Statsutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till Riksdagens kansli den 31 mars 1911 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition till Riksdagen
angående befrielse för lokomotivföraren G. B.
Carlsson Frank att gälda visst honom till utgifvande
ådömdt skadeståndsbelopp.
I en den 3 mars 1911 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 101, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att lokomotivföraren
Gustaf Bernhard Carlsson Frank må befrias från den honom,
jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 12 september 1910 i ett mot Frank
vid Svartlösa häradsrätt af allmän åklagare anhängiggjordt mål, åliggande
skyldighet att till järnvägsstyrelsen utgifva ersättning med tjugutvåtusen
fyrahundratjugutvå kronor 96 öre; samt att ifrågavarande belopp må
ur räkenskaperna afskrifvas.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Den 19 september 1908 inträffade å västra stambanan i närheten
af Huddinge station en svår järnvägsolycka, i det att ett extra godståg
sammanstötte med ett snälltåg.
Vederbörande länsman instämde i anledning häraf å tjänstens
vägnar godstågets förare Gustaf Bernhard Carlsson Frank till Svartlösa
häradsrätt under yrkande om ansvar å Frank för det han genom
underlåtenhet och försummelse i sin tjänst varit vållande till tågsammanstötningen.
Till stöd härför anförde åklagaren, att Frank, hvilken i
egenskap af lokomotivförare dagen i fråga från Tumba station i riktning
mot Stockholm fört det extra godståget, i strid mot gällande tidtabell
— enligt hvilken nämnda tåg skulle vid Huddinge station göra uppeBihang
till Riksd. prof. 1911. 4 Samt. 1 A/d. 33 Haft. (Nr 37.)
Departements
chefens
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
håll i två minuter samt icke finge därifrån afgå, förrän det från Stockholm
kommande snälltåget nr 11 inkommit — låtit det af honom
förda godståget, hvilket varit försenadt, utan uppehåll och i mindre
varsam fart passera Huddinge station trots af tjänstgörande stationsföreståndaren
gifven stoppsignal samt utan att aktgifva på efter tåget
gifna stoppsignaler. I följd häraf hade godståget strax norr om stationen
sammanstött med tåget nr 11, därvid banan, de två tågens lokomotiv
och tendrar, åtskilliga vagnar äfvensom till befordran mottaget gods
skadats samt flera personer tillfogats kroppsskada. Järnvägsstyrelsen
fordrade ersättning för iståndsättande af järnvägsspåret, upptagning
och reparation af rullande materiel, skada å gods äfvensom för åt järnvägsstyrelsen
i anledning af sammanstötningen utbetalda ersättningsbelopp
med tillhopa 22,422 kronor 96 öre.
Efter en vidlyftig utredning meddelade häradsrätten den 21 augusti
1909 utslag i målet. Häradsrätten har därvid förklarat Frank hafva
varit i första hand vållande till den timade sammanstötningen och dömt
honom, jämlikt 25 kapitlet 15 § strafflagen, sådant detta lagrum lyder
enligt lagen den 14 maj 1909, att för hvad han låtit komma sig till
last hållas i fängelse en månad, hvarjämte Frank förpliktades att till
järnvägsstyrelsen utgifva det af styrelsen äskade skadeståndsbeloppet,
22,422 kronor 96 öre.
Svea hofrätt, där Frank besvärat sig, har därefter genom utslag
den 19 april 1910 fastställt det slut häradsrättens utslag innehöll.
Sedan Frank häröfver anfört underdåniga besvär, har Eders Kungl.
Maj:t genom utslag den 12 september 1910 ej funnit skäl att göra ändring
i hofrättens utslag eller anledning förekomma att lämna bifall
till af Frank i sammanhang med besvären gjord ansökning att af nåd
befrias från ådömdt straff.
I sina underdåniga besvär har emellertid Frank jämväl anhållit att
af nåd blifva befriad från den honom ålagda skadeståndsskyldigheten
och till stöd därför åberopat dels sin långa oförvitliga tjänstgöring,
dels ock af järnvägsstyrelsen under målets handläggning framhållna,
synnerligen förmildrande omständigheter.
Järnvägsstyrelsen har den 13 februari 1911 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och däruti meddelat, att af styrelsen föranstaltad
utredning rörande Franks ekonomiska förhållanden gifvit vid handen,
att Frank, som uppnått en ålder af 35 år, är gift samt barnlös; att
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
3
hans löneinkomster efter afdrag af pensionsafgifter under år 1910 uppgått
till 1,895 kronor; att vid skifte, som i anledning af boskillnad ägt
rum mellan makarna, Franks hustru tillskiftats all boets egendom, bestående
af ett lösörebo af mindre värde; samt att Frank i öfrigt fullständigt
saknar tillgångar. På grund häraf och då någon utsikt för
Frank att vinna någon afsevärd förbättring i sin ekonomiska ställning
icke synes styrelsen förefinnas, anser styrelsen statens fordran hos Frank
värdelös samt ett vidhållande af fordringsanspråket utan gagn. Med
hänsyn härtill och till de skadliga verkningar i psykiskt hänseende,
Franks ifrågavarande skuld till staten kan antagas komma att medföra
för honom, finner styrelsen det vara önskvärdt, att statens ofvanberörda
fordran hos Frank efterskänkes. Under framhållande hurusom 1867
och 1909 års Riksdagar, på framställning af Kungl. Maj:t, medgifvit afskrifning
ur räkenskaperna af de förre lokomotivförarna G. A. Riex
och M. J. Andersson Temén i liknande mål ådömda ersättningar m. m.,
har järnvägsstyrelsen därför tillstyrkt bifall till Franks nu föreliggande
ansökning.»
Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen anfört ansåg departementschefen
Riksdagens medgifvande böra inhämtas för efterskänkande af
ifrågavarande belopp, och hemställde med anledning däraf om aflåtande
till Riksdagen af ifrågavarande proposition.! jJ§
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att lokomotivföraren
Gustaf Bernhard Carlsson Frank må befrias från den
honom, jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 12 september
1910 i ett mot Frank vid Svartlösa häradsrätt af allmän
åklagare anhängiggjordt mål, åliggande skyldighet
att till järnvägsstyrelsen utgifva ersättning med tjugutvåtusen
fyrahundratjugutvå kronor 96 öre; samt att
ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 31 mars 1911.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.