottet emellertid ej ägt möjlighet
att föreslå i detta hänseende tillfredsställande garantier. Utskottet vill
dock såsom sin mening uttala, att det är en särdeles trängande angelägenhet
att en utredning rörande dessa frågor genom Kungl. Maj:ts
försorg verkställes och häraf föranledda förslag för Riksdagen framläggas,
på det en rationell begränsning af det till sjukkassorna utgående
statsbidraget i tid må ernås.»

Det skulle här antecknas, att herr A. Elcman icke deltagit i förestående
ärendes slutbehandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. .Beckmans Boktr., 1911.